{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/exo.htm","path":"bib/wb/swe/exo.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/exo.htm","text":"1:1 Och dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Israels s\u00f6ner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:\n1:2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,\n1:3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,\n1:4 Dan och Naftali, Gad och Aser.\n1:5 Tillsammans utgjorde de som hade utg\u00e5tt fr\u00e5n Jakobs l\u00e4nd sjuttio personer; men Josef var redan f\u00f6rut i Egypten.\n1:6 Och Josef dog och alla hans br\u00f6der och hela det sl\u00e4ktet.\n1:7 Men Israels barn voro fruktsamma och v\u00e4xte till och f\u00f6r\u00f6kade sig och blevo \u00f6verm\u00e5ttan talrika, s\u00e5 att landet blev uppfyllt av dem.\n1:8 D\u00e5 uppstod en ny konung \u00f6ver Egypten, en som icke visste av Josef.\n1:9 Och denne sade till sitt folk: \u00bbSe, Israels barns folk \u00e4r oss f\u00f6r stort och m\u00e4ktigt.\n1:10 V\u00e4lan, l\u00e5t oss d\u00e5 g\u00e5 klokt till v\u00e4ga med dem; eljest kunde de \u00e4nnu mer f\u00f6r\u00f6ka sig; och om ett krig komme p\u00e5, kunde de f\u00f6rena sig med v\u00e5ra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.\u00bb\n1:11 Allts\u00e5 satte man arbetsfogdar \u00f6ver dem och f\u00f6rtryckte dem med tr\u00e4larbeten. Och de m\u00e5ste bygga \u00e5t Farao f\u00f6rr\u00e5dsst\u00e4der, Pitom och Raamses.\n1:12 Men ju mer man f\u00f6rtryckte dem, dess mer f\u00f6r\u00f6kade de sig, och dess mer utbredde de sig, s\u00e5 att man begynte gruva sig f\u00f6r Israels barn.\n1:13 D\u00e4rf\u00f6r p\u00e5lade egyptierna Israels barn ytterligare tv\u00e5ngsarbeten\n1:14 och f\u00f6rbittrade deras liv med h\u00e5rt arbete p\u00e5 murbruk och tegel och med alla slags arbeten p\u00e5 marken korteligen, med tv\u00e5ngsarbeten av alla slag, som de l\u00e4to dem utf\u00f6ra\n1:15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hj\u00e4lpte barnaf\u00f6derskorna,\n1:16 han sade: \u00bbN\u00e4r I f\u00f6rl\u00f6sen de hebreiska kvinnorna, s\u00e5 sen efter, d\u00e5 de f\u00f6da: om det \u00e4r ett gossebarn, s\u00e5 d\u00f6den det; \u00e4r det ett flickebarn, s\u00e5 m\u00e5 det leva.\u00bb\n1:17 Men hj\u00e4lpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke s\u00e5som konungen i Egypten hade sagt till dem, utan l\u00e4to barnen leva.\n1:18 D\u00e5 kallade konungen i Egypten hj\u00e4lpkvinnorna till sig och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r g\u00f6ren I s\u00e5 och l\u00e5ten barnen leva?\u00bb\n1:19 Hj\u00e4lpkvinnorna svarade Farao: \u00bbDe hebreiska kvinnorna \u00e4ro icke s\u00e5som de egyptiska. De \u00e4ro kraftigare; f\u00f6rr\u00e4n hj\u00e4lpkvinnan kommer till dem, hava de f\u00f6tt.\u00bb\n1:20 Och Gud l\u00e4t det g\u00e5 v\u00e4l f\u00f6r hj\u00e4lpkvinnorna; och folket f\u00f6r\u00f6kade sig och blev mycket talrikt.\n1:21 Eftersom hj\u00e4lpkvinnorna fruktade Gud, l\u00e4t han deras hus f\u00f6rkovras.\n1:22 D\u00e5 bj\u00f6d Farao allt sitt folk och sade: \u00bbAlla nyf\u00f6dda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn m\u00e5n I l\u00e5ta leva.\u00bb\n2:1 Och en man av Levis hus gick \u00e5stad och tog till hustru Levis dotter.\n2:2 Och hustrun blev havande och f\u00f6dde en son. Och hon s\u00e5g att det var ett vackert barn och dolde honom i tre m\u00e5nader.\n2:3 Men n\u00e4r hon icke l\u00e4ngre kunde d\u00f6lja honom, tog hon en kista av r\u00f6r, bestr\u00f6k den med jordbeck och tj\u00e4ra och lade barnet d\u00e4ri och satte den s\u00e5 i vassen vid stranden av Nilfloden.\n2:4 Och hans syster st\u00e4llde sig ett stycke d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6r att se huru det skulle g\u00e5 med honom.\n2:5 Och Faraos dotter kom ned till floden f\u00f6r att bada, och hennes t\u00e4rnor gingo utmed floden. N\u00e4r hon nu fick se kistan i vassen, s\u00e4nde hon sin tj\u00e4narinna dit och l\u00e4t h\u00e4mta den till sig.\n2:6 Och n\u00e4r hon \u00f6ppnade den, fick hon se barnet och s\u00e5g att det var en gosse, och han gr\u00e4t. D\u00e5 \u00f6mkade hon sig \u00f6ver honom och sade: \u00bbDetta \u00e4r ett av de hebreiska barnen.\u00bb\n2:7 Men hans syster fr\u00e5gade Faraos dotter: \u00bbVill du att jag skall g\u00e5 och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet \u00e5t dig?\u00bb\n2:8 Faraos dotter svarade henne: \u00bbJa, g\u00e5.\u00bb D\u00e5 gick flickan och kallade dit barnets moder.\n2:9 Och Faraos dotter sade till henne: \u00bbTag detta barn med dig, och amma upp det \u00e5t mig, s\u00e5 vill jag giva dig l\u00f6n d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb Och kvinnan tog barnet och ammade upp det.\n2:10 N\u00e4r sedan gossen hade vuxit upp; f\u00f6rde hon honom till Faraos dotter, och denna upptog honom s\u00e5som sin son och gav honom namnet Mose, \u00bbty\u00bb, sade hon, \u00bbur vattnet har jag dragit upp honom\u00bb.\n2:11 P\u00e5 den tiden h\u00e4nde sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina br\u00f6der och s\u00e5g p\u00e5 deras tr\u00e4larbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans br\u00f6der.\n2:12 d\u00e5 v\u00e4nde han sig \u00e5t alla sidor, och n\u00e4r han s\u00e5g att ingen annan m\u00e4nniska fanns d\u00e4r, slog han ihj\u00e4l egyptiern och g\u00f6mde honom i sanden.\n2:13 Dagen d\u00e4refter gick han \u00e5ter ut och fick d\u00e5 se tv\u00e5 hebreiska m\u00e4n tr\u00e4ta med varandra. D\u00e5 sade han till den som gjorde or\u00e4tt: \u00bbSkall du sl\u00e5 din landsman?\u00bb\n2:14 Han svarade: \u00bbVem har satt dig till h\u00f6vding och domare \u00f6ver oss? Vill du dr\u00e4pa mig, s\u00e5som du dr\u00e4pte egyptiern?\u00bb D\u00e5 blev Mose f\u00f6rskr\u00e4ckt och t\u00e4nkte: \u00bbS\u00e5 har d\u00e5 saken blivit k\u00e4nd.\u00bb\n2:15 Ocks\u00e5 fick Farao h\u00f6ra om denna sak och ville dr\u00e4pa Mose. Men Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land; d\u00e4r satte han sig vid en brunn.\n2:16 Och pr\u00e4sten i Midjan hade sju d\u00f6ttrar. Dessa kommo nu f\u00f6r att h\u00e4mta upp vatten och skulle fylla hoarna f\u00f6r att vattna sin faders f\u00e5r.\n2:17 D\u00e5 kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp och hj\u00e4lpte dem och vattnade deras f\u00e5r.\n2:18 N\u00e4r de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: \u00bbVarf\u00f6r kommen I s\u00e5 snart hem i dag?\u00bb\n2:19 De svarade: \u00bbEn egyptisk man hj\u00e4lpte oss mot herdarna; d\u00e4rtill h\u00e4mtade han upp vatten \u00e5t oss och vattnade f\u00e5ren.\u00bb\n2:20 D\u00e5 sade han till sina d\u00f6ttrar: \u00bbVar \u00e4r han d\u00e5? Varf\u00f6r l\u00e4ten I mannen bliva kvar d\u00e4r? Inbjuden honom att komma och \u00e4ta med oss\u00bb.\n2:21 Och Mose besl\u00f6t sig f\u00f6r att stanna hos mannen, och denne gav \u00e5t Mose sin dotter Sippora till hustru.\n2:22 Hon f\u00f6dde en son, och han gav honom namnet Gersom, \u00bbty\u00bb, sade han, \u00bbjag \u00e4r en fr\u00e4mling i ett land som icke \u00e4r mitt\u00bb.\n2:23 S\u00e5 f\u00f6rfl\u00f6t en l\u00e5ng tid, och d\u00e4runder dog konungen i Egypten. Men Israels barn suckade \u00f6ver sin tr\u00e4ldom och klagade; och deras rop \u00f6ver tr\u00e4ldomen steg upp till Gud.\n2:24 Och Gud h\u00f6rde deras j\u00e4mmer, och Gud t\u00e4nkte p\u00e5 sitt f\u00f6rbund med Abraham, Isak och Jakob.\n2:25 Och Gud s\u00e5g till Israels barn, och Gud l\u00e4t sig v\u00e5rda om dem.\n3:1 Och Mose vaktade f\u00e5ren \u00e5t sin sv\u00e4rfader Jetro, pr\u00e4sten i Midjan. Och han drev en g\u00e5ng f\u00e5ren bortom \u00f6knen och kom s\u00e5 till Guds berg Horeb.\n3:2 D\u00e4r uppenbarade sig HERRENS \u00e4ngel f\u00f6r honom i en eldsl\u00e5ga som slog upp ur en buske. Han s\u00e5g att busken brann av elden, och att busken dock icke blev f\u00f6rt\u00e4rd.\n3:3 D\u00e5 t\u00e4nkte Mose: \u00bbJag vill g\u00e5 ditbort och betrakta den underbara synen och se varf\u00f6r busken icke brinner upp.\u00bb\n3:4 N\u00e4r d\u00e5 HERREN s\u00e5g att han gick \u00e5stad f\u00f6r att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: \u00bbMose! Mose!\u00bb Han svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n3:5 D\u00e5 sade han: \u00bbTr\u00e4d icke hit; drag dina skor av dina f\u00f6tter, ty platsen d\u00e4r du st\u00e5r \u00e4r helig mark.\u00bb\n3:6 Och han sade ytterligare: \u00bbJag \u00e4r din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.\u00bb D\u00e5 skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade f\u00f6r att se p\u00e5 Gud.\n3:7 Och HERREN sade: \u00bbJag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har h\u00f6rt huru de ropa \u00f6ver sina pl\u00e5gare; jag vet vad de m\u00e5ste lida.\n3:8 D\u00e4rf\u00f6r har jag stigit ned f\u00f6r att r\u00e4dda dem ur egyptiernas v\u00e5ld och f\u00f6ra dem fr\u00e5n det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, det land d\u00e4r kanan\u00e9er, hetiter, amor\u00e9er, periss\u00e9er, hiv\u00e9er och jebus\u00e9er bo.\n3:9 F\u00f6rdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag d\u00e4rj\u00e4mte har sett huru egyptierna f\u00f6rtrycka dem,\n3:10 d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du nu g\u00e5 \u00e5stad, jag vill s\u00e4nda dig till Farao; och du skall f\u00f6ra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten\u00bb\n3:11 Men Mose sade till Gud: \u00bbVem \u00e4r jag, att jag skulle g\u00e5 till Farao, och att jag skulle f\u00f6ra Israels barn ut ur Egypten?\u00bb\n3:12 Han svarade: \u00bbJag vill vara med dig. Och detta skall f\u00f6r dig vara tecknet p\u00e5 att det \u00e4r jag som har s\u00e4nt dig: n\u00e4r du har f\u00f6rt folket ut ur Egypten, skolen I h\u00e5lla gudstj\u00e4nst p\u00e5 detta berg.\u00bb\n3:13 D\u00e5 sade Mose till Gud: \u00bbN\u00e4r jag nu kommer till Israels barn och s\u00e4ger till dem: 'Edra f\u00e4ders Gud har s\u00e4nt mig till eder', och de fr\u00e5ga mig; 'Vad \u00e4r hans namn?', vad skall jag d\u00e5 svara dem?\u00bb\n3:14 Gud sade till Mose: \u00bbJag \u00e4r den jag \u00e4r.\u00bb Och han sade vidare: \u00bbS\u00e5 skall du s\u00e4ga till Israels barn: 'Jag \u00e4r' har s\u00e4nt mig till eder.\n3:15 Och Gud sade ytterligare till Mose: \u00bbS\u00e5 skall du s\u00e4ga till Israels barn: HERREN, edra f\u00e4ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har s\u00e4nt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och s\u00e5 skall man n\u00e4mna mig fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n3:16 G\u00e5 nu \u00e5stad och f\u00f6rsamla de \u00e4ldste i Israel, och s\u00e4g till dem: HERREN, edra f\u00e4ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig f\u00f6r mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten;\n3:17 d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r nu mitt ord: jag vill f\u00f6ra eder bort ifr\u00e5n betrycket i Egypten upp till kanan\u00e9ernas, hetiternas, amor\u00e9ernas, periss\u00e9ernas, hiv\u00e9ernas och jebus\u00e9ernas land, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.'\n3:18 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de \u00e4ldste i Israel g\u00e5 till konungen i Egypten, och I skolen s\u00e4ga till honom: HERREN, hebr\u00e9ernas Gud, har visat sig f\u00f6r oss, s\u00e5 l\u00e5t oss nu g\u00e5 tre dagsresor in i \u00f6knen och offra \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud.'\n3:19 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillst\u00e4dja eder att g\u00e5, icke ens n\u00e4r han f\u00e5r k\u00e4nna min starka hand.\n3:20 Men jag skall r\u00e4cka ut min hand och sl\u00e5 Egypten med alla slags under, som jag vill g\u00f6ra d\u00e4r; sedan skall han sl\u00e4ppa eder.\n3:21 Och jag vill l\u00e5ta detta folk finna n\u00e5d f\u00f6r egyptiernas \u00f6gon, s\u00e5 att I, n\u00e4r I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma h\u00e4nder;\n3:22 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den fr\u00e4mmande kvinna som bor i hennes hus beg\u00e4ra klenoder av silver och guld, s\u00e5 ock kl\u00e4der. Dessa skolen I s\u00e4tta p\u00e5 edra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar. S\u00e5 skolen I taga byte fr\u00e5n egyptierna.\u00bb\n4:1 Mose svarade och sade: \u00bbMen om de nu icke tro mig eller lyssna till mina ord, utan s\u00e4ga: 'HERREN har icke uppenbarat sig f\u00f6r dig'?\u00bb\n4:2 D\u00e5 sade HERREN till honom: \u00bbVad \u00e4r det du har i din hand?\u00bb\n4:3 Han svarade: \u00bbEn stav.\u00bb Han sade: \u00bbKasta den p\u00e5 marken.\u00bb N\u00e4r han d\u00e5 kastade den p\u00e5 marken, f\u00f6rvandlades den till en orm; och Mose flydde f\u00f6r honom.\n4:4 Men HERREN sade till Mose: \u00bbR\u00e4ck ut din hand och tag honom i stj\u00e4rten.\u00bb D\u00e5 r\u00e4ckte han ut sin hand och grep honom; och han f\u00f6rvandlades \u00e5ter till en stav i hans hand.\n4:5 Och HERREN sade: \u00bbS\u00e5 skola de. tro att HERREN, deras f\u00e4ders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig f\u00f6r dig.\n4:6 Och HERREN sade ytterligare till honom: \u00bbStick din hand i barmen.\u00bb Och han stack sin hand i barmen. N\u00e4r han sedan drog ut den, se, d\u00e5 var handen vit s\u00e5som sn\u00f6 av spet\u00e4lska.\n4:7 \u00c5ter sade han. \u00bbStick din hand tillbaka i barmen.\u00bb Och han stack sin hand tillbaka i barmen. N\u00e4r han sedan drog ut den igen ur barmen, se, d\u00e5 var den \u00e5ter lik hans \u00f6vriga kropp.\n4:8 Och HERREN sade: \u00bbOm de icke vilja tro dig eller akta p\u00e5 det f\u00f6rsta tecknet, s\u00e5 m\u00e5ste de tro det andra tecknet.\n4:9 Men om de icke ens tro dessa tv\u00e5 tecken eller lyssna till dina ord, s\u00e5 tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p\u00e5 torra landet, s\u00e5 skall vattnet, som du har tagit ur floden, f\u00f6rvandlas till blod p\u00e5 torra landet.\u00bb\n4:10 D\u00e5 sade Mose till HERREN: \u00bbAck I Herre, jag \u00e4r ingen talf\u00f6r man; jag har icke varit det f\u00f6rut, och jag \u00e4r det icke heller nu, sedan du har talat till din tj\u00e4nare, ty jag har ett tr\u00f6gt m\u00e5lf\u00f6re och en tr\u00f6g tunga.\n4:11 HERREN sade till honom: \u00bbVem har givit m\u00e4nniskan munnen, eller vem g\u00f6r henne stum eller d\u00f6v, seende eller blind? \u00c4r det icke jag, HERREN?\n4:12 S\u00e5 g\u00e5 nu \u00e5stad, jag skall vara med din mun och l\u00e4ra dig vad du skall tala.\u00bb\n4:13 Men han sade: \u00bbAck Herre, s\u00e4nd ditt budskap med vilken annan du vill.\u00bb\n4:14 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: \u00bbHar du icke din broder Aron, leviten? Jag vet att han \u00e4r en man som kan tala. Och han g\u00e5r nu \u00e5stad f\u00f6r att m\u00f6ta dig, och n\u00e4r han f\u00e5r se dig, skall han gl\u00e4djas i sitt hj\u00e4rta.\n4:15 Och du skall tala till honom och l\u00e4gga orden i hans mun; och jag skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall l\u00e4ra eder vad I skolen g\u00f6ra.\n4:16 Och han skall tala f\u00f6r dig till folket; allts\u00e5 skall han vara f\u00f6r dig s\u00e5som mun, och du skall vara f\u00f6r honom s\u00e5som en gud.\n4:17 Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall g\u00f6ra dina tecken.\u00bb\n4:18 D\u00e4refter v\u00e4nde Mose tillbaka till sin sv\u00e4rfader Jeter och sade till honom: \u00bbL\u00e5t mig v\u00e4nda tillbaka till mina br\u00f6der i Egypten, f\u00f6r att se om de \u00e4nnu leva.\u00bb Jetro sade till Mose: \u00bbG\u00e5 i frid.\u00bb\n4:19 Och HERREN sade till Mose i Midjan: \u00bbV\u00e4nd tillbaka till Egypten, ty alla de m\u00e4n \u00e4ro d\u00f6da, som stodo efter ditt liv.\u00bb\n4:20 D\u00e5 tog Mose sin hustru och sina s\u00f6ner och satte dem p\u00e5 sin \u00e5sna och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i sin hand.\n4:21 Och HERREN sade till Mose: \u00bbN\u00e4r du nu v\u00e4nder tillbaka till Egypten s\u00e5 se till, att du inf\u00f6r Farao g\u00f6r alla de under som jag har givit dig makt att g\u00f6ra. Men jag skall f\u00f6rstocka hans hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke sl\u00e4pper folket.\n4:22 Och d\u00e5 skall du s\u00e4ga till Farao: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Israel \u00e4r min f\u00f6rstf\u00f6dde son,\n4:23 och jag har sagt till dig: 'Sl\u00e4pp min son, s\u00e5 att han kan h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig.' Men du har icke velat sl\u00e4ppa honom. D\u00e4rf\u00f6r skall jag nu dr\u00e4pa din f\u00f6rstf\u00f6dde son.\n4:24 Och under resan h\u00e4nde sig att HERREN p\u00e5 ett vilost\u00e4lle kom emot honom och ville d\u00f6da honom.\n4:25 D\u00e5 tog Sippora en skarp sten och skar bort f\u00f6rhuden p\u00e5 sin son och ber\u00f6rde honom d\u00e4rmed nedtill och sade: \u00bbDu \u00e4r mig en blodsbrudgum.\u00bb\n4:26 S\u00e5 l\u00e4t han honom vara. D\u00e5 sade hon \u00e5ter: \u00bbJa, en blodsbrudgum till omsk\u00e4relse.\u00bb\n4:27 Och HERREN sade till Aron: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och m\u00f6t Mose i \u00f6knen.\u00bb D\u00e5 gick han \u00e5stad och tr\u00e4ffade honom p\u00e5 Guds berg; och han kysste honom.\n4:28 Och Mose ber\u00e4ttade f\u00f6r Aron allt vad HERREN hade talat, n\u00e4r han s\u00e4nde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att g\u00f6ra.\n4:29 Sedan gingo Mose och Aron \u00e5stad och f\u00f6rsamlade alla Israels barns \u00e4ldste.\n4:30 Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han gjorde tecknen inf\u00f6r folkets \u00f6gon.\n4:31 D\u00e5 trodde folket; och n\u00e4r de h\u00f6rde att HERREN hade sett till Israels barn, och att han hade sett deras betryck, b\u00f6jde de sig ned och tillb\u00e5do.\n5:1 D\u00e4refter kommo Mose och Aron och sade till Farao: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla h\u00f6gtid \u00e5t mig i \u00f6knen.\u00bb\n5:2 Men Farao svarade: \u00bbVem \u00e4r HERREN, eftersom jag p\u00e5 hans befallning skulle sl\u00e4ppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller sl\u00e4ppa Israel.\u00bb\n5:3 D\u00e5 sade de: \u00bbHebr\u00e9ernas Gud har visat sig f\u00f6r oss. S\u00e5 l\u00e5t oss nu g\u00e5 tre dagsresor in i \u00f6knen och offra \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud, f\u00f6r att han icke m\u00e5 komma \u00f6ver oss med pest eller med sv\u00e4rd.\u00bb\n5:4 Men konungen i Egypten svarade dem: \u00bbMose och Aron, varf\u00f6r dragen I folket ifr\u00e5n dess arbete? G\u00e5n bort till edra dagsverken.\n5:5 Ytterligare sade Farao: \u00bbFolket \u00e4r ju redan alltf\u00f6r talrikt i landet, och likv\u00e4l viljen I skaffa dem frihet ifr\u00e5n deras dagsverken!\u00bb\n5:6 D\u00e4refter bj\u00f6d Farao samma dag fogdarna och tillsyningsm\u00e4nnen \u00f6ver folket och sade:\n5:7 \u00bbI skolen icke vidare s\u00e5som f\u00f6rut giva folket halm till att g\u00f6ra tegel. L\u00e5ten dem sj\u00e4lva g\u00e5 och skaffa sig halm.\n5:8 Men samma antal tegel som de f\u00f6rut hava gjort skolen I \u00e4nd\u00e5 \u00e5l\u00e4gga dem, utan n\u00e5got avdrag; ty de \u00e4ro lata, d\u00e4rf\u00f6r ropa de och s\u00e4ga: 'L\u00e5t oss g\u00e5 och offra \u00e5t v\u00e5r Gud.'\n5:9 Man m\u00e5ste l\u00e4gga tungt arbete p\u00e5 dessa m\u00e4nniskor, s\u00e5 att de d\u00e4rigenom f\u00e5 n\u00e5got att g\u00f6ra och icke akta p\u00e5 l\u00f6gnaktigt tal.\u00bb\n5:10 D\u00e5 gingo fogdarna och tillsyningsm\u00e4nnen \u00f6ver folket ut och sade till folket: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Farao: Jag vill icke l\u00e4ngre giva eder halm.\n5:11 G\u00e5n sj\u00e4lva och skaffen eder halm, var I kunnen finna s\u00e5dan; men i edert arbete skall intet avdrag g\u00f6ras.\u00bb\n5:12 D\u00e5 spridde sig folket \u00f6ver hela Egyptens land och samlade str\u00e5 f\u00f6r att bruka det s\u00e5som halm.\n5:13 Och fogdarna drevo p\u00e5 dem och sade: \u00bbFullg\u00f6ren edert arbete, var dag det f\u00f6r den dagen best\u00e4mda, likasom n\u00e4r man gav eder halm.\u00bb\n5:14 Och Israels barns tillsyningsm\u00e4n, de som Faraos fogdar hade satt \u00f6ver dem, fingo uppb\u00e4ra hugg och slag, och man sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r haven I icke s\u00e5som f\u00f6rut fullgjort edert f\u00f6relagda dagsverke i tegel, varken i g\u00e5r eller i dag?\u00bb\n5:15 D\u00e5 kommo Israels barns tillsyningsm\u00e4n och ropade till Farao och sade: \u00bbVarf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5 mot dina tj\u00e4nare?\n5:16 Ingen halm giver man \u00e5t dina tj\u00e4nare, och likv\u00e4l s\u00e4ger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tj\u00e4nare f\u00e5 nu uppb\u00e4ra hugg och slag, fast\u00e4n skulden ligger hos ditt eget folk.\u00bb\n5:17 Men han svarade: \u00bbI \u00e4ren lata, ja lata \u00e4ren I. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4gen I: 'L\u00e5t oss g\u00e5 och offra \u00e5t HERREN.'\n5:18 Nej, g\u00e5n i st\u00e4llet till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det best\u00e4mda antalet tegel m\u00e5sten I \u00e4nd\u00e5 l\u00e4mna.\u00bb\n5:19 D\u00e5 m\u00e4rkte Israels barns tillsyningsm\u00e4n att det var illa st\u00e4llt f\u00f6r dem, eftersom de hade f\u00e5tt det svaret att de icke skulle f\u00e5 n\u00e5got avdrag i det antal tegel, som de skulle l\u00e4mna f\u00f6r var dag.\n5:20 Och n\u00e4r de kommo ut ifr\u00e5n Farao, tr\u00e4ffade de Mose och Aron, som stodo d\u00e4r f\u00f6r att m\u00f6ta dem;\n5:21 och de sade till dem: \u00bbM\u00e5 HERREN hems\u00f6ka eder och d\u00f6ma eder, eftersom I haven gjort oss f\u00f6rhatliga f\u00f6r Farao och hans tj\u00e4nare och satt dem sv\u00e4rdet i hand till att dr\u00e4pa oss.\n5:22 D\u00e5 v\u00e4nde sig Mose \u00e5ter till HERREN och sade: \u00bbHerre, varf\u00f6r har du gjort s\u00e5 illa mot detta folk? Varf\u00f6r har du s\u00e4nt mig?\n5:23 Allt ifr\u00e5n den tid d\u00e5 jag gick till Farao f\u00f6r att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda r\u00e4ddat ditt folk.\n6:1 Men HERREN sade till Mose: \u00bbNu skall du f\u00e5 se vad jag skall g\u00f6ra med Farao; ty genom min starka hand skall han n\u00f6dgas sl\u00e4ppa dem, ja, han skall genom min starka hand n\u00f6dgas driva dem ut ur sitt land.\u00bb\n6:2 Och Gud talade till Mose och sade till honom: \u00bbJag \u00e4r HERREN.\n6:3 F\u00f6r Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig s\u00e5som 'Gud den Allsm\u00e4ktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke k\u00e4nd av dem.\n6:4 Och jag uppr\u00e4ttade ett f\u00f6rbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land d\u00e4r de bodde s\u00e5som fr\u00e4mlingar.\n6:5 Och nu har jag h\u00f6rt Israels barns j\u00e4mmer \u00f6ver att egyptierna h\u00e5lla dem i tr\u00e4ldom, och jag har kommit ih\u00e5g mitt f\u00f6rbund.\n6:6 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till Israels barn: 'Jag \u00e4r HERREN, och jag skall f\u00f6ra eder ut fr\u00e5n tr\u00e4larbetet hos egyptierna och r\u00e4dda eder fr\u00e5n tr\u00e4ldomen under dem, och jag skall f\u00f6rlossa eder med utr\u00e4ckt arm och genom stora straffdomar.\n6:7 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN eder Gud, han som f\u00f6r eder ut fr\u00e5n tr\u00e4larbetet hos egyptierna.\n6:8 Och jag skall f\u00f6ra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva \u00e5t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag \u00e4r HERREN.'\u00bb\n6:9 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de h\u00f6rde icke p\u00e5 Mose, av ot\u00e5lighet och f\u00f6r det h\u00e5rda arbetets skull.\n6:10 D\u00e4refter talade HERREN till Mose och sade:\n6:11 \u00bbG\u00e5 och tala med Farao, konungen i Egypten, att han sl\u00e4pper Israels barn ut ur sitt land.\u00bb\n6:12 Men Mose talade inf\u00f6r HERREN och sade: \u00bbIsraels barn h\u00f6ra ju icke p\u00e5 mig; huru skulle d\u00e5 Farao vilja h\u00f6ra mig -- mig som har oomskurna l\u00e4ppar?\u00bb\n6:13 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle f\u00f6ras ut ur Egyptens land.\n6:14 Dessa voro huvudm\u00e4nnen f\u00f6r deras familjer. Rubens, Israels f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens sl\u00e4kter.\n6:15 Simeons s\u00f6ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons sl\u00e4kter.\n6:16 Och dessa voro namnen p\u00e5 Levis s\u00f6ner, efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju \u00e5r gammal.\n6:17 Gersons s\u00f6ner voro Libni och Simei, efter deras sl\u00e4kter.\n6:18 Kehats s\u00f6ner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre \u00e5r gammal.\n6:19 Meraris s\u00f6ner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl\u00e4kter, efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd.\n6:20 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju \u00e5r gammal.\n6:21 Jishars s\u00f6ner voro Kora, Nefeg och Sikri.\n6:22 Ussiels s\u00f6ner voro Misael, Elsafan och Sitri.\n6:23 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.\n6:24 Koras s\u00f6ner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas sl\u00e4kter.\n6:25 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels d\u00f6ttrar till hustru, och hon f\u00f6dde \u00e5t honom Pinehas. Dessa voro huvudm\u00e4nnen f\u00f6r leviternas familjer, efter deras sl\u00e4kter.\n6:26 S\u00e5 f\u00f6rh\u00f6ll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: \u00bbF\u00f6ren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras h\u00e4rskaror.\n6:27 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle f\u00f6ra Israels barn ut ur Egypten. S\u00e5 f\u00f6rh\u00f6ll det sig med Mose och Aron,\n6:28 Och n\u00e4r HERREN talade till Mose i Egyptens land,\n6:29 talade han s\u00e5 till Mose: \u00bbJag \u00e4r HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.\u00bb\n6:30 Men Mose sade inf\u00f6r HERREN: \u00bbSe, jag har oomskurna l\u00e4ppar; huru skulle d\u00e5 Farao vilja h\u00f6ra p\u00e5 mig?\u00bb\n7:1 Men HERREN sade till Mose: \u00bbSe, jag har satt dig att vara s\u00e5som en gud f\u00f6r Farao, och din broder Aron skall vara din profet.\n7:2 Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder Aron tala med Farao om att han m\u00e5ste sl\u00e4ppa Israels barn ut ur sitt land.\n7:3 Men jag skall f\u00f6rh\u00e4rda Faraos hj\u00e4rta och skall g\u00f6ra m\u00e5nga tecken och under i Egyptens land.\n7:4 Farao skall icke h\u00f6ra p\u00e5 eder; men jag skall l\u00e4gga min hand p\u00e5 Egypten och skall f\u00f6ra mina h\u00e4rskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.