{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/ecc.htm","path":"bib/wb/swe/ecc.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/ecc.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.\n1:2 F\u00e5f\u00e4ngligheters f\u00e5f\u00e4nglighet! s\u00e4ger Predikaren. F\u00e5f\u00e4ngligheters f\u00e5f\u00e4nglighet! Allt \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet!\n1:3 Vad f\u00f6rm\u00e5n har m\u00e4nniskan av all m\u00f6da som hon g\u00f6r sig under solen?\n1:4 Sl\u00e4kte g\u00e5r, och sl\u00e4kte kommer, och jorden st\u00e5r evinnerligen kvar.\n1:5 Och solen g\u00e5r upp, och solen g\u00e5r ned, och har sedan \u00e5ter br\u00e5tt att komma till den ort d\u00e4r hon g\u00e5r upp.\n1:6 Vinden far mot s\u00f6der och v\u00e4nder sig s\u00e5 mot norr; den v\u00e4nder sig och v\u00e4nder sig, allt under det att den far fram, och s\u00e5 begynner den \u00e5ter sitt kretslopp.\n1:7 Alla floder rinna ut i havet, och \u00e4nd\u00e5 bliver havet aldrig fullt; d\u00e4r floderna f\u00f6rut hava runnit, dit rinna de st\u00e4ndigt \u00e5ter.\n1:8 Alla arbetar utan rast; ingen kan uts\u00e4ga det. \u00d6gat m\u00e4ttas icke av att se, och \u00f6rat bliver icke fullt av att h\u00f6ra.\n1:9 Vad som har varit \u00e4r vad som kommer att vara, och vad som har h\u00e4nt \u00e4r vad som kommer att h\u00e4nda; intet nytt sker under solen.\n1:10 Intr\u00e4ffar n\u00e5got varom man ville s\u00e4ga: \u00bbSe, detta \u00e4r nytt\u00bb, s\u00e5 har detsamma \u00e4nd\u00e5 skett redan f\u00f6rut, i gamla tider, som voro f\u00f6re oss.\n1:11 Man kommer icke ih\u00e5g dem som levde f\u00f6re oss. Och dem som skola uppst\u00e5 efter oss skall man icke heller komma ih\u00e5g bland dem som leva \u00e4nnu senare.\n1:12 Jag, Predikaren, var konung \u00f6ver Israel i Jerusalem.\n1:13 Och jag v\u00e4nde mitt hj\u00e4rta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som h\u00e4nder under himmelen; s\u00e5dant \u00e4r ett uselt besv\u00e4r, som Gud har givit m\u00e4nniskors barn till att pl\u00e5ga sig med.\n1:14 N\u00e4r jag nu s\u00e5g p\u00e5 allt vad som h\u00e4nder under himmelen, se, d\u00e5 var det allt f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n1:15 Det som \u00e4r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i n\u00e5gon r\u00e4kning.\n1:16 Jag sade i mitt hj\u00e4rta: \u00bbSe, jag har f\u00f6rv\u00e4rvat mig stor vishet, och jag har f\u00f6r\u00f6kat den, s\u00e5 att den \u00f6verg\u00e5r allas som f\u00f6re mig hava regerat \u00f6ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hj\u00e4rta inh\u00e4mtat i rikt m\u00e5tt.\u00bb\n1:17 Men n\u00e4r jag nu v\u00e4nde mitt hj\u00e4rta till att f\u00f6rst\u00e5 vishet och till att f\u00f6rst\u00e5 of\u00f6rnuft och d\u00e5rskap, d\u00e5 ins\u00e5g jag att ocks\u00e5 detta var ett jagande efter vind.\n1:18 Ty d\u00e4r mycken vishet \u00e4r, d\u00e4r \u00e4r mycken gr\u00e4melse; och den som f\u00f6r\u00f6kar sin insikt, han f\u00f6r\u00f6kar sin pl\u00e5ga.\n2:1 Jag sade i mitt hj\u00e4rta: \u00bbV\u00e4lan, jag vill pr\u00f6va huru gl\u00e4dje kommer dig, g\u00f6r dig nu goda dagar.\u00bb Men se, ocks\u00e5 detta var f\u00e5f\u00e4nglighet.\n2:2 Jag m\u00e5ste s\u00e4ga om l\u00f6jet: \u00bbDet \u00e4r d\u00e5rskap\u00bb, och om gl\u00e4djen: \u00bbVad gagnar den till?\u00bb\n2:3 I mitt hj\u00e4rta begrundade jag huru jag skulle pl\u00e4ga min kropp med vin -- allt under det att mitt hj\u00e4rta \u00e4gnade sig \u00e5t vishet -- och huru jag skulle h\u00e5lla fast vid d\u00e5rskap, till dess jag finge se vad som vore b\u00e4st f\u00f6r m\u00e4nniskors barn att g\u00f6ra under himmelen, de dagar de leva.\n2:4 Jag f\u00f6retog mig stora arbeten, jag byggde hus \u00e5t mig, jag planterade ving\u00e5rdar \u00e5t mig.\n2:5 Jag anlade \u00e5t mig lustg\u00e5rdar och parker och planterade i dem alla slags frukttr\u00e4d.\n2:6 Jag anlade vattendammar \u00e5t mig f\u00f6r att ur dem vattna den skog av tr\u00e4d, som v\u00e4xte upp.\n2:7 Jag k\u00f6pte tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor, och hemf\u00f6dda tj\u00e4nare fostrades \u00e5t mig; jag fick ock boskap, f\u00e4kreatur och f\u00e5r, i st\u00f6rre myckenhet \u00e4n n\u00e5gon som f\u00f6re mig hade varit i Jerusalem.\n2:8 Jag samlade mig j\u00e4mv\u00e4l silver och guld och allt vad konungar och l\u00e4nder kunna \u00e4ga; jag skaffade mig s\u00e5ngare och s\u00e5ngerskor och vad som \u00e4r m\u00e4nniskors lust: en hustru, ja, m\u00e5nga.\n2:9 S\u00e5 blev jag stor, allt mer och mer, st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gon som f\u00f6re mig hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag \u00e4nd\u00e5 min vishet.\n2:10 Intet som mina \u00f6gon beg\u00e4rde undanh\u00f6ll jag dem, och ingen gl\u00e4dje nekade jag mitt hj\u00e4rta. Ty mitt hj\u00e4rta fann gl\u00e4dje i all min m\u00f6da, och detta var min beh\u00e5llna del av all min m\u00f6da.