{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/ch2.htm","path":"bib/wb/swe/ch2.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/ch2.htm","text":"1:1 Salomo, Davids son, bef\u00e4ste sig nu i sin konungamakt, i det att HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom \u00f6verm\u00e5ttan stor.\n1:2 Och sedan Salomo hade l\u00e5tit kallelse utg\u00e5 till hela Israel, till \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen, till domarna och till alla h\u00f6vdingar i hela Israel, huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna,\n1:3 begav han sig med hela denna f\u00f6rsamling till offerh\u00f6jden i Gibeon, ty d\u00e4r stod Guds uppenbarelset\u00e4lt, som HERRENS tj\u00e4nare Mose hade gjort i \u00f6knen.\n1:4 Guds ark d\u00e4remot hade David h\u00e4mtat fr\u00e5n Kirjat-Jearim upp till den plats som David hade berett \u00e5t den, ty han hade \u00e5t den slagit upp ett t\u00e4lt i Jerusalem.\n1:5 Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, det hade man st\u00e4llt upp framf\u00f6r HERRENS tabernakel; och Salomo och f\u00f6rsamlingen gingo dit f\u00f6r att fr\u00e5ga honom.\n1:6 D\u00e4r offrade nu Salomo inf\u00f6r HERRENS ansikte p\u00e5 kopparaltaret, som stod vid uppenbarelset\u00e4ltet; han offrade p\u00e5 det tusen br\u00e4nnoffer.\n1:7 Och om natten uppenbarade sig Gud f\u00f6r Salomo; han sade till honom: \u00bbBed mig om vad du vill att jag skall giva dig.\u00bb\n1:8 Salomo svarade Gud: \u00bbDu har gjort stor n\u00e5d med min fader David och har l\u00e5tit mig bliva konung efter honom.\n1:9 S\u00e5 l\u00e5t nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig vara sant; ty du har sj\u00e4lv gjort mig till konung \u00f6ver ett folk som \u00e4r s\u00e5 talrikt som stoftet p\u00e5 jorden.\n1:10 Giv mig nu vishet och f\u00f6rst\u00e5nd till att vara detta folks ledare och anf\u00f6rare; ty vem skulle eljest kunna vara domare f\u00f6r detta ditt stora folk?\u00bb\n1:11 D\u00e5 sade Gud till Salomo: \u00bbEftersom du \u00e4r s\u00e5 till sinnes, och icke har bett om rikedom, skatter och \u00e4ra eller om dina ov\u00e4nners liv, och ej heller bett om l\u00e5ngt liv, utan har bett om vishet och f\u00f6rst\u00e5nd, s\u00e5 att du kan vara domare f\u00f6r mitt folk, \u00f6ver vilket jag har gjort dig till konung,\n1:12 d\u00e4rf\u00f6r vare vishet och f\u00f6rst\u00e5nd dig givna; d\u00e4rtill vill jag ock giva dig rikedom och skatter och \u00e4ra, s\u00e5 att ingen konung f\u00f6re dig har haft och ej heller n\u00e5gon efter dig skall hava s\u00e5 mycket d\u00e4rav.\u00bb\n1:13 Sedan nu Salomo hade varit vid offerh\u00f6jden i Gibeon, begav han sig fr\u00e5n uppenbarelset\u00e4ltet till Jerusalem och regerade d\u00e4r \u00f6ver Israel.\n1:14 Och Salomo samlade vagnar och ridh\u00e4star, s\u00e5 att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh\u00e4star; dem f\u00f6rlade han dels i vagnsst\u00e4derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj\u00e4lv.\n1:15 Och konungen styrde s\u00e5, att silver och guld blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr\u00e4 lika vanligt som mullb\u00e4rsfikontr\u00e4 i L\u00e5glandet.\n1:16 Och h\u00e4starna som Salomo l\u00e4t anskaffa inf\u00f6rdes fr\u00e5n Egypten; ett antal kungliga uppk\u00f6pare h\u00e4mtade ett visst antal av dem till best\u00e4mt pris.\n1:17 Var vagn som de h\u00e4mtade upp fr\u00e5n Egypten och inf\u00f6rde kostade sex hundra siklar silver, och var h\u00e4st ett hundra femtio. Sammalunda inf\u00f6rdes ock genom deras f\u00f6rsorg s\u00e5dana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.\n2:1 Och Salomo t\u00e4nkte nu p\u00e5 att bygga ett hus \u00e5t HERRENS namn och ett hus \u00e5t sig sj\u00e4lv till konungaboning.\n2:2 D\u00e4rf\u00f6r avr\u00e4knade Salomo sjuttio tusen m\u00e4n till att vara b\u00e4rare, \u00e5ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt \u00f6ver de andra.\n2:3 Och Salomo s\u00e4nde till Huram, konungen i Tyrus, och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbVisa samma v\u00e4nskap mot mig som mot min fader David, till vilken du s\u00e4nde cedertr\u00e4, f\u00f6r att han skulle bygga sig ett hus att bo i.\n2:4 Nu vill jag bygga ett hus \u00e5t HERRENS, min Guds, namn och helga det \u00e5t honom, f\u00f6r att man d\u00e4r m\u00e5 ant\u00e4nda v\u00e4lluktande r\u00f6kelse inf\u00f6r hans ansikte, och hava sk\u00e5debr\u00f6den best\u00e4ndigt upplagda, och offra br\u00e4nnoffer morgon och afton, p\u00e5 sabbaterna, vid nym\u00e5naderna och vid HERRENS, v\u00e5r Guds, h\u00f6gtider; ty s\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid stadgat f\u00f6r Israel.\n2:5 Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty v\u00e5r Gud \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n alla andra gudar.\n2:6 Vem f\u00f6rm\u00e5r v\u00e4l att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas himmel rymma honom ju icke. Vem \u00e4r d\u00e5 jag, att jag skulle kunna bygga honom ett hus, om icke f\u00f6r att ant\u00e4nda r\u00f6kelse inf\u00f6r hans ansikte?\n2:7 S\u00e5 s\u00e4nd mig nu en konstf\u00f6rfaren man som kan arbeta i guld, silver, koppar och j\u00e4rn, s\u00e5 ock i purpurr\u00f6tt, karmosinr\u00f6tt och m\u00f6rkbl\u00e5tt garn, och som \u00e4r skicklig i att utf\u00f6ra snidverk, tillsammans med de konstf\u00f6rfarna m\u00e4n som jag har hos mig h\u00e4r i Juda och Jerusalem, och som min fader David har anst\u00e4llt.\n2:8 Och s\u00e4nd mig cedertr\u00e4, cypresstr\u00e4 och algumtr\u00e4 fr\u00e5n Libanon, ty jag vet att dina tj\u00e4nare \u00e4ro skickliga i att hugga virke p\u00e5 Libanon; och mina tj\u00e4nare \u00e4ro redo att vara dina tj\u00e4nare behj\u00e4lpliga.\n2:9 M\u00e5 du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga skall vara stort och h\u00e4rligt.\n2:10 Och jag \u00e4r villig att \u00e5t timmerm\u00e4nnen som hugga virket giva, f\u00f6r dina tj\u00e4nares r\u00e4kning, tjugu tusen korer tr\u00f6skat vete, tjugu tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.\u00bb\n2:11 H\u00e4rp\u00e5 svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han s\u00e4nde till Salomo: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att HERREN \u00e4lskar sitt folk, har han satt dig till konung \u00f6ver dem.\u00bb\n2:12 Och Huram skrev ytterligare: \u00bbLovad vare HERREN, Israels Gud, himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en vis son, s\u00e5 utrustad med klokhet och f\u00f6rst\u00e5nd, att han kan bygga ett hus \u00e5t HERREN och ett hus \u00e5t sig sj\u00e4lv till konungaboning!\n2:13 S\u00e5 s\u00e4nder jag nu en konstf\u00f6rfaren och f\u00f6rst\u00e5ndig man, n\u00e4mligen Huram-Abi.\n2:14 Han \u00e4r son till en av Dans d\u00f6ttrar, och hans fader \u00e4r en tyrisk man; han \u00e4r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar, j\u00e4rn, sten och tr\u00e4, s\u00e5 ock i purpurr\u00f6tt, m\u00f6rkbl\u00e5tt, vitt och karmosinr\u00f6tt garn, och tillika att utf\u00f6ra alla slags snidverk och att v\u00e4va alla slags konstv\u00e4vnader; honom m\u00e5 du l\u00e5ta utf\u00f6ra arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids, konstf\u00f6rfarna m\u00e4n.\n2:15 M\u00e5 allts\u00e5 nu min herre s\u00e4nda till sina tj\u00e4nare vetet och kornet, oljan och vinet som han har talat om.\n2:16 D\u00e5 vilja vi hugga virke p\u00e5 Libanon, s\u00e5 mycket du beh\u00f6ver, och flotta det till dig p\u00e5 havet till Jafo; men d\u00e4rifr\u00e5n m\u00e5 du sj\u00e4lv l\u00e5ta f\u00f6ra det upp till Jerusalem.\u00bb\n2:17 Och Salomo l\u00e4t r\u00e4kna alla fr\u00e4mmande m\u00e4n i Israels land, likasom hans fader David f\u00f6rut hade anst\u00e4llt en r\u00e4kning av dem. Och de befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.\n2:18 Av dem uts\u00e5g han sjuttio tusen till att vara b\u00e4rare, \u00e5ttio tusen till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att hava uppsikt \u00f6ver folket och h\u00e5lla det till arbete.\n3:1 Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p\u00e5 berget Moria, d\u00e4r hans fader David hade f\u00e5tt sin uppenbarelse, och d\u00e4r han nu sj\u00e4lv hade berett rum, p\u00e5 det st\u00e4lle som David hade utsett, n\u00e4mligen p\u00e5 jebus\u00e9en Ornans tr\u00f6skplats.\n3:2 Han begynte att bygga p\u00e5 andra dagen i andra m\u00e5naden, i sitt fj\u00e4rde regerings\u00e5r.\n3:3 N\u00e4r Salomo d\u00e5 skulle bygga Guds hus, lade han grunden s\u00e5, att det blev sextio alnar l\u00e5ngt och tjugu alnar brett, efter det gamla alnm\u00e5ttet.\n3:4 F\u00f6rhuset, som l\u00e5g framf\u00f6r l\u00e5nghuset, framf\u00f6r husets kortsida, m\u00e4tte tjugu alnar, och dess h\u00f6jd var ett hundra tjugu, och han \u00f6verdrog det innantill med rent guld.\n3:5 Huvudbyggnaden bekl\u00e4dde han med cypresstr\u00e4, detta \u00e5ter bekl\u00e4dde han med b\u00e4sta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.\n3:6 D\u00e4rj\u00e4mte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var fr\u00e5n Parvaim.\n3:7 Och han bekl\u00e4dde huset, bj\u00e4lkarna, tr\u00f6sklarna, \u00e4vensom v\u00e4ggarna och d\u00f6rrarna d\u00e4ri med guld, och l\u00e4t inrista keruber p\u00e5 v\u00e4ggarna.\n3:8 Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste; det l\u00e5g utefter husets kortsida och var tjugu alnar l\u00e5ngt och tjugu alnar brett. Och han bekl\u00e4dde det med b\u00e4sta guld, sex hundra talenter i vikt.\n3:9 Och spikarna d\u00e4ri v\u00e4gde femtio siklar i guld. De \u00f6vre salarna bekl\u00e4dde han ock med guld.\n3:10 Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv\u00e5 keruber, i bildhuggeriarbete, och man \u00f6verdrog dem med guld.\n3:11 L\u00e4ngden p\u00e5 kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den enas ena vinge, fem alnar l\u00e5ng, r\u00f6rde vid husets ena v\u00e4gg, och hans andra vinge, fem alnar l\u00e5ng, r\u00f6rde vid den andra kerubens vinge.\n3:12 Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar l\u00e5ng, r\u00f6rde vid husets andra v\u00e4gg, och hans andra vinge, fem alnar l\u00e5ng, n\u00e5dde intill den f\u00f6rsta kerubens vinge.\n3:13 Allts\u00e5 bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt, under det att de stodo p\u00e5 sina f\u00f6tter, med ansiktena v\u00e4nda in\u00e5t.\n3:14 Och han gjorde f\u00f6rl\u00e5ten av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, karmosinr\u00f6tt och vitt garn och prydde den med keruber.\n3:15 Och han gjorde tv\u00e5 pelare till att st\u00e5 framf\u00f6r huset, trettiofem alnar h\u00f6ga; och huvudet som satt ovanp\u00e5 var och en av dem var fem alnar.\n3:16 Och han gjorde kedjor till koret och satte ock s\u00e5dana upptill p\u00e5 pelarna. Och vidare gjorde han hundra granat\u00e4pplen och satte dem p\u00e5 kedjorna.\n3:17 Och pelarna st\u00e4llde han upp framf\u00f6r tempelsalen, den ena p\u00e5 h\u00f6gra sidan och den andra p\u00e5 v\u00e4nstra; \u00e5t den h\u00f6gra gav han namnet Jakin och \u00e5t den v\u00e4nstra namnet Boas.\n4:1 Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar l\u00e5ngt, tjugu alnar brett och tio alnar h\u00f6gt.\n4:2 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr\u00e5n den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar h\u00f6gt; och ett trettio alnar l\u00e5ngt sn\u00f6re m\u00e4tte dess omf\u00e5ng.\n4:3 Och runt omkring nedantill voro bilder som f\u00f6rest\u00e4llde oxar, och omg\u00e5vo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s\u00e5 att de omsl\u00f6to havet runt omkring; oxarna bildade tv\u00e5 rader och voro gjutna i ett stycke med det \u00f6vriga.\n4:4 Det stod ock p\u00e5 tolv oxar, tre v\u00e4nda mot norr, tre v\u00e4nda mot v\u00e4ster, tre v\u00e4nda mot s\u00f6der och tre v\u00e4nda mot \u00f6ster; havet stod ovanp\u00e5 dessa, och deras bakdelar voro alla v\u00e4nda in\u00e5t.\n4:5 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s\u00e5som kanten p\u00e5 en b\u00e4gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och h\u00f6ll tre tusen bat.\n4:6 Vidare gjorde han tio b\u00e4cken och st\u00e4llde fem p\u00e5 h\u00f6gra sidan och fem p\u00e5 v\u00e4nstra, f\u00f6r att brukas vid tvagning; i dem skulle man n\u00e4mligen sk\u00f6lja vad som h\u00f6rde till br\u00e4nnoffret. Men havet var f\u00f6r pr\u00e4sterna till att tv\u00e5 sig i.\n4:7 Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet, s\u00e5dana de skulle vara, och st\u00e4llde dem i tempelsalen, fem p\u00e5 h\u00f6gra sidan och fem p\u00e5 v\u00e4nstra.\n4:8 Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p\u00e5 h\u00f6gra sidan och fem p\u00e5 v\u00e4nstra. Han gjorde ock ett hundra sk\u00e5lar av guld.\n4:9 Och han gjorde pr\u00e4sternas f\u00f6rg\u00e5rd och den stora yttre f\u00f6rg\u00e5rden, s\u00e5 ock d\u00f6rrar till denna f\u00f6rg\u00e5rd; och d\u00f6rrarna \u00f6verdrog han med koppar.\n4:10 Och havet st\u00e4llde han p\u00e5 h\u00f6gra sidan, \u00e5t sydost.\n4:11 Dessutom gjorde Huram askk\u00e4rlen, skovlarna och sk\u00e5larna. S\u00e5 f\u00f6rde Hiram det arbete till slut, som han fick utf\u00f6ra \u00e5t konung Salomo f\u00f6r Guds hus:\n4:12 n\u00e4mligen tv\u00e5 pelare, och de tv\u00e5 kloten och pelarhuvudena ovanp\u00e5 pelarna, och de tv\u00e5 n\u00e4tverk som skulle bet\u00e4cka de b\u00e5da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp\u00e5 pelarna,\n4:13 och d\u00e4rj\u00e4mte de fyra hundra granat\u00e4pplena till de b\u00e5da n\u00e4tverken, tv\u00e5 rader granat\u00e4pplen till vart n\u00e4tverk, f\u00f6r att de b\u00e5da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p\u00e5 pelarna s\u00e5 skulle bliva bet\u00e4ckta.\n4:14 Vidare gjorde han b\u00e4ckenst\u00e4llen och gjorde tillika b\u00e4ckenen p\u00e5 b\u00e4ckenst\u00e4llen,\n4:15 s\u00e5 ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna d\u00e4runder.\n4:16 Och askk\u00e4rlen, skovlarna och gafflarna och alla dith\u00f6rande f\u00f6rem\u00e5l gjorde Huram-Abiv \u00e5t konung Salomo till HERRENS hus. Allt var av blank koppar.\n4:17 P\u00e5 Jordansl\u00e4tten l\u00e4t konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Sereda.\n4:18 Och Salomo l\u00e4t g\u00f6ra en s\u00e5 stor myckenhet av alla dessa f\u00f6rem\u00e5l, att kopparens vikt icke kunde utr\u00f6nas.\n4:19 Allts\u00e5 gjorde Salomo alla f\u00f6rem\u00e5l som skulle finnas i Guds hus: det gyllene altaret, borden som sk\u00e5debr\u00f6den skulle ligga p\u00e5,\n4:20 s\u00e5 ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle t\u00e4ndas p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt, framf\u00f6r koret, av fint guld,\n4:21 med blomverket, lamporna och lampt\u00e4ngerna av guld -- allt av yppersta guld;\n4:22 vidare knivarna, de b\u00e5da slagen av sk\u00e5lar och fyrfaten, av fint guld. Och vad ang\u00e5r ing\u00e5ngarna i huset, s\u00e5 voro b\u00e5de de d\u00f6rrar i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de d\u00f6rrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.\n5:1 Sedan allt det arbete som Salomo l\u00e4t utf\u00f6ra f\u00f6r HERRENS hus var f\u00e4rdigt, f\u00f6rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat \u00e5t HERREN: silvret, guldet och alla k\u00e4rlen; detta lade han in i skattkamrarna i Guds hus.\n5:2 D\u00e4refter f\u00f6rsamlade Salomo de \u00e4ldste i Israel, alla huvudm\u00e4nnen f\u00f6r stammarna, Israels barns familjeh\u00f6vdingar, till Jerusalem, f\u00f6r att h\u00e4mta HERRENS f\u00f6rbundsark upp fr\u00e5n Davids stad, det \u00e4r Sion.\n5:3 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig d\u00e5 till konungen alla Israels m\u00e4n under h\u00f6gtiden, den som firades i sjunde m\u00e5naden.\n5:4 N\u00e4r d\u00e5 alla de \u00e4ldste i Israel hade kommit tillst\u00e4des, lyfte leviterna upp arken.\n5:5 Och de h\u00e4mtade arken och uppenbarelset\u00e4ltet ditupp, j\u00e4mte alla heliga f\u00f6rem\u00e5l som funnos i t\u00e4ltet; de levitiska pr\u00e4sterna h\u00e4mtade det ditupp.\n5:6 Och konung Salomo stod framf\u00f6r arken j\u00e4mte Israels hela menighet, som hade f\u00f6rsamlats till honom; och de offrade d\u00e4rvid sm\u00e5boskap och f\u00e4kreatur i s\u00e5dan myckenhet, att de icke kunde t\u00e4ljas eller r\u00e4knas.\n5:7 Och pr\u00e4sterna buro in HERRENS f\u00f6rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.\n5:8 Keruberna h\u00f6llo n\u00e4mligen sina vingar utbredda \u00f6ver den plats d\u00e4r arken stod, s\u00e5 att arken och dess st\u00e4nger ovantill \u00f6vert\u00e4cktes av keruberna.\n5:9 Och st\u00e4ngerna voro s\u00e5 l\u00e5nga, att deras \u00e4ndar, som sk\u00f6to ut fr\u00e5n arken, v\u00e4l kunde ses framf\u00f6r koret, men d\u00e4remot icke voro synliga l\u00e4ngre ute. Och den har blivit kvar d\u00e4r \u00e4nda till denna dag.\n5:10 I arken fanns intet annat \u00e4n de tv\u00e5 tavlor som Mose hade lagt dit vid Horeb, n\u00e4r HERREN sl\u00f6t f\u00f6rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten.\n5:11 Men n\u00e4r pr\u00e4sterna gingo ut ur helgedomen (ty alla pr\u00e4ster som funnos d\u00e4r hade helgat sig, utan avseende p\u00e5 vilken avdelning de tillh\u00f6rde;\n5:12 och leviterna, samtliga s\u00e5ngarna, Asaf, Heman och Jedutun med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, stodo, kl\u00e4dda i vitt linne, med cymbaler, psaltare och harpor \u00f6ster om altaret, och j\u00e4mte dem ett hundra tjugu pr\u00e4ster som bl\u00e5ste i trumpeter;\n5:13 och trumpetbl\u00e5sarna och s\u00e5ngarna st\u00e4mde p\u00e5 en g\u00e5ng och enh\u00e4lligt upp HERRENS lov och pris), och n\u00e4r man nu l\u00e4t trumpeter och cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4r god, och d\u00e4rf\u00f6r att hans n\u00e5d varar evinnerligen, d\u00e5 blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en molnsky,\n5:14 s\u00e5 att pr\u00e4sterna f\u00f6r molnskyns skull icke kunde st\u00e5 d\u00e4r och g\u00f6ra tj\u00e4nst; ty HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde Guds hus.\n6:1 D\u00e5 sade Salomo: \u00bbHERREN har sagt att han vill bo i t\u00f6cknet.\n6:2 Men jag har byggt ett hus till boning \u00e5t dig och berett en plats d\u00e4r du m\u00e5 f\u00f6rbliva till evig tid.\u00bb\n6:3 Sedan v\u00e4nde konungen sig om och v\u00e4lsignade Israels hela f\u00f6rsamling, under det att Israels hela f\u00f6rsamling f\u00f6rblev st\u00e5ende.\n6:4 Han sade: \u00bbLovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina h\u00e4nder har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:\n6:5 'Fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde mitt folk ut ur Egyptens land har jag icke i n\u00e5gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d\u00e4r mitt namn skulle vara, ej heller har jag utvalt n\u00e5gon man till att vara en furste \u00f6ver mitt folk Israel;\n6:6 men Jerusalem har jag nu utvalt, f\u00f6r att mitt namn skall vara d\u00e4r, och David har jag utvalt till att r\u00e5da \u00f6ver mitt folk Israel.'\n6:7 Och min fader David hade v\u00e4l i sinnet att bygga ett hus \u00e5t HERRENS, Israels Guds, namn;\n6:8 men HERREN sade till min fader David: 'D\u00e5 du nu har i sinnet att bygga ett hus \u00e5t mitt namn, s\u00e5 g\u00f6r du visserligen v\u00e4l d\u00e4ri att du har detta i sinnet;\n6:9 dock skall icke du f\u00e5 bygga detta hus, utan din son, den som har utg\u00e5tt fr\u00e5n din l\u00e4nd, han skall bygga huset \u00e5t mitt namn.'\n6:10 Och HERREN har uppfyllt det l\u00f6fte han gav; ty jag har kommit upp i min fader Davids st\u00e4lle och sitter nu p\u00e5 Israels tron, s\u00e5som HERREN lovade, och jag har byggt huset \u00e5t HERRENS, Israels Guds, namn.\n6:11 Och d\u00e4r har jag satt arken, i vilken f\u00f6rvaras det f\u00f6rbund som HERREN sl\u00f6t med Israels barn.\u00bb\n6:12 D\u00e4refter tr\u00e4dde han fram f\u00f6r HERRENS altare inf\u00f6r Israels hela f\u00f6rsamling och utr\u00e4ckte sina h\u00e4nder.\n6:13 Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar l\u00e5ng, fem alnar bred och tre alnar h\u00f6g, och st\u00e4llt den mitt p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, p\u00e5 den stod han nu. Och han f\u00f6ll ned p\u00e5 sina kn\u00e4n inf\u00f6r Israels hela f\u00f6rsamling, och utr\u00e4ckte sina h\u00e4nder mot himmelen\n6:14 och sade: \u00bbHERRE, Israels Gud, ingen gud \u00e4r dig lik, i himmelen eller p\u00e5 jorden, du som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d mot dina tj\u00e4nare, n\u00e4r de vandra inf\u00f6r dig av allt sitt hj\u00e4rta,\n6:15 du som har h\u00e5llit vad du lovade din tj\u00e4nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s\u00e5 som nu har skett.\n6:16 S\u00e5 h\u00e5ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj\u00e4nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d\u00e5 p\u00e5 Israels tron icke inf\u00f6r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p\u00e5 sin v\u00e4g, s\u00e5 att de vandra efter min lag, s\u00e5som du har vandrat inf\u00f6r mig.'\n6:17 S\u00e5 l\u00e5t nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din tj\u00e4nare David bliva sant.