{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/co2.htm","path":"bib/wb/swe/co2.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/co2.htm","text":"1:1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s\u00e5 ock brodern Timoteus, h\u00e4lsar den Guds f\u00f6rsamling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.\n1:2 N\u00e5d vare med eder och frid ifr\u00e5n Gud, v\u00e5r Fader, och Herren Jesus Kristus.\n1:3 Lovad vare v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmh\u00e4rtighetens Fader och all tr\u00f6sts Gud,\n1:4 han som tr\u00f6star oss i all v\u00e5r n\u00f6d, s\u00e5 att vi genom den tr\u00f6st vi sj\u00e4lva undf\u00e5 av Gud kunna tr\u00f6sta dem som \u00e4ro stadda i allahanda n\u00f6d.\n1:5 Ty s\u00e5som Kristuslidanden till \u00f6verfl\u00f6d komma \u00f6ver oss, s\u00e5 kommer ock genom Kristus tr\u00f6st till oss i \u00f6verfl\u00f6dande m\u00e5tt.\n1:6 Men drabbas vi av n\u00f6d, s\u00e5 sker detta till tr\u00f6st och fr\u00e4lsning f\u00f6r eder. Undf\u00e5 vi d\u00e4remot tr\u00f6st, s\u00e5 sker ock detta till tr\u00f6st f\u00f6r eder, en tr\u00f6st som skall visa sin kraft d\u00e4ri, att I st\u00e5ndaktigt uth\u00e4rden samma lidanden som vi utst\u00e5. Och det hopp vi hysa i fr\u00e5ga om eder \u00e4r fast,\n1:7 ty vi veta att s\u00e5som I delen v\u00e5ra lidanden, s\u00e5 delen I ock den tr\u00f6st vi undf\u00e5.\n1:8 Vi vilja n\u00e4mligen icke l\u00e4mna eder, k\u00e4re br\u00f6der, i okunnighet om vilken n\u00f6d vi fingo utst\u00e5 i provinsen Asien, och huru \u00f6verm\u00e5ttan sv\u00e5rt det blev oss, ut\u00f6ver v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga, s\u00e5 att vi till och med misstr\u00f6stade om livet.\n1:9 Ja, vi hade redan i v\u00e5rt inre likasom f\u00e5tt v\u00e5r d\u00f6dsdom, f\u00f6r att vi icke skulle f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 oss sj\u00e4lva, utan p\u00e5 Gud, som uppv\u00e4cker de d\u00f6da.\n1:10 Och ur en s\u00e5dan d\u00f6dsn\u00f6d fr\u00e4lste han oss, och han skall \u00e4n vidare fr\u00e4lsa oss; ja, till honom hava vi satt v\u00e5rt hopp att han allt framgent skall fr\u00e4lsa oss.\n1:11 Ocks\u00e5 I st\u00e5n oss ju bi med eder f\u00f6rb\u00f6n. Och s\u00e5 skola m\u00e5nga hemb\u00e4ra tacks\u00e4gelse f\u00f6r oss, f\u00f6r den n\u00e5d som genom m\u00e5ngas b\u00f6ner har kommit oss till del.\n1:12 Ty vad vi kunna ber\u00f6mma oss av, och vad v\u00e5rt samvete b\u00e4r oss vittnesb\u00f6rd om, det \u00e4r att vi i denna v\u00e4rlden hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av k\u00f6ttslig vishet, utan av Guds n\u00e5d; s\u00e5 framf\u00f6r allt i v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till eder.\n1:13 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke n\u00e5got annat \u00e4n just vad I l\u00e4sen och v\u00e4l kunnen f\u00f6rst\u00e5. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo f\u00f6rst\u00e5\n1:14 vad I redan nu delvis f\u00f6rst\u00e5n om oss: att vi \u00e4ro eder ber\u00f6mmelse, likasom I \u00e4ren v\u00e5r ber\u00f6mmelse, p\u00e5 v\u00e5r Herre Jesu dag.\n1:15 Och i denna tillf\u00f6rsikt t\u00e4nkte jag komma f\u00f6rst till eder, f\u00f6r att I skullen f\u00e5 \u00e4nnu ett k\u00e4rleksbevis.\n1:16 Genom eder stad ville jag allts\u00e5 taga v\u00e4gen till Macedonien, och jag skulle sedan fr\u00e5n Macedonien \u00e5terigen komma till eder, f\u00f6r att d\u00e5 av eder utrustas f\u00f6r resan till Judeen.\n1:17 S\u00e5 t\u00e4nkte jag; och icke har jag v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r nu handlat i vankelmod? Eller pl\u00e4gar jag kanh\u00e4nda fatta mina beslut efter k\u00f6ttet, s\u00e5 att vad jag s\u00e4ger \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng \u00bbja, ja\u00bb och \u00bbnej, nej\u00bb?\n1:18 Ingalunda; s\u00e5 sant Gud \u00e4r trofast, vad vi tala till eder \u00e4r icke \u00bbja och nej\u00bb.\n1:19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke s\u00e5som \u00bbja och nej\u00bb, utan \u00bbja\u00bb har kommit i och genom honom.\n1:20 Ty Guds l\u00f6ften, s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro, hava i honom f\u00e5tt sitt \u00bbja\u00bb; d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5 de ock genom honom sitt \u00bbamen\u00bb, p\u00e5 det att Gud m\u00e5 bliva \u00e4rad genom oss.\n1:21 Men den som bef\u00e4ster oss s\u00e5v\u00e4l som eder i Kristus, och den som har smort oss, det \u00e4r Gud,\n1:22 han som har l\u00e5tit oss undf\u00e5 sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i v\u00e5ra hj\u00e4rtan.\n1:23 Jag kallar Gud till vittne \u00f6ver min sj\u00e4l, att det \u00e4r av skonsamhet mot eder som jag \u00e4nnu icke har kommit till Korint.\n1:24 (Detta s\u00e4ger jag icke, som om vi vore herrar \u00f6ver eder tro; fastmer \u00e4ro vi edra medarbetare till att bereda eder gl\u00e4dje, ty i tron st\u00e5n I fasta.)\n2:1 Jag satte mig n\u00e4mligen i sinnet att jag icke \u00e5ter skulle komma till eder med bedr\u00f6velse.\n2:2 Ty om jag bedr\u00f6vade eder, vem skulle d\u00e5 bereda mig gl\u00e4dje? M\u00e5nne n\u00e5gon annan \u00e4n den som genom mig hade blivit bedr\u00f6vad?\n2:3 Och vad jag skrev, det skrev jag, f\u00f6r att jag icke vid min ankomst skulle f\u00e5 bedr\u00f6velse fr\u00e5n dem som jag borde f\u00e5 gl\u00e4dje av. Ty jag har den tillf\u00f6rsikten till eder alla, att min gl\u00e4dje \u00e4r allas eder gl\u00e4dje.\n2:4 Och det var i stor n\u00f6d och hj\u00e4rte\u00e5ngest, under m\u00e5nga t\u00e5rar, som jag skrev till eder, icke f\u00f6r att I skullen bliva bedr\u00f6vade, utan f\u00f6r att I skullen f\u00f6rst\u00e5 den synnerliga k\u00e4rlek som jag har till eder.\n2:5 Men om en viss man har v\u00e5llat bedr\u00f6velse, s\u00e5 \u00e4r det icke s\u00e4rskilt mig han har bedr\u00f6vat, utan eder alla, i n\u00e5gon m\u00e5n -- f\u00f6r att jag nu icke skall tala f\u00f6r str\u00e4ngt.\n2:6 Nu \u00e4r det likv\u00e4l nog med den n\u00e4pst som han har f\u00e5tt mottaga fr\u00e5n de flesta bland eder.\n2:7 I m\u00e5n allts\u00e5 nu tv\u00e4rtom snarare f\u00f6rl\u00e5ta och tr\u00f6sta honom, s\u00e5 att han icke till \u00e4ventyrs g\u00e5r under genom sin alltf\u00f6r stora bedr\u00f6velse.