{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/eze.htm","path":"bib/wb/swe/eze.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/eze.htm","text":"1:1 I det trettionde \u00e5ret, p\u00e5 femte dagen i fj\u00e4rde m\u00e5naden, n\u00e4r jag var bland de f\u00e5ngna vid str\u00f6mmen Kebar, \u00f6ppnades himmelen, och jag s\u00e5g en syn fr\u00e5n Gud.\n1:2 P\u00e5 femte dagen i m\u00e5naden, n\u00e4r femte \u00e5ret gick, efter att konung Jojakin hade blivit bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap,\n1:3 kom HERRENS ord till pr\u00e4sten Hesekiel, Busis son, i kald\u00e9ernas land vid str\u00f6mmen Kebar, och HERRENS hand kom d\u00e4r \u00f6ver honom.\n1:4 Och jag fick se en stormvind komma norrifr\u00e5n, ett stort moln med flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt d\u00e4ri, mitt i elden, syntes n\u00e5got som var s\u00e5som gl\u00e4nsande malm.\n1:5 Och mitt d\u00e4ri syntes n\u00e5got som liknade fyra v\u00e4senden, och dessa s\u00e5go ut p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: de liknade m\u00e4nniskor,\n1:6 men vart v\u00e4sende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem hade fyra vingar,\n1:7 och deras ben voro raka och deras f\u00f6tter s\u00e5som f\u00f6tterna p\u00e5 en kalv och de glimmade s\u00e5som gl\u00e4nsande koppar.\n1:8 Och de hade m\u00e4nniskoh\u00e4nder under sina vingar p\u00e5 alla fyra sidorna. Och med de fyras ansikten och vingar f\u00f6rh\u00f6ll det sig s\u00e5:\n1:9 deras vingar sl\u00f6to sig intill varandra; och n\u00e4r de gingo, beh\u00f6vde de icke v\u00e4nda sig, utan gingo alltid rakt fram.\n1:10 Och deras ansikten liknade m\u00e4nniskoansikten, och alla fyra hade lejonansikten p\u00e5 h\u00f6gra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p\u00e5 v\u00e4nstra sidan, och alla fyra hade ock \u00f6rnansikten.\n1:11 S\u00e5 var det med deras ansikten. Och deras vingar voro utbredda upptill; vart v\u00e4sende hade tv\u00e5 vingar med vilka de sl\u00f6to sig intill varandra, och tv\u00e5 som bet\u00e4ckte deras kroppar.\n1:12 Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g\u00e5, dit gingo de, och n\u00e4r de gingo, beh\u00f6vde de icke v\u00e4nda sig.\n1:13 Och v\u00e4sendena voro till sitt utseende lika eldsgl\u00f6d, som brunno likasom bloss, under det att elden for omkring mellan v\u00e4sendena; och den gav ett sken ifr\u00e5n sig, och ljungeldar foro ut ur elden.\n1:14 Och v\u00e4sendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.\n1:15 N\u00e4r jag nu s\u00e5g p\u00e5 v\u00e4sendena, fick jag se ett hjul st\u00e5 p\u00e5 jorden, invid v\u00e4sendena, vid var och en av deras fyra framsidor.\n1:16 Och det s\u00e5g ut som om hjulen voro gjorda av n\u00e5got som liknade krysolit, och alla fyra voro likadana; och det s\u00e5g vidare ut som om de voro s\u00e5 gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.\n1:17 N\u00e4r de skulle g\u00e5, kunde de g\u00e5 \u00e5t alla fyra sidorna, de beh\u00f6vde icke v\u00e4nda sig, n\u00e4r de gingo.\n1:18 Och deras l\u00f6tar voro h\u00f6ga och f\u00f6rskr\u00e4ckliga, och p\u00e5 alla fyra voro l\u00f6tarna fullsatta med \u00f6gon runt omkring.\n1:19 Och n\u00e4r v\u00e4sendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och n\u00e4r v\u00e4sendena lyfte sig upp \u00f6ver jorden lyfte sig ock hjulen.\n1:20 Vart anden ville g\u00e5, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g\u00e5; och hjulen lyfte sig j\u00e4mte dem, ty v\u00e4sendenas ande var i hjulen.\n1:21 N\u00e4r v\u00e4sendena gingo, gingo ock dessa; n\u00e4r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla; n\u00e4r de lyfte sig upp \u00f6ver jorden, lyfte sig ock hjulen j\u00e4mte dem, ty v\u00e4sendenas ande var i hjulen.\n1:22 Och \u00f6ver v\u00e4sendenas huvuden syntes n\u00e5got som liknade ett himlaf\u00e4ste, till utseendet s\u00e5som underbar kristall, utsp\u00e4nt ovanp\u00e5 deras huvuden.\n1:23 Och under f\u00e4stet voro deras vingar utbredda r\u00e4tt emot varandra Vart s\u00e4rskilt v\u00e4sende hade tv\u00e5 vingar med vilka det kunde bet\u00e4cka sin kropp.\n1:24 Och n\u00e4r de gingo, l\u00e4t d\u00e5net av deras vingar i mina \u00f6ron s\u00e5som d\u00e5net av stora vatten, s\u00e5som den Allsm\u00e4ktiges r\u00f6st; ja, det var ett v\u00e4ldigt d\u00e5n, likt d\u00e5net fr\u00e5n en h\u00e4rskara. Men n\u00e4r de stodo stilla, h\u00f6llo de sina vingar neds\u00e4nkta.\n1:25 Och ovan f\u00e4stet, som vilade p\u00e5 deras huvuden, d\u00e5nade det; n\u00e4r de d\u00e5 stodo stilla, h\u00f6llo de sina vingar neds\u00e4nkta.\n1:26 Och ovanp\u00e5 f\u00e4stet, som vilade p\u00e5 deras huvuden, syntes n\u00e5got som s\u00e5g ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och ovanp\u00e5 det som liknade en tron satt en som till utseendet liknade en m\u00e4nniska,\n1:27 Och jag s\u00e5g n\u00e5got som var s\u00e5som gl\u00e4nsande malm och omgivet runt omkring av n\u00e5got som s\u00e5g ut s\u00e5som eld, \u00e4nda ifr\u00e5n det som s\u00e5g ut att vara hans l\u00e4nder och sedan allt upp\u00e5t. Men ned\u00e5t fr\u00e5n det som s\u00e5g ut att vara hans l\u00e4nder s\u00e5g jag n\u00e5got som s\u00e5g ut s\u00e5som eld; och ett sken omgav honom.\n1:28 S\u00e5som b\u00e5gen som synes i skyn, n\u00e4r det regnar, s\u00e5 s\u00e5g skenet ut d\u00e4r runt omkring. S\u00e5 s\u00e5g det ut, som tycktes mig vara HERRENS h\u00e4rlighet; och n\u00e4r jag s\u00e5g det, f\u00f6ll jag ned p\u00e5 mitt ansikte, och jag h\u00f6rde r\u00f6sten av en som talade\n2:1 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, st\u00e5 upp p\u00e5 dina f\u00f6tter, s\u00e5 vill jag tala med dig.\u00bb\n2:2 N\u00e4r han s\u00e5 talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig p\u00e5 mina f\u00f6tter; och jag h\u00f6rde p\u00e5 honom som talade till mig.\n2:3 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, jag s\u00e4nder dig till Israels barn, de avf\u00e4lliga hedningarna som hava avfallit fr\u00e5n mig; de och deras f\u00e4der hava beg\u00e5tt \u00f6vertr\u00e4delser mot mig allt intill den dag som i dag \u00e4r.\n2:4 Till barnen med h\u00e5rda pannor och f\u00f6rstockade hj\u00e4rtan s\u00e4nder jag dig, och du skall s\u00e4ga till dem: 'S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN'\n2:5 Och evad de h\u00f6ra d\u00e4rp\u00e5 eller icke -- ty de \u00e4ro ett genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte -- s\u00e5 skola de dock f\u00f6rnimma att en profet har varit ibland dem.\n2:6 Och du, m\u00e4nniskobarn, frukta icke f\u00f6r dem, och frukta icke f\u00f6r deras ord, fast\u00e4n du omgives av tistlar och t\u00f6rnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke f\u00f6r deras ord, och var icke f\u00f6rf\u00e4rad f\u00f6r dem sj\u00e4lva, d\u00e5 de nu \u00e4ro ett genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\n2:7 Utan tala mina ord till dem, evad de h\u00f6ra p\u00e5 dem eller icke, d\u00e5 de nu \u00e4ro s\u00e5 genstr\u00e4viga.\n2:8 Men du, m\u00e4nniskobarn, h\u00f6r nu vad jag talar till dig; var icke genstr\u00e4vig s\u00e5som detta genstr\u00e4viga sl\u00e4kte. \u00d6ppna din mun och \u00e4t vad jag giver dig.\u00bb\n2:9 Och jag fick se en hand utr\u00e4ckas mot mig, och i den s\u00e5g jag en bokrulle.\n2:10 Och denna breddes ut framf\u00f6r mig, och den var fullskriven innan och utan; och d\u00e4r voro uppskrivna klagos\u00e5nger, suckan och verop.\n3:1 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, \u00e4t vad du h\u00e4r finner, \u00e4t upp denna rulle, och g\u00e5 sedan \u00e5stad och tala till Israels hus.\u00bb\n3:2 D\u00e5 \u00f6ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att \u00e4ta.\n3:3 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, du m\u00e5ste m\u00e4tta din buk och fylla dina in\u00e4lvor med den rulle som jag nu giver dig.\u00bb Och jag \u00e5t, och den var i min mun s\u00f6t s\u00e5som honung.\n3:4 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, g\u00e5 bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.\n3:5 Ty du bliver ju icke s\u00e4nd till ett folk med obegripligt spr\u00e5k och tr\u00f6g tunga, utan till Israels hus,\n3:6 icke till m\u00e5ngahanda folk med obegripligt spr\u00e5k och tr\u00f6g tunga, vilkas tal du icke f\u00f6rst\u00e5r; sannerligen, s\u00e4nde jag dig till s\u00e5dana, s\u00e5 skulle de h\u00f6ra p\u00e5 dig\n3:7 Men Israels hus vill icke h\u00f6ra p\u00e5 dig, ty de vilja icke h\u00f6ra p\u00e5 mig; hela Israels hus har h\u00e5rda pannor och f\u00f6rh\u00e4rdade hj\u00e4rtan.\n3:8 Men se, jag g\u00f6r ditt ansikte h\u00e5rt s\u00e5som deras ansikten, och din panna h\u00e5rd s\u00e5som deras pannor.\n3:9 Ja, jag g\u00f6r din panna h\u00e5rd s\u00e5som diamant, h\u00e5rdare \u00e4n flinta. Du skall icke frukta f\u00f6r dem och icke f\u00f6rf\u00e4ras f\u00f6r dem, d\u00e5 de nu \u00e4ro ett genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\u00bb\n3:10 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hj\u00e4rta och h\u00f6ra med dina \u00f6ron.