\n2:11 Men n\u00e4r jag s\u00e5 v\u00e4nde mig till att betrakta alla de verk som mina h\u00e4nder hade gjort, och den m\u00f6da som jag hade nedlagt p\u00e5 dem, se, d\u00e5 var det allt f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind. Ja, under solen finnes intet som kan r\u00e4knas f\u00f6r vinning.\n2:12 N\u00e4r jag allts\u00e5 v\u00e4nde mig till att j\u00e4mf\u00f6ra vishet med of\u00f6rnuft och d\u00e5rskap -- ty vad kunna de m\u00e4nniskor g\u00f6ra, som komma efter konungen, annat \u00e4n detsamma som man redan f\u00f6rut har gjort? --\n2:13 d\u00e5 ins\u00e5g jag att visheten v\u00e4l har samma f\u00f6retr\u00e4de framf\u00f6r d\u00e5rskapen, som ljuset har framf\u00f6r m\u00f6rkret:\n2:14 Den vise har \u00f6gon i sitt huvud, men d\u00e5ren vandrar i m\u00f6rker. Dock m\u00e4rkte jag att det g\u00e5r den ene som den andre.\n2:15 D\u00e5 sade jag i mitt hj\u00e4rta: \u00bbS\u00e5som det g\u00e5r d\u00e5ren, s\u00e5 skall det ock g\u00e5 mig; vad gagn har d\u00e5 d\u00e4rav att jag \u00e4r f\u00f6rmer i vishet?\u00bb Och jag sade i mitt hj\u00e4rta att ocks\u00e5 detta var f\u00e5f\u00e4nglighet.\n2:16 Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som d\u00e5rens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara f\u00f6rg\u00e4tet. Och m\u00e5ste icke den vise d\u00f6 s\u00e5v\u00e4l som d\u00e5ren?\n2:17 Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som h\u00e4nder under solen, eftersom allt \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n2:18 Ja, jag blev led vid all den m\u00f6da som jag hade gjort mig under solen, eftersom jag \u00e5t n\u00e5gon annan som skall komma efter mig m\u00e5ste l\u00e4mna vad jag har gjort.\n2:19 Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en d\u00e5re? Men \u00e4nd\u00e5 skall han f\u00e5 r\u00e5da \u00f6ver allt det varp\u00e5 jag har nedlagt min m\u00f6da och min vishet under solen. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n2:20 S\u00e5 begynte jag d\u00e5 att \u00e5ter f\u00f6rtvivla i mitt hj\u00e4rta \u00f6ver all den m\u00f6da som jag hade gjort mig under solen.\n2:21 Ty om en m\u00e4nniska med vishet och insikt och skicklighet har utst\u00e5tt sin m\u00f6da, s\u00e5 m\u00e5ste hon dock l\u00e4mna sin del \u00e5t en annan som icke har haft n\u00e5gon m\u00f6da d\u00e4rmed. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett stort el\u00e4nde.\n2:22 Ja, vad gagn har m\u00e4nniskan av all m\u00f6da och hj\u00e4rteoro som hon g\u00f6r sig under solen?\n2:23 Alla hennes dagar \u00e4ro ju fulla av pl\u00e5ga, och det besv\u00e4r hon har \u00e4r fullt av gr\u00e4melse; icke ens om natten f\u00e5r hennes hj\u00e4rta n\u00e5gon ro. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n2:24 Det \u00e4r icke en lycka som beror av m\u00e4nniskan sj\u00e4lv, att hon kan \u00e4ta och dricka och g\u00f6ra sig goda dagar under sin m\u00f6da. Jag ins\u00e5g att ocks\u00e5 detta kommer fr\u00e5n Guds hand, hans som har sagt:\n2:25 \u00bbVem kan \u00e4ta, och vem kan njuta, mig f\u00f6rutan?\u00bb\n2:26 Ty \u00e5t den m\u00e4nniska som t\u00e4ckes honom giver han vishet och insikt och gl\u00e4dje; men \u00e5t syndaren giver han besv\u00e4ret att samla in och l\u00e4gga tillhopa, f\u00f6r att det sedan m\u00e5 tillfalla n\u00e5gon som t\u00e4ckes Gud. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n3:1 Allting har sin tid, och vart f\u00f6retag under himmelen har sin stund.\n3:2 F\u00f6das har sin tid, och d\u00f6 har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.\n3:3 Dr\u00e4pa har sin tid, och l\u00e4ka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.\n3:4 Gr\u00e5ta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.\n3:5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avh\u00e5lla sig fr\u00e5n famntag har sin tid.\n3:6 S\u00f6ka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. F\u00f6rvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.\n3:7 Riva s\u00f6nder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.\n3:8 \u00c4lska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.\n3:9 Vad f\u00f6rm\u00e5n av sin m\u00f6da har d\u00e5 den som arbetar?\n3:10 Jag s\u00e5g vilket besv\u00e4r Gud har givit m\u00e4nniskors barn till att pl\u00e5ga sig med.\n3:11 Allt har han gjort sk\u00f6nt f\u00f6r sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan, dock s\u00e5, att de icke f\u00f6rm\u00e5 att till fullo, ifr\u00e5n begynnelsen intill \u00e4nden, fatta det verk som Gud har gjort.\n3:12 Jag ins\u00e5g att intet \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dem, \u00e4n att de \u00e4ro glada och g\u00f6ra sig goda dagar, s\u00e5 l\u00e4nge de leva.\n3:13 Men om n\u00e5gon kan \u00e4ta och dricka och njuta vad gott \u00e4r under all sin m\u00f6da, s\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 detta en Guds g\u00e5va.\n3:14 Jag ins\u00e5g att allt vad Gud g\u00f6r skall f\u00f6rbliva evinnerligen; man kan icke l\u00e4gga n\u00e5got d\u00e4rtill, ej heller taga n\u00e5got d\u00e4rifr\u00e5n. Och Gud har s\u00e5 gjort, f\u00f6r att man skall frukta honom.