\n2:8 D\u00e4rf\u00f6r uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att bem\u00f6ta honom med k\u00e4rlek.\n2:9 Ty n\u00e4r jag skrev, var det just f\u00f6r att f\u00e5 veta huru I skullen h\u00e5lla provet, huruvida I voren lydiga i allting.\n2:10 Den som I f\u00f6rl\u00e5ten n\u00e5got, honom f\u00f6rl\u00e5ter ock jag, likasom jag ocks\u00e5 f\u00f6rut, om jag har haft n\u00e5got att f\u00f6rl\u00e5ta, har inf\u00f6r Kristi ansikte f\u00f6rl\u00e5tit det f\u00f6r eder skull.\n2:11 Jag vill n\u00e4mligen icke att vi skola lida f\u00f6rf\u00e5ng av Satan; ty vad han har i sinnet, d\u00e4rom \u00e4ro vi icke i okunnighet.\n2:12 Jag kom till Troas f\u00f6r att f\u00f6rkunna evangelium om Kristus, och en d\u00f6rr till verksamhet i Herren \u00f6ppnades f\u00f6r mig;\n2:13 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke d\u00e4r min broder Titus. Jag tog d\u00e5 avsked av dem som voro d\u00e4r och begav mig till Macedonien.\n2:14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid f\u00f6r oss fram i segert\u00e5g och genom oss allest\u00e4des utbreder hans kunskaps v\u00e4llukt!\n2:15 Ty vi \u00e4ro en Kristi v\u00e4lluktande r\u00f6kelse inf\u00f6r Gud, b\u00e5de ibland dem som bliva fr\u00e4lsta och ibland dem som g\u00e5 f\u00f6rlorade.\n2:16 F\u00f6r dessa senare \u00e4ro vi en lukt fr\u00e5n d\u00f6d till d\u00f6d; f\u00f6r de f\u00f6rra \u00e4ro vi en lukt fr\u00e5n liv till liv. Vem \u00e4r nu skicklig h\u00e4rtill?\n2:17 Jo, vi f\u00f6rfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, s\u00e5som s\u00e5 m\u00e5nga andra g\u00f6ra; utan av rent sinne, drivna av Gud, f\u00f6rkunna vi ordet i Kristus, inf\u00f6r Gud.\n3:1 Begynna vi nu \u00e5ter att anbefalla oss sj\u00e4lva? Eller beh\u00f6va vi kanh\u00e4nda, s\u00e5som somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanh\u00e4nda ifr\u00e5n eder?\n3:2 Nej, I \u00e4ren sj\u00e4lva v\u00e5rt brev, ett brev som \u00e4r inskrivet i v\u00e5ra hj\u00e4rtan, k\u00e4nt och l\u00e4st av alla m\u00e4nniskor.\n3:3 Ty det \u00e4r uppenbart att I \u00e4ren ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bl\u00e4ck, utan med den levande Gudens Ande, icke p\u00e5 tavlor av sten, utan p\u00e5 tavlor av k\u00f6tt, p\u00e5 m\u00e4nniskohj\u00e4rtan.\n3:4 En s\u00e5dan tillf\u00f6rsikt hava vi genom Kristus till Gud.\n3:5 Icke som om vi av oss sj\u00e4lva vore skickliga att t\u00e4nka ut n\u00e5got, s\u00e5som komme det fr\u00e5n oss sj\u00e4lva, utan den skicklighet vi hava kommer fr\u00e5n Gud,\n3:6 som ocks\u00e5 har gjort oss skickliga till att vara tj\u00e4nare \u00e5t ett nytt f\u00f6rbund, ett som icke \u00e4r bokstav, utan \u00e4r ande; ty bokstaven d\u00f6dar, men Anden g\u00f6r levande.\n3:7 Om nu redan d\u00f6dens \u00e4mbete, som var med bokst\u00e4ver inristat p\u00e5 stenar, framtr\u00e4dde i h\u00e4rlighet, s\u00e5 att Israels barn icke kunde se p\u00e5 Moses' ansikte f\u00f6r hans ansiktes h\u00e4rlighets skull, vilken dock var f\u00f6rsvinnande,\n3:8 huru mycket st\u00f6rre h\u00e4rlighet skall d\u00e5 icke Andens \u00e4mbete hava!\n3:9 Ty om redan f\u00f6rd\u00f6melsens \u00e4mbete var h\u00e4rligt, s\u00e5 m\u00e5ste r\u00e4ttf\u00e4rdighetens \u00e4mbete \u00e4nnu mycket mer \u00f6verfl\u00f6da av h\u00e4rlighet.\n3:10 Ja, en s\u00e5 \u00f6versvinnlig h\u00e4rlighet har detta \u00e4mbete, att vad som f\u00f6rr hade h\u00e4rlighet h\u00e4r visar sig vara utan all h\u00e4rlighet.\n3:11 Ty om redan det som var f\u00f6rsvinnande framtr\u00e4dde i h\u00e4rlighet, s\u00e5 m\u00e5ste det som bliver best\u00e5ndande hava en \u00e4nnu mycket st\u00f6rre h\u00e4rlighet.\n3:12 D\u00e5 vi nu hava ett s\u00e5dant hopp, g\u00e5 vi helt \u00f6ppet till v\u00e4ga\n3:13 och g\u00f6ra icke s\u00e5som Moses, vilken h\u00e4ngde ett t\u00e4ckelse f\u00f6r sitt ansikte, s\u00e5 att Israels barn icke kunde se huru det som var f\u00f6rsvinnande tog en \u00e4nde.\n3:14 Men deras sinnen blevo f\u00f6rstockade. N\u00e4r det gamla f\u00f6rbundets skrifter f\u00f6rel\u00e4sas, h\u00e4nger ju \u00e4nnu i denna dag samma t\u00e4ckelse oborttaget kvar; ty f\u00f6rst i Kristus f\u00f6rsvinner det.\n3:15 Ja, \u00e4nnu i dag h\u00e4nger ett t\u00e4ckelse \u00f6ver deras hj\u00e4rtan, d\u00e5 Moses f\u00f6rel\u00e4ses.\n3:16 Men n\u00e4r de en g\u00e5ng omv\u00e4nda sig till Herren, tages t\u00e4ckelset bort.\n3:17 Och Herren \u00e4r Anden, och d\u00e4r Herrens Ande \u00e4r, d\u00e4r \u00e4r frihet.\n3:18 Men vi alla som med avh\u00f6ljt ansikte \u00e5terspegla Herrens h\u00e4rlighet, vi f\u00f6rvandlas till hans avbilder, i det vi stiga fr\u00e5n den ena h\u00e4rligheten till den andra, s\u00e5som n\u00e4r den Herre verkar, som sj\u00e4lv \u00e4r ande.\n4:1 D\u00e4rf\u00f6r, d\u00e5 vi nu, genom den barmh\u00e4rtighet som har vederfarits oss, hava detta \u00e4mbete, s\u00e5 f\u00e4lla vi icke modet.\n4:2 Nej, vi hava fr\u00e5nsagt oss allt skamligt hemlighetsv\u00e4sen och g\u00e5 icke illfundigt till v\u00e4ga, ej heller f\u00f6rfalska vi Guds ord, utan framl\u00e4gga \u00f6ppet sanningen och anbefalla oss s\u00e5, inf\u00f6r Gud, hos var m\u00e4nniskas samvete.\n4:3 Och om v\u00e5rt evangelium nu verkligen \u00e4r bortskymt av ett t\u00e4ckelse, s\u00e5 finnes det t\u00e4ckelset hos dem som g\u00e5 f\u00f6rlorade.\n4:4 Ty de otrognas sinnen har denna tids\u00e5lders gud s\u00e5 f\u00f6rblindat, att de icke se det sken som utg\u00e5r fr\u00e5n evangelium om Kristi, Guds egen avbilds, h\u00e4rlighet.\n4:5 Vi predika ju icke oss sj\u00e4lva, utan Kristus Jesus s\u00e5som Herre, och oss s\u00e5som tj\u00e4nare \u00e5t eder, f\u00f6r Jesu skull.\n4:6 Ty den Gud som sade: \u00bbLjus skall lysa fram ur m\u00f6rkret\u00bb, han \u00e4r den som har l\u00e5tit ljus g\u00e5 upp i v\u00e5ra hj\u00e4rtan, f\u00f6r att kunskapen om Guds h\u00e4rlighet, som str\u00e5lar fram i Kristi ansikte, skall kunna sprida sitt sken.\n4:7 Men denna skatt hava vi i lerk\u00e4rl, f\u00f6r att den \u00f6versvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke n\u00e5got som kommer fr\u00e5n oss.