{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/deu.htm","path":"bib/wb/swe/deu.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/deu.htm","text":"1:1 Dessa \u00e4ro de ord som Mose talade till hela Israel p\u00e5 andra sidan Jordan, i \u00f6knen, p\u00e5 Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab\n1:2 -- elva dagsresor fr\u00e5n Horeb, \u00e5t Seirs bergsbygd till, fram till Kades-Barnea.\n1:3 I det fyrtionde \u00e5ret, i elfte m\u00e5naden. p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden, talade Mose till Israels barn, alldeles s\u00e5som Herren hade bjudit honom tala till dem.\n1:4 Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amor\u00e9ernas konung, som bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot, vid Edrei.\n1:5 P\u00e5 andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna lagutl\u00e4ggning och sade:\n1:6 HERREN, v\u00e5r Gud, talade till oss p\u00e5 Horeb och sade: \u00bbL\u00e4nge nog haven I uppeh\u00e5llit eder vid detta berg.\n1:7 V\u00e4nden eder nu \u00e5t annat h\u00e5ll och bryten upp, och begiven eder till amor\u00e9ernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p\u00e5 Hedmarken, i Bergsbygden, i L\u00e5glandet, i Sydlandet och i Kustlandet vid havet -- in i kanan\u00e9ernas land och upp p\u00e5 Libanon, \u00e4nda till den stora floden, floden Frat.\n1:8 Se, jag har givit landet i edert v\u00e5ld. G\u00e5n nu och intagen detta land, som HERREN med ed har lovat edra f\u00e4der, Abraham, Isak och Jakob, att giva \u00e5t dem och \u00e5t deras s\u00e4d efter dem.\u00bb\n1:9 Och jag talade till eder p\u00e5 den tiden och sade: \u00bbJag f\u00f6rm\u00e5r icke ensam b\u00e4ra eder.\n1:10 HERREN, eder Gud, har f\u00f6r\u00f6kat eder, och se, I \u00e4ren nu talrika s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen.\n1:11 M\u00e5 Herren, edra f\u00e4ders Gud, \u00e4n vidare f\u00f6r\u00f6ka eder tusenfalt och v\u00e4lsigna eder, s\u00e5som han har lovat eder.\n1:12 Men huru skall jag ensam kunna b\u00e4ra tyngden och b\u00f6rdan av eder och edert tvistande?\n1:13 Utsen \u00e5t eder visa, f\u00f6rst\u00e5ndiga och v\u00e4lk\u00e4nda m\u00e4n inom edra s\u00e4rskilda stammar, s\u00e5 skall jag s\u00e4tta dem till huvudm\u00e4n \u00f6ver eder.\u00bb\n1:14 I svaraden mig och saden: \u00bbDitt f\u00f6rslag \u00e4r gott.\u00bb\n1:15 D\u00e5 tog jag huvudm\u00e4nnen i edra stammar, visa och v\u00e4lk\u00e4nda m\u00e4n, och satte dem till huvudm\u00e4n \u00f6ver eder, till f\u00f6rest\u00e5ndare, somliga \u00f6ver tusen, andra \u00f6ver hundra, andra \u00f6ver femtio och somliga \u00f6ver tio, och till tillsyningsm\u00e4n i edra s\u00e4rskilda stammar.\n1:16 Och jag bj\u00f6d d\u00e5 ocks\u00e5 edra domare och sade: \u00bbH\u00f6ren efter, vad edra br\u00f6der hava sig emellan; och om n\u00e5gon har en sak med sin broder eller med en fr\u00e4mling som bor hos honom, s\u00e5 d\u00f6men r\u00e4ttvist mellan dem.\n1:17 I skolen icke hava anseende till personen, n\u00e4r I d\u00f6men, utan h\u00f6ra den ringe likav\u00e4l dom den h\u00f6gre; I skolen icke frukta f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska, ty domen h\u00f6r Gud till. Men om n\u00e5got \u00e4rende bliven eder f\u00f6r sv\u00e5rt, skolen I h\u00e4nskjuta det till mig, s\u00e5 att jag f\u00f6r h\u00f6ra det.\u00bb\n1:18 S\u00e5 bj\u00f6d jag eder p\u00e5 den tiden allt vad I skullen g\u00f6ra.\n1:19 Och vi br\u00f6to upp fr\u00e5n Horeb, och genom hela den stora och fruktansv\u00e4rda \u00f6ken som I haven sett vandrande vi \u00e5stad till amor\u00e9ernas bergsbygd, s\u00e5som HERREN, v\u00e5r Gud, hade bjudit oss; och vi kommo s\u00e5 till Kades-Barnea.\n1:20 Och jag sade till eder: \u00bbI haven nu kommit till amor\u00e9ernas bergsbygd, som HERREN v\u00e5r Gud, vill giva oss.\n1:21 Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt v\u00e5ld. Drag ditupp och intag det, s\u00e5som HERREN, dina f\u00e4ders Gud, har tillsagt dig. Frukta icke och var icke f\u00f6rf\u00e4rad.\u00bb\n1:22 D\u00e5 tr\u00e4dden I fram till mig allasammans och saden: \u00bbL\u00e5t oss s\u00e4nda \u00e5stad n\u00e5gra m\u00e4n framf\u00f6r oss, f\u00f6r att de m\u00e5 utforska landet \u00e5t oss och sedan avgiva sin ber\u00e4ttelse inf\u00f6r oss, ang\u00e5ende v\u00e4gen p\u00e5 vilken vi skola draga ditupp, och ang\u00e5ende de st\u00e4der som vi skola komma till.\u00bb\n1:23 Detta f\u00f6rslag behagade mig, och jag tog tolv m\u00e4n bland eder, en f\u00f6r var stam.\n1:24 Dessa beg\u00e5vo sig \u00e5stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo till Druvdalen och bespejade landet.\n1:25 Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avg\u00e5vo sin ber\u00e4ttelse inf\u00f6r oss och sade: \u00bbDet land som Herren, v\u00e5r Gud, vill giva oss \u00e4r gott.\u00bb\n1:26 Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstr\u00e4viga mot HERRENS, eder Guds, befallning.\n1:27 Och I knorraden i edra t\u00e4lt och saden: \u00bbHerren hatar oss, d\u00e4rf\u00f6r har han f\u00f6rt oss ut ur Egyptens land f\u00f6r att giva oss i amor\u00e9ernas hand och s\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra oss.\n1:28 Varth\u00e4n skola vi d\u00e5 draga? V\u00e5ra br\u00f6der hava f\u00f6rf\u00e4rat v\u00e5ra hj\u00e4rtan, ty de s\u00e4ga: 'D\u00e4r \u00e4r ett folk, st\u00f6rre och resligare \u00e4n vi, d\u00e4r \u00e4ro st\u00e4der, stora och bef\u00e4sta upp mot himmelen; ja, vi s\u00e5go d\u00e4r ocks\u00e5 anakiter.'\u00bb\n1:29 D\u00e5 svarade jag eder: \u00bbI skolen icke f\u00f6rskr\u00e4ckas och icke frukta f\u00f6r dem.\n1:30 HERREN, eder Gud, som g\u00e5r framf\u00f6r eder, skall sj\u00e4lv strida f\u00f6r eder, alldeles s\u00e5som han handlade mot eder i Egypten inf\u00f6r edra \u00f6gon,\n1:31 och alldeles s\u00e5som i \u00f6knen som du har sett, d\u00e4r HERREN, din Gud, bar dig, s\u00e5som en man b\u00e4r sin son, hela den v\u00e4g I haven vandrat, \u00e4nda till dess att I nu haven kommit hit.\u00bb\n1:32 Men detta oaktat trodden I icke p\u00e5 HERREN, eder Gud,\n1:33 som gick framf\u00f6r eder p\u00e5 v\u00e4gen, f\u00f6r att utse l\u00e4gerplatser \u00e5t eder: om natten i eld, f\u00f6r att lysa eder p\u00e5 den v\u00e4g I skullen g\u00e5, och om dagen i molnskyn.\n1:34 D\u00e5 nu HERREN h\u00f6rde edra ord, blev han f\u00f6rt\u00f6rnad och svor och sade:\n1:35 \u00bbSannerligen, ingen av dessa m\u00e4n, i detta onda sl\u00e4kte, skall f\u00e5 se det goda land som jag med ed har lovat giva \u00e5t edra f\u00e4der,\n1:36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f\u00e5 se det, och \u00e5t honom och \u00e5t hans barn skall jag giva det land han har betr\u00e4tt, d\u00e4rf\u00f6r att han i allt har efterf\u00f6ljt Herren.\u00bb\n1:37 Ocks\u00e5 p\u00e5 mig vredgades HERREN, f\u00f6r eder skull, och sade: \u00bbIcke heller du skall komma ditin.\n1:38 Josua, Nuns son, han som \u00e4r din tj\u00e4nare, han skall komma ditin. Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet \u00e5t Israel s\u00e5som arv.\n1:39 Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte, och skola komma ditin, \u00e5t dem skall jag giva landet, och de skola taga det i besittning.\n1:40 Men I sj\u00e4lva m\u00e5n v\u00e4nda eder \u00e5t annat h\u00e5ll; bryten nu upp och tagen v\u00e4gen mot \u00f6knen, \u00e5t R\u00f6da havet till.\u00bb\n1:41 D\u00e5 svaraden I och saden till mig: \u00bbVi hava syndat mot HERREN. Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles s\u00e5som HERREN, v\u00e5r Gud, har bjudit oss.\u00bb Och I omgjordaden eder, var och en tog sina vapen, och med l\u00e4tt mod drogen I upp mot bergsbygden.\n1:42 Men HERREN sade till mig: \u00bbS\u00e4g till dem: I skolen icke draga ditupp och giva eder i strid, ty jag \u00e4r icke med bland eder; g\u00f6ren icke s\u00e5, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n bliva slagna av edra fiender.\u00bb\n1:43 Och jag talade till eder, men I h\u00f6rden icke d\u00e4rp\u00e5, utan voren genstr\u00e4viga mot HERRENS befallning och drogen i edert \u00f6vermod upp mot bergsbygden.\n1:44 Och amor\u00e9erna som bodde d\u00e4r i bergsbygden drogo mot eder och jagade eder, s\u00e5som bin g\u00f6ra, och slogo och f\u00f6rskingrade eder i Seir och drevo eder \u00e4nda till Horma.\n1:45 D\u00e5 v\u00e4nden I tillbaka och gr\u00e4ten inf\u00f6r HERRENS ansikte. Men HERREN h\u00f6rde icke eder r\u00f6st och lyssnade icke till eder.\n1:46 Och I stannaden l\u00e4nge i Kades, s\u00e5 l\u00e4nge det nu var.\n2:1 Sedan v\u00e4nde vi oss \u00e5t annat h\u00e5ll, vi br\u00f6to upp och togo v\u00e4gen mot \u00f6knen, \u00e5t R\u00f6da havet till, s\u00e5som Herren hade tillsagt mig, och vi h\u00f6llo en l\u00e5ng tid p\u00e5 med att t\u00e5ga omkring Seirs bergsbygd.\n2:2 Och HERREN talade till mig och sade:\n2:3 \u00bbL\u00e4nge nog haven I h\u00e5llit p\u00e5 med att t\u00e5ga omkring denna bergsbygd; v\u00e4nden eder nu mot norr.\n2:4 Och bjud folket och s\u00e4g: I kommen nu att draga fram genom det omr\u00e5de som tillh\u00f6r edra br\u00f6der, Esaus barn, vilka bo i Seir; men fast\u00e4n de skola frukta f\u00f6r eder, m\u00e5n I taga eder v\u00e4l till vara.\n2:5 I skolen icke inl\u00e5ta eder i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva eder ens s\u00e5 mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning \u00e5t Esau.\n2:6 Mat att \u00e4ta skolen I k\u00f6pa av dem f\u00f6r penningar; vatten att dricka skolen I ock k\u00f6pa av dem f\u00f6r penningar.\n2:7 HERREN, din Gud, har ju v\u00e4lsignat dig i alla dina h\u00e4nders verk; han har l\u00e5tit sig v\u00e5rda om din vandring i denna stora \u00f6ken; nu i fyrtio \u00e5r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har fattats dig.\n2:8 S\u00e5 drog vi d\u00e5 \u00e5stad bort ifr\u00e5n v\u00e5ra br\u00f6der, Esaus barn, som bodde i Seir, och l\u00e4mnade Hedmarksv\u00e4gen och Elat och Esjon-Geber. Vi v\u00e4nde oss nu \u00e5t annat h\u00e5ll och drogo fram p\u00e5 v\u00e4gen till Moabs \u00f6ken.\n2:9 Och Herren sade till mig: \u00bbDu skall icke angripa Moab eller inl\u00e5ta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva dig n\u00e5got till besittning, eftersom jag redan har givit Ar \u00e5t Lots barn till besittning.\n2:10 (Em\u00e9erna bodde d\u00e4r fordom, ett stort och talrikt och resligt folk, s\u00e5dant som anakiterna.\n2:11 Och likasom anakiterna r\u00e4knas ocks\u00e5 de f\u00f6r rafa\u00e9er; men moabiterna kalla dem em\u00e9er.\n2:12 I Seir bodde d\u00e4remot fordom hor\u00e9erna, men Esaus barn f\u00f6rdrevo dem f\u00f6r sig och f\u00f6rgjorde dem och bosatte sig p\u00e5 det land som Herren hade givit dem till besittning.)\n2:13 St\u00e5n nu upp och g\u00e5n \u00f6ver b\u00e4cken Sered.\u00bb S\u00e5 gingo vi d\u00e5 \u00f6ver b\u00e4cken Sered.\n2:14 Och den tid som \u00e5tgick f\u00f6r v\u00e5r vandring fr\u00e5n Kades-Barnea, till dess vi gingo \u00f6ver b\u00e4cken Sered. var trettio\u00e5tta \u00e5r, och under denna tid f\u00f6rgicks hela den sl\u00e4ktet, alla stridbara m\u00e4n i l\u00e4gret, s\u00e5som Herren hade svurit att det skulle g\u00e5 dem.\n2:15 Ja, Herrens hand drabbade dem, och han s\u00e4nde f\u00f6r\u00f6delse i l\u00e4gret bland dem och ryckte dem bort d\u00e4rur, s\u00e5 att de f\u00f6rgingos.\n2:16 D\u00e5 nu alla stridbara m\u00e4n i folket hade d\u00f6tt ut,\n2:17 talade HERREN till mig och sade:\n2:18 \u00bbDu drager nu \u00f6ver Moabs gr\u00e4ns, genom Ar,\n2:19 och skall s\u00e5 komma i n\u00e4rheten av Ammons barn; men du m\u00e5 icke angripa dessa, ej heller inl\u00e5ta dig i strid med dem, ty av Ammons barns land skall jag icke giva dig n\u00e5got till besittning, eftersom jag redan har givit det \u00e5t Lots barn till besittning.\n2:20 (S\u00e5som ett rafa\u00e9ernas land r\u00e4knas ocks\u00e5 detta; rafa\u00e9er bodde fordom d\u00e4r; men ammoniterna kalla dem samsummiter.\n2:21 De voro ett stort och talrikt och resligt folk, s\u00e5dant som anakiterna. Men Herren f\u00f6rgjorde dessa f\u00f6r dem; de f\u00f6rdrevo dem och bosatte sig i deras land.\n2:22 P\u00e5 samma s\u00e4tt hade han gjort f\u00f6r Esaus barn, som bo i Seir, i det han f\u00f6r dem f\u00f6rgjorde hor\u00e9erna; de f\u00f6rdrevo dem och bosatte sig i deras land, d\u00e4r de bo \u00e4nnu i dag.\n2:23 Likas\u00e5 blevo av\u00e9erna, som bodde i byar \u00e4nda fram till Gasa, f\u00f6rgjorda av kaftor\u00e9erna, som drogo ut fr\u00e5n Kaftor och sedan bosatte sig i deras land.)\n2:24 St\u00e5n nu upp, bryten upp och g\u00e5n \u00f6ver b\u00e4cken Arnon. Se, jag har givit Sihon, konungen i Hesbon, amor\u00e9en, och hans land i ditt v\u00e5ld. S\u00e5 begynn nu att intaga det, och bekriga honom.\n2:25 Redan i dag vill jag begynna att l\u00e5ta f\u00f6rskr\u00e4ckelse och fruktan f\u00f6r dig komma \u00f6ver alla folk under himmelen, s\u00e5 att de skola darra och b\u00e4va f\u00f6r dig, n\u00e4r de h\u00f6ra ber\u00e4ttas om dig.\u00bb\n2:26 Och jag skickade s\u00e4ndebud fr\u00e5n Kedemots \u00f6ken till Sihon, konungen i Hesbon, med fridsam h\u00e4lsning och l\u00e4t s\u00e4ga:\n2:27 \u00bbL\u00e5t mig t\u00e5ga genom ditt land. Raka v\u00e4gen skall g\u00e5, utan att vika av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n2:28 Mat att \u00e4ta m\u00e5 du l\u00e5ta mig k\u00f6pa f\u00f6r penningar; jag beg\u00e4r allenast att f\u00e5 t\u00e5ga v\u00e4gen fram h\u00e4rigenom\n2:29 -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare, och av moabiterna, Ars inbyggare -- s\u00e5 att jag kan g\u00e5 \u00f6ver Jordan in i det land som HERREN, v\u00e5r Gud, vill giva oss.\u00bb\n2:30 Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke l\u00e5ta oss t\u00e5ga genom sitt land, ty HERREN, din Gud, f\u00f6rh\u00e4rdade hans sinne och f\u00f6rstockade hans hj\u00e4rta, f\u00f6r att han skulle giva honom i din hand, s\u00e5som ock nu har skett.\n2:31 Och Herren sade till mig: \u00bbSe, jag begynner nu att giva Sihon och hans land i ditt v\u00e5ld. Begynn allts\u00e5 du nu att intaga det, s\u00e5 att du f\u00e5r hans land till besittning.\u00bb\n2:32 Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till Jahas.\n2:33 Men HERREN, v\u00e5r Gud, gav honom i v\u00e5rt v\u00e5ld, och vi slogo honom j\u00e4mte hans s\u00f6ner och allt hans folk.\n2:34 Och vi intogo d\u00e5 alla hans st\u00e4der och g\u00e5vo hela den manliga stadsbefolkningen till spillo, s\u00e5 ock kvinnor och barn; vi l\u00e4to ingen slippa undan.\n2:35 Allenast boskapen togo vi s\u00e5som byte, j\u00e4mte rovet fr\u00e5n de st\u00e4der vi intogo.\n2:36 Fr\u00e5n Aroer, vid b\u00e4cken Arnons strand, och fr\u00e5n staden i dalen \u00e4nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro f\u00f6r h\u00f6ga f\u00f6r oss; allasammans gav HERREN, v\u00e5r Gud, i v\u00e5rt v\u00e5ld.\n2:37 Men Ammons barns land l\u00e4t du vara, hela landstr\u00e4ckan utefter b\u00e4cken Jabbok, och st\u00e4derna i bergsbygden, och allt \u00f6vrigt varom HERREN, v\u00e5r Gud, hade s\u00e5 bjudit.\n3:1 Sedan v\u00e4nde vi oss \u00e5t annat h\u00e5ll och drogo upp \u00e5t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot oss, till Edrei.\n3:2 Men HERREN sade till mig: \u00bbFrukta icke f\u00f6r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och honom p\u00e5 samma s\u00e4tt som du gjorde med Sihon, amor\u00e9ernas konung, som bodde i Hesbon.\u00bb\n3:3 S\u00e5 gav HERREN, v\u00e5r GUD, i v\u00e5r hand ocks\u00e5 Og, konungen i Basan, och allt hans folk, och vi slogo honom och l\u00e4to ingen av dem slippa undan.\n3:4 Och vi intogo d\u00e5 alla hans st\u00e4der, ingen stad fanns, som vi icke togo ifr\u00e5n dem: sextio st\u00e4der, hela landstr\u00e4ckan Argob, Ogs rike i Basan.\n3:5 Alla dessa st\u00e4der voro bef\u00e4sta med h\u00f6ga murar, med portar och bommar. D\u00e4rtill kom en stor m\u00e4ngd sm\u00e5st\u00e4der.\n3:6 Och vi g\u00e5vo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon, konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen g\u00e5vo vi till spillo, s\u00e5 ock kvinnor och barn.\n3:7 Men all boskapen och rovet fr\u00e5n st\u00e4derna togo vi s\u00e5som byte.\n3:8 Fr\u00e5n amor\u00e9ernas tv\u00e5 konungar, som h\u00e4rskade p\u00e5 andra sidan Jordan, togo vi allts\u00e5 d\u00e5 deras land, fr\u00e5n b\u00e4cken Arnon \u00e4nda till berget Hermon\n3:9 -- vilket av sidonierna kallas f\u00f6r Sirjon, men av amor\u00e9erna kallas f\u00f6r Senir --\n3:10 alla st\u00e4derna p\u00e5 sl\u00e4tten och hela Gilead och hela Basan, \u00e4nda till Salka och Edrei, st\u00e4derna i Ogs rike, i Basan.\n3:11 Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista rafa\u00e9erna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, s\u00e5som k\u00e4nt \u00e4r, i Rabba i Ammons barns land; den \u00e4r nio alnar l\u00e5ng och fyra alnar bred, alnen ber\u00e4knad efter l\u00e4ngden av en mans underarm.\n3:12 N\u00e4r vi d\u00e5 hade intagit detta land, gav jag den del d\u00e4rav, som str\u00e4cker sig fr\u00e5n Aroer vid b\u00e4cken Arnon, samt h\u00e4lften av Gileads bergsbygd med dess st\u00e4der \u00e5t rubeniterna och gaditerna.\n3:13 \u00c5terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag \u00e5t ena h\u00e4lften av Manasse stam, hela landstr\u00e4ckan Argob, hela Basan; detta kallas rafa\u00e9ernas land.\n3:14 Jair, Manasses son, fick hela landstr\u00e4ckan Argob, \u00e4nda till gesur\u00e9ernas och maakat\u00e9ernas omr\u00e5de, och efter sitt eget namn kallade han landet -- n\u00e4mligen Basan -- f\u00f6r Jairs byar, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n3:15 Och \u00e5t Makir gav jag Gilead.\n3:16 Och \u00e5t rubeniterna och gaditerna gav jag landet fr\u00e5n Gilead \u00e4nda till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde gr\u00e4nsen -- och till b\u00e4cken Jabbok, som \u00e4r Ammons barns gr\u00e4ns,\n3:17 vidare Hedmarken med Jordan, som utg\u00f6r gr\u00e4nsen, fr\u00e5n Kinneret \u00e4nda till Pisgas sluttningar, p\u00e5 \u00f6stra sidan.\n3:18 Och jag bj\u00f6d eder p\u00e5 den tiden och sade: \u00bbHERREN, eder Gud, har givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som \u00e4ren stridbara m\u00e4n draga v\u00e4pnade \u00e5stad i spetsen f\u00f6r edra br\u00f6der, Israels barn.\n3:19 Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att I haven mycken boskap -- m\u00e5 stanna kvar i de st\u00e4der som jag har givit eder,\n3:20 till dess att HERREN har l\u00e5tit edra br\u00f6der komma till ro, s\u00e5v\u00e4l som eder, n\u00e4r ocks\u00e5 de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem p\u00e5 andra sidan Jordan; sedan m\u00e5n I v\u00e4nda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var och en till sin besittning.\u00bb\n3:21 Och jag bj\u00f6d Josua p\u00e5 den tiden och sade: \u00bbDu har med egna \u00f6gon sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv\u00e5 konungar. P\u00e5 samma s\u00e4tt skall HERREN g\u00f6ra med alla riken d\u00e4r du drager fram.\n3:22 Frukten icke f\u00f6r dem, ty HERREN, eder Gud, skall sj\u00e4lv strida f\u00f6r eder.\u00bb\n3:23 Och p\u00e5 den tiden bad jag till HERREN och sade:\n3:24 \u00bbHerre, HERRE, du har begynt att l\u00e5ta sin tj\u00e4nare se din storhet och din starka hand; ty vilken \u00e4r den gud i himmelen eller p\u00e5 jorden, som kan g\u00f6ra s\u00e5dana verk och s\u00e5dana v\u00e4ldiga g\u00e4rningar som du?\n3:25 S\u00e5 l\u00e5t mig nu f\u00e5 g\u00e5 dit\u00f6ver och se det goda landet p\u00e5 andra sidan Jordan, det goda berglandet d\u00e4r och Libanon.\u00bb\n3:26 Men HERREN hade blivit f\u00f6rgrymmad p\u00e5 mig f\u00f6r eder skull och ville icke h\u00f6ra mig, utan sade till mig: \u00bbL\u00e5t det vara nog; tala icke vidare till mig om denna sak.\n3:27 Stig nu upp p\u00e5 toppen av Pisga, och lyft upp dina \u00f6gon mot v\u00e4ster och norr och s\u00f6der och \u00f6ster, och se med dina \u00f6gon; ty \u00f6ver denna Jordan skall du icke komma.\n3:28 Och ins\u00e4tt Josua i hans \u00e4mbete, och styrk honom att vara frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; ty det \u00e4r han som skall g\u00e5 dit\u00f6ver i spetsen f\u00f6r detta folk, och det \u00e4r han som skall utskifta \u00e5t dem s\u00e5som arv det land du ser.\u00bb\n3:29 Och s\u00e5 stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.\n4:1 Och nu, Israel, h\u00f6r de stadgar och r\u00e4tter som jag vill l\u00e4ra eder, f\u00f6r att I m\u00e5n g\u00f6ra efter dem, p\u00e5 det att I m\u00e5n leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra f\u00e4ders Gud, vill giva eder.\n4:2 I skolen icke l\u00e4gga n\u00e5got till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga n\u00e5got d\u00e4rifr\u00e5n; I skolen h\u00e5lla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.\n4:3 I haven med egna \u00f6gon sett vad HERREN har gjort i fr\u00e5ga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som f\u00f6ljde efter Baal-Peor.\n4:4 Men I som h\u00f6llen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla \u00e4nnu i dag.\n4:5 Se, jag har l\u00e4rt eder stadgar och r\u00e4tter s\u00e5som HERREN, min Gud, har bjudit mig, p\u00e5 det att I m\u00e5n g\u00f6ra efter dem i det land dit I nu kommen, f\u00f6r att taga det i besittning.\n4:6 I skolen h\u00e5lla dem och g\u00f6ra efter dem, ty det skall tillr\u00e4knas eder s\u00e5som vishet och f\u00f6rst\u00e5nd av andra folk. N\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra alla dessa stadgar, skola s\u00e4ga: \u00bbI sanning, ett vist och f\u00f6rst\u00e5ndigt folk \u00e4r detta stora folk.\u00bb\n4:7 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar \u00e4ro det s\u00e5 n\u00e4ra som HERREN, v\u00e5r Gud, \u00e4r oss, s\u00e5 ofta vi \u00e5kalla honom?\n4:8 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och r\u00e4tter s\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdiga som hela denna lag, vilken jag i dag f\u00f6rel\u00e4gger eder?\n4:9 Allenast tag dig till vara och akta dig v\u00e4l, s\u00e5 att du icke f\u00f6rg\u00e4ter vad dina \u00f6gon s\u00e5go, och icke l\u00e5ter vika ifr\u00e5n ditt hj\u00e4rta i all dina livsdagar, utan kung\u00f6r det f\u00f6r dina barn och dina barnbarn:\n4:10 vad som skedde den dag d\u00e5 du stod inf\u00f6r HERREN, din Gud, vid Horeb, d\u00e5 HERREN sade till mig: \u00bbF\u00f6rsamla folket till mig, f\u00f6r att jag m\u00e5 l\u00e5ta dem h\u00f6ra mina ord; m\u00e5 de s\u00e5 l\u00e4ra sig att frukta mig, s\u00e5 l\u00e4nge de leva p\u00e5 jorden, och de l\u00e4ra sina barn detsamma.\u00bb\n4:11 Och I tr\u00e4dden fram och blevo st\u00e5ende nedanf\u00f6r berget; och berget brann i eld \u00e4nda upp till himmelen, och d\u00e4r var m\u00f6rker, moln och t\u00f6cken.\n4:12 Och HERREN talade till eder ur elden orden h\u00f6rden I, men I s\u00e5gen ingen gestalt, I h\u00f6rden allenast en r\u00f6st.\n4:13 Och han f\u00f6rkunnade eder sitt f\u00f6rbund, som han bj\u00f6d eder att h\u00e5lla n\u00e4mligen de tio orden; och han skrev dem p\u00e5 tv\u00e5 stentavlor.