\n3:11 Och g\u00e5 bort till dina f\u00e5ngna landsm\u00e4n, och tala till dem och s\u00e4g till dem: 'S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN' -- evad de nu h\u00f6ra d\u00e4rp\u00e5 eller icke.\u00bb\n3:12 Och en andekraft lyfte upp mig, och jag h\u00f6rde bakom mig ljudet av ett v\u00e4ldigt d\u00e5n: \u00bbLovad vare HERRENS h\u00e4rlighet, d\u00e4r varest den \u00e4r!\u00bb,\n3:13 s\u00e5 ock ljudet av v\u00e4sendenas vingar, som r\u00f6rde vid varandra, och ljudet av hjulen j\u00e4mte dem och ljudet av ett v\u00e4ldigt d\u00e5n.\n3:14 Och en andekraft lyfte upp mig och f\u00f6rde mig bort, och jag f\u00e4rdades \u00e5stad, bedr\u00f6vad och uppr\u00f6rd i min ande, och HERRENS hand var stark \u00f6ver mig.\n3:15 Och jag kom till de f\u00e5ngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid str\u00f6mmen Kebar, till den plats d\u00e4r de bodde; och jag satt d\u00e4r ibland dem i sju dagar, f\u00f6rs\u00e4nkt i djup sorg.\n3:16 Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:\n3:17 \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, jag har satt dig till en v\u00e4ktare f\u00f6r Israels hus, f\u00f6r att du \u00e5 mina vagnar skall varna dem, n\u00e4r du h\u00f6r ett ord fr\u00e5n min mun.\n3:18 Om jag s\u00e4ger till den ogudaktige: 'Du m\u00e5ste d\u00f6' och du d\u00e5 icke varnar honom, ja, om du icke s\u00e4ger n\u00e5got till att varna den ogudaktige f\u00f6r hans ogudaktiga v\u00e4g och r\u00e4dda hans liv, d\u00e5 skall v\u00e4l den ogudaktige d\u00f6 genom sin missg\u00e4rning, men hans blod skall jag utkr\u00e4va av din hand.\n3:19 Men om du varnar den ogudaktige och han likv\u00e4l icke v\u00e4nder om fr\u00e5n sin ogudaktighet och sin ogudaktiga v\u00e4g, d\u00e5 skall visserligen han d\u00f6 genom sin missg\u00e4rning, men du sj\u00e4lv har r\u00e4ddat din sj\u00e4l.\n3:20 Och om en r\u00e4ttf\u00e4rdig man v\u00e4nder om fr\u00e5n sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet och g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5 skall jag l\u00e4gga en st\u00f6testen i hans v\u00e4g, och han skall d\u00f6. Om du d\u00e5 icke har varnat honom, s\u00e5 skall han v\u00e4l d\u00f6 genom sin synd, och den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som han f\u00f6rr har \u00f6vat skall icke varda ih\u00e5gkommen, men hans blod skall jag utkr\u00e4va av din hand.\n3:21 Men om du har varnat den r\u00e4ttf\u00e4rdige, f\u00f6r att han, den r\u00e4ttf\u00e4rdige, icke skall synda, och han s\u00e5 avh\u00e5ller sig fr\u00e5n synd, d\u00e5 skall han f\u00f6rvisso f\u00e5 leva, d\u00e4rf\u00f6r att han l\u00e4t varna sig, och du sj\u00e4lv har d\u00e5 r\u00e4ddat din sj\u00e4l.\u00bb\n3:22 Och HERRENS hand kom d\u00e4r \u00f6ver mig, och han sade till mig: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 ut p\u00e5 sl\u00e4tten; d\u00e4r skall jag tala med dig.\u00bb\n3:23 D\u00e5 stod jag upp och gick ut p\u00e5 sl\u00e4tten; och se, d\u00e4r stod HERRENS h\u00e4rlighet, alldeles s\u00e5dan som jag hade sett den vid str\u00f6mmen Kebar; och jag f\u00f6ll ned p\u00e5 mitt ansikte.\n3:24 Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p\u00e5 mina f\u00f6tter. Och han talade med mig och sade till mig: \u00bbG\u00e5 och st\u00e4ng dig inne i ditt hus.\n3:25 Och se, du m\u00e4nniskobarn, bojor skola l\u00e4ggas p\u00e5 dig, och du skall bliva bunden med s\u00e5dana, s\u00e5 att du icke kan g\u00e5 ut bland de andra.\n3:26 Och jag skall l\u00e5ta din tunga l\u00e5da vid din gom, s\u00e5 att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, d\u00e5 de nu \u00e4ro ett genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\n3:27 Men n\u00e4r jag talar med dig, skall jag uppl\u00e5ta din mun, s\u00e5 att du kan s\u00e4ga till dem: 'S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN.' Den som d\u00e5 vill h\u00f6ra, han h\u00f6re, och den som icke vill, han h\u00f6re icke, d\u00e5 de nu \u00e4ro ett genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\u00bb\n4:1 Och du, m\u00e4nniskobarn, tag dig en tegeltavla och l\u00e4gg den framf\u00f6r dig och rista p\u00e5 den in en stad, n\u00e4mligen Jerusalem.\n4:2 Och res upp b\u00e5lverk mot den och bygg en bel\u00e4gringsmur mot den och kasta upp en vall mot den och sl\u00e5 upp l\u00e4ger mot den och s\u00e4tt upp murbr\u00e4ckor mot den runt omkring.\n4:3 Och tag dig en j\u00e4rnpl\u00e5t och s\u00e4tt upp den s\u00e5som en j\u00e4rnv\u00e4gg mellan dig och staden; och v\u00e4nd s\u00e5 ditt ansikte emot den och h\u00e5ll den bel\u00e4grad och ans\u00e4tt den. Detta skall vara ett tecken f\u00f6r Israels hus.\n4:4 Och l\u00e4gg du dig p\u00e5 din v\u00e4nstra sida och l\u00e4gg Israels hus' missg\u00e4rning ovanp\u00e5; lika m\u00e5nga dagar som du ligger s\u00e5, skall du b\u00e4ra p\u00e5 deras missg\u00e4rning.\n4:5 Jag skall l\u00e5ta deras missg\u00e4rnings\u00e5r f\u00f6r dig motsvaras av ett lika antal dagar, n\u00e4mligen av tre hundra nittio dagar; s\u00e5 l\u00e4nge skall du bara p\u00e5 Israels hus' missg\u00e4rning.\n4:6 Och sedan, n\u00e4r du har fullgjort detta, skall du l\u00e4gga dig p\u00e5 din h\u00f6gra sida och b\u00e4ra p\u00e5 Juda hus' missg\u00e4rning; i fyrtio dagar, var dag svarande mot ett \u00e5r, skall denna min f\u00f6reskrift g\u00e4lla f\u00f6r dig.\n4:7 Och du skall v\u00e4nda ditt ansikte och din blottade arm mot det bel\u00e4grade Jerusalem och profetera mot det.\n4:8 Och se, jag skall l\u00e4gga bojor p\u00e5 dig, s\u00e5 att du icke kan v\u00e4nda dig fr\u00e5n den ena sidan p\u00e5 den andra, f\u00f6rr\u00e4n dina bel\u00e4gringsdagar \u00e4ro slut.\n4:9 Och tag dig vete, korn, b\u00f6nor, lins\u00e4rter, hirs och sp\u00e4lt och l\u00e4gg detta i ett och samma k\u00e4rl och baka dig br\u00f6d d\u00e4rav; lika m\u00e5nga dagar som du ligger p\u00e5 ena sidan, allts\u00e5 tre hundra nittio dagar, skall detta vara vad du har att \u00e4ta.\n4:10 Den mat som du f\u00e5r att \u00e4ta skall du \u00e4ta efter vikt, tjugu siklar om dagen; detta skall du hava att \u00e4ta fr\u00e5n en viss timme ena dagen till samma timme n\u00e4sta dag\n4:11 Du skall ock dricka vatten efter m\u00e5tt, n\u00e4mligen en sj\u00e4ttedels hin; s\u00e5 mycket skall du hava att dricka fr\u00e5n en viss timme ena dagen till samma timme n\u00e4sta dag.\n4:12 Tillredd s\u00e5som kornkakor skall maten \u00e4tas av dig, och du skall tillreda den inf\u00f6r deras \u00f6gon p\u00e5 br\u00e4nsle av m\u00e4nniskotr\u00e4ck.\n4:13 Och HERREN tillade: \u00bbLikas\u00e5 skola Israels barn \u00e4ta sitt br\u00f6d orent bland hedningarna, till vilka jag skall f\u00f6rdriva dem.\u00bb\n4:14 Men jag svarade: \u00bbAck, Herre, HERRE! Se, jag har \u00e4nnu aldrig blivit orenad. Jag har aldrig, fr\u00e5n min ungdom och intill nu, \u00e4tit n\u00e5got sj\u00e4lvd\u00f6tt eller ihj\u00e4lrivet djur; och s\u00e5dant k\u00f6tt som r\u00e4knas f\u00f6r vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.\u00bb\n4:15 D\u00e5 sade han till mig: \u00bbV\u00e4lan, jag vill l\u00e5ta dig taga kospillning i st\u00e4llet f\u00f6r m\u00e4nniskotr\u00e4ck; vid s\u00e5dan m\u00e5 du baka ditt br\u00f6d.\u00bb\n4:16 Och han sade \u00e5ter till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, se, jag vill f\u00f6rd\u00e4rva livsuppeh\u00e4llet f\u00f6r Jerusalem, s\u00e5 att de skola \u00e4ta br\u00f6d efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter m\u00e5tt, och det med f\u00f6rf\u00e4ran;\n4:17 ja, s\u00e5 att de lida brist p\u00e5 br\u00f6d och vatten och gripas av f\u00f6rf\u00e4ran, den ene med den andre, och f\u00f6rsm\u00e4kta genom sin missg\u00e4rning.\n5:1 Och du, m\u00e4nniskobarn, tag dig ett skarpt sv\u00e4rd och bruka det s\u00e5som rakkniv, och f\u00f6r det \u00f6ver ditt huvud och din haka; tag dig s\u00e5 en v\u00e5gsk\u00e5l och dela det avrakade h\u00e5ret.\n5:2 En tredjedel skall du br\u00e4nna upp i eld mitt i staden, n\u00e4r bel\u00e4gringsdagarna hava g\u00e5tt till \u00e4nda; en tredjedel skall du taga ut och sl\u00e5 den med sv\u00e4rdet d\u00e4r runt omkring; och en tredjedel skall du str\u00f6 ut f\u00f6r vinden, och mitt sv\u00e4rd skall jag draga ut efter dem.\n5:3 Men n\u00e5gra f\u00e5 str\u00e5n skall du taga undan d\u00e4rifr\u00e5n, och dem skall du knyta in i flikarna av din mantel.\n5:4 Och av dessa str\u00e5n skall du \u00e5terigen taga n\u00e5gra och kasta dem i elden och br\u00e4nna upp dem i eld. H\u00e4rifr\u00e5n skall en eld g\u00e5 ut \u00f6ver hela Israels hus.\n5:5 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Detta \u00e5r Jerusalem, som jag har satt mitt ibland hednafolken, med l\u00e4nder runt d\u00e4romkring.\n5:6 Men det var genstr\u00e4vigt mot mina r\u00e4tter p\u00e5 ett \u00e4nnu ogudaktigare s\u00e4tt \u00e4n hednafolken, och var \u00e4nnu mer genstr\u00e4vigt mot mina stadgar \u00e4n l\u00e4nderna runt d\u00e4romkring; ty de f\u00f6rkastade mina r\u00e4tter och vandrade icke efter mina stadgar.