{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/est.htm","path":"bib/wb/swe/est.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/est.htm","text":"1:1 I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade fr\u00e5n Indien \u00e4nda till Etiopien, \u00f6ver ett hundra tjugusju h\u00f6vdingd\u00f6men --\n1:2 under den tiden, medan konung Ahasveros satt p\u00e5 konungatronen i Susans borg, tilldrog sig f\u00f6ljande.\n1:3 I sitt tredje regerings\u00e5r gjorde han ett g\u00e4stabud f\u00f6r alla sina furstar och tj\u00e4nare, varvid Persiens och Mediens h\u00e4rf\u00f6rare och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n och furstarna i h\u00f6vdingd\u00f6mena voro samlade inf\u00f6r honom.\n1:4 Och han l\u00e4t dem under m\u00e5nga dagar se sin konungsliga h\u00e4rlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra \u00e5ttio dagar.\n1:5 Och n\u00e4r dessa dagar hade g\u00e5tt till \u00e4nda, gjorde konungen ett sju dagars g\u00e4stabud f\u00f6r allt det folk som fanns i Susans borg, b\u00e5de stora och sm\u00e5, i den inh\u00e4gnade tr\u00e4dg\u00e5rd som h\u00f6rde till konungapalatset.\n1:6 D\u00e4r h\u00e4ngde tapeter av linne, bomull och m\u00f6rkbl\u00e5tt tyg, uppsatta med vita och purpurr\u00f6da sn\u00f6ren i ringar av silver och p\u00e5 pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo p\u00e5 ett golv som var inlagt med gr\u00f6n och vit marmor och med p\u00e4rlgl\u00e4nsande och svart sten.\n1:7 Och dryckerna sattes fram i gyllene k\u00e4rl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, s\u00e5som det h\u00f6vdes hos en konung.\n1:8 Och n\u00e4r man drack, g\u00e4llde den lagen att intet tv\u00e5ng skulle r\u00e5da; ty konungen hade befallt alla sina hovm\u00e4stare att de skulle r\u00e4tta sig efter vars och ens \u00f6nskan.\n1:9 Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett g\u00e4stabud f\u00f6r kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.\n1:10 N\u00e4r d\u00e5 p\u00e5 sjunde dagen konungens hj\u00e4rta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovm\u00e4n som gjorde tj\u00e4nst hos konung Ahasveros,\n1:11 att de skulle f\u00f6ra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inf\u00f6r konungen, f\u00f6r att han skulle l\u00e5ta folken och furstarna se hennes sk\u00f6nhet, ty hon var fager att sk\u00e5da.\n1:12 Men drottning Vasti ville icke komma, fast\u00e4n konungen befallde henne det genom hovm\u00e4nnen. D\u00e5 blev konungen mycket f\u00f6rt\u00f6rnad. och hans vrede uppt\u00e4ndes.\n1:13 Och konungen fr\u00e5gade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens \u00e4renden pl\u00e4gade s\u00e5 l\u00e4ggas fram f\u00f6r alla i lag och r\u00e4tt kunniga;\n1:14 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens n\u00e4rmaste m\u00e4n och innehade fr\u00e4msta platsen i riket); han fr\u00e5gade:\n1:15 \u00bbVad skall man efter lag g\u00f6ra med drottning Vasti, d\u00e5 hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovm\u00e4nnen?\u00bb\n1:16 Memukan svarade inf\u00f6r konungen och furstarna: \u00bbIcke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' h\u00f6vdingd\u00f6men.\n1:17 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de f\u00f6rakta sina m\u00e4n, d\u00e5 de ju kunna s\u00e4ga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle f\u00f6ra drottning Vasti inf\u00f6r honom, men hon kom icke.'\n1:18 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra vad drottningen har gjort, \u00e5beropa detta inf\u00f6r alla konungens furstar, och d\u00e4rav skall komma f\u00f6rakt och f\u00f6rtret mer \u00e4n nog.\n1:19 Om det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, m\u00e5 han d\u00e4rf\u00f6r l\u00e5ta en kunglig befallning utg\u00e5 -- och m\u00e5 denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, s\u00e5 att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer skall f\u00e5 komma inf\u00f6r konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga v\u00e4rdighet give konungen \u00e5t en annan, som \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n hon.\n1:20 N\u00e4r s\u00e5 den f\u00f6rordning som konungen utf\u00e4rdar bliver kunnig i hela hans rike, s\u00e5 stort det \u00e4r, d\u00e5 skola alla kvinnor giva sina m\u00e4n tillb\u00f6rlig \u00e4ra, b\u00e5de stora och sm\u00e5.\u00bb\n1:21 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde s\u00e5som Memukan hade sagt.\n1:22 Skrivelser blevo s\u00e4nda till alla konungens h\u00f6vdingd\u00f6men, till vart h\u00f6vdingd\u00f6me med dess skrift och till vart folk p\u00e5 dess tungom\u00e5l, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungom\u00e5l.\n2:1 Efter en tids f\u00f6rlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, t\u00e4nkte han \u00e5ter p\u00e5 Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne.\n2:2 D\u00e5 sade konungens m\u00e4n som betj\u00e4nade honom: \u00bbM\u00e5 man f\u00f6r konungens r\u00e4kning s\u00f6ka upp unga och fagra jungfrur,\n2:3 och m\u00e5 konungen i sitt rikes alla h\u00f6vdingd\u00f6men f\u00f6rordna vissa m\u00e4n som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och \u00f6verl\u00e4mna dem \u00e5t konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad n\u00f6digt \u00e4r till deras beredelse.\n2:4 Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis st\u00e4lle.\u00bb Detta tal behagade konungen, och han gjorde s\u00e5.\n2:5 I Susans borg fanns d\u00e5 en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;\n2:6 denne hade blivit bortf\u00f6rd fr\u00e5n Jerusalem med de f\u00e5ngar som f\u00f6rdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, n\u00e4r denne f\u00f6rdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.\n2:7 Han var fosterfader \u00e5t Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med sk\u00f6n gestalt, fager att sk\u00e5da; och efter hennes faders och moders d\u00f6d hade Mordokai upptagit henne s\u00e5som sin egen dotter.\n2:8 D\u00e5 nu konungens befallning och p\u00e5bud blev kunnigt, och m\u00e5nga unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och \u00f6verl\u00e4mnades \u00e5t Hegai, blev ock Ester h\u00e4mtad till konungshuset och \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t kvinnovaktaren Hegai.\n2:9 Och flickan behagade honom och fann n\u00e5d inf\u00f6r honom; d\u00e4rf\u00f6r skyndade han att giva henne vad n\u00f6digt var till hennes beredelse, s\u00e5 ock den kost hon skulle hava, \u00e4vensom att giva henne fr\u00e5n konungshuset de sju t\u00e4rnor som uts\u00e5gos \u00e5t henne. Och han l\u00e4t henne med sina t\u00e4rnor flytta in i den b\u00e4sta delen av fruhuset.\n2:10 Men om sitt folk och sin sl\u00e4kt hade Ester icke yppat n\u00e5got, ty Mordokai hade f\u00f6rbjudit henne att yppa n\u00e5got d\u00e4rom.\n2:11 Och Mordokai gick var dag fram och \u00e5ter utanf\u00f6r g\u00e5rden till fruhuset, f\u00f6r att f\u00e5 veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.\n2:12 Nu var det s\u00e5, att n\u00e4r ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att g\u00e5 in till konung Ahasveros, sedan med henne hade f\u00f6rfarits i tolv m\u00e5nader s\u00e5som det var p\u00e5bjudet om kvinnorna (s\u00e5 l\u00e5ng tid \u00e5tgick n\u00e4mligen till att bereda dem: sex m\u00e5nader med myrraolja och sex m\u00e5nader med v\u00e4lluktande kryddor och annat som var n\u00f6digt till kvinnornas beredelse),\n2:13 n\u00e4r allts\u00e5 en kvinna gick in till konungen, d\u00e5 fick hon taga med sig ifr\u00e5n fruhuset till konungshuset allt vad hon beg\u00e4rde.\n2:14 Och sedan hon om aftonen hade g\u00e5tt ditin, skulle hon om morgonen, n\u00e4r hon gick tillbaka, g\u00e5 in i det andra fruhuset och \u00f6verl\u00e4mnas \u00e5t konungens hovman Saasgas, som hade vakten \u00f6ver bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit s\u00e5dant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.\n2:15 D\u00e5 nu ordningen att g\u00e5 in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, beg\u00e4rde hon intet annat \u00e4n det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, r\u00e5dde henne till. Och Ester fann n\u00e5d f\u00f6r allas \u00f6gon, som s\u00e5go henne.\n2:16 Ester blev h\u00e4mtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Tebet, i hans sjunde regerings\u00e5r.\n2:17 Och Ester blev konungen k\u00e4rare \u00e4n alla de andra kvinnorna, och hon fann n\u00e5d och ynnest inf\u00f6r honom mer \u00e4n alla de andra jungfrurna, s\u00e5 att han satte en kunglig krona p\u00e5 hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis st\u00e4lle.\n2:18 Och konungen gjorde ett stort g\u00e4stabud f\u00f6r alla sina furstar och tj\u00e4nare, ett g\u00e4stabud till Esters \u00e4ra; och han beviljade skattelindring \u00e5t sina h\u00f6vdingd\u00f6men och delade ut sk\u00e4nker, s\u00e5som det h\u00f6vdes en konung.\n2:19 N\u00e4r sedermera jungfrur f\u00f6r andra g\u00e5ngen samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port\n2:20 (men Ester hade, s\u00e5som Mordokai bj\u00f6d henne, icke yppat n\u00e5got om sin sl\u00e4kt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom n\u00e4r hon var under hans v\u00e5rd),\n2:21 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, tv\u00e5 av de hovm\u00e4n hos konungen, som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln, f\u00f6rbittrade p\u00e5 konung Ahasveros och s\u00f6kte tillf\u00e4lle att b\u00e4ra hand p\u00e5 honom.\n2:22 H\u00e4rom fick Mordokai kunskap, och han ber\u00e4ttade det f\u00f6r drottning Ester; d\u00e4refter omtalade Ester det f\u00f6r konungen p\u00e5 Mordokais v\u00e4gnar.