{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/ch1.htm","path":"bib/wb/swe/ch1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/ch1.htm","text":"1:1 Adam, Set, Enos,\n1:2 Kenan, Mahalalel, Jered,\n1:3 Hanok, Metusela, Lemek,\n1:4 Noa, Sem, Ham och Jafet.\n1:5 Jafets s\u00f6ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.\n1:6 Gomers s\u00f6ner voro Askenas, Difat och Togarma.\n1:7 Javans s\u00f6ner voro Elisa och Tarsisa, kitt\u00e9erna och rodan\u00e9erna.\n1:8 Hams s\u00f6ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.\n1:9 Kus' s\u00f6ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas s\u00f6ner voro Saba och Dedan.\n1:10 Men Kus f\u00f6dde Nimrod; han var den f\u00f6rste som uppr\u00e4ttade ett v\u00e4lde p\u00e5 jorden.\n1:11 Och Misraim f\u00f6dde lud\u00e9erna, anam\u00e9erna, lehab\u00e9erna, naftuh\u00e9erna,\n1:12 patros\u00e9erna, kasluh\u00e9erna, fr\u00e5n vilka filist\u00e9erna hava utg\u00e5tt, och kaftor\u00e9erna.\n1:13 Och Kanaan f\u00f6dde Sidon, som var hans f\u00f6rstf\u00f6dde, och Het,\n1:14 s\u00e5 ock jebus\u00e9erna, amor\u00e9erna och girgas\u00e9erna,\n1:15 hiv\u00e9erna, ark\u00e9erna, sin\u00e9erna,\n1:16 arvad\u00e9erna, semar\u00e9erna och hamat\u00e9erna.\n1:17 Sems s\u00f6ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s\u00e5 ock Us, Hul, Geter och Mesek.\n1:18 Arpaksad f\u00f6dde Sela, och Sela f\u00f6dde Eber.\n1:19 Men \u00e5t Eber f\u00f6ddes tv\u00e5 s\u00f6ner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden f\u00f6rdelad; och hans broder hette Joktan.\n1:20 Och Joktan f\u00f6dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,\n1:21 Hadoram, Usal, Dikla,\n1:22 Ebal, Abimael, Saba,\n1:23 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s\u00f6ner.\n1:24 Sem, Arpaksad, Sela,\n1:25 Eber, Peleg, Regu,\n1:26 Serug, Nahor, Tera,\n1:27 Abram, det \u00e4r Abraham\n1:28 Abrahams s\u00f6ner voro Isak och Ismael.\n1:29 Detta \u00e4r deras sl\u00e4kttavla: Nebajot, Ismaels f\u00f6rstf\u00f6dde, vidare Kedar, Adbeel och Mibsam,\n1:30 Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,\n1:31 Jetur, Nafis och Kedma. Dessa voro Ismaels s\u00f6ner.\n1:32 Och de s\u00f6ner som Ketura, Abrahams bihustru, f\u00f6dde voro Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Joksans s\u00f6ner voro Saba och Dedan.\n1:33 Och Midjans s\u00f6ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas s\u00f6ner.\n1:34 Och Abraham f\u00f6dde Isak. Isaks s\u00f6ner voro Esau och Israel.\n1:35 Esaus s\u00f6ner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.\n1:36 Elifas' s\u00f6ner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna och Amalek\n1:37 Reguels s\u00f6ner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.\n1:38 Men Seirs s\u00f6ner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.\n1:39 Lotans s\u00f6ner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.\n1:40 Sobals s\u00f6ner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam. Och Sibeons s\u00f6ner voro Aja och Ana.\n1:41 Anas s\u00f6ner voro Dison. Och Disons s\u00f6ner voro Hamran, Esban, Jitran och Keran.\n1:42 Esers s\u00f6ner voro Bilhan, Saavan, Jaakan. Disans s\u00f6ner voro Us och Aran.\n1:43 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan \u00e4nnu n\u00e5gon israelitisk konung var konung d\u00e4r: Bela, Beors son, och hans stad hette Dinhaba.\n1:44 N\u00e4r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr\u00e5n Bosra, konung efter honom.\n1:45 N\u00e4r Jobab dog, blev Husam fr\u00e5n teman\u00e9ernas land konung efter honom.\n1:46 N\u00e4r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p\u00e5 Moabs mark; och hans stad hette Avit.\n1:47 N\u00e4r Hadad dog, blev Samla fr\u00e5n Masreka konung efter honom.\n1:48 N\u00e4r Samla dog, blev Saul, fr\u00e5n Rehobot vid floden, konung efter honom.\n1:49 N\u00e4r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom\n1:50 N\u00e4r Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, var dotter till Me-Sahab.\n1:51 Men n\u00e4r Hadad hade d\u00f6tt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten Timna, fursten Alja, fursten Jetet,\n1:52 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,\n1:53 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,\n1:54 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar.\n2:1 Dessa voro Israels s\u00f6ner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar och Sebulon,\n2:2 Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.\n2:3 Judas s\u00f6ner voro Er, Onan och Sela; dessa tre f\u00f6ddes \u00e5t honom av Suas dotter, kananeiskan. Men Er, Judas f\u00f6rstf\u00f6dde, misshagade HERREN; d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6dade han honom.\n2:4 Och Tamar, hans sonhustru, f\u00f6dde \u00e5t honom Peres och Sera, s\u00e5 att Judas s\u00f6ner voro tillsammans fem.\n2:5 Peres' s\u00f6ner voro Hesron och Hamul.\n2:6 Seras s\u00f6ner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara, tillsammans fem.\n2:7 Men Karmis s\u00f6ner voro Akar, som drog olycka \u00f6ver Israel, n\u00e4r han trol\u00f6st f\u00f6rgrep sig p\u00e5 det tillspillogivna.\n2:8 Och Etans s\u00f6ner voro Asarja.\n2:9 Och de s\u00f6ner som f\u00f6ddes \u00e5t Hesron voro Jerameel, Ram och Kelubai.\n2:10 Och Ram f\u00f6dde Amminadab, och Amminadab f\u00f6dde Naheson, h\u00f6vding f\u00f6r Juda barn.\n2:11 Naheson f\u00f6dde Salma, och Salma f\u00f6dde Boas.\n2:12 Boas f\u00f6dde Obed, och Obed f\u00f6dde Isai.\n2:13 Isai f\u00f6dde Eliab, som var hans f\u00f6rstf\u00f6dde, Abinadab, den andre, och Simea, den tredje,\n2:14 Netanel, den fj\u00e4rde, Raddai, den femte,\n2:15 Osem, den sj\u00e4tte, David, den sjunde.\n2:16 Och deras systrar voro Seruja och Abigail. Och Serujas s\u00f6ner voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.\n2:17 Och Abigail f\u00f6dde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.\n2:18 Och Kaleb, Hesrons son, f\u00f6dde ett barn av kvinnk\u00f6n, Asuba, d\u00e4rtill ock Jeriot; och dessa voro henne s\u00f6ner: Jeser, Sobab och Ardon.\n2:19 Och n\u00e4r Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru \u00e5t sig, och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Hur.\n2:20 Och Hur f\u00f6dde Uri, och Uri f\u00f6dde Besalel.\n2:21 D\u00e4refter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter; henne tog han till hustru, n\u00e4r han var sextio \u00e5r gammal. Och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Segub.\n2:22 Och Segub f\u00f6dde Jair; denne hade tjugutre st\u00e4der i Gileads land.\n2:23 Men gesur\u00e9erna och aram\u00e9erna togo ifr\u00e5n dem Jairs byar j\u00e4mte Kenat med underlydande orter, sextio st\u00e4der. Alla dessa voro s\u00f6ner till Makir, Gileads fader.\n2:24 Och sedan Hesron hade d\u00f6tt i Kaleb-Efrata, f\u00f6dde Hesrons hustru Abia \u00e5t honom Ashur, Tekoas fader.\n2:25 Och Jerameels, Hesrons f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner voro Ram, den f\u00f6rstf\u00f6dde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.\n2:26 Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder till Onam.\n2:27 Och Rams, Jerameels f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner voro Maas, Jamin och Eker.\n2:28 Onams s\u00f6ner voro Sammai och Jada; och Sammais s\u00f6ner voro Nadab och Abisur.\n2:29 Och Abisurs hustru hette Abihail; hon f\u00f6dde \u00e5t honom Aban och Molid.\n2:30 Nadabs s\u00f6ner voro Seled och Appaim. Seled dog barnl\u00f6s.\n2:31 Men Appaims s\u00f6ner voro Jisei; Jiseis s\u00f6ner voro Sesan; Sesans s\u00f6ner voro Alai.\n2:32 Jadas, Sammais broders, s\u00f6ner voro Jeter och Jonatan. Jeter dog barnl\u00f6s.\n2:33 Men Jonatans s\u00f6ner voro Pelet och Sasa. Dessa voro Jerameels s\u00f6ner.\n2:34 Men Sesan hade inga s\u00f6ner, utan allenast d\u00f6ttrar. Nu hade Sesan en egyptisk tj\u00e4nare som hette Jarha.\n2:35 Och Sesan gav sin dotter till hustru \u00e5t sin tj\u00e4nare Jarha, och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Attai.\n2:36 Attai f\u00f6dde Natan, och Natan f\u00f6dde Sabad.\n2:37 Sabad f\u00f6dde Eflal, och Eflal f\u00f6dde Obed.\n2:38 Obed f\u00f6dde Jehu, och Jehu f\u00f6dde Asarja.\n2:39 Asarja f\u00f6dde Heles, och Heles f\u00f6dde Eleasa.\n2:40 Eleasa f\u00f6dde Sisamai, och Sisamai f\u00f6dde Sallum.\n2:41 Sallum f\u00f6dde Jekamja, och Jekamja f\u00f6dde Elisama.\n2:42 Och Kalebs, Jerameels broders, s\u00f6ner voro Mesa, hans f\u00f6rstf\u00f6dde, som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, s\u00f6ner.\n2:43 Men Hebrons s\u00f6ner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.\n2:44 Sema f\u00f6dde Raham, Jorkeams fader. Men Rekem f\u00f6dde Sammai.\n2:45 Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.\n2:46 Och Efa, Kalebs bihustru, f\u00f6dde Haran, Mosa och Gases; och Haran f\u00f6dde Gases.\n2:47 Och Jadais s\u00f6ner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.\n2:48 Kalebs bihustru Maaka f\u00f6dde Seber och Tirhana.\n2:49 Hon f\u00f6dde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och Gibeas fader. Och Kalebs dotter var Aksa.\n2:50 Dessa voro Kalebs s\u00f6ner: Hurs, Efratas f\u00f6rstf\u00f6ddes, son var Sobal Kirjat-Jearims fader,\n2:51 vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.\n2:52 S\u00f6ner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och h\u00e4lften av Hammenuhot-sl\u00e4kten.\n2:53 Men Kirjat-Jearims sl\u00e4kter voro jeteriterna, putiterna, sumatiterna och misraiterna. Fr\u00e5n dem utgingo sorgatiterna och estaoliterna.\n2:54 Salmas s\u00f6ner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab, s\u00e5 ock h\u00e4lften av manahatiterna, sorgiterna.\n2:55 Och de skriftl\u00e4rdes sl\u00e4kter, deras som bodde i Jaebes, voro tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna. Dessa voro de kain\u00e9er som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Hammat, fader till Rekabs sl\u00e4kt.\n3:1 Dessa voro de s\u00f6ner som f\u00f6ddes \u00e5t David i Hebron: Amnon, den f\u00f6rstf\u00f6dde, av Ahinoam fr\u00e5n Jisreel; Daniel, den andre, av Abigail fr\u00e5n Karmel;\n3:2 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur; Adonia, den fj\u00e4rde, Haggits son;\n3:3 Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sj\u00e4tte, av hans hustru Egla.\n3:4 Dessa sex f\u00f6ddes \u00e5t honom i Hebron, d\u00e4r han regerade i sju \u00e5r och sex m\u00e5nader. I Jerusalem \u00e5ter regerade han i trettiotre \u00e5r.\n3:5 Och dessa s\u00f6ner f\u00f6ddes \u00e5t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;\n3:6 vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,\n3:7 Noga, Nefeg, Jafia,\n3:8 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.\n3:9 Detta var alla Davids s\u00f6ner, f\u00f6rutom s\u00f6nerna med bihustrurna; och Tamar var deras syster.\n3:10 Salomos son var Rehabeam. Hans son var Abia; hans son var Asa; hans son var Josafat.\n3:11 Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.\n3:12 Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.\n3:13 Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.\n3:14 Hans son var Amon; hans son var Josia.\n3:15 Josias s\u00f6ner voro Johanan den f\u00f6rstf\u00f6dde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fj\u00e4rde.\n3:16 Jojakims s\u00f6ner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.\n3:17 Jekonjas s\u00f6ner voro Assir och dennes son Sealtiel,\n3:18 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.\n3:19 Pedajas s\u00f6ner voro Serubbabel och Simei. Serubbabels s\u00f6ner voro Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,\n3:20 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem.\n3:21 Hananjas s\u00f6ner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas s\u00f6ner, Arnans s\u00f6ner, Obadjas s\u00f6ner och Sekanjas s\u00f6ner.\n3:22 Sekanjas s\u00f6ner voro Semaja, Semajas s\u00f6ner voro Hattus, Jigeal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.\n3:23 Nearjas s\u00f6ner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.\n3:24 Eljoenais s\u00f6ner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.\n4:1 Judas s\u00f6ner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.\n4:2 Och Reaja, Sobals son, f\u00f6dde Jahat, och Jahat f\u00f6dde Ahumai och Lahad. Dessa voro sorgatiternas sl\u00e4kter.\n4:3 Och dessa voro Abi-Etams s\u00f6ner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi,\n4:4 vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader. Dessa voro s\u00f6ner till Hur, Efratas f\u00f6rstf\u00f6dde, Bet-Lehems fader.\n4:5 Och Ashur, Tekoas fader, hade tv\u00e5 hustrur, Helea och Naara.\n4:6 Naara f\u00f6dde \u00e5t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa voro Naaras s\u00f6ner.\n4:7 Och Heleas s\u00f6ner voro Seret, Jishar och Etnan.\n4:8 Och Kos f\u00f6dde Anub och Hassobeba, s\u00e5 ock Aharhels, Harums sons, sl\u00e4kter.\n4:9 Men Jaebes var mer ansedd \u00e4n sina br\u00f6der; hans moder hade givit honom namnet Jaebes, i det hon sade: \u00bbJag har f\u00f6tt honom med sm\u00e4rta.\u00bb\n4:10 Och Jaebes \u00e5kallade Israels Gud och sade: \u00bbO att du ville v\u00e4lsigna mig och utvidga mitt omr\u00e5de och l\u00e5ta din hand vara med mig! O att du ville avv\u00e4nda vad ont \u00e4r, s\u00e5 att jag sluppe att k\u00e4nna n\u00e5gon sm\u00e4rta!\u00bb Och Gud l\u00e4t det ske, som han beg\u00e4rde.\n4:11 Och Kelub, Suhas broder, f\u00f6dde Mehir; han var Estons fader.\n4:12 Och Eston f\u00f6dde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas' fader. Dessa voro m\u00e4nnen fr\u00e5n Reka.\n4:13 Och Kenas s\u00f6ner voro Otniel och Seraja. Otniels s\u00f6ner voro Hatat.\n4:14 Och Meonotai f\u00f6dde Ofra. Och Seraja f\u00f6dde Joab, fader till Timmermansdalens sl\u00e4kt, ty dessa voro timmerm\u00e4n.\n4:15 Och Kalebs, Jefunnes sons, s\u00f6ner voro Iru, Ela och Naam, s\u00e5 ock Elas s\u00f6ner och Kenas.\n4:16 Och Jehallelels s\u00f6ner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.\n4:17 Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och kvinnan blev havande och f\u00f6dde Mirjam, Sammai och Jisba, Estemoas fader.\n4:18 Och hans judiska hustru f\u00f6dde Jered, Gedors fader, och Heber, Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader. Men de andra voro s\u00f6ner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.\n4:19 Och s\u00f6ner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader, garmiten, och maakatiten Estemoa.\n4:20 Och Simons s\u00f6ner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon. Och Jiseis s\u00f6ner voro Sohet och Sohets son.\n4:21 S\u00f6ner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda, Maresas fader, och de sl\u00e4kter som tillh\u00f6rde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus,\n4:22 vidare Jokim och m\u00e4nnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo herrar \u00f6ver Moab, s\u00e5 ock Jasubi-Lehem. Men detta tillh\u00f6r en avl\u00e4gsen tid.\n4:23 Dessa voro krukmakarna och inv\u00e5narna i Netaim och Gedera; de bodde d\u00e4r hos konungen och voro i hans arbete.\n4:24 Simeons s\u00f6ner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.\n4:25 Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.\n4:26 Mismas s\u00f6ner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei.\n4:27 Och Simei hade sexton s\u00f6ner och sex d\u00f6ttrar; men hans br\u00f6der hade icke m\u00e5nga barn. Och deras sl\u00e4kt i sin helhet f\u00f6r\u00f6kade sig icke s\u00e5 mycket som Juda barn.\n4:28 Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,\n4:29 i Bilha, i Esem och i Tolad,\n4:30 i Betuel, i Horma och i Siklag,\n4:31 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa voro deras st\u00e4der, till dess att David blev konung.\n4:32 Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem st\u00e4der;\n4:33 d\u00e4rtill alla deras byar, som l\u00e5go runt omkring dessa st\u00e4der, \u00e4nda till Baal. Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt s\u00e4rskilda sl\u00e4ktregister.\n4:34 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,\n4:35 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel,\n4:36 och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja,\n4:37 s\u00e5 ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri son till Semaja.\n4:38 Dessa nu n\u00e4mnda voro h\u00f6vdingar i sina sl\u00e4kter, och deras familjer utbredde sig och blevo talrika.