{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/co1.htm","path":"bib/wb/swe/co1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/co1.htm","text":"1:1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s\u00e5 ock brodern Sostenes,\n1:2 h\u00e4lsar den Guds f\u00f6rsamling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som \u00e4ro kallade och heliga, j\u00e4mte alla andra som \u00e5kalla v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, namn, p\u00e5 alla orter d\u00e4r de eller vi bo.\n1:3 N\u00e5d vare med eder och frid ifr\u00e5n Gud, v\u00e5r Fader, och Herren Jesus Kristus.\n1:4 Jag tackar Gud alltid f\u00f6r eder skull, f\u00f6r den Guds n\u00e5d som har blivit eder given i Kristus Jesus,\n1:5 att I haven i honom blivit rikligen beg\u00e5vade i alla stycken, i fr\u00e5ga om allt vad tal och kunskap heter.\n1:6 S\u00e5 har ju ock vittnesb\u00f6rdet om Kristus blivit bef\u00e4st hos eder,\n1:7 s\u00e5 att I icke st\u00e5n tillbaka i fr\u00e5ga om n\u00e5gon n\u00e5deg\u00e5va, medan I v\u00e4nten p\u00e5 v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.\n1:8 Han skall ock g\u00f6ra eder st\u00e5ndaktiga intill \u00e4nden, s\u00e5 att I \u00e4ren ostraffliga p\u00e5 v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, dag.\n1:9 Gud \u00e4r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, v\u00e5r Herre.\n1:10 Men jag f\u00f6rmanar eder, mina br\u00f6der, vid v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke l\u00e5ta s\u00f6ndringar finnas bland eder, utan h\u00e5lla fast tillhopa i samma sinnelag och samma t\u00e4nkes\u00e4tt.\n1:11 Det har n\u00e4mligen av Kloes husfolk blivit mig ber\u00e4ttat om eder, mina br\u00f6der, att tvister hava uppst\u00e5tt bland eder.\n1:12 H\u00e4rmed menar jag att bland eder den ene s\u00e4ger: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Paulus\u00bb, den andre: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Apollos\u00bb, en annan: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Cefas\u00bb, \u00e5ter en annan: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Kristus.\u00bb --\n1:13 \u00c4r d\u00e5 Kristus delad? Icke blev v\u00e4l Paulus korsf\u00e4st f\u00f6r eder? Och icke bleven I v\u00e4l d\u00f6pta i Paulus' namn?\n1:14 Jag tackar Gud f\u00f6r att jag icke har d\u00f6pt n\u00e5gon bland eder utom Krispus och Gajus,\n1:15 s\u00e5 att ingen kan s\u00e4ga att I haven blivit d\u00f6pta i mitt namn.\n1:16 Dock, jag har d\u00f6pt ocks\u00e5 Stefanas' husfolk; om jag eljest har d\u00f6pt n\u00e5gon vet jag icke.\n1:17 Ty Kristus har icke s\u00e4nt mig till att d\u00f6pa, utan till att f\u00f6rkunna evangelium, och detta icke med en visdom som best\u00e5r i ord, f\u00f6r att Kristi kors icke skall ber\u00f6vas sin kraft.\n1:18 Ty talet om korset \u00e4r visserligen en d\u00e5rskap f\u00f6r dem som g\u00e5 f\u00f6rlorade, men f\u00f6r oss som bliva fr\u00e4lsta \u00e4r det en Guds kraft.\n1:19 Det \u00e4r ju skrivet: \u00bbJag skall g\u00f6ra de visas vishet om intet, och de f\u00f6rst\u00e5ndigas f\u00f6rst\u00e5nd skall jag sl\u00e5 ned.\u00bb\n1:20 Ja, var \u00e4ro de visa? Var \u00e4ro de skriftl\u00e4rda? Var \u00e4ro denna tids\u00e5lders klyftiga m\u00e4n? Har icke Gud gjort denna v\u00e4rldens visdom till d\u00e5rskap?\n1:21 Jo, eftersom v\u00e4rlden icke genom sin visdom l\u00e4rde k\u00e4nna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den d\u00e5rskap han l\u00e4t predikas fr\u00e4lsa dem som tro.\n1:22 Ty judarna beg\u00e4ra tecken, och grekerna \u00e5stunda visdom,\n1:23 vi \u00e5ter predika en korsf\u00e4st Kristus, en som f\u00f6r judarna \u00e4r en st\u00f6testen och f\u00f6r hedningarna en d\u00e5rskap,\n1:24 men som f\u00f6r de kallade, vare sig judar eller greker, \u00e4r en Kristus som \u00e4r Guds kraft och Guds visdom.\n1:25 Ty Guds d\u00e5rskap \u00e4r visare \u00e4n m\u00e4nniskor, och Guds svaghet \u00e4r starkare \u00e4n m\u00e4nniskor.\n1:26 Ty bet\u00e4nken, mina br\u00f6der, huru det var vid eder kallelse: icke m\u00e5nga som voro visa efter k\u00f6ttet blevo kallade, icke m\u00e5nga m\u00e4ktiga, icke m\u00e5nga av f\u00f6rn\u00e4mlig sl\u00e4kt.\n1:27 Men det som f\u00f6r v\u00e4rlden var d\u00e5raktigt, det utvalde Gud, f\u00f6r att han skulle l\u00e5ta de visa komma p\u00e5 skam.\n1:28 Och det som i v\u00e4rlden var svagt, det utvalde Gud, f\u00f6r att han skulle l\u00e5ta det starka komma p\u00e5 skam. Och det som i v\u00e4rlden var ringa och f\u00f6raktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- f\u00f6r att han skulle g\u00f6ra det till intet, som n\u00e5gonting var.\n1:29 Ty han ville icke att n\u00e5got k\u00f6tt skulle kunna ber\u00f6mma sig inf\u00f6r Gud.\n1:30 Men hans verk \u00e4r det, att I \u00e4ren i Kristus Jesus, som f\u00f6r oss har blivit till visdom fr\u00e5n Gud, till r\u00e4ttf\u00e4rdighet och helgelse och till f\u00f6rlossning,\n1:31 f\u00f6r att s\u00e5 skall ske, som det \u00e4r skrivet: \u00bbDen som vill ber\u00f6mma sig, han ber\u00f6mme sig av Herren.\u00bb\n2:1 N\u00e4r jag kom till eder, mina br\u00f6der, var det ocks\u00e5 icke med h\u00f6ga ord eller h\u00f6g visdom som jag kom och frambar f\u00f6r eder Guds vittnesb\u00f6rd.\n2:2 Ty jag hade beslutit mig f\u00f6r, att medan jag var bland eder icke veta om n\u00e5got annat \u00e4n Jesus Kristus, och honom s\u00e5som korsf\u00e4st.\n2:3 Och jag upptr\u00e4dde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken b\u00e4van.\n2:4 Och mitt tal och min predikan framst\u00e4lldes icke med \u00f6vertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;\n2:5 ty eder tro skulle icke vara grundad p\u00e5 m\u00e4nniskors visdom, utan p\u00e5 Guds kraft.\n2:6 Visdom tala vi dock bland dem som \u00e4ro fullmogna, men en visdom som icke tillh\u00f6r denna tids\u00e5lder eller denna tids\u00e5lders m\u00e4ktige, vilkas makt bliver till intet.\n2:7 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den f\u00f6rdolda, om vilken Gud, redan f\u00f6re tids\u00e5ldrarnas begynnelse, har best\u00e4mt att den skall bliva oss till h\u00e4rlighet,\n2:8 och som ingen av denna tids\u00e5lders m\u00e4ktige har k\u00e4nt; ty om de hade k\u00e4nt den, s\u00e5 hade de icke korsf\u00e4st h\u00e4rlighetens Herre.\n2:9 Vi tala -- s\u00e5som det heter i skriften -- \u00bbvad intet \u00f6ga har sett och intet \u00f6ra har h\u00f6rt, och vad ingen m\u00e4nniskas hj\u00e4rta har kunnat t\u00e4nka, vad Gud har berett \u00e5t dem som \u00e4lska honom\u00bb.\n2:10 Ty f\u00f6r oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.\n2:11 Ty vilken m\u00e4nniska vet vad som \u00e4r i en m\u00e4nniska, utom den m\u00e4nniskans egen ande? Likas\u00e5 k\u00e4nner ingen vad som \u00e4r i Gud, utom Guds Ande.\n2:12 Men vi hava icke f\u00e5tt v\u00e4rldens ande, utan den Ande som \u00e4r av Gud, f\u00f6r att vi skola veta vad som har blivit oss sk\u00e4nkt av Gud.\n2:13 Om detta tala vi ock, icke med s\u00e5dana ord som m\u00e4nsklig visdom l\u00e4r oss, utan med s\u00e5dana ord som Anden l\u00e4r oss; vi hava ju att tyda andliga ting f\u00f6r andliga m\u00e4nniskor.\n2:14 Men en \u00bbsj\u00e4lisk\u00bb m\u00e4nniska tager icke emot vad som h\u00f6r Guds Ande till. Det \u00e4r henne en d\u00e5rskap, och hon kan icke f\u00f6rst\u00e5 det, ty det m\u00e5ste utgrundas p\u00e5 ett andligt s\u00e4tt.\n2:15 Den andliga m\u00e4nniskan \u00e5ter kan utgrunda allt, men sj\u00e4lv kan hon icke utgrundas av n\u00e5gon.\n2:16 Ty \u00bbvem har l\u00e4rt k\u00e4nna Herrens sinne, s\u00e5 att han skulle kunna undervisa honom?\u00bb Men vi hava Kristi sinne.\n3:1 Och jag kunde icke tala till eder, mina br\u00f6der, s\u00e5som till andliga m\u00e4nniskor, utan m\u00e5ste tala s\u00e5som till m\u00e4nniskor av k\u00f6ttslig natur, s\u00e5som till dem som \u00e4nnu \u00e4ro barn i Kristus.\n3:2 Mj\u00f6lk gav jag eder att dricka; fast f\u00f6da gav jag eder icke, ty det f\u00f6rdrogen I d\u00e5 \u00e4nnu icke. Ja, icke ens nu f\u00f6rdragen I det,\n3:3 eftersom I \u00e4nnu haven ett k\u00f6ttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke d\u00e5 ett k\u00f6ttsligt sinne, och vandren I icke d\u00e5 p\u00e5 vanligt m\u00e4nniskos\u00e4tt?\n3:4 N\u00e4r den ene s\u00e4ger: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Paulus\u00bb och den andre: \u00bbJag h\u00e5ller mig till Apollos\u00bb, \u00e4ren I icke d\u00e5 lika hopen av m\u00e4nniskor?\n3:5 Vad \u00e4r d\u00e5 Apollos? Vad \u00e4r Paulus? Allenast tj\u00e4nare, genom vilka I haven kommit till tro; och de \u00e4ro det i m\u00e5n av vad Herren har besk\u00e4rt \u00e5t var och en av dem.\n3:6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav v\u00e4xten.\n3:7 Allts\u00e5 kommer det icke an p\u00e5 den som planterar, ej heller p\u00e5 den som vattnar, utan p\u00e5 Gud, som giver v\u00e4xten.\n3:8 Den som planterar och den som vattnar -- den ene \u00e4r s\u00e5som den andre, dock s\u00e5, att var och en skall f\u00e5 sin s\u00e4rskilda l\u00f6n efter sitt s\u00e4rskilda arbete.\n3:9 Ty vi \u00e4ro Guds medarbetare; I \u00e4ren ett Guds \u00e5kerf\u00e4lt, en Guds byggnad.