\n4:14 Och mig bj\u00f6d HERREN d\u00e5 att jag skulle l\u00e4ra eder stadgar och r\u00e4tter, f\u00f6r att I skullen g\u00f6ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.\n4:15 Och eftersom I icke s\u00e5gen n\u00e5gon gestalt den dag d\u00e5 HERREN talade till eder p\u00e5 Horeb ur elden, d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5n I nu noga hava akt p\u00e5 eder sj\u00e4lva.\n4:16 s\u00e5 att I icke tagen eder till, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r, genom att g\u00f6ra eder n\u00e5gon bel\u00e4te, n\u00e5got slags avgudabild, n\u00e5got bild av man eller av kvinna.\n4:17 eller n\u00e5gon bild av n\u00e5got fyrfotadjur eller av n\u00e5gon bevingad f\u00e5gel som flyger under himmelen,\n4:18 eller av n\u00e5got kr\u00e4ldjur p\u00e5 marken eller av n\u00e5gon fisk i vattnet under jorden.\n4:19 Och n\u00e4r du lyfter dina \u00f6gon upp till himmelen och ser solen, m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna, himmelens hela h\u00e4rskara, d\u00e5 m\u00e5 du icke heller l\u00e5ta f\u00f6rf\u00f6ra dig att tillbedja dem och tj\u00e4na dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem \u00e5t alla folk under hela himmelen till deras del.\n4:20 Men eder har HERREN tagit, och han har f\u00f6rt eder ut ur sm\u00e4ltugnen, ur Egypten, f\u00f6r att I skullen bliva hans arvfolk, s\u00e5som nu har skett.\n4:21 Och HERREN vredgades p\u00e5 mig f\u00f6r eder skull, och svor att jag icke skulle f\u00e5 g\u00e5 \u00f6ver Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.\n4:22 Ty jag skall d\u00f6 i detta land och icke g\u00e5 \u00f6ver Jordan, men I skolen g\u00e5 \u00f6ver den och taga detta goda land i besittning.\n4:23 Tagen eder d\u00e5 till vara f\u00f6r att f\u00f6rg\u00e4ta det f\u00f6rbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, d\u00e4rigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, g\u00f6ren eder n\u00e5got bel\u00e4te, n\u00e5got slags bild.\n4:24 Ty, HERREN, din Gud, \u00e4r en f\u00f6rt\u00e4rande eld, en nit\u00e4lskande Gud.\n4:25 Om nu s\u00e5 sker, n\u00e4r du har f\u00e5tt barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r, genom att g\u00f6ra eder n\u00e5got bel\u00e4te, n\u00e5got slags bild, s\u00e5 att I g\u00f6ren vad som \u00e4r ont i HERRENS, din Guds, \u00f6gon och d\u00e4rmed f\u00f6rt\u00f6rnen honom,\n4:26 d\u00e5 tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen f\u00f6rg\u00e5s och utrotas ur det land dit I nu g\u00e5n \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att taga det i besittning; I skolen d\u00e5 icke l\u00e4ngre leva d\u00e4r, utan skolen f\u00f6rvisso f\u00f6rg\u00f6ras.\n4:27 Och HERREN skall f\u00f6rstr\u00f6 eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall f\u00f6ra eder.\n4:28 Och d\u00e4r skolen I tj\u00e4na gudar, gjorda av m\u00e4nniskoh\u00e4nder, gudar av tr\u00e4 och sten, som varken se eller h\u00f6ra eller \u00e4ta eller lukta.\n4:29 Men n\u00e4r I d\u00e4r s\u00f6ken HERREN, din Gud, d\u00e5 skall du finna honom, om du fr\u00e5gar efter honom av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l.\n4:30 N\u00e4r du \u00e4r i n\u00f6d och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, d\u00e5 skall du v\u00e4nda \u00e5ter till HERREN, din Gud, och h\u00f6ra hans r\u00f6st.\n4:31 Ty HERREN, din Gud, \u00e4r en barmh\u00e4rtig Gud. Han skall icke f\u00f6rg\u00e4ta eller f\u00f6rd\u00e4rva dig; han skall icke f\u00f6rg\u00e4ta det f\u00f6rbund han har ing\u00e5tt med dina f\u00e4der och med ed bekr\u00e4ftat.\n4:32 Ty fr\u00e5ga framfarna tider, dem som hava varit f\u00f6re dig, fr\u00e5n den dag d\u00e5 Gud skapade m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden, fr\u00e5ga ifr\u00e5n himmelens ena \u00e4nda till den andra om n\u00e5gonsin n\u00e5got s\u00e5 stort som detta har skett, eller om man har h\u00f6rt talas om n\u00e5got som \u00e4r detta likt,\n4:33 om n\u00e5got folk har h\u00f6rt Guds r\u00f6st tala ur elden, s\u00e5som du har h\u00f6rt, och dock har blivit vid liv,\n4:34 eller om n\u00e5gon gud har f\u00f6rs\u00f6kt att komma och h\u00e4mta ett folk \u00e5t sig ut fr\u00e5n ett annat folk, genom hems\u00f6kelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och utr\u00e4ckt arm, och genom stora, fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inf\u00f6r dina \u00f6gon.\n4:35 Du har sj\u00e4lv f\u00e5tt se det, f\u00f6r att du skulle veta att HERREN \u00e4r Gud, och ingen annan \u00e4n han.\n4:36 Fr\u00e5n himmelen har han l\u00e5tit dig h\u00f6ra sin r\u00f6st f\u00f6r att undervisa dig, och p\u00e5 jorden har han l\u00e5tit dig se sin stora eld, och du har h\u00f6rt hans ord ur elden.\n4:37 Eftersom han nu \u00e4lskade dina f\u00e4der och utvalde deras avkomlingar efter dem, och sj\u00e4lv med sin stora kraft f\u00f6rde dig ut ur Egypten,\n4:38 och f\u00f6rdrev f\u00f6r dig folk som voro st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n du, och l\u00e4t dig komma in i deras land och gav det \u00e5t dig till arvedel, s\u00e5som nu har skett,\n4:39 d\u00e4rf\u00f6r skall du i dag veta och l\u00e4gga p\u00e5 hj\u00e4rtat att HERREN \u00e4r Gud, uppe i himmelen och nere p\u00e5 jorden, han och ingen annan;\n4:40 och du skall h\u00e5lla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, p\u00e5 det att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l och dina barn efter dig, och p\u00e5 det att du m\u00e5 l\u00e4nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig f\u00f6r all tid.\n4:41 Vid denna tid avskilde Mose tre st\u00e4der p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan,\n4:42 till vilka en dr\u00e5pare skulle kunna fly, om han hade dr\u00e4pt n\u00e5gon utan vett och vilja, och utan att f\u00f6rut hava burit hat till honom; om han flydde till n\u00e5gon av dessa st\u00e4der, skulle han f\u00e5 bliva vid liv.\n4:43 De voro: Beser i \u00f6knen p\u00e5 sl\u00e4ttlandet f\u00f6r Rubens stam, Ramot i Gilead f\u00f6r Gads stam och Golan i Basan f\u00f6r Manasse stam.\n4:44 Och detta \u00e4r den lag som Mose f\u00f6relade Israels barn,\n4:45 dessa \u00e4ro de vittnesb\u00f6rd och stadgar och r\u00e4tter som Mose f\u00f6redrog f\u00f6r Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,\n4:46 p\u00e5 andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amor\u00e9ernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, n\u00e4r de hade dragit ut ur Egypten.\n4:47 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amor\u00e9ernas tv\u00e5 konungars l\u00e4nder, p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan,\n4:48 fr\u00e5n Aroer vid b\u00e4cken Arnons strand \u00e4nda till berget Sion, det \u00e4r Hermon,\n4:49 och hela Hedmarken p\u00e5 andra sidan Jordan p\u00e5 \u00f6stra sidan, \u00e4nda till Hedmarkshavet, nedanf\u00f6r Pisgas sluttningar.\n5:1 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: H\u00f6r, Israel, de stadgar och r\u00e4tter som jag i dag framst\u00e4ller f\u00f6r eder, och l\u00e4ren eder dem och h\u00e5llen dem och g\u00f6ren efter dem.\n5:2 HERREN, v\u00e5r Gud, sl\u00f6t ett f\u00f6rbund med oss p\u00e5 Horeb.\n5:3 Icke med v\u00e5ra f\u00e4der sl\u00f6t HERREN detta f\u00f6rbund, utan med oss sj\u00e4lva som st\u00e5 h\u00e4r i dag, oss alla som nu leva.\n5:4 Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p\u00e5 berget ur elden.\n5:5 Jag stod d\u00e5 mellan HERREN och eder, f\u00f6r att f\u00f6rkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden f\u00f6r elden och stegen icke upp p\u00e5 berget. Han sade:\n5:6 Jag \u00e4r HERREN, din Gud, som har f\u00f6rt dig ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset.\n5:7 Du skall inga andra gudar hava j\u00e4mte mig.\n5:8 Du skall icke g\u00f6ra dig n\u00e5got bel\u00e4te, som \u00e4r en bild vare sig av det som \u00e4r uppe i himmelen, eller av det som \u00e4r i vattnet under jorden.\n5:9 Du skall icke tillbedja s\u00e5dana, ej heller tj\u00e4na dem; ty jag, HERREN, sin Gud, \u00e4r en nit\u00e4lskande Gud, som hems\u00f6ker f\u00e4dernas missg\u00e4rning p\u00e5 barn och efterkommande i tredje och fj\u00e4rde led, n\u00e4r man hatar mig,\n5:10 men som g\u00f6r n\u00e5d med tusenden, n\u00e4r man \u00e4lskar mig och h\u00e5ller mina bud.\n5:11 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke l\u00e5ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.\n5:12 H\u00e5ll sabbatsdagen, s\u00e5 att du helgar den, s\u00e5som HERREN, din Gud, har bjudit dig.\n5:13 Sex dagar skall du arbeta och f\u00f6rr\u00e4tta alla dina sysslor;\n5:14 men den sjunde dagen \u00e4r HERRENS, din Guds, sabbat; d\u00e5 skall du ingen syssla f\u00f6rr\u00e4tta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tj\u00e4nare eller din tj\u00e4narinna, eller din oxe eller din \u00e5sna eller n\u00e5gon av dina dragare, ej heller fr\u00e4mlingen som \u00e4r hos dig inom dina portar; p\u00e5 det att din tj\u00e4nare och din tj\u00e4narinna m\u00e5 hava ro s\u00e5v\u00e4l som du.\n5:15 Du skall komma ih\u00e5g att du sj\u00e4lv har varit tr\u00e4l i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har f\u00f6rt dig ut d\u00e4rifr\u00e5n med stark hand och utr\u00e4ckt arm; d\u00e4rf\u00f6r har HERREN, din Gud bjudit dig att h\u00e5lla sabbatsdagen.\n5:16 Hedra din fader och din moder, s\u00e5som HERREN, din Gud har bjudit dig, p\u00e5 det att du m\u00e5 l\u00e4nge leva och det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.\n5:17 Du skall icke dr\u00e4pa.\n5:18 Du skall icke heller beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott.\n5:19 Du skall icke heller stj\u00e4la.\n5:20 Du skall icke heller b\u00e4ra falsk vittnesb\u00f6rd mot din n\u00e4sta.\n5:21 Du skall icke heller hava beg\u00e4relse till din n\u00e4stas hustru. Du skall icke heller hava lust till din n\u00e4stas hus, ej heller till hans \u00e5ker eller hans tj\u00e4nare eller hans tj\u00e4narinna, ej heller till hans oxe eller hans \u00e5sna, ej heller till n\u00e5got som tillh\u00f6r din n\u00e4sta.\n5:22 Dessa ord talade HERREN till hela eder f\u00f6rsamling p\u00e5 berget, ur elden, molnskyn och t\u00f6cknet, med h\u00f6g r\u00f6st, och han talade s\u00e5 intet mer. Och han skrev dem p\u00e5 tv\u00e5 stentavlor, som han gav \u00e5t mig.\n5:23 N\u00e4r I h\u00f6rden r\u00f6sten ur m\u00f6rkret, medan berget brann i eld, tr\u00e4dden I fram till mig, alla I som voren huvudm\u00e4n f\u00f6r edra stammar, s\u00e5 ock edra \u00e4ldste.\n5:24 Och I saden: \u00bbSe, HERREN, v\u00e5r Gud, har l\u00e5tit oss se sin h\u00e4rlighet och sin storhet, och vi hava h\u00f6rt hans r\u00f6st ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en m\u00e4nniska och dock l\u00e5ta henne bliva vid liv.\n5:25 Varf\u00f6r skola vi d\u00e5 likv\u00e4l d\u00f6? Denna stora eld kommer ju att f\u00f6rt\u00e4ra oss. Om vi \u00e4n vidare f\u00e5 h\u00f6ra HERRENS, v\u00e5r Guds, r\u00f6st, s\u00e5 m\u00e5ste vi d\u00f6.\n5:26 Ty vem finnes v\u00e4l bland allt k\u00f6tt som kan, s\u00e5som vi hava gjort, h\u00f6ra den levande Gudens r\u00f6st tala ur elden och dock bliva vid liv?\n5:27 Tr\u00e4d du fram och h\u00f6r allt vad HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e4ger, och tala du till oss allt vad HERREN, v\u00e5r Gud, talar till dig, s\u00e5 vilja vi h\u00f6ra det och g\u00f6ra d\u00e4refter.\u00bb\n5:28 Och HERREN h\u00f6rde edra ord, n\u00e4r I s\u00e5 taladen till mig; och HERREN sade till mig: \u00bbJag har h\u00f6rt de ord som detta folk har talat till dig. De hava r\u00e4tt i allt vad de hava talat.\n5:29 Ack att de hade s\u00e5dana hj\u00e4rtan, att de fruktade mig och h\u00f6lle alla mina bud alltid! Det skulle ju d\u00e5 g\u00e5 dem och deras barn v\u00e4l evinnerligen.\n5:30 G\u00e5 nu och s\u00e4g till dem: 'V\u00e4nden tillbaka till edra t\u00e4lt.'\n5:31 Men du sj\u00e4lv m\u00e5 stanna kvar h\u00e4r hos mig, s\u00e5 skall f\u00f6rkunna f\u00f6r dig alla de bud och stadgar och r\u00e4tter som du skall l\u00e4ra dem, f\u00f6r att de m\u00e5 g\u00f6ra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.\u00bb\n5:32 S\u00e5 h\u00e5llen nu och g\u00f6ren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n5:33 P\u00e5 de v\u00e4gar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g\u00e5 skolen I alltid vandra, f\u00f6r att I m\u00e5n bliva vid liv och det m\u00e5 g\u00e5 eder v\u00e4l, och f\u00f6r att I m\u00e5n l\u00e4nge leva i det land som I skolen taga i besittning.\n6:1 Och dessa \u00e4ro de bud, stadgar och r\u00e4tter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att l\u00e4ra eder, f\u00f6r att I skolen g\u00f6ra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --\n6:2 detta p\u00e5 det att du m\u00e5 frukta HERREN, din Gud, s\u00e5 att du h\u00e5ller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och p\u00e5 det att du m\u00e5 l\u00e4nge leva.\n6:3 S\u00e5 skall du nu h\u00f6ra, Israel, och h\u00e5lla dem och g\u00f6ra efter dem, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l, och f\u00f6r att I m\u00e5n f\u00f6r\u00f6ka eder mycket, s\u00e5som HERREN, dina f\u00e4ders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n6:4 H\u00f6r, Israel! HERREN, v\u00e5r gud, HERREN \u00e4r en.\n6:5 Och du skall \u00e4lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l och av all din kraft.\n6:6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du l\u00e4gga p\u00e5 ditt hj\u00e4rta.\n6:7 Och du skall insk\u00e4rpa dem hos dina barn och tala om f\u00f6r dem, n\u00e4r du sitter i ditt hus och n\u00e4r du g\u00e5r p\u00e5 v\u00e4gen, n\u00e4r du l\u00e4gger dig och n\u00e4r du st\u00e5r upp.\n6:8 Och du skall binda dem s\u00e5som ett tecken p\u00e5 din hand, och de skola vara s\u00e5som ett m\u00e4rke p\u00e5 din panna.\n6:9 Och du skall skriva dem p\u00e5 d\u00f6rrposterna i ditt hus och p\u00e5 dina portar.\n6:10 N\u00e4r nu HERREN, din Gud, l\u00e5ter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina f\u00e4der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra st\u00e4der, som du icke har byggt,\n6:11 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, ving\u00e5rdar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och n\u00e4r du d\u00e5 \u00e4ter och bliver m\u00e4tt,\n6:12 s\u00e5 tag dig till vara f\u00f6r att f\u00f6rg\u00e4ta HERREN, som har f\u00f6rt dig ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset.\n6:13 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tj\u00e4na, och vid hans namn skall du sv\u00e4rja.\n6:14 I skolen icke f\u00f6lja efter andra gudar, n\u00e5gon av de folks gudar, som bo runt omkring eder,\n6:15 ty en nit\u00e4lskande Gud \u00e4r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du m\u00e5 taga dig till vara, s\u00e5 att icke HERRENS, din Guds, vrede uppt\u00e4ndes mot dig, och han utrotar dig fr\u00e5n jorden.\n6:16 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, s\u00e5som I frestaden honom i Massa.\n6:17 I skolen troget h\u00e5lla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesb\u00f6rd och stadgar som han hat givit dig.\n6:18 Och du skall g\u00f6ra vad r\u00e4tt och gott \u00e4r i HERRENS \u00f6gon, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l, och f\u00f6r att du m\u00e5 komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat \u00e5t dina f\u00e4der, och taga det i besittning,\n6:19 d\u00e4rigenom att han driver undan f\u00f6r dig all dina fiender, s\u00e5som HERREN har lovat.\n6:20 N\u00e4r din son i framtiden fr\u00e5gar dig: \u00bbVad betyda de vittnesb\u00f6rd och stadgar och r\u00e4tter som HERREN, v\u00e5r Gud, har givit eder?\u00bb\n6:21 d\u00e5 skall du svara din son: \u00bbVi voro Faraos tr\u00e4lar i Egypten, men med stark hand f\u00f6rde HERREN oss ut ur Egypten.\n6:22 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten p\u00e5 Farao och hela hans hus inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon.\n6:23 Men oss f\u00f6rde han ut d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6r att l\u00e5ta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat \u00e5t v\u00e5ra f\u00e4der.\n6:24 Och HERREN bj\u00f6d oss att g\u00f6ra efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, v\u00e5r Gud, f\u00f6r att det alltid skulle g\u00e5 oss v\u00e4l, i det att han beh\u00f6lle oss vid liv, s\u00e5som ock hittills har skett.\n6:25 Och det skall l\u00e4nda oss till r\u00e4ttf\u00e4rdighet, n\u00e4r vi h\u00e5lla och g\u00f6ra efter alla dessa bud, inf\u00f6r HERREN, v\u00e5r Guds, ansikte, s\u00e5som han har bjudit oss.\u00bb\n7:1 N\u00e4r HERREN, din Gud l\u00e5ter dig komma in i det land di du nu g\u00e5r, f\u00f6r att taga i besittning, och n\u00e4r han f\u00f6r dig f\u00f6rjagar stora folk -- hetiterna, girgas\u00e9erna, amor\u00e9erna, kanan\u00e9erna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna, sju folk, st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n du --\n7:2 n\u00e4r HERREN, din Gud, giver dessa i ditt v\u00e5ld och du sl\u00e5r dem, d\u00e5 skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta f\u00f6rbund med dem eller visa dem n\u00e5d.\n7:3 Du skall icke befrynda dig med dem; dina d\u00f6ttrar skall du icke giva \u00e5t deras s\u00f6ner, och deras d\u00f6ttrar skall du icke taga till hustrur \u00e5t dina s\u00f6ner.\n7:4 Ty de skola d\u00e5 f\u00f6rleda dina s\u00f6ner att vika av ifr\u00e5n mig och tj\u00e4na andra gudar, och HERRENS vrede skall d\u00e5 uppt\u00e4ndas mot eder och han skall med hast f\u00f6rg\u00f6ra dig.\n7:5 Utan s\u00e5 skolen I g\u00f6ra med dem I skolen bryta ned deras altaren och sl\u00e5 s\u00f6nder deras stoder och hugga ned deras Aseror och br\u00e4nna upp deras bel\u00e4ten i eld.\n7:6 Ty du \u00e4r ett folk som \u00e4r helgat \u00e5t HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framf\u00f6r alla andra folk p\u00e5 jorden.\n7:7 Icke d\u00e4rf\u00f6r att I voren st\u00f6rre \u00e4n alla andra folk var det som HERREN f\u00e4ste sig vid eder och utvalde eder, ty I \u00e4ren ju mindre \u00e4n alla andra folk;\n7:8 utan d\u00e4rf\u00f6r att HERREN \u00e4lskade eder och ville h\u00e5lla den ed som han hade svurit f\u00e4der, d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rde HERREN eder ut med stark hand och f\u00f6rlossade dig ur tr\u00e4ldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand.\n7:9 S\u00e5 skall du nu veta att HERREN, din Gud, \u00e4r den r\u00e4tte Guden, den trofaste Guden, som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d intill tusende led, n\u00e4r man \u00e4lskar honom och h\u00e5ller hans bud,\n7:10 men som utan f\u00f6rskoning vederg\u00e4ller och f\u00f6rg\u00f6r dem som hata honom. Han dr\u00f6jer icke, n\u00e4r det g\u00e4ller dem som hata honom; utan f\u00f6rskoning vederg\u00e4ller han dem.\n7:11 S\u00e5 h\u00e5ll nu de bud och stadgar och r\u00e4tter som jag i dag giver dig, och g\u00f6r efter dem.\n7:12 Om I nu h\u00f6ren dessa r\u00e4tter och h\u00e5llen dem och g\u00f6ren efter dem, s\u00e5 skall HERREN, din Gud, till l\u00f6n d\u00e4rf\u00f6r l\u00e5ta sitt f\u00f6rbund och sin n\u00e5d best\u00e5, vad han med ed lovade dina f\u00e4der.\n7:13 Han skall d\u00e5 \u00e4lska dig och v\u00e4lsigna sitt livs frukt och din marks frukt, din s\u00e4d, ditt vin och din olja, dina f\u00e4kreaturs avf\u00f6da och din sm\u00e5boskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina f\u00e4der att giva dig.\n7:14 V\u00e4lsignad skall du bliva framf\u00f6r alla andra folk; bland dina m\u00e4n och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap.\n7:15 Och HERREN skall avv\u00e4nda fr\u00e5n dig all krankhet; ingen av Egyptens alla sv\u00e5ra sjukdomar, som du v\u00e4l k\u00e4nner, skall han l\u00e4gga p\u00e5 dig; han skall i st\u00e4llet l\u00e5ta dem komma \u00f6ver alla dem som hata dig.\n7:16 Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem n\u00e5gon skonsamhet. Du skall icke heller tj\u00e4na deras gudar, ty detta kunde bliva en snara f\u00f6r dig.\n7:17 Om du ock s\u00e4ger vid dig sj\u00e4lv: \u00bbDessa folk \u00e4ro st\u00f6rre \u00e4n jag; huru skall jag kunna f\u00f6rdriva dem?\u00bb,\n7:18 s\u00e5 m\u00e5 du dock icke frukta f\u00f6r dem; du skall t\u00e4nka p\u00e5 vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,\n7:19 p\u00e5 de stora hems\u00f6kelser som du med egna \u00f6gon s\u00e5g, och p\u00e5 de tecken och under och p\u00e5 den starka hand och utr\u00e4ckta arm varmed HERREN, din Gud, f\u00f6rde dig ut. P\u00e5 samma s\u00e4tt skall HERREN, din Gud, nu g\u00f6ra med alla de folk som du fruktar f\u00f6r.\n7:20 D\u00e4rtill skall HERREN, din Gud, s\u00e4nda getingar \u00f6ver dem, till dess att de som \u00e4ro kvar och h\u00e5lla sig g\u00f6mda f\u00f6r dig hava blivit utrotade.\n7:21 Du m\u00e5 icke f\u00f6rskr\u00e4ckas f\u00f6r dem, ty HERREN, din Gud, \u00e4r mitt ibland dig, en stod och fruktansv\u00e4rd Gud.\n7:22 Och HERREN, din Gud, skall f\u00f6rjaga dessa hedningar f\u00f6r dig, men blott sm\u00e5ningom. Du skall icke med hast f\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra dem, p\u00e5 det att vilddjuren icke m\u00e5 f\u00f6r\u00f6ka sig till din skada.\n7:23 HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt v\u00e5ld och s\u00e4nda stor f\u00f6rvirring bland dem, till dess att de f\u00f6rg\u00f6ras.\n7:24 Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, s\u00e5 att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna st\u00e5 dig emot, till dess du har f\u00f6rgjort dem.\n7:25 Deras gudabel\u00e4ten skola I br\u00e4nna upp i eld. Du skall icke hava beg\u00e4relse till det silver och det guld som finnes p\u00e5 dem, och icke taga n\u00e5got av detta f\u00f6r din r\u00e4kning, p\u00e5 det att du icke m\u00e5 sn\u00e4rjas d\u00e4rav; ty en styggelse \u00e4r det f\u00f6r HERREN, din Gud.\n7:26 Och du skall icke l\u00e5ta n\u00e5gon styggelse komma in i ditt hus, p\u00e5 det att du icke ocks\u00e5 sj\u00e4lv m\u00e5 bliva given till spillo. Du skall r\u00e4kna det s\u00e5som en sk\u00e4ndlighet och en styggelse, ty det \u00e4r givet till spillo.\n8:1 Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I h\u00e5llen, och efter dem skolen I g\u00f6ra, f\u00f6r att I m\u00e5n komma in i och taga i besittning det land som HERREN med ed har lovat \u00e5t edra f\u00e4der.\n8:2 Och du skall komma ih\u00e5g allt vad som har skett p\u00e5 den v\u00e4g HERREN, din Gud, nu i fyrtio \u00e5t har l\u00e5tit dig vandra i \u00f6knen, f\u00f6r att tukta dig och pr\u00f6va dig, s\u00e5 att han kunde f\u00f6rnimma vad som var i ditt hj\u00e4rta: om du ville h\u00e5lla hans bud eller icke.\n8:3 Ja, han tuktade dig och l\u00e4t dig hungra, och han gav dig manna att \u00e4ta, en mat som du f\u00f6rut icke visste av, och som icke heller dina f\u00e4der visste av; p\u00e5 det att han skulle l\u00e4ra dig f\u00f6rst\u00e5 att m\u00e4nniskan lever icke allenast av br\u00f6d, utan att hon lever av allt det som utg\u00e5r av HERRENS mun.\n8:4 Dina kl\u00e4der blevo icke utslitna p\u00e5 dig, och din fot svullnade icke under dessa fyrtio \u00e5r.