\n3:15 Vad som \u00e4r, det var redan f\u00f6rut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan f\u00f6rut; Gud s\u00f6ker blott fram det f\u00f6rg\u00e5ngna.\n3:16 Ytterligare s\u00e5g jag under solen att p\u00e5 domars\u00e4tet r\u00e5dde or\u00e4ttf\u00e4rdighet, och p\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdighetens s\u00e4te or\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n3:17 D\u00e5 sade jag i mitt hj\u00e4rta: B\u00e5de den r\u00e4ttf\u00e4rdige och den or\u00e4ttf\u00e4rdige skall Gud d\u00f6ma; ty vart f\u00f6retag och allt vad man g\u00f6r har sin tid hos honom.\n3:18 Jag sade i mitt hj\u00e4rta: F\u00f6r m\u00e4nniskornas skull sker detta, p\u00e5 det att Gud m\u00e5 pr\u00f6va dem, och p\u00e5 det att de sj\u00e4lva m\u00e5 inse att de \u00e4ro s\u00e5som f\u00e4nad.\n3:19 Ty det g\u00e5r m\u00e4nniskors barn s\u00e5som det g\u00e5r f\u00e4naden, dem alla g\u00e5r det lika. S\u00e5som f\u00e4naden d\u00f6r, s\u00e5 d\u00f6 ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, m\u00e4nniskorna hava intet framf\u00f6r f\u00e4naden, ty allt \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n3:20 Alla g\u00e5r de till samma m\u00e5l; alla have de kommit av stoft, och alla skola de \u00e5ter varda stoft.\n3:21 Vem kan veta om m\u00e4nniskornas ande att den stiger upp\u00e5t, och om f\u00e4nadens ande att den far ned under jorden?\n3:22 Och jag s\u00e5g att intet \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r m\u00e4nniskan, \u00e4n att hon \u00e4r glad under sitt arbete; ty detta \u00e4r den del hon f\u00e5r. Ty vem kan f\u00f6ra henne tillbaka, s\u00e5 att hon f\u00e5r se och hava gl\u00e4dje av vad som skall ske efter henne?\n4:1 Och ytterligare s\u00e5g jag p\u00e5 alla de v\u00e5ldsg\u00e4rningar som f\u00f6r\u00f6vas under solen. Jag s\u00e5g f\u00f6rtryckta f\u00e4lla t\u00e5rar, och ingen fanns, som tr\u00f6stade dem; jag s\u00e5g dem lida \u00f6verv\u00e5ld av sina f\u00f6rtryckares hand, och ingen fanns, som tr\u00f6stade dem.\n4:2 D\u00e5 prisade jag de d\u00f6da, som redan hade f\u00e5tt d\u00f6, lyckliga framf\u00f6r de levande, som \u00e4nnu leva;\n4:3 Men lycklig framf\u00f6r b\u00e5da prisade jag den som \u00e4nnu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som g\u00f6res under solen.\n4:4 Och jag s\u00e5g att all m\u00f6da och all skicklighet i vad som g\u00f6res icke \u00e4r annat \u00e4n den enes avund mot den andre. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n4:5 D\u00e5ren l\u00e4gger h\u00e4nderna i kors och t\u00e4r s\u00e5 sitt eget k\u00f6tt.\n4:6 Ja, b\u00e4ttre \u00e4r en handfull ro \u00e4n b\u00e5da h\u00e4nderna fulla med m\u00f6da och med jagande efter vind.\n4:7 Och ytterligare s\u00e5g jag n\u00e5got som \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet under solen:\n4:8 m\u00e5ngen finnes, som st\u00e5r ensam och icke har n\u00e5gon j\u00e4mte sig, varken son eller broder; och likv\u00e4l \u00e4r det ingen \u00e4nde p\u00e5 all hans m\u00f6da, och hans \u00f6gon bliva icke m\u00e4tta p\u00e5 rikedom. Och f\u00f6r vem m\u00f6dar jag mig d\u00e5 och nekar mig sj\u00e4lv vad gott \u00e4r? Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett uselt besv\u00e4r.\n4:9 B\u00e4ttre \u00e4r att vara tv\u00e5 \u00e4n en, ty de tv\u00e5 f\u00e5 st\u00f6rre vinning av sin m\u00f6da.\n4:10 Om n\u00e5gondera faller, s\u00e5 kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan finnes, som kan resa upp honom.\n4:11 Likaledes, om tv\u00e5 ligga tillsammans, s\u00e5 hava de det varmt; men huru skall den ensamme bliva varm?\n4:12 Och om n\u00e5gon kan sl\u00e5 ned den som \u00e4r ensam, s\u00e5 h\u00e5lla dock tv\u00e5 st\u00e5nd mot angriparen. Och en tretvinnad tr\u00e5d brister icke s\u00e5 snart.\n4:13 B\u00e4ttre \u00e4r en gammal konung som \u00e4r d\u00e5raktig och ej har f\u00f6rst\u00e5nd nog att l\u00e5ta varna sig \u00e4r en fattig yngling med vishet.\n4:14 Ty ifr\u00e5n f\u00e4ngelset gick en g\u00e5ng en s\u00e5dan till konungav\u00e4lde, fast\u00e4n han var f\u00f6dd i fattigdom inom den andres rike.\n4:15 Jag s\u00e5g huru alla som levde och r\u00f6rde sig under solen f\u00f6ljde ynglingen, denne nye som skulle tr\u00e4da i den f\u00f6rres st\u00e4lle;\n4:16 det var ingen \u00e4nde p\u00e5 hela skaran av alla dem som han gick i spetsen f\u00f6r. Men \u00e4nd\u00e5 hava de efterkommande ingen gl\u00e4dje av honom. Ty ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n4:17 Bevara din fot, n\u00e4r du g\u00e5r till Guds hus; att komma dit f\u00f6r att h\u00f6ra \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5got slaktoffer som d\u00e5rarna framb\u00e4ra; ty de \u00e4ro of\u00f6rst\u00e5ndiga och g\u00f6ra s\u00e5 vad ont \u00e4r.\n5:1 Var icke obet\u00e4nksam med din mun, och l\u00e5t icke ditt hj\u00e4rta f\u00f6rhasta sig med att uttala n\u00e5got ord inf\u00f6r Gud. Gud \u00e4r ju i himmelen, och du \u00e4r p\u00e5 jorden; l\u00e5t d\u00e4rf\u00f6r dina ord vara f\u00e5.\n5:2 Ty tankl\u00f6shet har med sig m\u00e5ngahanda besv\u00e4r, och en d\u00e5res r\u00f6st har \u00f6verfl\u00f6d p\u00e5 ord.