\n3:10 Efter den Guds n\u00e5d som blev mig given lade jag grunden s\u00e5som en f\u00f6rfaren byggm\u00e4stare, och en annan bygger nu vidare d\u00e4rp\u00e5. Men var och en m\u00e5 se till, huru han bygger d\u00e4rp\u00e5.\n3:11 Ty en annan grund kan ingen l\u00e4gga, \u00e4n den som \u00e4r lagd, n\u00e4mligen Jesus Kristus;\n3:12 men om n\u00e5gon bygger p\u00e5 den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med tr\u00e4, h\u00f6 och str\u00e5,\n3:13 s\u00e5 skall det en g\u00e5ng visa sig huru det \u00e4r med vars och ens verk. \u00bbDen dagen\u00bb skall g\u00f6ra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk \u00e4r, det skall elden pr\u00f6va.\n3:14 Om det byggnadsverk, som n\u00e5gon har uppf\u00f6rt p\u00e5 den grunden, bliver best\u00e5ndande, s\u00e5 skall han undf\u00e5 l\u00f6n;\n3:15 men om hans verk br\u00e4nnes upp, s\u00e5 skall han g\u00e5 miste om l\u00f6nen. Sj\u00e4lv skall han dock bliva fr\u00e4lst, men s\u00e5som igenom eld.\n3:16 Veten I icke att I \u00e4ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?\n3:17 Om nu n\u00e5gon f\u00f6rd\u00e4rvar Guds tempel, s\u00e5 skall Gud f\u00f6rd\u00e4rva honom; ty Guds tempel \u00e4r heligt, och det templet \u00e4ren I.\n3:18 Ingen bedrage sig sj\u00e4lv. Om n\u00e5gon bland eder menar sig vara vis genom denna tids\u00e5lders visdom, s\u00e5 blive han en d\u00e5re, f\u00f6r att han skall kunna bliva vis.\n3:19 Ty denna v\u00e4rldens visdom \u00e4r d\u00e5rskap inf\u00f6r Gud. Det \u00e4r ju skrivet: \u00bbHan f\u00e5ngar de visa i deras klokskap\u00bb;\n3:20 s\u00e5 ock: \u00bbHerren k\u00e4nner de visas tankar, han vet att de \u00e4ro f\u00e5f\u00e4ngliga.\u00bb\n3:21 S\u00e5 ber\u00f6mme sig d\u00e5 ingen av m\u00e4nniskor. Allt h\u00f6r ju eder till;\n3:22 det m\u00e5 vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela v\u00e4rlden, det m\u00e5 vara liv eller d\u00f6d, vad som nu \u00e4r, eller vad som skall komma, alltsammans h\u00f6r eder till.\n3:23 Men I h\u00f6ren Kristus till, och Kristus h\u00f6r Gud till.\n4:1 S\u00e5som Kristi tj\u00e4nare och s\u00e5som f\u00f6rvaltare av Guds hemligheter, s\u00e5 m\u00e5 man anse oss.\n4:2 Vad man nu d\u00e4rut\u00f6ver s\u00f6ker hos f\u00f6rvaltare \u00e4r att en s\u00e5dan m\u00e5 befinnas vara trogen.\n4:3 F\u00f6r mig betyder det likv\u00e4l f\u00f6ga att I -- eller \u00f6verhuvud n\u00e5gon m\u00e4nsklig domstol -- s\u00e4tten eder till doms \u00f6ver mig. Ja, jag vill icke ens s\u00e4tta mig till doms \u00f6ver mig sj\u00e4lv.\n4:4 Ty v\u00e4l vet jag intet med mig, men d\u00e4rigenom \u00e4r jag icke r\u00e4ttf\u00e4rdigad; det \u00e4r Herren som sitter till doms \u00f6ver mig.\n4:5 D\u00f6men d\u00e4rf\u00f6r icke f\u00f6rr\u00e4n tid \u00e4r, icke f\u00f6rr\u00e4n Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som \u00e4r f\u00f6rdolt i m\u00f6rker och uppenbara alla hj\u00e4rtans r\u00e5dslag. Och d\u00e5 skall var och en undf\u00e5 av Gud den ber\u00f6mmelse som honom tillkommer.\n4:6 Detta, mina br\u00f6der, har jag nu f\u00f6r eder skull s\u00e5 framst\u00e4llt, som g\u00e4llde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fr\u00e5ga om oss l\u00e4ra eder detta: \u00bbIcke ut\u00f6ver vad skrivet \u00e4r.\u00bb Jag vill icke att I skolen st\u00e5 emot varandra, uppbl\u00e5sta var och en \u00f6ver sin l\u00e4rare.\n4:7 Vem s\u00e4ger d\u00e5 att du har n\u00e5got f\u00f6retr\u00e4de? Och vad \u00e4ger du, som du icke har f\u00e5tt dig givet? Men har du nu f\u00e5tt dig givet vad du har, huru kan du d\u00e5 ber\u00f6mma dig, s\u00e5som om du icke hade f\u00e5tt det dig givet?\n4:8 I \u00e4ren kant\u00e4nka redan m\u00e4tta, I haven redan blivit rika; oss f\u00f6rutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle \u00f6nska att I verkligen haden blivit konungar, s\u00e5 att vi kunde f\u00e5 bliva edra medkonungar.\n4:9 Mig tyckes n\u00e4mligen att Gud har st\u00e4llt oss apostlar h\u00e4r s\u00e5som de ringaste bland alla, s\u00e5som livd\u00f6mda m\u00e4n; ett sk\u00e5despel hava vi ju blivit f\u00f6r v\u00e4rlden, f\u00f6r b\u00e5de \u00e4nglar och m\u00e4nniskor.\n4:10 Vi \u00e4ro d\u00e5rar f\u00f6r Kristi skull, men I \u00e4ren kloka i Kristus; vi \u00e4ro svaga, men I \u00e4ren starka; I \u00e4ren \u00e4rade, men vi \u00e4ro f\u00f6raktade.\n4:11 \u00c4nnu i denna stund lida vi b\u00e5de hunger och t\u00f6rst, vi m\u00e5ste g\u00e5 nakna, vi f\u00e5 uppb\u00e4ra hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,\n4:12 vi m\u00e5ste m\u00f6da oss och arbeta med v\u00e5ra h\u00e4nder. Vi bliva sm\u00e4dade och v\u00e4lsigna likv\u00e4l; vi lida f\u00f6rf\u00f6ljelse och h\u00e4rda dock ut;\n4:13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit s\u00e5som v\u00e4rldens avskum, s\u00e5som var mans avskrap, och vi \u00e4ro s\u00e5 \u00e4nnu alltj\u00e4mt.\n4:14 Detta skriver jag, icke f\u00f6r att komma eder att blygas, utan s\u00e5som en f\u00f6rmaning till mina \u00e4lskade barn.\n4:15 Ty om I \u00e4n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s\u00e5 haven I dock icke m\u00e5nga f\u00e4der; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium f\u00f6dde eder till liv.\n4:16 D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rmanar jag eder: Bliven mina efterf\u00f6ljare.\n4:17 Just f\u00f6r denna saks skull s\u00e4nder jag nu till eder Timoteus, min \u00e4lskade och trogne son i Herren; han skall p\u00e5minna eder om huru jag g\u00e5r till v\u00e4ga i Kristus, i enlighet med den l\u00e4ra jag f\u00f6rkunnar allest\u00e4des, i alla f\u00f6rsamlingar.\n4:18 Nu \u00e4r det v\u00e4l s\u00e5, att somliga hava blivit uppbl\u00e5sta, under f\u00f6rmenande att jag icke skulle komma till eder.\n4:19 Men om Herren s\u00e5 vill, skall jag snart komma till eder; och d\u00e5 skall jag l\u00e4ra k\u00e4nna, icke dessa uppbl\u00e5sta m\u00e4nniskors ord, utan deras kraft.\n4:20 Ty Guds rike best\u00e5r icke i ord, utan i kraft.\n4:21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i k\u00e4rlek och saktmods ande?\n5:1 Det f\u00f6rljudes s\u00e5v\u00e4l att \u00f6verhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att s\u00e5dan otukt f\u00f6rekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, n\u00e4mligen att en son har sin faders hustru.\n5:2 Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4ren I uppbl\u00e5sta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av s\u00e5dan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.\n5:3 Jag, som v\u00e4l till kroppen \u00e4r fr\u00e5nvarande, men till anden n\u00e4rvarande, har f\u00f6r min del redan, s\u00e5som vore jag n\u00e4rvarande, f\u00e4llt domen \u00f6ver den som har f\u00f6r\u00f6vat en s\u00e5dan og\u00e4rning:\n5:4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med v\u00e5r Herre Jesu kraft,\n5:5 och \u00f6verl\u00e4mna den mannen \u00e5t Satan till k\u00f6ttets f\u00f6rd\u00e4rv, f\u00f6r att anden skall bliva fr\u00e4lst p\u00e5 Herren Jesu dag.\n5:6 Det \u00e4r icke v\u00e4l best\u00e4llt med eder ber\u00f6mmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?\n5:7 Rensen bort den gamla surdegen, s\u00e5 att I bliven en ny deg. I \u00e4ren ju osyrade; ty vi hava ock ett p\u00e5skalamm, som \u00e4r slaktat, n\u00e4mligen Kristus.\n5:8 L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r h\u00e5lla h\u00f6gtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade br\u00f6d.\n5:9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava n\u00e5got umg\u00e4nge med otuktiga m\u00e4nniskor --\n5:10 detta icke sagt i allm\u00e4nhet, om alla denna v\u00e4rldens otuktiga m\u00e4nniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars m\u00e5sten I ju rymma ur v\u00e4rlden.\n5:11 Nej, d\u00e5 jag skrev s\u00e5 till eder, menade jag, att om n\u00e5gon som kallades broder vore en otuktig m\u00e4nniska eller en girig eller en avgudadyrkare eller en sm\u00e4dare eller en drinkare eller en roffare, s\u00e5 skullen I icke hava n\u00e5got umg\u00e4nge med en s\u00e5dan eller \u00e4ta tillsammans med honom.\n5:12 Ty icke tillkommer det v\u00e4l mig att d\u00f6ma dem som \u00e4ro utanf\u00f6r? Dem som \u00e4ro innanf\u00f6r haven I ju att d\u00f6ma;\n5:13 dem som \u00e4ro utanf\u00f6r skall Gud d\u00f6ma. \u00bbI skolen driva ut ifr\u00e5n eder den som \u00e4r ond.\u00bb\n6:1 Huru kan n\u00e5gon av eder taga sig f\u00f6r, att n\u00e4r han har sak med en annan, g\u00e5 till r\u00e4tta icke inf\u00f6r de heliga, utan inf\u00f6r de or\u00e4ttf\u00e4rdiga?\n6:2 Veten I d\u00e5 icke att de heliga skola d\u00f6ma v\u00e4rlden? Men om nu I skolen sitta till doms \u00f6ver v\u00e4rlden, \u00e4ren I d\u00e5 icke goda nog att d\u00f6ma i helt ringa m\u00e5l?\n6:3 I veten ju att vi skola d\u00f6ma \u00e4nglar; huru mycket mer b\u00f6ra vi icke d\u00e5 kunna d\u00f6ma i timliga ting?\n6:4 Och likv\u00e4l, n\u00e4r I nu haven f\u00f6re n\u00e5got m\u00e5l som g\u00e4ller s\u00e5dana ting, s\u00e4tten I till domare just dem som \u00e4ro ringa aktade i f\u00f6rsamlingen!