{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/dan.htm","path":"bib/wb/swe/dan.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/dan.htm","text":"1:1 I Jojakims, Juda konungs, tredje regerings\u00e5r kom Nebukadnessar, konungen i Babel, mot Jerusalem och bel\u00e4grade det.\n1:2 Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s\u00e5 ock en del av k\u00e4rlen i Guds hus; och han f\u00f6rde dem till Sinears land, in i sin guds hus. Och k\u00e4rlen f\u00f6rde han in i sin guds skattkammare.\n1:3 Och konungen befallde Aspenas, sin \u00f6verste hovman, att han skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig sl\u00e4kt eller av f\u00f6rn\u00e4m b\u00f6rd,\n1:4 s\u00e5dana som icke hade n\u00e5got lyte, utan voro fagra att sk\u00e5da och utrustade med f\u00f6rst\u00e5nd till att inh\u00e4mta allt slags visdom, kloka och l\u00e4raktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tj\u00e4na i konungens palats; dem skulle han l\u00e5ta undervisa i kald\u00e9ernas skrift och tungom\u00e5l.\n1:5 Och konungen best\u00e4mde \u00e5t dem ett visst underh\u00e5ll f\u00f6r var dag, av konungens egen mat och av det vin han sj\u00e4lv drack, och befallde att man skulle uppfostra dem i tre \u00e5r; n\u00e4r den tiden vore f\u00f6rliden, skulle de f\u00e5 g\u00f6ra tj\u00e4nst hos konungen.\n1:6 Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda barn.\n1:7 Men \u00f6verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.\n1:8 Men Daniel l\u00e4t sig angel\u00e4get vara att icke orena sig med konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad \u00f6verste hovmannen att han icke skulle n\u00f6dgas orena sig.\n1:9 Och Gud l\u00e4t Daniel finna n\u00e5d och barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r \u00f6verste hovmannen.\n1:10 Men \u00f6verste hovmannen sade till Daniel: \u00bbJag fruktar att min herre, konungen, som har best\u00e4llt om eder mat och dryck, d\u00e5 skall finna edra ansikten magrare \u00e4n de ynglingars som \u00e4ro j\u00e4mn\u00e5riga med eder, och att I s\u00e5 skolen draga skuld \u00f6ver mitt huvud inf\u00f6r konungen.\u00bb\n1:11 D\u00e5 sade Daniel till hovm\u00e4staren som av \u00f6verste hovmannen hade blivit satt till att hava uppsikt \u00f6ver Daniel, Hananja, Misael och Asarja:\n1:12 \u00bbG\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k med dina tj\u00e4nare i tio dagar, och l\u00e5t giva oss gr\u00f6nsaker att \u00e4ta och vatten att dricka.\n1:13 Sedan m\u00e5 du j\u00e4mf\u00f6ra v\u00e5rt utseende med de ynglingars som hava \u00e4tit av konungens mat; och efter vad du d\u00e5 anser m\u00e5 du g\u00f6ra med dina tj\u00e4nare.\u00bb\n1:14 Och han lyssnade till denna deras beg\u00e4ran och gjorde ett f\u00f6rs\u00f6k med dem i tio dagar.\n1:15 Och efter de tio dagarnas f\u00f6rlopp befunnos de vara fagrare att sk\u00e5da och stadda vid b\u00e4ttre hull \u00e4n alla de ynglingar som hade \u00e4tit av konungens mat.\n1:16 D\u00e5 l\u00e4t hovm\u00e4staren dem allt fortfarande slippa den mat som hade varit best\u00e4md f\u00f6r dem och det vin som de skulle hava druckit, och gav dem gr\u00f6nsaker.\n1:17 \u00c5t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt slags skrift och visdom; och Daniel fick f\u00f6rst\u00e5nd p\u00e5 alla slags syner och dr\u00f6mmar.\n1:18 Och n\u00e4r den tid var f\u00f6rliden, efter vilken de, enligt konungens befallning, skulle f\u00f6ras fram f\u00f6r honom, blevo de av \u00f6verste hovmannen f\u00f6rda inf\u00f6r Nebukadnessar\n1:19 N\u00e4r d\u00e5 konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som kunde f\u00f6rliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de fingo s\u00e5 g\u00f6ra tj\u00e4nst hos konungen.\n1:20 Och n\u00e4rhelst konungen tillfr\u00e5gade dem i en sak som fordrade vishet i f\u00f6rst\u00e5ndet, fann han dem vara tio g\u00e5nger klokare \u00e4n n\u00e5gon av de sp\u00e5m\u00e4n och besv\u00e4rjare som funnos i hela hans rike.\n1:21 Och Daniel fortfor s\u00e5 intill konung Kores' f\u00f6rsta regerings\u00e5r.\n2:1 I sitt andra regerings\u00e5r hade Nebukadnessar dr\u00f6mmar av vilka han blev orolig till sinnes, och s\u00f6mnen vek bort ifr\u00e5n honom.\n2:2 D\u00e5 l\u00e4t konungen tillkalla sina sp\u00e5m\u00e4n, besv\u00e4rjare, trollkarlar och kald\u00e9er, f\u00f6r att de skulle giva konungen till k\u00e4nna vad han hade dr\u00f6mt, och de kommo och tr\u00e4dde fram f\u00f6r konungen.\n2:3 Och konungen sade till dem: \u00bbJag har haft en dr\u00f6m, och jag \u00e4r orolig till sinnes och ville veta vad jag har dr\u00f6mt.\u00bb\n2:4 D\u00e5 talade kald\u00e9erna till konungen p\u00e5 arameiska: \u00bbM\u00e5 du leva evinnerligen, o konung! F\u00f6rt\u00e4lj dr\u00f6mmen f\u00f6r dina tj\u00e4nare, s\u00e5 skola vi meddela uttydningen.\u00bb\n2:5 Konungen svarade och sade till kald\u00e9erna: \u00bbNej, mitt oryggliga beslut \u00e4r, att om I icke s\u00e4gen mig dr\u00f6mmen och dess uttydning, skolen I huggas i stycken, och edra hus skola g\u00f6ras till platser f\u00f6r orenlighet.\n2:6 Men om I meddelen dr\u00f6mmen och dess uttydning, s\u00e5 skolen I f\u00e5 g\u00e5vor och sk\u00e4nker och stor \u00e4ra av mig. Meddelen mig allts\u00e5 nu dr\u00f6mmen och dess uttydning.\u00bb\n2:7 De svarade f\u00f6r andra g\u00e5ngen och sade: \u00bbKonungen m\u00e5 f\u00f6rt\u00e4lja dr\u00f6mmen f\u00f6r sina tj\u00e4nare, s\u00e5 skola vi meddela uttydningen.\u00bb\n2:8 Konungen svarade och sade: \u00bbJag m\u00e4rker nogsamt att I viljen vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut \u00e4r oryggligt,\n2:9 att om I icke s\u00e4gen mig dr\u00f6mmen, domen \u00f6ver eder icke kan bliva annat \u00e4n en. Ja, I haven kommit \u00f6verens om att inf\u00f6r mig f\u00f6ra l\u00f6gnaktigt och bedr\u00e4gligt tal, i hopp att tiderna skola f\u00f6r\u00e4ndra sig. S\u00e4gen mig allts\u00e5 nu vad jag har dr\u00f6mt, s\u00e5 m\u00e4rker jag att I ock kunnen meddela mig uttydningen d\u00e4rp\u00e5.\u00bb\n2:10 D\u00e5 svarade kald\u00e9erna konungen och sade: \u00bbDet finnes ingen m\u00e4nniska p\u00e5 jorden, som f\u00f6rm\u00e5r meddela konungen det som han vill veta; aldrig har ju heller n\u00e5gon konung, huru stor och m\u00e4ktig han \u00e4n var, beg\u00e4rt s\u00e5dant som detta av n\u00e5gon sp\u00e5man eller besv\u00e4rjare eller kald\u00e9.\n2:11 Ty det som konungen beg\u00e4r \u00e4r alltf\u00f6r sv\u00e5rt, och ingen finnes, som kan meddela konungen det, f\u00f6rutom gudarna; och de hava icke sin boning ibland de d\u00f6dliga.\n2:12 D\u00e5 blev konungen vred och mycket f\u00f6rt\u00f6rnad och befallde att man skulle f\u00f6rg\u00f6ra alla de vise i Babel.\n2:13 N\u00e4r allts\u00e5 p\u00e5budet h\u00e4rom hade blivit utf\u00e4rdat och man skulle d\u00f6da de vise, s\u00f6kte man ock efter Daniel och hans medbr\u00f6der f\u00f6r att d\u00f6da dem.\n2:14 D\u00e5 v\u00e4nde sig Daniel med kloka och f\u00f6rst\u00e5ndiga ord till Arjok, \u00f6versten f\u00f6r konungens drabanter, vilken hade dragit ut f\u00f6r att d\u00f6da de vise i Babel.\n2:15 Han tog till orda och fr\u00e5gade Arjok, konungens h\u00f6vitsman: \u00bbVarf\u00f6r har detta str\u00e4nga p\u00e5bud blivit utf\u00e4rdat av konungen?\u00bb D\u00e5 omtalade Arjok f\u00f6r Daniel vad som var p\u00e5 f\u00e4rde.\n2:16 Och Daniel gick in och bad konungen att tid m\u00e5tte beviljas honom, s\u00e5 skulle han meddela konungen uttydningen.\n2:17 D\u00e4refter gick Daniel hem och omtalade f\u00f6r Hananja, Misael och Asarja, sina medbr\u00f6der, vad som var p\u00e5 f\u00e4rde,\n2:18 och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om f\u00f6rbarmande, s\u00e5 att denna hemlighet bleve uppenbarad, p\u00e5 det att icke Daniel och hans medbr\u00f6der m\u00e5tte f\u00f6rg\u00f6ras tillika med de \u00f6vriga vise Babel.\n2:19 D\u00e5 blev hemligheten uppenbarad f\u00f6r Daniel i en syn om natten. Och Daniel lovade himmelens Gud d\u00e4rf\u00f6r;\n2:20 Daniel hov upp sin r\u00f6st och sade: \u00bbLovat vare Guds namn fr\u00e5n evighet till evighet! Ty vishet och makt h\u00f6ra honom till.\n2:21 Han l\u00e5ter tider och stunder omskifta, han avs\u00e4tter konungar och tills\u00e4tter konungar, han giver \u00e5t de visa deras vishet och \u00e5t de f\u00f6rst\u00e5ndiga deras f\u00f6rst\u00e5nd.\n2:22 Han uppenbarar det som \u00e4r djupt och f\u00f6rborgat, han vet vad i m\u00f6rkret \u00e4r, och hos honom bor ljuset.\n2:23 Dig, mina f\u00e4ders Gud, tackar och prisar jag f\u00f6r att du har givit mig vishet och f\u00f6rm\u00e5ga, och f\u00f6r att du nu har uppenbarat f\u00f6r mig det vi b\u00e5do dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat f\u00f6r oss.\u00bb\n2:24 I f\u00f6ljd h\u00e4rav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade f\u00e5tt befallning att f\u00f6rg\u00f6ra de vise i Babel; han gick \u00e5stad och sade till honom s\u00e5: \u00bbDe vise i Babel m\u00e5 du icke f\u00f6rg\u00f6ra. F\u00f6r mig in till konungen, s\u00e5 skall jag meddela konungen uttydningen.\u00bb\n2:25 D\u00e5 f\u00f6rde Arjok med hast Daniel inf\u00f6r konungen och sade till honom s\u00e5: \u00bbJag har bland de judiska f\u00e5ngarna funnit en man som kan s\u00e4ga konungen uttydningen.\u00bb\n2:26 Konungen svarade och sade till Daniel, som hade f\u00e5tt namnet Beltesassar: \u00bbF\u00f6rm\u00e5r du s\u00e4ga mig den dr\u00f6m som jag har haft och dess uttydning?\u00bb\n2:27 Daniel svarade konungen och sade: \u00bbDen hemlighet som konungen beg\u00e4r att f\u00e5 veta kunna inga vise, besv\u00e4rjare, sp\u00e5m\u00e4n eller stj\u00e4rntydare meddela konungen.