\n4:39 Och de drogo fram mot Gedor, \u00e4nda till \u00f6stra sidan av dalen, f\u00f6r att s\u00f6ka bete f\u00f6r sin boskap.\n4:40 Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och d\u00e4r var stilla och lugnt, ty de som f\u00f6rut bodde d\u00e4r voro hamiter.\n4:41 Men dessa som h\u00e4r hava blivit upptecknade vid namn kommo i Hiskias, Juda konungs, tid och f\u00f6rst\u00f6rde deras t\u00e4lt och slogo de meiniter som funnos d\u00e4r och g\u00e5vo dem till spillo, s\u00e5 att de nu icke mer \u00e4ro till, och bosatte sig i deras land; ty d\u00e4r fanns bete f\u00f6r deras boskap.\n4:42 Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis s\u00f6ner, stodo i spetsen f\u00f6r dem.\n4:43 Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte de sig d\u00e4r och bo d\u00e4r \u00e4nnu i dag.\n5:1 Och Rubens s\u00f6ner, Israels f\u00f6rstf\u00f6ddes -- han var n\u00e4mligen den f\u00f6rstf\u00f6dde, men d\u00e4rf\u00f6r att han osk\u00e4rade sin faders b\u00e4dd, blev hans f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt given \u00e5t Josefs, Israels sons, s\u00f6ner, dock icke s\u00e5, att denne skulle upptagas i sl\u00e4ktregistret s\u00e5som den f\u00f6rstf\u00f6dde;\n5:2 ty v\u00e4l var Juda den m\u00e4ktigaste bland sina br\u00f6der, och furste blev en av hans avkomlingar, men f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tten blev dock Josefs --\n5:3 Rubens, Israels f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.\n5:4 Joels s\u00f6ner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son Simei,\n5:5 dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,\n5:6 s\u00e5 ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, f\u00f6rde bort i f\u00e5ngenskap; han var h\u00f6vding f\u00f6r rubeniterna.\n5:7 Och hans br\u00f6der voro, efter sina sl\u00e4kter, n\u00e4r de upptecknades i sl\u00e4ktregistret efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja\n5:8 och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde i Aroer, och hans boningsplatser n\u00e5dde \u00e4nda till Nebo och Baal-Meon.\n5:9 Och \u00f6sterut n\u00e5dde hans boningsplatser \u00e4nda fram till \u00f6knen som str\u00e4cker sig ifr\u00e5n floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar i Gileads land.\n5:10 Men i Sauls tid f\u00f6rde de krig mot hagariterna, och dessa f\u00f6llo f\u00f6r deras hand; d\u00e5 bosatte de sig i deras hyddor utefter hela \u00f6stra sidan av Gilead.\n5:11 Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet Basan \u00e4nda till Salka:\n5:12 Joel, huvudmannen, och Safam d\u00e4rn\u00e4st, och vidare Jaanai och Safat i Basan.\n5:13 Och deras br\u00f6der voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam, Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.\n5:14 Dessa voro s\u00f6ner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa, son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till Jado, son till Bus.\n5:15 Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman f\u00f6r deras familjer.\n5:16 Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s\u00e5 ock p\u00e5 alla Sarons utmarker, s\u00e5 l\u00e5ngt de str\u00e4ckte sig.\n5:17 Alla dessa blevo upptecknade i sl\u00e4ktregistret i Jotams, Juda konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.\n5:18 Rubens barn och gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam, de av dem, som voro krigsdugliga och buro sk\u00f6ld och sv\u00e4rd och sp\u00e4nde b\u00e5ge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju hundra sextio stridbara m\u00e4n.\n5:19 Och de f\u00f6rde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och Nodab.\n5:20 Och seger besk\u00e4rdes dem i striden mot dessa, s\u00e5 att hagariterna och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade till Gud under striden, och han b\u00f6nh\u00f6rde dem, d\u00e4rf\u00f6r att de f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5 honom.\n5:21 Och s\u00e5som byte f\u00f6rde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen kameler, tv\u00e5 hundra femtio tusen f\u00e5r och tv\u00e5 tusen \u00e5snor, s\u00e5 ock ett hundra tusen m\u00e4nniskor.\n5:22 Ty m\u00e5nga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud. Sedan bosatte de sig i deras land och bodde d\u00e4r \u00e4nda till f\u00e5ngenskapen.\n5:23 Halva Manasse stams barn bodde ock d\u00e4r i landet, fr\u00e5n Basan \u00e4nda till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro talrika.\n5:24 Och dessa voro huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer: Efer, Jisei, Eliel, Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsm\u00e4n, namnkunniga m\u00e4n, huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer.\n5:25 Men de blevo otrogna mot sina f\u00e4ders Gud, i det att de i trol\u00f6s avf\u00e4llighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk d\u00e4r i landet, som Gud hade f\u00f6rgjort f\u00f6r dem.\n5:26 D\u00e5 uppv\u00e4ckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och l\u00e4t folket f\u00f6ras bort i f\u00e5ngenskap, s\u00e5v\u00e4l rubeniterna och gaditerna som ena h\u00e4lften av Manasse stam, och l\u00e4t dem komma till Hala, Habor, Hara och Gosans str\u00f6m, d\u00e4r de \u00e4ro \u00e4nnu i dag.\n6:1 Levis s\u00f6ner voro Gerson, Kehat och Merari.\n6:2 Kehats s\u00f6ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.\n6:3 Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam. Arons s\u00f6ner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.\n6:4 Eleasar f\u00f6dde Pinehas, Pinehas f\u00f6dde Abisua.\n6:5 Abisua f\u00f6dde Bucki, och Bucki f\u00f6dde Ussi.\n6:6 Ussi f\u00f6dde Seraja, och Seraja f\u00f6dde Merajot.\n6:7 Merajot f\u00f6dde Amarja, och Amarja f\u00f6dde Ahitub.\n6:8 Ahitub f\u00f6dde Sadok, och Sadok f\u00f6dde Ahimaas.\n6:9 Ahimaas f\u00f6dde Asarja, och Asarja f\u00f6dde Johanan.\n6:10 Johanan f\u00f6dde Asarja; det var han som var pr\u00e4st i det tempel som Salomo byggde i Jerusalem.\n6:11 Asarja f\u00f6dde Amarja, och Amarja f\u00f6dde Ahitub.\n6:12 Ahitub f\u00f6dde Sadok, och Sadok f\u00f6dde Sallum.\n6:13 Sallum f\u00f6dde Hilkia, och Hilkia f\u00f6dde Asarja.\n6:14 Asarja f\u00f6dde Seraja, och Seraja f\u00f6dde Josadak.\n6:15 Men Josadak m\u00e5ste g\u00e5 med i f\u00e5ngenskap, n\u00e4r HERREN l\u00e4t Juda och Jerusalem f\u00f6ras bort genom Nebukadnessar.\n6:16 Levis s\u00f6ner voro Gersom, Kehat och Merari.\n6:17 Och dessa voro namnen p\u00e5 Gersoms s\u00f6ner: Libni och Simei.\n6:18 Och Kehats s\u00f6ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.\n6:19 Meraris s\u00f6ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl\u00e4kter, efter deras f\u00e4der.\n6:20 Fr\u00e5n Gersom h\u00e4rstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes son Simma,\n6:21 dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son Jeaterai.\n6:22 Kehats s\u00f6ner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes son Assir,\n6:23 dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,\n6:24 dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes son Saul.\n6:25 Elkanas s\u00f6ner voro Amasai och Ahimot.\n6:26 Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var Nahat.\n6:27 Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.\n6:28 Och Samuels s\u00f6ner voro Vasni, den f\u00f6rstf\u00f6dde, och Abia.\n6:29 Meraris s\u00f6ner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei, dennes son Ussa,\n6:30 dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.\n6:31 Och dessa voro de som David anst\u00e4llde f\u00f6r att ombes\u00f6rja s\u00e5ngen i HERRENS hus, sedan arken hade f\u00e5tt en vilostad.\n6:32 De gjorde tj\u00e4nst inf\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel s\u00e5som s\u00e5ngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de stodo d\u00e4r och f\u00f6rr\u00e4ttade sin tj\u00e4nst, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet f\u00f6r dem.\n6:33 Dessa voro de som s\u00e5 tj\u00e4nstgjorde, och dessa voro deras s\u00f6ner: Av kehatiternas barn: Heman, s\u00e5ngaren, son till Joel, son till Samuel,\n6:34 son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,\n6:35 son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,\n6:36 son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till Sefanja,\n6:37 son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,\n6:38 son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;\n6:39 vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p\u00e5 hans h\u00f6gra sida, Asaf, son till Berekja, son till Simea,\n6:40 son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,\n6:41 son till Etni, son till Sera, son till Adaja,\n6:42 son till Etan, son till Simma, son till Simei,\n6:43 son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.\n6:44 Och deras br\u00f6der, Meraris barn stodo p\u00e5 den v\u00e4nstra sidan: Etan son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,\n6:45 son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,\n6:46 son till Amsi, son till Bani, son till Semer,\n6:47 son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.\n6:48 Och deras br\u00f6der, de \u00f6vriga leviterna, hade blivit givna till allt slags tj\u00e4nstg\u00f6ring vid tabernaklet, Guds hus.\n6:49 Men Aron och hans s\u00f6ner ombes\u00f6rjde offren p\u00e5 br\u00e4nnoffersaltaret och p\u00e5 r\u00f6kelsealtaret, och skulle utf\u00f6ra all f\u00f6rr\u00e4ttning i det allraheligaste och bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r Israel, alldeles s\u00e5som Mose, Guds tj\u00e4nare, hade bjudit.\n6:50 Och dessa voro Arons s\u00f6ner: hans son Eleasar, dennes son Pinehas, dennes son Abisua,\n6:51 dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,\n6:52 dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,\n6:53 dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.\n6:54 Och dessa voro deras boningsorter, efter deras t\u00e4ltl\u00e4ger inom deras omr\u00e5de: \u00c5t Arons s\u00f6ner av kehatiternas sl\u00e4kt -- ty dem tr\u00e4ffade nu lotten --\n6:55 \u00e5t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt omkring.\n6:56 Men \u00e5kerjorden och byarna som h\u00f6rde till staden gav man \u00e5t Kaleb, Jefunnes son.\n6:57 \u00c5t Arons s\u00f6ner gav man allts\u00e5 frist\u00e4derna Hebron och Libna med dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.\n6:58 Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,\n6:59 Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;\n6:60 och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess utmarker och Anatot med dess utmarker, s\u00e5 att deras st\u00e4der tillsammans utgjorde tretton st\u00e4der, efter deras sl\u00e4kter.\n6:61 Och Kehats \u00f6vriga barn fingo ur en stamsl\u00e4kt, n\u00e4mligen den stamhalva som utgjorde ena h\u00e4lften av Manasse stam, genom lottkastning tio st\u00e4der.\n6:62 Gersoms barn \u00e5ter fingo, efter sina sl\u00e4kter, ur Isaskars stam, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan tretton st\u00e4der.\n6:63 Meraris barn fingo, efter sina sl\u00e4kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv st\u00e4der.\n6:64 S\u00e5 g\u00e5vo Israels barn \u00e5t leviterna dessa st\u00e4der med deras utmarker.\n6:65 Genom lottkastning g\u00e5vo de \u00e5t dem ur Juda barns stam, ur Simeons barns stam och ur Benjamins barns stam dessa st\u00e4der, som de namng\u00e5vo.\n6:66 Och bland Kehats barns sl\u00e4kter fingo n\u00e5gra f\u00f6ljande st\u00e4der ur Efraims stam s\u00e5som sitt omr\u00e5de:\n6:67 Man gav dem frist\u00e4derna Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,\n6:68 Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;\n6:69 vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker;\n6:70 och ur ena h\u00e4lften av Manasse stam Aner med dess utmarker och Bileam med dess utmarker. Detta tillf\u00f6ll Kehats \u00f6vriga barns sl\u00e4kt.\n6:71 Gersoms barn fingo ur den sl\u00e4kt som utgjorde ena h\u00e4lften av Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med dess utmarker;\n6:72 och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,\n6:73 Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;\n6:74 och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,\n6:75 Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;\n6:76 och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.\n6:77 Meraris \u00f6vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess utmarker och Tabor med dess utmarker,\n6:78 och p\u00e5 andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, \u00f6ster om Jordan, ur Rubens stam Beser i \u00f6knen med dess utmarker, Jahas med dess utmarker,\n6:79 Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;\n6:80 och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,\n6:81 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.\n7:1 Och Isaskars s\u00f6ner voro Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra.\n7:2 Tolas s\u00f6ner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel, huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer, \u00e4ttlingar av Tola, tappra stridsm\u00e4n, upptecknade efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd. I Davids tid var deras antal tjugutv\u00e5 tusen sex hundra.\n7:3 Ussis s\u00f6ner voro Jisraja, och Jisrajas s\u00f6ner voro Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudm\u00e4n.\n7:4 Och med dem f\u00f6ljde stridbara h\u00e4rskaror, trettiosex tusen man, efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd och sina familjer; ty de hade m\u00e5nga hustrur och barn.\n7:5 Och deras br\u00f6der i alla Isaskars sl\u00e4kter voro tappra stridsm\u00e4n; \u00e5ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i deras sl\u00e4ktregister.\n7:6 Benjamins s\u00f6ner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.\n7:7 Belas s\u00f6ner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer, tappra stridsm\u00e4n; de som voro upptecknade i deras sl\u00e4ktregister utgjorde tjugutv\u00e5 tusen trettiofyra.\n7:8 Bekers s\u00f6ner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa voro Bekers s\u00f6ner.\n7:9 De som voro upptecknade i deras sl\u00e4ktregister, efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd, efter huvudmannen f\u00f6r sina familjer, tappra stridsm\u00e4n, utgjorde tjugu tusen tv\u00e5 hundra.\n7:10 Jediaels s\u00f6ner voro Bilhan; Bilhans s\u00f6ner voro Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.\n7:11 Alla dessa voro Jediaels s\u00f6ner, upptecknade efter huvudm\u00e4nnen f\u00f6r sina familjer, tappra stridsm\u00e4n, sjutton tusen tv\u00e5 hundra stridbara krigsm\u00e4n.\n7:12 Och Suppim och Huppim voro Irs s\u00f6ner. -- Men Husim voro Ahers s\u00f6ner.\n7:13 Naftalis s\u00f6ner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas s\u00f6ner.\n7:14 Manasses s\u00f6ner voro Asriel, som kvinnan f\u00f6dde; hans arameiska bihustru f\u00f6dde Makir, Gileads fader.\n7:15 Och Makir tog hustru \u00e5t Huppim och Suppim. Hans syster hette Maaka. Och den andre hette Selofhad. Och Selofhad hade d\u00f6ttrar.\n7:16 Och Maaka, Makirs hustru, f\u00f6dde en son och gav honom namnet Peres, men hans broder hette Seres. Hans s\u00f6ner voro Ulam och Rekem.\n7:17 Ulams s\u00f6ner voro Bedan. Dessa voro s\u00f6ner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.\n7:18 Och hans syster var Hammoleket; hon f\u00f6dde Is-Hod, Abieser och Mahela.\n7:19 Och Semidas s\u00f6ner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.\n7:20 Och Efraims s\u00f6ner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,\n7:21 dennes son Sabad och dennes son Sutela, s\u00e5 ock Eser och Elead. Och m\u00e4n fr\u00e5n Gat, som voro f\u00f6dda d\u00e4r i landet, dr\u00e4pte dem, d\u00e4rf\u00f6r att de hade dragit ned f\u00f6r att taga deras boskapshjordar.\n7:22 D\u00e5 s\u00f6rjde Efraim, deras fader, i l\u00e5ng tid, och hans br\u00f6der kommo f\u00f6r att tr\u00f6sta honom.\n7:23 Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och f\u00f6dde en son; och han gav honom namnet Beria, d\u00e4rf\u00f6r att det hade skett under en olyckstid f\u00f6r hans hus.\n7:24 Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och \u00d6vre Bet-Horon, s\u00e5 ock Ussen-Seera.\n7:25 Och hans son var Refa; hans son var Resef, \u00e4vensom Tela; hans son var Tahan.