\n8:5 S\u00e5 skall du d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 i ditt hj\u00e4rta att HERREN, din Gud, fostrar dig, s\u00e5som en man fostrar sin son;\n8:6 och du skall h\u00e5lla HERRENS, din Guds, bud, s\u00e5 att du vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar och fruktar honom.\n8:7 Ty HERREN, din Gud, l\u00e5ter dig nu komma in i ett gott land, ett land d\u00e4r vattenb\u00e4ckar, k\u00e4llor och djupa vatten fl\u00f6da fram i dalar och p\u00e5 berg,\n8:8 ett land med vete och korn, med vintr\u00e4d, fikontr\u00e4d och granattr\u00e4d, ett land med \u00e4dla olivtr\u00e4d och med honung,\n8:9 ett land d\u00e4r du icke skall \u00e4ta ditt br\u00f6d i torftighet, d\u00e4r intet skall fattas dig, ett land vars stenar inneh\u00e5lla j\u00e4rn, och ur vars berg du skall bryta koppar.\n8:10 D\u00e4r skall du \u00e4ta och bliva m\u00e4tt, och du skall s\u00e5 lova HERREN, din Gud, f\u00f6r det goda land som han har givit dig.\n8:11 Tag dig d\u00e5 till vara f\u00f6r att f\u00f6rg\u00e4ta HERREN, din Gud, s\u00e5 att du icke h\u00e5ller hans bud och r\u00e4tter och stadgar, som jag i dag giver dig.\n8:12 Ja, n\u00e4r du \u00e4ter och bliver m\u00e4tt, och bygger vackra hus och bor i dem,\n8:13 n\u00e4r dina f\u00e4kreatur och din sm\u00e5boskap f\u00f6r\u00f6kas, och ditt silver och guld f\u00f6r\u00f6kas, och allt annat du har f\u00f6r\u00f6kas,\n8:14 d\u00e5 m\u00e5 ditt hj\u00e4rta icke bliva h\u00f6gmodigt, s\u00e5 att du f\u00f6rg\u00e4ter HERREN, din Gud, som har f\u00f6rt dig ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset.\n8:15 och som har lett dig genom den stora och fruktansv\u00e4rda \u00f6knen, bland giftiga ormar och skorpioner, \u00f6ver f\u00f6rtorkad mark, d\u00e4r intet vatten \u00e5t dig komma ut ur den h\u00e5rda klippan,\n8:16 och som gav dig manna att \u00e4ta i \u00f6knen, en mat som dina f\u00e4der icke visste av -- detta p\u00e5 det att han skulle tukta dig och pr\u00f6va dig, f\u00f6r att sedan kunna g\u00f6ra dig gott.\n8:17 Du m\u00e5 icke s\u00e4ga vid dig sj\u00e4lv: \u00bbMin egen kraft och min hands styrka har f\u00f6rskaffat mig denna rikedom\u00bb,\n8:18 utan du m\u00e5 komma ih\u00e5g att det \u00e4r HERREN, din Gud, som giver dig kraft att f\u00f6rv\u00e4rva rikedom, d\u00e4rf\u00f6r att han vill uppr\u00e4tta det f\u00f6rbund som han med ed har ing\u00e5tt med dina f\u00e4der -- s\u00e5som och hittills har skett.\n8:19 Men om du f\u00f6rg\u00e4ter HERREN, din Gud, och f\u00f6ljer efter andra gudar och tj\u00e4nar dem och tillbeder dem, s\u00e5 betygar jag i dag inf\u00f6r eder att I f\u00f6rvisso skolen f\u00f6rg\u00e5s.\n8:20 P\u00e5 samma s\u00e4tt som hedningarna som HERREN f\u00f6rg\u00f6r f\u00f6r eder skolen ocks\u00e5 I d\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s, d\u00e4rf\u00f6r att I icke h\u00f6rden HERRENS, eder Guds r\u00f6st.\n9:1 H\u00f6r, Israel! Du g\u00e5r nu \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att komma ditin och underl\u00e4gga dig folk, st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n du, st\u00e4der, stora och bef\u00e4sta upp mot himmelen,\n9:2 anakiternas stora och resliga folkstam, som du sj\u00e4lv k\u00e4nner, och om vilken du har h\u00f6rt att man s\u00e4ger: \u00bbVem kan st\u00e5 emot Anaks barn!\u00bb\n9:3 S\u00e5 skall du nu veta att HERREN, din Gud, \u00e4r den som g\u00e5r framf\u00f6r dig, s\u00e5som en f\u00f6rt\u00e4rande eld; han skall f\u00f6rg\u00f6ra dem, och han skall f\u00f6rg\u00f6ra dem, och han skall \u00f6dmjuka dem f\u00f6r dig, och du skall f\u00f6rdriva dem och utrota dem med hast, s\u00e5som HERREN har lovat dig.\n9:4 D\u00e5 nu HERREN, din Gud, driver dem undan f\u00f6r dig, m\u00e5 du icke s\u00e4ga vid dig sj\u00e4lv: \u00bbF\u00f6r min r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull har HERREN l\u00e5tit mig komma in i detta land och taga det i besittning.\u00bb Ty dessa hedningars ogudaktighet \u00e4r det som g\u00f6r att HERREN f\u00f6rdriver dem f\u00f6r dig.\n9:5 Icke din r\u00e4ttf\u00e4rdighet och din r\u00e4ttsinnighet \u00e4r det som g\u00f6r att du f\u00e5r komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet \u00e4r det som g\u00f6r att HERREN, din Gud, f\u00f6rdriver dem f\u00f6r dig. S\u00e5 vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina f\u00e4der, Abraham, Isak och Jakob.\n9:6 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du nu veta att det icke \u00e4r din r\u00e4ttf\u00e4rdighet som g\u00f6r att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du \u00e4r ett h\u00e5rdnackat folk.\n9:7 Kom ih\u00e5g, f\u00f6rg\u00e4t icke, huru du i \u00f6knen f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN, din Gud. Allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 du drog ut ur Egyptens land, \u00e4nda till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstr\u00e4viga mot HERREN.\n9:8 Vid Horeb f\u00f6rt\u00f6rnaden I HERREN, och HERREN vredgades p\u00e5 eder, s\u00e5 att han ville f\u00f6rg\u00f6ra eder.\n9:9 N\u00e4r jag hade stigit upp p\u00e5 berget f\u00f6r att taga emot stentavlorna, det f\u00f6rbunds tavlor, som HERREN hade slutit med eder, stannade jag p\u00e5 berget i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, utan att \u00e4ta och utan att dricka.\n9:10 Och HERREN gav mig de tv\u00e5 stentavlorna, p\u00e5 vilka Gud hade skrivit med sitt finger; vad d\u00e4r stod var alldeles lika med de ord HERREN hade talat med eder p\u00e5 berget ur elden, den dag d\u00e5 I voren f\u00f6rsamlade d\u00e4r.\n9:11 Och n\u00e4r de fyrtio dagarna och de fyrtio n\u00e4tterna voro f\u00f6rlidna, gav HERREN mig de tv\u00e5 stentavlorna, f\u00f6rbundets tavlor.\n9:12 Och HERREN sade till mig: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 med hast ned h\u00e4rifr\u00e5n, ty ditt folk, som du har f\u00f6rt ut ur Egypten, har tagit sig till, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r. De hava redan vikit av ifr\u00e5n den v\u00e4g som jag bj\u00f6d dem g\u00e5; de hava gjort sig ett gjutet bel\u00e4te.\u00bb\n9:13 Och HERREN talade till mig och sade: \u00bbjag har sett att detta folk \u00e4r ett h\u00e5rdnackat folk.\n9:14 L\u00e4mna mig i fred, ty jag vill f\u00f6rg\u00f6ra dem och utpl\u00e5na deras namn, s\u00e5 att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag sedan g\u00f6ra till ett folk som \u00e4r m\u00e4ktigare och st\u00f6rre \u00e4n detta.\u00bb\n9:15 D\u00e5 v\u00e4nde jag mig om och steg ned fr\u00e5n berget, som brann i eld; och jag hade i mina b\u00e5da h\u00e4nder f\u00f6rbundets tv\u00e5 tavlor.\n9:16 Och jag fick d\u00e5 se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I haden gjort eder en gjuten kalv; s\u00e5 haden I redan vikit av ifr\u00e5n den v\u00e4g som HERREN hade bjudit eder g\u00e5.\n9:17 D\u00e5 fattade jag i de b\u00e5da tavlorna och kastade dem ifr\u00e5n mig med b\u00e5da h\u00e4nderna och slog s\u00f6nder dem inf\u00f6r edra \u00f6gon.\n9:18 Och jag f\u00f6ll ned inf\u00f6r HERRENS ansikte och l\u00e5g s\u00e5, likasom f\u00f6rra g\u00e5ngen i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, utan att \u00e4ta och utan att dricka, f\u00f6r all den synds skulle som I haden beg\u00e5tt genom att g\u00f6ra vad ont var i HERRENS \u00f6gon, till att f\u00f6rt\u00f6rna honom.\n9:19 Ty jag fruktade f\u00f6r den vrede och f\u00f6rbittring mot eder, av vilken HERREN hade blivit s\u00e5 uppfylld att han ville f\u00f6rg\u00f6ra eder. Och HERREN h\u00f6rde mig \u00e4ven denna g\u00e5ng.\n9:20 Ocks\u00e5 p\u00e5 Aron blev HERREN mycket vred, s\u00e5 att han ville f\u00f6rg\u00f6ra honom, och jag bad d\u00e5 j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r Aron.\n9:21 Sedan tog jag kalven, syndabel\u00e4tet som I haden gjort, och br\u00e4nde den i eld och krossade s\u00f6nder den v\u00e4l, till dess att den blev fint stoft, och det stoftet kastade jag i b\u00e4cken som fl\u00f6t ned fr\u00e5n berget.\n9:22 I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava f\u00f6rt\u00f6rnaden I ock HERREN.\n9:23 Och n\u00e4r HERREN ville s\u00e4nda eder \u00e5stad fr\u00e5n Kades-Barnea och sade: \u00bbDragen upp och intagen det land som jag har givit eder\u00bb, d\u00e5 voren I genstr\u00e4viga mot HERREN, eder Guds, befallning och trodden honom icke och h\u00f6rden icke hans r\u00f6st.\n9:24 Ja, genstr\u00e4viga haven I varit mot HERREN allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 jag l\u00e4rde k\u00e4nna eder.\n9:25 S\u00e5 f\u00f6ll jag d\u00e5 ned inf\u00f6r HERRENS ansikte och l\u00e5g s\u00e5 i de fyrtio dagarna och de fyrtio n\u00e4tterna; ty HERREN hade sagt att han ville f\u00f6rg\u00f6ra eder.\n9:26 Och jag bad till HERREN och sade: \u00bbHerre, HERRE, f\u00f6rd\u00e4rva icke ditt folk och din arvedel, som du har f\u00f6rlossat med din stora makt, och som du med stark hand har f\u00f6rt ut ur Egypten.\n9:27 T\u00e4nk p\u00e5 dina tj\u00e4nare Abraham, Isak och Jakob, se icke p\u00e5 detta folks h\u00e5rdhet, ogudaktighet och synd;\n9:28 p\u00e5 det att man icke m\u00e5 s\u00e4ga i det land varur du har f\u00f6rt oss ut: 'D\u00e4rf\u00f6r att HERREN, icke f\u00f6rm\u00e5dde f\u00f6ra dem in i det land som han hade lovat \u00e5t dem, och d\u00e4rf\u00f6r att han hatade dem, f\u00f6rde han dem ut och l\u00e4t dem d\u00f6 i \u00f6knen.'\n9:29 De \u00e4ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f\u00f6rt ut med din stora kraft och din utr\u00e4ckta arm.\u00bb\n10:1 P\u00e5 den tiden sade HERREN till mig: \u00bbHugg ut \u00e5t dig tv\u00e5 stentavlor, likadana som de f\u00f6rra voro, och stig upp till mig p\u00e5 berget; g\u00f6r dig och en ark av tr\u00e4.\n10:2 Och sedan jag har skrivit p\u00e5 tavlorna samma ord som stodo p\u00e5 de f\u00f6rra tavlorna, vilka du slog s\u00f6nder, skall du l\u00e4gga dem i arken.\u00bb\n10:3 S\u00e5 gjorde jag d\u00e5 en ark av akacietr\u00e4 och h\u00f6gg ut tv\u00e5 stentavlor, likadana som de f\u00f6rra voro. Och jag steg upp p\u00e5 berget och hade med mig de tv\u00e5 tavlorna.\n10:4 Och han skrev p\u00e5 tavlorna detsamma som var skrivet f\u00f6rra g\u00e5ngen, de tio ord som HERREN hade talat till eder p\u00e5 berget ur elden, den dag d\u00e5 I voren f\u00f6rsamlade d\u00e4r. Och HERREN gav dem \u00e5t mig.\n10:5 Sedan v\u00e4nda jag mig om och steg ned fr\u00e5n berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och d\u00e4r fingo de ligga, s\u00e5som HERREN hade bjudit mig.\n10:6 Och Israels barn br\u00f6to upp fr\u00e5n Beerot-Bene-Jaakan och t\u00e5gade till Mosera. D\u00e4r dog Aron och blev d\u00e4r ocks\u00e5 begraven; och hans som Eleasar blev pr\u00e4st i hans st\u00e4lle.\n10:7 D\u00e4rifr\u00e5n br\u00f6to de upp och t\u00e5gade till Gudgoda, och fr\u00e5n Gudgoda, och fr\u00e5n Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p\u00e5 vattenb\u00e4ckar.\n10:8 P\u00e5 den tiden avskilde HERREN Levi stam till att b\u00e4ra HERRENS f\u00f6rbundsark, till att st\u00e5 inf\u00f6r HERRENS ansikte och g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom, och till att v\u00e4lsigna i hans namn, s\u00e5som den har att g\u00f6ra \u00e4nnu i dag.\n10:9 D\u00e4rf\u00f6r fick Levi ingen lott eller arvedel j\u00e4mte sina br\u00f6der. HERREN \u00e4r hans arvedel, s\u00e5som HERREN, din Gud, har sagt honom.\n10:10 Och jag stannade p\u00e5 berget lika l\u00e4nge som f\u00f6rra g\u00e5ngen, fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter; och HERREN h\u00f6rde mig ocks\u00e5 denna g\u00e5ng: HERREN ville icke f\u00f6rd\u00e4rva mig.\n10:11 Och HERREN sade till mig: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 \u00e5stad framf\u00f6r folket, och l\u00e5t dem bryta upp, f\u00f6r att de m\u00e5 komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras f\u00e4der att giva dem.\u00bb\n10:12 Och nu Israel, var \u00e4r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat \u00e4n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar och \u00e4lskar honom, och att du tj\u00e4nar HERREN, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l,\n10:13 s\u00e5 att du h\u00e5ller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, p\u00e5 det att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l?\n10:14 Se, HERREN, din Gud, tillh\u00f6r himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r;\n10:15 men allenast vid dina f\u00e4der f\u00e4ste sig HERREN och \u00e4lskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, s\u00e5som I nu sj\u00e4lva sen.\n10:16 Omsk\u00e4ren d\u00e4rf\u00f6r edert hj\u00e4rtas f\u00f6rhud, och varen icke l\u00e4nge h\u00e5rdnackade.\n10:17 Ty HERREN, eder Gud, \u00e4r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den v\u00e4ldige och fruktansv\u00e4rde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor;\n10:18 som skaffar den faderl\u00f6se och \u00e4nkan r\u00e4tt, och som \u00e4lskar fr\u00e4mlingen och giver honom mat och kl\u00e4der.\n10:19 D\u00e4rf\u00f6r skolen ocks\u00e5 I \u00e4lska fr\u00e4mlingen; I haven ju sj\u00e4lva varit fr\u00e4mlingar i Egyptens land.\n10:20 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tj\u00e4na, och till honom skall du h\u00e5lla dig, och vid hans namn skall du sv\u00e4rja.\n10:21 Han \u00e4r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara g\u00e4rningar som du med egna \u00f6gon har sett.\n10:22 Sjuttio personer voro dina f\u00e4der, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik s\u00e5som himmelens stj\u00e4rnor.\n11:1 S\u00e5 skall du nu \u00e4lska HERREN, din Gud, och h\u00e5lla vad han bjuder dig h\u00e5lla, hans stadgar och r\u00e4tter och bud, alltid.\n11:2 Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke hava f\u00f6rnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans utr\u00e4ckta arm,\n11:3 de tecken och g\u00e4rningar som han gjorde i Egypten, med Farao, konungen i Egypten, och med hela hans land,\n11:4 och vad han gjorde med egyptiernas h\u00e4r, med deras h\u00e4star och vagnar, huru han l\u00e4t R\u00f6da havets vatten str\u00f6mma \u00f6ver dem, n\u00e4r de f\u00f6rf\u00f6ljde eder, och huru HERREN d\u00e5 f\u00f6rgjorde dem, s\u00e5 att de nu icke mer \u00e4ro till;\n11:5 och vad han gjorde med eder i \u00f6knen, \u00e4nda till dess I kommen hit,\n11:6 och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons, s\u00f6ner, huru jorden \u00f6ppnade sin mun och uppslukade dem med deras hus och deras t\u00e4lt och allt levande som f\u00f6ljde dem, och detta mitt i hela Israel.\n11:7 Ty I haven ju med egna \u00f6gon sett alla de stora g\u00e4rningar som HERREN har gjort.\n11:8 S\u00e5 h\u00e5llen d\u00e5 alla de bud som jag i dag giver dig, p\u00e5 det att I med frimodighet m\u00e5n kunna g\u00e5 in i och intaga det land dit I nu dragen, f\u00f6r att taga det i besittning,\n11:9 och p\u00e5 det att I m\u00e5n l\u00e4nge leva i det land som HERREN med ed har lovat edra f\u00e4der att giva \u00e5t dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n11:10 Ty det land dit du nu kommer, f\u00f6r att taga det i besittning, \u00e4r icke s\u00e5som Egyptens land, varifr\u00e5n I haven dragit ut, d\u00e4r du m\u00e5ste trampa upp vatten till den s\u00e4d du s\u00e5dde, s\u00e5som man g\u00f6r i en k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rd;\n11:11 nej, det land dit I nu dragen, f\u00f6r att taga det i besittning, \u00e4r ett land med berg och dalar, som f\u00e5r vatten att dricka genom himmelens regn,\n11:12 ett land som HERREN, din Gud, l\u00e5ter sig v\u00e5rda om, och p\u00e5 vilket HERRENS, din Guds, \u00f6gon best\u00e4ndigt vila, fr\u00e5n \u00e5rets begynnelse till \u00e5rets slut.\n11:13 Om i nu h\u00f6ren de bud som jag i dag giver eder, s\u00e5 att I \u00e4lsken HERREN, eder Gud, och tj\u00e4nen honom av allt edert hj\u00e4rta och av all eder sj\u00e4l,\n11:14 s\u00e5 skall jag giva \u00e5t edert land regn i r\u00e4tt tid, h\u00f6stregn och v\u00e5rregn, och du skall f\u00e5 inb\u00e4rga din s\u00e4d och ditt vin och din olja.\n11:15 Och jag skall giva din boskap gr\u00e4s p\u00e5 din mark; och du skall \u00e4ta och bliva m\u00e4tt.\n11:16 Men tagen eder till vara, l\u00e5ten icke edra hj\u00e4rtan bliva f\u00f6rf\u00f6rda, s\u00e5 att I viken av och tj\u00e4nen andra gudar och tillbedjen dem;\n11:17 ty d\u00e5 skall HERRENS vrede uppt\u00e4ndas mot eder, och han skall tillsluta himmelen, s\u00e5 att regn icke faller och marken icke giver sin gr\u00f6da; och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som HERREN vill giva eder.\n11:18 S\u00e5 skolen I nu l\u00e4gga dessa mina ord p\u00e5 edert hj\u00e4rta och edert sinne, och I skolen binda dem s\u00e5som ett tecken p\u00e5 eder hand, och de skola vara s\u00e5som ett m\u00e4rke p\u00e5 eder panna;\n11:19 och I skolen l\u00e4ra edra barn dem, i det att du talar om dem, n\u00e4r du sitter i ditt hus och n\u00e4r du st\u00e5r upp.\n11:20 och du skall skriva dem p\u00e5 d\u00f6rrposterna i ditt hus och p\u00e5 dina portar;\n11:21 p\u00e5 det att I och edra barn m\u00e5n l\u00e4nge f\u00e5 bo i det land som HERREN med ed har lovat edra f\u00e4der att giva dem, lika l\u00e4nge som himmelen v\u00e4lver sig \u00f6ver jorden.\n11:22 Ty om I h\u00e5llen alla dessa bud som jag giver eder och g\u00f6ren efter dem, s\u00e5 att I \u00e4lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p\u00e5 hans v\u00e4gar och h\u00e5llen eder till honom,\n11:23 d\u00e5 skall HERREN f\u00f6rdriva alla dessa folk f\u00f6r eder, och I skolen underl\u00e4gga eder folk som \u00e4ro st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n I.\n11:24 Var ort eder fot betr\u00e4der skall bliva eder. Fr\u00e5n \u00f6knen till Libanon, ifr\u00e5n floden -- floden Frat -- \u00e4nda till V\u00e4stra havet skall edert omr\u00e5de str\u00e4cka sig.\n11:25 Ingen skall kunna st\u00e5 eder emot. Fruktan och f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r eder skall HERREN, eder Gud, l\u00e5ta komma \u00f6ver hela det land I betr\u00e4den, s\u00e5som han har lovat eder.\n11:26 Se, jag f\u00f6rel\u00e4gger eder i dag v\u00e4lsignelse och f\u00f6rbannelse:\n11:27 v\u00e4lsignelse, om I h\u00f6ren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag giver eder,\n11:28 och f\u00f6rbannelse, om I icke h\u00f6ren HERRENS, eder Guds, bud, utan viken av ifr\u00e5n den v\u00e4g jag i dag bjuder eder g\u00e5 och f\u00f6ljen efter andra gudar, som I icke k\u00e4nnen.\n11:29 Och n\u00e4r HERREN, din Gud, har l\u00e5tit dig komma in i det land dit du nu g\u00e5r, f\u00f6r att taga det i besittning, skall du l\u00e5ta berget Gerissim bliva platsen f\u00f6r v\u00e4lsignelsen och berget Ebal platsen f\u00f6r f\u00f6rbannelsen.\n11:30 (Dessa berg ligga, s\u00e5som k\u00e4nt \u00e4r, p\u00e5 andra sidan Jordan, bortom V\u00e4stra v\u00e4gen, i hedmarkskanan\u00e9ernas land, mitt emot Gilgal, bredvid Mores terebintlund.)\n11:31 Ty I g\u00e5n nu \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I skolen taga det i besittning och bo d\u00e4r.\n11:32 H\u00e5llen d\u00e5 alla de stadgar och r\u00e4tter som jag i dag f\u00f6rel\u00e4gger eder, och g\u00f6ren efter dem.\n12:1 Dessa \u00e4ro de stadgar och r\u00e4tter som I skolen h\u00e5lla och iakttaga i det land som HERREN, dina f\u00e4ders Gud, har givit dig till besittning; s\u00e5 l\u00e4nge I leven p\u00e5 jorden skolen I h\u00e5lla dem.\n12:2 I skolen i grund f\u00f6r\u00f6da alla platser d\u00e4r de folk som I f\u00f6rdriven hava h\u00e5llit sin gudstj\u00e4nst, vare sig detta har skett p\u00e5 h\u00f6ga berg och h\u00f6jder eller n\u00e5gonst\u00e4des under gr\u00f6na tr\u00e4d.\n12:3 I skolen bryta ned deras altaren och sl\u00e5 s\u00f6nder deras stoder och br\u00e4nna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabel\u00e4ten, och I skolen utrota deras namn fr\u00e5n s\u00e5dana platser.\n12:4 N\u00e4r I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke g\u00f6ra s\u00e5som de,\n12:5 utan den plats som HERREN, eder Gud, utv\u00e4ljer inom n\u00e5gon av edra stammar till att d\u00e4r f\u00e4sta sitt namn, denna boning skolen I s\u00f6ka och dit skall du g\u00e5.\n12:6 Och dit skolen I f\u00f6ra edra br\u00e4nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h\u00e4nder b\u00e4ra fram s\u00e5som offerg\u00e4rd, edra l\u00f6ftesoffer och frivilliga offer och det f\u00f6rstf\u00f6dda av edra f\u00e4kreatur och eder sm\u00e5boskap.\n12:7 Och d\u00e4r skolen I \u00e4ta inf\u00f6r HERRENS, eder Guds, ansikte, och gl\u00e4dja eder med edert husfolk \u00f6ver allt vad I haven f\u00f6rv\u00e4rvat, allt varmed HERREN, din Gud, vara r\u00e4ttast;\n12:8 I skolen d\u00e5 icke g\u00f6ra s\u00e5som vi nu g\u00f6ra h\u00e4r, var och en vad honom tyckes vara r\u00e4ttast.\n12:9 I haven ju \u00e4nnu icke kommit till ro och till den arvedel som HERREN, din Gud, vill giva dig.\n12:10 Men n\u00e4r I haven g\u00e5tt \u00f6ver Jordan och bon i det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till arvedel, och n\u00e4r han har l\u00e5tit eder f\u00e5 ro f\u00f6r alla edra fiender runt omkring, d\u00e5 att I bon i trygghet,\n12:11 d\u00e5 skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn f\u00f6ra allt vad jag nu bjuder eder: edra br\u00e4nnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra h\u00e4nder b\u00e4ra fram s\u00e5som offerg\u00e4rd, s\u00e5 ock alla de utvalda l\u00f6ftesoffer som I loven HERREN.\n12:12 Och s\u00e5 skolen I gl\u00e4dja eder inf\u00f6r HERREN, eder Guds, ansikte, med edra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, edra tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor, och med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott eller arvedel med eder.\n12:13 Tag dig till vara f\u00f6r att offra dina br\u00e4nnoffer p\u00e5 n\u00e5gon annan plats som kan falla din in;\n12:14 nej, p\u00e5 den plats HERREN utv\u00e4ljer inom en av dina stammar, d\u00e4r skall du offra dina br\u00e4nnoffer, och d\u00e4r skall du g\u00f6ra allt vad jag eljest bjuder dig.\n12:15 Dock f\u00e5r du, s\u00e5 mycket dig lyster, slakta och \u00e4ta k\u00f6tt inom vilken som helst av dina st\u00e4der, i m\u00e5n av den v\u00e4lsignelse som HERREN, din Gud, giver dig. B\u00e5de den som \u00e4r oren och den som \u00e4r ren m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav, s\u00e5som vore det gasell- eller hjortk\u00f6tt.\n12:16 Men blodet skolen I icke f\u00f6rt\u00e4ra I skolen gjuta ut det p\u00e5 jorden s\u00e5som vatten.\n12:17 Du f\u00e5r allts\u00e5 icke hemma inom dina portar \u00e4ta tionde av din s\u00e4d, ditt vin och din olja, ej heller det f\u00f6rstf\u00f6dda av dina f\u00e4kreatur och din sm\u00e5boskap, ej heller n\u00e5got av de l\u00f6ftesoffer som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din hand b\u00e4r fram s\u00e5som offerg\u00e4rd;\n12:18 utan inf\u00f6r HERREN, din Guds, ansikte, p\u00e5 den plats som HERREN, din Gud, utv\u00e4ljer skall du \u00e4ta s\u00e5dant, med din son och din dotter, din tj\u00e4nare och din tj\u00e4narinna, och med leviten som bor inom dina portar; och s\u00e5 skall du gl\u00e4dja dig inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte \u00f6ver allt vad du har f\u00f6rv\u00e4rvat.