\n2:23 Saken blev nu unders\u00f6kt och s\u00e5 befunnen; och de blevo b\u00e5da upph\u00e4ngda p\u00e5 tr\u00e4. Och detta upptecknades i kr\u00f6nikan, f\u00f6r konungen.\n3:1 En tid h\u00e4refter upph\u00f6jde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till h\u00f6g v\u00e4rdighet och gav honom fr\u00e4msta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.\n3:2 Och alla konungens tj\u00e4nare som voro i konungens port b\u00f6jde kn\u00e4 och f\u00f6llo ned f\u00f6r Haman, ty s\u00e5 hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai b\u00f6jde icke kn\u00e4 och f\u00f6ll icke ned f\u00f6r honom.\n3:3 D\u00e5 sade konungens tj\u00e4nare som voro i konungens port till Mordokai: \u00bbVarf\u00f6r \u00f6vertr\u00e4der du konungens bud?\u00bb\n3:4 Och n\u00e4r de dag efter dag hade sagt s\u00e5 till honom, utan att han lyssnade till dem, ber\u00e4ttade de det f\u00f6r Haman, f\u00f6r att se om Mordokais f\u00f6rklaring skulle f\u00e5 g\u00e4lla: ty han hade ber\u00e4ttat f\u00f6r dem att han var en jude.\n3:5 N\u00e4r nu Haman s\u00e5g att Mordokai icke b\u00f6jde kn\u00e4 eller f\u00f6ll ned f\u00f6r honom, uppfylldes han med vrede.\n3:6 Men det syntes honom f\u00f6r ringa att b\u00e4ra hand allenast p\u00e5 Mordokai, sedan man ber\u00e4ttat f\u00f6r honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman s\u00f6kte tillf\u00e4lle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, d\u00e4rf\u00f6r att de voro Mordokais landsm\u00e4n.\n3:7 I f\u00f6rsta m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Nisan, i Ahasveros' tolfte regerings\u00e5r, kastades pur, det \u00e4r lott, inf\u00f6r Haman om var s\u00e4rskild dag och var s\u00e4rskild m\u00e5nad intill tolfte m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Adar.\n3:8 Och Haman sade till konung Ahasveros: \u00bbH\u00e4r finnes ett folk som bor kringspritt och f\u00f6rstr\u00f6tt bland de andra folken i ditt rikes alla h\u00f6vdingd\u00f6men. Deras lagar \u00e4ro olika alla andra folks, och de g\u00f6ra icke efter konungens lagar; d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det icke konungen v\u00e4rdigt att l\u00e5ta dem vara.\n3:9 Om det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, m\u00e5 f\u00f6rdenskull en skrivelse utf\u00e4rdas, att man skall f\u00f6rg\u00f6ra dem. Tio tusen talenter silver skall jag d\u00e5 kunna v\u00e4ga upp \u00e5t tj\u00e4nstem\u00e4nnen till att l\u00e4ggas in i konungens skattkamrar.\u00bb\n3:10 D\u00e5 tog konungen ringen av sin hand och gav den \u00e5t agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ov\u00e4n.\n3:11 D\u00e4refter sade konungen till Haman: \u00bbSilvret vare dig sk\u00e4nkt, och med folket m\u00e5 du g\u00f6ra s\u00e5som du finner f\u00f6r gott.\u00bb\n3:12 S\u00e5 blevo d\u00e5 konungens sekreterare tillkallade p\u00e5 trettonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden, och en skrivelse, alldeles s\u00e5dan som Haman ville, utf\u00e4rdades till konungens satraper och till st\u00e5th\u00e5llarna \u00f6ver de s\u00e4rskilda h\u00f6vdingd\u00f6mena och till furstarna \u00f6ver de s\u00e4rskilda folken, till vart h\u00f6vdingd\u00f6me med dess skrift och till vart folk p\u00e5 dess tungom\u00e5l. I konung Ahasveros' namn utf\u00e4rdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.\n3:13 Sedan krings\u00e4ndes med ilbud brev till alla konungens h\u00f6vdingd\u00f6men, att man skulle utrota, dr\u00e4pa och f\u00f6rg\u00f6ra judarna, b\u00e5de unga och gamla, b\u00e5de barn och kvinnor, alla p\u00e5 en och samma dag, n\u00e4mligen p\u00e5 trettonde dagen i tolfte m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Adar, varvid ock deras \u00e4godelar s\u00e5som byte skulle givas till plundring.\n3:14 I skrivelsen stod att i vart s\u00e4rskilt h\u00f6vdingd\u00f6me ett p\u00e5bud, \u00f6ppet f\u00f6r alla folk, skulle utf\u00e4rdas, som inneh\u00f6ll att de skulle vara redo den dagen.\n3:15 Och p\u00e5 grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast \u00e5stad, s\u00e5 snart p\u00e5budet hade blivit utf\u00e4rdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att best\u00f6rtning r\u00e5dde i staden Susan.\n4:1 N\u00e4r Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och kl\u00e4dde sig i s\u00e4ck och aska, och gick s\u00e5 ut i staden och uppgav h\u00f6gljudda och bittra klagorop.\n4:2 Och han begav sig till konungens port och stannade framf\u00f6r den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var kl\u00e4dd i sorgdr\u00e4kt.\n4:3 Och i vart h\u00f6vdingd\u00f6me dit konungens befallning och p\u00e5bud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gr\u00e4to och klagade, ja, de flesta satte sig i s\u00e4ck och aska.\n4:4 N\u00e4r nu Esters tj\u00e4narinnor och hovm\u00e4n kommo och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r henne, blev drottningen h\u00f6geligen f\u00f6rskr\u00e4ckt; och hon skickade ut kl\u00e4der till Mordokai, f\u00f6r att man skulle kl\u00e4da honom i dem och taga av honom sorgdr\u00e4kten; men han tog icke emot dem.