\n4:8 Vi \u00e4ro p\u00e5 allt s\u00e4tt i tr\u00e5ngm\u00e5l, dock icke utan utv\u00e4g; vi \u00e4ro r\u00e5dvilla, dock icke r\u00e5dl\u00f6sa;\n4:9 vi \u00e4ro f\u00f6rf\u00f6ljda, dock icke givna till spillo; vi \u00e4ro slagna till marken, dock icke f\u00f6rlorade.\n4:10 Alltid b\u00e4ra vi Jesu d\u00f6dsm\u00e4rken p\u00e5 v\u00e5r kropp, f\u00f6r att ocks\u00e5 Jesu liv skall bliva uppenbarat i v\u00e5r kropp.\n4:11 Ja, \u00e4nnu medan vi leva, \u00f6verl\u00e4mnas vi f\u00f6r Jesu skull best\u00e4ndigt \u00e5t d\u00f6den, p\u00e5 det att ock Jesu liv m\u00e5 bliva uppenbarat i v\u00e5rt d\u00f6dliga k\u00f6tt.\n4:12 S\u00e5 utf\u00f6r nu d\u00f6den sitt verk i oss, men i eder verkar livet.\n4:13 Men s\u00e5som det \u00e4r skrivet: \u00bbJag tror, d\u00e4rf\u00f6r talar jag ock\u00bb, s\u00e5 tro ocks\u00e5 vi, eftersom vi hava samma trons Ande; d\u00e4rf\u00f6r tala vi ock,\n4:14 ty vi veta att han som uppv\u00e4ckte Herren Jesus, han skall ock uppv\u00e4cka oss med Jesus och st\u00e4lla oss inf\u00f6r sig tillsammans med eder.\n4:15 Allt sker n\u00e4mligen f\u00f6r eder skull, p\u00e5 det att n\u00e5den, genom att komma allt flera till del, m\u00e5 bliva s\u00e5 mycket st\u00f6rre och verka en allt mer \u00f6verfl\u00f6dande tacks\u00e4gelse, Gud till \u00e4ra.\n4:16 D\u00e4rf\u00f6r f\u00e4lla vi icke modet; om ock v\u00e5r utv\u00e4rtes m\u00e4nniska f\u00f6rg\u00e5s, s\u00e5 f\u00f6rnyas likv\u00e4l v\u00e5r inv\u00e4rtes m\u00e4nniska dag efter dag.\n4:17 Ty v\u00e5r bedr\u00f6velse, som varar ett \u00f6gonblick och v\u00e4ger f\u00f6ga, bereder \u00e5t oss, i \u00f6versvinnligen rikt m\u00e5tt, en h\u00e4rlighet som v\u00e4ger \u00f6versvinnligen tungt och varar i evighet --\n4:18 \u00e5t oss som icke hava till \u00f6gonm\u00e4rke de ting som synas, utan dem som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid, med de som icke synas, de vara i evighet.\n5:1 Ty vi veta, att om v\u00e5r kroppshydda, v\u00e5r jordiska boning, nedbrytes, s\u00e5 hava vi en byggnad som kommer fr\u00e5n Gud, en boning som icke \u00e4r gjord med h\u00e4nder, en evig boning i himmelen.\n5:2 D\u00e4rf\u00f6r sucka vi ju ock av l\u00e4ngtan att f\u00e5 \u00f6verkl\u00e4da oss med v\u00e5r himmelska hydda;\n5:3 ty hava vi en g\u00e5ng ikl\u00e4tt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.\n5:4 Ja, vi som \u00e4nnu leva h\u00e4r i kroppshyddan, vi sucka och \u00e4ro betungade, eftersom vi skulle vilja undg\u00e5 att avkl\u00e4da oss och i st\u00e4llet f\u00e5 \u00f6verkl\u00e4da oss, s\u00e5 att det som \u00e4r d\u00f6dligt bleve uppslukat av livet.\n5:5 Och den som har berett oss till just detta, det \u00e4r Gud, som till en underpant har givit oss Anden.\n5:6 S\u00e5 \u00e4ro vi d\u00e5 alltid vid gott mod. Vi veta v\u00e4l att vi \u00e4ro borta ifr\u00e5n Herren, s\u00e5 l\u00e4nge vi \u00e4ro hemma i kroppen;\n5:7 ty vi vandra h\u00e4r i tro och icke i \u00e5sk\u00e5dning.\n5:8 Men vi \u00e4ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifr\u00e5n kroppen och komma hem till Herren.\n5:9 D\u00e4rf\u00f6r s\u00f6ka vi ock v\u00e5r \u00e4ra i att vara honom till behag, vare sig vi \u00e4ro hemma eller borta.\n5:10 Ty vi m\u00e5ste alla, s\u00e5dana vi \u00e4ro, tr\u00e4da fram inf\u00f6r Kristi domstol, f\u00f6r att var och en skall f\u00e5 igen sitt jordelivs g\u00e4rningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.\n5:11 D\u00e5 vi allts\u00e5 veta vad det \u00e4r att frukta Herren, s\u00f6ka vi att \u00bbvinna m\u00e4nniskor\u00bb, men f\u00f6r Gud \u00e4r det uppenbart hurudana vi \u00e4ro; och jag hoppas att det ocks\u00e5 \u00e4r uppenbart f\u00f6r edra samveten.\n5:12 Vi vilja nu ingalunda \u00e5ter anbefalla oss sj\u00e4lva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att ber\u00f6mma eder i fr\u00e5ga om oss, s\u00e5 att I haven n\u00e5got att svara dem som ber\u00f6mma sig av utv\u00e4rtes ting och icke av vad som \u00e4r i hj\u00e4rtat.\n5:13 Ty om vi hava varit \u00bbfr\u00e5n v\u00e5ra sinnen\u00bb, s\u00e5 har det varit i Guds tj\u00e4nst; om vi \u00e5ter \u00e4ro vid lugn besinning, s\u00e5 \u00e4r det eder till godo.\n5:14 Ty Kristi k\u00e4rlek tvingar oss, eftersom vi t\u00e4nka s\u00e5: en har d\u00f6tt f\u00f6r alla, allts\u00e5 hava de alla d\u00f6tt.\n5:15 Och han har d\u00f6tt f\u00f6r alla, p\u00e5 det att de som leva icke mer m\u00e5 leva f\u00f6r sig sj\u00e4lva, utan leva f\u00f6r honom som har d\u00f6tt och uppst\u00e5tt f\u00f6r dem.\n5:16 Allt ifr\u00e5n denna tid veta vi d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r v\u00e5r del icke av n\u00e5gon efter k\u00f6ttet. Och om vi \u00e4n efter k\u00f6ttet hade l\u00e4rt k\u00e4nna Kristus, s\u00e5 k\u00e4nna vi honom nu icke mer p\u00e5 det s\u00e4ttet.\n5:17 Allts\u00e5, om n\u00e5gon \u00e4r i Kristus, s\u00e5 \u00e4r han en ny skapelse. Det gamla \u00e4r f\u00f6rg\u00e5nget; se, n\u00e5got nytt har kommit!\n5:18 Men alltsammans kommer fr\u00e5n Gud, som har f\u00f6rsonat oss med sig sj\u00e4lv genom Kristus och givit \u00e5t oss f\u00f6rsoningens \u00e4mbete.\n5:19 Ty det var Gud som i Kristus f\u00f6rsonade v\u00e4rlden med sig sj\u00e4lv; han tillr\u00e4knar icke m\u00e4nniskorna deras synder, och han har betrott oss med f\u00f6rsoningens ord.\n5:20 \u00c5 Kristi v\u00e4gnar \u00e4ro vi allts\u00e5 s\u00e4ndebud; det \u00e4r Gud som f\u00f6rmanar genom oss. Vi bedja \u00e5 Kristi v\u00e4gnar: L\u00e5ten f\u00f6rsona eder med Gud.\n5:21 Den som icke visste av n\u00e5gon synd, honom har han f\u00f6r oss gjort till synd, p\u00e5 det att vi i honom m\u00e5 bliva r\u00e4ttf\u00e4rdighet fr\u00e5n Gud.\n6:1 Men s\u00e5som medarbetare f\u00f6rmana vi eder ock att icke s\u00e5 mottaga Guds n\u00e5d, att det bliver utan frukt.\n6:2 Han s\u00e4ger ju: \u00bbJag b\u00f6nh\u00f6r dig i behaglig tid, och jag hj\u00e4lper dig p\u00e5 fr\u00e4lsningens dag.\u00bb Se, nu \u00e4r den v\u00e4lbehagliga tiden; se, nu \u00e4r fr\u00e4lsningens dag.\n6:3 H\u00e4rvid vilja vi icke i n\u00e5got stycke vara till n\u00e5gon anst\u00f6t, p\u00e5 det att v\u00e5rt \u00e4mbete icke m\u00e5 bliva sm\u00e4dat.