\n6:18 Men kan d\u00e5 Gud verkligen bo p\u00e5 jorden bland m\u00e4nniskorna? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d\u00e5 detta hus som jag har byggt!\n6:19 Men v\u00e4nd dig \u00e4nd\u00e5 till din tj\u00e4nares b\u00f6n och \u00e5kallan, HERRE, min Gud, s\u00e5 att du h\u00f6r p\u00e5 det rop och den b\u00f6n som din tj\u00e4nare upps\u00e4nder till dig\n6:20 och l\u00e5ter dina \u00f6gon dag och natt vara \u00f6ppna och v\u00e4nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt att du d\u00e4r vill f\u00e4sta ditt namn -- s\u00e5 att du ock h\u00f6r den b\u00f6n som din tj\u00e4nare beder, v\u00e4nd mot denna plats.\n6:21 Ja, h\u00f6r p\u00e5 de b\u00f6ner som din tj\u00e4nare och ditt folk Israel upps\u00e4nda, v\u00e4nda mot denna plats. M\u00e5 du h\u00f6ra dem fr\u00e5n himmelen, d\u00e4r du bor; och n\u00e4r du h\u00f6r, s\u00e5 m\u00e5 du f\u00f6rl\u00e5ta.\n6:22 Om n\u00e5gon f\u00f6rsyndar sig mot sin n\u00e4sta och man \u00e5l\u00e4gger honom en ed och l\u00e5ter honom sv\u00e4rja, och han s\u00e5 kommer och sv\u00e4r inf\u00f6r ditt altare i detta hus,\n6:23 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det fr\u00e5n himmelen och utf\u00f6ra ditt verk och skaffa dina tj\u00e4nare r\u00e4tt, i det att du vederg\u00e4ller den skyldige och l\u00e5ter hans g\u00e4rningar komma \u00f6ver hans huvud, men skaffar r\u00e4tt \u00e5t den som har r\u00e4tt och l\u00e5ter honom f\u00e5 efter hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n6:24 Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d\u00e4rf\u00f6r att de hava syndat mot dig, men de omv\u00e4nda sig och prisa ditt namn och bedja och \u00e5kalla inf\u00f6r ditt ansikte i detta hus\n6:25 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rl\u00e5ta ditt folk Israels synd och l\u00e5ta dem komma tillbaka till det land som du har givit \u00e5t dem och deras f\u00e4der.\n6:26 Om himmelen bliver tillsluten, s\u00e5 att regn icke faller, d\u00e4rf\u00f6r att de hava syndat mot dig, men de d\u00e5 bedja, v\u00e4nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv\u00e4nda sig fr\u00e5n sin synd, n\u00e4r du b\u00f6nh\u00f6r dem,\n6:27 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det i himmelen och f\u00f6rl\u00e5ta dina tj\u00e4nares och ditt folk Israels synd, i det att du l\u00e4r dem den goda v\u00e4g som de skola vandra; och m\u00e5 du l\u00e5ta det regna \u00f6ver ditt land, det som du har givit \u00e5t ditt folk till arvedel.\n6:28 Om hungersn\u00f6d uppst\u00e5r i landet, om pest uppst\u00e5r, om sot och rost, om gr\u00e4shoppor och gr\u00e4smaskar komma, om fienderna tr\u00e4nga folket i det land d\u00e4r deras st\u00e4der st\u00e5, eller om n\u00e5gon annan pl\u00e5ga och sjukdom kommer, vilken det vara m\u00e5,\n6:29 och om d\u00e5 n\u00e5gon b\u00f6n och \u00e5kallan h\u00f6jes fr\u00e5n n\u00e5gon m\u00e4nniska, vilken det vara m\u00e5, eller ock fr\u00e5n hela ditt folk Israel, n\u00e4r de var f\u00f6r sig k\u00e4nna den pl\u00e5ga och sm\u00e4rta som har drabbat dem, och de s\u00e5 utr\u00e4cka sina h\u00e4nder mot detta hus,\n6:30 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det fr\u00e5n himmelen, d\u00e4r du bor, och f\u00f6rl\u00e5ta och giva var och en efter alla hans g\u00e4rningar, eftersom du k\u00e4nner hans hj\u00e4rta -- ty du allena k\u00e4nner m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan --\n6:31 p\u00e5 det att de alltid m\u00e5 frukta dig och vandra p\u00e5 dina v\u00e4gar, s\u00e5 l\u00e4nge de leva i det land som du har givit \u00e5t v\u00e5ra f\u00e4der.\n6:32 Ocks\u00e5 om en fr\u00e4mling, en som icke \u00e4r av ditt folk Israel, kommer ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, f\u00f6r ditt stora namns och din starka hands och din utr\u00e4ckta arms skull, om n\u00e5gon s\u00e5dan kommer och beder, v\u00e4nd mot detta hus,\n6:33 m\u00e5 du d\u00e5 fr\u00e5n himmelen, d\u00e4r du bor, h\u00f6ra det och g\u00f6ra allt varom fr\u00e4mlingen ropar till dig, p\u00e5 det att alla jordens folk m\u00e5 k\u00e4nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g\u00f6r, och f\u00f6rnimma att detta hus som jag har byggt \u00e4r uppkallat efter ditt namn.\n6:34 Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p\u00e5 den v\u00e4g du s\u00e4nder dem, och de d\u00e5 bedja till dig, v\u00e4nda i riktning mot denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt \u00e5t ditt namn,\n6:35 m\u00e5 du d\u00e5 fr\u00e5n himmelen h\u00f6ra deras b\u00f6n och \u00e5kallan och skaffa dem r\u00e4tt.\n6:36 Om de synda mot dig -- eftersom ingen m\u00e4nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p\u00e5 dem och giver dem i fiendens v\u00e5ld, s\u00e5 att man tager dem till f\u00e5nga och f\u00f6r dem bort till n\u00e5got annat land, fj\u00e4rran eller n\u00e4ra,\n6:37 men de d\u00e5 besinna sig i det land d\u00e4r de \u00e4ro i f\u00e5ngenskap, och omv\u00e4nda sig och \u00e5kalla dig i f\u00e5ngenskapens land och s\u00e4ga: 'Vi hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',\n6:38 om de s\u00e5 omv\u00e4nda sig till dig av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l, i f\u00e5ngenskapens land, dit man har f\u00f6rt dem i f\u00e5ngenskap, och bedja, v\u00e4nda i riktning mot sitt land, det som du har givit \u00e5t deras f\u00e4der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt \u00e5t ditt namn,\n6:39 m\u00e5 du d\u00e5 fr\u00e5n himmelen, d\u00e4r du bor, h\u00f6ra deras b\u00f6n och \u00e5kallan och skaffa dem r\u00e4tt och f\u00f6rl\u00e5ta ditt folk vad de hava syndat mot dig.\n6:40 Ja, min Gud, l\u00e5t nu dina \u00f6gon vara \u00f6ppna och dina \u00f6ron akta p\u00e5 vad som bedes p\u00e5 denna plats.\n6:41 Ja: St\u00e5 upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark. Dina pr\u00e4ster, HERRE Gud, vare kl\u00e4dda i fr\u00e4lsning, och dina fromma gl\u00e4dje sig \u00f6ver ditt goda.\n6:42 HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde; t\u00e4nk p\u00e5 den n\u00e5d du har lovat din tj\u00e4nare David.\n7:1 N\u00e4r Salomo hade slutat sin b\u00f6n, kom eld ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4rde br\u00e4nnoffret och slaktoffren, och HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde huset.\n7:2 Och pr\u00e4sterna kunde icke g\u00e5 in i HERRENS hus, eftersom HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde HERRENS hus.\n7:3 D\u00e5 nu alla Israels barn s\u00e5go huru elden kom ned, och s\u00e5go HERRENS h\u00e4rlighet \u00f6ver huset, f\u00f6llo de ned p\u00e5 den stenlagda g\u00e5rden, med ansiktena mot jorden, och tillb\u00e5do HERREN och tackade honom, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4r god, och d\u00e4rf\u00f6r att hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n7:4 Och konungen och allt folket offrade slaktoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n7:5 Konung Salomo offrade s\u00e5som slaktoffer tjugutv\u00e5 tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm\u00e5boskapen. S\u00e5 invigdes Guds hus av konungen och allt folket.\n7:6 Och pr\u00e4sterna stodo d\u00e4r i sina tj\u00e4nstf\u00f6rr\u00e4ttningar, och leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David hade l\u00e5tit g\u00f6ra, f\u00f6r att de med dem skulle tacka HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att hans n\u00e5d varar evinnerligen; David l\u00e4t n\u00e4mligen dem utf\u00f6ra lovs\u00e5ngen. Men pr\u00e4sterna stodo mitt emot dem och bl\u00e5ste i trumpeter, medan hela Israel f\u00f6rblev st\u00e5ende.\n7:7 Och Salomo helgade den mellersta delen av f\u00f6rg\u00e5rden framf\u00f6r HERRENS hus; ty d\u00e4r offrade han br\u00e4nnoffren och fettstyckena av tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade l\u00e5tit g\u00f6ra icke kunde rymma br\u00e4nnoffret, spisoffret och fettstyckena.\n7:8 Tid detta tillf\u00e4lle firade Salomo h\u00f6gtiden i sju dagar, och med honom hela Israel, en mycket stor f\u00f6rsamling ifr\u00e5n hela landet, allt ifr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat \u00e4nda till Egyptens b\u00e4ck.\n7:9 Och p\u00e5 \u00e5ttonde dagen h\u00f6llo de h\u00f6gtidsf\u00f6rsamling. Ty altarets invigning firade de i sju dagar och h\u00f6gtiden i sju dagar.\n7:10 Men p\u00e5 tjugutredje dagen i sjunde m\u00e5naden l\u00e4t han folket g\u00e5 hem till sina hyddor; och de voro fulla av gl\u00e4dje och fr\u00f6jd \u00f6ver det goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.\n7:11 S\u00e5 fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad Salomo hade haft i sinnet att utf\u00f6ra i HERRENS hus och i sitt eget hus hade lyckats honom v\u00e4l.\n7:12 Och HERREN uppenbarade sig f\u00f6r Salomo om natten och sade till honom: \u00bbJag har h\u00f6rt din b\u00f6n och utvalt denna plats \u00e5t mig till offerplats.\n7:13 Om jag tillsluter himmelen, s\u00e5 att regn icke faller, om jag bjuder gr\u00e4shoppor att f\u00f6rd\u00e4rva landet, eller om jag s\u00e4nder pest bland mitt folk,\n7:14 men mitt folk, det som \u00e4r uppkallat efter mitt namn, d\u00e5 \u00f6dmjukar sig och beder och s\u00f6ker mitt ansikte och omv\u00e4nder sig fr\u00e5n sina onda v\u00e4gar, s\u00e5 vill jag h\u00f6ra det fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rl\u00e5ta deras synd och skaffa bot \u00e5t deras land.\n7:15 S\u00e5 skola nu mina \u00f6gon vara \u00f6ppna och mina \u00f6ron akta p\u00e5 vad som bedes p\u00e5 denna plats.\n7:16 Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, f\u00f6r att mitt namn skall vara d\u00e4r till evig tid. Och mina \u00f6gon och mitt hj\u00e4rta skola vara d\u00e4r alltid.\n7:17 Om du nu vandrar inf\u00f6r mig, s\u00e5som din fader David vandrade, s\u00e5 att du g\u00f6r allt vad jag har bjudit dig och h\u00e5ller mina stadgar och r\u00e4tter,\n7:18 d\u00e5 skall jag uppr\u00e4tth\u00e5lla din konungatron, s\u00e5som jag lovade din fader David, n\u00e4r jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d\u00e5 en avkomling av dig icke r\u00e5der \u00f6ver Israel.'\n7:19 Men om I v\u00e4nden om och \u00f6vergiven de stadgar och bud som jag har f\u00f6relagt eder, och g\u00e5n bort och tj\u00e4nen andra gudar och tillbedjen dem,\n7:20 d\u00e5 skall jag rycka upp dem som s\u00e5 g\u00f6ra ur mitt land, det som jag har givit dem; och detta hus som jag har helgat \u00e5t mitt namn skall jag f\u00f6rkasta ifr\u00e5n mitt ansikte; och jag skall g\u00f6ra det till ett ordspr\u00e5k och en visa bland alla folk.\n7:21 Och \u00f6ver detta hus, som har varit s\u00e5 upph\u00f6jt, skall d\u00e5 var och en som g\u00e5r d\u00e4rf\u00f6rbi bliva h\u00e4pen. Och n\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gar: 'Varf\u00f6r har HERREN gjort s\u00e5 mot detta land och detta hus?',\n7:22 d\u00e5 skall man svara: 'D\u00e4rf\u00f6r att de \u00f6verg\u00e5vo HERREN, sina f\u00e4ders Gud, som hade f\u00f6rt dem ut ur Egyptens land, och h\u00f6llo sig till andra gudar och tillb\u00e5do dem och tj\u00e4nade dem, d\u00e4rf\u00f6r har han l\u00e5tit allt detta onda komma \u00f6ver dem.'\u00bb\n8:1 N\u00e4r de tjugu \u00e5r voro f\u00f6rlidna, under vilka Salomo byggde p\u00e5 HERRENS hus och p\u00e5 sitt eget hus,\n8:2 byggde Salomo upp de st\u00e4der som Huram hade givit honom och l\u00e4t Israels barn bos\u00e4tta sig i dem.\n8:3 Och Salomo drog till Hamat-Soba och bem\u00e4ktigade sig det.\n8:4 Och han byggde upp Tadmor i \u00f6knen och alla de f\u00f6rr\u00e5dsst\u00e4der som i Hamat \u00e4ro byggda av honom.\n8:5 Vidare byggde han upp \u00d6vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och gjorde dem till fasta st\u00e4der med murar, portar och bommar,\n8:6 s\u00e5 ock Baalat och alla Salomos f\u00f6rr\u00e5dsst\u00e4der, \u00e4vensom alla vagnsst\u00e4derna och h\u00e4stst\u00e4derna, och allt annat som Salomo k\u00e4nde \u00e5stundan att bygga i Jerusalem, p\u00e5 Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans v\u00e4lde.\n8:7 Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amor\u00e9erna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna, korteligen, alla de som icke voro av Israel --\n8:8 deras avkomlingar, s\u00e5 m\u00e5nga som funnos kvar i landet efter dem, i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa p\u00e5lade Salomo att vara arbetspliktiga, s\u00e5som de \u00e4ro \u00e4nnu i dag.\n8:9 Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till tr\u00e4lar vid de arbeten han utf\u00f6rde, utan de blevo krigare och h\u00f6vitsm\u00e4n f\u00f6r hans k\u00e4mpar, eller uppsyningsm\u00e4n \u00f6ver hans vagnar och ridh\u00e4star.\n8:10 Och konung Salomos \u00f6verfogdar voro tv\u00e5 hundra femtio; dessa hade bef\u00e4let \u00f6ver folket.\n8:11 Och Salomo l\u00e4t Faraos dotter flytta upp fr\u00e5n Davids stad till det hus som han hade byggt \u00e5t henne; ty han sade: \u00bbJag vill icke att n\u00e5gon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det \u00e4r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.\u00bb\n8:12 Nu offrade Salomo br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN p\u00e5 HERRENS, altare, det som han hade byggt framf\u00f6r f\u00f6rhuset;\n8:13 han offrade var dag de f\u00f6r den dagen best\u00e4mda offren, efter Moses bud, p\u00e5 sabbaterna, vid nym\u00e5naderna och vid h\u00f6gtiderna tre g\u00e5nger om \u00e5ret, n\u00e4mligen vid det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, vid veckoh\u00f6gtiden och vid l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden.\n8:14 Och efter sin fader Davids anordning fastst\u00e4llde han de avdelningar i vilka pr\u00e4sterna skulle tj\u00e4nstg\u00f6ra, \u00e4vensom leviternas \u00e5ligganden, att de skulle utf\u00f6ra lovs\u00e5ngen och betj\u00e4na pr\u00e4sterna -- var dag de f\u00f6r den dagen best\u00e4mda \u00e5liggandena -- s\u00e5 ock huru d\u00f6rrvaktarna, efter sina avdelningar, skulle h\u00e5lla vakt vid de s\u00e4rskilda portarna; ty s\u00e5 hade gudsmannen David bjudit.\n8:15 Och man vek icke av ifr\u00e5n vad konungen hade bjudit ang\u00e5ende pr\u00e4sterna och leviterna, varken i fr\u00e5ga om n\u00e5gon annan angel\u00e4genhet eller i fr\u00e5ga om f\u00f6rr\u00e5den.\n8:16 S\u00e5 utf\u00f6rdes allt Salomos arbete, f\u00f6rst intill den dag d\u00e5 grunden lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev fullbordat. Och s\u00e5 var d\u00e5 HERRENS hus f\u00e4rdigt.\n8:17 Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p\u00e5 havsstranden, i Edoms land.\n8:18 Och Huram s\u00e4nde till honom skepp genom sitt folk, och d\u00e4rj\u00e4mte av sitt folk sj\u00f6kunnigt manskap. De foro med Salomos folk till Ofir och h\u00e4mtade d\u00e4rifr\u00e5n fyra hundra femtio talenter guld, som de f\u00f6rde till konung Salomo.\n9:1 N\u00e4r drottningen av Saba fick h\u00f6ra ryktet om Salomo, kom hon f\u00f6r att i Jerusalem s\u00e4tta Salomo p\u00e5 prov med sv\u00e5ra fr\u00e5gor. Hon kom med ett mycket stort f\u00f6lje och f\u00f6rde med sig kameler, som buro v\u00e4lluktande kryddor och guld i myckenhet, s\u00e5 ock \u00e4dla stenar. Och n\u00e4r hon kom inf\u00f6r konung Salomo, f\u00f6relade hon honom allt vad hon hade i tankarna.\n9:2 Men Salomo gav henne svar p\u00e5 alla hennes fr\u00e5gor; intet var f\u00f6rborgat f\u00f6r Salomo, utan han kunde giva henne svar p\u00e5 allt.\n9:3 N\u00e4r nu drottningen av Saba s\u00e5g Salomos vishet, och s\u00e5g huset som han hade byggt,\n9:4 och s\u00e5g r\u00e4tterna p\u00e5 hans bord och s\u00e5g huru hans tj\u00e4nare sutto d\u00e4r, och huru de som betj\u00e4nade honom utf\u00f6rde sina \u00e5ligganden, och huru de voro kl\u00e4dda, och vidare s\u00e5g hans munsk\u00e4nkar, och huru de voro kl\u00e4dda, och n\u00e4r hon s\u00e5g den trappg\u00e5ng p\u00e5 vilken han gick upp till HERRENS hus, d\u00e5 blev hon utom sig av f\u00f6rundran.\n9:5 Och hon sade till konungen: \u00bbSant var det tal som jag h\u00f6rde i mitt land om dig och om din vishet.\n9:6 Jag ville icke tro vad man sade f\u00f6rr\u00e4n jag sj\u00e4lv kom och med egna \u00f6gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din vishet icke ens till h\u00e4lften har blivit omtalad f\u00f6r mig. Du \u00e4r vida f\u00f6rmer, \u00e4n jag genom ryktet hade h\u00f6rt.\n9:7 S\u00e4lla \u00e4ro dina m\u00e4n, och s\u00e4lla \u00e4ro dessa dina tj\u00e4nare, som best\u00e4ndigt f\u00e5 st\u00e5 inf\u00f6r dig och h\u00f6ra din visdom.\n9:8 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s\u00e5dant behag i dig, att han har satt dig p\u00e5 sin tron till att vara konung inf\u00f6r HERREN, din Gud! Ja, d\u00e4rf\u00f6r att din Gud \u00e4lskar Israel och vill h\u00e5lla det vid makt evinnerligen, d\u00e4rf\u00f6r har han satt dig till konung \u00f6ver dem, f\u00f6r att du skall skipa lag och r\u00e4tt.\u00bb\n9:9 Och hon gav \u00e5t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s\u00e5 och v\u00e4lluktande kryddor i stor myckenhet, d\u00e4rtill \u00e4dla stenar; s\u00e5dana v\u00e4lluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav \u00e5t konung Salomo hava eljest icke funnits.\n9:10 N\u00e4r Hirams folk och Salomos folk h\u00e4mtade guld fr\u00e5n Ofir, hemf\u00f6rde ocks\u00e5 de algumtr\u00e4 och \u00e4dla stenar.\n9:11 Av algumtr\u00e4et l\u00e4t konungen g\u00f6ra tillbeh\u00f6r till HERRENS hus och till konungshuset, s\u00e5 ock harpor och psaltare f\u00f6r s\u00e5ngarna. S\u00e5dant hade aldrig f\u00f6rut blivit sett i Juda land.\n9:12 Konung Salomo \u00e5ter gav \u00e5t drottningen av Saba allt vad hon \u00e5stundade och beg\u00e4rde, f\u00f6rutom vad som svarade emot det hon hade medf\u00f6rt \u00e5t konungen. Sedan v\u00e4nde hon om och for till sitt land igen med sina tj\u00e4nare.\n9:13 Det guld som \u00e5rligen inkom till Salomo v\u00e4gde sex hundra sextiosex talenter,\n9:14 f\u00f6rutom det som inf\u00f6rdes genom kringresande handelsm\u00e4n och andra k\u00f6pm\u00e4n; ocks\u00e5 Arabiens alla konungar och st\u00e5th\u00e5llarna i landet f\u00f6rde guld och silver till Salomo.\n9:15 Och konung Salomo l\u00e4t g\u00f6ra tv\u00e5 hundra stora sk\u00f6ldar av uthamrat guld och anv\u00e4nde till var s\u00e5dan sk\u00f6ld sex hundra siklar uthamrat guld;\n9:16 likaledes tre hundra mindre sk\u00f6ldar av uthamrat guld och anv\u00e4nde till var s\u00e5dan sk\u00f6ld tre hundra siklar guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset.\n9:17 Vidare l\u00e4t konungen g\u00f6ra en stor tron av elfenben och \u00f6verdrog den med rent guld.\n9:18 Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid tronen; p\u00e5 b\u00e5da sidor om sitsen voro armst\u00f6d, och tv\u00e5 lejon stodo utmed armst\u00f6den;\n9:19 och tolv lejon stodo d\u00e4r p\u00e5 de sex trappstegen, p\u00e5 b\u00e5da sidor. N\u00e5got s\u00e5dant har aldrig blivit f\u00f6rf\u00e4rdigat i n\u00e5got annat rike.\n9:20 Och alla konung Salomos dryckesk\u00e4rl voro av guld, och alla k\u00e4rl i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke f\u00f6r n\u00e5got i Salomos tid.\n9:21 Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en g\u00e5ng vart tredje \u00e5r kommo Tarsis-skeppen hem och f\u00f6rde med sig guld och silver, elfenben, apor och p\u00e5f\u00e5glar.\n9:22 Och konung Salomo blev st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gon annan konung p\u00e5 jorden, b\u00e5de i rikedom och i vishet.\n9:23 Alla konungar p\u00e5 jorden kommo f\u00f6r att bes\u00f6ka Salomo och h\u00f6ra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hj\u00e4rta.\n9:24 Och var och en av dem f\u00f6rde med sig sk\u00e4nker: f\u00f6rem\u00e5l av silver och av guld, kl\u00e4der, vapen, v\u00e4lluktande kryddor, h\u00e4star och mul\u00e5snor. S\u00e5 skedde \u00e5r efter \u00e5r.\n9:25 Och Salomo hade fyra tusen spann h\u00e4star med vagnar och tolv tusen ridh\u00e4star; dem f\u00f6rlade han dels i vagnsst\u00e4derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj\u00e4lv.\n9:26 Och han var herre \u00f6ver alla konungar ifr\u00e5n floden \u00e4nda till filist\u00e9ernas land och sedan \u00e4nda ned till Egyptens gr\u00e4ns.\n9:27 Och konungen styrde s\u00e5, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr\u00e4 lika vanligt som mullb\u00e4rsfikontr\u00e4 i L\u00e5glandet.\n9:28 Och h\u00e4star inf\u00f6rdes till Salomo fr\u00e5n Egypten och fr\u00e5n alla andra l\u00e4nder.\n9:29 Vad nu vidare \u00e4r att s\u00e4ga om Salomo, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans kr\u00f6nika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om Jerobeam, Nebats son.\n9:30 Salomo regerade i Jerusalem \u00f6ver hela Israel i fyrtio \u00e5r.\n9:31 Och Salomo gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i hans fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.\n10:1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem f\u00f6r att g\u00f6ra honom till konung.\n10:2 N\u00e4r Jerobeam, Nebats son, h\u00f6rde detta, d\u00e4r han var i Egypten -- dit hade han n\u00e4mligen flytt f\u00f6r konung Salomo -- v\u00e4nde han tillbaka fr\u00e5n Egypten.