\n6:5 Eder till blygd s\u00e4ger jag detta. \u00c4r det d\u00e5 s\u00e5 om\u00f6jligt att bland eder finna n\u00e5gon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina br\u00f6der?\n6:6 M\u00e5ste i st\u00e4llet den ene brodern g\u00e5 till r\u00e4tta med den andre, och det inf\u00f6r de otrogna?\n6:7 \u00d6verhuvud \u00e4r redan det en brist hos eder, att I g\u00e5n till r\u00e4tta med varandra. Varf\u00f6r liden I icke hellre or\u00e4tt? Varf\u00f6r l\u00e5ten I icke hellre andra g\u00f6ra eder skada?\n6:8 I st\u00e4llet g\u00f6ren I nu sj\u00e4lva or\u00e4tt och skada, och detta mot br\u00f6der.\n6:9 Veten I d\u00e5 icke att de or\u00e4ttf\u00e4rdiga icke skola f\u00e5 Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga m\u00e4nniskor eller avgudadyrkare eller \u00e4ktenskapsbrytare, varken de som l\u00e5ta bruka sig till synd mot naturen eller de som sj\u00e4lva \u00f6va s\u00e5dan synd,\n6:10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller sm\u00e4dare eller roffare skola f\u00e5 Guds rike till arvedel.\n6:11 S\u00e5dana voro ock somliga bland eder, men I haven l\u00e5tit tv\u00e5 eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i v\u00e5r Guds Ande.\n6:12 \u00bbAllt \u00e4r mig lovligt\u00bb; ja, men icke allt \u00e4r nyttigt. \u00bbAllt \u00e4r mig lovligt\u00bb; ja, men jag b\u00f6r icke l\u00e5ta n\u00e5got f\u00e5 makt \u00f6ver mig.\n6:13 Maten \u00e4r f\u00f6r buken och buken f\u00f6r maten, men b\u00e5dadera skall Gud g\u00f6ra till intet. D\u00e4remot \u00e4r kroppen icke f\u00f6r otukt, utan f\u00f6r Herren, och Herren f\u00f6r kroppen;\n6:14 och Gud, som har uppv\u00e4ckt Herren, skall ock genom sin kraft uppv\u00e4cka oss.\n6:15 Veten I icke att edra kroppar \u00e4ro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och g\u00f6ra dem till en sk\u00f6kas lemmar? Bort det!\n6:16 Veten I d\u00e5 icke att den som h\u00e5ller sig till en sk\u00f6ka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: \u00bbDe tu skola varda ett k\u00f6tt.\u00bb\n6:17 Men den som h\u00e5ller sig till Herren, han \u00e4r en ande med honom.\n6:18 Flyn otukten. All annan synd som en m\u00e4nniska kan beg\u00e5 \u00e4r utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p\u00e5 sin egen kropp.\n6:19 Veten I d\u00e5 icke att eder kropp \u00e4r ett tempel \u00e5t den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undf\u00e5tt av Gud, och att I icke \u00e4ren edra egna?\n6:20 I \u00e4ren ju k\u00f6pta, och betalning \u00e4r given. S\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rligen d\u00e5 Gud i eder kropp.\n7:1 Vad nu ang\u00e5r det I haven skrivit om, s\u00e5 svarar jag detta: En man g\u00f6r visserligen v\u00e4l i att icke komma vid n\u00e5gon kvinna;\n7:2 men f\u00f6r att undg\u00e5 otuktssynder m\u00e5 var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.\n7:3 Mannen give sin hustru vad han \u00e4r henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.\n7:4 Hustrun r\u00e5der icke sj\u00e4lv \u00f6ver sin kropp, utan mannen; sammalunda r\u00e5der ej heller mannen \u00f6ver sin kropp, utan hustrun.\n7:5 Dragen eder icke undan fr\u00e5n varandra, om icke m\u00f6jligen, med b\u00e5das samtycke, till en tid, f\u00f6r att I skolen hava ledighet till b\u00f6nen. Kommen sedan \u00e5ter tillsammans, s\u00e5 att Satan icke frestar eder, d\u00e5 I nu icke kunnen leva \u00e5terh\u00e5llsamt.\n7:6 Detta s\u00e4ger jag likv\u00e4l s\u00e5som en tillst\u00e4djelse, icke s\u00e5som en befallning.\n7:7 Jag skulle dock vilja att alla m\u00e4nniskor vore s\u00e5som jag. Men var och en har f\u00e5tt sin s\u00e4rskilda n\u00e5deg\u00e5va fr\u00e5n Gud, den ene s\u00e5, den andre s\u00e5.\n7:8 Till de ogifta \u00e5ter och till \u00e4nkorna s\u00e4ger jag att de g\u00f6ra v\u00e4l, om de f\u00f6rbliva i samma st\u00e4llning som jag.\n7:9 Men kunna de icke leva \u00e5terh\u00e5llsamt, s\u00e5 m\u00e5 de gifta sig; ty det \u00e4r b\u00e4ttre att gifta sig \u00e4n att vara uppt\u00e4nd av beg\u00e4r.\n7:10 Men dem som \u00e4ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru m\u00e5 icke skilja sig fr\u00e5n sin man\n7:11 (om hon likv\u00e4l skulle skilja sig, s\u00e5 f\u00f6rblive hon ogift eller f\u00f6rlike sig \u00e5ter med mannen), ej heller m\u00e5 en man f\u00f6rskjuta sin hustru.\n7:12 Till de andra \u00e5ter s\u00e4ger jag sj\u00e4lv, icke Herren: Om n\u00e5gon som h\u00f6r till br\u00f6derna har en hustru som icke \u00e4r troende, och denna \u00e4r villig att leva tillsammans med honom, s\u00e5 m\u00e5 han icke f\u00f6rskjuta henne.\n7:13 Likas\u00e5, om en hustru har en man som icke \u00e4r troende, och denne \u00e4r villig att leva tillsammans med henne, s\u00e5 m\u00e5 hon icke f\u00f6rskjuta mannen.\n7:14 Ty den icke troende mannen \u00e4r helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun \u00e4r helgad i och genom sin man, d\u00e5 han \u00e4r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu \u00e4ro de heliga. --\n7:15 Om d\u00e4remot den icke troende vill skiljas, s\u00e5 m\u00e5 han f\u00e5 skiljas. En broder eller syster \u00e4r i s\u00e5dana fall intet tv\u00e5ng underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.\n7:16 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall fr\u00e4lsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall fr\u00e4lsa din hustru?\n7:17 M\u00e5 allenast var och en vandra den v\u00e4g fram, som Herren har best\u00e4mt \u00e5t honom, var och en i den st\u00e4llning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag f\u00f6r alla f\u00f6rsamlingar.\n7:18 Har n\u00e5gon blivit kallad s\u00e5som omskuren, s\u00e5 g\u00f6re han sig icke \u00e5ter lik de oomskurna; har n\u00e5gon blivit kallad s\u00e5som oomskuren, s\u00e5 l\u00e5te han icke omsk\u00e4ra sig.\n7:19 Det kommer icke an p\u00e5 om n\u00e5gon \u00e4r omskuren eller oomskuren; allt beror p\u00e5 huruvida han h\u00e5ller Guds bud.\n7:20 Var och en f\u00f6rblive i den kallelse vari han var, n\u00e4r han blev kallad.\n7:21 Har du blivit kallad s\u00e5som tr\u00e4l, s\u00e5 l\u00e5t detta icke g\u00e5 dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, s\u00e5 begagna dig hellre d\u00e4rav.\n7:22 Ty den tr\u00e4l som har blivit kallad till att vara i Herren, han \u00e4r en Herrens frigivne; sammalunda \u00e4r ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.\n7:23 I \u00e4ren k\u00f6pta, och betalningen \u00e4r given; bliven icke m\u00e4nniskors tr\u00e4lar.\n7:24 Ja, mina br\u00f6der, var och en f\u00f6rblive inf\u00f6r Gud i den st\u00e4llning vari han har blivit kallad.\n7:25 Vad vidare ang\u00e5r dem som \u00e4ro jungfrur, s\u00e5 har jag icke att \u00e5beropa n\u00e5gon befallning av Herren, utan giver allenast ett r\u00e5d, s\u00e5som en som genom Herrens barmh\u00e4rtighet har blivit f\u00f6rtroende v\u00e4rd.\n7:26 Jag menar allts\u00e5, med tanke p\u00e5 den n\u00f6d som st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren, att den m\u00e4nniska g\u00f6r v\u00e4l, som f\u00f6rbliver s\u00e5som hon \u00e4r.\n7:27 \u00c4r du bunden vid hustru, s\u00e5 s\u00f6k icke att bliva l\u00f6s. \u00c4r du utan hustru, s\u00e5 s\u00f6k icke att f\u00e5 hustru.\n7:28 Om du likv\u00e4l skulle gifta dig, s\u00e5 syndar du icke d\u00e4rmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som s\u00e5 g\u00f6ra att draga \u00f6ver sig lekamliga vederm\u00f6dor; och jag skulle g\u00e4rna vilja skona eder.\n7:29 Men det s\u00e4ger jag, mina br\u00f6der: Tiden \u00e4r kort; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 h\u00e4refter de som hava hustrur vara s\u00e5som hade de inga,\n7:30 och de som gr\u00e5ta s\u00e5som gr\u00e4te de icke, och de som gl\u00e4dja sig s\u00e5som gladde de sig icke, och de som k\u00f6pa n\u00e5got s\u00e5som finge de icke beh\u00e5lla det,\n7:31 och de som bruka denna v\u00e4rlden s\u00e5som gjorde de icke n\u00e5got bruk av den. Ty den nuvarande v\u00e4rldsordningen g\u00e5r mot sitt slut;\n7:32 och jag skulle g\u00e4rna vilja att I voren fria ifr\u00e5n omsorger. Den man som icke \u00e4r gift \u00e4gnar n\u00e4mligen sin omsorg \u00e5t vad som h\u00f6r Herren till, huru han skall behaga Herren;\n7:33 men den gifte mannen \u00e4gnar sin omsorg \u00e5t vad som h\u00f6r v\u00e4rlden till, huru han skall behaga sin hustru,\n7:34 och s\u00e5 \u00e4r hans hj\u00e4rta delat. Likas\u00e5 \u00e4gnar den kvinna, som icke l\u00e4ngre \u00e4r gift eller som \u00e4r jungfru, sin omsorg \u00e5t vad som h\u00f6r Herren till, att hon m\u00e5 vara helig till b\u00e5de kropp och ande; men den gifta kvinnan \u00e4gnar sin omsorg \u00e5t vad som h\u00f6r v\u00e4rlden till, huru hon skall behaga sin man.\n7:35 Detta s\u00e4ger jag till eder egen nytta, och icke f\u00f6r att l\u00e4gga n\u00e5got band p\u00e5 eder, utan f\u00f6r att I skolen f\u00f6ra en h\u00f6visk vandel och stadigt f\u00f6rbliva vid Herren.\n7:36 Men om n\u00e5gon menar sig handla otillb\u00f6rligt mot sin ogifta dotter d\u00e4rmed att hon f\u00e5r bliva \u00f6ver\u00e5rig, d\u00e5 m\u00e5 han g\u00f6ra s\u00e5som han vill, om det nu m\u00e5ste s\u00e5 vara; han beg\u00e5r d\u00e4rmed ingen synd. M\u00e5 hon f\u00e5 gifta sig.