\n7:26 Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.\n7:27 Hans son var Non; hans son var Josua.\n7:28 Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med underlydande orter, \u00f6sterut Naaran och v\u00e4sterut Geser med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, \u00e4nda till Aja med underlydande orter.\n7:29 Men i Manasse barns \u00e4go voro Bet-Sean med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter, Dor med underlydande orter. H\u00e4r bodde nu Josefs, Israels sons, barn.\n7:30 Asers s\u00f6ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera.\n7:31 Berias s\u00f6ner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.\n7:32 Och Heber f\u00f6dde Jaflet, Somer och Hotam, s\u00e5 ock Sua, deras syster.\n7:33 Och Jaflets s\u00f6ner voro Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa voro Jaflets s\u00f6ner.\n7:34 Semers s\u00f6ner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.\n7:35 Hans broder Helems s\u00f6ner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.\n7:36 Sofas s\u00f6ner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,\n7:37 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.\n7:38 Jeters s\u00f6ner voro Jefunne, Pispa och Ara.\n7:39 Och Ullas s\u00f6ner voro Ara, Hanniel och Risja.\n7:40 Alla dessa voro Asers s\u00f6ner, huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer, utvalda tappra stridsm\u00e4n, huvudm\u00e4n bland h\u00f6vdingarna; och de som voro upptecknade i deras sl\u00e4ktregister s\u00e5som dugliga till krigstj\u00e4nst utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.\n8:1 Och Benjamin f\u00f6dde Bela, sin f\u00f6rstf\u00f6dde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje,\n8:2 Noha, den fj\u00e4rde, och Rafa, den femte.\n8:3 Bela hade f\u00f6ljande s\u00f6ner: Addar, Gera, Abihud,\n8:4 Abisua, Naaman, Ahoa,\n8:5 Gera, Sefufan och Huram.\n8:6 Och dessa voro Ehuds s\u00f6ner, och de voro familjehuvudm\u00e4n f\u00f6r dem som bodde i Geba, och som blevo bortf\u00f6rda till Manahat,\n8:7 dit Gera j\u00e4mte Naaman och Ahia f\u00f6rde bort dem: han f\u00f6dde Ussa och Ahihud.\n8:8 Och Saharaim f\u00f6dde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig fr\u00e5n sina hustrur, Husim och Baara;\n8:9 med sin hustru Hodes f\u00f6dde han d\u00e4r Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,\n8:10 Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa voro hans s\u00f6ner, huvudm\u00e4n f\u00f6r familjer.\n8:11 Med Husim hade han f\u00f6tt Abitub och Elpaal.\n8:12 Och Elpaals s\u00f6ner voro Eber, Miseam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.\n8:13 Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudm\u00e4n f\u00f6r Ajalons inv\u00e5nare och f\u00f6rjagade Gats inv\u00e5nare --\n8:14 s\u00e5 ock Ajo, Sasak och Jeremot.\n8:15 Och Sebadja, Arad, Eder,\n8:16 Mikael, Jispa och Joha voro Berias s\u00f6ner.\n8:17 Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,\n8:18 Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals s\u00f6ner.\n8:19 Och Jakim, Sikri, Sabdi,\n8:20 Elienai, Silletai, Eliel,\n8:21 Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis s\u00f6ner.\n8:22 Och Jispan, Eber, Eliel,\n8:23 Abdon, Sikri, Hanan,\n8:24 Hananja, Elam, Antotja,\n8:25 Jifdeja och Peniel voro Sasaks s\u00f6ner.\n8:26 Och Samserai, Seharja, Atalja,\n8:27 Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams s\u00f6ner.\n8:28 Dessa vore huvudman f\u00f6r familjer, huvudm\u00e4n efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd; de bodde i Jerusalem.\n8:29 I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.\n8:30 Och hans f\u00f6rstf\u00f6dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,\n8:31 Gedor, Ajo och Seker.\n8:32 Men Miklot f\u00f6dde Simea. Ocks\u00e5 dessa bodde j\u00e4mte sina br\u00f6der i Jerusalem, gent emot sina br\u00f6der.\n8:33 Och Ner f\u00f6dde Kis, Kis f\u00f6dde Saul, och Saul f\u00f6dde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.\n8:34 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f\u00f6dde Mika.\n8:35 Mikas s\u00f6ner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.\n8:36 Ahas f\u00f6dde Joadda, Joadda f\u00f6dde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri f\u00f6dde Mosa.\n8:37 Mosa f\u00f6dde Binea. Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans son var Asel.\n8:38 Och Asel hade sex s\u00f6ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa voro Asels s\u00f6ner.\n8:39 Och hans broder Eseks s\u00f6ner voro Ulam, hans f\u00f6rstf\u00f6dde, Jeus, den andre, och Elifelet, den tredje.\n8:40 Och Ulams s\u00f6ner voro tappra stridsm\u00e4n, som voro skickliga i att sp\u00e4nna b\u00e5ge; och de hade m\u00e5nga s\u00f6ner och sons\u00f6ner: ett hundra femtio. Alla dessa voro av Benjamins barn\n9:1 Och hela Israel blev upptecknat i sl\u00e4ktregister, och de finnas uppskrivna i boken om Israels konungar. Och Juda f\u00f6rdes i f\u00e5ngenskap bort till Babel f\u00f6r sin otrohets skull.\n9:2 Men de f\u00f6rra inv\u00e5narna som bodde d\u00e4r de hade sin arvsbesittning, i sina st\u00e4der, utgjordes av vanliga israeliter, pr\u00e4ster, leviter och tempeltr\u00e4lar.\n9:3 I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, n\u00e4mligen:\n9:4 Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Peres', Judas sons, barn;\n9:5 av siloniterna Asaja, den f\u00f6rstf\u00f6dde, och hans s\u00f6ner;\n9:6 av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;\n9:7 av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja, son till Hassenua,\n9:8 vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till Jibneja,\n9:9 s\u00e5 ock deras br\u00f6der, efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd, nio hundra femtiosex. Alla dessa m\u00e4n voro huvudm\u00e4n f\u00f6r familjer, var och en f\u00f6r sin familj.\n9:10 Och av pr\u00e4sterna: Jedaja, Jojarib och Jakin,\n9:11 vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,\n9:12 vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,\n9:13 s\u00e5 ock deras br\u00f6der, huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer, ett tusen sju hundra sextio, dugande m\u00e4n i de sysslor som h\u00f6rde till tj\u00e4nstg\u00f6ringen i Guds hus.\n9:14 Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, av Meraris barn,\n9:15 vidare Bakbackar, Heres och Galal, s\u00e5 ock Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf,\n9:16 vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till Jedutun, s\u00e5 ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.\n9:17 Och d\u00f6rrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina br\u00f6der; men Sallum var huvudmannen.\n9:18 Och \u00e4nda till nu g\u00f6ra de tj\u00e4nst vid Konungsporten, p\u00e5 \u00f6stra sidan. Dessa voro d\u00f6rrvaktarna i Levi barns l\u00e4ger.\n9:19 Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade j\u00e4mte sina br\u00f6der, dem som voro av hans familj, koraiterna, till tj\u00e4nstg\u00f6ringssyssla att h\u00e5lla vakt vid t\u00e4ltets tr\u00f6sklar; deras f\u00e4der hade n\u00e4mligen i HERRENS l\u00e4ger h\u00e5llit vakt vid ing\u00e5ngen.\n9:20 Och Pinehas, Eleasars son, hade f\u00f6rut varit furste \u00f6ver dem -- med honom vare HERREN!\n9:21 Sakarja, Meselemjas son, var d\u00f6rrvaktare vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet.\n9:22 Alla dessa voro utvalda till d\u00f6rrvaktare vid tr\u00f6sklarna: tv\u00e5 hundra tolv. De blevo i sina byar upptecknade i sl\u00e4ktregistret. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tj\u00e4na p\u00e5 heder och tro.\n9:23 De och deras s\u00f6ner stodo d\u00e4rf\u00f6r vid portarna till HERRENS hus, t\u00e4lthuset, och h\u00f6llo vakt.\n9:24 Efter de fyra v\u00e4derstrecken hade d\u00f6rrvaktarna sina platser: i \u00f6ster, v\u00e4ster, norr och s\u00f6der.\n9:25 Och deras br\u00f6der, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde dag, alltid p\u00e5 samma timme, infinna sig hos dem.\n9:26 Ty p\u00e5 heder och tro voro dessa fyra anst\u00e4llda s\u00e5som f\u00f6rm\u00e4n f\u00f6r d\u00f6rrvaktarna. Detta var nu leviterna. De hade ock uppsikten \u00f6ver kamrarna och f\u00f6rvaringsrummen i Guds hus.\n9:27 Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem \u00e5l\u00e5g att h\u00e5lla vakt, och de skulle \u00f6ppna d\u00f6rrarna var morgon.\n9:28 Somliga av dem hade uppsikten \u00f6ver de k\u00e4rl som anv\u00e4ndes vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen. De buro n\u00e4mligen in dem, efter att hava r\u00e4knat dem, och buro sedan ut dem, efter att \u00e5ter hava r\u00e4knat dem.\n9:29 Och somliga av dem voro f\u00f6rordnade till att hava uppsikten \u00f6ver de andra k\u00e4rlen, \u00f6ver alla andra helgedomens k\u00e4rl, s\u00e5 ock \u00f6ver det fina mj\u00f6let och vinet och oljan och r\u00f6kelsen och de v\u00e4lluktande kryddorna.\n9:30 Men somliga av pr\u00e4sternas s\u00f6ner beredde salvan av de v\u00e4lluktande kryddorna.\n9:31 Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums f\u00f6rstf\u00f6dde, hade p\u00e5 heder och tro uppsikten \u00f6ver bakverket.\n9:32 Och somliga av deras br\u00f6der, kehatiternas s\u00f6ner, hade uppsikten \u00f6ver sk\u00e5debr\u00f6den och skulle tillreda dem f\u00f6r var sabbat.\n9:33 Men de andra, n\u00e4mligen s\u00e5ngarna, huvudm\u00e4n f\u00f6r levitiska familjer, vistades i kamrarna, fria ifr\u00e5n annan tj\u00e4nstg\u00f6ring, ty dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.\n9:34 Dessa voro huvudm\u00e4nnen f\u00f6r de levitiska familjerna, huvudman efter sin \u00e4ttf\u00f6ljd; de bodde i Jerusalem.\n9:35 I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.\n9:36 Och hans f\u00f6rstf\u00f6dde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner, Nadab\n9:37 Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.\n9:38 Men Miklot f\u00f6dde Simeam. Ocks\u00e5 de bodde j\u00e4mte sina br\u00f6der i Jerusalem, gent emot sina br\u00f6der.\n9:39 Och Ner f\u00f6dde Kis, Kis f\u00f6dde Saul, och Saul f\u00f6dde Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.\n9:40 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal f\u00f6dde Mika.\n9:41 Mikas s\u00f6ner voro Piton, Melek och Taharea.\n9:42 Ahas f\u00f6dde Jaera, Jaera f\u00f6dde Alemet, Asmavet och Simri, och Simri f\u00f6dde Mosa.\n9:43 Mosa f\u00f6dde Binea. Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans son var Asel.\n9:44 Och Asel hade sex s\u00f6ner, och dessa hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Dessa voro Asels s\u00f6ner\n10:1 Och filist\u00e9erna stridde mot Israel; och Israels m\u00e4n flydde f\u00f6r filist\u00e9erna och f\u00f6llo slagna p\u00e5 berget Gilboa.\n10:2 Och filist\u00e9erna ansatte ivrigt Saul och hans s\u00f6ner. Och filist\u00e9erna d\u00f6dade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls s\u00f6ner.\n10:3 N\u00e4r d\u00e5 Saul sj\u00e4lv blev h\u00e4ftigt anfallen och b\u00e5gskyttarna kommo \u00f6ver honom, greps han av f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r skyttarna.\n10:4 Och Saul sade till sin vapendragare: \u00bbDrag ut ditt sv\u00e4rd och genomborra mig d\u00e4rmed, s\u00e5 att icke dessa oomskurna komma och hantera mig sk\u00e4ndligt.\u00bb Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D\u00e5 tog Saul sj\u00e4lv sv\u00e4rdet och st\u00f6rtade sig d\u00e4rp\u00e5.\n10:5 Men n\u00e4r vapendragaren s\u00e5g att Saul var d\u00f6d, st\u00f6rtade han sig ock p\u00e5 sitt sv\u00e4rd och dog.\n10:6 S\u00e5 dogo d\u00e5 Saul och hans tre s\u00f6ner; och alla som h\u00f6rde till hans hus dogo p\u00e5 samma g\u00e5ng.\n10:7 Och n\u00e4r alla israeliterna i dalen f\u00f6rnummo att deras h\u00e4r hade flytt, och att Saul och hans s\u00f6ner voro d\u00f6da, \u00f6verg\u00e5vo de sina st\u00e4der och flydde; sedan kommo filist\u00e9erna och bosatte sig i dem.\n10:8 Dagen d\u00e4refter kommo filist\u00e9erna f\u00f6r att plundra de slagna och funno d\u00e5 Saul och hans s\u00f6ner, d\u00e4r de l\u00e5go fallna p\u00e5 berget Gilboa.\n10:9 Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans vapen och s\u00e4nde dem omkring i filist\u00e9ernas land och l\u00e4to f\u00f6rkunna det glada budskapet f\u00f6r sina avgudar och f\u00f6r folket.\n10:10 Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudsk\u00e5l h\u00e4ngde de upp i Dagons tempel.\n10:11 Men n\u00e4r allt folket i Jabes i Gilead h\u00f6rde allt vad filist\u00e9erna hade gjort med Saul,\n10:12 stodo de upp, alla stridbara m\u00e4n, och togo Sauls och hans s\u00f6ners lik och f\u00f6rde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under terebinten i Jabes och fastade s\u00e5 i sju dagar.\n10:13 Detta blev Sauls d\u00f6d, d\u00e4rf\u00f6r att han hade beg\u00e5tt otrohet mot HERREN, i det att han icke hade h\u00e5llit HERRENS ord, s\u00e5 ock d\u00e4rf\u00f6r att han hade fr\u00e5gat en ande och s\u00f6kt svar hos en s\u00e5dan.\n10:14 Han hade icke s\u00f6kt svar hos HERREN; d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6dade HERREN honom. Och sedan \u00f6verflyttade han konungad\u00f6met p\u00e5 David, Isais son.\n11:1 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: \u00bbVi \u00e4ro ju ditt k\u00f6tt och ben.\n11:2 Redan f\u00f6r l\u00e4nge sedan, redan d\u00e5 Saul \u00e4nnu var konung, var det du som var ledare och anf\u00f6rare f\u00f6r Israel. Och till dig har HERREN, din Gud, sagt: Du skall vara en herde f\u00f6r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste \u00f6ver mitt folk Israel.\u00bb\n11:3 N\u00e4r s\u00e5 alla de \u00e4ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl\u00f6t David ett f\u00f6rbund med dem d\u00e4r i Hebron, inf\u00f6r HERREN; och sedan smorde de David till konung \u00f6ver Israel, i enlighet med HERRENS ord genom Samuel.\n11:4 Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det \u00e4r Jebus; d\u00e4r befunno sig jebus\u00e9erna, som \u00e4nnu bodde kvar i landet.\n11:5 Och inv\u00e5narna i Jebus sade till David: \u00bbHitin kommer du icke.\u00bb Men David intog likv\u00e4l Sions borg, det \u00e4r Davids stad\n11:6 Och David sade: \u00bbVemhelst som f\u00f6rst sl\u00e5r ihj\u00e4l en jebus\u00e9, han skall bliva h\u00f6vding och anf\u00f6rare.\u00bb Och Joab, Serujas son, kom f\u00f6rst ditupp och blev s\u00e5 h\u00f6vding.\n11:7 Sedan tog David sin boning i bergf\u00e4stet; d\u00e4rf\u00f6r kallade man det Davids stad.\n11:8 Och han uppf\u00f6rde bef\u00e4stningsverk runt omkring staden, fr\u00e5n Millo och allt omkring; och Joab \u00e5terst\u00e4llde det \u00f6vriga av staden.\n11:9 Och David blev allt m\u00e4ktigare och m\u00e4ktigare, och HERREN Sebaot var med honom\n11:10 Och dessa \u00e4ro de f\u00f6rn\u00e4msta bland Davids hj\u00e4ltar, vilka g\u00e5vo honom kraftig hj\u00e4lp att bliva konung, de j\u00e4mte hela Israel, och s\u00e5 skaffade honom konungav\u00e4ldet, enligt HERRENS ord ang\u00e5ende Israel.\n11:11 Detta \u00e4r f\u00f6rteckningen p\u00e5 Davids hj\u00e4ltar: Jasobeam, son till en hakmonit, den f\u00f6rn\u00e4mste bland k\u00e4mparna, han som sv\u00e4ngde sitt spjut \u00f6ver tre hundra som hade blivit slagna p\u00e5 en g\u00e5ng.\n11:12 Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en av de tre hj\u00e4ltarna.\n11:13 Han var med David vid Pas-Dammim, n\u00e4r filist\u00e9erna d\u00e4r hade f\u00f6rsamlat sig till strid. Och d\u00e4r var ett \u00e5kerstycke, fullt med korn. Och folket flydde f\u00f6r filist\u00e9erna.\n11:14 D\u00e5 st\u00e4llde de sig mitt p\u00e5 \u00e5kerstycket och f\u00f6rsvarade det och slogo filist\u00e9erna; och HERREN l\u00e4t dem s\u00e5 vinna en stor seger.\n11:15 En g\u00e5ng drogo tre av de trettio f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen ned \u00f6ver klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filist\u00e9er var l\u00e4grad i Refaimsdalen.\n11:16 Men David var d\u00e5 p\u00e5 borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.\n11:17 Och David greps av lystnad och sade: \u00bbAck att n\u00e5gon ville giva mig vatten att dricka fr\u00e5n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!\u00bb\n11:18 D\u00e5 br\u00f6to de tre sig igenom filist\u00e9ernas l\u00e4ger och h\u00e4mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men David ville icke dricka det, utan g\u00f6t ut det s\u00e5som ett drickoffer \u00e5t HERREN.