\n10:3 Och de s\u00e4nde bort och l\u00e4to kalla honom \u00e5ter. D\u00e5 kom Jerobeam tillst\u00e4des j\u00e4mte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:\n10:4 \u00bbDin fader gjorde v\u00e5rt ok f\u00f6r sv\u00e5rt; men l\u00e4tta nu du det sv\u00e5ra arbete och det tunga ok som din fader lade p\u00e5 oss, s\u00e5 vilja vi tj\u00e4na dig.\u00bb\n10:5 Han svarade dem: \u00bbV\u00e4nten \u00e4nnu tre dagar, och kommen s\u00e5 tillbaka till mig.\u00bb Och folket gick.\n10:6 D\u00e5 r\u00e5df\u00f6rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tj\u00e4nst hos hans fader Salomo, medan denne \u00e4nnu levde; han sade: \u00bbVilket svar r\u00e5den I mig att giva detta folk?\u00bb\n10:7 De svarade honom och sade: \u00bbOm du visar dig god mot detta folk och \u00e4r n\u00e5dig mot dem och talar goda ord till dem, s\u00e5 skola de f\u00f6r alltid bliva dina tj\u00e4nare.\u00bb\n10:8 Men han aktade icke p\u00e5 det r\u00e5d som de gamle hade givit honom, utan r\u00e5df\u00f6rde sig med de unga m\u00e4n som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tj\u00e4nst.\n10:9 Han sade till dem: \u00bbVilket svar r\u00e5den I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'L\u00e4tta det ok som din fader har lagt p\u00e5 oss'?\u00bb\n10:10 De unga m\u00e4nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d\u00e5 och sade: \u00bbS\u00e5 b\u00f6r du s\u00e4ga till folket som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde v\u00e5rt ok tungt, men l\u00e4tta du det f\u00f6r oss' -- s\u00e5 b\u00f6r du s\u00e4ga till dem: 'Mitt minsta finger \u00e4r tjockare \u00e4n min faders l\u00e4nd.\n10:11 S\u00e5 veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra edert ok \u00e4nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra det med skorpiongissel.'\u00bb\n10:12 S\u00e5 kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p\u00e5 tredje dagen, s\u00e5som konungen hade befallt, i det han sade: \u00bbKommen tillbaka till mig p\u00e5 tredje dagen.\u00bb\n10:13 D\u00e5 gav konungen dem ett h\u00e5rt svar; ty konung Rehabeam aktade icke p\u00e5 de gamles r\u00e5d.\n10:14 Han talade till dem efter de unga m\u00e4nnens r\u00e5d och sade: \u00bbJag skall g\u00f6ra edert ok tungt, ja, jag skall g\u00f6ra det \u00e4nnu tyngre \u00e4n f\u00f6rut; har min fader tuktat eder med ris, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra det med skorpiongissel.\u00bb\n10:15 Allts\u00e5 h\u00f6rde konungen icke p\u00e5 folket; ty det var s\u00e5 skickat av Gud, f\u00f6r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr\u00e5n Silo.\n10:16 D\u00e5 nu hela Israel f\u00f6rnam att konungen icke ville h\u00f6ra p\u00e5 dem, gav folket konungen detta svar: \u00bbVad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda. Se nu sj\u00e4lv om ditt hus, du David.\u00bb D\u00e4refter drog hela Israel hem till sina hyddor.\n10:17 Allenast \u00f6ver de israeliter som bodde i Juda st\u00e4der f\u00f6rblev Rehabeam konung.\n10:18 Och n\u00e4r konung Rehabeam s\u00e4nde \u00e5stad Hadoram, som hade uppsikten \u00f6ver de allm\u00e4nna arbetena, stenade Israels barn denne till d\u00f6ds; och konung Rehabeam sj\u00e4lv m\u00e5ste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.\n10:19 S\u00e5 avf\u00f6ll Israel fr\u00e5n Davids hus och har varit skilt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4nda till denna dag.\n11:1 Och n\u00e4r Rehabeam kom till Jerusalem, f\u00f6rsamlade han Juda hus och Benjamin, ett hundra \u00e5ttio tusen utvalda krigare, f\u00f6r att de skulle strida mot Israel och \u00e5tervinna konungad\u00f6met \u00e5t Rehabeam.\n11:2 Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:\n11:3 \u00bbS\u00e4g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla israeliter i Juda och Benjamin:\n11:4 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra br\u00f6der. V\u00e4nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fr\u00e5n mig.\u00bb Och de lyssnade till HERRENS ord och v\u00e4nde om och drogo icke mot Jerobeam.\n11:5 Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han bef\u00e4ste st\u00e4der i Juda och gjorde dem till fasta platser.\n11:6 Han bef\u00e4ste Bet-Lehem, Etam, Tekoa,\n11:7 Bet-Sur, Soko, Adullam\n11:8 Gat, Maresa, Sif,\n11:9 Adoraim, Lakis, Aseka,\n11:10 Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde dem till fasta st\u00e4der.\n11:11 Och han gjorde deras bef\u00e4stningar starka och tillsatte h\u00f6vdingar i dem och lade in i dem f\u00f6rr\u00e5d av mat, olja och vin;\n11:12 var och en s\u00e4rskild av dessa st\u00e4der f\u00f6rs\u00e5g han med sk\u00f6ldar och spjut; han bef\u00e4ste dem mycket starkt. Och Juda och Benjamin f\u00f6rblevo under hans v\u00e4lde.\n11:13 Och pr\u00e4sterna och leviterna i hela Israel gingo \u00f6ver till honom fr\u00e5n alla sina omr\u00e5den;\n11:14 ty leviterna \u00f6verg\u00e5vo sina utmarker och sina andra besittningar och beg\u00e5vo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina s\u00f6ner drev dem bort ifr\u00e5n deras tj\u00e4nst s\u00e5som HERRENS pr\u00e4ster,\n11:15 och anst\u00e4llde \u00e5t sig andra pr\u00e4ster f\u00f6r offerh\u00f6jderna och f\u00f6r de onda andarna och f\u00f6r kalvarna som han hade l\u00e5tit g\u00f6ra.\n11:16 Och dem f\u00f6ljde ifr\u00e5n alla Israels stammar de som v\u00e4nde sina hj\u00e4rtan till att s\u00f6ka HERREN, Israels Gud; dessa kommo till Jerusalem f\u00f6r att offra \u00e5t HERREN, sina f\u00e4ders Gud.\n11:17 I tre \u00e5r bef\u00e4ste de s\u00e5 konungamakten i Juda och gjorde Rehabeams, Salomos sons, v\u00e4lde starkt; ty i tre \u00e5r vandrade de p\u00e5 Davids och Salomos v\u00e4g.\n11:18 Och Rehabeam tog till hustru \u00e5t sig Mahalat, dotter till Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons, dotter.\n11:19 Hon f\u00f6dde \u00e5t honom s\u00f6nerna Jeus, Semarja och Saham.\n11:20 Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter. Hon f\u00f6dde \u00e5t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.\n11:21 Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, k\u00e4rare \u00e4n alla sina andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur och sextio bihustrur -- och han f\u00f6dde tjugu\u00e5tta s\u00f6ner och sextio d\u00f6ttrar.\n11:22 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland sina br\u00f6der, ty han hade i sinnet att g\u00f6ra honom till konung.\n11:23 Och p\u00e5 l\u00e4mpligt s\u00e4tt f\u00f6rdelade han alla Judas och Benjamins landskap och alla fasta st\u00e4der mellan n\u00e5gra av sina s\u00f6ner och gav dem rikligt underh\u00e5ll; han skaffade dem ock hustrur i m\u00e4ngd.\n12:1 N\u00e4r Rehabeams konungamakt nu hade blivit bef\u00e4st och han hade blivit m\u00e4ktig, \u00f6vergav han HERRENS lag, han j\u00e4mte hela Israel.\n12:2 Men i konung Rehabeams femte regerings\u00e5r drog Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem, d\u00e4rf\u00f6r att de hade varit otrogna mot HERREN;\n12:3 han kom med ett tusen tv\u00e5 hundra vagnar och sextio tusen ryttare, och ingen kunde r\u00e4kna det folk som f\u00f6ljde honom fr\u00e5n Egypten: libyer, suck\u00e9er och etiopier.\n12:4 Och han intog de fasta st\u00e4derna i Juda och kom \u00e4nda till Jerusalem.\n12:5 Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda furstar, som hade f\u00f6rsamlat sig i Jerusalem av fruktan f\u00f6r Sisak; och han sade till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I haven \u00f6vergivit mig, d\u00e4rf\u00f6r har ock jag \u00f6vergivit eder och givit eder i Sisaks hand.\u00bb\n12:6 D\u00e5 \u00f6dmjukade sig Israels furstar och konungen sj\u00e4lv och sade: \u00bbHERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig.\u00bb\n12:7 N\u00e4r nu HERREN s\u00e5g att de \u00f6dmjukade sig, kom HERRENS ord till Semaja; han sade: \u00bbEftersom de hava \u00f6dmjukat sig, vill jag icke f\u00f6rd\u00e4rva dem; jag skall l\u00e5ta dem med knapp n\u00f6d komma undan, och min vrede skall icke bliva utgjuten \u00f6ver Jerusalem genom Sisaks hand.\n12:8 Dock skola de n\u00f6dgas bliva honom underd\u00e5niga, f\u00f6r att de m\u00e5 l\u00e4ra sig f\u00f6rst\u00e5 vilken skillnad det \u00e4r mellan att tj\u00e4na mig och att tj\u00e4na fr\u00e4mmande konungad\u00f6men.\u00bb\n12:9 S\u00e5 drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem. Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock de gyllene sk\u00f6ldar som Salomo hade l\u00e5tit g\u00f6ra.\n12:10 I deras st\u00e4lle l\u00e4t konung Rehabeam g\u00f6ra sk\u00f6ldar av koppar, och dessa l\u00e4mnade han i f\u00f6rvar \u00e5t h\u00f6vitsm\u00e4nnen f\u00f6r drabanterna som h\u00f6llo vakt vid ing\u00e5ngen till konungshuset.\n12:11 Och s\u00e5 ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock drabanterna och buro dem; sedan f\u00f6rde de dem tillbaka till drabantsalen.\n12:12 D\u00e4rf\u00f6r att nu Rehabeam \u00f6dmjukade sig, v\u00e4nde sig HERRENS vrede ifr\u00e5n honom, s\u00e5 att han icke alldeles f\u00f6rd\u00e4rvade honom. Ocks\u00e5 fanns \u00e4nnu n\u00e5got gott i Juda.\n12:13 Allts\u00e5 bef\u00e4ste konung Rehabeam sitt v\u00e4lde i Jerusalem och fortsatte att regera. Rehabeam var n\u00e4mligen fyrtioett \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade sjutton \u00e5r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att d\u00e4r f\u00e4sta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.\n12:14 Och han gjorde vad ont var, ty han v\u00e4nde icke sitt hj\u00e4rta till att s\u00f6ka HERREN.\n12:15 Men vad som \u00e4r att s\u00e4ga om Rehabeam, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och siaren Iddos kr\u00f6nikor, enligt sl\u00e4ktregistrens s\u00e4tt. Och Rehabeam och Jerobeam l\u00e5go i krig med varandra, s\u00e5 l\u00e4nge de levde.\n12:16 Men Rehabeam gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i Davids stad. Och hans son Abia blev konung efter honom.\n13:1 I konung Jerobeams adertonde regerings\u00e5r blev Abia konung \u00f6ver Juda.\n13:2 Han regerade tre \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, fr\u00e5n Gibea. Men Abia och Jerobeam l\u00e5go i krig med varandra.\n13:3 Och Abia begynte kriget med en h\u00e4r av tappra krigsm\u00e4n, fyra hundra tusen utvalda m\u00e4n; men Jerobeam st\u00e4llde upp sig till strid mot honom med \u00e5tta hundra tusen utvalda tappra stridsm\u00e4n.\n13:4 Och Abia steg upp p\u00e5 berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: \u00bbH\u00f6ren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.\n13:5 Skullen I icke veta att det \u00e4r HERREN, Israels Gud, som har givit \u00e5t David konungad\u00f6met \u00f6ver Israel f\u00f6r evig tid, \u00e5t honom sj\u00e4lv och hans s\u00f6ner, genom ett saltf\u00f6rbund?\n13:6 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tj\u00e4nare, uppreste sig och avf\u00f6ll fr\u00e5n sin herre.\n13:7 Och till honom f\u00f6rsamlade sig l\u00f6st folk, onda m\u00e4n, och de blevo Rehabeam, Salomos son, f\u00f6r starka, eftersom Rehabeam \u00e4nnu var ung och f\u00f6rsagd och d\u00e4rf\u00f6r icke kunde st\u00e5 dem emot.\n13:8 Och nu menen I eder kunna st\u00e5 emot HERRENS konungad\u00f6me, som tillh\u00f6r Davids s\u00f6ner, eftersom I \u00e4ren en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har l\u00e5tit g\u00f6ra \u00e5t eder till gudar.\n13:9 Haven I icke f\u00f6rdrivit HERRENS pr\u00e4ster, Arons s\u00f6ner, och leviterna, och sj\u00e4lva gjort eder pr\u00e4ster, s\u00e5som de fr\u00e4mmande folken g\u00f6ra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju v\u00e4durar for att taga handfyllning, han f\u00e5r bliva pr\u00e4st \u00e5t dessa gudar, som icke \u00e4ro gudar.\n13:10 Men vi hava HERREN till v\u00e5r Gud, och vi hava icke \u00f6vergivit honom. Vi hava pr\u00e4ster av Arons s\u00f6ner, som g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r HERREN, och leviter, som sk\u00f6ta tempelsysslorna;\n13:11 och de f\u00f6rbr\u00e4nna \u00e5t HERREN br\u00e4nnoffer var morgon och var afton och ant\u00e4nda v\u00e4lluktande r\u00f6kelse och l\u00e4gga upp br\u00f6d p\u00e5 det gyllene bordet och t\u00e4nda var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi h\u00e5lla vad HERREN, v\u00e5r Gud, har bjudit oss h\u00e5lla, men I haven \u00f6vergivit honom.\n13:12 Och se, vi hava Gud i spetsen f\u00f6r oss, och vi hava hans pr\u00e4ster med larmtrumpeterna f\u00f6r att bl\u00e5sa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra f\u00e4ders Gud; ty d\u00e5 skall det icke g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb\n13:13 Men Jerobeam hade l\u00e5tit kringg\u00e5 dem och lagt ett bakh\u00e5ll f\u00f6r att falla dem i ryggen; s\u00e5 stodo de nu mitt emot Juda m\u00e4n och hade sitt bakh\u00e5ll bakom dem.\n13:14 N\u00e4r d\u00e5 Juda m\u00e4n v\u00e4nde sig om, fingo de se att de hade fiender b\u00e5de framf\u00f6r sig och bakom sig. D\u00e5 ropade de till HERREN, och pr\u00e4sterna bl\u00e5ste i trumpeterna.\n13:15 D\u00e4refter hovo Juda m\u00e4n upp ett h\u00e4rskri; och n\u00e4r Juda m\u00e4n hovo upp sitt h\u00e4rskri, l\u00e4t Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda.\n13:16 Och Israels barn flydde f\u00f6r Juda, och Gud gav dem i deras hand.\n13:17 Och Abia med sitt folk anst\u00e4llde ett stort nederlag bland dem, s\u00e5 att fem hundra tusen unga m\u00e4n av Israel f\u00f6llo slagna.\n13:18 Allts\u00e5 blevo Israels barn p\u00e5 den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de st\u00f6dde sig p\u00e5 HERREN sina f\u00e4ders Gud.\n13:19 Och Abia f\u00f6rf\u00f6ljde Jerobeam och tog ifr\u00e5n honom n\u00e5gra st\u00e4der: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.\n13:20 Och Jerobeam f\u00f6rm\u00e5dde ingenting mer, s\u00e5 l\u00e4nge Abia levde; och han blev hems\u00f6kt av HERREN, s\u00e5 att han dog.\n13:21 Men Abia bef\u00e4ste sitt v\u00e4lde; och han tog sig fjorton hustrur och f\u00f6dde tjugutv\u00e5 s\u00f6ner och sexton d\u00f6ttrar.\n13:22 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Abia, om hans f\u00f6retag och om annat som r\u00f6r honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos \u00bbUtl\u00e4ggning\u00bb.\n14:1 Och Abia gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio \u00e5r.\n14:2 Och Asa gjorde vad gott och r\u00e4tt var i HERRENS, sin Guds, \u00f6gon.\n14:3 Han skaffade bort de fr\u00e4mmande altarna och offerh\u00f6jderna och slog s\u00f6nder stoderna och h\u00f6gg ned Aserorna.\n14:4 Och han uppmanade Juda att s\u00f6ka HERREN, sina f\u00e4ders Gud, och h\u00e5lla lagen och budorden.\n14:5 Ur alla Juda st\u00e4der skaffade han bort offerh\u00f6jderna och solstoderna; och riket hade ro under honom.\n14:6 Och han byggde fasta st\u00e4der i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa \u00e5r icke hade n\u00e5got krig; ty HERREN hade givit honom lugn.\n14:7 Han sade n\u00e4mligen till Juda: \u00bbL\u00e5t oss bygga dessa st\u00e4der och f\u00f6rse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi \u00e4nnu hava landet i v\u00e5r makt, d\u00e4rf\u00f6r att vi hava s\u00f6kt HERREN, v\u00e5r Gud; ty vi hava s\u00f6kt honom, och han har l\u00e5tit oss f\u00e5 lugn p\u00e5 alla sidor.\u00bb S\u00e5 byggde de d\u00e5, och allt gick v\u00e4l.\n14:8 Och Asa hade en h\u00e4r som var v\u00e4pnad med stora sk\u00f6ldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man fr\u00e5n Juda, vartill kommo tv\u00e5 hundra \u00e5ttio tusen man fr\u00e5n Benjamin, som voro v\u00e4pnade med sm\u00e5 sk\u00f6ldar och sp\u00e4nde b\u00e5ge. Alla dessa voro tappra stridsm\u00e4n.\n14:9 Men Sera fr\u00e5n Etiopien drog ut mot dem med en h\u00e4r av tusen g\u00e5nger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.\n14:10 Och Asa drog ut mot honom, och de st\u00e4llde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.\n14:11 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: \u00bbHERRE, f\u00f6rutom dig finnes ingen som kan hj\u00e4lpa i striden mellan den starke och den svage. S\u00e5 hj\u00e4lp oss, HERRE, v\u00e5r Gud, ty p\u00e5 dig st\u00f6dja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du \u00e4r v\u00e5r Gud; mot dig f\u00f6rm\u00e5r ju ingen m\u00e4nniska n\u00e5got.\u00bb\n14:12 Och HERREN l\u00e4t etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s\u00e5 att etiopierna flydde.\n14:13 Och Asa och hans folk f\u00f6rf\u00f6ljde dem \u00e4nda till Gerar; och av etiopierna f\u00f6llo s\u00e5 m\u00e5nga, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans h\u00e4r. Och folket tog byte i stor myckenhet.\n14:14 Och de intogo alla st\u00e4der runt omkring Gerar, ty en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n HERREN hade kommit \u00f6ver dessa; och de plundrade alla st\u00e4derna, ty i dem fanns mycket att plundra.\n14:15 Till och med boskapsskjulen br\u00f6to de ned och f\u00f6rde bort sm\u00e5boskap i myckenhet och kameler, och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka till Jerusalem.\n15:1 Och \u00f6ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.\n15:2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: \u00bbH\u00f6ren mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN \u00e4r med eder, n\u00e4r I \u00e4ren med honom, och om I s\u00f6ken honom, s\u00e5 l\u00e5ter han sig finnas av eder; men om I \u00f6vergiven honom, s\u00e5 \u00f6vergiver han ock eder.\n15:3 En l\u00e5ng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan pr\u00e4ster som undervisade dem, och utan n\u00e5gon lag.\n15:4 Men i sin n\u00f6d omv\u00e4nde de sig till HERREN, Israels Gud, och n\u00e4r de s\u00f6kte honom, l\u00e4t han sig finnas av dem.\n15:5 Under de tiderna fanns ingen trygghet, n\u00e4r man gick ut eller in; utan stor f\u00f6rvirring r\u00e5dde bland alla dem som bodde h\u00e4r i l\u00e4nderna,\n15:6 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud f\u00f6rvirrade dem med allt slags n\u00f6d.\n15:7 Men varen I frimodiga, l\u00e5ten icke modet falla, ty edert verk skall f\u00e5 sin l\u00f6n.\u00bb\n15:8 N\u00e4r Asa h\u00f6rde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de st\u00e4der som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och uppr\u00e4ttade \u00e5ter HERRENS altare, det som stod framf\u00f6r HERRENS f\u00f6rhus.\n15:9 Och han f\u00f6rsamlade hela Juda och Benjamin, s\u00e5 ock de fr\u00e4mlingar ifr\u00e5n Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty m\u00e5nga fr\u00e5n Israel hade g\u00e5tt \u00f6ver till honom, n\u00e4r de s\u00e5go att HERREN, hans Gud, var med honom.\n15:10 Och de f\u00f6rsamlade sig till Jerusalem i tredje m\u00e5naden av Asas femtonde regerings\u00e5r,\n15:11 och offrade p\u00e5 den dagen \u00e5t HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av sm\u00e5boskapen, uttagna av det byte som de hade f\u00f6rt med sig.\n15:12 Och de ingingo det f\u00f6rbundet att de skulle s\u00f6ka HERREN, sina f\u00e4ders Gud, av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l,\n15:13 och att var och en som icke s\u00f6kte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva d\u00f6dad, liten eller stor, man eller kvinna.\n15:14 Och de g\u00e5vo HERREN sin ed med h\u00f6g r\u00f6st och under jubel, och under det att trumpeter och basuner lj\u00f6do.\n15:15 Och hela Juda gladde sig \u00f6ver eden; ty de hade svurit den av allt sitt hj\u00e4rta, och de s\u00f6kte HERREN med hela sin vilja, och han l\u00e4t sig finnas av dem, och han l\u00e4t dem f\u00e5 ro p\u00e5 alla sidor.\n15:16 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka fr\u00e5n hennes drottningsv\u00e4rdighet, d\u00e4rf\u00f6r att hon hade satt upp en styggelse \u00e5t Aseran; Asa h\u00f6gg nu ned styggelsen och krossade de och br\u00e4nde upp den i Kidrons dal.\n15:17 Men offerh\u00f6jderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hj\u00e4rta gudh\u00e4ngivet, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n15:18 Och han f\u00f6rde in i Guds hus b\u00e5de vad hans fader och vad han sj\u00e4lv hade helgat \u00e5t HERREN: silver, guld och k\u00e4rl.\n15:19 Och intet krig uppstod f\u00f6rr\u00e4n i Asas trettiofemte regerings\u00e5r.\n16:1 I Asas trettiosj\u00e4tte regerings\u00e5r drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte bef\u00e4sta Rama, f\u00f6r att hindra att n\u00e5gon komme vare sig fr\u00e5n eller till Asa, Juda konung.\n16:2 D\u00e5 tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s\u00e4nde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n16:3 \u00bbEtt f\u00f6rbund best\u00e5r ju mellan mig och dig, s\u00e5som det var mellan min fader och din fader. Se, h\u00e4r s\u00e4nder jag dig silver och guld; s\u00e5 bryt d\u00e5 ditt f\u00f6rbund med Baesa, Israels konung, f\u00f6r att han m\u00e5 l\u00e4mna mig i fred.\u00bb\n16:4 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s\u00e4nde sina krigsh\u00f6vitsm\u00e4n mot Israels st\u00e4der, och de f\u00f6rh\u00e4rjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla f\u00f6rr\u00e5dshus i Naftali st\u00e4der.