\n7:5 Och egyptierna skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag r\u00e4cker ut min hand \u00f6ver Egypten och f\u00f6r Israels barn ut fr\u00e5n dem.\u00bb\n7:6 Och Mose och Aron gjorde s\u00e5; de gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit dem.\n7:7 Men Mose var \u00e5ttio \u00e5r gammal och Aron \u00e5ttiotre \u00e5r gammal, n\u00e4r de talade med Farao.\n7:8 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n7:9 \u00bbN\u00e4r Farao talar till eder och s\u00e4ger: 'L\u00e5ten oss se n\u00e5got under', d\u00e5 skall du s\u00e4ga till Aron: 'Tag din stav och kasta den inf\u00f6r Farao', s\u00e5 skall den bliva en stor orm.\u00bb\n7:10 D\u00e5 gingo Mose och Aron till Farao och gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit. Aron kastade sin stav inf\u00f6r Farao och hans tj\u00e4nare, och den blev en stor orm.\n7:11 D\u00e5 kallade ocks\u00e5 Farao till sig sina vise och trollkarlar; och dessa, de egyptiska sp\u00e5m\u00e4nnen, gjorde ock detsamma genom sina hemliga konster:\n7:12 de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar. Men Arons stav uppslukade deras stavar.\n7:13 Dock f\u00f6rblev Faraos hj\u00e4rta f\u00f6rstockat, och han h\u00f6rde icke p\u00e5 dem, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n7:14 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbFaraos hj\u00e4rta \u00e4r tillslutet, han vill icke sl\u00e4ppa folket.\n7:15 G\u00e5 till Farao i morgon bittida -- han g\u00e5r n\u00e4mligen d\u00e5 ut till vattnet -- och st\u00e4ll dig i hans v\u00e4g, p\u00e5 stranden av Nilfloden. Och tag i din hand staven som f\u00f6rvandlades till en orm.\n7:16 Och s\u00e4g till honom: HERREN, hebr\u00e9ernas Gud, s\u00e4nde mig till dig och l\u00e4t s\u00e4ga dig: 'Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig i \u00f6knen.' Men se, du har hitintills icke velat h\u00f6ra.\n7:17 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger nu HERREN s\u00e5: 'H\u00e4rav skall du f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN: se, med staven som jag h\u00e5ller i min hand vill jag sl\u00e5 p\u00e5 vattnet i Nilfloden, och d\u00e5 skall det f\u00f6rvandlas till blod.\n7:18 Och fiskarna i floden skola d\u00f6, och floden skall bliva stinkande, s\u00e5 att egyptierna skola v\u00e4mjas vid att dricka vatten ifr\u00e5n floden.'\u00bb\n7:19 Och HERREN sade till Mose: \u00bbS\u00e4g till Aron: Tag din stav, och r\u00e4ck ut din hand \u00f6ver egyptiernas vatten, \u00f6ver deras str\u00f6mmar, kanaler och sj\u00f6ar och alla andra vattensamlingar, s\u00e5 skola de bliva blod; \u00f6ver hela Egyptens land skall vara blod, b\u00e5de i tr\u00e4k\u00e4rl och i stenk\u00e4rl.\u00bb\n7:20 Och Mose och Aron gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilfloden inf\u00f6r Faraos och hans tj\u00e4nares \u00f6gon; d\u00e5 f\u00f6rvandlades allt vatten floden till blod.\n7:21 Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s\u00e5 att egyptierna icke kunde dricka vatten ifr\u00e5n floden; och blodet var \u00f6ver hela Egyptens land.\n7:22 Men de egyptiska sp\u00e5m\u00e4nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster. S\u00e5 f\u00f6rblev Faraos hj\u00e4rta f\u00f6rstockat, och han h\u00f6rde icke p\u00e5 dem, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n7:23 Och Farao v\u00e4nde om och gick hem och aktade icke heller p\u00e5 detta.\n7:24 Men i hela Egypten gr\u00e4vde man runt omkring Nilfloden efter vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke dricka.\n7:25 Och s\u00e5 f\u00f6rgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit Nilfloden.\n8:1 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00e5 till Farao och s\u00e4g till honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig.\n8:2 Men om du icke vill sl\u00e4ppa dem, se, d\u00e5 skall jag hems\u00f6ka hela ditt land med paddor.\n8:3 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din s\u00e4ng, och in i dina tj\u00e4nares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktr\u00e5g.\n8:4 Ja, p\u00e5 dig sj\u00e4lv och ditt folk och alla dina tj\u00e4nare skola paddorna stiga upp.\u00bb\n8:5 Och HERREN sade till Mose: \u00bbS\u00e4g till Aron: R\u00e4ck ut din hand med din stav \u00f6ver str\u00f6mmarna, kanalerna och sj\u00f6arna, och l\u00e5t s\u00e5 paddor stiga upp \u00f6ver Egyptens land.\u00bb\n8:6 D\u00e5 r\u00e4ckte Aron ut sin hand \u00f6ver Egyptens vatten, och paddor stego upp och \u00f6vert\u00e4ckte Egyptens land.\n8:7 Men sp\u00e5m\u00e4nnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och l\u00e4to paddor stiga upp \u00f6ver Egyptens land.\n8:8 D\u00e5 kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: \u00bbBedjen till HERREN, att han tager bort paddorna fr\u00e5n mig och mitt folk, s\u00e5 skall jag sl\u00e4ppa folket, s\u00e5 att de kunna offra \u00e5t HERREN.\u00bb\n8:9 Mose sade till Farao: \u00bbDig vare tillstatt att f\u00f6rel\u00e4gga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja f\u00f6r dig och dina tj\u00e4nare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna fr\u00e5n dig och dina hus, s\u00e5 att de finnas kvar allenast i Nilfloden.\n8:10 Han svarade: \u00bbTill i morgon.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbM\u00e5 det ske s\u00e5som du har sagt, s\u00e5 att du f\u00e5r f\u00f6rnimma att ingen \u00e4r s\u00e5som HERREN, v\u00e5r Gud.\n8:11 Paddorna skola vika bort ifr\u00e5n dig och dina hus och ifr\u00e5n dina tj\u00e4nare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.\u00bb\n8:12 S\u00e5 gingo Mose och Aron ut ifr\u00e5n Farao. Och Mose ropade till HERREN om hj\u00e4lp mot paddorna som han hade l\u00e5tit komma \u00f6ver Farao.\n8:13 Och HERREN gjorde s\u00e5som Mose hade beg\u00e4rt: paddorna dogo och f\u00f6rsvunno ifr\u00e5n husen, g\u00e5rdarna och f\u00e4lten.\n8:14 Och man kastade dem tillsammans i h\u00f6gar, h\u00e4r en och d\u00e4r en; och landet uppfylldes av stank.\n8:15 Men n\u00e4r Farao s\u00e5g att han hade f\u00e5tt l\u00e4ttnad, tillsl\u00f6t han sitt hj\u00e4rta och h\u00f6rde icke p\u00e5 dem, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n8:16 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbS\u00e4g till Aron: R\u00e4ck ut din stav och sl\u00e5 i stoftet p\u00e5 jorden, s\u00e5 skall d\u00e4rav bliva mygg i hela Egyptens land.\u00bb\n8:17 Och de gjorde s\u00e5: Aron r\u00e4ckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet p\u00e5 jorden; d\u00e5 kom mygg p\u00e5 m\u00e4nniskor och boskap. Av allt stoft p\u00e5 marken blev mygg i hela Egyptens land.\n8:18 Och sp\u00e5m\u00e4nnen ville g\u00f6ra detsamma genom sina hemliga konster och f\u00f6rs\u00f6kte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom p\u00e5 m\u00e4nniskor och boskap.\n8:19 D\u00e5 sade sp\u00e5m\u00e4nnen till Farao: \u00bbDetta \u00e4r Guds finger.\u00bb Men Faraos hj\u00e4rta f\u00f6rblev f\u00f6rstockat, och han h\u00f6rde icke p\u00e5 dem, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n8:20 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbTr\u00e4d i morgon bittida fram inf\u00f6r Farao -- han g\u00e5r n\u00e4mligen d\u00e5 ut till vattnet -- och s\u00e4g till honom: s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla guds tj\u00e4nst \u00e5t mig.\n8:21 Ty om du icke sl\u00e4pper mitt folk, de, d\u00e5 skall jag s\u00e4nda sv\u00e4rmar av flugor \u00f6ver dig och dina tj\u00e4nare och ditt folk och dina hus, s\u00e5 att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsv\u00e4rmar, ja, sj\u00e4lva marken p\u00e5 vilken de st\u00e5.\n8:22 Men p\u00e5 den dagen skall jag g\u00f6ra ett undantag f\u00f6r landet Gosen, d\u00e4r mitt folk bor, s\u00e5 att inga flugsv\u00e4rmar skola finnas d\u00e4r, p\u00e5 det att du m\u00e5 f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN h\u00e4r i landet.\n8:23 S\u00e5 skall jag f\u00f6rlossa mitt folk och g\u00f6ra en \u00e5tskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.\u00bb\n8:24 Och HERREN gjorde s\u00e5: stora flugsv\u00e4rmar kommo in i Faraos och i hans tj\u00e4nares hus; och \u00f6verallt i Egypten blev landet f\u00f6rd\u00e4rvat av flugsv\u00e4rmarna.\n8:25 D\u00e5 kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och offren \u00e5t eder Gud h\u00e4r i landet.\u00bb\n8:26 Men Mose svarade: \u00bbDet g\u00e5r icke an att vi g\u00f6ra s\u00e5; ty vi offra \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e5dant som f\u00f6r egyptierna \u00e4r en styggelse. Om vi nu inf\u00f6r egyptiernas \u00f6gon offra s\u00e5dant som f\u00f6r dem \u00e4r en styggelse, skola de s\u00e4kert stena oss.\n8:27 S\u00e5 l\u00e5t oss nu g\u00e5 tre dagsresor in i \u00f6knen och offra \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e5som han befaller oss.\u00bb\n8:28 D\u00e5 sade Farao: \u00bbJag vill sl\u00e4ppa eder, s\u00e5 att I kunnen offra \u00e5t HERREN, eder Gud, i \u00f6knen; allenast m\u00e5n I icke g\u00e5 alltf\u00f6r l\u00e5ngt bort. Bedjen f\u00f6r mig.\n8:29 Mose svarade: \u00bbJa, n\u00e4r jag kommer ut fr\u00e5n dig, skall jag bedja till HERREN, s\u00e5 att flugsv\u00e4rmarna i morgon vika bort ifr\u00e5n Farao, ifr\u00e5n hans tj\u00e4nare och hans folk. Allenast m\u00e5 Farao icke mer handla svikligt och v\u00e4gra att sl\u00e4ppa folket, s\u00e5 att de kunna offra \u00e5t HERREN.\n8:30 Och Mose gick ut ifr\u00e5n Farao och bad till HERREN.\n8:31 Och HERREN gjorde s\u00e5som Mose sade beg\u00e4rt: han skaffade bort flugsv\u00e4rmarna ifr\u00e5n Farao, ifr\u00e5n hans tj\u00e4nare och hans folk, s\u00e5 att icke en enda fluga blev kvar.\n8:32 Men Farao tillsl\u00f6t sitt hj\u00e4rta ocks\u00e5 denna g\u00e5ng och sl\u00e4ppte icke folket.\n9:1 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00e5 till Farao och tala till honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, hebr\u00e9ernas Gud: Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig.\n9:2 Ty om du icke vill sl\u00e4ppa dem, utan kvarh\u00e5ller dem l\u00e4ngre,\n9:3 se, d\u00e5 skall HERRENS hand med en mycket sv\u00e5r pest komma \u00f6ver din boskap p\u00e5 marken, \u00f6ver h\u00e4star, \u00e5snor och kameler, \u00f6ver f\u00e4kreatur och f\u00e5r.\n9:4 Men HERREN skall d\u00e4rvid g\u00f6ra en \u00e5tskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, s\u00e5 att intet av de djur som tillh\u00f6ra Israels barn skall d\u00f6.\u00bb\n9:5 Och HERREN best\u00e4mde en tid och sade: \u00bbI morgon skall HERREN g\u00f6ra s\u00e5 i landet.\u00bb\n9:6 Och dagen d\u00e4refter gjorde HERREN s\u00e5, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;\n9:7 n\u00e4r Farao s\u00e4nde och h\u00f6rde efter, se, d\u00e5 hade icke s\u00e5 mycket som ett enda djur av Israels boskap d\u00f6tt. Men Faraos hj\u00e4rta var tillslutet, och han sl\u00e4ppte icke folket\n9:8 D\u00e4refter sade HERREN till Mose och Aron: \u00bbTagen edra h\u00e4nder fulla med sot ur sm\u00e4ltugnen, och m\u00e5 sedan Mose str\u00f6 ut det, upp mot himmelen, inf\u00f6r Faraos \u00f6gon,\n9:9 s\u00e5 skall d\u00e4rav bliva ett damm \u00f6ver hela Egyptens land, och d\u00e4rav skola uppst\u00e5 bulnader, som sl\u00e5 ut med bl\u00e5sor, p\u00e5 m\u00e4nniskor och boskap i hela Egyptens land.\u00bb\n9:10 D\u00e5 togo de sot ur sm\u00e4ltugnen och tr\u00e4dde inf\u00f6r Farao, och Mose str\u00f6dde ut det, upp mot himmelen; och d\u00e4rav uppstodo bulnader, som slogo ut med bl\u00e5sor, p\u00e5 m\u00e4nniskor och boskap.\n9:11 Och sp\u00e5m\u00e4nnen kunde icke h\u00e5lla st\u00e5nd mot Mose f\u00f6r bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo p\u00e5 sp\u00e5m\u00e4nnen s\u00e5v\u00e4l som p\u00e5 alla andra egyptier.\n9:12 Men HERREN f\u00f6rstockade Faraos hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke h\u00f6rde p\u00e5 dem, s\u00e5som HERREN hade sagt till Mose.\n9:13 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbTr\u00e4d i morgon bittida fram inf\u00f6r Farao och s\u00e4g till honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, hebr\u00e9ernas Gud: Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig.\n9:14 Annars skall jag nu s\u00e4nda alla mina hems\u00f6kelser \u00f6ver dig sj\u00e4lv och \u00f6ver dina tj\u00e4nare och ditt folk, p\u00e5 det att du m\u00e5 f\u00f6rnimma att ingen \u00e4r s\u00e5som jag p\u00e5 hela jorden.\n9:15 Ty jag hade redan r\u00e4ckt ut min land f\u00f6r att sl\u00e5 dig och ditt folk med pest, s\u00e5 att du skulle bliva utrotad fr\u00e5n jorden;\n9:16 men jag skonade dig, just d\u00e4rf\u00f6r att jag ville l\u00e5ta min kraft bliva uppenbarad f\u00f6r dig och mitt namn bliva f\u00f6rkunnat p\u00e5 hela jorden.\n9:17 Om du ytterligare l\u00e4gger hinder i v\u00e4gen f\u00f6r mitt folk och icke sl\u00e4pper dem,\n9:18 se, d\u00e5 skall jag i morgon vid denna tid l\u00e5ta ett mycket sv\u00e5rt hagel komma, s\u00e5dant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifr\u00e5n den dag dess grund blev lagd \u00e4nda till nu.\n9:19 S\u00e5 s\u00e4nd nu bort och l\u00e5t b\u00e4rga din boskap och allt vad du annars har ute p\u00e5 marken. Ty alla m\u00e4nniskor och all boskap som d\u00e5 finnas ute p\u00e5 marken och icke hava kommit under tak, de skola tr\u00e4ffas av haglet och bliva d\u00f6dade.\u00bb\n9:20 Den som nu bland Faraos tj\u00e4nare fruktade HERRENS ord, han l\u00e4t sina tj\u00e4nare och sin boskap s\u00f6ka skydd i husen;\n9:21 men den som icke aktade p\u00e5 HERRENS ord, han l\u00e4t sina tj\u00e4nare och sin boskap bliva kvar ute p\u00e5 marken.\n9:22 Och HERREN sade till Mose: \u00bbR\u00e4ck din hand upp mot himmelen, s\u00e5 skall hagel falla \u00f6ver hela Egyptens land, \u00f6ver m\u00e4nniskor och boskap och \u00f6ver alla markens \u00f6rter i Egyptens land.\u00bb\n9:23 D\u00e5 r\u00e4ckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN l\u00e4t det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s\u00e5 l\u00e4t HERREN hagel komma \u00f6ver Egyptens land.\n9:24 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var s\u00e5 sv\u00e5rt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land fr\u00e5n den tid det blev befolkat.\n9:25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p\u00e5 marken, b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur; och haglet slog ned alla markens \u00f6rter och slog s\u00f6nder alla markens tr\u00e4d.\n9:26 Allenast i landet Gosen, d\u00e4r Israels barn voro, haglade det icke.\n9:27 D\u00e5 s\u00e4nde Farao och l\u00e4t kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: \u00bbJag har syndat denna g\u00e5ng. Det \u00e4r HERREN som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig; jag och mitt folk hava gjort or\u00e4tt.\n9:28 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat l\u00e4nge nog; s\u00e5 skall jag sl\u00e4ppa eder, och I skolen icke beh\u00f6va bliva kvar l\u00e4ngre.\u00bb\n9:29 Mose svarade honom: \u00bbN\u00e4r jag kommer ut ur staden, skall jag utr\u00e4cka mina h\u00e4nder till HERREN; d\u00e5 skall dundret upph\u00f6ra och intet hagel mer komma, p\u00e5 det att du m\u00e5 f\u00f6rnimma att landet \u00e4r HERRENS.\n9:30 Dock vet jag v\u00e4l att du och dina tj\u00e4nare \u00e4nnu icke frukten f\u00f6r HERREN Gud.\u00bb\n9:31 S\u00e5 slogos d\u00e5 linet och kornet ned, ty kornet hade g\u00e5tt i ax och linet stod i knopp;\n9:32 men vetet och sp\u00e4lten slogos icke ned, ty de \u00e4ro sens\u00e4d.\n9:33 Och Mose gick ifr\u00e5n Farao ut ur staden och utr\u00e4ckte sina h\u00e4nder till HERREN; och dundret och haglet upph\u00f6rde, och regnet str\u00f6mmade icke mer ned p\u00e5 jorden.\n9:34 Men n\u00e4r Farao s\u00e5g att regnet och haglet och dundret hade upph\u00f6rt, framh\u00e4rdade han i sin synd och tillsl\u00f6t sitt hj\u00e4rta, han sj\u00e4lv s\u00e5v\u00e4l som hans tj\u00e4nare.\n9:35 S\u00e5 f\u00f6rblev Faraos hj\u00e4rta f\u00f6rstockat, och han sl\u00e4ppte icke Israels barn, s\u00e5som HERREN hade sagt genom Mose.\n10:1 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00e5 till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tj\u00e4nares hj\u00e4rtan, f\u00f6r att jag skulle g\u00f6ra dessa mina tecken mitt ibland dem,\n10:2 och f\u00f6r att du sedan skulle kunna f\u00f6rt\u00e4lja f\u00f6r din son och din sonson vilka stora g\u00e4rningar jag har utf\u00f6rt bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, s\u00e5 att I f\u00f6rnimmen att jag \u00e4r HERREN.\u00bb\n10:3 D\u00e5 gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, hebr\u00e9ernas Gud: Huru l\u00e4nge vill du vara motstr\u00e4vig och icke \u00f6dmjuka dig inf\u00f6r mig? Sl\u00e4pp mitt folk, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t mig.\n10:4 Ty om du icke vill sl\u00e4ppa mitt folk, se, d\u00e5 skall jag i morgon l\u00e5ta gr\u00e4shoppor komma \u00f6ver ditt land.\n10:5 Och de skola \u00f6vert\u00e4cka marken s\u00e5 att man icke kan se marken; och de skola \u00e4ta upp \u00e5terstoden av den kvarleva som har blivit \u00f6ver \u00e5t eder efter haglet, och de skola av\u00e4ta alla edra tr\u00e4d, som v\u00e4xa p\u00e5 marken.\n10:6 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s\u00e5 ock alla dina tj\u00e4nares hus och alla egyptiers hus, s\u00e5 att dina f\u00e4der och dina faders f\u00e4der icke hava sett n\u00e5got s\u00e5dant, fr\u00e5n den dag de blevo till p\u00e5 jorden \u00e4nda till denna dag.\u00bb Och han v\u00e4nde sig om och gick ut ifr\u00e5n Farao.\n10:7 Men Faraos tj\u00e4nare sade till honom: \u00bbHuru l\u00e4nge skall denne vara oss till f\u00f6rf\u00e5ng? Sl\u00e4pp m\u00e4nnen, s\u00e5 att de kunna h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN, sin Gud. Inser du icke \u00e4nnu att Egypten bliver f\u00f6rd\u00e4rvat?\u00bb\n10:8 D\u00e5 h\u00e4mtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: \u00bbI m\u00e5n g\u00e5 \u00e5stad och h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN, eder Gud. Men vilka \u00e4ro nu de som skola g\u00e5?\u00bb\n10:9 Mose svarade: \u00bbVi vilja g\u00e5 b\u00e5de unga och gamla; vi vilja g\u00e5 med s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, med f\u00e5r och f\u00e4kreatur; ty en HERRENS h\u00f6gtid skola vi h\u00e5lla.\u00bb\n10:10 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbM\u00e5 HERREN: vara med eder lika visst som jag sl\u00e4pper eder med edra kvinnor och barn! D\u00e4r ser man att I haven ont i sinnet!\n10:11 Nej; I m\u00e4n m\u00e5n g\u00e5 \u00e5stad och h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN; det var ju detta som I beg\u00e4rden.\u00bb Och man drev dem ut ifr\u00e5n Farao.\n10:12 Och HERREN sade till Mose: \u00bbR\u00e4ck ut din hand \u00f6ver Egyptens land, s\u00e5 att gr\u00e4shoppor komma \u00f6ver Egyptens land och \u00e4ta upp alla \u00f6rter i landet, allt vad haglet har l\u00e4mnat kvar.\u00bb\n10:13 D\u00e5 r\u00e4ckte Mose ut sin stav \u00f6ver Egyptens land, och HERREN l\u00e4t en \u00f6stanvind bl\u00e5sa \u00f6ver landet hela den dagen och hela natten; och n\u00e4r det blev morgon, f\u00f6rde \u00f6stanvinden gr\u00e4shopporna fram med sig.\n10:14 Och gr\u00e4shopporna kommo \u00f6ver hela Egyptens land och slogo i stor m\u00e4ngd ned \u00f6ver hela Egyptens omr\u00e5de; en s\u00e5dan myckenhet av gr\u00e4shoppor hade aldrig tillf\u00f6rne kommit och skall icke heller h\u00e4danefter komma.\n10:15 De \u00f6vert\u00e4ckte hela marken, s\u00e5 att marken blev m\u00f6rk; och de \u00e5to upp alla \u00f6rter i landet och all frukt p\u00e5 tr\u00e4den, allt som haglet hade l\u00e4mnat kvar; intet gr\u00f6nt blev kvar p\u00e5 tr\u00e4den eller p\u00e5 markens \u00f6rter i hela Egyptens land.\n10:16 D\u00e5 kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: \u00bbJag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.\n10:17 Men f\u00f6rl\u00e5t nu min synd denna enda g\u00e5ng; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avv\u00e4nder allenast denna d\u00f6dspl\u00e5ga ifr\u00e5n mig.\u00bb\n10:18 D\u00e5 gick han ut ifr\u00e5n Farao och bad till HERREN.\n10:19 Och HERREN v\u00e4nde om vinden och l\u00e4t en mycket stark v\u00e4stanvind komma; denna fattade i gr\u00e4shopporna och kastade dem i R\u00f6da havet, s\u00e5 att icke en enda gr\u00e4shoppa blev kvar inom Egyptens hela omr\u00e5de.\n10:20 Men HERREN f\u00f6rstockade Faraos hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke sl\u00e4ppte Israels barn.\n10:21 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bbR\u00e4ck din hand upp mot himmelen, s\u00e5 skall \u00f6ver Egyptens land komma ett s\u00e5dant m\u00f6rker, att man kan taga p\u00e5 det.\u00bb\n10:22 D\u00e5 r\u00e4ckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt m\u00f6rker kom \u00f6ver hela Egyptens land i tre dagar.\n10:23 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde r\u00f6ra sig fr\u00e5n sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust d\u00e4r de bodde.\n10:24 D\u00e5 kallade Farao Mose till sig och sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och h\u00e5llen gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN; l\u00e5ten allenast edra f\u00e5r och f\u00e4kreatur bliva kvar. Ocks\u00e5 edra kvinnor och barn m\u00e5 g\u00e5 med eder.\u00bb\n10:25 Men Mose sade: \u00bbDu m\u00e5ste ock l\u00e5ta oss f\u00e5 slaktoffer och br\u00e4nnoffer att offra \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud.\n10:26 Ocks\u00e5 v\u00e5r boskap m\u00e5ste g\u00e5 med oss, och icke en kl\u00f6v f\u00e5r bliva kvar; ty d\u00e4rav m\u00e5ste vi taga det varmed vi skola h\u00e5lla gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud. Och f\u00f6rr\u00e4n vi komma dit, veta vi sj\u00e4lva icke vad vi b\u00f6ra offra \u00e5t HERREN.\u00bb\n10:27 Men HERREN f\u00f6rstockade Faraos hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke ville sl\u00e4ppa dem.\n10:28 Och Farao sade till honom: \u00bbG\u00e5 bort ifr\u00e5n mig, och tag dig till vara f\u00f6r att \u00e4nnu en g\u00e5ng komma inf\u00f6r mitt ansikte; ty p\u00e5 den dag du kommer inf\u00f6r mitt ansikte skall du d\u00f6.\u00bb\n10:29 Mose svarade: \u00bbDu har talat r\u00e4tt; jag skall icke vidare komma inf\u00f6r ditt ansikte.\u00bb\n11:1 D\u00e4refter sade HERREN till Mose: \u00bb\u00c4nnu en pl\u00e5ga skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver Farao och \u00f6ver Egypten; sedan skall han sl\u00e4ppa eder h\u00e4rifr\u00e5n; ja, han skall till och med driva eder ut h\u00e4rifr\u00e5n, n\u00e4r han sl\u00e4pper eder.\n11:2 S\u00e5 tala nu till folket, och s\u00e4g att var och en av dem, man s\u00e5v\u00e4l som kvinna, skall av sin n\u00e4sta beg\u00e4ra klenoder av silver och guld.\u00bb\n11:3 Och HERREN l\u00e4t folket finna n\u00e5d f\u00f6r egyptiernas \u00f6gon. Ja, mannen Mose hade stort anseende i Egyptens land, b\u00e5de hos Faraos tj\u00e4nare och hos folket.\n11:4 Och Mose sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Vid midnattstid skall jag g\u00e5 fram genom Egypten.\n11:5 Och d\u00e5 skall allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land d\u00f6, fr\u00e5n den f\u00f6rstf\u00f6dde hos Farao, som sitter p\u00e5 tronen, \u00e4nda till den f\u00f6rstf\u00f6dde hos tj\u00e4nstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s\u00e5 ock allt f\u00f6rstf\u00f6tt ibland boskapen.\n11:6 Och ett stort klagorop skall upph\u00e4vas i hela Egyptens land, s\u00e5dant att dess like aldrig har varit h\u00f6rt och aldrig mer skall h\u00f6ras.\n11:7 Men icke en hund skall gl\u00e4fsa mot n\u00e5gon av Israels barn, varken mot m\u00e4nniskor eller mot boskap. S\u00e5 skolen I f\u00f6rnimma att HERREN g\u00f6r en \u00e5tskillnad mellan Egypten och Israel.\n11:8 D\u00e5 skola alla dina tj\u00e4nare h\u00e4r komma ned till mig och buga sig f\u00f6r mig och s\u00e4ga: 'Drag ut, du sj\u00e4lv med allt folket som f\u00f6ljer dig.' Och sedan skall jag draga ut.\u00bb D\u00e4refter gick han bort ifr\u00e5n Farao i vredesmod.\n11:9 Men HERREN sade till Mose: \u00bbFarao skall neka att h\u00f6ra eder, p\u00e5 det att jag m\u00e5 l\u00e5ta m\u00e5nga under ske i Egyptens land.\u00bb\n11:10 Och Mose och Aron gjorde alla dessa under inf\u00f6r Farao; men HERREN f\u00f6rstockade Faraos hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke sl\u00e4ppte Israels barn ut ur sitt land.\n12:1 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:\n12:2 Denna m\u00e5nad skall hos eder vara den fr\u00e4msta m\u00e5naden, den skall hos eder vara den f\u00f6rsta av \u00e5rets m\u00e5nader.\n12:3 Talen till Israels hela menighet och s\u00e4gen: P\u00e5 tionde dagen i denna m\u00e5nad skall var husfader taga sig ett lamm, s\u00e5 att vart hush\u00e5ll f\u00e5r ett lamm.\n12:4 Men om hush\u00e5llet \u00e4r f\u00f6r litet till ett lamm, s\u00e5 skola husfadern och hans n\u00e4rmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter personernas antal. F\u00f6r vart lamm skolen I ber\u00e4kna ett visst antal, i m\u00e5n av vad var och en \u00e4ter.\n12:5 Ett felfritt \u00e5rsgammalt lamm av hank\u00f6n skolen I utv\u00e4lja; av f\u00e5ren eller av getterna skolen I taga det.\n12:6 Och I skolen f\u00f6rvara det intill fjortonde dagen i denna m\u00e5nad; d\u00e5 skall man -- Israels hela f\u00f6rsamlade menighet -- slakta det vid aftontiden.\n12:7 Och man skall taga av blodet och stryka p\u00e5 b\u00e5da d\u00f6rrposterna och p\u00e5 \u00f6vre d\u00f6rrtr\u00e4et i husen d\u00e4r man \u00e4ter det.\n12:8 Och man skall \u00e4ta k\u00f6ttet samma natt; det skall vara stekt p\u00e5 eld, och man skall \u00e4ta det med osyrat br\u00f6d j\u00e4mte bittra \u00f6rter.\n12:9 I skolen icke \u00e4ta n\u00e5got d\u00e4rav r\u00e5tt eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt p\u00e5 eld, med huvud, f\u00f6tter och innanm\u00e4te.\n12:10 Och I skolen icke l\u00e4mna n\u00e5got d\u00e4rav kvar till morgonen; skulle n\u00e5got d\u00e4rav bliva kvar till morgonen, skolen I br\u00e4nna upp det i eld.\n12:11 Och I skolen \u00e4ta det s\u00e5: I skolen vara omgjordade kring edra l\u00e4nder, hava edra skor p\u00e5 f\u00f6tterna och edra stavar i h\u00e4nderna. Och I skolen \u00e4ta det med hast. Detta \u00e4r HERRENS P\u00e5sk.\n12:12 Ty jag skall p\u00e5 den natten g\u00e5 fram genom Egyptens land och sl\u00e5 allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land, b\u00e5de m\u00e4nniskor och boskap; och \u00f6ver Egyptens alla gudar skall jag h\u00e5lla dom; jag \u00e4r HERREN.