\n2:28 Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter, och han har l\u00e5tit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar. Detta var din dr\u00f6m och den syn du hade p\u00e5 ditt l\u00e4ger:\n2:29 N\u00e4r du, o konung, l\u00e5g p\u00e5 ditt l\u00e4ger, uppstego hos dig tankar p\u00e5 vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar hemligheter l\u00e4t dig veta vad som skall ske.\n2:30 Och f\u00f6r mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft av n\u00e5gon vishet som jag \u00e4ger framf\u00f6r alla andra levande varelser, utan p\u00e5 det att uttydningen m\u00e5 bliva kungjord f\u00f6r konungen, s\u00e5 att du f\u00f6rst\u00e5r ditt hj\u00e4rtas tankar.\n2:31 Du, o konung, s\u00e5g i din syn en stor bildstod st\u00e5 framf\u00f6r dig, och den stoden var h\u00f6g och dess glans \u00f6verm\u00e5ttan stor, och den var f\u00f6rskr\u00e4cklig att sk\u00e5da.\n2:32 Bildstodens huvud var av b\u00e4sta guld, dess br\u00f6st och armar voro av silver, dess buk och l\u00e4nder av koppar; dess ben voro av j\u00e4rn,\n2:33 dess f\u00f6tter delvis av j\u00e4rn och delvis av lera.\n2:34 Medan du nu betraktade den, blev en sten l\u00f6sriven, dock icke genom m\u00e4nniskoh\u00e4nder, och den tr\u00e4ffade bildstoden p\u00e5 f\u00f6tterna, som voro av j\u00e4rn och lera, och krossade dem.\n2:35 D\u00e5 blev p\u00e5 en g\u00e5ng alltsammans krossat, j\u00e4rnet, leran, kopparen, silvret och guldet, och det blev s\u00e5som agnar p\u00e5 en tr\u00f6skloge om sommaren, och vinden f\u00f6rde bort det, s\u00e5 att man icke mer kunde finna n\u00e5got sp\u00e5r d\u00e4rav. Men av stenen som hade tr\u00e4ffat bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.\n2:36 Detta var dr\u00f6mmen; och vi vilja nu s\u00e4ga konungen uttydningen:\n2:37 Du, o konung, konungarnas konung, \u00e5t vilken himmelens Gud har givit rike, v\u00e4ldighet, makt och \u00e4ra,\n2:38 och i vilkens hand han har givit m\u00e4nniskors barn och djuren p\u00e5 marken och f\u00e5glarna under himmelen, varhelst varelser bo, och som han har satt till herre \u00f6ver allasammans, du \u00e4r det gyllene huvudet.\n2:39 Men efter dig skall uppst\u00e5 ett annat rike, ringare \u00e4n ditt, och d\u00e4refter \u00e4nnu ett tredje rike, ett som \u00e4r av koppar, och det skall r\u00e5da \u00f6ver hela jorden.\n2:40 Ett fj\u00e4rde rike skall ock uppst\u00e5 och vara starkt s\u00e5som j\u00e4rn, ty j\u00e4rnet krossar och s\u00f6ndersl\u00e5r ju allt; och s\u00e5som j\u00e4rnet f\u00f6rst\u00f6r allt annat, s\u00e5 skall ock detta krossa och f\u00f6rst\u00f6ra.\n2:41 Men att du s\u00e5g f\u00f6tterna och t\u00e5rna vara delvis av krukmakarlera och delvis av j\u00e4rn, det betyder att det skall vara ett s\u00f6ndrat rike, dock s\u00e5 att det har n\u00e5got av j\u00e4rnets fasthet, ty du s\u00e5g ju j\u00e4rn vara d\u00e4r, blandat med lerjord.\n2:42 Och att t\u00e5rna p\u00e5 f\u00f6tterna voro delvis av j\u00e4rn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.\n2:43 Och att du s\u00e5g j\u00e4rnet vara blandat med lerjord, det betyder att v\u00e4l en beblandning d\u00e4r skall \u00e4ga rum genom m\u00e4nniskos\u00e4d, men att delarna likv\u00e4l icke skola h\u00e5lla ihop med varandra, lika litet som j\u00e4rn kan f\u00f6rbinda sig med lera.\n2:44 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud uppr\u00e4tta ett rike som aldrig i evighet skall f\u00f6rst\u00f6ras och vars makt icke skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t n\u00e5got annat folk. Det skall krossa och g\u00f6ra en \u00e4nde p\u00e5 alla dessa andra riken, men sj\u00e4lvt skall det best\u00e5 evinnerligen;\n2:45 ty du s\u00e5g ju att en sten blev l\u00f6sriven fr\u00e5n berget, dock icke genom m\u00e4nniskoh\u00e4nder, och att den krossade j\u00e4rnet, kopparen, leran, silvret och guldet. S\u00e5 har en stor Gud uppenbarat f\u00f6r konungen vad som skall ske i framtiden, och dr\u00f6mmen \u00e4r viss, och dess uttydning \u00e4r tillf\u00f6rlitlig.\u00bb\n2:46 D\u00e5 f\u00f6ll konung Nebukadnessar p\u00e5 sitt ansikte och tillbad inf\u00f6r Daniel, och befallde att man skulle offra \u00e5t honom spisoffer och r\u00f6koffer.\n2:47 Och konungen svarade Daniel och sade: \u00bbI sanning, eder Gud \u00e4r en Gud \u00f6ver andra gudar och en herre \u00f6ver konungar och en uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.\u00bb\n2:48 D\u00e4refter upph\u00f6jde konungen Daniel och gav honom m\u00e5nga stora sk\u00e4nker och satte honom till herre \u00f6ver hela Babels h\u00f6vdingd\u00f6me och till h\u00f6gste f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r alla de vise i Babel.\n2:49 Och p\u00e5 Daniels b\u00f6n f\u00f6rordnade konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att f\u00f6rvalta Babels h\u00f6vdingd\u00f6me; men Daniel sj\u00e4lv stannade vid konungens hov.\n3:1 Konung Nebukadnessar l\u00e4t g\u00f6ra en gyllene bildstod, sextio alnar h\u00f6g och sex alnar bred; den l\u00e4t han st\u00e4lla upp p\u00e5 Durasl\u00e4tten i Babels h\u00f6vdingd\u00f6me.\n3:2 Och konung Nebukadnessar s\u00e4nde \u00e5stad och l\u00e4t f\u00f6rsamla satraper, landsh\u00f6vdingar och st\u00e5th\u00e5llare, fogdar, skattm\u00e4stare, domare, lagtolkare och alla andra makthavande i h\u00f6vdingd\u00f6mena, f\u00f6r att de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l\u00e5tit st\u00e4lla upp.\n3:3 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig satraperna, landsh\u00f6vdingarna och st\u00e5th\u00e5llarna, fogdarna, skattm\u00e4starna, domarna, lagtolkarna och alla andra makthavande i h\u00f6vdingd\u00f6mena till invigningen av den bildstod som konung Nebukadnessar hade l\u00e5tit st\u00e4lla upp och n\u00e4r de s\u00e5 stodo framf\u00f6r den bildstod som Nebukadnessar hade l\u00e5tit st\u00e4lla upp,\n3:4 utropade en h\u00e4rold med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbDetta vare eder befallt, I folk och stammar och tungom\u00e5l:\n3:5 N\u00e4r I h\u00f6ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s\u00e4ckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har l\u00e5tit st\u00e4lla upp.\n3:6 Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma stund kastas i den brinnande ugnen.\u00bb\n3:7 S\u00e5 snart nu allt folket h\u00f6rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, f\u00f6llo de allts\u00e5 ned, alla folk och stammar och tungom\u00e5l, och tillb\u00e5do den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade l\u00e5tit st\u00e4lla upp.\n3:8 Men strax d\u00e4refter kommo n\u00e5gra kaldeiska m\u00e4n fram och anklagade judarna.\n3:9 De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M\u00e5 du leva evinnerligen, o konung!\n3:10 Du, o konung, har givit befallning att alla m\u00e4nniskor, n\u00e4r de h\u00f6rde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s\u00e4ckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och tillbedja den gyllene bildstoden,\n3:11 och att var och en som icke f\u00f6lle ned och tillb\u00e5de skulle kastas i den brinnande ugnen.\n3:12 Men nu \u00e4ro h\u00e4r n\u00e5gra judiska m\u00e4n, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka du har f\u00f6rordnat att f\u00f6rvalta Babels h\u00f6vdingd\u00f6me. Dessa m\u00e4n hava icke aktat p\u00e5 dig, o konung. De dyrka icke dina gudar; och den gyllene bildstod som du har l\u00e5tit st\u00e4lla upp tillbedja de icke.\u00bb\n3:13 D\u00e5 befallde Nebukadnessar i vrede och f\u00f6rbittring att man skulle f\u00f6ra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Och n\u00e4r man hade f\u00f6rt fram m\u00e4nnen inf\u00f6r konungen,\n3:14 talade Nebukadnessar till dem och sade: \u00bb\u00c4r det av f\u00f6rakt som I, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke tillbedjen den gyllene bildstod som jag har l\u00e5tit st\u00e4lla upp?\n3:15 V\u00e4lan, allt m\u00e5 vara gott, om I \u00e4ren redo, att n\u00e4r I h\u00f6ren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, s\u00e4ckpipor och allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den bildstod som jag har l\u00e5tit g\u00f6ra. Men om I icke tillbedjen, d\u00e5 skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och vilken \u00e4r v\u00e4l den gud som d\u00e5 kan r\u00e4dda eder ur min hand?\u00bb\n3:16 D\u00e5 svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen: \u00bbO Nebukadnessar, vi beh\u00f6va icke giva dig n\u00e5got svar p\u00e5 detta.\n3:17 Om v\u00e5r Gud, den som vi dyrka, f\u00f6rm\u00e5r r\u00e4dda oss, s\u00e5 skall han ock r\u00e4dda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.\n3:18 Men om han icke vill det, s\u00e5 m\u00e5 du veta, o konung, att vi \u00e4nd\u00e5 icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den gyllene bildstod som du har l\u00e5tit st\u00e4lla upp.\u00bb\n3:19 D\u00e5 uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och Abed-Nego, s\u00e5 att hans ansikte f\u00f6rvandlades. Och han hov upp sin r\u00f6st och befallde att man skulle g\u00f6ra ugnen sju g\u00e5nger hetare, \u00e4n man n\u00e5gonsin hade sett den vara.\n3:20 Och n\u00e5gra handfasta m\u00e4n i hans h\u00e4r fingo befallning att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.\n3:21 S\u00e5 blevo dessa med sina underkl\u00e4der, livrockar, m\u00f6ssor och andra kl\u00e4der bundna och kastade i den brinnande ugnen.\n3:22 Men eftersom konungens befallning hade varit s\u00e5 str\u00e4ng, och ugnen d\u00e4rf\u00f6r hade blivit s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan starkt upphettad, blevo de m\u00e4n som f\u00f6rde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sj\u00e4lva d\u00f6dade av eldsl\u00e5gorna,\n3:23 vid det att de tre m\u00e4nnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna kastades ned i den brinnande ugnen.