\n16:5 N\u00e4r Baesa h\u00f6rde detta, avstod han fr\u00e5n att bef\u00e4sta Rama och l\u00e4t sina arbeten d\u00e4r upph\u00f6ra.\n16:6 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de f\u00f6rde bort ifr\u00e5n Rama stenar och tr\u00e4virke som Baesa anv\u00e4nde till att bef\u00e4sta det. D\u00e4rmed bef\u00e4ste han s\u00e5 Geba och Mispa.\n16:7 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: \u00bbEftersom du st\u00f6dde dig p\u00e5 konungen i Aram och icke st\u00f6dde dig p\u00e5 HERREN, din Gud, d\u00e4rf\u00f6r har den arameiske konungens h\u00e4r sluppit undan din hand.\n16:8 Voro icke etiopierna och libyerna en v\u00e4ldig h\u00e4r, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men d\u00e4rf\u00f6r att du d\u00e5 st\u00f6dde dig p\u00e5 HERREN, gav han dem i din hand.\n16:9 TY HERRENS \u00f6gon \u00f6verfara hela jorden, f\u00f6r att han med sin kraft skall bist\u00e5 dem som med sina hj\u00e4rtan h\u00e4ngiva sig \u00e5t honom. H\u00e4rutinnan har du handlat d\u00e5raktigt. D\u00e4rf\u00f6r skall du h\u00e4danefter hava st\u00e4ndiga strider.\u00bb\n16:10 Men Asa blev f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 siaren och satte honom i stockhuset; s\u00e5 f\u00f6rbittrad var han p\u00e5 honom f\u00f6r vad han hade sagt. Vid samma tid f\u00f6rfor Asa ock v\u00e5ldsamt mot andra av folket.\n16:11 Men vad som \u00e4r att s\u00e4ga om Asa, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.\n16:12 Och i sitt trettionionde regerings\u00e5r fick Asa en sjukdom i sina f\u00f6tter, och sjukdomen blev \u00f6verm\u00e5ttan sv\u00e5r; men oaktat sin sjukdom s\u00f6kte han icke HERREN, utan allenast l\u00e4kares hj\u00e4lp.\n16:13 Och Asa gick till vila hos sina f\u00e4der och dog i sitt fyrtiof\u00f6rsta regerings\u00e5r.\n16:14 Och man begrov honom i den grav som han hade l\u00e5tit hugga ut \u00e5t sig i Davids stad; och man lade honom p\u00e5 en b\u00e4dd som man hade fyllt med v\u00e4llukter och kryddor av olika slag, konstm\u00e4ssigt beredda, och anst\u00e4llde till hans \u00e4ra en mycket stor f\u00f6rbr\u00e4nning.\n17:1 Och hans son Josafat blev konung; efter honom. Han bef\u00e4ste sitt v\u00e4lde mot Israel.\n17:2 Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta st\u00e4der och lade in bes\u00e4ttningar i Juda land och i de Efraims st\u00e4der som hans fader Asa hade intagit.\n17:3 Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p\u00e5 sin fader Davids f\u00f6rsta v\u00e4gar och s\u00f6kte icke Baalerna,\n17:4 utan s\u00f6kte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde icke s\u00e5som Israel.\n17:5 D\u00e4rf\u00f6r bef\u00e4ste HERREN konungad\u00f6met i hans hand, och hela Juda gav sk\u00e4nker \u00e5t Josafat, s\u00e5 att hans rikedom och \u00e4ra blev stor.\n17:6 Och d\u00e5 hans frimodighet v\u00e4xte p\u00e5 HERRENS v\u00e4gar, skaffade han ocks\u00e5 bort offerh\u00f6jderna och Aserorna ur Juda.\n17:7 Och i sitt tredje regerings\u00e5r s\u00e4nde han ut sina h\u00f6vdingar Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att undervisa i Juda st\u00e4der,\n17:8 och med dem n\u00e5gra leviter, n\u00e4mligen leviterna Semaja, Netanja, Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och Tob-Adonia; och de hade med sig pr\u00e4sterna Elisama och Joram.\n17:9 Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de foro omkring i alla Juda st\u00e4der och undervisade bland folket.\n17:10 Och en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n HERREN kom \u00f6ver alla riken i de l\u00e4nder som l\u00e5go omkring Juda, s\u00e5 att de icke v\u00e5gade kriga mot Josafat.\n17:11 Och en del av filist\u00e9erna f\u00f6rde sk\u00e4nker till Josafat och g\u00e5vo silver i skatt. D\u00e4rtill f\u00f6rde ock araberna till honom sm\u00e5boskap, sju tusen sju hundra v\u00e4durar och sju tusen sju undra bockar.\n17:12 S\u00e5 blev Josafat allt m\u00e4ktigare och till slut \u00f6verm\u00e5ttan m\u00e4ktig. Och han byggde borgar och f\u00f6rr\u00e5dsst\u00e4der i Juda.\n17:13 Han hade stora upplag i Juda st\u00e4der; och krigsfolk, tappra stridsm\u00e4n, hade han i Jerusalem.\n17:14 Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer. Till Juda h\u00f6rde f\u00f6ljande \u00f6verh\u00f6vitsm\u00e4n: h\u00f6vitsmannen Adna och med honom tre hundra tusen tappra stridsm\u00e4n;\n17:15 d\u00e4rn\u00e4st h\u00f6vitsmannen Johanan och med honom tv\u00e5 hundra \u00e5ttio tusen;\n17:16 d\u00e4rn\u00e4st Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i HERRENS tj\u00e4nst, och med honom tv\u00e5 hundra tusen tappra stridsm\u00e4n.\n17:17 Men fr\u00e5n Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med honom tv\u00e5 hundra tusen, v\u00e4pnade med b\u00e5ge och sk\u00f6ld;\n17:18 d\u00e4rn\u00e4st Josabad och med honom ett hundra \u00e5ttio tusen, rustade till strid.\n17:19 Dessa voro de som gjorde tj\u00e4nst hos konungen; d\u00e4rtill kommo de som konungen hade f\u00f6rlagt i de bef\u00e4sta st\u00e4derna i hela Juda.\n18:1 N\u00e4r Josafat nu hade kommit till stor rikedom och \u00e4ra, befryndade han sig med Ahab.\n18:2 Och efter n\u00e5gra \u00e5rs f\u00f6rlopp for han ned till Ahab i Samaria. Och Ahab l\u00e4t f\u00f6r honom och folket som han hade med sig slakta f\u00e5r och f\u00e4kreatur i myckenhet; och han s\u00f6kte intala honom att draga upp mot Ramot i Gilead.\n18:3 Ahab, Israels konung, fr\u00e5gade allts\u00e5 Josafat, Juda konung: \u00bbVill du draga med mig mot Ramot i Gilead?\u00bb Han svarade honom: \u00bbJag s\u00e5som du, och mitt folk s\u00e5som ditt folk! Jag vill f\u00f6lja med dig i striden.\u00bb\n18:4 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: \u00bbFr\u00e5ga dock f\u00f6rst HERREN h\u00e4rom.\u00bb\n18:5 D\u00e5 f\u00f6rsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra m\u00e4n, och fr\u00e5gade dem: \u00bbSkola vi draga \u00e5stad till Ramot i Gilead f\u00f6r att bel\u00e4gra det, eller skall jag avst\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n?\u00bb De svarade: \u00bbDrag ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.\u00bb\n18:6 Men Josafat sade: \u00bbFinnes h\u00e4r ingen annan HERRENS profet, s\u00e5 att vi kunna fr\u00e5ga genom honom?\u00bb\n18:7 Israels konung svarade Josafat: \u00bbH\u00e4r finnes \u00e4nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr\u00e5ga HERREN; men han \u00e4r mig f\u00f6rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka \u00e5t mig, utan best\u00e4ndigt allenast olycka.\u00bb Josafat sade: \u00bbKonungen s\u00e4ge icke s\u00e5.\u00bb\n18:8 D\u00e5 kallade Israels konung till sig en hovman och sade: \u00bbSkaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.\u00bb\n18:9 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p\u00e5 sin tron, ikl\u00e4dda sina skrudar; de sutto p\u00e5 en tr\u00f6skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf\u00f6r dem.\n18:10 D\u00e5 gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j\u00e4rn och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Med dessa skall du st\u00e5nga aram\u00e9erna, s\u00e5 att de f\u00f6rg\u00f6ras.\u00bb\n18:11 Och alla profeterna profeterade p\u00e5 samma s\u00e4tt och sade: \u00bbDrag upp mot Ramot i Gilead, s\u00e5 skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.\u00bb\n18:12 Och budet som hade g\u00e5tt f\u00f6r att kalla p\u00e5 Mika talade till honom och sade: \u00bbDet \u00e4r s\u00e5, att profeterna med en mun lova konungen lycka; s\u00e5 l\u00e5t nu ock ditt tal st\u00e4mma \u00f6verens med deras, och lova ocks\u00e5 du lycka.\u00bb\n18:13 Men Mika svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som min Gud s\u00e4ger.\u00bb\n18:14 N\u00e4r han sedan kom till konungen, fr\u00e5gade konungen honom: \u00bbMika, skola vi draga \u00e5stad till Ramot i Gilead f\u00f6r att bel\u00e4gra det, eller skall jag avst\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n?\u00bb Han svarade: \u00bbDragen ditupp, s\u00e5 skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.\u00bb\n18:15 Men konungen sade till honom: \u00bbHuru m\u00e5nga g\u00e5nger skall jag besv\u00e4rja dig att icke tala till mig annat \u00e4n sanning i HERRENS namn?\u00bb\n18:16 D\u00e5 sade han: \u00bbJag s\u00e5g hela Israel f\u00f6rskingrat p\u00e5 bergen, likt f\u00e5r som icke hava n\u00e5gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n\u00e5gon herre; m\u00e5 de v\u00e4nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'\u00bb\n18:17 D\u00e5 sade Israels konung till Josafat: \u00bbSade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka \u00e5t mig, utan allenast olycka?\u00bb\n18:18 Men han sade: \u00bbH\u00f6ren allts\u00e5 HERRENS ord. Jag s\u00e5g HERREN sitta p\u00e5 sin tron och himmelens hela h\u00e4rskara st\u00e5 p\u00e5 hans h\u00f6gra sida och p\u00e5 hans v\u00e4nstra.\n18:19 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga upp mot Ramot i Gilead, f\u00f6r att han m\u00e5 falla d\u00e4r?' D\u00e5 sade den ene s\u00e5 och den andre s\u00e5.\n18:20 Slutligen kom anden fram och st\u00e4llde sig inf\u00f6r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d\u00e4rtill.' HERREN fr\u00e5gade honom: 'P\u00e5 vad s\u00e4tt?'\n18:21 Han svarade: 'Jag vill g\u00e5 ut och bliva en l\u00f6gnens ande i alla hans profeters mun.\u00bb D\u00e5 sade han: 'Du m\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka att locka honom d\u00e4rtill och du skall ocks\u00e5 lyckas; g\u00e5 ut och g\u00f6r s\u00e5.'\n18:22 Och se, nu har HERREN lagt en l\u00f6gnens ande i dessa dina profeters mun, medan HERREN \u00e4nd\u00e5 har beslutit att olycka skall komma \u00f6ver dig.\u00bb\n18:23 D\u00e5 tr\u00e4dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p\u00e5 kinden och sade: \u00bbP\u00e5 vilken v\u00e4g har d\u00e5 HERRENS Ande g\u00e5tt bort ifr\u00e5n mig f\u00f6r att tala med dig?\u00bb\n18:24 Mika svarade: \u00bbDu skall f\u00e5 se det p\u00e5 den dag d\u00e5 du n\u00f6dgas springa fr\u00e5n kammare till kammare f\u00f6r att g\u00f6mma dig.\u00bb\n18:25 Men Israels konung sade: \u00bbTagen Mika och f\u00f6ren honom tillbaka till Amon, h\u00f6vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.\n18:26 Och s\u00e4gen: S\u00e5 s\u00e4ger konungen: S\u00e4tten denne i f\u00e4ngelse och bespisen honom med f\u00e5ngkost, till dess jag kommer v\u00e4lbeh\u00e5llen tillbaka.\u00bb\n18:27 Mika svarade: \u00bbOm du kommer v\u00e4lbeh\u00e5llen tillbaka, s\u00e5 har HERREN icke talat genom mig.\u00bb Och han sade ytterligare: \u00bbH\u00f6ren detta, I folk, allasammans.\u00bb\n18:28 S\u00e5 drog nu Israels konung j\u00e4mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.\n18:29 Och Israels konung sade till Josafat: \u00bbJag vill f\u00f6rkl\u00e4da mig, n\u00e4r jag drager ut i striden, men du m\u00e5 vara kl\u00e4dd i dina egna kl\u00e4der.\u00bb S\u00e5 f\u00f6rkl\u00e4dde sig Israels konung, n\u00e4r de drogo ut i striden.\n18:30 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina vagnsh\u00f6vitsm\u00e4n: \u00bbI skolen icke giva eder i strid med n\u00e5gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.\u00bb\n18:31 N\u00e4r d\u00e5 h\u00f6vitsmannen \u00f6ver vagnarna fingo se Josafat, t\u00e4nkte de: \u00bbDetta \u00e4r Israels konung\u00bb, och omringade honom d\u00e4rf\u00f6r, i avsikt att anfalla honom. D\u00e5 gav Josafat upp ett rop, och HERREN hj\u00e4lpte honom, Gud v\u00e4nde dem bort ifr\u00e5n honom.\n18:32 S\u00e5 snart n\u00e4mligen h\u00f6vitsm\u00e4nnen \u00f6ver vagnarna m\u00e4rkte att det icke var Israels konung, v\u00e4nde de om och l\u00e4to honom vara.\n18:33 Men en man som sp\u00e4nde sin b\u00e5ge och sk\u00f6t p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 tr\u00e4ffade Israels konung i en fog p\u00e5 rustningen. D\u00e5 sade denne till sin k\u00f6rsven: \u00bbSv\u00e4ng om vagnen och f\u00f6r mig ut ur h\u00e4ren, ty jag \u00e4r s\u00e5rad.\u00bb\n18:34 Och striden blev p\u00e5 den dagen allt h\u00e4ftigare, och Israels konung h\u00f6ll sig \u00e4nda till aftonen uppr\u00e4tt i sin vagn, v\u00e4nd mot aram\u00e9erna; men vid den tid d\u00e5 solen gick ned gav han upp andan.\n19:1 Men Josafat, Juda konung, v\u00e4nde v\u00e4lbeh\u00e5llen hem igen till Jerusalem.\n19:2 D\u00e5 gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: \u00bbSkall man d\u00e5 hj\u00e4lpa den ogudaktige? Skall du d\u00e5 \u00e4lska dem som hata HERREN? F\u00f6r vad du har gjort vilar nu HERRENS f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver dig.\n19:3 Dock har n\u00e5got gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har v\u00e4nt ditt hj\u00e4rta till att s\u00f6ka Gud.\u00bb\n19:4 Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han \u00e5ter ut bland folket, ifr\u00e5n Beer-Seba \u00e4nda till Efraims bergsbygd, och f\u00f6rde dem tillbaka till HERREN, deras f\u00e4ders Gud.\n19:5 Och han anst\u00e4llde domare i landet, i alla Juda bef\u00e4sta st\u00e4der, s\u00e4rskilda f\u00f6r var stad.\n19:6 Och han sade till dessa domare: \u00bbSen till, vad I g\u00f6ren; ty I d\u00f6men icke m\u00e4nniskodom, utan HERRENS dom, och han \u00e4r n\u00e4rvarande, s\u00e5 ofta I d\u00f6men.\n19:7 L\u00e5ten allts\u00e5 nu fruktan f\u00f6r HERREN vara \u00f6ver eder. Given akt p\u00e5 vad I g\u00f6ren; ty hos HERREN, v\u00e5r Gud, finnes ingen or\u00e4tt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.\u00bb\n19:8 Ocks\u00e5 i Jerusalem hade Josafat anst\u00e4llt n\u00e5gra av leviterna och pr\u00e4sterna och n\u00e5gra av huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels familjer till att d\u00f6ma HERRENS dom och avg\u00f6ra r\u00e4ttstvister. N\u00e4r de sedan v\u00e4nde tillbaka till Jerusalem,\n19:9 bj\u00f6d han dem och sade: \u00bbS\u00e5 skolen I g\u00f6ra i HERRENS fruktan, redligt och med h\u00e4ngivet hj\u00e4rta.\n19:10 Och s\u00e5 ofta n\u00e5gon r\u00e4ttssak drages inf\u00f6r eder av edra br\u00f6der, som bo i sina st\u00e4der, det m\u00e5 g\u00e4lla dom i en blodssak eller eljest till\u00e4mpning av lag och bud, stadgar och r\u00e4tter, d\u00e5 skolen I varna dem, s\u00e5 att de icke \u00e5draga sig skuld inf\u00f6r HERREN, varigenom f\u00f6rt\u00f6rnelse kommer \u00f6ver eder och edra br\u00f6der. S\u00e5 skolen I g\u00f6ra, f\u00f6r att I icke m\u00e5n \u00e5draga eder skuld.\n19:11 Och se, \u00f6verstepr\u00e4sten Amarja skall vara eder f\u00f6rman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten f\u00f6r Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsm\u00e4n under eder. Varen nu st\u00e5ndaktiga i vad I g\u00f6ren, och HERREN skall vara med den som \u00e4r god.\u00bb\n20:1 D\u00e4refter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna f\u00f6r att strida mot Josafat.\n20:2 Och man kom och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r Josafat och sade: \u00bbEn stor hop kommer mot dig fr\u00e5n landet p\u00e5 andra sidan havet, fr\u00e5n Aram, och de \u00e4ro redan i Hasason-Tamar (det \u00e4r En-Gedi).\u00bb\n20:3 D\u00e5 blev Josafat f\u00f6rskr\u00e4ckt och v\u00e4nde sin h\u00e5g till att s\u00f6ka HERREN; och han l\u00e4t lysa ut en fasta \u00f6ver hela Juda.\n20:4 Och Juda f\u00f6rsamlade sig f\u00f6r att s\u00f6ka hj\u00e4lp hos HERREN; ja, fr\u00e5n alla Juda st\u00e4der kom man f\u00f6r att s\u00f6ka HERREN.\n20:5 Och Josafat tr\u00e4dde upp i Juda m\u00e4ns och Jerusalems f\u00f6rsamling i HERRENS hus, framf\u00f6r den nya f\u00f6rg\u00e5rden,\n20:6 och sade: \u00bbHERRE, v\u00e5ra f\u00e4ders Gud, \u00e4r icke du Gud i himmelen och den som r\u00e5der \u00f6ver alla hednafolkens riken? I din hand \u00e4r kraft och makt; och ingen finnes, som kan st\u00e5 dig emot.\n20:7 Var det icke du, v\u00e5r Gud, som f\u00f6rdrev detta lands inbyggare f\u00f6r ditt folk Israel och gav det \u00e5t Abrahams, din v\u00e4ns, s\u00e4d f\u00f6r evig tid?\n20:8 De fingo bo d\u00e4r, och de byggde dig d\u00e4r en helgedom \u00e5t ditt namn, i det de sade:\n20:9 'Om n\u00e5got ont kommer \u00f6ver oss, sv\u00e4rd, straffdom eller pest eller hungersn\u00f6d, s\u00e5 vilja vi tr\u00e4da upp inf\u00f6r detta hus och inf\u00f6r dig, ty ditt namn \u00e4r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i v\u00e5r n\u00f6d, och du skall d\u00e5 h\u00f6ra och hj\u00e4lpa.'\n20:10 Se d\u00e4rf\u00f6r nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas omr\u00e5de du icke tillstadde Israel att g\u00e5, n\u00e4r de kommo fr\u00e5n Egyptens land, varf\u00f6r de ock togo en omv\u00e4g bort ifr\u00e5n dem och icke f\u00f6rgjorde dem --\n20:11 se huru dessa nu vederg\u00e4lla oss, i det att de komma f\u00f6r att f\u00f6rjaga oss ur det land som \u00e4r din besittning, och som du har givit oss till besittning.\n20:12 Du, v\u00e5r Gud, skall du icke h\u00e5lla dom \u00f6ver dem? Ty vi f\u00f6rm\u00e5 intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och sj\u00e4lva veta vi icke vad vi skola g\u00f6ra, utan till dig se v\u00e5ra \u00f6gon.\u00bb\n20:13 Och hela Juda stod d\u00e4r inf\u00f6r HERREN med sina sp\u00e4da barn, sina hustrur och s\u00f6ner.\n20:14 D\u00e5 kom HERRENS Ande mitt i f\u00f6rsamlingen \u00f6ver Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs s\u00f6ner,\n20:15 och han sade: \u00bbAkten h\u00e4rp\u00e5, alla I av Juda, och I Jerusalems inv\u00e5nare, och du konung Josafat. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke f\u00f6rf\u00e4rade f\u00f6r denna stora hop, ty striden \u00e4r icke eder, utan Guds.\n20:16 Dragen i morgon ned mot dem. De draga d\u00e5 upp p\u00e5 Hassish\u00f6jden, och I skolen tr\u00e4ffa dem vid andan av dalen, framf\u00f6r Jeruels \u00f6ken.\n20:17 Men d\u00e4rvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast tr\u00e4da fram och st\u00e5 stilla och se p\u00e5, huru HERREN fr\u00e4lsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke f\u00f6rf\u00e4rade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.\u00bb\n20:18 D\u00e5 b\u00f6jde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda m\u00e4n och Jerusalems inv\u00e5nare f\u00f6llo ned f\u00f6r HERREN och tillb\u00e5do HERREN.\n20:19 Och de av leviterna, som tillh\u00f6rde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med h\u00f6g och stark r\u00f6st.\n20:20 Men bittida f\u00f6ljande morgon drogo de ut till Tekoas \u00f6ken. Och n\u00e4r de drogo ut, tr\u00e4dde Josafat fram och sade: \u00bbH\u00f6ren mig, I av Juda och I Jerusalems inv\u00e5nare. Haven tro p\u00e5 HERREN, eder Gud, s\u00e5 skolen I hava ro. Och tron p\u00e5 hans profeter, s\u00e5 skolen I bliva lyckosamma.\u00bb\n20:21 Och sedan han hade r\u00e5df\u00f6rt sig med folket, st\u00e4llde han upp m\u00e4n som skulle sjunga till HERRENS \u00e4ra och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framf\u00f6r den v\u00e4pnade h\u00e4ren; de skulle sjunga: \u00bbTacken HERREN, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\u00bb\n20:22 Och just som de begynte med s\u00e5ngen och lovet, l\u00e4t HERREN ett angrepp ske bakifr\u00e5n p\u00e5 Ammons barn och Moab och folket ifr\u00e5n Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.\n20:23 Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifr\u00e5n Seirs bergsbygd och g\u00e5vo dem till spillo och f\u00f6rgjorde dem; och n\u00e4r de hade gjort \u00e4nde p\u00e5 folket ifr\u00e5n Seir, hj\u00e4lptes de \u00e5t att nedg\u00f6ra varandra.\n20:24 N\u00e4r sedan Juda m\u00e4n kommo upp p\u00e5 h\u00f6jden, varifr\u00e5n man kunde se ut \u00f6ver \u00f6knen, och v\u00e4nde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga d\u00f6da p\u00e5 jorden, och ingen hade undkommit.\n20:25 Och n\u00e4r Josafat begav sig dit med sitt folk f\u00f6r att plundra och taga byte fr\u00e5n dem, funno de d\u00e4r en myckenhet av gods och av d\u00f6da kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s\u00e5 mycket att de icke kunde b\u00e4ra det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; s\u00e5 stort var bytet.\n20:26 Men p\u00e5 fj\u00e4rde dagen f\u00f6rsamlade de sig i Berakadalen; d\u00e4r lovade de HERREN, och d\u00e4rav fick det st\u00e4llet namnet Berakadalen, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n20:27 D\u00e4refter v\u00e4nde alla Judas och Jerusalems m\u00e4n, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem gl\u00e4dje genom vad som hade skett med deras fiender.\n20:28 Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och t\u00e5gade till HERRENS hus.\n20:29 Och en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n Gud kom \u00f6ver alla de fr\u00e4mmande rikena, n\u00e4r de h\u00f6rde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.\n20:30 Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud l\u00e4t honom f\u00e5 lugn p\u00e5 alla sidor.\n20:31 S\u00e5 regerade Josafat \u00f6ver Juda. han var trettiofem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugufem \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.