{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/act.htm","path":"bib/wb/swe/act.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/act.htm","text":"1:1 I min f\u00f6rra skrift, gode Teofilus, har jag ber\u00e4ttat om allt vad Jesus gjorde och l\u00e4rde,\n1:2 \u00e4nda till den dag d\u00e5 han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar \u00e5t apostlarna som han hade utvalt.\n1:3 F\u00f6r dem hade han ock genom m\u00e5nga s\u00e4kra bevis tett sig s\u00e5som levande, efter utst\u00e5ndet lidande; ty under fyrtio dagar l\u00e4t han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.\n1:4 N\u00e4r han d\u00e5 var tillsammans med dem, bj\u00f6d han dem och sade: \u00bbL\u00e4mnen icke Jerusalem, utan f\u00f6rbiden d\u00e4r vad Fadern har utlovat, det varom I haven h\u00f6rt av mig.\n1:5 Ty Johannes d\u00f6pte med vatten, men f\u00e5 dagar h\u00e4refter skolen I bliva d\u00f6pta i helig ande.\u00bb\n1:6 D\u00e5 de nu hade kommit tillhopa, fr\u00e5gade de honom och sade: \u00bbHerre, skall du nu i denna tid uppr\u00e4tta igen riket \u00e5t Israel?\u00bb\n1:7 Han svarade dem: \u00bbDet tillkommer icke eder att f\u00e5 veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastst\u00e4llt.\n1:8 Men n\u00e4r den helige Ande kommer \u00f6ver eder, skolen I undf\u00e5 kraft och bliva mina vittnen, b\u00e5de i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens \u00e4nda.\u00bb\n1:9 N\u00e4r han hade sagt detta, lyftes han inf\u00f6r deras \u00f6gon upp i h\u00f6jden, och en sky tog honom bort ur deras \u00e5syn.\n1:10 Och medan de sk\u00e5dade mot himmelen, under det han for upp, se, d\u00e5 stodo hos dem tv\u00e5 m\u00e4n i vita kl\u00e4der.\n1:11 Och dessa sade: \u00bbI galileiske m\u00e4n, varf\u00f6r st\u00e5n I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen fr\u00e5n eder till himmelen, han skall komma igen p\u00e5 samma s\u00e4tt som I haven sett honom fara upp till himmelen.\u00bb\n1:12 Sedan v\u00e4nde de tillbaka till Jerusalem fr\u00e5n det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger n\u00e4ra Jerusalem, icke l\u00e4ngre d\u00e4rifr\u00e5n, \u00e4n man f\u00e5r f\u00e4rdas p\u00e5 en sabbat.\n1:13 Och n\u00e4r de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i \u00f6vre v\u00e5ningen, d\u00e4r de pl\u00e4gade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son.\n1:14 Alla dessa h\u00f6llo endr\u00e4ktigt ut i b\u00f6n tillika med Maria, Jesu moder, och n\u00e5gra andra kvinnor samt Jesu br\u00f6der.\n1:15 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland br\u00f6derna, som d\u00e5 voro f\u00f6rsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han sade:\n1:16 \u00bbMina br\u00f6der, det skriftens ord skulle fullbordas, som den helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas, vilken blev v\u00e4gvisare \u00e5t de m\u00e4n som grepo Jesus.\n1:17 Han var ju r\u00e4knad bland oss och hade ocks\u00e5 f\u00e5tt detta \u00e4mbete p\u00e5 sin lott.\n1:18 Och med de penningar han hade f\u00e5tt s\u00e5som l\u00f6n f\u00f6r sin og\u00e4rning f\u00f6rv\u00e4rvade han sig en \u00e5ker. Men han st\u00f6rtade framstupa ned, och hans kropp brast mitt itu, s\u00e5 att alla hans in\u00e4lvor g\u00e5vo sig ut.\n1:19 Detta blev bekant f\u00f6r alla Jerusalems inv\u00e5nare, och s\u00e5 blev den \u00e5kern p\u00e5 deras tungom\u00e5l kallad Akeldamak (det betyder Blods\u00e5kern).\n1:20 S\u00e5 \u00e4r ju skrivet i Psalmernas bok: 'Hans g\u00e5rd blive \u00f6de, och ingen m\u00e5 finnas, som bor d\u00e4ri'; och vidare: 'Hans \u00e4mbete tage en annan.'\n1:21 D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r nu n\u00e5gon av de m\u00e4n som f\u00f6ljde oss under hela den tid d\u00e5 Herren Jesus gick ut och in bland oss,\n1:22 allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 han d\u00f6ptes av Johannes \u00e4nda till den dag d\u00e5 han blev upptagen och skildes ifr\u00e5n oss -- n\u00e5gon av dessa m\u00e4n b\u00f6r ins\u00e4ttas till att j\u00e4mte oss vittna om hans uppst\u00e5ndelse.\u00bb\n1:23 D\u00e4refter st\u00e4llde de fram tv\u00e5: Josef (som kallades Barsabbas och hade tillnamnet Justus) och Mattias.\n1:24 Och de b\u00e5do och sade: \u00bbHerre, du som k\u00e4nner allas hj\u00e4rtan, visa oss vilken av dessa tv\u00e5 du har utvalt\n1:25 till att f\u00e5 den plats s\u00e5som tj\u00e4nare och apostel, vilken Judas \u00f6vergav, f\u00f6r att g\u00e5 till den plats som var hans.\u00bb\n1:26 Och de drogo lott om dem, och lotten f\u00f6ll p\u00e5 Mattias. Och s\u00e5 blev denne, j\u00e4mte de elva, r\u00e4knad s\u00e5som apostel.\n2:1 N\u00e4r sedan pingstdagen var inne, voro de alla f\u00f6rsamlade med varandra.\n2:2 D\u00e5 kom pl\u00f6tsligt fr\u00e5n himmelen ett d\u00e5n, s\u00e5som om en v\u00e5ldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset d\u00e4r de sutto.\n2:3 Och tungor s\u00e5som av eld visade sig f\u00f6r dem och f\u00f6rdelade sig och satte sig p\u00e5 dem, en p\u00e5 var av dem.\n2:4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungom\u00e5l, efter som Anden ingav dem att tala.\n2:5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska m\u00e4n fr\u00e5n allahanda folk under himmelen.\n2:6 Och n\u00e4r d\u00e5net h\u00f6rdes, f\u00f6rsamlade sig hela hopen, och en stor r\u00f6relse uppstod, ty var och en h\u00f6rde sitt eget tungom\u00e5l talas av dem.\n2:7 Och de uppfylldes av h\u00e4pnad och f\u00f6rundran och sade: \u00bb\u00c4ro de icke galil\u00e9er, alla dessa som h\u00e4r tala?\n2:8 Huru kommer det d\u00e5 till, att var och en av oss h\u00f6r sitt eget modersm\u00e5l talas?\n2:9 Vi m\u00e5 vara parter eller meder eller elamiter, vi m\u00e5 hava v\u00e5rt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,\n2:10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, \u00e5t Cyrene till, eller vara hitflyttade fr\u00e4mlingar fr\u00e5n Rom,\n2:11 vi m\u00e5 vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla h\u00f6ra vi dem p\u00e5 v\u00e5ra egna tungom\u00e5l tala om Guds v\u00e4ldiga g\u00e4rningar.\u00bb\n2:12 S\u00e5 uppfylldes de alla av h\u00e4pnad och visste icke vad de skulle t\u00e4nka. Och de sade, den ene till den andre: \u00bbVad kan detta betyda?\u00bb\n2:13 Men somliga drevo g\u00e4ck med dem och sade: \u00bbDe \u00e4ro fulla av s\u00f6tt vin.\u00bb\n2:14 D\u00e5 tr\u00e4dde Petrus fram, j\u00e4mte de elva, och hov upp sin r\u00f6st och talade till dem: \u00bbI judiske m\u00e4n och I alla Jerusalems inv\u00e5nare, detta m\u00e5n I veta, och lyssnen nu till mina ord:\n2:15 Det \u00e4r icke s\u00e5 som I menen, att dessa \u00e4ro druckna; det \u00e4r ju blott tredje timmen p\u00e5 dagen.\n2:16 Nej, h\u00e4r uppfylles det som \u00e4r sagt genom profeten Joel:\n2:17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, s\u00e4ger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande \u00f6ver allt k\u00f6tt, och edra s\u00f6ner och edra d\u00f6ttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla m\u00e4n skola hava dr\u00f6mmar;\n2:18 ja, \u00f6ver mina tj\u00e4nare och mina tj\u00e4narinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.\n2:19 Och jag skall l\u00e5ta undertecken synas uppe p\u00e5 himmelen och tecken nere p\u00e5 jorden: blod och eld och r\u00f6kmoln.\n2:20 Solen skall v\u00e4ndas i m\u00f6rker och m\u00e5nen i blod, f\u00f6rr\u00e4n Herrens dag kommer, den stora och h\u00e4rliga.\n2:21 Och det skall ske att var och en som \u00e5kallar Herrens namn, han skall varda fr\u00e4lst.'\n2:22 I m\u00e4n av Israel, h\u00f6ren dessa ord: Jesus fr\u00e5n Nasaret, en man som inf\u00f6r eder fick vittnesb\u00f6rd av Gud genom kraftg\u00e4rningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, s\u00e5som I sj\u00e4lva veten,\n2:23 denne som blev given i edert v\u00e5ld, enligt vad Gud i sitt r\u00e5dslut och sin f\u00f6rsyn hade best\u00e4mt, honom haven I genom m\u00e4n som icke veta av lagen l\u00e5tit fastnagla vid korset och d\u00f6da.\n2:24 Men Gud gjorde en \u00e4nde p\u00e5 d\u00f6dens v\u00e5nda och l\u00e4t honom uppst\u00e5, eftersom det icke var m\u00f6jligt att han skulle kunna beh\u00e5llas av d\u00f6den.\n2:25 Ty David s\u00e4ger med tanke p\u00e5 honom: 'Jag har haft Herren f\u00f6r mina \u00f6gon alltid, ja, han \u00e4r p\u00e5 min h\u00f6gra sida, f\u00f6r att jag icke skall vackla.\n2:26 F\u00f6rdenskull gl\u00e4der sig mitt hj\u00e4rta, och min tunga fr\u00f6jdar sig, och j\u00e4mv\u00e4l min kropp f\u00e5r vila med en f\u00f6rhoppning:\n2:27 den, att du icke skall l\u00e4mna min sj\u00e4l \u00e5t d\u00f6dsriket och icke l\u00e5ta din Helige se f\u00f6rg\u00e4ngelse.\n2:28 Du har kungjort mig livets v\u00e4gar; du skall uppfylla mig med gl\u00e4dje inf\u00f6r ditt ansikte.'\n2:29 Mina br\u00f6der, jag kan v\u00e4l fritt s\u00e4ga till eder om v\u00e5r stamfader David att han \u00e4r b\u00e5de d\u00f6d och begraven; hans grav finnes ju ibland oss \u00e4nnu i dag.\n2:30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt s\u00e4tta en konung p\u00e5 hans tron',\n2:31 d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ruts\u00e5g han att Messias skulle uppst\u00e5, och talade d\u00e4rom och sade att Messias icke skulle l\u00e4mnas \u00e5t d\u00f6dsriket, och att hans kropp icke skulle se f\u00f6rg\u00e4ngelse.\n2:32 Denne -- Jesus -- har nu Gud l\u00e5tit uppst\u00e5; d\u00e4rom kunna vi alla vittna.\n2:33 Och sedan han genom Guds h\u00f6gra hand har blivit upph\u00f6jd och av Fadern undf\u00e5tt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I h\u00e4r sen och h\u00f6ren.\n2:34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer s\u00e4ger han sj\u00e4lv: 'Herren sade till min herre: S\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida,\n2:35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.\n2:36 S\u00e5 m\u00e5 nu hela Israels hus veta och vara f\u00f6rvissat om att denne Jesus som I haven korsf\u00e4st, honom har Gud gjort b\u00e5de till Herre och till Messias.\u00bb\n2:37 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, k\u00e4nde de ett styng i hj\u00e4rtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: \u00bbBr\u00f6der, vad skola vi g\u00f6ra?\u00bb\n2:38 Petrus svarade dem: \u00bbG\u00f6ren b\u00e4ttring, och l\u00e5ten alla d\u00f6pa eder i Jesu Kristi namn till edra synders f\u00f6rl\u00e5telse; d\u00e5 skolen I s\u00e5som g\u00e5va undf\u00e5 den helige Ande.\n2:39 Ty eder g\u00e4ller l\u00f6ftet och edra barn, j\u00e4mv\u00e4l alla dem som \u00e4ro i fj\u00e4rran, s\u00e5 m\u00e5nga som Herren, v\u00e5r Gud, kallar.\u00bb\n2:40 Ocks\u00e5 med m\u00e5nga andra ord bad och f\u00f6rmanade han dem, i det han sade: \u00bbL\u00e5ten fr\u00e4lsa eder fr\u00e5n detta vr\u00e5nga sl\u00e4kte.\u00bb\n2:41 De som d\u00e5 togo emot hans ort l\u00e4to d\u00f6pa sig; och s\u00e5 \u00f6kades f\u00f6rsamlingen p\u00e5 den dagen med vid pass tre tusen personer.\n2:42 Och dessa h\u00f6llo fast vid apostlarnas undervisning och br\u00f6dragemenskapen, vid br\u00f6dsbrytelsen och b\u00f6nerna.\n2:43 Och fruktan kom \u00f6ver var och en; och m\u00e5nga under och tecken gjordes genom apostlarna.\n2:44 Men alla de som trodde h\u00f6llo sig tillsammans och hade allting gemensamt;\n2:45 de s\u00e5lde sina jordagods och vad de eljest \u00e4gde och delade med sig d\u00e4rav \u00e5t alla, eftersom var och en beh\u00f6vde.\n2:46 Och st\u00e4ndigt, var dag, voro de endr\u00e4ktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen br\u00f6to de br\u00f6d och \u00e5to med fr\u00f6jd och i hj\u00e4rtats enfald, och lovade Gud.\n2:47 Och allt folket vad dem v\u00e4l bev\u00e5get. Och Herren \u00f6kade f\u00f6rsamlingen, dag efter dag, med dem som l\u00e4to sig fr\u00e4lsas.\n3:1 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den b\u00f6n som h\u00f6lls vid nionde timmen.\n3:2 Och d\u00e4r bars fram en man som hade varit of\u00e4rdig allt ifr\u00e5n moderlivet, och som man var dag pl\u00e4gade s\u00e4tta vid den port i helgedomen, som kallades Sk\u00f6na porten, f\u00f6r att han skulle kunna beg\u00e4ra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.\n3:3 N\u00e4r denne nu fick se Petrus och Johannes, d\u00e5 de skulle g\u00e5 in i helgedomen, bad han dem om en allmosa.\n3:4 D\u00e5 f\u00e4ste Petrus och Johannes sina \u00f6gon p\u00e5 honom, och Petrus sade: \u00bbSe p\u00e5 oss.\u00bb\n3:5 N\u00e4r han d\u00e5 gav akt p\u00e5 dem, i f\u00f6rv\u00e4ntan att f\u00e5 n\u00e5got av dem,\n3:6 sade Petrus: \u00bbSilver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasar\u00e9ens namn: st\u00e5 upp och g\u00e5.\u00bb\n3:7 Och s\u00e5 fattade han honom vid h\u00f6gra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans f\u00f6tter och fotleder styrka,\n3:8 och han sprang upp och stod uppr\u00e4tt och begynte g\u00e5 och f\u00f6ljde dem in i helgedomen, alltj\u00e4mt g\u00e5ende och springande, under det att han lovade Gud.\n3:9 Och allt folket s\u00e5g honom, d\u00e4r han gick omkring och lovade Gud.\n3:10 Och n\u00e4r de k\u00e4nde igen honom och s\u00e5go att det var samme man som pl\u00e4gade sitta och beg\u00e4ra allmosor vid Sk\u00f6na porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av h\u00e4pnad och best\u00f6rtning \u00f6ver det som hade vederfarits honom.\n3:11 D\u00e5 han nu h\u00f6ll sig till Petrus och Johannes, str\u00f6mmade allt folket, utom sig av h\u00e4pnad, tillsammans till dem p\u00e5 den plats som kallades Salomos pelarg\u00e5ng.\n3:12 N\u00e4r Petrus s\u00e5g detta, tog han till orda och talade till folket s\u00e5: \u00bbI m\u00e4n av Israel, varf\u00f6r undren I \u00f6ver denne man, och varf\u00f6r sen I s\u00e5 p\u00e5 oss, likasom hade vi genom n\u00e5gon v\u00e5r kraft eller fromhet \u00e5stadkommit att han kan g\u00e5?\n3:13 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, v\u00e5ra f\u00e4ders Gud, har f\u00f6rh\u00e4rligat sin tj\u00e4nare Jesus, honom som I utl\u00e4mnaden, och som I f\u00f6rnekaden inf\u00f6r Pilatus, n\u00e4r denne redan hade beslutit att giva honom l\u00f6s.\n3:14 Ja, I f\u00f6rnekaden honom, den helige och r\u00e4ttf\u00e4rdige, och beg\u00e4rden att en dr\u00e5pare skulle givas \u00e5t eder.\n3:15 Och livets furste dr\u00e4pten I, men Gud uppv\u00e4ckte honom fr\u00e5n de d\u00f6da; d\u00e4rom kunna vi sj\u00e4lva vittna.\n3:16 Och det \u00e4r p\u00e5 grund av tron p\u00e5 hans namn som denne man, vilken I sen och k\u00e4nnen, har undf\u00e5tt styrka av hans namn; och den tro som verkas genom Jesus har, i allas eder \u00e5syn, gjort att han nu kan bruka alla lemmar.\n3:17 Nu vet jag v\u00e4l, mina br\u00f6der, att I s\u00e5v\u00e4l som edra r\u00e5dsherrar haven gjort detta, d\u00e4rf\u00f6r att I icke vissten b\u00e4ttre.\n3:18 Men Gud har p\u00e5 detta s\u00e4tt l\u00e5tit det g\u00e5 i fullbordan, som han f\u00f6rut genom alla sina profeters mun hade f\u00f6rkunnat, n\u00e4mligen att hans Smorde skulle lida.\n3:19 G\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r b\u00e4ttring och omv\u00e4nden eder, s\u00e5 att edra synder bliva utpl\u00e5nade,\n3:20 p\u00e5 det att tider av vederkvickelse m\u00e5 komma fr\u00e5n Herren, i det att han s\u00e4nder den Messias som han har utsett \u00e5t eder, n\u00e4mligen Jesus,\n3:21 vilken dock himmelen m\u00e5ste beh\u00e5lla intill de tider n\u00e5 allt skall bliva uppr\u00e4ttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun.\n3:22 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud l\u00e5ta uppst\u00e5 \u00e5t eder, av edra br\u00f6der, en som \u00e4r mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder.\n3:23 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den profeten, han skall utrotas ur folket.'\n3:24 Och sedan hava alla profeterna, b\u00e5de Samuel och de som f\u00f6ljde efter honom, s\u00e5 m\u00e5nga som hava talat, ocks\u00e5 beb\u00e5dat dessa tider.\n3:25 I \u00e4ren sj\u00e4lva barn av profeterna och delaktiga i det f\u00f6rbund som Gud sl\u00f6t med edra f\u00e4der, n\u00e4r han sade till Abraham: 'Och i din s\u00e4d skola alla sl\u00e4kter p\u00e5 jorden varda v\u00e4lsignade.'\n3:26 F\u00f6r eder f\u00f6rst och fr\u00e4mst har Gud l\u00e5tit sin tj\u00e4nare uppst\u00e5, och han har s\u00e4nt honom f\u00f6r att v\u00e4lsigna eder, n\u00e4r I, en och var, omv\u00e4nden eder fr\u00e5n eder ondska.\u00bb\n4:1 Medan de \u00e4nnu talade till folket, kommo pr\u00e4sterna och tempelvaktens bef\u00e4lhavare och sadduc\u00e9erna \u00f6ver dem.\n4:2 Ty det f\u00f6rtr\u00f6t dem att du undervisade folket och i Jesus f\u00f6rkunnade uppst\u00e5ndelsen fr\u00e5n de d\u00f6da.\n4:3 D\u00e4rf\u00f6r grepo de dem nu och satte dem i f\u00e4ngsligt f\u00f6rvar till f\u00f6ljande dag, eftersom det redan var afton.\n4:4 Men m\u00e5nga av dem som hade h\u00f6rt vad som hade talats kommo till tro; och antalet av m\u00e4nnen uppgick nu till vid pass fem tusen.\n4:5 Dagen d\u00e4refter f\u00f6rsamlade sig deras r\u00e5dsherrar och \u00e4ldste och skriftl\u00e4rde i Jerusalem;\n4:6 d\u00e4r voro d\u00e5 ock Hannas, \u00f6verstepr\u00e4sten, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av \u00f6verstepr\u00e4sterlig sl\u00e4kt.\n4:7 Och de l\u00e4to f\u00f6ra fram dem inf\u00f6r sig och fr\u00e5gade dem: \u00bbAv vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?\u00bb\n4:8 D\u00e5 sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande: \u00bbI folkets r\u00e5dsherrar och \u00e4ldste,\n4:9 eftersom vi i dag underkastas rannsakning f\u00f6r en god g\u00e4rning mot en sjuk man och tillfr\u00e5gas varigenom denne har blivit botad,\n4:10 s\u00e5 m\u00e5n I veta, I alla och hela Israels folk, att det \u00e4r genom Jesu Kristi, nasar\u00e9ens, namn, hans som I haven korsf\u00e4st, men som Gud har uppv\u00e4ckt fr\u00e5n de d\u00f6da -- att det \u00e4r genom det namnet som denne man st\u00e5r inf\u00f6r eder frisk och f\u00e4rdig.\n4:11 Han \u00e4r 'den stenen som av byggningsm\u00e4nnen' -- av eder sj\u00e4lva -- 'aktades f\u00f6r intet, men som har blivit en h\u00f6rnsten'.\n4:12 Och i ingen annan finnes fr\u00e4lsning; ej heller finnes under himmelen n\u00e5got annat namn, bland m\u00e4nniskor givet, genom vilket vi kunna bliva fr\u00e4lsta.\u00bb\n4:13 N\u00e4r de s\u00e5go Petrus och Johannes vara s\u00e5 frimodiga och f\u00f6rnummo att de voro ol\u00e4rda m\u00e4n ur folket, f\u00f6rundrade de sig. Men s\u00e5 k\u00e4nde de igen dem och p\u00e5minde sig att de hade varit med Jesus.\n4:14 Och n\u00e4r de s\u00e5go mannen som hade blivit botad st\u00e5 d\u00e4r bredvid dem, kunde de icke s\u00e4ga n\u00e5got d\u00e4remot.\n4:15 De befallde dem allts\u00e5 att g\u00e5 ut fr\u00e5n r\u00e5dsf\u00f6rsamlingen. Sedan \u00f6verlade de med varandra\n4:16 och sade: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra med dessa m\u00e4n? Att ett m\u00e4rkligt tecken har blivit gjort av dem, det \u00e4r ju uppenbart f\u00f6r alla Jerusalems inv\u00e5nare, och vi kunna icke f\u00f6rneka det.\n4:17 Men f\u00f6r att detta icke \u00e4nnu mer skall komma ut bland folket, m\u00e5 vi str\u00e4ngeligen f\u00f6rbjuda dem att h\u00e4danefter i det namnet tala f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska.\u00bb\n4:18 D\u00e4refter kallade de in dem och f\u00f6rbj\u00f6do dem helt och h\u00e5llet att tala eller undervisa i Jesu namn.\n4:19 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: \u00bbOm det \u00e4r r\u00e4tt inf\u00f6r Gud att vi h\u00f6rsamma eder mer \u00e4r Gud, d\u00e4rom m\u00e5n I sj\u00e4lva d\u00f6ma;\n4:20 vi f\u00f6r v\u00e5r del kunna icke underl\u00e5ta att tala vad vi hava sett och h\u00f6rt.\u00bb\n4:21 D\u00e5 f\u00f6rbj\u00f6do de dem detsamma \u00e4nnu str\u00e4ngare, men l\u00e4to dem sedan g\u00e5. Ty eftersom alla prisade Gud f\u00f6r det som hade skett, kunde de, f\u00f6r folkets skull, icke finna n\u00e5gon utv\u00e4g genom att straffa dem.\n4:22 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var n\u00e4mligen \u00f6ver fyrtio \u00e5r gammal.\n4:23 N\u00e4r de allts\u00e5 hade blivit l\u00f6sgivna, kommo de till sina egna och omtalade f\u00f6r dem allt vad \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste hade sagt dem.\n4:24 D\u00e5 de h\u00f6rde detta, ropade de endr\u00e4ktigt till Gud och sade: \u00bbHerre, det \u00e4r du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem \u00e4r.\n4:25 Och du har genom v\u00e5r fader Davids, din tj\u00e4nares, mun sagt genom helig ande: 'Varf\u00f6r larmade hedningarna och t\u00e4nkte folken f\u00e5f\u00e4nglighet?\n4:26 Jordens konungar tr\u00e4dde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.'\n4:27 Ja, i sanning, de f\u00f6rsamlade sig i denna stad mot din helige tj\u00e4nare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;\n4:28 de f\u00f6rsamlade sig till att utf\u00f6ra allt vad din hand och ditt r\u00e5dslut f\u00f6rut hade best\u00e4mt skola ske.\n4:29 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tj\u00e4nare att de med all frimodighet m\u00e5 f\u00f6rkunna ditt ord,\n4:30 i det att du utr\u00e4cker din hand till att bota de sjuka, och till att l\u00e5ta tecken och under ske genom din helige tj\u00e4nare Jesu namn.\u00bb\n4:31 N\u00e4r de hade slutat att bedja, skakades platsen d\u00e4r de voro f\u00f6rsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de f\u00f6rkunnade Guds ord med frimodighet.\n4:32 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hj\u00e4rta och en sj\u00e4l. Ingen enda kallade n\u00e5got av det han \u00e4gde f\u00f6r sitt, utan du hade allting gemensamt.\n4:33 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesb\u00f6rdet om Herren Jesu uppst\u00e5ndelse; och stor n\u00e5d var \u00f6ver dem alla.\n4:34 Bland dem fanns ingen som led n\u00f6d; ty alla som \u00e4gde n\u00e5got jordstycke eller n\u00e5got hus s\u00e5lde detta och buro fram betalningen f\u00f6r det s\u00e5lda\n4:35 och lade den f\u00f6r apostlarnas f\u00f6tter, och man delade ut d\u00e4rav, s\u00e5 att var och en fick efter som han beh\u00f6vde.