\n4:5 D\u00e5 kallade Ester till sig Hatak, en av de hovm\u00e4n som konungen hade anst\u00e4llt i hennes tj\u00e4nst, och bj\u00f6d honom att g\u00e5 till Mordokai, f\u00f6r att f\u00e5 veta vad som var p\u00e5 f\u00e4rde, och varf\u00f6r han gjorde s\u00e5.\n4:6 N\u00e4r d\u00e5 Hatak kom ut till Mordokai p\u00e5 den \u00f6ppna platsen i staden framf\u00f6r konungens port,\n4:7 ber\u00e4ttade Mordokai f\u00f6r honom allt vad som hade h\u00e4nt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat v\u00e4ga upp till konungens skattkamrar, f\u00f6r att han skulle f\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra judarna.\n4:8 Och en avskrift av det skrivna p\u00e5bud som hade blivit utf\u00e4rdat i Susan om att de skulle utrotas l\u00e4mnade han honom ock, f\u00f6r att han skulle visa Ester den och ber\u00e4tta allt f\u00f6r henne, och \u00e5l\u00e4gga henne att g\u00e5 in till konungen och bedja honom om misskund och s\u00f6ka n\u00e5d hos honom f\u00f6r sitt folk.\n4:9 Och Hatak kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r Ester vad Mordokai hade sagt.\n4:10 D\u00e5 bj\u00f6d Ester Hatak att g\u00e5 till Mordokai och s\u00e4ga:\n4:11 \u00bbAlla konungens tj\u00e4nare och folket i konungens h\u00f6vdingd\u00f6men veta, att om n\u00e5gon, vare sig man eller kvinna, g\u00e5r in till konungen p\u00e5 den inre g\u00e5rden utan att vara kallad, s\u00e5 g\u00e4ller f\u00f6r var och en samma lag: att han skall d\u00f6das, s\u00e5framt icke konungen r\u00e4cker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p\u00e5 att han f\u00e5r leva. Men jag har icke p\u00e5 trettio dagar varit kallad att komma till konungen.\u00bb\n4:12 N\u00e4r man nu ber\u00e4ttade f\u00f6r Mordokai vad Ester hade sagt,\n4:13 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: \u00bbT\u00e4nk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, d\u00e4rf\u00f6r att du \u00e4r i konungens hus.\n4:14 Nej, om du tiger stilla vid detta tillf\u00e4lle, s\u00e5 skall nog hj\u00e4lp och r\u00e4ddning beredas judarna fr\u00e5n n\u00e5got annat h\u00e5ll, men du och din faders hus, I skolen f\u00f6rg\u00f6ras. Vem vet om du icke just f\u00f6r en s\u00e5dan tid som denna har kommit till konungslig v\u00e4rdighet?\u00bb\n4:15 D\u00e5 l\u00e4t Ester giva Mordokai detta svar:\n4:16 \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och f\u00f6rsamla alla judar som finnas i Susan, och h\u00e5llen fasta f\u00f6r mig; I skolen icke \u00e4ta eller dricka n\u00e5got under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina t\u00e4rnor vill ock sammalunda fasta; d\u00e4refter vill jag g\u00e5 in till konungen, fast\u00e4n det \u00e4r emot lagen. Och skall jag g\u00e5 f\u00f6rlorad, s\u00e5 m\u00e5 det d\u00e5 ske.\u00bb\n4:17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles s\u00e5som Ester hade bjudit honom.\n5:1 P\u00e5 tredje dagen kl\u00e4dde Ester sig i konungslig skrud och tr\u00e4dde in p\u00e5 den inre g\u00e5rden till konungshuset, mitt emot sj\u00e4lva konungshuset; konungen satt d\u00e5 p\u00e5 sin konungatron i det kungliga palatset, mitt emot palatsets d\u00f6rr.\n5:2 N\u00e4r nu konungen s\u00e5g drottning Ester st\u00e5 p\u00e5 g\u00e5rden, fann hon n\u00e5d f\u00f6r hans \u00f6gon, s\u00e5 att konungen r\u00e4ckte ut mot Ester den gyllene spira, som han hade i sin hand; d\u00e5 gick Ester fram och r\u00f6rde vid \u00e4ndan av spiran.\n5:3 Och konungen sade till henne: \u00bbVad \u00f6nskar du, drottning Ester, och vad \u00e4r din beg\u00e4ran? G\u00e4llde den ock h\u00e4lften av riket, s\u00e5 skall den beviljas dig.\u00bb\n5:4 Ester svarade: \u00bbOm det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, m\u00e5 konungen j\u00e4mte Haman i dag komma till ett g\u00e4stabud, som jag har tillrett f\u00f6r honom.\u00bb\n5:5 D\u00e5 sade konungen: \u00bbSkynden att h\u00e4mta hit Haman, f\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5 ske, som Ester har beg\u00e4rt.\u00bb S\u00e5 kommo d\u00e5 konungen och Haman till g\u00e4stabudet, som Ester hade tillrett.\n5:6 Och n\u00e4r vinet dracks, sade konungen till Ester: \u00bbVad \u00e4r din b\u00f6n? Den vare dig beviljad. Och vad \u00e4r din beg\u00e4ran? G\u00e4llde den ock h\u00e4lften av riket, s\u00e5 skall den uppfyllas.\u00bb\n5:7 Ester svarade och sade: \u00bbMin b\u00f6n och min beg\u00e4ran \u00e4r:\n5:8 om jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r konungens \u00f6gon, och det t\u00e4ckes konungen att bevilja min b\u00f6n och uppfylla min beg\u00e4ran, s\u00e5 m\u00e5 konungen och Haman komma till \u00e4nnu ett g\u00e4stabud, som jag vill tillreda f\u00f6r dem; d\u00e5 skall jag i morgon g\u00f6ra s\u00e5som konungen har befallt.