\n20:32 Och han vandrade p\u00e5 sin fader Asas v\u00e4g, utan att vika av ifr\u00e5n den; han gjorde n\u00e4mligen vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon.\n20:33 Dock blevo offerh\u00f6jderna icke avskaffade, och \u00e4nnu hade folket icke v\u00e4nt sina hj\u00e4rtan till sina f\u00e4ders Gud.\n20:34 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Josafat, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, kr\u00f6nika, som \u00e4r upptagen i boken om Israels konungar.\n20:35 Men sedan f\u00f6rband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fast\u00e4n denne var ogudaktig i sina g\u00e4rningar;\n20:36 han f\u00f6rband sig med honom f\u00f6r att bygga skepp som skulle g\u00e5 till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.\n20:37 D\u00e5 profeterade Elieser, Dodavahus son, fr\u00e5n Maresa, mot Josafat; han sade: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att du har f\u00f6rbundit dig med Ahasja, skall HERREN l\u00e5ta ditt f\u00f6retag bliva om intet.\u00bb Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, s\u00e5 att de icke kunde g\u00e5 till Tarsis.\n21:1 Och Josafat gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.\n21:2 Denne hade br\u00f6der, s\u00f6ner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro s\u00f6ner till Josafat, Israels konung.\n21:3 Och deras fader gav dem stora sk\u00e4nker i silver och guld och dyrbarheter, d\u00e4rtill ock fasta st\u00e4der i Juda; men konungad\u00f6met hade han givit \u00e5t Joram, ty denne var den f\u00f6rstf\u00f6dde.\n21:4 N\u00e4r Joram nu hade \u00f6vertagit sin faders konungad\u00f6me och bef\u00e4st sig d\u00e4ri, dr\u00e4pte han alla sina br\u00f6der med sv\u00e4rd, s\u00e5 ock n\u00e5gra av Israels furstar,\n21:5 Joram var trettiotv\u00e5 \u00e5r gammal, \u00e4r han blev konung, och han regerade \u00e5tta \u00e5r i Jerusalem.\n21:6 Men han vandrade p\u00e5 Israels konungars v\u00e4g, s\u00e5som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n21:7 Dock ville HERREN icke f\u00f6rd\u00e4rva Davids hus, f\u00f6r det f\u00f6rbunds skull som han hade slutit med David, och enligt sitt l\u00f6fte, att han skulle l\u00e5ta honom och hans s\u00f6ner hava en lampa f\u00f6r alltid.\n21:8 I hans tid avf\u00f6ll Edom fr\u00e5n Juda v\u00e4lde och satte en egen konung \u00f6ver sig.\n21:9 D\u00e5 drog Joram dit med sina h\u00f6vitsm\u00e4n och med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p\u00e5 edom\u00e9erna, som hade omringat honom, och slog dem och h\u00f6vitsm\u00e4nnen \u00f6ver deras vagnar.\n21:10 S\u00e5 avf\u00f6ll Edom fr\u00e5n Juda v\u00e4lde, och det har varit skilt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4nda till denna dag. Vid samma tid avf\u00f6ll ock Libna fr\u00e5n hans v\u00e4lde, d\u00e4rf\u00f6r att han hade \u00f6vergivit HERREN, sina f\u00e4ders Gud.\n21:11 Ocks\u00e5 han uppf\u00f6rde offerh\u00f6jder p\u00e5 bergen i Juda och f\u00f6rledde s\u00e5 Jerusalems inv\u00e5nare till trol\u00f6s avf\u00e4llighet och f\u00f6rf\u00f6rde Juda.\n21:12 Men en skrivelse kom honom till handa fr\u00e5n profeten Elia, s\u00e5 lydande: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke vandrat p\u00e5 din fader Josafats v\u00e4gar eller p\u00e5 Asas, Juda konungs, v\u00e4gar,\n21:13 utan du har vandrat p\u00e5 Israels konungars v\u00e4g och f\u00f6rlett Juda och Jerusalems inv\u00e5nare till trol\u00f6s avf\u00e4llighet, p\u00e5 samma s\u00e4tt som Ahabs hus f\u00f6rledde till avf\u00e4llighet; du har ocks\u00e5 dr\u00e4pt dina br\u00f6der, dem som h\u00f6rde till din faders hus, och som voro b\u00e4ttre \u00e4n du.\n21:14 D\u00e4rf\u00f6r skall HERREN l\u00e5ta en stor hems\u00f6kelse drabba ditt folk, s\u00e5 ock dina barn och dina hustrur och allt vad du \u00e4ger;\n21:15 och sj\u00e4lv skall du tr\u00e4ffas av sv\u00e5r sjukdom, en sjukdom i dina in\u00e4lvor, s\u00e5 sv\u00e5r att dina in\u00e4lvor, efter \u00e5r och dagar, skola falla ut i f\u00f6ljd av sjukdomen.\u00bb\n21:16 Och HERREN uppv\u00e4ckte mot Joram filist\u00e9ernas ande och de arabers som bodde n\u00e4rmast etiopierna;\n21:17 och de drogo upp mot Juda och br\u00f6to in d\u00e4r och f\u00f6rde bort allt gods som fanns i konungens hus, d\u00e4rtill ock hans s\u00f6ner och hustrur, s\u00e5 att han icke hade kvar n\u00e5gon av sina s\u00f6ner f\u00f6rutom Joahas, sin yngste son.\n21:18 Och efter allt detta hems\u00f6kte HERREN honom med en obotlig sjukdom i in\u00e4lvorna.\n21:19 Och efter \u00e5r och dagar, n\u00e4r tv\u00e5 \u00e5r voro f\u00f6rlidna, f\u00f6llo hans in\u00e4lvor ut i f\u00f6ljd av sjukdomen, och han dog i sv\u00e5ra pl\u00e5gor; men hans folk anst\u00e4llde ingen f\u00f6rbr\u00e4nning till hans \u00e4ra, s\u00e5som de hade gjort efter hans f\u00e4der.\n21:20 Han var trettiotv\u00e5 \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade \u00e5tta \u00e5r i Jerusalem. Och han gick bort utan att bliva saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i konungagravarna.\n22:1 Och Jerusalems inv\u00e5nare gjorde Ahasja, hans yngste son, till konung efter honom; ty alla de \u00e4ldre hade blivit dr\u00e4pta av den r\u00f6varskara som med araberna hade kommit till l\u00e4gret. S\u00e5 blev d\u00e5 Ahasja, Jorams son, konung i Juda.\n22:2 Fyrtiotv\u00e5 \u00e5r gammal var Ahasja, \u00e4r han blev konung, ock han regerade ett \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, Omris dotter.\n22:3 Ocks\u00e5 han vandrade p\u00e5 Ahabs hus' v\u00e4gar, ty hans moder var hans r\u00e5dgiverska i ogudaktighet.\n22:4 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon likasom Ahabs hus; ty d\u00e4rifr\u00e5n tog han, efter sin faders d\u00f6d, sina r\u00e5dgivare, till sitt eget f\u00f6rd\u00e4rv.\n22:5 Det var ock deras r\u00e5d han f\u00f6ljde, n\u00e4r han drog \u00e5stad med Joram, Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot i Gilead. Men Joram blev s\u00e5rad av aram\u00e9erna.\n22:6 D\u00e5 v\u00e4nde han tillbaka, f\u00f6r att i Jisreel l\u00e5ta hela sig fr\u00e5n de s\u00e5r som han hade f\u00e5tt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned f\u00f6r att bes\u00f6ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l\u00e5g sjuk.\n22:7 Men till Ahasjas f\u00f6rd\u00e4rv var det av Gud best\u00e4mt att han skulle komma till Joram. Ty n\u00e4r han hade kommit dit, for han med Joram f\u00f6r att m\u00f6ta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus.\n22:8 S\u00e5 h\u00e4nde sig att Jehu, n\u00e4r han utf\u00f6rde straffdomen \u00f6ver Ahabs hus, tr\u00e4ffade p\u00e5 de Juda furstar och de brors\u00f6ner till Ahasja, som voro i Ahasjas tj\u00e4nst, och dr\u00e4pte dem.\n22:9 Sedan s\u00f6kte han efter Ahasja; och man grep denne, d\u00e4r han h\u00f6ll sig g\u00f6md i Samaria, och f\u00f6rde honom till Jehu och d\u00f6dade honom. Men d\u00e4refter begrovo de honom, ty de sade: \u00bbHan var dock son till Josafat, som s\u00f6kte HERREN av allt sitt hj\u00e4rta.\u00bb Och av Ahasjas hus fanns sedan ingen dom f\u00f6rm\u00e5dde \u00f6vertaga konungad\u00f6met.\n22:10 N\u00e4r nu Atalja, Ahasjas moder, f\u00f6rnam att hennes son var d\u00f6d, stod hon upp och f\u00f6rgjorde hela konungasl\u00e4kten i Juda hus.\n22:11 Men just n\u00e4r konungabarnen skulle d\u00f6das, tog konungadottern Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i det att han f\u00f6rde honom j\u00e4mte hans amma in i sovkammaren; d\u00e4r h\u00f6ll Josabeat, konung Jorams dotter, pr\u00e4sten Jojadas hustru -- som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold f\u00f6r Atalja, s\u00e5 att denna icke fick d\u00f6da honom.\n22:12 Sedan var han hos dem i Guds hus, d\u00e4r han f\u00f6rblev g\u00f6md i sex \u00e5r, medan Atalja regerade i landet.\n23:1 Men i det sjunde \u00e5ret tog Jojada mod till sig och f\u00f6rband sig med underh\u00f6vitsm\u00e4nnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat, Sikris son.\n23:2 Dessa foro d\u00e4refter omkring i Juda och f\u00f6rsamlade leviterna ur alla Juda st\u00e4der, s\u00e5 ock huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels familjer. Och n\u00e4r de kommo till Jerusalem,\n23:3 Sl\u00f6t hela f\u00f6rsamlingen i Guds hus ett f\u00f6rbund med konungen. Och Jojada sade till dem: \u00bbKonungens son skall nu vara konung, s\u00e5som HERREN har talat ang\u00e5ende Davids s\u00f6ner.\n23:4 Detta \u00e4r allts\u00e5 vad I skolen g\u00f6ra: en tredjedel av eder, n\u00e4mligen de pr\u00e4ster och leviter som hava att intr\u00e4da i vakth\u00e5llningen p\u00e5 sabbaten, skall st\u00e5 p\u00e5 vakt vid tr\u00f6sklarna\n23:5 och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid Jesodporten; och allt folket skall vara p\u00e5 f\u00f6rg\u00e5rdarna till HERRENS hus.\n23:6 Dock m\u00e5 ingen annan \u00e4n pr\u00e4sterna och de tj\u00e4nstg\u00f6rande leviterna g\u00e5 in i HERRENS hus; dessa m\u00e5 g\u00e5 in, ty de \u00e4ro heliga. Men allt det \u00f6vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem iakttaga.\n23:7 Och leviterna skola st\u00e4lla sig runt omkring konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n\u00e5gon vill tr\u00e4nga sig in i huset, skall han d\u00f6das. Och I skolen f\u00f6lja konungen, vare sig han g\u00e5r in eller ut.\u00bb\n23:8 Leviterna och hela Juda gjorde allt vad pr\u00e4sten Jojada hade bjudit dem, var och en av dem tog sina m\u00e4n, b\u00e5de de som skulle intr\u00e4da i vakth\u00e5llningen p\u00e5 sabbaten och de som skulle avg\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 sabbaten, ty pr\u00e4sten Jojada l\u00e4t ingen avdelning vara fri ifr\u00e5n tj\u00e4nstg\u00f6ring.\n23:9 Och pr\u00e4sten Jojada gav \u00e5t underh\u00f6vitsm\u00e4nnen de spjut och de sk\u00f6ldar av olika slag, som hade tillh\u00f6rt konung David, och som funnos i Guds hus.\n23:10 Och han st\u00e4llde upp allt folket, var och en med sitt vapen i handen, fr\u00e5n husets s\u00f6dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.\n23:11 D\u00e4refter f\u00f6rde de ut konungasonen och satte p\u00e5 honom kronan och g\u00e5vo honom vittnesb\u00f6rdet och gjorde honom till konung; och Jojada och hans s\u00f6ner smorde honom och ropade: \u00bbLeve konungen!\u00bb\n23:12 N\u00e4r Atalja nu h\u00f6rde folkets rop, d\u00e5 de skyndade fram och hyllade konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.\n23:13 D\u00e4r fick hon d\u00e5 se konungen st\u00e5 vid sin pelare, n\u00e4ra ing\u00e5ngen, och h\u00f6vitsm\u00e4nnen och trumpetbl\u00e5sarna bredvid konungen, och fick h\u00f6ra huru hela folkm\u00e4ngden jublade och st\u00f6tte i trumpeterna, och huru s\u00e5ngarna med sina instrumenter ledde hyllningss\u00e5ngen. D\u00e5 rev Atalja s\u00f6nder sina kl\u00e4der och ropade: \u00bbSammansv\u00e4rjning! Sammansv\u00e4rjning!\u00bb\n23:14 Men pr\u00e4sten Jojada l\u00e4t underh\u00f6vitsm\u00e4nnen som anf\u00f6rde skaran tr\u00e4da fram, och han sade till dem: \u00bbF\u00f6ren henne ut mellan leden, och om n\u00e5gon f\u00f6ljer henne, s\u00e5 m\u00e5 han d\u00f6das med sv\u00e4rd.\u00bb Pr\u00e4sten f\u00f6rbj\u00f6d dem n\u00e4mligen att d\u00f6da henne i HERRENS hus.\n23:15 Allts\u00e5 grepo de henne, och n\u00e4r hon hade kommit fram dit d\u00e4r H\u00e4stporten f\u00f6r in i konungshuset, d\u00f6dade de henne d\u00e4r.\n23:16 Och Jojada sl\u00f6t ett f\u00f6rbund mellan sig och allt folket och konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.\n23:17 Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och slog s\u00f6nder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals pr\u00e4st, dr\u00e4pte de framf\u00f6r altarna.\n23:18 D\u00e4refter st\u00e4llde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde detta v\u00e4rv \u00e5t de levitiska pr\u00e4sterna, dem som David hade indelat i klasser f\u00f6r tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus, till att offra br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i Moses lag, med jubel och s\u00e5ng, efter Davids anordning.\n23:19 Och han st\u00e4llde d\u00f6rrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, f\u00f6r att ingen skulle komma in, som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var oren.\n23:20 Och han tog med sig underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och de f\u00f6rn\u00e4msta och m\u00e4ktigaste bland folket och hela folkm\u00e4ngden och f\u00f6rde konungen ned fr\u00e5n HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom \u00d6vre porten; och de satte konungen p\u00e5 konungatronen.\n23:21 Och hela folkm\u00e4ngden gladde sig, och staden f\u00f6rblev lugn. Men Atalja hade de d\u00f6dat med sv\u00e4rd.\n24:1 Joas var sju \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade fyrtio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr\u00e5n Beer-Seba.\n24:2 Och Joas gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e4nge pr\u00e4sten Jojada levde.\n24:3 Och Jojada tog \u00e5t honom tv\u00e5 hustrur, och han f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n24:4 D\u00e4refter blev Joas bet\u00e4nkt p\u00e5 att upphj\u00e4lpa HERRENS hus.\n24:5 Och han f\u00f6rsamlade pr\u00e4sterna och leviterna och sade till dem: \u00bbFaren vart \u00e5r ut till Juda st\u00e4der, och samlen fr\u00e5n hela Israel in penningar till att s\u00e4tta eder Guds hus i st\u00e5nd; och I skolen bedriva denna sak med skyndsamhet.\u00bb Men leviterna skyndade sig icke.\n24:6 D\u00e5 kallade konungen till sig \u00f6verstepr\u00e4sten Jojada och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r har du icke tillh\u00e5llit leviterna att fr\u00e5n Juda och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tj\u00e4nare Mose p\u00e5lade, och som Israels f\u00f6rsamling skulle erl\u00e4gga till vittnesb\u00f6rdets tabernakel?\n24:7 Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, s\u00f6ner hava f\u00f6rd\u00e4rvat Gud hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anv\u00e4nt till Baalerna.\u00bb\n24:8 P\u00e5 konungens befallning gjorde man d\u00e4refter en kista och st\u00e4llde den utanf\u00f6r porten till HERREN hus.\n24:9 Och man l\u00e4t utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tj\u00e4nare Mose hade p\u00e5lagt Israel i \u00f6knen skulle erl\u00e4ggas \u00e5t HERREN.\n24:10 Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med gl\u00e4dje och kastade dem i kistan, till dess att allt var insamlat.\n24:11 Och n\u00e4r tid blev att genom leviternas f\u00f6rsorg f\u00f6ra kistan till de granskningsm\u00e4n som konungen hade f\u00f6rordnat, och dessa d\u00e5 m\u00e4rkte att mycket penningar fanns i den, d\u00e5 kommo konungens sekreterare och \u00f6verstepr\u00e4stens tillsyningsman och t\u00f6mde kistan och buro den sedan tillbaka till dess plats. S\u00e5 gjorde de g\u00e5ng efter annan och samlade in penningar i myckenhet.\n24:12 D\u00e4refter l\u00e4mnade konungen och Jojada dessa \u00e5t den som skulle utf\u00f6ra arbetet p\u00e5 HERRENS hus, och lejde stenhuggare och timmerm\u00e4n till att upphj\u00e4lpa HERRENS hus, s\u00e5 ock j\u00e4rn- och kopparsmeder till att s\u00e4tta HERRENS hus i st\u00e5nd.\n24:13 Och de som utf\u00f6rde arbetet bedrevo det s\u00e5, att arbetet gick fram\u00e5t under deras h\u00e4nder, Och de \u00e5terst\u00e4llde Guds hus i dess f\u00f6rra skick och satte det i gott st\u00e5nd.\n24:14 Och n\u00e4r de hade slutat, buro de \u00e5terstoden av penningarna till konungen och Jojada; och man gjorde d\u00e4rav k\u00e4rl till HERRENS hus, k\u00e4rl till gudstj\u00e4nsten och offren, sk\u00e5lar och andra k\u00e4rl av guld och silver Och man offrade br\u00e4nnoffer i HERRENS hus best\u00e4ndigt, s\u00e5 l\u00e4nge Jojada levde.\n24:15 Men Jojada blev gammal och m\u00e4tt p\u00e5 att leva och dog s\u00e5; ett hundra trettio \u00e5r gammal var han vid sin d\u00f6d.\n24:16 Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, d\u00e4rf\u00f6r att han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.\n24:17 Men efter Jojadas d\u00f6d kommo Juda furstar och f\u00f6llo ned f\u00f6r konungen; d\u00e5 lyssnade konungen till dem.\n24:18 Och de \u00f6verg\u00e5vo HERRENS, sina f\u00e4ders Guds, hus och tj\u00e4nade Aserorna och avgudarna. D\u00e5 kom f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver Juda och Jerusalem genom den skuld de s\u00e5 \u00e5drogo sig.\n24:19 Och profeter s\u00e4ndes ibland dem f\u00f6r att omv\u00e4nda dem till HERREN; och dessa varnade dem, men de lyssnade icke d\u00e4rtill.\n24:20 Men Sakarja, pr\u00e4sten Jojadas son, hade blivit bekl\u00e4dd med Guds Andes kraft, och han tr\u00e4dde fram inf\u00f6r folket och sade till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Gud: Varf\u00f6r \u00f6vertr\u00e4den I HERRENS bud, eder sj\u00e4lva till ingen fromma? Eftersom I haven \u00f6vergivit HERREN, har han ock \u00f6vergivit eder.\u00bb\n24:21 D\u00e5 sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt konungens befallning, p\u00e5 f\u00f6rg\u00e5rden till HERRENS hus.\n24:22 Ty konung Joas t\u00e4nkte icke p\u00e5 den k\u00e4rlek som Jojada, dennes fader, hade bevisat honom, utan dr\u00e4pte hans son. Men denne sade i sin d\u00f6dsstund: \u00bbM\u00e5 HERREN se detta och utkr\u00e4va det.\u00bb\n24:23 Och n\u00e4r \u00e5ret hade g\u00e5tt till \u00e4nda, drog aram\u00e9ernas h\u00e4r upp mot honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla folkets furstar. Och allt byte som de togo s\u00e4nde de till konungen i Damaskus.\n24:24 Ty fast\u00e4n aram\u00e9ernas h\u00e4r som d\u00e5 ryckte an utgjorde allenast en ringa skara, gav HERREN likv\u00e4l i deras hand en mycket talrik h\u00e4r, d\u00e4rf\u00f6r att folket hade \u00f6vergivit HERREN, sina f\u00e4ders Gud. S\u00e5 fingo de utf\u00f6ra straffdomen \u00f6ver Joas.\n24:25 Och n\u00e4r dessa drogo bort ifr\u00e5n honom -- ty de l\u00e4mnade honom kvar illa sjuk -- sammansvuro sig hans tj\u00e4nare mot honom, d\u00e4rf\u00f6r att han hade utgjutit pr\u00e4sten Jojadas s\u00f6ners blod, och dr\u00e4pte honom p\u00e5 hans s\u00e4ng; detta blev hans d\u00f6d. Och man begrov honom i Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.\n24:26 Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.\n24:27 Men om hans s\u00f6ner, och om de m\u00e5nga profetior som f\u00f6rkunnades mot honom, och om huru Guds hus \u00e5ter uppr\u00e4ttades, h\u00e4rom \u00e4r skrivet i \u00bbUtl\u00e4ggning av Konungaboken\u00bb. Och hans son Amasja blev konung efter honom.\n25:1 Amasja var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugunio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, fr\u00e5n Jerusalem.\n25:2 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, dock icke av fullt h\u00e4ngivet hj\u00e4rta.\n25:3 Och sedan hans konungad\u00f6me hade blivit bef\u00e4st, l\u00e4t han dr\u00e4pa dem av sina tj\u00e4nare, som hade d\u00f6dat hans fader, konungen.\n25:4 Men deras barn d\u00f6dade han icke, utan handlade i enlighet med vad f\u00f6reskrivet var i Moses lagbok, d\u00e4r HERREN hade bjudit och sagt: \u00bbF\u00f6r\u00e4ldrarna skola icke d\u00f6 f\u00f6r sina barns skull, och barnen skola icke d\u00f6 f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrars skull, utan var och en skall d\u00f6 genom sin egen synd.\u00bb\n25:5 Och Amasja f\u00f6rsamlade Juda barn och l\u00e4t dem st\u00e4lla upp sig efter sina familjer, efter sina \u00f6ver- och under- h\u00f6vitsm\u00e4n, hela Juda och Benjamin. D\u00e4refter inm\u00f6nstrade han dem som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, och fann dem utg\u00f6ra tre hundra tusen utvalda stridbara m\u00e4n, som kunde f\u00f6ra spjut och sk\u00f6ld.\n25:6 D\u00e4rtill lejde han f\u00f6r hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsm\u00e4n ur Israel.\n25:7 Men en gudsman kom till honom och sade: \u00bbO konung, l\u00e5t icke Israels h\u00e4r draga \u00e5stad med dig, ty HERREN \u00e4r icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;\n25:8 utan du sj\u00e4lv m\u00e5 allena draga \u00e5stad. Grip verket an, g\u00e5 frimodigt ut i striden. Gud skall eljest l\u00e5ta dig komma p\u00e5 fall genom fienden; ty Gud f\u00f6rm\u00e5r b\u00e5de att hj\u00e4lpa och att stj\u00e4lpa.\u00bb\n25:9 Amasja sade till gudsmannen: \u00bbMen huru skall det d\u00e5 g\u00e5 med de hundra talenterna som jag har givit \u00e5t skaran fr\u00e5n Israel?\u00bb Gudsmannen svarade: \u00bbHERREN kan v\u00e4l giva dig mer \u00e4n det.\u00bb\n25:10 D\u00e5 avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom fr\u00e5n Efraim och l\u00e4t dem g\u00e5 hem igen. H\u00e4r\u00f6ver blevo dessa h\u00f6geligen f\u00f6rgrymmade p\u00e5 Juda och v\u00e4nde tillbaka hem i vredesmod.\n25:11 Men Amasja tog mod till sig och t\u00e5gade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde d\u00e4r av Seirs barn tio tusen.\n25:12 Och Juda barn togo andra tio tusen till f\u00e5nga levande; dem f\u00f6rde de upp p\u00e5 spetsen av en klippa och st\u00f6rtade dem ned fr\u00e5n klippspetsen, s\u00e5 att de alla krossades.