\n4:36 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder f\u00f6rmanaren), en levit som var b\u00f6rdig fr\u00e5n Cypern,\n4:37 ocks\u00e5 han s\u00e5lde en \u00e5ker som han \u00e4gde och bar fram penningarna och lade dem f\u00f6r apostlarnas f\u00f6tter.\n5:1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira s\u00e5lde ett jordagods,\n5:2 och han tog d\u00e4rvid, med sin hustrus vetskap, undan n\u00e5got av betalningen d\u00e4rf\u00f6r; allenast en del bar han fram och lade f\u00f6r apostlarnas f\u00f6tter.\n5:3 D\u00e5 sade Petrus: \u00bbAnanias, varf\u00f6r har Satan f\u00e5tt uppfylla ditt hj\u00e4rta, s\u00e5 att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan n\u00e5got av betalningen f\u00f6r jordstycket?\n5:4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och n\u00e4r det var s\u00e5lt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du f\u00e5 n\u00e5got s\u00e5dant i sinnet? Du har ljugit, icke f\u00f6r m\u00e4nniskor, utan f\u00f6r Gud.\u00bb\n5:5 N\u00e4r Ananias h\u00f6rde dessa ord, f\u00f6ll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom \u00f6ver alla som h\u00f6rde detta.\n5:6 Och de yngre m\u00e4nnen stodo upp och h\u00f6ljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.\n5:7 Vid pass tre timmar d\u00e4refter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.\n5:8 Petrus sade d\u00e5 till henne: \u00bbS\u00e4g mig, var det f\u00f6r den summan I s\u00e5lden jordstycket?\u00bb Hon svarade: \u00bbJa, f\u00f6r den summan.\u00bb\n5:9 D\u00e5 sade Petrus till henne: \u00bbHuru kunden I vilja komma \u00f6verens om att fresta Herrens Ande? Se, h\u00e4rutanf\u00f6r d\u00f6rren h\u00f6ras nu fotstegen av de m\u00e4n som hava begravt din man; och de skola b\u00e4ra ut ocks\u00e5 dig.\u00bb\n5:10 Och strax f\u00f6ll hon ned vid hans f\u00f6tter och gav upp andan; och n\u00e4r de unge m\u00e4nnen kommo in, funno de henne d\u00f6d. De buro d\u00e5 ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.\n5:11 Och stor fruktan kom \u00f6ver hela f\u00f6rsamlingen och \u00f6ver alla andra som h\u00f6rde detta.\n5:12 Och genom apostlarna gjordes m\u00e5nga tecken och under bland folket; och de h\u00f6llo sig alla endr\u00e4ktigt tillsammans i Salomos pelarg\u00e5ng.\n5:13 Av de andra dristade sig ingen att n\u00e4rma sig dem, men folket h\u00f6ll dem i \u00e4ra.\n5:14 Och \u00e4nnu flera trodde och sl\u00f6to sig till Herren, hela skaror av b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor.\n5:15 Ja, man bar de sjuka ut p\u00e5 gatorna och lade dem p\u00e5 b\u00e5rar och i s\u00e4ngar, f\u00f6r att, n\u00e4r Petrus kom g\u00e5ende, \u00e5tminstone hans skugga m\u00e5tte falla p\u00e5 n\u00e5gon av dem.\n5:16 Och j\u00e4mv\u00e4l fr\u00e5n st\u00e4derna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och f\u00f6rde med sig sjuka och s\u00e5dana som voro pl\u00e5gade av orena andar; och alla blevo botade.\n5:17 D\u00e5 stod \u00f6verstepr\u00e4sten upp och alla som h\u00f6llo med honom -- de som h\u00f6rde till sadduc\u00e9ernas parti -- och de uppfylldes av nit\u00e4lskan\n5:18 och l\u00e4to gripa apostlarna och s\u00e4tta dem i allm\u00e4nt h\u00e4kte.\n5:19 Men en Herrens \u00e4ngel \u00f6ppnade om natten f\u00e4ngelsets portar och f\u00f6rde ut dem och sade:\n5:20 \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och tr\u00e4den upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.\u00bb\n5:21 N\u00e4r de hade h\u00f6rt detta, gingo de inemot dagbr\u00e4ckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo \u00f6verstepr\u00e4sten och de som h\u00f6llo med honom och sammankallade Stora r\u00e5det, alla Israels barns \u00e4ldste. D\u00e4refter s\u00e4nde de \u00e5stad till f\u00e4ngelset f\u00f6r att h\u00e4mta dem.\n5:22 Men n\u00e4r r\u00e4ttstj\u00e4narna kommo dit, funno de dem icke i f\u00e4ngelset. De v\u00e4nde d\u00e5 tillbaka och omtalade detta\n5:23 och sade: \u00bbF\u00e4ngelset funno vi st\u00e4ngt med all omsorg och v\u00e4ktarna st\u00e5ende utanf\u00f6r portarna, men d\u00e5 vi \u00f6ppnade, funno vi ingen d\u00e4rinne.\u00bb\n5:24 N\u00e4r tempelvaktens bef\u00e4lhavare och \u00f6verstepr\u00e4sterna h\u00f6rde detta, visst de icke vad de skulle t\u00e4nka d\u00e4rom, eller vad som skulle bliva av detta.\n5:25 D\u00e5 kom n\u00e5gon och ber\u00e4ttade f\u00f6r den: \u00bbDe m\u00e4n som I haven insatt i f\u00e4ngelset, de st\u00e5 nu i helgedomen och undervisa folket.\u00bb\n5:26 Bef\u00e4lhavaren gick d\u00e5 med r\u00e4ttstj\u00e4narna \u00e5stad och h\u00e4mtade dem; dock brukade de icke v\u00e5ld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.\n5:27 Och sedan de hade h\u00e4mtat dem, f\u00f6rde de dem fram inf\u00f6r Stora r\u00e5det. Och \u00f6verstepr\u00e4sten anst\u00e4llde f\u00f6rh\u00f6r med dem\n5:28 och sade: \u00bbVi hava ju allvarligen f\u00f6rbjudit eder att undervisa i det namnet, och likv\u00e4l haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu l\u00e5ta den mannens blod komma \u00f6ver oss.\u00bb\n5:29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: \u00bbMan m\u00e5ste lyda Gud mer \u00e4n m\u00e4nniskor.\n5:30 V\u00e5ra f\u00e4ders Gud har uppv\u00e4ckt Jesus, som I haden upph\u00e4ngt p\u00e5 tr\u00e4 och d\u00f6dat.\n5:31 Och Gud har med sin h\u00f6gra hand upph\u00f6jt honom till en h\u00f6vding och fr\u00e4lsare, f\u00f6r att \u00e5t Israel f\u00f6rl\u00e4na b\u00e4ttring och syndernas f\u00f6rl\u00e5telse.\n5:32 Om allt detta kunna vi sj\u00e4lva vittna, s\u00e5 ock den helige Ande, vilken Gud har givit \u00e5t dem som \u00e4ro honom lydiga.\u00bb\n5:33 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, blevo de mycket f\u00f6rbittrade och ville d\u00f6da dem.\n5:34 Men en faris\u00e9, en lagl\u00e4rare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod d\u00e5 upp i R\u00e5det och tillsade att man f\u00f6r en kort stund skulle f\u00f6ra ut m\u00e4nnen.\n5:35 Sedan sade han till de andra: \u00bbI m\u00e4n av Israel, sen eder f\u00f6r vad I t\u00e4nken g\u00f6ra med dessa m\u00e4n.\n5:36 F\u00f6r en tid sedan upptr\u00e4dde ju Teudas och gav sig ut f\u00f6r att n\u00e5got vara, och till honom sl\u00f6t sig en hop av vid pass fyra hundra m\u00e4n. Och han blev d\u00f6dad, och alla som hade trott p\u00e5 honom f\u00f6rskingrades och blevo till intet.\n5:37 Efter honom upptr\u00e4dde Judas fr\u00e5n Galileen, vid den tid d\u00e5 skattskrivningen p\u00e5gick; denne f\u00f6rledde en hop folk till avfall, s\u00e5 att de f\u00f6ljde honom. Ocks\u00e5 han f\u00f6rgicks, och alla som hade trott p\u00e5 honom blevo f\u00f6rskingrade.\n5:38 Och nu s\u00e4ger jag eder: Befatten eder icke med dessa m\u00e4n, utan l\u00e5ten dem vara; ty skulle detta vara ett r\u00e5dslag eller ett verk av m\u00e4nniskor, s\u00e5 kommer det att sl\u00e5s ned;\n5:39 men \u00e4r det av Gud, s\u00e5 kunnen I icke sl\u00e5 ned dessa m\u00e4n. Sen till, att I icke m\u00e5n befinnas strida mot Gud sj\u00e4lv.\u00bb\n5:40 Och de lydde hans r\u00e5d; de kallade in apostlarna, och sedan de hade l\u00e5tit gissla dem, f\u00f6rbj\u00f6do de dem att tala i Jesu namn och l\u00e4to dem d\u00e4refter g\u00e5.\n5:41 Och de gingo ut fr\u00e5n r\u00e5dsf\u00f6rsamlingen, glada \u00f6ver att de hade aktats v\u00e4rdiga att lida sm\u00e4lek f\u00f6r det namnets skull.\n5:42 Och de upph\u00f6rde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och f\u00f6rkunna evangelium om Kristus Jesus.\n6:1 Vid denna tid, d\u00e5 nu l\u00e4rjungarnas antal f\u00f6r\u00f6kades, begynte de grekiska judarna knorra mot de inf\u00f6dda hebr\u00e9erna \u00f6ver att deras \u00e4nkor blevo f\u00f6rbisedda vid den dagliga utdelningen.\n6:2 D\u00e5 sammankallade de tolv hela l\u00e4rjungaskaran och sade: \u00bbDet \u00e4r icke tillb\u00f6rligt att vi f\u00f6rsumma Guds ord f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst vid borden.\n6:3 S\u00e5 utsen nu bland eder, I br\u00f6der, sju m\u00e4n som hava gott vittnesb\u00f6rd om sig och \u00e4ro fulla av ande och vishet, m\u00e4n som vi kunna s\u00e4tta till att sk\u00f6ta denna syssla.\n6:4 Vi skola d\u00e5 helt f\u00e5 \u00e4gna oss \u00e5t b\u00f6nen och \u00e5t ordets tj\u00e4nst.\u00bb\n6:5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt fr\u00e5n Antiokia.\n6:6 Dem l\u00e4to de tr\u00e4da fram f\u00f6r apostlarna, och dessa b\u00e5do och lade h\u00e4nderna p\u00e5 dem.\n6:7 Och Guds ord hade framg\u00e5ng, och l\u00e4rjungarnas antal f\u00f6r\u00f6kades mycket i Jerusalem; och en stor hop av pr\u00e4sterna blevo lydiga och trodde.\n6:8 Och Stefanus var full av n\u00e5d och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.\n6:9 Men av dem som h\u00f6rde till den synagoga som kallades \u00bbDe frigivnes och cyren\u00e9ernas och alexandrinernas synagoga\u00bb, s\u00e5 ock av dem som voro fr\u00e5n Cilicien och provinsen Asien, stodo n\u00e5gra upp f\u00f6r att disputera med Stefanus.\n6:10 Dock f\u00f6rm\u00e5dde de icke st\u00e5 emot den vishet och den ande som h\u00e4r talade.\n6:11 D\u00e5 skaffade de n\u00e5gra m\u00e4n som f\u00f6reg\u00e5vo att de hade h\u00f6rt honom tala h\u00e4diska ord mot Moses och mot Gud.\n6:12 De uppeggade s\u00e5 folket och de \u00e4ldste och de skriftl\u00e4rde och \u00f6verf\u00f6llo honom och grepo honom och f\u00f6rde honom inf\u00f6r Stora r\u00e5det.\n6:13 D\u00e4r l\u00e4to de falska vittnen tr\u00e4da fram, vilka sade: \u00bbDenne man upph\u00f6r icke att tala mot v\u00e5r heliga plats och mot lagen.\n6:14 Ty vi hava h\u00f6rt honom s\u00e4ga att Jesus, han fr\u00e5n Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och f\u00f6r\u00e4ndra de stadgar som Moses har givit oss.\u00bb\n6:15 D\u00e5 nu alla som sutto i R\u00e5det f\u00e4ste sina \u00f6gon p\u00e5 honom, syntes dem hans ansikte vara s\u00e5som en \u00e4ngels ansikte.\n7:1 Och \u00f6verstepr\u00e4sten fr\u00e5gade: \u00bbF\u00f6rh\u00e5ller detta sig s\u00e5?\u00bb\n7:2 D\u00e5 sade han: \u00bbBr\u00f6der och f\u00e4der, h\u00f6ren mig. H\u00e4rlighetens Gud uppenbarade sig f\u00f6r v\u00e5r fader Abraham, medan han \u00e4nnu var i Mesopotamien, och f\u00f6rr\u00e4n han bosatte sig i Karran,\n7:3 och sade till honom: 'G\u00e5 ut ur ditt land och fr\u00e5n din sl\u00e4kt, och drag till det land som jag skall visa dig.'\n7:4 D\u00e5 gick han \u00e5stad ut ur kald\u00e9ernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders d\u00f6d, bj\u00f6d Gud honom att flytta d\u00e4rifr\u00e5n till detta land, d\u00e4r I nu bon.\n7:5 Han gav honom ingen arvedel d\u00e4ri, icke ens s\u00e5 mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning \u00e5t honom och \u00e5t hans s\u00e4d efter honom; detta var p\u00e5 den tid d\u00e5 han \u00e4nnu icke hade n\u00e5gon son.\n7:6 Och vad Gud sade var detta, att hans s\u00e4d skulle leva s\u00e5som fr\u00e4mlingar i ett land som icke tillh\u00f6rde dem, och att man skulle g\u00f6ra dem till tr\u00e4lar och f\u00f6rtrycka dem i fyra hundra \u00e5r.\n7:7 'Men det folk vars tr\u00e4lar de bliva skall jag d\u00f6ma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig p\u00e5 denna plats.'\n7:8 Och han uppr\u00e4ttade ett omsk\u00e4relsens f\u00f6rbund med honom. Och s\u00e5 f\u00f6dde han Isak och omskar honom p\u00e5 \u00e5ttonde dagen, och Isak f\u00f6dde Jakob, och Jakob f\u00f6dde v\u00e5ra tolv stamf\u00e4der.\n7:9 Och v\u00e5ra stamf\u00e4der avundades Josef och s\u00e5lde honom till Egypten. Men Gud var med honom\n7:10 och fr\u00e4lste honom ur allt hans betryck och l\u00e4t honom finna n\u00e5d och gav honom vishet inf\u00f6r Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre \u00f6ver Egypten och \u00f6ver hela sitt hus.\n7:11 Och hungersn\u00f6d kom \u00f6ver hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och v\u00e5ra f\u00e4der kunde icke f\u00e5 n\u00e5got att \u00e4ta.\n7:12 Men n\u00e4r Jakob fick h\u00f6ra att br\u00f6d fanns i Egypten, s\u00e4nde han v\u00e5ra f\u00e4der \u00e5stad dit, en f\u00f6rsta g\u00e5ng.\n7:13 Sedan, n\u00e4r de f\u00f6r andra g\u00e5ngen kommo dit, blev Josef igenk\u00e4nd av sina br\u00f6der, och Farao fick kunskap och Josefs sl\u00e4kt.\n7:14 D\u00e4refter s\u00e4nde Josef \u00e5stad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin sl\u00e4kt, sjuttiofem personer.\n7:15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog d\u00e4r, han s\u00e5v\u00e4l som v\u00e5ra f\u00e4der.\n7:16 Och man f\u00f6rde dem d\u00e4rifr\u00e5n till Sikem och lade dem i den grav som Abraham f\u00f6r en summa penningar hade k\u00f6pt av Emmors barn i Sikem.\n7:17 Och alltefter som tiden nalkades att det l\u00f6fte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, v\u00e4xte folket till och f\u00f6r\u00f6kade sig i Egypten,\n7:18 till dess en ny konung \u00f6ver Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.\n7:19 Denne konung gick listigt till v\u00e4ga mot v\u00e5rt folk och f\u00f6rtryckte v\u00e5ra f\u00e4der och drev dem till att uts\u00e4tta sina sp\u00e4da barn, f\u00f6r att dessa icke skulle bliva vid liv.\n7:20 Vid den tiden f\u00f6ddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inf\u00f6r Gud. Under tre m\u00e5nader fostrades han i sin faders hus;\n7:21 sedan, n\u00e4r han hade blivit utsatt, l\u00e4t Faraos dotter h\u00e4mta honom till sig och uppfostra honom s\u00e5som sin egen son.\n7:22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var m\u00e4ktig i ord och g\u00e4rningar.\n7:23 Men n\u00e4r han blev fyrtio \u00e5r gammal, fick han i sinnet att bes\u00f6ka sina br\u00f6der, Israels barn.\n7:24 N\u00e4r han d\u00e5 s\u00e5g att en av dem led or\u00e4tt, tog han den misshandlade i f\u00f6rsvar och h\u00e4mnades honom, i det att han slog ihj\u00e4l egyptiern.\n7:25 Nu menade han att hans br\u00f6der skulle f\u00f6rst\u00e5 att Gud genom honom ville bereda dem fr\u00e4lsning; men de f\u00f6rstodo det icke.\n7:26 Dagen d\u00e4refter kom han \u00e5ter fram till dem, d\u00e4r de tvistade, och ville f\u00f6rlika dem och sade: 'I m\u00e4n, I \u00e4ren ju br\u00f6der; varf\u00f6r g\u00f6ren I d\u00e5 varandra or\u00e4tt?'\n7:27 Men den som gjorde or\u00e4tt mot sin landsman st\u00f6tte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till h\u00f6vding och domare \u00f6ver oss?\n7:28 Kanske du vill d\u00f6da mig, s\u00e5som du i g\u00e5r d\u00f6dade egyptiern?'\n7:29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan s\u00e5som fr\u00e4mling i Madiams land och f\u00f6dde d\u00e4r tv\u00e5 s\u00f6ner.\n7:30 Och n\u00e4r fyrtio \u00e4r \u00e4ter voro f\u00f6rlidna, uppenbarade sig f\u00f6r honom, i \u00f6knen vid berget Sinai, en \u00e4ngel i en brinnande t\u00f6rnbuske.\n7:31 N\u00e4r Moses s\u00e5g detta, f\u00f6rundrade han sig \u00f6ver synen; och d\u00e5 han gick fram f\u00f6r att se vad det var, h\u00f6rdes Herrens r\u00f6st:\n7:32 'Jag \u00e4r dina f\u00e4ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' D\u00e5 greps Moses av b\u00e4van och dristade sig icke att se dit.\n7:33 Och Herren sade till honom: 'L\u00f6s dina skor av dina f\u00f6tter, ty platsen d\u00e4r du st\u00e5r \u00e4r helig mark.\n7:34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag h\u00f6rt, och jag har stigit ned f\u00f6r att r\u00e4dda dem. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du nu g\u00e5 \u00e5stad; jag vill s\u00e4nda dig till Egypten.\n7:35 Denne Moses, som de hade f\u00f6rnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till h\u00f6vding och domare?', honom s\u00e4nde Gud att vara b\u00e5de en h\u00f6vding och en f\u00f6rlossare, genom \u00e4ngeln som uppenbarade sig f\u00f6r honom i t\u00f6rnbusken.\n7:36 Det var han som f\u00f6rde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i R\u00f6da havet och i \u00f6knen, under fyrtio \u00e5r.\n7:37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud l\u00e5ta uppst\u00e5 \u00e5t eder, av edra br\u00f6der, en som \u00e4r mig lik.'\n7:38 Det var och han, som under den tid d\u00e5 menigheten levde i \u00f6knen, b\u00e5de var hos \u00e4ngeln, som talade med honom p\u00e5 berget Sinai, och tillika hos v\u00e5ra f\u00e4der; och han undfick levande ord f\u00f6r att giva dem \u00e5t eder.\n7:39 Men v\u00e5ra f\u00e4der ville icke bliva honom lydiga, utan st\u00f6tte bort honom och v\u00e4nde sig med sina hj\u00e4rtan mot Egypten\n7:40 och sade till Aron: 'G\u00f6r oss gudar, som kunna g\u00e5 framf\u00f6r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som f\u00f6rde oss ut ur Egyptens land.'\n7:41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer \u00e5t avguden och gladde sig \u00f6ver sina h\u00e4nders verk.\n7:42 D\u00e5 v\u00e4nde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens h\u00e4rskara, s\u00e5som det \u00e4r skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I v\u00e4l \u00e5t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio \u00e5ren i \u00f6knen, I av Israels hus?\n7:43 Nej, I buren Moloks t\u00e4lt och guden Romfas stj\u00e4rna, de bilder som I hade gjort f\u00f6r att tillbedja. D\u00e4rf\u00f6r skall jag l\u00e5ta eder f\u00f6ras \u00e5stad \u00e4nda bortom Babylon.'\n7:44 V\u00e5ra f\u00e4der hade vittnesb\u00f6rdets tabernakel i \u00f6knen, s\u00e5 inr\u00e4ttat, som han som talade till Moses hade f\u00f6rordnat att denne skulle g\u00f6ra det, efter den m\u00f6nsterbild som han hade f\u00e5tt se.\n7:45 Och v\u00e5ra f\u00e4der togo det i arv och f\u00f6rde det sedan under Josua hitin, n\u00e4r de togo landet i besittning, efter de folk som Gud f\u00f6rdrev f\u00f6r v\u00e5ra f\u00e4der. S\u00e5 var det \u00e4nda till Davids tid.\n7:46 Denne fann n\u00e5d inf\u00f6r Gud och bad att han m\u00e5tte finna 'ett rum till boning' \u00e5t Jakobs Gud.\n7:47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus \u00e5t honom.\n7:48 Dock, den H\u00f6gste bor icke i hus som \u00e4ro gjorda med h\u00e4nder, ty det \u00e4r s\u00e5som profeten s\u00e4ger:\n7:49 'Himmelen \u00e4r min tron, och jorden \u00e4r min fotapall; vad f\u00f6r ett hus skullen I d\u00e5 kunna bygga \u00e5t mig, s\u00e4ger Herren, och vad f\u00f6r en plats skulle tj\u00e4na mig till vilostad?\n7:50 Min hand har ju gjort allt detta.'\n7:51 I h\u00e5rdnackade, med oomskurna hj\u00e4rtan och \u00f6ron, I st\u00e5n alltid emot den helige Ande, I likav\u00e4l som edra f\u00e4der.\n7:52 Vilken av profeterna hava icke edra f\u00e4der f\u00f6rf\u00f6ljt? De hava ju dr\u00e4pt dem som f\u00f6rkunnade att den R\u00e4ttf\u00e4rdige skulle komma, han som I sj\u00e4lva nu haven f\u00f6rr\u00e5tt och dr\u00e4pt,\n7:53 I som fingen lagen eder given genom \u00e4nglars f\u00f6rsorg, men icke haven h\u00e5llit den.\u00bb\n7:54 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, blevo de mycket f\u00f6rbittrade i sina hj\u00e4rtan och beto sina t\u00e4nder samman mot honom.\n7:55 Men han, full av helig ande, sk\u00e5dade upp mot himmelen och fick se Guds h\u00e4rlighet och s\u00e5g Jesus st\u00e5 p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida.\n7:56 Och han sade: \u00bbJag ser himmelen \u00f6ppen och M\u00e4nniskosonen st\u00e5 p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida.\u00bb\n7:57 D\u00e5 skriade de med h\u00f6g r\u00f6st och h\u00f6llo f\u00f6r sina \u00f6ron och stormade alla p\u00e5 en g\u00e5ng emot honom\n7:58 och f\u00f6rde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans f\u00f6tter, som hette Saulus.\n7:59 S\u00e5 stenade de Stefanus, under det att han \u00e5kallade och sade: \u00bbHerre Jesus, tag emot min ande.\u00bb\n7:60 Och han f\u00f6ll ned p\u00e5 sina kn\u00e4n och ropade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbHerre, tillr\u00e4kna dem icke denna synd.\u00bb Och n\u00e4r han hade sagt detta, avsomnade han.\n8:1 Och j\u00e4mv\u00e4l Saulus hade gillat att man d\u00f6dade honom.\n8:2 N\u00e5gra fromma m\u00e4n begrovo dock Stefanus och h\u00f6llo en stor d\u00f6dsklagan efter honom.\n8:3 Saulus \u00e5ter for v\u00e5ldsamt fram mot f\u00f6rsamlingen; han gick omkring i husen och drog fram m\u00e4n och kvinnor och l\u00e4t s\u00e4tta dem i f\u00e4ngelse.\n8:4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och f\u00f6rkunnade evangelii ord.\n8:5 Och Filippus kom s\u00e5 ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus f\u00f6r folket d\u00e4r.\n8:6 Och n\u00e4r de h\u00f6rde Filippus och s\u00e5go de tecken som han gjorde, aktade de endr\u00e4ktigt p\u00e5 det som han talade.\n8:7 Ty fr\u00e5n m\u00e5nga som voro besatta av orena andar foro andarna ut under h\u00f6ga rop, och m\u00e5nga lama och of\u00e4rdiga blevo botade.\n8:8 Och det blev stor gl\u00e4dje i den staden.\n8:9 Nu var d\u00e4r i staden f\u00f6re honom en man vid namn Simon, som hade \u00f6vat trolldom, s\u00e5 att han hade slagit det samaritiska folket med h\u00e4pnad, och som sade sig vara n\u00e5got stort.\n8:10 Till honom h\u00f6llo sig alla, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, och sade: \u00bbDenne \u00e4r vad man kallar 'Guds stora kraft.'\u00bb\n8:11 Och de h\u00f6llo sig till honom, d\u00e4rf\u00f6r att han genom sina trollkonster under ganska l\u00e5ng tid hade slagit dem med h\u00e4pnad.\n8:12 Men nu, d\u00e5 de satte tro till Filippus, som f\u00f6rkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, l\u00e4to de d\u00f6pa sig, b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor.\n8:13 Ja, Simon sj\u00e4lv kom till tro; och sedan han hade blivit d\u00f6pt, h\u00f6ll han sig st\u00e4ndigt till Filippus. Och n\u00e4r han s\u00e5g de stora tecken och kraftg\u00e4rningar som denne gjorde, betogs han av h\u00e4pnad.\n8:14 D\u00e5 nu apostlarna i Jerusalem fingo h\u00f6ra att Samarien hade tagit emot Guds ord, s\u00e4nde de dit Petrus och Johannes.