\n6:4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss s\u00e5som Guds tj\u00e4nare, i mycken st\u00e5ndaktighet, under bedr\u00f6velse och n\u00f6d och \u00e5ngest,\n6:5 under hugg och slag, under f\u00e5ngenskap och upprorslarm, under m\u00f6dor, vakor och sv\u00e4lt,\n6:6 i renhet, i kunskap, i t\u00e5lamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad k\u00e4rlek,\n6:7 med sanning i v\u00e5rt tal, med kraft fr\u00e5n Gud, med r\u00e4ttf\u00e4rdighetens vapen b\u00e5de i h\u00f6gra handen och i v\u00e4nstra,\n6:8 under \u00e4ra och sm\u00e4lek, under ont rykte och gott rykte, s\u00e5som villol\u00e4rare, d\u00e5 vi dock \u00e4ro sannf\u00e4rdiga,\n6:9 s\u00e5som ok\u00e4nda, fast\u00e4n vi \u00e4ro v\u00e4l k\u00e4nda, s\u00e5som d\u00f6ende, men se, vi leva, s\u00e5som tuktade, men likv\u00e4l icke till d\u00f6ds,\n6:10 s\u00e5som bedr\u00f6vade, men dock alltid glada, s\u00e5som fattiga, medan vi dock g\u00f6ra m\u00e5nga rika, s\u00e5som utblottade p\u00e5 allt, men likv\u00e4l \u00e4gande allt.\n6:11 Vi hava nu uppl\u00e5tit v\u00e5r mun och talat \u00f6ppet till eder, I korintier. V\u00e5rt hj\u00e4rta har vidgat sig f\u00f6r eder.\n6:12 Ja, det rum I haven i v\u00e5rt inre \u00e4r icke litet, men i edra hj\u00e4rtan \u00e4r allenast litet rum.\n6:13 Given oss d\u00e5 lika f\u00f6r lika -- om jag nu f\u00e5r tala s\u00e5som till barn -- ja, vidgen ocks\u00e5 I edra hj\u00e4rtan.\n6:14 G\u00e5n icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har v\u00e4l r\u00e4ttf\u00e4rdighet att skaffa med or\u00e4ttf\u00e4rdighet, eller vilken gemenskap har ljus med m\u00f6rker?\n6:15 Huru f\u00f6rlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?\n6:16 Eller huru l\u00e5ter ett Guds tempel f\u00f6rena sig med avgudar? Vi \u00e4ro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: \u00bbJag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.\u00bb\n6:17 Allts\u00e5: \u00bbG\u00e5n ut ifr\u00e5n dem och skiljen eder ifr\u00e5n dem, s\u00e4ger Herren; kommen icke vid det orent \u00e4r. D\u00e5 skall jag taga emot eder\n6:18 och vara en Fader f\u00f6r eder; och I skolen vara mina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, s\u00e4ger Herren, den Allsm\u00e4ktige.\u00bb\n7:1 D\u00e5 vi nu hava dessa l\u00f6ften, mina \u00e4lskade, s\u00e5 l\u00e5tom oss rena oss fr\u00e5n allt som befl\u00e4ckar vare sig k\u00f6tt eller ande, i det vi fullborda v\u00e5r helgelse i Guds fruktan.\n7:2 Bereden oss ett rum i edra hj\u00e4rtan; vi hava icke handlat or\u00e4tt mot n\u00e5gon, icke varit n\u00e5gon till skada, icke gjort n\u00e5gon n\u00e5got f\u00f6rf\u00e5ng. --\n7:3 Jag s\u00e4ger icke detta f\u00f6r att d\u00f6ma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i v\u00e5rt hj\u00e4rta, s\u00e5 att vi skola b\u00e5de d\u00f6 och leva med varandra.\n7:4 Stor \u00e4r den tillit som jag har till eder, mycket ber\u00f6mmer jag mig av eder; jag har f\u00e5tt hugnad i fullt m\u00e5tt och gl\u00e4dje i rikt \u00f6verfl\u00f6d, mitt i allt v\u00e5rt betryck.\n7:5 Ty v\u00e4l fingo vi till k\u00f6ttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro p\u00e5 allt s\u00e4tt i tr\u00e5ngm\u00e5l, utifr\u00e5n genom strider, inom oss genom farh\u00e5gor;\n7:6 men Gud, som tr\u00f6star dem som \u00e4ro betryckta, han tr\u00f6stade oss genom Titus' ankomst,\n7:7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock d\u00e4rigenom att han hade f\u00e5tt s\u00e5 mycken hugnad av eder. Han omtalade n\u00e4mligen f\u00f6r oss eder l\u00e4ngtan, eder klagan, eder iver i fr\u00e5ga om mig; och s\u00e5 gladde jag mig \u00e4nnu mer.\n7:8 Ty om jag ock bedr\u00f6vade eder genom mitt brev, s\u00e5 \u00e5ngrar jag nu icke detta. Nej, om jag f\u00f6rut \u00e5ngrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedr\u00f6vat eder, l\u00e5t vara allenast f\u00f6r en liten tid --\n7:9 s\u00e5 gl\u00e4der jag mig nu i st\u00e4llet, icke d\u00e4rf\u00f6r att I bleven bedr\u00f6vade, utan d\u00e4rf\u00f6r att eder bedr\u00f6velse l\u00e4nde eder till b\u00e4ttring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedr\u00f6vade, och I haven allts\u00e5 icke genom oss lidit n\u00e5gon skada.\n7:10 Ty den bedr\u00f6velse som \u00e4r efter Guds sinne kommer \u00e5stad en b\u00e4ttring som leder till fr\u00e4lsning, och som man icke \u00e5ngrar; men v\u00e4rldens bedr\u00f6velse kommer \u00e5stad d\u00f6d.\n7:11 Se, just detta, att I bleven bedr\u00f6vade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru m\u00e5nga urs\u00e4kter, huru stor f\u00f6rtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken l\u00e4ngtan, huru mycken iver, huru m\u00e5nga bestraffningar! P\u00e5 allt s\u00e4tt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det h\u00e4r g\u00e4ller. --\n7:12 Om jag skrev till eder, s\u00e5 skedde detta allts\u00e5 icke f\u00f6r den mans skull, som hade gjort or\u00e4tt, ej heller f\u00f6r den mans skull, som hade lidit or\u00e4tt, utan p\u00e5 det att edert nit f\u00f6r oss skulle bliva uppenbart bland eder sj\u00e4lva inf\u00f6r Gud.\n7:13 S\u00e5 hava vi nu f\u00e5tt hugnad. Och till den hugnad, som vi redan f\u00f6r egen del fingo, kom den \u00e4nnu mer \u00f6verfl\u00f6dande gl\u00e4dje som bereddes oss av den gl\u00e4dje Titus hade f\u00e5tt. Ty hans ande har f\u00e5tt vederkvickelse genom eder alla.\n7:14 Och om jag inf\u00f6r honom har ber\u00f6mt mig n\u00e5got i fr\u00e5ga om eder, s\u00e5 har jag icke kommit p\u00e5 skam d\u00e4rmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inf\u00f6r eder, s\u00e5 har ocks\u00e5 det som vi inf\u00f6r Titus hava sagt till eder ber\u00f6mmelse visat sig vara sanning.\n7:15 Och hans hj\u00e4rta \u00f6verfl\u00f6dar \u00e4nnu mer av k\u00e4rlek till eder, d\u00e5 han nu p\u00e5minner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och b\u00e4van.\n7:16 Jag gl\u00e4der mig \u00f6ver att jag, i allt vad eder ang\u00e5r, kan vara vid gott mod.\n8:1 Vi vilja meddela eder, k\u00e4re br\u00f6der, huru Guds n\u00e5d har verkat i Macedoniens f\u00f6rsamlingar.\n8:2 Fast\u00e4n de hava varit pr\u00f6vade av sv\u00e5r n\u00f6d, har deras \u00f6verfl\u00f6dande gl\u00e4dje, mitt under deras djupa fattigdom, s\u00e5 fl\u00f6dat \u00f6ver, att de av gott hj\u00e4rta hava givit rikliga g\u00e5vor.\n8:3 Ty de hava givit efter sin f\u00f6rm\u00e5ga, ja, \u00f6ver sin f\u00f6rm\u00e5ga, och det sj\u00e4lvmant; d\u00e4rom kan jag vittna.