\n5:7 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom I haven rasat v\u00e4rre \u00e4n hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina stadgar och icke gjort efter mina r\u00e4tter, ja, icke ens gjort efter de hednafolks r\u00e4tter, som bo runt omkring eder,\n5:8 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, f\u00f6rdenskull skall jag ocks\u00e5 komma \u00f6ver dig och skipa r\u00e4tt mitt ibland dig inf\u00f6r hednafolkens \u00f6gon;\n5:9 jag skall g\u00f6ra med dig vad jag aldrig f\u00f6rr har gjort, och s\u00e5dant som jag aldrig mer vill g\u00f6ra, f\u00f6r alla dina styggelsers skull.\n5:10 D\u00e4rf\u00f6r skola i dig f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4ta sina barn, och barn sina f\u00f6r\u00e4ldrar; och jag skall skipa r\u00e4tt i dig och str\u00f6 ut f\u00f6r alla vindar allt som bliver kvar av dig.\n5:11 Ja, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN: sannerligen, d\u00e4rf\u00f6r att du har orenat min helgedom med alla dina sk\u00e4ndligheter och alla dina styggelser, skall jag ocks\u00e5 utan skonsamhet v\u00e4nda bort mitt \u00f6ga och icke hava n\u00e5gon misskund.\n5:12 En tredjedel av dig skall d\u00f6 av pest och f\u00f6rg\u00e5s av hunger i dig, en tredjedel skall falla f\u00f6r sv\u00e4rd runt omkring dig; och en tredjedel skall jag str\u00f6 ut f\u00f6r alla vindar, och mitt sv\u00e4rd skall jag draga ut efter dem.\n5:13 Ja, min vrede skall f\u00e5 utt\u00f6mma sig, och jag skall sl\u00e4cka min f\u00f6rt\u00f6rnelse p\u00e5 dem och h\u00e4mnas p\u00e5 dem; och n\u00e4r jag s\u00e5 utt\u00f6mmer min f\u00f6rt\u00f6rnelse p\u00e5 dem, skola de f\u00f6rnimma att jag, HERREN, har talat i min nit\u00e4lskan.\n5:14 Och jag skall l\u00e5ta dig bliva en \u00f6demark och en sm\u00e4lek bland folken runt omkring dig, inf\u00f6r var mans \u00f6gon, som g\u00e5r d\u00e4r fram.\n5:15 Ja, det skall bliva till sm\u00e4lek och h\u00e5n, till varnagel och skr\u00e4ck f\u00f6r folken runt omkring dig, n\u00e4r jag s\u00e5 skipar r\u00e4tt i dig med vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse och f\u00f6rt\u00f6rnelses tuktan. Jag, HERREN, har talat.\n5:16 N\u00e4r jag s\u00e4nder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till f\u00f6rd\u00e4rv, ja, n\u00e4r jag s\u00e4nder dessa till att f\u00f6rd\u00e4rva eder och s\u00e5 l\u00e5ter eder hunger bliva allt v\u00e4rre, d\u00e5 skall jag f\u00f6rst\u00f6ra f\u00f6r eder edert livsuppeh\u00e4lle.\n5:17 Jag skall s\u00e4nda \u00f6ver eder hungersn\u00f6d och vilddjur, som skola d\u00f6da edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g\u00e5 \u00f6ver dig, och sv\u00e4rd skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver dig. Jag, HERREN, har talat.\n6:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n6:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Israels berg och profetera mot dem\n6:3 och s\u00e4g: I Israels berg, h\u00f6ren Herrens, HERRENS ord: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till bergen och h\u00f6jderna, till b\u00e4ckarna och dalarna: Se, jag skall l\u00e5ta sv\u00e4rd komma \u00f6ver eder och f\u00f6rst\u00f6ra edra offerh\u00f6jder.\n6:4 Och edra altaren skola varda f\u00f6r\u00f6dda och edra solstoder s\u00f6nderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag l\u00e5ta bliva kastade inf\u00f6r edra el\u00e4ndiga avgudar.\n6:5 Och jag skall l\u00e5ta Israels barns d\u00f6da kroppar ligga d\u00e4r inf\u00f6r deras el\u00e4ndiga avgudar, och jag skall f\u00f6rstr\u00f6 edra ben runt omkring edra altaren.\n6:6 Var I \u00e4n \u00e4ren bosatta skola st\u00e4derna bliva \u00f6de och offerh\u00f6jderna \u00f6delagda, s\u00e5 att edra altaren st\u00e5 \u00f6de och f\u00f6r\u00f6dda, och edra el\u00e4ndiga avgudar bliva s\u00f6nderslagna och f\u00e5 en \u00e4nde, och edra solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utpl\u00e5nade.\n6:7 D\u00f6dsslagna m\u00e4n skola d\u00e5 falla bland eder; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n6:8 Och om jag l\u00e5ter n\u00e5gra leva kvar, s\u00e5 att somliga av eder, n\u00e4r I bliven f\u00f6rstr\u00f6dda i l\u00e4nderna, r\u00e4ddas undan sv\u00e4rdet ute bland folken,\n6:9 s\u00e5 skola dessa edra r\u00e4ddade ute bland folken, d\u00e4r de \u00e4ro i f\u00e5ngenskap, t\u00e4nka p\u00e5 mig, n\u00e4r jag har krossat deras trol\u00f6sa hj\u00e4rtan, som veko av ifr\u00e5n mig, och deras \u00f6gon, som i trol\u00f6s avf\u00e4llighet sk\u00e5dade efter deras el\u00e4ndiga avgudar; och de skola k\u00e4nna leda vid sig sj\u00e4lva f\u00f6r det onda som de hava gjort med alla sina styggelser.\n6:10 Och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN. Det \u00e4r icke ett tomt ord att jag skall l\u00e5ta denna olycka komma \u00f6ver dem.\n6:11 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Sl\u00e5 dina h\u00e4nder tillsammans, och stampa med dina f\u00f6tter, och ropa ack och ve \u00f6ver alla de onda styggelserna i Israels hus, ty genom sv\u00e4rd, hunger och pest m\u00e5ste de falla.\n6:12 Den som \u00e4r l\u00e5ngt borta skall d\u00f6 av pest, och den som \u00e4r n\u00e4ra skall falla f\u00f6r sv\u00e4rd, och den som bliver kvar och varder bevarad skall d\u00f6 av hunger; s\u00e5 skall jag utt\u00f6mma min vrede p\u00e5 dem.\n6:13 Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r deras slagna m\u00e4n ligga d\u00e4r mitt ibland sina el\u00e4ndiga avgudar, runt omkring sina altaren, p\u00e5 alla h\u00f6ga kullar, p\u00e5 alla bergstoppar, under alla gr\u00f6na tr\u00e4d och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava l\u00e5tit en v\u00e4lbehaglig lukt uppstiga till alla sina ol\u00e4ndiga avgudar.\n6:14 Och jag skall utr\u00e4cka min hand mot dem och g\u00f6ra landet mer \u00f6de och tomt \u00e4n \u00f6knen vid Dibla, var de \u00e4n \u00e4ro bosatta; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n7:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n7:2 Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till Israels land: \u00c4nden! Ja, \u00e4nden kommer \u00f6ver landets fyra h\u00f6rn.\n7:3 Nu kommer \u00e4nden \u00f6ver dig, ty jag skall s\u00e4nda min vrede mot dig och d\u00f6ma dig efter dina g\u00e4rningar och l\u00e5ta alla dina styggelser komma \u00f6ver dig.\n7:4 Jag skall icke visa dig n\u00e5gon skonsamhet och icke hava n\u00e5gon misskund; nej, jag skall l\u00e5ta dina g\u00e4rningar komma \u00f6ver dig, och dina styggelser skola vila p\u00e5 dig. Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n7:5 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag!\n7:6 En \u00e4nde kommer, ja, \u00e4nden kommer, den vaknar upp och kommer \u00f6ver dig.\n7:7 Ja se, det kommer! Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor h\u00e4r i landet; din stund kommer, f\u00f6rvirringens dag \u00e4r n\u00e4ra, d\u00e5 intet sk\u00f6rdeskri mer skall h\u00f6ras p\u00e5 bergen.\n7:8 Nu skall jag snart utgjuta min f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver dig och utt\u00f6mma min vrede p\u00e5 dig, och d\u00f6ma dig efter dina g\u00e4rningar och l\u00e5ta alla dina styggelser komma \u00f6ver dig.\n7:9 Jag skall icke visa n\u00e5gon skonsamhet och icke hava n\u00e5gon misskund, jag skall giva dig efter dina g\u00e4rningar, och dina styggelser skola vila p\u00e5 dig. Och I skolen f\u00f6rnimma att jag, HERREN, \u00e4r den som sl\u00e5r.\n7:10 Se, dagen \u00e4r inne; se, det kommer! Ordningen g\u00e5r sin g\u00e5ng, riset blomstrar upp, \u00f6vermodet gr\u00f6nskar;\n7:11 v\u00e5ldet reser sig till ett ris f\u00f6r ogudaktigheten. D\u00e5 bliver intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods, och till intet bliver deras h\u00e4rlighet.\n7:12 Stunden kommer, dagen nalkas; k\u00f6paren m\u00e5 icke gl\u00e4dja sig, och s\u00e4ljaren m\u00e5 icke s\u00f6rja, ty vredesgl\u00f6d kommer \u00f6ver hela hopen d\u00e4rinne.\n7:13 S\u00e4ljaren skall icke f\u00e5 tillbaka vad han har s\u00e5lt, om han ens f\u00e5r f\u00f6rbliva vid liv. Ty profetian om hela hopen d\u00e4rinne skall icke ryggas och ingen som lever i missg\u00e4rning skall kunna h\u00e5lla st\u00e5nd.\n7:14 Man st\u00f6ter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager ut till strid; ty min vredesgl\u00f6d g\u00e5r fram \u00f6ver hela hopen d\u00e4rinne.\n7:15 Ute h\u00e4rjar sv\u00e4rdet och d\u00e4rinne pest och hungersn\u00f6d, den som \u00e4r ute p\u00e5 marken d\u00f6r genom sv\u00e4rdet, och den som \u00e4r i staden, honom f\u00f6rt\u00e4r hungersn\u00f6d och pest.\n7:16 Och om n\u00e5gra av dem bliva r\u00e4ddade, s\u00e5 skola de s\u00f6ka sin tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som allasammans klaga. S\u00e5 skall det g\u00e5 var och en genom hans missg\u00e4rning.\n7:17 Alla h\u00e4nder skola sjunka ned, och alla kn\u00e4n skola bliva s\u00e5som vatten.\n7:18 M\u00e4nniskorna skola kl\u00e4da sig i sorgdr\u00e4kt, och f\u00f6rf\u00e4ran skall \u00f6vert\u00e4cka dem, alla ansikten skola h\u00f6ljas av skam, och alla huvuden skola bliva skalliga.