\n8:15 Och n\u00e4r dessa kommo ditned, b\u00e5do de f\u00f6r dem, att de m\u00e5tte undf\u00e5 helig ande;\n8:16 ty helig ande hade \u00e4nnu icke fallit p\u00e5 n\u00e5gon av dem, utan de voro allenast d\u00f6pta i Herren Jesu namn.\n8:17 De lade d\u00e5 h\u00e4nderna p\u00e5 dem, och de undfingo helig ande.\n8:18 N\u00e4r d\u00e5 Simon s\u00e5g att det var genom apostlarnas handp\u00e5l\u00e4ggning som Anden blev given, bj\u00f6d han dem penningar\n8:19 och sade: \u00bbGiven ock mig den makten, s\u00e5 att var och en som jag l\u00e4gger h\u00e4nderna p\u00e5 undf\u00e5r helig ande.\u00bb\n8:20 D\u00e5 sade Petrus till honom: \u00bbM\u00e5 dina penningar med dig sj\u00e4lv g\u00e5 i f\u00f6rd\u00e4rvet, eftersom du menar att Guds g\u00e5va kan k\u00f6pas f\u00f6r penningar.\n8:21 Du har ingen del eller lott i det som h\u00e4r \u00e4r fr\u00e5ga om, ty ditt hj\u00e4rta \u00e4r icke r\u00e4ttsinnigt inf\u00f6r Gud.\n8:22 G\u00f6r f\u00f6rdenskull b\u00e4ttring och upph\u00f6r med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppst\u00e5tt i ditt hj\u00e4rta m\u00e5, om m\u00f6jligt \u00e4r, bliva dig f\u00f6rl\u00e5ten.\n8:23 Ty jag ser att du \u00e4r f\u00f6rgiftad av ondska och f\u00e5ngen i or\u00e4ttf\u00e4rdighetens bojor.\u00bb\n8:24 D\u00e5 svarade Simon och sade: \u00bbBedjen I till Herren f\u00f6r mig, att intet av det som I haven sagt m\u00e5 komma \u00f6ver mig.\u00bb\n8:25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesb\u00f6rd och talat Herrens ord, beg\u00e5vo de sig tillbaka till Jerusalem och f\u00f6rkunnade d\u00e4rvid evangelium i m\u00e5nga samaritiska byar.\n8:26 Men en Herrens \u00e4ngel talade till Filippus och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och begiv dig vid middagstiden ut p\u00e5 den v\u00e4g som leder ned fr\u00e5n Jerusalem till Gasa; den \u00e4r tom p\u00e5 folk.\u00bb\n8:27 D\u00e5 stod han upp och begav sig \u00e5stad. Och se, en etiopisk man for d\u00e4r fram, en hovman som var en m\u00e4ktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt \u00f6ver hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem f\u00f6r att d\u00e4r tillbedja,\n8:28 men var nu stadd p\u00e5 hemv\u00e4gen och satt i sin vagn och l\u00e4ste profeten Esaias.\n8:29 D\u00e5 sade Anden till Filippus: \u00bbG\u00e5 fram och n\u00e4rma dig till denna vagn.\u00bb\n8:30 Filippus skyndade fram och h\u00f6rde att han l\u00e4ste profeten Esaias. D\u00e5 fr\u00e5gade han: \u00bbF\u00f6rst\u00e5r du vad du l\u00e4ser?\u00bb\n8:31 Han svarade: \u00bbHuru skulle jag v\u00e4l kunna f\u00f6rst\u00e5 det, om ingen v\u00e4gleder mig?\u00bb Och han bad Filippus stiga upp och s\u00e4tta sig bredvid honom.\n8:32 Men det st\u00e4lle i skriften som han l\u00e4ste var detta: \u00bbS\u00e5som ett f\u00e5r f\u00f6rdes han bort till att slaktas; och s\u00e5som ett lamm som \u00e4r tyst inf\u00f6r den som klipper det, s\u00e5 \u00f6ppnade han icke sin mun.\n8:33 Genom hans f\u00f6rnedring blev hans dom borttagen. Vem kan r\u00e4kna hans sl\u00e4kte? Ty hans liv ryckes undan fr\u00e5n jorden.\u00bb\n8:34 Och hovmannen fr\u00e5gade Filippus och sade: \u00bbJag beder dig, s\u00e4g mig om vilken profeten talar detta, om sig sj\u00e4lv eller om n\u00e5gon annan?\u00bb\n8:35 D\u00e5 \u00f6ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och f\u00f6rkunnade f\u00f6r honom evangelium om Jesus.\n8:36 Och medan de f\u00e4rdades v\u00e4gen fram, kommo de till ett vatten. D\u00e5 sade hovmannen: \u00bbSe, h\u00e4r finnes vatten. Vad hindrar att jag d\u00f6pes?\u00bb\n8:38 Och han l\u00e4t vagnen stanna; och de stego b\u00e5da ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han d\u00f6pte honom.\n8:39 Men n\u00e4r de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen s\u00e5g honom icke mer, d\u00e5 han nu glad fortsatte sin f\u00e4rd.\n8:40 Men Filippus blev efter\u00e5t sedd i Asdod. D\u00e4refter vandrade han omkring och f\u00f6rkunnade evangelium i alla st\u00e4der, till dess han kom till Cesarea.\n9:1 Men Saulus, som alltj\u00e4mt andades hot och mordlust mot Herrens l\u00e4rjungar, gick till \u00f6verstepr\u00e4sten\n9:2 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, f\u00f6r att, om han funne n\u00e5gra som voro p\u00e5 \u00bbden v\u00e4gen\u00bb, vare sig m\u00e4n eller kvinnor, han skulle kunna f\u00f6ra dem bundna till Jerusalem.\n9:3 Men n\u00e4r han p\u00e5 sin f\u00e4rd nalkades Damaskus, h\u00e4nde sig att ett sken fr\u00e5n himmelen pl\u00f6tsligt kringstr\u00e5lade honom.\n9:4 Och han f\u00f6ll ned till jorden och h\u00f6rde d\u00e5 en r\u00f6st som sade till honom: \u00bbSaul, Saul, varf\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljer du mig?\u00bb\n9:5 D\u00e5 sade han: \u00bbVem \u00e4r du, Herre?\u00bb Han svarade: \u00bbJag \u00e4r Jesus, den som du f\u00f6rf\u00f6ljer.\n9:6 Men st\u00e5 nu upp och g\u00e5 in i staden, s\u00e5 skall d\u00e4r bliva dig sagt vad du har att g\u00f6ra.\u00bb\n9:7 Och m\u00e4nnen som voro med honom p\u00e5 f\u00e4rden stodo m\u00e5ll\u00f6sa av skr\u00e4ck, ty de h\u00f6rde v\u00e4l r\u00f6sten, men s\u00e5go ingen.\n9:8 Och Saulus reste sig upp fr\u00e5n jorden, men n\u00e4r han \u00f6ppnade sina \u00f6gon, kunde han icke mer se n\u00e5got. De togo honom d\u00e4rf\u00f6r vid handen och ledde honom in i Damaskus.\n9:9 Och under tre dagar s\u00e5g han intet; och han varken \u00e5t eller drack.\n9:10 Men i Damaskus fanns en l\u00e4rjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: \u00bbAnanias!\u00bb Han svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag, Herre.\u00bb\n9:11 Och Herren sade till honom: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 till den gata som kallas Raka gatan och fr\u00e5ga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, fr\u00e5n Tarsus. Ty se, han beder.\n9:12 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade h\u00e4nderna p\u00e5 honom, f\u00f6r att han skulle f\u00e5 sin syn igen.\u00bb\n9:13 D\u00e5 svarade Ananias: \u00bbHerre, jag har av m\u00e5nga h\u00f6rt huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.\n9:14 Och han har nu h\u00e4r med sig fullmakt ifr\u00e5n \u00f6verstepr\u00e4sterna att f\u00e4ngsla alla dem som \u00e5kalla ditt namn.\u00bb\n9:15 Men Herren sade till honom: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad; ty denne man \u00e4r mig ett utvalt redskap till att b\u00e4ra fram mitt namn inf\u00f6r hedningar och konungar och inf\u00f6r Israels barn;\n9:16 och jag skall visa honom huru mycket han m\u00e5ste lida f\u00f6r mitt namns skull.\u00bb\n9:17 D\u00e5 gick Ananias \u00e5stad och kom in i huset; och han lade sina h\u00e4nder p\u00e5 honom och sade: \u00bbSaul, min broder, Herren har s\u00e4nt mig, Jesus, som visade sig f\u00f6r dig p\u00e5 v\u00e4gen d\u00e4r du f\u00e4rdades; han har s\u00e4nt mig, f\u00f6r att du skall f\u00e5 din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.\u00bb\n9:18 D\u00e5 var det strax s\u00e5som om fj\u00e4ll f\u00f6llo ifr\u00e5n hans \u00f6gon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och l\u00e4t d\u00f6pa sig.\n9:19 Sedan tog han sig mat och blev d\u00e4rav st\u00e4rkt. D\u00e4refter var han n\u00e5gon tid tillsammans med l\u00e4rjungarna i Damaskus.\n9:20 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.\n9:21 Och alla som h\u00f6rde honom blevo uppfyllda av h\u00e4pnad och sade: \u00bbVar det icke denne som i Jerusalem f\u00f6rgjorde dem som \u00e5kallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, f\u00f6r att han skulle f\u00f6ra s\u00e5dana m\u00e4nniskor bundna till \u00f6verstepr\u00e4sterna?\u00bb\n9:22 Men Saulus upptr\u00e4dde med allt st\u00f6rre kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarsl\u00f6sa, i det han bevisade att Jesus var Messias.\n9:23 N\u00e4r s\u00e5 en l\u00e4ngre tid hade f\u00f6rg\u00e5tt, r\u00e5dslogo judarna om att r\u00f6ja honom ur v\u00e4gen;\n9:24 men deras anslag blev bekant f\u00f6r Saulus. Och d\u00e5 de nu, f\u00f6r att kunna r\u00f6ja honom ur v\u00e4gen, till och med h\u00f6llo vakt vid stadsportarna b\u00e5de dag och natt,\n9:25 togo hans l\u00e4rjungar honom en natt och sl\u00e4ppte honom ut genom muren, i det att de s\u00e4nkte ned honom i en korg.\n9:26 N\u00e4r han sedan kom till Jerusalem, f\u00f6rs\u00f6kte han att n\u00e4rma sig l\u00e4rjungarna; men alla fruktade f\u00f6r honom, ty de trodde icke att han verkligen var en l\u00e4rjunge.\n9:27 D\u00e5 tog Barnabas sig an honom och f\u00f6rde honom till apostlarna och f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r dem huru han p\u00e5 v\u00e4gen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.\n9:28 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;\n9:29 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde f\u00f6rs\u00f6k att r\u00f6ja honom ur v\u00e4gen.\n9:30 N\u00e4r br\u00f6derna f\u00f6rnummo detta, f\u00f6rde de honom ned till Cesarea och s\u00e4nde honom d\u00e4rifr\u00e5n vidare till Tarsus.\n9:31 S\u00e5 hade nu f\u00f6rsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och v\u00e4xte till genom den helige Andes tr\u00f6st och f\u00f6rmaning.\n9:32 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, h\u00e4nde sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.\n9:33 D\u00e4r tr\u00e4ffade han p\u00e5 en man vid namn Eneas, som i \u00e5tta \u00e5r hade legat till s\u00e4ngs; han var n\u00e4mligen lam.\n9:34 Och Petrus sade till honom: \u00bbEneas, Jesus Kristus botar dig. St\u00e5 upp och l\u00e4gg ihop din b\u00e4dd.\u00bb D\u00e5 stod han strax upp.\n9:35 Och alla som bodde i Lydda och i Saron s\u00e5go honom; och de omv\u00e4nde sig till Herren.\n9:36 I Joppe bodde d\u00e5 en l\u00e4rjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon \u00f6verfl\u00f6dade i goda g\u00e4rningar och gav allmosor rikligen.\n9:37 Men just i de dagarna h\u00e4nde sig att hon blev sjuk och dog. Och man tv\u00e5dde henne och lade henne i en sal i \u00f6vre v\u00e5ningen.\n9:38 D\u00e5 nu Lydda l\u00e5g n\u00e4ra Joppe och l\u00e4rjungarna hade h\u00f6rt att Petrus var d\u00e4r, s\u00e4nde de tv\u00e5 m\u00e4n till honom och b\u00e5do honom att utan dr\u00f6jsm\u00e5l komma till dem.\n9:39 Petrus stod d\u00e5 upp och f\u00f6ljde med dem. Och n\u00e4r han kom dit, f\u00f6rde de honom upp i salen; och alla \u00e4nkorna kommo d\u00e4r omkring honom gr\u00e5tande och visade honom alla livkl\u00e4dnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon \u00e4nnu levde ibland dem.\n9:40 D\u00e5 tillsade Petrus dem allasammans att g\u00e5 ut och f\u00f6ll ned p\u00e5 sina kn\u00e4n och bad; sedan v\u00e4nde han sig mot den d\u00f6da och sade: \u00bbTabita, st\u00e5 upp.\u00bb D\u00e5 slog hon upp \u00f6gonen, och n\u00e4r hon fick se Petrus, satte hon sig upp.\n9:41 Och han r\u00e4ckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, j\u00e4mte \u00e4nkorna, och st\u00e4llde henne levande framf\u00f6r den.\n9:42 Detta blev bekant i hela Joppe, och m\u00e5nga kommo till tro p\u00e5 Herren.\n9:43 D\u00e4refter stannade han en l\u00e4ngre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.\n10:1 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en h\u00f6vitsman vid den s\u00e5 kallade italiska krigsskaran.\n10:2 Han var en from man, som \u00bbfruktade Gud\u00bb tillika med hela sitt hus; han utdelade rikligen allmosor \u00e5t folket och bad alltid till Gud.\n10:3 En dag omkring nionde timmen s\u00e5g denne tydligt i en syn en Guds \u00e4ngel, som kom in till honom och sade till honom: \u00bbKornelius!\u00bb\n10:4 Han betraktade honom f\u00f6rskr\u00e4ckt och fr\u00e5gade: \u00bbVad \u00e4r det, herre?\u00bb D\u00e5 sade \u00e4ngeln till honom: \u00bbDina b\u00f6ner och dina allmosor hava uppstigit till Gud och \u00e4ro i \u00e5minnelse hos honom.\n10:5 S\u00e5 s\u00e4nd nu n\u00e5gra m\u00e4n till Joppe och l\u00e5t h\u00e4mta en viss Simon, som ock kallas Petrus.\n10:6 Han g\u00e4star hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid havet.\u00bb\n10:7 N\u00e4r \u00e4ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till sig tv\u00e5 av sina tj\u00e4nare och en from krigsman, en av dem som h\u00f6rde till hans n\u00e4rmaste f\u00f6lje,\n10:8 och f\u00f6rt\u00e4ljde alltsammans f\u00f6r dem och s\u00e4nde dem \u00e5stad till Joppe.\n10:9 Men dagen d\u00e4refter, medan dessa voro p\u00e5 v\u00e4gen och nalkades staden, gick Petrus vid sj\u00e4tte timmen upp p\u00e5 taket f\u00f6r att bedja.\n10:10 Och han blev hungrig och ville hava n\u00e5got att \u00e4ta. Medan man nu tillredde maten, f\u00f6ll han i h\u00e4nryckning.\n10:11 Han s\u00e5g himmelen \u00f6ppen och n\u00e5gonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasth\u00f6lls vid de fyra h\u00f6rnen och s\u00e4nktes ned till jorden.\n10:12 Och d\u00e4ri funnos alla slags fyrfota och kr\u00e4lande djur som leva p\u00e5 jorden, och alla slags himmelens f\u00e5glar.\n10:13 Och en r\u00f6st kom till honom: \u00bbSt\u00e5 upp, Petrus, slakta och \u00e4t.\u00bb\n10:14 Men Petrus svarade: \u00bbBort det, Herre! Jag har aldrig \u00e4tit n\u00e5got oheligt och orent.\u00bb\n10:15 \u00c5ter, f\u00f6r andra g\u00e5ngen, kom en r\u00f6st till honom: \u00bbVad Gud har f\u00f6rklarat f\u00f6r rent, det m\u00e5 du icke h\u00e5lla f\u00f6r oheligt.\u00bb\n10:16 Detta skedde tre g\u00e5nger efter varandra; sedan blev duken strax \u00e5ter upptagen till Himmelen.\n10:17 Medan Petrus i sitt sinne undrade \u00f6ver vad den syn han hade sett skulle betyda, hade de m\u00e4n som voro uts\u00e4nda av Kornelius redan fr\u00e5gat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten\n10:18 och ropade p\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6r att f\u00e5 veta om Simon, som ock kallades Petrus, g\u00e4stade d\u00e4r.\n10:19 Men under det Petrus alltj\u00e4mt begrundade synen, sade Anden till honom: \u00bbH\u00e4r \u00e4ro ett par m\u00e4n som fr\u00e5ga efter dig.\n10:20 St\u00e5 upp, och g\u00e5 ditned och f\u00f6lj med dem, utan att tveka; ty det \u00e4r jag som har s\u00e4nt dem.\u00bb\n10:21 D\u00e5 steg Petrus ned till m\u00e4nnen och sade: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r jag, den som I fr\u00e5gen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?\u00bb\n10:22 De svarade: \u00bbH\u00f6vitsmannen Kornelius, en r\u00e4ttf\u00e4rdig och gudfruktig man, som har gott vittnesb\u00f6rd om sig av hela det judiska folket, har i en uppenbarelse f\u00e5tt befallning av en helig \u00e4ngel att h\u00e4mta dig till sig och h\u00f6ra vad du har att s\u00e4ga.\u00bb\n10:23 D\u00e5 bj\u00f6d han dem komma in och beredde dem h\u00e4rb\u00e4rge. Dagen d\u00e4refter stod han upp och begav sig \u00e5stad med dem; och n\u00e5gra av br\u00f6derna i Joppe f\u00f6ljde med honom.\n10:24 F\u00f6ljande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius v\u00e4ntade p\u00e5 dem och hade kallat tillhopa sina fr\u00e4nder och n\u00e4rmaste v\u00e4nner.\n10:25 D\u00e5 nu Petrus skulle tr\u00e4da in, gick Kornelius emot honom och betygade honom sin v\u00f6rdnad, i det att han f\u00f6ll ned f\u00f6r hans f\u00f6tter.\n10:26 Men Petrus reste upp honom och sade: \u00bbSt\u00e5 upp; ocks\u00e5 jag \u00e4r en m\u00e4nniska.\u00bb\n10:27 Och under samtal med honom tr\u00e4dde Petrus in och fann m\u00e5nga vara d\u00e4r f\u00f6rsamlade.\n10:28 Och han sade till dem: \u00bbI veten sj\u00e4lva att det \u00e4r en judisk man f\u00f6rbjudet att hava n\u00e5got umg\u00e4nge med en utl\u00e4nning eller att bes\u00f6ka en s\u00e5dan; men mig har Gud l\u00e4rt att icke r\u00e4kna n\u00e5gon m\u00e4nniska f\u00f6r ohelig eller oren.\n10:29 D\u00e4rf\u00f6r kom jag ock utan inv\u00e4ndning hit, n\u00e4r jag blev h\u00e4mtad. Och nu fr\u00e5gar jag eder av vilket sk\u00e4l I haven l\u00e5tit h\u00e4mta mig.\u00bb\n10:30 D\u00e5 svarade Kornelius: \u00bbDet \u00e4r nu fj\u00e4rde dagen sedan jag, just vid denna timme, f\u00f6rr\u00e4ttade i mitt hus den b\u00f6n som man beder vid nionde timmen. D\u00e5 fick jag se en man i skinande kl\u00e4dnad st\u00e5 framf\u00f6r mig,\n10:31 och han sade: 'Kornelius, din b\u00f6n \u00e4r h\u00f6rd, och dina allmosor hava kommit i \u00e5minnelse inf\u00f6r Gud.\n10:32 S\u00e5 s\u00e4nd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus: han g\u00e4star i garvaren Simons hus vid havet.'\n10:33 D\u00e5 s\u00e4nde jag strax bud till dig, och du gjorde v\u00e4l i att du kom. Och nu \u00e4ro vi alla h\u00e4r tillst\u00e4des inf\u00f6r Gud f\u00f6r att h\u00f6ra allt som har blivit dig befallt av Herren.\u00bb\n10:34 D\u00e5 \u00f6ppnade Petrus sin mun och sade: \u00bbNu f\u00f6rnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till personen',\n10:35 utan att den som fruktar honom och \u00f6var r\u00e4ttf\u00e4rdighet, han tages emot av honom, vilket folk han \u00e4n m\u00e5 tillh\u00f6ra.\n10:36 Det ord som han har s\u00e4nt till Israels barn f\u00f6r att genom Jesus Kristus, som \u00e4r allas Herre, f\u00f6rkunna det glada budskapet om frid, det ordet k\u00e4nnen I,\n10:37 den f\u00f6rkunnelse som gick ut \u00f6ver hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den d\u00f6pelse Johannes predikade --\n10:38 f\u00f6rkunnelsen om Jesus fr\u00e5n Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under dj\u00e4vulens v\u00e5ld; ty Gud var med honom.\n10:39 Vi kunna sj\u00e4lva vittna om allt vad han gjorde b\u00e5de p\u00e5 den judiska landsbygden och i Jerusalem; likv\u00e4l upph\u00e4ngde man honom p\u00e5 tr\u00e4 och d\u00f6dade honom.\n10:40 Men honom har Gud uppv\u00e4ckt p\u00e5 tredje dagen och l\u00e5tit honom bliva uppenbar,\n10:41 v\u00e4l icke f\u00f6r allt folket, men f\u00f6r oss, som redan f\u00f6rut av Gud hade blivit utvalda till vittnen, och som \u00e5to och drucko med honom, sedan han hade uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da.\n10:42 Och han bj\u00f6d oss predika f\u00f6r folket och betyga att han \u00e4r den som av Gud har blivit best\u00e4md till att vara domare \u00f6ver levande och d\u00f6da.\n10:43 Om honom b\u00e4ra alla profeterna vittnesb\u00f6rd och betyga att var och en som tror p\u00e5 honom skall f\u00e5 syndernas f\u00f6rl\u00e5telse genom hans namn.\u00bb\n10:44 Medan Petrus \u00e4nnu s\u00e5 talade, f\u00f6ll den helige Ande p\u00e5 alla dem som h\u00f6rde hans tal.\n10:45 Och alla de omskurna troende m\u00e4n som hade kommit dit med Petrus blevo uppfyllda av h\u00e4pnad \u00f6ver att den helige Ande hade blivit utgjuten j\u00e4mv\u00e4l \u00f6ver hedningarna, s\u00e5som en g\u00e5va \u00e5t dem.\n10:46 De h\u00f6rde dem n\u00e4mligen tala tungom\u00e5l och storligen prisa Gud.\n10:47 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade: \u00bbIcke kan v\u00e4l n\u00e5gon hindra att dessa d\u00f6pas med vatten, d\u00e5 de hava undf\u00e5tt den helige Ande, de likav\u00e4l som vi?\u00bb\n10:48 Och s\u00e5 bj\u00f6d han att man skulle d\u00f6pa dem i Jesu Kristi namn. D\u00e4refter b\u00e5do de honom att han skulle stanna hos dem n\u00e5gra dagar.\n11:1 Men apostlarna och de br\u00f6der som voro i Judeen fingo h\u00f6ra att ocks\u00e5 hedningarna hade tagit emot Guds ord.\n11:2 N\u00e4r s\u00e5 Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna g\u00e5 till r\u00e4tta med honom;\n11:3 de sade: \u00bbDu har ju bes\u00f6kt oomskurna m\u00e4n och \u00e4tit med dem.\u00bb\n11:4 D\u00e5 begynte Petrus fr\u00e5n b\u00f6rjan och omtalade f\u00f6r dem allt i f\u00f6ljd och ordning; han sade:\n11:5 \u00bbJag var i staden Joppe, stadd i b\u00f6n; d\u00e5 s\u00e5g jag under h\u00e4nryckning i en syn n\u00e5gonting komma ned, som liknade en stor linneduk, vilken fasth\u00f6lls vid de fyra h\u00f6rnen och s\u00e4nktes ned fr\u00e5n himmelen; och det kom \u00e4nda ned till mig.\n11:6 Och jag betraktade det och gav akt d\u00e4rp\u00e5; d\u00e5 fick jag d\u00e4ri se fyrfota djur, s\u00e5dana som leva p\u00e5 jorden, tama och vilda, s\u00e5 ock kr\u00e4lande djur och himmelens f\u00e5glar.\n11:7 Jag h\u00f6rde ock en r\u00f6st s\u00e4ga till mig: 'St\u00e5 upp, Petrus, slakta och \u00e4t.'\n11:8 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har n\u00e5got oheligt eller orent kommit i min mun.'\n11:9 F\u00f6r andra g\u00e5ngen talade en r\u00f6st fr\u00e5n himmelen: 'Vad Gud har f\u00f6rklarat f\u00f6r rent, det m\u00e5 du icke h\u00e5lla f\u00f6r oheligt.'\n11:10 Detta skedde tre g\u00e5nger efter varandra; sedan drogs alltsammans \u00e5ter upp till himmelen.\n11:11 Och i detsamma kommo tre m\u00e4n, som hade blivit s\u00e4nda till mig fr\u00e5n Cesarea, och stannade framf\u00f6r huset d\u00e4r vi voro.\n11:12 Och Anden sade till mig att jag skulle f\u00f6lja med dem, utan att g\u00f6ra n\u00e5gon \u00e5tskillnad mellan folk och folk. Ocks\u00e5 de sex br\u00f6der som \u00e4ro h\u00e4r kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.\n11:13 Och han ber\u00e4ttade f\u00f6r oss huru han hade sett \u00e4ngeln tr\u00e4da in i hans hus, och att denne hade sagt: 'S\u00e4nd \u00e5stad till Joppe och l\u00e5t h\u00e4mta Simon, som ock kallas Petrus.\n11:14 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva fr\u00e4lst, du sj\u00e4lv och hela ditt hus.'\n11:15 Och n\u00e4r jag hade begynt tala, f\u00f6ll den helige Ande p\u00e5 dem, alldeles s\u00e5som det under den f\u00f6rsta tiden skedde med oss.\n11:16 D\u00e5 kom jag ih\u00e5g Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes d\u00f6pte med vatten, men I skolen bliva d\u00f6pta i helig ande.'\n11:17 D\u00e5 allts\u00e5 Gud \u00e5t dem hade givit samma g\u00e5va som \u00e5t oss, som hava kommit till tro p\u00e5 Herren Jesus Kristus, huru skulle d\u00e5 jag hava kunnat s\u00e4tta mig emot Gud?\u00bb\n11:18 N\u00e4r de hade h\u00f6rt detta, g\u00e5vo de sig till freds och prisade Gud och sade: \u00bbS\u00e5 har d\u00e5 Gud ocks\u00e5 \u00e5t hedningarna f\u00f6rl\u00e4nat den b\u00e4ttring som f\u00f6r till liv.