\n12:19 Tag dig till vara f\u00f6r att gl\u00f6mma bort leviten, s\u00e5 l\u00e4nge du lever i ditt land.\n12:20 Om du allts\u00e5, n\u00e4r HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omr\u00e5de, s\u00e5som han har lovat dig, t\u00e4nker s\u00e5: \u00bbJag vill \u00e4ta k\u00f6tt\u00bb -- ifall det nu lyster f\u00f6r dig att \u00e4ta k\u00f6tt -- s\u00e5 m\u00e5 du d\u00e5 \u00e4ta k\u00f6tt, s\u00e5 mycket dig lyster.\n12:21 Om den plats som HERREN, din Gud, utv\u00e4ljer till att d\u00e4r f\u00e4sta sitt namn ligger f\u00f6r avl\u00e4gset f\u00f6r dig, s\u00e5 m\u00e5 du, i enlighet med vad jag har bjudit dig, slakta av de f\u00e4kreatur och av den sm\u00e5boskap som HERREN har givit dig, och \u00e4ta d\u00e4rav hemma inom dina portar, s\u00e5 mycket av din lyster.\n12:22 Men du skall \u00e4ta p\u00e5 samma s\u00e4tt som man \u00e4ter gasell- eller hjortk\u00f6tt; b\u00e5de den som \u00e4r oren och den som \u00e4r ren m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav.\n12:23 Allenast skall du vara st\u00e5ndaktig i att icke f\u00f6rt\u00e4ra blodet; ty blodet \u00e4r sj\u00e4len, och sj\u00e4len skall du icke f\u00f6rt\u00e4ra med k\u00f6ttet.\n12:24 Du skall icke f\u00f6rt\u00e4ra det; du skall gjuta ut det p\u00e5 jorden s\u00e5som vatten.\n12:25 Du skall icke f\u00f6rt\u00e4ra det, p\u00e5 det att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l och dina barn efter dig, n\u00e4r du g\u00f6ra vad r\u00e4tt \u00e4r i HERRENS \u00f6gon.\n12:26 Men de heliga g\u00e5vor som du vill b\u00e4ra fram, och dina l\u00f6ftesoffer, dem skall du f\u00f6ra med dig till den plats som HERREN utv\u00e4ljer.\n12:27 Och av dina br\u00e4nnoffer skall du offra b\u00e5de k\u00f6ttet och blodet p\u00e5 HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer d\u00e4remot skall v\u00e4l blodet gjutas ut p\u00e5 HERRENS, din Guds, altare, men k\u00f6ttet m\u00e5 du \u00e4ta.\n12:28 Alla dessa bud som jag giver dig skall du h\u00e5lla och h\u00f6ra, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l och dina barn efter dig, till evig tid, n\u00e4r du g\u00f6r var gott och r\u00e4tt \u00e4r i HERRENS, din Guds, \u00f6gon.\n12:29 N\u00e4r HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu kommer, f\u00f6r att f\u00f6rdriva dem f\u00f6r dig, n\u00e4r du allts\u00e5 har f\u00f6rdrivit dessa och bosatt dig i deras land,\n12:30 tag dig d\u00e5 till vara f\u00f6r att bliva sn\u00e4rjd, s\u00e5 att du efterf\u00f6ljer dem, sedan de hava blivit f\u00f6rgjorda f\u00f6r dig; fr\u00e5ga icke efter deras gudar, s\u00e5 att du s\u00e4ger: \u00bbP\u00e5 vad s\u00e4tt h\u00f6llo dessa folk sin gudstj\u00e4nst? S\u00e5 vill ocks\u00e5 jag g\u00f6ra.\u00bb\n12:31 Nej, p\u00e5 det s\u00e4ttet skall icke du g\u00f6ra, n\u00e4r du tillbeder HERREN, din Gud, ty allt som \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, och som han hatar, det hava de gjort till sina gudars \u00e4ra; ja, de g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt att de br\u00e4nna upp sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i eld \u00e5t sina gudar.\n12:32 Allt vad jag bjuder eder, det skolen I h\u00e5lla och g\u00f6ra. Du skall icke l\u00e4gga n\u00e5got d\u00e4rtill och icke taga n\u00e5got d\u00e4rifr\u00e5n.\n13:1 Om en profet eller en som har dr\u00f6mmar uppst\u00e5r bland dig, och han utlovar \u00e5t dig n\u00e5got tecken eller under,\n13:2 och sedan det tecken eller under, verkligen intr\u00e4ffar, varom han talade med dig, i det att han sade: \u00bbL\u00e5t oss efterf\u00f6lja och tj\u00e4na andra gudar, som I icke k\u00e4nnen\u00bb,\n13:3 s\u00e5 skall du \u00e4nd\u00e5 icke h\u00f6ra p\u00e5 den profetens ord eller p\u00e5 den dr\u00f6mmaren, ty HERREN, eder Gud, s\u00e4tter eder d\u00e4rmed allenast p\u00e5 prov, f\u00f6r att f\u00f6rnimma om I \u00e4lsken HERREN, eder Gud, av allt edert hj\u00e4rta och av all eder sj\u00e4l.\n13:4 HERREN, eder Gud, skolen I efterf\u00f6lja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I h\u00e5lla, hans r\u00f6st skolen I h\u00f6ra, honom skolen I tj\u00e4na, och till honom skolen I h\u00e5lla eder.\n13:5 Men den profeten eller dr\u00f6mmaren skall d\u00f6das, ty han predikade avfall fr\u00e5n HERREN, eder Gud, som har f\u00f6rt eder ut ur Egyptens land och f\u00f6rlossat dig ur tr\u00e4ldomshuset; och han ville f\u00f6rf\u00f6ra dig till att \u00f6vergiva den v\u00e4g som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n13:6 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din v\u00e4n som \u00e4r f\u00f6r dig s\u00e5som ditt eget liv, om n\u00e5gon av dessa i hemlighet vill f\u00f6rleda dig, i det han s\u00e4ger: \u00bbL\u00e5t oss g\u00e5 \u00e5stad och tj\u00e4na andra gudar, som varken du eller dina f\u00e4der hava k\u00e4nt\u00bb\n13:7 -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, n\u00e4ra dig eller fj\u00e4rran ifr\u00e5n dig, fr\u00e5n jordens ena \u00e4nda till den andra --\n13:8 s\u00e5 skall du icke g\u00f6ra honom till viljes eller h\u00f6ra p\u00e5 honom. Du skall icke visa honom n\u00e5gon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom,\n13:9 utan du skall dr\u00e4pa honom: f\u00f6rst skall din egen hand lyftas mot honom f\u00f6r att d\u00f6da honom, och sedan hela folkets hand.\n13:10 Och du skall stena honom till d\u00f6ds, d\u00e4rf\u00f6r att han s\u00f6kte f\u00f6rf\u00f6ra dig till att \u00f6vergiva HERREN, din Gud, som har f\u00f6rt dig ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset.\n13:11 Och hela Israel skall h\u00f6ra detta och frukta, och man skall sedan icke mer g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant ont bland dig.\n13:12 Om du f\u00e5r h\u00f6ra att man i n\u00e5gon av de st\u00e4der, som HERREN vill giva dig till att bo i, ber\u00e4ttar\n13:13 att m\u00e4n hava uppst\u00e5tt bland dig, onda m\u00e4n som f\u00f6rf\u00f6ra inv\u00e5narna i sin stad, i det att de s\u00e4ga: \u00bbL\u00e5t oss g\u00e5 \u00e5stad och tj\u00e4na andra gudar, som I icke k\u00e4nnen\u00bb,\n13:14 s\u00e5 skall du noga unders\u00f6ka och rannsaka och efterforska; om det d\u00e5 befinnes vara sant och visst att en s\u00e5dan styggelse har blivit f\u00f6r\u00f6vad bland dig,\n13:15 s\u00e5 skall du sl\u00e5 den stadens inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg; du skall giva den och allt vad d\u00e4ri \u00e4r till spillo; ocks\u00e5 boskapen d\u00e4r skall du sl\u00e5 med sv\u00e4rdsegg.\n13:16 Och allt byte du f\u00e5r d\u00e4r skall du samla ihop mitt p\u00e5 torget, och d\u00e4refter skall du br\u00e4nna upp staden i eld, med allt byte du f\u00e5r d\u00e4r, s\u00e5som ett heloffer \u00e5t HERREN, din Gud; den skall bliva en grush\u00f6g f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.\n13:17 L\u00e5t intet av det tillspillogivna l\u00e5da vi din hand, p\u00e5 det att HERREN m\u00e5 v\u00e4nda sig ifr\u00e5n sin vredes gl\u00f6d och l\u00e5ta barmh\u00e4rtighet vederfaras dig och f\u00f6rbarma sig \u00f6ver dig och f\u00f6r\u00f6ka dig, s\u00e5som han med ed har lovat dina f\u00e4der att g\u00f6ra,\n13:18 om du n\u00e4mligen h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st, s\u00e5 att du h\u00e5ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g\u00f6r vad r\u00e4tt \u00e4r i HERRENS, din Guds, \u00f6gon.\n14:1 I \u00e4ren Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista n\u00e5gra m\u00e4rken p\u00e5 eder eller g\u00f6ra eder skalliga ovanf\u00f6r pannan f\u00f6r n\u00e5gon d\u00f6d;\n14:2 ty du \u00e4r ett folk som \u00e4r helgat \u00e5t Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framf\u00f6r alla andra folk p\u00e5 jorden.\n14:3 Du skall icke \u00e4ta n\u00e5got som \u00e4r en styggelse.\n14:4 Dessa \u00e4ro de fyrfotadjur som I f\u00e5n \u00e4ta: f\u00e4kreatur, f\u00e5r och getter, hjort,\n14:5 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer,\n14:6 alla de fyrfotadjur som hava kl\u00f6var och hava dem helkluvna i tv\u00e5 h\u00e4lfter, och som idissla; s\u00e5dana fyrfotadjur f\u00e5n I \u00e4ta.\n14:7 Men dessa skolen I icke \u00e4ta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna kl\u00f6var: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla v\u00e4l, men de hava icke kl\u00f6var, de skola g\u00e4lla f\u00f6r eder som orena;\n14:8 svinet, ty det har v\u00e4l kl\u00f6var, men det idisslar icke, det skall g\u00e4lla f\u00f6r eder s\u00e5som orent. Av dessa djurs k\u00f6tt skolen I icke \u00e4ta, ej heller skolen I komma vid deras d\u00f6da kroppar.\n14:9 Detta \u00e4r vad I f\u00e5n \u00e4ta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fj\u00e4ll f\u00e5n I \u00e4ta.\n14:10 Men intet som icke har fenor och fj\u00e4ll skolen I \u00e4ta; det skall g\u00e4lla f\u00f6r eder s\u00e5 som orent.\n14:11 Alla rena f\u00e5glar f\u00e5n I \u00e4ta.\n14:12 Men dessa f\u00e5glar skolen I icke \u00e4ta: \u00f6rnen, lammgamen, havs\u00f6rnen,\n14:13 raaf\u00e5geln, falken, gladan med dess arter,\n14:14 alla slags korpar efter deras arter,\n14:15 strutsen tahemasf\u00e5geln, fiskm\u00e5sen, h\u00f6ken med dess arter,\n14:16 ugglan, uven tinsemetf\u00e5geln,\n14:17 pelikanen, asgamen, dykf\u00e5geln,\n14:18 h\u00e4gern, regnpiparen med dess arter, h\u00e4rf\u00e5geln och fl\u00e4dermusen.\n14:19 Alla flygande sm\u00e5djur skola ock g\u00e4lla f\u00f6r eder s\u00e5som orena, de skola icke \u00e4tas.\n14:20 Men alla rena flygande djur f\u00e5n I \u00e4ta.\n14:21 I skolen icke \u00e4ta n\u00e5got sj\u00e4lvd\u00f6tt; \u00e5t fr\u00e4mlingen som bo inom dina portar m\u00e5 du giva s\u00e5dant, och han m\u00e5 \u00e4ta det; eller ock m\u00e5 du s\u00e4lja det \u00e5t en utl\u00e4nning. Ty du \u00e4r ett folk som \u00e4r helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mj\u00f6lk.\n14:22 Tionde skall du giva av all s\u00e4desgr\u00f6da som f\u00f6r vart \u00e5r v\u00e4xer p\u00e5 din \u00e5ker,\n14:23 och du skall \u00e4ta den inf\u00f6r Herrens, din Guds, ansikte, p\u00e5 den plats som han utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn: tionden av din s\u00e4d, ditt vin och din olja, s\u00e5 ock din f\u00f6rstf\u00f6dda av dina f\u00e4kreatur och din sm\u00e5boskap; ty du skall l\u00e4ra att frukta Herren, din Gud, alltid.\n14:24 Men om v\u00e4gen \u00e4r dig f\u00f6r l\u00e5ng, s\u00e5 att du icke f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6ra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer till att d\u00e4r f\u00e4sta sitt namn ligger f\u00f6r avl\u00e4gset f\u00f6r dig -- d\u00e5 nu Herren, din Gud, v\u00e4lsigna dig --\n14:25 s\u00e5 m\u00e5 du s\u00e4lja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och g\u00e5 till den plats som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer.\n14:26 Och du m\u00e5 k\u00f6pa f\u00f6r penningarna vadhelst dig lyster f\u00e4kreatur eller sm\u00e5boskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan \u00e5stunda; och s\u00e5 skall du h\u00e5lla m\u00e5ltid d\u00e4r inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte och gl\u00e4dja dig med ditt husfolk.\n14:27 Och leviten som bor inom dina portar skall du d\u00e5 icke gl\u00f6mma bort, ty han har ingen lott eller arvedel j\u00e4mte dig.\n14:28 Vid slutet av vart tredje \u00e5r skall du avskilja all tionde av vad du har f\u00e5tt i avkastning under det \u00e5ret och l\u00e4gga upp det inom dina st\u00e4der.\n14:29 Och sedan skall leviten f\u00e5 komma, han som ingen lott eller arvedel har j\u00e4mte dig, s\u00e5 ock fr\u00e4mlingen och den faderl\u00f6se och \u00e4nkan som bo inom dina portar; och d\u00e5 skola \u00e4ta och bliva m\u00e4tta. S\u00e5 skall du g\u00f6ra, f\u00f6r att Herren din Gud, m\u00e5 v\u00e4lsigna dig i alla dina h\u00e4nders verk, i allt vad du g\u00f6r.\n15:1 Vart sjunde \u00e5r skall du l\u00e5ta vara ett fri\u00e5r.\n15:2 Och s\u00e5 skall f\u00f6rh\u00e5lla sig med det fri\u00e5ret: Var l\u00e5ngivare som har l\u00e5nat n\u00e5got \u00e5t sin n\u00e4sta skall d\u00e5 eftersk\u00e4nka sin fordran. Han f\u00e5r d\u00e5 icke kr\u00e4va sin n\u00e4sta och broder, ty ett HERRENS fri\u00e5r har d\u00e5 blivit utlyst.\n15:3 En utl\u00e4nning m\u00e5 du kr\u00e4va, men om du har n\u00e5got att fordra av din broder, skall du eftersk\u00e4nka det.\n15:4 Dock borde r\u00e4tteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen v\u00e4lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, s\u00e5som din arvedel,\n15:5 allenast du h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st, s\u00e5 att du h\u00e5ller alla dessa bud som jag i dag giver dig och g\u00f6r efter dem.\n15:6 Ty Herren, din Gud, skall v\u00e4lsigna dig, s\u00e5som han har lovat dig; och du skall giva l\u00e5n \u00e5t m\u00e5nga folk, men sj\u00e4lv skall du icke beh\u00f6va l\u00e5na av n\u00e5gon, och du skall r\u00e5da \u00f6ver m\u00e5nga folk, men de skola icke r\u00e5da \u00f6ver dig.\n15:7 Om n\u00e5gon fattig finnes hos dig, en av dina br\u00f6der inom n\u00e5gon av dina st\u00e4der, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s\u00e5 skall du icke f\u00f6rstocka ditt hj\u00e4rta och tillsluta din hand f\u00f6r denne din fattige broder,\n15:8 utan du skall g\u00e4rna \u00f6ppna din hand f\u00f6r honom och g\u00e4rna l\u00e5na honom vad han beh\u00f6ver i sin brist.\n15:9 Tag dig till vara, s\u00e5 att icke den onda tanken uppst\u00e5r i ditt hj\u00e4rta: \u00bbDet sjunde \u00e5ret, fri\u00e5ret, \u00e4r n\u00e4ra\u00bb, och att du s\u00e5 ser med ont \u00f6ga p\u00e5 din fattige broder och icke giver honom n\u00e5got; han kan d\u00e5 ropa \u00f6ver dig till Herren, och s\u00e5 kommer synd att vila p\u00e5 dig.\n15:10 G\u00e4rna skall du giva \u00e5t honom, och ditt hj\u00e4rta skall icke vara motvilligt, n\u00e4r du giver \u00e5t honom, ty f\u00f6r en s\u00e5dan g\u00e5vas skull skall Herren, din Gud, v\u00e4lsigna dig i alla dina verk, i allt vad du f\u00f6retager dig.\n15:11 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, d\u00e4rf\u00f6r bjuder jag dig och s\u00e4ger: Du skall g\u00e4rna \u00f6ppna din hand f\u00f6r din broder, f\u00f6r de arma och fattiga som du har i ditt land.\n15:12 Om n\u00e5gon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har s\u00e5lt sig till dig och tj\u00e4nat dig i sex \u00e5r, s\u00e5 skall du p\u00e5 det sjunde \u00e5ret sl\u00e4ppa honom fri ur din tj\u00e4nst;\n15:13 och n\u00e4r du sl\u00e4pper honom fri ur din tj\u00e4nst, skall du icke l\u00e5ta honom g\u00e5 med tomma h\u00e4nder.\n15:14 Du skall fastmer f\u00f6rse honom med g\u00e5vor fr\u00e5n din hjord, fr\u00e5n din loge och fr\u00e5n din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har v\u00e4lsignat dig skall du giva honom.\n15:15 Du skall komma ih\u00e5g att du sj\u00e4lv har varit en tr\u00e4l i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har f\u00f6rlossat dig; d\u00e4rf\u00f6r bjuder jag dig detta i dag.\n15:16 Men om s\u00e5 skulle h\u00e4nda, att han s\u00e4ger till dig att han icke vill l\u00e4mna dig, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4lskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig,\n15:17 s\u00e5 skall du taga en syl och sticka den genom hans \u00f6ra in i d\u00f6rren; d\u00e4refter skall han vara din tr\u00e4l ev\u00e4rdligen. Med din tj\u00e4narinna skall du g\u00f6ra p\u00e5 samma s\u00e4tt.\n15:18 Du skall icke tycka det vara h\u00e5rt att du m\u00e5ste sl\u00e4ppa din tj\u00e4nare fri ur din tj\u00e4nst; i sex \u00e5r har han ju berett dig dubbelt s\u00e5 stor f\u00f6rm\u00e5n som n\u00e5gon avl\u00f6nad legodr\u00e4ng. S\u00e5 skall Herren, din Gud, v\u00e4lsigna dig i allt vad du g\u00f6r.\n15:19 Allt f\u00f6rstf\u00f6tt av hank\u00f6n, som f\u00f6des bland dina f\u00e4kreatur och din sm\u00e5boskap, skall du helga \u00e5t Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som \u00e4r f\u00f6rstf\u00f6tt bland dina f\u00e4kreatur, icke heller skall du klippa ullen p\u00e5 det som \u00e4r f\u00f6rstf\u00f6tt bland din sm\u00e5boskap.\n15:20 Inf\u00f6r Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk f\u00f6r vart \u00e5r \u00e4ta det p\u00e5 den plats som Herren utv\u00e4ljer.\n15:21 Men om djuret har n\u00e5got lyte, om det \u00e4r halt eller blint eller har n\u00e5got annat ont lyte, s\u00e5 skall du icke offra det \u00e5t Herren, din Gud.\n15:22 Inom dina st\u00e4der m\u00e5 du d\u00e5 \u00e4ta det; b\u00e5de den som \u00e4r oren och den som \u00e4r ren m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav, s\u00e5som vore det gasell- eller hjortk\u00f6tt.\n15:23 Men blodet skall du icke f\u00f6rt\u00e4ra; du skall gjuta ut det p\u00e5 jorden s\u00e5som vatten.\n16:1 Tag i akt m\u00e5naden Abib och h\u00e5ll Herrens, din Guds, p\u00e5skh\u00f6gtid; ty i m\u00e5naden Abib f\u00f6rde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten.\n16:2 Du skall d\u00e5 slakta p\u00e5skoffer \u00e5t Herren. din Gud, av sm\u00e5boskap och f\u00e4kreatur, p\u00e5 den plats som Herren utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn.\n16:3 Du skall icke \u00e4ta n\u00e5got syrat d\u00e4rtill; i sju dagar skall du \u00e4ta osyrat br\u00f6d d\u00e4rtill, betryckets br\u00f6d. Ty med hast m\u00e5ste du draga ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar m\u00e5 du d\u00e4rf\u00f6r komma ih\u00e5g den dag d\u00e5 du drog ut ur Egyptens land.\n16:4 I sju dagar m\u00e5 man icke se n\u00e5gon surdeg hos dig, i hela ditt land; och av det som du slaktar om aftonen p\u00e5 den f\u00f6rsta dagen skall intet k\u00f6tt l\u00e4mnas kvar \u00f6ver natten till morgonen.\n16:5 Du f\u00e5r icke slakta p\u00e5skoffret inom vilken som helst av de st\u00e4der som Herren, din Gud, vill giva dig,\n16:6 utan du skall g\u00e5 till den plats som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn, och d\u00e4r skall du slakta p\u00e5skoffret om aftonen, n\u00e4r solen g\u00e5r ned den tid p\u00e5 dagen, d\u00e5 den drog ut ur Egypten.\n16:7 Och du skall koka det och \u00e4ta det p\u00e5 den plats som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer; sedan m\u00e5 du om morgonen v\u00e4nda tillbaka och g\u00e5 hem till dina hyddor.\n16:8 I sex dagar skall du \u00e4ta osyrat br\u00f6d, och p\u00e5 sjunde dagen \u00e4r Herrens, din Guds, h\u00f6gtidsf\u00f6rsamling; d\u00e5 skall du icke g\u00f6ra n\u00e5got arbete.\n16:9 Sju veckor skall du r\u00e4kna \u00e5t dig; fr\u00e5n den dag d\u00e5 man begynner sk\u00e4ra s\u00e4den skall du r\u00e4kna sju veckor.\n16:10 D\u00e4refter skall du h\u00e5lla Herrens, din Guds, veckoh\u00f6gtid och b\u00e4ra fram din hands frivilliga g\u00e5va, som du m\u00e5 giva efter r\u00e5d och l\u00e4genhet, alltefter m\u00e5ttet av den v\u00e4lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.\n16:11 Och inf\u00f6r Herrens, din Guds, ansikte skall du gl\u00e4dja dig p\u00e5 den plats som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn, du sj\u00e4lv med din son och din dotter, din tj\u00e4nare och tj\u00e4narinna, och med leviten som bor inom dina portar, och fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan som du har hos dig.\n16:12 Och du skall komma ih\u00e5g att du sj\u00e4lv har varit en tr\u00e4l i Egypten, och s\u00e5 h\u00e5lla dessa stadgar och g\u00f6ra efter dem.\n16:13 L\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden skall du h\u00e5lla, i sju dagar, n\u00e4r du inb\u00e4rgar avkastningen av din loge och av din vinpress.\n16:14 Och du skall gl\u00e4dja dig vid denna din h\u00f6gtid, med din son och din dotter, din tj\u00e4nare och din tj\u00e4narinna, med leviten, med fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan som bo inom dina portar.\n16:15 I sju dagar skall du h\u00e5lla Herrens, din Guds, h\u00f6gtid, p\u00e5 den plats som Herren utv\u00e4ljer; ty Herren, din Gud, skall v\u00e4lsigna dig i all den avkastning du f\u00e5r och i dina h\u00e4nders alla verk, och du skall vara uppfylld av gl\u00e4dje.\n16:16 Tre g\u00e5nger om \u00e5ret skall allt ditt mank\u00f6n tr\u00e4da fram inf\u00f6r Herrens, din Guds, ansikte, p\u00e5 den plats som han utv\u00e4ljer: vid det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, vid veckoh\u00f6gtiden och vid l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden. Men med tomma h\u00e4nder skall ingen tr\u00e4da fram inf\u00f6r Herrens ansikte,\n16:17 utan var och en skall: giva vad hans hand f\u00f6rm\u00e5r, alltefter m\u00e5ttet av den v\u00e4lsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.\n16:18 Domare och tillsyningsm\u00e4n skall du tills\u00e4tta \u00e5t dig inom alla de st\u00e4der som Herren, din Gud, vill giva dig, f\u00f6r dina s\u00e4rskilda stammar; de skola d\u00f6ma folket med r\u00e4ttvis dom.\n16:19 Du skall icke vr\u00e4nga r\u00e4tten och icke hava anseende till personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor f\u00f6rblinda de visas \u00f6gon och f\u00f6rvrida de r\u00e4ttf\u00e4rdigas sak.\n16:20 R\u00e4ttf\u00e4rdighet, r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall du eftertrakta, f\u00f6r att du m\u00e5 leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill giva dig.\n16:21 Du skall icke plantera \u00e5t dig Aseror av n\u00e5got slags tr\u00e4d, vid sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall g\u00f6ra \u00e5t dig;\n16:22 icke heller skall du resa \u00e5t dig n\u00e5gon stod, ty s\u00e5dant hatar Herren, din Gud.\n17:1 Du skall icke offra \u00e5t Herren, din Gud, n\u00e5got djur av f\u00e4kreaturen eller av sm\u00e5boskapen, som har n\u00e5got lyte eller n\u00e5got annat fel, ty s\u00e5dant \u00e4r en styggelse f\u00f6r Herren, din Gud.\n17:2 Om bland dig, inom n\u00e5gon av de st\u00e4der som Herren, din Gud, vill giva dig, n\u00e5gon man eller kvinna befinnes g\u00f6ra vad ont \u00e4r i Herrens, din Guds, \u00f6gon, i det att han \u00f6vertr\u00e4der hans f\u00f6rbund,\n17:3 och g\u00e5r \u00e5stad och tj\u00e4nar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller m\u00e5nen eller himmelens hela h\u00e4rskara, mot mitt bud,\n17:4 och detta bliver ber\u00e4ttat f\u00f6r dig, s\u00e5 att du f\u00e5r h\u00f6ra d\u00e4rom, d\u00e5 skall du noga unders\u00f6ka saken; om det d\u00e5 befinnes vara sant och visst att en s\u00e5dan styggelse har blivit f\u00f6r\u00f6vad i Israel,\n17:5 s\u00e5 skall du f\u00f6ra den man eller den kvinna som har gjort denna onda g\u00e4rning ut till din stadsport det m\u00e5 nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till d\u00f6ds.\n17:6 Efter tv\u00e5 eller tre vittnens utsago skall han d\u00f6das; ingen skall d\u00f6mas till d\u00f6den efter allenast ett vittnes utsago.\n17:7 F\u00f6rst skall vittnenas hand lyftas mot honom f\u00f6r att d\u00f6da honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n17:8 Om det i n\u00e5got fall bliver dig f\u00f6r sv\u00e5rt att sj\u00e4lv d\u00f6ma i en blodssak eller i en r\u00e4ttsfr\u00e5ga eller i ett misshandlingsm\u00e5l eller \u00f6verhuvud i n\u00e5gon sak varom man tvistar i dina portar, s\u00e5 skall du-st\u00e5 upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utv\u00e4ljer,\n17:9 och g\u00e5 till de levitiska pr\u00e4sterna, och till den som p\u00e5 den tiden \u00e4r domare; dem skall du fr\u00e5ga, och de skola f\u00f6rkunna f\u00f6r dig vad som \u00e4r r\u00e4tt.