\n7:37 Om d\u00e4remot n\u00e5gon \u00e4r fast i sitt sinne och icke bindes av n\u00e5got n\u00f6dtv\u00e5ng, utan kan f\u00f6lja sin egen vilja, och s\u00e5 i sitt sinne \u00e4r besluten att l\u00e5ta sin ogifta dotter f\u00f6rbliva s\u00e5som hon \u00e4r, d\u00e5 g\u00f6r denne v\u00e4l.\n7:38 Allts\u00e5: den som gifter bort sin dotter, han g\u00f6r v\u00e4l; och den som icke gifter bort henne, han g\u00f6r \u00e4nnu b\u00e4ttre.\n7:39 En hustru \u00e4r bunden s\u00e5 l\u00e4nge hennes man lever; men n\u00e4r hennes man \u00e4r avsomnad, st\u00e5r det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.\n7:40 Men lyckligare \u00e4r hon, om hon f\u00f6rbliver s\u00e5som hon \u00e4r. S\u00e5 \u00e4r min mening, och jag tror att ocks\u00e5 jag har Guds Ande.\n8:1 Vad \u00e5ter ang\u00e5r k\u00f6tt fr\u00e5n avgudaoffer, s\u00e5 k\u00e4nna vi nog det talet: \u00bbAlla hava vi 'kunskap'.\u00bb \u00bbKunskapen\u00bb uppbl\u00e5ser, men k\u00e4rleken uppbygger.\n8:2 Om n\u00e5gon menar sig hava f\u00e5tt n\u00e5gon \u00bbkunskap\u00bb, s\u00e5 har han \u00e4nnu icke f\u00e5tt kunskap p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt som han borde hava.\n8:3 Men den som \u00e4lskar Gud, han \u00e4r k\u00e4nd av honom.\n8:4 Vad allts\u00e5 ang\u00e5r \u00e4tandet av k\u00f6tt fr\u00e5n avgudaoffer, s\u00e5 s\u00e4ger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i v\u00e4rlden, och att det icke finnes mer \u00e4n en enda Gud.\n8:5 Ty om ock n\u00e5gra s\u00e5 kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller p\u00e5 jorden -- och det finnes ju m\u00e5nga \u00bbgudar\u00bb och m\u00e5nga \u00bbherrar\u00bb --\n8:6 s\u00e5 finnes dock f\u00f6r oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt \u00e4r, och till vilken vi sj\u00e4lva \u00e4ro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt \u00e4r, och genom vilken vi sj\u00e4lva \u00e4ro.\n8:7 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som \u00e4ro vana att \u00e4nnu alltj\u00e4mt t\u00e4nka p\u00e5 avguden, \u00e4ta k\u00f6ttet s\u00e5som avgudaoffersk\u00f6tt. Och eftersom deras samvete \u00e4r svagt, bliver det h\u00e4rigenom befl\u00e4ckat.\n8:8 Men maten skall icke avg\u00f6ra v\u00e5r st\u00e4llning till Gud. Avh\u00e5lla vi oss fr\u00e5n att \u00e4ta, s\u00e5 bliva vi icke d\u00e4rigenom s\u00e4mre; \u00e4ta vi, s\u00e5 bliva vi icke d\u00e4rigenom b\u00e4ttre.\n8:9 Sen likv\u00e4l till, att denna eder frihet icke till \u00e4ventyrs bliver en st\u00f6testen f\u00f6r de svaga.\n8:10 Ty om n\u00e5gon f\u00e5r se dig, som har undf\u00e5tt \u00bbkunskap\u00bb, ligga till bords i ett avgudahus, skall d\u00e5 icke hans samvete, om han \u00e4r svag, d\u00e4rav \u00bbbliva uppbyggt\u00bb p\u00e5 det s\u00e4tt att han \u00e4ter k\u00f6ttet fr\u00e5n avgudaoffer?\n8:11 Genom din \u00bbkunskap\u00bb g\u00e5r ju d\u00e5 den svage f\u00f6rlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit d\u00f6den f\u00f6r.\n8:12 Om I p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt synden mot br\u00f6derna och s\u00e5ren deras svaga samveten, d\u00e5 synden I mot Kristus sj\u00e4lv.\n8:13 D\u00e4rf\u00f6r, om maten kan bliva min broder till fall, s\u00e5 vill jag sannerligen hellre f\u00f6r alltid avst\u00e5 fr\u00e5n att \u00e4ta k\u00f6tt, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 bliva min broder till fall.\n9:1 \u00c4r jag icke fri? \u00c4r jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, v\u00e5r Herre? \u00c4ren icke I mitt verk i Herren?\n9:2 Om jag icke f\u00f6r andra \u00e4r en apostel, s\u00e5 \u00e4r jag det \u00e5tminstone f\u00f6r eder, ty I sj\u00e4lva \u00e4ren i Herren inseglet p\u00e5 mitt apostla\u00e4mbete.\n9:3 Detta \u00e4r mitt f\u00f6rsvar mot dem som s\u00e4tta sig till doms \u00f6ver mig.\n9:4 Skulle vi kanh\u00e4nda icke hava r\u00e4tt att f\u00e5 mat och dryck?\n9:5 Skulle vi icke hava r\u00e4tt att f\u00e5 s\u00e5som hustru f\u00f6ra med oss p\u00e5 v\u00e5ra resor n\u00e5gon som \u00e4r en syster, vi likav\u00e4l som de andra apostlarna och Herrens br\u00f6der och s\u00e4rskilt Cefas?\n9:6 Eller \u00e4ro jag och Barnabas de enda som icke hava r\u00e4tt att vara fritagna ifr\u00e5n kroppsarbete?\n9:7 Vem tj\u00e4nar n\u00e5gonsin i krig p\u00e5 egen sold? Vem planterar en ving\u00e5rd och \u00e4ter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord och f\u00f6rt\u00e4r icke mj\u00f6lk fr\u00e5n hjorden?\n9:8 Icke talar jag v\u00e4l detta d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e4nniskor pl\u00e4ga s\u00e5 tala? S\u00e4ger icke sj\u00e4lva lagen detsamma?\n9:9 I Moses' lag \u00e4r ju skrivet: \u00bbDu skall icke binda munnen till p\u00e5 oxen som tr\u00f6skar.\u00bb M\u00e5nne det \u00e4r om oxarna som Gud har s\u00e5dan omsorg?\n9:10 Eller s\u00e4ger han det icke i alla h\u00e4ndelser med tanke p\u00e5 oss? Jo, f\u00f6r v\u00e5r skull blev det skrivet, att den som pl\u00f6jer b\u00f6r pl\u00f6ja med en f\u00f6rhoppning, och att den som tr\u00f6skar b\u00f6r g\u00f6ra det i f\u00f6rhoppning om att f\u00e5 sin del.\n9:11 Om vi hava s\u00e5tt \u00e5t eder ett uts\u00e4de av andligt gott, \u00e4r det d\u00e5 f\u00f6r mycket, om vi f\u00e5 inb\u00e4rga fr\u00e5n eder en sk\u00f6rd av lekamligt gott?\n9:12 Om andra hava en viss r\u00e4ttighet \u00f6ver eder, skulle d\u00e5 icke vi \u00e4n mer hava det? Och likv\u00e4l hava vi icke gjort bruk av den r\u00e4ttigheten, utan vi f\u00f6rdraga allt, f\u00f6r att icke l\u00e4gga n\u00e5got hinder i v\u00e4gen f\u00f6r Kristi evangelium.\n9:13 I veten ju att de som f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten i helgedomen f\u00e5 sin f\u00f6da ifr\u00e5n helgedomen, och att de som \u00e4ro anst\u00e4llda vid altaret f\u00e5 sin del, n\u00e4r altaret f\u00e5r sin.\n9:14 S\u00e5 har ock Herren f\u00f6rordnat att de som f\u00f6rkunna evangelium skola hava sitt uppeh\u00e4lle av evangelium.\n9:15 Men jag f\u00f6r min del har icke gjort bruk av n\u00e5gon s\u00e5dan f\u00f6rm\u00e5n. Detta skriver jag nu icke, f\u00f6r att jag sj\u00e4lv skall f\u00e5 n\u00e5gon s\u00e5dan; l\u00e5ngt hellre ville jag d\u00f6. Nej, ingen skall g\u00f6ra min ber\u00f6mmelse om intet.\n9:16 Ty om jag f\u00f6rkunnar evangelium, s\u00e5 \u00e4r detta ingen ber\u00f6mmelse f\u00f6r mig. Jag m\u00e5ste ju s\u00e5 g\u00f6ra; och ve mig, om jag icke f\u00f6rkunnade evangelium!\n9:17 G\u00f6r jag det av egen drift, s\u00e5 har jag r\u00e4tt till l\u00f6n; men d\u00e5 jag nu icke g\u00f6r det av egen drift, s\u00e5 \u00e4r den syssla som jag \u00e4r betrodd med allenast en livegen f\u00f6rvaltares. --\n9:18 Vilken \u00e4r allts\u00e5 min l\u00f6n? Jo, just den, att n\u00e4r jag f\u00f6rkunnar evangelium, s\u00e5 g\u00f6r jag detta utan kostnad f\u00f6r n\u00e5gon, i det att jag avst\u00e5r fr\u00e5n att g\u00f6ra bruk av den r\u00e4ttighet jag har s\u00e5som f\u00f6rkunnare av evangelium.\n9:19 Ty fast\u00e4n jag \u00e4r fri och oberoende av alla, har jag dock gjort mig till allas tj\u00e4nare, f\u00f6r att jag skall vinna dess flera.\n9:20 F\u00f6r judarna har jag blivit s\u00e5som en jude, f\u00f6r att kunna vinna judar; f\u00f6r dom som st\u00e5 under lagen har jag, som sj\u00e4lv icke st\u00e5r under lagen, blivit s\u00e5som stode jag under lagen, f\u00f6r att kunna vinna dem som st\u00e5 under lagen.\n9:21 F\u00f6r dem som \u00e4ro utan lag har jag, som icke \u00e4r utan Guds lag, men \u00e4r i Kristi lag, blivit s\u00e5som vore jag utan lag, f\u00f6r att jag skall vinna dem som \u00e4ro utan lag.\n9:22 F\u00f6r de svaga har jag blivit svag, f\u00f6r att kunna vinna de svaga; f\u00f6r alla har jag blivit allt, f\u00f6r att jag i alla h\u00e4ndelser skall fr\u00e4lsa n\u00e5gra.\n9:23 Men allt g\u00f6r jag f\u00f6r evangelii skull, f\u00f6r att ocks\u00e5 jag skall bliva delaktig av dess goda.\n9:24 I veten ju, att fast\u00e4n de som l\u00f6pa p\u00e5 t\u00e4vlingsbanan allasammans l\u00f6pa, s\u00e5 vinner allenast en segerl\u00f6nen. L\u00f6pen s\u00e5som denne, f\u00f6r att I m\u00e5n vinna l\u00f6nen.\n9:25 Men alla som vilja deltaga i en s\u00e5dan t\u00e4vlan p\u00e5l\u00e4gga sig \u00e5terh\u00e5llsamhet i alla stycken: dessa f\u00f6r att vinna en f\u00f6rg\u00e4nglig segerkrans, men vi f\u00f6r att vinna en of\u00f6rg\u00e4nglig.\n9:26 Jag f\u00f6r min del l\u00f6per allts\u00e5 icke s\u00e5som g\u00e4llde det ett ovisst m\u00e5l; jag k\u00e4mpar icke likasom en man som hugger i v\u00e4dret.\n9:27 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, f\u00f6r att jag icke, n\u00e4r jag predikar f\u00f6r andra, sj\u00e4lv skall komma till korta vid provet.\n10:1 Ty jag vill s\u00e4ga eder detta, mina br\u00f6der: V\u00e5ra f\u00e4der voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;\n10:2 alla blevo de i molnskyn och i havet d\u00f6pta till Moses;\n10:3 alla \u00e5to de samma andliga mat,\n10:4 och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko n\u00e4mligen ur en andlig klippa, som \u00e5tf\u00f6ljde dem, och den klippan var Kristus.\n10:5 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i \u00f6knen.