\n11:19 Han sade n\u00e4mligen: \u00bbGud l\u00e5te det vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att jag skulle g\u00f6ra detta! Skulle jag dricka dessa m\u00e4ns blod, som hava v\u00e5gat sina liv? Ty med fara f\u00f6r sina liv hava de burit det hit.\u00bb Och han ville icke dricka det. S\u00e5dana ting hade de tre hj\u00e4ltarna gjort.\n11:20 Absai, Joabs broder, var den f\u00f6rn\u00e4mste av tre andra; han sv\u00e4ngde en g\u00e5ng sitt spjut \u00f6ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.\n11:21 Han var dubbelt mer ansedd \u00e4n n\u00e5gon annan i detta tretal, och han var deras h\u00f6vitsman, men upp till de tre f\u00f6rsta kom han dock icke.\n11:22 Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fr\u00e5n Kabseel; han slog ned de tv\u00e5 Arielerna i Moab, och det var han som en sn\u00f6v\u00e4dersdag steg ned och slog ihj\u00e4l lejonet i brunnen.\n11:23 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s\u00e5 reslig: fem alnar l\u00e5ng. Fast\u00e4n egyptiern i handen hade ett spjut som liknade en v\u00e4vbom, gick han ned mot honom, v\u00e4pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och dr\u00e4pte honom med hans eget spjut.\n11:24 S\u00e5dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hj\u00e4ltarna.\n11:25 Ja, han var mer ansedd \u00e4n n\u00e5gon av de trettio, men upp till de tre f\u00f6rsta kom han icke. Och David satte honom till anf\u00f6rare f\u00f6r sin livvakt.\n11:26 De tappra hj\u00e4ltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos son, fr\u00e5n Bet-Lehem;\n11:27 haroriten Sammot; peloniten Heles;\n11:28 tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;\n11:29 husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;\n11:30 netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;\n11:31 Itai, Ribais son, fr\u00e5n Gibea i Benjamins barns stam; pirgatoniten Benaja;\n11:32 Hurai fr\u00e5n Gaas' dalar; arabatiten Abiel;\n11:33 baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;\n11:34 gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;\n11:35 harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;\n11:36 mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;\n11:37 Hesro fr\u00e5n Karmel; Naarai, Esbais son;\n11:38 Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;\n11:39 ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare \u00e5t Joab, Serujas son;\n11:40 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;\n11:41 hetiten Uria; Sabad, Alais son;\n11:42 rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och j\u00e4mte honom trettio andra;\n11:43 Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;\n11:44 astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams s\u00f6ner;\n11:45 Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;\n11:46 Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams s\u00f6ner, och moabiten Jitma;\n11:47 slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.\n12:1 Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han \u00e4nnu h\u00f6ll sig undan f\u00f6r Saul, Kis' son; de h\u00f6rde till de hj\u00e4ltar som bistodo honom under kriget.\n12:2 De voro v\u00e4pnade med b\u00e5ge och skickliga i att, b\u00e5de med h\u00f6ger och med v\u00e4nster hand, slunga stenar och avskjuta pilar fr\u00e5n b\u00e5gen. Av Sauls stamfr\u00e4nder, benjaminiterna, kommo:\n12:3 Ahieser, den f\u00f6rn\u00e4mste, och Joas, gibeatiten Hassemaas s\u00f6ner; Jesuel och Pelet, Asmavets s\u00f6ner; Beraka; anatotiten Jehu;\n12:4 gibeoniten Jismaja, en av de trettio hj\u00e4ltarna, anf\u00f6rare f\u00f6r de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;\n12:5 Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;\n12:6 koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;\n12:7 Joela och Sebadja, s\u00f6ner till Jeroham, av str\u00f6vskaran.\n12:8 Och av gaditerna avf\u00f6llo n\u00e5gra och gingo till David i bergf\u00e4stet i \u00f6knen, tappra m\u00e4n, krigsm\u00e4n skickliga att strida, rustade med sk\u00f6ld och spjut; de hade en uppsyn s\u00e5som lejon och voro snabba s\u00e5som gaseller p\u00e5 bergen:\n12:9 Eser, den f\u00f6rn\u00e4mste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,\n12:10 Masmanna, den fj\u00e4rde, Jeremia, den femte,\n12:11 Attai, den sj\u00e4tte, Eliel, den sjunde,\n12:12 Johanan, den \u00e5ttonde, Elsabad, den nionde,\n12:13 Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.\n12:14 Dessa h\u00f6rde till Gads barn och till de f\u00f6rn\u00e4msta i h\u00e4ren; den ringaste av dem var ensam s\u00e5 god som hundra, men den ypperste s\u00e5 god som tusen.\n12:15 Dessa voro de som i f\u00f6rsta m\u00e5naden gingo \u00f6ver Jordan, n\u00e4r den var full \u00f6ver alla sina br\u00e4ddar, och som f\u00f6rjagade alla dem som bodde i dalarna, \u00e5t \u00f6ster och \u00e5t v\u00e4ster.\n12:16 Av Benjamins och Juda barn kommo n\u00e5gra m\u00e4n till David \u00e4nda till bergf\u00e4stet.\n12:17 D\u00e5 gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: \u00bbOm I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist\u00e5 mig, s\u00e5 \u00e4r mitt hj\u00e4rta redo till f\u00f6rening med eder; men om I kommen f\u00f6r att f\u00f6rr\u00e5da mig \u00e5t mina ov\u00e4nner, fast\u00e4n ingen or\u00e4tt \u00e4r i mina h\u00e4nder, d\u00e5 m\u00e5 v\u00e5ra f\u00e4ders Gud se d\u00e4rtill och straffa det.\u00bb\n12:18 Men Amasai, den f\u00f6rn\u00e4mste bland de trettio, hade blivit bekl\u00e4dd med andekraft, och han sade: \u00bbDina \u00e4ro vi, David, och med dig st\u00e5 vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bist\u00e5 dig ty din Gud har bist\u00e5tt dig!\u00bb Och David tog emot dem och gav dem plats bland de f\u00f6rn\u00e4msta i sin skara.\n12:19 Fr\u00e5n Manasse gingo n\u00e5gra \u00f6ver till David, n\u00e4r han med filist\u00e9erna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist\u00e5 dessa; ty n\u00e4r filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar hade r\u00e5dpl\u00e4gat, skickade de bort honom, i det de sade: \u00bbDet g\u00e4ller huvudet f\u00f6r oss, om han g\u00e5r \u00f6ver till sin herre Saul.\n12:20 N\u00e4r han d\u00e5 drog till Siklag, gingo dessa fr\u00e5n Manasse \u00f6ver till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudm\u00e4n f\u00f6r de \u00e4tter som tillh\u00f6rde Manasse.\n12:21 Dessa bistodo David mot str\u00f6vskaran, ty de voro allasammans tappra stridsm\u00e4n och blevo h\u00f6vitsm\u00e4n i h\u00e4ren.\n12:22 Dag efter dag kommo n\u00e4mligen allt flera till David f\u00f6r att bist\u00e5 honom, s\u00e5 att hans l\u00e4ger blev \u00f6verm\u00e5ttan stort.\n12:23 Detta \u00e4r de tal som angiva summorna av det v\u00e4pnade krigsfolk som kom till David i Hebron, f\u00f6r att efter HERRENS befallning flytta Sauls konungamakt \u00f6ver p\u00e5 honom:\n12:24 Juda barn, som buro sk\u00f6ld och spjut, sex tusen \u00e5tta hundra, v\u00e4pnade till strid;\n12:25 av Simeons barn tappra krigsm\u00e4n, sju tusen ett hundra;\n12:26 av Levi barn fyra tusen sex hundra;\n12:27 d\u00e4rtill Jojada, fursten inom Arons sl\u00e4kt, och med honom tre tusen sju hundra;\n12:28 s\u00e5 ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv\u00e5 h\u00f6vitsm\u00e4n;\n12:29 av Benjamins barn, Sauls stamfr\u00e4nder, tre tusen (ty \u00e4nnu vid den tiden h\u00f6llo de flesta av dem troget med Sauls hus);\n12:30 av Efraims barn tjugu tusen \u00e5tta hundra, tappra stridsm\u00e4n, namnkunniga m\u00e4n i sina familjer;\n12:31 av ena h\u00e4lften av Manasse stam aderton tusen namngivna m\u00e4n, som kommo f\u00f6r att g\u00f6ra David till konung;\n12:32 av Isaskars barn kommo m\u00e4n som v\u00e4l f\u00f6rstodo tidstecknen och ins\u00e5go vad Israel borde g\u00f6ra, tv\u00e5 hundra huvudm\u00e4n, d\u00e4rtill alla deras stamfr\u00e4nder under deras bef\u00e4l;\n12:33 av Sebulon stridbara m\u00e4n, rustade till krig med alla slags vapen, femtio tusen, som samlades endr\u00e4ktigt;\n12:34 av Naftali ett tusen h\u00f6vitsm\u00e4n, och med dem trettiosju tusen, v\u00e4pnade med sk\u00f6ld och spjut;\n12:35 av daniterna krigsrustade m\u00e4n, tjugu\u00e5tta tusen sex hundra;\n12:36 av Aser stridbara m\u00e4n, rustade till krig, fyrtio tusen;\n12:37 och fr\u00e5n andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra h\u00e4lften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, v\u00e4pnade med alla slags vapen som brukas vid krigf\u00f6ring.\n12:38 Alla dessa krigsm\u00e4n, ordnade till strid, kommo i sina hj\u00e4rtans h\u00e4ngivenhet till Hebron f\u00f6r att g\u00f6ra David till konung \u00f6ver hela Israel. Ocks\u00e5 hela det \u00f6vriga Israel var enigt i att g\u00f6ra David till konung.\n12:39 Och de voro d\u00e4r hos David i tre dagar och \u00e5to och drucko, ty deras br\u00f6der hade f\u00f6rsett dem med livsmedel.\n12:40 De som bodde n\u00e4rmast dem, \u00e4nda upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, tillf\u00f6rde dem ock p\u00e5 \u00e5snor, kameler, mul\u00e5snor och oxar livsmedel i myckenhet till f\u00f6da: mj\u00f6l, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, f\u00e4kreatur och sm\u00e5boskap; ty gl\u00e4dje r\u00e5dde i Israel.\n13:1 Och David r\u00e5df\u00f6rde sig med \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen, med alla furstarna.\n13:2 Sedan sade David till Israels hela f\u00f6rsamling: \u00bbOm I s\u00e5 finnen f\u00f6r gott, och om detta \u00e4r fr\u00e5n HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e5 l\u00e5t oss s\u00e4nda bud \u00e5t alla h\u00e5ll till v\u00e5ra \u00f6vriga br\u00f6der i alla Israels lands\u00e4ndar, och d\u00e4rj\u00e4mte till pr\u00e4sterna och leviterna i de st\u00e4der kring vilka de hava sina utmarker, att de m\u00e5 f\u00f6rsamla sig till oss;\n13:3 och l\u00e5t oss flytta v\u00e5r Guds ark till oss, ty i Sauls tid fr\u00e5gade vi icke efter den.\u00bb\n13:4 Och hela f\u00f6rsamlingen svarade att man skulle g\u00f6ra s\u00e5, ty f\u00f6rslaget behagade hela folket.\n13:5 S\u00e5 f\u00f6rsamlade d\u00e5 David hela Israel, fr\u00e5n Sihor i Egypten \u00e4nda dit d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat, f\u00f6r att h\u00e4mta Guds ark fr\u00e5n Kirjat-Jearim.\n13:6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det \u00e4r Kirjat-Jearim, som h\u00f6r till Juda, f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6ra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p\u00e5 keruberna, och efter vilken den hade f\u00e5tt sitt namn.\n13:7 Och de satte Guds ark p\u00e5 en ny vagn och f\u00f6rde den bort ifr\u00e5n Abinadabs hus; och Ussa och Ajo k\u00f6rde vagnen.\n13:8 Och David och hela Israel fr\u00f6jdade sig inf\u00f6r Gud av all makt, med s\u00e5nger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.\n13:9 Men n\u00e4r de kommo till Kidonslogen, r\u00e4ckte Ussa ut sin hand f\u00f6r att fatta I arken, ty oxarna snavade.\n13:10 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Ussa, och d\u00e4rf\u00f6r att han hade r\u00e4ckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s\u00e5 att han f\u00f6ll ned d\u00f6d d\u00e4r inf\u00f6r Gud.\n13:11 Men det gick David h\u00e5rt till sinnes att HERREN s\u00e5 hade brutit ned Ussa; och han kallade det st\u00e4llet Peres-Ussa, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n13:12 Och David betogs av s\u00e5dan fruktan f\u00f6r Gud p\u00e5 den dagen, att han sade: \u00bbHuru skulle jag t\u00f6ras l\u00e5ta f\u00f6ra Guds ark till mig?\u00bb\n13:13 D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan l\u00e4t s\u00e4tta in den i gatiten Obed-Edoms hus.\n13:14 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, d\u00e4r den stod i sitt eget hus, i tre m\u00e5nader; men HERREN v\u00e4lsignade Obed-Edoms hus och allt vad som h\u00f6rde honom till.\n14:1 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s\u00e4ndebud till David med cedertr\u00e4, d\u00e4rj\u00e4mte ock murare och timmerm\u00e4n, f\u00f6r att de skulle bygga honom ett hus.\n14:2 Och David m\u00e4rkte att HERREN hade bef\u00e4st honom s\u00e5som konung \u00f6ver Israel; ty han hade l\u00e5tit hans rike bliva \u00f6verm\u00e5ttan upph\u00f6jt, f\u00f6r sitt folk Israels skull.\n14:3 Och David tog sig \u00e4nnu flera hustrur i Jerusalem, och David f\u00f6dde \u00e4nnu flera s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n14:4 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 de s\u00f6ner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,\n14:5 Jibhar, Elisua, Elpelet,\n14:6 Noga, Nefeg, Jafia,\n14:7 Elisama, Beeljada och Elifelet.\n14:8 Men n\u00e4r filist\u00e9erna h\u00f6rde att David hade blivit smord till konung \u00f6ver hela Israel, drogo de allasammans upp f\u00f6r att f\u00e5nga David. N\u00e4r David h\u00f6rde detta, drog han ut mot dem.\n14:9 D\u00e5 nu filist\u00e9erna hade fallit in i Refaimsdalen och d\u00e4r f\u00f6retogo plundringst\u00e5g,\n14:10 fr\u00e5gade David Gud: \u00bbSkall jag draga upp mot filist\u00e9erna? Vill du d\u00e5 giva dem i min hand?\u00bb HERREN svarade honom: \u00bbDrag upp; jag vill giva dem i din hand.\u00bb\n14:11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och d\u00e4r slog David dem. D\u00e5 sade David: \u00bbGud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.\u00bb D\u00e4rav fick det st\u00e4llet namnet Baal-Perasim.\n14:12 De l\u00e4mnade d\u00e4r efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle br\u00e4nnas upp i eld.\n14:13 Men filist\u00e9erna f\u00f6retogo \u00e4nnu en g\u00e5ng plundringst\u00e5g i dalen.\n14:14 N\u00e4r David d\u00e5 \u00e5ter fr\u00e5gade Gud, svarade Gud honom: \u00bbDu skall icke draga upp efter dem; du m\u00e5 kringg\u00e5 dem p\u00e5 en omv\u00e4g, s\u00e5 att du kommer \u00f6ver dem fr\u00e5n det h\u00e5ll d\u00e4r bakatr\u00e4den st\u00e5.\n14:15 S\u00e5 snart du sedan h\u00f6r ljudet av steg i bakatr\u00e4dens toppar, drag d\u00e5 ut till strid, ty d\u00e5 har Gud dragit ut framf\u00f6r dig till att sl\u00e5 filist\u00e9ernas h\u00e4r.\u00bb\n14:16 David gjorde s\u00e5som Gud hade bjudit honom; och de slogo filist\u00e9ernas h\u00e4r och f\u00f6rf\u00f6ljde dem fr\u00e5n Gibeon \u00e4nda till Geser.\n14:17 Och ryktet om David gick ut i alla l\u00e4nder, och HERREN l\u00e4t fruktan f\u00f6r honom komma \u00f6ver alla folk.\n15:1 Och han uppf\u00f6rde \u00e5t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats \u00e5t Guds ark och slog upp ett t\u00e4lt \u00e5t den.\n15:2 D\u00e4rvid befallde David: \u00bbInga andra \u00e4n leviterna m\u00e5 b\u00e4ra Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att b\u00e4ra Guds ark och till att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.\u00bb\n15:3 Och David f\u00f6rsamlade hela Israel till Jerusalem f\u00f6r att h\u00e4mta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett \u00e5t den.\n15:4 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;\n15:5 av Kehats barn: Uriel, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, ett hundra tjugu;\n15:6 av Meraris barn: Asaja, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, tv\u00e5 hundra tjugu;\n15:7 av Gersoms barn: Joel, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, ett hundra trettio;\n15:8 av Elisafans barn: Semaja, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, tv\u00e5 hundra;\n15:9 av Hebrons barn: Eliel, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, \u00e5ttio;\n15:10 av Ussiels barn: Amminadab, deras \u00f6verste, och hans br\u00f6der, ett hundra tolv.\n15:11 Och David kallade till sig pr\u00e4sterna Sadok och Ebjatar j\u00e4mte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.\n15:12 Och han sade till dem: \u00bbI \u00e4ren huvudm\u00e4n f\u00f6r leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra br\u00f6der, och h\u00e4mten s\u00e5 HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett \u00e5t den.\n15:13 Ty d\u00e4rf\u00f6r att I f\u00f6rra g\u00e5ngen icke voren tillst\u00e4des var det som HERREN, v\u00e5r Gud, br\u00f6t ned en av oss, till straff f\u00f6r att vi icke s\u00f6kte honom s\u00e5, som tillb\u00f6rligt var.\u00bb\n15:14 D\u00e5 helgade pr\u00e4sterna och leviterna sig till att h\u00e4mta upp HERRENS, Israels Guds, ark.\n15:15 Och s\u00e5som Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med st\u00e4nger, som vilade p\u00e5 deras axlar.