\n12:13 Och blodet skall vara ett tecken, eder till r\u00e4ddning, p\u00e5 de hus i vilka I \u00e4ren; ty n\u00e4r jag ser blodet, skall jag g\u00e5 f\u00f6rbi eder. Och ingen hems\u00f6kelse skall drabba eder med f\u00f6rd\u00e4rv, n\u00e4r jag sl\u00e5r Egyptens land.\n12:14 Och I skolen hava denna dag till en \u00e5minnelsedag och fira den s\u00e5som en HERRENS h\u00f6gtid. S\u00e5som en ev\u00e4rdlig stiftelse skolen I fira den, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.\n12:15 I sju dagar skolen I \u00e4ta osyrat br\u00f6d; redan p\u00e5 f\u00f6rsta dagen skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus. Ty var och en som \u00e4ter n\u00e5got syrat, fr\u00e5n den f\u00f6rsta dagen till den sjunde, han skall utrotas ur Israel.\n12:16 P\u00e5 den f\u00f6rsta dagen skolen I h\u00e5lla en helig sammankomst; I skolen ock p\u00e5 den sjunde dagen h\u00e5lla en helig sammankomst. P\u00e5 dem skall intet arbete g\u00f6ras; allenast det som var och en beh\u00f6ver till mat, det och intet annat m\u00e5 av eder tillredas.\n12:17 Och I skolen h\u00e5lla det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, eftersom jag p\u00e5 denna samma dag har f\u00f6rt edra h\u00e4rskaror ut ur Egyptens land. D\u00e4rf\u00f6r skolen I, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte, h\u00e5lla denna dag s\u00e5som en ev\u00e4rdlig stiftelse.\n12:18 I f\u00f6rsta m\u00e5naden, p\u00e5 fjortonde dagen i m\u00e5naden, om aftonen, skolen I \u00e4ta osyrat br\u00f6d, och I skolen fortfara d\u00e4rmed \u00e4nda till aftonen p\u00e5 tjuguf\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden.\n12:19 I sju dagar m\u00e5 ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son \u00e4ter n\u00e5got syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad han \u00e4r fr\u00e4mling eller inf\u00f6ding i landet.\n12:20 Intet syrligt skolen I \u00e4ta; var I \u00e4n \u00e4ren bosatta skolen I \u00e4ta osyrat br\u00f6d.\n12:21 Och Mose kallade till sig alla de \u00e4ldste i Israel och sade till dem: \u00bbBegiven eder hem, och tagen eder ett lamm f\u00f6r vart hush\u00e5ll och slakten p\u00e5skalammet.\n12:22 Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som \u00e4r i sk\u00e5len, och bestryken det \u00f6vre d\u00f6rr tr\u00e4et och b\u00e5da d\u00f6rrposterna med blodet som \u00e4r i sk\u00e5len; och ingen av eder m\u00e5 g\u00e5 ut genom sin hus d\u00f6rr intill morgonen.\n12:23 Ty HERREN skall g\u00e5 fram f\u00f6r att hems\u00f6ka Egypten; men n\u00e4r ha ser blodet p\u00e5 det \u00f6vre d\u00f6rrtr\u00e4et och p\u00e5 de tv\u00e5 d\u00f6rrposterna, skall HERREN g\u00e5 f\u00f6rbi d\u00f6rren och icke tillst\u00e4dja F\u00f6rd\u00e4rvaren att komma i i edra hus och hems\u00f6ka eder.\n12:24 Detta skolen I h\u00e5lla; det skall vara en stadga f\u00f6r dig och dina barn till ev\u00e4rdlig tid.\n12:25 Och n\u00e4r I kommen in i det land som HERREN skall giva \u00e5t eder, s\u00e5som han har lovat, skolen I h\u00e5lla denna gudstj\u00e4nst.\n12:26 N\u00e4r d\u00e5 edra barn fr\u00e5ga eder: 'Vad betyder denna eder gudstj\u00e4nst?',\n12:27 skolen I svara: 'Det \u00e4r ett p\u00e5skoffer \u00e5t HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att han gick f\u00f6rbi Israels barns hus i Egypten, n\u00e4r han hems\u00f6kte Egypten, men skonade v\u00e5ra hus.'\u00bb D\u00e5 b\u00f6jde folket sig ned och tillbad.\n12:28 Och Israels barn gingo \u00e5stad och gjorde s\u00e5; de gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose och Aron.\n12:29 Och vid midnattstiden slog HERREN allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land, fr\u00e5n den f\u00f6rstf\u00f6dde hos Farao, som satt p\u00e5 tronen, \u00e4nda till den f\u00f6rstf\u00f6dde hos f\u00e5ngen, som satt i f\u00e4ngelset, s\u00e5 ock allt f\u00f6rstf\u00f6tt ibland boskapen.\n12:30 D\u00e5 stod Farao upp om natten j\u00e4mte alla sina tj\u00e4nare och alla egyptier, och ett stort klagorop upph\u00e4vdes i Egypten; ty intet hus fanns, d\u00e4r icke n\u00e5gon d\u00f6d l\u00e5g.\n12:31 Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: \u00bbSt\u00e5n upp och dragen ut fr\u00e5n mitt folk, I sj\u00e4lva och Israels barn; och g\u00e5n \u00e5stad och h\u00e5llen gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN, s\u00e5som I haven beg\u00e4rt.\n12:32 Tagen ock edra f\u00e5r och edra f\u00e4kreatur, s\u00e5som I haven beg\u00e4rt, och g\u00e5n \u00e5stad, och v\u00e4lsignen d\u00e4rvid mig.\u00bb\n12:33 Och egyptierna tr\u00e4ngde p\u00e5 folket f\u00f6r att med hast f\u00e5 dem ut ur landet, ty de t\u00e4nkte: \u00bbEljest d\u00f6 vi allasammans.\u00bb\n12:34 Och folket tog med sig sin deg, innan den \u00e4nnu hade blivit syrad; de togo sina baktr\u00e5g och lindade in dem i mantlarna och buro dem p\u00e5 sina axlar.\n12:35 Och Israels barn hade gjort s\u00e5som Mose sade: de hade av egyptierna beg\u00e4rt deras klenoder av silver och guld, s\u00e5 ock kl\u00e4der.\n12:36 Och HERREN hade l\u00e5tit folket finna n\u00e5d f\u00f6r egyptiernas \u00f6gon, s\u00e5 att de g\u00e5vo dem vad de beg\u00e4rde. S\u00e5 togo de byte fr\u00e5n egyptierna.\n12:37 Och Israels barn br\u00f6to upp och drogo fr\u00e5n Rameses till Suckot, vid pass sex hundra tusen m\u00e4n till fots, f\u00f6rutom kvinnor och barn.\n12:38 En hop folk av allahanda slag drog ock \u00e5stad med dem, d\u00e4rtill f\u00e5r och f\u00e4kreatur, boskap i stor myckenhet.\n12:39 Och av degen som de hade f\u00f6rt med sig ur Egypten bakade de osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits ut ur Egypten utan att f\u00e5 dr\u00f6ja; ej heller hade de kunnat tillreda n\u00e5gon reskost \u00e5t sig.\n12:40 Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra trettio \u00e5r.\n12:41 Just p\u00e5 den dag d\u00e5 de fyra hundra trettio \u00e5ren voro f\u00f6rlidna drogo alla HERRENS h\u00e4rskaror ut ur Egyptens land.\n12:42 En HERRENS vakenatt var detta, n\u00e4r han skulle f\u00f6ra dem ut ur Egyptens land; denna samma natt \u00e4r HERRENS, en h\u00f6gtidsvaka f\u00f6r alla Israels barn, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.\n12:43 Och HERREN sade till Mose och Aron: \u00bbDetta \u00e4r stadgan om p\u00e5skalammet: Ingen utl\u00e4nning skall \u00e4ta d\u00e4rav;\n12:44 men en tr\u00e4l som \u00e4r k\u00f6pt f\u00f6r penningar m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav, sedan du ha omskurit honom.\n12:45 En inhysesman och en legodr\u00e4ng m\u00e5 icke \u00e4ta d\u00e4rav.\n12:46 I ett och samma hus skall det \u00e4tas; du skall icke f\u00f6ra n\u00e5got av k\u00f6ttet ut ur huset, och intet ben skolen I s\u00f6ndersl\u00e5 d\u00e4rp\u00e5.\n12:47 Israels hela menighet skall iakttaga detta.\n12:48 Och om n\u00e5gon fr\u00e4mling bor hos dig och vill h\u00e5lla HERRENS p\u00e5skh\u00f6gtid, s\u00e5 skall allt mank\u00f6n hos honom omsk\u00e4ras, och sedan m\u00e5 han komma och h\u00e5lla den; han skall d\u00e5 vara s\u00e5som en inf\u00f6ding i landet. Men ingen oomskuren m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav.\n12:49 En och samma lag skall g\u00e4lla f\u00f6r inf\u00f6dingen och f\u00f6r fr\u00e4mlingen som bor ibland eder.\u00bb\n12:50 Och alla Israels barn gjorde s\u00e5; de gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose och Aron.\n12:51 S\u00e5 f\u00f6rde d\u00e5 HERREN p\u00e5 denna samma dag Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras h\u00e4rskaror.\n13:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n13:2 \u00bbHelga \u00e5t mig allt f\u00f6rstf\u00f6tt, allt hos Israels barn, som \u00f6ppnar moderlivet, evad det \u00e4r m\u00e4nniskor eller boskap; mig tillh\u00f6r det.\n13:3 Och Mose sade till folket: \u00bbKommen ih\u00e5g denna dag, p\u00e5 vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur tr\u00e4ldomshuset; ty med stark hand har HERREN f\u00f6rt eder ut d\u00e4rifr\u00e5n. F\u00f6rdenskull m\u00e5 intet syrat \u00e4tas.\n13:4 P\u00e5 denna dag i m\u00e5naden Abib dragen I nu ut.\n13:5 Och n\u00e4r HERREN l\u00e5ter dig komma in i kanan\u00e9ernas, hetiternas, amor\u00e9ernas, hiv\u00e9ernas och jebus\u00e9ernas land, som han med ed har lovat dina f\u00e4der att giva dig, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, d\u00e5 skall du h\u00e5lla denna gudstj\u00e4nst i denna m\u00e5nad:\n13:6 I sju dagar skall du \u00e4ta osyrat br\u00f6d, och p\u00e5 sjunde dagen skall h\u00e5llas en HERRENS h\u00f6gtid.\n13:7 Under de sju dagarna skall man \u00e4ta osyrat br\u00f6d; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se n\u00e5gon surdeg hos dig, i hela ditt land.\n13:8 Och du skall p\u00e5 den dagen ber\u00e4tta f\u00f6r din son och s\u00e4ga: 'S\u00e5dant g\u00f6r jag av tacksamhet f\u00f6r vad HERREN gjorde med mig, n\u00e4r jag drog ut ur Egypten.'\n13:9 Och det skall vara f\u00f6r dig s\u00e5som ett tecken p\u00e5 din hand och s\u00e5som ett p\u00e5minnelsem\u00e4rke p\u00e5 din panna, f\u00f6r att HERRENS lag m\u00e5 vara i din mun; ty med stark hand har HERREN f\u00f6rt dig ut ur Egypten.\n13:10 Och denna stadga skall du h\u00e5lla p\u00e5 best\u00e4md tid, \u00e5r efter \u00e5r.\n13:11 Och n\u00e4r HERREN l\u00e5ter dig komma in i kanan\u00e9ernas land, s\u00e5som han med ed har lovat dig och dina f\u00e4der, och giver det \u00e5t dig,\n13:12 d\u00e5 skall du \u00f6verl\u00e4mna \u00e5t HERREN allt det som \u00f6ppnar moderlivet. Allt som \u00f6ppnar moderlivet av det som f\u00f6des bland din boskap skall, om det \u00e4r hank\u00f6n, h\u00f6ra HERREN till.\n13:13 Men allt bland \u00e5snor som \u00f6ppnar moderlivet skall du l\u00f6sa med ett f\u00e5r, och om du icke vill l\u00f6sa det, skall du krossa nacken p\u00e5 det. Och allt f\u00f6rstf\u00f6tt av m\u00e4nniska bland dina s\u00f6ner skall du l\u00f6sa.\n13:14 Och n\u00e4r din son i framtiden fr\u00e5gar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom s\u00e5: 'Med stark hand har HERREN f\u00f6rt oss ut ur Egypten, ur tr\u00e4ldomshuset;\n13:15 ty d\u00e5 Farao i sin h\u00e5rdnackenhet icke ville sl\u00e4ppa oss, dr\u00e4pte HERREN allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land, det f\u00f6rstf\u00f6dda s\u00e5v\u00e4l ibland m\u00e4nniskor som ibland boskap. D\u00e4rf\u00f6r offrar jag \u00e5t HERREN allt som \u00f6ppnar moderlivet och \u00e4r hank\u00f6n, och allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland mina s\u00f6ner l\u00f6ser jag.'\n13:16 Och det skall vara s\u00e5som ett tecken p\u00e5 din hand och s\u00e5som ett m\u00e4rke p\u00e5 din panna; ty med stark hand har HERREN f\u00f6rt oss ut ur Egypten.\u00bb\n13:17 N\u00e4r Farao nu hade sl\u00e4ppt folket, f\u00f6rde Gud dem icke p\u00e5 den v\u00e4g som gick igenom filist\u00e9ernas land, fast\u00e4n denna var den genaste; ty Gud t\u00e4nkte att folket, n\u00e4r det fick se krig hota, kunde \u00e5ngra sig och v\u00e4nda tillbaka till Egypten;\n13:18 d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t Gud folket taga en omv\u00e4g genom \u00f6knen \u00e5t R\u00f6da havet till. Och Israels barn drogo v\u00e4pnade upp ur Egyptens land.\n13:19 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: \u00bbN\u00e4r Gud ser till eder, f\u00f6ren d\u00e5 mina ben h\u00e4rifr\u00e5n med eder.\u00bb\n13:20 S\u00e5 br\u00f6to de upp fr\u00e5n Suckot och l\u00e4grade sig i Etam, d\u00e4r \u00f6knen begynte.\n13:21 Och HERREN gick framf\u00f6r dem, om dagen i en molnstod, f\u00f6r att leda dem p\u00e5 v\u00e4gen, och om natten i en eldstod, f\u00f6r att lysa dem; s\u00e5 kunde de t\u00e5ga b\u00e5de dag och natt.\n13:22 Molnstoden upph\u00f6rde icke om dagen att g\u00e5 framf\u00f6r folket, ej heller eldstoden om natten.\n14:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n14:2 \u00bbS\u00e4g till Israels barn att de skola v\u00e4nda om och l\u00e4gra sig framf\u00f6r Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framf\u00f6r Baal-Sefon skolen I l\u00e4gra eder vid havet.\n14:3 Men Farao skall t\u00e4nka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit inst\u00e4ngda i \u00f6knen.\n14:4 Och jag skall f\u00f6rstocka Faraos hj\u00e4rta, s\u00e5 att han f\u00f6rf\u00f6ljer dem; och jag skall f\u00f6rh\u00e4rliga mig p\u00e5 Farao och hela hans h\u00e4r, p\u00e5 det att egyptierna m\u00e5 f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\u00bb Och de gjorde s\u00e5.\n14:5 D\u00e5 man nu ber\u00e4ttade f\u00f6r konungen i Egypten att folket hade flytt, f\u00f6rvandlades Faraos och hans tj\u00e4nares hj\u00e4rtan mot folket, och de sade: \u00bbHuru illa gjorde vi icke, n\u00e4r vi sl\u00e4ppte Israel, s\u00e5 att de nu icke mer skola tj\u00e4na oss!\u00bb\n14:6 Och han l\u00e4t sp\u00e4nna f\u00f6r sina vagnar och tog sitt folk med sig;\n14:7 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och k\u00e4mpar p\u00e5 dem alla.\n14:8 Ty HERREN f\u00f6rstockade Faraos, den egyptiske konungens, hj\u00e4rta, s\u00e5 att han f\u00f6rf\u00f6ljde Israels barn, n\u00e4r de nu drogo ut med upplyft hand.\n14:9 Och egyptierna, alla Faraos h\u00e4star, vagnar och ryttare och hela hans h\u00e4r, f\u00f6rf\u00f6ljde dem och hunno upp dem, d\u00e4r de voro l\u00e4grade vid havet, vid Pi-Hahirot, framf\u00f6r Baal-Sefon.\n14:10 N\u00e4r s\u00e5 Farao var helt n\u00e4ra, lyfte Israels barn upp sina \u00f6gon och fingo se att egyptierna kommo t\u00e5gande efter dem. D\u00e5 blevo Israels barn mycket f\u00f6rskr\u00e4ckta och ropade till HERREN.\n14:11 Och de sade till Mose: \u00bbFunnos d\u00e5 inga gravar i Egypten, eftersom du har f\u00f6rt oss hit till att d\u00f6 i \u00f6knen? Huru illa gjorde du icke mot oss, n\u00e4r du f\u00f6rde oss ut ur Egypten!\n14:12 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'L\u00e5t oss vara, s\u00e5 att vi f\u00e5 tj\u00e4na egyptierna.' Ty det vore oss b\u00e4ttre att tj\u00e4na egyptierna \u00e4n att d\u00f6 i \u00f6knen.\u00bb\n14:13 D\u00e5 svarade Mose folket: \u00bbFrukten icke; st\u00e5n fasta, s\u00e5 skolen I se vilken fr\u00e4lsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig n\u00e5gonsin skolen I mer f\u00e5 se egyptierna s\u00e5, som I sen dem i dag.\n14:14 HERREN skall strida f\u00f6r eder, och I skolen vara stilla d\u00e4rvid.\u00bb\n14:15 Och HERREN sade till Mose: \u00bbVarf\u00f6r ropar du till mig? S\u00e4g till Israels barn att de draga vidare.\n14:16 Men lyft du upp din stav, och r\u00e4ck ut din hand \u00f6ver havet, och klyv det itu, s\u00e5 att Israels barn kunna g\u00e5 mitt igenom havet p\u00e5 torr mark.\n14:17 Och se, jag skall f\u00f6rstocka egyptiernas hj\u00e4rtan, s\u00e5 att de f\u00f6lja efter dem; och jag skall f\u00f6rh\u00e4rliga mig p\u00e5 Farao och hela hans h\u00e4r, p\u00e5 hans vagnar och ryttare.\n14:18 Och egyptierna skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag f\u00f6rh\u00e4rligar mig p\u00e5 Farao, p\u00e5 hans vagnar och ryttare.\u00bb\n14:19 Och Guds \u00e4ngel, som hade g\u00e5tt framf\u00f6r Israels h\u00e4r, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade g\u00e5tt framf\u00f6r dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.\n14:20 Den kom s\u00e5 emellan egyptiernas h\u00e4r och Israels h\u00e4r; och molnet var d\u00e4r med m\u00f6rker, men tillika upplyste det natten. S\u00e5 kunde den ena h\u00e4ren icke komma inp\u00e5 den andra under hela natten.\n14:21 Och Mose r\u00e4ckte ut sin hand \u00f6ver havet; d\u00e5 drev HERREN undan havet genom en stark \u00f6stanvind som bl\u00e5ste hela natten, och han gjorde s\u00e5 havet till torrt land; och vattnet kl\u00f6vs itu.\n14:22 Och Israels barn gingo mitt igenom havet p\u00e5 torr mark, under det att vattnet stod s\u00e5som en mur till h\u00f6ger och till v\u00e4nster om dem.\n14:23 Och egyptierna, alla Faraos h\u00e4star, vagnar och ryttare, f\u00f6rf\u00f6ljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.\n14:24 Men n\u00e4r morgonv\u00e4kten var inne, blickade HERREN p\u00e5 egyptiernas h\u00e4r ur eldstoden och molnskyn och s\u00e4nde f\u00f6rvirring i egyptiernas h\u00e4r;\n14:25 och han l\u00e4t hjulen falla ifr\u00e5n deras vagnar, s\u00e5 att det blev dem sv\u00e5rt att komma fram\u00e5t. D\u00e5 sade egyptierna: \u00bbL\u00e5t oss fly f\u00f6r Israel, ty HERREN strider f\u00f6r dem mot egyptierna.\u00bb\n14:26 Men HERREN sade till Mose: \u00bbR\u00e4ck ut din hand \u00f6ver havet, s\u00e5 att vattnet v\u00e4nder tillbaka och kommer \u00f6ver egyptierna, \u00f6ver deras vagnar och ryttare.\u00bb\n14:27 D\u00e5 r\u00e4ckte Mose ut sin hand \u00f6ver havet, och mot morgonen v\u00e4nde havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde m\u00f6ttes d\u00e4rav; och HERREN kringstr\u00f6dde egyptierna mitt i havet.\n14:28 Och vattnet som v\u00e4nde tillbaka \u00f6vert\u00e4ckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos h\u00e4r, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.\n14:29 Men Israels barn gingo p\u00e5 torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod s\u00e5som en mur till h\u00f6ger och till v\u00e4nster om dem.\n14:30 S\u00e5 fr\u00e4lste HERREN p\u00e5 den dagen Israel fr\u00e5n egyptiernas hand, och Israel s\u00e5g egyptierna ligga d\u00f6da p\u00e5 havsstranden.\n14:31 Och n\u00e4r Israel s\u00e5g huru HERREN hade bevisat sin stora makt p\u00e5 egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p\u00e5 HERREN och p\u00e5 hans tj\u00e4nare Mose.\n15:1 D\u00e5 sj\u00f6ngo Mose och Israels barn denna lovs\u00e5ng till HERRENS \u00e4ra; de sade: \u00bbJag vill sjunga till HERRENS \u00e4ra, ty h\u00f6gt \u00e4r han upph\u00f6jd. H\u00e4st och man st\u00f6rtade han i havet.\n15:2 HERREN \u00e4r min starkhet och min lovs\u00e5ng, Och han blev mig till fr\u00e4lsning. Han \u00e4r min Gud, jag vill \u00e4ra honom, min faders Gud, jag vill upph\u00f6ja honom.\n15:3 HERREN \u00e4r en stridsman, 'HERREN' \u00e4r hans namn.\n15:4 Faraos vagnar och h\u00e4rsmakt kastade han i havet, hans utvalda k\u00e4mpar dr\u00e4nktes i R\u00f6da havet.\n15:5 De \u00f6vert\u00e4cktes av vattenmassor, sj\u00f6nko i djupet s\u00e5som stenar.\n15:6 Din h\u00f6gra hand, HERRE, du h\u00e4rlige och starke, din h\u00f6gra hand, HERRE, krossar fienden.\n15:7 Genom din stora h\u00f6ghet sl\u00e5r du ned dina motst\u00e5ndare; du sl\u00e4pper l\u00f6s din f\u00f6rgrymmelse, den f\u00f6rt\u00e4r dem s\u00e5som str\u00e5.\n15:8 F\u00f6r en fnysning av din n\u00e4sa uppd\u00e4mdes vattnen, b\u00f6ljorna reste sig och samlades h\u00f6g, vattenmassorna stelnade i havets djup.\n15:9 Fienden sade: 'Jag vill f\u00f6rf\u00f6lja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, sl\u00e4cka min h\u00e4mnd p\u00e5 dem; jag vill draga ut mitt sv\u00e4rd, min hand skall f\u00f6rg\u00f6ra dem.'\n15:10 Du andades p\u00e5 dem, d\u00e5 \u00f6vert\u00e4ckte dem havet; de sj\u00f6nko s\u00e5som bly i de v\u00e4ldiga vattnen.\n15:11 Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem \u00e4r dig lik, du h\u00e4rlige och helige, du fruktansv\u00e4rde och h\u00f6gtlovade, du som g\u00f6r under?\n15:12 Du r\u00e4ckte ut din h\u00f6gra hand, d\u00e5 uppslukades de av jorden.\n15:13 Men du ledde med din n\u00e5d det folk du hade f\u00f6rlossat, du f\u00f6rde dem med din makt till din heliga boning.\n15:14 Folken h\u00f6rde det och m\u00e5ste d\u00e5 darra, av \u00e5ngest grepos Filisteens inbyggare.\n15:15 D\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4cktes Edoms furstar, Moabs h\u00f6vdingar grepos av b\u00e4van, alla Kanaans inbyggare f\u00f6rsm\u00e4lte av \u00e5ngest.\n15:16 Ja, \u00f6ver dem faller f\u00f6rskr\u00e4ckelse och fruktan; f\u00f6r din arms v\u00e4ldighet st\u00e5 de s\u00e5som f\u00f6rstenade, medan ditt folk t\u00e5gar fram, o HERRE medan det t\u00e5gar fram, det folk du har f\u00f6rv\u00e4rvat.\n15:17 Du f\u00f6r dem in och planterar dem p\u00e5 din arvedels berg, p\u00e5 den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina h\u00e4nder hava berett.\n15:18 HERREN \u00e4r konung alltid och evinnerligen!\u00bb\n15:19 Ty n\u00e4r Faraos h\u00e4star med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, l\u00e4t HERREN havets vatten v\u00e4nda tillbaka och komma \u00f6ver dem, sedan Israels barn p\u00e5 torr mark hade g\u00e5tt mitt igenom havet.\n15:20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna f\u00f6ljde efter henne med pukor och dans.\n15:21 Och Mirjam sj\u00f6ng f\u00f6r dem: \u00bbSjungen till HERRENS \u00e4ra, ty h\u00f6gt \u00e4r han upph\u00f6jd. H\u00e4st och man st\u00f6rtade han i havet.\u00bb\n15:22 D\u00e4refter l\u00e4t Mose israeliterna bryta upp fr\u00e5n R\u00f6da havet, och de drogo ut i \u00f6knen Sur; och tre dagar vandrade de i \u00f6knen utan att finna vatten.\n15:23 S\u00e5 kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. D\u00e4rav fick st\u00e4llet namnet Mara.\n15:24 D\u00e5 knorrade folket emot Mose och sade: \u00bbVad skola vi dricka?\u00bb\n15:25 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags tr\u00e4, som han kastade i vattnet, och s\u00e5 blev vattnet s\u00f6tt. D\u00e4r f\u00f6relade han folket lag och r\u00e4tt, och d\u00e4r satte han det p\u00e5 prov.\n15:26 Han sade: \u00bbOm du h\u00f6r HERRENS, din Guds, r\u00f6st och g\u00f6r vad r\u00e4tt \u00e4r i hans \u00f6gon och lyssnar till hans bud och h\u00e5ller alla hans stadgar, s\u00e5 skall jag icke l\u00e4gga p\u00e5 dig n\u00e5gon av de sjukdomar som jag lade p\u00e5 egyptierna, ty jag \u00e4r HERREN, din l\u00e4kare.\u00bb\n15:27 Sedan kommo de till Elim; d\u00e4r funnos tolv vattenk\u00e4llor och sjuttio palmtr\u00e4d. Och de l\u00e4grade sig d\u00e4r vid vattnet.\n16:1 D\u00e4refter br\u00f6t Israels barns hela menighet upp fr\u00e5n Elim och kom till \u00f6knen Sin, mellan Elim och Sinai, p\u00e5 femtonde dagen i andra m\u00e5naden efter sitt utt\u00e5g ur Egyptens land.\n16:2 Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i \u00f6knen;\n16:3 Israels barn sade till dem: \u00bbAck att vi hade f\u00e5tt d\u00f6 f\u00f6r HERRENS hand i Egyptens land, d\u00e4r vi sutto vid k\u00f6ttgrytorna och hade mat nog att \u00e4ta! Men I haven f\u00f6rt oss hitut i \u00f6knen f\u00f6r att l\u00e5ta hela denna hop d\u00f6 av hunger.\u00bb\n16:4 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbSe, jag vill l\u00e5ta br\u00f6d fr\u00e5n himmelen regna \u00e5t eder. Och folket skall g\u00e5 ut och samla f\u00f6r var dag s\u00e5 mycket som beh\u00f6ves. S\u00e5 skall jag s\u00e4tta dem p\u00e5 prov, f\u00f6r att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.\n16:5 Och n\u00e4r de p\u00e5 den sj\u00e4tte dagen tillreda vad de hava f\u00f6rt hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest f\u00f6r var dag samla in.\u00bb\n16:6 Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: \u00bbI afton skolen I f\u00f6rnimma att det \u00e4r HERREN som har f\u00f6rt eder ut ur Egyptens land,\n16:7 och i morgon skolen I se HERRENS h\u00e4rlighet, HERREN har n\u00e4mligen h\u00f6rt huru I knorren mot honom. Ty vad \u00e4ro vi, att I knorren mot oss?\u00bb\n16:8 Och Mose sade ytterligare: \u00bbDetta skall ske d\u00e4rigenom att HERREN i afton giver eder k\u00f6tt att \u00e4ta, och i morgon br\u00f6d att m\u00e4tta eder med d\u00e5 nu HERREN har h\u00f6rt huru I knorren mot honom. Ty vad \u00e4ro vi? Det \u00e4r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.\u00bb\n16:9 Och Mose sade till Aron: \u00bbS\u00e4g till Israels barns hela menighet Tr\u00e4den fram inf\u00f6r HERREN, ty han har h\u00f6rt huru I knorren.\u00bb\n16:10 N\u00e4r sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, v\u00e4nde de sig mot \u00f6knen, och se, d\u00e5 visade sig HERRENS h\u00e4rlighet i molnskyn.\n16:11 Och HERREN talade till Mose och sade:\n16:12 \u00bbJag har h\u00f6rt huru Israels barn knorra. Tala till dem och s\u00e4g: Vid aftontiden skolen I f\u00e5 k\u00f6tt att \u00e4ta och i morgon skolen I f\u00e5 br\u00f6d att m\u00e4tta eder med; s\u00e5 skolen I f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\u00bb\n16:13 Och om aftonen kommo vaktlar och \u00f6vert\u00e4ckte l\u00e4gret, och f\u00f6ljande morgon l\u00e5g dagg fallen runt omkring l\u00e4gret.\n16:14 Och n\u00e4r daggen som hade fallit gick bort, se, d\u00e5 l\u00e5g \u00f6ver \u00f6knen p\u00e5 jorden n\u00e5got fint, s\u00e5som fj\u00e4ll, n\u00e5got fint, likt rimfrost.\n16:15 N\u00e4r Israels barn s\u00e5go detta, fr\u00e5gade de varandra: \u00bbVad \u00e4r det?\u00bb Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: \u00bbDetta \u00e4r br\u00f6det som HERREN har givit eder till f\u00f6da.\n16:16 Och s\u00e5 har HERREN bjudit: Samlen d\u00e4rav, var och en s\u00e5 mycket han beh\u00f6ver till mat; en gomer p\u00e5 var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en \u00e5t s\u00e5 m\u00e5nga som han har i sitt t\u00e4lt.\u00bb\n16:17 Och Israels barn gjorde s\u00e5, och den ene samlade mer, den andre mindre.\n16:18 Men n\u00e4r de m\u00e4tte upp det med gomer-m\u00e5tt, hade den som hade samlat mycket intet till \u00f6verlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade s\u00e5 mycket samlat, som han beh\u00f6vde till mat.\n16:19 Och Mose sade till dem: \u00bbIngen m\u00e5 beh\u00e5lla n\u00e5got kvar h\u00e4rav till i morgon.\n16:20 Men de lydde icke Mose, utan somliga beh\u00f6llo n\u00e5got d\u00e4rav kvar till f\u00f6ljande morgon. D\u00e5 v\u00e4xte maskar d\u00e4ri, och det blev illaluktande. Och Mose blev f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 dem.\n16:21 S\u00e5 samlade de d\u00e4rav var morgon, var och en s\u00e5 mycket han beh\u00f6vde till mat. Men n\u00e4r solhettan kom sm\u00e4lte det bort.\n16:22 P\u00e5 den sj\u00e4tte dagen hade de samlat dubbelt s\u00e5 mycket av br\u00f6det, tv\u00e5 gomer f\u00f6r var och en. Och menighetens h\u00f6vdingar kommo alla och omtalade detta f\u00f6r Mose.\n16:23 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbDetta \u00e4r efter HERRENS ord; i morgon \u00e4r sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som \u00e4r till \u00f6verlopps skolen I st\u00e4lla i f\u00f6rvar hos eder till i morgon.\u00bb\n16:24 Och de st\u00e4llde det i f\u00f6rvar till f\u00f6ljande morgon, s\u00e5som Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask d\u00e4ri.\n16:25 Och Mose sade: \u00bb\u00c4ten det i dag, ty i dag \u00e4r HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna p\u00e5 marken.