\n8:4 Mycket entr\u00e4get b\u00e5do de oss om den ynnesten att f\u00e5 vara med om underst\u00f6det \u00e5t de heliga.\n8:5 Och de g\u00e5vo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sj\u00e4lva g\u00e5vo de, f\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00e5t Herren, och s\u00e5 \u00e5t oss, genom Guds vilja.\n8:6 S\u00e5 kunde vi uppmana Titus att han skulle forts\u00e4tta s\u00e5som han hade begynt och f\u00f6ra j\u00e4mv\u00e4l detta k\u00e4rleksverk bland eder till fullbordan.\n8:7 Ja, d\u00e5 I nu utm\u00e4rken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsk\u00f6ns nit, i k\u00e4rlek, den k\u00e4rlek som av eder har blivit oss bevisad, s\u00e5 m\u00e5n I se till, att I ocks\u00e5 utm\u00e4rken eder i detta k\u00e4rleksverk.\n8:8 Detta s\u00e4ger jag dock icke s\u00e5som en befallning, utan d\u00e4rf\u00f6r att jag, genom att framh\u00e5lla andras nit, vill pr\u00f6va om ocks\u00e5 eder k\u00e4rlek \u00e4r \u00e4kta.\n8:9 I k\u00e4nnen ju v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, n\u00e5d, huru han, som var rik, likv\u00e4l blev fattig f\u00f6r eder skull, p\u00e5 det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.\n8:10 Det \u00e4r allenast ett r\u00e5d som jag h\u00e4rmed giver. Ty detta kan vara nyttigt f\u00f6r eder. I voren ju f\u00f6re de andra -- redan under f\u00f6rra \u00e5ret -- icke allenast n\u00e4r det g\u00e4llde att s\u00e4tta saken i verket, utan till och med n\u00e4r det g\u00e4llde att besluta sig f\u00f6r den.\n8:11 Fullborden nu ock edert verk, s\u00e5 att I, som voren s\u00e5 villiga att besluta det, j\u00e4mv\u00e4l, i m\u00e5n av edra tillg\u00e5ngar, f\u00f6ren det till fullbordan.\n8:12 Ty om den goda viljan \u00e4r f\u00f6r handen, s\u00e5 bliver den v\u00e4lbehaglig med de tillg\u00e5ngar den har och bed\u00f6mes ej efter vad den icke har.\n8:13 Ty meningen \u00e4r icke att andra skola hava l\u00e4ttnad och I sj\u00e4lva lida n\u00f6d. Nej, en utj\u00e4mning skall ske,\n8:14 s\u00e5 att edert \u00f6verfl\u00f6d denna g\u00e5ng kommer deras brist till hj\u00e4lp, f\u00f6r att en annan g\u00e5ng deras \u00f6verfl\u00f6d skall komma eder brist till hj\u00e4lp. S\u00e5 skall en utj\u00e4mning ske,\n8:15 efter skriftens ord: \u00bbDen som hade samlat mycket hade intet till \u00f6verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.\u00bb\n8:16 Gud vare tack, som ocks\u00e5 i Titus' hj\u00e4rta ingiver samma nit f\u00f6r eder.\n8:17 Ty han mottog villigt v\u00e5r uppmaning; ja, han var s\u00e5 nitisk, att han nu sj\u00e4lvmant far \u00e5stad till eder.\n8:18 Med honom s\u00e4nda vi ock h\u00e4r en broder som i alla v\u00e5ra f\u00f6rsamlingar prisas f\u00f6r sitt nit om evangelium;\n8:19 dessutom har han ock av f\u00f6rsamlingarna blivit utvald att vara v\u00e5r f\u00f6ljeslagare, n\u00e4r vi skola begiva oss \u00e5stad med den k\u00e4rleksg\u00e5va som nu genom v\u00e5r f\u00f6rsorg kommer till st\u00e5nd, Herren till \u00e4ra och s\u00e5som ett vittnesb\u00f6rd om v\u00e5r goda vilja.\n8:20 D\u00e4rmed vilja vi f\u00f6rebygga att man talar illa om oss, i vad som r\u00f6r det rikliga sammanskott som nu genom v\u00e5r f\u00f6rsorg kommer till st\u00e5nd.\n8:21 Ty vi vinnl\u00e4gga oss om vad som \u00e4r gott icke allenast inf\u00f6r Herren, utan ock inf\u00f6r m\u00e4nniskor.\n8:22 J\u00e4mte dessa s\u00e4nda vi en annan av v\u00e5ra br\u00f6der, vilkens nit vi ofta och i m\u00e5nga stycken hava funnit h\u00e5lla provet, och som nu p\u00e5 grund av sin stora tillit till eder \u00e4r \u00e4nnu mycket mer nitisk.\n8:23 Om jag nu har anbefallt Titus, s\u00e5 m\u00e5n I besinna att han \u00e4r min medbroder och min medarbetare till edert b\u00e4sta; och om jag har skrivit om andra v\u00e5ra br\u00f6der, s\u00e5 m\u00e5n I besinna att de \u00e4ro f\u00f6rsamlingss\u00e4ndebud och Kristi \u00e4ra.\n8:24 Given allts\u00e5 inf\u00f6r f\u00f6rsamlingarna bevis p\u00e5 eder k\u00e4rlek, och d\u00e4rmed ocks\u00e5 p\u00e5 sanningen av det som vi inf\u00f6r dem hava sagt till eder ber\u00f6mmelse.\n9:1 Om underst\u00f6det till de heliga \u00e4r det nu visserligen \u00f6verfl\u00f6digt att jag h\u00e4r skriver till eder;\n9:2 jag k\u00e4nner ju eder goda vilja, och av den pl\u00e4gar jag, i fr\u00e5ga om eder, ber\u00f6mma mig inf\u00f6r macedonierna, i det jag omtalar att Akaja \u00e4nda sedan f\u00f6rra \u00e5ret har varit redo, och att det \u00e4r just edert nit som har eggat s\u00e5 m\u00e5nga andra.\n9:3 Likv\u00e4l s\u00e4nder jag nu \u00e5stad dessa br\u00f6der, f\u00f6r att det som jag har sagt till eder ber\u00f6mmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, s\u00e5som jag f\u00f6rut har sagt, jag vill att I skolen vara redo.\n9:4 Eljest, om n\u00e5gra macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- f\u00f6r att icke s\u00e4ga I -- till \u00e4ventyrs komma p\u00e5 skam med v\u00e5r tillf\u00f6rsikt i denna sak.\n9:5 Jag har d\u00e4rf\u00f6r funnit det vara n\u00f6dv\u00e4ndigt att uppmana br\u00f6derna att i f\u00f6rv\u00e4g begiva sig till eder och f\u00f6rbereda den rikliga \u00bbv\u00e4lsignelseg\u00e5va\u00bb som I redan haven utlovat. De skola laga att denna \u00e4r tillreds s\u00e5som en riklig g\u00e5va, och icke s\u00e5som en g\u00e5va i njugghet.\n9:6 Besinnen detta: den som s\u00e5r sparsamt, han skall ock sk\u00f6rda sparsamt; men den som s\u00e5r rikligt, han skall ock sk\u00f6rda riklig v\u00e4lsignelse.\n9:7 Var och en give efter som han har k\u00e4nt sig manad i sitt hj\u00e4rta, icke med olust eller av tv\u00e5ng, ty \u00bbGud \u00e4lskar en glad givare\u00bb.\n9:8 Men Gud \u00e4r m\u00e4ktig att i \u00f6verfl\u00f6dande m\u00e5tt l\u00e5ta all n\u00e5d komma eder till del, s\u00e5 att I alltid i allo haven allt till fyllest och i \u00f6verfl\u00f6d kunnen giva till allt gott verk,\n9:9 efter skriftens ord: \u00bbHan utstr\u00f6r, han giver \u00e5t de fattiga, hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6rbliver evinnerligen.\u00bb\n9:10 Och han som giver s\u00e5ningsmannen \u00bbs\u00e4d till att s\u00e5 och br\u00f6d till att \u00e4ta\u00bb, han skall ock giva eder uts\u00e4det och l\u00e5ta det f\u00f6r\u00f6ka sig och skall bereda v\u00e4xt \u00e5t eder r\u00e4ttf\u00e4rdighets frukt.