\n15:16 Och David sade till de \u00f6versta bland leviterna att de skulle f\u00f6rordna sina br\u00f6der s\u00e5ngarna till tj\u00e4nstg\u00f6ring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle l\u00e5ta ljuda, under det att de h\u00f6jde gl\u00e4djes\u00e5ngen.\n15:17 Leviterna f\u00f6rordnade d\u00e5 Heman, Joels son, och av hans br\u00f6der Asaf, Berekjas son, och av dessas br\u00f6der, Meraris barn, Etan, Kusajas son,\n15:18 och j\u00e4mte dem deras br\u00f6der av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, d\u00f6rrvaktarna.\n15:19 Och s\u00e5ngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl\u00e5 kopparcymbaler.\n15:20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela p\u00e5 psaltare, till Alam\u00f3t.\n15:21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda s\u00e5ngen med harpor, till Seminit.\n15:22 Kenanja, leviternas anf\u00f6rare, n\u00e4r de buro, skulle undervisa i att b\u00e4ra, ty han var kunnig i s\u00e5dant.\n15:23 Berekja och Elkana skulle vara d\u00f6rrvaktare vid arken.\n15:24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, pr\u00e4sterna, skulle bl\u00e5sa i trumpeter framf\u00f6r Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara d\u00f6rrvaktare vid arken.\n15:25 S\u00e5 gingo d\u00e5 David och de \u00e4ldste i Israel och \u00f6verh\u00f6vitsm\u00e4nnen \u00e5stad f\u00f6r att h\u00e4mta HERRENS f\u00f6rbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel.\n15:26 Och d\u00e5 Gud skyddade leviterna som buro HERRENS f\u00f6rbundsark, offrade man sju tjurar och sju v\u00e4durar.\n15:27 D\u00e4rvid var David kl\u00e4dd i en k\u00e5pa av fint linne; s\u00e5 voro ock alla leviterna som buro arken, s\u00e5 ock s\u00e5ngarna och Kenanja, som anf\u00f6rde s\u00e5ngarna, n\u00e4r de buro. Och d\u00e4rj\u00e4mte bar David en linne-efod.\n15:28 Och hela Israel h\u00e4mtade upp HERRENS f\u00f6rbundsark under jubel och basuners ljud; och man bl\u00e5ste i trumpeter och slog cymbaler och l\u00e4t psaltare och harpor ljuda.\n15:29 N\u00e4r d\u00e5 HERRENS f\u00f6rbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom f\u00f6nstret, och d\u00e5 hon s\u00e5g konung David dansa och g\u00f6ra sig glad, fick hon f\u00f6rakt f\u00f6r honom i sitt hj\u00e4rta.\n16:1 Sedan de hade f\u00f6rt Guds ark ditin, st\u00e4llde de den i t\u00e4ltet som David hade slagit upp \u00e5t den, och framburo d\u00e4refter br\u00e4nnoffer och tackoffer inf\u00f6r Guds ansikte.\n16:2 N\u00e4r David hade offrat br\u00e4nnoffret och tackoffret, v\u00e4lsignade han folket i HERRENS namn.\n16:3 Och \u00e5t var och en av alla israeliterna, b\u00e5de man och kvinna, gav han en kaka br\u00f6d, ett stycke k\u00f6tt och en druvkaka.\n16:4 Och han f\u00f6rordnade vissa leviter till att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r HERRENS ark, f\u00f6r att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:\n16:5 Asaf s\u00e5som anf\u00f6rare, n\u00e4st efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl\u00e5 cymbaler.\n16:6 Men pr\u00e4sterna Benaja och Jahasiel skulle best\u00e4ndigt st\u00e5 med sina trumpeter framf\u00f6r Guds f\u00f6rbundsark.\n16:7 P\u00e5 den dagen var det som David f\u00f6rst fastst\u00e4llde den ordningen att man genom Asaf och hans br\u00f6der skulle tacka HERREN p\u00e5 detta s\u00e4tt:\n16:8 \u00bbTacken HERREN, \u00e5kallen hans namn, g\u00f6ren hans g\u00e4rningar kunniga bland folken.\n16:9 Sjungen till hans \u00e4ra, lovs\u00e4gen honom, talen om alla hans under.\n16:10 Ber\u00f6mmen eder av hans heliga namn; gl\u00e4dje sig av hj\u00e4rtat de som s\u00f6ka HERREN.\n16:11 Fr\u00e5gen efter HERREN och hans makt, s\u00f6ken hans ansikte best\u00e4ndigt.\n16:12 T\u00e4nken p\u00e5 de underbara verk som han har gjort, p\u00e5 hans under och hans muns domar,\n16:13 I Israels, hans tj\u00e4nares, s\u00e4d, I Jakobs barn, hans utvalda.\n16:14 Han \u00e4r HERREN, v\u00e5r Gud; \u00f6ver hela jorden g\u00e5 hans domar.\n16:15 T\u00e4nken evinnerligen p\u00e5 hans f\u00f6rbund, intill tusen sl\u00e4kten p\u00e5 vad han har stadgat,\n16:16 p\u00e5 det f\u00f6rbund han sl\u00f6t med Abraham och p\u00e5 hans ed till Isak.\n16:17 Han fastst\u00e4llde det f\u00f6r Jakob till en stadga, f\u00f6r Israel till ett evigt f\u00f6rbund;\n16:18 han sade: '\u00c5t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'\n16:19 D\u00e5 voren I \u00e4nnu en liten hop, I voren ringa och fr\u00e4mlingar d\u00e4rinne.\n16:20 Och de vandrade \u00e5stad ifr\u00e5n folk till folk ifr\u00e5n ett rike bort till ett annat.\n16:21 Han tillstadde ingen att g\u00f6ra dem skada, han straffade konungar f\u00f6r deras skull:\n16:22 'Kommen icke vid mina smorda, och g\u00f6ren ej mina profeter n\u00e5got ont.'\n16:23 Sjungen till HERRENS \u00e4ra, alla l\u00e4nder, b\u00e5den gl\u00e4dje var dag, f\u00f6rkunnen hans fr\u00e4lsning.\n16:24 F\u00f6rt\u00e4ljen bland hedningarna hans \u00e4ra, bland alla folk hans under.\n16:25 Ty stor \u00e4r HERREN och h\u00f6gt lovad, och fruktansv\u00e4rd \u00e4r han mer \u00e4n alla gudar.\n16:26 Ty folkens alla gudar \u00e4ro avgudar, men HERREN \u00e4r den som har gjort himmelen.\n16:27 Majest\u00e4t och h\u00e4rlighet \u00e4ro inf\u00f6r hans ansikte, makt och fr\u00f6jd i hans boning.\n16:28 Given \u00e5t HERREN, I folkens sl\u00e4kter, given \u00e5t HERREN \u00e4ra och makt;\n16:29 given \u00e5t HERREN hans namns \u00e4ra, b\u00e4ren fram sk\u00e4nker och kommen inf\u00f6r hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.\n16:30 B\u00e4ven f\u00f6r hans ansikte, alla l\u00e4nder; se, jordkretsen st\u00e5r fast och vacklar icke.\n16:31 Himmelen vare glad, och jorden fr\u00f6jde sig, och bland hedningarna s\u00e4ge man: 'HERREN \u00e4r nu konung!'\n16:32 Havet bruse och allt vad d\u00e4ri \u00e4r, marken gl\u00e4dje sig och allt som \u00e4r d\u00e4rp\u00e5;\n16:33 ja, d\u00e5 juble skogens tr\u00e4d inf\u00f6r HERREN, ty han kommer f\u00f6r att d\u00f6ma jorden.\n16:34 Tacken HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n16:35 och s\u00e4gen: 'Fr\u00e4ls oss, du v\u00e5r fr\u00e4lsnings Gud, f\u00f6rsamla oss och r\u00e4dda oss fr\u00e5n hedningarna, s\u00e5 att vi f\u00e5 prisa ditt heliga namn och ber\u00f6mma oss av ditt lov.'\n16:36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr\u00e5n evighet till evighet!\u00bb Och allt folket sade: \u00bbAmen\u00bb, och lovade HERREN.\n16:37 Och han gav d\u00e4r, inf\u00f6r HERRENS f\u00f6rbundsark, \u00e5t Asaf och hans br\u00f6der uppdraget att best\u00e4ndigt g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r arken, var dag med de f\u00f6r den dagen best\u00e4mda sysslorna.\n16:38 Men Obed-Edom och deras br\u00f6der voro sextio\u00e5tta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till d\u00f6rrvaktare.\n16:39 Och pr\u00e4sten Sadok och hans br\u00f6der, pr\u00e4sterna, anst\u00e4llde han inf\u00f6r HERRENS tabernakel, p\u00e5 offerh\u00f6jden i Gibeon,\n16:40 f\u00f6r att de best\u00e4ndigt skulle offra \u00e5t HERREN br\u00e4nnoffer p\u00e5 br\u00e4nnoffersaltaret, morgon och afton, och g\u00f6ra allt vad som var f\u00f6reskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit \u00e5t Israel;\n16:41 och j\u00e4mte dem Heman och Jedutun och de \u00f6vriga namngivna utvalda, p\u00e5 det att de skulle tacka HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n16:42 Och hos dessa, n\u00e4mligen Heman och Jedutun, f\u00f6rvarades trumpeter och cymbaler \u00e5t dem som skulle spela, s\u00e5 ock andra instrumenter som h\u00f6rde till gudstj\u00e4nsten. Och Jedutuns s\u00f6ner gjorde han till d\u00f6rrvaktare.\n16:43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David v\u00e4nde om f\u00f6r att h\u00e4lsa sitt husfolk.\n17:1 D\u00e5 nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: \u00bbSe, jag bor i ett hus av cedertr\u00e4, under det att HERRENS f\u00f6rbundsark st\u00e5r under ett t\u00e4lt.\u00bb\n17:2 Natan sade till David: \u00bbG\u00f6r allt vad du har i sinnet; ty Gud \u00e4r med dig.\u00bb\n17:3 Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:\n17:4 \u00bbG\u00e5 och s\u00e4g till min tj\u00e4nare David: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i.\n17:5 Jag har ju icke bott i n\u00e5got hus, fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde Israel hitupp \u00e4nda till denna dag, utan jag har flyttat ifr\u00e5n t\u00e4lt till t\u00e4lt, ifr\u00e5n tabernakel till tabernakel.\n17:6 Har jag d\u00e5 n\u00e5gonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt s\u00e5 till n\u00e5gon enda av Israels domare, som jag har f\u00f6rordnat till herde f\u00f6r mitt folk: 'Varf\u00f6r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr\u00e4?'\n17:7 Och nu skall du s\u00e4ga s\u00e5 till min tj\u00e4nare David: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Fr\u00e5n betesmarken, d\u00e4r du f\u00f6ljde f\u00e5ren, har jag h\u00e4mtat dig, f\u00f6r att du skulle bliva en furste \u00f6ver mitt folk Israel.\n17:8 Och jag har varit med dig p\u00e5 alla dina v\u00e4gar och utrotat alla dina fiender f\u00f6r dig. Och jag vill g\u00f6ra dig ett namn, s\u00e5dant som de st\u00f6rstes namn p\u00e5 jorden.\n17:9 Jag skall bereda en plats \u00e5t mitt folk Israel och plantera det, s\u00e5 att det f\u00e5r bo kvar d\u00e4r, utan att vidare bliva oroat. Or\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskor skola icke mer f\u00f6r\u00f6da det, s\u00e5som fordom skedde,\n17:10 och s\u00e5som det har varit allt ifr\u00e5n den tid d\u00e5 jag f\u00f6rordnade domare \u00f6ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. S\u00e5 f\u00f6rkunnar jag nu f\u00f6r dig att HERREN skall bygga ett hus \u00e5t dig.\n17:11 Ty det skall ske, att n\u00e4r din tid \u00e4r ute och du g\u00e5r till dina f\u00e4der skall jag efter dig upph\u00f6ja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall bef\u00e4sta hans konungamakt.\n17:12 Han skall bygga ett hus \u00e5t mig, och jag skall bef\u00e4sta hans tron f\u00f6r evig tid.\n17:13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min n\u00e5d skall jag icke l\u00e5ta vika ifr\u00e5n honom, s\u00e5som jag l\u00e4t den vika ifr\u00e5n din f\u00f6retr\u00e4dare.\n17:14 Jag skall h\u00e5lla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike f\u00f6r evig tid, och hans tron skall vara bef\u00e4st f\u00f6r evig tid.\u00bb\n17:15 Alldeles i \u00f6verensst\u00e4mmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.\n17:16 D\u00e5 gick konung David in och satte sig ned inf\u00f6r HERRENS ansikte och sade: \u00bbVem \u00e4r jag, HERRE Gud, och vad \u00e4r mitt hus, eftersom du har l\u00e5tit mig komma h\u00e4rtill?\n17:17 Och detta har likv\u00e4l synts dig vara f\u00f6r litet, o Gud; du har talat ang\u00e5ende din tj\u00e4nares hus om det som ligger l\u00e5ngt fram i tiden. Ja, du har sett till mig p\u00e5 m\u00e4nniskos\u00e4tt, for att upph\u00f6ja mig, HERRE Gud.\n17:18 Vad skall nu David vidare s\u00e4ga till dig om den \u00e4ra du har bevisat din tj\u00e4nare? Du k\u00e4nner ju din tj\u00e4nare.\n17:19 HERRE, f\u00f6r din tj\u00e4nares skull och efter ditt hj\u00e4rta har du gjort allt detta stora och f\u00f6rkunnat alla dessa stora ting.\n17:20 HERRE, ingen \u00e4r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h\u00f6rt med v\u00e5ra \u00f6ron.\n17:21 Och var finnes p\u00e5 jorden n\u00e5got enda folk som \u00e4r likt ditt folk Israel, vilket Gud sj\u00e4lv har g\u00e5tt \u00e5stad att f\u00f6rlossa \u00e5t sig till ett folk -- f\u00f6r att s\u00e5 g\u00f6ra dig ett stort och fruktansv\u00e4rt namn, i det att du f\u00f6rjagade hedningarna f\u00f6r ditt folk, det som du hade f\u00f6rlossat ifr\u00e5n Egypten?\n17:22 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk \u00e5t dig f\u00f6r evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud\n17:23 S\u00e5 m\u00e5 nu, HERRE, vad du har talat om din tj\u00e4nare och om hans hus bliva fast f\u00f6r evig tid; g\u00f6r s\u00e5som du har talat.\n17:24 D\u00e5 skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s\u00e5 att man skall s\u00e4ga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, \u00e4r Gud \u00f6ver Israel.' Och s\u00e5 skall din tj\u00e4nare Davids hus best\u00e5 inf\u00f6r dig.\n17:25 Ty du, min Gud, har uppenbarat f\u00f6r din tj\u00e4nare att du skall bygga honom ett hus; d\u00e4rf\u00f6r har din tj\u00e4nare dristat att bedja inf\u00f6r dig.\n17:26 Och nu, HERRE, du \u00e4r Gud; och d\u00e5 du har lovat din tj\u00e4nare detta goda,\n17:27 s\u00e5 m\u00e5 du nu ock v\u00e4rdigas v\u00e4lsigna din tj\u00e4nares hus, s\u00e5 att det f\u00f6rbliver evinnerligen inf\u00f6r dig. Ty vad du, HERRE, v\u00e4lsignar, det \u00e4r v\u00e4lsignat evinnerligen.\u00bb\n18:1 En tid h\u00e4refter slog David filist\u00e9erna och kuvade dem. D\u00e4rvid tog han Gat med underlydande orter ur filist\u00e9ernas hand.\n18:2 Han slog ock moabiterna; s\u00e5 blevo moabiterna David underd\u00e5niga och f\u00f6rde till honom sk\u00e4nker.\n18:3 Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, n\u00e4r denne hade dragit \u00e5stad f\u00f6r att bef\u00e4sta sitt v\u00e4lde vid floden Frat.\n18:4 Och David tog ifr\u00e5n honom ett tusen vagnar och tog till f\u00e5nga sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l\u00e4t avsk\u00e4ra fotsenorna p\u00e5 alla vagnsh\u00e4starna, utom p\u00e5 ett hundra h\u00e4star, som han skonade.\n18:5 N\u00e4r sedan aram\u00e9erna fr\u00e5n Damaskus kommo f\u00f6r att hj\u00e4lpa Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv\u00e5 tusen man av dem.\n18:6 Och David insatte fogdar bland aram\u00e9erna i Damaskus; och aram\u00e9erna blevo David underd\u00e5niga och f\u00f6rde till honom sk\u00e4nker. S\u00e5 gav HERREN seger \u00e5t David, varhelst han drog fram.\n18:7 Och David tog de gyllene sk\u00f6ldar som Hadaresers tj\u00e4nare hade burit och f\u00f6rde dem till Jerusalem.\n18:8 Och fr\u00e5n Hadaresers st\u00e4der Tibhat och Kun tog David koppar i stor myckenhet; d\u00e4rav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och koppark\u00e4rlen.\n18:9 D\u00e5 nu Tou, konungen i Hamat, h\u00f6rde att David hade slagit Hadaresers, konungens i Soba, hela h\u00e4r,\n18:10 s\u00e4nde han sin son Hadoram till konung David f\u00f6r att h\u00e4lsa honom och lyck\u00f6nska honom, d\u00e4rf\u00f6r att han hade givit sig i strid med Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous fiende. Han s\u00e4nde ock alla slags k\u00e4rl av guld, silver och koppar.\n18:11 Ocks\u00e5 dessa helgade konung David \u00e5t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade hemf\u00f6rt fr\u00e5n alla andra folk: fr\u00e5n edom\u00e9erna, moabiterna, Ammons barn, filist\u00e9erna och amalekiterna.\n18:12 Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edom\u00e9erna i Saltdalen, aderton tusen man,\n18:13 insatte han fogdar i Edom; och alla edom\u00e9er blevo David underd\u00e5niga. S\u00e5 gav HERREN seger \u00e5t David, varhelst han drog fram.\n18:14 David regerade nu \u00f6ver hela Israel; och han skipade lag och r\u00e4tt \u00e5t allt sitt folk.\n18:15 Joab, Serujas son, hade bef\u00e4let \u00f6ver krigsh\u00e4ren, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.\n18:16 Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro pr\u00e4ster, och Sausa var sekreterare.\n18:17 Benaja, Jojadas son, hade bef\u00e4let \u00f6ver keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna; men Davids s\u00f6ner voro de f\u00f6rn\u00e4mste vid konungens sida.\n19:1 En tid h\u00e4refter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son blev konung efter honom.\n19:2 D\u00e5 sade David: \u00bbJag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v\u00e4nskap, eftersom hans fader bevisade mig v\u00e4nskap.\u00bb Och David skickade s\u00e4ndebud f\u00f6r att tr\u00f6sta honom i hans sorg efter fadern. N\u00e4r s\u00e5 Davids tj\u00e4nare kommo till Ammons barns land, till Hanun, f\u00f6r att tr\u00f6sta honom,\n19:3 sade Ammons barns furstar till Hanun: \u00bbMenar du att David d\u00e4rmed att han s\u00e4nder tr\u00f6stare till dig vill visa dig att han \u00e4rar din fader? Nej, f\u00f6r att unders\u00f6ka och f\u00f6rd\u00e4rva och bespeja landet hava hans tj\u00e4nare kommit till dig.\u00bb\n19:4 D\u00e5 tog Hanun Davids tj\u00e4nare och l\u00e4t raka dem och sk\u00e4ra av deras kl\u00e4der mitt p\u00e5, \u00e4nda uppe vid s\u00e4tet, och l\u00e4t dem s\u00e5 g\u00e5.