\n7:19 Man skall kasta sitt silver ut p\u00e5 gatorna och akta sitt guld s\u00e5som orenlighet. Deras silver och guld skall icke kunna r\u00e4dda dem p\u00e5 HERRENS vredes dag, de skola icke kunna m\u00e4tta sig d\u00e4rmed eller d\u00e4rmed fylla sin buk; ty det har varit f\u00f6r dem en st\u00f6testen till missg\u00e4rning.\n7:20 Dess sk\u00f6na glans brukade man till h\u00f6gf\u00e4rd, ja, de gjorde d\u00e4rav sina styggeliga bilder, sina sk\u00e4ndliga avgudar. D\u00e4rf\u00f6r skall jag g\u00f6ra det till orenlighet f\u00f6r dem.\n7:21 Jag skall giva det s\u00e5som byte i fr\u00e4mlingars hand och s\u00e5som rov \u00e5t de ogudaktigaste p\u00e5 jorden, f\u00f6r att de m\u00e5 ohelga det.\n7:22 Och jag skall v\u00e4nda bort mitt ansikte ifr\u00e5n dem, s\u00e5 att man f\u00e5r ohelga min klenod; v\u00e5ldsm\u00e4n skola f\u00e5 draga d\u00e4rin och ohelga den.\n7:23 G\u00f6r kedjorna redo; ty landet \u00e4r fullt av blodsdomar, och staden \u00e4r full av or\u00e4tt.\n7:24 Och jag skall l\u00e5ta de v\u00e4rsta hednafolk komma och taga deras hus i besittning. S\u00e5 skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 de fr\u00e4ckas \u00f6vermod, och deras helgedomar skola varda osk\u00e4rade.\n7:25 F\u00f6rskr\u00e4ckelse skall komma, och n\u00e4r de s\u00f6ka r\u00e4ddning, skall ingen vara att finna.\n7:26 Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall f\u00f6lja det andra. Man skall f\u00e5 tigga profeterna om syner, pr\u00e4sterna skola komma till korta med sin undervisning och de \u00e4ldste med sina r\u00e5d.\n7:27 Konungen skall s\u00f6rja, h\u00f6vdingarna skola kl\u00e4da sig i f\u00f6rskr\u00e4ckelse, och folket i landet skall st\u00e5 d\u00e4r med darrande h\u00e4nder. Jag skall g\u00f6ra med den efter deras g\u00e4rningar och skipa r\u00e4tt \u00e5t dem s\u00e5som r\u00e4tt \u00e4r \u00e5t dem; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n8:1 Och i sj\u00e4tte \u00e5ret, i sj\u00e4tte m\u00e5naden, p\u00e5 femte dagen i m\u00e5naden, n\u00e4r jag satt i mitt hus och de \u00e4ldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand d\u00e4r \u00f6ver mig.\n8:2 Och jag fick se n\u00e5got som till utseendet liknade eld; allt, \u00e4nda ifr\u00e5n det som s\u00e5g ut att vara hans l\u00e4nder och sedan allt ned\u00e5t, var eld. Men fr\u00e5n hans l\u00e4nder och sedan allt upp\u00e5t syntes n\u00e5got som liknade str\u00e5lande ljus, och som var s\u00e5som gl\u00e4nsande malm.\n8:3 Och han r\u00e4ckte ut n\u00e5got som var bildat s\u00e5som en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudh\u00e5r; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och f\u00f6rde mig, i en syn fr\u00e5n Gud, till Jerusalem, dit d\u00e4r man g\u00e5r in till den inre f\u00f6rg\u00e5rden genom den port som vetter \u00e5t norr, d\u00e4r varest avgudabel\u00e4tet, det som hade uppv\u00e4ckt Guds nit\u00e4lskan, hade sin plats.\n8:4 Och se, d\u00e4r syntes Israels Guds h\u00e4rlighet, alldeles s\u00e5dan som jag hade sett den p\u00e5 sl\u00e4tten.\n8:5 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, lyft upp dina \u00f6gon mot norr.\u00bb N\u00e4r jag nu lyfte upp mina \u00f6gon mot norr, fick jag se avgudabel\u00e4tet, det som hade uppv\u00e4ckt Guds nit\u00e4lskan, st\u00e5 d\u00e4r norr om altarporten, vid sj\u00e4lva ing\u00e5ngen.\n8:6 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, ser du vad de g\u00f6ra h\u00e4r? Stora \u00e4ro de styggelser som Israels hus h\u00e4r bedriver, s\u00e5 att jag m\u00e5ste draga l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n min helgedom; men du skall f\u00e5 se \u00e4nnu flera, st\u00f6rre styggelser.\u00bb\n8:7 Sedan f\u00f6rde han mig till f\u00f6rg\u00e5rdens ing\u00e5ng, och jag fick d\u00e4r se ett h\u00e5l i v\u00e4ggen.\n8:8 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, bryt igenom v\u00e4ggen.\u00bb D\u00e5 br\u00f6t jag igenom v\u00e4ggen och fick nu se en d\u00f6rr.\n8:9 Och han sade till mig: \u00bbG\u00e5 in och se vilka onda styggelser de h\u00e4r bedriva.\u00bb\n8:10 N\u00e4r jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kr\u00e4ldjur och fyrfotadjur, s\u00e5 ock Israels hus' alla el\u00e4ndiga avgudar, inristade runt omkring p\u00e5 v\u00e4ggarna.\n8:11 Och framf\u00f6r dem stodo sjuttio av: de \u00e4ldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt r\u00f6kelsekar i handen, och v\u00e4llukt steg upp fr\u00e5n r\u00f6kelsemolnet.\n8:12 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, ser du vad de \u00e4ldste i Israels hus bedriva i m\u00f6rkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de s\u00e4ga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har \u00f6vergivit landet.'\u00bb\n8:13 D\u00e4refter sade han till mig: \u00bbDu skall f\u00e5 se \u00e4nnu flera, st\u00f6rre styggelser som dessa bedriva.\u00bb\n8:14 Och han f\u00f6rde mig fram mot ing\u00e5ngen till norra porten p\u00e5 HERRENS hus, och se, d\u00e4r sutto kvinnor som begr\u00e4to Tammus.\n8:15 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, ser du detta? Men du skall f\u00e5 se \u00e4nnu flera styggelser, st\u00f6rre \u00e4n dessa.\u00bb\n8:16 Och han f\u00f6rde mig till den inre f\u00f6rg\u00e5rden till HERRENS hus, och se, vid ing\u00e5ngen till HERRENS tempel, mellan f\u00f6rhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem m\u00e4n, som v\u00e4nde ryggarna \u00e5t HERRENS tempel och ansiktena \u00e5t \u00f6ster, och som tillb\u00e5do solen i \u00f6ster.\n8:17 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, ser du detta? \u00c4r det icke nog f\u00f6r Juda hus att bedriva de styggelser som de h\u00e4r hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med or\u00e4tt och \u00e5ter hava f\u00f6rt\u00f6rnat mig? Se nu huru de s\u00e4tta vintr\u00e4dskvisten f\u00f6r n\u00e4san!\n8:18 D\u00e4rf\u00f6r skall ocks\u00e5 jag utf\u00f6ra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa n\u00e5gon skonsamhet och icke hava n\u00e5gon misskund. Och om de \u00e4n ropa med h\u00f6g r\u00f6st inf\u00f6r mig, skall jag dock icke h\u00f6ra dem.\u00bb\n9:1 Och jag h\u00f6rde honom ropa med h\u00f6g r\u00f6st och s\u00e4ga: \u00bbKommen hit med hems\u00f6kelser \u00f6ver staden, och var och en have sitt mordvapen i handen.\u00bb\n9:2 Och se, d\u00e5 kommo sex m\u00e4n fr\u00e5n \u00f6vre porten, den som vetter \u00e5t norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland dem fanns en man som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4der och hade ett skrivtyg vid sin l\u00e4nd. Och de kommo och st\u00e4llde sig vid sidan av kopparaltaret.\n9:3 Och Israels Guds h\u00e4rlighet hade lyft sig fr\u00e5n keruben, som den vilade p\u00e5, och hade flyttat sig till tempelhusets tr\u00f6skel, och ropade nu till mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4derna och hade skrivtyget vid sin l\u00e4nd;\n9:4 HERREN sade till honom: \u00bbG\u00e5 igenom Jerusalems stad, och teckna med ett tecken p\u00e5 pannan de m\u00e4n som sucka och j\u00e4mra sig \u00f6ver alla styggelser som bedrivas d\u00e4rinne.\u00bb\n9:5 Och till de andra h\u00f6rde jag honom s\u00e4ga: \u00bbDragen fram i staden efter honom och sl\u00e5n ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund.\n9:6 B\u00e5de \u00e5ldringar och ynglingar och jungfrur, b\u00e5de barn och kvinnor skolen I dr\u00e4pa och f\u00f6rg\u00f6ra, men I m\u00e5n icke komma vid n\u00e5gon som har tecknet p\u00e5 sig, och I skolen begynna vid min helgedom.\u00bb Och de begynte med de \u00e4ldste, med de m\u00e4n som stodo framf\u00f6r tempelhuset.\n9:7 Han sade n\u00e4mligen till dem: \u00bbOrenen tempelhuset, och fyllen upp f\u00f6rg\u00e5rdarna med slagna; dragen sedan ut.\u00bb Och de drogo ut och slogo ned folket i staden.\n9:8 D\u00e5 nu jag blev l\u00e4mnad kvar, n\u00e4r de s\u00e5 slogo folket, f\u00f6ll jag ned p\u00e5 mitt ansikte och ropade och sade: \u00bbAck, Herre, HERRE, vill du d\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s\u00e5 utgjuter din vrede \u00f6ver Jerusalem?\u00bb\n9:9 Han sade till mig: \u00bbIsraels och Juda hus' missg\u00e4rning \u00e4r alltf\u00f6r stor; landet \u00e4r uppfyllt med or\u00e4tt, och staden \u00e4r full av lagvr\u00e4ngning. Ty de s\u00e4ga: 'HERREN har \u00f6vergivit landet, HERREN ser det icke.'\n9:10 D\u00e4rf\u00f6r skall icke heller jag visa n\u00e5gon skonsamhet eller hava n\u00e5gon misskund, utan skall l\u00e5ta deras g\u00e4rningar komma \u00f6ver deras huvuden.\u00bb\n9:11 Och mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4derna och hade skrivtyget vid sin l\u00e4nd kom nu tillbaka och gav besked och sade: \u00bbJag har gjort s\u00e5som du bj\u00f6d mig.\u00bb\n10:1 Och jag fick se att p\u00e5 f\u00e4stet, som vilade p\u00e5 kerubernas huvuden, fanns n\u00e5got som tycktes vara av safirsten, n\u00e5got som till utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp\u00e5 dem.\n10:2 Och han sade till mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4derna, han sade: \u00bbG\u00e5 in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina h\u00e4nder fulla med eldsgl\u00f6d fr\u00e5n platsen mellan keruberna, och str\u00f6 ut dem \u00f6ver staden.\u00bb Och jag s\u00e5g honom g\u00e5.