\u00bb\n5:9 Och Haman gick d\u00e4rifr\u00e5n den dagen, glad och v\u00e4l till mods. Men n\u00e4r han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod upp eller ens r\u00f6rde sig f\u00f6r honom, d\u00e5 uppfylldes Haman med vrede mot Mordokai.\n5:10 Men Haman betvang sig och gick hem; d\u00e4refter s\u00e4nde han och l\u00e4t h\u00e4mta sina v\u00e4nner och sin hustru Seres.\n5:11 Och Haman talade f\u00f6r dem om sin rikedom och h\u00e4rlighet och om sina m\u00e5nga barn och om all den storhet, som konungen hade givit honom, och om huru konungen i allt hade upph\u00f6jt honom \u00f6ver de andra furstarna och konungens \u00f6vriga tj\u00e4nare.\n5:12 Och Haman sade ytterligare: \u00bbIcke heller har drottning Ester l\u00e5tit n\u00e5gon annan \u00e4n mig komma med konungen till det g\u00e4stabud, som hon hade tillrett; och j\u00e4mv\u00e4l i morgon \u00e4r jag bjuden till henne, j\u00e4mte konungen.\n5:13 Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s\u00e5 l\u00e4nge jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.\u00bb\n5:14 D\u00e5 sade hans hustru Seres och alla hans v\u00e4nner till honom: \u00bbL\u00e5t resa upp en p\u00e5le, femtio alnar h\u00f6g, och bed i morgon konungen, att Mordokai m\u00e5 bliva upph\u00e4ngd d\u00e4rp\u00e5; d\u00e5 kan du glad komma med konungen till g\u00e4stabudet.\u00bb Detta behagade Haman, och han l\u00e4t resa upp p\u00e5len.\n6:1 Den natten kunde konungen icke sova; d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t han h\u00e4mta kr\u00f6nikan, d\u00e4r minnesv\u00e4rda h\u00e4ndelser voro upptecknade, och man f\u00f6rel\u00e4ste ur den f\u00f6r konungen.\n6:2 D\u00e5 fann man d\u00e4r skrivet, att Mordokai hade ber\u00e4ttat, hurusom Bigetana och Teres, tv\u00e5 av de hovm\u00e4n, som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln, hade s\u00f6kt tillf\u00e4lle att b\u00e4ra hand p\u00e5 konung Ahasveros.\n6:3 Konungen fr\u00e5gade: \u00bbVilken \u00e4ra och upph\u00f6jelse har vederfarits Mordokai f\u00f6r detta?\u00bb Konungens m\u00e4n, som betj\u00e4nade honom, svarade: \u00bbIntet s\u00e5dant har vederfarits honom.\u00bb\n6:4 D\u00e5 sade konungen: \u00bb\u00c4r n\u00e5gon nu tillst\u00e4des p\u00e5 g\u00e5rden?\u00bb Och Haman hade just kommit in p\u00e5 den yttre g\u00e5rden till konungshuset f\u00f6r att bedja konungen, att Mordokai m\u00e5tte bliva upph\u00e4ngd p\u00e5 den p\u00e5le, som han hade l\u00e5tit s\u00e4tta upp f\u00f6r hans r\u00e4kning.\n6:5 S\u00e5 svarade honom d\u00e5 konungens tj\u00e4nare: \u00bbJa, Haman st\u00e5r d\u00e4rute p\u00e5 g\u00e5rden.\u00bb Konungen sade: \u00bbL\u00e5t honom komma in.\u00bb\n6:6 N\u00e4r d\u00e5 Haman kom in, sade konungen till honom: \u00bbHuru skall man g\u00f6ra med den man, som konungen vill \u00e4ra?\u00bb Men Haman t\u00e4nkte i sitt hj\u00e4rta: \u00bbVem skulle konungen vilja bevisa \u00e4ra mer \u00e4n mig?\u00bb\n6:7 D\u00e4rf\u00f6r sade Haman till konungen: \u00bbOm konungen vill \u00e4ra n\u00e5gon,\n6:8 s\u00e5 skall man h\u00e4mta en konungslig kl\u00e4dnad, som konungen sj\u00e4lv har burit, och en h\u00e4st, som konungen sj\u00e4lv har ridit p\u00e5, och p\u00e5 vilkens huvud en kunglig krona \u00e4r f\u00e4st;\n6:9 och man skall \u00f6verl\u00e4mna kl\u00e4dnaden och h\u00e4sten \u00e5t en av konungens f\u00f6rn\u00e4msta furstar, och kl\u00e4dnaden skall s\u00e4ttas p\u00e5 den man, som konungen vill \u00e4ra, och man skall f\u00f6ra honom ridande p\u00e5 h\u00e4sten fram p\u00e5 den \u00f6ppna platsen i staden och utropa framf\u00f6r honom: 'S\u00e5 g\u00f6r man med den man, som konungen vill \u00e4ra.'\u00bb\n6:10 D\u00e5 sade konungen till Haman: \u00bbSkynda dig att taga kl\u00e4dnaden och h\u00e4sten, s\u00e5som du har sagt, och g\u00f6r s\u00e5 med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underl\u00e5t intet av allt vad du har sagt.\u00bb\n6:11 S\u00e5 tog d\u00e5 Haman kl\u00e4dnaden och h\u00e4sten och satte kl\u00e4dnaden p\u00e5 Mordokai och f\u00f6rde honom ridande fram p\u00e5 den \u00f6ppna platsen i staden och utropade framf\u00f6r honom: \u00bbS\u00e5 g\u00f6r man med den man, som konungen vill \u00e4ra.\u00bb\n6:12 Och Mordokai v\u00e4nde tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, s\u00f6rjande och med \u00f6verh\u00f6ljt huvud.\n6:13 Och n\u00e4r Haman f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r sin hustru Seres och alla sina v\u00e4nner vad som hade h\u00e4nt honom, sade hans vise m\u00e4n och hans hustru Seres till honom: \u00bbOm Mordokai, som du har begynt att st\u00e5 tillbaka f\u00f6r, \u00e4r av judisk b\u00f6rd, s\u00e5 f\u00f6rm\u00e5r du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta f\u00f6r honom.\u00bb\n6:14 Medan de \u00e4nnu s\u00e5 talade med honom, kommo konungens hovm\u00e4n f\u00f6r att skyndsamt h\u00e4mta Haman till g\u00e4stabudet, som Ester hade tillrett.