\n5:3 N\u00e4r du har gjort ett l\u00f6fte \u00e5t Gud, s\u00e5 dr\u00f6j icke att infria det; ty till d\u00e5rar har han icke behag. Det l\u00f6fte du har givit skall du infria.\n5:4 Det \u00e4r b\u00e4ttre att du intet lovar, \u00e4n att du g\u00f6r ett l\u00f6fte och icke infriar det.\n5:5 L\u00e5t icke din mun draga skuld \u00f6ver hela din kropp; och s\u00e4g icke inf\u00f6r Guds s\u00e4ndebud att det var ett f\u00f6rhastande. Icke vill du att Gud skall f\u00f6rt\u00f6rnas f\u00f6r ditt tals skull, s\u00e5 att han f\u00f6rd\u00e4rvar sina h\u00e4nders verk?\n5:6 Se, d\u00e4r mycken tankl\u00f6shet och f\u00e5f\u00e4nglighet \u00e4r, d\u00e4r \u00e4r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m\u00e5 du frukta.\n5:7 Om du ser att den fattige f\u00f6rtryckes, och att r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet v\u00e5ldf\u00f6res i landet, s\u00e5 f\u00f6rundra dig icke d\u00e4r\u00f6ver; ty p\u00e5 den h\u00f6ge vaktar en h\u00f6gre, och andra \u00e4nnu h\u00f6gre vakta p\u00e5 dem b\u00e5da.\n5:8 Och vid allt detta \u00e4r det en f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett land att hava en konung som s\u00e5 styr, att marken bliver brukad.\n5:9 Den som s\u00e5 \u00e4lskar penningar bliver icke m\u00e4tt p\u00e5 penningar, och den som \u00e4lskar rikedom har ingen vinning d\u00e4rav. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n5:10 N\u00e4r \u00e4godelarna f\u00f6r\u00f6kas, bliva ock de som \u00e4ta av dem m\u00e5nga; och till vad gagn \u00e4ro de d\u00e5 f\u00f6r \u00e4garen, utom att hans \u00f6gon f\u00e5 se dem?\n5:11 S\u00f6t \u00e4r arbetarens s\u00f6mn, vare sig han har litet eller mycket att \u00e4ta; men den rikes \u00f6verfl\u00f6d tillst\u00e4djer honom icke att sova.\n5:12 Ett bedr\u00f6vligt el\u00e4nde som jag har sett under solen \u00e4r det att hopsparad rikedom kan bliva sin \u00e4gare till skada.\n5:13 Och om rikedomen har g\u00e5tt f\u00f6rlorad f\u00f6r n\u00e5gon genom en olycka, s\u00e5 f\u00e5r hans son, om han har f\u00f6tt en son, alls intet d\u00e4rav.\n5:14 S\u00e5dan som han kom ur sin moders liv m\u00e5ste han sj\u00e4lv \u00e5ter g\u00e5 bort, lika naken som han kom, och f\u00f6r sin m\u00f6da f\u00e5r han alls intet som han kan taga med sig.\n5:15 Ocks\u00e5 det \u00e4r ett bedr\u00f6vligt el\u00e4nde. Om han m\u00e5ste g\u00e5 bort alldeles s\u00e5dan som han kom, vad f\u00f6rm\u00e5n har han d\u00e5 d\u00e4rav att han s\u00e5 m\u00f6dar sig -- f\u00f6r vind?\n5:16 Nej, alla sina livsdagar framlever han i m\u00f6rker; och mycken gr\u00e4melse har han, och pl\u00e5ga och f\u00f6rtret.\n5:17 Se, vad jag har funnit vara b\u00e4st och sk\u00f6nast f\u00f6r m\u00e4nniskan, det \u00e4r att hon \u00e4ter och dricker och g\u00f6r sig goda dagar vid den m\u00f6da som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta \u00e4r den del hon f\u00e5r.\n5:18 Och om Gud \u00e5t n\u00e5gon har givit rikedom och skatter, och d\u00e4rtill f\u00f6runnat honom makt att njuta h\u00e4rav och att g\u00f6ra sig till godo sin del och att vara glad under sin m\u00f6da, s\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 detta en Guds g\u00e5va.\n5:19 Ty man t\u00e4nker d\u00e5 icke s\u00e5 mycket p\u00e5 sina livsdagars g\u00e5ng, n\u00e4r Gud f\u00f6rl\u00e4nar gl\u00e4dje i hj\u00e4rtat.\n6:1 Ett el\u00e4nde som jag har sett under solen, och som kommer tungt \u00f6ver m\u00e4nniskorna \u00e4r det,\n6:2 n\u00e4r Gud \u00e5t n\u00e5gon har givit rikedom och skatter och \u00e4ra, s\u00e5 att denne f\u00f6r sin r\u00e4kning intet saknar av allt det han \u00f6nskar sig, och Gud sedan icke f\u00f6runnar honom makt att sj\u00e4lv njuta d\u00e4rav, utan l\u00e5ter en fr\u00e4mling f\u00e5 njuta d\u00e4rav; detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och en usel pl\u00e5ga.\n6:3 Om en man \u00e4n finge hundra barn och finge leva i m\u00e5nga \u00e5r, ja, om hans livsdagar bleve \u00e4n s\u00e5 m\u00e5nga, men hans sj\u00e4l icke finge njuta sig m\u00e4tt av hans goda, och om han s\u00e5 bleve utan begravning, d\u00e5 s\u00e4ger jag: lyckligare \u00e4n han \u00e4r ett ofullg\u00e5nget foster.\n6:4 Ty s\u00e5som ett f\u00e5f\u00e4ngligt ting har detta kommit till v\u00e4rlden, och i m\u00f6rker g\u00e5r det bort, och i m\u00f6rker h\u00f6ljes dess namn;\n6:5 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett s\u00e5dant har b\u00e4ttre ro \u00e4n han.\n6:6 Ja, om han \u00e4n levde i tv\u00e5 g\u00e5nger tusen \u00e5r utan att f\u00e5 njuta n\u00e5got gott -- g\u00e5 icke \u00e4nd\u00e5 alla till samma m\u00e5l?\n6:7 All m\u00e4nniskans m\u00f6da \u00e4r f\u00f6r hennes mun, och likv\u00e4l bliver hennes hunger icke m\u00e4ttad.\n6:8 Ty vad f\u00f6rm\u00e5n har den vise framf\u00f6r d\u00e5ren? Vad b\u00e5tar det den fattige, om han f\u00f6rst\u00e5r att skicka sig inf\u00f6r de levande?\n6:9 B\u00e4ttre \u00e4r att se n\u00e5got f\u00f6r \u00f6gonen \u00e4n att fara efter n\u00e5got med beg\u00e4ret. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och ett jagande efter vind.\n6:10 Vad som \u00e4r, det var redan f\u00f6rut n\u00e4mnt vid namn; f\u00f6rutbest\u00e4mt var vad en m\u00e4nniska skulle bliva. Och hon kan icke g\u00e5 till r\u00e4tta med honom som \u00e4r m\u00e4ktigare \u00e4n hon sj\u00e4lv.\n6:11 Ty om man ock ordar \u00e4n s\u00e5 mycket och d\u00e4rmed f\u00f6r\u00f6kar f\u00e5f\u00e4ngligheten, vad f\u00f6rm\u00e5n har man d\u00e4rav?\n7:1 Ty vem vet vad gott som skall h\u00e4nda en m\u00e4nniska i livet, under de f\u00e5f\u00e4ngliga livsdagar som hon f\u00e5r framleva, lik en skugga? Och vem kan s\u00e4ga en m\u00e4nniska vad som efter henne skall ske under solen?\n7:2 B\u00e4ttre \u00e4r gott namn \u00e4n god salva, och b\u00e4ttre \u00e4r d\u00f6dens dag \u00e4n f\u00f6delsedagen.\n7:3 B\u00e4ttre \u00e4n att g\u00e5 i g\u00e4stabudshus \u00e4r det att g\u00e5 i sorgehus; ty d\u00e4r \u00e4r \u00e4nden f\u00f6r alla m\u00e4nniskor, och den efterlevande m\u00e5 l\u00e4gga det p\u00e5 hj\u00e4rtat.\n7:4 B\u00e4ttre \u00e4r gr\u00e4melse \u00e4n l\u00f6je, ty av det som g\u00f6r ansiktet sorgset far hj\u00e4rtat v\u00e4l.\n7:5 De visas hj\u00e4rtan \u00e4ro i sorgehus, och d\u00e5rarnas hj\u00e4rtan i hus d\u00e4r man gl\u00e4des.\n7:6 B\u00e4ttre \u00e4r att h\u00f6ra f\u00f6rebr\u00e5elser av en vis man \u00e4n att f\u00e5 h\u00f6ra s\u00e5ng av d\u00e5rar.\n7:7 Ty s\u00e5som sprakandet av t\u00f6rne under grytan, s\u00e5 \u00e4r d\u00e5rarnas l\u00f6je. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n7:8 Ty vinningslystnad g\u00f6r den vise till en d\u00e5re, och mutor f\u00f6rd\u00e4rva hj\u00e4rtat.\n7:9 B\u00e4ttre \u00e4r slutet p\u00e5 en sak \u00e4n dess begynnelse; b\u00e4ttre \u00e4r en t\u00e5lmodig man \u00e4n en h\u00f6gmodig.\n7:10 Var icke f\u00f6r hastig i ditt sinne till att gr\u00e4ma dig, ty gr\u00e4melse bor i d\u00e5rars br\u00f6st.\n7:11 Sp\u00f6rj icke: \u00bbVarav kommer det att forna dagar voro b\u00e4ttre \u00e4n v\u00e5ra?\u00bb Ty icke av vishet kan du fr\u00e5ga s\u00e5.\n7:12 J\u00e4mgod med arvgods \u00e4r vishet, ja, hon \u00e4r f\u00f6rmer i v\u00e4rde f\u00f6r dom som se solen.\n7:13 Ty under vishetens besk\u00e4rm \u00e4r man s\u00e5som under penningens besk\u00e4rm, men den f\u00f6rst\u00e5ndiges f\u00f6rm\u00e5n \u00e4r att visheten beh\u00e5ller sin \u00e4gare vid liv.\n7:14 Se p\u00e5 Guds verk; vem kan g\u00f6ra rakt vad han har gjort krokigt?\n7:15 Var allts\u00e5 vid gott mod under den goda dagen, och bet\u00e4nk under den onda dagen att Gud har gjort denna s\u00e5v\u00e4l som den andra, f\u00f6r att m\u00e4nniskan icke skall kunna utfinna n\u00e5got om det som skall ske, n\u00e4r hon \u00e4r borta.\n7:16 Det ena som det andra har jag sett under mina f\u00e5f\u00e4ngliga dagar: m\u00e5ngen r\u00e4ttf\u00e4rdig som har f\u00f6rg\u00e5tts i sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och m\u00e5ngen or\u00e4ttf\u00e4rdig som l\u00e4nge har f\u00e5tt leva i sin ondska.\n7:17 Var icke alltf\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och var icke alltf\u00f6r mycket vis; icke vill du f\u00f6rd\u00e4rva dig sj\u00e4lv?\n7:18 Var icke alltf\u00f6r or\u00e4ttf\u00e4rdig, och var icke en d\u00e5re; icke vill du d\u00f6 i f\u00f6rtid?\n7:19 Det \u00e4r b\u00e4st att du h\u00e5ller fast vid det ena, utan att \u00e4nd\u00e5 sl\u00e4ppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utv\u00e4g ur allt detta.\n7:20 Visheten g\u00f6r den vise starkare \u00e4n tio v\u00e4ldiga i staden.\n7:21 Ty ingen m\u00e4nniska \u00e4r s\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdig p\u00e5 jorden, att hon g\u00f6r vad gott \u00e4r och icke beg\u00e5r n\u00e5gon synd.\n7:22 Akta icke heller p\u00e5 alla ord som man talar, eljest kunde du f\u00e5 h\u00f6ra din egen tj\u00e4nare uttala f\u00f6rbannelser \u00f6ver dig.\n7:23 Ditt hj\u00e4rta vet ju att du sj\u00e4lv m\u00e5ngen g\u00e5ng har uttalat f\u00f6rbannelser \u00f6ver andra.\n7:24 Detta allt har jag f\u00f6rs\u00f6kt att utr\u00f6na genom vishet. Jag sade: \u00bbJag vill bliva vis\u00bb, men visheten f\u00f6rblev fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig.\n7:25 Ja, tingens v\u00e4sen ligger i fj\u00e4rran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?\n7:26 N\u00e4r jag v\u00e4nde mig med mitt hj\u00e4rta till att eftersinna och begrunda, och till att s\u00f6ka visheten och det som \u00e4r huvudsumman, och till att f\u00f6rst\u00e5 ogudaktigheten i dess d\u00e5rskap och d\u00e5raktigheten i dess of\u00f6rnuft,\n7:27 d\u00e5 fann jag n\u00e5got som var bittrare \u00e4n d\u00f6den: kvinnan, hon som sj\u00e4lv \u00e4r ett n\u00e4t, och har ett hj\u00e4rta som \u00e4r en snara, och armar som \u00e4ro bojor. Den som t\u00e4ckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes f\u00e5nge.\n7:28 Se, detta fann jag, s\u00e4ger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra f\u00f6r att komma till huvudsumman.\n7:29 N\u00e5got gives, som min sj\u00e4l best\u00e4ndigt har s\u00f6kt, men som jag icke har funnit: v\u00e4l har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.