\n25:13 Men de som tillh\u00f6rde den skara som Amasja hade s\u00e4nt tillbaka, och som icke hade f\u00e5tt g\u00e5 med honom ut i striden, f\u00f6retogo plundringst\u00e5g i Juda st\u00e4der, fr\u00e5n Samaria \u00e4nda till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av inv\u00e5narna och togo stort byte.\n25:14 N\u00e4r sedan Amasja kom tillbaka fr\u00e5n sin seger \u00f6ver edom\u00e9erna, f\u00f6rde han med sig Seirs barns gudar och st\u00e4llde upp dem till gudar \u00e5t sig; och han tillbad inf\u00f6r dem och t\u00e4nde offereld \u00e5t dem.\n25:15 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Amasja, och han s\u00e4nde till honom en profet; denne sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r s\u00f6ker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat r\u00e4dda sitt eget folk ur din hand?\u00bb\n25:16 N\u00e4r denne s\u00e5 talade till honom, svarade han honom: \u00bbHava vi satt dig till konungens r\u00e5dgivare? H\u00e5ll upp, om du icke vill att man skall dr\u00e4pa dig.\u00bb D\u00e5 h\u00f6ll profeten upp och sade: \u00bbJag f\u00f6rst\u00e5r nu att Gud har beslutit att f\u00f6rd\u00e4rva dig, eftersom du g\u00f6r p\u00e5 detta s\u00e4tt och icke vill h\u00f6ra p\u00e5 mitt r\u00e5d.\u00bb\n25:17 Och sedan Amasja, Juda konung, hade h\u00e5llit r\u00e5dpl\u00e4gning, s\u00e4nde han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbKom, l\u00e5t oss drabba samman med varandra.\u00bb\n25:18 Men Joas, Israels konung, s\u00e4nde d\u00e5 till Amasja, Juda konung, och l\u00e4t svara: \u00bbT\u00f6rnbusken p\u00e5 Libanon s\u00e4nde en g\u00e5ng bud till cedern p\u00e5 Libanon och l\u00e4t s\u00e4ga: 'Giv din dotter \u00e5t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p\u00e5 Libanon fram \u00f6ver t\u00f6rnbusken och trampade ned den.\n25:19 Du t\u00e4nker p\u00e5 huru du har slagit Edom, och d\u00e4r\u00f6ver f\u00f6rh\u00e4ver du dig ditt hj\u00e4rta och vill vinna \u00e4nnu mer \u00e4ra. Men stanna nu hemma. Varf\u00f6r utmanar du olyckan, dig sj\u00e4lv och Juda med dig till fall?\u00bb\n25:20 Men Amasja ville icke h\u00f6ra h\u00e4rp\u00e5, ty Gud skickade det s\u00e5, f\u00f6r att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade s\u00f6kt Edoms gudar.\n25:21 S\u00e5 drog d\u00e5 Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h\u00f6r till Juda.\n25:22 Och Juda m\u00e4n blevo slagna av Israels m\u00e4n och flydde, var och en till sin hydda.\n25:23 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till f\u00e5nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n\u00e4r denne hade f\u00f6rt honom till Jerusalem, br\u00f6t han ned ett stycke av Jerusalems mur, fr\u00e5n Efraimsporten \u00e4nda till Poneporten, fyra hundra alnar.\n25:24 Och han tog allt guld och silver och alla k\u00e4rl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, d\u00e4rtill ock gisslan, och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka till Samaria.\n25:25 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton \u00e5r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d\u00f6d.\n25:26 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Amasja, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.\n25:27 Och fr\u00e5n den tid d\u00e5 Amasja vek av ifr\u00e5n HERREN begynte man anstifta en sammansv\u00e4rjning mot honom i Jerusalem, s\u00e5 att han m\u00e5ste fly till Lakis. D\u00e5 s\u00e4ndes m\u00e4n efter honom till Lakis, och dessa d\u00f6dade honom d\u00e4r.\n25:28 Sedan f\u00f6rde man honom d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 h\u00e4star och begrov honom hos hans f\u00e4der i Juda huvudstad.\n26:1 Och allt folket i Juda tog Ussia, som d\u00e5 var sexton \u00e5r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st\u00e4lle.\n26:2 Det var han som bef\u00e4ste Elot, och han lade det \u00e5ter under Juda, sedan konungen hade g\u00e5tt till vila hos sina f\u00e4der.\n26:3 Ussia var sexton \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade femtiotv\u00e5 \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Jekilja, fr\u00e5n Jerusalem.\n26:4 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader Amasja hade gjort.\n26:5 Och han s\u00f6kte Gud, s\u00e5 l\u00e4nge Sakarja levde, han som aktade p\u00e5 Guds syner. Och s\u00e5 l\u00e4nge han s\u00f6kte HERREN, l\u00e4t Gud det g\u00e5 honom v\u00e4l.\n26:6 Han drog ut och stridde mot filist\u00e9erna och br\u00f6t ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde st\u00e4der p\u00e5 Asdods omr\u00e5de och annorst\u00e4des i filist\u00e9ernas land.\n26:7 Och Gud hj\u00e4lpte honom mot filist\u00e9erna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.\n26:8 Och ammoniterna m\u00e5ste giva sk\u00e4nker \u00e5t Ussia, och ryktet om honom str\u00e4ckte sig \u00e4nda till Egypten, ty han blev \u00f6verm\u00e5ttan m\u00e4ktig.\n26:9 Och Ussia byggde torn i Jerusalem \u00f6ver H\u00f6rnporten och \u00f6ver Dalporten och \u00f6ver Vinkeln och bef\u00e4ste dem.\n26:10 Han byggde ock torn i \u00f6knen och h\u00f6gg ut m\u00e5nga brunnar, ty han hade mycken boskap, b\u00e5de i l\u00e5glandet och p\u00e5 sl\u00e4tten. Jordbruks- och ving\u00e5rdsarbetare hade han i bergsbygden och p\u00e5 de b\u00f6rdiga f\u00e4lten, ty han var en v\u00e4n av \u00e5kerbruk.\n26:11 Och Ussia hade en krigsh\u00e4r som drog ut till strid i avdelade skaror, med en mansstyrka som hade blivit fastst\u00e4lld vid m\u00f6nstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen Maaseja, under \u00f6verinseende av Hananja, en av konungens h\u00f6vitsm\u00e4n.\n26:12 Hela antalet av de tappra stridsm\u00e4n som voro huvudm\u00e4n f\u00f6r familjerna var tv\u00e5 tusen sex hundra.\n26:13 Under deras bef\u00e4l stod en krigsh\u00e4r av tre hundra sju tusen fem hundra m\u00e4n, som stridde med kraft och mod och voro konungens hj\u00e4lp mot fienden.\n26:14 Och Ussia f\u00f6rs\u00e5g hela denna h\u00e4r med sk\u00f6ldar, spjut, hj\u00e4lmar, pansar och b\u00e5gar, s\u00e5 ock med slungstenar.\n26:15 Och han l\u00e4t i Jerusalem g\u00f6ra krigsredskap, konstm\u00e4ssigt utt\u00e4nkta, till att s\u00e4tta upp p\u00e5 tornen och p\u00e5 murarnas h\u00f6rn, f\u00f6r att med dem avskjuta pilar och stora stenar. Och ryktet om honom gick ut vida omkring, ty underbart hj\u00e4lptes han fram till makt.\n26:16 Men n\u00e4r han nu var s\u00e5 m\u00e4ktig, blev hans hj\u00e4rta h\u00f6gmodigt, s\u00e5 att han gjorde vad f\u00f6rd\u00e4rvligt var; han f\u00f6rbr\u00f6t sig trol\u00f6st mot HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel f\u00f6r att ant\u00e4nda r\u00f6kelse p\u00e5 r\u00f6kelsealtaret.\n26:17 D\u00e5 gick pr\u00e4sten Asarja ditin efter honom, \u00e5tf\u00f6ljd av \u00e5ttio HERRENS pr\u00e4ster, of\u00f6rskr\u00e4ckta m\u00e4n.\n26:18 Dessa tr\u00e4dde fram mot konung Ussia och sade till honom: \u00bbDet h\u00f6r icke dig till, Ussia, att ant\u00e4nda r\u00f6kelse \u00e5t HERREN, utan det tillh\u00f6r pr\u00e4sterna, Arons s\u00f6ner, som \u00e4r helgade till att ant\u00e4nda r\u00f6kelse. G\u00e5 ut ur helgedomen, ty du har beg\u00e5tt en f\u00f6rbrytelse, och HERREN Gud skall icke l\u00e5ta detta l\u00e4nda dig till \u00e4ra.\u00bb\n26:19 D\u00e5 for Ussia ut i vrede, d\u00e4r han stod med ett r\u00f6kelsekar i sin hand f\u00f6r att ant\u00e4nda r\u00f6kelse. Men just som han for ut mot pr\u00e4sterna, slog spet\u00e4lska ut p\u00e5 hans panna, i pr\u00e4sternas n\u00e4rvaro, inne i HERRENS hus, bredvid r\u00f6kelsealtaret.\n26:20 Och n\u00e4r \u00f6verstepr\u00e4sten Asarja och alla pr\u00e4sterna v\u00e4nde sig till honom och fingo se att han var spet\u00e4lsk i pannan, drevo de honom strax ut d\u00e4rifr\u00e5n. Sj\u00e4lv skyndade han ocks\u00e5 ut, eftersom HERREN s\u00e5 hems\u00f6kte honom.\n26:21 Sedan var konung Ussia spet\u00e4lsk f\u00f6r hela sitt liv och bodde i ett s\u00e4rskilt hus s\u00e5som spet\u00e4lsk, ty han var utesluten fr\u00e5n HERRENS hus. Hans son Jotam f\u00f6restod d\u00e5 konungens hus och d\u00f6mde folket i landet.\n26:22 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Ussia, om hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som om hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.\n26:23 Och Ussia gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom hos hans f\u00e4der, ute p\u00e5 konungagravens mark, detta med tanke d\u00e4rp\u00e5 att han hade varit spet\u00e4lsk. Och hans son Jotam blev konung efter honom.\n27:1 Jotam var tjugufem \u00e5r gammal n\u00e4r han blev konung, och han regerade sexton \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter.\n27:2 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke tr\u00e4ngde in i HERRENS tempel; men folket gjorde \u00e4nnu vad f\u00f6rd\u00e4rvligt var.\n27:3 Han byggde \u00d6vre porten till HERRENS hus, och p\u00e5 Ofelmuren utf\u00f6rde han stora byggnadsarbeten.\n27:4 D\u00e4rtill byggde han st\u00e4der i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn.\n27:5 Och n\u00e4r han s\u00e5 kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem \u00f6verm\u00e4ktig, s\u00e5 att Ammons barn det \u00e5ret m\u00e5ste giva honom ett hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer korn. Lika mycket m\u00e5ste Ammons barn erl\u00e4gga \u00e5t honom ocks\u00e5 n\u00e4sta \u00e5r och \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5.\n27:6 S\u00e5 m\u00e4ktig blev Jotam, d\u00e4rf\u00f6r att han vandrade st\u00e5ndaktigt inf\u00f6r HERREN, sin Gud.\n27:7 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jotam och om alla hans krig och andra f\u00f6retag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.\n27:8 Han var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade sexton \u00e5r i Jerusalem.\n27:9 Och Jotam gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.\n28:1 Ahas var tjugu \u00e5r gammal n\u00e4r han blev konung, och han regerade sexton \u00e5r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5som hans fader David,\n28:2 utan vandrade p\u00e5 Israels konungars v\u00e4g; ja, han l\u00e4t ock g\u00f6ra gjutna bel\u00e4ten \u00e5t Baalerna.\n28:3 Och sj\u00e4lv t\u00e4nde han offereld i Hinnoms sons dal och br\u00e4nde upp sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn.\n28:4 Och han frambar offer och t\u00e4nde offereld p\u00e5 h\u00f6jderna och kullarna och under alla gr\u00f6na tr\u00e4d.\n28:5 D\u00e4rf\u00f6r gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop f\u00e5ngar och f\u00f6rde dem till Damaskus. Han blev ock given i Israels konungs hand, s\u00e5 att denne tillfogade honom ett stort nederlag.\n28:6 Ty Peka, Remaljas son, dr\u00e4pte av Juda ett hundra tjugu tusen man p\u00e5 en enda dag, allasammans stridbara m\u00e4n. Detta skedde d\u00e4rf\u00f6r att de hade \u00f6vergivit HERREN, sina f\u00e4ders Gud.\n28:7 Och Sikri, en tapper man fr\u00e5n Efraim, dr\u00e4pte Maaseja, konungasonen, och Asrikam, slottsh\u00f6vdingen, och Elkana, konungens n\u00e4rmaste man.\n28:8 Och Israels barn bortf\u00f6rde fr\u00e5n sina br\u00f6der tv\u00e5 hundra tusen f\u00e5ngar, n\u00e4mligen deras hustrur, s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, och togo d\u00e4rj\u00e4mte mycket byte fr\u00e5n dem och f\u00f6rde bytet till Samaria.\n28:9 Men d\u00e4r var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot h\u00e4ren, n\u00e4r den kom till Samaria, och sade till dem: \u00bbSe, i sin vrede \u00f6ver Juda har HERREN, edra f\u00e4ders Gud, givit dem i eder hand, men I haven dr\u00e4pt dem med en h\u00e4tskhet som har n\u00e5tt upp till himmelen.\n28:10 Och nu t\u00e4nken I g\u00f6ra Judas och Jerusalems barn till tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor \u00e5t eder. D\u00e4rmed dragen I ju allenast skuld \u00f6ver eder sj\u00e4lva inf\u00f6r HERREN, eder Gud.\n28:11 S\u00e5 h\u00f6ren mig nu: S\u00e4nden tillbaka f\u00e5ngarna som I haven tagit fr\u00e5n edra br\u00f6der; ty HERRENS vrede \u00e4r uppt\u00e4nd mot eder.\u00bb\n28:12 N\u00e5gra av huvudm\u00e4nnen bland Efraims barn, n\u00e4mligen Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, stodo d\u00e5 upp och gingo emot dem som kommo fr\u00e5n kriget\n28:13 och sade till dem: \u00bbI skolen icke f\u00f6ra dessa f\u00e5ngar hitin; ty I f\u00f6rehaven n\u00e5got som drager skuld \u00f6ver oss inf\u00f6r HERREN, och varigenom I ytterligare f\u00f6r\u00f6ken v\u00e5ra synder och v\u00e5r skuld. V\u00e5r skuld \u00e4r ju redan stor nog, och vrede \u00e4r uppt\u00e4nd mot Israel.\u00bb\n28:14 D\u00e5 l\u00e4mnade krigsfolket ifr\u00e5n sig f\u00e5ngarna och bytet inf\u00f6r de \u00f6verste och hela f\u00f6rsamlingen.\n28:15 Och de n\u00e4mnda m\u00e4nnen stodo upp och togo sig an f\u00e5ngarna. Alla som voro nakna bland dem kl\u00e4dde de upp med vad de hade tagit s\u00e5som byte; de g\u00e5vo dem kl\u00e4der och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som icke orkade g\u00e5 l\u00e4to de s\u00e4tta sig upp p\u00e5 \u00e5snor, och f\u00f6rde dem s\u00e5 till Jeriko, Palmstaden, till deras br\u00f6der d\u00e4r. Sedan v\u00e4nde de tillbaka till Samaria.\n28:16 Vid samma tid s\u00e4nde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien, med beg\u00e4ran att de skulle hj\u00e4lpa honom.\n28:17 Ty f\u00f6rutom allt annat hade edom\u00e9erna kommit och slagit Juda och tagit f\u00e5ngar.\n28:18 Och filist\u00e9erna hade fallit in i st\u00e4derna i Juda l\u00e5gland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s\u00e5 ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.\n28:19 Ty HERREN ville f\u00f6r\u00f6dmjuka Juda, f\u00f6r Ahas', den israelitiske konungens, skull, d\u00e4rf\u00f6r att denne hade v\u00e5llat oordning i Juda och varit otrogen mot HERREN.\n28:20 Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och angrep honom, i st\u00e4llet f\u00f6r att underst\u00f6dja honom.\n28:21 Ty fast\u00e4n Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de \u00f6verstes hus och gav allt \u00e5t konungen i Assyrien, s\u00e5 hj\u00e4lpte det honom dock icke.\n28:22 Och i sin n\u00f6d f\u00f6rsyndade sig samme konung Ahas \u00e4nnu mer genom otrohet mot HERREN.\n28:23 Han offrade n\u00e4mligen \u00e5t gudarna i Damaskus, som hade slagit honom; ty han t\u00e4nkte: \u00bbEftersom de arameiska konungarnas gudar hava f\u00f6rm\u00e5tt hj\u00e4lpa dem, vill jag offra \u00e5t dessa gudar, f\u00f6r att de ock m\u00e5 hj\u00e4lpa mig.\u00bb Men i st\u00e4llet var det dessa som kommo honom och hela Israel p\u00e5 fall.\n28:24 Ahas samlade ihop de k\u00e4rl som funnos i Guds hus och br\u00f6t s\u00f6nder k\u00e4rlen i Guds hus och st\u00e4ngde igen d\u00f6rrarna till HERRENS hus, och gjorde sig altaren i vart h\u00f6rn i Jerusalem.\n28:25 Och i var och en av Juda st\u00e4der uppf\u00f6rde han offerh\u00f6jder f\u00f6r att d\u00e4r t\u00e4nda offereld \u00e5t andra gudar, och han f\u00f6rt\u00f6rnade s\u00e5 HERREN, sina f\u00e4ders Gud.\n28:26 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om honom och om alla hans f\u00f6retag, under hans f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som under hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.\n28:27 Och Ahas gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Jerusalem, inne i sj\u00e4lva staden; de lade honom n\u00e4mligen icke i Israels konungars gravar. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.\n29:1 Hiskia var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugunio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter.\n29:2 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader David hade gjort.\n29:3 I sitt f\u00f6rsta regerings\u00e5r, i f\u00f6rsta m\u00e5naden, \u00f6ppnade han d\u00f6rrarna till HERRENS hus och satte dem i st\u00e5nd\n29:4 Och han l\u00e4t h\u00e4mta pr\u00e4sterna och leviterna och f\u00f6rsamlade dem p\u00e5 den \u00f6ppna platsen mot \u00f6ster.\n29:5 Och han sade till dem: \u00bbH\u00f6ren mig, I leviter. Helgen nu eder sj\u00e4lva, och helgen HERRENS, edra f\u00e4ders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen.\n29:6 Ty v\u00e5ra f\u00e4der voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, v\u00e5r Guds, \u00f6gon och \u00f6verg\u00e5vo honom; de v\u00e4nde sitt ansikte bort ifr\u00e5n HERRENS boning och v\u00e4nde honom ryggen.\n29:7 De st\u00e4ngde ock igen d\u00f6rrarna till f\u00f6rhuset, sl\u00e4ckte ut lamporna, t\u00e4nde ingen r\u00f6kelse och offrade inga br\u00e4nnoffer i helgedomen \u00e5t Israels Gud.\n29:8 D\u00e4rf\u00f6r har HERRENS f\u00f6rt\u00f6rnelse kommit \u00f6ver Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och begabberi, s\u00e5som I sen med egna \u00f6gon.\n29:9 Ja, d\u00e4rf\u00f6r hava ock v\u00e5ra f\u00e4der fallit f\u00f6r sv\u00e4rd, och v\u00e5ra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar och hustrur hava f\u00f6rdenskull kommit i f\u00e5ngenskap.\n29:10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett f\u00f6rbund med HERREN, Israels Gud, f\u00f6r att hans vredes gl\u00f6d m\u00e5 v\u00e4nda sig ifr\u00e5n oss.\n29:11 S\u00e5 varen nu icke f\u00f6rsumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att st\u00e5 inf\u00f6r hans ansikte och g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom, till att vara hans tj\u00e4nare och ant\u00e4nda r\u00f6kelse \u00e5t honom.\u00bb\n29:12 D\u00e5 stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son;\n29:13 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja;\n29:14 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel.\n29:15 Dessa f\u00f6rsamlade nu sina br\u00f6der och helgade sig och gingo, s\u00e5som konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in f\u00f6r att rena HERRENS hus.\n29:16 Men pr\u00e4sterna gingo in i det inre av HERRENS hus f\u00f6r att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p\u00e5 f\u00f6rg\u00e5rden till HERRENS hus; d\u00e4r togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal.\n29:17 De begynte att helga templet p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden, och p\u00e5 \u00e5ttonde dagen i m\u00e5naden hade de hunnit till HERRENS f\u00f6rhus och helgade sedan HERRENS hus under \u00e5tta dagar; och p\u00e5 sextonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden hade de fullgjort sitt arbete.\n29:18 D\u00e5 gingo de in till konung Hiskia och sade: \u00bbVi hava renat hela HERRENS hus och br\u00e4nnoffersaltaret med alla dess tillbeh\u00f6r och sk\u00e5debr\u00f6dsbordet med alla dess tillbeh\u00f6r.\n29:19 Och alla de k\u00e4rl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet f\u00f6rkastade, dem hava vi \u00e5terst\u00e4llt och helgat, och de st\u00e5 nu framf\u00f6r HERRENS altare.\u00bb\n29:20 D\u00e5 l\u00e4t konung Hiskia bittida om morgonen f\u00f6rsamla de \u00f6verste i staden och gick upp i HERRENS hus.\n29:21 Och man f\u00f6rde fram sju tjurar, sju v\u00e4durar och sju lamm, s\u00e5 ock sju bockar till syndoffer f\u00f6r riket och f\u00f6r helgedomen och f\u00f6r Juda; och han befallde Arons s\u00f6ner, pr\u00e4sterna, att offra detta p\u00e5 HERRENS altare.\n29:22 D\u00e5 slaktade de f\u00e4kreaturen, och pr\u00e4sterna togo upp blodet och st\u00e4nkte det p\u00e5 altaret; d\u00e4refter slaktade de v\u00e4durarna och st\u00e4nkte blodet p\u00e5 altaret; sedan slaktade de lammen och st\u00e4nkte blodet p\u00e5 altaret.\n29:23 D\u00e4refter f\u00f6rde de syndoffersbockarna fram inf\u00f6r konungen och f\u00f6rsamlingen, och de lade sina h\u00e4nder p\u00e5 dem.\n29:24 Och pr\u00e4sterna slaktade dem och l\u00e4to deras blod s\u00e5som syndoffer komma p\u00e5 altaret, till f\u00f6rsoning f\u00f6r hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa br\u00e4nnoffer och syndoffer f\u00f6r hela Israel.\n29:25 Och han l\u00e4t leviterna st\u00e4lla upp sig till tj\u00e4nstg\u00f6ring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, s\u00e5som David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet h\u00e4rom var givet av HERREN genom hans profeter.\n29:26 Och leviterna st\u00e4llde upp sig med Davids instrumenter, och pr\u00e4sterna med trumpeterna.\n29:27 Och Hiskia befallde att man skulle offra br\u00e4nnoffret p\u00e5 altaret; och p\u00e5 samma g\u00e5ng som offret begynte, begynte ock HERRENS s\u00e5ng ljuda j\u00e4mte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter.\n29:28 Och hela f\u00f6rsamlingen f\u00f6ll ned, under det att s\u00e5ngen sj\u00f6ngs och trumpeterna skallade -- allt detta \u00e4nda till dess br\u00e4nnoffret var fullbordat.\n29:29 Och n\u00e4r de hade offrat br\u00e4nnoffret, kn\u00e4b\u00f6jde konungen och alla som voro d\u00e4r tillst\u00e4des med honom, och tillb\u00e5do.\n29:30 Och konung Hiskia och de \u00f6verste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sj\u00f6ngo hans lov med gl\u00e4dje och b\u00f6jde sig ned och tillb\u00e5do.\n29:31 Och Hiskia tog till orda och sade: \u00bbI haven nu tagit handfyllning till HERRENS tj\u00e4nst. S\u00e5 tr\u00e4den nu hit och f\u00f6ren fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.