\n3:24 D\u00e5 blev konung Nebukadnessar f\u00f6rskr\u00e4ckt och stod upp med hast och fr\u00e5gade sina r\u00e5dsherrar och sade: \u00bbVar det icke tre m\u00e4n som vi l\u00e4to kasta bundna i elden? De svarade och sade till konungen: \u00bbJo f\u00f6rvisso, o konung.\u00bb\n3:25 Han fortfor och sade: \u00bbOch \u00e4nd\u00e5 ser jag nu fyra m\u00e4n, som g\u00e5 l\u00f6sa och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den fj\u00e4rde ser s\u00e5 ut, som vore han en gudason.\u00bb\n3:26 D\u00e4refter tr\u00e4dde Nebukadnessar fram till \u00f6ppningen p\u00e5 den brinnande ugnen och hov upp sin r\u00f6st och sade: \u00bbSadrak, Mesak och Abed-Nego, I den h\u00f6gste Gudens tj\u00e4nare kommen hitut.\u00bb D\u00e5 gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.\n3:27 Och satraperna, landsh\u00f6vdingarna och st\u00e5th\u00e5llarna och konungens r\u00e5dsherrar f\u00f6rsamlade sig d\u00e4r, och fingo d\u00e5 se att elden icke hade haft n\u00e5gon makt \u00f6ver m\u00e4nnens kroppar, och att h\u00e5ret p\u00e5 deras huvuden icke var svett, och att deras kl\u00e4der icke hade blivit skadade; ja, man kunde icke ens k\u00e4nna lukten av n\u00e5got br\u00e4nt p\u00e5 dem.\n3:28 D\u00e5 hov Nebukadnessar upp sin r\u00f6st och sade: \u00bbLovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som s\u00e4nde sin \u00e4ngel och r\u00e4ddade sina tj\u00e4nare, vilka s\u00e5 f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5 honom, att de \u00f6vertr\u00e4dde konungens befallning och v\u00e5gade sina liv f\u00f6r att icke n\u00f6dgas dyrka eller tillbedja n\u00e5gon annan gud \u00e4n sin egen Gud!\n3:29 Och h\u00e4rmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla folk och stammar och tungom\u00e5l, som s\u00e4ger n\u00e5got otillb\u00f6rligt om Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken, och hans hus skall g\u00f6ras till en plats f\u00f6r orenlighet; ty ingen gud finnes, som s\u00e5 kan hj\u00e4lpa som denne.\n3:30 D\u00e4refter l\u00e4t konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till stor \u00e4ra och makt i Babels h\u00f6vdingd\u00f6me.\n3:31 Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungom\u00e5l som finnas p\u00e5 hela jorden. Mycken frid vare med eder!\n3:32 Jag har funnit f\u00f6r gott att h\u00e4rmed kung\u00f6ra de tecken och under som den h\u00f6gste Guden har gjort med mig.\n3:33 Ty stora \u00e4ro f\u00f6rvisso hans tecken, och m\u00e4ktiga \u00e4ro hans under. Hans rike \u00e4r ett evigt rike, och hans v\u00e4lde varar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n4:1 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats.\n4:2 D\u00e5 hade jag en dr\u00f6m som f\u00f6rskr\u00e4ckte mig; jag \u00e4ngslades genom dr\u00f6mbilder p\u00e5 mitt l\u00e4ger och genom en syn som jag s\u00e5g.\n4:3 D\u00e4rf\u00f6r gav jag befallning att man skulle h\u00e4mta alla de vise i Babel till mig, f\u00f6r att de skulle s\u00e4ga mig dr\u00f6mmens uttydning.\n4:4 S\u00e5 kommo nu sp\u00e5m\u00e4nnen, besv\u00e4rjarna, kald\u00e9erna och stj\u00e4rntydarna, och jag f\u00f6rt\u00e4ljde dr\u00f6mmen f\u00f6r dem, men de kunde icke s\u00e4ga mig dess uttydning.\n4:5 Slutligen kom ock Daniel inf\u00f6r mig, han som hade f\u00e5tt namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande \u00e4r; och jag f\u00f6rt\u00e4ljde dr\u00f6mmen f\u00f6r honom s\u00e5lunda:\n4:6 \u00bbBeltesassar, du som \u00e4r den \u00f6verste bland sp\u00e5m\u00e4nnen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande \u00e4r i dig, och att ingen hemlighet \u00e4r dig f\u00f6r sv\u00e5r, s\u00e4g mig vad jag s\u00e5g i min dr\u00f6m, och vad den betyder.\n4:7 Detta var den syn jag hade p\u00e5 mitt l\u00e4ger: Jag s\u00e5g i min syn ett tr\u00e4d st\u00e5 mitt p\u00e5 jorden, och det var mycket h\u00f6gt.\n4:8 Ja, stort och v\u00e4ldigt var tr\u00e4det, och s\u00e5 h\u00f6gt att det r\u00e4ckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens \u00e4nda.\n4:9 Dess l\u00f6vverk var sk\u00f6nt, och de bar mycken frukt, s\u00e5 att det hade f\u00f6da \u00e5t alla. Markens djur funno skugga d\u00e4runder, och himmelens f\u00e5glar bodde p\u00e5 dess grenar, och allt k\u00f6tt hade sin f\u00f6da d\u00e4rav.\n4:10 Vidare s\u00e5g jag, i den syn jag hade p\u00e5 mitt l\u00e4ger, huru en helig \u00e4ngel steg ned fr\u00e5n himmelen.\n4:11 Han ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: 'Huggen ned tr\u00e4det och sk\u00e4ren av dess grenar, riven bort dess l\u00f6vverk och f\u00f6rstr\u00f6n dess frukt, s\u00e5 att djuren som ligga d\u00e4runder fara sin v\u00e4g och f\u00e5glarna flyga bort ifr\u00e5n dess grenar.\n4:12 Dock m\u00e5 stubben med r\u00f6tterna l\u00e4mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j\u00e4rn och koppar, bland markens gr\u00e4s; av himmelens dagg skall han v\u00e4tas och hava sin lott med djuren bland markens \u00f6rter.\n4:13 Hans hj\u00e4rta skall f\u00f6rvandlas, s\u00e5 att det icke mer \u00e4r en m\u00e4nniskas, och ett djurs hj\u00e4rta skall givas \u00e5t honom, och sju tider skola s\u00e5 g\u00e5 fram \u00f6ver honom.\n4:14 S\u00e5 \u00e4r det f\u00f6rordnat genom \u00e4nglarnas r\u00e5dslut, och s\u00e5 \u00e4r det befallt om denna sak av de heliga, f\u00f6r att de levande skola besinna att den H\u00f6gste r\u00e5der \u00f6ver m\u00e4nniskors riken och giver dem \u00e5t vem han vill, ja, upph\u00f6jer den l\u00e4gste bland m\u00e4nniskor till att h\u00e4rska \u00f6ver dem.'\n4:15 S\u00e5dan var den dr\u00f6m som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, m\u00e5 nu s\u00e4ga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan s\u00e4ga mig uttydningen, men du kan det v\u00e4l, ty heliga gudars ande \u00e4r i dig.\u00bb\n4:16 D\u00e5 stod Daniel, som ocks\u00e5 hade namnet Beltesassar, en stund h\u00e4pen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog \u00e5ter till orda och sade: \u00bbBeltesassar, l\u00e5t icke dr\u00f6mmen och vad den betyder f\u00f6rskr\u00e4cka dig. Beltesassar svarade och sade: \u00bbMin herre, o att dr\u00f6mmen g\u00e4llde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender!\n4:17 Tr\u00e4det som du s\u00e5g, vilket var s\u00e5 stort och v\u00e4ldigt och s\u00e5 h\u00f6gt att det r\u00e4ckte upp till himmelen och syntes \u00f6ver hela jorden,\n4:18 och som hade ett s\u00e5 sk\u00f6nt l\u00f6vverk och bar mycken frukt, s\u00e5 att det hade f\u00f6da \u00e5t alla, tr\u00e4det under vilket markens djur bodde, och p\u00e5 vars grenar himmelens f\u00e5glar hade sina n\u00e4sten,\n4:19 det \u00e4r du sj\u00e4lv, o konung, du som har blivit s\u00e5 stor och v\u00e4ldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har n\u00e5tt upp till himmelen, och vilkens v\u00e4lde str\u00e4cker sig till jordens \u00e4nda.\n4:20 Men att konungen s\u00e5g en helig \u00e4ngel stiga ned fr\u00e5n himmelen, vilken sade: 'Huggen ned tr\u00e4det och f\u00f6rst\u00f6ren det; dock m\u00e5 stubben med r\u00f6tterna l\u00e4mnas kvar i jorden, bunden med kedjor av j\u00e4rn och koppar, bland markens gr\u00e4s; av himmelens dagg skall han v\u00e4tas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava g\u00e5tt fram \u00f6ver honom',\n4:21 detta betyder f\u00f6ljande, o konung, och detta \u00e4r den H\u00f6gstes r\u00e5dslut, som har drabbat min herre konungen:\n4:22 Du skall bliva utst\u00f6tt fr\u00e5n m\u00e4nniskorna och n\u00f6dgas bo ibland markens djur och \u00e4ta gr\u00e4s s\u00e5som en oxe och v\u00e4tas av himmelens dagg; och sju tider skola s\u00e5 g\u00e5 fram \u00f6ver dig, till dess du besinnar att den H\u00f6gste r\u00e5der \u00f6ver m\u00e4nniskors riken och giver dem \u00e5t vem han vill.\n4:23 Men att det befalldes att tr\u00e4dets stubbe med r\u00f6tterna skulle l\u00e4mnas kvar, det betyder att du skall \u00e5terf\u00e5 ditt rike, n\u00e4r du har besinnat att det \u00e4r himmelen som har makten.\n4:24 D\u00e4rf\u00f6r, o konung, m\u00e5 du l\u00e5ta mitt r\u00e5d t\u00e4ckas dig: g\u00f6r dig fri ifr\u00e5n dina synder genom att g\u00f6ra gott, och ifr\u00e5n dina missg\u00e4rningar genom att \u00f6va barmh\u00e4rtighet mot de fattiga, om till \u00e4ventyrs din lycka s\u00e5 kunde bliva best\u00e5ndande.\u00bb\n4:25 Allt detta drabbade ocks\u00e5 konung Nebukadnessar.\n4:26 Tolv m\u00e5nader d\u00e4refter, n\u00e4r konungen en g\u00e5ng gick omkring p\u00e5 taket av det kungliga palatset i Babel,\n4:27 hov han upp sin r\u00f6st och sade: \u00bbSe, detta \u00e4r det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungas\u00e4te genom min v\u00e4ldiga makt, min h\u00e4rlighet till \u00e4ra!\u00bb\n4:28 Medan ordet \u00e4nnu var i konungens mun, kom en r\u00f6st fr\u00e5n himmelen: \u00bbDig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifr\u00e5n dig;\n4:29 du skall bliva utst\u00f6tt fr\u00e5n m\u00e4nniskorna och n\u00f6dgas bo ibland markens djur och \u00e4ta gr\u00e4s s\u00e5som en oxe; och sju tider skola s\u00e5 g\u00e5 fram \u00f6ver dig, till dess du besinnar att den H\u00f6gste r\u00e5der \u00f6ver m\u00e4nniskors riken och giver dem \u00e5t vem han vill.\u00bb\n4:30 I samma stund gick det ordet i fullbordan p\u00e5 Nebukadnessar; han blev utst\u00f6tt fr\u00e5n m\u00e4nniskorna och m\u00e5ste \u00e4ta gr\u00e4s s\u00e5som en oxe, och av himmelens dagg v\u00e4ttes hans kropp, till dess att hans h\u00e5r v\u00e4xte och blev s\u00e5som \u00f6rnfj\u00e4drar, och till dess att hans naglar blevo s\u00e5som f\u00e5gelklor.\n4:31 Men n\u00e4r tiden var f\u00f6rliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina \u00f6gon till himmelen och fick \u00e5ter mitt f\u00f6rst\u00e5nd. D\u00e5 lovade jag den H\u00f6gste, jag prisade och \u00e4rade honom som lever evinnerligen, honom vilkens v\u00e4lde \u00e4r ett evigt v\u00e4lde, och vilkens rike varar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte,\n4:32 honom mot vilken alla som bo p\u00e5 jorden \u00e4ro att akta s\u00e5som intet, ty han g\u00f6r vad han vill b\u00e5de med himmelens h\u00e4r och med dem som bo p\u00e5 jorden, och ingen kan st\u00e5 emot hans hand eller s\u00e4ga till honom: \u00bbVad g\u00f6r du?