\n16:26 I sex dagar skolen I samla d\u00e4rav, men p\u00e5 sjunde dagen \u00e4r sabbat; d\u00e5 skall intet vara att finna.\u00bb\n16:27 Likv\u00e4l gingo n\u00e5gra av folket p\u00e5 den sjunde dagen ut f\u00f6r att samla, men de funno intet.\n16:28 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbHuru l\u00e4nge viljen I vara motstr\u00e4viga och icke h\u00e5lla mina bud och lagar?\n16:29 Se, HERREN har givit eder sabbaten; d\u00e4rf\u00f6r giver han eder p\u00e5 den sj\u00e4tte dagen br\u00f6d f\u00f6r tv\u00e5 dagar. S\u00e5 stannen d\u00e5 hemma, var och en hos sig; ingen m\u00e5 g\u00e5 hemifr\u00e5n p\u00e5 den sjunde dagen.\u00bb\n16:30 Allts\u00e5 h\u00f6ll folket sabbat p\u00e5 den sjunde dagen.\n16:31 Och Israels barn kallade det manna. Och det liknade korianderfr\u00f6, det var vitt, och det smakade s\u00e5som semla med honung.\n16:32 Och Mose sade: \u00bbS\u00e5 har HERREN bjudit: En gomer h\u00e4rav skall f\u00f6rvaras \u00e5t edra efterkommande, f\u00f6r att de m\u00e5 se det br\u00f6d som jag gav eder att \u00e4ta i \u00f6knen, n\u00e4r jag f\u00f6rde eder ut ur Egyptens land.\n16:33 Och Mose sade till Aron: \u00bbTag ett k\u00e4rl och l\u00e4gg d\u00e4ri en gomer manna, och st\u00e4ll det inf\u00f6r HERREN till att f\u00f6rvaras \u00e5t edra efterkommande.\u00bb\n16:34 D\u00e5 gjorde man s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose, och Aron st\u00e4llde det framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdet till att f\u00f6rvaras.\n16:35 Och Israels barn \u00e5to manna i fyrtio \u00e5r, till dess de kommo till bebott land; de \u00e5to manna, till dess de kommo till gr\u00e4nsen av Kanaans land. --\n16:36 En gomer \u00e4r tiondedelen av en efa.\n17:1 D\u00e4refter br\u00f6t Israels barns hela menighet upp fr\u00e5n \u00f6knen Sin och t\u00e5gade fr\u00e5n l\u00e4gerplats till l\u00e4gerplats, efter HERRENS befallning. Och de l\u00e4grade sig i Refidim; d\u00e4r hade folket intet vatten att dricka.\n17:2 D\u00e5 begynte folket tvista med Mose och sade: \u00bbGiven oss vatten att dricka.\u00bb Mose svarade dem: \u00bbVarf\u00f6r tvisten I med mig? Varf\u00f6r fresten I HERREN?\u00bb\n17:3 Men eftersom folket d\u00e4r t\u00f6rstade efter vatten, knorrade de ytterligare emot Mose och sade: \u00bbVarf\u00f6r har du f\u00f6rt oss upp ur Egypten, s\u00e5 att vi, v\u00e5ra barn och v\u00e5r boskap nu m\u00e5ste d\u00f6 av t\u00f6rst?\u00bb\n17:4 D\u00e5 ropade Mose till HERREN och sade: \u00bbVad skall jag g\u00f6ra med detta folk? Det fattas icke mycket i att de stena mig.\u00bb\n17:5 HERREN svarade Mose: \u00bbG\u00e5 framf\u00f6r folket, och tag med dig n\u00e5gra av de \u00e4ldste i Israel. Och tag i din hand staven med vilken du slog Nilfloden, och begiv dig \u00e5stad.\n17:6 Se, jag vill st\u00e5 d\u00e4r framf\u00f6r dig p\u00e5 Horebs klippa, och du skall sl\u00e5 p\u00e5 klippan, och vatten skall d\u00e5 komma ut ur den, s\u00e5 att folket f\u00e5r dricka.\u00bb Och Mose gjorde s\u00e5 inf\u00f6r de \u00e4ldste i Israel.\n17:7 Och han gav st\u00e4llet namnet Massa och Meriba, d\u00e4rf\u00f6r att Israels barn hade tvistat och frestat HERREN och sagt: \u00bb\u00c4r HERREN ibland oss eller icke?\u00bb\n17:8 D\u00e4refter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.\n17:9 D\u00e5 sade Mose till Josua: \u00bbV\u00e4lj ut manskap \u00e5t oss, och drag s\u00e5 \u00e5stad till strid mot Amalek. I morgon skall jag st\u00e4lla mig \u00f6verst p\u00e5 h\u00f6jden, med Guds stav i min hand.\u00bb\n17:10 Och Josua gjorde s\u00e5som Mose hade tillsagt honom, och gav sig i strid med Amalek. Men Mose, Aron och Hur stego upp \u00f6verst p\u00e5 h\u00f6jden.\n17:11 Och s\u00e5 l\u00e4nge Mose h\u00f6ll upp sin hand, r\u00e5dde Israel, men n\u00e4r han l\u00e4t sin hand sjunka, r\u00e5dde Amalek.\n17:12 Och n\u00e4r Moses h\u00e4nder blevo tunga, togo de en sten och lade under honom, och p\u00e5 den satte han sig; sedan st\u00f6dde Aron och Hur hans h\u00e4nder, en p\u00e5 vardera sidan. S\u00e5 h\u00f6llos hans h\u00e4nder stadiga, till dess solen gick ned.\n17:13 Och Josua slog Amalek och dess folk med sv\u00e4rdsegg.\n17:14 Och HERREN sade till Mose: \u00bbTeckna upp detta till en \u00e5minnelse i en bok, och inpr\u00e4gla det hos Josua, ty jag skall s\u00e5 i grund utpl\u00e5na minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.\u00bb\n17:15 Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.\n17:16 Och han sade: \u00bbJa, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\u00bb\n18:1 Och Jetro, pr\u00e4sten i Midjan, Moses sv\u00e4rfader, fick h\u00f6ra allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade f\u00f6rt Israel ut ur Egypten.\n18:2 D\u00e5 tog Jetro, Moses sv\u00e4rfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne f\u00f6rut hade s\u00e4nt hem,\n18:3 s\u00e5 ock hennes tv\u00e5 s\u00f6ner -- av dessa hade den ene f\u00e5tt namnet Gersom, \u00bbty\u00bb, sade Mose, \u00bbjag \u00e4r en fr\u00e4mling i ett land som icke \u00e4r mitt\u00bb,\n18:4 och den andre namnet Elieser, \u00bbty\u00bb, sade han, \u00bbmin faders Gud blev mig till hj\u00e4lp och r\u00e4ddade mig ifr\u00e5n Faraos sv\u00e4rd\u00bb. --\n18:5 D\u00e5 s\u00e5 Jetro, Moses sv\u00e4rfader, kom med Moses s\u00f6ner och hans hustru till honom i \u00f6knen, d\u00e4r han hade slagit upp sitt l\u00e4ger vid Guds berg,\n18:6 l\u00e4t han s\u00e4ga till Mose: \u00bbJag, din sv\u00e4rfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes b\u00e5da s\u00f6ner.\u00bb\n18:7 D\u00e5 gick Mose sin sv\u00e4rfader till m\u00f6tes och bugade sig f\u00f6r honom och kysste honom. Och n\u00e4r de hade h\u00e4lsat varandra, gingo de in i t\u00e4ltet.\n18:8 Och Mose f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r sin sv\u00e4rfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, f\u00f6r Israels skull, och alla de vederm\u00f6dor som de hade haft att utst\u00e5 p\u00e5 v\u00e4gen, och huru HERREN hade r\u00e4ddat dem.\n18:9 Och Jetro fr\u00f6jdade sig \u00f6ver allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade r\u00e4ddat dem ur egyptiernas hand.\n18:10 Och Jetro sade: \u00bbLovad vare HERREN, som har r\u00e4ddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har r\u00e4ddat folket undan egyptiernas hand!\n18:11 Nu vet jag att HERREN \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n alla andra gudar, ty s\u00e5 bevisade han sig, n\u00e4r man handlade \u00f6vermodigt mot detta folk.\u00bb\n18:12 Och Jetro, Moses sv\u00e4rfader, frambar ett br\u00e4nnoffer och n\u00e5gra slaktoffer \u00e5t Gud; och Aron och alla de \u00e4ldste i Israel kommo och h\u00f6llo m\u00e5ltid med Moses sv\u00e4rfader inf\u00f6r Gud.\n18:13 Dagen d\u00e4refter satte Mose sig f\u00f6r att d\u00f6ma folket, och folket stod omkring Mose fr\u00e5n morgonen \u00e4nda till aftonen.\n18:14 D\u00e5 nu Moses sv\u00e4rfader s\u00e5g allt vad han hade att best\u00e4lla med folket, sade han: \u00bbVad \u00e4r det allt du har att bestyra med folket? Varf\u00f6r sitter du h\u00e4r till doms ensam under det att allt folket m\u00e5ste st\u00e5 omkring dig fr\u00e5n morgonen \u00e4nda till aftonen?\u00bb\n18:15 Mose svarade sin sv\u00e4rfader: \u00bbFolket kommer till mig f\u00f6r att fr\u00e5ga Gud.\n18:16 De komma till mig, n\u00e4r de hava n\u00e5gon r\u00e4ttssak, och jag d\u00f6mer d\u00e5 mellan dem; och jag kung\u00f6r d\u00e5 f\u00f6r dem Guds stadgar och lagar.\u00bb\n18:17 D\u00e5 sade Moses sv\u00e4rfader till honom: \u00bbDu g\u00e5r icke till v\u00e4ga p\u00e5 det r\u00e4tta s\u00e4ttet.\n18:18 B\u00e5de du sj\u00e4lv och folket omkring dig m\u00e5sten ju bliva uttr\u00f6ttade; ett s\u00e5dant f\u00f6rfaringss\u00e4tt \u00e4r dig f\u00f6r sv\u00e5rt, du kan icke ensam bestyra detta.\n18:19 S\u00e5 lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett r\u00e5d, och Gud skall vara med dig. Du m\u00e5 vara folkets m\u00e5lsman inf\u00f6r Gud och framl\u00e4gga deras \u00e4renden inf\u00f6r Gud.\n18:20 Och du m\u00e5 upplysa dem om stadgar och lagar och kung\u00f6ra dem den v\u00e4g de skola vandra och vad de skola g\u00f6ra.\n18:21 Men s\u00f6k ut \u00e5t dig bland allt folket dugande m\u00e4n som frukta Gud, p\u00e5litliga m\u00e4n som hata or\u00e4tt vinning, och s\u00e4tt dessa till f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r dem, somliga \u00f6ver tusen, andra \u00f6ver hundra, andra \u00f6ver femtio och andra \u00f6ver tio.\n18:22 Dessa m\u00e5 alltid d\u00f6ma folket. Kommer n\u00e5got viktigare \u00e4rende f\u00f6re, m\u00e5 de h\u00e4nskjuta det till dig, men alla ringare \u00e4renden m\u00e5 de sj\u00e4lva avd\u00f6ma. S\u00e5 skall du g\u00f6ra din b\u00f6rda l\u00e4ttare, d\u00e4rigenom att de b\u00e4ra den med dig.\n18:23 Om du vill s\u00e5 g\u00f6ra och Gud s\u00e5 bjuder dig, skall du kunna h\u00e5lla ut; och allt folket h\u00e4r skall d\u00e5 kunna g\u00e5 hem i frid.\u00bb\n18:24 Och Mose lyssnade till sin sv\u00e4rfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt.\n18:25 Mose utvalde dugande m\u00e4n ur hela Israel och gjorde dem till huvudm\u00e4n f\u00f6r folket, till f\u00f6rest\u00e5ndare somliga \u00f6ver tusen, andra \u00f6ver hundra, andra \u00f6ver femtio och andra \u00f6ver tio.\n18:26 Dessa skulle alltid d\u00f6ma folket. Alla sv\u00e5rare \u00e4renden skulle de h\u00e4nskjuta till Mose, men alla ringare \u00e4renden skulle de sj\u00e4lva avd\u00f6ma.\n18:27 D\u00e4refter l\u00e4t Mose sin sv\u00e4rfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen.\n19:1 P\u00e5 den dag d\u00e5 den tredje m\u00e5naden ingick efter Israels barns utt\u00e5g ur Egyptens land kommo de in i Sinais \u00f6ken.\n19:2 Ty de br\u00f6to upp fr\u00e5n Refidim och kommo s\u00e5 till Sinais \u00f6ken och l\u00e4grade sig i \u00f6knen; Israel l\u00e4grade sig d\u00e4r mitt emot berget.\n19:3 Och Mose steg upp till Gud; d\u00e5 ropade HERREN till honom uppifr\u00e5n berget och sade: \u00bbS\u00e5 skall du s\u00e4ga till Jakobs hus, s\u00e5 skall du f\u00f6rkunna f\u00f6r Israels barn:\n19:4 'I haven sj\u00e4lva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru jag har burit eder p\u00e5 \u00f6rnvingar och f\u00f6rt eder till mig.\n19:5 Om I nu h\u00f6ren min r\u00f6st och h\u00e5llen mitt f\u00f6rbund, s\u00e5 skolen I vara min egendom framf\u00f6r alla andra folk, ty hela jorden \u00e4r min;\n19:6 Och I skolen vara mig ett rike av pr\u00e4ster och ett heligt folk.' Detta \u00e4r vad du skall tala till Israels barn.\n19:7 N\u00e4r Mose kom tillbaka, sammankallade han de \u00e4ldste i folket och f\u00f6relade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.\n19:8 D\u00e5 svarade allt folket med en mun och sade: \u00bbAllt vad HERREN har talat vilja vi g\u00f6ra.\u00bb Och Mose gick tillbaka till HERREN med folkets svar.\n19:9 Och HERREN sade till Mose: \u00bbSe, jag skall komma till dig i en tjock molnsky, f\u00f6r att folket skall h\u00f6ra, n\u00e4r jag talar med dig, och s\u00e5 tro p\u00e5 dig ev\u00e4rdligen.\u00bb Och Mose framf\u00f6rde folkets svar till HERREN.\n19:10 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00e5 till folket, och helga dem i dag och i morgon, och I \u00e5t dem tv\u00e5 sina kl\u00e4der.\n19:11 Och m\u00e5 de h\u00e5lla sig redo till i \u00f6vermorgon; ty i \u00f6vermorgon skall HERREN stiga ned p\u00e5 Sinai berg inf\u00f6r allt folkets \u00f6gon.\n19:12 Och du skall m\u00e4rka ut en gr\u00e4ns f\u00f6r folket runt omkring och s\u00e4ga: 'Tagen eder till vara f\u00f6r att stiga upp p\u00e5 berget eller komma vid dess fot. Var och en som kommer vid berget skall straffas med d\u00f6den;\n19:13 men ingen hand m\u00e5 komma vid honom, utan han skall stenas eller skjutas ihj\u00e4l. Evad det \u00e4r djur eller m\u00e4nniska, skall en s\u00e5dan mista livet.' N\u00e4r jubelhornet ljuder med utdragen ton, d\u00e5 m\u00e5 de stiga upp p\u00e5 berget.\u00bb\n19:14 Och Mose steg ned fr\u00e5n berget till folket och helgade folket, och de tv\u00e5dde sina kl\u00e4der.\n19:15 Och han sade till folket: \u00bbH\u00e5llen eder redo till i \u00f6vermorgon; ingen komme vid en kvinna.\u00bb\n19:16 P\u00e5 tredje dagen, n\u00e4r det hade blivit morgon, begynte det dundra och blixtra, och en tung molnsky kom \u00f6ver berget, och ett mycket starkt basunljud h\u00f6rdes; och allt folket i l\u00e4gret b\u00e4vade.\n19:17 Men Mose f\u00f6rde folket ut ur l\u00e4gret, Gud till m\u00f6tes; och de st\u00e4llde sig nedanf\u00f6r berget.\n19:18 Och hela Sinai berg h\u00f6ljdes i r\u00f6k, vid det att HERREN kom ned d\u00e4rp\u00e5 i eld; och en r\u00f6k steg upp d\u00e4rifr\u00e5n, lik r\u00f6ken fr\u00e5n en sm\u00e4ltugn, och hela berget b\u00e4vade storligen.\n19:19 Och basunljudet blev allt starkare och starkare. Mose talade, och Gud svarade honom med h\u00f6g r\u00f6st.\n19:20 Och HERREN steg ned p\u00e5 Sinai berg, p\u00e5 toppen av berget, och HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d\u00e5 steg Mose ditupp.\n19:21 Och HERREN sade till Mose: \u00bbStig ned och varna folket, s\u00e5 att de icke tr\u00e4nga sig fram f\u00f6r att se HERREN, ty d\u00e5 skola m\u00e5nga av dem falla.\n19:22 J\u00e4mv\u00e4l pr\u00e4sterna, som f\u00e5 nalkas HERREN, skola helga sig, f\u00f6r att HERREN icke m\u00e5 l\u00e5ta dem drabbas av f\u00f6rd\u00e4rv.\u00bb\n19:23 Men Mose svarade HERREN: \u00bbFolket kan icke stiga upp p\u00e5 Sinai berg, ty du har sj\u00e4lv varnat oss och sagt att jag skulle m\u00e4rka ut en gr\u00e4ns omkring berget och helga det.\u00bb\n19:24 D\u00e5 sade HERREN till honom: \u00bbG\u00e5 ditned, och kom sedan \u00e5ter upp och hav Aron med dig. Men pr\u00e4sterna och folket m\u00e5 icke tr\u00e4nga sig fram f\u00f6r att stiga upp till HERREN p\u00e5 det att han icke m\u00e5 l\u00e5ta dem drabbas av f\u00f6rd\u00e4rv.\u00bb\n19:25 Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.\n20:1 Och Gud talade alla dessa ord och sade:\n20:2 Jag \u00e4r HERREN, din Gud, som har f\u00f6rt dig ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset.\n20:3 Du skall inga andra gudar hava j\u00e4mte mig.\n20:4 Du skall icke g\u00f6ra dig n\u00e5got bel\u00e4te eller n\u00e5gon bild, vare sig av det som \u00e4r uppe i himmelen, eller av det som \u00e4r nere p\u00e5 jorden, eller av det som \u00e4r i vattnet under jorden.\n20:5 Du skall icke tillbedja s\u00e5dana, ej heller tj\u00e4na dem; ty jag, HERREN, din Gud, \u00e4r en nit\u00e4lskande Gud, som hems\u00f6ker f\u00e4dernas missg\u00e4rning p\u00e5 barn och efterkommande i tredje och fj\u00e4rde led, n\u00e4r man hatar mig,\n20:6 men som g\u00f6r n\u00e5d med tusenden, n\u00e4r man \u00e4lskar mig och h\u00e5ller mina bud.\n20:7 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke l\u00e5ta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.\n20:8 T\u00e4nk p\u00e5 sabbatsdagen, s\u00e5 att du helgar den.\n20:9 Sex dagar skall du arbeta och f\u00f6rr\u00e4tta alla dina sysslor;\n20:10 men den sjunde dagen \u00e4r HERRENS, din Guds, sabbat; d\u00e5 skall du ingen syssla f\u00f6rr\u00e4tta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tj\u00e4nare eller din tj\u00e4narinna eller din dragare, ej heller fr\u00e4mlingen som \u00e4r hos dig inom dina portar.\n20:11 Ty p\u00e5 sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem \u00e4r, men han vilade p\u00e5 sjunde dagen; d\u00e4rf\u00f6r har HERREN v\u00e4lsignat sabbatsdagen och helgat den.\n20:12 Hedra din fader och din moder, f\u00f6r att du m\u00e5 l\u00e4nge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.\n20:13 Du skall icke dr\u00e4pa.\n20:14 Du skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott.\n20:15 Du skall icke stj\u00e4la.\n20:16 Du skall icke b\u00e4ra falskt vittnesb\u00f6rd mot din n\u00e4sta.\n20:17 Du skall icke hava beg\u00e4relse till din n\u00e4stas hus. Du skall icke hava beg\u00e4relse till din n\u00e4stas hustru, ej heller till hans tj\u00e4nare eller hans tj\u00e4narinna, ej heller till hans oxe eller hans \u00e5sna, ej heller till n\u00e5got annat som tillh\u00f6r din n\u00e4sta.\n20:18 Och allt folket f\u00f6rnam dundret och eldsl\u00e5gorna och basunljudet och r\u00f6ken fr\u00e5n berget; och n\u00e4r folket f\u00f6rnam detta, b\u00e4vade de och h\u00f6llo sig p\u00e5 avst\u00e5nd.\n20:19 Och de sade till Mose: \u00bbTala du till oss, s\u00e5 vilja vi h\u00f6ra, men l\u00e5t icke Gud tala till oss, p\u00e5 det att vi icke m\u00e5 d\u00f6.\u00bb\n20:20 Men Mose sade till folket: \u00bbFrukten icke, ty Gud har kommit f\u00f6r att s\u00e4tta eder p\u00e5 prov, och f\u00f6r att I skolen hava hans fruktan f\u00f6r \u00f6gonen, s\u00e5 att I icke synden.\u00bb\n20:21 Allts\u00e5 h\u00f6ll folket sig p\u00e5 avst\u00e5nd, under det att Mose gick n\u00e4rmare till t\u00f6cknet i vilket Gud var.\n20:22 Och HERREN sade till Mose: S\u00e5 skall du s\u00e4ga till Israels barn: I haven sj\u00e4lva f\u00f6rnummit att jag har talat till eder fr\u00e5n himmelen.\n20:23 I skolen icke g\u00f6ra eder gudar j\u00e4mte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke g\u00f6ra \u00e5t eder.\n20:24 Ett altare av jord skall du g\u00f6ra \u00e5t mig och offra d\u00e4rp\u00e5 dina br\u00e4nnoffer och tackoffer, din sm\u00e5boskap och dina f\u00e4kreatur. \u00d6verallt p\u00e5 den plats d\u00e4r jag stiftar en \u00e5minnelse \u00e5t mitt namn skall jag komma till dig och v\u00e4lsigna dig.\n20:25 Men om du vill g\u00f6ra \u00e5t mig ett altare av stenar, s\u00e5 m\u00e5 du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, s\u00e5 osk\u00e4rar du den.\n20:26 Icke heller m\u00e5 du stiga upp till mitt altare p\u00e5 trappor, p\u00e5 det att icke din blygd m\u00e5 blottas d\u00e4rinvid.\n21:1 Dessa \u00e4ro de r\u00e4tter som du skall f\u00f6rel\u00e4gga dem:\n21:2 Om du k\u00f6per en hebreisk tr\u00e4l, skall han tj\u00e4na i sex \u00e5r, men p\u00e5 det sjunde skall han givas fri, utan l\u00f6sen.\n21:3 Har han kommit allena, s\u00e5 skall han givas fri allena; var han gift, s\u00e5 skall hans hustru givas fri med honom.\n21:4 Har hans herre givit honom en hustru, och har denna f\u00f6tt honom s\u00f6ner eller d\u00f6ttrar, s\u00e5 skola hustrun och hennes barn tillh\u00f6ra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.\n21:5 Men om tr\u00e4len s\u00e4ger: \u00bbJag har min herre, min hustru och mina barn s\u00e5 k\u00e4ra, att jag icke vill givas fri\u00bb,\n21:6 d\u00e5 skall hans herre f\u00f6ra honom fram f\u00f6r Gud och st\u00e4lla honom vid d\u00f6rren eller d\u00f6rrposten, och hans herre skall genomborra hans \u00f6ra med en syl; d\u00e4refter vare han hans tr\u00e4l ev\u00e4rdligen.\n21:7 Om n\u00e5gon s\u00e4ljer sin dotter till tr\u00e4linna, s\u00e5 skall hon icke givas fri s\u00e5som tr\u00e4larna givas fria.\n21:8 Misshagar hon sin herre, sedan denne f\u00f6rut har ing\u00e5tt f\u00f6rbindelse med henne, s\u00e5 l\u00e5te han henne k\u00f6pas fri. Till fr\u00e4mmande folk have han icke makt att s\u00e4lja henne, n\u00e4r han s\u00e5 har handlat trol\u00f6st mot henne.\n21:9 Men om han l\u00e5ter sin son ing\u00e5 f\u00f6rbindelse med henne, s\u00e5 f\u00f6runne han henne d\u00f6ttrars r\u00e4tt.\n21:10 Tager han sig \u00e4nnu en hustru, s\u00e5 g\u00f6re han icke n\u00e5gon minskning i den f\u00f6rras kost, bekl\u00e4dnad eller \u00e4ktenskapsr\u00e4tt.\n21:11 Om han icke l\u00e5ter henne njuta sin r\u00e4tt i dessa tre stycken, s\u00e5 skall hon givas fri, utan l\u00f6sen och betalning.\n21:12 Den som sl\u00e5r n\u00e5gon, s\u00e5 att han d\u00f6r, han skall straffas med d\u00f6den.\n21:13 Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud l\u00e4t denne of\u00f6rvarandes tr\u00e4ffas av hans hand, s\u00e5 skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.\n21:14 Men om n\u00e5gon beg\u00e5r det d\u00e5det att han dr\u00e4per sin n\u00e4sta med list, s\u00e5 skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han m\u00e5ste d\u00f6.\n21:15 Den som sl\u00e5r sin fader eller sin moder, han skall straffas med d\u00f6den.\n21:16 Den som stj\u00e4l en m\u00e4nniska, vare sig han sedan s\u00e4ljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med d\u00f6den.\n21:17 Den som uttalar f\u00f6rbannelser \u00f6ver sin fader eller sin moder, han skall straffas med d\u00f6den.\n21:18 Om m\u00e4n tvista med varandra, och den ene sl\u00e5r den andre med en sten eller med knuten hand, s\u00e5 att denne v\u00e4l icke d\u00f6r, men bliver s\u00e4ngliggande,\n21:19 dock att han sedan kommer sig och kan g\u00e5 ute, st\u00f6dd vid sin stav, s\u00e5 skall den som slog honom vara fri ifr\u00e5n straff; allenast ers\u00e4tte han honom f\u00f6r den tid han har f\u00f6rlorat och bes\u00f6rje sjukv\u00e5rd \u00e5t honom.\n21:20 Om n\u00e5gon sl\u00e5r sin tr\u00e4l eller sin tr\u00e4linna med en k\u00e4pp, s\u00e5 att den slagne d\u00f6r under hans hand, s\u00e5 skall han straffas d\u00e4rf\u00f6r.\n21:21 Men om den slagne lever en eller tv\u00e5 dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar.\n21:22 Om m\u00e4n tr\u00e4ta med varandra, och n\u00e5gon av dem st\u00f6ter till en havande kvinna, s\u00e5 att hon f\u00f6der fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, s\u00e5 b\u00f6te han vad kvinnans man \u00e5l\u00e4gger honom och betale efter skiljedomares pr\u00f6vning.\n21:23 Men om olycka sker, skall liv givas f\u00f6r liv,\n21:24 \u00f6ga f\u00f6r \u00f6ga, tand f\u00f6r tand, hand f\u00f6r hand, fot f\u00f6r fot,\n21:25 br\u00e4nnskada f\u00f6r br\u00e4nnskada, s\u00e5r f\u00f6r s\u00e5r, bl\u00e5nad f\u00f6r bl\u00e5nad.\n21:26 Om n\u00e5gon sl\u00e5r sin tr\u00e4l eller sin tr\u00e4linna i \u00f6gat och f\u00f6rd\u00e4rvar det, s\u00e5 sl\u00e4ppe han den skadade fri, till ers\u00e4ttning f\u00f6r \u00f6gat.\n21:27 Sammalunda, om n\u00e5gon sl\u00e5r ut en tand p\u00e5 sin tr\u00e4l eller sin tr\u00e4linna, s\u00e5 sl\u00e4ppe han den skadade fri, till ers\u00e4ttning f\u00f6r tanden.\n21:28 Om en oxe st\u00e5ngar n\u00e5gon till d\u00f6ds, man eller kvinna, s\u00e5 skall oxen stenas, och k\u00f6ttet m\u00e5 icke \u00e4tas; men oxens \u00e4gare vara fri ifr\u00e5n straff.\n21:29 Men om oxen f\u00f6rut har haft vanan att st\u00e5ngas, och hans \u00e4gare har blivit varnad, men denne \u00e4nd\u00e5 icke tager vara p\u00e5 honom, och oxen s\u00e5 d\u00f6dar n\u00e5gon, man eller kvinna, d\u00e5 skall oxen stenas, och hans \u00e4gare skall ock d\u00f6das.\n21:30 Men skulle l\u00f6sepenning bliva denne \u00e5lagd, s\u00e5 give han till l\u00f6sen f\u00f6r sitt liv s\u00e5 mycket som \u00e5l\u00e4gges honom.\n21:31 \u00c4r det en gosse eller en flicka som har blivit st\u00e5ngad av oxen, s\u00e5 skall med denne f\u00f6rfaras efter samma lag.\n21:32 Men om oxen st\u00e5ngar en tr\u00e4l eller en tr\u00e4linna, s\u00e5 skall \u00e4garen giva \u00e5t den st\u00e5ngades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas.\n21:33 Om n\u00e5gon \u00f6ppnar en brunn, eller om n\u00e5gon gr\u00e4ver en ny brunn och icke t\u00e4cker \u00f6ver den, och sedan en oxe eller en \u00e5sna faller d\u00e4ri,\n21:34 s\u00e5 skall brunnens \u00e4gare giva ers\u00e4ttning i penningar \u00e5t djurets \u00e4gare, men den d\u00f6da kroppen skall vara hans.\n21:35 Om n\u00e5gons oxe st\u00e5ngar en annans oxe, s\u00e5 att denne d\u00f6r, s\u00e5 skola de s\u00e4lja den levande oxen och dela betalningen f\u00f6r honom och d\u00e4rj\u00e4mte dela den d\u00f6da kroppen.\n21:36 Var det d\u00e4remot k\u00e4nt att oxen f\u00f6rut hade vanan att st\u00e5ngas, men tog hans \u00e4gare \u00e4nd\u00e5 icke vara p\u00e5 honom, s\u00e5 skall han ers\u00e4tta oxe med oxe, men den d\u00f6da kroppen skall vara hans.\n22:1 Om n\u00e5gon stj\u00e4l en oxe eller ett f\u00e5r och slaktar eller s\u00e4ljer djuret, s\u00e5 skall han giva fem oxar i ers\u00e4ttning f\u00f6r oxen, och fyra f\u00e5r f\u00f6r f\u00e5ret.\n22:2 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till d\u00f6ds, s\u00e5 vilar ingen blodskuld p\u00e5 dr\u00e5paren.\n22:3 Men hade solen g\u00e5tt upp, n\u00e4r de skedde, d\u00e5 \u00e4r det blodskuld. Tjuven skall giva full ers\u00e4ttning; \u00e4ger han intet, s\u00e5 skall han s\u00e4ljas, till g\u00e4ldande av vad han har stulit.\n22:4 Om det stulna djuret, det m\u00e5 vara oxe eller \u00e5sna eller f\u00e5r, p\u00e5tr\u00e4ffas levande i hans v\u00e5ld, skall han giva dubbel ers\u00e4ttning.\n22:5 Om n\u00e5gon l\u00e5ter avbeta en \u00e5ker eller ving\u00e5rd, eller sl\u00e4pper sin boskap l\u00f6s, s\u00e5 att denna betar p\u00e5 en annans \u00e5ker, d\u00e5 skall han ers\u00e4tta skadan med det b\u00e4sta fr\u00e5n sin \u00e5ker och med det b\u00e4sta fr\u00e5n sin ving\u00e5rd.\n22:6 Om eld kommer l\u00f6s och fattar i t\u00f6rnh\u00e4ckar, och d\u00e4rvid s\u00e4desskylar bliva uppbr\u00e4nda eller oskuren s\u00e4d eller annat p\u00e5 \u00e5kern, s\u00e5 skall den som har v\u00e5llat branden giva full ers\u00e4ttning.\n22:7 Om n\u00e5gon giver \u00e5t en annan penningar eller gods att f\u00f6rvara, och detta bliver stulet ur hans hus, s\u00e5 skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ers\u00e4ttning.\n22:8 Ertappas icke tjuven, d\u00e5 skall man f\u00f6ra husets \u00e4gare fram f\u00f6r Gud, p\u00e5 det att det m\u00e5 utr\u00f6nas om han icke har f\u00f6rgripit sig p\u00e5 sin n\u00e4stas tillh\u00f6righet.\n22:9 Om fr\u00e5ga uppst\u00e5r ang\u00e5ende or\u00e4ttr\u00e5digt tillgrepp -- det m\u00e5 g\u00e4lla oxe eller \u00e5sna eller f\u00e5r eller kl\u00e4der eller n\u00e5got annat som har f\u00f6rlorats -- och n\u00e5gon p\u00e5st\u00e5r att en or\u00e4ttr\u00e5dighet verkligen har \u00e4gt rum, s\u00e5 skall b\u00e5da parternas sak komma inf\u00f6r Gud. Den som Gud d\u00f6mer skyldig, han skall ers\u00e4tta den andre dubbelt.\n22:10 Om n\u00e5gon giver \u00e5t en annan i f\u00f6rvar en \u00e5sna eller en oxe eller ett f\u00e5r, eller vilket annat husdjur det vara m\u00e5, och detta d\u00f6r eller bliver skadat eller bortr\u00f6vat, utan att n\u00e5gon ser det,\n22:11 S\u00e5 skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, f\u00f6r att det m\u00e5 utr\u00f6nas om den ene icke har f\u00f6rgripit sig p\u00e5 den andres tillh\u00f6righet; denna ed skall \u00e4garen antaga och den andre beh\u00f6ver icke giva n\u00e5gon ers\u00e4ttning.\n22:12 Men om det har blivit bortstulet fr\u00e5n honom, d\u00e5 skall han ers\u00e4tta \u00e4garen d\u00e4rf\u00f6r.