\n19:5 Och man kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r David vad som hade h\u00e4nt m\u00e4nnen; d\u00e5 s\u00e4nde han bud emot dem, ty m\u00e4nnen voro ju mycket van\u00e4rade. Och konungen l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbStannen i Jeriko, till dess edert sk\u00e4gg hinner v\u00e4xa ut, och kommen s\u00e5 tillbaka.\u00bb\n19:6 D\u00e5 nu Ammons barn ins\u00e5go att de hade gjort sig f\u00f6rhatliga f\u00f6r David, s\u00e4nde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver f\u00f6r att leja sig vagnar och ryttare fr\u00e5n Aram-Naharaim, fr\u00e5n Aram-Maaka och fr\u00e5n Soba.\n19:7 De lejde sig trettiotv\u00e5 tusen vagnar, \u00e4vensom hj\u00e4lp av konungen i Maaka med hans folk; dessa kommo och l\u00e4grade sig framf\u00f6r Medeba. Ammons barn f\u00f6rsamlade sig ock fr\u00e5n sina st\u00e4der och kommo f\u00f6r att strida.\n19:8 N\u00e4r David h\u00f6rde detta, s\u00e4nde han \u00e5stad Joab med hela h\u00e4ren, de tappraste krigarna.\n19:9 Och Ammons barn drogo ut och st\u00e4llde upp sig till strid vid ing\u00e5ngen till staden; men de konungar som hade kommit dit st\u00e4llde upp sig f\u00f6r sig sj\u00e4lva p\u00e5 f\u00e4ltet.\n19:10 D\u00e5 Joab nu s\u00e5g att han hade fiender b\u00e5de framf\u00f6r sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och st\u00e4llde sedan upp sig mot aram\u00e9erna.\n19:11 Men det \u00f6vriga folket \u00f6verl\u00e4mnade han \u00e5t sin broder Absai, och dessa fingo st\u00e4lla upp sig mot Ammons barn.\n19:12 Och han sade: \u00bbOm aram\u00e9erna bliva mig \u00f6verm\u00e4ktiga, s\u00e5 skall du komma mig till hj\u00e4lp; och om Ammons barn bliva dig \u00f6verm\u00e4ktiga, s\u00e5 vill jag hj\u00e4lpa dig.\n19:13 Var nu vid gott mod; ja, l\u00e5t oss visa mod i striden f\u00f6r v\u00e5rt folk och f\u00f6r v\u00e5r Guds st\u00e4der. Sedan m\u00e5 HERREN g\u00f6ra vad honom t\u00e4ckes.\n19:14 D\u00e4refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aram\u00e9erna, och de flydde f\u00f6r honom.\n19:15 Men n\u00e4r Ammons barn s\u00e5go att aram\u00e9erna flydde, flydde ocks\u00e5 de f\u00f6r hans broder Absai och beg\u00e5vo sig in i staden. D\u00e5 begav sig Joab till Jerusalem.\n19:16 D\u00e5 allts\u00e5 aram\u00e9erna s\u00e5go att de hade blivit slagna av Israel, s\u00e4nde de bud att de aram\u00e9er som bodde p\u00e5 andra sidan floden skulle rycka ut, anf\u00f6rda av Sofak, Hadaresers h\u00e4rh\u00f6vitsman.\n19:17 N\u00e4r detta blev ber\u00e4ttat f\u00f6r David, f\u00f6rsamlade han hela Israel och gick \u00f6ver Jordan, och d\u00e5 han kom fram till dem, st\u00e4llde han upp sig i slagordning mot dem; och n\u00e4r David hade st\u00e4llt upp sig till strid mot aram\u00e9erna, g\u00e5vo dessa sig i strid med honom.\n19:18 Men aram\u00e9erna flydde undan f\u00f6r Israel, och David dr\u00e4pte av aram\u00e9erna manskapet p\u00e5 sju tusen vagnar, s\u00e5 ock fyrtio tusen man fotfolk; h\u00e4rh\u00f6vitsmannen Sofak d\u00f6dade han ock.\n19:19 D\u00e5, allts\u00e5 Hadaresers tj\u00e4nare s\u00e5go att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom underd\u00e5niga. Efter detta ville aram\u00e9erna icke vidare hj\u00e4lpa Ammons barn.\n20:1 F\u00f6ljande \u00e5r, vid den tid d\u00e5 konungarna pl\u00e4gade draga i f\u00e4lt, t\u00e5gade Joab ut med krigsh\u00e4ren och h\u00e4rjade Ammons barns land, och kom s\u00e5 och bel\u00e4grade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem. Och Joab intog Rabba och f\u00f6rst\u00f6rde det.\n20:2 Och David tog deras konungs krona fr\u00e5n hans huvud, den befanns v\u00e4ga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p\u00e5 Davids huvud. Och han f\u00f6rde ut byte fr\u00e5n staden i stor myckenhet.\n20:3 Och folket d\u00e4rinne f\u00f6rde han ut och s\u00f6ndersargade dem med s\u00e5gar och tr\u00f6skvagnar av j\u00e4rn och med bilor. S\u00e5 gjorde David mot Ammons barns alla st\u00e4der. Sedan v\u00e4nde David med allt folket tillbaka till Jerusalem.\n20:4 D\u00e4refter uppstod en strid med filist\u00e9erna vid Geser; husatiten Sibbekai slog d\u00e5 ned Sippai, en av rafa\u00e9ernas avkomlingar; s\u00e5 blevo de kuvade.\n20:5 \u00c5ter stod en strid med filist\u00e9erna; Elhanan, Jaurs son, slog d\u00e5 ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft liknade en v\u00e4vbom.\n20:6 \u00c5ter stod en strid vid Gat. D\u00e4r var en reslig man som hade sex fingrar och sex t\u00e5r, tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafa\u00e9erna.\n20:7 Denne sm\u00e4dade Israel; d\u00e5 blev han nedgjord av Jonatan, son till Simea, Davids broder.\n20:8 Dessa voro avkomlingar av rafa\u00e9erna i Gat; och de f\u00f6llo f\u00f6r Davids och hans tj\u00e4nares hand.\n21:1 Men Satan tr\u00e4dde upp mot Israel och uppeggade David till att r\u00e4kna Israel.\n21:2 D\u00e5 sade David till Joab och till folkets andra h\u00f6vitsman: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och r\u00e4knen Israel, fr\u00e5n Beer-Seba \u00e4nda till Dan, och given mig besked d\u00e4rom, s\u00e5 att jag f\u00e5r veta huru m\u00e5nga de \u00e4ro.\u00bb\n21:3 Joab svarade: \u00bbM\u00e5 HERREN \u00e4n vidare f\u00f6r\u00f6ka sitt folk hundrafalt. \u00c4ro de d\u00e5 icke, min herre konung, allasammans min herres tj\u00e4nare? Varf\u00f6r beg\u00e4r d\u00e5 min herre s\u00e5dant? Varf\u00f6r skulle man d\u00e4rmed draga skuld \u00f6ver Israel?\n21:4 Likv\u00e4l blev konungens befallning g\u00e4llande, trots Joab. Allts\u00e5 drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s\u00e5 hem igen till Jerusalem.\n21:5 Och Joab uppgav f\u00f6r David vilken slutsumma folkr\u00e4kningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade man.\n21:6 Men Levi och Benjamin hade han icke r\u00e4knat j\u00e4mte de andra, ty konungens befallning var en styggelse f\u00f6r Joab.\n21:7 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hems\u00f6kte Israel.\n21:8 D\u00e5 sade David till Gud: \u00bbJag har syndat storligen d\u00e4ri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tj\u00e4nares missg\u00e4rning, ty jag har handlat mycket d\u00e5raktigt.\u00bb\n21:9 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:\n21:10 \u00bbG\u00e5 och tala till David och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Tre ting l\u00e4gger jag fram f\u00f6r dig; v\u00e4lj bland dem ut \u00e5t dig ett som du vill att jag skall g\u00f6ra dig.\u00bb\n21:11 D\u00e5 gick Gad in till David och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN:\n21:12 Tag vilketdera du vill: antingen hungersn\u00f6d i tre \u00e5r, eller f\u00f6r\u00f6delse i tre m\u00e5nader genom dina ov\u00e4nners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders sv\u00e4rd, eller HERRENS sv\u00e4rd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS \u00e4ngel sprider f\u00f6rd\u00e4rv inom hela Israels omr\u00e5de. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n21:13 David svarade Gad: \u00bbJag \u00e4r i stor v\u00e5nda. Men l\u00e5t mig d\u00e5 falla i HERRENS hand, ty hans barmh\u00e4rtighet \u00e4r mycket stor; i m\u00e4nniskohand vill jag icke falla.\u00bb\n21:14 S\u00e5 l\u00e4t d\u00e5 HERREN pest komma i Israel, s\u00e5 att sjuttio tusen m\u00e4n av Israel f\u00f6llo.\n21:15 Och Gud s\u00e4nde en \u00e4ngel mot Jerusalem till att f\u00f6rd\u00e4rva det. Men n\u00e4r denne h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00f6rd\u00e4rva, s\u00e5g HERREN d\u00e4rtill och \u00e5ngrade det onda, s\u00e5 att han sade till \u00e4ngeln, F\u00f6rd\u00e4rvaren: \u00bbDet \u00e4r nog; drag nu din hand tillbaka.\u00bb Och HERRENS \u00e4ngel stod d\u00e5 vid jebus\u00e9en Ornans tr\u00f6skplats.\n21:16 N\u00e4r nu David lyfte upp sina \u00f6gon och fick se HERRENS \u00e4ngel st\u00e5ende mellan jorden och himmelen med ett blottat sv\u00e4rd i sin hand, utr\u00e4ckt \u00f6ver Jerusalem, d\u00e5 f\u00f6llo han och de \u00e4ldste, h\u00f6ljda i sorgdr\u00e4kt, ned p\u00e5 sina ansikten.\n21:17 Och David sade till Gud: \u00bbDet var ju jag som befallde att folket skulle r\u00e4knas. Det \u00e4r d\u00e5 jag som har syndat och gjort vad ont \u00e4r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, m\u00e5 din hand v\u00e4nda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, s\u00e5 att det bliver hems\u00f6kt.\u00bb\n21:18 Men HERRENS \u00e4ngel befallde Gad att s\u00e4ga till David att David skulle g\u00e5 \u00e5stad och resa ett altare \u00e5t HERREN p\u00e5 jebus\u00e9en Ornans tr\u00f6skplats.\n21:19 Och David gick \u00e5stad p\u00e5 grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.\n21:20 D\u00e5 Ornan nu v\u00e4nde sig om, fick han se \u00e4ngeln; och hans fyra s\u00f6ner som voro med honom, g\u00f6mde sig. Men Ornan h\u00f6ll p\u00e5 att tr\u00f6ska vete.\n21:21 Och David kom till Ornan; n\u00e4r d\u00e5 Ornan s\u00e5g upp och fick se David, gick han fram ifr\u00e5n tr\u00f6skplatsen och f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte f\u00f6r David.\n21:22 Och David sade till Ornan: \u00bbGiv mig den plats d\u00e4r du tr\u00f6skar din s\u00e4d, s\u00e5 att jag d\u00e4r kan bygga ett altare \u00e5t HERREN; giv mig den f\u00f6r full betalning; och m\u00e5 s\u00e5 hems\u00f6kelsen upph\u00f6ra bland folket.\u00bb\n21:23 D\u00e5 sade Ornan till David: \u00bbTag den, och m\u00e5 sedan min herre konungen g\u00f6ra vad honom t\u00e4ckes. Se, h\u00e4r giver jag dig f\u00e4kreaturen till br\u00e4nnoffer och tr\u00f6skvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.\u00bb\n21:24 Men konung David svarade Ornan: \u00bbNej, jag vill k\u00f6pa det f\u00f6r full betalning; ty jag vill icke taga \u00e5t HERREN det som \u00e4r ditt, och offra br\u00e4nnoffer som jag har f\u00e5tt f\u00f6r intet.\u00bb\n21:25 Och David gav \u00e5t Ornan f\u00f6r platsen sex hundra siklar guld, i full vikt.\n21:26 Och David byggde d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN och offrade br\u00e4nnoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld fr\u00e5n himmelen p\u00e5 br\u00e4nnoffersaltaret.\n21:27 Och p\u00e5 HERRENS befallning stack \u00e4ngeln sitt sv\u00e4rd tillbaka i skidan.\n21:28 D\u00e5, n\u00e4r David f\u00f6rnam att HERREN hade b\u00f6nh\u00f6rt honom p\u00e5 jebus\u00e9en Ornans tr\u00f6skplats, offrade han d\u00e4r.\n21:29 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade l\u00e5tit g\u00f6ra i \u00f6knen, stod j\u00e4mte br\u00e4nnoffersaltaret, vid den tiden p\u00e5 offerh\u00f6jden i Gibeon.\n21:30 Dock v\u00e5gade David icke komma inf\u00f6r Guds ansikte f\u00f6r att s\u00f6ka honom; s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckt var han f\u00f6r HERRENS \u00e4ngels sv\u00e4rd.\n22:1 Och David sade: \u00bbH\u00e4r skall HERREN Guds hus st\u00e5, och h\u00e4r altaret f\u00f6r Israels br\u00e4nnoffer.\u00bb\n22:2 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de fr\u00e4mlingar som funnos i Israels land; och han anst\u00e4llde hantverkare, som skulle hugga ut stenar f\u00f6r att d\u00e4rmed bygga Guds hus.\n22:3 Och David anskaffade j\u00e4rn i myckenhet till spikar p\u00e5 d\u00f6rrarna i portarna och till krampor, s\u00e5 ock koppar i s\u00e5dan myckenhet att den icke kunde v\u00e4gas,\n22:4 och cederbj\u00e4lkar i otalig m\u00e4ngd; ty sidonierna och tyrierna f\u00f6rde cedertr\u00e4 i myckenhet till David.\n22:5 David t\u00e4nkte n\u00e4mligen: \u00bbMin son Salomo \u00e4r ung och sp\u00e4d, men huset som skall byggas \u00e5t HERREN m\u00e5ste g\u00f6ras \u00f6verm\u00e5ttan stort, s\u00e5 att det bliver namnkunnigt och prisat i alla l\u00e4nder; jag vill d\u00e4rf\u00f6r skaffa f\u00f6rr\u00e5d \u00e5t honom.\u00bb S\u00e5 skaffade David f\u00f6rr\u00e5d i myckenhet f\u00f6re sin d\u00f6d.\n22:6 Och han kallade till sig sin son Salomo och bj\u00f6d honom att bygga ett hus \u00e5t HERREN, Israels Gud.\n22:7 Och David sade till sin son Salomo: \u00bbJag hade sj\u00e4lv i sinnet att bygga ett hus \u00e5t HERRENS, min Guds, namn.\n22:8 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i myckenhet och f\u00f6rt stora krig; du skall icke bygga ett hus \u00e5t mitt namn, eftersom du har utgjutit s\u00e5 mycket blod p\u00e5 jorden, i min \u00e5syn.\n22:9 Men se, \u00e5t dig skall f\u00f6das en son; han skall bliva en frids\u00e4ll man, och jag skall l\u00e5ta honom f\u00e5 fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag l\u00e5ta vila \u00f6ver Israel i hans dagar.\n22:10 Han skall bygga ett hus \u00e5t mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall bef\u00e4sta hans konungatron \u00f6ver Israel f\u00f6r evig tid.\n22:11 S\u00e5 vare nu HERREN med dig, min son; m\u00e5 du bliva lyckosam och f\u00e5 bygga HERRENS, din Guds, hus, s\u00e5som han har lovat om dig.\n22:12 M\u00e5 HERREN allenast giva dig klokhet och f\u00f6rst\u00e5nd, n\u00e4r han s\u00e4tter dig till h\u00e4rskare \u00f6ver Israel, och f\u00f6rhj\u00e4lpa dig till att h\u00e5lla HERRENS, din Guds, lag.\n22:13 D\u00e5 skall du bliva lyckosam, om du h\u00e5ller och g\u00f6r efter de stadgar och r\u00e4tter som HERREN har bjudit Mose att \u00e5l\u00e4gga Israel. Var frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; frukta icke och var icke f\u00f6rsagd.\n22:14 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus ett hundra tusen talenter guld och tusen g\u00e5nger tusen talenter silver, d\u00e4rtill av koppar och j\u00e4rn mer \u00e4n som kan v\u00e4gas, ty s\u00e5 mycket \u00e4r det; tr\u00e4virke och sten har jag ock anskaffat, och mer m\u00e5 du sj\u00e4lv anskaffa.\n22:15 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och timmerm\u00e4n, och d\u00e4rtill allahanda folk som \u00e4r kunnigt i allt slags annat arbete.\n22:16 P\u00e5 guldet, silvret, kopparen och j\u00e4rnet kan ingen r\u00e4kning h\u00e5llas. Upp d\u00e5 och g\u00e5 till verket; och vare HERREN med dig!\u00bb\n22:17 D\u00e4refter bj\u00f6d David alla Israels furstar att de skulle underst\u00f6dja hans son Salomo; han sade:\n22:18 \u00bbHERREN, eder Gud, \u00e4r ju med eder och har l\u00e5tit eder f\u00e5 ro p\u00e5 alla sidor; ty han har givit landets f\u00f6rra inbyggare i min hand, och landet har blivit HERREN och hans folk underd\u00e5nigt.\n22:19 S\u00e5 v\u00e4nden nu edert hj\u00e4rta och eder sj\u00e4l till att s\u00f6ka HERREN, eder Gud; och st\u00e5n upp och byggen HERREN Guds helgedom, s\u00e5 att man kan f\u00f6ra HERRENS f\u00f6rbundsark och vad annat som h\u00f6r till Guds helgedom in i det hus som skall byggas \u00e5t HERRENS namn.\u00bb\n23:1 Och n\u00e4r David blev gammal och levnadsm\u00e4tt, gjorde han sin son Salomo till konung \u00f6ver Israel.\n23:2 Och han f\u00f6rsamlade alla Israels furstar, s\u00e5 ock pr\u00e4sterna och leviterna.\n23:3 Och leviterna blevo r\u00e4knade, de n\u00e4mligen som voro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver; och deras antal, antalet av alla personer av mank\u00f6n, utgjorde trettio\u00e5tta tusen.\n23:4 \u00bbAv dessa\u00bb, sade han, \u00bbskola tjugufyra tusen f\u00f6rest\u00e5 sysslorna vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsm\u00e4n och domare;\n23:5 fyra tusen skola vara d\u00f6rrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga HERREN till de instrumenter som jag har l\u00e5tit g\u00f6ra f\u00f6r lovs\u00e5ngen.\u00bb\n23:6 Och David delade dem i avdelningar efter Levis s\u00f6ner, Gerson Kehat och Merari.\n23:7 Till gersoniterna h\u00f6rde Laedan och Simei.\n23:8 Laedans s\u00f6ner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre.\n23:9 Simeis s\u00f6ner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa voro huvudm\u00e4n f\u00f6r Laedans familjer.\n23:10 Och Simeis s\u00f6ner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro Simeis s\u00f6ner, tillsammans fyra.\n23:11 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade icke m\u00e5nga barn; d\u00e4rf\u00f6r fingo de utg\u00f6ra allenast en familj, en ordning.\n23:12 Kehats s\u00f6ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra.\n23:13 Amrams s\u00f6ner voro Aron och Mose. Och Aron blev j\u00e4mte sina s\u00f6ner f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid avskild till att helgas s\u00e5som h\u00f6ghelig, till att f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid ant\u00e4nda r\u00f6kelse inf\u00f6r HERREN och g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom och v\u00e4lsigna i hans namn.