\u00bb\n4:33 S\u00e5 fick jag d\u00e5 p\u00e5 den tiden \u00e5ter mitt f\u00f6rst\u00e5nd, och jag fick tillbaka min h\u00e4rlighet och glans, mitt rike till \u00e4ra; och mina r\u00e5dsherrar och storm\u00e4n s\u00f6kte upp mig. Och jag blev \u00e5ter insatt i mitt rike, och \u00e4nnu st\u00f6rre makt blev mig given.\n4:34 D\u00e4rf\u00f6r prisar nu jag, Nebukadnessar, och upph\u00f6jer och \u00e4rar himmelens konung, ty alla hans g\u00e4rningar \u00e4ro sanning, och hans v\u00e4gar \u00e4ro r\u00e4tta, och dem som vandra i h\u00f6gmod kan han \u00f6dmjuka.\n5:1 Konung Belsassar gjorde ett stort g\u00e4stabud f\u00f6r sina tusen storm\u00e4n och h\u00f6ll dryckeslag med de tusen.\n5:2 Medan nu Belsassar var under vinets v\u00e4lde, befallde han att man skulle b\u00e4ra fram de k\u00e4rl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle s\u00e5 konungen och hans storm\u00e4n, hans gem\u00e5ler och bihustrur dricka.\n5:3 D\u00e5 bar man fram de gyllene k\u00e4rl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans storm\u00e4n, hans gem\u00e5ler och bihustrur drucko ur dem.\n5:4 Medan de s\u00e5 drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, j\u00e4rn, tr\u00e4 och sten.\n5:5 D\u00e5 visade sig i samma stund fingrar s\u00e5som av en m\u00e4nniskohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p\u00e5 den vitmenade v\u00e4ggen i konungens palats; och konungen s\u00e5g handen som skrev.\n5:6 D\u00e5 vek f\u00e4rgen bort ifr\u00e5n konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, s\u00e5 att hans l\u00e4nder sk\u00e4lvde och hans kn\u00e4n slogo emot varandra.\n5:7 Och konungen ropade med h\u00f6g r\u00f6st och befallde att man skulle h\u00e4mta besv\u00e4rjarna, kald\u00e9erna ock stj\u00e4rntydarna. Och konungen l\u00e4t s\u00e4ga s\u00e5 till de vise i Babel: \u00bbVemhelst som kan l\u00e4sa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kl\u00e4dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h\u00e4ngas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket.\u00bb\n5:8 D\u00e5 kommo alla konungens vise tillst\u00e4des, men de kunde icke l\u00e4sa skriften eller s\u00e4ga konungen dess uttydning.\n5:9 D\u00e5 blev konung Belsassar \u00e4nnu mer f\u00f6rskr\u00e4ckt, och f\u00e4rgen vek bort ifr\u00e5n hans ansikte, och hans storm\u00e4n stodo best\u00f6rta.\n5:10 Men n\u00e4r konungens och hans storm\u00e4ns tal kom f\u00f6r konungamodern, begav hon sig till g\u00e4stabudssalen; d\u00e4r tog hon till orda och sade: \u00bbM\u00e5 du leva evinnerligen, o konung! L\u00e5t icke oroliga tankar uppfylla dig, och m\u00e5 f\u00e4rgen icke vika bort ifr\u00e5n ditt ansikte.\n5:11 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande \u00e4r. I din faders dagar befanns han hava insikt och f\u00f6rst\u00e5nd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den \u00f6verste bland sp\u00e5m\u00e4nnen, besv\u00e4rjarna, kald\u00e9erna och stj\u00e4rntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,\n5:12 eftersom en \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6g ande och klokhet och f\u00f6rst\u00e5nd och skicklighet att uttyda dr\u00f6mmar och l\u00f6sa g\u00e5tor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, \u00e5t vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. L\u00e5t d\u00e4rf\u00f6r nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.\u00bb\n5:13 N\u00e4r s\u00e5 Daniel hade blivit h\u00e4mtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: \u00bbDu \u00e4r ju Daniel, en av de judiska f\u00e5ngar som min fader konungen f\u00f6rde hit fr\u00e5n Juda?\n5:14 Jag har h\u00f6rt s\u00e4gas om dig att gudars ande \u00e4r i dig, och att du har befunnits hava insikt och f\u00f6rst\u00e5nd och \u00f6verm\u00e5ttan stor vishet.\n5:15 Nu \u00e4r det s\u00e5, att de vise och besv\u00e4rjarna hava blivit h\u00e4mtade hit till mig f\u00f6r att l\u00e4sa denna skrift och s\u00e4ga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig n\u00e5gon uttydning d\u00e4rp\u00e5.\n5:16 Men om dig har jag h\u00f6rt att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du allts\u00e5 nu kan l\u00e4sa skriften och s\u00e4ga mig dess uttydning, s\u00e5 skall du bliva kl\u00e4dd i purpur, och den gyllene kedjan skall h\u00e4ngas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.\u00bb\n5:17 D\u00e5 svarade Daniel och sade till konungen: \u00bbDina g\u00e5vor m\u00e5 du sj\u00e4lv beh\u00e5lla, och dina sk\u00e4nker m\u00e5 du giva \u00e5t en annan; dem f\u00f6rutan skall jag l\u00e4sa skriften f\u00f6r konungen och s\u00e4ga honom uttydningen:\n5:18 \u00c5t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den h\u00f6gste Guden rike, storhet, \u00e4ra och h\u00e4rlighet;\n5:19 och f\u00f6r den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungom\u00e5l, i f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r honom. Vem han ville d\u00f6dade han, och vem han ville l\u00e4t han leva; vem han ville upph\u00f6jde han, och vem han ville \u00f6dmjukade han.\n5:20 Men n\u00e4r hans hj\u00e4rta f\u00f6rh\u00e4vde sig och hans ande blev stolt och \u00f6vermodig, d\u00e5 st\u00f6rtades han fr\u00e5n sin konungatron, och hans \u00e4ra togs ifr\u00e5n honom.\n5:21 Han blev utst\u00f6tt fr\u00e5n m\u00e4nniskors barn, och hans hj\u00e4rta blev likt ett djurs, och han m\u00e5ste bo ibland vild\u00e5snor och \u00e4ta gr\u00e4s s\u00e5som en oxe, och av himmelens dagg v\u00e4ttes hans kropp -- detta till dess han besinnade att den h\u00f6gste Guden r\u00e5der \u00f6ver m\u00e4nniskors riken och upph\u00f6jer vem han vill till att h\u00e4rska \u00f6ver dem.\n5:22 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har \u00e4nd\u00e5 icke \u00f6dmjukat ditt hj\u00e4rta,\n5:23 utan f\u00f6rh\u00e4vt dig mot himmelens Herre och l\u00e5tit b\u00e4ra fram inf\u00f6r dig k\u00e4rlen fr\u00e5n hans hus; och du och dina storm\u00e4n, dina gem\u00e5ler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har d\u00e4runder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, j\u00e4rn, tr\u00e4 och sten, som varken se eller h\u00f6ra eller veta n\u00e5got. Men den Gud som har i sitt v\u00e5ld din ande och alla dina v\u00e4gar, honom har du icke \u00e4rat.\n5:24 D\u00e4rf\u00f6r har nu av honom denna hand blivit s\u00e4nd och denna skrift blivit tecknad.\n5:25 Och s\u00e5 lyder den skrift som h\u00e4r \u00e4r tecknad: Mene mene tekel u-farsin.\n5:26 Och detta \u00e4r uttydningen d\u00e4rp\u00e5: Mene, det betyder: Gud har r\u00e4knat ditt rikes dagar och gjort \u00e4nde p\u00e5 det\n5:27 Tekel, det betyder: du \u00e4r v\u00e4gd p\u00e5 en v\u00e5g och befunnen f\u00f6r l\u00e4tt.\n5:28 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet \u00e5t meder och perser.\u00bb\n5:29 D\u00e5 befallde Belsassar att man skulle kl\u00e4da Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle h\u00e4ngas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.\n5:30 Samma natt blev Belsassar, kald\u00e9ernas konung, d\u00f6dad.\n5:31 Och Darejaves av Medien mottog riket, n\u00e4r han var sextiotv\u00e5 \u00e5r gammal.\n6:1 Darejaves fann f\u00f6r gott att s\u00e4tta \u00f6ver riket ett hundra tjugu satraper, f\u00f6r att s\u00e5dana skulle finnas \u00f6verallt i riket.\n6:2 Och \u00f6ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inf\u00f6r dessa skulle satraperna avl\u00e4gga r\u00e4kenskap, s\u00e5 att konungen icke lede n\u00e5got men.\n6:3 Men Daniel gjorde sig bem\u00e4rkt framf\u00f6r de andra furstarna och satraperna, ty en \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6g ande var i honom, och konungen var bet\u00e4nkt p\u00e5 att s\u00e4tta honom \u00f6ver hela riket.\n6:4 D\u00e5 s\u00f6kte de andra furstarna och satraperna att finna n\u00e5gon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna n\u00e5gon s\u00e5dan sak eller n\u00e5got som var or\u00e4tt, eftersom han var trogen i sin tj\u00e4nst; ingen f\u00f6rsummelse och intet or\u00e4tt var att finna hos honom.\n6:5 D\u00e5 sade m\u00e4nnen: \u00bbVi l\u00e4ra icke finna n\u00e5gon sak mot denne Daniel, om vi icke till \u00e4ventyrs kunna finna en s\u00e5dan i hans gudsdyrkan.\u00bb\n6:6 D\u00e4refter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom s\u00e5: \u00bbM\u00e5 du leva evinnerligen, konung Darejaves!\n6:7 Alla rikets furstar, landsh\u00f6vdingarna och satraperna, r\u00e5dsherrarna och st\u00e5th\u00e5llarna hava r\u00e5dslagit om att en kunglig f\u00f6rordning borde utf\u00e4rdas och ett f\u00f6rbud stadgas, av det inneh\u00e5ll att vilken som helst som under trettio dagar v\u00e4nder sig med b\u00f6n till n\u00e5gon annan, vare sig gud eller m\u00e4nniska, \u00e4n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.\n6:8 S\u00e5 l\u00e5t nu, o konung, h\u00e4rom utf\u00e4rda ett f\u00f6rbud och s\u00e4tta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan \u00e5terkallas.\u00bb\n6:9 I \u00f6verensst\u00e4mmelse h\u00e4rmed l\u00e4t d\u00e5 konung Darejaves s\u00e4tta upp en skrivelse och utf\u00e4rda ett f\u00f6rbud.\n6:10 Men s\u00e5 snart Daniel hade f\u00e5tt veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin \u00f6vre sal hade f\u00f6nster som voro \u00f6ppna i riktning mot Jerusalem. D\u00e4r f\u00f6ll han tre g\u00e5nger om dagen ned p\u00e5 sina kn\u00e4n och bad och tackade sin Gud, s\u00e5som han f\u00f6rut hade pl\u00e4gat g\u00f6ra.\n6:11 N\u00e4r m\u00e4nnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och \u00e5kallande sin Gud.