\n7:30 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort m\u00e4nniskorna s\u00e5dana de borde vara, men sj\u00e4lva t\u00e4nka de ut m\u00e5ngahanda funder.\n8:1 Vem \u00e4r lik den vise, och vem f\u00f6rst\u00e5r att s\u00e5 uttyda en sak? Visheten g\u00f6r m\u00e4nniskans ansikte ljust, genom den f\u00f6rvandlas det r\u00e5a i hennes uppsyn.\n8:2 Jag s\u00e4ger er: Akta p\u00e5 konungens bud, ja, g\u00f6r det f\u00f6r den eds skull som du har svurit vid Gud.\n8:3 F\u00f6rhasta dig icke att \u00f6vergiva honom, inl\u00e5t dig ej p\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r ont; han kan ju g\u00f6ra allt vad han vill.\n8:4 Ty en konungs ord \u00e4r m\u00e4ktigt, och vem kan s\u00e4ga till honom: \u00bbVad g\u00f6r du?\u00bb\n8:5 Den som h\u00e5ller budet skall icke veta av n\u00e5got ont; och tid och s\u00e4tt skall den vises hj\u00e4rta l\u00e4ra k\u00e4nna.\n8:6 Ty vart f\u00f6retag har sin tid och sitt s\u00e4tt, och en m\u00e4nniskas ondska kommer tungt \u00f6ver henne.\n8:7 Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan s\u00e4ga henne huru n\u00e5got kommer att ske?\n8:8 Ingen m\u00e4nniska har makt \u00f6ver vinden, till att hejda den, ej heller har n\u00e5gon makt \u00f6ver d\u00f6dens dag, ej heller finnes undflykt i krig; s\u00e5 kan ogudaktigheten icke r\u00e4dda sin man.\n8:9 Allt detta s\u00e5g jag, n\u00e4r jag gav akt p\u00e5 allt vad som h\u00e4nder under solen, i en tid d\u00e5 den ena m\u00e4nniskan har makt \u00f6ver den andra, henne till olycka.\n8:10 Ock likaledes s\u00e5g jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och g\u00e5 till vila, under det att s\u00e5dana som hade gjort vad r\u00e4tt var m\u00e5ste draga bort ifr\u00e5n den Heliges boning och blevo f\u00f6rg\u00e4tna i staden. Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n8:11 D\u00e4rf\u00f6r att dom icke strax g\u00e5r \u00f6ver vad ont som g\u00f6res, f\u00e5 m\u00e4nniskors barn dristighet att g\u00f6ra det ont \u00e4r,\n8:12 eftersom syndaren hundra g\u00e5nger kan g\u00f6ra vad ont \u00e4r och likv\u00e4l f\u00e5r l\u00e4nge leva. Dock vet jag ju att det skall g\u00e5 de gudfruktiga v\u00e4l, d\u00e4rf\u00f6r att de frukta Gud,\n8:13 men att det icke skall g\u00e5 den ogudaktige v\u00e4l, och att hans dagar icke skola f\u00f6rl\u00e4ngas, s\u00e5som skuggan f\u00f6rl\u00e4nges, eftersom han icke fruktar Gud.\n8:14 En f\u00e5f\u00e4nglighet som h\u00e4nder h\u00e4r p\u00e5 jorden \u00e4r det att r\u00e4ttf\u00e4rdiga finnas, vilka det g\u00e5r s\u00e5som hade de gjort de ogudaktigas g\u00e4rningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det g\u00e5r s\u00e5som hade de gjort de r\u00e4ttf\u00e4rdigas g\u00e4rningar. Jag sade: Ocks\u00e5 detta \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n8:15 S\u00e5 prisade jag d\u00e5 gl\u00e4djen och fann att intet \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r m\u00e4nniskan under solen, \u00e4n att hon \u00e4ter ock dricker och \u00e4r glad, s\u00e5 att detta f\u00e5r f\u00f6lja henne vid hennes m\u00f6da, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.\n8:16 N\u00e4r jag v\u00e4nde mitt hj\u00e4rta till att f\u00f6rst\u00e5 vishet, och till att betrakta det besv\u00e4r som man g\u00f6r sig p\u00e5 jorden utan att f\u00e5 s\u00f6mn i sina \u00f6gon, varken dag eller natt,\n8:17 d\u00e5 ins\u00e5g jag att det \u00e4r s\u00e5 med alla Guds verk, att m\u00e4nniskan icke f\u00f6rm\u00e5r fatta vad som h\u00e4nder under solen; ty huru mycket en m\u00e4nniska \u00e4n m\u00f6dar sig f\u00f6r att utforska det, fattar hon det \u00e4nd\u00e5 icke. Och om n\u00e5gon vis man t\u00e4nker att han skall kunna f\u00f6rst\u00e5 det, s\u00e5 kommer han \u00e4nd\u00e5 icke att kunna fatta det.\n9:1 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har s\u00f6kt pr\u00f6va allt detta, huru de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och de visa och deras verk \u00e4ro i Guds v\u00e5ld. Varken om k\u00e4rlek eller hat kan en m\u00e4nniska veta n\u00e5got f\u00f6rut; allt kan f\u00f6rest\u00e5 henne.\n9:2 Ja, allt kan vederfaras alla; det g\u00e5r den r\u00e4ttf\u00e4rdige s\u00e5som den ogudaktige, den gode och rene s\u00e5som den orene, den som offrar s\u00e5som den vilken icke offrar; den gode r\u00e4knas lika med syndaren, den som sv\u00e4r bliver lik den som har f\u00f6rsyn f\u00f6r att sv\u00e4rja.\n9:3 Ett el\u00e4nde vid allt som h\u00e4nder under solen \u00e4r detta, att det g\u00e5r alla lika. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4ro ock m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan fulla med ondska, och of\u00f6rnuft \u00e4r i deras hj\u00e4rtan, s\u00e5 l\u00e4nge de leva; och sedan m\u00e5ste de ned bland de d\u00f6da.\n9:4 F\u00f6r den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju \u00e4nnu n\u00e5got att hoppas; ty b\u00e4ttre \u00e4r att vara en levande hund \u00e4n ett d\u00f6tt lejon.