\n9:11 I skolen bliva s\u00e5 rika p\u00e5 allt, att I av gott hj\u00e4rta kunnen giva allahanda g\u00e5vor, vilka, n\u00e4r de \u00f6verl\u00e4mnas genom oss, skola framkalla tacks\u00e4gelse till Gud.\n9:12 Ty det underst\u00f6d, som kommer till st\u00e5nd genom denna eder tj\u00e4nst, skall icke allenast avhj\u00e4lpa de heligas brist, utan verka \u00e4nnu l\u00e5ngt mer genom att framkalla m\u00e5nga tacks\u00e4gelser till Gud.\n9:13 De skola n\u00e4mligen, d\u00e4rf\u00f6r att I visen eder s\u00e5 v\u00e4l h\u00e5lla provet i fr\u00e5ga om detta underst\u00f6d, komma att prisa Gud f\u00f6r att I med s\u00e5 lydaktigt sinne bek\u00e4nnen eder till Kristi evangelium och av s\u00e5 gott hj\u00e4rta visen dem och alla andra edert deltagande.\n9:14 De skola ock sj\u00e4lva bedja f\u00f6r eder och l\u00e4ngta efter eder, f\u00f6r den Guds n\u00e5ds skull, som i s\u00e5 \u00f6versvinnligen rikt m\u00e5tt besk\u00e4res eder.\n9:15 Ja, Gud vare tack f\u00f6r hans outs\u00e4gligt rika g\u00e5va!\n10:1 Jag Paulus sj\u00e4lv, som \u00bb\u00e4r s\u00e5 \u00f6dmjuk, n\u00e4r jag st\u00e5r ansikte mot ansikte med eder, men visar mig s\u00e5 modig mot eder, n\u00e4r jag \u00e4r l\u00e5ngt borta\u00bb, jag f\u00f6rmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet\n10:2 och beder eder se till, att jag icke, n\u00e4r jag en g\u00e5ng \u00e4r hos eder, m\u00e5ste \u00bbvisa mig modig\u00bb, i det jag helt of\u00f6rskr\u00e4ckt t\u00e4nker v\u00e5ga mig p\u00e5 somliga som mena att vi \u00bbvandra efter k\u00f6ttet\u00bb.\n10:3 Ty fast\u00e4n vi vandra i k\u00f6ttet, f\u00f6ra vi dock icke en strid efter k\u00f6ttet.\n10:4 V\u00e5ra stridsvapen \u00e4ro n\u00e4mligen icke av k\u00f6ttslig art; de \u00e4ro tv\u00e4rtom s\u00e5 m\u00e4ktiga inf\u00f6r Gud, att de kunna bryta ned f\u00e4sten.\n10:5 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags h\u00f6ga b\u00e5lverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till f\u00e5nga och l\u00e4gga dem under Kristi lydnad.\n10:6 Och n\u00e4r lydnaden fullt har kommit till v\u00e4ldet bland eder, d\u00e5 \u00e4ro vi redo att n\u00e4psa all olydnad.\n10:7 Sen d\u00e5 vad som ligger \u00f6ppet f\u00f6r allas \u00f6gon. Om n\u00e5gon i sitt sinne \u00e4r viss om att han h\u00f6r Kristus till, s\u00e5 m\u00e5 han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han sj\u00e4lv h\u00f6r Kristus till, lika visst g\u00f6ra ocks\u00e5 vi det.\n10:8 Och om jag \u00e4n n\u00e5got h\u00e4rut\u00f6ver ber\u00f6mmer mig, d\u00e5 nu fr\u00e5ga \u00e4r om v\u00e5r myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- s\u00e5 skall jag dock icke komma p\u00e5 skam d\u00e4rmed.\n10:9 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast t\u00e4nkte skr\u00e4mma eder.\n10:10 Ty man s\u00e4ger ju: \u00bbHans brev \u00e4ro v\u00e4l myndiga och str\u00e4nga, men n\u00e4r han kommer sj\u00e4lv, upptr\u00e4der han utan kraft, och p\u00e5 hans ord aktar ingen.\u00bb\n10:11 Den som s\u00e4ger s\u00e5dant, han m\u00e5 emellertid g\u00f6ra sig beredd p\u00e5 att s\u00e5dana som vi \u00e4ro i orden, genom v\u00e5ra brev, n\u00e4r vi \u00e4ro fr\u00e5nvarande, s\u00e5dana skola vi ock visa oss i g\u00e4rningarna, n\u00e4r vi \u00e4ro n\u00e4rvarande.\n10:12 Ty vi \u00e4ro icke nog dristiga att r\u00e4kna oss till eller j\u00e4mf\u00f6ra oss med somliga som giva sig sj\u00e4lva gott vitsord, men som \u00e4ro utan f\u00f6rst\u00e5nd, i det att de m\u00e4ta sig allenast efter sig sj\u00e4lva och j\u00e4mf\u00f6ra sig allenast med sig sj\u00e4lva.\n10:13 Vi f\u00f6r v\u00e5r del vilja icke ber\u00f6mma oss till \u00f6verm\u00e5tt, utan allenast efter m\u00e5ttet av det omr\u00e5de som Gud tillm\u00e4tte \u00e5t oss, n\u00e4r han best\u00e4mde att vi skulle n\u00e5 fram j\u00e4mv\u00e4l till eder.\n10:14 Ty vi str\u00e4cka oss icke utom v\u00e5rt omr\u00e5de, s\u00e5som n\u00e5dde vi icke r\u00e4tteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram j\u00e4mv\u00e4l till eder.\n10:15 N\u00e4r vi s\u00e4ga detta, ber\u00f6mma vi oss icke till \u00f6verm\u00e5tt, icke av andras arbete. Men v\u00e4l hava vi det hoppet, att i samma m\u00e5n som eder tro v\u00e4xer till, vi inom det omr\u00e5de som har tillfallit oss skola bland eder vinna framg\u00e5ng, i s\u00e5 \u00f6verfl\u00f6dande m\u00e5tt,\n10:16 att vi ocks\u00e5 f\u00e5 f\u00f6rkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett omr\u00e5de som tillh\u00f6r andra, ber\u00f6mma oss i fr\u00e5ga om det som redan d\u00e4r \u00e4r utr\u00e4ttat.\n10:17 Men \u00bbden som vill ber\u00f6mma sig, han ber\u00f6mme sig av Herren\u00bb.\n10:18 Ty icke den h\u00e5ller provet, som giver sig sj\u00e4lv gott vitsord, utan den som Herren giver s\u00e5dant vitsord.\n11:1 Jag skulle \u00f6nska att I villen hava f\u00f6rdrag med mig, om jag nu talar n\u00e5got litet efter d\u00e5rars s\u00e4tt. Dock, I haven helt visst f\u00f6rdrag med mig.\n11:2 Ty jag nit\u00e4lskar f\u00f6r eder s\u00e5som Gud nit\u00e4lskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, f\u00f6r att kunna st\u00e4lla fram inf\u00f6r honom en ren jungfru.\n11:3 Men jag fruktar att s\u00e5som ormen i sin illfundighet bedrog Eva, s\u00e5 skola till \u00e4ventyrs ocks\u00e5 edra sinnen f\u00f6rd\u00e4rvas och dragas ifr\u00e5n den uppriktiga troheten mot Kristus.\n11:4 Om n\u00e5gon kommer och predikar en annan Jesus, \u00e4n den vi hava predikat, eller om I undf\u00e5n ett annat slags ande, \u00e4n den I f\u00f6rut haven undf\u00e5tt, eller ett annat slags evangelium, \u00e4n det I f\u00f6rut haven mottagit, d\u00e5 f\u00f6rdragen I ju s\u00e5dant alltf\u00f6r v\u00e4l.\n11:5 Jag menar nu att jag icke i n\u00e5got stycke st\u00e5r tillbaka f\u00f6r dessa s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6ga \u00bbapostlar\u00bb.\n11:6 Om jag \u00e4n \u00e4r of\u00f6rfaren i talkonsten, s\u00e5 \u00e4r jag det likv\u00e4l icke i fr\u00e5ga om kunskap. Tv\u00e4rtom, vi hava p\u00e5 allt s\u00e4tt, i alla stycken, lagt v\u00e5r kunskap i dagen inf\u00f6r eder.