\u00bb\n11:19 De som hade blivit kringspridda genom den f\u00f6rf\u00f6ljelse som utbr\u00f6t f\u00f6r Stefanus' skull drogo emellertid omkring \u00e4nda till Fenicien och Cypern och Antiokia, men f\u00f6rkunnade icke ordet f\u00f6r andra \u00e4n f\u00f6r judar.\n11:20 Dock funnos bland dem n\u00e5gra m\u00e4n fr\u00e5n Cypern och Cyrene, som n\u00e4r de kommo till Antiokia, ocks\u00e5 talade till grekerna och f\u00f6r dem f\u00f6rkunnade evangelium om Herren Jesus.\n11:21 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och omv\u00e4nde sig till Herren.\n11:22 Ryktet h\u00e4rom n\u00e5dde f\u00f6rsamlingen i Jerusalem; och de s\u00e4nde d\u00e5 Barnabas till Antiokia.\n11:23 N\u00e4r han kom dit och fick se vad Guds n\u00e5d hade verkat, blev han glad och f\u00f6rmanade dem alla att med hj\u00e4rtats fasta f\u00f6resats stadigt h\u00e5lla sig till Herren.\n11:24 Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Och ganska mycket folk blev ytterligare f\u00f6rt till Herren.\n11:25 Sedan begav han sig \u00e5stad till Tarsus f\u00f6r att upps\u00f6ka Saulus.\n11:26 Och n\u00e4r han hade tr\u00e4ffat honom, tog han honom med sig till Antiokia. Ett helt \u00e5r hade de sedan sin umg\u00e4ngelse inom f\u00f6rsamlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var i Antiokia som l\u00e4rjungarna f\u00f6rst begynte kallas \u00bbkristna\u00bb.\n11:27 Vid den tiden kommo n\u00e5gra profeter fr\u00e5n Jerusalem ned till Antiokia.\n11:28 Och en av dem, vid namn Agabus, tr\u00e4dde upp och gav genom Andens ingivelse till k\u00e4nna att en stor hungersn\u00f6d skulle komma \u00f6ver hela v\u00e4rlden; den kom ocks\u00e5 p\u00e5 Klaudius' tid.\n11:29 D\u00e5 best\u00e4mde l\u00e4rjungarna att de, var och en efter sin f\u00f6rm\u00e5ga, skulle s\u00e4nda n\u00e5got till underst\u00f6d \u00e5t de br\u00f6der som bodde i Judeen.\n11:30 Detta gjorde de ocks\u00e5, och genom Barnabas och Saulus \u00f6vers\u00e4nde de det till de \u00e4ldste.\n12:1 Vid den tiden l\u00e4t konung Herodes gripa och misshandla n\u00e5gra av dem som h\u00f6rde till f\u00f6rsamlingen.\n12:2 Och Jakob, Johannes' broder, l\u00e4t han avr\u00e4tta med sv\u00e4rd.\n12:3 N\u00e4r han s\u00e5g att detta behagade judarna, fortsatte han och l\u00e4t fasttaga ocks\u00e5 Petrus. Detta skedde under det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid.\n12:4 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i f\u00e4ngelse och uppdrog \u00e5t fyra vaktavdelningar krigsm\u00e4n, vardera p\u00e5 fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter p\u00e5sken st\u00e4lla honom fram inf\u00f6r folket.\n12:5 Under tiden f\u00f6rvarades Petrus i f\u00e4ngelset, men f\u00f6rsamlingen bad entr\u00e4get till Gud f\u00f6r honom.\n12:6 Natten f\u00f6re den dag d\u00e5 Herodes t\u00e4nkte draga honom inf\u00f6r r\u00e4tta l\u00e5g Petrus och sov mellan tv\u00e5 krigsm\u00e4n, f\u00e4ngslad med tv\u00e5 kedjor; och utanf\u00f6r d\u00f6rren voro v\u00e4ktare utsatta till att bevaka f\u00e4ngelset.\n12:7 D\u00e5 stod pl\u00f6tsligt en Herrens \u00e4ngel d\u00e4r, och ett sken lyste i rummet. Och han st\u00f6tte Petrus i sidan och v\u00e4ckte honom och sade: \u00bbSt\u00e5 nu strax upp\u00bb; och kedjorna f\u00f6llo ifr\u00e5n hans h\u00e4nder.\n12:8 \u00c4ngeln sade ytterligare till honom: \u00bbOmgjorda dig, och tag p\u00e5 dig dina sandaler.\u00bb Och han gjorde s\u00e5. d\u00e4refter sade \u00e4ngeln till honom: \u00bbTag din mantel p\u00e5 dig och f\u00f6lj mig.\u00bb\n12:9 Och Petrus gick ut och f\u00f6ljde honom; men han f\u00f6rstod icke att det som skedde genom \u00e4ngeln var n\u00e5got verkligt, utan trodde att det var en syn han s\u00e5g.\n12:10 N\u00e4r de s\u00e5 hade g\u00e5tt genom f\u00f6rsta och andra vakten, kommo de till j\u00e4rnporten som ledde ut till staden. Den \u00f6ppnade sig f\u00f6r dem av sig sj\u00e4lv, och de tr\u00e4dde ut och gingo en gata fram; och i detsamma f\u00f6rsvann \u00e4ngeln ifr\u00e5n honom.\n12:11 N\u00e4r sedan Petrus kom till sig igen, sade han: \u00bbNu vet jag och \u00e4r f\u00f6rvissad om att Herren har uts\u00e4nt sin \u00e4ngel och r\u00e4ddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade v\u00e4ntat sig.\u00bb\n12:12 N\u00e4r han allts\u00e5 hade f\u00f6rst\u00e5tt huru det var, gick han till det hus d\u00e4r Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; d\u00e4r voro ganska m\u00e5nga f\u00f6rsamlade och b\u00e5do.\n12:13 D\u00e5 han nu klappade p\u00e5 portd\u00f6rren, kom en tj\u00e4nsteflicka, vid namn Rode, f\u00f6r att h\u00f6ra vem det var.\n12:14 Och n\u00e4r hon k\u00e4nde igen Petrus' r\u00f6st, \u00f6ppnade hon i sin gl\u00e4dje icke porten, utan skyndade in och ber\u00e4ttade att Petrus stod utanf\u00f6r porten.\n12:15 D\u00e5 sade de till henne: \u00bbDu \u00e4r fr\u00e5n dina sinnen.\u00bb Men hon bedyrade att det var s\u00e5som hon hade sagt. D\u00e5 sade de: \u00bbDet \u00e4r v\u00e4l hans \u00e4ngel.\u00bb\n12:16 Men Petrus fortfor att klappa; och n\u00e4r de \u00f6ppnade, s\u00e5go de med h\u00e4pnad att det var han.\n12:17 Och han gav tecken \u00e5t dem med handen att de skulle tiga, och f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r dem huru Herren hade f\u00f6rt honom ut ur f\u00e4ngelset. Och han tillade: \u00bbL\u00e5ten Jakob och de andra br\u00f6derna f\u00e5 veta detta.\u00bb Sedan gick han d\u00e4rifr\u00e5n och begav sig till en annan ort.\n12:18 Men n\u00e4r det hade blivit dag, uppstod bland krigsm\u00e4nnen en ganska stor oro och undran \u00f6ver vad som hade blivit av Petrus.\n12:19 N\u00e4r s\u00e5 Herodes ville h\u00e4mta honom, men icke fann honom, anst\u00e4llde han rannsakning med v\u00e4ktarna och bj\u00f6d att de skulle f\u00f6ras bort till bestraffning. D\u00e4refter for han ned fr\u00e5n Judeen till Cesarea och vistades sedan d\u00e4r.\n12:20 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade f\u00e5tt Blastus, konungens kammarherre, p\u00e5 sin sida, b\u00e5do de om fred, ty deras land hade sin n\u00e4ring av konungens.\n12:21 P\u00e5 utsatt dag kl\u00e4dde sig d\u00e5 Herodes i konungslig skrud och satte sig p\u00e5 tronen och h\u00f6ll ett tal till dem.\n12:22 D\u00e5 ropade folket: \u00bbEn guds r\u00f6st \u00e4r detta, och icke en m\u00e4nniskas.\u00bb\n12:23 Men i detsamma slog honom en Herrens \u00e4ngel, d\u00e4rf\u00f6r att han icke gav Gud \u00e4ran. Och han f\u00f6ll i en sjukdom som bestod d\u00e4ri att han uppfr\u00e4ttes av maskar, och s\u00e5 gav han upp andan.\n12:24 Men Guds ord hade framg\u00e5ng och utbredde sig.\n12:25 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avl\u00e4mnat underst\u00f6det, v\u00e4nde de tillbaka och togo d\u00e5 med sig Johannes, som ock kallades Markus.\n13:1 I den f\u00f6rsamling som fanns i Antiokia verkade nu s\u00e5som profeter och l\u00e4rare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius fr\u00e5n Cyrene, s\u00e5 ock Manaen, landsfursten Herodes' fosterbroder, och Saulus.\n13:2 N\u00e4r dessa f\u00f6rr\u00e4ttade Herrens tj\u00e4nst och fastade, sade den helige Ande: \u00bbAvskiljen \u00e5t mig Barnabas och Saulus f\u00f6r det verk som jag har kallat dem till.\u00bb\n13:3 D\u00e5 fastade de och b\u00e5do och lade h\u00e4nderna p\u00e5 dem och l\u00e4to dem begiva sig \u00e5stad.\n13:4 Dessa, som s\u00e5 hade blivit uts\u00e4nda av den helige Ande, foro nu ned till Seleucia och seglade d\u00e4rifr\u00e5n till Cypern.\n13:5 Och n\u00e4r de hade kommit till Salamis, f\u00f6rkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks\u00e5 med sig Johannes s\u00e5som tj\u00e4nare.\n13:6 Och sedan de hade f\u00e4rdats \u00f6ver hela \u00f6n \u00e4nda till Pafos, tr\u00e4ffade de d\u00e4r p\u00e5 en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn Barjesus,\n13:7 som vistades hos landsh\u00f6vdingen Sergius Paulus. Denne var en f\u00f6rst\u00e5ndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus och beg\u00e4rde att f\u00e5 h\u00f6ra Guds ord.\n13:8 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen) stod emot dem och ville hindra landsh\u00f6vdingen fr\u00e5n att komma till tro.\n13:9 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d\u00e5 av helig ande och f\u00e4ste \u00f6gonen p\u00e5 honom\n13:10 och sade: \u00bbO du dj\u00e4vulens barn, du som \u00e4r full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad r\u00e4tt \u00e4r, skall du d\u00e5 icke upph\u00f6ra att f\u00f6rvrida Herrens raka v\u00e4gar?\n13:11 Se, nu kommer Herrens hand \u00f6ver dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.\u00bb Och strax f\u00f6ll t\u00f6cken och m\u00f6rker \u00f6ver honom; och han gick omkring och s\u00f6kte efter n\u00e5gon som kunde leda honom.\n13:12 N\u00e4r d\u00e5 landsh\u00f6vdingen s\u00e5g vad som hade skett, h\u00e4pnade han \u00f6ver Herrens l\u00e4ra och kom till tro.\n13:13 Paulus och hans f\u00f6ljeslagare lade sedan ut ifr\u00e5n Pafos och foro till Perge i Pamfylien. D\u00e4r skilde sig Johannes ifr\u00e5n dem och v\u00e4nde tillbaka till Jerusalem.\n13:14 Men sj\u00e4lva foro de vidare fr\u00e5n Perge och kommo till Antiokia i Pisidien. Och p\u00e5 sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte sig d\u00e4r.\n13:15 Och sedan man hade f\u00f6rel\u00e4st ur lagen och profeterna, s\u00e4nde synagogf\u00f6rest\u00e5ndarna till dem och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbBr\u00f6der, haven I n\u00e5got f\u00f6rmaningens ord att s\u00e4ga till folket, s\u00e5 s\u00e4gen det.\u00bb\n13:16 D\u00e5 stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade: \u00bbI m\u00e4n av Israels hus och I som 'frukten Gud', h\u00f6ren mig.\n13:17 Detta folks, Israels, Gud utvalde v\u00e5ra f\u00e4der, och han upph\u00f6jde detta folk, medan de \u00e4nnu bodde s\u00e5som fr\u00e4mlingar i Egyptens land, och f\u00f6rde dem sedan ut d\u00e4rifr\u00e5n 'med upplyft arm'.\n13:18 Och under en tid av vid pass fyrtio \u00e5r hade han f\u00f6rdrag med dem i \u00f6knen.\n13:19 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade han dessas land till arvedelar \u00e5t dem.\n13:20 D\u00e4runder f\u00f6rgick en tid av vid pass fyra hundra femtio \u00e5r. Sedan gav han dem domare, \u00e4nda till profeten Samuels tid.\n13:21 D\u00e4refter beg\u00e4rde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en man av Benjamins stam, f\u00f6r en tid av fyrtio \u00e5r.\n13:22 Men denne avsatte han och gjorde David till konung \u00f6ver dem. Honom gav han ock sitt vittnesb\u00f6rd, i det han sade: 'Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hj\u00e4rta. Han skall i alla stycken g\u00f6ra min vilja.'\n13:23 Av dennes s\u00e4d har Gud efter sitt l\u00f6fte l\u00e5tit Jesus komma, s\u00e5som Fr\u00e4lsare \u00e5t Israel.\n13:24 Men redan innan han upptr\u00e4dde, hade Johannes predikat b\u00e4ttringens d\u00f6pelse f\u00f6r hela Israels folk.\n13:25 Och n\u00e4r Johannes h\u00f6ll p\u00e5 att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad I menen mig vara, det \u00e4r jag icke. Men se, efter mig kommer den vilkens skor jag icke \u00e4r v\u00e4rdig att l\u00f6sa av han f\u00f6tter.'\n13:26 Mina br\u00f6der, I som \u00e4ren barn av Abrahams sl\u00e4kt, s\u00e5 ock I andra h\u00e4r, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna fr\u00e4lsning blivit s\u00e4nt.\n13:27 Ty eftersom Jerusalems inv\u00e5nare och deras r\u00e5dsherrar icke k\u00e4nde honom, uppfyllde de ock genom sin dom \u00f6ver honom profeternas utsagor, vilka var sabbat f\u00f6rel\u00e4ses;\n13:28 och fast\u00e4n de icke funno honom skyldig till n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nade d\u00f6den, b\u00e5do de likv\u00e4l Pilatus att han skulle l\u00e5ta d\u00f6da honom.\n13:29 N\u00e4r de s\u00e5 hade f\u00f6rt till fullbordan allt som var skrivet om honom, togo de honom ned fr\u00e5n korsets tr\u00e4 och lade honom i en grav.\n13:30 Men Gud uppv\u00e4ckte honom fr\u00e5n de d\u00f6da.\n13:31 Sedan visade han sig under m\u00e5nga dagar f\u00f6r dem som med honom hade g\u00e5tt upp fr\u00e5n Galileen till Jerusalem, och som nu \u00e4ro hans vittnen inf\u00f6r folket.\n13:32 Och vi f\u00f6rkunna f\u00f6r eder det glada budskapet, att det l\u00f6fte som gavs \u00e5t v\u00e5ra f\u00e4der, det har Gud l\u00e5tit g\u00e5 i fullbordan f\u00f6r oss, deras barn, d\u00e4rigenom att han har l\u00e5tit Jesus uppst\u00e5,\n13:33 s\u00e5som ock \u00e4r skrivet i andra psalmen: 'Du \u00e4r min Son, jag har i dag f\u00f6tt dig.'\n13:34 Och att han har l\u00e5tit honom uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da, s\u00e5 att han icke mer skall v\u00e4nda tillbaka till f\u00f6rg\u00e4ngelsen, det har han sagt med dessa ord: 'Jag skall uppfylla \u00e5t eder de heliga l\u00f6ften som jag i trofasthet har givit \u00e5t David.'\n13:35 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger han ock i en annan psalm: 'Du skall icke l\u00e5ta din Helige se f\u00f6rg\u00e4ngelsen.'\n13:36 N\u00e4r David i sin tid hade tj\u00e4nat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina f\u00e4der och s\u00e5g f\u00f6rg\u00e4ngelsen;\n13:37 men den som Gud har uppv\u00e4ckt, han har icke sett f\u00f6rg\u00e4ngelsen.\n13:38 S\u00e5 m\u00e5n I nu veta, mena br\u00f6der, att genom honom syndernas f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6rkunnas f\u00f6r eder,\n13:39 och att i honom var och en som tror bliver r\u00e4ttf\u00e4rdig och friad ifr\u00e5n allt det varifr\u00e5n I icke under Moses' lag kunden bliva friade.\n13:40 Sen d\u00e4rf\u00f6r till, att \u00f6ver eder icke m\u00e5 komma det som \u00e4r sagt hos profeterna:\n13:41 'Sen h\u00e4r, I f\u00f6raktare, och f\u00f6rundren eder, och bliven till intet; ty en g\u00e4rning utf\u00f6r jag i edra dagar, en g\u00e4rning som I alls icke skullen tro, om den f\u00f6rt\u00e4ljdes f\u00f6r eder.'\u00bb\n13:42 N\u00e4r de sedan gingo d\u00e4rifr\u00e5n, bad men dem att de n\u00e4sta sabbat skulle tala f\u00f6r dem om samma sak.\n13:43 Och n\u00e4r f\u00f6rsamlingen \u00e5tskildes, f\u00f6ljde m\u00e5nga judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade d\u00e5 till dem och f\u00f6rmanade dem att stadigt h\u00e5lla sig till Guds n\u00e5d.\n13:44 F\u00f6ljande sabbat kom n\u00e4stan hela staden tillsammans f\u00f6r att h\u00f6ra Guds ord.\n13:45 D\u00e5 nu judarna s\u00e5go det myckna folket, uppfylldes de av nit\u00e4lskan och foro ut i sm\u00e4delser och motsade det som Paulus talade.\n13:46 D\u00e5 togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: \u00bbGuds ord m\u00e5ste i f\u00f6rsta rummet f\u00f6rkunnas f\u00f6r eder. Men eftersom I st\u00f6ten det bort ifr\u00e5n eder och icke akten eder sj\u00e4lva v\u00e4rdiga det eviga livet, s\u00e5 v\u00e4nda vi oss nu till hedningarna.\n13:47 Ty s\u00e5 har Herren bjudit oss: 'Jag har satt dig till ett ljus f\u00f6r hednafolken, f\u00f6r att du skall bliva till fr\u00e4lsning intill jordens \u00e4nda.'\u00bb\n13:48 N\u00e4r hedningarna h\u00f6rde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, s\u00e5 m\u00e5nga det var besk\u00e4rt att f\u00e5 evigt liv.\n13:49 Och Herrens ord utbredde sig \u00f6ver hela landet.\n13:50 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som \u00bbfruktade Gud\u00bb, s\u00e5 ock de f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen i staden, och uppv\u00e4ckte en f\u00f6rf\u00f6ljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifr\u00e5n sin stads omr\u00e5de.\n13:51 Dessa skuddade d\u00e5 stoftet av sina f\u00f6tter mot dem och beg\u00e5vo sig till Ikonium.\n13:52 Och l\u00e4rjungarna uppfylldes alltmer av gl\u00e4dje och helig ande.\n14:1 P\u00e5 samma s\u00e4tt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas synagoga och talade s\u00e5, att en stor hop av b\u00e5de judar och greker kommo till tro;\n14:2 men de judar som voro oh\u00f6rsamma retade upp hedningarna och v\u00e4ckte deras f\u00f6rbittring mot br\u00f6derna.\n14:3 S\u00e5 vistades de d\u00e4r en l\u00e4ngre tid och predikade frimodigt, i f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 Herren, och han gav vittnesb\u00f6rd \u00e5t sitt n\u00e5desord, i det att han l\u00e4t tecken och under ske genom dem.\n14:4 Men folket i staden delade sig, s\u00e5 att somliga h\u00f6llo med judarna, andra \u00e5ter med apostlarna.\n14:5 Och n\u00e4r sedan, b\u00e5de ibland hedningar och ibland judar med deras f\u00f6rest\u00e5ndare, en storm hade blivit uppv\u00e4ckt emot dem, och man ville misshandla och stena dem,\n14:6 flydde de, s\u00e5 snart de f\u00f6rstodo huru det var, till st\u00e4derna Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.\n14:7 Och d\u00e4r f\u00f6rkunnade de evangelium.\n14:8 I Lystra fanns nu en man som satt d\u00e4r of\u00f6rm\u00f6gen att bruka sina f\u00f6tter, ty allt ifr\u00e5n sin moders liv hade han varit of\u00e4rdig och hade aldrig kunnat g\u00e5.\n14:9 Denne h\u00f6rde p\u00e5, n\u00e4r Paulus talade. Och d\u00e5 Paulus f\u00e4ste sina \u00f6gon p\u00e5 honom och s\u00e5g att han hade tro, s\u00e5 att han kunde bliva botad,\n14:10 sade han med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbRes dig upp och st\u00e5 p\u00e5 dina f\u00f6tter.\u00bb D\u00e5 sprang mannen upp och begynte g\u00e5.\n14:11 N\u00e4r folket s\u00e5g vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin r\u00f6st och ropade p\u00e5 lykaoniskt tungom\u00e5l: \u00bbGudarna hava stigit ned till oss i m\u00e4nniskogestalt.\u00bb\n14:12 Och de kallade Barnabas f\u00f6r Jupiter, men Paulus kallade de f\u00f6r Merkurius, eftersom det var han som f\u00f6rde ordet.\n14:13 Och pr\u00e4sten vid det Jupiterstempel som l\u00e5g utanf\u00f6r staden f\u00f6rde fram tjurar och kransar till portarna och ville j\u00e4mte folket anst\u00e4lla ett offer.\n14:14 Men n\u00e4r apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo h\u00f6ra detta, revo de s\u00f6nder sina kl\u00e4der och sprungo ut bland folket och ropade\n14:15 och sade: \u00bbI m\u00e4n, vad \u00e4r det I g\u00f6ren? Ocks\u00e5 vi \u00e4ro m\u00e4nniskor, av samma natur som I, och vi f\u00f6rkunna f\u00f6r eder evangelium, att I m\u00e5sten omv\u00e4nda eder fr\u00e5n dessa f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar till den levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem \u00e4r'.\n14:16 Han har under framfarna sl\u00e4ktens tider tillstatt alla hedningar att g\u00e5 sina egna v\u00e4gar.\n14:17 Dock har han icke l\u00e5tit sig vara utan vittnesb\u00f6rd, ty han har bevisat eder v\u00e4lg\u00e4rningar, i det han har givit eder regn och fruktbara tider fr\u00e5n himmelen och s\u00e5 vederkvickt edra hj\u00e4rtan med mat och gl\u00e4dje.\u00bb\n14:18 Genom s\u00e5dana ord stillade de med knapp n\u00f6d folket, s\u00e5 att man icke offrade \u00e5t dem.\n14:19 Men n\u00e5gra judar kommo dit fr\u00e5n Antiokia och Ikonium. Dessa drogo folket \u00f6ver p\u00e5 sin sida och stenade Paulus och sl\u00e4pade honom ut ur staden, i tanke att han var d\u00f6d.\n14:20 Men sedan l\u00e4rjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han sig upp och gick in i staden. Dagen d\u00e4refter begav han sig med Barnabas \u00e5stad d\u00e4rifr\u00e5n till Derbe.\n14:21 Och de f\u00f6rkunnade evangelium i den staden och vunno ganska m\u00e5nga l\u00e4rjungar. Sedan v\u00e4nde de tillbaka till Lystra och Ikonium och Antiokia\n14:22 och styrkte l\u00e4rjungarnas sj\u00e4lar, i det de f\u00f6rmanade dem att st\u00e5 fasta i tron och sade dem, att det \u00e4r genom mycken bedr\u00f6velse som vi m\u00e5ste ing\u00e5 i Guds rike.\n14:23 D\u00e4refter utvalde de \u00e5t dem \u00bb\u00e4ldste\u00bb f\u00f6r var s\u00e4rskild f\u00f6rsamling och anbefallde dem efter b\u00f6n och fastor \u00e5t Herren, som de nu trodde p\u00e5.\n14:24 Sedan f\u00e4rdades de vidare genom Pisidien och kommo till Pamfylien.\n14:25 D\u00e4r f\u00f6rkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.\n14:26 D\u00e4rifr\u00e5n avseglade de till Antiokia, samma ort varifr\u00e5n de hade blivit uts\u00e4nda, sedan man hade anbefallt dem \u00e5t Guds n\u00e5d, f\u00f6r det verk som de nu hade fullbordat.\n14:27 Och n\u00e4r de hade kommit dit, kallade de tillhopa f\u00f6rsamlingen och omtalade f\u00f6r dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och huru han f\u00f6r hedningarna hade \u00f6ppnat en d\u00f6rr till tro.\n14:28 Sedan vistades de d\u00e4r hos l\u00e4rjungarna en ganska l\u00e5ng tid.\n15:1 Men fr\u00e5n Judeen kommo n\u00e5gra m\u00e4n ditned och l\u00e4rde br\u00f6derna s\u00e5: \u00bbOm I icke l\u00e5ten omsk\u00e4ra eder, s\u00e5som Moses har stadgat, s\u00e5 kunnen I icke bliva fr\u00e4lsta.\u00bb\n15:2 D\u00e5 uppstod s\u00f6ndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det best\u00e4mdes d\u00e4rf\u00f6r, att Paulus och Barnabas och n\u00e5gra andra av dem skulle, f\u00f6r denna tvistefr\u00e5gas skull, fara upp till apostlarna och de \u00e4ldste i Jerusalem.\n15:3 Och f\u00f6rsamlingen utrustade dem f\u00f6r resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och f\u00f6rt\u00e4ljde utf\u00f6rligt om hedningarnas omv\u00e4ndelse och gjorde d\u00e4rmed alla br\u00f6derna stor gl\u00e4dje.\n15:4 N\u00e4r de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av f\u00f6rsamlingen och av apostlarna och de \u00e4ldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.\n15:5 Men n\u00e5gra ifr\u00e5n faris\u00e9ernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omsk\u00e4ra dem och bjuda dem att h\u00e5lla Moses' lag.\n15:6 D\u00e5 tr\u00e4dde apostlarna och de \u00e4ldste tillsammans f\u00f6r att \u00f6verl\u00e4gga om denna sak.\n15:7 Och sedan man l\u00e4nge hade f\u00f6rhandlat d\u00e4rom, stod Petrus upp och sade till dem: \u00bbMina br\u00f6der, I veten sj\u00e4lva att Gud, f\u00f6r l\u00e5ng tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle f\u00e5 h\u00f6ra evangelii ord och komma till tro.\n15:8 Och Gud, som k\u00e4nner allas hj\u00e4rtan, gav dem sitt vittnesb\u00f6rd, d\u00e4rigenom att han l\u00e4t dem, likav\u00e4l som oss, undf\u00e5 den helige Ande.