\n22:13 Har det blivit ihj\u00e4lrivet, skall han f\u00f6ra fram det ihj\u00e4lrivna djuret s\u00e5som bevis; han beh\u00f6ver d\u00e5 icke giva ers\u00e4ttning d\u00e4rf\u00f6r.\n22:14 Om n\u00e5gon l\u00e5nar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller d\u00f6r, och dess \u00e4gare d\u00e4rvid icke \u00e4r tillst\u00e4des, s\u00e5 skall han giva full ers\u00e4ttning.\n22:15 \u00c4r dess \u00e4gare tillst\u00e4des, d\u00e5 beh\u00f6ver han icke giva ers\u00e4ttning. Var djuret lejt, d\u00e5 \u00e4r legan ers\u00e4ttning.\n22:16 Om n\u00e5gon f\u00f6rf\u00f6r en jungfru som icke \u00e4r trolovad och l\u00e4grar henne, s\u00e5 skall han giva brudg\u00e5va f\u00f6r henne och taga henne till hustru.\n22:17 V\u00e4grar hennes fader att giva henne \u00e5t honom, d\u00e5 skall han g\u00e4lda en s\u00e5 stor penningsumma som man pl\u00e4gar giva i brudg\u00e5va f\u00f6r en jungfru.\n22:18 En trollkvinna skall du icke l\u00e5ta leva.\n22:19 Var och en som beblandar sig med n\u00e5got djur skall straffas med d\u00f6den.\n22:20 Den som offrar \u00e5t andra gudar \u00e4n \u00e5t HERREN allena, han skall givas till spillo.\n22:21 En fr\u00e4mling skall du icke f\u00f6ror\u00e4tta eller f\u00f6rtrycka; I haven ju sj\u00e4lva varit fr\u00e4mlingar i Egyptens land.\n22:22 \u00c4nkor och faderl\u00f6sa skolen I icke behandla illa.\n22:23 Behandlar du dem illa, s\u00e5 skall jag f\u00f6rvisso h\u00f6ra deras rop, n\u00e4r de ropa till mig;\n22:24 och min vrede skall uppt\u00e4ndas, och jag skall dr\u00e4pa eder med sv\u00e4rd; s\u00e5 att edra egna hustrur bliva \u00e4nkor och edra barn faderl\u00f6sa.\n22:25 L\u00e5nar du penningar \u00e5t n\u00e5gon fattig hos dig bland mitt folk, s\u00e5 skall du icke handla mot honom s\u00e5som en ockrare; I skolen icke p\u00e5l\u00e4gga honom n\u00e5gon r\u00e4nta.\n22:26 Har du av din n\u00e4sta tagit hans mantel i pant, s\u00e5 skall du giva den tillbaka \u00e5t honom, innan solen g\u00e5r ned;\n22:27 den \u00e4r ju det enda t\u00e4cke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava p\u00e5 sig, n\u00e4r han ligger och sover? Om han m\u00e5ste ropa till mig, s\u00e5 skall jag h\u00f6ra, ty jag \u00e4r barmh\u00e4rtig.\n22:28 Gud skall du icke h\u00e4da, och \u00f6ver en h\u00f6vding i ditt folk skall du icke uttala f\u00f6rbannelser.\n22:29 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifr\u00e5n din press skall du utan dr\u00f6jsm\u00e5l framb\u00e4ra din g\u00e5va. Den f\u00f6rstf\u00f6dde bland dina s\u00f6ner skall du giva \u00e5t mig.\n22:30 P\u00e5 samma s\u00e4tt skall du g\u00f6ra med dina f\u00e4kreatur och din sm\u00e5boskap. I sju dagar skola de stanna hos sina m\u00f6drar; p\u00e5 \u00e5ttonde dagen skall du giva dem \u00e5t mig.\n22:31 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; k\u00f6tt av ett djur som har blivit ihj\u00e4lrivet p\u00e5 marken skolen I icke \u00e4ta, \u00e5t hundarna skolen I kasta det.\n23:1 Du skall icke utsprida falskt rykte; \u00e5t den som har en or\u00e4tt sak skall du icke giva ditt bist\u00e5nd genom att bliva ett or\u00e4ttf\u00e4rdigt vittne.\n23:2 Du skall icke f\u00f6lja med hopen i vad ont \u00e4r, eller vittna s\u00e5 i n\u00e5gon sak, att du b\u00f6jer dig efter hopen och vr\u00e4nger r\u00e4tten.\n23:3 Du skall icke vara partisk f\u00f6r den ringe i n\u00e5gon hans sak.\n23:4 Om du tr\u00e4ffar p\u00e5 din fiendes oxe eller \u00e5sna som har kommit vilse, s\u00e5 skall du f\u00f6ra djuret tillbaka till honom.\n23:5 Om du ser din ov\u00e4ns \u00e5sna ligga dignad under sin b\u00f6rda, s\u00e5 skall du ingalunda l\u00e4mna mannen ohulpen, utan hj\u00e4lpa honom att l\u00f6sa av b\u00f6rdan.\n23:6 Du skall icke i n\u00e5gon sak vr\u00e4nga r\u00e4tten f\u00f6r den fattige som du har hos dig.\n23:7 Du skall h\u00e5lla dig fj\u00e4rran ifr\u00e5n or\u00e4tt sak; du skall icke dr\u00e4pa den som \u00e4r oskyldig och har r\u00e4tt, ty jag skall icke giva r\u00e4tt \u00e5t n\u00e5gon som \u00e4r skyldig.\n23:8 Du skall icke taga mutor, ty mutor f\u00f6rblinda de seende och f\u00f6rvrida de r\u00e4ttf\u00e4rdigas sak.\n23:9 En fr\u00e4mling skall du icke f\u00f6rtrycka; I veten ju huru fr\u00e4mlingen k\u00e4nner det, eftersom I sj\u00e4lva haven varit fr\u00e4mlingar i Egyptens land.\n23:10 I sex \u00e5r skall du bes\u00e5 din jord och inb\u00e4rga dess gr\u00f6da;\n23:11 men under det sjunde \u00e5ret skall du l\u00e5ta den vila och ligga or\u00f6rd, f\u00f6r att de fattiga bland ditt folk m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav; vad de l\u00e4mna kvar, det m\u00e5 \u00e4tas av markens djur. S\u00e5 skall du ock g\u00f6ra med din ving\u00e5rd och med din olivplantering.\n23:12 Sex dagar skall du g\u00f6ra ditt arbete, men p\u00e5 sjunde dagen skall du h\u00e5lla vilodag, f\u00f6r att din oxe och din \u00e5sna m\u00e5 hava ro, och din tj\u00e4nstekvinnas son och fr\u00e4mlingen m\u00e5 njuta vila.\n23:13 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke n\u00e4mna; de skola icke h\u00f6ras i din mun.\n23:14 Tre g\u00e5nger om \u00e5ret skall du h\u00e5lla h\u00f6gtid \u00e5t mig.\n23:15 Det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid skall du h\u00e5lla: i sju dagar skall du \u00e4ta osyrat br\u00f6d, s\u00e5som jag har bjudit dig, p\u00e5 den best\u00e4mda tiden i m\u00e5naden Abib, eftersom du d\u00e5 drog ut ur Egypten; men med tomma h\u00e4nder skall ingen tr\u00e4da fram inf\u00f6r mitt ansikte.\n23:16 Du skall ock h\u00e5lla sk\u00f6rdeh\u00f6gtiden, n\u00e4r du sk\u00f6rdar f\u00f6rstlingen av ditt arbete, av det du har s\u00e5tt p\u00e5 marken. B\u00e4rgningsh\u00f6gtiden skall du ock h\u00e5lla, vid \u00e5rets utg\u00e5ng, n\u00e4r du inb\u00e4rgar frukten av ditt arbete fr\u00e5n marken.\n23:17 Tre g\u00e5nger om \u00e5ret skall allt ditt mank\u00f6n tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERRENS, din Herres, ansikte.\n23:18 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j\u00e4mte n\u00e5got som \u00e4r syrat. Och det feta av mitt h\u00f6gtidsoffer skall icke l\u00e4mnas kvar \u00f6ver natten till morgonen.\n23:19 Det f\u00f6rsta av din marks f\u00f6rstlingsfrukter skall du f\u00f6ra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mj\u00f6lk.\n23:20 Se, jag skall s\u00e4nda en \u00e4ngel framf\u00f6r dig, som skall bevara dig p\u00e5 v\u00e4gen och f\u00f6ra dig till den plats som jag har utsett.\n23:21 Tag dig till vara inf\u00f6r honom och h\u00f6r hans r\u00f6st, var icke genstr\u00e4vig mot honom, han skall icke hava f\u00f6rdrag med edra \u00f6vertr\u00e4delser, ty mitt namn \u00e4r i honom.\n23:22 Men om du h\u00f6r hans r\u00f6st och g\u00f6r allt vad jag s\u00e4ger, s\u00e5 skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ov\u00e4n till dina ov\u00e4nner.\n23:23 Ty min \u00e4ngel skall g\u00e5 framf\u00f6r dig och skall f\u00f6ra dig till amor\u00e9ernas, hetiternas, periss\u00e9ernas, kanan\u00e9ernas, hiv\u00e9ernas och jebus\u00e9ernas land, och jag skall utrota dem.\n23:24 Du m\u00e5 icke tillbedja deras gudar eller tj\u00e4na dem eller g\u00f6ra s\u00e5som man d\u00e4r g\u00f6r, utan du skall sl\u00e5 dem ned i grund och bryta s\u00f6nder deras stoder.\n23:25 Men HERREN, eder Gud, skolen I tj\u00e4na, s\u00e5 skall han f\u00f6r dig v\u00e4lsigna b\u00e5de mat och dryck; sjukdom skall jag d\u00e5 ock avv\u00e4nda fr\u00e5n dig.\n23:26 I ditt land skall d\u00e5 icke finnas n\u00e5gon kvinna som f\u00f6der i otid eller \u00e4r ofruktsam. Dina dagars m\u00e5tt skall jag g\u00f6ra fullt.\n23:27 F\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r mig skall jag s\u00e4nda framf\u00f6r dig och v\u00e5lla f\u00f6rvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender p\u00e5 flykten f\u00f6r dig.\n23:28 Jag skall s\u00e4nda getingar framf\u00f6r dig, och de skola f\u00f6rjaga hiv\u00e9erna, kanan\u00e9erna och hetiterna undan f\u00f6r dig.\n23:29 Dock skall jag icke p\u00e5 ett och samma \u00e5r f\u00f6rjaga dem f\u00f6r dig, p\u00e5 det att icke landet s\u00e5 m\u00e5 bliva en \u00f6demark och vilddjuren f\u00f6r\u00f6ka sig till din skada;\n23:30 utan sm\u00e5ningom skall jag f\u00f6rjaga dem f\u00f6r dig, till dess du har f\u00f6r\u00f6kat dig, s\u00e5 att du kan taga landet till din arvedel.\n23:31 Och jag skall l\u00e5ta ditt lands gr\u00e4nser g\u00e5 fr\u00e5n R\u00f6da havet till filist\u00e9ernas hav, och fr\u00e5n \u00f6knen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall f\u00f6rjaga dem, s\u00e5 att de fly f\u00f6r dig.\n23:32 Du m\u00e5 icke sluta f\u00f6rbund med dem eller deras gudar.\n23:33 De skola icke f\u00e5 bo kvar i ditt land, p\u00e5 det att de icke m\u00e5 f\u00f6rleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tj\u00e4na deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.\n24:1 Och han sade till Mose: \u00bbStig upp till HERREN, du sj\u00e4lv j\u00e4mte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de \u00e4ldste i Israel; och I skolen tillbedja p\u00e5 avst\u00e5nd.\n24:2 Mose allena m\u00e5 tr\u00e4da fram till HERREN, de andra m\u00e5 icke tr\u00e4da fram; ej heller m\u00e5 folket stiga ditupp med honom.\u00bb\n24:3 Och Mose kom till folket och f\u00f6rkunnade f\u00f6r det alla HERRENS ord och alla hans r\u00e4tter. D\u00e5 svarade allt folket med en mun och sade: \u00bbEfter alla de ord HERREN har talat vilja vi g\u00f6ra.\u00bb\n24:4 D\u00e4refter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och f\u00f6ljande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanf\u00f6r berget. Och han reste d\u00e4r tolv stoder, efter Israels tolv stammar.\n24:5 Och han s\u00e4nde israeliternas unga m\u00e4n \u00e5stad till att offra br\u00e4nnoffer, s\u00e5 ock slaktoffer av tjurar till tackoffer \u00e5t HERREN.\n24:6 Och Mose tog h\u00e4lften av blodet och slog det i sk\u00e5larna, och den andra h\u00e4lften av blodet st\u00e4nkte han p\u00e5 altaret.\n24:7 Och han tog f\u00f6rbundsboken och, f\u00f6rel\u00e4ste den f\u00f6r folket. Och de sade: \u00bbAllt vad HERREN har sagt vilja vi g\u00f6ra och lyda.\n24:8 D\u00e5 tog Mose blodet och st\u00e4nkte d\u00e4rav p\u00e5 folket och sade: \u00bbSe, detta \u00e4r f\u00f6rbundets blod, det f\u00f6rbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord.\u00bb\n24:9 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de \u00e4ldste i Israel stego ditupp.\n24:10 Och de fingo se Israels Gud; och under hans f\u00f6tter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt sj\u00e4lva himmelen i klarhet.\n24:11 Men han l\u00e4t icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade sk\u00e5dat Gud, \u00e5to de och drucko.\n24:12 Och HERREN sade till Mose: \u00bbStig upp till mig p\u00e5 berget och bliv kvar d\u00e4r, s\u00e5 skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning f\u00f6r dessa.\u00bb\n24:13 D\u00e5 begav sig Mose \u00e5stad med sin tj\u00e4nare Josua; och Mose steg upp p\u00e5 Guds berg.\n24:14 Men till de \u00e4ldste sade han: \u00bbV\u00e4nten h\u00e4r p\u00e5 oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur \u00e4ro hos eder; den som har n\u00e5got att andraga, han m\u00e5 v\u00e4nda sig till dem.\u00bb\n24:15 S\u00e5 steg Mose upp p\u00e5 berget, och molnskyn \u00f6vert\u00e4ckte berget.\n24:16 Och HERRENS h\u00e4rlighet vilade p\u00e5 Sinai berg, och molnskyn \u00f6vert\u00e4ckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p\u00e5 Mose ur skyn.\n24:17 Och HERRENS h\u00e4rlighet tedde sig inf\u00f6r Israels barns \u00f6gon s\u00e5som en f\u00f6rt\u00e4rande eld, p\u00e5 toppen av berget.\n24:18 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p\u00e5 berget. Sedan blev Mose kvar p\u00e5 berget i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter.\n25:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n25:2 S\u00e4g till Israels barn att de upptaga en g\u00e4rd \u00e5t mig; av var och en som har ett d\u00e4rtill villigt hj\u00e4rta skolen I upptaga denna g\u00e4rd \u00e5t mig.\n25:3 Och detta \u00e4r vad I skolen upptaga av dem s\u00e5som g\u00e4rd: guld, silver och koppar\n25:4 m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och vitt garn och geth\u00e5r,\n25:5 r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn, tahasskinn, akacietr\u00e4,\n25:6 olja till ljusstaken, kryddor till sm\u00f6rjelseoljan och till den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen,\n25:7 \u00e4ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv\u00e4ndas f\u00f6r efoden och f\u00f6r br\u00f6stsk\u00f6lden.\n25:8 Och de skola g\u00f6ra \u00e5t mig en helgedom, f\u00f6r att jag m\u00e5 bo mitt ibland dem.\n25:9 Tabernaklet och alla dess tillbeh\u00f6r skolen I g\u00f6ra alldeles efter de m\u00f6nsterbilder som jag visar dig.\n25:10 De skola g\u00f6ra en ark av akacietr\u00e4, tv\u00e5 och en halv aln l\u00e5ng, en och en halv aln bred och en och en halv aln h\u00f6g.\n25:11 Och du skall \u00f6verdraga den med rent guld, innan och utan skall du \u00f6verdraga den; och du skall p\u00e5 den g\u00f6ra en rand av guld runt omkring.\n25:12 Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och s\u00e4tta dem \u00f6ver de fyra f\u00f6tterna, tv\u00e5 ringar p\u00e5 ena sidan och tv\u00e5 ringar p\u00e5 andra sidan.\n25:13 Och du skall g\u00f6ra st\u00e4nger av akacietr\u00e4 och \u00f6verdraga dem med guld.\n25:14 Och st\u00e4ngerna skall du skjuta in i ringarna, p\u00e5 sidorna av arken, s\u00e5 att man med dem kan b\u00e4ra arken.\n25:15 St\u00e4ngerna skola sitta kvar i ringarna p\u00e5 arken; de f\u00e5 icke dragas ut ur dem.\n25:16 Och i arken skall du l\u00e4gga vittnesb\u00f6rdet, som jag skall giva dig.\n25:17 Och du skall g\u00f6ra en n\u00e5dastol av rent guld, tv\u00e5 och en halv aln l\u00e5ng och en och en halv aln bred.\n25:18 Och du skall g\u00f6ra tv\u00e5 keruber av guld; i drivet arbete skall du g\u00f6ra dem och s\u00e4tta dem vid de b\u00e5da \u00e4ndarna av n\u00e5dastolen.\n25:19 Du skall g\u00f6ra en kerub till att s\u00e4tta vid ena \u00e4ndan, och en kerub till att s\u00e4tta vid andra \u00e4ndan. I ett stycke med n\u00e5dastolen skolen I g\u00f6ra keruberna vid dess b\u00e5da \u00e4ndar.\n25:20 Och keruberna skola breda ut sina vingar och h\u00e5lla dem upp\u00e5t, s\u00e5 att de \u00f6vert\u00e4cka n\u00e5dastolen med sina vingar, under det att de hava sina ansikten v\u00e4nda mot varandra; ned mot n\u00e5dastolen skola keruberna v\u00e4nda sina ansikten.\n25:21 Och du skall s\u00e4tta n\u00e5dastolen ovanp\u00e5 arken, och i arken skall du l\u00e4gga vittnesb\u00f6rdet, som jag skall giva dig.\n25:22 Och d\u00e4r skall jag uppenbara mig f\u00f6r dig; fr\u00e5n n\u00e5dastolen, fr\u00e5n platsen mellan de tv\u00e5 keruberna, som st\u00e5 p\u00e5 vittnesb\u00f6rdets ark, skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva Israels barn.\n25:23 Du skall ock g\u00f6ra ett bord av akacietr\u00e4, tv\u00e5 alnar l\u00e5ngt, en aln brett och en och en halv aln h\u00f6gt.\n25:24 Och du skall \u00f6verdraga det med rent guld; och du skall g\u00f6ra en rand av guld d\u00e4rp\u00e5 runt omkring\n25:25 Och runt omkring det skall du g\u00f6ra en list av en hands bredd, och runt omkring listen skall du g\u00f6ra en rand av guld.\n25:26 Och du skall till bordet g\u00f6ra fyra ringar av guld och s\u00e4tta ringarna i de fyra h\u00f6rnen vid de fyra f\u00f6tterna.\n25:27 Invid listen skola ringarna sitta, f\u00f6r att st\u00e4nger m\u00e5 skjutas in i dem, s\u00e5 att man kan b\u00e4ra bordet.\n25:28 Och du skall g\u00f6ra st\u00e4ngerna av akacietr\u00e4 och \u00f6verdraga dem med guld, och med dem skall bordet b\u00e4ras.\n25:29 Du skall ock g\u00f6ra d\u00e4rtill fat och sk\u00e5lar, kannor och b\u00e4gare, med vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du g\u00f6ra dem.\n25:30 Och du skall best\u00e4ndigt hava sk\u00e5debr\u00f6d liggande p\u00e5 bordet inf\u00f6r mitt ansikte.\n25:31 Du skall ock g\u00f6ra en ljusstake av rent guld. I drivet arbete skall ljusstaken g\u00f6ras, med sin fotst\u00e4llning och sitt mittelr\u00f6r; kalkarna d\u00e4rp\u00e5, kulor och blommor skola vara i ett stycke med den.\n25:32 Och sex armar skola utg\u00e5 fr\u00e5n ljusstakens sidor, tre armar fr\u00e5n ena sidan och tre armar fr\u00e5n andra sidan.\n25:33 P\u00e5 den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best\u00e5ende av en kula och en blomma, och p\u00e5 den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best\u00e5ende av en kula och en blomma s\u00e5 skall det vara p\u00e5 de sex arma som utg\u00e5 fr\u00e5n ljusstaken.\n25:34 Men p\u00e5 sj\u00e4lva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor.\n25:35 En kula skall s\u00e4ttas under del f\u00f6rsta armparet som utg\u00e5r fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utg\u00e5r fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utg\u00e5r fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den: allts\u00e5 under de sex armar som utg\u00e5 fr\u00e5n ljusstaken.\n25:36 Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.\n25:37 Och du skall till den g\u00f6ra sju lampor, och lamporna skall man s\u00e4tta upp s\u00e5, att den kastar sitt sken \u00f6ver platsen d\u00e4rframf\u00f6r.\n25:38 Och lampt\u00e4nger och brickor till den skall du g\u00f6ra av rent guld.\n25:39 Av en talent rent guld skall man g\u00f6ra den med alla dessa tillbeh\u00f6r.\n25:40 Och se till, att du g\u00f6r detta efter de m\u00f6nsterbilder som hava blivit dig visade p\u00e5 berget.\n26:1 Tabernaklet skall du g\u00f6ra av tio tygv\u00e5der; av tvinnat vitt garn och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt och rosenr\u00f6tt garn skall du g\u00f6ra dem, med keruber p\u00e5, i konstv\u00e4vnad.\n26:2 Var v\u00e5d skall vara tjugu\u00e5tta alnar l\u00e5ng och fyra alnar bred; alla v\u00e5derna skola hava samma m\u00e5tt.\n26:3 Fem av v\u00e5derna skola fogas tillhopa med varandra; likas\u00e5 skola de fem \u00f6vriga v\u00e5derna fogas tillhopa med varandra.\n26:4 Och du skall s\u00e4tta \u00f6glor av m\u00f6rkbl\u00e5tt garn i kanten p\u00e5 den ena v\u00e5den, ytterst p\u00e5 det hopfogade stycket; s\u00e5 skall du ock g\u00f6ra i kanten p\u00e5 den v\u00e5d som sitter ytterst i det andra hopfogade stycket.\n26:5 Femtio \u00f6glor skall du s\u00e4tta p\u00e5 den ena v\u00e5den, och femtio \u00f6glor skall du s\u00e4tta ytterst p\u00e5 motsvarande v\u00e5d i det andra hopfogade stycket, s\u00e5 att \u00f6glorna svara emot varandra.\n26:6 Och du skall g\u00f6ra femtio h\u00e4ktor av guld och foga tillhopa v\u00e5derna med varandra medelst h\u00e4ktorna, s\u00e5 att tabernaklet utg\u00f6r ett helt.\n26:7 Du skall ock g\u00f6ra tygv\u00e5der av geth\u00e5r till ett t\u00e4ckelse \u00f6ver tabernaklet; elva s\u00e5dana v\u00e5der skall du g\u00f6ra.\n26:8 Var vad skall vara trettio alnar l\u00e5ng och fyra alnar bred; de elva v\u00e5derna skola hava samma m\u00e5tt.\n26:9 Fem av v\u00e5derna skall du foga tillhopa till ett s\u00e4rskilt stycke, och likaledes de sex \u00f6vriga v\u00e5derna till ett s\u00e4rskilt stycke, och den sj\u00e4tte v\u00e5den skall du l\u00e4gga dubbel p\u00e5 framsidan av t\u00e4ltet.\n26:10 Och du skall satta femtio \u00f6glor i kanten p\u00e5 den ena v\u00e5den, den som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio \u00f6glor i kanten p\u00e5 motsvarande v\u00e5d i det andra hopfogade stycket.\n26:11 Och du skall g\u00f6ra femtio h\u00e4ktor av koppar och haka in h\u00e4ktorna i \u00f6glorna och foga t\u00e4ckelset tillhopa, s\u00e5 att det utg\u00f6r ett helt.\n26:12 Men vad \u00f6verskottet av t\u00e4ckelsets v\u00e5der ang\u00e5r, det som r\u00e4cker \u00f6ver, s\u00e5 skall den halva v\u00e5d som r\u00e4cker \u00f6ver h\u00e4nga ned p\u00e5 baksidan av tabernaklet.\n26:13 Och den aln p\u00e5 vardera sidan, som p\u00e5 l\u00e4ngden av t\u00e4ckelsets v\u00e5der r\u00e4cker \u00f6ver, skall h\u00e4nga ned p\u00e5 b\u00e5da sidorna av tabernaklet f\u00f6r att \u00f6vert\u00e4cka det.\n26:14 Vidare skall du g\u00f6ra ett \u00f6verdrag av r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn till t\u00e4ckelset, och ytterligare ett \u00f6verdrag av tahasskinn att l\u00e4gga ovanp\u00e5 detta.\n26:15 Br\u00e4derna till tabernaklet skall du g\u00f6ra av akacietr\u00e4, och de skola st\u00e4llas uppr\u00e4tt.\n26:16 Tio alnar l\u00e5ngt och en och en halv aln brett skall vart br\u00e4de vara.\n26:17 Vart br\u00e4de skall hava tv\u00e5 tappar, f\u00f6rbundna sinsemellan med en list; s\u00e5 skall du g\u00f6ra p\u00e5 alla br\u00e4derna till tabernaklet.\n26:18 Och av tabernaklets br\u00e4der skall du s\u00e4tta tjugu p\u00e5 s\u00f6dra sidan, s\u00f6derut.\n26:19 Och du skall g\u00f6ra fyrtio fotstycken av silver att s\u00e4tta under de tjugu br\u00e4derna, tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de f\u00f6r dess tv\u00e5 tappar.\n26:20 Likaledes skall du p\u00e5 tabernaklets andra sida, den norra sidan, s\u00e4tta tjugu br\u00e4der,\n26:21 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de.\n26:22 Men p\u00e5 baksidan av tabernaklet, v\u00e4sterut, skall du s\u00e4tta sex br\u00e4der.\n26:23 Och tv\u00e5 br\u00e4der skall du s\u00e4tta p\u00e5 tabernaklets h\u00f6rn, p\u00e5 baksidan;\n26:24 och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv\u00e5 nedtill, och likaledes sammanh\u00e4ngande upptill, till den f\u00f6rsta ringen. S\u00e5 skall det vara med dem b\u00e5da. Dessa skola s\u00e4ttas i de b\u00e5da h\u00f6rnen.\n26:25 S\u00e5ledes bliver det \u00e5tta br\u00e4der med tillh\u00f6rande fotstycken av silver, sexton fotstycken, n\u00e4mligen tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de.\n26:26 Och du skall g\u00f6ra tv\u00e4rst\u00e4nger av akacietr\u00e4, fem till de br\u00e4der som \u00e4ro p\u00e5 tabernaklets ena sida\n26:27 och fem tv\u00e4rst\u00e4nger till de br\u00e4der som \u00e4ro p\u00e5 tabernaklets andra sida, och fem tv\u00e4rst\u00e4nger till de br\u00e4der som \u00e4ro p\u00e5 tabernaklets baksida, v\u00e4sterut.\n26:28 Och den mellersta tv\u00e4rst\u00e5ngen, den som sitter mitt p\u00e5 br\u00e4derna, skall g\u00e5 tv\u00e4rs \u00f6ver, fr\u00e5n den ena \u00e4ndan till den andra.\n26:29 Och br\u00e4derna skall du \u00f6verdraga med guld, och ringarna p\u00e5 dem, i vilka tv\u00e4rst\u00e4ngerna skola skjutas in, skall du g\u00f6ra av guld, och tv\u00e4rst\u00e4ngerna skall du \u00f6verdraga med guld.\n26:30 Och du skall s\u00e4tta upp tabernaklet, s\u00e5dant det skall vara, s\u00e5som det har blivit dig visat p\u00e5 berget.\n26:31 Du skall ock g\u00f6ra en f\u00f6rl\u00e5t av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn; den skall g\u00f6ras i konstv\u00e4vnad, med keruber p\u00e5.\n26:32 Och du skall h\u00e4nga upp den p\u00e5 fyra stolpar av akacietr\u00e4, som skola vara \u00f6verdragna med guld och hava bakar av guld och st\u00e5 p\u00e5 fyra fotstycken av silver.\n26:33 Och du skall h\u00e4nga upp f\u00f6rl\u00e5ten under h\u00e4ktorna, och f\u00f6ra dit vittnesb\u00f6rdets ark och st\u00e4lla den innanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten; och s\u00e5 skall f\u00f6rl\u00e5ten f\u00f6r eder vara en skiljev\u00e4gg mellan det heliga och det allraheligaste.\n26:34 Och du skall s\u00e4tta n\u00e5dastolen p\u00e5 vittnesb\u00f6rdets ark inne i det allraheligaste.\n26:35 Men bordet skall du st\u00e4lla utanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten, och ljusstaken mitt emot bordet, p\u00e5 tabernaklets s\u00f6dra sida; bordet skall du allts\u00e5 st\u00e4lla p\u00e5 norra sidan.\n26:36 Och du skall g\u00f6ra ett f\u00f6rh\u00e4nge f\u00f6r ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet, i brokig v\u00e4vnad av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn.\n26:37 Och du skall till f\u00f6rh\u00e4nget g\u00f6ra fem stolpar av akacietr\u00e4 och \u00f6verdraga dem med guld, och hakarna p\u00e5 dem skola vara av guld, och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.\n27:1 Du skall ock g\u00f6ra ett altare av akacietr\u00e4, fem alnar l\u00e5ngt och fem alnar brett -- s\u00e5 att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar h\u00f6gt.\n27:2 Och du skall g\u00f6ra h\u00f6rn d\u00e4rtill, Som skola sitta i dess fyra h\u00f6rn; i ett stycke d\u00e4rmed skola h\u00f6rnen vara. Och du skall \u00f6verdraga det med koppar.\n27:3 Och k\u00e4rl till att f\u00f6ra bort askan skall du g\u00f6ra d\u00e4rtill, s\u00e5 ock skovlar, sk\u00e5lar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbeh\u00f6r skall du g\u00f6ra av koppar.\n27:4 Och du skall g\u00f6ra ett galler d\u00e4rtill, ett n\u00e4tverk av koppar, och p\u00e5 n\u00e4tet skall du s\u00e4tta fyra ringar av koppar i dess fyra h\u00f6rn.\n27:5 Och du skall s\u00e4tta det under avsatsen p\u00e5 altaret, nedtill, s\u00e5 att n\u00e4tet r\u00e4cker upp till mitten av altaret.\n27:6 Och du skall g\u00f6ra st\u00e4nger till altaret, st\u00e4nger av akacietr\u00e4, och \u00f6verdraga dem med koppar.\n27:7 Och st\u00e4ngerna skola skjutas in i ringarna, s\u00e5 att st\u00e4ngerna sitta p\u00e5 altarets b\u00e5da sidor, n\u00e4r man b\u00e4r det.\n27:8 Ih\u00e5ligt skall du g\u00f6ra det, av plankor. S\u00e5som det har blivit dig visat p\u00e5 berget, s\u00e5 skall det g\u00f6ras.\n27:9 Du skall ock g\u00f6ra en f\u00f6rg\u00e5rd till tabernaklet. F\u00f6r den s\u00f6dra sidan, s\u00f6derut, skola omh\u00e4ngen till f\u00f6rg\u00e5rden g\u00f6ras av tvinnat vitt garn, hundra alnar l\u00e5nga -- detta f\u00f6r den ena sidan;\n27:10 Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver.\n27:11 Likaledes skola f\u00f6r norra l\u00e5ngsidan omh\u00e4ngen g\u00f6ras, hundra alnar l\u00e5nga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver.\n27:12 Och f\u00f6rg\u00e5rdens v\u00e4stra kortsida skall hava omh\u00e4ngen som \u00e4ro femtio alnar l\u00e5nga; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio.\n27:13 Och f\u00f6rg\u00e5rdens bredd p\u00e5 fram sidan, \u00f6sterut, skall vara femtio alnar\n27:14 Och omh\u00e4ngena skola vara femton alnar l\u00e5nga p\u00e5 ena sidan d\u00e4rav, med tre stolpar p\u00e5 tre fotstycken;\n27:15 likaledes skola omh\u00e4ngena p\u00e5 andra sidan vara femton alnar l\u00e5nga med tre stolpar p\u00e5 tre fotstycken.\n27:16 Och till f\u00f6rg\u00e5rdens port skall g\u00f6ras ett f\u00f6rh\u00e4nge, tjugu alnar l\u00e5ngt i brokig v\u00e4vnad av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p\u00e5 fyra fotstycken.