\n10:3 Och keruberna stodo till h\u00f6ger om huset, n\u00e4r mannen gick ditin, och molnet uppfyllde den inre f\u00f6rg\u00e5rden.\n10:4 Men HERRENS h\u00e4rlighet h\u00f6jde sig upp fr\u00e5n keruben och flyttade sig till husets tr\u00f6skel; och huset uppfylldes d\u00e5 av molnet, och f\u00f6rg\u00e5rden blev full av glansen fr\u00e5n HERRENS h\u00e4rlighet.\n10:5 Och d\u00e5net av kerubernas vingar h\u00f6rdes \u00e4nda till den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, likt Gud den Allsm\u00e4ktiges r\u00f6st, d\u00e5 han talar.\n10:6 Och n\u00e4r han nu bj\u00f6d mannen som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4derna och sade: \u00bbTag eld fr\u00e5n platsen mellan rundlarna, inne mellan keruberna\u00bb, d\u00e5 gick denne ditin och st\u00e4llde sig bredvid ett av hjulen.\n10:7 D\u00e5 r\u00e4ckte keruben d\u00e4r ut sin hand, mellan de andra keruberna, till elden som brann mellan keruberna, och tog d\u00e4rav och lade i h\u00e4nderna p\u00e5 honom som var kl\u00e4dd i linnekl\u00e4derna; och denne tog det och gick s\u00e5 ut.\n10:8 Och under vingarna p\u00e5 keruberna s\u00e5 syntes n\u00e5got som var bildat s\u00e5som en m\u00e4nniskohand.\n10:9 Och jag fick se fyra hjul st\u00e5 invid keruberna ett hjul invid var kerub och det s\u00e5g ut som om hjulen voro av n\u00e5got som liknade krysolitsten.\n10:10 De s\u00e5go alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat.\n10:11 N\u00e4r de skulle g\u00e5, kunde de g\u00e5 \u00e5t alla fyra sidorna, de beh\u00f6vde icke v\u00e4nda sig, n\u00e4r de gingo. Ty \u00e5t det h\u00e5ll dit den fr\u00e4mste begav sig gingo de andra efter, utan att de beh\u00f6vde v\u00e4nda sig, n\u00e4r de gingo.\n10:12 Och hela deras kropp, deras rygg, deras h\u00e4nder och deras vingar, s\u00e5 ock hjulen, voro fulla med \u00f6gon runt omkring; de fyra hade n\u00e4mligen var sitt hjul.\n10:13 Och jag h\u00f6rde att hjulen kallades \u00bbrundlar\u00bb.\n10:14 Och var och en hade fyra ansikten; det f\u00f6rsta ansiktet var en kerubs, det andra en m\u00e4nniskas, det tredje ett lejons, det fj\u00e4rde en \u00f6rns.\n10:15 Och keruberna h\u00f6jde sig upp; de var samma v\u00e4senden som jag hade sett vid str\u00f6mmen Kebar.\n10:16 Och n\u00e4r keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och n\u00e4r keruberna lyfte sina vingar f\u00f6r att h\u00f6ja sig \u00f6ver jorden, skilde sig hjulen icke ifr\u00e5n dem.\n10:17 N\u00e4r de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och n\u00e4r de h\u00f6jde sig, h\u00f6jde sig ock dessa med dem, ty v\u00e4sendenas ande var i dem.\n10:18 Och HERRENS h\u00e4rlighet flyttade I sig bort ifr\u00e5n husets tr\u00f6skel och stannade \u00f6ver keruberna.\n10:19 D\u00e5 s\u00e5g jag huru keruberna lyfte sina vingar och h\u00f6jde sig fr\u00e5n jorden, n\u00e4r de beg\u00e5vo sig bort, och hjulen j\u00e4mte dem; och de stannade vid ing\u00e5ngen till \u00f6stra porten p\u00e5 HERRENS hus, och Israels Guds h\u00e4rlighet vilade ovanp\u00e5 dem.\n10:20 Det var samma v\u00e4senden som jag: hade sett under Israels Gud vid str\u00f6mmen Kebar, och jag m\u00e4rkte att det var keruber.\n10:21 Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var n\u00e5got som liknade m\u00e4nniskoh\u00e4nder.\n10:22 Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett vid str\u00f6mmen Kebar, s\u00e5 s\u00e5go de ut, och s\u00e5dana voro de. Och de gingo alla rakt fram.\n11:1 Och en andekraft lyfte upp mig och f\u00f6rde mig till \u00f6stra porten p\u00e5 HERRENS hus, den som vetter \u00e5t \u00f6ster. D\u00e4r fick jag se tjugufem m\u00e4n st\u00e5 vid ing\u00e5ngen till porten; och jag s\u00e5g bland dem Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar i folket.\n11:2 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, det \u00e4r dessa m\u00e4n som t\u00e4nka ut vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r och r\u00e5da till vad ont \u00e4r, h\u00e4r i staden;\n11:3 det \u00e4r de som s\u00e4ga: 'Hus byggas icke upp s\u00e5 snart. H\u00e4r \u00e4r grytan, och vi \u00e4ro k\u00f6ttet.\n11:4 Profetera d\u00e4rf\u00f6r mot dem, ja, profetera, du m\u00e4nniskobarn.\u00bb\n11:5 D\u00e5 f\u00f6ll HERRENS Ande \u00f6ver mig, han sade till mig: \u00bbS\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: S\u00e5dant s\u00e4gen I, I av Israels hus, och edra hj\u00e4rtans tankar k\u00e4nner jag v\u00e4l.\n11:6 M\u00e5nga ligga genom eder slagna h\u00e4r i staden; I haven uppfyllt dess gator med slagna.\n11:7 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: De slagna vilkas fall I haven v\u00e5llat i staden, de \u00e4ro k\u00f6ttet, och den \u00e4r grytan; men eder sj\u00e4lva skall man f\u00f6ra bort ur den.\n11:8 I frukten f\u00f6r sv\u00e4rd, och sv\u00e4rd skall jag ock l\u00e5ta komma \u00f6ver eder, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n11:9 Jag skall f\u00f6ra eder bort h\u00e4rifr\u00e5n och giva eder i fr\u00e4mlingars hand; och jag skall h\u00e5lla dom \u00f6ver eder.\n11:10 F\u00f6r sv\u00e4rd skolen I falla; vid Israels gr\u00e4ns skall jag d\u00f6ma eder. Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n11:11 Staden skall icke vara en gryta f\u00f6r eder, och I skolen icke vara k\u00f6ttet i den; nej, vid Israels gr\u00e4ns skall jag d\u00f6ma eder.\n11:12 D\u00e5 skolen I f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, I som icke haven vandrat efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina r\u00e4tter, utan haven gjort efter de hednafolks r\u00e4tter, som bo runt omkring eder.\u00bb\n11:13 Medan jag s\u00e5 profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit andan. D\u00e5 f\u00f6ll jag ned p\u00e5 mitt ansikte och ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbAck, Herre, HERRE, vill du d\u00e5 alldeles g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 kvarlevan av Israel?\u00bb\n11:14 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n11:15 \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, dina br\u00f6der, ja, dina br\u00f6der dina n\u00e4ra fr\u00e4nder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems inv\u00e5nare s\u00e4ga: 'H\u00e5llen eder borta fr\u00e5n HERREN; det \u00e4r \u00e5t oss som landet har blivit givet till besittning' --\n11:16 om dem skall du allts\u00e5 s\u00e4ga: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ja, v\u00e4l har jag f\u00f6rt dem l\u00e5ngt bort ibland folken och f\u00f6rstr\u00f6tt dem i l\u00e4nderna, och med n\u00f6d har jag varit f\u00f6r dem en helgedom i de l\u00e4nder dit de hava kommit;\n11:17 men d\u00e4rf\u00f6r skall du nu s\u00e4ga: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Jag skall f\u00f6rsamla eder ifr\u00e5n folkslagen och h\u00e4mta eder tillhopa fr\u00e5n de l\u00e4nder dit I haven blivit f\u00f6rstr\u00f6dda, och skall giva eder Israels land.\n11:18 Och n\u00e4r de hava kommit dit, skola de skaffa bort d\u00e4rifr\u00e5n alla de sk\u00e4ndliga och styggeliga avgudar som nu finnas d\u00e4r.\n11:19 Och jag skall giva dem alla ett och samma hj\u00e4rta, och en ny ande skall jag l\u00e5ta komma i deras br\u00f6st; jag skall taga bort stenhj\u00e4rtat ur deras kropp och giva dem ett hj\u00e4rta av k\u00f6tt,\n11:20 s\u00e5 att de vandra efter mina stadgar och h\u00e5lla mina r\u00e4tter och g\u00f6ra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.\n11:21 Men de vilkas hj\u00e4rtan efterf\u00f6lja de sk\u00e4ndliga och styggeliga avgudarnas hj\u00e4rtan, deras g\u00e4rningar skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver deras huvuden, s\u00e4ger Herren, HERREN.\u00bb\n11:22 Och keruberna, f\u00f6ljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels Guds h\u00e4rlighet vilade ovanp\u00e5 dem.\n11:23 Och HERRENS h\u00e4rlighet h\u00f6jde sig och l\u00e4mnade staden och stannade p\u00e5 berget \u00f6ster om staden.\n11:24 Men mig hade en andekraft lyft upp och f\u00f6rt bort till de f\u00e5ngna i Kaldeen, s\u00e5 hade skett i synen, genom Guds Ande. Sedan f\u00f6rsvann f\u00f6r mig den syn jag hade f\u00e5tt se.\n11:25 Och jag talade till de f\u00e5ngna alla de ord som HERREN hade uppenbarat f\u00f6r mig.\n12:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade;\n12:2 \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, du bor mitt i det genstr\u00e4viga sl\u00e4ktet, bland m\u00e4nniskor som hava \u00f6gon att se med, men dock icke se, och \u00f6ron att h\u00f6ra med, men dock icke h\u00f6ra, eftersom de \u00e4ro ett s\u00e5 genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\n12:3 S\u00e5 red nu till \u00e5t dig, du m\u00e4nniskobarn, vad man beh\u00f6ver, n\u00e4r man skall g\u00e5 i landsflykt. Och vandra i deras \u00e5syn \u00e5stad p\u00e5 ljusa dagen, ja, vandra i deras \u00e5syn \u00e5stad fr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r du nu bor bort till en annan ort -- om de till \u00e4ventyrs ville akta d\u00e4rp\u00e5, d\u00e5 de nu \u00e4ro ett s\u00e5 genstr\u00e4vigt sl\u00e4kte.