\n15:9 Och han gjorde ingen \u00e5tskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hj\u00e4rtan.\n15:10 Varf\u00f6r fresten I d\u00e5 nu Gud, genom att p\u00e5 l\u00e4rjungarnas hals vilja l\u00e4gga ett ok som varken v\u00e5ra f\u00e4der eller vi hava f\u00f6rm\u00e5tt b\u00e4ra?\n15:11 Vi tro ju fastmer att det \u00e4r genom Herren Jesu n\u00e5d som vi bliva fr\u00e4lsta, vi likav\u00e4l som de.\u00bb\n15:12 D\u00e5 teg hela menigheten, och man h\u00f6rde p\u00e5 Barnabas och Paulus, som f\u00f6rt\u00e4ljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.\n15:13 N\u00e4r de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: \u00bbMina br\u00f6der, h\u00f6ren mig.\n15:14 Simeon har f\u00f6rt\u00e4ljt huru Gud f\u00f6rst s\u00e5 skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.\n15:15 D\u00e4rmed st\u00e4mmer ock \u00f6verens vad profeterna hava talat; ty s\u00e5 \u00e4r skrivet:\n15:16 'D\u00e4refter skall jag komma tillbaka och \u00e5ter bygga upp Davids f\u00f6rfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s\u00e5 uppr\u00e4tta den igen,\n15:17 f\u00f6r att ock \u00f6vriga m\u00e4nniskor skola s\u00f6ka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. S\u00e5 s\u00e4ger Herren, han som skall g\u00f6ra detta,\n15:18 s\u00e5som han ock har vetat det f\u00f6rut av evighet.'\n15:19 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r min mening att man icke b\u00f6r betunga s\u00e5dana som hava varit hedningar, men omv\u00e4nt sig till Gud,\n15:20 utan allenast skriva till dem att de skola avh\u00e5lla sig fr\u00e5n avgudastyggelser och fr\u00e5n otukt och fr\u00e5n k\u00f6ttet av f\u00f6rkv\u00e4vda djur och fr\u00e5n blod.\n15:21 Ty Moses har av \u00e5lder sina f\u00f6rkunnare i alla st\u00e4der, d\u00e5 han ju var sabbat f\u00f6rel\u00e4ses i synagogorna.\u00bb\n15:22 D\u00e4refter besl\u00f6to apostlarna och de \u00e4ldste, tillika med hela f\u00f6rsamlingen, att bland sig utv\u00e4lja n\u00e5gra m\u00e4n, som j\u00e4mte Paulus och Barnabas skulle s\u00e4ndas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland br\u00f6derna voro ledande m\u00e4n.\n15:23 Och man \u00f6vers\u00e4nde genom dem f\u00f6ljande skrivelse: \u00bbApostlarna och de \u00e4ldste, edra br\u00f6der, h\u00e4lsa eder, I br\u00f6der av hednisk b\u00f6rd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.\n15:24 Alldenstund vi hava h\u00f6rt att n\u00e5gra som hava kommit fr\u00e5n oss hava f\u00f6rvirrat eder med sitt tal och v\u00e4ckt oro i edra sj\u00e4lar, utan att de hava haft n\u00e5got uppdrag av oss,\n15:25 s\u00e5 hava vi enh\u00e4lligt kommit till det beslutet att utv\u00e4lja n\u00e5gra m\u00e4n, som vi skulle s\u00e4nda till eder j\u00e4mte Barnabas och Paulus, v\u00e5ra \u00e4lskade br\u00f6der,\n15:26 vilka hava v\u00e5gat sina liv f\u00f6r v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, namns skull.\n15:27 Allts\u00e5 s\u00e4nda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kung\u00f6ra detsamma f\u00f6r eder.\n15:28 Den helige Ande och vi hava n\u00e4mligen beslutit att icke p\u00e5l\u00e4gga eder n\u00e5gon ytterligare b\u00f6rda, ut\u00f6ver f\u00f6ljande n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6reskrifter:\n15:29 att I skolen avh\u00e5lla eder fr\u00e5n avgudaoffersk\u00f6tt och fr\u00e5n blod och fr\u00e5n k\u00f6ttet av f\u00f6rkv\u00e4vda djur och fr\u00e5n otukt. Om I noga tagen eder till vara f\u00f6r detta, s\u00e5 skall det g\u00e5 eder v\u00e4l. Faren v\u00e4l.\u00bb\n15:30 De fingo s\u00e5 begiva sig \u00e5stad och kommo ned till Antiokia. D\u00e4r kallade de tillsammans menigheten och l\u00e4mnade fram brevet.\n15:31 Och n\u00e4r menigheten l\u00e4ste detta, blevo de glada \u00f6ver det hugnesamma budskapet.\n15:32 Judas och Silas, som sj\u00e4lva voro profeter, talade d\u00e4refter m\u00e5nga f\u00f6rmaningens ord till br\u00f6derna och styrkte dem.\n15:33 Och sedan de hade uppeh\u00e5llit sig d\u00e4r n\u00e5gon tid, fingo de i frid fara ifr\u00e5n br\u00f6derna tillbaka till dem som hade s\u00e4nt dem.\n15:35 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, d\u00e4r de undervisade och, j\u00e4mte m\u00e5nga andra f\u00f6rkunnade evangelii ord fr\u00e5n Herren.\n15:36 Efter n\u00e5gon tid sade Paulus till Barnabas: \u00bbL\u00e5t oss nu fara tillbaka och bes\u00f6ka v\u00e5ra br\u00f6der, i alla de st\u00e4der d\u00e4r vi hava f\u00f6rkunnat Herrens ord, och se till, huru det \u00e4r med dem.\u00bb\n15:37 Barnabas ville d\u00e5 att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.\n15:38 Men Paulus fann icke sk\u00e4ligt att taga med sig en man som hade \u00f6vergivit dem i Pamfylien och icke f\u00f6ljt med dem till deras arbete.\n15:39 Och s\u00e5 skarp blev deras tvist att de skilde sig ifr\u00e5n varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.\n15:40 Men Paulus utvalde \u00e5t sig Silas; och sedan han av br\u00f6derna hade blivit anbefalld \u00e5t Herrens n\u00e5d, begav han sig \u00e5stad\n15:41 och f\u00e4rdades genom Syrien och Cilicien och styrkte f\u00f6rsamlingarna.\n16:1 Han kom d\u00e5 ocks\u00e5 till Derbe och till Lystra. D\u00e4r fanns en l\u00e4rjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,\n16:2 och som hade gott vittnesb\u00f6rd om sig av br\u00f6derna i Lystra och Ikonium.\n16:3 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. F\u00f6r de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom d\u00e4rf\u00f6r till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.\n16:4 Och n\u00e4r de sedan foro genom st\u00e4derna, meddelade de f\u00f6rsamlingarna till efterf\u00f6ljd de stadgar som voro fastst\u00e4llda av apostlarna och de \u00e4ldste i Jerusalem.\n16:5 S\u00e5 styrktes nu f\u00f6rsamlingarna i tron, och br\u00f6dernas antal f\u00f6r\u00f6kades f\u00f6r var dag.\n16:6 Sedan togo de v\u00e4gen genom Frygien och det galatiska landet; de f\u00f6rhindrades n\u00e4mligen av den helige Ande att f\u00f6rkunna ordet i provinsen Asien.\n16:7 Och n\u00e4r de hade kommit fram emot Mysien, f\u00f6rs\u00f6kte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.\n16:8 D\u00e5 beg\u00e5vo de sig \u00f6ver Mysien ned till Troas.\n16:9 H\u00e4r visade sig f\u00f6r Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod d\u00e4r och bad honom och sade: \u00bbFar \u00f6ver till Macedonien och hj\u00e4lp oss.\u00bb\n16:10 N\u00e4r han hade sett denna syn, s\u00f6kte vi strax n\u00e5gon l\u00e4genhet att fara d\u00e4rifr\u00e5n till Macedonien, ty vi f\u00f6rstodo nu att Gud hade kallat oss att f\u00f6rkunna evangelium f\u00f6r dem.\n16:11 Vi lade allts\u00e5 ut fr\u00e5n Troas och foro raka v\u00e4gen till Samotrace och dagen d\u00e4refter till Neapolis\n16:12 och sedan d\u00e4rifr\u00e5n till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, \u00e4r den f\u00f6rsta i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi n\u00e5gon tid.\n16:13 P\u00e5 sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, l\u00e4ngs med en flod, till en plats som g\u00e4llde s\u00e5som b\u00f6nest\u00e4lle. D\u00e4r satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.\n16:14 Och en kvinna som \u00bbfruktade Gud\u00bb, en purpurkr\u00e4merska fr\u00e5n staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren \u00f6ppnade hennes hj\u00e4rta, s\u00e5 att hon aktade p\u00e5 det som Paulus talade.\n16:15 Och sedan hon j\u00e4mte sitt husfolk hade l\u00e5tit d\u00f6pa sig, bad hon oss och sade: \u00bbEftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p\u00e5 Herren, s\u00e5 kommen in i mitt hus och stannen d\u00e4r.\u00bb Och hon n\u00f6dgade oss d\u00e4rtill.\n16:16 Och det h\u00e4nde sig en g\u00e5ng, d\u00e5 vi gingo ned till b\u00f6nest\u00e4llet, att vi m\u00f6tte en tj\u00e4nsteflicka, som hade en sp\u00e5domsande i sig och genom sina sp\u00e5domar skaffade sina herrar mycken inkomst.\n16:17 Denne f\u00f6ljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: \u00bbDessa m\u00e4n \u00e4ro Guds, den H\u00f6gstes, tj\u00e4nare, och de f\u00f6rkunna f\u00f6r eder fr\u00e4lsningens v\u00e4g.\u00bb\n16:18 S\u00e5 gjorde hon under m\u00e5nga dagar. Men Paulus tog illa vid sig och v\u00e4nde sig om och sade till anden: \u00bbI Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.\u00bb Och anden for ut i samma stund.\n16:19 Men n\u00e4r hennes herrar s\u00e5go att det f\u00f6r dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och sl\u00e4pade dem till torget inf\u00f6r \u00f6verhetspersonerna.\n16:20 Och sedan de hade f\u00f6rt dem tid fram, till domarna, sade de: \u00bbDessa m\u00e4n uppv\u00e4cka stor oro i v\u00e5r stad; de \u00e4ro judar\n16:21 och vilja inf\u00f6ra stadgar som det f\u00f6r oss, s\u00e5som romerska medborgare, icke \u00e4r lovligt att antaga eller h\u00e5lla.\u00bb\n16:22 Ocks\u00e5 folket reste sig upp emot dem, och domarna l\u00e4to slita av dem deras kl\u00e4der och bj\u00f6do att man skulle piska dem med sp\u00f6n.\n16:23 Och sedan de hade l\u00e5tit giva dem m\u00e5nga slag, kastade de dem i f\u00e4ngelse och bj\u00f6do f\u00e5ngvaktaren att h\u00e5lla dem i s\u00e4kert f\u00f6rvar.\n16:24 D\u00e5 denne fick en s\u00e5 str\u00e4ng befallning, satte han in dem i det innersta f\u00e4ngelserummet och fastgjorde deras f\u00f6tter i stocken.\n16:25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i b\u00f6n och lovade Gud med s\u00e5ng, och de andra f\u00e5ngarna h\u00f6rde p\u00e5 dem.\n16:26 D\u00e5 kom pl\u00f6tsligt en stark jordst\u00f6t, s\u00e5 att f\u00e4ngelsets grundvalar skakades; och i detsamma \u00f6ppnades alla d\u00f6rrar, och allas bojor l\u00f6stes.\n16:27 D\u00e5 vaknade f\u00e5ngvaktaren; och n\u00e4r han fick se f\u00e4ngelsets d\u00f6rrar \u00f6ppna, drog han sitt sv\u00e4rd och ville d\u00f6da sig sj\u00e4lv, i tanke att f\u00e5ngarna hade kommit undan.\n16:28 Men Paulus ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbG\u00f6r dig intet ont; ty vi \u00e4ro alla h\u00e4r.\u00bb\n16:29 D\u00e5 l\u00e4t han h\u00e4mta ljus och sprang in och f\u00f6ll ned f\u00f6r Paulus och Silas, b\u00e4vande.\n16:30 D\u00e4refter f\u00f6rde han ut dem och sade: \u00bbI herrar, vad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att bliva fr\u00e4lst?\u00bb\n16:31 De svarade: \u00bbTro p\u00e5 Herren Jesus, s\u00e5 bliver du med ditt hus fr\u00e4lst.\u00bb\n16:32 Och de f\u00f6rkunnade Guds ord f\u00f6r honom och f\u00f6r alla dem som voro i hans hus.\n16:33 Och redan under samma timme p\u00e5 natten tog han dem till sig och tv\u00e5dde deras s\u00e5r och l\u00e4t strax d\u00f6pa sig med allt sitt husfolk.\n16:34 Och han f\u00f6rde dem upp i sitt hus och dukade ett bord \u00e5t dem och fr\u00f6jdade sig \u00f6ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro p\u00e5 Gud.\n16:35 Men n\u00e4r det hade blivit dag, s\u00e4nde domarna \u00e5stad r\u00e4ttstj\u00e4narna och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbSl\u00e4pp ut m\u00e4nnen.\u00bb\n16:36 F\u00e5ngvaktaren underr\u00e4ttade d\u00e5 Paulus h\u00e4rom och sade: \u00bbDomarna hava s\u00e4nt bud att I skolen sl\u00e4ppas ut. G\u00e5n d\u00e4rf\u00f6r nu eder v\u00e4g i frid.\u00bb\n16:37 Men Paulus sade till dem: \u00bbDe hava offentligen l\u00e5tit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som \u00e4ro romerska medborgare, och hava kastat oss i f\u00e4ngelse; nu vilja de ocks\u00e5 i tysthet sl\u00e4ppa oss ut! Nej, icke s\u00e5; de m\u00e5ste sj\u00e4lva komma och taga oss ut.\u00bb\n16:38 R\u00e4ttstj\u00e4narna inber\u00e4ttade detta f\u00f6r domarna. N\u00e4r dessa h\u00f6rde att de voro romerska medborgare, blevo de f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n16:39 Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och b\u00e5do dem l\u00e4mna staden.\n16:40 N\u00e4r de s\u00e5 hade kommit ut ur f\u00e4ngelset, beg\u00e5vo de sig hem till Lydia. Och sedan de d\u00e4r hade tr\u00e4ffat br\u00f6derna och talat f\u00f6rmaningens ord till dem, drogo de vidare.\n17:1 Och de foro \u00f6ver Amfipolis och Apollonia och kommo s\u00e5 till Tessalonika. D\u00e4r hade judarna en synagoga;\n17:2 i den gick Paulus in, s\u00e5som hans sed var. Och under tre sabbater talade han d\u00e4r med dem, i det han utgick ifr\u00e5n skrifterna\n17:3 och utlade dem och bevisade att Messias m\u00e5ste lida och uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da; och han sade: \u00bbDenne Jesus som jag f\u00f6rkunnar f\u00f6r eder \u00e4r Messias.\u00bb\n17:4 Och n\u00e5gra av dem l\u00e4to \u00f6vertyga sig och sl\u00f6to sig till Paulus och Silas; s\u00e5 gjorde ock en stor hop greker som \u00bbfruktade Gud\u00bb, likas\u00e5 ganska m\u00e5nga av de f\u00f6rn\u00e4msta kvinnorna.\n17:5 D\u00e5 grepos judarna av nit\u00e4lskan och togo med sig allahanda d\u00e5ligt folk ifr\u00e5n gatan och st\u00e4llde till folkskockning och oroligheter i staden och tr\u00e4ngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inf\u00f6r folket.\n17:6 Men n\u00e4r de icke funno dem, sl\u00e4pade de Jason och n\u00e5gra av br\u00f6derna inf\u00f6r stadens styresm\u00e4n och ropade: \u00bbDessa m\u00e4n, som hava uppviglat hela v\u00e4rlden, hava nu ocks\u00e5 kommit hit;\n17:7 och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De g\u00f6ra alla tv\u00e4rtemot kejsarens p\u00e5bud och s\u00e4ga att en annan, en som heter Jesus, \u00e4r konung.\n17:8 S\u00e5 v\u00e4ckte de oro bland folket och hos stadens styresm\u00e4n, n\u00e4r de h\u00f6rde detta.\n17:9 Dessa l\u00e4to d\u00e5 Jason och de andra st\u00e4lla borgen f\u00f6r sig och sl\u00e4ppte dem d\u00e4refter l\u00f6sa.\n17:10 Men strax om natten blevo Paulus och Silas av br\u00f6derna s\u00e4nda \u00e5stad till Berea. Och n\u00e4r de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga.\n17:11 Dessa voro \u00e4dlare till sinnes \u00e4n judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, f\u00f6r att se om det f\u00f6rh\u00f6lle sig s\u00e5som nu sades.\n17:12 M\u00e5nga av dem kommo d\u00e4rigenom till tro, likas\u00e5 ganska m\u00e5nga ansedda grekiska kvinnor och j\u00e4mv\u00e4l m\u00e4n.\n17:13 Men n\u00e4r judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord f\u00f6rkunnades av Paulus ocks\u00e5 i Berea, kommo de dit och uppviglade ocks\u00e5 d\u00e4r folket och v\u00e4ckte oro bland dem.\n17:14 Strax s\u00e4nde d\u00e5 br\u00f6derna Paulus \u00e5stad \u00e4nda ned till havet, men b\u00e5de Silas och Timoteus stannade kvar p\u00e5 platsen.\n17:15 De som ledsagade Paulus f\u00f6rde honom vidare till Aten och foro s\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom.\n17:16 Men, Paulus nu v\u00e4ntade p\u00e5 dem i Aten, uppr\u00f6rdes han i sin ande, n\u00e4r han s\u00e5g huru uppfylld staden var med avgudabilder.\n17:17 Han h\u00f6ll d\u00e4rf\u00f6r i synagogan samtal med judarna och med dem som \u00bbfruktade Gud\u00bb, s\u00e5 ock p\u00e5 torget, var dag, med dem som han tr\u00e4ffade d\u00e4r\n17:18 Ocks\u00e5 n\u00e5gra filosofer, dels av epikur\u00e9ernas skola, dels av stoikernas, g\u00e5vo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: \u00bbVad kan v\u00e4l denne pratmakare vilja s\u00e4ga?\u00bb Andra \u00e5ter: \u00bbHan tyckes vara en f\u00f6rkunnare av fr\u00e4mmande gudar.\u00bb De evangelium om Jesus och om uppst\u00e5ndelsen.\n17:19 Och de grepo honom och f\u00f6rde honom till Areopagen och sade: \u00bbKunna vi f\u00e5 veta vad det \u00e4r f\u00f6r en ny l\u00e4ra som du f\u00f6rkunnar?\n17:20 Ty det \u00e4r f\u00f6runderliga ting som du talar oss i \u00f6ronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda.\u00bb\n17:21 Det var n\u00e4mligen s\u00e5 med alla atenare, likasom ock med de fr\u00e4mlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och h\u00e5g f\u00f6r annat \u00e4n att tala om eller h\u00f6ra p\u00e5 n\u00e5got nytt f\u00f6r dagen.\n17:22 D\u00e5 tr\u00e4dde Paulus fram mitt p\u00e5 Areopagen och sade: \u00bbAtenare, jag ser av allting att I \u00e4ren mycket ivriga gudsdyrkare.\n17:23 Ty medan jag har g\u00e5tt omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: '\u00c5t en ok\u00e4nd Gud.' Om just detta v\u00e4sende, som I s\u00e5lunda dyrken utan att k\u00e4nna det, \u00e4r det jag nu kommer med budskap till eder.\n17:24 Den Gud som har gjort v\u00e4rlden och allt vad d\u00e4ri \u00e4r, han som \u00e4r Herre \u00f6ver himmel och jord, han bor icke i tempel som \u00e4ro gjorda med h\u00e4nder,\n17:25 ej heller l\u00e5ter han betj\u00e4na sig av m\u00e4nniskoh\u00e4nder, s\u00e5som vore han i behov av n\u00e5got, han som sj\u00e4lv \u00e5t alla giver liv, anda och allt.\n17:26 Och han har skapat m\u00e4nniskosl\u00e4ktets alla folk, alla fr\u00e5n en enda stamfader, till att bos\u00e4tta sig ut\u00f6ver hela jorden; och han har fastst\u00e4llt f\u00f6r dem best\u00e4mda tider och utstakat de gr\u00e4nser inom vilka de skola bo --\n17:27 detta f\u00f6r att de skola s\u00f6ka Gud, om de till \u00e4ventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fast\u00e4n han ju icke \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5gon enda av oss.\n17:28 Ty i honom \u00e4r det som vi leva och r\u00f6ra oss och \u00e4ro till, s\u00e5som ock n\u00e5gra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi \u00e4ro ju ock av hans sl\u00e4kt.'\n17:29 \u00c4ro vi nu av Guds sl\u00e4kt, s\u00e5 b\u00f6ra vi icke mena att gudomen \u00e4r lik n\u00e5gonting av guld eller silver eller sten, n\u00e5got som \u00e4r danat genom m\u00e4nsklig konst och uppfinning.\n17:30 Med s\u00e5dana okunnighetens tider har Gud hittills haft f\u00f6rdrag, men nu bjuder han m\u00e4nniskorna att de alla allest\u00e4des skola g\u00f6ra b\u00e4ttring.\n17:31 Ty han har fastst\u00e4llt en dag d\u00e5 han skall 'd\u00f6ma v\u00e4rlden med r\u00e4ttf\u00e4rdighet', genom en man som han har best\u00e4mt d\u00e4rtill; och han har \u00e5t alla givit en bekr\u00e4ftelse h\u00e4rp\u00e5, i det att han har l\u00e5tit honom uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da.\u00bb\n17:32 N\u00e4r de h\u00f6rde talas om att \u00bbuppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da\u00bb, drevo somliga g\u00e4ck d\u00e4rmed, andra \u00e5ter sade: \u00bbVi vilja h\u00f6ra dig tala h\u00e4rom \u00e4nnu en g\u00e5ng.\u00bb\n17:33 Med detta besked gick Paulus bort ifr\u00e5n dem.\n17:34 Dock sl\u00f6to sig n\u00e5gra m\u00e4n till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillh\u00f6rde Areopagens domstol, s\u00e5 ock en kvinna vid namn Damaris och n\u00e5gra andra j\u00e4mte dem.\n18:1 D\u00e4refter l\u00e4mnade Paulus Aten och kom till Korint.\n18:2 D\u00e4r tr\u00e4ffade han en jude vid namn Akvila, b\u00f6rdig fr\u00e5n Pontus, vilken nyligen hade kommit fr\u00e5n Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade n\u00e4mligen p\u00e5bjudit att alla judar skulle l\u00e4mna Rom.) Till dessa b\u00e5da sl\u00f6t han sig nu,\n18:3 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro n\u00e4mligen till yrket t\u00e4ltmakare.\n18:4 Och i synagogan h\u00f6ll han var sabbat samtal och \u00f6vertygade b\u00e5de judar och greker.\n18:5 N\u00e4r sedan Silas och Timoteus kommo ditned fr\u00e5n Macedonien, var Paulus helt upptagen av att f\u00f6rkunna ordet, i det att han betygade f\u00f6r judarna att Jesus var Messias.\n18:6 Men n\u00e4r dessa stodo emot honom och foro ut i sm\u00e4delser, skakade han stoftet av sina kl\u00e4der och sade till dem: \u00bbEdert blod komme \u00f6ver edra egna huvuden. Jag \u00e4r utan skuld och g\u00e5r nu till hedningarna.\u00bb\n18:7 Och han gick d\u00e4rifr\u00e5n och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som \u00bbfruktade Gud\u00bb; denne hade sitt hus invid synagogan.\n18:8 Men Krispus, synagogf\u00f6rest\u00e5ndaren, kom med hela sitt hus till tro p\u00e5 Herren; ocks\u00e5 m\u00e5nga andra korintier som h\u00f6rde honom trodde och l\u00e4to d\u00f6pa sig.\n18:9 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: \u00bbFrukta icke, utan tala och tig icke;\n18:10 ty jag \u00e4r med dig, och ingen skall komma vid dig och g\u00f6ra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.\u00bb\n18:11 S\u00e5 uppeh\u00f6ll han sig d\u00e4r bland dem ett \u00e5r och sex m\u00e5nader och undervisade i Guds ord.\n18:12 Men n\u00e4r Gallio var landsh\u00f6vding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och f\u00f6rde honom inf\u00f6r domstolen\n18:13 och sade: \u00bbDenne man f\u00f6rleder m\u00e4nniskorna att dyrka Gud p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r emot lagen.\u00bb\n18:14 N\u00e4r d\u00e5 Paulus ville \u00f6ppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: \u00bbVore n\u00e5got brott eller n\u00e5got ont och arglistigt d\u00e5d beg\u00e5nget, d\u00e5 kunde v\u00e4l vara sk\u00e4ligt att jag t\u00e5lmodigt h\u00f6rde p\u00e5 eder, I judar.\n18:15 Men \u00e4r det n\u00e5gon tvistefr\u00e5ga om ord och namn eller om eder egen lag, s\u00e5 m\u00e5n I sj\u00e4lva avg\u00f6ra saken; i s\u00e5dana m\u00e5l vill jag icke vara domare.\u00bb\n18:16 Och s\u00e5 visade han bort dem fr\u00e5n domstolen.\n18:17 D\u00e5 grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogf\u00f6rest\u00e5ndaren, och slogo honom inf\u00f6r domstolen; och Gallio fr\u00e5gade alls icke d\u00e4refter.\n18:18 Men Paulus stannade d\u00e4r \u00e4nnu ganska l\u00e4nge. D\u00e4rp\u00e5 tog han avsked av br\u00f6derna och avseglade till Syrien, \u00e5tf\u00f6ljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade l\u00e5tit raka sitt huvud; han hade n\u00e4mligen bundit sig genom ett l\u00f6fte.\n18:19 S\u00e5 kommo de till Efesus, och d\u00e4r l\u00e4mnade Paulus dem. Sj\u00e4lv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.