\n7:1 S\u00e5 kommo d\u00e5 konungen och Haman till g\u00e4stabudet hos drottning Ester.\n7:2 Och n\u00e4r vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks\u00e5 nu p\u00e5 andra dagen: \u00bbVad \u00e4r din b\u00f6n, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad \u00e4r din beg\u00e4ran? G\u00e4llde den ock h\u00e4lften av riket, s\u00e5 skall den uppfyllas.\u00bb\n7:3 Drottning Ester svarade och sade: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, o konung, och det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, s\u00e5 blive mitt liv mig sk\u00e4nkt p\u00e5 min b\u00f6n, och mitt folks p\u00e5 min beg\u00e4ran.\n7:4 Ty vi \u00e4ro s\u00e5lda, jag och mitt folk, till att utrotas, dr\u00e4pas och f\u00f6rg\u00f6ras. Om vi allenast hade blivit s\u00e5lda till tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor, s\u00e5 skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke s\u00e5dan, att vi borde besv\u00e4ra konungen d\u00e4rmed.\u00bb\n7:5 D\u00e5 svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: \u00bbVem \u00e4r den, och var \u00e4r den, som har f\u00f6rdristat sig att s\u00e5 g\u00f6ra?\u00bb\n7:6 Ester sade: \u00bbEn h\u00e4tsk och illvillig man \u00e4r det: den onde Haman d\u00e4r.\u00bb D\u00e5 blev Haman f\u00f6rskr\u00e4ckt f\u00f6r konungen och drottningen.\n7:7 Och konungen stod upp i vrede och l\u00e4mnade g\u00e4stabudet och gick ut i palatsets tr\u00e4dg\u00e5rd; men Haman tr\u00e4dde fram f\u00f6r att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han s\u00e5g, att konungen hade beslutit hans of\u00e4rd.\n7:8 N\u00e4r konungen d\u00e4refter kom tillbaka till g\u00e4stabudssalen fr\u00e5n palatsets tr\u00e4dg\u00e5rd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, d\u00e4r Ester satt; d\u00e5 sade konungen: \u00bbVill han ock \u00f6va v\u00e5ld mot drottningen, h\u00e4rinne i min n\u00e4rvaro?\u00bb Knappt hade detta ord g\u00e5tt \u00f6ver konungens l\u00e4ppar, f\u00f6rr\u00e4n man h\u00f6ljde \u00f6ver Hamans ansikte.\n7:9 Och Harebona, en av hovm\u00e4nnen hos konungen, sade: \u00bbVid Hamans hus st\u00e5r redan en p\u00e5le, femtio alnar h\u00f6g, som Haman l\u00e5tit resa upp f\u00f6r Mordokai, vilkens ord en g\u00e5ng var konungen till s\u00e5dant gagn.\u00bb D\u00e5 sade konungen: \u00bbH\u00e4ngen upp honom p\u00e5 den.\u00bb\n7:10 S\u00e5 h\u00e4ngde de upp Haman p\u00e5 den p\u00e5le, som han hade l\u00e5tit s\u00e4tta upp f\u00f6r Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.\n8:1 Samma dag gav konung Ahasveros \u00e5t drottning Ester Hamans, judarnas ov\u00e4ns, hus. Och Mordokai fick tilltr\u00e4de till konungen, ty Ester hade nu omtalat, vad han var f\u00f6r henne.\n8:2 Och konungen tog av sig ringen, som han hade l\u00e5tit taga ifr\u00e5n Haman, och gav den \u00e5t Mordokai. Och Ester satte Mordokai \u00f6ver Hamans hus.\n8:3 Och Ester talade ytterligare inf\u00f6r konungen, i det att hon f\u00f6ll ned f\u00f6r hans f\u00f6tter; hon b\u00f6nf\u00f6ll honom gr\u00e5tande, att han skulle avv\u00e4nda agagiten Hamans onda r\u00e5d och det anslag, som denne hade f\u00f6rehaft mot judarna.\n8:4 D\u00e5 r\u00e4ckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester stod upp och tr\u00e4dde fram inf\u00f6r konungen\n8:5 och sade: \u00bbOm det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, och om jag har funnit n\u00e5d inf\u00f6r honom, och det synes konungen vara riktigt och jag \u00e4r honom till behag, s\u00e5 m\u00e5 en skrivelse utf\u00e4rdas f\u00f6r att \u00e5terkalla de brev, som inneh\u00f6llo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag, och som han skrev f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra judarna i alla konungens h\u00f6vdingd\u00f6men.\n8:6 Ty huru skulle jag kunna uth\u00e4rda att se den olycka, som eljest tr\u00e4ffade mitt folk? Ja, huru skulle jag kunna uth\u00e4rda att se mina landsm\u00e4n f\u00f6rg\u00f6ras?\u00bb\n8:7 D\u00e5 sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokai: \u00bbSe, Hamans hus har jag givit \u00e5t Ester, och han sj\u00e4lv har blivit upph\u00e4ngd p\u00e5 en p\u00e5le, d\u00e4rf\u00f6r att han ville b\u00e4ra hand p\u00e5 judarna.\n8:8 Men utf\u00e4rden nu ock I en skrivelse ang\u00e5ende judarna i konungen namn, s\u00e5som I finnen f\u00f6r gott, och beseglen den med konungens ring. Ty en skrivelse, som \u00e4r utf\u00e4rdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke \u00e5terkallas.\u00bb\n8:9 S\u00e5 blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p\u00e5 tjugutredje dagen i tredje m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Sivan, och en skrivelse, alldeles s\u00e5dan som Mordokai ville, utf\u00e4rdades till judarna och till satraperna, st\u00e5th\u00e5llarna och furstarna i h\u00f6vdingd\u00f6mena, fr\u00e5n Indien \u00e4nda till Etiopien, ett hundra tjugusju h\u00f6vdingd\u00f6men, till vart h\u00f6vdingd\u00f6me med dess skrift och till vart folk p\u00e5 dess tungom\u00e5l, j\u00e4mv\u00e4l till judarna med deras skrift och p\u00e5 deras tungom\u00e5l.