\n10:6 Detta skedde oss till en varnagel, f\u00f6r att vi icke skulle hava beg\u00e4relse till det onda, s\u00e5som de hade beg\u00e4relse d\u00e4rtill.\n10:7 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, s\u00e5som somliga av dem blevo; s\u00e5 \u00e4r ju skrivet: \u00bbFolket satte sig ned till att \u00e4ta och dricka, och d\u00e4rp\u00e5 stodo de upp till all leka.\u00bb\n10:8 L\u00e5tom oss icke heller bedriva otukt, s\u00e5som somliga av dem gjorde, varf\u00f6r ock tjugutre tusen f\u00f6llo p\u00e5 en enda dag.\n10:9 L\u00e5tom oss icke heller fresta Kristus, s\u00e5som somliga av dem gjorde, varf\u00f6r de ock blevo d\u00f6dade av ormarna.\n10:10 Knorren icke heller, s\u00e5som somliga av dem gjorde, varf\u00f6r de ock blevo d\u00f6dade av \u00bbF\u00f6rd\u00e4rvaren\u00bb.\n10:11 Men detta vederfors dem f\u00f6r att tj\u00e4na till en varnagel, och det blev upptecknat till l\u00e4rdom f\u00f6r oss, som hava tidernas \u00e4nde inp\u00e5 oss.\n10:12 D\u00e4rf\u00f6r, den som menar sig st\u00e5, han m\u00e5 se till, att han icke faller.\n10:13 Inga andra frestelser hava m\u00f6tt eder \u00e4n s\u00e5dana som vanligen m\u00f6ta m\u00e4nniskor. Och Gud \u00e4r trofast; han skall icke tillst\u00e4dja att I bliven frestade \u00f6ver eder f\u00f6rm\u00e5ga, utan n\u00e4r han l\u00e5ter frestelsen komma, skall han ock bereda en utv\u00e4g d\u00e4rur, s\u00e5 att I kunnen h\u00e4rda ut i den.\n10:14 Allts\u00e5, mina \u00e4lskade, undflyn avgudadyrkan.\n10:15 Jag s\u00e4ger detta till eder s\u00e5som till f\u00f6rst\u00e5ndiga m\u00e4nniskor; sj\u00e4lva m\u00e5n I d\u00f6ma om det som jag s\u00e4ger.\n10:16 V\u00e4lsignelsens kalk, \u00f6ver vilken vi uttala v\u00e4lsignelsen, \u00e4r icke den en delaktighet av Kristi blod? Br\u00f6det, som vi bryta, \u00e4r icke det en delaktighet av Kristi kropp?\n10:17 Eftersom det \u00e4r ett enda br\u00f6d, s\u00e5 \u00e4ro vi, fast\u00e4n m\u00e5nga, en enda kropp, ty alla f\u00e5 vi v\u00e5r del av detta ena br\u00f6d.\n10:18 Sen p\u00e5 det lekamliga Israel: \u00e4ro icke de som \u00e4ta av offren delaktiga i altaret?\n10:19 Vad vill jag d\u00e5 s\u00e4ga h\u00e4rmed? M\u00e5nne att avgudaoffersk\u00f6tt \u00e4r n\u00e5gonting, eller att en avgud \u00e4r n\u00e5gonting?\n10:20 Nej, det vill jag s\u00e4ga, att vad hedningarna offra, det offra de \u00e5t onda andar och icke \u00e5t Gud; och jag vill icke att I skolen hava n\u00e5gon gemenskap med de onda andarna.\n10:21 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.\n10:22 Eller vilja vi reta Herren? \u00c4ro d\u00e5 vi starkare \u00e4n han?\n10:23 \u00bbAllt \u00e4r lovligt\u00bb; ja, men icke allt \u00e4r nyttigt. \u00bbAllt \u00e4r lovligt\u00bb; ja, men icke allt uppbygger.\n10:24 Ingen s\u00f6ke sitt eget b\u00e4sta, utan envar den andres.\n10:25 Allt som s\u00e4ljes i k\u00f6ttboden m\u00e5n I \u00e4ta; I beh\u00f6ven icke f\u00f6r samvetets skull g\u00f6ra n\u00e5gon unders\u00f6kning d\u00e4rom.\n10:26 Ty \u00bbjorden \u00e4r Herrens, och allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r\u00bb.\n10:27 Om n\u00e5gon av dem som icke \u00e4ro troende bjuder eder till sig och I viljen g\u00e5 till honom, s\u00e5 m\u00e5n I \u00e4ta av allt som s\u00e4ttes fram \u00e5t eder; I beh\u00f6ven icke f\u00f6r samvetets skull g\u00f6ra n\u00e5gon unders\u00f6kning d\u00e4rom.\n10:28 Men om n\u00e5gon d\u00e5 s\u00e4ger till eder: \u00bbDetta \u00e4r offerk\u00f6tt\u00bb, s\u00e5 skolen I avh\u00e5lla eder fr\u00e5n att \u00e4ta, f\u00f6r den mans skull, som gav saken till k\u00e4nna, och f\u00f6r samvetets skull --\n10:29 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varf\u00f6r skulle jag l\u00e5ta min frihet d\u00f6mas av en annans samvete?\n10:30 Om jag \u00e4ter d\u00e4rav med tacks\u00e4gelse, varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 bliva sm\u00e4dad f\u00f6r det som jag tackar Gud f\u00f6r?\n10:31 Allts\u00e5, vare sig I \u00e4ten eller dricken, eller vadhelst annat I g\u00f6ren, s\u00e5 g\u00f6ren allt till Guds \u00e4ra.\n10:32 Bliven icke f\u00f6r n\u00e5gon till en st\u00f6testen, varken f\u00f6r judar eller f\u00f6r greker eller f\u00f6r Guds f\u00f6rsamling;\n10:33 varen s\u00e5som jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke s\u00f6ker min egen nytta, utan de m\u00e5ngas, f\u00f6r att de skola bliva fr\u00e4lsta.\n11:1 Varen I mina efterf\u00f6ljare, s\u00e5som jag \u00e4r Kristi.\n11:2 Jag prisar eder f\u00f6r det att I i alla stycken haven mig i minne och h\u00e5llen fast vid mina l\u00e4rdomar, s\u00e5som de \u00e4ro eder givna av mig.\n11:3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus \u00e4r envar mans huvud, och att mannen \u00e4r kvinnans huvud, och att Gud \u00e4r Kristi huvud.\n11:4 Var och en man som har sitt huvud bet\u00e4ckt, n\u00e4r han beder eller profeterar, han van\u00e4rar sitt huvud.\n11:5 Men var kvinna som beder eller profeterar med oh\u00f6ljt huvud, hon van\u00e4rar sitt huvud, ty det \u00e4r d\u00e5 alldeles som om hon hade sitt h\u00e5r avrakat.\n11:6 Om en kvinna icke vill h\u00f6lja sig, s\u00e5 kan hon lika v\u00e4l l\u00e5ta sk\u00e4ra av sitt h\u00e5r; men eftersom det \u00e4r en skam f\u00f6r en kvinna att l\u00e5ta sk\u00e4ra av sitt h\u00e5r eller att l\u00e5ta raka av det, s\u00e5 m\u00e5 hon h\u00f6lja sig.\n11:7 En man \u00e4r icke pliktig att h\u00f6lja sitt huvud, eftersom han \u00e4r Guds avbild och \u00e5terspeglar hans h\u00e4rlighet, d\u00e5 kvinnan d\u00e4remot \u00e5terspeglar mannens h\u00e4rlighet.\n11:8 Ty mannen \u00e4r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.\n11:9 Icke heller skapades mannen f\u00f6r kvinnans skull, utan kvinnan f\u00f6r mannens skull.\n11:10 D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r kvinnan p\u00e5 sitt huvud hava en \u00bbmakt\u00bb, f\u00f6r \u00e4nglarnas skull.\n11:11 Dock \u00e4r det i Herren s\u00e5, att varken kvinnan \u00e4r till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.\n11:12 Ty s\u00e5som kvinnan \u00e4r av mannen, s\u00e5 \u00e4r ock mannen genom kvinnan; men alltsammans \u00e4r av Gud. --\n11:13 D\u00f6men sj\u00e4lva: h\u00f6ves det en kvinnan att oh\u00f6ljd bedja till Gud?\n11:14 L\u00e4r icke sj\u00e4lva naturen eder att det l\u00e4nder en man till vanheder, om han har l\u00e5ngt h\u00e5r,\n11:15 men att det l\u00e4nder en kvinna till \u00e4ra, om hon har l\u00e5ngt h\u00e5r? H\u00e5ret \u00e4r ju henne givet s\u00e5som sl\u00f6ja.\n11:16 Om nu likv\u00e4l n\u00e5gon vill vara genstridig, s\u00e5 m\u00e5n han veta att vi f\u00f6r v\u00e5r del icke hava en s\u00e5dan sedv\u00e4nja, ej heller andra Guds f\u00f6rsamlingar.\n11:17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa \u00e4r att I kommen tillsammans, icke till f\u00f6rb\u00e4ttring, utan till f\u00f6rs\u00e4mring.\n11:18 Ty f\u00f6rst och fr\u00e4mst h\u00f6r jag s\u00e4gas att vid edra f\u00f6rsamlingsm\u00f6ten s\u00f6ndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att s\u00e5 \u00e4r.\n11:19 Ty partier m\u00e5ste ju finnas bland eder, f\u00f6r att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som h\u00e5lla provet.\n11:20 N\u00e4r I allts\u00e5 kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens m\u00e5ltid h\u00e5llas;\n11:21 ty vid m\u00e5ltiden tager var och en i f\u00f6rv\u00e4g sj\u00e4lv den mat han har medf\u00f6rt, och s\u00e5 f\u00e5r den ene hungra, medan den andre f\u00e5r f\u00f6r mycket.\n11:22 Haven I d\u00e5 icke edra hem, d\u00e4r I kunnen \u00e4ta ock dricka? Eller \u00e4r det s\u00e5, att I f\u00f6rakten Guds f\u00f6rsamling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag d\u00e5 s\u00e4ga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.\n11:23 Ty jag har fr\u00e5n Herren undf\u00e5tt detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt d\u00e5 Herren Jesus blev f\u00f6rr\u00e5dd tog han ett br\u00f6d\n11:24 och tackade Gud och br\u00f6t det och sade: \u00bbDetta \u00e4r min lekamen, som varder utgiven f\u00f6r eder. G\u00f6ren detta till min \u00e5minnelse.\u00bb\n11:25 Sammalunda tog han ock kalken, efter m\u00e5ltiden, och sade: \u00bbDenna kalk \u00e4r det nya f\u00f6rbundet, i mitt blod. S\u00e5 ofta I dricken den, s\u00e5 g\u00f6ren detta till min \u00e5minnelse.\u00bb\n11:26 Ty s\u00e5 ofta I \u00e4ten detta br\u00f6d och dricken kalken, f\u00f6rkunnen I Herrens d\u00f6d, till dess att han kommer.\n11:27 Den som nu p\u00e5 ett ov\u00e4rdigt s\u00e4tt \u00e4ter detta br\u00f6d eller dricker Herrens kalk, han f\u00f6rsyndar sig p\u00e5 Herrens lekamen och blod.\n11:28 Pr\u00f6ve d\u00e5 m\u00e4nniskan sig sj\u00e4lv, och \u00e4te s\u00e5 av br\u00f6det och dricke av kalken.\n11:29 Ty den som \u00e4ter och dricker, utan att g\u00f6ra \u00e5tskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han \u00e4ter och dricker en dom \u00f6ver sig.\n11:30 D\u00e4rf\u00f6r finnas ock bland eder m\u00e5nga som \u00e4ro svaga och sjuka, och ganska m\u00e5nga \u00e4ro avsomnade.\n11:31 Om vi ginge till doms med oss sj\u00e4lva, s\u00e5 bleve vi icke d\u00f6mda.