\n17:10 Och i enlighet med vad de f\u00f6rkunna f\u00f6r dig d\u00e4r, p\u00e5 den plats som Herren utv\u00e4ljer. skall du g\u00f6ra; du skall i alla stycken h\u00e5lla och g\u00f6ra vad de l\u00e4ra dig.\n17:11 Efter den lag som de l\u00e4ra dig, och efter den dom som de avkunna f\u00f6r dig skall du g\u00f6ra. Fr\u00e5n det som de f\u00f6rkunna f\u00f6r dig skall du icke vika av, vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n17:12 Men om n\u00e5gon g\u00f6r sig skyldig till den f\u00f6rm\u00e4tenheten att icke vilja lyssna till pr\u00e4sten, som st\u00e5r och g\u00f6r tj\u00e4nst d\u00e4r inf\u00f6r Herren, din Gud, eller till domaren, s\u00e5 skall den mannen d\u00f6: du skall skaffa bort ifr\u00e5n Israel vad ont \u00e4r.\n17:13 Och allt folket skall h\u00f6ra det och frukta, och de skola icke mer g\u00f6ra sig skyldiga till s\u00e5dan f\u00f6rm\u00e4tenhet.\n17:14 N\u00e4r du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor d\u00e4r om du d\u00e5 s\u00e4ger: \u00bbJag vill s\u00e4tta en konung \u00f6ver mig, s\u00e5som alla folk omkring mig hava\u00bb,\n17:15 s\u00e5 skall du till konung \u00f6ver dig s\u00e4tta den som Herren, din Gud, utv\u00e4ljer. En av dina br\u00f6der skall du s\u00e4tta till konung \u00f6ver dig; du f\u00e5r icke s\u00e4tta till konung \u00f6ver dig en utl\u00e4ndsk man, som icke \u00e4r din broder.\n17:16 Men han m\u00e5 icke skaffa sig h\u00e4star i m\u00e4ngd, och icke s\u00e4nda sitt folk tillbaka till Egypten f\u00f6r att skaffa de m\u00e5nga h\u00e4starna, ty Herren har ju sagt till eder: \u00bbI skolen icke mer \u00e5terv\u00e4nda denna v\u00e4g.\u00bb\n17:17 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i m\u00e4ngd, p\u00e5 det att hans hj\u00e4rta icke m\u00e5 bliva avf\u00e4lligt; och icke heller skall han skaffa sig alltf\u00f6r mycket silver och guld.\n17:18 Och n\u00e4r han har blivit uppsatt p\u00e5 sin konungatron, skall han h\u00e4mta denna lag fr\u00e5n de levitiska pr\u00e4sterna och taga en avskrift d\u00e4rav \u00e5t sig i en bok.\n17:19 Och den skall han hava hos sig och l\u00e4sa i den i alla sina livsdagar, f\u00f6r att han m\u00e5 l\u00e4ra att frukta Herren, sin Gud, s\u00e5 att han h\u00e5ller alla denna lags ord och dessa stadgar och g\u00f6r efter dem.\n17:20 S\u00e5 skall han g\u00f6ra, f\u00f6r att hans hj\u00e4rta icke m\u00e5 f\u00f6rh\u00e4va sig \u00f6ver hans br\u00f6der, och f\u00f6r att han icke m\u00e5 vika av ifr\u00e5n buden, vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster; p\u00e5 det att han och hans s\u00f6ner m\u00e5 l\u00e4nge regera; sitt rike, bland Israels folk.\n18:1 De levitiska pr\u00e4sterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det \u00f6vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underh\u00e5ll.\n18:2 De skola icke hava n\u00e5gon arvedel bland sina br\u00f6der; Herren \u00e4r deras arvedel, s\u00e5som han har sagt dem.\n18:3 Och detta skall vara vad pr\u00e4sterna hava r\u00e4tt att f\u00e5 av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av f\u00e4kreaturen eller av sm\u00e5boskapen: man skall giva pr\u00e4sten bogen, k\u00e4kstyckena och vommen.\n18:4 F\u00f6rstlingen av din s\u00e4d, ditt vin och din olja, och f\u00f6rstlingen av dina f\u00e5rs ull skall du giva honom.\n18:5 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, f\u00f6r att han och hans s\u00f6ner alltid skola st\u00e5 och g\u00f6ra tj\u00e4nst i Herrens namn.\n18:6 Och om leviten vill komma fr\u00e5n n\u00e5gon av dina st\u00e4der, inom vilken han vistas n\u00e5gonst\u00e4des i Israel, s\u00e5 m\u00e5 det st\u00e5 honom fritt att komma, s\u00e5som honom lyster, till den plats som Herren utv\u00e4ljer,\n18:7 och han m\u00e5 d\u00e5 g\u00f6ra tj\u00e4nst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans br\u00f6der, leviterna, som st\u00e5 d\u00e4r inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n18:8 De skola alla hava lika mycket till sitt underh\u00e5ll, ober\u00e4knat vad n\u00e5gon kan \u00e4ga genom f\u00f6rs\u00e4ljning av sitt f\u00e4dernearv.\n18:9 N\u00e4r du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke l\u00e4ra dig att g\u00f6ra efter hedningarnas styggelser.\n18:10 Hos dig m\u00e5 icke finnas n\u00e5gon som l\u00e5ter sin son eller dotter g\u00e5 genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller h\u00e4xeri,\n18:11 ingen som f\u00f6rehar besv\u00e4rjelsekonster, ingen som fr\u00e5gar andar, eller som \u00e4r en sp\u00e5man, eller som s\u00f6ker r\u00e5d hos de d\u00f6da.\n18:12 Ty en styggelse f\u00f6r Herren \u00e4r var och en som g\u00f6r s\u00e5dant, och f\u00f6r s\u00e5dana styggelsers skull f\u00f6rdriver HERREN, din Gud, dem f\u00f6r dig.\n18:13 Du skall vara ostrafflig inf\u00f6r HERREN, din Gud.\n18:14 Hedningarna som du nu f\u00f6rdriver lyssna v\u00e4l till s\u00e5dana som \u00f6va teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt s\u00e5dant.\n18:15 En profet bland ditt folk, av dina br\u00f6der, en som \u00e4r mig lik, skall HERREN, din Gud, l\u00e5ta uppst\u00e5 \u00e5t dig; honom skolen I lyssna till.\n18:16 Det skall bliva alldeles s\u00e5som du beg\u00e4rde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag d\u00e5 I voren d\u00e4r f\u00f6rsamlade och du sade: \u00bbL\u00e5t mig icke vidare h\u00f6ra HERRENS, min Guds, r\u00f6st, och l\u00e5t mig slippa att l\u00e4ngre se denna stora eld, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 d\u00f6.\u00bb\n18:17 Och HERREN sade till mig: \u00bbDe hava r\u00e4tt i vad de hava talat.\n18:18 En profet skall jag l\u00e5ta uppst\u00e5 \u00e5t dem bland deras br\u00f6der, en som \u00e4r dig lik, och jag skall l\u00e4gga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.\n18:19 Och om n\u00e5gon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, s\u00e5 skall jag sj\u00e4lv utkr\u00e4va det av honom.\n18:20 Men den profet som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rm\u00e4ten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall d\u00f6.\n18:21 Och om du s\u00e4ger vid dig sj\u00e4lv: 'Huru skola vi k\u00e4nna igen det som icke \u00e4r talat av HERREN?',\n18:22 s\u00e5 m\u00e5 du veta: n\u00e4r profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke intr\u00e4ffar, d\u00e5 \u00e4r detta n\u00e5got som HERREN icke har talat; i f\u00f6rm\u00e4tenhet har d\u00e5 profeten talat det; du skall icke frukta f\u00f6r honom.\u00bb\n19:1 N\u00e4r HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och n\u00e4r du har f\u00f6rdrivit dem och bosatt dig i deras st\u00e4der och i deras hus,\n19:2 d\u00e5 skall du avskilja \u00e5t dig tre st\u00e4der i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.\n19:3 Du skall f\u00f6rs\u00e4tta v\u00e4garna till dem i gott skick \u00e5t dig; och du skall dela i tre delar det landomr\u00e5de som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. S\u00e5 skall du g\u00f6ra, f\u00f6r att var och en som har dr\u00e4pt n\u00e5gon m\u00e5 kunna fly dit.\n19:4 Och under f\u00f6ljande villkor m\u00e5 en dr\u00e5pare fly till n\u00e5gon av dem och s\u00e5 bliva vid liv; om n\u00e5gon d\u00f6dar sin n\u00e4sta utan vett och vilja, och utan att f\u00f6rut hava burit hat till honom\n19:5 -- s\u00e5som n\u00e4r n\u00e5gon g\u00e5r med sin n\u00e4sta ut i skogen f\u00f6r att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan f\u00f6r att f\u00e4lla tr\u00e4det, och j\u00e4rnet d\u00e5 far av skaftet och tr\u00e4ffar den andre, s\u00e5 att denne d\u00f6r -- d\u00e5 m\u00e5 en s\u00e5dan fly till n\u00e5gon av dessa st\u00e4der och s\u00e5 bliva vid liv.\n19:6 Detta vare stadgat, f\u00f6r att blodsh\u00e4mnaren, om han i sitt hj\u00e4rtas vrede f\u00f6rf\u00f6ljer dr\u00e5paren, icke m\u00e5 hinna upp honom, ifall v\u00e4gen \u00e4r f\u00f6r l\u00e5ng, och sl\u00e5 ihj\u00e4l honom, fast\u00e4n han icke hade f\u00f6rtj\u00e4nat d\u00f6den, eftersom han icke f\u00f6rut hade burit hat till den andre.\n19:7 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det som jag bjuder dig och s\u00e4ger: \u00bbTre st\u00e4der skall du avskilja \u00e5t dig.\u00bb\n19:8 Och n\u00e4r HERREN, din Gud, utvidgar ditt omr\u00e5de, s\u00e5som han med ed har lovat dina f\u00e4der, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva \u00e5t dina f\u00e4der --\n19:9 om du d\u00e5 h\u00e5ller och g\u00f6r efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, s\u00e5 att du \u00e4lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar, d\u00e5 skall du l\u00e4gga \u00e4nnu tre st\u00e4der till dessa tre,\n19:10 f\u00f6r att oskyldigt blod icke m\u00e5 utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s\u00e5 komma att vila p\u00e5 dig.\n19:11 Men om n\u00e5gon b\u00e4r hat till sin n\u00e4sta och l\u00e4gger sig i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r honom och \u00f6verfaller honom och sl\u00e5r honom till d\u00f6ds, och sedan flyr till n\u00e5gon av dessa st\u00e4der,\n19:12 d\u00e5 skola de \u00e4ldste i hans stad s\u00e4nda bort och h\u00e4mta honom d\u00e4rifr\u00e5n och l\u00e4mna honom i blodsh\u00e4mnarens hand, och han skall d\u00f6.\n19:13 Du skall icke visa honom n\u00e5gon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifr\u00e5n Israel skulden f\u00f6r den oskyldiges blod, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l.\n19:14 Du skall icke flytta din n\u00e4stas r\u00e5m\u00e4rke, n\u00e5got r\u00e5m\u00e4rke som f\u00f6rf\u00e4derna hava satt upp i den arvedel du f\u00e5r i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.\n19:15 Det \u00e4r icke nog att allenast ett vittne tr\u00e4der upp mot n\u00e5gon ang\u00e5ende n\u00e5gon missg\u00e4rning eller synd, vad det nu m\u00e5 vara f\u00f6r en synd som n\u00e5gon kan hava beg\u00e5tt. Efter tv\u00e5 eller efter tre vittnens utsago skall var sak avg\u00f6ras.\n19:16 Om ett or\u00e4ttf\u00e4rdigt vittne tr\u00e4der upp mot n\u00e5gon f\u00f6r att vittna mot honom ang\u00e5ende n\u00e5gon f\u00f6rbrytelse,\n19:17 s\u00e5 skola b\u00e5da parterna tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERRENS ansikte, inf\u00f6r de m\u00e4n som p\u00e5 den tiden \u00e4ro pr\u00e4ster och domare.\n19:18 Och domarna skola noga unders\u00f6ka saken; om d\u00e5 vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesb\u00f6rd mot sin broder,\n19:19 s\u00e5 skolen I l\u00e5ta detsamma vederfaras honom som han hade tillt\u00e4nkt sin broder: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n19:20 Och det \u00f6vriga folket skall h\u00f6ra det och frukta, och man skall icke vidare g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant ont bland eder.\n19:21 Du skall icke visa honom n\u00e5gon skonsamhet: liv f\u00f6r liv, \u00f6ga for \u00f6ga, tand f\u00f6r tand, hand f\u00f6r hand, fot f\u00f6r fot.\n20:1 Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d\u00e5 f\u00e5r se h\u00e4star och vagnar och ett folk som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n du. s\u00e5 skall du dock icke frukta f\u00f6r dem, ty HERREN, din Gud, \u00e4r med dig, han som har f\u00f6rt dig upp ur Egyptens land.\n20:2 N\u00e4r I d\u00e5 st\u00e5n f\u00e4rdiga att g\u00e5 i striden, skall pr\u00e4sten tr\u00e4da fram och tala till folket;\n20:3 han skall s\u00e4ga till dem: \u00bbH\u00f6r, Israel! I st\u00e5n nu f\u00e4rdiga att g\u00e5 i strid mot edra fiender. Edra hj\u00e4rtan vare icke f\u00f6rsagda; frukten icke och \u00e4ngslens icke, och varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta f\u00f6r dem,\n20:4 ty HERREN, eder Gud, g\u00e5r sj\u00e4lv med eder; till att strida f\u00f6r eder mot edra fiender och giva eder seger.\u00bb\n20:5 Och tillsyningsm\u00e4nnen skola tala till folket och s\u00e4ga: \u00bbOm n\u00e5gon finnes h\u00e4r, som har byggt sig ett nytt hus, men \u00e4nnu icke invigt det, s\u00e5 m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka hem, f\u00f6r att icke. om han faller i striden, en annan m\u00e5 komma att inviga det.\n20:6 Och om n\u00e5gon finnes h\u00e4r, som har planterat en ving\u00e5rd, men \u00e4nnu icke f\u00e5tt sk\u00f6rda n\u00e5gon frukt d\u00e4rav, s\u00e5 m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka hem, f\u00f6r att icke, om han faller i striden, en annan m\u00e5 komma att h\u00e4mta f\u00f6rsta sk\u00f6rden av den.\n20:7 Och om n\u00e5gon finnes h\u00e4r, som har trolovat sig med en kvinna, men \u00e4nnu icke tagit henne till sig, s\u00e5 m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka hem, f\u00f6r att icke om han faller i striden, en annan man m\u00e5 taga henne till sig.\u00bb\n20:8 Vidare skola tillsyningsm\u00e4nnen tala till folket och s\u00e4ga: \u00bbOm n\u00e5gon finnes h\u00e4r, som fruktar och har ett f\u00f6rsagt hj\u00e4rta, s\u00e5 m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka hem, f\u00f6r att icke ocks\u00e5 hans br\u00f6ders hj\u00e4rtan m\u00e5 bliva uppfyllda av r\u00e4ddh\u00e5ga, s\u00e5som hans eget hj\u00e4rta \u00e4r.\u00bb\n20:9 Och n\u00e4r tillsyningsm\u00e4nnen s\u00e5 hava talat till folket, skola h\u00f6vitsm\u00e4n tills\u00e4ttas \u00f6var h\u00e4rens avdelningar, till att g\u00e5 i spetsen f\u00f6r folket.\n20:10 N\u00e4r du kommer till n\u00e5gon stad f\u00f6r att bel\u00e4gra den, skall du f\u00f6rst tillbjuda den fred.\n20:11 Om den d\u00e5 giver dig ett fridsamt svar och \u00f6ppnar sina portar f\u00f6r dig, s\u00e5 skall allt folket som finnes d\u00e4r bliva arbetspliktigt \u00e5t dig och vara dina tj\u00e4nare.\n20:12 Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill f\u00f6ra krig mot dig, s\u00e5 m\u00e5 du bel\u00e4gra den.\n20:13 Och om HERREN, din Gud, d\u00e5 giver den i din hand, skall du sl\u00e5 allt mank\u00f6n d\u00e4r med sv\u00e4rdsegg.\n20:14 Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du f\u00e5r d\u00e4r, skall du hava s\u00e5som ditt byte; och du m\u00e5 d\u00e5 njuta av det rov som HERREN. din Gud, l\u00e5ter dig taga fr\u00e5n dina fiender.\n20:15 S\u00e5 skall du g\u00f6ra med alla de st\u00e4der som \u00e4ro mer avl\u00e4gsna fr\u00e5n dig, och som icke h\u00f6ra till dessa folks st\u00e4der.\n20:16 Men i de st\u00e4der som tillh\u00f6ra dessa folk, och som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke l\u00e5ta n\u00e5got som anda har bliva vid liv,\n20:17 utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amor\u00e9erna, kanan\u00e9erna och periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna, s\u00e5som HERREN din Gud, har bjudit dig.\n20:18 S\u00e5 skall du g\u00f6ra, f\u00f6r att de icke m\u00e5 l\u00e4ra eder att bedriva alla de styggelser som de sj\u00e4lva hava bedrivit till sina gudars \u00e4ra, och s\u00e5 komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.\n20:19 Om du m\u00e5ste l\u00e4nge bel\u00e4gra en stad f\u00f6r att er\u00f6vra och intaga den, s\u00e5 skall du icke f\u00f6rst\u00f6ra tr\u00e4den d\u00e4romkring genom att h\u00f6ja din yxa mot dem; du m\u00e5 \u00e4ta av deras frukt, men du skall icke hugga ned dem; tr\u00e4den p\u00e5 marken \u00e4ro ju icke m\u00e4nniskor som skola bel\u00e4gras av dig.\n20:20 Men de tr\u00e4d om vilka du vet att de icke b\u00e4ra \u00e4tbar frukt, dem m\u00e5 du f\u00f6rst\u00f6ra och hugga ned f\u00f6r att av dem bygga b\u00e5lverk mot den fientliga staden, till dess att den faller\n21:1 Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning en ihj\u00e4lslagen m\u00e4nniska p\u00e5tr\u00e4ffas liggande p\u00e5 marken, och man icke vet vem som har d\u00f6dat honom,\n21:2 s\u00e5 skola dina \u00e4ldste och dina domare g\u00e5 ut och m\u00e4ta upp avst\u00e5ndet fr\u00e5n platsen d\u00e4r den ihj\u00e4lslagne p\u00e5tr\u00e4ffas till de st\u00e4der som ligga d\u00e4r runt omkring.\n21:3 Och de \u00e4ldste i den stad som ligger n\u00e4rmast denna plats skola taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som icke s\u00e5som dragare har g\u00e5tt under ok.\n21:4 Och de \u00e4ldste i staden skola f\u00f6ra kvigan ned till en dalg\u00e5ng som icke har varit pl\u00f6jd eller bes\u00e5dd; och d\u00e4r i dalen skola de krossa nacken p\u00e5 kvigan.\n21:5 Och pr\u00e4sterna, Levi s\u00f6ner, skola tr\u00e4da fram, ty dem har HERREN, din Gud, utvalt till att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom och till att v\u00e4lsigna i HERRENS namn, och s\u00e5som de best\u00e4mma skola alla tvister och alla misshandlingsm\u00e5l behandlas.\n21:6 Och alla de \u00e4ldste i den staden, de som bo n\u00e4rmast platsen d\u00e4r den ihj\u00e4lslagne p\u00e5tr\u00e4ffades, skola tv\u00e5 sina h\u00e4nder \u00f6ver kvigan p\u00e5 vilken man hade krossat nacken i dalen;\n21:7 och de skola betyga och s\u00e4ga: \u00bbV\u00e5ra h\u00e4nder hava icke utgjutit detta blod, och v\u00e5ra \u00f6gon hava icke sett d\u00e5det.\n21:8 F\u00f6rl\u00e5t ditt folk Israel, som du har f\u00f6rlossat, HERRE, och l\u00e5t icke oskyldigt blod komma \u00f6ver n\u00e5gon i ditt folk Israel.\u00bb S\u00e5 bliver denna blodskuld dem f\u00f6rl\u00e5ten.\n21:9 Du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig skulden f\u00f6r det oskyldiga blodet, ty du skall g\u00f6ra vad r\u00e4tt \u00e4r i HERRENS \u00f6gon.\n21:10 Om HERREN, din Gud, n\u00e4r du drager ut i krig mot dina fiender, giver dem i din hand, s\u00e5 att du tager f\u00e5ngar,\n21:11 och du d\u00e5 bland f\u00e5ngarna f\u00e5r se n\u00e5gon sk\u00f6n kvinna som du f\u00e4ster dig vid, och som du vill taga till hustru \u00e5t dig,\n21:12 s\u00e5 skall du f\u00f6ra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt huvud och ansa sina naglar.\n21:13 Och hon skall l\u00e4gga av de kl\u00e4der hon bar s\u00e5som f\u00e5nge och skall bo i ditt hus och f\u00e5 begr\u00e5ta sin fader och sin moder en m\u00e5nads tid; d\u00e4refter m\u00e5 du g\u00e5 in till henne och \u00e4kta henne, s\u00e5 att hon bliver din hustru.\n21:14 Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s\u00e5 m\u00e5 du l\u00e5ta henne g\u00e5 vart hon vill; du f\u00e5r icke s\u00e4lja henne f\u00f6r penningar. Du f\u00e5r icke heller behandla henne s\u00e5som tr\u00e4linna, d\u00e5 du nu har kr\u00e4nkt henne.\n21:15 Om en man har tv\u00e5 hustrur, en som han \u00e4lskar och en som han f\u00f6rsm\u00e5r, och b\u00e5da hava f\u00f6tt honom s\u00f6ner, s\u00e5v\u00e4l den han \u00e4lskar som den han f\u00f6rsm\u00e5r, och hans f\u00f6rstf\u00f6dde son till den f\u00f6rsm\u00e5dda,\n21:16 s\u00e5 f\u00e5r mannen icke, n\u00e4r han \u00e5t sina s\u00f6ner utskiftar sin egendom s\u00e5som arv, giva f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tten \u00e5t sonen till den \u00e4lskar, till f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r sonen till den han f\u00f6rsm\u00e5r, d\u00e5 nu denne \u00e4r den f\u00f6rstf\u00f6dde,\n21:17 utan han skall s\u00e5som sin f\u00f6rstf\u00f6dde erk\u00e4nna sonen till den f\u00f6rsm\u00e5dda och giva honom dubbel lott av allt vad han \u00e4ger. Ty denne \u00e4r f\u00f6rstlingen av hans kraft; honom tillh\u00f6r f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tten.\n21:18 Om n\u00e5gon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar till sin faders och sin moders ord, och som, fast\u00e4n de tukta honom, \u00e4nd\u00e5 icke h\u00f6r p\u00e5 dem,\n21:19 s\u00e5 skola hans fader och hans moder taga honom och f\u00f6ra honom ut till de \u00e4ldste i staden, till stadens port.\n21:20 Och de skola s\u00e4ga till de \u00e4ldste i staden: \u00bbDenne v\u00e5r son \u00e4r vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till v\u00e5ra ord, utan \u00e4r en frossare och drinkare.\u00bb\n21:21 D\u00e5 skall allt folket i staden stena honom till d\u00f6ds: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r. Och hela Israel skall h\u00f6ra det och frukta.\n21:22 Om p\u00e5 n\u00e5gon vilar en s\u00e5dan synd som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den, och han s\u00e5 bliver d\u00f6dad och du h\u00e4nger upp honom p\u00e5 tr\u00e4,\n21:23 s\u00e5 skall den d\u00f6da kroppen icke l\u00e4mnas kvar p\u00e5 tr\u00e4et \u00f6ver natten, utan du skall begrava den p\u00e5 samma dag, ty en Guds f\u00f6rbannelse \u00e4r den som har blivit upph\u00e4ngd; och du skall icke orena det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.\n22:1 Om du ser din broders oxe eller f\u00e5r g\u00e5 vilse, skall du icke undandraga dig att taga vara p\u00e5 djuret; du skall f\u00f6ra det tillbaka till din broder.\n22:2 Och om din broder icke bor i din n\u00e4rhet, eller om du icke vet vem det \u00e4r, s\u00e5 skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall vara hos dig, till dess din broder fr\u00e5gar efter det; d\u00e5 skall du l\u00e4mna det tillbaka \u00e5t honom.\n22:3 P\u00e5 samma s\u00e4tt skall du g\u00f6ra med hans \u00e5sna, p\u00e5 samma s\u00e4tt med hans kl\u00e4der, och p\u00e5 samma s\u00e4tt skall du g\u00f6ra med allt annat som din broder kan hava f\u00f6rlorat, och som du hittar; du f\u00e5r icke draga dig undan.\n22:4 Om du ser din broders \u00e5sna eller oxe falla p\u00e5 v\u00e4gen, skall du icke undandraga dig att bist\u00e5 djuret; du skall hj\u00e4lpa honom att resa upp det.\n22:5 En kvinna skall icke b\u00e4ra vad till en man h\u00f6r, ej heller skall en man s\u00e4tta p\u00e5 sig kvinnokl\u00e4der; ty var och en som s\u00e5 g\u00f6r \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, din Gud.\n22:6 Om du p\u00e5 din v\u00e4g tr\u00e4ffar p\u00e5 ett f\u00e5gelbo, i n\u00e5got tr\u00e4d eller p\u00e5 marken, med ungar eller \u00e4gg i, och modern ligger p\u00e5 ungarna eller p\u00e5 \u00e4ggen, s\u00e5 skall du icke taga b\u00e5de modern och ungarna.\n22:7 Du skall l\u00e5ta modern flyga och taga allenast ungarna; s\u00e5 skall du g\u00f6ra, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l och du m\u00e5 l\u00e4nge leva.\n22:8 N\u00e4r du bygger ett nytt hus, skall du f\u00f6rse taket med br\u00f6stv\u00e4rn, f\u00f6r att du icke m\u00e5 draga blodskuld \u00f6ver ditt hus, om n\u00e5gon faller ned d\u00e4rifr\u00e5n.\n22:9 Du skall icke, f\u00f6r att f\u00e5 tv\u00e5 slags sk\u00f6rd i din ving\u00e5rd, s\u00e5 s\u00e4d d\u00e4ri, p\u00e5 det att icke alltsammans, b\u00e5de vad du har s\u00e5tt och vad sj\u00e4lva ving\u00e5rden avkastar, m\u00e5 hemfalla till helgedomen.\n22:10 Du skall icke pl\u00f6ja med oxe och \u00e5sna tillsammans.\n22:11 Du skall icke kl\u00e4da dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.\n22:12 Du skall g\u00f6ra dig tofsar i de fyra h\u00f6rnen p\u00e5 \u00f6verkl\u00e4dnaden som du h\u00f6ljer dig i.\n22:13 Om en man har tagit sig en hustru och g\u00e5tt in till henne, men sedan f\u00e5r motvilja mot henne,\n22:14 och d\u00e5 p\u00e5b\u00f6rdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om henne och s\u00e4ger: \u00bbDenna kvinna tog jag till hustru; men n\u00e4r jag l\u00e5g hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru\u00bb,\n22:15 s\u00e5 skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan var jungfru och b\u00e4ra dem ut till de \u00e4ldste i staden, d\u00e4r de sitta i porten.