\u00bb D\u00e5 f\u00f6rde f\u00f6rsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hj\u00e4rta manades d\u00e4rtill offrade br\u00e4nnoffer.\n29:32 Antalet av de br\u00e4nnoffersdjur som f\u00f6rsamlingen f\u00f6rde fram var sjuttio tjurar, ett hundra v\u00e4durar och tv\u00e5 hundra lamm, alla dessa till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN.\n29:33 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av sm\u00e5boskapen.\n29:34 Men pr\u00e4sterna voro f\u00f6r f\u00e5, s\u00e5 att de icke kunde draga av huden p\u00e5 alla br\u00e4nnoffersdjuren; d\u00e4rf\u00f6r underst\u00f6ddes de av sina br\u00f6der leviterna, till dess detta g\u00f6rom\u00e5l var fullgjort, och till dess pr\u00e4sterna hade helgat sig. Ty i fr\u00e5ga om att helga sig hade leviterna visat sig mer r\u00e4ttsinniga \u00e4n pr\u00e4sterna.\n29:35 Ocks\u00e5 var antalet stort av br\u00e4nnoffer, vartill kommo fettstyckena fr\u00e5n tackoffren, s\u00e5 ock de drickoffer som h\u00f6rde till br\u00e4nnoffren. S\u00e5 blev det ordnat med tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus.\n29:36 Och Hiskia och allt folket gladde sig \u00f6ver vad Gud hade berett \u00e5t folket; ty helt ov\u00e4ntat hade detta kommit till st\u00e5nd.\n30:1 D\u00e4refter s\u00e4nde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev ocks\u00e5 brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem f\u00f6r att h\u00e5lla HERRENS, Israels Guds, p\u00e5skh\u00f6gtid.\n30:2 Och konungen och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n och hela f\u00f6rsamlingen i Jerusalem enade sig om att h\u00e5lla p\u00e5skh\u00f6gtiden i andra m\u00e5naden;\n30:3 ty de kunde icke h\u00e5lla den nu genast, eftersom pr\u00e4sterna \u00e4nnu icke hade helgat sig i tillr\u00e4ckligt antal och folket icke hade hunnit f\u00f6rsamla sig till Jerusalem.\n30:4 D\u00e4rf\u00f6r syntes det konungen och hela f\u00f6rsamlingen r\u00e4tt att g\u00f6ra s\u00e5.\n30:5 Och de besl\u00f6to att l\u00e5ta utropa i hela Israel, fr\u00e5n Beer-Seba \u00e4nda till Dan, att man skulle komma och h\u00e5lla HERRENS, Israels Guds, p\u00e5skh\u00f6gtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest h\u00e5llit den samf\u00e4llt, s\u00e5som f\u00f6reskrivet var.\n30:6 S\u00e5 beg\u00e5vo sig d\u00e5 ilbuden \u00e5stad med breven fr\u00e5n konungen och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: \u00bbI Israels barn, v\u00e4nden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p\u00e5 det att han m\u00e5 v\u00e4nda om till den kvarleva av eder, som har r\u00e4ddats undan de assyriska konungarnas hand.\n30:7 Och varen icke s\u00e5som edra f\u00e4der och br\u00f6der, som voro otrogna mot HERREN, sina f\u00e4ders Gud, s\u00e5 att han prisgav dem \u00e5t f\u00f6r\u00f6delse, s\u00e5som I sj\u00e4lva haven sett.\n30:8 Varen allts\u00e5 nu icke h\u00e5rdnackade s\u00e5som edra f\u00e4der, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat f\u00f6r evig tid, och tj\u00e4nen HERREN, eder Gud, p\u00e5 det att hans vredes gl\u00f6d m\u00e5 v\u00e4nda sig ifr\u00e5n eder.\n30:9 Ty om I v\u00e4nden om till HERREN, skola edra br\u00f6der och edra barn finna barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r dem som h\u00e5lla dem f\u00e5ngna, s\u00e5 att de f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, \u00e4r n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig, och han skall icke v\u00e4nda sitt ansikte ifr\u00e5n eder, om I v\u00e4nden om till honom.\u00bb\n30:10 Och ilbuden foro ifr\u00e5n stad till stad i Efraims och Manasse land och \u00e4nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.\n30:11 Dock funnos n\u00e5gra i Aser, Manasse och Sebulon, som \u00f6dmjukade sig och kommo till Jerusalem.\n30:12 Ocks\u00e5 i Juda verkade Guds hand, s\u00e5 att han gav dem ett endr\u00e4ktigt hj\u00e4rta till att g\u00f6ra efter vad konungen och de \u00f6verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.\n30:13 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem f\u00f6r att h\u00e5lla det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid i andra m\u00e5naden, en mycket stor f\u00f6rsamling.\n30:14 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; ocks\u00e5 alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.\n30:15 Och de slaktade p\u00e5skalammet p\u00e5 fjortonde dagen i andra m\u00e5naden; pr\u00e4sterna och leviterna, som nu k\u00e4nde blygsel och d\u00e4rf\u00f6r hade helgat sig, f\u00f6rde d\u00e4rvid fram br\u00e4nnoffer till HERRENS hus.\n30:16 Och de inst\u00e4llde sig till tj\u00e4nstg\u00f6ring p\u00e5 sina platser, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet f\u00f6r dem, efter gudsmannen Moses lag; och pr\u00e4sterna st\u00e4nkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.\n30:17 Ty m\u00e5nga funnos i f\u00f6rsamlingen, som icke hade helgat sig; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste leviterna slakta p\u00e5skalammen f\u00f6r alla som icke voro rena, och s\u00e5 helga dem \u00e5t HERREN.\n30:18 Det var n\u00e4mligen en myckenhet av folket, m\u00e5nga fr\u00e5n Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan \u00e5to p\u00e5skalammet p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n f\u00f6reskrivet var. Men Hiskia hade bett f\u00f6r dem och sagt: \u00bbHERREN, den gode, f\u00f6rl\u00e5te var och en\n30:19 som har v\u00e4nt sitt hj\u00e4rta till att s\u00f6ka Gud, HERREN, sina f\u00e4ders Gud, om han \u00e4n icke \u00e4r ren efter helgedomens ordning.\u00bb\n30:20 Och HERREN h\u00f6rde Hiskia och skonade folket.\n30:21 S\u00e5 h\u00f6llo Israels barn, de som d\u00e5 voro tillst\u00e4des i Jerusalem, det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid i sju dagar med stor gl\u00e4dje; och leviterna och pr\u00e4sterna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till \u00e4ra.\n30:22 Och Hiskia talade v\u00e4nligt till alla de leviter som voro v\u00e4l f\u00f6rfarna i HERRENS tj\u00e4nst. Och de \u00e5to av h\u00f6gtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.\n30:23 Och hela f\u00f6rsamlingen enade sig om att h\u00e5lla h\u00f6gtid under \u00e4nnu sju dagar; och s\u00e5 h\u00f6ll man h\u00f6gtid med gl\u00e4dje ocks\u00e5 under de sju dagarna.\n30:24 Ty Hiskia, Juda konung, hade s\u00e5som offerg\u00e4rd givit \u00e5t f\u00f6rsamlingen ett tusen tjurar och av sm\u00e5boskapen sju tusen djur, och de \u00f6verste hade s\u00e5som offerg\u00e4rd givit \u00e5t f\u00f6rsamlingen ett tusen tjurar och av sm\u00e5boskapen tio tusen djur. Och ett stort antal pr\u00e4ster helgade sig.\n30:25 Och hela Juda f\u00f6rsamling gladde sig med pr\u00e4sterna och leviterna, s\u00e5 ock hela f\u00f6rsamlingen av dem som hade kommit fr\u00e5n Israel, \u00e4vensom de fr\u00e4mlingar som hade kommit fr\u00e5n Israels land, eller som bodde i Juda.\n30:26 Och i Jerusalem var stor gl\u00e4dje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke n\u00e5got s\u00e5dant som detta skett i Jerusalem.\n30:27 Och de levitiska pr\u00e4sterna stodo upp och v\u00e4lsignade folket, och deras r\u00f6st blev h\u00f6rd, och deras b\u00f6n kom till himmelen, hans heliga boning.\n31:1 N\u00e4r nu allt detta var till \u00e4nda, drogo alla israeliter som hade varit d\u00e4r tillst\u00e4des ut till Juda st\u00e4der och slogo s\u00f6nder stoderna, h\u00f6ggo ned Aserorna och br\u00f6to ned offerh\u00f6jderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort \u00e4nde p\u00e5 dem; sedan v\u00e4nde alla Israels barn tillbaka till sina st\u00e4der, var och en till sin egendom.\n31:2 Och Hiskia f\u00f6rordnade om pr\u00e4sternas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillh\u00f6rde den ena eller den andra avdelningen, s\u00e5 att var och en av s\u00e5v\u00e4l pr\u00e4sterna som leviterna fick sitt best\u00e4mda g\u00f6rom\u00e5l, n\u00e4r br\u00e4nnoffer och tackoffer skulle offras, till att d\u00e4rvid g\u00f6ra tj\u00e4nst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS l\u00e4ger.\n31:3 Och konungen anslog en del av sin egendom till br\u00e4nnoffren, n\u00e4mligen till att offra br\u00e4nnoffer morgon och afton, och till att offra br\u00e4nnoffer p\u00e5 sabbaterna, vid nym\u00e5naderna och vid h\u00f6gtiderna, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i HERRENS lag.\n31:4 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva pr\u00e4sterna och leviterna deras del, f\u00f6r att de skulle kunna h\u00e5lla fast vid HERRENS lag.\n31:5 Och n\u00e4r denna befallning blev k\u00e4nd, g\u00e5vo Israels barn rikligen en f\u00f6rstling av s\u00e4d, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt f\u00f6rde de fram i myckenhet.\n31:6 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda st\u00e4der, f\u00f6rde ock fram tionde av f\u00e4kreatur och sm\u00e5 boskap, s\u00e5 ock tionde av de heliga g\u00e5vor som helgades \u00e5t HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i s\u00e4rskilda h\u00f6gar.\n31:7 I tredje m\u00e5naden begynte de att l\u00e4gga upp h\u00f6garna, och i sjunde m\u00e5naden hade de slutat d\u00e4rmed.\n31:8 N\u00e4r d\u00e5 Hiskia och de \u00f6verste kommo och s\u00e5go h\u00f6garna, prisade de HERREN och hans folk Israel.\n31:9 Och Hiskia fr\u00e5gade pr\u00e4sterna och leviterna om h\u00f6garna.\n31:10 D\u00e5 svarade honom \u00f6verstepr\u00e4sten Asarja, av Sadoks hus, och sade; \u00bbAlltsedan man begynte f\u00f6ra fram offerg\u00e4rden till HERRENS hus, hava vi \u00e4tit och blivit m\u00e4tta och dock f\u00e5tt mycket kvar; ty HERREN har v\u00e4lsignat sitt folk, och vad som \u00e4r kvar \u00e4r denna stora rikedom.\u00bb\n31:11 Och Hiskia befallde att man skulle inreda f\u00f6rr\u00e5dskamrar i HERRENS hus, och man inredde s\u00e5dana.\n31:12 Och i dem f\u00f6rde man in offerg\u00e4rden och tionden och de heliga g\u00e5vorna, allt p\u00e5 heder och tro. Och \u00f6veruppsyningsman d\u00e4r\u00f6ver var leviten Konanja, och hans n\u00e4rmaste man var hans broder Simei.\n31:13 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsm\u00e4n under Konanja och hans broder Simei, efter f\u00f6rordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.\n31:14 Och leviten Kore, Jimnas son, som var d\u00f6rrvaktare p\u00e5 \u00f6stra sidan, hade uppsikten \u00f6ver de frivilliga g\u00e5vorna \u00e5t Gud och skulle f\u00f6rdela HERRENS offerg\u00e4rd och det h\u00f6gheliga av offren.\n31:15 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till f\u00f6rtroendem\u00e4n i pr\u00e4stst\u00e4derna f\u00f6r att ombes\u00f6rja utdelningen \u00e5t sina br\u00f6der, efter deras avdelningar, \u00e5t den minste s\u00e5v\u00e4l som \u00e5t den st\u00f6rste.\n31:16 H\u00e4rifr\u00e5n voro undantagna alla s\u00e5dana i sina sl\u00e4ktregister upptecknade personer av mank\u00f6n, fr\u00e5n tre \u00e5rs \u00e5lder och d\u00e4rut\u00f6ver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, d\u00e4r var dag de f\u00f6r den dagen best\u00e4mda sysslorna skulle utf\u00f6ras genom dem som hade tj\u00e4nstg\u00f6ringen, med de s\u00e4rskilda \u00e5ligganden de hade efter sina avdelningar.\n31:17 Och vad angick pr\u00e4sternas sl\u00e4ktregister, s\u00e5 var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, efter sina s\u00e4rskilda \u00e5ligganden, alltefter sina avdelningar.\n31:18 Och i sl\u00e4ktregistret skulle de vara upptecknade j\u00e4mte alla sina sp\u00e4da barn, hustrur, s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, s\u00e5 m\u00e5nga de voro. Ty p\u00e5 heder och tro skulle de f\u00f6rvalta det heliga s\u00e5som heligt.\n31:19 Och f\u00f6r dem av Arons s\u00f6ner, pr\u00e4sterna, som bodde p\u00e5 sina st\u00e4ders utmarker, voro i var s\u00e4rskild stad namngivna m\u00e4n tillsatta, som \u00e5t allt mank\u00f6n bland pr\u00e4sterna och \u00e5t alla de leviter som voro upptecknade i sl\u00e4ktregistret skulle utdela vad dem tillkom.\n31:20 S\u00e5 f\u00f6rfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inf\u00f6r HERREN, sin Gud, vad gott och r\u00e4tt och sant var.\n31:21 Och allt som han f\u00f6retog sig, n\u00e4r han nu s\u00f6kte sin Gud, allt, vare sig det angick tj\u00e4nstg\u00f6ringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hj\u00e4rta, och det lyckades honom v\u00e4l.\n32:1 Sedan han hade utf\u00f6rt detta och bevisat s\u00e5dan trohet, kom Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och bel\u00e4grade dess bef\u00e4sta st\u00e4der och t\u00e4nkte er\u00f6vra dem \u00e5t sig.\n32:2 D\u00e5 nu Hiskia s\u00e5g att Sanherib kom, i avsikt att bel\u00e4gra Jerusalem,\n32:3 r\u00e5df\u00f6rde han sig med sina f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n och sina hj\u00e4ltar om att t\u00e4ppa f\u00f6r vattnet i de k\u00e4llor som l\u00e5go utom staden; och de hj\u00e4lpte honom h\u00e4rmed.\n32:4 Mycket folk f\u00f6rsamlades och t\u00e4ppte till alla k\u00e4llorna och d\u00e4mde f\u00f6r b\u00e4cken som fl\u00f6t mitt igenom trakten, ty de sade: \u00bbN\u00e4r de assyriska konungarna komma, b\u00f6ra de icke finna vatten i s\u00e5dan myckenhet.\u00bb\n32:5 Och han tog mod till sig och byggde upp muren \u00f6verallt d\u00e4r den var nedbruten, och byggde tornen h\u00f6gre, och f\u00f6rde upp en annan mur d\u00e4rutanf\u00f6r, och bef\u00e4ste Millo i Davids stad, och l\u00e4t g\u00f6ra skjutvapen i myckenhet, s\u00e5 ock sk\u00f6ldar.\n32:6 Och han tillsatte krigsh\u00f6vitsm\u00e4n \u00f6ver folket och f\u00f6rsamlade dem till sig p\u00e5 den \u00f6ppna platsen vid stadsporten, och talade uppmuntrande till dem och sade:\n32:7 \u00bbVaren frimodiga och of\u00f6rf\u00e4rade, frukten icke och varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta f\u00f6r konungen i Assyrien och f\u00f6r hela den hop han har med sig; ty med oss \u00e4r en som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n den som \u00e4r med honom.\n32:8 Med honom \u00e4r en arm av k\u00f6tt, men med oss \u00e4r HERREN, v\u00e5r Gud, och han skall hj\u00e4lpa oss och f\u00f6ra v\u00e5ra krig. Och folket tryggade sig vid Hiskias, Juda konungs, ord.\n32:9 D\u00e4refter s\u00e4nde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela sin h\u00e4rsmakt l\u00e5g framf\u00f6r Lakis -- sina tj\u00e4nare till Jerusalem, till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i Jerusalem, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n32:10 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp\u00e5 f\u00f6rtr\u00f6sten I, eftersom I stannen kvar i det bel\u00e4grade Jerusalem?\n32:11 Se, Hiskia uppeggar eder, s\u00e5 att I kommen att d\u00f6 genom hunger och t\u00f6rst; han s\u00e4ger: 'HERREN, v\u00e5r Gud, skall r\u00e4dda oss ur den assyriske konungens hand.'\n32:12 Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerh\u00f6jder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Inf\u00f6r ett enda altare skolen I tillbedja, och p\u00e5 detta skolen I t\u00e4nda offereld'?\n32:13 Veten I icke vad jag och mina f\u00e4der hava gjort med andra l\u00e4nders alla folk? Hava v\u00e4l de gudar som dyrkas av folken i dessa andra l\u00e4nder n\u00e5gonsin f\u00f6rm\u00e5tt r\u00e4dda sina l\u00e4nder ur min hand?\n32:14 Ja, vilket bland alla dessa folk som mina f\u00e4der hava givit till spillo har v\u00e4l haft n\u00e5gon gud som har f\u00f6rm\u00e5tt r\u00e4dda sitt folk ur min hand eftersom I menen att eder Gud f\u00f6rm\u00e5r r\u00e4dda eder ur min hand!\u00bb\n32:15 Nej, l\u00e5ten nu icke Hiskia s\u00e5 bedraga och uppegga eder, och tron honom icke; ty ingen gud hos n\u00e5got folk eller i n\u00e5got rike har f\u00f6rm\u00e5tt r\u00e4dda sitt folk ur min hand eller ur mina f\u00e4ders hand. Huru mycket mindre skall d\u00e5 eder Gud kunna r\u00e4dda eder ur min hand!\u00bb\n32:16 Och hans tj\u00e4nare talade \u00e4nnu mer mot HERREN Gud och mot hans tj\u00e4nare Hiskia.\n32:17 Han hade ock skrivit ett brev vari han sm\u00e4dade HERREN, Israels Gud, och talade mot honom s\u00e5: \u00bbLika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra l\u00e4nderna hava kunnat r\u00e4dda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna r\u00e4dda sitt folk ur min hand.\u00bb\n32:18 Och till Jerusalems folk, dem som stodo p\u00e5 muren, ropade de med h\u00f6g r\u00f6st p\u00e5 judiska f\u00f6r att g\u00f6ra dem modl\u00f6sa och f\u00f6rskr\u00e4ckta, s\u00e5 att man sedan skulle kunna intaga staden.\n32:19 Och de talade om Jerusalems Gud p\u00e5 samma s\u00e4tt som om de fr\u00e4mmande folkens gudar, vilka \u00e4ro verk av m\u00e4nniskoh\u00e4nder.\n32:20 Men vid allt detta b\u00e5do konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos' son, och ropade till himmelen.\n32:21 D\u00e5 s\u00e4nde HERREN en \u00e4ngel, som f\u00f6rgjorde alla de tappra stridsm\u00e4nnen och furstarna och h\u00f6vitsm\u00e4nnen i den assyriske konungens l\u00e4ger, s\u00e5 att han med skam m\u00e5ste draga tillbaka till sitt land. Och n\u00e4r han en g\u00e5ng gick in i sin guds hus, blev han d\u00e4r nedhuggen med sv\u00e4rd av sina egna s\u00f6ner.\n32:22 S\u00e5 fr\u00e4lste HERREN Hiskia och Jerusalems inv\u00e5nare ur Sanheribs, den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han beskyddade dem p\u00e5 alla sidor.\n32:23 Och m\u00e5nga f\u00f6rde sk\u00e4nker till HERREN i Jerusalem och dyrbara g\u00e5vor till Hiskia, Juda konung; och han blev h\u00e4refter h\u00f6gt aktad av alla folk.\n32:24 Vid den tiden blev Hiskia d\u00f6dssjuk. D\u00e5 bad han till HERREN, och han svarade honom och gav honom ett undertecken.\n32:25 Dock \u00e5terg\u00e4ldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom bevisat, utan hans hj\u00e4rta blev h\u00f6gmodigt; d\u00e4rf\u00f6r kom f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver honom och \u00f6ver Juda och Jerusalem.\n32:26 Men d\u00e5 Hiskia \u00f6dmjukade sig, mitt i sitt hj\u00e4rtas h\u00f6gmod, och Jerusalems inv\u00e5nare med honom, drabbade HERRENS f\u00f6rt\u00f6rnelse dem icke, s\u00e5 l\u00e4nge Hiskia levde.\n32:27 Och Hiskias rikedom och h\u00e4rlighet var mycket stor; han hade byggt sig skattkamrar f\u00f6r silver och guld och \u00e4dla stenar, och f\u00f6r v\u00e4lluktande kryddor, och f\u00f6r sk\u00f6ldar och f\u00f6r allahanda dyrbara h\u00e5vor av andra slag,\n32:28 s\u00e5 ock f\u00f6rr\u00e5dshus f\u00f6r vad som kom in av s\u00e4d, vin och olja, \u00e4vensom stall f\u00f6r allt slags boskap; och hjordar hade han skaffat f\u00f6r sina f\u00e5llor.\n32:29 Och han hade byggt sig st\u00e4der och f\u00f6rv\u00e4rvat sig stor rikedom p\u00e5 f\u00e5r och f\u00e4kreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora \u00e4godelar.\n32:30 Det var ock Hiskia som t\u00e4ppte till Gihonsvattnets \u00f6vre k\u00e4lla och ledde vattnet ned\u00e5t, v\u00e4ster om Davids stad. Och Hiskia var lyckosam i allt vad han f\u00f6retog sig.\n32:31 J\u00e4mv\u00e4l n\u00e4r fr\u00e5n Babels furstar de s\u00e4ndebud kommo, som voro skickade till honom f\u00f6r att fr\u00e5ga efter det under som hade skett i landet, \u00f6vergav Gud honom allenast f\u00f6r att pr\u00f6va honom, p\u00e5 det att han skulle f\u00f6rnimma allt vad som var i hans hj\u00e4rta.\n32:32 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Hiskia och om hans fromma g\u00e4rningar, det finnes upptecknat i \u00bbProfeten Jesajas, Amos' sons, syner\u00bb, i boken om Judas och Israels konungar.\n32:33 Och Hiskia gick till vila hos sina f\u00e4der, och han begrov honom p\u00e5 den plats d\u00e4r man g\u00e5r upp till Davids hus' gravar; och hela Juda och Jerusalems inv\u00e5nare bevisade honom \u00e4ra vid hans d\u00f6d. Och hans son Manasse blev konung efter honom.\n33:1 Manasse var tolv \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade femtiofem \u00e5r i Jerusalem.\n33:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn.\n33:3 Han byggde \u00e5ter upp de offerh\u00f6jder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren \u00e5t Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tj\u00e4nade himmelens hela h\u00e4rskara.\n33:4 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: \u00bbI Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.\u00bb\n33:5 Han byggde altaren \u00e5t himmelens hela h\u00e4rskara p\u00e5 de b\u00e5da f\u00f6rg\u00e5rdarna till HERRENS hus.\n33:6 Han l\u00e4t ock sina barn g\u00e5 genom eld i Hinnoms sons dal och \u00f6vade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n och gjorde mycket som var ont i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 att han f\u00f6rt\u00f6rnade honom.\n33:7 Och avgudabel\u00e4tet som han hade l\u00e5tit g\u00f6ra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: \u00bbVid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f\u00e4sta mitt namn f\u00f6r evig tid.\n33:8 Och jag skall icke mer l\u00e5ta Israel vandra bort ifr\u00e5n det land som jag har best\u00e4mt \u00e5t edra f\u00e4der, om de allenast h\u00e5lla och g\u00f6ra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och r\u00e4tter som de hava f\u00e5tt genom Mose.