\n11:32 Men d\u00e5 vi nu bliva d\u00f6mda, s\u00e5 \u00e4r detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, f\u00f6r att vi icke skola bliva f\u00f6rd\u00f6mda tillika med v\u00e4rlden.\n11:33 Allts\u00e5, mina br\u00f6der, n\u00e4r I kommen tillsammans f\u00f6r att h\u00e5lla m\u00e5ltid, s\u00e5 v\u00e4nten p\u00e5 varandra.\n11:34 Om n\u00e5gon \u00e4r hungrig, d\u00e5 m\u00e5 han \u00e4ta hemma, s\u00e5 att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det \u00f6vriga skall jag f\u00f6rordna, n\u00e4r jag kommer.\n12:1 Vad nu ang\u00e5r dem som hava andliga g\u00e5vor, s\u00e5 vill jag s\u00e4ga eder, mina br\u00f6der, huru med dem f\u00f6rh\u00e5ller sig.\n12:2 I veten att I, medan I voren hedningar, l\u00e4ten eder blindvis f\u00f6ras bort till de stumma avgudarna.\n12:3 D\u00e4rf\u00f6r vill jag nu f\u00f6rklara f\u00f6r eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande s\u00e4ger: \u00bbF\u00f6rbannad vare Jesus\u00bb, s\u00e5 kan ej heller n\u00e5gon s\u00e4ga: \u00bbJesus \u00e4r Herre\u00bb annat \u00e4n i den helige Ande.\n12:4 N\u00e5deg\u00e5vorna \u00e4ro m\u00e5ngahanda, men Anden \u00e4r en och densamme.\n12:5 Tj\u00e4nsterna \u00e4ro m\u00e5ngahanda, men Herren \u00e4r en och densamme.\n12:6 Kraftverkningarna \u00e4ro m\u00e5ngahanda, men Gud \u00e4r en och densamme, han som verkar allt i alla.\n12:7 Men de g\u00e5vor i vilka Anden uppenbarar sig givas \u00e5t var och en s\u00e5, att de kunna bliva till nytta.\n12:8 S\u00e5 gives genom Anden \u00e5t den ene att tala visdomens ord, \u00e5t en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,\n12:9 \u00e5t en annan gives tro i samme Ande, \u00e5t en annan givas helbr\u00e4gdag\u00f6relsens g\u00e5vor i samme ene Ande,\n12:10 \u00e5t en annan gives g\u00e5van att utf\u00f6ra kraftg\u00e4rningar, \u00e5t en annan att profetera, \u00e5t en annan att skilja mellan andar, \u00e5t en annan att tala tungom\u00e5l p\u00e5 olika s\u00e4tt, \u00e5t en annan att uttyda, n\u00e4r n\u00e5gon talar tungom\u00e5l.\n12:11 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar \u00e5t var och en n\u00e5gon s\u00e4rskild g\u00e5va.\n12:12 Ty likasom kroppen \u00e4r en och likv\u00e4l har m\u00e5nga lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fast\u00e4n de \u00e4ro m\u00e5nga, likv\u00e4l utg\u00f6ra en enda kropp, likas\u00e5 \u00e4r det med Kristus.\n12:13 Ty i en och samme Ande \u00e4ro vi alla d\u00f6pta till att utg\u00f6ra en och samma kropp, vare sig vi \u00e4ro judar eller greker, vare sig vi \u00e4ro tr\u00e4lar eller fria; och alla hava vi f\u00e5tt en och samme Ande utgjuten \u00f6ver oss.\n12:14 Kroppen utg\u00f6res ju icke heller av en enda lem, utan av m\u00e5nga.\n12:15 Om foten ville s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r icke hand, d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6r jag icke till kroppen\u00bb, s\u00e5 skulle den icke dess mindre h\u00f6ra till kroppen.\n12:16 Och om \u00f6rat ville s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r icke \u00f6ga, d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6r jag icke till kroppen\u00bb, s\u00e5 skulle det icke dess mindre h\u00f6ra till kroppen.\n12:17 Om hela kroppen vore \u00f6ga, var funnes d\u00e5 h\u00f6rseln? Och om den hel och h\u00e5llen vore \u00f6ra, var funnes d\u00e5 lukten?\n12:18 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p\u00e5 det s\u00e4tt som han har velat.\n12:19 Om \u00e5ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d\u00e5 sj\u00e4lva kroppen?\n12:20 Men nu \u00e4r det s\u00e5, att lemmarna \u00e4ro m\u00e5nga, och att kroppen dock \u00e4r en enda.\n12:21 \u00d6gat kan icke s\u00e4ga till handen: \u00bbJag beh\u00f6ver dig icke\u00bb, ej heller huvudet till f\u00f6tterna: \u00bbJag beh\u00f6ver eder icke.\u00bb\n12:22 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast \u00e4ro som mest n\u00f6dv\u00e4ndiga.\n12:23 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekl\u00e4da vi med s\u00e5 mycket st\u00f6rre heder; och dem som vi blygas f\u00f6r, dem skyla vi med s\u00e5 mycket st\u00f6rre blygsamhet,\n12:24 under det att de andra icke beh\u00f6va n\u00e5got s\u00e5dant. Men n\u00e4r Gud sammanfogade kroppen av olika delar och d\u00e4rvid l\u00e4t den ringare delen f\u00e5 en s\u00e5 mycket st\u00f6rre heder,\n12:25 s\u00e5 skedde detta, f\u00f6r att s\u00f6ndring icke skulle uppst\u00e5 i kroppen, utan alla lemmar endr\u00e4ktigt hava omsorg om varandra.\n12:26 Om nu en lem lider, s\u00e5 lida alla de andra lemmarna med den; om \u00e5ter en lem \u00e4ras, s\u00e5 gl\u00e4dja sig alla de andra lemmarna med den.\n12:27 Men nu \u00e4ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin m\u00e5n.\n12:28 Och Gud har i f\u00f6rsamlingen satt f\u00f6rst och fr\u00e4mst n\u00e5gra till apostlar, f\u00f6r det andra n\u00e5gra till profeter, f\u00f6r det tredje n\u00e5gra till l\u00e4rare, vidare n\u00e5gra till att utf\u00f6ra kraftg\u00e4rningar, ytterligare n\u00e5gra till att hava helbr\u00e4gdag\u00f6relsens g\u00e5vor, eller till att taga sig an de hj\u00e4lpl\u00f6sa, eller till att vara styresm\u00e4n, eller till att p\u00e5 olika s\u00e4tt tala tungom\u00e5l.\n12:29 Icke \u00e4ro v\u00e4l alla apostlar? Icke \u00e4ro v\u00e4l alla profeter? Icke \u00e4ro v\u00e4l alla l\u00e4rare? Icke utf\u00f6ra v\u00e4l alla kraftg\u00e4rningar?\n12:30 Icke hava v\u00e4l alla helbr\u00e4gdag\u00f6relsens g\u00e5vor? Icke tala v\u00e4l alla tungom\u00e5l? Icke kunna v\u00e4l alla uttyda?\n12:31 Men varen ivriga att undf\u00e5 de n\u00e5deg\u00e5vor som \u00e4ro de st\u00f6rsta. Och nu vill jag ytterligare visa eder en v\u00e4g, en \u00f6verm\u00e5ttan h\u00e4rlig v\u00e4g.\n13:1 Om jag talade b\u00e5de m\u00e4nniskors och \u00e4nglars tungom\u00e5l, men icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.\n13:2 Och om jag hade profetians g\u00e5va och visste alla hemligheter och \u00e4gde all kunskap, och om jag hade all tro, s\u00e5 att jag kunde f\u00f6rflytta berg, men icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore jag intet.\n13:3 Och om jag g\u00e5ve bort allt vad jag \u00e4gde till br\u00f6d \u00e5t de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att br\u00e4nnas upp, men icke hade k\u00e4rlek, s\u00e5 vore detta mig till intet gagn.\n13:4 K\u00e4rleken \u00e4r t\u00e5lig och mild. K\u00e4rleken avundas icke, k\u00e4rleken f\u00f6rh\u00e4ver sig icke, den uppbl\u00e5ses icke.\n13:5 Den skickar sig icke oh\u00f6viskt, den s\u00f6ker icke sitt, den f\u00f6rt\u00f6rnas icke, den hyser icke agg f\u00f6r en of\u00f6rr\u00e4tts skull.\n13:6 Den gl\u00e4der sig icke \u00f6ver or\u00e4ttf\u00e4rdigheten, men har sin gl\u00e4dje i sanningen.\n13:7 Den f\u00f6rdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uth\u00e4rdar allting.\n13:8 K\u00e4rleken f\u00f6rg\u00e5r aldrig. Men profetians g\u00e5va, den skall f\u00f6rsvinna, och tungom\u00e5lstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall f\u00f6rsvinna.\n13:9 Ty v\u00e5r kunskap \u00e4r ett styckverk, och v\u00e5rt profeterande \u00e4r ett styckverk;\n13:10 men n\u00e4r det kommer, som \u00e4r fullkomligt, d\u00e5 skall det f\u00f6rsvinna, som \u00e4r ett styckverk.\n13:11 N\u00e4r jag var barn, talade jag s\u00e5som ett barn, mitt sinne var s\u00e5som ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.\n13:12 Nu se vi ju p\u00e5 ett dunkelt s\u00e4tt, s\u00e5som i en spegel, men d\u00e5 skola vi se ansikte mot ansikte. Nu \u00e4r min kunskap ett styckverk, men d\u00e5 skall jag k\u00e4nna till fullo, s\u00e5som jag sj\u00e4lv har blivit till fullo k\u00e4nd.\n13:13 S\u00e5 bliva de d\u00e5 best\u00e5ndande, tron, hoppet, k\u00e4rleken, dessa tre; men st\u00f6rst bland dem \u00e4r k\u00e4rleken.\n14:1 Faren efter k\u00e4rleken, men varen ock ivriga att undf\u00e5 de andliga g\u00e5vorna, framf\u00f6r allt profetians g\u00e5va.\n14:2 Ty den som talar tungom\u00e5l, han talar icke f\u00f6r m\u00e4nniskor, utan f\u00f6r Gud; ingen f\u00f6rst\u00e5r honom ju, han talar i andeh\u00e4nryckning hemlighetsfulla ord.\n14:3 Men den som profeterar, han talar f\u00f6r m\u00e4nniskor, dem till uppbyggelse och f\u00f6rmaning och tr\u00f6st.\n14:4 Den som talar tungom\u00e5l uppbygger allenast sig sj\u00e4lv, men den som profeterar, han uppbygger en hel f\u00f6rsamling.\n14:5 Jag skulle v\u00e4l vilja att I alla taladen tungom\u00e5l, men \u00e4nnu hellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n den som talar tungom\u00e5l, om n\u00e4mligen den senare icke d\u00e4rj\u00e4mte uttyder sitt tal, s\u00e5 att f\u00f6rsamlingen f\u00e5r n\u00e5gon uppbyggelse.\n14:6 Ja, mina br\u00f6der, om jag komme till eder och talade tungom\u00e5l, vad gagn gjorde jag eder d\u00e4rmed, s\u00e5framt jag icke d\u00e4rj\u00e4mte genom mitt tal meddelade eder antingen n\u00e5gon uppenbarelse eller n\u00e5gon kunskap eller n\u00e5gon profetia eller n\u00e5gon undervisning?\n14:7 G\u00e4ller det icke j\u00e4mv\u00e4l om livl\u00f6sa ting som giva ljud ifr\u00e5n sig, det m\u00e5 nu vara en fl\u00f6jt eller en harpa, att vad som spelas p\u00e5 dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifr\u00e5n sig toner som kunna skiljas fr\u00e5n varandra?