\n6:12 D\u00e4refter gingo de till konungen och fr\u00e5gade honom ang\u00e5ende det kungliga f\u00f6rbudet: \u00bbHar du icke l\u00e5tit s\u00e4tta upp ett f\u00f6rbud, av det inneh\u00e5ll att vilken som helst som under trettio dagar v\u00e4nder sig med b\u00f6n till n\u00e5gon annan, vare sig gud eller m\u00e4nniska, \u00e4n till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?\u00bb Konungen svarade och sade: \u00bbJo, och det p\u00e5budet st\u00e5r fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.\u00bb\n6:13 D\u00e5 svarade de och sade till konungen: \u00bbDaniel, en av de judiska f\u00e5ngarna, aktar varken p\u00e5 dig eller p\u00e5 det f\u00f6rbud som du har l\u00e5tit s\u00e4tta upp, utan f\u00f6rr\u00e4ttar sin b\u00f6n tre g\u00e5nger om dagen.\u00bb\n6:14 N\u00e4r konungen h\u00f6rde detta, blev han mycket bedr\u00f6vad och gjorde sig bekymmer \u00f6ver huru han skulle kunna r\u00e4dda Daniel; \u00e4nda till solnedg\u00e5ngen m\u00f6dade han sig med att s\u00f6ka en utv\u00e4g att hj\u00e4lpa honom.\n6:15 D\u00e5 skyndade m\u00e4nnen till konungen och sade till honom: \u00bbVet, o konung, att det \u00e4r en Mediens och Persiens lag att intet f\u00f6rbud och ingen f\u00f6rordning som konungen utf\u00e4rdar kan \u00e5terkallas.\u00bb\n6:16 D\u00e5 l\u00e4t konungen h\u00e4mta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: \u00bbDin Gud, den som du s\u00e5 oavl\u00e5tligen dyrkar, han m\u00e5 r\u00e4dda dig.\u00bb\n6:17 Och man f\u00f6rde fram en sten och lade den \u00f6ver gropens \u00f6ppning, och konungen f\u00f6rseglade den med sitt eget och med sina storm\u00e4ns signet, f\u00f6r att ingen f\u00f6r\u00e4ndring skulle kunna g\u00f6ras i det som nu hade skett med Daniel.\n6:18 D\u00e4refter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och l\u00e4t inga kvinnor komma inf\u00f6r sig; och s\u00f6mnen flydde honom.\n6:19 Sedan om morgonen, n\u00e4r det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.\n6:20 Och n\u00e4r han hade kommit n\u00e4ra intill gropen, ropade han p\u00e5 Daniel med \u00e4ngslig r\u00f6st; konungen talade till Daniel och sade: \u00bbDaniel, du den levande Gudens tj\u00e4nare, har v\u00e4l din Gud, den som du s\u00e5 oavl\u00e5tligen dyrkar, kunnat r\u00e4dda dig fr\u00e5n lejonen?\u00bb\n6:21 D\u00e5 svarade Daniel konungen: \u00bbM\u00e5 du leva evinnerligen, o konung!\n6:22 Min Gud har s\u00e4nt sin \u00e4ngel och tillslutit lejonens gap, s\u00e5 att de icke hava gjort mig n\u00e5gon skada. Ty jag har inf\u00f6r honom befunnits oskyldig; ej heller har jag f\u00f6rbrutit mig mot dig, o konung.\n6:23 D\u00e5 blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och n\u00e4r Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke uppt\u00e4cka n\u00e5gon skada p\u00e5 honom; ty han hade trott p\u00e5 sin Gud.\n6:24 Sedan l\u00e4t konungen h\u00e4mta de m\u00e4n som hade anklagat Daniel, och han l\u00e4t kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de \u00e4nnu hade hunnit till bottnen i gropen, f\u00f6llo lejonen \u00f6ver dem och krossade alla deras ben.\n6:25 D\u00e4refter l\u00e4t konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungom\u00e5l som funnos p\u00e5 hela jorden: \u00bbMycken frid vare med eder!\n6:26 H\u00e4rmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omr\u00e5de skall b\u00e4va och frukta f\u00f6r Daniels Gud. Ty han \u00e4r den levande Guden, som f\u00f6rbliver evinnerligen; och hans rike \u00e4r s\u00e5dant att det icke kan f\u00f6rst\u00f6ras, och hans v\u00e4lde best\u00e5r intill \u00e4nden.\n6:27 Han \u00e4r en r\u00e4ddare och hj\u00e4lpare, och han g\u00f6r tecken och under i himmelen och p\u00e5 jorden, han som har r\u00e4ddat Daniel ur lejonens v\u00e5ld.\u00bb\n6:28 Och denne Daniel steg i \u00e4ra och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.\n7:1 I den babyloniske konungen Belsassars f\u00f6rsta regerings\u00e5r hade Daniel en dr\u00f6m och s\u00e5g en syn p\u00e5 sitt l\u00e4ger. Sedan tecknade han upp dr\u00f6mmen och meddelade huvudsumman av dess inneh\u00e5ll.\n7:2 Detta \u00e4r Daniels ber\u00e4ttelse: Jag hade en syn om natten, och s\u00e5g i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.\n7:3 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.\n7:4 Det f\u00f6rsta liknade ett lejon, men det hade vingar s\u00e5som en \u00f6rn. Medan jag \u00e4nnu s\u00e5g h\u00e4rp\u00e5, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp fr\u00e5n jorden, s\u00e5 att det blev st\u00e4llt p\u00e5 tv\u00e5 f\u00f6tter s\u00e5som en m\u00e4nniska, och ett m\u00e4nskligt hj\u00e4rta blev givet \u00e5t det.\n7:5 Sedan fick jag se \u00e4nnu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en bj\u00f6rn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan t\u00e4nderna. Och till det djuret blev s\u00e5 sagt: \u00bbSt\u00e5 upp och sluka mycket k\u00f6tt.\u00bb\n7:6 D\u00e4refter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men p\u00e5 sina sidor hade det fyra f\u00e5gelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och v\u00e4lde blev givet \u00e5t det.\n7:7 D\u00e4refter fick jag i min syn om natten se ett fj\u00e4rde djur, \u00f6verm\u00e5ttan f\u00f6rskr\u00e4ckligt, fruktansv\u00e4rt och starkt; det hade stora t\u00e4nder av j\u00e4rn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under f\u00f6tterna; det var olikt alla de f\u00f6rra djuren och hade tio horn.\n7:8 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sk\u00f6t upp, ett litet, f\u00f6r vilket tre av de f\u00f6rra hornen blevo bortst\u00f6tta; och se, det hornet hade \u00f6gon lika m\u00e4nnisko\u00f6gon, och en mun som talade stora ord.\n7:9 Medan jag \u00e4nnu s\u00e5g h\u00e4rp\u00e5, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans kl\u00e4dnad var sn\u00f6vit, och h\u00e5ret p\u00e5 hans huvud var s\u00e5som ren ull; hans tron var av eldsl\u00e5gor, och hjulen d\u00e4rp\u00e5 voro av flammande eld.\n7:10 En flod av eld str\u00f6mmade ut fr\u00e5n honom, tusen g\u00e5nger tusen voro hans tj\u00e4nare, och tio tusen g\u00e5nger tio tusen stodo d\u00e4r till hans tj\u00e4nst. S\u00e5 satte man sig ned till doms, och b\u00f6cker blevo uppl\u00e5tna.\n7:11 Medan jag nu s\u00e5g h\u00e4rp\u00e5, skedde det att, f\u00f6r de stora ords skull som hornet talade -- medan jag \u00e4nnu s\u00e5g h\u00e4rp\u00e5 -- djuret d\u00f6dades och dess kropp f\u00f6rst\u00f6rdes och kastades i elden f\u00f6r att br\u00e4nnas upp.\n7:12 Fr\u00e5n de \u00f6vriga djuren togs ock deras v\u00e4lde, ty deras livsl\u00e4ngd var best\u00e4md till tid och stund.\n7:13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en m\u00e4nniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och f\u00f6rdes fram inf\u00f6r honom.\n7:14 \u00c5t denne gavs v\u00e4lde och \u00e4ra och rike, och alla folk och stammar och tungom\u00e5l m\u00e5ste tj\u00e4na honom. Hans v\u00e4lde \u00e4r ett evigt v\u00e4lde, som icke skall tagas ifr\u00e5n honom, och hans rike skall icke f\u00f6rst\u00f6ras.\n7:15 D\u00e5 k\u00e4nde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft f\u00f6rskr\u00e4ckte mig.\n7:16 Jag gick fram till en av dem som stodo d\u00e4r och bad honom om en tillf\u00f6rlitlig f\u00f6rklaring p\u00e5 allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen d\u00e4rp\u00e5:\n7:17 \u00bbDe fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst\u00e5 p\u00e5 jorden.\n7:18 Men sedan skola den H\u00f6gstes heliga undf\u00e5 riket och taga det i besittning f\u00f6r evig tid, ja, f\u00f6r evigheters evighet.\u00bb\n7:19 D\u00e4refter ville jag hava tillf\u00f6rlitlig f\u00f6rklaring ang\u00e5ende det fj\u00e4rde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan f\u00f6rskr\u00e4ckligt och hade t\u00e4nder av j\u00e4rn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under f\u00f6tterna vad som blev kvar;\n7:20 s\u00e5 ock ang\u00e5ende de tio hornen p\u00e5 dess huvud, och ang\u00e5ende det nya hornet, det som sedan sk\u00f6t upp, och f\u00f6r vilket tre andra f\u00f6llo av, det hornet som hade \u00d6gon, och en mun som talade stora ord, det som var st\u00f6rre att sk\u00e5da \u00e4n de \u00f6vriga,\n7:21 det hornet som jag ock hade sett; f\u00f6ra krig mot de heliga och bliva dem \u00f6verm\u00e4ktigt,\n7:22 till dess att den gamle kom och r\u00e4tt blev skipad \u00e5t den H\u00f6gstes heliga och tiden var inne, d\u00e5 de heliga fingo taga riket i besittning.\n7:23 D\u00e5 svarade han s\u00e5: \u00bbDet fj\u00e4rde djuret betyder att ett fj\u00e4rde rike skall uppst\u00e5 p\u00e5 jorden, ett som \u00e4r olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och f\u00f6rtrampa och krossa den.\n7:24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst\u00e5 i det riket; och efter dem skall uppst\u00e5 en annan, som skall vara olik de f\u00f6rra, och som skall sl\u00e5 ned tre konungar.\n7:25 Och denne skall upph\u00e4va sitt tal mot den H\u00f6gste och f\u00f6r\u00f6da den H\u00f6gstes heliga; han skall s\u00e4tta sig i sinnet att f\u00f6r\u00e4ndra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.\n7:26 Men dom skall bliva h\u00e5llen, och hans v\u00e4lde skall tagas ifr\u00e5n honom och f\u00f6rd\u00e4rvas och f\u00f6rg\u00f6ras i grund.\n7:27 Men rike och v\u00e4lde och storhet, ut\u00f6ver alla riken under himmelen, skall givas \u00e5t den H\u00f6gstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla v\u00e4lden skola tj\u00e4na och lyda det.\u00bb\n7:28 H\u00e4r slutar ber\u00e4ttelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av m\u00e5nga oroliga tankar, och f\u00e4rgen vek bort ifr\u00e5n mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hj\u00e4rta vad som hade h\u00e4nt.