\n18:20 Och de b\u00e5do honom att han skulle stanna d\u00e4r n\u00e5got l\u00e4ngre; men han samtyckte icke d\u00e4rtill,\n18:21 utan tog avsked av dem med de orden: \u00bbOm Gud vill, skall jag v\u00e4nda tillbaka till eder.\u00bb Och s\u00e5 l\u00e4mnade han Efesus.\n18:22 Och n\u00e4r han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och h\u00e4lsade p\u00e5 hos f\u00f6rsamlingen och for d\u00e4refter ned till Antiokia.\n18:23 Sedan han hade uppeh\u00e5llit sig d\u00e4r n\u00e5gon tid, for han vidare, och f\u00e4rdades f\u00f6rst genom det galatiska landet och d\u00e4refter genom Frygien och styrkte alla l\u00e4rjungarna.\n18:24 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, b\u00f6rdig fr\u00e5n Alexandria, en l\u00e4rd man, mycket f\u00f6rfaren i skrifterna.\n18:25 Denne sade blivit undervisad om \u00bbHerrens v\u00e4g\u00bb och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fast\u00e4n han allenast hade kunskap om Johannes' d\u00f6pelse.\n18:26 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. N\u00e4r Priscilla och Akvila h\u00f6rde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om \u00bbGuds v\u00e4g\u00bb.\n18:27 Och d\u00e5 han sedan ville fara till Akaja, skrevo br\u00f6derna till l\u00e4rjungarna d\u00e4r och uppmanade dem att taga v\u00e4nligt emot honom. Och n\u00e4r han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hj\u00e4lp, genom den n\u00e5d han hade undf\u00e5tt.\n18:28 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.\n19:1 Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit genom de \u00f6vre delarna av landet, ned till Efesus. D\u00e4r tr\u00e4ffade han n\u00e5gra l\u00e4rjungar.\n19:2 Och han fr\u00e5gade dessa: \u00bbUndfingen I helig ande, n\u00e4r I kommen till tro?\u00bb De svarade honom: \u00bbNej, vi hava icke ens h\u00f6rt att helig ande \u00e4r given.\u00bb\n19:3 Han fr\u00e5gade: \u00bbVilken d\u00f6pelse bleven I d\u00e5 d\u00f6pta med?\u00bb De svarade: \u00bbVi d\u00f6ptes med Johannes' d\u00f6pelse\u00bb\n19:4 D\u00e5 sade Paulus: \u00bbJohannes' d\u00f6pelse var en d\u00f6pelse till b\u00e4ttring; och han sade d\u00e4rvid till folket, att det var p\u00e5 den som skulle komma efter honom, det \u00e4r p\u00e5 Jesus, som de skulle tro.\u00bb\n19:5 Sedan de hade h\u00f6rt detta, l\u00e4to de d\u00f6pa sig i Herren Jesu namn.\n19:6 Och n\u00e4r Paulus lade h\u00e4nderna p\u00e5 dem, kom den helige Ande \u00f6ver dem, och de talade tungom\u00e5l och profeterade.\n19:7 Och tillsammans voro de vid pass tolv m\u00e4n.\n19:8 D\u00e4refter gick han in i synagogan; och under tre m\u00e5nader samtalade han d\u00e4r, frimodigt och \u00f6vertygande, med dem om Guds rike.\n19:9 Men n\u00e4r n\u00e5gra av dem f\u00f6rh\u00e4rdade sig och voro oh\u00f6rsamma och inf\u00f6r menigheten talade illa om \u00bbden v\u00e4gen\u00bb, v\u00e4nde han sig ifr\u00e5n dem och avskilde l\u00e4rjungarna och samtalade sedan dagligen med dessa i Tyrannus' l\u00e4rosal.\n19:10 S\u00e5 fortgick det i tv\u00e5 \u00e5r, och alla provinsen Asiens inbyggare, b\u00e5de judar och greker, fingo p\u00e5 detta s\u00e4tt h\u00f6ra Herrens ord.\n19:11 Och Gud gjorde genom Paulus kraftg\u00e4rningar av icke vanligt slag.\n19:12 Man till och med tog handkl\u00e4den och f\u00f6rkl\u00e4den, som hade varit i ber\u00f6ring med hans kropp, och lade dem p\u00e5 de sjuka; och sjukdomarna veko d\u00e5 ifr\u00e5n dem, och de onda andarna foro ut.\n19:13 Men ocks\u00e5 n\u00e5gra kringvandrande judiska besv\u00e4rjare f\u00f6retogo sig nu att \u00f6ver dem som voro besatta av onda andar n\u00e4mna Herren Jesu namn; de sade: \u00bbJag besv\u00e4r eder vid den Jesus som Paulus predikar.\n19:14 Bland dem som s\u00e5 gjorde voro sju s\u00f6ner av en viss Skevas, en judisk \u00f6verstepr\u00e4st.\n19:15 Men den onde anden svarade d\u00e5 och sade till dem: \u00bbJesus k\u00e4nner jag, Paulus \u00e4r mig ock v\u00e4l bekant men vilka \u00e4ren I?\u00bb\n19:16 Och mannen som var besatt av den onde anden st\u00f6rtade sig p\u00e5 dem och \u00f6vermannade b\u00e5de den ene och den andre; han betedde sig s\u00e5 v\u00e5ldsamt mot dem, att de m\u00e5ste fly ut ur huset, nakna och sargade.\n19:17 Och detta blev bekant f\u00f6r alla Efesus' inv\u00e5nare, b\u00e5de judar och greker, och fruktan f\u00f6ll \u00f6ver dem alla, och Herren Jesu namn blev storligen prisat.\n19:18 Och m\u00e5nga av dem som hade kommit till tro tr\u00e4dde fram och bek\u00e4nde sin synd och omtalade vad de hade gjort.\n19:19 Och ganska m\u00e5nga av dem som hade \u00f6vat vidskepliga konster samlade ihop sina b\u00f6cker och br\u00e4nde upp dem i allas \u00e5syn. Och n\u00e4r man r\u00e4knade tillsammans vad b\u00f6ckerna voro v\u00e4rda, fann man att v\u00e4rdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.\n19:20 P\u00e5 detta s\u00e4tt hade Herrens ord m\u00e4ktig framg\u00e5ng och visade sin kraft.\n19:21 Efter allt detta best\u00e4mde sig Paulus genom Andens tillskyndelse, att \u00f6ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem. Och han sade: \u00bbSedan jag har varit d\u00e4r, m\u00e5ste jag ock se Rom.\u00bb\n19:22 Han s\u00e4nde d\u00e5 tv\u00e5 av sina medhj\u00e4lpare, Timoteus och Erastus, \u00e5stad till Macedonien, men sj\u00e4lv stannade han \u00e4nnu n\u00e5gon tid i provinsen Asien.\n19:23 Vid den tiden uppstod ganska mycket ov\u00e4sen ang\u00e5ende \u00bbden v\u00e4gen\u00bb.\n19:24 D\u00e4r fanns n\u00e4mligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som f\u00f6rf\u00e4rdigade Dianatempel av silver och d\u00e4rmed skaffade hantverkarna en ganska stor inkomst.\n19:25 Han kallade tillhopa dessa, j\u00e4mte andra som hade liknande arbete, och sade: \u00bbI man, I veten att det \u00e4r detta arbete som giver oss v\u00e5r goda b\u00e4rgning;\n19:26 men nu sen och h\u00f6ren I att denne Paulus icke allenast i Efesus, utan i n\u00e4stan hela provinsen Asien genom sitt tal har f\u00f6rlett ganska mycket folk, i det han s\u00e4ger att de gudar som g\u00f6ras med m\u00e4nniskoh\u00e4nder icke \u00e4ro gudar.\n19:27 Och det \u00e4r fara v\u00e4rt, icke allenast att denna v\u00e5r hantering kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas helgedom bliver r\u00e4knad f\u00f6r intet, och att j\u00e4mv\u00e4l denna gudinna, som hela provinsen Asien, ja, hela v\u00e4rlden dyrkar, kommer att lida avbr\u00e4ck i sitt stora anseende.\u00bb\n19:28 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: \u00bbStor \u00e4r efesiernas Diana!\u00bb\n19:29 Och hela staden kom i r\u00f6relse, och alla stormade p\u00e5 en g\u00e5ng till sk\u00e5debanan och sl\u00e4pade med sig Gajus och Aristarkus, tv\u00e5 macedonier som voro Paulus' f\u00f6ljeslagare\n19:30 Paulus ville d\u00e5 g\u00e5 in bland folket men l\u00e4rjungarna tillstadde honom det icke.\n19:31 Ocks\u00e5 n\u00e5gra asiarker, som voro hans v\u00e4nner, s\u00e4nde bud till honom och b\u00e5do honom att han icke skulle giva sig in p\u00e5 sk\u00e5debanan.\n19:32 Och de skriade, den ene s\u00e5 och den andre s\u00e5; ty menigheten var uppr\u00f6rd, och de flesta visste icke varf\u00f6r de hade kommit tillsammans.\n19:33 D\u00e5 drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sk\u00f6to framf\u00f6r sig. Och Alexander gav tecken med handen att han ville h\u00e5lla ett f\u00f6rsvarstal inf\u00f6r folket.\n19:34 Men n\u00e4r de m\u00e4rkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en mun, och skriade under ett par timmars tid: \u00bbStor \u00e4r efesiernas Diana!\u00bb\n19:35 Men stadens kansler lugnade folket och sade: \u00bbEfesier, finnes d\u00e5 n\u00e5gon m\u00e4nniska som icke vet, att efesiernas stad \u00e4r v\u00e5rdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned fr\u00e5n himmelen?\n19:36 Eftersom ju ingen kan bestrida detta, b\u00f6ren I h\u00e5lla eder lugna och icke f\u00f6retaga eder n\u00e5got f\u00f6rhastat.\n19:37 Emellertid haven I dragit fram dessa m\u00e4n, som icke \u00e4ro helger\u00e5nare, ej heller sm\u00e4da v\u00e5r gudinna,\n19:38 Om nu Demetrius och de hantverkare som h\u00e5lla ihop med honom hava sak mot n\u00e5gon, s\u00e5 finnas ju domstolssammantr\u00e4den och landsh\u00f6vdingar. M\u00e5 de allts\u00e5 g\u00f6ra upp saken med varandra inf\u00f6r r\u00e4tta.\n19:39 Och haven I n\u00e5got att andraga som g\u00e5r d\u00e4rut\u00f6ver, s\u00e5 m\u00e5 s\u00e5dant avg\u00f6ras i den lagliga folkf\u00f6rsamlingen.\n19:40 P\u00e5 grund av det som i dag har skett l\u00f6pa vi ju till och med fara att bliva anklagade f\u00f6r upplopp, fast\u00e4n vi icke hava gjort n\u00e5got ont; och n\u00e5gon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva.\u00bb Med dessa ord fick han menigheten att skiljas \u00e5t.\n20:1 D\u00e5 nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus l\u00e4rjungarna till sig och talade till dem f\u00f6rmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig \u00e5stad f\u00f6r att fara till Macedonien.\n20:2 Och n\u00e4r han hade f\u00e4rdats genom det landet och j\u00e4mv\u00e4l d\u00e4r talat m\u00e5nga f\u00f6rmaningens ord, kom han till Grekland.\n20:3 D\u00e4r uppeh\u00f6ll han sig i tre m\u00e5nader. N\u00e4r han sedan t\u00e4nkte avsegla d\u00e4rifr\u00e5n till Syrien, besl\u00f6t han, eftersom judarna f\u00f6rehade n\u00e5got anslag mot honom, att g\u00f6ra \u00e5terf\u00e4rden genom Macedonien.\n20:4 Och med honom f\u00f6ljde Sopater, Pyrrus' son, fr\u00e5n Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus fr\u00e5n Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus fr\u00e5n provinsen Asien.\n20:5 Men dessa foro i f\u00f6rv\u00e4g och inv\u00e4ntade oss i Troas.\n20:6 Sedan, efter det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, avseglade vi andra ifr\u00e5n Filippi och tr\u00e4ffade dem p\u00e5 femte dagen \u00e5ter i Troas; och d\u00e4r vistades vi i sju dagar.\n20:7 P\u00e5 f\u00f6rsta veckodagen voro vi f\u00f6rsamlade till br\u00f6dsbrytelse, och Paulus, som t\u00e4nkte fara vidare dagen d\u00e4refter, samtalade med br\u00f6derna. Och samtalet drog ut \u00e4nda till midnattstiden;\n20:8 och ganska m\u00e5nga lampor voro t\u00e4nda i den sal i \u00f6vre v\u00e5ningen, d\u00e4r vi voro f\u00f6rsamlade.\n20:9 Invid f\u00f6nstret satt d\u00e5 en yngling vid namn Eutykus, och n\u00e4r Paulus talade s\u00e5 l\u00e4nge, f\u00f6ll denne i djup s\u00f6mn och blev s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigad av s\u00f6mnen, att han st\u00f6rtade ned fr\u00e5n tredje v\u00e5ningen; och n\u00e4r man tog upp honom, var han d\u00f6d\n20:10 D\u00e5 gick Paulus ned och lade sig \u00f6ver honom och fattade om honom och sade: \u00bbKlagen icke s\u00e5; ty livet \u00e4r \u00e4nnu kvar i honom.\u00bb\n20:11 Sedan gick han \u00e5ter upp, och br\u00f6t br\u00f6det och \u00e5t, och samtalade ytterligare ganska l\u00e4nge med dem, \u00e4nda till dess att det dagades; f\u00f6rst d\u00e5 begav han sig i v\u00e4g.\n20:12 Och de f\u00f6rde ynglingen hem levande och k\u00e4nde sig nu icke litet tr\u00f6stade.\n20:13 Men vi andra gingo i f\u00f6rv\u00e4g ombord p\u00e5 skeppet och avseglade till Assos, d\u00e4r vi t\u00e4nkte taga Paulus ombord; ty s\u00e5 hade han f\u00f6rordnat, eftersom han sj\u00e4lv t\u00e4nkte fara land v\u00e4gen.\n20:14 Och n\u00e4r han sammantr\u00e4ffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.\n20:15 D\u00e4rifr\u00e5n seglade vi vidare och kommo f\u00f6ljande dag mitt f\u00f6r Kios. Dagen d\u00e4refter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat \u00f6ver i Trogyllium, kommo vi n\u00e4stf\u00f6ljande dag till Miletus.\n20:16 Paulus hade n\u00e4mligen beslutit att segla f\u00f6rbi Efesus, f\u00f6r att icke f\u00f6rdr\u00f6ja sig i provinsen Asien; ty han p\u00e5skyndade sin f\u00e4rd, f\u00f6r att, om det bleve honom m\u00f6jligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.\n20:17 Men fr\u00e5n Miletus s\u00e4nde han bud till Efesus och kallade till sig f\u00f6rsamlingens \u00e4ldste.\n20:18 Och n\u00e4r de hade kommit till honom, sade han till dem: \u00bbI veten sj\u00e4lva p\u00e5 vad s\u00e4tt jag hela tiden, ifr\u00e5n f\u00f6rsta dagen d\u00e5 jag kom till provinsen Asien, har umg\u00e5tts med eder:\n20:19 huru jag har tj\u00e4nat Herren i all \u00f6dmjukhet, under t\u00e5rar och pr\u00f6vningar, som hava v\u00e5llats mig genom judarnas anslag.\n20:20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, n\u00e4r det g\u00e4llde n\u00e5got som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har f\u00f6rsummat att offentligen och hemma i husen predika f\u00f6r eder och undervisa eder.\n20:21 Ty jag har allvarligt uppmanat b\u00e5de judar och greker att g\u00f6ra b\u00e4ttring och v\u00e4nda sig till Gud och tro p\u00e5 v\u00e5r Herre Jesus.\n20:22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad d\u00e4r skall vederfaras mig;\n20:23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar f\u00f6r mig och s\u00e4ger att bojor och bedr\u00f6velser v\u00e4nta mig.\n20:24 Dock anser jag mitt liv icke vara av n\u00e5got v\u00e4rde f\u00f6r mig sj\u00e4lv, om jag blott f\u00e5r v\u00e4l fullborda mitt lopp och vad som h\u00f6r till det \u00e4mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds n\u00e5ds evangelium.\n20:25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f\u00e5 se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har g\u00e5tt omkring och predikat om riket.\n20:26 D\u00e4rf\u00f6r betygar jag f\u00f6r eder nu i dag att jag icke b\u00e4r skuld f\u00f6r n\u00e5gons blod.\n20:27 Ty jag har icke undandragit mig att f\u00f6rkunna f\u00f6r eder allt Guds r\u00e5dslut.\n20:28 S\u00e5 haven nu akt p\u00e5 eder sj\u00e4lva och p\u00e5 hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till f\u00f6rest\u00e5ndare, till att vara herdar f\u00f6r Guds f\u00f6rsamling, som han har vunnit med sitt eget blod.\n20:29 Jag vet, att sedan jag har skilts fr\u00e5n eder sv\u00e5ra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.\n20:30 Ja, bland eder sj\u00e4lva skola m\u00e4n upptr\u00e4da, som tala vad f\u00f6rv\u00e4nt \u00e4r, f\u00f6r att locka l\u00e4rjungarna att f\u00f6lja sig.\n20:31 Vaken d\u00e4rf\u00f6r, och kommen ih\u00e5g att jag i tre \u00e5rs tid, natt och dag, oavl\u00e5tligen under t\u00e5rar har f\u00f6rmanat var och en s\u00e4rskild av eder.\n20:32 Och nu anbefaller jag eder \u00e5t Gud och hans n\u00e5desord, \u00e5t honom som f\u00f6rm\u00e5r uppbygga eder och giva \u00e5t eder eder arvedel bland alla som \u00e4ro helgade.\n20:33 Silver eller guld eller kl\u00e4der har jag icke \u00e5stundat av n\u00e5gon.\n20:34 I veten sj\u00e4lva att dessa mina h\u00e4nder hava gjort tj\u00e4nst, f\u00f6r att skaffa n\u00f6dtorftigt uppeh\u00e4lle \u00e5t mig och \u00e5t dem som hava varit med mig.\n20:35 I allt har jag genom mitt f\u00f6red\u00f6me visat eder att man s\u00e5, under eget arbete, b\u00f6r taga sig an de svaga och komma ih\u00e5g Herren Jesu ord, huru han sj\u00e4lv sade: 'Saligare \u00e4r att giva \u00e4n att taga.'\u00bb\n20:36 N\u00e4r han hade sagt detta, f\u00f6ll han ned p\u00e5 sina kn\u00e4n och bad med dem alla.\n20:37 Och de begynte alla att gr\u00e5ta bitterligen och f\u00f6llo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;\n20:38 och mest s\u00f6rjde de f\u00f6r det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle f\u00e5 se hans ansikte. Och s\u00e5 ledsagade de honom till skeppet.\n21:1 Sedan vi hade skilts ifr\u00e5n dem, lade vi ut och foro raka v\u00e4gen till Kos och kommo dagen d\u00e4refter till Rodus och d\u00e4rifr\u00e5n till Patara.\n21:2 D\u00e4r funno vi ett skepp som skulle fara \u00f6ver till Fenicien; p\u00e5 det gingo vi ombord och lade ut.\n21:3 Och n\u00e4r vi hade f\u00e5tt Cypern i sikte, l\u00e4mnade vi denna \u00f6 p\u00e5 v\u00e4nster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty d\u00e4r skulle skeppet lossa sin last.\n21:4 Och vi upps\u00f6kte d\u00e4r l\u00e4rjungarna och stannade hos dem i sju dagar. Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att han icke borde begiva sig till Jerusalem.\n21:5 Men n\u00e4r vi hade stannat d\u00e4r de dagarna ut, br\u00f6to vi upp d\u00e4rifr\u00e5n och g\u00e5vo oss i v\u00e4g, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn, \u00e4nda utom staden. Och p\u00e5 stranden f\u00f6llo vi ned p\u00e5 v\u00e5ra kn\u00e4n och b\u00e5do\n21:6 och togo sedan avsked av varandra. D\u00e4refter stego vi ombord p\u00e5 skeppet, och de andra v\u00e4nde tillbaka hem igen.\n21:7 Fr\u00e5n Tyrus kommo vi till Ptolemais, och d\u00e4rmed avslutade vi sj\u00f6resan. Och vi h\u00e4lsade p\u00e5 hos br\u00f6derna d\u00e4r och stannade hos dem en dag.\n21:8 Men f\u00f6ljande dag beg\u00e5vo vi oss d\u00e4rifr\u00e5n och kommo till Cesarea. D\u00e4r togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och stannade kvar hos honom.\n21:9 Denne hade fyra ogifta d\u00f6ttrar, som \u00e4gde profetisk g\u00e5va.\n21:10 Under den tid av flera dagar, som vi stannade d\u00e4r, kom en profet, vid namn Agabus, dit ned fr\u00e5n Judeen.\n21:11 N\u00e4r denne hade kommit till oss, tog han Paulus' b\u00e4lte och band d\u00e4rmed sina h\u00e4nder och f\u00f6tter och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger den helige Ande: 'Den man som detta b\u00e4lte tillh\u00f6r, honom skola judarna s\u00e5 binda i Jerusalem, och sedan skola de \u00f6verl\u00e4mna honom i hedningarnas h\u00e4nder.'\u00bb\n21:12 N\u00e4r vi h\u00f6rde detta, b\u00e5do s\u00e5v\u00e4l vi sj\u00e4lva som br\u00f6derna i staden honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.\n21:13 Men d\u00e5 svarade Paulus: \u00bbVarf\u00f6r gr\u00e5ten I s\u00e5 och sargen mitt hj\u00e4rta? Jag \u00e4r ju redo icke allenast att l\u00e5ta mig bindas, utan ock att d\u00f6 i Jerusalem, f\u00f6r Herren Jesu namns skull.\u00bb\n21:14 D\u00e5 han allts\u00e5 icke l\u00e4t \u00f6vertala sig, g\u00e5vo vi oss till freds och sade: \u00bbSke Herrens vilja.\u00bb\n21:15 Efter de dagarnas f\u00f6rlopp gjorde vi oss i ordning och beg\u00e5vo oss upp till Jerusalem.\n21:16 Fr\u00e5n Cesarea f\u00f6ljde ocks\u00e5 n\u00e5gra av l\u00e4rjungarna med oss, och dessa f\u00f6rde oss till en viss Mnason fr\u00e5n Cypern, en gammal l\u00e4rjunge, som vi skulle g\u00e4sta hos.\n21:17 Och n\u00e4r vi kommo till Jerusalem, togo br\u00f6derna emot oss med gl\u00e4dje.\n21:18 Dagen d\u00e4refter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de \u00e4ldste.\n21:19 Och sedan han hade h\u00e4lsat dem f\u00f6rt\u00e4ljde han f\u00f6r dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.\n21:20 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: \u00bbDu ser, k\u00e4re broder, huru m\u00e5nga tusen judar det \u00e4r som hava kommit till tro, och alla nit\u00e4lska de f\u00f6r lagen.\n21:21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du l\u00e4r alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla fr\u00e5n Moses, i det du s\u00e4ger att de icke beh\u00f6va omsk\u00e4ra sina barn, ej heller i \u00f6vrigt vandra efter vad stadgat \u00e4r.\n21:22 Vad \u00e4r d\u00e5 att g\u00f6ra? Helt visst skall man f\u00e5 h\u00f6ra att du har kommit hit.\n21:23 G\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5som vi nu vilja s\u00e4ga dig. Vi hava h\u00e4r fyra m\u00e4n som hava bundit sig genom ett l\u00f6fte.\n21:24 Tag med dig dessa, och l\u00e5t helga dig tillsammans med dem, och \u00e5tag dig omkostnaderna f\u00f6r dem, s\u00e5 att de kunna l\u00e5ta raka sina huvuden. D\u00e5 skola alla f\u00f6rst\u00e5 att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig \u00e4ger n\u00e5gon grund, utan att ocks\u00e5 du vandrar efter lagen och h\u00e5ller den.\n21:25 Vad \u00e5ter ang\u00e5r de hedningar som hava kommit till tro, s\u00e5 hava vi h\u00e4r beslutit och j\u00e4mv\u00e4l skrivit till dem, att de b\u00f6ra taga sig till vara f\u00f6r k\u00f6tt fr\u00e5n avgudaoffer och f\u00f6r blod och f\u00f6r k\u00f6ttet av f\u00f6rkv\u00e4vda djur och f\u00f6r otukt.\u00bb\n21:26 S\u00e5 tog d\u00e5 Paulus m\u00e4nnen med sig och l\u00e4t f\u00f6ljande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till k\u00e4nna n\u00e4r den tid skulle g\u00e5 till \u00e4nda, f\u00f6r vilken de hade l\u00e5tit helga sig, den tid f\u00f6re vars utg\u00e5ng offer skulle framb\u00e4ras f\u00f6r var och en s\u00e4rskild av dem.\n21:27 N\u00e4r de sju dagarna n\u00e4stan voro ute, fingo judarna fr\u00e5n provinsen Asien se honom i helgedomen och uppviglade d\u00e5 allt folket. Och de grepo honom\n21:28 och ropade: \u00bbI m\u00e4n av Israel, kommen till hj\u00e4lp! H\u00e4r \u00e4r den man som allest\u00e4des l\u00e4r alla s\u00e5dant som \u00e4r emot v\u00e5rt folk och emot lagen och emot denna plats. D\u00e4rtill har han nu ock f\u00f6rt greker in i helgedomen och osk\u00e4rat denna heliga plats.\u00bb\n21:29 De hade n\u00e4mligen f\u00f6rut sett efesiern Trofimus i staden tillsammans med honom och menade att Paulus hade f\u00f6rt denne in i helgedomen.\n21:30 Och hela staden kom i r\u00f6relse, och folket skockade sig tillsammans. Och d\u00e5 de nu hade gripit Paulus, sl\u00e4pade de honom ut ur helgedomen, varefter portarna genast st\u00e4ngdes igen.\n21:31 Men just som de stodo f\u00e4rdiga att dr\u00e4pa honom, anm\u00e4ldes det hos \u00f6versten f\u00f6r den romerska vakten att hela Jerusalem var i uppror.\n21:32 Denne tog d\u00e5 strax med sig krigsm\u00e4n och h\u00f6vitsm\u00e4n och skyndade ned till dem. Och n\u00e4r de fingo se \u00f6versten och krigsm\u00e4nnen, upph\u00f6rde de att sl\u00e5 Paulus\n21:33 \u00d6versten gick d\u00e5 fram och tog honom i f\u00f6rvar och bj\u00f6d att man skulle f\u00e4ngsla honom med tv\u00e5 kedjor. Och han fr\u00e5gade vem han var och vad han hade gjort.\n21:34 Men bland folket ropade den ene s\u00e5, den andre s\u00e5. D\u00e5 han allts\u00e5 f\u00f6r larmets skull icke kunde f\u00e5 n\u00e5got s\u00e4kert besked, bj\u00f6d han att man skulle f\u00f6ra honom till kasernen.