\n11:7 Eller var det v\u00e4l en synd jag begick, n\u00e4r jag f\u00f6r intet f\u00f6rkunnade Guds evangelium f\u00f6r eder och s\u00e5lunda \u00f6dmjukade mig, p\u00e5 det att I skullen bliva upph\u00f6jda?\n11:8 Andra f\u00f6rsamlingar plundrade jag, i det jag, f\u00f6r att kunna tj\u00e4na eder, tog l\u00f6n av dem.\n11:9 Och n\u00e4r jag under min vistelse hos eder led brist, l\u00e5g jag \u00e4nd\u00e5 ingen till last; ty den brist jag led avhj\u00e4lptes av br\u00f6derna, n\u00e4r de kommo fr\u00e5n Macedonien. Ja, p\u00e5 allt s\u00e4tt aktade jag mig f\u00f6r att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig d\u00e4rf\u00f6r.\n11:10 S\u00e5 visst som Kristi sannf\u00e4rdighet \u00e4r i mig, den ber\u00f6mmelsen skall icke f\u00e5 tagas ifr\u00e5n mig i Akajas bygder.\n11:11 Varf\u00f6r? M\u00e5nne d\u00e4rf\u00f6r att jag icke \u00e4lskar eder? Gud vet att jag s\u00e5 g\u00f6r.\n11:12 Och vad jag nu g\u00f6r, det skall jag ock framgent g\u00f6ra, f\u00f6r att de som trakta efter tillf\u00e4lle att bliva likst\u00e4llda med oss i fr\u00e5ga om ber\u00f6mmelse skola genom mig ber\u00f6vas tillf\u00e4llet d\u00e4rtill.\n11:13 Ty de m\u00e4nnen \u00e4ro falska apostlar, oredliga arbetare, som f\u00f6rskapa sig till Kristi apostlar.\n11:14 Och detta \u00e4r icke att undra p\u00e5. Satan sj\u00e4lv f\u00f6rskapar sig ju till en ljusets \u00e4ngel.\n11:15 Det \u00e4r d\u00e5 icke n\u00e5got m\u00e4rkligt, om j\u00e4mv\u00e4l hans tj\u00e4nare s\u00e5 f\u00f6rskapa sig, att de likna r\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nare. Men deras \u00e4nde skall svara emot deras g\u00e4rningar.\n11:16 \u00c5ter s\u00e4ger jag: Ingen m\u00e5 mena att jag \u00e4r en d\u00e5re; men om jag vore det, s\u00e5 m\u00e5n I \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lla till godo med mig -- l\u00e5t vara s\u00e5som med en d\u00e5re -- s\u00e5 att ock jag f\u00e5r ber\u00f6mma mig n\u00e5got litet.\n11:17 Vad jag talar, d\u00e5 jag nu med s\u00e5dan tillf\u00f6rsikt ber\u00f6mmer mig, det talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter d\u00e5rars s\u00e4tt.\n11:18 D\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga ber\u00f6mma sig p\u00e5 k\u00f6ttsligt vis, vill ock jag ber\u00f6mma mig;\n11:19 I haven ju g\u00e4rna f\u00f6rdrag med d\u00e5rar, I som sj\u00e4lva \u00e4ren s\u00e5 kloka.\n11:20 I f\u00f6rdragen ju, om man tr\u00e4lbinder eder, om man utsuger eder, om man f\u00e5ngar eder, om man f\u00f6rh\u00e4ver sig \u00f6ver eder, om man sl\u00e5r eder i ansiktet.\n11:21 Till v\u00e5r skam m\u00e5ste jag tillst\u00e5 att vi f\u00f6r v\u00e5r del hava \u00bbvarit f\u00f6r svaga\u00bb till s\u00e5dant. Men eljest, vadhelst andra kunna g\u00f6ra sig stora med, det kan ocks\u00e5 jag g\u00f6ra mig stor med -- om jag nu f\u00e5r tala efter d\u00e5rars s\u00e4tt.\n11:22 \u00c4ro de hebr\u00e9er, s\u00e5 \u00e4r jag det ock. \u00c4ro de israeliter, s\u00e5 \u00e4r jag det ock. \u00c4ro de Abrahams s\u00e4d, s\u00e5 \u00e4r jag det ock.\n11:23 \u00c4ro de Kristi tj\u00e4nare, s\u00e5 \u00e4r jag det \u00e4nnu mer -- om jag nu f\u00e5r tala s\u00e5som vore jag en d\u00e5re. Jag har haft mer arbete, oftare varit i f\u00e4ngelse, f\u00e5tt hugg och slag till \u00f6verfl\u00f6d, varit i d\u00f6dsn\u00f6d m\u00e5nga g\u00e5nger.\n11:24 Av judarna har jag fem g\u00e5nger f\u00e5tt fyrtio slag, p\u00e5 ett n\u00e4r.\n11:25 Tre g\u00e5nger har jag blivit piskad med sp\u00f6n, en g\u00e5ng har jag blivit stenad, tre g\u00e5nger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring p\u00e5 djupa havet.\n11:26 Jag har ofta m\u00e5st vara ute p\u00e5 resor; jag har utst\u00e5tt faror p\u00e5 floder, faror bland r\u00f6vare, faror genom landsm\u00e4n, faror genom hedningar, faror i st\u00e4der, faror i \u00f6knar, faror p\u00e5 havet, faror bland falska br\u00f6der --\n11:27 allt under arbete och m\u00f6da, under m\u00e5ngfaldiga vakor, under hunger och t\u00f6rst, under sv\u00e4lt titt och ofta, under k\u00f6ld och nakenhet.\n11:28 Och till allt annat kommer det, att jag var dag \u00e4r \u00f6verlupen, d\u00e5 jag m\u00e5ste hava omsorg om alla f\u00f6rsamlingarna.\n11:29 Vem \u00e4r svag, utan att ocks\u00e5 jag bliver svag? Vem kommer p\u00e5 fall, utan att jag bliver uppt\u00e4nd? --\n11:30 Om jag nu m\u00e5ste ber\u00f6mma mig, s\u00e5 vill jag ber\u00f6mma mig av min svaghet.\n11:31 Herren Jesu Gud och Fader, han som \u00e4r h\u00f6gtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.\n11:32 I Damaskus l\u00e4t konung Aretas' st\u00e5th\u00e5llare s\u00e4tta ut vakt vid damaskenernas stad f\u00f6r att gripa mig;\n11:33 och jag m\u00e5ste i en korg sl\u00e4ppas ned genom en \u00f6ppning p\u00e5 muren och kom s\u00e5 undan hans h\u00e4nder.\n12:1 Jag m\u00e5ste ytterligare ber\u00f6mma mig. V\u00e4l \u00e4r s\u00e5dant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava besk\u00e4rts mig av Herren.\n12:2 Jag vet om en man som \u00e4r i Kristus, att han f\u00f6r fjorton \u00e5r sedan blev uppryckt \u00e4nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig m\u00e5tto, eller om han var skild fr\u00e5n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.\n12:3 Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig m\u00e5tto, eller om han var skild fr\u00e5n sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --\n12:4 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick h\u00f6ra outs\u00e4gliga ord, s\u00e5dana som det icke \u00e4r lovligt f\u00f6r en m\u00e4nniska att uttala.\n12:5 I fr\u00e5ga om den mannen vill jag ber\u00f6mma mig, men i fr\u00e5ga om mig sj\u00e4lv vill jag icke ber\u00f6mma mig, om icke av min svaghet.\n12:6 Visserligen skulle jag icke vara en d\u00e5re, om jag ville ber\u00f6mma mig sj\u00e4lv, ty det vore sanning som jag d\u00e5 skulle tala; men likv\u00e4l avh\u00e5ller jag mig d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6r att ingen skall hava h\u00f6gre tankar om mig \u00e4n sk\u00e4ligt \u00e4r, efter vad han ser hos mig eller h\u00f6r av mig.\n12:7 Och f\u00f6r att jag icke skall f\u00f6rh\u00e4va mig p\u00e5 grund av mina \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6ga uppenbarelser, har jag f\u00e5tt en t\u00f6rntagg i mitt k\u00f6tt, en Satans \u00e4ngel, som skall sl\u00e5 mig i ansiktet, f\u00f6r att jag icke skall f\u00f6rh\u00e4va mig.