\n12:4 F\u00f6r ut ditt bohag, p\u00e5 ljusa dagen och i deras \u00e5syn, s\u00e5som skulle du g\u00e5 i landsflykt, och vandra s\u00e5 i deras \u00e5syn sj\u00e4lv \u00e5stad p\u00e5 aftonen, s\u00e5som landsflyktiga pl\u00e4ga.\n12:5 G\u00f6r dig i deras \u00e5syn en \u00f6ppning i v\u00e4ggen, och f\u00f6r bohaget ut genom den.\n12:6 Lyft det sedan i deras \u00e5syn upp p\u00e5 axeln och f\u00f6r bort det, n\u00e4r det har blivit alldeles m\u00f6rkt; och bet\u00e4ck ditt ansikte, s\u00e5 att du icke ser landet. Ty jag g\u00f6r dig till ett tecken f\u00f6r Israels hus.\u00bb\n12:7 Och jag gjorde s\u00e5som han bj\u00f6d mig; p\u00e5 ljusa dagen f\u00f6rde jag ut mitt bohag, s\u00e5som skulle jag g\u00e5 i landsflykt. Sedan, om aftonen, gjorde jag mig med handen en \u00f6ppning i v\u00e4ggen, och n\u00e4r det hade blivit alldeles m\u00f6rkt, f\u00f6rde jag det ut genom den och bar det s\u00e5 p\u00e5 axeln, i deras \u00e5syn.\n12:8 Och HERRENS ord kom till mig den f\u00f6ljande morgonen; han sade:\n12:9 Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e4kert har Israels hus, det genstr\u00e4viga sl\u00e4ktet, fr\u00e5gat dig: \u00bbVad \u00e4r det du g\u00f6r?\u00bb\n12:10 S\u00e5 svara dem nu: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Denna utsaga g\u00e4ller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som \u00e4ro d\u00e4rinne.\n12:11 S\u00e4g: Jag \u00e4r ett tecken f\u00f6r eder; s\u00e5som jag har gjort, s\u00e5 skall det g\u00e5 dem: de skola vandra bort i landsflykt och f\u00e5ngenskap.\n12:12 Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin b\u00f6rda p\u00e5 axeln, n\u00e4r det har blivit alldeles m\u00f6rkt, och skall s\u00e5 draga ut. Man skall g\u00f6ra en \u00f6ppning i v\u00e4ggen, s\u00e5 att han genom den kan b\u00e4ra ut sin b\u00f6rda; och han skall bet\u00e4cka sitt ansikte, s\u00e5 att han icke ser landet med sitt \u00f6ga.\n12:13 Och jag skall breda ut mitt n\u00e4t \u00f6ver honom, och han skall bliva f\u00e5ngad i min snara; och jag skall f\u00f6ra honom till Babel i kald\u00e9ernas land, som han dock icke skall se; och d\u00e4r skall han d\u00f6.\n12:14 Och alla som \u00e4ro omkring honom, till hans hj\u00e4lp, och alla hans h\u00e4rskaror skall jag f\u00f6rstr\u00f6 \u00e5t alla v\u00e4derstreck, och mitt sv\u00e4rd skall jag draga ut efter dem.\n12:15 Och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag f\u00f6rskingrar dem bland folken och f\u00f6rstr\u00f6r dem i l\u00e4nderna.\n12:16 Men n\u00e5gra f\u00e5 av dem skall jag l\u00e5ta bliva kvar efter sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest, f\u00f6r att de bland de folk till vilka de komma skola kunna f\u00f6rt\u00e4lja om alla sina styggelser; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n12:17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n12:18 Du m\u00e4nniskobarn, \u00e4t nu ditt br\u00f6d med b\u00e4van, och drick ditt vatten darrande och med oro.\n12:19 Och s\u00e4g till folket i landet: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN om Jerusalems inv\u00e5nare i Israels land: De skola \u00e4ta sitt br\u00f6d med oro och dricka sitt vatten med f\u00f6rf\u00e4ran; s\u00e5 skall landet bliva \u00f6delagt och plundrat p\u00e5 allt vad d\u00e4ri \u00e4r, f\u00f6r den or\u00e4tts skull som alla dess inbyggare hava \u00f6vat.\n12:20 Och de st\u00e4der som nu \u00e4ro bebodda skola komma att ligga \u00f6de, och landet skall bliva en \u00f6demark; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n12:21 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n12:22 Du m\u00e4nniskobarn, vad \u00e4r det f\u00f6r ett ordspr\u00e5k I haven i Israels land, n\u00e4r I s\u00e4gen: \u00bbTiden g\u00e5r, och av alla profetsynerna bliver intet\u00bb?\n12:23 S\u00e4g nu till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Jag skall g\u00f6ra slut p\u00e5 det ordspr\u00e5ket, s\u00e5 att man icke mer skall bruka det i Israel. Tala i st\u00e4llet s\u00e5 till dem: \u00bbTiden kommer snart, med alla profetsynernas fullbordan.\u00bb\n12:24 Ty inga falska profetsyner och inga l\u00f6gnaktiga sp\u00e5domar skola mer finnas i Israels hus;\n12:25 nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det skall fullbordas, utan att l\u00e4nge f\u00f6rdr\u00f6jas. Ja, du genstr\u00e4viga sl\u00e4kte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock fullborda det, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n12:26 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n12:27 Du m\u00e4nniskobarn, se, Israels hus s\u00e4ger: \u00bbDen syn som han sk\u00e5dar g\u00e4ller dagar som icke komma s\u00e5 snart; han profeterar om tider som \u00e4nnu \u00e4ro l\u00e5ngt borta.\u00bb\n12:28 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Intet av vad jag har talat skall l\u00e4ngre f\u00f6rdr\u00f6jas; vad jag talar, det skall ske, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n13:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n13:2 Du m\u00e4nniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; s\u00e4g till dem som profetera efter sina egna hj\u00e4rtans ingivelser: H\u00f6ren HERRENS ord.\n13:3 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ve eder, I d\u00e5raktiga profeter, som f\u00f6ljen eder egen ande och syner som I icke haven sett! --\n13:4 Lika r\u00e4var p\u00e5 \u00f6de platser \u00e4ro dina profeter, Israel.\n13:5 I haven icke tr\u00e4tt fram i gapet eller f\u00f6rt upp n\u00e5gon mur omkring Israels hus, s\u00e5 att det har kunnat best\u00e5 i striden p\u00e5 HERRENS dag.\n13:6 Nej, deras syner voro falskhet och deras sp\u00e5domar l\u00f6gn, fast\u00e4n de sade \u00bbS\u00e5 har HERREN sagt.\u00bb HERREN hade ju icke s\u00e4nt dem, men de hoppades att deras tal \u00e4nd\u00e5 skulle g\u00e5 i fullbordan.\n13:7 Ja, f\u00f6rvisso var det falska syner som I sk\u00e5daden och l\u00f6gnaktiga sp\u00e5domar som I uttaladen, fast\u00e4n I saden: \u00bbS\u00e5 har HERREN sagt.\u00bb Jag hade ju icke talat n\u00e5got s\u00e5dant.\n13:8 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom edert tal \u00e4r falskhet och edra syner \u00e4ro l\u00f6gn, se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag komma \u00f6ver eder, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n13:9 Och min hand skall drabba profeterna som sk\u00e5da falska syner och sp\u00e5 l\u00f6gnaktiga sp\u00e5domar. De skola icke f\u00e5 en plats i mitt folks f\u00f6rsamling och skola icke bliva upptagna i f\u00f6rteckningen p\u00e5 Israels hus, ej heller skola de f\u00e5 komma till Israels land; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r Herren, HERREN.\n13:10 Eftersom, ja, eftersom de f\u00f6rde mitt folk vilse, i det att de sade: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l till\u00bb, och dock stod icke allt v\u00e4l till, och eftersom de, n\u00e4r folket bygger upp en mur, vitmena den,\n13:11 d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du s\u00e4ga till dessa vitmenare att den m\u00e5ste falla. Ett slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar, och du skall bryta ned den, du stormvind!\n13:12 Och n\u00e4r s\u00e5 v\u00e4ggen faller, d\u00e5 skall man f\u00f6rvisso s\u00e4ga till eder: \u00bbVar \u00e4r nu vitmeningen som I str\u00f6ken p\u00e5?\u00bb\n13:13 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5; Jag skall i min f\u00f6rt\u00f6rnelse l\u00e5ta en stormvind bryta l\u00f6s, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min f\u00f6rt\u00f6rnelse, s\u00e5 att det bliver en \u00e4nde d\u00e4rp\u00e5.\n13:14 Och jag skall f\u00f6rst\u00f6ra v\u00e4ggen som I bestr\u00f6ken med vitmening, jag skall sl\u00e5 den till jorden, s\u00e5 att dess grundval bliver blottad. Och n\u00e4r den faller, skolen I f\u00f6rg\u00e5s d\u00e4rinne; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n13:15 Och jag skall utt\u00f6mma min f\u00f6rt\u00f6rnelse p\u00e5 v\u00e4ggen och p\u00e5 dem som hava bestrukit den med vitmening; och s\u00e5 skall jag s\u00e4ga till eder: Det \u00e4r ute med v\u00e4ggen, det \u00e4r ute med dess vitmenare,\n13:16 med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och sk\u00e5dade syner, det till behag, om att allt stod v\u00e4l till, och dock stod icke allt v\u00e4l till, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n13:17 Och du, m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot dina landsmaninnor som profetera efter sina egna hj\u00e4rtans ingivelser; profetera mot dem\n13:18 och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till alla handleder och g\u00f6ren sl\u00f6jor till alla huvuden, b\u00e5de ungas och gamlas, f\u00f6r att s\u00e5 f\u00e5nga sj\u00e4lar! Skullen I f\u00e5 f\u00e5nga sj\u00e4lar bland mitt folk och d\u00f6ma somliga sj\u00e4lar till liv, eder till vinning,\n13:19 I som f\u00f6r n\u00e5gra n\u00e4var korn och n\u00e5gra bitar br\u00f6d ohelgen mig hos mitt folk, d\u00e4rmed att I d\u00f6men till d\u00f6den sj\u00e4lar som icke skola d\u00f6, och d\u00f6men till liv sj\u00e4lar som icke skola leva, i det att I ljugen f\u00f6r mitt folk, som g\u00e4rna h\u00f6r l\u00f6gn?