\n8:10 Han utf\u00e4rdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade den med konungens ring. D\u00e4refter krings\u00e4nde han brev med ilbud till h\u00e4st, som redo p\u00e5 kungliga travare fr\u00e5n stuterierna,\n8:11 att konungen tillstadde judarna i var s\u00e4rskild stad att f\u00f6rsamla sig till f\u00f6rsvar f\u00f6r sitt liv och att i vart folk och h\u00f6vdingd\u00f6me utrota, dr\u00e4pa och f\u00f6rg\u00f6ra alla v\u00e4pnade skaror, som angrepe dem, \u00e4vensom barn och kvinnor, varvid deras \u00e4godelar s\u00e5som byte skulle givas till plundring,\n8:12 detta p\u00e5 en och samma dag i alla konung Ahasveros' h\u00f6vdingd\u00f6men, n\u00e4mligen p\u00e5 trettonde dagen i tolfte m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Adar.\n8:13 I skrivelsen stod, att i vart s\u00e4rskilt h\u00f6vdingd\u00f6me ett p\u00e5bud, \u00f6ppet f\u00f6r alla folk, skulle utf\u00e4rdas, som inneh\u00f6ll, att judarna skulle vara redo till den dagen att h\u00e4mnas p\u00e5 sina fiender.\n8:14 Och p\u00e5 grund av konungens befallning drogo ilbuden p\u00e5 de kungliga travarna skyndsamt och med hast \u00e5stad, s\u00e5 snart p\u00e5budet hade blivit utf\u00e4rdat i Susans borg.\n8:15 Men Mordokai gick ut fr\u00e5n konungen i konungslig kl\u00e4dnad av m\u00f6rkbl\u00e5tt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en mantel av vitt och purpurr\u00f6tt tyg, under det att staden Susan jublade och var glad.\n8:16 F\u00f6r judarna hade nu uppg\u00e5tt ljus och gl\u00e4dje, fr\u00f6jd och \u00e4ra.\n8:17 Och i vart h\u00f6vdingd\u00f6me och i var stad, dit konungens befallning och p\u00e5bud kom, blev gl\u00e4dje och fr\u00f6jd bland judarna, och de h\u00f6llo g\u00e4stabud och h\u00f6gtid. Och m\u00e5nga ur de fr\u00e4mmande folken blevo judar, ty f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r judarna hade fallit \u00f6ver dem.\n9:1 P\u00e5 trettonde dagen i tolfte m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Adar, den dag d\u00e5 konungens befallning och p\u00e5bud skulle verkst\u00e4llas, och d\u00e5 judarnas fiender hade hoppats att bliva dem \u00f6verm\u00e4ktiga -- fast\u00e4n det v\u00e4nde sig s\u00e5, att judarna i st\u00e4llet skulle bliva sina motst\u00e5ndare \u00f6verm\u00e4ktiga --\n9:2 p\u00e5 den dagen f\u00f6rsamlade sig judarna i sina st\u00e4der, i alla konung Ahasveros' h\u00f6vdingd\u00f6men, f\u00f6r att kasta sig \u00f6ver dem, som s\u00f6kte deras of\u00e4rd; och ingen kunde st\u00e5 dem emot, ty f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r dem hade fallit \u00f6ver alla folk.\n9:3 Och alla furstarna i h\u00f6vdingd\u00f6mena och satraperna och st\u00e5th\u00e5llarna och konungens tj\u00e4nstem\u00e4n underst\u00f6dde judarna, ty f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r Mordokai hade fallit \u00f6ver dem.\n9:4 Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut i alla h\u00f6vdingd\u00f6men, eftersom denne Mordokai lev allt st\u00f6rre och st\u00f6rre.\n9:5 Och judarna anst\u00e4llde med sina sv\u00e4rd ett nederlag \u00f6verallt bland sina fiender och dr\u00e4pte och f\u00f6rgjorde dem och f\u00f6rforo s\u00e5som de ville med sina motst\u00e5ndare.\n9:6 I Susans borg dr\u00e4pte och f\u00f6rgjorde judarna fem hundra m\u00e4n.\n9:7 Och Parsandata, Dalefon, Aspata,\n9:8 Porata, Adalja, Aridata,\n9:9 Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,\n9:10 judarnas ov\u00e4n Hamans, Hammedatas sons, tio s\u00f6ner dr\u00e4pte de; men till plundring r\u00e4ckte de icke ut sin hand.\n9:11 Samma dag fick konungen veta huru m\u00e5nga som hade blivit dr\u00e4pta i Susans borg.\n9:12 D\u00e5 sade konungen till drottning Ester: \u00bbI Susans borg hava judarna dr\u00e4pt och f\u00f6rgjort fem hundra m\u00e4n utom Hamans tio s\u00f6ner; vad skola de d\u00e5 icke hava gjort i konungens \u00f6vriga h\u00f6vdingd\u00f6men? Vad \u00e4r nu din b\u00f6n? Den vare dig beviljad. Och vad \u00e4r ytterligare din beg\u00e4ran? Den skall uppfyllas.\u00bb\n9:13 Ester svarade: \u00bbOm det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, s\u00e5 m\u00e5 det ocks\u00e5 i morgon tillst\u00e4djas de judar, som \u00e4ro i Susan, att g\u00f6ra efter p\u00e5budet f\u00f6r i dag; och m\u00e5 Hamans tio s\u00f6ner bliva upph\u00e4ngda p\u00e5 p\u00e5len.\u00bb\n9:14 D\u00e5 befallde konungen, att s\u00e5 skulle ske, och p\u00e5budet blev utf\u00e4rdat i Susan; d\u00e4refter blevo Hamans tio s\u00f6ner upph\u00e4ngda.\n9:15 och de judar, som voro i Susan, f\u00f6rsamlade sig ocks\u00e5 p\u00e5 fjortonde dagen i m\u00e5naden Adar och dr\u00e4pte i Susan tre hundra m\u00e4n; men till plundring r\u00e4ckte de icke ut sin hand.