\n14:8 Likas\u00e5, om den signal som basunen giver \u00e4r otydlig, vem g\u00f6r sig d\u00e5 redo till strid?\n14:9 Detsamma g\u00e4ller nu f\u00f6r eder; om I icke med edra tungor frambringen begripliga ord, huru skall man d\u00e5 kunna f\u00f6rst\u00e5 vad I talen? D\u00e5 bliver det ju ett tal i v\u00e4dret.\n14:10 Det finnes h\u00e4r i v\u00e4rlden olika spr\u00e5k, vem vet huru m\u00e5nga, och bland dem finnes intet vars ljud \u00e4ro utan mening.\n14:11 Men om jag nu icke f\u00f6rst\u00e5r spr\u00e5ket, s\u00e5 bliver jag en fr\u00e4mling f\u00f6r den som talar, och den som talar bliver en fr\u00e4mling f\u00f6r mig.\n14:12 Detta g\u00e4ller ock f\u00f6r eder; n\u00e4r I \u00e4ren ivriga att undf\u00e5 andliga g\u00e5vor, s\u00e5 m\u00e5 eder str\u00e4van efter att dessa hos eder skola \u00f6verfl\u00f6da hava f\u00f6rsamlingens uppbyggelse till m\u00e5l.\n14:13 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 den som talar tungom\u00e5l bedja om att han ock m\u00e5 kunna uttyda.\n14:14 Ty om jag talar tungom\u00e5l, n\u00e4r jag beder, s\u00e5 beder visserligen min ande, men mitt f\u00f6rst\u00e5nd kommer ingen frukt \u00e5stad.\n14:15 Vad f\u00f6ljer d\u00e5 h\u00e4rav? Jo, jag skall v\u00e4l bedja med anden, men jag skall ock bedja med f\u00f6rst\u00e5ndet; jag skall v\u00e4l lovsjunga med anden, men jag skall ock lovsjunga med f\u00f6rst\u00e5ndet.\n14:16 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p\u00e5 de ol\u00e4rdas plats d\u00e5 kunna s\u00e4ga sitt \u00bbamen\u00bb till din tacks\u00e4gelse? De f\u00f6rst\u00e5 ju icke vad du s\u00e4ger.\n14:17 Om \u00e4n din tacks\u00e4gelse \u00e4r god, s\u00e5 bliva de andra dock icke uppbyggda d\u00e4rav. --\n14:18 Gud vare tack, jag talar tungom\u00e5l mer \u00e4n I alla;\n14:19 och dock vill jag hellre i f\u00f6rsamlingen tala fem ord med mitt f\u00f6rst\u00e5nd, till undervisning j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r andra, \u00e4n tio tusen ord i tungom\u00e5l.\n14:20 Mina br\u00f6der, varen icke barn till f\u00f6rst\u00e5ndet; nej varen barn i ondskan, men varen fullmogna till f\u00f6rst\u00e5ndet.\n14:21 Det \u00e4r skrivet i lagen: \u00bbGenom m\u00e4nniskor med fr\u00e4mmande tungom\u00e5l och genom fr\u00e4mlingars l\u00e4ppar skall jag tala till detta folk, men icke ens s\u00e5 skola de h\u00f6ra p\u00e5 mig, s\u00e4ger Herren.\u00bb\n14:22 Allts\u00e5 \u00e4ro \u00bbtungom\u00e5len\u00bb ett tecken, ej f\u00f6r dem som tro, utan f\u00f6r dem som icke tro; profetian d\u00e4remot \u00e4r ett tecken, ej f\u00f6r dem som icke tro, utan f\u00f6r dem som tro.\n14:23 Om nu hela f\u00f6rsamlingen komme tillhopa till gemensamt m\u00f6te, och alla d\u00e4r talade tungom\u00e5l, och s\u00e5 n\u00e5gra som vore ol\u00e4rda komme ditin, eller n\u00e5gra som icke trodde, skulle d\u00e5 icke dessa s\u00e4ga att I voren ifr\u00e5n edra sinnen?\n14:24 Om \u00e5ter alla profeterade, och s\u00e5 n\u00e5gon som icke trodde, eller som vore ol\u00e4rd komme ditin, d\u00e5 skulle denne k\u00e4nna sig avsl\u00f6jad av alla och av alla utrannsakad.\n14:25 Vad som vore f\u00f6rdolt i hans hj\u00e4rta bleve d\u00e5 uppenbart, och s\u00e5 skulle han falla ned p\u00e5 sitt ansikte och tillbedja Gud och betyga att \u00bbGud verkligen \u00e4r i eder\u00bb.\n14:26 Vad f\u00f6ljer d\u00e5 h\u00e4rav, mina br\u00f6der? Jo, n\u00e4r I kommen tillsammans, s\u00e5 har var och en n\u00e5got s\u00e4rskilt att meddela: den ene har en psalm, den andre n\u00e5got till undervisning, en annan \u00e5ter n\u00e5gon uppenbarelse, en talar tungom\u00e5l, en annan uttyder; allt detta m\u00e5 nu ske s\u00e5, att det l\u00e4nder till uppbyggelse.\n14:27 Vill man tala tungom\u00e5l, s\u00e5 m\u00e5 f\u00f6r var g\u00e5ng tv\u00e5 eller h\u00f6gst tre f\u00e5 tala, och av dessa en i s\u00e4nder, och en m\u00e5 uttyda det.\n14:28 \u00c4r ingen uttydare tillst\u00e4des, s\u00e5 m\u00e5 de tiga i f\u00f6rsamlingen och tala allenast f\u00f6r sig sj\u00e4lva och f\u00f6r Gud.\n14:29 Av dem som vilja profetera m\u00e5 tv\u00e5 eller tre f\u00e5 tala, och de andra m\u00e5 d\u00f6ma om det som talas.\n14:30 Men om n\u00e5gon annan som sitter d\u00e4r f\u00e5r en uppenbarelse, d\u00e5 m\u00e5 den f\u00f6rste tiga.\n14:31 Ty I kunnen alla f\u00e5 profetera, den ene efter den andre, s\u00e5 att alla bliva undervisade och alla f\u00f6rmanade;\n14:32 och profeters andar \u00e4ro profeterna underd\u00e5niga.\n14:33 Gud \u00e4r ju icke oordningens Gud, utan fridens.\n14:34 S\u00e5som kvinnorna tiga i alla andra de heligas f\u00f6rsamlingar, s\u00e5 m\u00e5 de ock tiga i edra f\u00f6rsamlingar. Det \u00e4r dem icke tillstatt att tala, utan de b\u00f6ra underordna sig, s\u00e5som lagen bjuder.\n14:35 Vilja de hava upplysning om n\u00e5got, s\u00e5 m\u00e5 de hemma fr\u00e5ga sina m\u00e4n; ty det \u00e4r en skam f\u00f6r en kvinna att tala i f\u00f6rsamlingen. --\n14:36 Eller \u00e4r det fr\u00e5n eder som Guds ord har utg\u00e5tt? Eller har det kommit allenast till eder?\n14:37 Om n\u00e5gon menar sig vara en profet eller en man med andeg\u00e5va, s\u00e5 m\u00e5 han ock inse att vad jag skriver till eder \u00e4r Herrens bud.\n14:38 Men vill n\u00e5gon icke inse detta, s\u00e5 vare det hans egen sak.\n14:39 Allts\u00e5, mina br\u00f6der, varen ivriga att undf\u00e5 profetians g\u00e5va och f\u00f6rmenen ej heller n\u00e5gon att tala tungom\u00e5l.\n14:40 Men l\u00e5ten allt tillg\u00e5 p\u00e5 h\u00f6viskt s\u00e4tt och med ordning.\n15:1 Mina br\u00f6der, jag vill p\u00e5minna eder om det evangelium som jag f\u00f6rkunnade f\u00f6r eder, som I j\u00e4mv\u00e4l togen emot, och som I \u00e4nnu st\u00e5n kvar i,\n15:2 genom vilket I ock bliven fr\u00e4lsta; jag vill p\u00e5minna eder om huru jag f\u00f6rkunnade det f\u00f6r eder, s\u00e5framt I eljest h\u00e5llen fast d\u00e4rvid -- om nu icke s\u00e5 \u00e4r att I f\u00f6rg\u00e4ves haven kommit till tro.\n15:3 Jag meddelade eder ju s\u00e5som ett huvudstycke vad jag sj\u00e4lv hade undf\u00e5tt: att Kristus dog f\u00f6r v\u00e5ra synder, enligt skrifterna,\n15:4 och att han blev begraven, och att han har uppst\u00e5tt p\u00e5 tredje dagen, enligt skrifterna,\n15:5 och att han visade sig f\u00f6r Cefas och sedan f\u00f6r de tolv.\n15:6 D\u00e4refter visade han sig f\u00f6r mer \u00e4n fem hundra br\u00f6der p\u00e5 en g\u00e5ng, av vilka de flesta \u00e4nnu leva kvar, medan n\u00e5gra \u00e4ro avsomnade.\n15:7 D\u00e4refter visade han sig f\u00f6r Jakob och sedan f\u00f6r alla apostlarna.\n15:8 Allra sist visade han sig ocks\u00e5 f\u00f6r mig, som \u00e4r att likna vid ett ofullg\u00e5nget foster.\n15:9 Ty jag \u00e4r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens v\u00e4rdig att kallas apostel, jag som har f\u00f6rf\u00f6ljt Guds f\u00f6rsamling.\n15:10 Men genom Guds n\u00e5d \u00e4r jag vad jag \u00e4r, och hans n\u00e5d mot mig har icke varit f\u00e5f\u00e4ng, utan jag har arbetat mer \u00e4n de alla -- dock icke jag, utan Guds n\u00e5d, som har varit med mig.\n15:11 Det m\u00e5 nu vara jag eller de andra, s\u00e5 \u00e4r det p\u00e5 det s\u00e4ttet vi predika, och p\u00e5 det s\u00e4ttet I haven kommit till tro.\n15:12 Om det nu predikas om Kristus att han har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, huru kunna d\u00e5 somliga bland eder s\u00e4ga att det icke finnes n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse fr\u00e5n de d\u00f6da?\n15:13 Om det \u00e5ter icke finnes n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse fr\u00e5n de d\u00f6da, d\u00e5 har icke heller Kristus uppst\u00e5tt.\n15:14 Men om Kristus icke har uppst\u00e5tt, d\u00e5 \u00e4r ju v\u00e5r predikan f\u00e5f\u00e4ng, d\u00e5 \u00e4r ock eder tro f\u00e5f\u00e4ng;\n15:15 d\u00e5 befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppv\u00e4ckt Kristus, som han icke har uppv\u00e4ckt, om det \u00e4r sant att d\u00f6da icke uppst\u00e5.\n15:16 Ja, om d\u00f6da icke uppst\u00e5, s\u00e5 har ej heller Kristus uppst\u00e5tt.\n15:17 Men om Kristus icke har uppst\u00e5tt, s\u00e5 \u00e4r eder tro f\u00f6rg\u00e4ves; I \u00e4ren d\u00e5 \u00e4nnu kvar i edra synder.\n15:18 D\u00e5 hava ju ock de g\u00e5tt f\u00f6rlorade, som hava avsomnat i Kristus.\n15:19 Om vi i detta livet hava i Kristus haft v\u00e5rt hopp, och d\u00e4rav intet bliver, d\u00e5 \u00e4ro vi de mest \u00f6mkansv\u00e4rda av alla m\u00e4nniskor.\n15:20 Men nu har Kristus uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, s\u00e5som f\u00f6rstlingen av de avsomnade.\n15:21 Ty eftersom d\u00f6den kom genom en m\u00e4nniska, s\u00e5 kom ock genom en m\u00e4nniska de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse.\n15:22 Och s\u00e5som i Adam alla d\u00f6, s\u00e5 skola ock i Kristus alla g\u00f6ras levande.\n15:23 Men var och en i sin ordning: Kristus s\u00e5som f\u00f6rstlingen, d\u00e4rn\u00e4st, vid Kristi tillkommelse, de som h\u00f6ra honom till.