\n12:8 Att denne m\u00e5tte vika ifr\u00e5n mig, d\u00e4rom har jag tre g\u00e5nger bett till Herren.\n12:9 Men Herren har sagt till mig; \u00bbMin n\u00e5d \u00e4r dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.\u00bb D\u00e4rf\u00f6r vill jag hellre med gl\u00e4dje ber\u00f6mma mig av min svaghet, p\u00e5 det att Kristi kraft m\u00e5 komma och vila \u00f6ver mig.\n12:10 Ja, d\u00e4rf\u00f6r finner jag behag i svaghet, i misshandling, i n\u00f6d, i f\u00f6rf\u00f6ljelse, i \u00e5ngest f\u00f6r Kristi skull; ty n\u00e4r jag \u00e4r svag, d\u00e5 \u00e4r jag stark.\n12:11 S\u00e5 har jag nu gjort mig till en d\u00e5re; I haven sj\u00e4lva n\u00f6dgat mig d\u00e4rtill. Jag hade ju bort f\u00e5 gott vitsord av eder; ty om jag \u00e4n \u00e4r ett intet, s\u00e5 har jag dock icke i n\u00e5got stycke st\u00e5tt tillbaka f\u00f6r dessa s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6ga \u00bbapostlar\u00bb.\n12:12 De g\u00e4rningar som \u00e4ro en apostels k\u00e4nnem\u00e4rken hava ock med all uth\u00e5llighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftg\u00e4rningar.\n12:13 Och haven I v\u00e4l i n\u00e5got stycke blivit tillbakasatta f\u00f6r de andra f\u00f6rsamlingarna? Dock, kanh\u00e4nda i det stycket, att jag f\u00f6r min del icke har legat eder till last? Den of\u00f6rr\u00e4tten m\u00e5n I d\u00e5 f\u00f6rl\u00e5ta mig.\n12:14 Se, det \u00e4r nu tredje g\u00e5ngen som jag st\u00e5r redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert s\u00f6ker jag, utan eder sj\u00e4lva. Och barnen \u00e4ro ju icke pliktiga att spara \u00e5t f\u00f6r\u00e4ldrarna, utan f\u00f6r\u00e4ldrarna \u00e5t barnen.\n12:15 Och f\u00f6r min del vill jag g\u00e4rna f\u00f6r edra sj\u00e4lar b\u00e5de offra vad jag \u00e4ger och l\u00e5ta mig sj\u00e4lv offras hel och h\u00e5llen. Om jag nu s\u00e5 h\u00f6gt \u00e4lskar eder, skall jag v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r bliva mindre \u00e4lskad?\n12:16 Dock, det kunde ju vara s\u00e5, att jag visserligen icke sj\u00e4lv hade betungat eder, men att jag p\u00e5 en listig omv\u00e4g hade f\u00e5ngat eder, jag som \u00e4r s\u00e5 illfundig.\n12:17 Har jag d\u00e5 verkligen, genom n\u00e5gon av dem som jag har s\u00e4nt till eder, berett mig n\u00e5gon or\u00e4tt vinning av eder?\n12:18 Sant \u00e4r att jag bad Titus fara och s\u00e4nde med honom den andre brodern. Men icke har v\u00e4l Titus berett mig n\u00e5gon or\u00e4tt vinning av eder? Hava vi icke b\u00e5da vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke b\u00e5da g\u00e5tt i samma fotsp\u00e5r?\n12:19 Nu torden I redan l\u00e4nge hava menat att det \u00e4r inf\u00f6r eder som vi f\u00f6rsvara oss. Nej, det \u00e4r inf\u00f6r Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans f\u00f6r att uppbygga eder, I \u00e4lskade.\n12:20 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till \u00e4ventyrs icke skall finna eder s\u00e5dana som jag skulle \u00f6nska, och att jag sj\u00e4lv d\u00e5 av eder skall befinnas vara s\u00e5dan som I icke skullen \u00f6nska. Jag fruktar att till \u00e4ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, f\u00f6rtal, skvaller, uppbl\u00e5sthet och oordning r\u00e5da bland eder.\n12:21 Ja, jag fruktar att min Gud skall l\u00e5ta mig vid min ankomst \u00e5ter bliva f\u00f6r\u00f6dmjukad genom eder, och att jag skall f\u00e5 s\u00f6rja \u00f6ver m\u00e5nga av dem som f\u00f6rut hava syndat, och som \u00e4nnu icke hava k\u00e4nt \u00e5nger \u00f6ver den orenhet och otukt och l\u00f6saktighet som de hava \u00f6vat.\n13:1 Det \u00e4r nu tredje g\u00e5ngen som jag skall komma till eder; \u00bbefter tv\u00e5 eller tre vittnens utsago skall var sak avg\u00f6ras\u00bb.\n13:2 Till dem som f\u00f6rut hava syndat och till alla de andra har jag redan i f\u00f6rv\u00e4g sagt, och jag s\u00e4ger nu \u00e5ter i f\u00f6rv\u00e4g -- nu d\u00e5 jag \u00e4r borta ifr\u00e5n eder, likasom f\u00f6rut d\u00e5 jag f\u00f6r andra g\u00e5ngen var hos eder -- att jag icke skall visa n\u00e5gon skonsamhet, n\u00e4r jag kommer igen.\n13:3 I viljen ju hava ett bevis f\u00f6r att det \u00e4r Kristus som talar i mig, han som icke \u00e4r svag mot eder, utan \u00e4r stark bland eder.\n13:4 Ty om han \u00e4n blev korsf\u00e4st i f\u00f6ljd av svaghet, s\u00e5 lever han dock av Guds kraft. Ocks\u00e5 vi \u00e4ro ju svaga i honom, men av Guds kraft skola vi leva med honom och bevisa det p\u00e5 eder.\n13:5 Rannsaken eder sj\u00e4lva, huruvida I \u00e4ren i tron, ja, pr\u00f6ven eder sj\u00e4lva. Eller k\u00e4nnen I icke med eder sj\u00e4lva att Jesus Kristus \u00e4r i eder? Varom icke, s\u00e5 h\u00e5llen I ej provet.\n13:6 Att vi f\u00f6r v\u00e5r del icke \u00e4ro av dem som ej h\u00e5lla provet, det hoppas jag att I skolen f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna.\n13:7 Men vi bedja till Gud att I icke m\u00e5n g\u00f6ra n\u00e5got ont, detta icke f\u00f6r att vi \u00e5 v\u00e5r sida skola synas h\u00e5lla provet, utan f\u00f6r att I sj\u00e4lva verkligen skolen g\u00f6ra vad gott \u00e4r. Sedan m\u00e5 vi \u00e5 v\u00e5r sida g\u00e4rna anses icke h\u00e5lla provet.\n13:8 Ty icke mot sanningen, utan allenast f\u00f6r sanningen f\u00f6rm\u00e5 vi n\u00e5got.\n13:9 Och vi gl\u00e4dja oss, n\u00e4r vi \u00e4ro svaga, men I \u00e4ren starka. Just detta bedja vi ocks\u00e5 om, att I m\u00e5n alltmer fullkomnas.\n13:10 Och medan jag \u00e4nnu \u00e4r borta ifr\u00e5n eder, skriver jag detta, f\u00f6r att jag icke, n\u00e4r jag \u00e4r hos eder, skall n\u00f6dgas upptr\u00e4da med str\u00e4nghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig, till att uppbygga och icke till att nedbryta.\n13:11 F\u00f6r \u00f6vrigt, mina br\u00f6der, varen glada, l\u00e5ten fullkomna eder, l\u00e5ten f\u00f6rmana eder, varen ens till sinnes, h\u00e5llen frid; d\u00e5 skall k\u00e4rlekens och fridens Gud vara med eder.\n13:12 H\u00e4lsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga h\u00e4lsa eder.\n13:13 Herrens, Jesu Kristi, n\u00e5d och Guds k\u00e4rlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla.","title":"Swedish Bible: 2 Corinthians","type":"page"}