\n8:1 I konung Belsassars tredje regerings\u00e5r s\u00e5g jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag f\u00f6rut hade sett.\n8:2 D\u00e5 jag nu i denna syn s\u00e5g till, tyckte jag mig vara i Susans borg i h\u00f6vdingd\u00f6met Elam; och d\u00e5 jag vidare s\u00e5g till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai.\n8:3 Och n\u00e4r jag lyfte upp mina \u00f6gon, fick jag se en v\u00e4dur st\u00e5 framf\u00f6r floden, och han hade tv\u00e5 horn; och b\u00e5da hornen voro h\u00f6ga, men det ena var h\u00f6gre \u00e4n det andra, och detta som var h\u00f6gre sk\u00f6t sist upp.\n8:4 Jag s\u00e5g v\u00e4duren st\u00f6ta med hornen v\u00e4sterut och norrut och s\u00f6derut, och intet djur kunde st\u00e5 honom emot, och ingen kunde r\u00e4dda ur hans v\u00e5ld; han for fram s\u00e5som han ville och f\u00f6retog sig stora ting.\n8:5 Och n\u00e4r jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma v\u00e4sterifr\u00e5n och g\u00e5 fram \u00f6ver hela jorden, dock utan att r\u00f6ra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.\n8:6 Och han nalkades v\u00e4duren med de b\u00e5da hornen, den som jag hade sett st\u00e5 framf\u00f6r floden, och sprang emot honom i v\u00e4ldig vrede.\n8:7 Jag s\u00e5g honom komma \u00e4nda inp\u00e5 v\u00e4duren och st\u00f6rta \u00f6ver honom i f\u00f6rbittring, och han st\u00f6tte till v\u00e4duren och krossade hans b\u00e5da horn, s\u00e5 att v\u00e4duren icke hade n\u00e5gon kraft att st\u00e5 emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade p\u00e5 honom; och ingen fanns, som kunde r\u00e4dda v\u00e4duren ur hans v\u00e5ld.\n8:8 Och bocken f\u00f6retog sig mycket stora ting. Men n\u00e4r han hade blivit som starkast, brast det stora hornet s\u00f6nder, och fyra andra ansenliga horn sk\u00f6to upp i dess st\u00e4lle, \u00e5t himmelens fyra v\u00e4derstreck.\n8:9 Och fr\u00e5n ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det v\u00e4xte \u00f6verm\u00e5ttan s\u00f6derut och \u00f6sterut och \u00e5t \u00bbdet h\u00e4rliga landet\u00bb till.\n8:10 Och det v\u00e4xte \u00e4nda upp till himmelens h\u00e4rskara och kastade n\u00e5gra av denna h\u00e4rskara, av stj\u00e4rnorna, ned till jorden och trampade p\u00e5 dem.\n8:11 Ja, till och med mot h\u00e4rskarornas furste f\u00f6retog han sig stora ting: han tog bort ifr\u00e5n honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned.\n8:12 J\u00e4mte det dagliga offret bliver ock en h\u00e4rskara prisgiven, f\u00f6r \u00f6vertr\u00e4delses skull. Och det sl\u00e5r sanningen ned till jorden och lyckas v\u00e4l i vad det f\u00f6retager sig.\n8:13 Sedan h\u00f6rde jag en av de heliga tala, och en annan helig fr\u00e5gade denne som talade: \u00bbHuru l\u00e5ng tid avser synen om det dagliga offret, och om \u00f6vertr\u00e4delsen som kommer \u00e5stad f\u00f6r\u00f6delse, och om f\u00f6rtrampandet av b\u00e5de helgedom och h\u00e4rskara?\u00bb\n8:14 D\u00e5 svarade han mig: \u00bbTv\u00e5 tusen tre hundra aftnar och morgnar; d\u00e4refter skall helgedomen komma till sin r\u00e4tt igen.\u00bb\n8:15 N\u00e4r nu jag, Daniel, hade sett denna syn och s\u00f6kte att f\u00f6rst\u00e5 den, fick jag se en som s\u00e5g ut s\u00e5som en man st\u00e5 framf\u00f6r mig.\n8:16 Och mitt \u00f6ver Ulai h\u00f6rde jag r\u00f6sten av en m\u00e4nniska som ropade och sade: \u00bbGabriel, uttyd synen f\u00f6r denne.\u00bb\n8:17 D\u00e5 kom han intill platsen d\u00e4r jag stod, men jag blev f\u00f6rskr\u00e4ckt, n\u00e4r han kom, och f\u00f6ll ned p\u00e5 mitt ansikte. Och han sade till mig: \u00bbGiv akt h\u00e4rp\u00e5, du m\u00e4nniskobarn; ty synen syftar p\u00e5 \u00e4ndens tid.\u00bb\n8:18 Medan han s\u00e5 talade med mig, l\u00e5g jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han r\u00f6rde vid mig och reste upp mig igen.\n8:19 D\u00e4refter sade han: \u00bbSe, jag vill kung\u00f6ra f\u00f6r dig vad som skall ske, n\u00e4r det lider mot slutet med vreden ty p\u00e5 \u00e4ndens tid syftar detta.\n8:20 V\u00e4duren som du s\u00e5g, han med de tv\u00e5 hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.\n8:21 Men bocken \u00e4r Javans konung, och det stora hornet i hans panna \u00e4r den f\u00f6rste konungen.\n8:22 Men att det brast s\u00f6nder, och att fyra andra uppstodo i dess st\u00e4lle, det betyder att fyra riken skola uppst\u00e5 av hans folk, dock icke j\u00e4mlika med honom i kraft.\n8:23 Och vid slutet av deras v\u00e4lde, n\u00e4r \u00f6vertr\u00e4darna hava fyllt sitt m\u00e5tt, skall en fr\u00e4ck och arglistig konung uppst\u00e5;\n8:24 han skall bliva stor i kraft, dock icke j\u00e4mlik med den f\u00f6rre i kraft och han skall komma \u00e5stad s\u00e5 stort f\u00f6rd\u00e4rv att man m\u00e5ste f\u00f6rundra sig; och han skall lyckas v\u00e4l och f\u00e5 fullborda sitt upps\u00e5t. Ja, han skall f\u00f6rd\u00e4rva m\u00e5nga, och j\u00e4mv\u00e4l de heligas folk.\n8:25 D\u00e4rigenom att han \u00e4r s\u00e5 klok, skall han lyckas s\u00e5 v\u00e4l med sitt svek, han skall f\u00f6res\u00e4tta sig stora ting, of\u00f6rt\u00e4nkt skall han f\u00f6rd\u00e4rva m\u00e5nga. Ja, mot furstarnas furste skall han s\u00e4tta sig upp; men utan m\u00e4nniskohand skall han d\u00e5 varda krossad.\n8:26 Och synen ang\u00e5ende aftnarna och morgnarna, varom nu \u00e4r talat, \u00e4r sanning. Men g\u00f6m du den synen, ty den syftar p\u00e5 en avl\u00e4gsen framtid.\u00bb\n8:27 Men jag, Daniel, blev maktl\u00f6s och l\u00e5g sjuk en tid. Sedan stod jag upp och f\u00f6rr\u00e4ttade min tj\u00e4nst hos konungen; och jag var h\u00e4pen \u00f6ver synen, men ingen f\u00f6rstod den.\n9:1 I Darejaves', Ahasveros' sons, f\u00f6rsta regerings\u00e5r -- hans som var av medisk sl\u00e4kt, men som hade blivit upph\u00f6jd till konung \u00f6ver kald\u00e9ernas rike --\n9:2 i dennes f\u00f6rsta regerings\u00e5r kom jag, Daniel, att i skrifterna l\u00e4gga m\u00e4rke till det antal \u00e5r, som HERREN hade angivit f\u00f6r profeten Jeremia, n\u00e4r han sade att han ville l\u00e5ta sjuttio \u00e5r g\u00e5 till \u00e4nda, medan Jerusalem l\u00e5g \u00f6de.\n9:3 D\u00e5 v\u00e4nde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig b\u00f6n och \u00e5kallan, och fastade d\u00e4rvid i s\u00e4ck och aska.\n9:4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bek\u00e4nde och sade: \u00bbAck Herre, du store och fruktansv\u00e4rde Gud, du som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d mot dem som \u00e4lska dig och h\u00e5lla dina bud!\n9:5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avf\u00e4lliga; vi hava vikit av ifr\u00e5n dina bud och r\u00e4tter.\n9:6 Vi hava icke h\u00f6rsammat dina tj\u00e4nare profeterna, som talade i ditt namn till v\u00e5ra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.\n9:7 Du, Herre, \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, men vi m\u00e5ste blygas, s\u00e5som vi ock nu g\u00f6ra, vi Juda man och Jerusalems inv\u00e5nare, ja, hela Israel, b\u00e5de de som bo n\u00e4ra och de som bo fj\u00e4rran i alla andra l\u00e4nder dit du har f\u00f6rdrivit dem, d\u00e4rf\u00f6r att de voro otrogna mot dig.\n9:8 Ja, Herre, vi med v\u00e5ra konungar, furstar och f\u00e4der m\u00e5ste blygas, d\u00e4rf\u00f6r att vi hava syndat mot dig.\n9:9 Men hos Herren, v\u00e5r Gud, \u00e4r barmh\u00e4rtighet och f\u00f6rl\u00e5telse. Ty vi voro avf\u00e4lliga fr\u00e5n\n9:10 och h\u00f6rde icke HERRENS, v\u00e5r Guds, r\u00f6st, s\u00e5 att vi vandrade efter hans lagar, dem som han f\u00f6relade oss genom sina tj\u00e4nare profeterna.\n9:11 Nej, hela Israel \u00f6vertr\u00e4dde din lag och vek av, utan att h\u00f6ra din r\u00f6st. D\u00e4rf\u00f6r utg\u00f6t sig ock \u00f6ver oss den f\u00f6rbannelse som han hade svurit att s\u00e4nda, och som st\u00e5r skriven i Moses, Guds tj\u00e4nares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.\n9:12 Han h\u00f6ll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som d\u00f6mde oss; och han l\u00e4t en s\u00e5 stor olycka komma \u00f6ver oss, att ingenst\u00e4des under himmelen n\u00e5got s\u00e5dant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.\n9:13 I enlighet med vad som st\u00e5r skrivet i Moses lag kom all denna olycka \u00f6ver oss, men \u00e4nd\u00e5 s\u00f6kte vi icke att blidka HERREN, v\u00e5r Gud, genom att omv\u00e4nda oss fr\u00e5n v\u00e5ra missg\u00e4rningar och akta p\u00e5 din sanning.\n9:14 D\u00e4rf\u00f6r vakade ock HERREN \u00f6ver att olyckan drabbade oss; ty HERREN, v\u00e5r Gud, \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig i alla de g\u00e4rningar som han g\u00f6r, men h\u00f6rde icke hans r\u00f6st.\n9:15 Och nu, Herre, v\u00e5r Gud, du som f\u00f6rde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och s\u00e5 gjorde dig ett namn, som \u00e4r detsamma \u00e4n i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.\n9:16 Men Herre, l\u00e5t, f\u00f6r all din r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull, din vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse v\u00e4nda sig ifr\u00e5n din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom v\u00e5ra synder och genom v\u00e5ra faders missg\u00e4rningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till sm\u00e4lek f\u00f6r alla som bo omkring oss.\n9:17 Och h\u00f6r nu, du v\u00e5r Gud, din tj\u00e4nares b\u00f6n och \u00e5kallan, och l\u00e5t ditt ansikte lysa \u00f6ver din \u00f6delagda helgedom, f\u00f6r Herrens skull.\n9:18 B\u00f6j, min Gud, ditt \u00f6ra h\u00e4rtill och h\u00f6r; \u00f6ppna dina \u00f6gon och se vilken f\u00f6r\u00f6delse som har \u00f6verg\u00e5tt oss, och se till staden som \u00e4r uppkallad efter ditt namn. Ty icke i f\u00f6rlitande p\u00e5 vad r\u00e4ttf\u00e4rdigt vi hava gjort b\u00f6nfalla vi inf\u00f6r dig, utan i f\u00f6rlitande p\u00e5 din stora barmh\u00e4rtighet.