\n27:17 Alla stolparna runt omkring f\u00f6r g\u00e5rden skola vara f\u00f6rsedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar.\n27:18 F\u00f6rg\u00e5rden skall vara hundra alnar l\u00e5ng och femtio alnar bred utefter hela l\u00e4ngden; omh\u00e4gnaden skall vara fem alnar h\u00f6g, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.\n27:19 Alla tabernaklets tillbeh\u00f6r f\u00f6r allt arbete d\u00e4rvid, s\u00e5 ock alla dess pluggar och alla f\u00f6rg\u00e5rdens pluggar skola vara av koppar.\n27:20 Och du skall bjuda Israels barn att b\u00e4ra till dig ren olja, av st\u00f6tta oliver, till ljusstaken, s\u00e5 att lamporna dagligen kunna s\u00e4ttas upp.\n27:21 I uppenbarelset\u00e4ltet, utanf\u00f6r den f\u00f6rl\u00e5t som h\u00e4nger framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdet, skola Aron och hans s\u00f6ner sk\u00f6ta den, fr\u00e5n aftonen till morgonen, inf\u00f6r HERRENS ansikte. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, en g\u00e4rd av Israels barn.\n28:1 Och du skall l\u00e5ta din broder Aron och hans s\u00f6ner med honom, tr\u00e4d fram till dig ur Israels barns krets f\u00f6r att de m\u00e5 bliva pl\u00e5ster \u00e5t mig Aron sj\u00e4lv och hans s\u00f6ner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.\n28:2 Och du skall g\u00f6ra \u00e5t din broder Aron heliga kl\u00e4der, till \u00e4ra och prydnad.\n28:3 Och du skall tills\u00e4ga alla edra konstf\u00f6rfarna m\u00e4n, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola g\u00f6ra kl\u00e4der \u00e5t Aron, f\u00f6r att har m\u00e5 helgas till att bliva pr\u00e4st \u00e5t mig.\n28:4 Och dessa \u00e4ro de kl\u00e4der som de skola g\u00f6ra: br\u00f6stsk\u00f6ld, efod, k\u00e5pa, rutig livkl\u00e4dnad, huvudbindel och b\u00e4lte. De skola g\u00f6ra heliga kl\u00e4der \u00e5t din broder Aron och hans s\u00f6ner, f\u00f6r att han m\u00e5 bliva pr\u00e4st \u00e5t mig.\n28:5 Och h\u00e4rtill skola de taga av guldet och av det m\u00f6rkbl\u00e5a, det purpurr\u00f6da, det rosenr\u00f6da och det vita garnet.\n28:6 Efoden skola de g\u00f6ra av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn, i konstv\u00e4vnad.\n28:7 Den skall vid sina b\u00e5da \u00e4ndar hava tv\u00e5 axelstycken, som skola f\u00e4stas ihop, s\u00e5 att den h\u00e5llen hopf\u00e4st.\n28:8 Och sk\u00e4rpet, som skall sitta p\u00e5 efoden och sammanh\u00e5lla den, skall vara av samma slags v\u00e4vnad och i ett stycke med den: av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn.\n28:9 Och du skall taga tv\u00e5 onyxstenar och p\u00e5 dem inrista Israels s\u00f6ners namn,\n28:10 sex av namnen p\u00e5 den ena stenen och de sex \u00f6vrigas namn p\u00e5 den andra stenen, efter \u00e4ttf\u00f6ljd.\n28:11 Med stensnidarkonst, s\u00e5som man graverar signetringar, skall du inrista Israels s\u00f6ners namn p\u00e5 de tv\u00e5 stenarna. Med n\u00e4tverk av guld skall du omgiva dessa.\n28:12 Och du skall satta de b\u00e5da stenarna p\u00e5 efodens axelstycken, f\u00f6r att stenarna m\u00e5 bringa Israels barn i \u00e5minnelse; Aron skall b\u00e4ra deras namn inf\u00f6r HERRENS ansikte p\u00e5 sina b\u00e5da axlar, f\u00f6r att bringa dem i \u00e5minnelse.\n28:13 Och du skall g\u00f6ra fl\u00e4tverk av guld,\n28:14 s\u00e5 ock tv\u00e5 kedjor av rent guld; i virat arbete skall du g\u00f6ra dessa, s\u00e5som man g\u00f6r snodder. Och du skall f\u00e4sta de snodda kedjorna vid fl\u00e4tverken.\n28:15 En domssk\u00f6ld skall du g\u00f6ra i konstv\u00e4vnad; du skall g\u00f6ra den i samma slags v\u00e4vnad som efoden: av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn skall du g\u00f6ra den.\n28:16 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en v\u00e4ska, ett kvarter l\u00e5ng och ett kvarter bred.\n28:17 Och du skall bes\u00e4tta den med infattade stenar, ordnade p\u00e5 fyra rader: i f\u00f6rsta raden en karneol, en topas och en smaragd;\n28:18 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;\n28:19 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;\n28:20 i fj\u00e4rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med fl\u00e4tverk av guld skola de sitta i sin infattning.\n28:21 Stenarna skola vara tolv, efter Israels s\u00f6ners namn, en f\u00f6r vart namn; var sten skall b\u00e4ra namnet p\u00e5 en av de tolv stammarna, inristat p\u00e5 samma s\u00e4tt som man graverar signetringar.\n28:22 Och du skall till br\u00f6stsk\u00f6lden g\u00f6ra kedjor i virat arbete, s\u00e5som man g\u00f6r snodder, av rent guld.\n28:23 Vidare skall du till br\u00f6stsk\u00f6lden g\u00f6ra tv\u00e5 ringar av guld och s\u00e4tta dessa b\u00e5da ringar i tv\u00e5 av br\u00f6stsk\u00f6ldens h\u00f6rn.\n28:24 Och du skall f\u00e4sta de b\u00e5da guldsnodderna vid de b\u00e5da ringarna, i br\u00f6stsk\u00f6ldens h\u00f6rn.\n28:25 Och de tv\u00e5 snoddernas b\u00e5da andra \u00e4ndar skall du f\u00e4sta vid de tv\u00e5 fl\u00e4tverken och s\u00e5 f\u00e4sta dem vid efodens axelstycken p\u00e5 dess framsida.\n28:26 Och du skall g\u00f6ra tv\u00e5 andra ringar av guld och s\u00e4tta dem i br\u00f6stsk\u00f6ldens b\u00e5da andra h\u00f6rn, vid den kant d\u00e4rp\u00e5, som \u00e4r v\u00e4nd in\u00e5t mot efoden.\n28:27 Och ytterligare skall du g\u00f6ra tv\u00e5 ringar av guld och f\u00e4sta dem vid efodens b\u00e5da axelstycken, nedtill p\u00e5 dess framsida, d\u00e4r den f\u00e4stes ihop, ovanf\u00f6r efodens sk\u00e4rp.\n28:28 Och man skall knyta fast br\u00f6stsk\u00f6lden med ett m\u00f6rkbl\u00e5tt sn\u00f6re, Som g\u00e5r fr\u00e5n dess ringar in i efodens ringar, s\u00e5 att den sitter ovanf\u00f6r efodens sk\u00e4rp, p\u00e5 det att br\u00f6stsk\u00f6lden icke m\u00e5 lossna fr\u00e5n efoden.\n28:29 Aron skall s\u00e5 b\u00e4ra Israels s\u00f6ners namn i domssk\u00f6lden p\u00e5 sitt hj\u00e4rta, n\u00e4r han g\u00e5r in helgedomen, f\u00f6r att bringa dem i \u00e5minnelse inf\u00f6r HERRENS ansikte best\u00e4ndigt.\n28:30 Och du skall l\u00e4gga urim och tummim in i domssk\u00f6lden, s\u00e5 att de ligga p\u00e5 Arons hj\u00e4rta, n\u00e4r han ing\u00e5r inf\u00f6r HERRENS ansikte; och Aron skall s\u00e5 b\u00e4ra Israels barns dom p\u00e5 sitt hj\u00e4rta inf\u00f6r HERRENS ansikte best\u00e4ndigt.\n28:31 Efodk\u00e5pan skall du g\u00f6ra helt och h\u00e5llet av m\u00f6rkbl\u00e5tt tyg;\n28:32 och mitt p\u00e5 den skall vara en \u00f6ppning f\u00f6r huvudet, och denna \u00f6ppning skall omgivas med en v\u00e4vd kant, likasom \u00f6ppningen p\u00e5 en pansarskjorta, f\u00f6r att den icke slitas s\u00f6nder.\n28:33 Och p\u00e5 dess nedre f\u00e5ll skall du s\u00e4tta granat\u00e4pplen, gjorda av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt och rosenr\u00f6tt garn, runt omkring f\u00e5llen, och bj\u00e4llror av guld mellan dessa runt omkring:\n28:34 en bj\u00e4llra av guld och s\u00e5 ett granat\u00e4pple, sedan en bj\u00e4llra av guld och s\u00e5 \u00e5ter ett granat\u00e4pple, runt omkring f\u00e5llen p\u00e5 k\u00e5pan.\n28:35 Och denna skall Aron hava p\u00e5 sig, n\u00e4r han g\u00f6r tj\u00e4nst, s\u00e5 att det h\u00f6res, n\u00e4r han g\u00e5r in i helgedomen inf\u00f6r HERRENS ansikte, och n\u00e4r han g\u00e5r ut -- detta p\u00e5 det att han icke m\u00e5 d\u00f6.\n28:36 Du skall ock g\u00f6ra en pl\u00e5t av rent guld, och p\u00e5 den skall du rista, s\u00e5som man graverar signetringar: \u00bbHelgad \u00e5t HERREN.\u00bb\n28:37 Och du skall f\u00e4sta den vid ett m\u00f6rkbl\u00e5tt sn\u00f6re, och den skall sitta p\u00e5 huvudbindeln; p\u00e5 framsidan av huvudbindeln skall den sitta.\n28:38 Den skall sitta p\u00e5 Arons panna, och Aron skall b\u00e4ra den missg\u00e4rning som vidl\u00e5der de heliga g\u00e5vor Israels barn b\u00e4ra fram, n\u00e4r de giva n\u00e5gra heliga g\u00e5vor; den skall sitta p\u00e5 hans panna best\u00e4ndigt, f\u00f6r att de m\u00e5 bliva v\u00e4lbehagliga inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n28:39 Du skall ock v\u00e4va en rutig livkl\u00e4dnad av vitt garn, och du skall g\u00f6ra en huvudbindel av vitt garn; och ett b\u00e4lte skall du g\u00f6ra i brokig v\u00e4vnad.\n28:40 Ocks\u00e5 \u00e5t Arons s\u00f6ner skall du g\u00f6ra livkl\u00e4dnader, och du skall g\u00f6ra b\u00e4lten \u00e5t dem; och huvor skall du g\u00f6ra \u00e5t dem, till \u00e4ra och prydnad. Och detta skall du kl\u00e4da p\u00e5 din broder Aron och hans s\u00f6ner j\u00e4mte honom;\n28:41 och du skall sm\u00f6rja dem och f\u00f6retaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva pr\u00e4ster \u00e5t mig.\n28:42 Och du skall g\u00f6ra \u00e5t dem benkl\u00e4der av linne, som skyla deras blygd; dessa skola r\u00e4cka fr\u00e5n l\u00e4nderna ned p\u00e5 l\u00e5ren.\n28:43 Och Aron och hans s\u00f6ner skola hava dem p\u00e5 sig, n\u00e4r de g\u00e5 in i uppenbarelset\u00e4ltet eller tr\u00e4da fram till altaret f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst i helgedomen -- detta p\u00e5 det att de icke m\u00e5 komma att b\u00e4ra p\u00e5 missg\u00e4rning och s\u00e5 tr\u00e4ffas av d\u00f6den. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r honom och hans avkomlingar efter honom.\n29:1 Och detta \u00e4r vad du skall g\u00f6ra med dem f\u00f6r att helga dem till att bliva pr\u00e4ster \u00e5t mig: Tag en ungtjur och tv\u00e5 v\u00e4durar, felfria djur,\n29:2 och osyrat br\u00f6d och osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemj\u00f6l skall du baka dem.\n29:3 Och du skall l\u00e4gga dem i en och samma korg och b\u00e4ra fram dem i korgen s\u00e5som offerg\u00e5va, n\u00e4r du f\u00f6r fram tjuren och de tv\u00e5 v\u00e4durarna.\n29:4 D\u00e4refter skall du f\u00f6ra Aron och hans s\u00f6ner fram till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng och tv\u00e5 dem med vatten.\n29:5 Och du skall taga kl\u00e4derna och s\u00e4tta p\u00e5 Aron livkl\u00e4dnaden och efodk\u00e5pan och sj\u00e4lva efoden och br\u00f6stsk\u00f6lden; och du skall f\u00e4sta ihop alltsammans p\u00e5 honom med efodens sk\u00e4rp.\n29:6 Och du skall s\u00e4tta huvudbindeln p\u00e5 hans huvud och f\u00e4sta det heliga diademet p\u00e5 huvudbindeln.\n29:7 Och du skall taga sm\u00f6rjelseoljan och gjuta p\u00e5 hans huvud och sm\u00f6rja honom.\n29:8 Och du skall f\u00f6ra fram hans s\u00f6ner och s\u00e4tta livkl\u00e4dnader p\u00e5 dem.\n29:9 Och du skall omgjorda dem, Aron och hans s\u00f6ner, med b\u00e4lten och binda huvor p\u00e5 dem. Och de skola hava pr\u00e4stad\u00f6met s\u00e5som en ev\u00e4rdlig r\u00e4tt. S\u00e5 skall du f\u00f6retaga handfyllning med Aron och hans s\u00f6ner.\n29:10 Och du skall f\u00f6ra tjuren fram inf\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltet, och Aron och hans s\u00f6ner skola l\u00e4gga sina h\u00e4nder p\u00e5 tjurens huvud.\n29:11 Sedan skall du slakta tjuren inf\u00f6r HERRENS ansikte, vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet.\n29:12 Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p\u00e5 altarets h\u00f6rn; men allt det \u00f6vriga skall du gjuta ut vid foten av altaret.\n29:13 Och du skall taga allt det fett som omsluter in\u00e4lvorna, s\u00e5 ock leverfettet och b\u00e5da njurarna med det fett som sitter p\u00e5 dem, och f\u00f6rbr\u00e4nna det p\u00e5 altaret.\n29:14 Men k\u00f6ttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du br\u00e4nna upp i eld utanf\u00f6r l\u00e4gret. Det \u00e4r ett syndoffer.\n29:15 Och du skall taga den ena v\u00e4duren, och Aron och hans s\u00f6ner skola l\u00e4gga sina h\u00e4nder p\u00e5 v\u00e4durens huvud.\n29:16 Sedan skall du slakta v\u00e4duren och taga hans blod och st\u00e4nka p\u00e5 altaret runt omkring;\n29:17 men sj\u00e4lva v\u00e4duren skall du dela i dess stycken, och du skall tv\u00e5 in\u00e4lvorna och f\u00f6tterna och l\u00e4gga dem p\u00e5 styckena och huvudet.\n29:18 Och du skall f\u00f6rbr\u00e4nna hela v\u00e4duren p\u00e5 altaret; det \u00e4r ett br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN. En v\u00e4lbehaglig lukt, ett eldsoffer \u00e5t HERREN \u00e4r det.\n29:19 D\u00e4refter skall du taga den andra v\u00e4duren, och Aron och hans s\u00f6ner skola l\u00e4gga sina h\u00e4nder p\u00e5 v\u00e4durens huvud.\n29:20 Sedan skall du slakta v\u00e4duren och taga av hans blod och bestryka Arons h\u00f6gra \u00f6rsnibb och hans s\u00f6ners h\u00f6gra \u00f6rsnibb och tummen p\u00e5 deras h\u00f6gra hand och stort\u00e5n p\u00e5 deras h\u00f6gra fot; men det \u00f6vriga blodet skall det st\u00e4nka p\u00e5 altaret runt omkring.\n29:21 Och du skall taga av blodet p\u00e5 altaret och av sm\u00f6rjelseoljan och st\u00e4nka p\u00e5 Aron och hans kl\u00e4der, och likaledes p\u00e5 hans s\u00f6ner och hans s\u00f6ners kl\u00e4der; s\u00e5 bliver han helig, han sj\u00e4lv s\u00e5v\u00e4l som hans kl\u00e4der, och likaledes hans s\u00f6ner s\u00e5v\u00e4l som hans s\u00f6ners kl\u00e4der.\n29:22 Och du skall taga fettet av v\u00e4duren, svansen och det fett som omsluter in\u00e4lvorna, s\u00e5 ock leverfettet och b\u00e5da njurarna med fettet p\u00e5 dem, d\u00e4rtill det h\u00f6gra l\u00e5rstycket ty detta \u00e4r handfyllningsv\u00e4duren.\n29:23 Och du skall taga en rundkaka, en oljebr\u00f6dskaka och en tunnkaka ur korgen med de osyrade br\u00f6den, som st\u00e5r inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n29:24 Och du skall l\u00e4gga alltsammans p\u00e5 Arons och hans s\u00f6ners h\u00e4nder och vifta det s\u00e5som ett viftoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n29:25 Sedan skall du taga det ur deras: h\u00e4nder och f\u00f6rbr\u00e4nna det p\u00e5 altaret ovanp\u00e5 br\u00e4nnoffret, till en v\u00e4lbehaglig lukt inf\u00f6r HERREN; det \u00e4r ett eldsoffer \u00e5t HERREN.\n29:26 Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsv\u00e4dur och vifta den s\u00e5som ett viftoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte, och detta skall vara din del.\n29:27 S\u00e5 skall du helga viftoffersbringan och offerg\u00e4rdsl\u00e5ret, det som viftas och det som gives s\u00e5som offerg\u00e4rd, de delar av handfyllningsv\u00e4duren, som skola tillh\u00f6ra Aron och hans s\u00f6ner.\n29:28 Och detta skall tillh\u00f6ra Aron och; hans s\u00f6ner s\u00e5som en ev\u00e4rdlig r\u00e4tt av Israels barn, ty det \u00e4r en offerg\u00e4rd. Det skall vara en g\u00e4rd av Israels barn, av deras tackoffer, en g\u00e4rd av dem \u00e5t HERREN.\n29:29 Och Arons heliga kl\u00e4der skola hans s\u00f6ner hava efter honom, f\u00f6r att de i dem m\u00e5 bliva smorda och mottaga handfyllning.\n29:30 I sju dagar skall den av hans s\u00f6ner, som bliver pr\u00e4st i hans st\u00e4lle, ikl\u00e4da sig dem, den som skall g\u00e5 in i uppenbarelset\u00e4ltet f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst i helgedomen.\n29:31 Och du skall taga handfyllningsv\u00e4duren och koka hans k\u00f6tt p\u00e5 en helig plats.\n29:32 Och v\u00e4durens k\u00f6tt j\u00e4mte br\u00f6det: som \u00e4r i korgen skola Aron och hans s\u00f6ner \u00e4ta vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet; de skola \u00e4ta detta,\n29:33 det som har anv\u00e4nts till att bringa f\u00f6rsoning vid deras handfyllning och helgande, men ingen fr\u00e4mmande f\u00e5r ta d\u00e4rav, ty det \u00e4r heligt.\n29:34 Och om n\u00e5got av handfyllningsk\u00f6ttet eller av br\u00f6det bliver \u00f6ver till f\u00f6ljande morgon, s\u00e5 skall du i eld br\u00e4nna upp detta som har blivit \u00f6ver; det f\u00e5r icke \u00e4tas, ty det \u00e4r heligt.\n29:35 S\u00e5 skall du g\u00f6ra med Aron och hans s\u00f6ner, i alla stycken s\u00e5som jag har bjudit dig. Sju dagar skall deras handfyllning vara.\n29:36 Och var dag skall du offra en tjur s\u00e5som syndoffer till f\u00f6rsoning och rena altaret, i det du bringar f\u00f6rsoning f\u00f6r det; och du skall sm\u00f6rja det f\u00f6r att helga det.\n29:37 I sju dagar skall du bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r altaret och helga det. S\u00e5 bliver altaret h\u00f6gheligt; var och en som kommer vid altaret bliver helig.\n29:38 Och detta \u00e4r vad du skall offra p\u00e5 altaret: tv\u00e5 \u00e5rsgamla lamm f\u00f6r var dag best\u00e4ndigt.\n29:39 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden,\n29:40 och till det f\u00f6rsta lammet en tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med en fj\u00e4rdedels hin olja av st\u00f6tta oliver, och s\u00e5som drickoffer en fj\u00e4rdedels hin vin.\n29:41 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det, till en v\u00e4lbehaglig lukt, ett eldsoffer \u00e5t HERREN.\n29:42 Detta skall vara edert dagliga br\u00e4nnoffer fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet, inf\u00f6r HERRENS ansikte, d\u00e4r jag skall uppenbara mig f\u00f6r eder, f\u00f6r att d\u00e4r tala med dig.\n29:43 D\u00e4r skall jag uppenbara mig f\u00f6r Israels barn, och det rummet skall bliva helgat av min h\u00e4rlighet.\n29:44 Och jag skall helga uppenbarelset\u00e4ltet och altaret, och Aron och hans s\u00f6ner skall jag helga till att bliva pr\u00e4ster \u00e5t mig.\n29:45 Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.\n29:46 Och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, deras Gud, som f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land, f\u00f6r att jag skulle bo mitt ibland dem. Jag \u00e4r HERREN, deras Gud.\n30:1 Och du skall g\u00f6ra ett altare f\u00f6r att ant\u00e4nda r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5, av akacietr\u00e4 skall du g\u00f6ra det.\n30:2 Det skall vara en aln l\u00e5ngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv\u00e5 alnar h\u00f6gt; dess horn skola vara i ett stycke d\u00e4rmed.\n30:3 Och du skall \u00f6verdraga det med rent guld, dess skiva, dess v\u00e4ggar runt omkring och dess h\u00f6rn; och du skall g\u00f6ra en rand av guld d\u00e4rp\u00e5 runt omkring.\n30:4 Och du skall till det g\u00f6ra tv\u00e5 ringar av guld och s\u00e4tta dem nedanf\u00f6r randen, p\u00e5 dess b\u00e5da sidor; p\u00e5 de b\u00e5da sidostyckena skall du s\u00e4tta dem. De skola vara d\u00e4r, f\u00f6r att st\u00e4nger m\u00e5 skjutas in i dem, s\u00e5 att man med dem kan b\u00e4ra altaret.\n30:5 Och du skall g\u00f6ra st\u00e4ngerna av akacietr\u00e4 och \u00f6verdraga dem med guld.\n30:6 Och du skall st\u00e4lla det framf\u00f6r den f\u00f6rl\u00e5t som h\u00e4nger framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdets ark, s\u00e5 att det st\u00e5r framf\u00f6r n\u00e5dastolen, som \u00e4r ovanp\u00e5 vittnesb\u00f6rdet, d\u00e4r jag skall uppenbara mig f\u00f6r dig.\n30:7 Och Aron skall ant\u00e4nda v\u00e4lluktande r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5; var morgon, n\u00e4r han tillreder lamporna, skall han ant\u00e4nda r\u00f6kelse;\n30:8 och likaledes skall Aron ant\u00e4nda r\u00f6kelse, n\u00e4r han vid aftontiden s\u00e4tter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga r\u00f6koffret inf\u00f6r HERRENS ansikte, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n30:9 I skolen icke l\u00e5ta n\u00e5gon fr\u00e4mmande r\u00f6kelse komma d\u00e4rp\u00e5, ej heller br\u00e4nnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta d\u00e4rp\u00e5.\n30:10 Och Aron skall en g\u00e5ng om \u00e5ret bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r dess horn; med blod av f\u00f6rsoningssyndoffret skall han en g\u00e5ng om \u00e5ret bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r det, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte. Det \u00e4r h\u00f6gheligt f\u00f6r HERREN.\n30:11 Och HERREN talade till Mose och sade:\n30:12 N\u00e4r du r\u00e4knar antalet av Israels barn, n\u00e4mligen av dem som inm\u00f6nstras, skall vid m\u00f6nstringen var och en giva \u00e5t HERREN en f\u00f6rsoningsg\u00e5va f\u00f6r sig, p\u00e5 det att ingen hems\u00f6kelse m\u00e5 drabba dem vid m\u00f6nstringen.\n30:13 Detta \u00e4r vad var och en som upptages bland de inm\u00f6nstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln r\u00e4knad till tjugu gera -- en halv sikel s\u00e5som offerg\u00e4rd \u00e5t HERREN,\n30:14 Var och en som upptages bland de inm\u00f6nstrade, var och en som \u00e4r tjugu \u00e5r gammal eller d\u00e4rut\u00f6ver, skall giva detta s\u00e5som offerg\u00e4rd \u00e5t HERREN.\n30:15 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre \u00e4n en halv sikel, n\u00e4r I given offerg\u00e4rden \u00e5t HERREN, till att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r eder.\n30:16 Och du skall taga f\u00f6rsoningspenningarna av Israels barn och anv\u00e4nda dem till arbetet vid uppenbarelset\u00e4ltet. S\u00e5 skall ske, f\u00f6r att Israels barn m\u00e5 vara i \u00e5minnelse inf\u00f6r HERRENS ansikte, och f\u00f6r att f\u00f6rsoning m\u00e5 bringas f\u00f6r eder.\n30:17 Och HERREN talade till Mose och sade:\n30:18 Du skall ock g\u00f6ra ett b\u00e4cken av koppar med en fotst\u00e4llning av koppar, till tvagning, och st\u00e4lla det mellan uppenbarelset\u00e4ltet och altaret och gjuta vatten d\u00e4ri.\n30:19 Och Aron och hans s\u00f6ner skola tv\u00e5 sina h\u00e4nder och f\u00f6tter med vatten d\u00e4rur.\n30:20 N\u00e4r de g\u00e5 in i uppenbarelset\u00e4ltet, skola de tv\u00e5 sig med vatten, p\u00e5 del att de icke m\u00e5 d\u00f6; s\u00e5 ock n\u00e4r de tr\u00e4da fram till altaret f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst genom att ant\u00e4nda eldsoffer \u00e5t HERREN.\n30:21 De skola tv\u00e5 sina h\u00e4nder och f\u00f6tter, p\u00e5 det att de icke m\u00e5 d\u00f6. Och detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r dem: f\u00f6r honom sj\u00e4lv och hans avkomlingar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n30:22 Och HERREN talade till Mose och sade:\n30:23 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, h\u00e4lften s\u00e5 mycket kanel av finaste slag, allts\u00e5 tv\u00e5 hundra femtio siklar, likaledes tv\u00e5 hundra femtio siklar kalmus av finaste slag,\n30:24 d\u00e4rtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja.\n30:25 Och du skall av detta g\u00f6ra en helig sm\u00f6rjelseolja, en konstm\u00e4ssigt beredd salva; det skall vara en helig sm\u00f6rjelseolja.\n30:26 Och du skall d\u00e4rmed sm\u00f6rja uppenbarelset\u00e4ltet, vittnesb\u00f6rdets ark,\n30:27 bordet med alla dess tillbeh\u00f6r, ljusstaken med dess tillbeh\u00f6r, r\u00f6kelsealtaret,\n30:28 br\u00e4nnoffersaltaret med alla dess tillbeh\u00f6r, \u00e4ntligen b\u00e4ckenet med dess fotst\u00e4llning.\n30:29 Och du skall helga dem, s\u00e5 att de bliva h\u00f6gheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig.\n30:30 Och Aron och hans s\u00f6ner skall du sm\u00f6rja, och du skall helga dem till att bliva pr\u00e4ster \u00e5t mig.\n30:31 Och till Israels barn skall du tala och s\u00e4ga: Detta skall vara min heliga sm\u00f6rjelseolja hos eder, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n30:32 P\u00e5 ingen annan m\u00e4nniskas kropp m\u00e5 den komma, ej heller m\u00e5n I g\u00f6ra n\u00e5gon annan s\u00e5 sammansatt som denna. Helig \u00e4r den, helig skall den vara f\u00f6r eder.\n30:33 Den som bereder en s\u00e5dan salva, och den som anv\u00e4nder n\u00e5got d\u00e4rav p\u00e5 n\u00e5gon fr\u00e4mmande, han skall utrotas ur sin sl\u00e4kt.\n30:34 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig v\u00e4lluktande kryddor, stakte och sj\u00f6nagel och galban, och j\u00e4mte dessa v\u00e4llukter rent r\u00f6kelseharts, lika mycket av vart slag,\n30:35 och g\u00f6r d\u00e4rav r\u00f6kelse, en konstm\u00e4ssigt beredd blandning, saltad, ren, helig.\n30:36 Och en del av den skall du st\u00f6ta till pulver och l\u00e4gga framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdet i uppenbarelset\u00e4ltet, d\u00e4r jag vill uppenbara mig f\u00f6r dig. H\u00f6ghelig skall den vara f\u00f6r eder.\n30:37 Och ingen annan r\u00f6kelse m\u00e5n I g\u00f6ra \u00e5t eder s\u00e5 sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig f\u00f6r HERREN.\n30:38 Den som g\u00f6r s\u00e5dan f\u00f6r att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin sl\u00e4kt.\n31:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n31:2 Se, jag har kallat och n\u00e4mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;\n31:3 och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och f\u00f6rst\u00e5nd och kunskap och med allt slags sl\u00f6jdskicklighet,\n31:4 till att t\u00e4nka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar,\n31:5 till att snida stenar f\u00f6r infattning och till att snida i tr\u00e4, korteligen, till att utf\u00f6ra alla slags arbeten.\n31:6 Och se, jag har givit honom till medhj\u00e4lpare Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, och \u00e5t alla edra konstf\u00f6rfarna m\u00e4n har jag givit vishet i hj\u00e4rtat. Dessa skola kunna g\u00f6ra allt vad jag har bjudit dig:\n31:7 uppenbarelset\u00e4ltet, vittnesb\u00f6rdets ark, n\u00e5dastolen d\u00e4rp\u00e5, alla uppenbarelset\u00e4ltets tillbeh\u00f6r,\n31:8 bordet med dess tillbeh\u00f6r, den gyllene ljusstaken med alla dess tillbeh\u00f6r, r\u00f6kelsealtaret,\n31:9 br\u00e4nnoffersaltaret med alla dess tillbeh\u00f6r, b\u00e4ckenet med dess fotst\u00e4llning,\n31:10 de stickade kl\u00e4derna och pr\u00e4sten Arons andra heliga kl\u00e4der, s\u00e5 och hans s\u00f6ners pr\u00e4stkl\u00e4der,\n31:11 \u00e4ntligen sm\u00f6rjelseoljan och den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen till helgedomen. De skola utf\u00f6ra sitt arbete i alla stycken s\u00e5som jag har bjudit dig.\n31:12 Och HERREN talade till Mose och sade:\n31:13 Tala du till Israels barn och s\u00e4g: Mina sabbater skolen I h\u00e5lla, ty de \u00e4ro ett tecken mellan mig och eder, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, f\u00f6r att I skolen veta att jag \u00e4r HERREN, som helgar eder.\n31:14 S\u00e5 h\u00e5llen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med d\u00f6den; ty var och en som p\u00e5 den dagen g\u00f6r n\u00e5got arbete, han skall utrotas ur sin sl\u00e4kt.\n31:15 Sex dagar skall arbete g\u00f6ras, men p\u00e5 sjunde dagen \u00e4r vilosabbat, en HERRENS helgdag. Var och en som g\u00f6r n\u00e5got arbete p\u00e5 sabbatsdagen skall straffas med d\u00f6den.\n31:16 Och Israels barn skola h\u00e5lla sabbaten, s\u00e5 att de fira den sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte, s\u00e5som ett evigt f\u00f6rbund.