\n21:35 Och n\u00e4r han kom fram till trappan, tr\u00e4ngde folket s\u00e5 v\u00e5ldsamt p\u00e5, att han m\u00e5ste b\u00e4ras av krigsm\u00e4nnen,\n21:36 ty folkhopen f\u00f6ljde efter och skriade: \u00bbBort med honom!\u00bb\n21:37 D\u00e5 nu Paulus skulle f\u00f6ras in i kasernen, sade han till \u00f6versten: \u00bbTillst\u00e4djes det mig att s\u00e4ga n\u00e5got till dig?\u00bb Han svarade: \u00bbKan du tala grekiska?\n21:38 \u00c4r du d\u00e5 icke den egyptier som f\u00f6r en tid sedan st\u00e4llde till 'dolkm\u00e4nnens' uppror, de fyra tusens, och f\u00f6rde dem ut i \u00f6knen?\u00bb\n21:39 D\u00e5 svarade Paulus: \u00bbNej, jag \u00e4r en judisk man fr\u00e5n Tarsus, medborgare allts\u00e5 i en betydande stad i Cilicien. Men jag beder dig, tillst\u00e4d mig att tala till folket.\u00bb\n21:40 Och han tillstadde honom det. D\u00e5 gav Paulus fr\u00e5n trappan, d\u00e4r han stod, med handen ett tecken \u00e5t folket. Och sedan d\u00e4r hade blivit helt tyst, talade han till dem p\u00e5 hebreiska och sade:\n22:1 \u00bbBr\u00f6der och f\u00e4der, h\u00f6ren vad jag nu inf\u00f6r eder vill tala till mitt f\u00f6rsvar.\u00bb\n22:2 N\u00e4r de h\u00f6rde att han talade till dem p\u00e5 hebreiska, blevo de \u00e4nnu mer stilla. Och han fortsatte:\n22:3 \u00bbJag \u00e4r en judisk man, f\u00f6dd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad h\u00e4r i staden och undervisad vid Gamaliels f\u00f6tter, efter f\u00e4dernas lag i all dess str\u00e4nghet. Och jag var en man som nit\u00e4lskade f\u00f6r Gud, s\u00e5som I allasammans i dag g\u00f6ren.\n22:4 Jag f\u00f6rf\u00f6ljde 'den v\u00e4gen' \u00e4nda till d\u00f6ds, och b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor l\u00e4t jag binda och s\u00e4tta i f\u00e4ngelse;\n22:5 det vittnesb\u00f6rdet kan \u00f6verstepr\u00e4sten och de \u00e4ldstes hela r\u00e5d giva mig. Ocks\u00e5 fick jag av dem brev till br\u00f6derna i Damaskus; och jag begav mig dit, f\u00f6r att f\u00e4ngsla j\u00e4mv\u00e4l dem som voro d\u00e4r och f\u00f6ra dem till Jerusalem, s\u00e5 att de kunde bliva straffade.\n22:6 Men n\u00e4r jag var p\u00e5 v\u00e4gen och nalkades Damaskus, h\u00e4nde sig vid middagstiden att ett starkt sken fr\u00e5n himmelen pl\u00f6tsligt kringstr\u00e5lade mig.\n22:7 Och jag f\u00f6ll ned till marken och h\u00f6rde d\u00e5 en r\u00f6st som sade till mig: 'Saul, Saul, varf\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljer du mig?'\n22:8 D\u00e5 svarade jag: 'Vem \u00e4r du, Herre?' Han sade till mig: 'Jag \u00e4r Jesus fr\u00e5n Nasaret, den som du f\u00f6rf\u00f6ljer.'\n22:9 Och de som voro med mig s\u00e5go v\u00e4l skenet, men h\u00f6rde icke r\u00f6sten av den som talade till mig.\n22:10 D\u00e5 fr\u00e5gade jag: 'Vad skall jag g\u00f6ra, Herre?' Och Herren svarade mig: 'St\u00e5 upp och g\u00e5 in i Damaskus; d\u00e4r skall allt det bliva dig sagt, som \u00e4r dig f\u00f6relagt att g\u00f6ra.'\n22:11 Men eftersom jag, till f\u00f6ljd av det starka skenet, icke mer kunde se togo mina f\u00f6ljeslagare mig vid handen och ledde mig, s\u00e5 att jag kom in i Damaskus.\n22:12 D\u00e4r fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott vittnesb\u00f6rd om sig av alla judar som bodde d\u00e4r.\n22:13 Denne kom nu och tr\u00e4dde fram till mig och sade: 'Saul, min broder, hav din syn igen.' Och i samma stund fick jag min syn igen och s\u00e5g upp p\u00e5 honom.\n22:14 D\u00e5 sade han: 'V\u00e5ra f\u00e4ders Gud har utsett dig till att k\u00e4nna hans vilja och till att se den R\u00e4ttf\u00e4rdige och h\u00f6ra ord fr\u00e5n hans mun.\n22:15 Ty du skall vara hans vittne inf\u00f6r alla m\u00e4nniskor och vittna om vad du har sett och h\u00f6rt.\n22:16 Varf\u00f6r dr\u00f6jer du d\u00e5 nu? St\u00e5 upp och l\u00e5t d\u00f6pa dig och avtv\u00e5 dina synder, och \u00e5kalla d\u00e4rvid hans namn.'\n22:17 Men n\u00e4r jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, h\u00e4nde sig, medan jag bad i helgedomen, att jag f\u00f6ll i h\u00e4nryckning\n22:18 och s\u00e5g honom och h\u00f6rde honom s\u00e4ga till mig: 'Skynda dig med hast bort ifr\u00e5n Jerusalem; ty de skola icke h\u00e4r taga emot ditt vittnesb\u00f6rd om mig.'\n22:19 Men jag sade: 'Herre, de veta sj\u00e4lva att det var jag som \u00f6verallt i synagogorna l\u00e4t f\u00e4ngsla och gissla dem som trodde p\u00e5 dig.\n22:20 Och n\u00e4r Stefanus', ditt vittnes, blod utg\u00f6ts, var ock jag tillst\u00e4des och gillade vad som skedde och vaktade de m\u00e4ns kl\u00e4der, som d\u00f6dade honom.'\n22:21 D\u00e5 sade han till mig: G\u00e5; jag vill s\u00e4nda dig \u00e5stad l\u00e5ngt bort till hedningarna.'\u00bb\n22:22 \u00c4nda till dess att han sade detta hade de h\u00f6rt p\u00e5 honom. Men nu hovo de upp sin r\u00f6st och ropade: \u00bbBort ifr\u00e5n jorden med den m\u00e4nniskan! Det \u00e4r icke tillb\u00f6rligt att en s\u00e5dan f\u00e5r leva.\u00bb\n22:23 D\u00e5 de s\u00e5 skriade och d\u00e4rvid revo av sig sina kl\u00e4der och kastade stoft upp i luften,\n22:24 bj\u00f6d \u00f6versten att man skulle f\u00f6ra in honom i kasernen, och gav befallning om att man skulle f\u00f6rh\u00f6ra honom under gisselslag, s\u00e5 att han finge veta varf\u00f6r de s\u00e5 ropade mot honom.\n22:25 Men n\u00e4r de redan hade str\u00e4ckt ut honom till gissling, sade Paulus till den h\u00f6vitsman som stod d\u00e4r: \u00bb\u00c4r det lovligt f\u00f6r eder att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och rannsakning?\u00bb\n22:26 N\u00e4r h\u00f6vitsmannen h\u00f6rde detta, gick han till \u00f6versten och underr\u00e4ttade honom h\u00e4rom och sade: \u00bbVad \u00e4r det du t\u00e4nker g\u00f6ra? Mannen \u00e4r ju romersk medborgare.\u00bb\n22:27 D\u00e5 gick \u00f6versten dit och fr\u00e5gade honom: \u00bbS\u00e4g mig, \u00e4r du verkligen romersk medborgare?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n22:28 \u00d6versten sade d\u00e5: Mig har det kostat en stor summa penningar att k\u00f6pa den medborgarr\u00e4tten.\u00bb Men Paulus sade: \u00bbJag d\u00e4remot har den redan genom f\u00f6delsen.\u00bb\n22:29 M\u00e4nnen som skulle hava f\u00f6rh\u00f6rt honom drogo sig d\u00e5 strax undan och l\u00e4mnade honom. Och n\u00e4r \u00f6versten nu hade f\u00e5tt veta att han var romersk medborgare, blev ocks\u00e5 han f\u00f6rskr\u00e4ckt, vid tanken p\u00e5 att han hade l\u00e5tit f\u00e4ngsla honom.\n22:30 D\u00e5 han emellertid ville f\u00e5 s\u00e4kert besked om varf\u00f6r Paulus anklagades av judarna, l\u00e5t han dagen d\u00e4refter taga av honom bojorna och bj\u00f6d \u00f6verstepr\u00e4sterna och hela Stora r\u00e5det att komma tillsammans. Sedan l\u00e4t han f\u00f6ra Paulus ditned och st\u00e4llde honom inf\u00f6r dem.\n23:1 Och Paulus f\u00e4ste \u00f6gonen p\u00e5 R\u00e5det och sade: \u00bbMina br\u00f6der, allt intill denna dag har jag vandrat inf\u00f6r Gud med ett i allo gott samvete.\u00bb\n23:2 D\u00e5 befallde \u00f6verstepr\u00e4sten Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle sl\u00e5 honom p\u00e5 munnen.\n23:3 Paulus sade d\u00e5 till honom: \u00bbGud skall sl\u00e5 dig, du vitmenade v\u00e4gg. Du sitter h\u00e4r f\u00f6r att d\u00f6ma mig efter lagen, och \u00e4nd\u00e5 bjuder du, tv\u00e4rtemot lagen, att man skall sl\u00e5 mig!\u00bb\n23:4 D\u00e5 sade de som stodo d\u00e4rbredvid: \u00bbSm\u00e4dar du Guds \u00f6verstepr\u00e4st?\u00bb\n23:5 Paulus svarade: \u00bbJag visste icke, mina br\u00f6der, att han var \u00f6verstepr\u00e4st. Det \u00e4r ju skrivet: 'Mot en h\u00f6vding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'\u00bb\n23:6 Nu hade Paulus m\u00e4rkt att den ena delen av dem utgjordes av sadduc\u00e9er och den andra av faris\u00e9er. D\u00e4rf\u00f6r sade han med ljudelig r\u00f6st inf\u00f6r R\u00e5det: \u00bbMina br\u00f6der, jag \u00e4r faris\u00e9, en avkomling av faris\u00e9er. Det \u00e4r f\u00f6r v\u00e5rt hopps skull, f\u00f6r de d\u00f6das uppst\u00e5ndelses skull, som jag st\u00e5r h\u00e4r inf\u00f6r r\u00e4tta.\u00bb\n23:7 Knappt hade han sagt detta, f\u00f6rr\u00e4n en strid uppstod mellan faris\u00e9erna och sadduc\u00e9erna, s\u00e5 att hopen blev delad.\n23:8 Sadduc\u00e9erna s\u00e4ga n\u00e4mligen att det icke finnes n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse, ej heller n\u00e5gon \u00e4ngel eller ande, men faris\u00e9erna bek\u00e4nna sig tro p\u00e5 b\u00e5de det ena och det andra.\n23:9 Och man begynte ropa och larma; och n\u00e5gra skriftl\u00e4rde som h\u00f6rde till faris\u00e9ernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: \u00bbVi finna intet ont hos denne man. Kanh\u00e4nda har en ande eller en \u00e4ngel verkligen talat med honom.\u00bb\n23:10 D\u00e5 nu en s\u00e5 h\u00e4ftig strid hade uppst\u00e5tt, fruktade \u00f6versten att de skulle slita Paulus i stycken, och bj\u00f6d manskapet g\u00e5 ned och rycka honom undan dem och f\u00f6ra honom till kasernen.\n23:11 Natten d\u00e4refter kom Herren och stod framf\u00f6r honom och sade: \u00bbVar vid gott mod; ty s\u00e5som du har vittnat om mig i Jerusalem, s\u00e5 m\u00e5ste du ock vittna i Rom.\u00bb\n23:12 N\u00e4r det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och f\u00f6rpliktade sig med dyr ed att varken \u00e4ta eller dricka, f\u00f6rr\u00e4n de hade dr\u00e4pt Paulus.\n23:13 Och det var mer \u00e4n fyrtio m\u00e4n som s\u00e5 hade sammansvurit sig.\n23:14 Dessa gingo till \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste och sade: \u00bbVi hava med dyr ed f\u00f6rpliktat oss att ingenting smaka, f\u00f6rr\u00e4n vi hava dr\u00e4pt Paulus.\n23:15 S\u00e5 m\u00e5n I nu, tillsammans med R\u00e5det, hemst\u00e4lla hos \u00f6versten att han l\u00e5ter f\u00f6ra honom ned till eder, detta under f\u00f6regivande att I t\u00e4nken grundligare unders\u00f6ka hans sak. Vi skola d\u00e5 vara redo att r\u00f6ja honom ur v\u00e4gen, innan han hinner fram.\u00bb\n23:16 Men Paulus' systerson fick h\u00f6ra om f\u00f6rs\u00e5tet. Han kom d\u00e4rf\u00f6r till kasernen och gick ditin och omtalade f\u00f6r Paulus vad han hade h\u00f6rt.\n23:17 Paulus bad d\u00e5 att en av h\u00f6vitsm\u00e4nnen skulle komma till honom, och sade: \u00bbF\u00f6r denne yngling till \u00f6versten; ty han har en underr\u00e4ttelse att l\u00e4mna honom.\u00bb\n23:18 Denne tog honom d\u00e5 med sig och f\u00f6rde honom till \u00f6versten och sade: \u00bbF\u00e5ngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig f\u00f6ra denne yngling till dig, ty han har n\u00e5got att s\u00e4ga dig.\u00bb\n23:19 D\u00e5 tog \u00f6versten honom vid handen och gick avsides med honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbVad \u00e4r det f\u00f6r en underr\u00e4ttelse du har att l\u00e4mna mig?\u00bb\n23:20 Han svarade: \u00bbJudarna hava kommit \u00f6verens om att bedja dig att du i morgon l\u00e5ter f\u00f6ra Paulus ned till R\u00e5det, detta under f\u00f6regivande att det t\u00e4nker skaffa sig grundligare kunskap om honom.\n23:21 G\u00f6r dem nu icke till viljes h\u00e4ri; ty mer \u00e4n fyrtio av dem ligga i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r honom och hava med dyr ed f\u00f6rpliktat sig att varken \u00e4ta eller dricka, f\u00f6rr\u00e4n de hava r\u00f6jt honom ur v\u00e4gen. Och nu \u00e4ro de redo och v\u00e4nta allenast p\u00e5 att du skall bevilja deras beg\u00e4ran.\u00bb\n23:22 \u00d6versten bj\u00f6d d\u00e5 ynglingen att icke f\u00f6r n\u00e5gon omtala att han hade yppat detta f\u00f6r honom, och l\u00e4t honom sedan g\u00e5.\n23:23 D\u00e4refter kallade han till sig tv\u00e5 av h\u00f6vitsm\u00e4nnen och sade till dem: \u00bbL\u00e5ten tv\u00e5 hundra krigsm\u00e4n g\u00f6ra sig redo att i natt vid tredje timmen avg\u00e5 till Cesarea, s\u00e5 ock sjuttio ryttare och tv\u00e5 hundra spjutb\u00e4rare.\u00bb\n23:24 Och han tillsade dem att skaffa \u00e5snor, som de skulle l\u00e5ta Paulus rida p\u00e5 s\u00e5 att han oskadd kunde f\u00f6ras till landsh\u00f6vdingen Felix.\n23:25 Och han skrev ett brev, s\u00e5 lydande:\n23:26 \u00bbKlaudius Lysias h\u00e4lsar den \u00e4dle landsh\u00f6vdingen Felix.\n23:27 Denne man blev gripen av judarna, och det var n\u00e4ra att han hade blivit d\u00f6dad av dem. D\u00e5 kom jag tillst\u00e4des med mitt manskap och tog honom ifr\u00e5n dem, sedan jag hade f\u00e5tt veta att han var romersk medborgare.\n23:28 Men d\u00e5 jag ocks\u00e5 ville veta vad de anklagade honom f\u00f6r, l\u00e4t jag st\u00e4lla honom inf\u00f6r deras Stora r\u00e5d.\n23:29 Jag fann d\u00e5 att anklagelsen mot honom g\u00e4llde n\u00e5gra tvistefr\u00e5gor i deras lag, men att han icke var anklagad f\u00f6r n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nade d\u00f6d eller f\u00e4ngelse.\n23:30 Sedan har jag f\u00e5tt k\u00e4nnedom om att n\u00e5got anslag f\u00f6rehaves mot honom, och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nder jag honom nu strax till dig. Jag har j\u00e4mv\u00e4l bjudit hans anklagare att inf\u00f6r dig f\u00f6ra sin talan mot honom.\u00bb\n23:31 S\u00e5 togo nu krigsm\u00e4nnen Paulus, s\u00e5som det hade blivit dem befallt, och f\u00f6rde honom om natten till Antipatris.\n23:32 Dagen d\u00e4refter v\u00e4nde de sj\u00e4lva tillbaka till kasernen och l\u00e4to ryttarna f\u00e4rdas vidare med honom.\n23:33 N\u00e4r dessa kommo till Cesarea, l\u00e4mnade de fram brevet till landsh\u00f6vdingen och f\u00f6rde j\u00e4mv\u00e4l Paulus fram inf\u00f6r honom.\n23:34 Sedan han hade l\u00e4st brevet, fr\u00e5gade han fr\u00e5n vilket landskap han var; och n\u00e4r han hade f\u00e5tt veta att han var fr\u00e5n Cilicien, sade han:\n23:35 \u00bbJag skall h\u00f6ra vad du har att s\u00e4ga, n\u00e4r ocks\u00e5 dina anklagare hava kommit tillst\u00e4des.\u00bb Och s\u00e5 bj\u00f6d han att man skulle f\u00f6rvara honom i Herodes' borg.\n24:1 Fem dagar d\u00e4refter for \u00f6verstepr\u00e4sten Ananias ditned med n\u00e5gra av de \u00e4ldste och en sakf\u00f6rare, Tertullus; dessa anm\u00e4lde inf\u00f6r landsh\u00f6vdingen klagom\u00e5l mot Paulus.\n24:2 Och sedan denne hade blivit f\u00f6rekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:\n24:3 \u00bbAtt vi genom dig \u00e5tnjuta mycken frid och ro, och att genom din f\u00f6rsorg, \u00e4dle Felix, goda \u00e5tg\u00e4rder hava blivit vidtagna f\u00f6r detta folk, det erk\u00e4nna vi p\u00e5 allt s\u00e4tt och allest\u00e4des, med m\u00e5nga tacks\u00e4gelser.\n24:4 Men f\u00f6r att icke alltf\u00f6r l\u00e4nge besv\u00e4ra dig beder jag att du, i din mildhet, ville h\u00f6ra allenast n\u00e5gra f\u00e5 ord av oss.\n24:5 Vi hava funnit att denne \u00e4r en f\u00f6rd\u00e4rvlig man, som uppv\u00e4cker strid bland alla judar i hela v\u00e4rlden, och att han \u00e4r en huvudman f\u00f6r nasar\u00e9ernas parti.\n24:6 Han har ock f\u00f6rs\u00f6kt att osk\u00e4ra helgedomen; d\u00e4rf\u00f6r grepo vi honom,\n24:8 och du kan nu sj\u00e4lv anst\u00e4lla rannsakning med honom och s\u00e5 skaffa dig k\u00e4nnedom om allt det som vi anklaga honom f\u00f6r.\u00bb\n24:9 De andra judarna inst\u00e4mde h\u00e4ri och p\u00e5stodo att det f\u00f6rh\u00f6ll sig s\u00e5.\n24:10 D\u00e5 landsh\u00f6vdingen nu gav tecken \u00e5t Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: \u00bbEftersom jag vet att du nu i m\u00e5nga \u00e5r har varit domare \u00f6ver detta folk, f\u00f6rsvarar jag min sak med frimodighet.\n24:11 Du kan sj\u00e4lv l\u00e4tt f\u00f6rvissa dig om att det icke \u00e4r mer \u00e4n tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem f\u00f6r att tillbedja.\n24:12 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med n\u00e5gon eller st\u00e4lla till folkskockning.\n24:13 Ej heller kunna de inf\u00f6r dig bevisa det som de nu anklaga mig f\u00f6r.\n24:14 Men det bek\u00e4nner jag f\u00f6r dig att jag, i enlighet med 'den v\u00e4gen', vilken de kalla en partimening, s\u00e5 tj\u00e4nar mina f\u00e4ders Gud, att jag tror allt vad som \u00e4r skrivet i lagen och i profeterna,\n24:15 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de d\u00f6da skola uppst\u00e5, b\u00e5de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och or\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n24:16 D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4gger ocks\u00e5 jag mig vinn om att alltid hava ett okr\u00e4nkt samvete inf\u00f6r Gud och m\u00e4nniskor.\n24:17 S\u00e5 kom jag nu, efter flera \u00e5rs f\u00f6rlopp, tillbaka f\u00f6r att \u00f6verl\u00e4mna n\u00e5gra allmosor till mitt folk och f\u00f6r att framb\u00e4ra offer.\n24:18 D\u00e4runder p\u00e5tr\u00e4ffades jag i helgedomen, sedan jag hade l\u00e5tit helga mig, utan att hava v\u00e5llat n\u00e5gon folkskockning eller n\u00e5got larm,\n24:19 av n\u00e5gra judar fr\u00e5n provinsen Asien, vilka nu borde vara h\u00e4r tillst\u00e4des inf\u00f6r dig och framst\u00e4lla sina klagom\u00e5l, om de hava n\u00e5got att anklaga mig f\u00f6r.\n24:20 Eller ock m\u00e5 dessa som \u00e4ro h\u00e4r tillst\u00e4des s\u00e4ga vad or\u00e4tt de funno mig skyldig till, n\u00e4r jag stod inf\u00f6r Stora r\u00e5det,\n24:21 om det icke skulle vara i fr\u00e5ga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, d\u00e4r jag stod ibland dem: 'Det \u00e4r f\u00f6r de d\u00f6das uppst\u00e5ndelses skull som jag i dag st\u00e5r inf\u00f6r r\u00e4tta h\u00e4r bland eder.'\u00bb\n24:22 Men Felix, som mycket v\u00e4l k\u00e4nde till \u00bbden v\u00e4gen\u00bb, uppsk\u00f6t m\u00e5let och sade: \u00bbN\u00e4r \u00f6versten Lysias kommer hit ned, vill jag unders\u00f6ka eder sak.\u00bb\n24:23 Och han befallde h\u00f6vitsmannen att h\u00e5lla honom i f\u00f6rvar, dock s\u00e5, att man skulle behandla honom milt och icke hindra n\u00e5gon av hans n\u00e4rmaste fr\u00e5n att vara honom till tj\u00e4nst.\n24:24 N\u00e5gon tid d\u00e4refter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han l\u00e4t h\u00e4mta Paulus och h\u00f6rde honom om tron p\u00e5 Kristus Jesus.\n24:25 Men n\u00e4r Paulus talade med dem om r\u00e4ttf\u00e4rdighet och \u00e5terh\u00e5llsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix f\u00f6rskr\u00e4ckt och sade: \u00bbG\u00e5 din v\u00e4g f\u00f6r denna g\u00e5ng; n\u00e4r jag f\u00e5r l\u00e4glig tid, vill jag kalla dig till mig.\u00bb\n24:26 Han hoppades ocks\u00e5 att han skulle f\u00e5 penningar av Paulus, varf\u00f6r han ock ganska ofta l\u00e4t h\u00e4mta honom och samtalade med honom.\n24:27 N\u00e4r tv\u00e5 \u00e5r voro f\u00f6rlidna, fick Felix till eftertr\u00e4dare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville g\u00f6ra judarna sig bev\u00e5gna, l\u00e4mnade han Paulus kvar i f\u00e4ngelset.\n25:1 Tre dagar efter det att Festus hade tilltr\u00e4tt h\u00f6vdingd\u00f6met for han fr\u00e5n Cesarea upp till Jerusalem.\n25:2 \u00d6verstepr\u00e4sterna och de f\u00f6rn\u00e4msta bland judarna anm\u00e4lde d\u00e5 inf\u00f6r honom klagom\u00e5l mot Paulus.\n25:3 F\u00f6r att f\u00e5 denne i sitt v\u00e5ld anh\u00f6llo de hos Festus och beg\u00e4rde s\u00e5som en ynnest, att han skulle l\u00e5ta h\u00e4mta honom till Jerusalem. De ville n\u00e4mligen l\u00e4gga f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r honom, s\u00e5 att de kunde d\u00f6da honom under v\u00e4gen.\n25:4 Festus svarade d\u00e5 att Paulus h\u00f6lls i f\u00f6rvar i Cesarea, och att han sj\u00e4lv t\u00e4nkte inom kort fara dit tillbaka.\n25:5 Och han tillade: \u00bbDe bland eder som det vederb\u00f6r m\u00e5 allts\u00e5 fara dit ned med mig och framl\u00e4gga sin anklagelse mot mannen, om han \u00e4r skyldig till n\u00e5got ont.\u00bb\n25:6 Sedan han hade vistats hos dem h\u00f6gst \u00e5tta eller tio dagar, kom han \u00e5ter ned till Cesarea. Dagen d\u00e4refter satte han sig p\u00e5 domars\u00e4tet och bj\u00f6d att Paulus skulle f\u00f6ras fram.\n25:7 N\u00e4r denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned fr\u00e5n Jerusalem, och dessa framst\u00e4llde nu m\u00e5nga sv\u00e5ra beskyllningar. Men de f\u00f6rm\u00e5dde icke bevisa dem,\n25:8 ty Paulus f\u00f6rsvarade sig och visade att han icke p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt hade f\u00f6rsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.\n25:9 Men Festus ville g\u00f6ra judarna sig bev\u00e5gna och fr\u00e5gade Paulus och sade: \u00bbVill du fara upp till Jerusalem och d\u00e4r st\u00e5 till r\u00e4tta inf\u00f6r mig i denna sak?\u00bb\n25:10 Paulus svarade: \u00bbJag st\u00e5r h\u00e4r inf\u00f6r kejserlig domstol, och av s\u00e5dan domstol b\u00f6r jag d\u00f6mas. Mot judarna har jag intet or\u00e4tt gjort, s\u00e5som du sj\u00e4lv mycket v\u00e4l vet.\n25:11 Om jag nu eljest \u00e4r skyldig till n\u00e5got or\u00e4tt och har gjort n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den, s\u00e5 vill jag icke undandraga mig att d\u00f6; men om deras anklagelser mot mig \u00e4ro utan grund, s\u00e5 kan ingen giva mig till pris \u00e5t dem. Jag v\u00e4djar till kejsaren.\u00bb --\n25:12 Sedan Festus d\u00e4refter hade \u00f6verlagt med sitt r\u00e5d, svarade han: \u00bbTill kejsaren har du v\u00e4djat, till kejsaren skall du ock f\u00e5 fara.\u00bb\n25:13 Efter n\u00e5gra dagars f\u00f6rlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och h\u00e4lsade p\u00e5 hos Festus.\n25:14 Medan de nu i flera dagar vistades d\u00e4r, framlade Festus Paulus' sak f\u00f6r konungen och sade: \u00bbFelix har h\u00e4r l\u00e4mnat efter sig en man s\u00e5som f\u00e5nge;\n25:15 och n\u00e4r jag var i Jerusalem, anm\u00e4lde judarnas \u00f6verstepr\u00e4ster och \u00e4ldste klagom\u00e5l mot honom och beg\u00e4rde att han skulle d\u00f6mas skyldig.\n25:16 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva n\u00e5gon m\u00e4nniska, f\u00f6rr\u00e4n den anklagade hade f\u00e5tt st\u00e5 ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillf\u00e4lle att f\u00f6rsvara sig mot anklagelsen.