\n9:19 O Herre, h\u00f6r, o Herre, f\u00f6rl\u00e5t; o Herre, akta h\u00e4rp\u00e5, och utf\u00f6r ditt verk utan att dr\u00f6ja -- f\u00f6r din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk \u00e4ro uppkallade efter ditt namn.\u00bb\n9:20 Medan jag \u00e4nnu s\u00e5 talade och bad och bek\u00e4nde min egen och mitt folk Israels synd och inf\u00f6r HERREN, min Gud, frambar min f\u00f6rb\u00f6n f\u00f6r min Guds heliga berg --\n9:21 medan jag allts\u00e5 \u00e4nnu s\u00e5 talade i min b\u00f6n, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag f\u00f6rut hade sett i min syn; och det var vid tiden f\u00f6r aftonoffret.\n9:22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: \u00bbDaniel, jag har nu begivit mig hit f\u00f6r att l\u00e4ra dig f\u00f6rst\u00e5nd.\n9:23 Redan n\u00e4r du begynte din b\u00f6n, utgick befallning, och jag har kommit f\u00f6r att giva dig besked, ty du \u00e4r h\u00f6gt ben\u00e5dad. S\u00e5 giv nu akt p\u00e5 ordet, och akta p\u00e5 synen.\n9:24 Sjuttio veckor \u00e4ro best\u00e4mda \u00f6ver ditt folk och \u00f6ver din heliga stad, innan en gr\u00e4ns s\u00e4ttes f\u00f6r \u00f6vertr\u00e4delsen och synderna f\u00e5 en \u00e4nde och missg\u00e4rningen varder f\u00f6rsonad och en evig r\u00e4ttf\u00e4rdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en h\u00f6ghelig helgedom bliver smord.\n9:25 S\u00e5 vet nu och f\u00f6rst\u00e5: Fr\u00e5n den tid d\u00e5 ordet om att Jerusalem \u00e5ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor f\u00f6rg\u00e5; och under sextiotv\u00e5 veckor skall det \u00e5ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av tr\u00e5ngm\u00e5l.\n9:26 Men efter de sextiotv\u00e5 veckorna skall en som \u00e4r smord f\u00f6rg\u00f6ras, utan att n\u00e5gon efterf\u00f6ljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk f\u00f6rst\u00f6ra; men sj\u00e4lv skall denne f\u00e5 sin \u00e4nde i st\u00f6rtfloden. Och intill \u00e4nden skall strid vara; f\u00f6r\u00f6delse \u00e4r oryggligt besluten.\n9:27 Och han skall med m\u00e5nga sluta ett starkt f\u00f6rbund f\u00f6r en vecka, och f\u00f6r en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och p\u00e5 styggelsens vinge skall f\u00f6r\u00f6daren komma. Detta skall fortg\u00e5, till dess att f\u00f6rst\u00f6ring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig \u00f6ver f\u00f6r\u00f6daren.\u00bb\n10:1 I den persiske konungen Kores' tredje regerings\u00e5r fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen \u00e4r sanning och b\u00e5dar stor vederm\u00f6da. Och han aktade p\u00e5 uppenbarelsen och lade m\u00e4rke till synen.\n10:2 Jag, Daniel, hade d\u00e5 g\u00e5tt s\u00f6rjande tre veckors tid.\n10:3 Jag \u00e5t ingen smaklig mat, k\u00f6tt och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, f\u00f6rr\u00e4n de tre veckorna hade g\u00e5tt till \u00e4nda.\n10:4 P\u00e5 tjugufj\u00e4rde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden, n\u00e4r jag var vid stranden av den stora floden, n\u00e4mligen Hiddekel,\n10:5 fick jag, d\u00e5 jag lyfte upp mina \u00f6gon, se en man st\u00e5 d\u00e4r, kl\u00e4dd i linnekl\u00e4der och omgjordad kring sina l\u00e4nder med ett b\u00e4lte av guld fr\u00e5n Ufas.\n10:6 Hans kropp var s\u00e5som av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans \u00f6gon voro s\u00e5som eldbloss, han armar och f\u00f6tter s\u00e5som gl\u00e4nsande koppar; och ljudet av hans tal var s\u00e5som ett v\u00e4ldigt d\u00e5n.\n10:7 Och jag, Daniel, var den ende som s\u00e5g synen; de m\u00e4n som voro med mig s\u00e5go den icke, men en stor f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6ll \u00f6ver dem, s\u00e5 att de flydde bort och g\u00f6mde sig.\n10:8 S\u00e5 blev jag allena kvar, och n\u00e4r jag s\u00e5g den stora synen, f\u00f6rgick all min kraft; f\u00e4rgen vek bort ifr\u00e5n mitt ansikte, s\u00e5 att det blev d\u00f6dsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.\n10:9 D\u00e5 h\u00f6rde jag ljudet av hans tal; och p\u00e5 samma g\u00e5ng jag h\u00f6rde ljudet av hans tal, d\u00e4r jag l\u00e5g i vanmakt p\u00e5 mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,\n10:10 r\u00f6rde en hand vid mig och hj\u00e4lpte mig, s\u00e5 att jag sk\u00e4lvande kunde resa mig p\u00e5 mina kn\u00e4n och h\u00e4nder.\n10:11 Sedan sade han till mig: \u00bbDaniel, du h\u00f6gt ben\u00e5dade man, giv akt p\u00e5 de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p\u00e5 dina f\u00f6tter; ty jag har nu blivit s\u00e4nd till dig.\u00bb N\u00e4r han s\u00e5 talade till mig, reste jag mig b\u00e4vande upp.\n10:12 Och han sade till mig: \u00bbFrukta icke, Daniel, ty redan ifr\u00e5n f\u00f6rsta dagen, d\u00e5 n\u00e4r du v\u00e4nde ditt hj\u00e4rta till att s\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5nd och till att \u00f6dmjuka dig inf\u00f6r din Gud, hava dina ord varit h\u00f6rda; och jag har nu kommit f\u00f6r dina ords skull.\n10:13 Fursten f\u00f6r Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men d\u00e5 kom Mikael, en av de f\u00f6rn\u00e4msta furstarna, mig till hj\u00e4lp, under det att jag f\u00f6rut hade st\u00e5tt d\u00e4r allena mot Persiens konungar.\n10:14 Och nu har jag kommit f\u00f6r att undervisa dig om vad som skall h\u00e4nda ditt folk i kommande dagar; ty ocks\u00e5 detta \u00e4r en syn som syftar p\u00e5 framtiden.\u00bb\n10:15 Under det han s\u00e5 talade till mig, b\u00f6jde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.\n10:16 Men se, han som var lik en m\u00e4nniska r\u00f6rde vid mina l\u00e4ppar. D\u00e5 uppl\u00e4t jag min mun och talade och sade till honom som stod framf\u00f6r mig: \u00bbMin herre, vid den syn jag s\u00e5g har jag k\u00e4nt mig gripen av v\u00e5nda, och jag har ingen kraft mer kvar.\n10:17 Huru skulle ocks\u00e5 min herres tj\u00e4nare, en s\u00e5dan som jag, kunna tala med en s\u00e5dan som min herre \u00e4r? Jag har nu ingen kraft mer i mig och f\u00f6rm\u00e5r icke mer att andas.\u00bb\n10:18 D\u00e5 r\u00f6rde han som s\u00e5g ut s\u00e5som en m\u00e4nniska \u00e5ter vid mig och styrkte mig.\n10:19 Han sade: \u00bbFrukta icke, du h\u00f6gt ben\u00e5dade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.\u00bb N\u00e4r han s\u00e5 talade med mig, k\u00e4nde jag mig styrkt och sade: \u00bbTala, min herre, ty du har nu styrkt mig.\u00bb\n10:20 D\u00e5 sade han: \u00bbKan du nu f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r jag har kommit till dig? Men jag m\u00e5ste strax v\u00e4nda tillbaka f\u00f6r att strida mot fursten f\u00f6r Persien, och n\u00e4r jag \u00e4r fri ifr\u00e5n honom, kommer fursten f\u00f6r Javan.\n10:21 Dock vill jag f\u00f6rkunna f\u00f6r dig vad som \u00e4r upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda st\u00e5r mig bi mot dessa, f\u00f6rutom Mikael, eder furste.\n11:1 Och jag stod vid hans sida s\u00e5som hans st\u00f6d och v\u00e4rn i medern Darejaves' f\u00f6rsta regerings\u00e5r.\n11:2 Och nu skall jag f\u00f6rkunna f\u00f6r dig vad visst \u00e4r. Se, \u00e4nnu tre konungar skola uppst\u00e5 i Persien, och den fj\u00e4rde skall f\u00f6rv\u00e4rva sig st\u00f6rre rikedomar \u00e4n n\u00e5gon av de andra, och n\u00e4r han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike.\n11:3 Sedan skall en v\u00e4ldig konung uppst\u00e5, och han skall h\u00e4rska med stor makt och g\u00f6ra vad han vill.\n11:4 Men knappt har han uppst\u00e5tt, s\u00e5 skall hans rike brista s\u00f6nder och bliva delat efter himmelens f\u00f6rra v\u00e4derstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller f\u00f6rbliva lika m\u00e4ktigt som n\u00e4r han hade makten; ty hans rike skall omst\u00f6rtas och tillfalla andra \u00e4n dem.\n11:5 Och konungen i S\u00f6derlandet skall bliva m\u00e4ktig, s\u00e5 ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en \u00e4nnu m\u00e4ktigare h\u00e4rskare \u00e4n han sj\u00e4lv, och hans herrad\u00f6me skall bliva stort.\n11:6 Och efter n\u00e5gra \u00e5r skola de f\u00f6rbinda sig med varandra, och S\u00f6derlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet f\u00f6r att komma \u00e5stad f\u00f6rlikning. Men hon skall icke kunna beh\u00e5lla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva best\u00e5ndande; utan hon skall bliva given till pris, hon j\u00e4mte dem som l\u00e4to henne draga dit, b\u00e5de hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig.\n11:7 Men av telningarna fr\u00e5n hennes rot skall en stiga upp p\u00e5 hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens h\u00e4r och tr\u00e4nga in i hans f\u00e4ste och g\u00f6ra med folket vad han vill och beh\u00e5lla \u00f6vermakten.\n11:8 Deras gudar och bel\u00e4ten och deras dyrbara h\u00e5vor, b\u00e5de silver och guld, skall han ock f\u00f6ra s\u00e5som byte till Egypten. Sedan skall han i n\u00e5gra \u00e5r l\u00e4mna Nordlandskonungen i ro.\n11:9 D\u00e4remot skall denne tr\u00e4nga in i S\u00f6derlandskonungens rike, men han skall f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka till sitt land igen.\n11:10 Och hans s\u00f6ner skola rusta sig till strid och samla en v\u00e4ldig krigs h\u00e4r; och den skall rycka fram och sv\u00e4mma \u00f6ver och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall f\u00f6ras \u00e4nda fram till hans f\u00e4ste.\n11:11 D\u00e5 skall konungen i S\u00f6derlandet resa sig i f\u00f6rbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall st\u00e4lla upp en stor h\u00e4rskara, men den h\u00e4rskaran skall varda given i den andres hand.\n11:12 N\u00e4r d\u00e5 h\u00e4rskaran \u00e4r sin kos, v\u00e4xer hans \u00f6vermod; men om han \u00e4n han slagit ned tiotusenden, f\u00e5r han dock icke makten.