\n23:14 Men gudsmannen Moses s\u00f6ner r\u00e4knades till Levi stam.\n23:15 Moses s\u00f6ner voro Gersom och Elieser.\n23:16 Gersoms s\u00f6ner voro Sebuel, huvudmannen.\n23:17 Och Eliesers s\u00f6ner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra s\u00f6ner; men Rehabjas s\u00f6ner voro \u00f6verm\u00e5ttan talrika.\n23:18 Jishars s\u00f6ner voro Selomit, huvudmannen.\n23:19 Hebrons s\u00f6ner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fj\u00e4rde.\n23:20 Ussiels s\u00f6ner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.\n23:21 Meraris s\u00f6ner voro Maheli och Musi. Mahelis s\u00f6ner voro Eleasar och Kis.\n23:22 N\u00e4r Eleasar dog, l\u00e4mnade han inga s\u00f6ner efter sig, utan allenast d\u00f6ttrar; men Kis' s\u00f6ner, deras fr\u00e4nder, togo dessa till hustrur.\n23:23 Musis s\u00f6ner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.\n23:24 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, var person f\u00f6r sig, de som kunde f\u00f6rr\u00e4tta sysslor vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus, n\u00e4mligen de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver.\n23:25 Ty David sade: \u00bbHERREN, Israels Gud, har l\u00e5tit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;\n23:26 d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6va icke heller leviterna mer b\u00e4ra tabernaklet och alla redskap till tj\u00e4nstg\u00f6ringen d\u00e4rvid.\u00bb\n23:27 (Enligt ber\u00e4ttelsen om Davids sista tid r\u00e4knades n\u00e4mligen av Levi barn de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver.)\n23:28 De fingo i st\u00e4llet sin plats vid Arons s\u00f6ners sida f\u00f6r tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus, i vad som r\u00f6rde f\u00f6rg\u00e5rdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i Guds hus,\n23:29 vare sig det g\u00e4llde sk\u00e5debr\u00f6den eller det fina mj\u00f6let till spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pl\u00e5tarna eller det hopkn\u00e5dade mj\u00f6let, eller n\u00e5got m\u00e5tt och m\u00e5l,\n23:30 eller att var morgon g\u00f6ra tj\u00e4nst genom att tacka och lova HERREN, och likaledes var afton,\n23:31 eller att offra alla br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN p\u00e5 sabbaterna, vid nym\u00e5naderna och vid h\u00f6gtiderna, till best\u00e4mt antal och s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet f\u00f6r dem, best\u00e4ndigt, inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n23:32 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid uppenbarelset\u00e4ltet och vid det heliga, vad Arons s\u00f6ner, deras br\u00f6der, hade att iakttaga vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus.\n24:1 Och Arons s\u00f6ner hade f\u00f6ljande avdelningar: Arons s\u00f6ner voro Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.\n24:2 Men Nadab och Abihu dogo f\u00f6re sin fader; och de hade inga s\u00f6ner. S\u00e5 blevo allenast Eleasar och Itamar pr\u00e4ster.\n24:3 Och David j\u00e4mte Sadok, av Eleasars s\u00f6ner, och Ahimelek, av Itamars s\u00f6ner, indelade dem och best\u00e4mde den ordning i vilken de skulle g\u00f6ra tj\u00e4nst.\n24:4 D\u00e5 nu Eleasars s\u00f6ner befunnos hava flera huvudm\u00e4n \u00e4n Itamars s\u00f6ner, indelade man dem s\u00e5, att Eleasars s\u00f6ner fingo sexton huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer och Itamars s\u00f6ner \u00e5tta huvudm\u00e4n f\u00f6r sina familjer.\n24:5 Man indelade dem genom lottkastning, de f\u00f6rra s\u00e5v\u00e4l som de senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos b\u00e5de av Eleasars s\u00f6ner och av Itamars s\u00f6ner.\n24:6 Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade upp dem i n\u00e4rvaro av konungen, furstarna och pr\u00e4sten Sadok och Ahimelek, Ebjatars son, och i n\u00e4rvaro av huvudm\u00e4nnen f\u00f6r pr\u00e4sternas och leviternas familjer. Lotterna drogos skiftevis f\u00f6r Eleasars och f\u00f6r Itamars familjer.\n24:7 Den f\u00f6rsta lotten f\u00f6ll ut f\u00f6r Jojarib, den andra f\u00f6r Jedaja,\n24:8 den tredje f\u00f6r Harim, den fj\u00e4rde f\u00f6r Seorim,\n24:9 den femte f\u00f6r Malkia, den sj\u00e4tte f\u00f6r Mijamin,\n24:10 den sjunde f\u00f6r Hackos, den \u00e5ttonde f\u00f6r Abia,\n24:11 den nionde f\u00f6r Jesua, den tionde f\u00f6r Sekanja,\n24:12 den elfte f\u00f6r Eljasib, den tolfte f\u00f6r Jakim,\n24:13 den trettonde f\u00f6r Huppa, den fjortonde f\u00f6r Jesebab,\n24:14 den femtonde f\u00f6r Bilga, den sextonde f\u00f6r Immer,\n24:15 den sjuttonde f\u00f6r Hesir, den adertonde f\u00f6r Happisses,\n24:16 den nittonde f\u00f6r Petaja, den tjugonde f\u00f6r Hesekiel,\n24:17 den tjuguf\u00f6rsta f\u00f6r Jakin, den tjuguandra f\u00f6r Gamul,\n24:18 den tjugutredje for Delaja, den tjugufj\u00e4rde f\u00f6r Maasja.\n24:19 Detta blev den ordning i vilken de skulle g\u00f6ra tj\u00e4nst, n\u00e4r de gingo in i HERRENS hus, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet f\u00f6r dem genom deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade bjudit honom.\n24:20 Vad ang\u00e5r de \u00f6vriga Levi barn, s\u00e5 h\u00f6rde till Amrams barn Subael, till Subaels barn Jedeja,\n24:21 till Rehabja, det \u00e4r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,\n24:22 till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.\n24:23 Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fj\u00e4rde.\n24:24 Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn h\u00f6rde Samur.\n24:25 Mikas broder var Jissia; till Jissias barn h\u00f6rde Sakarja.\n24:26 Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos s\u00f6ner.\n24:27 Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur och Ibri.\n24:28 Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga s\u00f6ner.\n24:29 Till Kis, det \u00e4r Kis' barn, h\u00f6rde Jerameel.\n24:30 Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot. Dessa voro leviternas barn, efter deras familjer.\n24:31 Ocks\u00e5 dessa kastade lott likas\u00e5v\u00e4l som deras br\u00f6der, Arons s\u00f6ner, i n\u00e4rvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r pr\u00e4sternas och leviternas familjer, huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna likas\u00e5v\u00e4l som deras yngsta br\u00f6der.\n25:1 Och David j\u00e4mte h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4nnen avskilde till tj\u00e4nstg\u00f6ring Asafs, Hemans och Jedutuns s\u00f6ner, som hade profetisk anda till att spela p\u00e5 harpor, psaltare och cymbaler. Och detta \u00e4r f\u00f6rteckningen p\u00e5 dem, p\u00e5 de m\u00e4n som fingo denna tj\u00e4nstg\u00f6ring till \u00e5liggande.\n25:2 Av Asafs s\u00f6ner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs s\u00f6ner, under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela, under konungens ledning.\n25:3 Av Jedutun: Jedutuns s\u00f6ner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och lovs\u00e5nger till HERREN.\n25:4 Av Heman: Hemans s\u00f6ner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser, Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.\n25:5 Alla dessa voro s\u00f6ner till Heman, som var konungens siare, enligt det l\u00f6fte Gud hade givit, att han ville upph\u00f6ja hans horn; d\u00e4rf\u00f6r gav Gud Heman fjorton s\u00f6ner och tre d\u00f6ttrar.\n25:6 Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, n\u00e4r de utf\u00f6rde s\u00e5ngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor och s\u00e5 gjorde tj\u00e4nst i Guds hus; de stodo under konungens, Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.\n25:7 Och antalet av dem j\u00e4mte deras br\u00f6der, av dem som hade blivit undervisade i s\u00e5ngen till HERREN \u00e4ra, alla de d\u00e4ri kunniga, utgjorde tv\u00e5 hundra \u00e5ttio\u00e5tta.\n25:8 Och de kastade lott om tj\u00e4nstg\u00f6ringen, alla, den minste likas\u00e5v\u00e4l som den st\u00f6rste, den kunnige j\u00e4mte l\u00e4rjungen.\n25:9 Den f\u00f6rsta lotten kom ut f\u00f6r Asaf och f\u00f6ll p\u00e5 Josef; den andre blev Gedalja, han sj\u00e4lv med sina br\u00f6der och s\u00f6ner, tillsammans tolv;\n25:10 den tredje blev Sackur, med sin s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv\n25:11 den fj\u00e4rde lotten kom ut f\u00f6r Jisri, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:12 den femte blev Netanja, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:13 den sj\u00e4tte blev Buckia, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:14 den sjunde blev Jesarela, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:15 den \u00e5ttonde blev Jesaja, med sin s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv\n25:16 den nionde blev Mattanja, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:17 den tionde blev Simei, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv\n25:18 den elfte blev Asarel, med sin s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv\n25:19 den tolfte lotten kom ut f\u00f6r Hasabja, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der tillsammans tolv;\n25:20 den trettonde blev Subael, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:21 den fjortonde blev Mattitja, med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:22 den femtonde lotten kom ut f\u00f6r Jeremot, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:23 den sextonde f\u00f6r Hananja, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:24 den sjuttonde f\u00f6r Josbekasa, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:25 den adertonde f\u00f6r Hanani, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:26 den nittonde f\u00f6r Malloti, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:27 den tjugonde f\u00f6r Elijata, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:28 den tjuguf\u00f6rsta f\u00f6r Hotir, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:29 den tjuguandra f\u00f6r Giddalti, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:30 den tjugutredje f\u00f6r Mahasiot, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv;\n25:31 den tjugufj\u00e4rde f\u00f6r Romamti-Eser, med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, tillsammans tolv.\n26:1 Vad ang\u00e5r d\u00f6rrvaktarnas avdelningar, s\u00e5 h\u00f6rde till koraiterna Meselemja, Kores son, av Asafs barn.\n26:2 Och Meselemja hade s\u00f6ner: Sakarja var den f\u00f6rstf\u00f6dde, Jediael den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fj\u00e4rde,\n26:3 Elam den femte, Johanan den sj\u00e4tte, Eljoenai den sjunde.\n26:4 Och Obed-Edom hade s\u00f6ner: Semaja var den f\u00f6rstf\u00f6dde, Josabad den andre, Joa den tredje, Sakar den fj\u00e4rde, Netanel den femte,\n26:5 Ammiel den sj\u00e4tte, Isaskar den sjunde, Peulletai den \u00e5ttonde; ty Gud hade v\u00e4lsignat honom.\n26:6 \u00c5t hans son Semaja f\u00f6ddes ock s\u00f6ner, som blevo furstar inom sin familj, ty de voro dugande m\u00e4n.\n26:7 Semajas s\u00f6ner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans br\u00f6der, dugliga m\u00e4n, Elihu och Semakja.\n26:8 Alla dessa h\u00f6rde till Obed-Edoms avkomlingar, de sj\u00e4lva och deras s\u00f6ner och br\u00f6der, dugliga och kraftfulla m\u00e4n i tj\u00e4nsten, tillsammans sextiotv\u00e5 avkomlingar av Obed-Edom.\n26:9 Meselemja hade ock s\u00f6ner och br\u00f6der, dugliga m\u00e4n, tillsammans aderton.\n26:10 Och Hosa, av Meraris barn, hade s\u00f6ner: Simri var huvudmannen, ty visserligen var han icke f\u00f6rstf\u00f6dd, men hans fader insatte honom till huvudman;\n26:11 Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fj\u00e4rde. Hosas s\u00f6ner och br\u00f6der voro tillsammans tretton.\n26:12 Dessa avdelningar av d\u00f6rrvaktarna, n\u00e4mligen dessa deras huvudm\u00e4n, fingo nu, likas\u00e5v\u00e4l som deras br\u00f6der, sina \u00e5ligganden f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst i HERRENS hus.\n26:13 Och om var port kastade de lott, den minste s\u00e5v\u00e4l som den st\u00f6rste, efter sina familjer.\n26:14 Den lott som angav \u00f6ster f\u00f6ll d\u00e5 p\u00e5 Selemja; och f\u00f6r hans son Sakarja, en r\u00e5dklok man, kastade man lott, och f\u00f6r honom kom ut den lott som angav norr;\n26:15 f\u00f6r Obed-Edom den lott som angav s\u00f6der, under det att hans s\u00f6ner fingo p\u00e5 sin del f\u00f6rr\u00e5dshuset;\n26:16 f\u00f6r Suppim och f\u00f6r Hosa den lott som angav platsen v\u00e4sterut, vid Salleketporten, d\u00e4r v\u00e4gen h\u00f6jer sig upp\u00e5t, det ena vaktst\u00e4llet invid det andra.\n26:17 \u00d6sterut voro sex leviter, norrut fyra f\u00f6r var dag, s\u00f6derut fyra f\u00f6r var dag, och vid f\u00f6rr\u00e5dshuset tv\u00e5 i s\u00e4nder;\n26:18 vid Parbar v\u00e4sterut voro fyra vid v\u00e4gen och tv\u00e5 vid sj\u00e4lva Parbar.\n26:19 Dessa voro d\u00f6rrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och av Meraris barn.\n26:20 Och av leviterna hade Ahia uppsikten \u00f6ver Guds hus skatter och v\u00e5rden om de f\u00f6rr\u00e5d som utgjordes av vad som hade blivit helgat \u00e5t HERREN.\n26:21 Laedans barn, n\u00e4mligen gersoniternas barn av Laedans sl\u00e4kt, huvudmannen f\u00f6r gersoniten Laedans familj, jehieliterna,\n26:22 det \u00e4r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade uppsikten \u00f6ver skatterna i HERRENS hus.\n26:23 Vad ang\u00e5r amramiterna, jishariterna, hebroniterna och ossieliterna,\n26:24 s\u00e5 var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, \u00f6veruppsyningsman \u00f6ver skatterna.\n26:25 Och hans br\u00f6der av Eliesers sl\u00e4kt voro dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Selomot.\n26:26 Denne Selomot och hans br\u00f6der hade uppsikten \u00f6ver alla f\u00f6rr\u00e5d som utgjordes av vad som hade blivit helgat \u00e5t HERREN av konung David, s\u00e5 ock av huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna, \u00e4vensom av \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och av h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4nnen.\n26:27 Fr\u00e5n krigen och av bytet hade de helgat detta f\u00f6r att h\u00e5lla HERRENS hus vid makt;\n26:28 likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner, Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var och en som helgade n\u00e5got l\u00e4mnade det under Selomits och hans br\u00f6ders v\u00e5rd.\n26:29 Av jishariterna togos Kenanja och hans s\u00f6ner till de v\u00e4rldsliga sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsm\u00e4n och domare.\n26:30 Av hebroniterna togos Hasabja och hans br\u00f6der, dugliga m\u00e4n, ett tusen sju hundra, till \u00e4mbetsf\u00f6rvaltningen i Israel p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 v\u00e4stra sidan, till alla slags sysslor \u00e5t HERREN och till konungens tj\u00e4nst.\n26:31 F\u00f6r hebroniterna var Jeria huvudman, f\u00f6r hebroniterna efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd och familjer. (I Davids fyrtionde regerings\u00e5r anst\u00e4lldes unders\u00f6kning r\u00f6rande dem; och bland dem funnos d\u00e5 dugande m\u00e4n i Jaeser i Gilead.)\n26:32 Hans br\u00f6der, dugliga m\u00e4n, vore tv\u00e5 tusen sju hundra, huvudm\u00e4n f\u00f6r familjer. Dem satte konung David \u00f6ver rubeniterna, gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam, f\u00f6r att ombes\u00f6rja alla Guds och konungens angel\u00e4genheter.\n27:1 Och detta \u00e4r f\u00f6rteckningen p\u00e5 Israels barn, efter deras antal med huvudm\u00e4nnen f\u00f6r deras familjer och med \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och med deras tillsyningsm\u00e4n vilka tj\u00e4nade konungen i allt som r\u00f6rde krigsfolkets avdelningar, vilka avdelningar kommo och avgingo skiftevis f\u00f6r var och en av \u00e5rets alla m\u00e5nader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.\n27:2 \u00d6ver den f\u00f6rsta avdelningen, den som tj\u00e4nstgjorde under f\u00f6rsta m\u00e5naden, hade Jasobeam, Sabdiels son, bef\u00e4let. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:3 Han h\u00f6rde till Peres' barn och var huvudanf\u00f6rare f\u00f6r alla h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4n som tj\u00e4nstgjorde under f\u00f6rsta m\u00e5naden.\n27:4 \u00d6ver den andra m\u00e5nadens avdelning hade ahoaiten Dodai bef\u00e4let, det var hans avdelning; d\u00e4r var ock fursten Miklot. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:5 Den tredje h\u00e4rh\u00f6vitsmannen, den som tj\u00e4nstgjorde under tredje m\u00e5naden, var Benaja, pr\u00e4sten Jojadas son, s\u00e5som huvudanf\u00f6rare. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:6 Denne Benaja var en hj\u00e4lte bland de trettio och hade bef\u00e4let \u00f6ver de trettio. Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.\n27:7 Den fj\u00e4rde, den som tj\u00e4nstgjorde under fj\u00e4rde m\u00e5naden, var Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen\n27:8 Den femte, den som tj\u00e4nstgjorde under femte m\u00e5naden, var h\u00f6vitsmannen Samhut, jisraiten. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:9 Den sj\u00e4tte, den som tj\u00e4nstgjorde under sj\u00e4tte m\u00e5naden, var tekoaiten Ira, Ickes' son. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:10 Den sjunde, den som tj\u00e4nstgjorde under sjunde m\u00e5naden, var peloniten Heles, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:11 Den \u00e5ttonde, den som tj\u00e4nstgjorde under \u00e5ttonde m\u00e5naden, var husatiten Sibbekai, som h\u00f6rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:12 Den nionde, den som tj\u00e4nstgjorde under nionde m\u00e5naden, var anatotiten Abieser, som h\u00f6rde till benjaminiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:13 Den tionde, den som tj\u00e4nstgjorde under tionde m\u00e5naden, var netofatiten Maherai, som h\u00f6rde till seraiterna. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:14 Den elfte, den som tj\u00e4nstgjorde under elfte m\u00e5naden, var pirgatoniten Benaja, av Efraims barn. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:15 Den tolfte, den som tj\u00e4nstgjorde under tolfte m\u00e5naden, var netofatiten Heldai, som h\u00f6rde till Otniels sl\u00e4kt. Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.\n27:16 Och Israels stamh\u00f6vdingar voro dessa: furste f\u00f6r rubeniterna var Elieser, Sikris son; f\u00f6r simeoniterna Sefatja, Maakas son;\n27:17 f\u00f6r Levi Hasabja, Kemuels son; f\u00f6r Arons sl\u00e4kt Sadok;\n27:18 f\u00f6r Juda Elihu, en av Davids br\u00f6der; f\u00f6r Isaskar Omri, Mikaels son;\n27:19 f\u00f6r Sebulon Jismaja, Obadjas son; f\u00f6r Naftali Jerimot, Asriels son;\n27:20 f\u00f6r Efraims barn Hosea, Asasjas son; f\u00f6r ena h\u00e4lften av Manasse stam Joel, Pedajas son;\n27:21 f\u00f6r andra h\u00e4lften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son; f\u00f6r Benjamin Jaasiel, Abners son;\n27:22 f\u00f6r Dan Asarel, Jerohams son. Dessa voro Israels stamh\u00f6vdingar.\n27:23 Men David tog i f\u00f6rteckningen icke upp dem som voro under tjugu \u00e5r, ty HERREN hade lovat att han ville f\u00f6r\u00f6ka Israel s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen.\n27:24 Joab, Serujas son, begynte r\u00e4kningen, men fullbordade den icke, ty genom den kom f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver Israel; och antalet togs icke upp i n\u00e5gon f\u00f6rteckning i konung Davids kr\u00f6nika.\n27:25 Uppsikten \u00f6ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; \u00f6ver f\u00f6rr\u00e5den p\u00e5 f\u00e4lten, i st\u00e4derna och byarna och f\u00e4stningstornen Jonatan, Ussias son;\n27:26 \u00f6ver dem som arbetade p\u00e5 f\u00e4ltet med jordbruket Esri, Kelubs son;\n27:27 \u00f6ver ving\u00e5rdarna ramatiten Simei; \u00f6ver de vinf\u00f6rr\u00e5d som man hade samlat i ving\u00e5rdarna sifmiten Sabdi;\n27:28 \u00f6ver olivplanteringarna och mullb\u00e4rsfikontr\u00e4den i L\u00e5glandet gaderiten Baal-Hanan; \u00f6ver oljef\u00f6rr\u00e5den Joas.\n27:29 \u00d6ver de f\u00e4kreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och \u00f6ver f\u00e4kreaturen i dalarna Safat, Adlais son;\n27:30 \u00f6ver kamelerna ismaeliten Obil; \u00f6ver \u00e5sninnorna meronotiten Jedeja;\n27:31 \u00f6ver sm\u00e5boskapen hagariten Jasis. Alla dessa voro uppsyningsm\u00e4n \u00f6ver konung Davids \u00e4godelar.\n27:32 Men Jonatan, Davids farbroder, var r\u00e5dgivare; han var en f\u00f6rst\u00e5ndig och skriftl\u00e4rd man. Jehiel, Hakmonis son, var anst\u00e4lld hos konungens s\u00f6ner.\n27:33 Ahitofel var konungens r\u00e5dgivare, och arkiten Husai var konungens v\u00e4n.\n27:34 Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar. Och Joab var konungens h\u00e4rh\u00f6vitsman.\n28:1 Och David f\u00f6rsamlade till Jerusalem alla Israels h\u00f6vdingar, stamh\u00f6vdingarna och h\u00e4ravdelningarnas h\u00f6vitsm\u00e4n, dem som voro i konungens tj\u00e4nst, och \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och uppsyningsm\u00e4nnen \u00f6ver alla konungens och hans s\u00f6ners \u00e4godelar och boskap, s\u00e5 ock hovm\u00e4nnen och hj\u00e4ltarna och alla tappra stridsm\u00e4n.\n28:2 Och konung David stod upp fr\u00e5n sin plats och sade: \u00bbH\u00f6ren mig, mina br\u00f6der och mitt folk. Jag hade sj\u00e4lv i sinnet att bygga ett hus till vilostad f\u00f6r HERRENS f\u00f6rbundsark och f\u00f6r v\u00e5r Guds fotapall, och jag hade skaffat f\u00f6rr\u00e5d till byggnadsverket.\n28:3 Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus \u00e5t mitt namn, ty du \u00e4r en krigsman och har utgjutit blod.'\n28:4 Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till att vara konung \u00f6ver Israel ev\u00e4rdligen. Ty Juda utvalde han till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders s\u00f6ner hade han behag till mig, s\u00e5 att han gjorde mig till konung \u00f6ver hela Israel.\n28:5 Och bland alla mina s\u00f6ner -- ty HERREN har givit mig m\u00e5nga s\u00f6ner -- utvalde han min son Salomo till att sitta p\u00e5 HERRENS konungatron och h\u00e4rska \u00f6ver Israel.\n28:6 Och han sade till mig: 'Din son Salomo \u00e4r den som skall bygga mitt hus och mina f\u00f6rg\u00e5rdar; ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader.\n28:7 Och jag skall bef\u00e4sta hans konungamakt f\u00f6r evigt, om han \u00e4r st\u00e5ndaktig i att g\u00f6ra efter mina bud och r\u00e4tter, s\u00e5som han nu g\u00f6r.'\n28:8 Och nu s\u00e4ger jag inf\u00f6r hela Israel, HERRENS f\u00f6rsamling, och inf\u00f6r v\u00e5r Gud, som h\u00f6r det: H\u00e5llen och akten p\u00e5 alla HERRENS, eder Guds, bud, s\u00e5 att I f\u00e5n besitta det goda landet och l\u00e4mna det s\u00e5som arv \u00e5t edra barn efter eder till ev\u00e4rdlig tid.\n28:9 Och du, min son Salomo, m\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna din faders Gud och tj\u00e4na honom med h\u00e4ngivet hj\u00e4rta och med villig sj\u00e4l; ty HERREN rannsakar alla hj\u00e4rtan och f\u00f6rst\u00e5r alla upps\u00e5t och tankar. Om du s\u00f6ker honom, s\u00e5 l\u00e5ter han sig finnas av dig, men om du \u00f6vergiver honom, d\u00e5 f\u00f6rkastar han dig evinnerligen.\n28:10 S\u00e5 se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till helgedomen. Var frimodig och g\u00e5 till verket.\u00bb\n28:11 Och David gav \u00e5t sin son Salomo en m\u00f6nsterbild av f\u00f6rhuset och tempelbyggnaderna, och av f\u00f6rr\u00e5dskamrarna, de \u00f6vre salarna och de inre rummen, och av n\u00e5dastolens boning;\n28:12 vidare en m\u00f6nsterbild av allt som han hade t\u00e4nkt ut i sitt sinne r\u00f6rande f\u00f6rg\u00e5rdarna till HERRENS hus, och r\u00f6rande alla kamrarna runt omkring f\u00f6r Guds hus' skatter och f\u00f6r de f\u00f6rr\u00e5d som utgjordes av vad som hade blivit helgat \u00e5t HERREN;\n28:13 vidare f\u00f6reskrifter r\u00f6rande pr\u00e4sternas och leviternas avdelningar och alla sysslor som skulle f\u00f6rekomma vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus, och r\u00f6rande alla k\u00e4rl som skulle anv\u00e4ndas vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus,\n28:14 och r\u00f6rande guldet, med uppgift p\u00e5 den vikt i guld, som kom p\u00e5 vart s\u00e4rskilt k\u00e4rl till tj\u00e4nstg\u00f6ringen, och r\u00f6rande alla k\u00e4rl av silver, med uppgift p\u00e5 den vikt som kom p\u00e5 vart s\u00e4rskilt k\u00e4rl till tj\u00e4nstg\u00f6ringen.\n28:15 Och han angav vikten p\u00e5 de gyllene ljusstakarna med tillh\u00f6rande lampor av guld, med uppgift p\u00e5 vikten i var s\u00e4rskild ljusstake med dess lampor, s\u00e5 ock r\u00f6rande silverljusstakarna, med uppgift p\u00e5 vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter beskaffenheten av den tj\u00e4nstf\u00f6rr\u00e4ttning vid vilken ljusstaken skulle anv\u00e4ndas;\n28:16 likaledes r\u00f6rande vikten p\u00e5 guldet till sk\u00e5debr\u00f6dsborden, vart bord f\u00f6r sig, och r\u00f6rande silvret till silverborden.\n28:17 Och han gav honom f\u00f6reskrifter r\u00f6rande gafflarna och sk\u00e5larna och kannorna av rent guld, och r\u00f6rande de gyllene b\u00e4garna, med uppgift p\u00e5 vikten i var s\u00e4rskild b\u00e4gare, och r\u00f6rande silverb\u00e4garna, med uppgift p\u00e5 vikten i var s\u00e4rskild b\u00e4gare;\n28:18 likas\u00e5 r\u00f6rande r\u00f6kelsealtaret av rent guld, med uppgift p\u00e5 vikten; s\u00e5 ock en m\u00f6nsterbild av vagnen, de gyllene keruberna, som skulle breda ut sina vingar och \u00f6vert\u00e4cka HERRENS f\u00f6rbundsark.\n28:19 \u00bbOm alltsammans\u00bb, sade han, \u00bbhar HERREN undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utf\u00f6ras enligt m\u00f6nsterbilden.\u00bb\n28:20 Och David sade till sin son Salomo: \u00bbVar frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad och g\u00e5 till verket; frukta icke och var icke f\u00f6rsagd. Ty HERREN Gud, min Gud, skall vara med dig. Han skall icke l\u00e4mna dig och icke \u00f6vergiva dig, till dess att allt som skall utf\u00f6ras f\u00f6r tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.\n28:21 Och se, h\u00e4r \u00e4ro pr\u00e4sternas och leviternas avdelningar, som skola f\u00f6rr\u00e4tta allt slags tj\u00e4nst i Guds hus. Och till allt som skall utf\u00f6ras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med vishet till allt slags arbete; d\u00e4rj\u00e4mte \u00e4ro h\u00f6vdingarna och allt folket redo till allt vad du befaller.\u00bb\n29:1 Och konung David sade till hela f\u00f6rsamlingen: \u00bbMin son Salomo den ende som Gud har utvalt, \u00e4r ung och sp\u00e4d, och arbetet \u00e4r stort, ty denna borg \u00e4r icke avsedd f\u00f6r en m\u00e4nniska, utan f\u00f6r HERREN Gud.\n29:2 D\u00e4rf\u00f6r har jag, s\u00e5 vitt jag har f\u00f6rm\u00e5tt, f\u00f6r min Guds hus anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, j\u00e4rn till det som skall vara av j\u00e4rn, och tr\u00e4 till det som skall vara av tr\u00e4, dessutom onyxstenar och andra infattningsstenar, svartgl\u00e4nsande och brokiga stenar, korteligen, alla slags dyrbara stenar, s\u00e5 ock marmor i myckenhet.\n29:3 Och d\u00e4rj\u00e4mte, eftersom jag har min Guds hus k\u00e4rt, giver jag nu vad jag sj\u00e4lv \u00e4ger i guld och silver till min Guds hus, ut\u00f6ver allt vad jag f\u00f6rut har anskaffat f\u00f6r det heliga huset:\n29:4 tre tusen talenter guld, guld fr\u00e5n Ofir, och sju tusen talenter renat silver till att d\u00e4rmed \u00f6verdraga byggnadernas v\u00e4ggar,\n29:5 till att g\u00f6ra av guld vad som skall vara av guld, och till att g\u00f6ra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utf\u00f6res av konstn\u00e4rer. Vill d\u00e5 n\u00e5gon annan nu i dag frivilligt fylla sin hand med g\u00e5vor \u00e5t HERREN?\u00bb\n29:6 D\u00e5 kommo frivilligt familjeh\u00f6vdingarna och Israels stamh\u00f6vdingar, s\u00e5 ock \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och tillika uppsyningsm\u00e4nnen \u00f6ver konungens arbeten,\n29:7 och de g\u00e5vo till arbetet p\u00e5 Guds hus fem tusen talenter guld, tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen talenter koppar och ett hundra tusen talenter j\u00e4rn.\n29:8 Och var och en som hade \u00e4dla stenar i sin \u00e4go gav dem till skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels v\u00e5rd.\n29:9 D\u00e5 gladde sig folket \u00f6ver deras frivilliga g\u00e5vor, ty av h\u00e4ngivet hj\u00e4rta buro de fram sina frivilliga g\u00e5vor \u00e5t HERREN; konung David gladde sig ock h\u00f6geligen.\n29:10 Och David lovade HERREN inf\u00f6r hela f\u00f6rsamlingen; David sade: \u00bbLovad vare du, HERRE, v\u00e5r fader Israels Gud, fr\u00e5n evighet till evighet!\n29:11 Dig, HERRE, tillh\u00f6r storhet och makt och h\u00e4rlighet och glans och majest\u00e4t, ja, allt vad i himmelen och p\u00e5 jorden \u00e4r. Ditt, o HERRE, \u00e4r riket, och du har upph\u00f6jt dig till ett huvud \u00f6ver allt.\n29:12 Rikedom och \u00e4ra komma fr\u00e5n dig, du r\u00e5der \u00f6ver allt, och i din hand \u00e4r kraft och makt; det st\u00e5r i din hand att g\u00f6ra vad som helst stort och starkt.\n29:13 S\u00e5 tacka vi dig nu, v\u00e5r Gud, och lova ditt h\u00e4rliga namn.\n29:14 Ty vad \u00e4r v\u00e4l jag, och vad \u00e4r mitt folk, att vi sj\u00e4lva skulle f\u00f6rm\u00e5 att giva s\u00e5dana frivilliga g\u00e5vor? Nej, fr\u00e5n dig kommer allt, och ur din hand hava vi givit det \u00e5t dig.\n29:15 Ty vi \u00e4ro fr\u00e4mlingar hos dig och g\u00e4ster s\u00e5som alla v\u00e5ra f\u00e4der; s\u00e5som en skugga \u00e4ro v\u00e5ra dagar p\u00e5 jorden, och intet \u00e4r h\u00e4r att lita p\u00e5.\n29:16 HERRE, v\u00e5r Gud, alla dessa h\u00e5vor som vi hava anskaffat f\u00f6r att bygga dig ett hus \u00e5t ditt heliga namn -- fr\u00e5n din hand hava de kommit, och ditt \u00e4r alltsammans.\n29:17 Och jag vet, min Gud, att du pr\u00f6var hj\u00e4rtat och har behag till vad r\u00e4tt \u00e4r. Med r\u00e4ttsinnigt hj\u00e4rta har jag burit fram alla dessa frivilliga g\u00e5vor; och nu har jag ock sett med gl\u00e4dje huru ditt folk, som st\u00e5r har, har burit fram \u00e5t dig sina frivilliga g\u00e5vor.\n29:18 HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, v\u00e5ra f\u00e4ders, Gud, l\u00e5t evinnerligen ditt folks hj\u00e4rtas h\u00e5g och tankar vara redo till s\u00e5dant, och v\u00e4nd deras hj\u00e4rtan till dig.\n29:19 Och giv min son Salomo ett h\u00e4ngivet hj\u00e4rta, s\u00e5 att han h\u00e5ller dina bud, dina vittnesb\u00f6rd och dina stadgar, och utf\u00f6r allt detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat f\u00f6rr\u00e5d.\u00bb\n29:20 D\u00e4refter sade David till hela f\u00f6rsamlingen: \u00bbLoven HERREN, eder Gud.\u00bb D\u00e5 lovade hela f\u00f6rsamlingen HERREN, sina f\u00e4ders Gud, och de bugade sig och f\u00f6llo ned f\u00f6r HERREN och f\u00f6r konungen.\n29:21 Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer \u00e5t HERREN och offrade br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN: tusen tjurar, tusen v\u00e4durar och tusen lamm med tillh\u00f6rande drickoffer, d\u00e4rtill slaktoffer i myckenhet f\u00f6r hela Israel.\n29:22 Och de \u00e5to och drucko inf\u00f6r HERRENS ansikte p\u00e5 den dagen med stor gl\u00e4dje. Och de gjorde f\u00f6r andra g\u00e5ngen Salomo, Davids son, till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok till pr\u00e4st.\n29:23 Och s\u00e5 satt Salomo p\u00e5 HERRENS tron s\u00e5som konung efter sin fader David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.\n29:24 Och alla h\u00f6vdingarna och hj\u00e4ltarna och d\u00e4rj\u00e4mte alla konung Davids s\u00f6ner underkastade sig konung Salomo.\n29:25 Och HERREN gjorde Salomo \u00f6verm\u00e5ttan stor inf\u00f6r hela Israel, och l\u00e4t hans konungsliga h\u00e4rlighet bliva st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gons som f\u00f6re honom hade varit konung \u00f6ver Israel.\n29:26 Men David, Isais son, hade regerat \u00f6ver hela Israel.\n29:27 Den tid han regerade \u00f6ver Israel var fyrtio \u00e5r; i Hebron regerade han i sju \u00e5r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre \u00e5r.\n29:28 Och han dog i en god \u00e5lder, m\u00e4tt p\u00e5 att leva och m\u00e4tt p\u00e5 rikedom och \u00e4ra. Och hans son Salomo blev konung efter honom.\n29:29 Och vad som \u00e4r att s\u00e4ga om konung David, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels kr\u00f6nika, i profeten Natans kr\u00f6nika och i siaren Gads kr\u00f6nika,\n29:30 tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de skickelser som \u00f6vergingo honom och Israel och alla andra l\u00e4nder och riken.","title":"Swedish Bible: 1 Chronicles","type":"page"}