\n9:16 Och de \u00f6vriga judarna, de som voro i konungen h\u00f6vdingd\u00f6men, f\u00f6rsamlade sig till f\u00f6rsvar f\u00f6r sitt liv och skaffade sig ro f\u00f6r sina fiender, i det att dr\u00e4pte sjuttiofem tusen av dessa sina motst\u00e5ndare; men till plundring r\u00e4ckte de icke ut sin hand.\n9:17 Detta skedde p\u00e5 trettonde dagen i m\u00e5naden Adar; men p\u00e5 fjortonde dagen vilade de och firade den s\u00e5som en g\u00e4stabuds- och gl\u00e4djedag.\n9:18 De judar \u00e5ter, som voro i Susan, hade f\u00f6rsamlat sig b\u00e5de den trettonde dagen och p\u00e5 den fjortonde; men de vilade p\u00e5 den femtonde dagen och firade den s\u00e5som en g\u00e4stabuds- och gl\u00e4djedag.\n9:19 D\u00e4rf\u00f6r fira judarna p\u00e5 landsbygden, de som bo i landsortsst\u00e4derna, den fjortonde dagen i m\u00e5naden Adar s\u00e5som en gl\u00e4dje-, g\u00e4stabuds- och h\u00f6gtidsdag, p\u00e5 vilken de s\u00e4nda g\u00e5vor till varandra av den mat de hava tillagat.\n9:20 Och Mordokai tecknade upp dessa h\u00e4ndelser och s\u00e4nde skrivelser till alla judar i konung Ahasveros' h\u00f6vdingd\u00f6men, b\u00e5de n\u00e4ra och fj\u00e4rran,\n9:21 och stadgade s\u00e5som lag f\u00f6r dem, att de alltid, \u00e5r efter \u00e5r, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i m\u00e5naden Adar,\n9:22 eftersom det var p\u00e5 dessa dagar som judarna hade f\u00e5tt ro f\u00f6r sina fiender, och eftersom i denna m\u00e5nad deras bedr\u00f6velse hade blivit f\u00f6rvandlad till gl\u00e4dje och deras sorg till h\u00f6gtid. D\u00e4rf\u00f6r skulle de fira dessa dagar s\u00e5som g\u00e4stabuds- och gl\u00e4djedagar, p\u00e5 vilka de skulle s\u00e4nda g\u00e5vor till varandra av den mat de hade tillagat, s\u00e5 ock sk\u00e4nker till de fattiga.\n9:23 Och judarna antogo s\u00e5som sed, vad de nu hade begynt att g\u00f6ra, det varom Mordokai hade skrivit till dem --\n9:24 detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ov\u00e4n, hade f\u00f6rehaft sitt anslag mot judarna till att f\u00f6rg\u00f6ra dem och hade kastat pur, det \u00e4r lott, till att pl\u00f6tsligt \u00f6verfalla och f\u00f6rg\u00f6ra dem;\n9:25 varemot konungen, n\u00e4r han hade f\u00e5tt veta detta, hade givit befallning och utf\u00e4rdat en skrivelse om att det onda anslag, som denne hade f\u00f6rehaft mot judarna, skulle v\u00e4nda tillbaka p\u00e5 hans eget huvud, s\u00e5 att han sj\u00e4lv och hans s\u00f6ner hade blivit upph\u00e4ngda p\u00e5 p\u00e5len.\n9:26 F\u00f6rdenskull blevo dessa dagar kallade purim efter ordet pur; och f\u00f6rdenskull, i anledning av allt som stod i detta brev, och vad de sj\u00e4lva h\u00e4rav hade sett, och vad som hade vederfarits dem,\n9:27 stadgade judarna och antogo s\u00e5som orygglig sed f\u00f6r sig och sina efterkommande och f\u00f6r alla, som sl\u00f6to sig till dem, att alltid, \u00e5r efter \u00e5r, fira dessa b\u00e5da dagar, efter f\u00f6reskriften om dem och p\u00e5 den f\u00f6r dem best\u00e4mda tiden,\n9:28 och att dessa dagar skulle ih\u00e5gkommas och firas i alla tider, i var sl\u00e4kt, i vart h\u00f6vdingd\u00f6me och i var stad, s\u00e5 att dessa purimsdagar oryggligt skulle h\u00e5llas bland judarna och deras \u00e5minnelse icke upph\u00f6ra bland deras efterkommande.\n9:29 Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai uppsatte \u00e5nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, f\u00f6r att stadga s\u00e5som en lag, vad som f\u00f6reskrevs i detta nya brev om purim.\n9:30 Och skrivelser, v\u00e4nligt och v\u00e4lvilligt avfattade, uts\u00e4ndes till alla judar i de ett hundra tjugusju h\u00f6vdingd\u00f6mena i Ahasveros' rike,\n9:31 f\u00f6r att stadga s\u00e5som lag, att de skulle fira dessa purimsdagar p\u00e5 deras best\u00e4mda tider s\u00e5, som juden Mordokai och drottning Ester stadgade f\u00f6r dem, och s\u00e5, som de stadgade f\u00f6r sig sj\u00e4lva och sina efterkommande, n\u00e4mligen med f\u00f6reskrivna fastor och \u00f6vliga klagorop.\n9:32 Allts\u00e5 blevo genom Esters befallning dessa f\u00f6reskrifter om purim stadgade s\u00e5som lag; och den tecknades upp i en bok.\n10:1 Och konung Ahasveros tog skatt b\u00e5de av fastlandet och av \u00f6arna i havet.\n10:2 Och allt vad han i sin makt och sin v\u00e4ldighet gjorde, \u00e4vensom ber\u00e4ttelsen om den storhet, till vilken konungen upph\u00f6jde Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska konungarnas kr\u00f6nika.\n10:3 Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' n\u00e4rmaste man, och han var stor bland judarna och \u00e4lskad av alla sina br\u00f6der, eftersom han s\u00f6kte sitt folks b\u00e4sta och lade sig ut f\u00f6r alla sina landsm\u00e4n till deras v\u00e4lf\u00e4rd.","title":"Swedish Bible: Esther","type":"page"}