\n22:16 Och flickans fader skall s\u00e4ga till de \u00e4ldste: \u00bbJag gav min dotter till hustru \u00e5t denne man, men han har f\u00e5tt motvilja mot henne.\n22:17 Och nu p\u00e5b\u00f6rdar han henne skamliga ting och s\u00e4ger: 'Jag har icke funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men h\u00e4r \u00e4ro tecknen till att min dotter var jungfru.\u00bb Och de skola breda ut kl\u00e4det inf\u00f6r de \u00e4ldste i staden.\n22:18 D\u00e5 skola de \u00e4ldste i staden taga mannen och tukta honom.\n22:19 Och de skola \u00e5l\u00e4gga honom att b\u00f6ta hundra siklar silver, vilka han skall giva \u00e5t flickans fader, d\u00e4rf\u00f6r att han har spritt ut ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans hustru, och han f\u00e5r icke skilja sig fr\u00e5n henne, s\u00e5 l\u00e4nge han lever.\n22:20 Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru icke funnos,\n22:21 d\u00e5 skall man f\u00f6ra ut flickan utanf\u00f6r d\u00f6rren till hennes faders hus, och m\u00e4nnen i staden skola stena henne till d\u00f6ds d\u00e4rf\u00f6r att hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d\u00e5 hon bedrev otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n22:22 Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som \u00e4r en annan mans \u00e4kta hustru, s\u00e5 skola b\u00e5da d\u00f6, b\u00e5de mannen som l\u00e5g hos kvinnan, och j\u00e4mv\u00e4l kvinnan: du skall skaffa bort ifr\u00e5n Israel vad ont \u00e4r.\n22:23 Om en jungfru \u00e4r trolovad med en man, och en annan man tr\u00e4ffar henne i staden och l\u00e4grar henne,\n22:24 s\u00e5 skolen I f\u00f6ra dem b\u00e5da ut till stadens port och stena dem till d\u00f6ds, flickan, d\u00e4rf\u00f6r att hon icke ropade p\u00e5 hj\u00e4lp i staden, och mannen, d\u00e4rf\u00f6r att han kr\u00e4nkte en annans trolovade: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n22:25 Men om det var ute p\u00e5 marken som mannen tr\u00e4ffade den trolovade flickan, och han d\u00e4r tog henne med v\u00e5ld och l\u00e4grade henne, s\u00e5 skall mannen som l\u00e4grade henne ensam d\u00f6.\n22:26 Men flickan skall du icke g\u00f6ra n\u00e5got, flickan har icke beg\u00e5tt n\u00e5gon synd som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den; utan det \u00e4r med denna sak, s\u00e5som n\u00e4r en man \u00f6verfaller en annan och dr\u00e4per honom.\n22:27 Ty d\u00e5 det var ute p\u00e5 marken som han tr\u00e4ffade den trolovade flickan, kan hon hava ropat, utan att n\u00e5gon fanns d\u00e4r, som kunde fr\u00e4lsa henne.\n22:28 Om d\u00e4remot en man tr\u00e4ffar en jungfru som icke \u00e4r trolovad, och han tager fatt henne och l\u00e4grar henne, och de ertappas,\n22:29 s\u00e5 skall mannen som l\u00e4grade flickan giva \u00e5t flickans fader femtio siklar silver och taga henne sj\u00e4lv till sin hustru, d\u00e4rf\u00f6r att han har kr\u00e4nkt henne; han f\u00e5r icke skilja sig fr\u00e5n henne, s\u00e5 l\u00e4nge han lever.\n22:30 Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p\u00e5 sin faders t\u00e4cke.\n23:1 Ingen som \u00e4r sn\u00f6pt, vare sig genom krossning eller genom stympning, skall komma in i HERRENS f\u00f6rsamling.\n23:2 Ingen som \u00e4r f\u00f6dd i \u00e4ktenskapsbrott eller blodskam skall komma in i HERRENS f\u00f6rsamling; icke ens den som i tionde led \u00e4r avkomling av en s\u00e5dan skall komma in i HERRENS f\u00f6rsamling.\n23:3 Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS f\u00f6rsamling; icke ens den som i tionde led \u00e4r avkomling av en s\u00e5dan skall n\u00e5gonsin komma in i HERRENS f\u00f6rsamling --\n23:4 detta d\u00e4rf\u00f6r att de icke kommo eder till m\u00f6tes med mat och dryck p\u00e5 v\u00e4gen, n\u00e4r I drogen ut ur Egypten, och d\u00e4rf\u00f6r att han mot dig lejde, Bileam, Beors son, fr\u00e5n Petor i Aram-Naharaim, f\u00f6r att denne skulle f\u00f6rbanna dig.\n23:5 Men HERREN, din Gud, ville icke h\u00f6ra p\u00e5 Bileam, utan HERREN, din Gud, f\u00f6rvandlade f\u00f6rbannelsen till v\u00e4lsignelse f\u00f6r dig, ty HERREN, din Gud, \u00e4lskade dig.\n23:6 Du skall aldrig, i all din tid, fr\u00e5ga efter deras v\u00e4lf\u00e4rd och lycka.\n23:7 Edom\u00e9en skall d\u00e4remot icke f\u00f6r dig vara en styggelse, ty han \u00e4r din broder. Egyptiern skall icke heller f\u00f6r dig vara en styggelse, ty i hans land har du bott s\u00e5som fr\u00e4mling.\n23:8 Barn som f\u00f6das av dessa i tredje led m\u00e5 komma in i HERRENS f\u00f6rsamling.\n23:9 N\u00e4r du drager ut mot dina fiender och sl\u00e5r l\u00e4ger, skall du taga, dig till vara f\u00f6r allt vad orent \u00e4r.\n23:10 Om bland dig finnes n\u00e5gon som icke \u00e4r ren, d\u00e4rigenom att n\u00e5got har h\u00e4nt honom under natten, s\u00e5 skall han g\u00e5 ut till n\u00e5got st\u00e4lle utanf\u00f6r l\u00e4gret; han f\u00e5r icke komma in i l\u00e4gret.\n23:11 Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och n\u00e4r solen g\u00e5r ned, f\u00e5r han g\u00e5 in i l\u00e4gret. --\n23:12 Du skall hava en s\u00e4rskild plats utanf\u00f6r l\u00e4gret, dit du kan g\u00e5 avsides.\n23:13 Och du skall j\u00e4mte annat som du b\u00e4r hava en pinne, och n\u00e4r du vill s\u00e4tta dig d\u00e4rute, skall du med den gr\u00e4va en grop och sedan \u00e5ter t\u00e4cka \u00f6ver din utt\u00f6mning.\n23:14 Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt l\u00e4ger f\u00f6r att hj\u00e4lpa dig och giva dina fiender i ditt v\u00e5ld; d\u00e4rf\u00f6r skall ditt l\u00e4ger vara heligt, s\u00e5 att han icke hos dig ser n\u00e5got som v\u00e4cker hans leda och f\u00f6rdenskull v\u00e4nder sig bort ifr\u00e5n dig.\n23:15 En tr\u00e4l som har flytt till dig fr\u00e5n sin herre skall du icke utl\u00e4mna till hans herre.\n23:16 Han skall f\u00e5 stanna hos dig, mitt ibland dig, p\u00e5 det st\u00e4lle som han utv\u00e4ljer inom n\u00e5gon av dina st\u00e4der, var han finner f\u00f6r gott; och du skall icke f\u00f6rtrycka honom.\n23:17 Ingen tempelt\u00e4rna skall finnas bland Israels d\u00f6ttrar, och ingen tempelbolare bland Israels s\u00f6ner.\n23:18 Du skall icke b\u00e4ra sk\u00f6kol\u00f6n och hundpenningar in i HERRENS, din Guds, hus, till g\u00e4ldande av n\u00e5got l\u00f6fte; ty det ena som det andra \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, din Gud.\n23:19 Du skall icke taga r\u00e4nta av din broder, varken p\u00e5 penningar eller p\u00e5 livsmedel eller p\u00e5 n\u00e5got annat varp\u00e5 r\u00e4nta kan tagas.\n23:20 Av utl\u00e4nningen m\u00e5 du taga r\u00e4nta, men icke av din broder, p\u00e5 det att HERREN, din Gud, i allt vad du f\u00f6retager dig, m\u00e5 v\u00e4lsigna dig i det land dit du nu kommer, f\u00f6r att taga det i besittning.\n23:21 Om du har gjort ett l\u00f6fte \u00e5t HERREN, din Gud, skall du icke dr\u00f6ja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall f\u00f6rvisso utkr\u00e4va det av dig, och synd kommer att vila p\u00e5 dig.\n23:22 Men om du underl\u00e5ter att g\u00f6ra n\u00e5got l\u00f6fte, s\u00e5 kommer icke d\u00e4rigenom synd att vila p\u00e5 dig.\n23:23 Vad dina l\u00e4ppar hava talat skall du h\u00e5lla och g\u00f6ra, i enlighet med det frivilliga l\u00f6fte du har givit HERREN, din Gud, och uttalat med din mun.\n23:24 N\u00e4r du kommer in i din n\u00e4stas ving\u00e5rd, f\u00e5r du d\u00e4r \u00e4ta druvor, s\u00e5 mycket dig lyster, till dess du bliver m\u00e4tt, men du f\u00e5r icke l\u00e4gga n\u00e5got i ditt k\u00e4rl.\n23:25 N\u00e4r du kommer in p\u00e5 din n\u00e4stas s\u00e4desf\u00e4lt, f\u00e5r du plocka ax med din hand, men med sk\u00e4ra f\u00e5r du icke komma vid din n\u00e4stas s\u00e4d.\n24:1 Om en man har tagit sig en hustru och \u00e4ktat henne, men hon sedan icke l\u00e4ngre finner n\u00e5d f\u00f6r hans \u00f6gon, d\u00e4rf\u00f6r att han hos henne har funnit n\u00e5got som v\u00e4cker hans leda, och om han f\u00f6rdenskull har skrivit skiljebrev \u00e5t henne och givit henne det i handen och skickat bort henne fr\u00e5n sitt hus,\n24:2 och kvinnan sedan, n\u00e4r hon har l\u00e4mnat hans hus, g\u00e5r \u00e5stad och bliver en annans hustru,\n24:3 och nu ocks\u00e5 denne andre man f\u00e5r motvilja mot henne och skriver skiljebrev \u00e5t henne och giver henne det i handen och skickar henne bort ifr\u00e5n sitt hus, eller om denne andre man som har tagit henne till sin hustru d\u00f6r,\n24:4 d\u00e5 f\u00e5r icke hennes f\u00f6rste man, som skickade bort henne, \u00e5ter taga henne till sin hustru, sedan hon har l\u00e5tit orena sig, ty detta vore en styggelse inf\u00f6r HERREN; du skall icke draga synd \u00f6ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.\n24:5 Om en man nyligen har tagit sig hustru, beh\u00f6ver han icke g\u00e5 i krigstj\u00e4nst, ej heller m\u00e5 n\u00e5gon annan tj\u00e4nstg\u00f6ring \u00e5l\u00e4ggas honom. Han skall vara fri ett \u00e5r f\u00f6r att stanna hemma och gl\u00e4dja den hustru han har tagit.\n24:6 Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens \u00f6versten i pant, ty den s\u00e5 g\u00f6r tager livet i pant.\n24:7 Om en man befinnes hava stulit n\u00e5gon av sina br\u00f6der, Israels barn, och han behandlar denne s\u00e5som tr\u00e4l eller s\u00e4ljer honom, s\u00e5 skall tjuven d\u00f6: du skall skaffa bort ifr\u00e5n dig vad ont \u00e4r.\n24:8 Tag dig till vara, s\u00e5 att du, n\u00e4r n\u00e5gon bliver angripen av spet\u00e4lska, noga h\u00e5ller och g\u00f6r allt som de levitiska pr\u00e4sterna l\u00e4ra eder. Vad jag har bjudit dem skolen I h\u00e5lla och g\u00f6ra.\n24:9 Kom ih\u00e5g vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p\u00e5 v\u00e4gen, n\u00e4r I drogen ut ur Egypten.\n24:10 Om du giver n\u00e5got l\u00e5n \u00e5t din n\u00e4sta, s\u00e5 skall du icke g\u00e5 in i hans hus och taga pant av honom.\n24:11 Du skall stanna utanf\u00f6r, och mannen som du har l\u00e5nat \u00e5t skall b\u00e4ra ut panten till dig.\n24:12 Och om det \u00e4r en fattig man, s\u00e5 skall du icke hava hans pant till t\u00e4cke, n\u00e4r du ligger och sover.\n24:13 Du skall giva honom panten tillbaka, n\u00e4r solen g\u00e5r ned, s\u00e5 att han kan hava sin mantel p\u00e5 sig n\u00e4r han ligger och sover, och s\u00e5 v\u00e4lsigna dig; och detta skall l\u00e4nda dig till r\u00e4ttf\u00e4rdighet inf\u00f6r HERREN, din Gud.\n24:14 Du skall icke g\u00f6ra en arm och fattig dagl\u00f6nare or\u00e4tt, evad han \u00e4r en dina br\u00f6der, eller han \u00e4r en av fr\u00e4mlingarna som \u00e4ro hos dig i ditt land, inom dina portar.\n24:15 Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans l\u00f6n och icke l\u00e5ta solen g\u00e5 ned d\u00e4r\u00f6ver, eftersom han \u00e4r arm och l\u00e4ngtar efter sin l\u00f6n; han kan eljest ropa \u00f6ver dig till HERREN, och s\u00e5 kommer synd att vila p\u00e5 dig.\n24:16 F\u00f6r\u00e4ldrarna skola icke d\u00f6das f\u00f6r sina barns skull och barnen skola icke d\u00f6das f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrars skull; var och en skall lida d\u00f6den genom sin egen synd.\n24:17 Du skall icke vr\u00e4nga r\u00e4tten f\u00f6r fr\u00e4mlingen eller den faderl\u00f6se, och en \u00e4nkas kl\u00e4der skall du icke taga i pant;\n24:18 du skall komma ih\u00e5g att du sj\u00e4lv har varit en tr\u00e4l i Egypten, och att HERREN, din Gud, har f\u00f6rlossat dig d\u00e4rifr\u00e5n; d\u00e4rf\u00f6r bjuder jag dig att iakttaga detta.\n24:19 Om du, n\u00e4r du inb\u00e4rgar sk\u00f6rden p\u00e5 din \u00e5ker, gl\u00f6mmer en k\u00e4rve kvar p\u00e5 \u00e5kern, skall du icke g\u00e5 tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta den, ty den skall tillh\u00f6ra fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan. Detta skall du iakttaga, f\u00f6r att HERREN, din Gud, m\u00e5 v\u00e4lsigna dig i alla dina h\u00e4nders verk.\n24:20 N\u00e4r du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genoms\u00f6ka grenarna; vad d\u00e4r finnes kvar skall tillh\u00f6ra fr\u00e4mlingen den faderl\u00f6se och \u00e4nkan.\n24:21 N\u00e4r du har avb\u00e4rgat din ving\u00e5rd, skall du sedan icke g\u00f6ra n\u00e5gon eftersk\u00f6rd; vad d\u00e4r finnes kvar skall tillh\u00f6ra fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan.\n24:22 Du skall komma ih\u00e5g att du sj\u00e4lv har varit en tr\u00e4l i Egyptens land; d\u00e4rf\u00f6r bjuder jag dig att iakttaga detta.\n25:1 Om en tvist uppst\u00e5r mellan m\u00e4n, och de komma inf\u00f6r r\u00e4tta, f\u00f6r att man d\u00e4r skall d\u00f6ma mellan dem, s\u00e5 skall man fria den oskyldige och f\u00e4lla den skyldige.\n25:2 Om d\u00e5 den skyldige d\u00f6mes till hudfl\u00e4ngning, skall domaren befalla honom att l\u00e4gga sig ned, och skall i sin \u00e5syn l\u00e5ta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.\n25:3 Fyrtio slag f\u00e5r han giva honom, men icke mer, s\u00e5 att din broder icke bliver van\u00e4rad i dina \u00f6gon, d\u00e4rigenom att man giver honom osk\u00e4ligt m\u00e5nga slag, flera \u00e4n som sades.\n25:4 Du skall icke binda munnen till p\u00e5 oxen som tr\u00f6skar.\n25:5 N\u00e4r br\u00f6der bo tillsammans, och en av dem d\u00f6r barnl\u00f6s, d\u00e5 skall den d\u00f6des hustru icke gifta sig med n\u00e5gon fr\u00e4mmande man utom sl\u00e4kten; hennes sv\u00e5ger skall g\u00e5 in till henne och taga henne till hustru, och s\u00e5 \u00e4kta henne i sin broders st\u00e4lle.\n25:6 Och den f\u00f6rste son hon f\u00f6der skall upptaga den d\u00f6de broderns namn, f\u00f6r att dennes namn icke m\u00e5 utpl\u00e5nas ur Israel.\n25:7 Men om mannen icke vill taga sin sv\u00e4gerska till \u00e4kta, s\u00e5 skall sv\u00e4gerskan g\u00e5 upp i porten, till de \u00e4ldste, och s\u00e4ga: Min sv\u00e5ger v\u00e4grar att uppr\u00e4tth\u00e5lla sin broders namn i Israel; han vill icke \u00e4kta mig i sin broders st\u00e4lle.\u00bb\n25:8 D\u00e5 skola de \u00e4ldste i staden d\u00e4r han bor kalla honom till sig och tala med honom. Om han d\u00e5 st\u00e5r fast och s\u00e4ger: \u00bbJag vill icke taga henne till \u00e4kta\u00bb,\n25:9 s\u00e5 skall hans sv\u00e4gerska tr\u00e4da fram till honom inf\u00f6r de \u00e4ldstes \u00f6gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och betyga och s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 g\u00f6r man med den man som icke vill uppbygga sin broders hus.\u00bb\n25:10 Och hans hus skall sedan i Israel heta \u00bbden barfotades hus\u00bb.\n25:11 Om tv\u00e5 m\u00e4n tr\u00e4ta med varandra, och den enes hustru kommer f\u00f6r att hj\u00e4lpa sin man mot den andre, n\u00e4r denne sl\u00e5r honom, och hon d\u00e4rvid r\u00e4cker ut sin hand och fattar i hans blygd,\n25:12 s\u00e5 skall du hugga av henne handen, utan att visa henne n\u00e5gon skonsamhet.\n25:13 Du skall icke hava tv\u00e5 slags vikt i din pung, ett st\u00f6rre slag och ett mindre,\n25:14 ej heller skall du i ditt hus hava tv\u00e5 slags efa-m\u00e5tt, ett st\u00f6rre och ett mindre.\n25:15 Full och riktig vikt skall du hava, fullm\u00e5ligt och riktigt efa-m\u00e5tt skall du ock hava, f\u00f6r att du m\u00e5 l\u00e4nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.\n25:16 Ty en styggelse f\u00f6r HERREN, din Gud, \u00e4r var och en som s\u00e5 g\u00f6r, var och en som g\u00f6r or\u00e4tt.\n25:17 Kom ih\u00e5g vad Amalek gjorde mot dig p\u00e5 v\u00e4gen, n\u00e4r I drogen ut ur Egypten,\n25:18 huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p\u00e5 v\u00e4gen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var tr\u00f6tt och utmattad.\n25:19 D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r HERREN, din Gud, har l\u00e5tit dig f\u00e5 ro f\u00f6r alla dina fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning s\u00e5som din arvedel, skall du s\u00e5 utpl\u00e5na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. F\u00f6rg\u00e4t icke detta.\n26:1 N\u00e4r du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor d\u00e4r,\n26:2 d\u00e5 skall du taga f\u00f6rstling av all markens frukt, av vad du f\u00e5r i avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och l\u00e4gga detta i en korg och g\u00e5 d\u00e4rmed till den plats som HERREN, din Gud, utv\u00e4ljer till boning \u00e5t sitt namn.\n26:3 Och du skall g\u00e5 till den som p\u00e5 den tiden \u00e4r pr\u00e4st och s\u00e4ga till honom: \u00bbJag f\u00f6rklarar i dag f\u00f6r HERREN, din Gud, att jag har kommit in i det land som HERREN med ed har lovat v\u00e5ra f\u00e4der att giva oss.\u00bb\n26:4 Och pr\u00e4sten skall taga korgen ur din hand och s\u00e4tta den ned inf\u00f6r HERRENS, din Guds, altare.\n26:5 Och du skall betyga och s\u00e4ga inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte: \u00bbMin fader var en heml\u00f6s aram\u00e9, som drog ned till Egypten och bodde d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mling med en ringa hop, och d\u00e4r blev av honom ett stort, m\u00e4ktigt och talrikt folk.\n26:6 Men sedan behandlade egyptierna oss illa och f\u00f6rtryckte oss och lade h\u00e5rt arbete p\u00e5 oss.\n26:7 D\u00e5 ropade vi till HERREN, v\u00e5ra f\u00e4ders Gud, och HERREN h\u00f6rde v\u00e5r r\u00f6st och s\u00e5g v\u00e5rt lidande och v\u00e5r vederm\u00f6da och v\u00e5rt betryck.\n26:8 Och HERREN f\u00f6rde oss ut ur Egypten med stark hand och utr\u00e4ckt arm, med stora och fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningar, med tecken och under.\n26:9 Och han l\u00e4t oss komma hit och gav oss detta land, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n26:10 Och h\u00e4r b\u00e4r jag nu fram f\u00f6rstlingen av frukten p\u00e5 den mark som du, HERRE, har givit mig.\u00bb Och du skall s\u00e4tta korgen ned inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte.\n26:11 Och \u00f6ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit \u00e5t dig och ditt hus skall du gl\u00e4dja dig, och j\u00e4mte dig leviten och fr\u00e4mlingen som bor hos dig.\n26:12 N\u00e4r du under det tredje \u00e5ret, tionde\u00e5ret, har lagt av all tionde av vad du d\u00e5 har f\u00e5tt i avkastning och givit den \u00e5t leviten, fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan, och de hava \u00e4tit d\u00e4rav inom dina portar och blivit m\u00e4tta,\n26:13 d\u00e5 skall du s\u00e5 s\u00e4ga inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte: \u00bbJag har nu f\u00f6rt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det \u00e5t leviten och fr\u00e4mlingen, \u00e5t den faderl\u00f6se och \u00e4nkan, alldeles s\u00e5som du har bjudit mig; jag har icke \u00f6vertr\u00e4tt eller f\u00f6rg\u00e4tit n\u00e5got av dina bud.\n26:14 Jag \u00e5t intet d\u00e4rav, n\u00e4r jag hade sorg, och jag f\u00f6rde icke bort n\u00e5got d\u00e4rav, n\u00e4r jag var oren, ej heller anv\u00e4nde jag n\u00e5got d\u00e4rav f\u00f6r n\u00e5gon d\u00f6d. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, r\u00f6st; jag har i alla stycken gjort s\u00e5som du har bjudit mig.\n26:15 Sk\u00e5da nu ned fr\u00e5n din heliga boning, himmelen, och v\u00e4lsigna ditt folk Israel och det land som du har givit oss, s\u00e5som du med ed lovade v\u00e5ra f\u00e4der, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\u00bb\n26:16 I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att g\u00f6ra efter dessa stadgar och r\u00e4tter; du skall h\u00e5lla dem och g\u00f6ra efter dem av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l.\n26:17 Du har i dag h\u00f6rt HERREN f\u00f6rklara att han vill vara din Gud, och att du skall vandra p\u00e5 hans v\u00e4gar och h\u00e5lla hans stadgar och bud och r\u00e4tter och lyssna till hans r\u00f6st.\n26:18 Och HERREN har i dag h\u00f6rt dig f\u00f6rklara att du vill vara hans egendomsfolk, s\u00e5som han har sagt till dig, och att du vill h\u00e5lla alla hans bud;\n26:19 p\u00e5 det att han \u00f6ver alla folk som han har gjort m\u00e5 upph\u00f6ja dig till lov, ber\u00f6mmelse och \u00e4ra, och p\u00e5 det att du m\u00e5 vara ett folk som \u00e4r helgat \u00e5t HERREN, din Gud, s\u00e5som han har sagt.\n27:1 Och Mose och de \u00e4ldste i Israel bj\u00f6do folket och sade: \u00bbH\u00e5llen alla de bud som jag i dag giver eder.\n27:2 Och n\u00e4r I kommen \u00f6ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, d\u00e5 skall du resa \u00e5t dig stora stenar och bestryka dem med kalk.\n27:3 P\u00e5 dessa skall du, n\u00e4r du har g\u00e5tt \u00f6ver floden, skriva alla denna lags ord, f\u00f6r att du m\u00e5 komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, s\u00e5som HERREN, dina f\u00e4ders Gud, har lovat dig.\n27:4 Och n\u00e4r I haven g\u00e5tt \u00f6ver Jordan, skolen I p\u00e5 berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk.\n27:5 Och du skall d\u00e4r \u00e5t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med n\u00e5got j\u00e4rn.\n27:6 Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall p\u00e5 det offra br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN, din Gud.\n27:7 Du skall d\u00e4r ock offra tackoffer och skall \u00e4ta och gl\u00e4dja dig inf\u00f6r HERRENS, din Guds. ansikte.\n27:8 Och du skall p\u00e5 stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.\u00bb\n27:9 Och Mose och de levitiska pr\u00e4sterna talade till hela Israel och sade: \u00bbVar stilla och h\u00f6r, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk.\n27:10 S\u00e5 skall du d\u00e5 h\u00f6ra HERRENS, din Gud r\u00f6st och g\u00f6ra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.\u00bb\n27:11 Och Mose bj\u00f6d folket p\u00e5 den dagen och sade:\n27:12 Dessa stammar skola st\u00e5 och v\u00e4lsigna folket p\u00e5 berget Gerissim, n\u00e4r I haven g\u00e5tt \u00f6ver Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin.\n27:13 Och dessa skola st\u00e5 och uttala f\u00f6rbannelsen p\u00e5 berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.\n27:14 Och leviterna skola taga till orda och skola med h\u00f6g r\u00f6st inf\u00f6r var man i Israel s\u00e4ga s\u00e5:\n27:15 F\u00f6rbannad vare den man som g\u00f6r ett bel\u00e4te, skuret eller gjutet, en styggelse f\u00f6r HERREN, ett verk av en konstarbetares h\u00e4nder, och som sedan i hemlighet s\u00e4tter upp det. Och allt folket skall svara och s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:16 F\u00f6rbannad vare den som visar f\u00f6rakt f\u00f6r sin fader eller sin moder. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:17 F\u00f6rbannad vare den som flyttar sin n\u00e4stas r\u00e5m\u00e4rke. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:18 F\u00f6rbannad vare den som leder en blind vilse p\u00e5 v\u00e4gen. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:19 F\u00f6rbannad vare den som vr\u00e4nger r\u00e4tten f\u00f6r fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:20 F\u00f6rbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter p\u00e5 sin faders t\u00e4cke. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:21 F\u00f6rbannad vare den som beblandar sig med n\u00e5got djur Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:22 F\u00f6rbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:23 F\u00f6rbannad vare den som ligger hos sin sv\u00e4rmoder. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:24 F\u00f6rbannad vare den som l\u00f6nnligen m\u00f6rdar sin n\u00e4sta. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:25 F\u00f6rbannad vare den som tager mutor f\u00f6r att sl\u00e5 ihj\u00e4l en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n27:26 F\u00f6rbannad vare den som icke h\u00e5ller denna lags ord och icke g\u00f6r efter dem. Och allt folket skall s\u00e4ga: \u00bbAmen.\u00bb\n28:1 Om du h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st, s\u00e5 att du h\u00e5ller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och g\u00f6r efter dem, s\u00e5 skall HERREN, din Gud, upph\u00f6ja dig \u00f6ver alla folk p\u00e5 jorden.\n28:2 Och alla dessa v\u00e4lsignelser skola d\u00e5 komma \u00f6ver dig och tr\u00e4ffa dig n\u00e4r du h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st:\n28:3 V\u00e4lsignad skall du vara i staden, och v\u00e4lsignad skall du vara p\u00e5 marken.\n28:4 V\u00e4lsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina f\u00e4kreaturs avf\u00f6da och din sm\u00e5boskaps avel.\n28:5 V\u00e4lsignad skall din korg vara, och v\u00e4lsignat ditt baktr\u00e5g.\n28:6 V\u00e4lsignad skall du vara vid din ing\u00e5ng. och v\u00e4lsignad skall du vara vid din utg\u00e5ng.\n28:7 N\u00e4r dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN l\u00e5ta dem bliva slagna av dig; p\u00e5 en v\u00e4g skola de draga ut mot dig, men p\u00e5 sju v\u00e4gar skola de fly f\u00f6r dig.\n28:8 HERREN skall bjuda v\u00e4lsignelsen vara med dig i dina visthus och i allt vad du f\u00f6retager dig; han skall v\u00e4lsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.\n28:9 HERREN skall upph\u00f6ja dig till ett folk som \u00e4r helgat \u00e5t honom, s\u00e5som han med ed har lovat dig, om du h\u00e5ller HERRENS, din Guds, bud och vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar.\n28:10 Och alla folk p\u00e5 jorden skola se att du \u00e4r uppkallad efter HERRENS namn; och de skola frukta dig.\n28:11 Och HERREN skall giva dig \u00f6verfl\u00f6d och lycka i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som HERREN med ed har lovat dina f\u00e4der att giva dig.\n28:12 HERREN skall \u00f6ppna f\u00f6r dig sitt rika f\u00f6rr\u00e5dshus, himmelen, till att giva \u00e5t ditt land regn i r\u00e4tt tid, och till att v\u00e4lsigna alla dina h\u00e4nders verk; och du skall giva l\u00e5n \u00e5t m\u00e5nga folk, men sj\u00e4lv skall du icke beh\u00f6va l\u00e5na av n\u00e5gon.\n28:13 Och HERREN skall g\u00f6ra dig till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga \u00f6ver och aldrig ligga under, om du h\u00f6r HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, f\u00f6r att du skall h\u00e5lla och g\u00f6ra efter dem,\n28:14 och om du icke viker av, vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster, fr\u00e5n n\u00e5got av alla de bud som jag i dag giver eder, s\u00e5 att du f\u00f6ljer efter andra gudar och tj\u00e4nar dem.\n28:15 Men om du icke h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st och icke h\u00e5ller alla hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och g\u00f6r efter dem, s\u00e5 skola alla dessa f\u00f6rbannelser komma \u00f6ver dig och tr\u00e4ffa dig:\n28:16 F\u00f6rbannad skall du vara i staden, och f\u00f6rbannad skall du vara p\u00e5 marken.\n28:17 F\u00f6rbannad skall din korg vara, och f\u00f6rbannat ditt baktr\u00e5g.\n28:18 F\u00f6rbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina f\u00e4kreaturs avf\u00f6da och din sm\u00e5boskaps avel.\n28:19 F\u00f6rbannad skall du vara vid din ing\u00e5ng, och f\u00f6rbannad skall du vara vid din utg\u00e5ng.\n28:20 HERREN skall s\u00e4nda \u00f6ver dig f\u00f6rbannelse, f\u00f6rvirring och n\u00e4pst, vad det \u00e4n m\u00e5 vara som du f\u00f6retager dig, till dess du f\u00f6rg\u00f6res och med hast f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6r ditt onda v\u00e4sendes skull, d\u00e5 du nu har \u00f6vergivit mig.\n28:21 HERREN skall l\u00e5ta dig bliva ansatt av pest, till dess han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer, f\u00f6r att taga det i besittning.\n28:22 HERREN skall sl\u00e5 dig med t\u00e4rande sjukdom, feber och hetta, med brand och med sv\u00e4rd, med sot och rost; och av s\u00e5dant skall du f\u00f6rf\u00f6ljas, till dess du f\u00f6rg\u00e5s.\n28:23 Och himmelen \u00f6ver ditt huvud skall vara s\u00e5som koppar, och jorden under dig skall vara s\u00e5som j\u00e4rn.\n28:24 Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver \u00e5t ditt land; fr\u00e5n himmelen skall det komma ned \u00f6ver dig, till dess du f\u00f6rg\u00f6res.\n28:25 HERREN skall l\u00e5ta dig bliva slagen av dina fiender; p\u00e5 en v\u00e4g skall du draga ut mot dem, men p\u00e5 sju v\u00e4gar skall du fly f\u00f6r dem; och du skall bliva en varnagel f\u00f6r alla riken p\u00e5 jorden.\n28:26 Och dina d\u00f6das kroppar skola bliva mat \u00e5t alla himmelens f\u00e5glar och \u00e5t markens djur, och ingen skall skr\u00e4mma bort dem.\n28:27 HERREN skall sl\u00e5 dig med Egyptens bulnader och med b\u00f6lder, med skabb och skorv, s\u00e5 att du icke skall kunna botas.\n28:28 HERREN skall sl\u00e5 dig med vanvett och blindhet och sinnesf\u00f6rvirring.\n28:29 Du skall famla mitt p\u00e5 ljusa dagen, s\u00e5som en blind famlar i m\u00f6rkret, och du skall icke lyckas finna v\u00e4gen; f\u00f6rtryck allenast och plundring skall du utst\u00e5 i all din tid, och ingen skall fr\u00e4lsa dig.\n28:30 Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f\u00e5 bo d\u00e4ri; du skall plantera en ving\u00e5rd, men icke f\u00e5 sk\u00f6rda dess frukt.\n28:31 Din oxe skall slaktas inf\u00f6r dina \u00f6gon, men du skall icke f\u00e5 \u00e4ta av den; din \u00e5sna skall i din \u00e5syn r\u00f6vas ifr\u00e5n dig och icke givas tillbaka \u00e5t dig; dina f\u00e5r skola komma i dina fienders v\u00e5ld, och ingen skall hj\u00e4lpa dig.\n28:32 Dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar skola komma i fr\u00e4mmande folks v\u00e5ld, och dina \u00f6gon skola se det och f\u00f6rsm\u00e4kta av l\u00e4ngtan efter dem best\u00e4ndigt, men du skall icke f\u00f6rm\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got d\u00e4rvid.\n28:33 Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall f\u00f6rt\u00e4ras av ett folk som du icke k\u00e4nner; f\u00f6rtryck allenast och \u00f6verv\u00e5ld skall du lida i all din tid.\n28:34 Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se f\u00f6r dina \u00f6gon.\n28:35 HERREN skall sl\u00e5 dig med sv\u00e5ra bulnader p\u00e5 kn\u00e4n och ben, ja, ifr\u00e5n fotbladet \u00e4nda till hj\u00e4ssan, s\u00e5 att du icke skall kunna botas.\n28:36 HERREN skall f\u00f6ra dig och den konung som du s\u00e4tter \u00f6ver dig bort till ett folk som varken du eller dina f\u00e4der hava k\u00e4nt, och d\u00e4r skall du f\u00e5 tj\u00e4na andra gudar, gudar av tr\u00e4 och sten.\n28:37 Och du skall bliva ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, ett ordspr\u00e5k och en visa bland alla de folk till vilka HERREN skall f\u00f6ra dig.\n28:38 Mycken s\u00e4d skall du f\u00f6ra ut p\u00e5 \u00e5kern, men litet skall du inb\u00e4rga, ty gr\u00e4shoppor skola f\u00f6rt\u00e4ra den.\n28:39 Ving\u00e5rdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet vin skall du f\u00e5 att dricka och intet att l\u00e4gga i f\u00f6rvar, ty maskar skola \u00e4ta upp allt.\n28:40 Olivplanteringar skall du hava \u00f6verallt inom ditt land, men med oljan skall du icke f\u00e5 sm\u00f6rja din kropp, ty oliverna skola falla av.\n28:41 S\u00f6ner och d\u00f6ttrar skall du f\u00f6da, men du skall icke f\u00e5 beh\u00e5lla dem, ty de skola draga bort i f\u00e5ngenskap.\n28:42 Alla dina tr\u00e4d och din marks frukt skall ohyra taga i besittning.\n28:43 Fr\u00e4mlingen som bor hos dig skall h\u00f6ja sig \u00f6ver dig, allt mer och mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.\n28:44 Han skall giva l\u00e5n \u00e5t dig, och du skall icke giva l\u00e5n \u00e5t honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.\n28:45 Alla dessa f\u00f6rbannelser skola komma \u00f6ver dig och f\u00f6rf\u00f6lja dig och tr\u00e4ffa dig, till dess du f\u00f6rg\u00f6res, d\u00e4rf\u00f6r att du icke h\u00f6rde HERRENS, din Guds, r\u00f6st och icke h\u00f6ll de bud och stadgar som han har givit dig.\n28:46 De skola komma \u00f6ver dig s\u00e5som tecken och under, och \u00f6ver dina efterkommande till evig tid.\n28:47 Eftersom du icke tj\u00e4nade HERREN, din Gud, med gl\u00e4dje och hj\u00e4rtans lust, medan du hade \u00f6verfl\u00f6d p\u00e5 allt,\n28:48 skall du f\u00e5 tj\u00e4na fiender som HERREN skall s\u00e4nda mot dig, under hunger och t\u00f6rst och nakenhet och brist p\u00e5 allt; och han skall l\u00e4gga ett j\u00e4rnok p\u00e5 din hals, till dess han har f\u00f6rgjort dig.\n28:49 HERREN skall skicka \u00f6ver dig ett folk fj\u00e4rran ifr\u00e5n, ifr\u00e5n jordens \u00e4nda. likt \u00f6rnen i sin flykt,\n28:50 ett folk vars spr\u00e5k du icke f\u00f6rst\u00e5r, ett folk med grym uppsyn, utan f\u00f6rsyn f\u00f6r de gamla och utan misskund med de unga.\n28:51 Det skall \u00e4ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark, till dess du f\u00f6rg\u00f6res, ty det skall icke l\u00e4mna kvar \u00e5t dig vare sig s\u00e4d eller vin eller olja, icke dina f\u00e4kreaturs avf\u00f6da eller dina f\u00e5rs avel, till dess det har gjort slut p\u00e5 dig.\n28:52 Och det skall tr\u00e4nga dig i alla dina portar, till dess dina h\u00f6ga och fasta murar, som du f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5, falla i hela ditt land. Ja, det skall tr\u00e4nga dig i alla dina portar \u00f6ver hela ditt land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.\n28:53 Och d\u00e5 skall du n\u00f6dgas \u00e4ta din egen livsfrukt, k\u00f6ttet av dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I s\u00e5dan n\u00f6d och s\u00e5dant tr\u00e5ngm\u00e5l skall din fiende f\u00f6rs\u00e4tta dig.\n28:54 En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall d\u00e5 s\u00e5 missunnsamt se p\u00e5 sin broder och p\u00e5 hustrun i sin famn och p\u00e5 de barn han \u00e4nnu har kvar,\n28:55 att han icke skall vilja \u00e5t n\u00e5gon av dem dela med sig av sina barns k\u00f6tt, ty han \u00e4ter det sj\u00e4lv, eftersom han icke har n\u00e5got annat kvar. I s\u00e5dan n\u00f6d och s\u00e5dant tr\u00e5ngm\u00e5l skall din fiende f\u00f6rs\u00e4tta dig i alla dina portar.\n28:56 En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i s\u00e5dan yppighet och veklighet, att hon icke ens f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4tta sin fot p\u00e5 jorden, hon skall d\u00e5 s\u00e5 missunnsamt se p\u00e5 mannen i sin famn och p\u00e5 sin son och sin dotter,\n28:57 att hon missunnar dem efterb\u00f6rden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon f\u00f6der; ty d\u00e5 hon nu lider brist p\u00e5 allt annat, skall hon sj\u00e4lv i hemlighet \u00e4ta detta. I s\u00e5dan n\u00f6d och s\u00e5dant tr\u00e5ngm\u00e5l skall din fiende f\u00f6rs\u00e4tta dig i dina portar.\n28:58 Om du icke h\u00e5ller alla denna lags ord, som \u00e4ro skrivna i denna bok, och g\u00f6r efter dem, s\u00e5 att du fruktar detta h\u00e4rliga och fruktansv\u00e4rda namn \u00bbHERREN, din Gud\u00bb,\n28:59 s\u00e5 skall HERREN s\u00e4nda underliga pl\u00e5gor \u00f6ver dig och dina efterkommande, stora och l\u00e5ngvariga pl\u00e5gor, sv\u00e5ra och l\u00e5ngvariga krankheter.\n28:60 Han skall l\u00e5ta komma \u00f6ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du fruktar f\u00f6r, och de skola ans\u00e4tta dig.\n28:61 Och allahanda andra krankheter och pl\u00e5gor, om vilka icke \u00e4r skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock l\u00e5ta g\u00e5 \u00f6ver dig, till dess du f\u00f6rg\u00f6res.\n28:62 Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i st\u00e4llet f\u00f6r att I f\u00f6rut haven varit talrika s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen; s\u00e5 skall det g\u00e5 dig, d\u00e4rf\u00f6r att du icke h\u00f6rde HERRENS. din Guds, r\u00f6st.\n28:63 Och det skall ske, att likasom HERREN f\u00f6rut fr\u00f6jdade sig \u00f6ver eder n\u00e4r han fick g\u00f6ra eder gott och f\u00f6r\u00f6ka eder, s\u00e5 skall HERREN nu fr\u00f6jda sig \u00f6ver eder, n\u00e4r han utrotar och f\u00f6rg\u00f6r eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, f\u00f6r att taga det i besittning.\n28:64 Och HERREN skall f\u00f6rstr\u00f6 dig bland alla folk, ifr\u00e5n jordens ena \u00e4nda till den andra, och d\u00e4r skall du tj\u00e4na andra gudar, som varken du eller dina f\u00e4der hava k\u00e4nt, gudar av tr\u00e4 och sten.\n28:65 Och bland de folken skall du icke f\u00e5 n\u00e5gon ro eller n\u00e5gon vila f\u00f6r din fot; HERREN skall d\u00e4r giva dig ett b\u00e4vande hj\u00e4rta och f\u00f6rtvinande \u00f6gon och en f\u00f6rsm\u00e4ktande sj\u00e4l.\n28:66 Och ditt liv skall synas dig likasom h\u00e4nga p\u00e5 ett h\u00e5r; du skall k\u00e4nna fruktan b\u00e5de natt och dag och icke vara s\u00e4ker f\u00f6r ditt liv.\n28:67 Om morgonen skall du s\u00e4ga: \u00bbAck att det vore afton!\u00bb, och om aftonen skall du s\u00e4ga: \u00bbAck att det vore morgon!\u00bb S\u00e5dan fruktan skall du k\u00e4nna i ditt hj\u00e4rta, och s\u00e5dana ting skall du se f\u00f6r dina \u00f6gon.\n28:68 Och HERREN skall f\u00f6ra dig tillbaka till Egypten p\u00e5 skepp, p\u00e5 den v\u00e4g om vilken jag sade dig: \u00bbDu skall icke se den mer.\u00bb Och d\u00e4r skolen I n\u00f6dgas bjuda ut eder till salu \u00e5t edra fiender, till tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor; men ingen skall finnas, som vill k\u00f6pa.\n29:1 Dessa \u00e4ro f\u00f6rbundets ord, det f\u00f6rbunds som HERREN bj\u00f6d Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat f\u00f6rbund \u00e4n det som han hade slutit med dem p\u00e5 Horeb.\n29:2 Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven sett allt vad HERREN har gjort inf\u00f6r edra \u00f6gon i Egyptens land, med Farao och alla hans tj\u00e4nare och hela hans land,\n29:3 de stora hems\u00f6kelser som du med egna \u00f6gon s\u00e5g, de stora tecknen och undren.\n29:4 Men HERREN har \u00e4nnu intill denna dag icke givit eder hj\u00e4rtan att f\u00f6rst\u00e5 med, \u00f6gon att se med och \u00f6ron att h\u00f6ra med.\n29:5 Och jag l\u00e4t eder vandra i \u00f6knen i fyrtio \u00e5r; edra kl\u00e4der blevo icke utslitna p\u00e5 eder, och din sko blev icke utsliten p\u00e5 din fot.\n29:6 Br\u00f6d fingen I icke att \u00e4ta, icke vin eller starka drycker att dricka, p\u00e5 det att I skullen veta att jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\n29:7 Och n\u00e4r I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi slogo dem.\n29:8 Och vi intogo deras land och g\u00e5vo det till arvedel \u00e5t rubeniterna, gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam.\n29:9 S\u00e5 h\u00e5llen nu detta f\u00f6rbunds ord och g\u00f6ren efter dem, f\u00f6r att I m\u00e5n hava framg\u00e5ng i allt vad I g\u00f6ren.\n29:10 I st\u00e5n i dag allasammans inf\u00f6r HERREN, eder Gud: edra huvudm\u00e4n, edra stammar, edra \u00e4ldste och edra tillsyningsm\u00e4n, var man i Israel,\n29:11 s\u00e5 ock edra barn och hustrur, och fr\u00e4mlingen som \u00e4r hos dig i ditt l\u00e4ger, din vedhuggare s\u00e5v\u00e4l som din vattenb\u00e4rare,\n29:12 f\u00f6r att du m\u00e5 intr\u00e4da i HERRENS, din Guds, f\u00f6rbund, det edsf\u00f6rbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.\n29:13 Ty han vill i dag upph\u00f6ja dig, s\u00e5 att du skall vara hans folk och han din Gud, s\u00e5som han har sagt dig, och s\u00e5som han med ed har lovat dina f\u00e4der, Abraham, Isak och Jakob.\n29:14 Och det \u00e4r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta f\u00f6rbund, detta edsf\u00f6rbund,\n29:15 utan jag g\u00f6r det b\u00e5de med dem som i dag st\u00e5 h\u00e4r med oss inf\u00f6r HERREN, v\u00e5r Gud, och med dem som icke \u00e4ro h\u00e4r med oss i dag.\n29:16 I veten ju sj\u00e4lva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven l\u00e4mnat\n29:17 Och I s\u00e5gen deras styggelser och el\u00e4ndiga avgudar, de gudar av tr\u00e4 och sten, silver och guld, som funnos hos dem.\n29:18 S\u00e5 m\u00e5 d\u00e5 bland eder icke finnas n\u00e5gon man eller kvinna, n\u00e5gon sl\u00e4kt eller stam vars hj\u00e4rta i dag v\u00e4nder sig bort ifr\u00e5n HERREN, v\u00e5r Gud, f\u00f6r att g\u00e5 \u00e5stad och tj\u00e4na dessa folks gudar; bland eder m\u00e5 icke finnas n\u00e5gon rot varifr\u00e5n gift och mal\u00f6rt v\u00e4xer upp,\n29:19 s\u00e5 att n\u00e5gon som h\u00f6r detta edsf\u00f6rbunds ord v\u00e4lsignar sig i sitt hj\u00e4rta och t\u00e4nker att det skall g\u00e5 honom v\u00e4l, d\u00e4r han vandrar i sitt hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet. Ty d\u00e5 skall hela landet, b\u00e5de v\u00e5tt och torrt, f\u00f6rg\u00e5s.\n29:20 HERREN skall icke vilja f\u00f6rl\u00e5ta honom; nej, Herrens vrede och nit\u00e4lskan skall d\u00e5 vara s\u00e5som en rykande eld mot de m\u00e4nnen, och all den f\u00f6rbannelse som \u00e4r uppskriven i denna bok skall komma att vila p\u00e5 honom, och Herren skall s\u00e5 utpl\u00e5na hans namn, att det icke mer skall finnas under himmelen.\n29:21 Och HERREN skall avskilja honom fr\u00e5n alla Israels stammar till att drabbas av olycka, efter alla de f\u00f6rbannelser som \u00e4ro f\u00e4sta vid det f\u00f6rbund som \u00e4r uppskrivet i denna lagbok.\n29:22 Och ett kommande sl\u00e4kte, edra barn som uppst\u00e5 efter eder, och fr\u00e4mlingen, som kommer ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, de skola s\u00e4ga, n\u00e4r de se de pl\u00e5gor och sjukdomar som HERREN har skickat \u00f6ver detta land,\n29:23 n\u00e4r de se huru all jord d\u00e4r \u00e4r f\u00f6rbr\u00e4nd och f\u00f6rvandlad till svavel och salt, s\u00e5 att den icke kan bes\u00e5s eller framalstra v\u00e4xter, och s\u00e5 att inga \u00f6rter d\u00e4r kunna komma upp -- s\u00e5som det blev, n\u00e4r Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omst\u00f6rtades, d\u00e5 HERREN i sin vrede och harm omst\u00f6rtade dem --\n29:24 ja, alla folk skola d\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVarf\u00f6r har Herren gjort s\u00e5 mot detta land? Varf\u00f6r brinner hans vrede s\u00e5 starkt?\u00bb\n29:25 Och man skall svara: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att de \u00f6verg\u00e5vo HERRENS, sina f\u00e4ders Guds, f\u00f6rbund, det som han sl\u00f6t med dem, n\u00e4r han f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land,\n29:26 och d\u00e4rf\u00f6r att de gingo \u00e5stad och tj\u00e4nade andra gudar och tillb\u00e5do dem, gudar som de icke k\u00e4nde, och som han icke hade givit dem till deras del,\n29:27 d\u00e4rf\u00f6r uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot detta land, s\u00e5 att han l\u00e4t komma \u00f6ver det all den f\u00f6rbannelse som \u00e4r uppskriven i denna bok.\n29:28 Ja, d\u00e4rf\u00f6r ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och harm och stor f\u00f6rt\u00f6rnelse, och kastade dem bort till ett annat land, s\u00e5som nu har skett.\u00bb\n29:29 Vad som \u00e4nnu \u00e4r f\u00f6rdolt h\u00f6r HERREN, v\u00e5r Gud, till; men vad som \u00e4r uppenbarat, det g\u00e4ller f\u00f6r oss och v\u00e5ra barn till evig tid, f\u00f6r att vi skola g\u00f6ra efter alla denna lags ord.\n30:1 Om du nu, n\u00e4r allt detta kommer \u00f6ver dig -- v\u00e4lsignelsen och f\u00f6rbannelsen som jag har f\u00f6relagt dig -- om du l\u00e4gger detta p\u00e5 hj\u00e4rtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d\u00e5 har drivit dig bort,\n30:2 och du s\u00e5 v\u00e4nder \u00e5ter till HERREN, din Gud, och h\u00f6r hans r\u00f6st, du med dina barn, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l, i alla stycken s\u00e5som jag i dag bjuder dig,\n30:3 d\u00e5 skall HERREN, din Gud, \u00e5ter uppr\u00e4tta dig och f\u00f6rbarma sig \u00f6ver dig; HERREN, din Gud, skall d\u00e5 \u00e5ter f\u00f6rsamla dig fr\u00e5n alla folk bland vilka han har f\u00f6rstr\u00f6tt dig.\n30:4 Om ock dina f\u00f6rdrivna vore vid himmelens \u00e4nda, skulle HERREN, din Gud, f\u00f6rsamla dig d\u00e4rifr\u00e5n och h\u00e4mta dig d\u00e4rifr\u00e5n.\n30:5 Och HERREN, din Gud, skall l\u00e5ta dig komma in i det land som dina f\u00e4der hava haft till besittning; och du skall taga det i besittning, och han skall g\u00f6ra dig gott och skall f\u00f6r\u00f6ka dig mer \u00e4n han har gjort med dina f\u00e4der.\n30:6 Och HERREN, din Gud. skall omsk\u00e4ra ditt hj\u00e4rta och dina efterkommandes hj\u00e4rtan, s\u00e5 att du skall \u00e4lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l, f\u00f6r att du m\u00e5 leva.\n30:7 Och HERREN, din Gud, skall l\u00e4gga alla dessa f\u00f6rbannelser p\u00e5 dina fiender och p\u00e5 dem som hata och f\u00f6rf\u00f6lja dig.\n30:8 Och du skall \u00e5ter h\u00f6ra HERRENS r\u00f6st och g\u00f6ra efter alla hans bud, som jag i dag giver dig.\n30:9 Och HERREN, din Gud, skall giva dig \u00f6verfl\u00f6d och lycka i alla dina h\u00e4nders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och i din marks frukt. Ty s\u00e5som HERREN fr\u00f6jdade sig \u00f6ver dina f\u00e4der, skall han d\u00e5 \u00e5ter fr\u00f6jda sig \u00f6ver dig och g\u00f6ra dig gott,\n30:10 n\u00e4r du h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st, s\u00e5 att du h\u00e5ller hans bud och stadgar, det som \u00e4r skrivet i denna lagbok, och n\u00e4r du v\u00e4nder \u00e5ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l.\n30:11 Ty det bud som jag i dag giver dig \u00e4r dig icke f\u00f6r sv\u00e5rt och \u00e4r icke l\u00e5ngt borta.\n30:12 Det \u00e4r icke i himmelen, s\u00e5 att du skulle beh\u00f6va s\u00e4ga: \u00bbVem vill f\u00f6r oss fara upp till himmelen och h\u00e4mta det \u00e5t oss och l\u00e5ta oss h\u00f6ra det, s\u00e5 att vi kunna g\u00f6ra d\u00e4refter?\u00bb\n30:13 Det \u00e4r icke heller p\u00e5 andra sidan havet, s\u00e5 att du skulle beh\u00f6va s\u00e4ga: \u00bbVem vill f\u00f6r oss fara \u00f6ver till andra sidan havet och h\u00e4mta det \u00e5t oss och l\u00e5ta oss h\u00f6ra det, s\u00e5 att vi kunna g\u00f6ra d\u00e4refter?\u00bb\n30:14 Nej, ordet \u00e4r dig mycket n\u00e4ra, i din mun och i ditt hj\u00e4rta, s\u00e5 att du kan g\u00f6ra d\u00e4refter.\n30:15 Se, jag f\u00f6rel\u00e4gger dig i dag livet och vad gott \u00e4r, d\u00f6den och vad ont \u00e4r,\n30:16 d\u00e5 jag nu i dag bjuder dig att \u00e4lska HERREN, din Gud, att vandra p\u00e5 hans v\u00e4gar och h\u00e5lla hans bud och stadgar och r\u00e4tter, f\u00f6r att du m\u00e5 leva och f\u00f6r\u00f6ka dig, och f\u00f6r att HERREN, din Gud, m\u00e5 v\u00e4lsigna dig i det land dit du nu kommer, f\u00f6r att taga det i besittning.