\n13:20 Nej, och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag skall v\u00e4l n\u00e5 edra bindlar, i vilka I f\u00e5ngen sj\u00e4larna s\u00e5som f\u00e5glar, och skall slita dem fr\u00e5n edra armar; och jag skall giva sj\u00e4larna fria, de sj\u00e4lar som I haven f\u00e5ngat s\u00e5som f\u00e5glar.\n13:21 Och jag skall slita s\u00f6nder edra sl\u00f6jor och r\u00e4dda mitt folk ur eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n13:22 Eftersom I genom l\u00f6gnaktigt tal haven gjort den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00f6rsagd i hj\u00e4rtat, honom som jag ingalunda ville pl\u00e5ga, men d\u00e4remot haven styrkt den ogudaktiges mod, s\u00e5 att han icke v\u00e4nder om fr\u00e5n sin onda v\u00e4g och r\u00e4ddar sitt liv,\n13:23 d\u00e4rf\u00f6r skolen I icke f\u00e5 forts\u00e4tta att sk\u00e5da falska syner och att \u00f6va sp\u00e5dom; utan jag skall r\u00e4dda mitt folk ur eder hand, och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n14:1 Och n\u00e5gra av de \u00e4ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned hos mig.\n14:2 D\u00e5 kom HERRENS ord till mig; han sade:\n14:3 Du m\u00e4nniskobarn, dessa m\u00e4n hava l\u00e5tit sina el\u00e4ndiga avgudar f\u00e5 insteg i sina hj\u00e4rtan och hava st\u00e4llt upp framf\u00f6r sig vad som \u00e4r dem en st\u00f6testen till missg\u00e4rning. Skulle jag v\u00e4l l\u00e5ta fr\u00e5ga mig av s\u00e5dana?\n14:4 Nej; tala d\u00e4rf\u00f6r med dem och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Var och en av Israels hus, som l\u00e5ter sina el\u00e4ndiga avgudar f\u00e5 insteg i sitt hj\u00e4rta och st\u00e4ller upp framf\u00f6r sig vad som \u00e4r honom en st\u00f6testen till missg\u00e4rning, och s\u00e5 kommer till profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar s\u00e5som han har f\u00f6rtj\u00e4nat genom sina m\u00e5nga el\u00e4ndiga avgudar.\n14:5 S\u00e5 skall jag gripa Israels barn i hj\u00e4rtat, d\u00e4rf\u00f6r att de allasammans hava vikit bort ifr\u00e5n mig genom sina el\u00e4ndiga avgudar.\n14:6 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till Israels hus: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: V\u00e4nden om, ja, v\u00e4nden eder bort ifr\u00e5n edra el\u00e4ndiga avgudar, v\u00e4nden edra ansikten bort ifr\u00e5n alla edra styggelser.\n14:7 Ty om n\u00e5gon av Israels hus, eller av fr\u00e4mlingarna som bo i Israel, viker bort ifr\u00e5n mig, och l\u00e5ter sina el\u00e4ndiga avgudar f\u00e5 insteg i sitt hj\u00e4rta och st\u00e4ller upp framf\u00f6r sig vad som \u00e4r honom en st\u00f6testen till missg\u00e4rning, och s\u00e5 kommer till profeten, f\u00f6r att denne skall fr\u00e5ga mig f\u00f6r honom, s\u00e5 vill jag, HERREN, sj\u00e4lv giva honom svar:\n14:8 jag skall v\u00e4nda mitt ansikte mot den mannen och g\u00f6ra honom till ett tecken och till ett ordspr\u00e5k, och utrota honom ur mitt folk; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n14:9 Men om profeten l\u00e5ter f\u00f6rf\u00f6ra sig och talar n\u00e5got ord, s\u00e5 har jag, HERREN, l\u00e5tit den profeten bliva f\u00f6rf\u00f6rd; och jag skall utr\u00e4cka min hand mot honom och f\u00f6rg\u00f6ra honom ur mitt folk Israel.\n14:10 Och de skola b\u00e5da b\u00e4ra p\u00e5 sin missg\u00e4rning: profetens missg\u00e4rning skall r\u00e4knas lika med den fr\u00e5gandes missg\u00e4rning --\n14:11 p\u00e5 det att Israels barn icke mer m\u00e5 g\u00e5 bort ifr\u00e5n mig och fara vilse, ej heller mer orena sig med alla sina \u00f6vertr\u00e4delser, utan vara mitt folk, s\u00e5som jag skall vara deras Gud, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n14:12 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n14:13 Du m\u00e4nniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, s\u00e5 att jag m\u00e5ste utr\u00e4cka min hand mot det och f\u00f6rd\u00e4rva dess livsuppeh\u00e4lle och s\u00e4nda hungersn\u00f6d \u00f6ver det och utrota d\u00e4rur b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur,\n14:14 och om d\u00e5 d\u00e4rinne funnes dessa tre m\u00e4n: Noa, Daniel och Job, s\u00e5 skulle de genom sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet r\u00e4dda allenast sina egna liv, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n14:15 Om jag l\u00e4te vilddjur draga fram genom landet och g\u00f6ra det folktomt, s\u00e5 att det bleve s\u00e5 \u00f6de att ingen v\u00e5gade draga d\u00e4r fram f\u00f6r djuren skull,\n14:16 d\u00e5 skulle, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, dessa tre m\u00e4n, om de vore d\u00e4rinne, icke kunna r\u00e4dda vare sig s\u00f6ner eller d\u00f6ttrar; allenast de sj\u00e4lva skulle r\u00e4ddas, men landet m\u00e5ste bliva \u00f6de.\n14:17 Eller om jag l\u00e4te sv\u00e4rd komma \u00f6ver det landet, i det att jag sade: \u00bbSv\u00e4rdet fare fram genom landet!\u00bb, och jag s\u00e5 utrotade d\u00e4rur b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur,\n14:18 och om d\u00e5 dessa tre m\u00e4n vore d\u00e4rinne, s\u00e5 skulle de, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, icke kunna r\u00e4dda s\u00f6ner eller d\u00f6ttrar; allenast de sj\u00e4lva skulle r\u00e4ddas.\n14:19 Eller om jag s\u00e4nde pest i det landet och utg\u00f6te min vrede d\u00e4r\u00f6ver i blod, f\u00f6r att utrota d\u00e4rur b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur,\n14:20 och om d\u00e5 Noa, Daniel och Job vore d\u00e4rinne, s\u00e5 skulle de, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, icke kunna r\u00e4dda vare sig son eller dotter; de skulle genom sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet r\u00e4dda allenast sina egna liv.\n14:21 Och s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Men huru mycket v\u00e4rre bliver det icke, n\u00e4r jag p\u00e5 en g\u00e5ng s\u00e4nder mina fyra sv\u00e5ra straffdomar: sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d, vilddjur och pest, \u00f6ver Jerusalem, f\u00f6r att utrota d\u00e4rur b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur!\n14:22 Likv\u00e4l skola n\u00e5gra r\u00e4ddade bliva kvar d\u00e4r, n\u00e5gra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, som skola f\u00f6ras bort. Och se, dessa skola draga bort till eder; och n\u00e4r I f\u00e5n se deras vandel och deras g\u00e4rningar, d\u00e5 skolen I tr\u00f6sta eder f\u00f6r den olycka som jag har l\u00e5tit komma \u00f6ver Jerusalem, ja, f\u00f6r allt som jag har l\u00e5tit komma \u00f6ver det.\n14:23 De skola vara eder till tr\u00f6st, n\u00e4r I sen deras vandel och deras g\u00e4rningar; I skolen d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 att jag icke utan sak har gjort allt vad jag har gjort mot det, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n15:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n15:2 Du m\u00e4nniskobarn, varutinnan \u00e4r vinstockens tr\u00e4 f\u00f6rmer \u00e4n annat tr\u00e4, vinstockens, vars rankor v\u00e4xa upp bland skogens andra tr\u00e4d?\n15:3 Tager man v\u00e4l virke d\u00e4rav till att f\u00f6rf\u00e4rdiga n\u00e5got nyttigt? G\u00f6r man ens d\u00e4rav en plugg f\u00f6r att p\u00e5 den h\u00e4nga upp n\u00e5gonting?\n15:4 Och om det nu d\u00e4rtill har varit livet till mat \u00e5t elden, s\u00e5 att dess b\u00e5da \u00e4ndar hava blivit f\u00f6rt\u00e4rda av eld, och vad d\u00e4remellan finnes \u00e4r svett, duger det d\u00e5 till n\u00e5got nyttigt?\n15:5 Icke ens medan det \u00e4nnu var oskadat, kunde man f\u00f6rf\u00e4rdiga n\u00e5got nyttigt d\u00e4rav; huru mycket mindre kan man f\u00f6rf\u00e4rdiga n\u00e5got nyttigt d\u00e4rav, sedan det endels har blivit f\u00f6rt\u00e4rt av elden och endels \u00e4r svett!\n15:6 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: S\u00e5som det h\u00e4nder med vinstockens tr\u00e4 bland annat tr\u00e4 fr\u00e5n skogen, att Jag l\u00e4mnar det till mat \u00e5t elden, s\u00e5 skall jag ock g\u00f6ra med Jerusalems inv\u00e5nare.\n15:7 Jag skall v\u00e4nda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit undan, men eld skall dock f\u00f6rt\u00e4ra dem. Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag v\u00e4nder mitt ansikte mot dem.\n15:8 Och jag skall g\u00f6ra landet till en \u00f6demark, d\u00e4rf\u00f6r att de hava varit otrogna, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n16:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n16:2 Du m\u00e4nniskobarn, f\u00f6reh\u00e5ll Jerusalem dess styggelser\n16:3 och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till Jerusalem: Fr\u00e5n Kanaans land stammar du, och d\u00e4r \u00e4r du f\u00f6dd; din fader var en amor\u00e9 och din moder en hetitisk kvinna.\n16:4 Och vid din f\u00f6delse gick det s\u00e5 till. N\u00e4r du f\u00f6ddes, skar ingen av din navelstr\u00e4ng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej heller ingniden med salt och lindad.\n16:5 Ingen s\u00e5g p\u00e5 dig med s\u00e5 mycken \u00f6mkan, att han villa g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5dant med dig eller visa dig n\u00e5gon misskund, utan man kastade ut dig p\u00e5 \u00f6ppna f\u00e4ltet den dag du f\u00f6ddes; s\u00e5 ringa aktade man ditt liv.