\n9:5 Och v\u00e4l veta de som leva att de m\u00e5ste d\u00f6, men de d\u00f6da vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att v\u00e4nta, utan deras \u00e5minnelse \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ten.\n9:6 B\u00e5de deras k\u00e4rlek och deras hat och deras avund hava redan n\u00e5tt sin \u00e4nde, och aldrig n\u00e5gonsin f\u00e5 de mer n\u00e5gon del i vad som h\u00e4nder under solen.\n9:7 V\u00e4lan, s\u00e5 \u00e4t d\u00e5 ditt br\u00f6d med gl\u00e4dje, och drick ditt vin med glatt hj\u00e4rta, ty Gud har redan i f\u00f6rv\u00e4g givit sitt bifall till vad du g\u00f6r.\n9:8 L\u00e5t dina kl\u00e4der alltid vara vita, och l\u00e5t aldrig olja fattas p\u00e5 ditt huvud.\n9:9 Njut livet med n\u00e5gon kvinna som du \u00e4lskar, s\u00e5 l\u00e4nge de f\u00e5f\u00e4ngliga livsdagar vara, som f\u00f6rl\u00e4nas dig under solen, ja, under alla dina f\u00e5f\u00e4ngliga dagar; ty detta \u00e4r den del du f\u00e5r i livet vid den m\u00f6da som du g\u00f6r dig under solen.\n9:10 Allt vad du f\u00f6rm\u00e5r utr\u00e4tta med din kraft m\u00e5 du s\u00f6ka utr\u00e4tta; ty i d\u00f6dsriket, dit du g\u00e5r, kan man icke verka eller t\u00e4nka, d\u00e4r finnes ingen insikt eller vishet.\n9:11 Ytterligare s\u00e5g jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i l\u00f6pandet, icke av hj\u00e4ltarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de f\u00e5 sitt br\u00f6d, icke av de kloka vad rikedom de f\u00f6rv\u00e4rva, eller av de f\u00f6rst\u00e5ndiga vad ynnest de vinna, utan att allt f\u00f6r dem beror av tid och l\u00e4genhet.\n9:12 Ty m\u00e4nniskan k\u00e4nner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka f\u00e5ngas i olycksn\u00e4tet, eller f\u00e5glarna, vilka fastna i snaran. S\u00e5som dessa, s\u00e5 sn\u00e4rjas ock m\u00e4nniskornas barn p\u00e5 olyckans tid, n\u00e4r of\u00e4rd pl\u00f6tsligt faller \u00f6ver dem.\n9:13 Ocks\u00e5 detta s\u00e5g jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:\n9:14 Det fanns en liten stad med f\u00e5 inv\u00e5nare, och mot den kom en stor konung och bel\u00e4grade den och byggde stora b\u00e5lverk mot den.\n9:15 Men d\u00e4rinne fanns en fattig man som var vis; och denne r\u00e4ddade staden genom sin vishet. Dock, sedan t\u00e4nkte ingen m\u00e4nniska p\u00e5 denne fattige man.\n9:16 D\u00e5 sade jag: V\u00e4l \u00e4r vishet b\u00e4ttre \u00e4n styrka, men den fattiges vishet bliver icke f\u00f6raktad, och hans ord varda icke h\u00f6rda.\n9:17 De vises ord, om de ock h\u00f6ras helt stilla, \u00e4ro f\u00f6rmer \u00e4n allt ropande av en d\u00e5rarnas \u00f6verste.\n9:18 B\u00e4ttre \u00e4r vishet \u00e4n krigsredskap; ty en enda som felar kan f\u00f6rd\u00e4rva mycket gott.\n10:1 Giftflugor v\u00e5lla stank och j\u00e4sning i salvoberedarens salva; s\u00e5 uppv\u00e4ger ett grand av d\u00e5rskap b\u00e5de vishet och \u00e4ra.\n10:2 Den vise har sitt hj\u00e4rta \u00e5t h\u00f6ger, men d\u00e5ren har sitt hj\u00e4rta \u00e5t v\u00e4nster.\n10:3 Ja, varhelst d\u00e5ren g\u00e5r kommer hans f\u00f6rst\u00e5nd till korta, och till alla s\u00e4ger han ifr\u00e5n, att han \u00e4r en d\u00e5re.\n10:4 Om hos en furste vrede uppst\u00e5r mot dig, s\u00e5 h\u00e5ll dig dock stilla, ty saktmod g\u00f6r stora synder ogjorda.\n10:5 Ett el\u00e4nde gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:\n10:6 att d\u00e5rskap s\u00e4ttes p\u00e5 h\u00f6ga platser, medan f\u00f6rn\u00e4mliga m\u00e4n f\u00e5 sitta i f\u00f6rnedring.\n10:7 Jag har sett tr\u00e4lar f\u00e4rdas till h\u00e4st och h\u00f6vdingar f\u00e5 g\u00e5 till fots s\u00e5som tr\u00e4lar.\n10:8 Den som gr\u00e4ver en grop, han faller sj\u00e4lv d\u00e4ri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.\n10:9 Den som v\u00e4ltrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara d\u00e4rvid.\n10:10 Om man icke slipar eggen, n\u00e4r ett j\u00e4rn har blivit sl\u00f6tt, s\u00e5 m\u00e5ste man anstr\u00e4nga krafterna dess mer; och vishet \u00e4r att g\u00f6ra allt p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt.\n10:11 Om ormen f\u00e5r stinga, innan han har blivit tjusad, s\u00e5 har besv\u00e4rjaren intet gagn av sin konst.\n10:12 Med sin muns ord f\u00f6rv\u00e4rvar den vise ynnest, men d\u00e5rens l\u00e4ppar f\u00f6rd\u00e4rva honom sj\u00e4lv.\n10:13 Begynnelsen p\u00e5 hans muns ord \u00e4r d\u00e5rskap, och \u00e4nden p\u00e5 hans tal \u00e4r uselt of\u00f6rnuft.\n10:14 Och d\u00e5ren \u00e4r rik p\u00e5 ord; dock vet ingen m\u00e4nniska vad som skall ske; vem kan s\u00e4ga en m\u00e4nniska vad som efter henne skall ske?\n10:15 D\u00e5rens m\u00f6da bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.\n10:16 Ve dig, du land vars konung \u00e4r ett barn, och vars furstar h\u00e5lla m\u00e5ltid redan p\u00e5 morgonen!\n10:17 V\u00e4l dig, du land vars konung \u00e4r en \u00e4dling, och vars furstar h\u00e5lla m\u00e5ltid i tillb\u00f6rlig tid, med m\u00e5ttlighet, och icke f\u00f6r att \u00f6verlasta sig!\n10:18 Genom l\u00e4ttja f\u00f6rfalla husets bj\u00e4lkar, och genom f\u00f6rsumlighet dryper det in i huset.