\n30:17 Men om ditt hj\u00e4rta v\u00e4nder sig bort och du icke vill h\u00f6ra, om du l\u00e5ter f\u00f6rf\u00f6ra dig, s\u00e5 att du tillbeder andra gudar och tj\u00e4nar dem,\n30:18 s\u00e5 f\u00f6rkunnar jag eder i dag att I f\u00f6rvisso skolen f\u00f6rg\u00e5s. I skolen d\u00e5 icke l\u00e4nge leva i det land dit du nu drager \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att komma och taga det i besittning.\n30:19 Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag har f\u00f6relagt dig liv och d\u00f6d, v\u00e4lsignelse och f\u00f6rbannelse, S\u00e5 m\u00e5 du d\u00e5 v\u00e4lja livet, f\u00f6r att du och dina efterkommande m\u00e5n leva,\n30:20 i det att du \u00e4lskar HERREN, din Gud, och h\u00f6r hans r\u00f6st och h\u00e5ller dig till honom; ty detta betyder f\u00f6r dig liv och l\u00e5ng levnad, s\u00e5 att du f\u00e5r bo i det land som HERREN med ed har lovat dina f\u00e4der, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.\n31:1 Och Mose gick \u00e5stad och talade f\u00f6ljande till hela Israel;\n31:2 han sade till dem: \u00bbJag \u00e4r nu ett hundra tjugu \u00e5r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anf\u00f6rare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma \u00f6ver denna Jordan.'\n31:3 Men HERREN, din Gud, g\u00e5r framf\u00f6r dig; han skall f\u00f6rg\u00f6ra dessa folk f\u00f6r dig, och du skall f\u00f6rdriva dem, och Josua skall anf\u00f6ra dig, s\u00e5som HERREN har sagt.\n31:4 Och HERREN skall g\u00f6ra med dem s\u00e5som han gjorde med Sihon och Og, amor\u00e9ernas konungar. vilka han l\u00e4t f\u00f6rg\u00e5s, och s\u00e5som han gjorde med deras land.\n31:5 HERREN skall giva dem i edert v\u00e5ld, och I skolen g\u00f6ra med dem alldeles s\u00e5som jag har bjudit eder.\n31:6 Varen frimodiga och of\u00f6rf\u00e4rade, frukten icke och varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta f\u00f6r dem; ty HERREN, din Gud, g\u00e5r sj\u00e4lv med dig; han skall icke l\u00e4mna dig eller \u00f6vergiva dig.\u00bb\n31:7 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf\u00f6r hela Israel: \u00bbVar frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; ty du skall med detta folk g\u00e5 in i det land som HERREN med ed har lovat deras f\u00e4der att giva dem; och du skall utskifta det \u00e5t dem s\u00e5som arv.\n31:8 Och HERREN \u00e4r den som g\u00e5r framf\u00f6r dig, han skall vara med dig, han skall icke l\u00e4mna dig eller \u00f6vergiva dig; du m\u00e5 icke frukta och icke vara f\u00f6rf\u00e4rad.\u00bb\n31:9 Och Mose skrev upp denna lag och gav den \u00e5t pr\u00e4sterna, Levi s\u00f6ner, som buro HERRENS f\u00f6rbundsark, och \u00e5t alla de \u00e4ldste i Israel.\n31:10 Och Mose bj\u00f6d dem och sade: \u00bbVid slutet av vart sjunde \u00e5r, n\u00e4r fri\u00e5ret \u00e4r inne, vid l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden,\n31:11 d\u00e5 hela Israel kommer f\u00f6r att tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte, p\u00e5 den plats som han utv\u00e4ljer, d\u00e5 skall du l\u00e4sa upp denna lag inf\u00f6r hela Israel, s\u00e5 att de h\u00f6ra den.\n31:12 F\u00f6rsamla d\u00e5 folket, m\u00e4n, kvinnor och barn, och fr\u00e4mlingarna som \u00e4ro hos dig inom dina portar, p\u00e5 det att de m\u00e5 h\u00f6ra och l\u00e4ra, och p\u00e5 det att de m\u00e5 frukta HERREN, eder Gud, och h\u00e5lla och g\u00f6ra efter alla denna lags ord;\n31:13 och p\u00e5 det att deras barn, som d\u00e5 \u00e4nnu icke k\u00e4nna den, m\u00e5 h\u00f6ra den och l\u00e4ra den, s\u00e5 att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I g\u00f6ra, s\u00e5 l\u00e4nge I leven i det land dit I nu dragen \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att taga det i besittning.\n31:14 Och HERREN sade till Mose: \u00bbSe, tiden n\u00e4rmar sig att du skall d\u00f6. Kalla till dig Josua, och inst\u00e4llen eder d\u00e4refter i uppenbarelset\u00e4ltet, s\u00e5 vill jag ins\u00e4tta honom i hans \u00e4mbete.\u00bb Och Mose gick \u00e5stad med Josua, och de inst\u00e4llde sig i uppenbarelset\u00e4ltet.\n31:15 D\u00e5 visade sig HERREN i t\u00e4ltet i en molnstod, och molnstoden blev st\u00e5ende vid ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet.\n31:16 Och HERREN sade till Mose: \u00bbSe, n\u00e4r du vilar hos dina f\u00e4der, skall detta folk st\u00e5 upp och i trol\u00f6s avf\u00e4llighet l\u00f6pa efter fr\u00e4mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola \u00f6vergiva mig och bryta det f\u00f6rbund som jag har slutit med dem.\n31:17 Och min vrede skall d\u00e5 uppt\u00e4ndas mot dem, och jag skall \u00f6vergiva dem och f\u00f6rd\u00f6lja mitt ansikte f\u00f6r dem, och de skola f\u00f6rg\u00f6ras, och mycken olycka och n\u00f6d skall tr\u00e4ffa dem; och d\u00e5 skola de s\u00e4ga: 'F\u00f6rvisso \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r att v\u00e5r Gud icke \u00e4r ibland oss som dessa olyckor hava tr\u00e4ffat oss.'\n31:18 Men jag skall p\u00e5 den tiden alldeles f\u00f6rd\u00f6lja mitt ansikte, f\u00f6r allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v\u00e4nt sig till andra gudar.\n31:19 S\u00e5 tecknen nu upp \u00e5t eder f\u00f6ljande s\u00e5ng. Och du skall l\u00e4ra Israels barn den och l\u00e4gga den i deras mun. Och s\u00e5 skall denna s\u00e5ng vara mig ett vittne mot Israels barn.\n31:20 Ty jag skall l\u00e5ta dem komma in i det land som jag med ed har lovat \u00e5t deras f\u00e4der, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, och de skola \u00e4ta och bliva m\u00e4tta och feta; men de skola d\u00e5 v\u00e4nda sig till andra gudar och tj\u00e4na dem och f\u00f6rakta mig och bryta mitt f\u00f6rbund.\n31:21 Och n\u00e4r d\u00e5 mycken olycka och n\u00f6d tr\u00e4ffar dem, skall denna s\u00e5ng avl\u00e4gga sitt vittnesb\u00f6rd inf\u00f6r dem; ty den skall icke f\u00f6rg\u00e4tas och f\u00f6rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umg\u00e5s redan nu, innan jag har l\u00e5tit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.\u00bb\n31:22 S\u00e5 tecknade d\u00e5 Mose upp s\u00e5ngen p\u00e5 den dagen och l\u00e4t Israels barn l\u00e4ra den.\n31:23 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans \u00e4mbete och sade: \u00bbVar frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; ty du skall f\u00f6ra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat \u00e5t dem, och jag skall vara med dig.\u00bb\n31:24 D\u00e5 nu Mose hade fullst\u00e4ndigt tecknat upp denna lags ord i en bok,\n31:25 bj\u00f6d han leviterna som buro HERRENS f\u00f6rbundsark och sade:\n31:26 \u00bbTagen denna lagbok och l\u00e4ggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, f\u00f6rbundsark, s\u00e5 att den ligger d\u00e4r till ett vittne mot dig.\n31:27 Ty jag k\u00e4nner din genstr\u00e4vighet och h\u00e5rdnackenhet. Se, \u00e4nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr\u00e4viga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d\u00e5 bliva det efter min d\u00f6d!\n31:28 F\u00f6rsamlen nu till mig alla de \u00e4ldste i edra stammar, s\u00e5 ock edra tillsyningsm\u00e4n, f\u00f6r att jag m\u00e5 inf\u00f6r dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.\n31:29 Ty jag vet att I efter min d\u00f6d skolen taga eder till, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r, och vika av ifr\u00e5n den v\u00e4g som jag har bjudit eder g\u00e5; d\u00e4rf\u00f6r skall olycka tr\u00e4ffa eder i kommande dagar, n\u00e4r I g\u00f6ren vad ont \u00e4r i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 att I f\u00f6rt\u00f6rnen honom genom edra h\u00e4nders verk.\u00bb\n31:30 Och Mose f\u00f6redrog inf\u00f6r Israels hela f\u00f6rsamling f\u00f6ljande s\u00e5ng fr\u00e5n b\u00f6rjan till slutet.\n32:1 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden h\u00f6re min muns ord.\n32:2 S\u00e5som regnet drype min l\u00e4ra, s\u00e5som daggen fl\u00f6de mitt tal, s\u00e5som rikligt regn p\u00e5 gr\u00f6nska och s\u00e5som en regnskur p\u00e5 gr\u00e4sets brodd.\n32:3 Ty HERRENS namn vill jag f\u00f6rkunna; ja, given \u00e4ra \u00e5t v\u00e5r Gud.\n32:4 V\u00e5r klippa -- ostraffliga \u00e4ro hans g\u00e4rningar, ty alla hans v\u00e4gar \u00e4ro r\u00e4tta. En trofast Gud och utan svek, r\u00e4ttf\u00e4rdig och r\u00e4ttvis \u00e4r han.\n32:5 De \u00e5ter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam f\u00f6r Israel, det vr\u00e5nga och avoga sl\u00e4ktet!\n32:6 \u00c4r det s\u00e5 du l\u00f6nar HERREN, du d\u00e5raktiga och ovisa folk? \u00c4r han d\u00e5 icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.\n32:7 T\u00e4nk p\u00e5 de dagar som fordom voro; akta p\u00e5 f\u00f6rg\u00e5ngna sl\u00e4ktens \u00e5r. Fr\u00e5ga din fader, han skall f\u00f6rkunna dig det, dina \u00e4ldste, de skola s\u00e4ga dig det.\n32:8 N\u00e4r den H\u00f6gste gav arvslotter \u00e5t folken, n\u00e4r han f\u00f6rdelade m\u00e4nniskors barn, d\u00e5 utstakade han gr\u00e4nserna f\u00f6r folken efter antalet av Israels barn.\n32:9 Ty HERRENS folk \u00e4r hans del, Jakob \u00e4r hans arvedels lott.\n32:10 Han fann honom i \u00f6knens land, i \u00f6dsligheten, d\u00e4r \u00f6kendjuren tj\u00f6to. D\u00e5 tog han honom i sitt besk\u00e4rm och sin v\u00e5rd, han bevarade honom s\u00e5som sin \u00f6gonsten.\n32:11 Likasom en \u00f6rn lockar sin avkomma ut till flykt och sv\u00e4var upp ovanf\u00f6r sina ungar, s\u00e5 bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom p\u00e5 sina fj\u00e4drar.\n32:12 HERREN allena ledsagade honom, och ingen fr\u00e4mmande gud j\u00e4mte honom.\n32:13 Han f\u00f6rde honom fram \u00f6ver landets h\u00f6jder och l\u00e4t honom \u00e4ta av markens gr\u00f6da; han l\u00e4t honom suga honung ur h\u00e4lleberget och olja ur den h\u00e5rda klippan.\n32:14 Gr\u00e4ddmj\u00f6lk av kor, s\u00f6t mj\u00f6lk av f\u00e5r, fett av lamm fick du ock, v\u00e4durar fr\u00e5n Basan och bockar, d\u00e4rtill fetaste m\u00e4rg av vete; och av druvors blod drack du vin.\n32:15 D\u00e5 blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han \u00f6vergav Gud, sin skapare, och f\u00f6raktade sin fr\u00e4lsnings klippa.\n32:16 Ja, de retade honom genom sina fr\u00e4mmande gudar, med styggelser f\u00f6rt\u00f6rnade de honom.\n32:17 De offrade \u00e5t onda andar, skengudar, \u00e5t gudar som de f\u00f6rut icke k\u00e4nde, nya, som nyss hade kommit till, och som edra f\u00e4der ej fruktade f\u00f6r.\n32:18 Din klippa, som hade f\u00f6tt dig, \u00f6vergav du, du gl\u00f6mde Gud, som hade givit dig livet.\n32:19 N\u00e4r HERREN s\u00e5g detta, f\u00f6rkastade han dem, ty han f\u00f6rt\u00f6rnades p\u00e5 sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n32:20 Han sade: \u00bbJag vill f\u00f6rd\u00f6lja mitt ansikte f\u00f6r dem, jag vill se vilket slut de f\u00e5; ty ett f\u00f6rv\u00e4nt sl\u00e4kte \u00e4ro de, barn i vilka ingen trohet \u00e4r.\n32:21 De hava retat mig med gudar som icke \u00e4ro gudar, f\u00f6rt\u00f6rnat mig med de f\u00e5f\u00e4ngligheter de dyrka; d\u00e4rf\u00f6r skall jag reta dem med ett folk som icke \u00e4r ett folk, med ett d\u00e5raktigt hednafolk skall jag f\u00f6rt\u00f6rna dem.\n32:22 Ty eld l\u00e5gar fram ur min n\u00e4sa, och den brinner \u00e4nda till d\u00f6dsrikets djup; den f\u00f6rt\u00e4r jorden med dess gr\u00f6da och f\u00f6rbr\u00e4nner bergens grundvalar.\n32:23 Jag skall hopa olyckor \u00f6ver dem, alla mina pilar skall jag avskjuta p\u00e5 dem.\n32:24 De skola utsugas av hunger och f\u00f6rt\u00e4ras av febergl\u00f6d, av farsoter som bittert pina; jag skall s\u00e4nda \u00f6ver dem vilddjurs t\u00e4nder och stoftkr\u00e4lande ormars gift.\n32:25 Ute skall sv\u00e4rdet f\u00f6rg\u00f6ra deras barn, och inomhus skall f\u00f6rskr\u00e4ckelsen g\u00f6ra det: ynglingar s\u00e5v\u00e4l som jungfrur, spenabarn tillsammans med gr\u00e5h\u00e5rsm\u00e4n.\n32:26 Jag skulle s\u00e4ga: 'Jag vill bl\u00e5sa bort dem, g\u00f6ra slut p\u00e5 deras \u00e5minnelse bland m\u00e4nniskor',\n32:27 om jag icke fruktade att deras fiender d\u00e5 skulle v\u00e5lla mig gr\u00e4melse, att deras ov\u00e4nner skulle misstyda det, att de skulle s\u00e4ga: 'V\u00e5r hand var s\u00e5 stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'\u00bb\n32:28 Ty ett r\u00e5dl\u00f6st folk \u00e4ro de, och f\u00f6rst\u00e5nd finnes icke i dem.\n32:29 Vore de visa, s\u00e5 skulle de begripa detta, de skulle f\u00f6rsta vilket slut de m\u00e5ste f\u00e5.\n32:30 Huru kunde en jaga tusen framf\u00f6r sig och tv\u00e5 driva tiotusen p\u00e5 flykten, om icke deras klippa hade s\u00e5lt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?\n32:31 Ty de andras klippa \u00e4r icke s\u00e5som v\u00e5r klippa; v\u00e5ra fiender kunna sj\u00e4lva d\u00f6ma d\u00e4rom.\n32:32 Ty av Sodoms vintr\u00e4d \u00e4r deras ett skott, det stammar fr\u00e5n Gomorras f\u00e4lt; deras druvor \u00e4ro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.\n32:33 Deras vin \u00e4r drakars etter, huggormars gruvligaste gift.\n32:34 Ja, s\u00e5dant ligger f\u00f6rvarat hos mig, f\u00f6rseglat i mina f\u00f6rr\u00e5dshus.\n32:35 Min \u00e4r h\u00e4mnden och vederg\u00e4llningen, sparad till den tid d\u00e5 deras fot skall vackla. Ty n\u00e4ra \u00e4r deras of\u00e4rds dag, och vad dem v\u00e4ntar kommer med hast.\n32:36 Ty HERREN skall skaffa r\u00e4tt \u00e5t sitt folk, och \u00f6ver sina tj\u00e4nare skall han f\u00f6rbarma sig, n\u00e4r han ser att deras kraft \u00e4r borta, och att det \u00e4r ute med alla och envar.\n32:37 D\u00e5 skall han fr\u00e5ga: Var \u00e4ro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?\n32:38 Var \u00e4ro de som \u00e5to deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? M\u00e5 de st\u00e5 upp och hj\u00e4lpa eder, m\u00e5 de vara edert besk\u00e4rm.\n32:39 Sen nu att jag allena \u00e4r det, och att ingen Gud finnes j\u00e4mte mig. Jag d\u00f6dar, och jag g\u00f6r levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan r\u00e4dda ur min hand.\n32:40 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag s\u00e4ger: S\u00e5 sant jag lever evinnerligen:\n32:41 n\u00e4r jag har v\u00e4sst mitt ljungande sv\u00e4rd och min hand tager till att skipa r\u00e4tt, d\u00e5 skall jag utkr\u00e4va h\u00e4mnd av mina ov\u00e4nner och vederg\u00e4llning av dem som hata mig.\n32:42 Jag skall l\u00e5ta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt sv\u00e4rd skall m\u00e4tta sig av k\u00f6tt, av de slagnas och f\u00e5ngnas blod, av fiendeh\u00f6vdingars huvuden.\n32:43 Jublen, I hedningar, \u00f6ver hans folk, ty han h\u00e4mnas sina tj\u00e4nares blod, han utkr\u00e4ver h\u00e4mnd av sina ov\u00e4nner och bringar f\u00f6rsoning f\u00f6r sitt land, f\u00f6r sitt folk.\n32:44 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och f\u00f6redrog hela denna s\u00e5ng inf\u00f6r folket.\n32:45 Och n\u00e4r Mose hade f\u00f6redragit alltsammans till slut f\u00f6r hela Israel,\n32:46 sade han till dem: \u00bbAkten p\u00e5 alla de ord som jag i dag g\u00f6r till vittnen mot eder, s\u00e5 att I given edra barn befallning om dem, att de skola h\u00e5lla alla denna lags ord och g\u00f6ra efter dem.\n32:47 Ty det \u00e4r icke ett tomt ord, som ej ang\u00e5r eder, utan det g\u00e4ller edert liv; och genom detta ord skolen I l\u00e4nge leva i det land dit I nu dragen \u00f6ver Jordan, f\u00f6r att taga det i besittning.\u00bb\n32:48 Och HERREN talade till Mose p\u00e5 denna samma dag och sade:\n32:49 \u00bbStig upp h\u00e4r p\u00e5 Abarimberget, p\u00e5 berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, s\u00e5 skall du f\u00e5 se Kanaans land, som jag vill giva \u00e5t Israels barn till besittning.\n32:50 Och du skall d\u00f6 d\u00e4r p\u00e5 berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina f\u00e4der, likasom din broder Aron dog p\u00e5 berget Hor och blev samlad till sina f\u00e4der;\n32:51 detta d\u00e4rf\u00f6r att I handladen trol\u00f6st mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i \u00f6knen Sin, i det att I icke h\u00f6llen mig helig bland Israels barn.\n32:52 Mitt framf\u00f6r dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva \u00e5t Israels barn.\u00bb\n33:1 Och detta \u00e4r den v\u00e4lsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn f\u00f6re sin d\u00f6d;\n33:2 han sade: \u00bbHERREN kom fr\u00e5n Sinai, och fr\u00e5n Seir gick hans sken upp f\u00f6r dem; man kom fram i glans fr\u00e5n berget Paran, ut ur hopen av m\u00e5ngtusen heliga; p\u00e5 hans h\u00f6gra sida brann i eld en lag f\u00f6r dem.\n33:3 Ja, han v\u00e5rdar sig om folken; folkets heliga \u00e4ro alla under din hand. De ligga vid din fot, de h\u00e4mta upp av dina ord.\n33:4 Mose gav \u00e5t oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.\n33:5 Och Jesurun fick en konung, n\u00e4r folkets h\u00f6vdingar f\u00f6rsamlades, Israels stammar allasammans.\u00bb\n33:6 \u00bbM\u00e5 Ruben leva och icke d\u00f6; dock blive hans m\u00e4n en ringa hop.\n33:7 Och detta sade han om Juda: \u00bbH\u00f6r, o HERRE, Judas r\u00f6st, och l\u00e5t honom komma till sitt folk. Med sina h\u00e4nder utf\u00f6rde han dess sak; bliv du honom en hj\u00e4lp mot hans ov\u00e4nner.\u00bb\n33:8 Och om Levi sade han: \u00bbDina tummim och dina urim, de tillh\u00f6ra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,\n33:9 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville k\u00e4nnas vid sina br\u00f6der, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade p\u00e5 ditt tal, och ditt f\u00f6rbund h\u00f6llo de.\n33:10 De l\u00e4ra Jakob dina r\u00e4tter och Israel din lag, de b\u00e4ra fram r\u00f6kverk f\u00f6r din n\u00e4sa och heloffer p\u00e5 ditt altare.\n33:11 V\u00e4lsigna, HERRE, hans kraft, och l\u00e5t hans h\u00e4nders verk behaga dig. Krossa l\u00e4nderna p\u00e5 hans motst\u00e5ndare, p\u00e5 hans fiender, s\u00e5 att de icke kunna resa sig.\u00bb\n33:12 Om Benjamin sade han: \u00bbHERRENS v\u00e4n \u00e4r han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som \u00f6verskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans h\u00f6jder.\u00bb\n33:13 Och om Josef sade han: \u00bbV\u00e4lsignat av HERREN vare hans land med himmelens \u00e4dlaste g\u00e5vor, med dagg, med g\u00e5vor fr\u00e5n djupet som utbreder sig d\u00e4rnere,\n33:14 med solens \u00e4dlaste alster och m\u00e5nvarvens \u00e4dlaste frukter,\n33:15 med de ur\u00e5ldriga bergens yppersta skatter och de eviga h\u00f6jdernas \u00e4dlaste frukt,\n33:16 med jordens \u00e4dlaste frukt och allt vad hon b\u00e4r, och med n\u00e5d fr\u00e5n honom som bodde i busken. Detta komme \u00f6ver Josefs huvud, \u00f6ver hans hj\u00e4ssa, furstens bland br\u00f6der.\n33:17 H\u00e4rlig \u00e4r den f\u00f6rstf\u00f6dde bland hans tjurar, s\u00e5som en vildoxes \u00e4ro hans horn; med dem st\u00e5ngar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens \u00e4ndar. S\u00e5dana \u00e4ro Efraims tiotusenden. s\u00e5dana Manasses tusenden.\u00bb\n33:18 Och om Sebulon sade han: \u00bbGl\u00e4d dig, Sebulon, n\u00e4r du drager ut, och du, Isaskar, i dina t\u00e4lt.\n33:19 Folk inbjuda de till sitt berg; d\u00e4r offra de r\u00e4tta offer. Ty havens rikedom f\u00e5 de suga, och de skatter som sanden d\u00f6ljer.\u00bb\n33:20 Och om Gad sade han: \u00bbLovad vare han som gav s\u00e5 rymligt land \u00e5t Gad! Lik en lejoninna har han l\u00e4grat sig, han krossar b\u00e5de arm och hj\u00e4ssa.\n33:21 Han uts\u00e5g \u00e5t sig f\u00f6rstlingslandet, ty d\u00e4r var hans h\u00e4rskarlott f\u00f6rvarad. Dock drog han med bland folkets h\u00f6vdingar; HERRENS r\u00e4tt utf\u00f6rde han och hans domar, tillsammans med det \u00f6vriga Israel.\u00bb\n33:22 Och om Dan sade han: \u00bbDan \u00e4r ett ungt lejon, som rusar ned fr\u00e5n Basan.\u00bb\n33:23 Och om Naftali sade han: \u00bbNaftali har f\u00e5tt riklig n\u00e5d och v\u00e4lsignelse till fyllest av HERREN. V\u00e4stern och s\u00f6dern tage du i besittning.\u00bb\n33:24 Och om Aser sade han: \u00bbV\u00e4lsignad bland s\u00f6ner vare Aser! Han blive \u00e4lskad av sina br\u00f6der, och han doppe sin fot i olja.\n33:25 Av j\u00e4rn och koppar vare dina riglar; och s\u00e5 l\u00e4nge du lever, m\u00e5 din kraft best\u00e5.\u00bb\n33:26 \u00bbIngen \u00e4r lik Gud, o Jesurun; till din hj\u00e4lp far han fram p\u00e5 himmelen och i sin h\u00f6ghet p\u00e5 skyarna.\n33:27 En tillflykt \u00e4r han, urtidens Gud, och h\u00e4rnere r\u00e5da hans eviga armar. Han f\u00f6rjagade fienderna f\u00f6r dig, han sade: F\u00f6rg\u00f6r dem.\n33:28 S\u00e5 fick Israel bo i trygghet, Jakobs k\u00e4lla vara i ro, i ett land med s\u00e4d och vin, under en himmel som dryper av dagg.\n33:29 S\u00e4ll \u00e4r du, Israel; ja, vem \u00e4r dig lik? Du \u00e4r ett folk som f\u00e5r seger genom HERREN, genom honom som \u00e4r din skyddande sk\u00f6ld, honom som \u00e4r ditt \u00e4rorika sv\u00e4rd. Ja, dina fiender skola visa dig underd\u00e5nighet, och du skall g\u00e5 fram \u00f6ver deras h\u00f6jder.\u00bb\n34:1 Och Mose gick fr\u00e5n Moabs hedar upp p\u00e5 berget Nebo, p\u00e5 toppen av Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN l\u00e4t honom se hela landet: Gilead \u00e4nda till Dan,\n34:2 och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda land, \u00e4nda till V\u00e4stra havet,\n34:3 och Sydlandet och Jordansl\u00e4tten, det \u00e4r l\u00e5gsl\u00e4tten vid Jeriko -- Palmstaden -- \u00e4nda till Soar.\n34:4 Och HERREN sade till honom: \u00bbDetta \u00e4r det land som jag med ed har lovat \u00e5t Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: '\u00c5t din s\u00e4d skall jag giva det.' Jag har nu l\u00e5tit dig se det med dina \u00f6gon, men ditin skall du icke komma.\u00bb\n34:5 Och HERRENS tj\u00e4nare Mose dog d\u00e4r i Moabs land, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n34:6 Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor; men \u00e4nnu intill denna dag har ingen f\u00e5tt veta var hans grav \u00e4r.\n34:7 Och Mose var ett hundra tjugu \u00e5r gammal, n\u00e4r han dog, men hans \u00f6gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke f\u00f6rsvunnit.\n34:8 Och Israels barn begr\u00e4to Mose p\u00e5 Moabs hedar i trettio dagar; d\u00e4rmed voro gr\u00e5todagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.\n34:9 Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina h\u00e4nder p\u00e5 honom; och Israels barn lydde honom och gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n34:10 Men i Israel uppstod icke mer n\u00e5gon profet s\u00e5dan som Mose, med vilken HERREN hade umg\u00e5tts ansikte mot ansikte --\n34:11 ingen, om man t\u00e4nker p\u00e5 alla de tecken och under som HERREN hade s\u00e4nt honom att g\u00f6ra i Egyptens land, med Farao och alla hans tj\u00e4nare och med hela hans land,\n34:12 och om man t\u00e4nker p\u00e5 all den v\u00e4ldiga kraft som Mose visade, och p\u00e5 alla de stora och fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningar som han gjorde inf\u00f6r hela Israel.","title":"Swedish Bible: Deuteronomy","type":"page"}