\u00bb\n33:9 Men Manasse f\u00f6rf\u00f6rde Juda och Jerusalems inv\u00e5nare, s\u00e5 att de gjorde mer ont \u00e4n de folk som HERREN hade f\u00f6rgjort f\u00f6r Israels barn.\n33:10 Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke d\u00e4rp\u00e5.\n33:11 D\u00e5 l\u00e4t HERREN den assyriske konungens h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4n komma \u00f6ver dem; de slogo Manasse i bojor och f\u00e4ngslade honom med kopparfj\u00e4ttrar och f\u00f6rde honom till Babel.\n33:12 Men n\u00e4r han nu var i n\u00f6d, b\u00f6n f\u00f6ll han inf\u00f6r HERREN, sin Gud, och \u00f6dmjukade sig storligen f\u00f6r sina f\u00e4ders Gud.\n33:13 Och n\u00e4r han s\u00e5 bad till honom, l\u00e4t han beveka sig och h\u00f6rde hans b\u00f6n och l\u00e4t honom komma tillbaka till Jerusalem s\u00e5som konung. Och d\u00e5 besinnade Manasse att HERREN \u00e4r Gud.\n33:14 D\u00e4refter byggde han en yttre mur till Davids stad v\u00e4sterut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket h\u00f6g. Och han insatte krigsh\u00f6vitsm\u00e4n i alla bef\u00e4sta st\u00e4der i Juda.\n33:15 Och han skaffade bort de fr\u00e4mmande gudarna och avgudabel\u00e4tet ur HERRENS hus, s\u00e5 ock alla de altaren som han hade byggt p\u00e5 det berg d\u00e4r HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanf\u00f6r staden.\n33:16 Och han uppr\u00e4ttade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer d\u00e4rp\u00e5, och uppmanade Juda att tj\u00e4na HERREN, Israels Gud.\n33:17 Men folket offrade \u00e4nnu p\u00e5 h\u00f6jderna, dock allenast \u00e5t HERREN, sin Gud.\n33:18 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Manasse och om hans b\u00f6n till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det st\u00e5r i Israels konungars kr\u00f6nika.\n33:19 Och om hans b\u00f6n och huru han blev b\u00f6nh\u00f6rd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser p\u00e5 vilka han byggde offerh\u00f6jder och st\u00e4llde upp sina Aseror och bel\u00e4ten, innan han \u00f6dmjukade sig, h\u00e4rom \u00e4r skrivet i Hosais kr\u00f6nika.\n33:20 Och Manasse gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom d\u00e4r han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.\n33:21 Amon var tjugutv\u00e5 \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tv\u00e5 \u00e5r i Jerusalem.\n33:22 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5som hans fader Manasse hade gjort; \u00e5t alla de bel\u00e4ten som hans fader Manasse hade l\u00e5tit g\u00f6ra offrade Amon, och han tj\u00e4nade dem.\n33:23 Men han \u00f6dmjukade sig icke f\u00f6r HERREN, s\u00e5som hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p\u00e5 skuld.\n33:24 Och hans tj\u00e4nare sammansvuro sig mot honom och d\u00f6dade honom hemma i hans hus.\n33:25 Men folket i landet dr\u00e4pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D\u00e4refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.\n34:1 Josia var \u00e5tta \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade trettioett \u00e5r i Jerusalem.\n34:2 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon och vandrade p\u00e5 sin fader Davids v\u00e4gar och vek icke av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n34:3 I sitt \u00e5ttonde regerings\u00e5r, medan han \u00e4nnu var en yngling, begynte han att s\u00f6ka sin fader Davids Gud; och i det tolfte \u00e5ret begynte han att rena Juda och Jerusalem fr\u00e5n offerh\u00f6jderna och Aserorna och fr\u00e5n de skurna och gjutna bel\u00e4tena.\n34:4 Men Baalsaltarna br\u00f6tos ned i hans \u00e5syn, och solstoderna som voro uppst\u00e4llda p\u00e5 dem h\u00f6gg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna bel\u00e4tena slog han s\u00f6nder och krossade dem till stoft och str\u00f6dde ut stoftet p\u00e5 de m\u00e4ns gravar, som hade offrat \u00e5t dem.\n34:5 Och pr\u00e4sternas ben br\u00e4nde han upp p\u00e5 deras altaren. S\u00e5 renade han Juda och Jerusalem.\n34:6 Och i Manasses, Efraims och Simeons st\u00e4der \u00e4nda till Naftali genoms\u00f6kte han \u00f6verallt husen.\n34:7 Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och bel\u00e4tena s\u00f6nder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, v\u00e4nde han tillbaka till Jerusalem.\n34:8 Och i sitt adertonde regerings\u00e5r, medan han h\u00f6ll p\u00e5 med att rena landet och templet, s\u00e4nde han Safan, Asaljas son, och Maaseja, h\u00f6vitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, f\u00f6r att s\u00e4tta HERRENS, sin Guds, hus i st\u00e5nd.\n34:9 Och de gingo till \u00f6verstepr\u00e4sten Hilkia och avl\u00e4mnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln hade blivit insamlade fr\u00e5n Manasse, Efraim och hela det \u00f6vriga Israel, s\u00e5 ock fr\u00e5n hela Juda och Benjamin och fr\u00e5n Jerusalems inv\u00e5nare;\n34:10 de \u00f6verl\u00e4mnade dem \u00e5t de m\u00e4n som f\u00f6rr\u00e4ttade arbete s\u00e5som tillsyningsm\u00e4n vid HERRENS hus. Sedan g\u00e5vos penningarna av dessa m\u00e4n, som f\u00f6rr\u00e4ttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och s\u00e4tta det i st\u00e5nd,\n34:11 de g\u00e5vos \u00e5t timmerm\u00e4nnen och byggningsm\u00e4nnen, till att ink\u00f6pa huggen sten och tr\u00e4virke till stockar, f\u00f6r att man d\u00e4rmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade f\u00f6rst\u00f6rt.\n34:12 Och m\u00e4nnen fingo vid sitt arbete handla p\u00e5 heder och tro; och tillsyningsm\u00e4n \u00f6ver dem och f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, s\u00e5 ock alla de leviter som voro kunniga p\u00e5 musikinstrumenter.\n34:13 De hade ock tillsynen \u00f6ver b\u00e4rarna, s\u00e5 att f\u00f6rest\u00e5ndare funnos f\u00f6r alla arbetarna vid de s\u00e4rskilda g\u00f6rom\u00e5len. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsm\u00e4n och d\u00f6rrvaktare.\n34:14 N\u00e4r de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann pr\u00e4sten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose\n34:15 D\u00e5 tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: \u00bbJag har funnit lagboken i HERRENS hus.\u00bb Och Hilkia gav boken \u00e5t Safan.\n34:16 Och Safan bar boken till konungen och avgav d\u00e4rj\u00e4mte sin ber\u00e4ttelse inf\u00f6r konungen och sade: \u00bbAllt vad dina tj\u00e4nare hava f\u00e5tt i uppdrag att g\u00f6ra, det g\u00f6ra de.\n34:17 Och de hava t\u00f6mt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava \u00f6verl\u00e4mnat dem \u00e5t tillsyningsm\u00e4nnen och \u00e5t arbetarna.\u00bb\n34:18 Vidare ber\u00e4ttade sekreteraren Safan f\u00f6r konungen och sade: \u00bbPr\u00e4sten Hilkia har givit mig en bok.\u00bb Och Safan f\u00f6rel\u00e4ste d\u00e4rur f\u00f6r konungen\n34:19 N\u00e4r konungen nu h\u00f6rde lagens ord, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der.\n34:20 Och konungen bj\u00f6d Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj\u00e4nare, och sade:\n34:21 \u00bbG\u00e5n och fr\u00e5gen HERREN f\u00f6r mig och f\u00f6r dem som \u00e4ro kvar av Israel och Juda, ang\u00e5ende det som st\u00e5r i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor \u00e4r HERRENS vrede, den som \u00e4r utgjuten \u00f6ver oss, d\u00e4rf\u00f6r att v\u00e5ra f\u00e4der icke hava h\u00e5llit HERRENS ord och icke hava gjort allt som \u00e4r f\u00f6reskrivet i denna bok.\u00bb\n34:22 D\u00e5 gick Hilkia, tillika med andra som konungen s\u00e4nde \u00e5stad, till profetissan Hulda, hustru \u00e5t Sallum, kl\u00e4dkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne s\u00e5som dem bjudet var.\n34:23 D\u00e5 svarade hon dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: S\u00e4gen till den man som har s\u00e4nt eder till mig:\n34:24 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, \u00f6ver denna plats och \u00f6ver dess inv\u00e5nare skall jag l\u00e5ta olycka komma, alla de f\u00f6rbannelser som \u00e4ro skrivna i den bok som man har f\u00f6rel\u00e4st f\u00f6r Juda konung --\n34:25 detta d\u00e4rf\u00f6r att de hava \u00f6vergivit mig och t\u00e4nt offereld \u00e5t andra gudar, och s\u00e5 hava f\u00f6rt\u00f6rnat mig med alla sina h\u00e4nders verk. Min vrede skall utgjutas \u00f6ver denna plats och skall icke bliva utsl\u00e4ckt.\n34:26 Men till Juda konung, som har s\u00e4nt eder f\u00f6r att fr\u00e5ga HERREN, till honom skolen I s\u00e4ga s\u00e5: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, ang\u00e5ende de ord som du har h\u00f6rt:\n34:27 Eftersom ditt hj\u00e4rta blev bevekt och du \u00f6dmjukade dig inf\u00f6r Gud, n\u00e4r du h\u00f6rde hans ord mot denna plats och mot dess inv\u00e5nare, ja, \u00f6dmjukade dig inf\u00f6r mig och rev s\u00f6nder dina kl\u00e4der och gr\u00e4t inf\u00f6r mig, f\u00f6rdenskull har jag ock h\u00f6rt dig, s\u00e4ger HERREN.\n34:28 Se, jag vill samla dig till dina f\u00e4der, s\u00e5 att du f\u00e5r samlas till dem i din grav med frid, och dina \u00f6gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l\u00e5ta komma \u00f6ver denna plats och dess inv\u00e5nare.\u00bb Och de v\u00e4nde tillbaka till konungen med detta svar.\n34:29 D\u00e5 s\u00e4nde konungen \u00e5stad och l\u00e4t f\u00f6rsamla alla de \u00e4ldste i Juda och Jerusalem.\n34:30 Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda m\u00e4n och Jerusalems inv\u00e5nare, ocks\u00e5 pr\u00e4sterna och leviterna, ja, allt folket, ifr\u00e5n den st\u00f6rste till den minste. Och han l\u00e4ste upp f\u00f6r dem allt vad som stod i f\u00f6rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus.\n34:31 Och konungen tr\u00e4dde fram p\u00e5 sin plats och sl\u00f6t inf\u00f6r HERRENS ansikte det f\u00f6rbundet, att de skulle f\u00f6lja efter HERREN och h\u00e5lla hans bud, hans vittnesb\u00f6rd och hans stadgar, av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l, och g\u00f6ra efter f\u00f6rbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok.\n34:32 Och han l\u00e4t alla som funnos i Jerusalem och Benjamin tr\u00e4da in i f\u00f6rbundet Och Jerusalems inv\u00e5nare gjorde efter Guds, sina f\u00e4ders Guds, f\u00f6rbund.\n34:33 Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landomr\u00e5den, och tillh\u00f6ll alla dem som funnos i Israel att tj\u00e4na HERREN, sin Gud. S\u00e5 l\u00e4nge han levde, veko de icke av ifr\u00e5n HERREN, sina f\u00e4ders Gud.\n35:1 D\u00e4refter h\u00f6ll Josia HERRENS p\u00e5skh\u00f6gtid i Jerusalem; man slaktade p\u00e5skalammet p\u00e5 fjortonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden.\n35:2 Och han fastst\u00e4llde pr\u00e4sternas \u00e5ligganden och styrkte dem till tj\u00e4nstg\u00f6ringen i HERRENS hus.\n35:3 Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade \u00e5t HERREN: \u00bbS\u00e4tten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en b\u00f6rda p\u00e5 edra axlar. Tj\u00e4nen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.\n35:4 G\u00f6ren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har f\u00f6reskrivit, och enligt hans son Salomos f\u00f6reskrifter,\n35:5 och inst\u00e4llen eder i helgedomen, ordnade efter edra br\u00f6ders, det meniga folkets, familjeskiften, s\u00e5 att en avdelning av en levitisk familj kommer p\u00e5 vart skifte.\n35:6 Och slakten p\u00e5skalammet och helgen eder och reden till det f\u00f6r edra br\u00f6der, s\u00e5 att I g\u00f6ren efter HERRENS ord genom Mose.\u00bb\n35:7 Och Josia gav \u00e5t det meniga folket s\u00e5som offerg\u00e4rd sm\u00e5boskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till p\u00e5skoffer, \u00e5t alla som voro d\u00e4r tillst\u00e4des, s\u00e5 ock tre tusen f\u00e4kreatur, detta allt av konungens enskilda egendom.\n35:8 Och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n g\u00e5vo efter sin fria vilja offerg\u00e5vor \u00e5t folket, \u00e5t pr\u00e4sterna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, g\u00e5vo \u00e5t pr\u00e4sterna tv\u00e5 tusen sex hundra lamm och killingar till p\u00e5skoffer, s\u00e5 ock tre hundra f\u00e4kreatur.\n35:9 Men Konanja och hans br\u00f6der, Semaja och Netanel, j\u00e4mte Hasabja, Jegiel och Josabad, de \u00f6versta bland leviterna, g\u00e5vo \u00e5t leviterna s\u00e5som offerg\u00e4rd fem tusen lamm och killingar till p\u00e5skoffer, s\u00e5 ock fem hundra f\u00e4kreatur.\n35:10 S\u00e5 blev det d\u00e5 ordnat f\u00f6r gudstj\u00e4nsten; och pr\u00e4sterna inst\u00e4llde sig till tj\u00e4nstg\u00f6ring p\u00e5 sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, s\u00e5som konungen hade bjudit.\n35:11 D\u00e4refter slaktade de p\u00e5skalammet, och pr\u00e4sterna st\u00e4nkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.\n35:12 Och de avskilde br\u00e4nnoffersstyckena och delade ut dem \u00e5t det meniga folket, efter deras familjeskiften, f\u00f6r att de skulle offra dem \u00e5t HERREN, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i Moses bok. P\u00e5 samma s\u00e4tt gjorde de ock med f\u00e4kreaturen.\n35:13 Och de stekte p\u00e5skalammet p\u00e5 eld, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt; men tackoffersk\u00f6ttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast \u00e5t allt det meniga folket.\n35:14 Sedan redde de till \u00e5t sig sj\u00e4lva och \u00e5t pr\u00e4sterna; ty pr\u00e4sterna, Arons s\u00f6ner, voro upptagna \u00e4nda till natten med att offra br\u00e4nnoffret och fettstyckena; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste leviterna reda till b\u00e5de \u00e5t sig och \u00e5t pr\u00e4sterna, Arons s\u00f6ner.\n35:15 Och s\u00e5ngarna, Asafs barn, stodo p\u00e5 sin plats, s\u00e5som David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och d\u00f6rrvaktarna stodo var och en vid sin port; de beh\u00f6vde icke g\u00e5 ifr\u00e5n sin tj\u00e4nstg\u00f6ring, ty deras br\u00f6der, de andra leviterna, redde till \u00e5t dem.\n35:16 S\u00e5 blev allt ordnat f\u00f6r HERRENS tj\u00e4nst p\u00e5 den dagen, i det att man h\u00f6ll p\u00e5skh\u00f6gtid och offrade br\u00e4nnoffer p\u00e5 HERRENS altare, s\u00e5som konung Josia hade bjudit.\n35:17 De israeliter som voro d\u00e4r tillst\u00e4des h\u00f6llo nu p\u00e5skh\u00f6gtid och firade det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid i sju dagar.\n35:18 En p\u00e5skh\u00f6gtid lik denna hade icke blivit h\u00e5llen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade h\u00e5llit en s\u00e5dan p\u00e5skh\u00f6gtid som den vilken nu h\u00f6lls av Josia j\u00e4mte pr\u00e4sterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro d\u00e4r tillst\u00e4des, j\u00e4mv\u00e4l Jerusalems inv\u00e5nare.\n35:19 I Josias adertonde regerings\u00e5r h\u00f6lls denna p\u00e5skh\u00f6gtid.\n35:20 Efter allt detta, sedan Josia hade f\u00f6rsatt templet i gott st\u00e5nd, drog Neko, konungen i Egypten, upp f\u00f6r att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.\n35:21 D\u00e5 skickade denne s\u00e4ndebud till honom och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra, du Juda konung? Det \u00e4r icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. H\u00f6r upp att trotsa Gud, som \u00e4r med mig, och tag dig till vara, s\u00e5 att han icke f\u00f6rd\u00e4rvar dig.\u00bb\n35:22 Men i st\u00e4llet f\u00f6r att v\u00e4nda om och l\u00e4mna honom i fred f\u00f6rkl\u00e4dde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att h\u00f6ra p\u00e5 Nekos ord, som dock kommo fr\u00e5n Guds mun. Och det kom till strid p\u00e5 Megiddos sl\u00e4tt.\n35:23 Men skyttarnas skott tr\u00e4ffade konung Josia; och konungen sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbB\u00e4ren mig undan, ty jag \u00e4r sv\u00e5rt s\u00e5rad.\u00bb\n35:24 D\u00e5 buro hans tj\u00e4nare honom fr\u00e5n stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och f\u00f6rde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven d\u00e4r hans f\u00e4der voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem s\u00f6rjde Josia.\n35:25 Och Jeremia sj\u00f6ng en klagos\u00e5ng \u00f6ver Josia. Och alla s\u00e5ngare och s\u00e5ngerskor talade sedan i sina klagos\u00e5nger om Josia, s\u00e5som man g\u00f6r \u00e4nnu i dag; och dessa s\u00e5nger blevo allm\u00e4nt g\u00e4ngse i Israel. De finnas upptecknade bland \u00bbKlagos\u00e5ngerna\u00bb.\n35:26 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Josia och om de fromma g\u00e4rningar han gjorde, efter vad f\u00f6reskrivet var i HERRENS lag,\n35:27 och om annat som han f\u00f6retog sig under sin f\u00f6rsta tid s\u00e5v\u00e4l som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar\n36:1 Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till konung i Jerusalem efter hans fader.\n36:2 Joahas var tjugutre \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tre m\u00e5nader i Jerusalem.\n36:3 Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och p\u00e5lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.\n36:4 Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung \u00f6ver Juda och Jerusalem och f\u00f6r\u00e4ndrade hans namn till Jojakim men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han f\u00f6rde honom till Egypten.\n36:5 Jojakim var tjugufem \u00e5r gammal n\u00e4r han blev konung, och han regerade elva \u00e5r i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, \u00f6gon.\n36:6 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och f\u00e4ngslade honom med kopparfj\u00e4ttrar och f\u00f6rde honom bort till Babel.\n36:7 Och en del av k\u00e4rlen i HERRENS hus f\u00f6rde Nebukadnessar till Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.\n36:8 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jojakim och om de styggelser som han gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.\n36:9 Jojakin var \u00e5tta \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tre m\u00e5nader och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n36:10 Och vid f\u00f6ljande \u00e5rs b\u00f6rjan s\u00e4nde konung Nebukadnessar och l\u00e4t h\u00e4mta honom till Babel, tillika med de dyrbara k\u00e4rlen i HERRENS hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung \u00f6ver Juda och Jerusalem.\n36:11 Sidkia var tjuguett \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade elva \u00e5r i Jerusalem.\n36:12 Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, \u00f6gon; han \u00f6dmjukade sig icke f\u00f6r profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.\n36:13 Han avf\u00f6ll fr\u00e5n konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom vid Gud. Och han var h\u00e5rdnackad och f\u00f6rstockade sitt hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke omv\u00e4nde sig till HERREN, Israels Gud.\n36:14 Alla de \u00f6versta bland pr\u00e4sterna och folket f\u00f6rsyndade sig ock storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.\n36:15 Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem titt och ofta genom sina s\u00e4ndebud, ty han \u00f6mkade sig \u00f6ver sitt folk och sin boning.\n36:16 Men de begabbade Guds s\u00e4ndebud och f\u00f6raktade hans ord och bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede \u00f6ver hans folk v\u00e4xte s\u00e5, att ingen bot mer fanns.\n36:17 D\u00e5 s\u00e4nde han emot dem kald\u00e9ernas konung, och denne dr\u00e4pte deras unga m\u00e4n med sv\u00e4rd i deras helgedomshus och skonade varken ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och gr\u00e5h\u00e5rsm\u00e4n; allt blev givet i hans hand.\n36:18 Och alla k\u00e4rl i Guds hus, b\u00e5de stora och sm\u00e5, och skatterna i HERRENS hus, s\u00e5 ock konungens och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4ns skatter, allt f\u00f6rde han till Babel.\n36:19 Och man br\u00e4nde upp Guds hus och br\u00f6t ned Jerusalems mur, och alla dess palats br\u00e4nde man upp i eld och f\u00f6rst\u00f6rde alla de dyrbara f\u00f6rem\u00e5l som funnos d\u00e4r.\n36:20 Och dem som hade undsluppit sv\u00e4rdet f\u00f6rde han bort i f\u00e5ngenskap till Babel, och de blevo tj\u00e4nare \u00e5t honom och \u00e5t hans s\u00f6ner, till dess att perserna kommo till v\u00e4ldet --\n36:21 f\u00f6r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas -- allts\u00e5 till dess att landet hade f\u00e5tt gottg\u00f6relse f\u00f6r sina sabbater. Ty medan det l\u00e5g \u00f6de, hade det sabbat -- till dess att sjuttio \u00e5r hade g\u00e5tt till \u00e4nda.\n36:22 Men i den persiske konungens Kores' f\u00f6rsta regerings\u00e5r uppv\u00e4ckte HERREN -- f\u00f6r att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s\u00e5 att denne l\u00e4t utropa \u00f6ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung\u00f6ra f\u00f6ljande:\n36:23 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p\u00e5 jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda. Vemhelst nu bland eder, som tillh\u00f6r hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han drage ditupp.\u00bb","title":"Swedish Bible: 2 Chronicles","type":"page"}