\n10:19 Till sin f\u00f6rlustelse h\u00e5ller man g\u00e4stabud, och vinet g\u00f6r livet glatt; men penningen \u00e4r det som f\u00f6rl\u00e4nar alltsammans.\n10:20 Uttala ej ens i din tanke f\u00f6rbannelser \u00f6ver en konung, och ej ens i din sovkammare f\u00f6rbannelser \u00f6ver en rik man; ty himmelens f\u00e5glar b\u00f6ra fram ditt tal, och de bevingade f\u00f6rkunna vad du har sagt.\n11:1 S\u00e4nd ditt br\u00f6d \u00f6ver vattnet, ty i tidens l\u00e4ngd f\u00e5r du det tillbaka.\n11:2 Dela vad du har i sju delar, ja, i \u00e5tta, ty du vet icke vilken olycka som kan g\u00e5 \u00f6ver landet.\n11:3 Om molnen \u00e4ro fulla av regn, s\u00e5 t\u00f6mma de ut det p\u00e5 jorden; och om ett tr\u00e4d faller omkull, det m\u00e5 falla mot s\u00f6der eller mot norr, s\u00e5 ligger det p\u00e5 den plats d\u00e4r det har fallit.\n11:4 En vindspejare f\u00e5r aldrig s\u00e5, och en molnspanare f\u00e5r aldrig sk\u00f6rda.\n11:5 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet f\u00f6rst\u00e5r du Guds verk, hans som verkar alltsammans.\n11:6 S\u00e5 ut om morgonen din s\u00e4d, och underl\u00e5t det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som \u00e4r gagneligast, eller om det ena j\u00e4mte det andra \u00e4r b\u00e4st.\n11:7 Och ljuset \u00e4r ljuvligt, och det \u00e4r gott f\u00f6r \u00f6gonen att f\u00e5 se solen.\n11:8 Ja, om en m\u00e4nniska f\u00e5r leva \u00e4n s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r, s\u00e5 m\u00e5 hon vara glad under dem alla, men bet\u00e4nka, att eftersom m\u00f6rkrets dagar bliva s\u00e5 m\u00e5nga, \u00e4r \u00e4nd\u00e5 allt som h\u00e4nder f\u00e5f\u00e4nglighet.\n11:9 Gl\u00e4d dig, du yngling, din ungdom, och l\u00e5t ditt hj\u00e4rta unna dig fr\u00f6jd i din ungdomstid; ja, vandra de v\u00e4gar ditt hj\u00e4rta lyster och s\u00e5, som det behagar dina \u00f6gon. Men vet att Gud f\u00f6r allt detta skall draga dig till doms.\n11:10 Ja, l\u00e5t gr\u00e4melse vika ur ditt hj\u00e4rta, och h\u00e5ll pl\u00e5ga borta fr\u00e5n din kropp. Ty ungdom och blomstring \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n12:1 S\u00e5 t\u00e4nk d\u00e5 p\u00e5 din Skapare i din ungdomstid, f\u00f6rr\u00e4n de onda dagarna komma och de \u00e5r nalkas, om vilka du skall s\u00e4ga: \u00bbJag finner icke behag i dem\u00bb;\n12:2 Ja, f\u00f6rr\u00e4n solen bliver f\u00f6rm\u00f6rkad, och dagsljuset och m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna; f\u00f6re den \u00e5lder d\u00e5 molnen komma igen efter regnet,\n12:3 den tid d\u00e5 v\u00e4ktarna i huset darra och de starka m\u00e4nnen kr\u00f6ka sig; d\u00e5 malerskorna sitta f\u00e5f\u00e4nga, s\u00e5 f\u00e5 som de nu hava blivit, och sk\u00e5derskorna hava det m\u00f6rkt i sina f\u00f6nster;\n12:4 d\u00e5 d\u00f6rrarna \u00e5t gatan st\u00e4ngas till, medan ljudet fr\u00e5n kvarnen f\u00f6rsvagas; d\u00e5 man st\u00e5r upp, n\u00e4r f\u00e5geln begynner kvittra, och alla s\u00e5ngens t\u00e4rnor s\u00e4nka r\u00f6sten;\n12:5 d\u00e5 man fruktar f\u00f6r var backe och f\u00f6rskr\u00e4ckelser bo p\u00e5 v\u00e4garna; d\u00e5 mandeltr\u00e4det blommar och gr\u00e4shoppan sl\u00e4par sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu d\u00e5 m\u00e4nniskan skall fara till sin eviga boning och gr\u00e5tarna redan g\u00e5 och v\u00e4nta p\u00e5 gatan;\n12:6 ja, f\u00f6rr\u00e4n silversn\u00f6ret ryckes bort och den gyllene sk\u00e5len sl\u00e5s s\u00f6nder, och f\u00f6rr\u00e4n \u00e4mbaret vid k\u00e4llan krossas och hjulet sl\u00e5s s\u00f6nder och faller i brunnen\n12:7 och stoftet v\u00e4nder \u00e5ter till jorden, varifr\u00e5n det har kommit, och anden v\u00e4nder \u00e5ter till Gud, som har givit den.\n12:8 F\u00e5f\u00e4ngligheters f\u00e5f\u00e4nglighet! s\u00e4ger Predikaren. Allt \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet! ----\n12:9 F\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r att s\u00e4ga att Predikaren var en vis man, som ocks\u00e5 annars l\u00e4rde folket insikt och \u00f6verv\u00e4gde och rannsakade; m\u00e5nga ordspr\u00e5k f\u00f6rfattade han.\n12:10 Predikaren s\u00f6kte efter att finna v\u00e4lbehagliga ord, s\u00e5dant som med r\u00e4tt kunde skrivas, och s\u00e5dant som med sanning kunde s\u00e4gas.\n12:11 De visas ord \u00e4ro s\u00e5som uddar, och lika indrivna spikar \u00e4ro deras t\u00e4nkespr\u00e5k. De \u00e4ro g\u00e5vor fr\u00e5n en och samma Herde.\n12:12 Och f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r utom detta att s\u00e4ga: Min son, l\u00e5t varna dig! Ingen \u00e4nde \u00e4r p\u00e5 det myckna bokskrivandet, och mycket studerande g\u00f6r kroppen tr\u00f6tt.\n12:13 \u00c4nden p\u00e5 talet, om vi vilja h\u00f6ra huvudsumman, \u00e4r detta: Frukta Gud och h\u00e5ll hans bud, ty det h\u00f6r alla m\u00e4nniskor till.\n12:14 Ty Gud skall draga alla g\u00e4rningar till doms, n\u00e4r han d\u00f6mer allt vad f\u00f6rborgat \u00e4r, evad det \u00e4r gott eller ont.","title":"Swedish Bible: Ecclesiastes","type":"page"}