\n25:17 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts\u00e5 utan uppskov, dagen d\u00e4refter, p\u00e5 domars\u00e4tet och bj\u00f6d att mannen skulle f\u00f6ras fram.\n25:18 Men n\u00e4r hans anklagare upptr\u00e4dde, anf\u00f6rde de mot honom ingen beskyllning f\u00f6r s\u00e5dana f\u00f6rbrytelser som jag hade t\u00e4nkt mig;\n25:19 de voro allenast i tvist med honom om n\u00e5gra fr\u00e5gor som r\u00f6rde deras s\u00e4rskilda gudsdyrkan, och ang\u00e5ende en viss Jesus, som \u00e4r d\u00f6d, men om vilken Paulus p\u00e5stod att han lever.\n25:20 D\u00e5 jag var villr\u00e5dig huru jag skulle g\u00f6ra med unders\u00f6kningen h\u00e4rom, fr\u00e5gade jag om han ville fara till Jerusalem och d\u00e4r st\u00e5 till r\u00e4tta i denna sak.\n25:21 N\u00e4r Paulus d\u00e5 sade sig vilja v\u00e4dja till kejsaren och beg\u00e4rde att bliva h\u00e5llen i f\u00f6rvar, f\u00f6r att sedan underg\u00e5 rannsakning inf\u00f6r honom, bj\u00f6d jag att han skulle h\u00e5llas i f\u00f6rvar, till dess jag kunde s\u00e4nda honom till kejsaren.\u00bb\n25:22 D\u00e5 sade Agrippa till Festus: \u00bbJag skulle ocks\u00e5 sj\u00e4lv g\u00e4rna vilja h\u00f6ra den mannen.\u00bb Han svarade: \u00bbI morgon skall du f\u00e5 h\u00f6ra honom.\u00bb\n25:23 Dagen d\u00e4refter kommo allts\u00e5 Agrippa och Bernice, med stor st\u00e5t, och gingo in i domsalen, tillika med \u00f6verstarna och de f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen i staden; och p\u00e5 Festus' befallning blev Paulus inf\u00f6rd.\n25:24 D\u00e5 sade Festus: \u00bbKonung Agrippa, och alla I andra som \u00e4ren har tillst\u00e4des med oss, I sen h\u00e4r den man f\u00f6r vilkens skull hela hopen av judar, b\u00e5de i Jerusalem och h\u00e4r, har legat \u00f6ver mig med sina rop att han icke borde f\u00e5 leva l\u00e4ngre.\n25:25 Jag f\u00f6r min del har kommit till insikt om att han icke har gjort n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den;\n25:26 men d\u00e5 han nu sj\u00e4lv har v\u00e4djat till kejsaren, har jag beslutit att s\u00e4nda honom till denne. Jag har emellertid icke n\u00e5got s\u00e4kert besked om honom att giva min h\u00f6ge herre, n\u00e4r jag skriver. D\u00e4rf\u00f6r har jag f\u00f6rt honom fram inf\u00f6r eder, och f\u00f6rst och fr\u00e4mst inf\u00f6r dig, konung Agrippa, f\u00f6r att jag, efter det att rannsakning har; blivit h\u00e5llen, skall f\u00e5 veta vad jag b\u00f6r skriva.\n25:27 Ty det synes mig vara orimligt att s\u00e4nda \u00e5stad en f\u00e5nge, utan att p\u00e5 samma g\u00e5ng giva till k\u00e4nna vad han \u00e4r anklagad f\u00f6r.\u00bb\n26:1 Agrippa sade nu till Paulus: \u00bbDet tillst\u00e4djes dig att tala f\u00f6r din sak.\u00bb D\u00e5 r\u00e4ckte Paulus ut handen och talade s\u00e5 till sitt f\u00f6rsvar:\n26:2 \u00bbJag skattar mig lycklig att jag, i fr\u00e5ga om allt det som judarna anklaga mig f\u00f6r, i dag skall f\u00f6rsvara mig inf\u00f6r dig, konung Agrippa,\n26:3 som s\u00e5 v\u00e4l k\u00e4nner judarnas alla stadgar och tvistefr\u00e5gor. D\u00e4rf\u00f6r beder jag dig h\u00f6ra mig med t\u00e5lamod.\n26:4 Hurudant mitt liv allt ifr\u00e5n ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju fr\u00e5n tidiga \u00e5r framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.\n26:5 Och sedan l\u00e5ng tid tillbaka k\u00e4nna de om mig -- s\u00e5framt de nu vilja tillst\u00e5 det -- att jag har tillh\u00f6rt det str\u00e4ngaste partiet i v\u00e5r gudsdyrkan och levat s\u00e5som faris\u00e9.\n26:6 Och nu st\u00e5r jag h\u00e4r till r\u00e4tta f\u00f6r v\u00e5rt hopp om det som Gud har lovat v\u00e5ra f\u00e4der,\n26:7 det vartill ock v\u00e5ra tolv stammar, under det de tj\u00e4na Gud med iver b\u00e5de natt och dag, hoppas att n\u00e5 fram. F\u00f6r det hoppets skull, o konung, \u00e4r jag anklagad av judarna.\n26:8 Varf\u00f6r h\u00e5lles det d\u00e5 bland eder f\u00f6r otroligt att Gud uppv\u00e4cker d\u00f6da?\n26:9 Jag f\u00f6r min del menade allts\u00e5 att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasar\u00e9ens, namn;\n26:10 s\u00e5 gjorde jag ock i Jerusalem. Och m\u00e5nga av de heliga insp\u00e4rrade jag i f\u00e4ngelse, sedan jag av \u00f6verstepr\u00e4sterna hade f\u00e5tt fullmakt d\u00e4rtill; och n\u00e4r man ville d\u00f6da dem, r\u00f6stade ock jag d\u00e4rf\u00f6r.\n26:11 Och \u00f6verallt i synagogorna f\u00f6rs\u00f6kte jag, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, att genom straff tvinga dem till h\u00e4delse. I mitt raseri mot dem gick jag s\u00e5 l\u00e5ngt, att jag f\u00f6rf\u00f6ljde dem till och med \u00e4nda in i utl\u00e4ndska st\u00e4der.\n26:12 N\u00e4r jag nu i detta \u00e4rende var p\u00e5 v\u00e4g till Damaskus, med fullmakt och uppdrag fr\u00e5n \u00f6verstepr\u00e4sterna,\n26:13 fick jag under min f\u00e4rd, o konung, mitt p\u00e5 dagen se ett sken fr\u00e5n himmelen, klarare \u00e4n solens glans, kringstr\u00e5la mig och mina f\u00f6ljeslagare.\n26:14 Och vi f\u00f6llo alla ned till jorden, och jag h\u00f6rde d\u00e5 en r\u00f6st s\u00e4ga till mig p\u00e5 hebreiska: 'Saul, Saul, varf\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljer du mig'? Det \u00e4r dig sv\u00e5rt att spj\u00e4rna mot udden.'\n26:15 D\u00e5 sade jag: 'Vem \u00e4r du, Herre?' Herren svarade: 'Jag \u00e4r Jesus, den som du f\u00f6rf\u00f6ljer.\n26:16 Men res dig upp och st\u00e5 p\u00e5 dina f\u00f6tter; ty d\u00e4rf\u00f6r har jag visat mig f\u00f6r dig, att jag har velat utse dig till en tj\u00e4nare och ett vittne, som skall vittna b\u00e5de om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig f\u00f6r dig.\n26:17 Och jag skall r\u00e4dda dig s\u00e5v\u00e4l fr\u00e5n ditt eget folk som fr\u00e5n hedningarna. Ty till dem s\u00e4nder jag dig,\n26:18 f\u00f6r att du skall \u00f6ppna deras \u00f6gon, s\u00e5 att de omv\u00e4nda sig fr\u00e5n m\u00f6rkret till ljuset, och fr\u00e5n Satans makt till Gud, p\u00e5 det att de m\u00e5, genom tron p\u00e5 mig, undf\u00e5 syndernas f\u00f6rl\u00e5telse och f\u00e5 sin lott bland dem som \u00e4ro helgade.'\n26:19 S\u00e5 blev jag d\u00e5, konung Agrippa, icke oh\u00f6rsam mot den himmelska synen,\n26:20 utan predikade f\u00f6rst f\u00f6r dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan \u00f6ver hela judiska landet och f\u00f6r hedningarna, att de skulle g\u00f6ra b\u00e4ttring och omv\u00e4nda sig till Gud och g\u00f6ra s\u00e5dana g\u00e4rningar som tillh\u00f6ra b\u00e4ttringen.\n26:21 F\u00f6r denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och f\u00f6rs\u00f6kte att d\u00f6da mig.\n26:22 Genom den hj\u00e4lp som jag har undf\u00e5tt av Gud st\u00e5r jag allts\u00e5 \u00e4nnu i dag s\u00e5som ett vittne inf\u00f6r b\u00e5de sm\u00e5 och stora; och jag s\u00e4ger intet annat, \u00e4n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,\n26:23 n\u00e4mligen att Messias skulle lida och, s\u00e5som f\u00f6rstlingen av dem som uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da, b\u00e4ra budskap om ljuset, s\u00e5v\u00e4l till v\u00e5rt eget folk som till hedningarna.\u00bb\n26:24 N\u00e4r han p\u00e5 detta satt f\u00f6rsvarade sig, utropade Festus: \u00bbDu \u00e4r fr\u00e5n dina sinnen, Paulus; den myckna l\u00e4rdomen g\u00f6r dig f\u00f6rryckt.\u00bb\n26:25 Men Paulus svarade: \u00bbJag \u00e4r icke fr\u00e5n mina sinnen, \u00e4dle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.\n26:26 Konungen k\u00e4nner v\u00e4l till dessa ting; d\u00e4rf\u00f6r talar jag ocks\u00e5 frimodigt inf\u00f6r honom. Ty jag kan icke tro att n\u00e5got av detta \u00e4r honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i n\u00e5gon undang\u00f6md vr\u00e5.\n26:27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.\u00bb\n26:28 D\u00e5 sade Agrippa till Paulus: \u00bbF\u00f6ga fattas att du \u00f6vertalar mig och g\u00f6r mig till kristen.\u00bb\n26:29 Paulus svarade: \u00bbVare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag \u00f6nska inf\u00f6r Gud att icke allenast du, utan alla som i dag h\u00f6ra mig, m\u00e5tte bliva s\u00e5dana som jag \u00e4r, dock med undantag av dessa bojor.\u00bb\n26:30 D\u00e4refter stod konungen upp, och med honom landsh\u00f6vdingen och Bernice och de som sutto d\u00e4r tillsammans med dem.\n26:31 Och n\u00e4r de gingo d\u00e4rifr\u00e5n, talade de med varandra och sade: \u00bbDen mannen har icke gjort n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6d eller f\u00e4ngelse.\u00bb\n26:32 Och Agrippa sade till Festus: \u00bbDenne man hade v\u00e4l kunnat frigivas, om han icke hade v\u00e4djat till kejsaren.\u00bb\n27:1 N\u00e4r det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev Paulus j\u00e4mte n\u00e5gra andra f\u00e5ngar \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t en h\u00f6vitsman, vid namn Julius, som tillh\u00f6rde den kejserliga vakten.\n27:2 Och vi gingo ombord p\u00e5 ett skepp fr\u00e5n Adramyttium, som skulle anl\u00f6pa provinsen Asiens kustst\u00e4der. S\u00e5 lade vi ut, och vi hade med oss Aristarkus, en macedonier fr\u00e5n Tessalonika.\n27:3 Dagen d\u00e4refter lade vi till vid Sidon. Och Julius, som bem\u00f6tte Paulus med v\u00e4lvilja, tillstadde honom att bes\u00f6ka sina v\u00e4nner d\u00e4r och \u00e5tnjuta deras omv\u00e5rdnad.\n27:4 N\u00e4r vi hade lagt ut d\u00e4rifr\u00e5n, seglade vi under Cypern, eftersom vinden l\u00e5g emot.\n27:5 Och sedan vi hade seglat \u00f6ver havet, utanf\u00f6r Cilicien och Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.\n27:6 D\u00e4r tr\u00e4ffade h\u00f6vitsmannen p\u00e5 ett skepp fr\u00e5n Alexandria, som skulle segla till Italien, och p\u00e5 det f\u00f6rde han oss ombord.\n27:7 Under en l\u00e4ngre tid gick nu seglingen l\u00e5ngsamt, och vi kommo med knapp n\u00f6d inemot Knidus. Och d\u00e5 vinden icke var oss gynnsam, seglade vi in under Kreta vid Salmone.\n27:8 Det var med knapp n\u00f6d som vi kommo d\u00e4r f\u00f6rbi och hunno fram till en ort som kallades Goda hamnarna, icke l\u00e5ngt fr\u00e5n staden Lasea.\n27:9 H\u00e4runder hade ganska l\u00e5ng tid hunnit f\u00f6rflyta, och sj\u00f6farten begynte redan vara os\u00e4ker; fastedagen var n\u00e4mligen redan f\u00f6rbi. Paulus varnade dem d\u00e5\n27:10 och sade: \u00bbI m\u00e5n, jag ser att denna sj\u00f6resa kommer att medf\u00f6ra vederv\u00e4rdigheter och stor olycka, icke allenast f\u00f6r last och skepp, utan ock f\u00f6r v\u00e5ra liv.\u00bb\n27:11 Men h\u00f6vitsmannen trodde mer p\u00e5 styrmannen och skepparen \u00e4n p\u00e5 det som Paulus sade.\n27:12 Och d\u00e5 hamnen icke l\u00e5g v\u00e4l till f\u00f6r \u00f6vervintring, var flertalet av den meningen att man borde l\u00e4gga ut d\u00e4rifr\u00e5n och f\u00f6rs\u00f6ka om man kunde komma fram till Fenix, en hamn p\u00e5 Kreta, som ligger skyddad mot sydv\u00e4st och nordv\u00e4st; d\u00e4r skulle de sedan stanna \u00f6ver vintern.\n27:13 Och d\u00e5 nu en lindrig sunnanvind bl\u00e5ste upp, menade de sig hava m\u00e5let vunnet, och lyfte ankar och foro t\u00e4tt utmed Kreta.\n27:14 Men icke l\u00e5ngt d\u00e4refter kom en v\u00e5ldsam stormvind farande ned fr\u00e5n \u00f6n; det var den s\u00e5 kallade nordostorkanen.\n27:15 D\u00e5 skeppet av denna rycktes med och icke kunde h\u00e5llas upp mot vinden, g\u00e5vo vi efter och l\u00e4to det driva.\n27:16 N\u00e4r vi kommo under en liten \u00f6 som hette Kauda, f\u00f6rm\u00e5dde vi dock, fast\u00e4n med knapp n\u00f6d, b\u00e4rga skeppsb\u00e5ten.\n27:17 Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de n\u00f6dhj\u00e4lpsmedel och slogo t\u00e5g om skeppet. Och d\u00e5 de fruktade att bliva kastade p\u00e5 Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och l\u00e4to skeppet s\u00e5 driva.\n27:18 Och eftersom vi alltj\u00e4mt h\u00e5rt ansattes av stormen, vr\u00e4kte de dagen d\u00e4refter en del av lasten \u00f6ver bord.\n27:19 P\u00e5 tredje dagen kastade de med egna h\u00e4nder ut skeppsredskapen.\n27:20 Och d\u00e5 under flera dagar varken sol eller stj\u00e4rnor hade synts, och stormen l\u00e5g ganska h\u00e5rt p\u00e5, hade vi icke mer n\u00e5got hopp om r\u00e4ddning.\n27:21 D\u00e5 nu m\u00e5nga funnos som ingenting ville f\u00f6rt\u00e4ra, tr\u00e4dde Paulus upp mitt ibland dem och sade: \u00bbI m\u00e4n, I haden bort lyda mig och icke avsegla fr\u00e5n Kreta; I haden d\u00e5 kunnat spara eder dessa vederv\u00e4rdigheter och denna olycka.\n27:22 Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder skall f\u00f6rlora sitt liv; allenast skeppet skall g\u00e5 f\u00f6rlorat.\n27:23 Ty i natt kom en \u00e4ngel fr\u00e5n den Gud som jag tillh\u00f6r, och som jag ocks\u00e5 tj\u00e4nar, och stod bredvid mig och sade:\n27:24 'Frukta icke, Paulus. Du skall komma att st\u00e5 inf\u00f6r kejsaren; och se, Gud har sk\u00e4nkt dig alla dem som segla med dig.'\n27:25 Varen d\u00e4rf\u00f6r vid gott mod, I m\u00e4n; ty jag har den f\u00f6rtr\u00f6stan till Gud, att s\u00e5 skall ske som mig \u00e4r sagt.\n27:26 Men p\u00e5 en \u00f6 m\u00e5ste vi bliva kastade.\u00bb\n27:27 N\u00e4r vi nu den fjortonde natten drevo omkring p\u00e5 Adriatiska havet, tyckte sj\u00f6m\u00e4nnen sig vid midnattstiden finna att de n\u00e4rmade sig n\u00e5got land.\n27:28 De lodade d\u00e5 och funno tjugu famnars djup. N\u00e4r de hade kommit ett litet stycke l\u00e4ngre fram lodade de \u00e5ter och funno femton famnars djup.\n27:29 D\u00e5 fruktade de att vi skulle st\u00f6ta p\u00e5 n\u00e5got skarpt grund, och kastade d\u00e4rf\u00f6r ut fyra ankaren fr\u00e5n akterskeppet och l\u00e4ngtade efter att det skulle dagas.\n27:30 Sj\u00f6m\u00e4nnen ville emellertid fly ifr\u00e5n skeppet och firade ned skeppsb\u00e5ten i havet, under f\u00f6regivande att de t\u00e4nkte f\u00f6ra ut ankaren ifr\u00e5n f\u00f6rskeppet.\n27:31 D\u00e5 sade Paulus till h\u00f6vitsmannen och krigsm\u00e4nnen: \u00bbOm icke dessa stanna kvar p\u00e5 skeppet, s\u00e5 kunnen I icke r\u00e4ddas.\u00bb\n27:32 D\u00e5 h\u00f6ggo krigsm\u00e4nnen av de t\u00e5g som h\u00f6llo skeppsb\u00e5ten, och l\u00e4to den fara.\n27:33 Medan det nu h\u00f6ll p\u00e5 att dagas, uppmanade Paulus alla att taga sig mat och sade: \u00bbDet \u00e4r i dag fjorton dagar som I haven v\u00e4ntat och f\u00f6rblivit fastande, utan att f\u00f6rt\u00e4ra n\u00e5got.\n27:34 D\u00e4rf\u00f6r uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall f\u00f6rhj\u00e4lpa eder till r\u00e4ddning. Ty p\u00e5 ingen av eder skall ett huvudh\u00e5r g\u00e5 f\u00f6rlorat.\n27:35 N\u00e4r han hade sagt detta, tog han ett br\u00f6d och tackade Gud i allas \u00e5syn och br\u00f6t det och begynte \u00e4ta.\n27:36 D\u00e5 blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks\u00e5 de.\n27:37 Och vi voro p\u00e5 skeppet tillsammans tv\u00e5 hundra sjuttiosex personer.\n27:38 Sedan de hade \u00e4tit sig m\u00e4tta, l\u00e4ttade de skeppet genom att kasta vetelasten i havet.\n27:39 N\u00e4r det blev dag, k\u00e4nde de icke igen landet; men de blevo varse en vik med l\u00e5g strand och besl\u00f6to d\u00e5 att, om m\u00f6jligt, l\u00e5ta skeppet driva upp p\u00e5 denna.\n27:40 De kapade s\u00e5 ankart\u00e5gen p\u00e5 b\u00e5da sidor och l\u00e4mnade ankarna kvar i havet; tillika l\u00f6sgjorde de rodren och hissade f\u00f6rseglet f\u00f6r vinden och styrde mot stranden.\n27:41 De st\u00f6tte d\u00e5 p\u00e5 ett rev och l\u00e4to skeppet g\u00e5 upp p\u00e5 det. D\u00e4r fastnade f\u00f6rskeppet och blev st\u00e5ende or\u00f6rligt, men akterskeppet begynte brytas s\u00f6nder av v\u00e5gsvallet.\n27:42 D\u00e5 ville krigsm\u00e4nnen d\u00f6da f\u00e5ngarna, f\u00f6r att ingen skulle kunna fly undan simmande.\n27:43 Men h\u00f6vitsmannen ville r\u00e4dda Paulus och hindrade dem d\u00e4rf\u00f6r i deras upps\u00e5t, och bj\u00f6d att de simkunniga f\u00f6rst skulle kasta sig i vattnet och s\u00f6ka komma i land,\n27:44 och att d\u00e4refter de \u00f6vriga skulle giva sig ut, somliga p\u00e5 plankor, andra p\u00e5 spillror av skeppet. S\u00e5 lyckades det f\u00f6r alla att komma v\u00e4lbeh\u00e5llna i land.\n28:1 F\u00f6rst sedan vi hade blivit r\u00e4ddade, fingo vi veta att \u00f6n hette Malta.\n28:2 Och inf\u00f6dingarna visade oss en icke vanlig v\u00e4lvilja; de t\u00e4nde upp en eld och togo oss alla med sig dit, f\u00f6r det p\u00e5kommande regnets och f\u00f6r k\u00f6ldens skull.\n28:3 N\u00e4r Paulus d\u00e5 tog upp ett f\u00e5ng torra kvistar som han lade p\u00e5 elden, kom, i f\u00f6ljd av hettan, en huggorm fram d\u00e4rur och h\u00f6gg sig fast vid hans hand.\n28:4 D\u00e5 inf\u00f6dingarna fingo se ormen h\u00e4nga d\u00e4r vid hans hand, sade de till varandra: \u00bbHelt visst \u00e4r denne man en dr\u00e5pare, som r\u00e4ttvisans gudinna icke tillst\u00e4djer att leva, om han nu ock har blivit r\u00e4ddad undan havet.\u00bb\n28:5 Men han skakade ormen ifr\u00e5n sig i elden och led ingen skada.\n28:6 De v\u00e4ntade att han skulle sv\u00e4lla upp eller helt pl\u00f6tsligt falla ned d\u00f6d; men n\u00e4r de efter l\u00e5ng v\u00e4ntan fingo se att intet ont vederfors honom, \u00e4ndrade de mening och sade att han var en gud.\n28:7 I n\u00e4rheten av detta st\u00e4lle var en lantg\u00e5rd, som tillh\u00f6rde den f\u00f6rn\u00e4mste mannen p\u00e5 \u00f6n, en som hette Publius; denne tog v\u00e4lvilligt emot oss och gav oss h\u00e4rb\u00e4rge i tre dagar.\n28:8 Nu h\u00e4nde sig att Publius' fader l\u00e5g sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick d\u00e5 in till honom och bad och lade h\u00e4nderna p\u00e5 honom och gjorde honom frisk.\n28:9 Men n\u00e4r detta hade skett, kommo ocks\u00e5 de av \u00f6ns \u00f6vriga inbyggare som hade n\u00e5gon sjukdom till honom och blevo botade.\n28:10 Och de bevisade oss \u00e4ra p\u00e5 m\u00e5ngahanda s\u00e4tt; och n\u00e4r vi skulle avsegla, f\u00f6rs\u00e5go de oss med vad vi beh\u00f6vde.\n28:11 D\u00e5 tre m\u00e5nader voro f\u00f6rlidna, avseglade vi p\u00e5 ett skepp som hade legat vid \u00f6n \u00f6ver vintern; det var fr\u00e5n Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.\n28:12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade d\u00e4r i tre dagar.\n28:13 D\u00e4rifr\u00e5n foro vi l\u00e4ngs kusten och kommo till Regium. Dagen d\u00e4refter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s\u00e5 redan p\u00e5 andra dagen till Puteoli.\n28:14 D\u00e4r tr\u00e4ffade vi p\u00e5 br\u00f6der, och hos dem stannade vi, p\u00e5 deras inbjudning, i sju dagar. P\u00e5 detta s\u00e4tt kommo vi till Rom.\n28:15 S\u00e5 snart br\u00f6derna d\u00e4r fingo h\u00f6ra om oss, gingo de oss till m\u00f6tes \u00e4nda till Forum Appii och Tres Taberne. N\u00e4r Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.\n28:16 Och d\u00e5 vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo f\u00f6r sig sj\u00e4lv, med den krigsman som skulle bevaka honom.\n28:17 Tre dagar d\u00e4refter kallade han tillhopa de f\u00f6rn\u00e4msta av judarna; och n\u00e4r de hade kommit tillsammans, sade han till dem: \u00bbMina br\u00f6der, fast\u00e4n jag icke har gjort n\u00e5got mot v\u00e5rt folk eller mot f\u00e4dernas stadgar, blev jag likv\u00e4l i Jerusalem \u00f6verl\u00e4mnad i romarnas h\u00e4nder och f\u00f6rdes bort d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e5som f\u00e5nge.\n28:18 Och n\u00e4r de hade anst\u00e4llt rannsakning med mig, ville de giva mig l\u00f6s, eftersom jag icke hade gjort n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nade d\u00f6den.\n28:19 Men d\u00e5 judarna satte sig d\u00e4remot, n\u00f6dgades jag v\u00e4dja till kejsaren; dock, icke som om jag hade n\u00e5gon anklagelse att g\u00f6ra mot mitt folk.\n28:20 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, f\u00f6r att f\u00e5 se eder och tala med eder, ty det \u00e4r f\u00f6r Israels hopps skull som jag \u00e4r bunden med denna kedja.\u00bb\n28:21 D\u00e5 svarade de honom: \u00bbVi hava icke fr\u00e5n Judeen mottagit n\u00e5gon skrivelse om dig, ej heller har n\u00e5gon av v\u00e5ra br\u00f6der kommit och ber\u00e4ttat eller sagt n\u00e5got ont om dig.\n28:22 Men vi finna sk\u00e4ligt att du l\u00e5ter oss h\u00f6ra huru du t\u00e4nker. Ty om det partiet \u00e4r oss bekant att det allest\u00e4des m\u00f6tes med gens\u00e4gelse.\n28:23 Sedan utsatte de en viss dag f\u00f6r honom, och p\u00e5 den kommo \u00e4nnu flera till honom i hans h\u00e4rb\u00e4rge. D\u00e5 vittnade han f\u00f6r dem om Guds rike och utlade vad d\u00e4rtill h\u00f6r, och f\u00f6rs\u00f6kte att \u00f6vertyga dem i fr\u00e5ga om Jesus, med bevis b\u00e5de ur Moses' lag och ur profeterna; d\u00e4rmed h\u00f6ll han p\u00e5 fr\u00e5n morgonen \u00e4nda till aftonen.\n28:24 Och somliga l\u00e4to \u00f6vertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.\n28:25 Och d\u00e5 de icke kunde komma \u00f6verens med varandra, gingo de sin v\u00e4g, och d\u00e4rvid sade Paulus allenast detta ord: \u00bbR\u00e4tt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra f\u00e4der,\n28:26 n\u00e4r han sade: 'G\u00e5 \u00e5stad och s\u00e4g till detta folk: Med h\u00f6rande \u00f6ron skolen I h\u00f6ra, och dock alls intet f\u00f6rst\u00e5, och med seende \u00f6gon skolen I se, och dock alls intet f\u00f6rnimma.\n28:27 Ty detta folks hj\u00e4rta har blivit f\u00f6rstockat; och med \u00f6ronen h\u00f6ra de illa, och sina \u00f6gon hava de tillslutit, s\u00e5 att de icke se med sina \u00f6gon eller h\u00f6ra med sina \u00f6ron eller f\u00f6rst\u00e5 med sina hj\u00e4rtan och omv\u00e4nda sig och bliva helade av mig'\n28:28 Det m\u00e5n I d\u00e4rf\u00f6r veta: till hedningarna bar denna Guds fr\u00e4lsning blivit s\u00e4nd; de skola ock akta d\u00e4rp\u00e5.\u00bb\n28:30 I tv\u00e5 hela \u00e5r bodde han sedan kvar i en bostad som han sj\u00e4lv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;\n28:31 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att n\u00e5gon hindrade honom d\u00e4ri.","title":"Swedish Bible: Acts","type":"page"}