\n11:13 Konungen i Nordlandet skall st\u00e4lla upp en ny h\u00e4rskara, st\u00f6rre \u00e4n den f\u00f6rra; och efter en tid av n\u00e5gra \u00e5r skall han komma med en stor krigsh\u00e4r och stora f\u00f6rr\u00e5d.\n11:14 Vid samma tid skola m\u00e5nga andra resa sig mot konungen i S\u00f6derlandet; v\u00e5ldsm\u00e4n av ditt eget folk skola ock upph\u00e4va sig, f\u00f6r att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.\n11:15 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en v\u00e4lbef\u00e4st stad; och S\u00f6derlandets makt skall icke kunna h\u00e5lla st\u00e5nd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava n\u00e5gon kraft till motst\u00e5nd.\n11:16 Och han som rycker emot honom skall g\u00f6ra vad han vill, och ingen skall kunna st\u00e5 emot honom; han skall s\u00e4tta sig fast i \u00bbdet h\u00e4rliga landet\u00bb, och f\u00f6rst\u00f6ring skall komma genom hans hand.\n11:17 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock \u00e4r han h\u00e5gad f\u00f6r f\u00f6rlikning, och en s\u00e5dan skall han komma \u00e5stad. En av sina d\u00f6ttrar skall han giva \u00e5t honom till hustru, henne till f\u00f6rd\u00e4rv. Men detta skall icke hava n\u00e5got best\u00e5nd och icke vara honom till gagn.\n11:18 D\u00e4refter skall han v\u00e4nda sig mot \u00f6l\u00e4nderna och intaga m\u00e5nga; men en h\u00e4rf\u00f6rare skall g\u00f6ra slut p\u00e5 hans sm\u00e4delser, ja, l\u00e5ta hans sm\u00e4delser v\u00e4nda tillbaka \u00f6ver honom sj\u00e4lv.\n11:19 D\u00e5 skall han v\u00e4nda sig till sitt eget lands f\u00e4sten; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.\n11:20 Och p\u00e5 hans plats skall uppst\u00e5 en annan, en som l\u00e5ter en fogde draga igenom det land som \u00e4r hans rikes prydnad; men efter n\u00e5gra dagar skall han st\u00f6rtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig.\n11:21 Och p\u00e5 hans plats skall uppst\u00e5 en f\u00f6raktlig man, \u00e5t vilken konungav\u00e4rdighet icke var \u00e4mnad; of\u00f6rt\u00e4nkt skall han komma och bem\u00e4ktiga sig riket genom r\u00e4nker.\n11:22 Och \u00f6versv\u00e4mmande h\u00e4rar skola sv\u00e4mmas bort f\u00f6r honom och krossas, s\u00e5 ock f\u00f6rbundets furste.\n11:23 Fr\u00e5n den stund d\u00e5 man f\u00f6rbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga \u00e5stad och f\u00e5 \u00f6vermakten, med allenast litet folk.\n11:24 Of\u00f6rt\u00e4nkt skall han falla in i landets b\u00f6rdigaste trakter, och skall g\u00f6ra ting som hans f\u00e4der och hans f\u00e4ders f\u00e4der icke hade gjort; byte och rov och gods skall han str\u00f6 ut \u00e5t sitt folk; och mot f\u00e4stena skall han f\u00f6rehava anslag, intill en viss tid.\n11:25 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i S\u00f6derlandet och komma med en stor h\u00e4r, men konungen i S\u00f6derlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik h\u00e4r; dock skall han icke kunna h\u00e5lla st\u00e5nd, f\u00f6r de anslags skull som g\u00f6ras mot honom.\n11:26 De som \u00e4ta hans br\u00f6d skola st\u00f6rta honom. Och hans h\u00e4r skall sv\u00e4mma \u00f6ver, och m\u00e5nga skola bliva slagna och falla.\n11:27 B\u00e5da konungarna skola hava ont i sinnet, d\u00e4r de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala l\u00f6gn, men det skall icke hava n\u00e5gon framg\u00e5ng; ty \u00e4nnu dr\u00f6jer \u00e4nden, intill den best\u00e4mda tiden.\n11:28 Han skall v\u00e4nda tillbaka till sitt land med stora f\u00f6rr\u00e5d, och han skall l\u00e4gga planer mot det heliga f\u00f6rbundet; och n\u00e4r han har fullbordat dem, skall han v\u00e4nda tillbaka till sitt land.\n11:29 P\u00e5 best\u00e4md tid skall han sedan \u00e5ter draga \u00e5stad mot S\u00f6derlandet, men denna senare g\u00e5ng skall det ej g\u00e5 s\u00e5som den f\u00f6rra.\n11:30 Ty skepp fr\u00e5n Kittim skola komma emot honom, och han skall f\u00f6rlora modet. D\u00e5 skall han v\u00e4nda om och rikta sin vrede mot det heliga f\u00f6rbundet och giva den fritt lopp. Och n\u00e4r han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava \u00f6vergivit det heliga f\u00f6rbundet.\n11:31 Och h\u00e4rar, uts\u00e4nda av honom, skola komma och osk\u00e4ra helgedomens f\u00e4ste och avskaffa det dagliga offret och st\u00e4lla upp f\u00f6r\u00f6delsens styggelse.\n11:32 Och dem som hava kr\u00e4nkt f\u00f6rbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som k\u00e4nna sin Gud, skola st\u00e5 fasta och h\u00e5lla ut.\n11:33 Och de f\u00f6rst\u00e5ndiga bland folket skola l\u00e4ra m\u00e5nga insikt; men de skola bliva hems\u00f6kta med sv\u00e4rd och eld, med f\u00e5ngenskap och plundring, till en tid;\n11:34 dock skall under hems\u00f6kelsen en liten seger besk\u00e4ras dem, och m\u00e5nga skola d\u00e5 av skrymteri sluta sig till dem.\n11:35 Hems\u00f6kelsen skall tr\u00e4ffa somliga av de f\u00f6rst\u00e5ndiga, f\u00f6r att en luttring skall ske bland dem, s\u00e5 att de varda renade och tvagna till \u00e4ndens tid; ty \u00e4nnu dr\u00f6jer denna, intill den best\u00e4mda tiden.\n11:36 Och konungen skall g\u00f6ra vad han vill och skall f\u00f6rh\u00e4va sig och upptr\u00e4da stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala s\u00e5dant att man m\u00e5ste f\u00f6rundra sig. Och allt skall lyckas honom v\u00e4l, till dess att vredens tid \u00e4r ute, d\u00e5 n\u00e4r det har skett, som \u00e4r oryggligt beslutet.\n11:37 P\u00e5 sina f\u00e4ders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta p\u00e5 den som \u00e4r kvinnors lust eller p\u00e5 n\u00e5gon annan Gud, utan han skall upptr\u00e4da stormodigt mot dem alla.\n11:38 Men f\u00e4stenas gud skall han i st\u00e4llet \u00e4ra; en gud som hans f\u00e4der icke hava k\u00e4nt skall han \u00e4ra med guld och silver och \u00e4dla stenar och andra dyrbara ting.\n11:39 Och mot starka f\u00e4sten skall han med en fr\u00e4mmande guds hj\u00e4lp g\u00f6ra vad honom lyster; dem som erk\u00e4nna denne skall han bevisa stor \u00e4ra, han skall s\u00e4tta dem att r\u00e5da \u00f6ver m\u00e5nga, och han skall utskifta jord \u00e5t dem till bel\u00f6ning.\n11:40 Men p\u00e5 \u00e4ndens tid skall konungen i S\u00f6derlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och m\u00e5nga skepp, och skall falla in i fr\u00e4mmande l\u00e4nder och sv\u00e4mma \u00f6ver och utbreda sig.\n11:41 Han skall ock falla in i \u00bbdet h\u00e4rliga landet\u00bb, och m\u00e5nga andra l\u00e4nder skola bliva hems\u00f6kta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn.\n11:42 Ja, han skall utr\u00e4cka sin hand mot fr\u00e4mmande l\u00e4nder, och Egyptens land skall icke slippa undan;\n11:43 han skall bem\u00e4ktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola f\u00f6lja honom \u00e5t.\n11:44 D\u00e5 skall han fr\u00e5n \u00f6ster och norr f\u00e5 h\u00f6ra rykten som f\u00f6rskr\u00e4cka honom; och kan skall draga ut i stor vrede f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra m\u00e5nga och giva dem till spillo.\n11:45 Och sina palatst\u00e4lt skall han sl\u00e5 upp mellan havet och helgedomens h\u00e4rliga berg. Men han g\u00e5r till sin underg\u00e5ng, och ingen skall finnas, som hj\u00e4lper honom.\u00bb\n12:1 P\u00e5 den tiden skall Mikael tr\u00e4da upp, den store fursten som st\u00e5r s\u00e5som f\u00f6rsvarare f\u00f6r dina landsm\u00e4n; och d\u00e5 kommer en tid av n\u00f6d, vars like icke har funnits, allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 m\u00e4nniskor blevo till och \u00e4nda till den tiden. Men p\u00e5 den tiden skola av ditt folk alla de varda fr\u00e4lsta, som finnas skrivna i boken.\n12:2 Och m\u00e5nga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till sm\u00e4lek och evig blygd.\n12:3 De f\u00f6rst\u00e5ndiga skola d\u00e5 lysa, s\u00e5som f\u00e4stet lyser, och de som hava f\u00f6rt de m\u00e5nga till r\u00e4ttf\u00e4rdighet s\u00e5som stj\u00e4rnor, alltid och evinnerligen.\n12:4 Men du, Daniel, m\u00e5 g\u00f6mma dessa ord och f\u00f6rsegla denna skrift intill \u00e4ndens tid; m\u00e5nga komma att rannsaka den, och insikten skall s\u00e5 v\u00e4xa till.\u00bb\n12:5 N\u00e4r nu jag, Daniel, s\u00e5g till, fick jag se tv\u00e5 andra st\u00e5 d\u00e4r, en p\u00e5 flodens ena strand, och en p\u00e5 dess andra strand.\n12:6 Och en av dem sade till mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4der, och som stod ovanf\u00f6r flodens vatten: \u00bbHuru l\u00e4nge dr\u00f6jer det, innan \u00e4nden kommer med dessa f\u00f6runderliga ting?\u00bb\n12:7 Och jag h\u00f6rde p\u00e5 mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4der, och som stod ovanf\u00f6r flodens vatten, och han lyfte sin h\u00f6gra hand och sin v\u00e4nstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och n\u00e4r det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d\u00e5 skulle allt detta varda fullbordat.\n12:8 Och jag h\u00f6rde detta, men f\u00f6rstod det icke; och jag fr\u00e5gade: \u00bbMin herre, vad bliver slutet p\u00e5 allt detta?\u00bb\n12:9 D\u00e5 sade han: \u00bbG\u00e5, Daniel, ty dessa ord skola f\u00f6rbliva g\u00f6mda och f\u00f6rseglade intill \u00e4ndens tid.\n12:10 M\u00e5nga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola \u00f6va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall f\u00f6rst\u00e5 detta; men de f\u00f6rst\u00e5ndiga skola f\u00f6rst\u00e5 det.\n12:11 Och fr\u00e5n den tid d\u00e5 det dagliga offret bliver avskaffat och f\u00f6r\u00f6delsens styggelse uppst\u00e4lld skola ett tusen tv\u00e5 hundra nittio dagar f\u00f6rg\u00e5.\n12:12 S\u00e4ll \u00e4r den som f\u00f6rbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.\n12:13 Men g\u00e5 du \u00e5stad mot \u00e4ndens tid; sedan du har vilat, skall du uppst\u00e5 till din del, vid dagarnas \u00e4nde.\u00bb","title":"Swedish Bible: Daniel","type":"page"}