\n31:17 Den skall vara ett ev\u00e4rdligt tecken mellan mig och Israels barn; ty p\u00e5 sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p\u00e5 sjunde dagen vilade han och tog sig ro.\n31:18 N\u00e4r han nu hade talat ut med; Mose p\u00e5 Sinai berg, gav han honom vittnesb\u00f6rdets tv\u00e5 tavlor, tavlor av sten, p\u00e5 vilka Gud hade skrivit med sitt finger.\n32:1 Men n\u00e4r folket s\u00e5g att Mose dr\u00f6jde att komma ned fr\u00e5n berget, f\u00f6rsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: \u00bbUpp, g\u00f6r oss en gud som kan g\u00e5 framf\u00f6r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f\u00f6rde oss upp ur Egyptens land.\u00bb\n32:2 D\u00e5 sade Aron till dem: \u00bbTagen guldringarna ut ur \u00f6ronen p\u00e5 edra hustrur, edra s\u00f6ner och edra d\u00f6ttrar, och b\u00e4ren dem till mig.\n32:3 D\u00e5 tog allt folket av sig guldringarna som de hade i \u00f6ronen, och de buro dem till Aron;\n32:4 och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde d\u00e4rav en gjuten kalv. Och de sade: \u00bbDetta \u00e4r din Gud, Israel, han som har f\u00f6rt dig upp ur Egyptens land.\u00bb\n32:5 N\u00e4r Aron s\u00e5g detta, byggde han ett altare \u00e5t honom. Och Aron l\u00e4t utropa och s\u00e4ga: \u00bbI morgon bliver en HERRENS h\u00f6gtid.\u00bb\n32:6 Dagen d\u00e4refter stodo de bittida upp och offrade br\u00e4nnoffer och buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att \u00e4ta och dricka, och d\u00e4rp\u00e5 stodo de upp till att leka.\n32:7 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00e5 ditned, ty ditt folk, som du har f\u00f6rt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r.\n32:8 De hava redan vikit av ifr\u00e5n den v\u00e4g som jag bj\u00f6d dem g\u00e5; de hava gjort sig en gjuten kalv. Den hava de tillbett, \u00e5t den hava de offrat, och sagt: 'Detta \u00e4r din Gud, Israel, han som har f\u00f6rt dig upp ur Egyptens land.\u00bb\n32:9 Och HERREN sade ytterligare till Mose: \u00bbJag ser att detta folk \u00e4r ett h\u00e5rdnackat folk.\n32:10 S\u00e5 l\u00e5t mig nu vara, p\u00e5 det att min vrede m\u00e5 brinna mot dem, och p\u00e5 det att jag m\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra dem; dig vill jag sedan g\u00f6ra till ett stort folk.\u00bb\n32:11 Men Mose b\u00f6nf\u00f6ll inf\u00f6r HERREN, sin Gud, och sade: \u00bbHERRE, varf\u00f6r skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har f\u00f6rt ut ur Egyptens land?\n32:12 Varf\u00f6r skulle egyptierna f\u00e5 s\u00e4ga: 'Till deras olycka har han f\u00f6rt dem ut, till att dr\u00e4pa dem bland bergen och f\u00f6rg\u00f6ra dem fr\u00e5n jorden'? V\u00e4nd dig ifr\u00e5n din vredes gl\u00f6d, och \u00e5ngra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk.\n32:13 T\u00e4nk p\u00e5 Abraham, Isak och Israel, dina tj\u00e4nare, \u00e5t vilka du med ed vid dig sj\u00e4lv har givit det l\u00f6ftet: 'Jag skall g\u00f6ra eder s\u00e4d talrik s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen, och hela det land som jag har talat om skall jag giva \u00e5t eder s\u00e4d, och de skola f\u00e5 det till ev\u00e4rdlig arvedel.'\u00bb\n32:14 D\u00e5 \u00e5ngrade HERREN det onda som han hade hotat att g\u00f6ra mot sitt folk.\n32:15 Och Mose v\u00e4nde sig om och steg ned fr\u00e5n berget, och han hade med sig vittnesb\u00f6rdets tv\u00e5 tavlor. Och p\u00e5 tavlornas b\u00e5da sidor var skrivet b\u00e5de p\u00e5 den ena sidan och p\u00e5 den andra var skrivet.\n32:16 Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad p\u00e5 tavlorna.\n32:17 N\u00e4r Josua nu h\u00f6rde huru folket skriade, sade han till Mose: \u00bbKrigsrop h\u00f6res i l\u00e4gret.\u00bb\n32:18 Men han svarade: \u00bbDet \u00e4r varken segerrop som h\u00f6res, ej heller \u00e4r det ett ropande s\u00e5som efter nederlag; det \u00e4r s\u00e5ng jag h\u00f6r.\u00bb\n32:19 N\u00e4r sedan Mose kom n\u00e4rmare l\u00e4gret och fick se kalven och dansen, uppt\u00e4ndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifr\u00e5n sig och slog s\u00f6nder dem nedanf\u00f6r berget.\n32:20 Sedan tog han kalven som de hade gjort, och br\u00e4nde den i eld och krossade den till stoft; detta str\u00f6dde han i vattnet och gav det \u00e5t Israels barn att dricka.\n32:21 Och Mose sade till Aron: \u00bbVad har folket gjort dig, eftersom du har kommit dem att beg\u00e5 en s\u00e5 stor synd?\u00bb\n32:22 Aron svarade: \u00bbMin herres vrede m\u00e5 icke uppt\u00e4ndas; du vet sj\u00e4lv att detta folk \u00e4r ont.\n32:23 De sade till mig: 'G\u00f6r oss en gud som kan g\u00e5 framf\u00f6r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som f\u00f6rde oss upp ur Egyptens land.'\n32:24 D\u00e5 sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de g\u00e5vo det \u00e5t mig. Och jag kastade det i elden, och s\u00e5 kom kalven till.\u00bb\n32:25 D\u00e5 nu Mose s\u00e5g att folket var l\u00f6ssl\u00e4ppt, eftersom Aron, till skadegl\u00e4dje f\u00f6r deras fiender, hade sl\u00e4ppt dem l\u00f6sa,\n32:26 st\u00e4llde han sig i porten till l\u00e4gret och ropade: \u00bbVar och en som h\u00f6r HERREN till komme hit till mig.\u00bb D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig till honom alla Levi barn.\n32:27 Och han sade till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Var och en binde sitt sv\u00e4rd vid sin l\u00e4nd. G\u00e5n s\u00e5 igenom l\u00e4gret, fram och tillbaka, fr\u00e5n den ena porten till den andra, Och dr\u00e4pen vem I finnen, vore det ocks\u00e5 broder eller v\u00e4n eller fr\u00e4nde.\n32:28 Och Levi barn gjorde s\u00e5som Mose hade sagt; och p\u00e5 den dagen f\u00f6llo av folket vid pass tre tusen m\u00e4n.\n32:29 Och Mose sade: \u00bbEftersom I nu haven st\u00e5tt emot edra egna s\u00f6ner och br\u00f6der, m\u00e5n I i dag taga handfyllning till HERRENS tj\u00e4nst, f\u00f6r att v\u00e4lsignelse i dag m\u00e5 komma \u00f6ver eder.\u00bb\n32:30 Dagen d\u00e4refter sade Mose till folket: \u00bbI haven beg\u00e5tt en stor synd. Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r eder synd.\u00bb\n32:31 Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: \u00bbAck, detta folk har beg\u00e5tt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.\n32:32 Men f\u00f6rl\u00e5t dem nu deras synd; varom icke, s\u00e5 utpl\u00e5na mig ur boken som du skriver i.\u00bb\n32:33 Men HERREN svarade Mose: \u00bbDen som har syndat mot mig, honom skall jag utpl\u00e5na ur min bok.\n32:34 G\u00e5 nu och f\u00f6r folket dit jag har sagt dig; se, min \u00e4ngel skall g\u00e5 framf\u00f6r dig. Men n\u00e4r min hems\u00f6kelses dag kommer, skall jag p\u00e5 dem hems\u00f6ka deras synd.\u00bb\n32:35 S\u00e5 straffade HERREN folket, d\u00e4rf\u00f6r att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.\n33:1 Och HERREN sade till Mose: \u00bbUpp, drag \u00e5stad h\u00e4rifr\u00e5n med folket som du har f\u00f6rt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat \u00e5t Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: '\u00c5t din s\u00e4d skall jag giva det.'\n33:2 Jag skall s\u00e4nda en \u00e4ngel framf\u00f6r dig och f\u00f6rjaga kanan\u00e9erna, amor\u00e9erna, hetiterna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna,\n33:3 f\u00f6r att du m\u00e5 komma till ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung. Ty eftersom du \u00e4r ett h\u00e5rdnackat folk, vill jag icke sj\u00e4lv draga upp med dig; jag kunde d\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra dig under v\u00e4gen.\u00bb\n33:4 N\u00e4r folket h\u00f6rde detta str\u00e4nga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken p\u00e5 sig.\n33:5 Och HERREN sade till Mose: \u00bbS\u00e4g till Israels barn: I \u00e4ren ett h\u00e5rdnackat folk. Om jag allenast ett \u00f6gonblick droge med dig, skulle jag f\u00f6rg\u00f6ra dig. Men l\u00e4gg nu av dig dina smycken, s\u00e5 vill jag se till, vad jag skall g\u00f6ra med dig.\u00bb\n33:6 S\u00e5 togo d\u00e5 Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifr\u00e5n vistelsen vid Horebs berg.\n33:7 Men Mose hade f\u00f6r sed att taga t\u00e4ltet och sl\u00e5 upp det ett stycke utanf\u00f6r l\u00e4gret; och han kallade det \u00bbuppenbarelset\u00e4ltet\u00bb. Och var och en som ville r\u00e5dfr\u00e5ga HERREN m\u00e5ste g\u00e5 ut till uppenbarelset\u00e4ltet utanf\u00f6r l\u00e4gret.\n33:8 Och s\u00e5 ofta Mose gick ut till t\u00e4ltet, stod allt folket upp, och var och en st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till sitt t\u00e4lt och sk\u00e5dade efter Mose, till dess han hade kommit in i t\u00e4ltet.\n33:9 Och s\u00e5 ofta Mose kom in i t\u00e4ltet, steg molnstoden ned och blev st\u00e5ende vid ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet; och han talade med Mose.\n33:10 Och allt folket s\u00e5g molnstoden st\u00e5 vid ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet; d\u00e5 f\u00f6ll allt folket ned och tillbad, var och en vid ing\u00e5ngen till sitt t\u00e4lt.\n33:11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, s\u00e5som n\u00e4r den ena m\u00e4nniskan talar med den andra. Sedan v\u00e4nde Mose tillbaka till l\u00e4gret; men hans tj\u00e4nare Josua, Nuns son, en ung man, l\u00e4mnade icke t\u00e4ltet.\n33:12 Och Mose sade till HERREN: \u00bbV\u00e4l s\u00e4ger du till mig: 'F\u00f6r detta folk ditupp'; men du har icke l\u00e5tit mig veta vem du vill s\u00e4nda med mig Du har dock sagt: 'Jag k\u00e4nner dig vid namn, och du har funnit n\u00e5d f\u00f6r mina \u00f6gon.'\n33:13 Om jag allts\u00e5 har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e5t mig se dina v\u00e4gar och l\u00e4ra k\u00e4nna dig; jag vill ju finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon. Och se d\u00e4rtill, att detta folk \u00e4r ditt folk.\u00bb\n33:14 Han sade: \u00bbSkall jag d\u00e5 sj\u00e4lv g\u00e5 med och f\u00f6ra dig till ro?\u00bb\n33:15 Han svarade honom: \u00bbOm du icke sj\u00e4lv vill g\u00e5 med, s\u00e5 l\u00e5t oss alls icke draga upp h\u00e4rifr\u00e5n.\n33:16 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, om icke d\u00e4rigenom att du g\u00e5r med oss, s\u00e5 att vi, jag och ditt folk, utm\u00e4rkas framf\u00f6r alla andra folk p\u00e5 jorden?\u00bb\n33:17 HERREN svarade Mose: \u00bbVad du nu har beg\u00e4rt skall jag ock g\u00f6ra; ty du har funnit n\u00e5d f\u00f6r mina \u00f6gon, och jag k\u00e4nner dig vid namn.\u00bb\n33:18 D\u00e5 sade han: \u00bbL\u00e5t mig allts\u00e5 se din h\u00e4rlighet.\u00bb\n33:19 Han svarade: \u00bbJag skall l\u00e5ta all min sk\u00f6nhet g\u00e5 f\u00f6rbi dig d\u00e4r du st\u00e5r, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inf\u00f6r dig; jag skall vara n\u00e5dig mot den jag vill vara n\u00e5dig emot, och skall f\u00f6rbarma mig \u00f6ver den jag vill f\u00f6rbarma mig \u00f6ver.\n33:20 Ytterligare sade han: \u00bbMitt ansikte kan du dock icke f\u00e5 se, ty ingen m\u00e4nniska kan se mig och leva.\u00bb\n33:21 D\u00e4refter sade HERREN: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4r en plats n\u00e4ra intill mig; st\u00e4ll dig d\u00e4r p\u00e5 klippan.\n33:22 N\u00e4r nu min h\u00e4rlighet g\u00e5r f\u00f6rbi, skall jag l\u00e5ta dig st\u00e5 d\u00e4r i en klyfta p\u00e5 berget, och jag skall \u00f6vert\u00e4cka dig med min hand, till dess jag har g\u00e5tt f\u00f6rbi.\n33:23 Sedan skall jag taga bort min hand, och d\u00e5 skall du f\u00e5 se mig p\u00e5 ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.\u00bb\n34:1 Och HERREN sade till Mose: \u00bbHugg ut \u00e5t dig tv\u00e5 stentavlor, likadana som de f\u00f6rra voro, s\u00e5 vill jag skriva p\u00e5 tavlorna samma ord som stodo p\u00e5 de f\u00f6rra tavlorna, vilka du slog s\u00f6nder.\n34:2 Och var redo till i morgon, du skall d\u00e5 p\u00e5 morgonen stiga upp p\u00e5 Sinai berg och st\u00e4lla dig p\u00e5 toppen av berget, mig till m\u00f6tes,\n34:3 men ingen m\u00e5 stiga upp med dig, och p\u00e5 hela berget f\u00f6r ingen annan visa sig; ej heller m\u00e5 f\u00e5r och f\u00e4kreatur g\u00e5 i bet framemot detta berg.\u00bb\n34:4 Och han h\u00f6gg ut tv\u00e5 stentavlor likadana som de f\u00f6rra voro. Och bittida f\u00f6ljande morgon begav sig Mose upp p\u00e5 Sinai berg, s\u00e5som HERREN hade bjudit honom, och tog de tv\u00e5 stentavlorna med sig.\n34:5 D\u00e5 steg HERREN ned i molnskyn. Och han st\u00e4llde sig d\u00e4r n\u00e4ra intill honom och \u00e5kallade HERRENS namn.\n34:6 Och HERREN gick f\u00f6rbi honom, d\u00e4r han stod, och utropade: \u00bbHERREN! HERREN! -- en Gud, barmh\u00e4rtig och n\u00e5dig, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet och trofasthet,\n34:7 som bevarar n\u00e5d mot tusenden, som f\u00f6rl\u00e5ter missg\u00e4rning och \u00f6vertr\u00e4delse och synd, men som ingalunda l\u00e5ter n\u00e5gon bliva ostraffad, utan hems\u00f6ker f\u00e4dernas missg\u00e4rning p\u00e5 barn och barnbarn och efterkommande i tredje och fj\u00e4rde led.\u00bb\n34:8 D\u00e5 b\u00f6jde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad\n34:9 och sade: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, Herre, s\u00e5 m\u00e5 Herren g\u00e5 med oss. Ty v\u00e4l \u00e4r det ett h\u00e5rdnackat folk, men du vill ju f\u00f6rl\u00e5ta oss v\u00e5r missg\u00e4rning och synd och taga oss till din arvedel.\u00bb\n34:10 Han svarade: \u00bbV\u00e4lan, jag vill sluta ett f\u00f6rbund. Inf\u00f6r hela ditt folk skall jag g\u00f6ra under, s\u00e5dana som icke hava blivit gjorda i n\u00e5got land eller bland n\u00e5got folk. Och hela det folk som du tillh\u00f6r skall se att HERRENS g\u00e4rningar \u00e4ro underbara, de som jag skall g\u00f6ra med dig.\n34:11 H\u00e5ll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall f\u00f6rjaga f\u00f6r dig amor\u00e9erna, kanan\u00e9erna, hetiterna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna.\n34:12 Tag dig till vara f\u00f6r att sluta f\u00f6rbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och l\u00e5t dem icke bliva till en snara bland eder.\n34:13 Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl\u00e5 s\u00f6nder deras stoder och hugga ned deras Aseror.\n34:14 Ja, du skall icke tillbedja n\u00e5gon annan gud, ty HERREN heter Nit\u00e4lskare; en nit\u00e4lskande Gud \u00e4r han.\n34:15 Du m\u00e5 icke sluta n\u00e5got f\u00f6rbund med landets inbyggare. Ty i trol\u00f6s avf\u00e4llighet l\u00f6pa de efter sina gudar och offra \u00e5t sina gudar; och n\u00e4r de d\u00e5 inbjuda dig, kommer du att \u00e4ta av deras offer;\n34:16 du tager ock deras d\u00f6ttrar till hustrur \u00e5t dina s\u00f6ner, och n\u00e4r d\u00e5 deras d\u00f6ttrar i avf\u00e4llighet l\u00f6pa efter sina gudar, skola de f\u00f6rleda dina s\u00f6ner till att likaledes l\u00f6pa efter deras gudar.\n34:17 Gjutna gudar skall du icke g\u00f6ra \u00e5t dig.\n34:18 Det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid skall, du h\u00e5lla: i sju dagar skall du \u00e4ta osyrat br\u00f6d, s\u00e5som jag har bjudit dig, p\u00e5 den best\u00e4mda tiden i m\u00e5naden Abib; ty i m\u00e5naden Abib drog du ut ur Egypten.\n34:19 Allt det som \u00f6ppnar moderlivet skall h\u00f6ra mig till, ocks\u00e5 allt hank\u00f6n bland din boskap, som \u00f6ppnar moderlivet, s\u00e5v\u00e4l av f\u00e4kreaturen som av sm\u00e5boskapen.\n34:20 Men vad som bland \u00e5snor \u00f6ppnar moderlivet skall du l\u00f6sa med ett f\u00e5r, och om du icke vill l\u00f6sa det, skall du krossa nacken p\u00e5 det. Var f\u00f6rstf\u00f6dd bland dina s\u00f6ner skall du l\u00e4sa. Och ingen skall med tomma h\u00e4nder tr\u00e4da fram inf\u00f6r mitt ansikte.\n34:21 Sex dagar skall du arbeta, men p\u00e5 sjunde dagen skall du h\u00e5lla vilodag; b\u00e5de under pl\u00f6jningstiden och under sk\u00f6rdetiden skall du h\u00e5lla vilodag.\n34:22 Och veckoh\u00f6gtiden skall du h\u00e5lla, f\u00f6r f\u00f6rstlingen av vetesk\u00f6rden, s\u00e5 ock b\u00e4rgningsh\u00f6gtiden, n\u00e4r \u00e5ret har g\u00e5tt till \u00e4nda.\n34:23 Tre g\u00e5nger om \u00e5ret skall allt ditt mank\u00f6n tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.\n34:24 Ty jag skall f\u00f6rdriva folk f\u00f6r dig och utvidga ditt omr\u00e5de; och ingen skall st\u00e5 efter ditt land, n\u00e4r du drager upp, tre g\u00e5nger om \u00e5ret, f\u00f6r att tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERRENS, din Guds, ansikte.\n34:25 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer j\u00e4mte n\u00e5got som \u00e4r syrat. Och p\u00e5skh\u00f6gtidens slaktoffer skall icke l\u00e4mnas kvar \u00f6ver natten till morgonen.\n34:26 Det f\u00f6rsta av din marks f\u00f6rstlingsfrukter skall du f\u00f6ra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mj\u00f6lk.\u00bb\n34:27 Och HERREN sade till Mose: \u00bbTeckna upp \u00e5t dig dessa ord; ty i enlighet med dessa ord har jag slutit ett f\u00f6rbund med dig och med Israel.\u00bb\n34:28 Och han blev kvar d\u00e4r hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, utan att \u00e4ta och utan att dricka. Och han skrev p\u00e5 tavlorna f\u00f6rbundets ord, de tio orden.\n34:29 N\u00e4r sedan Mose steg ned fr\u00e5n Sinai berg, och p\u00e5 v\u00e4gen ned fr\u00e5n berget hade vittnesb\u00f6rdets tv\u00e5 tavlor med sig, visste han icke att hans ansiktes hy hade blivit str\u00e5lande d\u00e4rav att han hade talat med honom.\n34:30 Och n\u00e4r Aron och alla Israels barn s\u00e5go huru Moses ansiktes hy str\u00e5lade, fruktade de f\u00f6r att komma honom n\u00e4ra.\n34:31 Men Mose ropade till dem; d\u00e5 v\u00e4nde Aron och menighetens alla h\u00f6vdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.\n34:32 D\u00e4refter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav dem alla de bud som HERREN hade f\u00f6rkunnat f\u00f6r honom p\u00e5 Sinai berg.\n34:33 Och n\u00e4r Mose hade slutat sitt tal till dem, h\u00e4ngde han ett t\u00e4ckelse f\u00f6r sitt ansikte.\n34:34 Men s\u00e5 ofta Mose skulle tr\u00e4da inf\u00f6r HERRENS ansikte f\u00f6r att tala med honom, lade han av t\u00e4ckelset, till dess han \u00e5ter gick ut. Och sedan han hade kommit ut, f\u00f6rkunnade han f\u00f6r Israels barn det som hade blivit honom bjudet.\n34:35 D\u00e5 s\u00e5go Israels barn var g\u00e5ng huru Moses ansiktes by str\u00e5lade, och Mose h\u00e4ngde d\u00e5 \u00e5ter t\u00e4ckelset \u00f6ver sitt ansikte, till dess han \u00e5nyo skulle g\u00e5 in f\u00f6r att tala med honom.\n35:1 Och Mose f\u00f6rsamlade Israels barns hela menighet och sade till dem: \u00bbDetta \u00e4r vad HERREN har bjudit eder att g\u00f6ra:\n35:2 Sex dagar skall arbete g\u00f6ras, men p\u00e5 sjunde dagen skolen I hava helgdag, en HERRENS vilosabbat. Var och en som p\u00e5 den dagen g\u00f6r n\u00e5got arbete skall d\u00f6das.\n35:3 I skolen icke t\u00e4nda upp eld p\u00e5: sabbatsdagen, var I \u00e4n \u00e4ren bosatta.\n35:4 Och Mose sade till Israels barns hela menighet: \u00bbDetta \u00e4r vad HERREN har bjudit och sagt:\n35:5 L\u00e5ten bland eder upptaga en g\u00e4rd \u00e5t HERREN, s\u00e5 att var och en som har ett d\u00e4rtill villigt hj\u00e4rta b\u00e4r fram denna g\u00e5rd \u00e5t HERREN: guld, silver och koppar,\n35:6 m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och vitt garn och geth\u00e5r,\n35:7 r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn, tahasskinn, akacietr\u00e4,\n35:8 olja till ljusstaken, kryddor till sm\u00f6rjelseoljan och till den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen,\n35:9 \u00e4ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anv\u00e4ndas f\u00f6r efoden och f\u00f6r br\u00f6stsk\u00f6lden.\n35:10 Och alla konstf\u00f6rfarna m\u00e4n bland eder m\u00e5 komma och f\u00f6rf\u00e4rdiga allt vad HERREN har bjudit:\n35:11 tabernaklet, dess t\u00e4ckelse och \u00f6verdraget till detta, dess h\u00e4ktor, br\u00e4der, tv\u00e4rst\u00e4nger, stolpar och fotstycken,\n35:12 arken med dess st\u00e4nger, n\u00e5dastolen och den f\u00f6rl\u00e5t som skall h\u00e4nga framf\u00f6r den,\n35:13 bordet med dess st\u00e4nger och alla dess tillbeh\u00f6r och sk\u00e5debr\u00f6den,\n35:14 ljusstaken med dess tillbeh\u00f6r och dess lampor, oljan till ljusstaken,\n35:15 r\u00f6kelsealtaret med dess st\u00e4nger, sm\u00f6rjelseoljan och den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till tabernaklet,\n35:16 br\u00e4nnoffersaltaret med tillh\u00f6rande koppargaller, dess st\u00e4nger och alla dess tillbeh\u00f6r, b\u00e4ckenet med dess fotst\u00e4llning,\n35:17 omh\u00e4ngena till f\u00f6rg\u00e5rden, dess stolpar och fotstycken, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden,\n35:18 tabernaklets pluggar och f\u00f6rg\u00e5rdens pluggar med deras streck,\n35:19 \u00e4ntligen de stickade kl\u00e4derna till tj\u00e4nsten i helgedomen och pr\u00e4sten Arons andra heliga kl\u00e4der, s\u00e5 ock hans s\u00f6ners pr\u00e4stkl\u00e4der.\u00bb\n35:20 Och Israels barns hela menighet gick sin v\u00e4g bort ifr\u00e5n Mose.\n35:21 Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hj\u00e4rta manades d\u00e4rtill; och var och en som hade en d\u00e4rtill villig ande bar fram en g\u00e4rd \u00e5t HERREN till f\u00f6rf\u00e4rdigande av uppenbarelset\u00e4ltet och till allt arbete d\u00e4rvid och till de heliga kl\u00e4derna.\n35:22 De kommo, b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, och framburo, var och en efter sitt hj\u00e4rtas villighet, sp\u00e4nnen, \u00f6rringar, fingerringar och halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde offra \u00e5t HERREN n\u00e5gon g\u00e5va av guld.\n35:23 Och var och en som hade i sin \u00e4go m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt eller vitt garn eller geth\u00e5r eller r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn eller tahasskinn bar fram det.\n35:24 Och var och en som kunde giva s\u00e5som g\u00e4rd n\u00e5got av silver eller koppar bar fram sin g\u00e4rd \u00e5t HERREN. Och var och en som hade i sin \u00e4go akacietr\u00e4 till f\u00f6rf\u00e4rdigande av n\u00e5got slags arbete bar fram det.\n35:25 Och alla konstf\u00f6rfarna kvinnor spunno med sina h\u00e4nder m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och vitt garn och buro fram sin sp\u00e5nad;\n35:26 och alla kvinnor som av sitt hj\u00e4rta manades d\u00e4rtill och hade l\u00e4rt konsten spunno geth\u00e5r.\n35:27 Och h\u00f6vdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till att anv\u00e4ndas f\u00f6r efoden och f\u00f6r br\u00f6stsk\u00f6lden,\n35:28 vidare kryddor och olja, till att anv\u00e4ndas f\u00f6r ljusstaken och sm\u00f6rjelseoljan och den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen.\n35:29 Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hj\u00e4rta var villigt att b\u00e4ra fram n\u00e5got till f\u00f6rf\u00e4rdigande av allt det som HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle g\u00f6ra, bar fram sin frivilliga g\u00e5va \u00e5t HERREN.\n35:30 och Mose sade till Israels barn: \u00bbSen, HERREN har kallat och n\u00e4mnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;\n35:31 och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med f\u00f6rst\u00e5nd och kunskap och med allt slags sl\u00f6jdskicklighet,\n35:32 b\u00e5de till att t\u00e4nka ut konstarbeten och till att arbeta i guld, silver och koppar,\n35:33 till att smida stenar f\u00f6r infattning: och till att snida i tr\u00e4, korteligen, till att utf\u00f6ra alla slags konstarbeten.\n35:34 \u00c5t honom och \u00e5t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han ock givit f\u00f6rm\u00e5ga att undervisa andra.\n35:35 Han har uppfyllt deras hj\u00e4rtan med vishet till att utf\u00f6ra alla slags snideriarbeten och konstv\u00e4vnader och brokiga v\u00e4vnader av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och vitt garn, s\u00e5 ock andra v\u00e4vnader, korteligen, alla slags arbeten och s\u00e4rskilt konstv\u00e4vnadsarbeten.\n36:1 Och Besalel och Oholiab och alla andra konstf\u00f6rfarna m\u00e4n, \u00e5t vilka HERREN har givit vishet och f\u00f6rst\u00e5nd till att veta huru de skola utf\u00f6ra allt arbete vid helgedomens f\u00f6rf\u00e4rdigande, skola utf\u00f6ra det, i alla stycken s\u00e5som HERREN har bjudit.\u00bb\n36:2 D\u00e4refter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstf\u00f6rfarna m\u00e4nnen, \u00e5t vilka HERREN hade givit vishet i hj\u00e4rtat, alla som av sitt hj\u00e4rta manades att tr\u00e4da fram f\u00f6r att utf\u00f6ra arbetet.\n36:3 Och de mottogo fr\u00e5n Mose hela den g\u00e4rd som Israels barn hade burit fram till utf\u00f6rande av arbetet vid helgedomens f\u00f6rf\u00e4rdigande. Men man fortfor att b\u00e4ra fram till honom frivilliga g\u00e5vor, morgon efter morgon.\n36:4 D\u00e5 kommo alla de konstf\u00f6rfarna m\u00e4n som utf\u00f6rde allt arbetet till helgedomen, var och en fr\u00e5n det arbete som han utf\u00f6rde,\n36:5 och sade till Mose: \u00bbFolket b\u00e4r fram mer \u00e4n som beh\u00f6ves f\u00f6r att verkst\u00e4lla det arbete som HERREN har bjudit oss att utf\u00f6ra.\u00bb\n36:6 D\u00e5 bj\u00f6d Mose att man skulle l\u00e5ta utropa i l\u00e4gret: \u00bbIngen, vare sig man eller kvinna, m\u00e5 vidare arbeta f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got till helgedomen.\u00bb S\u00e5 avh\u00f6lls folket ifr\u00e5n att b\u00e4ra fram flera g\u00e5vor.\n36:7 Ty vad man hade skaffat samman var tillr\u00e4ckligt f\u00f6r allt det arbete som skulle g\u00f6ras, och man hade till och med \u00f6ver.\n36:8 S\u00e5 gjorde nu alla de konstf\u00f6rfarna arbetarna tabernaklet av tio tygv\u00e5der; av tvinnat vitt garn och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt och rosenr\u00f6tt garn gjorde man dem, med keruber p\u00e5, i konstv\u00e4vnad.\n36:9 Var v\u00e5d gjordes tjugu\u00e5tta alnar l\u00e5ng och fyra alnar bred; alla v\u00e5derna fingo samma m\u00e5tt.\n36:10 Och man fogade tillhopa fem av v\u00e5derna med varandra; likas\u00e5 fogade man tillhopa de fem \u00f6vriga v\u00e5derna med varandra.\n36:11 Och man satte \u00f6glor av m\u00f6rkbl\u00e5tt garn i kanten p\u00e5 den ena v\u00e5den, ytterst p\u00e5 det hopfogade stycket; s\u00e5 gjorde man ock i kanten p\u00e5 den v\u00e5d som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.\n36:12 Femtio \u00f6glor satte man p\u00e5 den ena v\u00e5den, och femtio \u00f6glor satte man ytterst p\u00e5 motsvarande v\u00e5d i det andra hopfogade stycket, s\u00e5 att \u00f6glorna svarade emot varandra.