\n15:24 D\u00e4refter kommer \u00e4nden, d\u00e5 n\u00e4r han \u00f6verl\u00e4mnar riket \u00e5t Gud och Fadern, sedan han fr\u00e5n andev\u00e4rldens alla furstar och alla v\u00e4ldigheter och makter har tagit all deras makt.\n15:25 Ty han m\u00e5ste regera \u00bbtill dess han har lagt alla sina fiender under sina f\u00f6tter\u00bb.\n15:26 Sist bland hans fiender bliver ock d\u00f6den ber\u00f6vad all sin makt;\n15:27 ty \u00bballt har han lagt under hans f\u00f6tter\u00bb. Men n\u00e4r det heter att \u00bballt \u00e4r honom underlagt\u00bb, d\u00e5 \u00e4r uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.\n15:28 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d\u00e5 skall ock Sonen sj\u00e4lv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och s\u00e5 skall Gud bliva allt i alla.\n15:29 Vad kunna annars de som l\u00e5ta d\u00f6pa sig f\u00f6r de d\u00f6das skull vinna d\u00e4rmed? Om s\u00e5 \u00e4r att d\u00f6da alls icke uppst\u00e5, varf\u00f6r l\u00e5ter man d\u00e5 d\u00f6pa sig f\u00f6r deras skull?\n15:30 Och varf\u00f6r unds\u00e4tta vi oss sj\u00e4lva var stund f\u00f6r faror?\n15:31 Ty -- s\u00e5 sant jag i Kristus Jesus, v\u00e5r Herre, kan ber\u00f6mma mig av eder, mina br\u00f6der -- jag lider d\u00f6den dag efter dag.\n15:32 Om jag hade t\u00e4nkt s\u00e5som m\u00e4nniskor pl\u00e4ga t\u00e4nka, n\u00e4r jag i Efesus k\u00e4mpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d\u00e5 det jag gjorde? Om d\u00f6da icke uppst\u00e5 -- \u00bbl\u00e5tom oss d\u00e5 \u00e4ta och dricka, ty i morgon m\u00e5ste vi d\u00f6\u00bb.\n15:33 Faren icke vilse: \u00bbF\u00f6r goda seder d\u00e5ligt s\u00e4llskap \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rv.\u00bb\n15:34 Vaknen upp till r\u00e4tt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd s\u00e4ger jag detta.\n15:35 Nu torde n\u00e5gon fr\u00e5ga: \u00bbP\u00e5 vad s\u00e4tt uppst\u00e5 d\u00e5 de d\u00f6da, och med hurudan kropp skola de tr\u00e4da fram?\u00bb\n15:36 Du of\u00f6rst\u00e5ndige! Det fr\u00f6 du s\u00e5r, det f\u00e5r ju icke liv, om det icke f\u00f6rst har d\u00f6tt.\n15:37 Och n\u00e4r du s\u00e5r, d\u00e5 \u00e4r det du s\u00e5r icke den v\u00e4xt som en g\u00e5ng skall komma upp, utan ett naket korn, kanh\u00e4nda ett vetekorn, kanh\u00e4nda n\u00e5got annat.\n15:38 Men Gud giver det en kropp, en s\u00e5dan som han vill, och \u00e5t vart fr\u00f6 dess s\u00e4rskilda kropp.\n15:39 Icke allt k\u00f6tt \u00e4r av samma slag, utan m\u00e4nniskors har sin art, boskapsdjurs k\u00f6tt en annan art, f\u00e5glars k\u00f6tt \u00e5ter en annan, fiskars \u00e5terigen en annan.\n15:40 S\u00e5 finnas ock b\u00e5de himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas h\u00e4rlighet \u00e4r av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.\n15:41 En h\u00e4rlighet har solen, en annan h\u00e4rlighet har m\u00e5nen, \u00e5ter en annan h\u00e4rlighet hava stj\u00e4rnorna; ja, den ena stj\u00e4rnan \u00e4r icke lik den andra i h\u00e4rlighet. --\n15:42 S\u00e5 \u00e4r det ock med de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse: vad som bliver s\u00e5tt f\u00f6rg\u00e4ngligt, det uppst\u00e5r of\u00f6rg\u00e4ngligt;\n15:43 vad som bliver s\u00e5tt i ringhet, det uppst\u00e5r i h\u00e4rlighet; vad som bliver s\u00e5tt i svaghet, det uppst\u00e5r i kraft;\n15:44 h\u00e4r s\u00e5s en \u00bbsj\u00e4lisk\u00bb kropp, d\u00e4r uppst\u00e5r en andlig kropp. S\u00e5 visst som det finnes en \u00bbsj\u00e4lisk\u00bb kropp, s\u00e5 visst finnes det ock en andlig.\n15:45 S\u00e5 \u00e4r ock skrivet: \u00bbDen f\u00f6rsta m\u00e4nniskan, Adam, blev en levande varelse med sj\u00e4l.\u00bb Den siste Adam \u00e5ter blev en levandeg\u00f6rande ande.\n15:46 Men icke det andliga \u00e4r det f\u00f6rsta, utan det \u00bbsj\u00e4liska\u00bb; sedan kommer det andliga.\n15:47 Den f\u00f6rsta m\u00e4nniskan var av jorden och jordisk, den andra m\u00e4nniskan \u00e4r av himmelen.\n15:48 S\u00e5dan som den jordiska var, s\u00e5dana \u00e4ro ock de jordiska; och s\u00e5dan som den himmelska \u00e4r, s\u00e5dana \u00e4ro ock de himmelska.\n15:49 Och s\u00e5som vi hava burit den jordiskas gestalt, s\u00e5 skola vi ock b\u00e4ra den himmelskas gestalt.\n15:50 Mina br\u00f6der, vad jag nu vill s\u00e4ga \u00e4r detta, att k\u00f6tt och blod icke kunna f\u00e5 Guds rike till arvedel; ej heller f\u00e5r f\u00f6rg\u00e4ngligheten of\u00f6rg\u00e4ngligheten till arvedel.\n15:51 Se, jag s\u00e4ger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva f\u00f6rvandlade,\n15:52 och det i ett nu, i ett \u00f6gonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de d\u00f6da skola uppst\u00e5 till of\u00f6rg\u00e4nglighet, och d\u00e5 skola vi bliva f\u00f6rvandlade.\n15:53 Ty detta f\u00f6rg\u00e4ngliga m\u00e5ste ikl\u00e4da sig of\u00f6rg\u00e4nglighet, och detta d\u00f6dliga ikl\u00e4da sig od\u00f6dlighet.\n15:54 Men n\u00e4r detta f\u00f6rg\u00e4ngliga har ikl\u00e4tt sig of\u00f6rg\u00e4nglighet, och detta d\u00f6dliga har ikl\u00e4tt sig od\u00f6dlighet, d\u00e5 skall det ord fullbordas, som st\u00e5r skrivet: \u00bbD\u00f6den \u00e4r uppslukad och seger vunnen.\u00bb\n15:55 Du d\u00f6d, var \u00e4r din seger? Du d\u00f6d, var \u00e4r din udd?\n15:56 D\u00f6dens udd \u00e4r synden, och syndens makt kommer av lagen.\n15:57 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom v\u00e5r Herre Jesus Kristus!\n15:58 Allts\u00e5, mina \u00e4lskade br\u00f6der, varen fasta, orubbliga, alltid \u00f6verfl\u00f6dande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt i Herren.\n16:1 Vad nu ang\u00e5r insamlingen till de heliga, s\u00e5 m\u00e5n I f\u00f6rfara p\u00e5 samma s\u00e4tt som jag har f\u00f6rordnat f\u00f6r f\u00f6rsamlingarna i Galatien.\n16:2 Var och en av eder m\u00e5 spara ihop vad han f\u00e5r tillf\u00e4lle till, och p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i var vecka m\u00e5 han l\u00e4gga av detta hemma hos sig, s\u00e5 att insamlingen icke g\u00f6res f\u00f6rst vid min ankomst.\n16:3 Men n\u00e4r jag kommer, skall jag s\u00e4nda \u00e5stad de m\u00e4n som I sj\u00e4lva pr\u00f6ven vara l\u00e4mpliga, med brev till Jerusalem, f\u00f6r att d\u00e4r framb\u00e4ra eder k\u00e4rleksg\u00e5va.\n16:4 Och om saken befinnes vara v\u00e4rd att ocks\u00e5 jag reser, s\u00e5 skola de f\u00e5 \u00e5tf\u00f6lja mig.\n16:5 Jag t\u00e4nker n\u00e4mligen komma till eder, sedan jag har farit genom Macedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,\n16:6 men hos eder skall jag kanh\u00e4nda stanna n\u00e5got, m\u00f6jligen vintern \u00f6ver, f\u00f6r att I d\u00e4refter m\u00e5n hj\u00e4lpa mig till v\u00e4gs, dit jag kan vilja begiva mig.\n16:7 Jag vill icke bes\u00f6ka eder nu strax, p\u00e5 genomresa, ty jag hoppas att n\u00e5gon tid f\u00e5 stanna hos eder, om Herren s\u00e5 tillst\u00e4djer.\n16:8 Men i Efesus vill jag stanna \u00e4nda till pingst.\n16:9 Ty en d\u00f6rr till stor och fruktb\u00e4rande verksamhet har \u00f6ppnats f\u00f6r mig; jag har ock m\u00e5nga motst\u00e5ndare.\n16:10 Men n\u00e4r Timoteus kommer, s\u00e5 sen till, att han utan fruktan m\u00e5 kunna vistas hos eder. Han utf\u00f6r ju Herrens verk, han s\u00e5v\u00e4l som jag;\n16:11 m\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r ingen f\u00f6rakta honom. Hj\u00e4lpen honom sedan till v\u00e4gs i frid, s\u00e5 att han kommer \u00e5ter till mig; ty jag v\u00e4ntar honom med br\u00f6derna.\n16:12 Vad ang\u00e5r brodern Apollos, s\u00e5 har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra br\u00f6derna begiva sig till eder. Han var dock alls icke h\u00e5gad att komma just nu; men n\u00e4r det bliver honom l\u00e4gligt, skall han komma.\n16:13 Vaken, st\u00e5n fasta i tron, skicken eder s\u00e5som m\u00e4n, varen starka.\n16:14 L\u00e5ten allt hos eder ske i k\u00e4rlek.\n16:15 Mina br\u00f6der, jag vill giva eder en f\u00f6rmaning: I k\u00e4nnen ju Stefanas' husfolk och veten att de \u00e4ro f\u00f6rstlingen i Akaja, och att de hava \u00e4gnat sig \u00e5t de heligas tj\u00e4nst;\n16:16 d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5n I \u00e5 eder sida underordna eder under dessa m\u00e4n och under envar som bist\u00e5r dem i deras arbete och sj\u00e4lv g\u00f6r sig m\u00f6da.\n16:17 Jag gl\u00e4der mig \u00f6ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava kommit hit, ty dessa hava givit mig ers\u00e4ttning f\u00f6r vad jag har m\u00e5st sakna genom att vara skild fr\u00e5n eder;\n16:18 de hava vederkvickt min ande s\u00e5v\u00e4l som eder ande. S\u00e5 l\u00e4ren eder nu att r\u00e4tt uppskatta s\u00e5dana m\u00e4n.\n16:19 F\u00f6rsamlingarna i provinsen Asien h\u00e4lsar eder. Akvila och Priska, tillika med den f\u00f6rsamling som kommer tillhopa i deras hus, h\u00e4lsa eder mycket i Herren.\n16:20 Ja, alla br\u00f6derna h\u00e4lsa eder. H\u00e4lsen varandra med en helig kyss.\n16:21 H\u00e4r skriver jag, Paulus, min h\u00e4lsning med egen hand.\n16:22 Om n\u00e5gon icke har Herren k\u00e4r, s\u00e5 vare han f\u00f6rbannad. Marana, ta!\n16:23 Herren Jesu n\u00e5d vare med eder.\n16:24 Min k\u00e4rlek \u00e4r med eder alla, i Kristus Jesus.","title":"Swedish Bible: 1 Corinthians","type":"page"}