\n36:13 Och man gjorde femtio h\u00e4ktor av guld och fogade v\u00e5derna tillhopa med varandra medelst h\u00e4ktorna, s\u00e5 att tabernaklet utgjorde ett helt.\n36:14 Man gjorde och tygv\u00e5der av geth\u00e5r till ett t\u00e4ckelse \u00f6ver tabernaklet; elva s\u00e5dana v\u00e5der gjorde man.\n36:15 Var v\u00e5d gjordes trettio alnar l\u00e5ng och fyra alnar bred, de elva v\u00e5derna fingo samma m\u00e5tt.\n36:16 Fem av v\u00e5derna fogade man tillhopa till ett s\u00e4rskilt stycke,\n36:17 och likaledes de sex \u00f6vriga v\u00e5derna till ett s\u00e4rskilt stycke. Och man satte femtio \u00f6glor i kanten p\u00e5 den v\u00e5d som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio \u00f6glor satte man i kanten p\u00e5 motsvarande v\u00e5d i det andra hopfogade stycket.\n36:18 Och man gjorde femtio h\u00e4ktor av koppar f\u00f6r att foga tillhopa t\u00e4ckelset, s\u00e5 att det kom att utg\u00f6ra ett helt.\n36:19 Vidare gjorde man ett \u00f6verdrag av r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn till t\u00e4ckelset, och ytterligare ett \u00f6verdrag av tahasskinn att l\u00e4gga ovanp\u00e5 detta.\n36:20 Br\u00e4derna till tabernaklet gjorde man av akacietr\u00e4 och st\u00e4llde dem uppr\u00e4tt.\n36:21 Tio alnar l\u00e5ngt och en och en halv aln brett gjordes vart br\u00e4de.\n36:22 P\u00e5 vart br\u00e4de sattes tv\u00e5 tappar, f\u00f6rbundna sinsemellan med en list; s\u00e5 gjorde man p\u00e5 alla br\u00e4derna till tabernaklet.\n36:23 Och av tabernaklets br\u00e4der satte man tjugu p\u00e5 s\u00f6dra sidan, s\u00f6derut.\n36:24 Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att s\u00e4tta under de tjugu br\u00e4derna, tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de f\u00f6r dess tv\u00e5 tappar.\n36:25 Likaledes satte man p\u00e5 tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu br\u00e4der,\n36:26 med deras fyrtio fotstycken av silver, tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de.\n36:27 Men p\u00e5 baksidan av tabernaklet, v\u00e4sterut, satte man sex br\u00e4der.\n36:28 Och tv\u00e5 br\u00e4der satte man p\u00e5 tabernaklets h\u00f6rn, p\u00e5 baksidan;\n36:29 och vartdera av dessa var sammanfogat av tv\u00e5 nedtill, och likaledes sammanh\u00e4ngande upptill, till den f\u00f6rsta ringen. S\u00e5 gjorde man med dem b\u00e5da, i de b\u00e5da h\u00f6rnen.\n36:30 S\u00e5ledes blev det \u00e5tta br\u00e4der med tillh\u00f6rande fotstycken av silver, sexton fotstycken, n\u00e4mligen tv\u00e5 fotstycken under vart br\u00e4de.\n36:31 Och man gjorde tv\u00e4rst\u00e4nger av akacietr\u00e4, fem till de br\u00e4der som voro p\u00e5 tabernaklets ena sida,\n36:32 och fem tv\u00e4rst\u00e4nger till de br\u00e4der som voro p\u00e5 tabernaklets andra sida, och fem tv\u00e4rst\u00e4nger till de br\u00e4der som voro p\u00e5 tabernaklets baksida, v\u00e4sterut.\n36:33 Och man satte den mellersta tv\u00e4rst\u00e5ngen s\u00e5, att den gick tv\u00e4rs \u00f6ver, mitt p\u00e5 br\u00e4derna, fr\u00e5n den ena \u00e4ndan till den andra.\n36:34 Och br\u00e4derna \u00f6verdrog man med guld, och ringarna p\u00e5 dem, i vilka tv\u00e4rst\u00e4ngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tv\u00e4rst\u00e4ngerna \u00f6verdrog man med guld.\n36:35 Man gjorde ock f\u00f6rl\u00e5ten av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstv\u00e4vnad, med keruber p\u00e5.\n36:36 Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr\u00e4 och \u00f6verdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man g\u00f6t till dem fyra fotstycken av silver.\n36:37 Och man gjorde ett f\u00f6rh\u00e4nge f\u00f6r ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet, i brokig v\u00e4vnad av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn,\n36:38 och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar \u00f6verdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.\n37:1 Och Besalel gjorde arken av akacietr\u00e4, tv\u00e5 och en halv aln l\u00e5ng, en och en halv aln bred och en och en halv aln h\u00f6g.\n37:2 Och han \u00f6verdrog den med rent guld innan och utan; och han gjorde p\u00e5 den en rand av guld runt omkring.\n37:3 Och han g\u00f6t till den fyra ringar: av guld och satte dem \u00f6ver de fyra f\u00f6tterna, tv\u00e5 ringar p\u00e5 ena sidan och tv\u00e5 ringar p\u00e5 andra sidan.\n37:4 Och han gjorde st\u00e4nger av akacietr\u00e4 och \u00f6verdrog dem med guld.\n37:5 Och st\u00e4ngerna sk\u00f6t han in i ringarna, p\u00e5 sidorna av arken, s\u00e5 att man kunde b\u00e4ra arken.\n37:6 Och han gjorde en n\u00e5dastol av rent guld, tv\u00e5 och en halv aln l\u00e5ng och en och en halv aln bred.\n37:7 Och han gjorde tv\u00e5 keruber av guld; i drivet arbete gjorde han dem och satte dem vid de b\u00e5da \u00e4ndarna av n\u00e5dastolen,\n37:8 en kerub vid ena \u00e4ndan och en kerub vid andra \u00e4ndan. I ett stycke med n\u00e5dastolen gjorde han keruberna vid dess b\u00e5da \u00e4ndar.\n37:9 Och keruberna bredde ut sina vingar och h\u00f6llo dem upp\u00e5t, s\u00e5 att de \u00f6vert\u00e4ckte n\u00e5dastolen med sina vingar, under det att de hade sina ansikten v\u00e4nda mot varandra; ned mot n\u00e5dastolen v\u00e4nde keruberna sina ansikten.\n37:10 Han gjorde ock bordet av akacietr\u00e4, tv\u00e5 alnar l\u00e5ngt, en aln brett och en och en halv aln h\u00f6gt.\n37:11 Och han \u00f6verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av guld d\u00e4rp\u00e5 runt omkring.\n37:12 Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och runt omkring listen gjorde han en rand av guld.\n37:13 Och han g\u00f6t till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i de fyra h\u00f6rnen vid de fyra f\u00f6tterna.\n37:14 Invid listen sattes ringarna, f\u00f6r att st\u00e4ngerna skulle skjutas in i dem, s\u00e5 att man kunde b\u00e4ra bordet.\n37:15 Och han gjorde st\u00e4ngerna av akacietr\u00e4 och \u00f6verdrog dem med guld; s\u00e5 kunde man b\u00e4ra bordet.\n37:16 Och han gjorde k\u00e4rlen till bordet av rent guld, faten och sk\u00e5larna, b\u00e4garna och kannorna med vilka man skulle utgjuta drickoffer.\n37:17 Han gjorde ock ljusstaken av rent guld. I drivet arbete gjorde han ljusstaken med dess fotst\u00e4llning och dess mittelr\u00f6r; kalkarna d\u00e4rp\u00e5, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.\n37:18 Och sex armar utgingo fr\u00e5n ljusstakens sidor, tre armar fr\u00e5n ena sidan och tre armar fr\u00e5n andra sidan.\n37:19 P\u00e5 den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best\u00e5ende av en kula och en blomma, och p\u00e5 den andra armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera best\u00e5ende av en kula och en blomma; s\u00e5 gjordes p\u00e5 de sex armar som utgingo fr\u00e5n ljusstaken\n37:20 Men p\u00e5 sj\u00e4lva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande mandelblommor, med sina kulor och blommor.\n37:21 En kula sattes under det f\u00f6rsta armparet som utgick fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra armparet som utgick fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det tredje armparet som utgick fr\u00e5n ljusstaken, i ett stycke med den: allts\u00e5 under de sex armar som utgingo fr\u00e5n den.\n37:22 Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.\n37:23 Och han gjorde till den sju lampor, s\u00e5 ock lampt\u00e4nger och brickor till den av rent guld.\n37:24 Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbeh\u00f6r.\n37:25 Och han gjorde r\u00f6kelsealtaret av akacietr\u00e4, en aln l\u00e5ngt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv\u00e5 alnar h\u00f6gt; dess horn gjordes i ett stycke d\u00e4rmed.\n37:26 Och han \u00f6verdrog det med rent guld, dess skiva, dess v\u00e4ggar runt omkring och dess h\u00f6rn; och han gjorde en rand av guld d\u00e4rp\u00e5 runt omkring.\n37:27 Och han gjorde till det tv\u00e5 ringar av guld och satte dem nedanf\u00f6r randen, p\u00e5 dess b\u00e5da sidor, p\u00e5 de b\u00e5da sidostyckena, f\u00f6r att st\u00e4nger skulle skjutas in i dem, s\u00e5 att m\u00e4n med dem kunde b\u00e4ra altaret.\n37:28 Och han gjorde st\u00e4ngerna av akacietr\u00e4 och \u00f6verdrog dem med guld.\n37:29 Han gjorde ock den heliga sm\u00f6rjelseoljan och den rena, v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen, konstm\u00e4ssigt beredda.\n38:1 Han gjorde ock br\u00e4nnoffersaltaret av akacietr\u00e4, fem alnar l\u00e5ngt och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar h\u00f6gt.\n38:2 Och han gjorde h\u00f6rn d\u00e4rtill och satte dem i dess fyra h\u00f6rn; i ett stycke d\u00e4rmed gjordes h\u00f6rnen. Och han \u00f6verdrog det med koppar.\n38:3 Och han gjorde altarets alla tillbeh\u00f6r, askk\u00e4rlen, skovlarna, sk\u00e5larna, gafflarna och fyrfaten. Alla dess tillbeh\u00f6r gjorde han av koppar.\n38:4 Och han gjorde till altaret ett galler, ett n\u00e4tverk av koppar, och satte det under dess avsats, nedtill, s\u00e5 att det r\u00e4ckte upp till mitten.\n38:5 Och han g\u00f6t fyra ringar och satte dem i de fyra h\u00f6rnen p\u00e5 koppargallret, f\u00f6r att st\u00e4ngerna skulle skjutas in i dem.\n38:6 Och han gjorde st\u00e4ngerna av akacietr\u00e4 och \u00f6verdrog dem med koppar.\n38:7 Och han sk\u00f6t st\u00e4ngerna in i ringarna p\u00e5 altarets sidor, s\u00e5 att man kunde b\u00e4ra det med dem. Ih\u00e5ligt gjorde han det, av plankor.\n38:8 Han gjorde ock b\u00e4ckenet av koppar med dess fotst\u00e4llning av koppar och anv\u00e4nde d\u00e4rtill speglar, som hade tillh\u00f6rt de kvinnor vilka hade tj\u00e4nstg\u00f6ring vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet.\n38:9 Han gjorde ock f\u00f6rg\u00e5rden. F\u00f6r den s\u00f6dra sidan, s\u00f6derut, gjordes omh\u00e4ngena till f\u00f6rg\u00e5rden av tvinnat sitt garn, hundra alnar l\u00e5nga;\n38:10 till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.\n38:11 Likaledes gjordes de f\u00f6r norra sidan hundra alnar l\u00e5nga; till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.\n38:12 Och f\u00f6r v\u00e4stra sidan gjordes omh\u00e4ngen som voro femtio alnar l\u00e5nga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.\n38:13 Och f\u00f6r framsidan, \u00f6sterut, gjordes de femtio alnar l\u00e5nga.\n38:14 Omh\u00e4ngena gjordes femton alnar l\u00e5nga p\u00e5 ena sidan d\u00e4rav, med tre stolpar p\u00e5 tre fotstycken; likaledes gjordes omh\u00e4ngena p\u00e5 andra sidan femton alnar l\u00e5nga -- allts\u00e5 lika p\u00e5 b\u00e5da sidor om porten till f\u00f6rg\u00e5rden -- med tre stolpar p\u00e5 tre fotstycken.\n38:15 Alla omh\u00e4ngena runt omkring f\u00f6rg\u00e5rden gjordes av tvinnat vitt garn;\n38:16 och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar \u00f6verdrogos med silver;\n38:17 alla f\u00f6rg\u00e5rdens stolpar f\u00f6rs\u00e5gos med kransar av silver.\n38:18 Och f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden gjordes i brokig v\u00e4vnad av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn, tjugu alnar l\u00e5ngt och fem alnar h\u00f6gt, efter tygets bredd, i likhet med f\u00f6rg\u00e5rdens omh\u00e4ngen;\n38:19 och till det gjordes fyra stolpar p\u00e5 fyra fotstycken, av koppar; men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar \u00f6verdrogos med silver, och deras kransar gjordes av silver.\n38:20 Alla pluggarna till tabernaklet och till f\u00f6rg\u00e5rden runt omkring gjordes av koppar.\n38:21 F\u00f6ljande \u00e4r vad som ber\u00e4knas hava \u00e5tg\u00e5tt till tabernaklet, vittnesb\u00f6rdets tabernakel, vilken ber\u00e4kning gjordes efter Moses befallning genom leviternas f\u00f6rsorg, under ledning av Itamar, pr\u00e4sten Arons son;\n38:22 och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam, f\u00f6rf\u00e4rdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,\n38:23 och till medhj\u00e4lpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, en man kunnig i snideri och konstv\u00e4vnad och i konsten att v\u00e4va brokigt med m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och vitt garn.\n38:24 Det guld som anv\u00e4ndes till arbetet, vid f\u00f6rf\u00e4rdigandet av hela helgedomen, det guld som hade blivit givet s\u00e5som offer, utgjorde sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar, efter helgedomssikelns vikt.\n38:25 Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inm\u00f6nstrades, utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.\n38:26 En beka, det \u00e4r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom p\u00e5 var person, p\u00e5 var och en som upptogs bland de inm\u00f6nstrade, var och en som var tjugu \u00e5r gammal eller d\u00e4rut\u00f6ver: sex hundra tre tusen fem hundra femtio personer.\n38:27 Och de hundra talenterna silver anv\u00e4ndes till gjutningen av fotstyckena f\u00f6r helgedomen och av fotstyckena f\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten, ett hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart fotstycke.\n38:28 Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anv\u00e4ndes till att g\u00f6ra hakar till stolparna och till att \u00f6verdraga deras knoppar och g\u00f6ra kransar till dem.\n38:29 Och den koppar som hade blivit given s\u00e5som offer utgjorde sjuttio talenter och tv\u00e5 tusen fyra hundra siklar.\n38:30 D\u00e4rav gjorde man fotstyckena till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng, s\u00e5 ock kopparaltaret med tillh\u00f6rande koppargaller och altarets alla tillbeh\u00f6r,\n38:31 vidare fotstyckena till f\u00f6rg\u00e5rden, runt omkring, och fotstyckena till f\u00f6rg\u00e5rdens port, \u00e4ntligen alla tabernaklets pluggar och alla f\u00f6rg\u00e5rdens pluggar, runt omkring.\n39:1 Och av det m\u00f6rkbl\u00e5a, det purpurr\u00f6da och det rosenr\u00f6da garnet gjorde man stickade kl\u00e4der till tj\u00e4nsten i helgedomen; och man gjorde de andra heliga kl\u00e4derna som Aron skulle hava, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:2 Efoden gjorde man av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn.\n39:3 Man hamrade ut guldet till tunna pl\u00e5tar och skar dessa i tr\u00e5dar, s\u00e5 att man kunde v\u00e4va in det i det m\u00f6rkbl\u00e5a, det purpurr\u00f6da, det rosenr\u00f6da och det vita garnet, med konstv\u00e4vnad.\n39:4 Till den gjorde man axelstycken, som skulle f\u00e4stas ihop; vid sina b\u00e5da \u00e4ndar f\u00e4stes den ihop.\n39:5 Och sk\u00e4rpet, som skulle sitta p\u00e5 efoden och sammanh\u00e5lla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags v\u00e4vnad: av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:6 Och onyxstenarna omgav man med fl\u00e4tverk av guld; p\u00e5 dem voro Israels s\u00f6ners namn inristade, p\u00e5 samma s\u00e4tt som man graverar signetringar.\n39:7 Och man satte dem p\u00e5 efodens axelstycken, f\u00f6r att stenarna skulle bringa Israels barn i \u00e5minnelse, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:8 Br\u00f6stsk\u00f6lden gjorde man i konstv\u00e4vnad, i samma slags v\u00e4vnad som efoden: av guld och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt, rosenr\u00f6tt och tvinnat vitt garn.\n39:9 Br\u00f6stsk\u00f6lden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en v\u00e4ska gjorde man den: ett kvarter l\u00e5ng och ett kvarter bred, i form av en v\u00e4ska.\n39:10 Och man besatte den med fyra rader stenar: i f\u00f6rsta raden en karneol, en topas och en smaragd;\n39:11 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;\n39:12 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;\n39:13 i fj\u00e4rde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Med fl\u00e4tverk av guld blevo de omgivna i sina infattningar.\n39:14 Stenarna voro tolv, efter Israels s\u00f6ners namn, en f\u00f6r vart namn; var sten bar namnet p\u00e5 en av de tolv stammarna, inristat p\u00e5 samma s\u00e4tt som man graverar signetringar.\n39:15 Och man gjorde till br\u00f6stsk\u00f6lden kedjor i virat arbete, s\u00e5som man g\u00f6r snodder, av rent guld.\n39:16 Man gjorde vidare tv\u00e5 fl\u00e4tverk av guld och tv\u00e5 ringar av guld och satte dessa b\u00e5da ringar i tv\u00e5 av br\u00f6stsk\u00f6ldens h\u00f6rn.\n39:17 Och man f\u00e4ste de b\u00e5da guldsnodderna vid de b\u00e5da ringarna, i br\u00f6stsk\u00f6ldens h\u00f6rn.\n39:18 Och de tv\u00e5 snoddernas b\u00e5da andra \u00e4ndar f\u00e4ste man vid de tv\u00e5 fl\u00e4tverken och f\u00e4ste dem s\u00e5 vid efodens axelstycken p\u00e5 dess framsida.\n39:19 Och man gjorde tv\u00e5 andra ringar av guld och satte dem i br\u00f6stsk\u00f6ldens b\u00e5da andra h\u00f6rn, vid den kant d\u00e4rp\u00e5, som var v\u00e4nd in\u00e5t mot efoden.\n39:20 Och ytterligare gjorde man tv\u00e5 ringar av guld och f\u00e4ste dem vid efodens b\u00e5da axelstycken, nedtill p\u00e5 dess framsida, d\u00e4r den f\u00e4stes ihop, ovanf\u00f6r efodens sk\u00e4rp.\n39:21 Och man kn\u00f6t fast br\u00f6stsk\u00f6lden med ett m\u00f6rkbl\u00e5tt sn\u00f6re, som gick fr\u00e5n dess ringar in i efodens ringar, s\u00e5 att den satt ovanf\u00f6r efodens sk\u00e4rp, p\u00e5 det att br\u00f6stsk\u00f6lden icke skulle lossna fr\u00e5n efoden, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:22 Efodk\u00e5pan gjorde man av v\u00e4vt tyg, helt och h\u00e5llet m\u00f6rkbl\u00e5tt.\n39:23 Och mitt p\u00e5 k\u00e5pan gjordes en \u00f6ppning, lik \u00f6ppningen p\u00e5 en pansarskjorta; \u00f6ppningen omgavs n\u00e4mligen med en kant, f\u00f6r att den icke skulle slitas s\u00f6nder.\n39:24 Och p\u00e5 k\u00e5pans nedre f\u00e5ll satte man granat\u00e4pplen, gjorda av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt och rosenr\u00f6tt tvinnat garn.\n39:25 Och man gjorde bj\u00e4llror av rent guld och satte dessa bj\u00e4llror mellan granat\u00e4pplena runt omkring f\u00e5llen p\u00e5 k\u00e5pan, mellan granat\u00e4pplena:\n39:26 en bj\u00e4llra och s\u00e5 ett granat\u00e4pple, sedan en bj\u00e4llra och s\u00e5 \u00e5ter ett granat\u00e4pple, runt omkring f\u00e5llen p\u00e5 k\u00e5pan, att b\u00e4ras vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:27 Och man gjorde \u00e5t Aron och hans s\u00f6ner livkl\u00e4dnaderna av vitt garn, i v\u00e4vt arbete,\n39:28 huvudbindeln av vitt garn, h\u00f6gtidshuvorna av vitt garn och linnebenkl\u00e4derna av tvinnat vitt garn,\n39:29 \u00e4ntligen b\u00e4ltet av tvinnat vitt garn och av m\u00f6rkbl\u00e5tt, purpurr\u00f6tt och rosenr\u00f6tt garn, i brokig v\u00e4vnad, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:30 Och man gjorde pl\u00e5ten till det heliga diademet av rent guld, och p\u00e5 den skrev man, s\u00e5som man graverar signetringar: \u00bbHelgad \u00e5t HERREN.\u00bb\n39:31 Och man f\u00e4ste vid den ett m\u00f6rkbl\u00e5tt sn\u00f6re och satte den ovanp\u00e5 huvudbindeln, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:32 S\u00e5 blev d\u00e5 allt arbetet p\u00e5 uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel fullbordat. Israels barn utf\u00f6rde det; de gjorde i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n39:33 Och de f\u00f6rde fram till Mose tabernaklet, dess t\u00e4ckelse och alla dess tillbeh\u00f6r, dess h\u00e4ktor, br\u00e4der, tv\u00e4rst\u00e4nger, stol par och fotstycken,\n39:34 \u00f6verdraget av r\u00f6df\u00e4rgade v\u00e4durskinn och \u00f6verdraget av tahasskinn och den f\u00f6rl\u00e5t som skulle h\u00e4nga framf\u00f6r arken,\n39:35 vidare vittnesb\u00f6rdets ark med dess st\u00e4nger, s\u00e5 ock n\u00e5dastolen,\n39:36 bordet med alla dess tillbeh\u00f6r och sk\u00e5debr\u00f6den,\n39:37 den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle s\u00e4ttas p\u00e5 den och alla dess andra tillbeh\u00f6r, oljan till ljusstaken,\n39:38 det gyllene altaret, sm\u00f6rjelseoljan och den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet,\n39:39 kopparaltaret med tillh\u00f6rande koppargaller, dess st\u00e4nger och alla dess tillbeh\u00f6r, b\u00e4ckenet med dess fotst\u00e4llning.\n39:40 omh\u00e4ngena till f\u00f6rg\u00e5rden, dess stolpar och fotstycken, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden, dess streck och pluggar, alla redskap till arbetet vid uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel\n39:41 \u00e4ntligen de stickade kl\u00e4derna till tj\u00e4nsten i helgedomen och pr\u00e4sten Arons andra heliga kl\u00e4der, s\u00e5 ock hans s\u00f6ners pr\u00e4stkl\u00e4der.\n39:42 S\u00e5som HERREN hade bjudit Mose s\u00e5 hade Israels barn i alla stycken gjort allt arbete.\n39:43 Och Mose bes\u00e5g allt arbetet och fann att de hade utf\u00f6rt det, att de hade gjort s\u00e5som HERREN hade bjudit. Och Mose v\u00e4lsignade dem\n40:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n40:2 \u00bbN\u00e4r den f\u00f6rsta m\u00e5naden ing\u00e5r, skall du p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden upps\u00e4tta uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel.\n40:3 Och du skall d\u00e4ri s\u00e4tta vittnesb\u00f6rdets ark och h\u00e4nga f\u00f6rl\u00e5ten framf\u00f6r arken.\n40:4 Och du skall f\u00f6ra bordet ditin och l\u00e4gga upp p\u00e5 detta vad d\u00e4r skall vara upplagt; och du skall f\u00f6ra ditin ljusstaken och s\u00e4tta upp lamporna p\u00e5 den.\n40:5 Och du skall st\u00e4lla det gyllene r\u00f6kelsealtaret framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdets ark; och du skall s\u00e4tta upp f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till tabernaklet.\n40:6 Och br\u00e4nnoffersaltaret skall du st\u00e4lla framf\u00f6r ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel.\n40:7 Och du skall st\u00e4lla b\u00e4ckenet mellan uppenbarelset\u00e4ltet och altaret och gjuta vatten d\u00e4ri.\n40:8 Och du skall s\u00e4tta upp f\u00f6rg\u00e5rdsh\u00e4gnaden runt omkring och h\u00e4nga upp f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden.\n40:9 Och du skall taga sm\u00f6rjelseoljan och sm\u00f6rja tabernaklet och allt vad d\u00e4ri \u00e4r och helga det j\u00e4mte alla dess tillbeh\u00f6r, s\u00e5 att det bliver heligt.\n40:10 Du skall ock sm\u00f6rja br\u00e4nnoffersaltaret j\u00e4mte alla dess tillbeh\u00f6r och helga altaret; s\u00e5 bliver altaret h\u00f6gheligt.\n40:11 Du skall ock sm\u00f6rja b\u00e4ckenet j\u00e4mte dess fotst\u00e4llning och helga det.\n40:12 D\u00e4refter skall du f\u00f6ra Aron och hans s\u00f6ner fram till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng och tv\u00e5 dem med vatten.\n40:13 Och du skall s\u00e4tta p\u00e5 Aron del heliga kl\u00e4derna, och sm\u00f6rja honom och helga honom till att bliva pr\u00e4st \u00e5t mig\n40:14 Och du skall f\u00f6ra fram hans s\u00f6ner och s\u00e4tta livkl\u00e4dnader p\u00e5 dem.\n40:15 Och du skall sm\u00f6rja dem, s\u00e5som du smorde deras fader, till att bliva pr\u00e4ster \u00e5t mig. S\u00e5 skall denna deras sm\u00f6rjelse bliva f\u00f6r dem en invigning till ett ev\u00e4rdligt pr\u00e4stad\u00f6me, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.\n40:16 Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit honom.\n40:17 S\u00e5 blev d\u00e5 tabernaklet uppsatt i f\u00f6rsta m\u00e5naden av andra \u00e5ret, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden.\n40:18 D\u00e5 satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, st\u00e4llde fast dess br\u00e4der, sk\u00f6t in dess tv\u00e4rst\u00e4nger och satte upp dess stolpar.\n40:19 Och han bredde t\u00e4ckelset \u00f6ver tabernaklet och lade ovanp\u00e5 t\u00e4ckelset dess \u00f6verdrag allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:20 Och han tog vittnesb\u00f6rdet och lade det in i arken och satte st\u00e4ngerna p\u00e5 arken; och han satte n\u00e5dastolen ovanp\u00e5 arken.\n40:21 Sedan f\u00f6rde han arken in i tabernaklet och satte upp f\u00f6rl\u00e5ten som skulle h\u00e4nga framf\u00f6r arken, och h\u00e4ngde s\u00e5 f\u00f6r vittnesb\u00f6rdets ark, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:22 Och han satte bordet i uppenbarelset\u00e4ltet, vid tabernaklets norra sida, utanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten,\n40:23 och lade upp p\u00e5 detta de br\u00f6d som skulle vara upplagda inf\u00f6r HERRENS ansikte, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:24 Och han st\u00e4llde ljusstaken in i uppenbarelset\u00e4ltet, mitt emot bordet, p\u00e5 tabernaklets s\u00f6dra sida,\n40:25 och satte upp lamporna inf\u00f6r HERRENS ansikte, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:26 Och han st\u00e4llde det gyllene altaret in i uppenbarelset\u00e4ltet, framf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten,\n40:27 och ant\u00e4nde v\u00e4lluktande r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:28 Och han satte upp f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till tabernaklet.\n40:29 Och br\u00e4nnoffersaltaret st\u00e4llde han vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltets tabernakel och offrade br\u00e4nnoffer och spisoffer d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:30 Och han st\u00e4llde b\u00e4ckenet mellan uppenbarelset\u00e4ltet och altaret och g\u00f6t vatten till tvagning d\u00e4ri.\n40:31 Och Mose och Aron och hans s\u00f6ner tv\u00e5dde sedermera sina h\u00e4nder och f\u00f6tter med vatten d\u00e4rur;\n40:32 s\u00e5 ofta de skulle g\u00e5 in i uppenbarelset\u00e4ltet eller tr\u00e4da fram till altaret, tv\u00e5dde de sig, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n40:33 Och han satte upp f\u00f6rg\u00e5rdsh\u00e4gnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och h\u00e4ngde upp f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden. S\u00e5 fullbordade Mose allt arbetet.\n40:34 D\u00e5 \u00f6vert\u00e4ckte molnskyn uppenbarelset\u00e4ltet, och HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde tabernaklet;\n40:35 och Mose kunde icke g\u00e5 in i uppenbarelset\u00e4ltet, eftersom molnskyn vilade d\u00e4r\u00f6ver och HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde tabernaklet.\n40:36 Och s\u00e5 ofta molnskyn h\u00f6jde sig fr\u00e5n tabernaklet, br\u00f6to Israels barn upp; s\u00e5 gjorde de under hela sin vandring.\n40:37 Men s\u00e5 l\u00e4nge molnskyn icke h\u00f6jde sig, br\u00f6to de icke upp, utan stannade \u00e4nda till den dag d\u00e5 den \u00e5ter h\u00f6jde sig.\n40:38 Ty HERRENS molnsky vilade om dagen \u00f6ver tabernaklet, och om natten var eld i den; s\u00e5 var det inf\u00f6r alla Israels barns \u00f6gon under hela deras vandring.","title":"Swedish Bible: Exodus","type":"page"}