\n16:6 D\u00e5 gick jag f\u00f6rbi d\u00e4r du l\u00e5g och fick se dig sprattla i ditt blod, och jag sade till dig: \u00bbDu skall f\u00e5 bliva vid liv, du som ligger d\u00e4r i ditt blod.\u00bb Ja, jag sade till dig: \u00bbDu skall f\u00e5 bliva vid liv, du som ligger d\u00e4r i ditt blod;\n16:7 ja, jag skall f\u00f6r\u00f6ka dig till m\u00e5nga tusen, s\u00e5som v\u00e4xterna \u00e4ro p\u00e5 marken.\u00bb Och du sk\u00f6t upp och blev stor och mycket fager; dina br\u00f6st hade h\u00f6jt sig, och ditt h\u00e5r hade v\u00e4xt, men du var \u00e4nnu naken och blottad.\n16:8 D\u00e5 gick jag \u00e5ter f\u00f6rbi d\u00e4r du var och fick se att din tid var inne, din \u00e4lskogstid; och jag bredde min mantel \u00f6ver dig och bet\u00e4ckte din blygd. Och s\u00e5 gav jag dig min ed och ingick f\u00f6rbund med dig, s\u00e4ger Herren, HERREN, och du blev min.\n16:9 Och jag tv\u00e5dde dig med vatten och sk\u00f6ljde blodet av dig, och smorde dig med olja,\n16:10 och kl\u00e4dde p\u00e5 dig brokigt v\u00e4vda kl\u00e4der och satte p\u00e5 dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en sl\u00f6ja av silke.\n16:11 Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p\u00e5 dina armar och en kedja om din hals,\n16:12 jag satte en ring i din n\u00e4sa och \u00f6rh\u00e4ngen i dina \u00f6ron och en h\u00e4rlig krona p\u00e5 ditt huvud.\n16:13 S\u00e5 blev du prydd med guld och silver, och dina kl\u00e4der voro av fint linne, av siden och av tyg i brokig v\u00e4vnad. Fint mj\u00f6l, honung och olja fick du \u00e4ta. Du blev \u00f6verm\u00e5ttan sk\u00f6n, och s\u00e5 vart du omsider en drottning.\n16:14 Och ryktet om dig gick ut bland folken f\u00f6r din sk\u00f6nhets skull, ty den var fullkomlig genom de h\u00e4rliga prydnader som jag hade satt p\u00e5 dig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n16:15 Men du f\u00f6rlitade dig p\u00e5 din sk\u00f6nhet och bedrev otukt, sedan du nu hade f\u00e5tt s\u00e5dant rykte; du sl\u00f6sade din otukt p\u00e5 var och en som gick d\u00e4r fram: det vore ju n\u00e5got f\u00f6r honom.\n16:16 Och du tog dina kl\u00e4der och gjorde dig med dem brokiga offerh\u00f6jder och bedrev p\u00e5 dessa otukt, s\u00e5dana g\u00e4rningar som eljest aldrig n\u00e5gonsin hava f\u00f6rekommit, ej heller mer skola g\u00f6ras.\n16:17 Och du tog dina h\u00e4rliga smycken, det guld och silver som jag hade givit dig, och gjorde dig s\u00e5 mansbilder, med vilka du bedrev otukt.\n16:18 Och du tog dina brokigt v\u00e4vda kl\u00e4der och h\u00f6ljde dem i dessa; och min olja och min r\u00f6kelse satte du fram f\u00f6r dem.\n16:19 Och det br\u00f6d som jag hade givit dig -- ty fint mj\u00f6l, olja och honung hade jag ju l\u00e5tit dig f\u00e5 att \u00e4ta -- detta satte du fram f\u00f6r dem till en v\u00e4lbehaglig lukt; ja, d\u00e4rh\u00e4n kom det, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n16:20 Och du tog dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, dem som du hade f\u00f6tt \u00e5t mig, och offrade dessa \u00e5t dem till spis. Var det d\u00e5 icke nog att du bedrev otukt?\n16:21 Skulle du ocks\u00e5 slakta mina s\u00f6ner och giva dem till pris s\u00e5som offer \u00e5t dessa?\n16:22 Och vid alla dina styggelser och din otukt t\u00e4nkte du icke p\u00e5 din ungdoms dagar, d\u00e5 du var naken och blottad och l\u00e5g d\u00e4r sprattlande i ditt blod.\n16:23 Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig! s\u00e4ger Herren, HERREN --\n16:24 byggde du dig kummel och gjorde dig h\u00f6jdaltaren p\u00e5 alla \u00f6ppna platser.\n16:25 I alla gath\u00f6rn byggde du dig h\u00f6jd altaren och l\u00e4t din sk\u00f6nhet sk\u00e4nda och sp\u00e4rrade ut benen \u00e5t alla som gingo d\u00e4r fram; ja, du bedrev mycken otukt.\n16:26 Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora k\u00f6ttet, ja, mycken otukt till att f\u00f6rt\u00f6rna mig.\n16:27 Men se, d\u00e5 utr\u00e4ckte jag min hand mot dig och minskade ditt underh\u00e5ll och gav dig till pris \u00e5t dina fiender, filist\u00e9ernas d\u00f6ttrar, som blygdes \u00f6ver ditt sk\u00e4ndliga v\u00e4sende.\n16:28 Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade \u00e4nnu icke blivit m\u00e4tt; ja, du bedrev otukt med dem och blev \u00e4nd\u00e5 icke m\u00e4tt.\n16:29 Du gick med din otukt \u00e4nda bort till kr\u00e4marlandet, kald\u00e9ernas land; men icke ens s\u00e5 blev du m\u00e4tt.\n16:30 Huru \u00e4lskogskrankt var icke ditt hj\u00e4rta, s\u00e4ger Herren, HERREN, eftersom du gjorde allt detta, s\u00e5dana g\u00e4rningar som allenast den fr\u00e4ckaste sk\u00f6ka kan g\u00f6ra.\n16:31 Med dina d\u00f6ttrar uppf\u00f6rde du \u00e5t dig kummel i alla gath\u00f6rn och h\u00f6jdaltaren p\u00e5 alla \u00f6ppna platser. Men d\u00e4ri var du olik andra sk\u00f6kor, att du f\u00f6rsm\u00e5dde sk\u00f6kol\u00f6n,\n16:32 du \u00e4ktenskapsbryterska, som i st\u00e4llet f\u00f6r den man du hade tog andra m\u00e4n till dig.\n16:33 \u00c5t alla andra sk\u00f6kor m\u00e5ste man giva sk\u00e4nker, men h\u00e4r var det du som gav sk\u00e4nker \u00e5t alla dina \u00e4lskare och mutade dem, f\u00f6r att de skulle komma till dig fr\u00e5n alla h\u00e5ll och bedriva otukt med dig.\n16:34 S\u00e5 gjorde du vid din otukt tv\u00e4rt emot vad andra kvinnor g\u00f6ra; efter dig lopp ingen f\u00f6r att bedriva otukt, men du gav sk\u00f6kol\u00f6n, utan att sj\u00e4lv f\u00e5 n\u00e5gon sk\u00f6kol\u00f6n; du gjorde tv\u00e4rt emot andra.\n16:35 H\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r HERRENS ord, du sk\u00f6ka.\n16:36 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s\u00e5 frikostig med din skam och blottat din blygd i otukt med din \u00e4lskare, d\u00e4rf\u00f6r, och f\u00f6r alla dina vederstyggliga el\u00e4ndiga avgudars skull och f\u00f6r dina s\u00f6ners blods skull, dina s\u00f6ners, som du gav \u00e5t dessa,\n16:37 se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag f\u00f6rsamla alla dina \u00e4lskare, dem som du har varit till behag, ja, alla dem som du har \u00e4lskat mer eller mindre; dem skall jag f\u00f6rsamla mot dig fr\u00e5n alla h\u00e5ll och blotta din blygd inf\u00f6r dem, s\u00e5 att de f\u00e5 se all din blygd.\n16:38 Och jag skall d\u00f6ma dig efter den lag som g\u00e4ller f\u00f6r \u00e4ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall l\u00e5ta dig bliva ett blodigt offer f\u00f6r min vrede och nit\u00e4lskan.\n16:39 Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl\u00e5 ned dina kummel och bryta ned dina h\u00f6jdaltaren, och slita av dig kl\u00e4derna och taga ifr\u00e5n dig dina h\u00e4rliga smycken och l\u00e5ta dig ligga naken och blottad.\n16:40 Och de skola sammankalla en f\u00f6rsamling mot dig, och man skall stena dig och hugga s\u00f6nder dig med sv\u00e4rd;\n16:41 och dina hus skall man br\u00e4nna upp i eld. S\u00e5 skall man h\u00e5lla dom \u00f6ver dig inf\u00f6r m\u00e5nga kvinnors \u00f6gon. Och s\u00e5 skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 din otukt, och du skall icke mer kunna giva n\u00e5gon sk\u00f6kol\u00f6n.\n16:42 Och jag skall sl\u00e4cka min vrede p\u00e5 dig, s\u00e5 att min nit\u00e4lskan kan vika ifr\u00e5n dig, och s\u00e5 att jag f\u00e5r ro och slipper att mer f\u00f6rt\u00f6rnas.\n16:43 Eftersom du icke t\u00e4nkte p\u00e5 din ungdoms dagar, utan var avog mot mig i allt detta, se, d\u00e4rf\u00f6r skall ocks\u00e5 jag l\u00e5ta dina g\u00e4rningar komma \u00f6ver ditt huvud, s\u00e4ger Herren, HERREN, p\u00e5 det att du icke mer m\u00e5 l\u00e4gga s\u00e5dan sk\u00e4ndlighet till alla dina andra styggelser.\n16:44 Se, alla som bruka ordspr\u00e5k skola p\u00e5 dig till\u00e4mpa det ordspr\u00e5ket: \u00bbS\u00e5dan moder, s\u00e5dan dotter.\u00bb\n16:45 Ja, du \u00e4r din moders dotter, hennes som \u00f6vergav sin man och sina barn; du \u00e4r dina systrars syster deras som \u00f6verg\u00e5vo sina m\u00e4n och sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en amor\u00e9.\n16:46 Din st\u00f6rre syster var Samaria med sina d\u00f6ttrar, hon som bodde norrut fr\u00e5n dig; och din mindre syster, som bodde s\u00f6derut fr\u00e5n dig, var Sodom med sina d\u00f6ttrar.\n16:47 Men du n\u00f6jde dig icke med att vandra p\u00e5 deras v\u00e4gar och att g\u00f6ra efter deras styggelser; inom kort bedrev du v\u00e4rre ting \u00e4n de, p\u00e5 alla dina v\u00e4gar.\n16:48 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN: din syster Sodom och hennes d\u00f6ttrar hava icke gjort vad du och dina d\u00f6ttrar haven gjort.\n16:49 Se, detta var din syster Sodoms missg\u00e4rning: fast\u00e4n h\u00f6ghet, \u00f6verfl\u00f6d och tryggad ro hade blivit henne och hennes d\u00f6ttrar besk\u00e4rd, underst\u00f6dde hon likv\u00e4l icke den arme och fattige.\n16:50 Tv\u00e4rtom blevo de h\u00f6gf\u00e4rdiga och bedrevo vad styggeligt var inf\u00f6r mig; d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rsk\u00f6t jag dem, n\u00e4r jag s\u00e5g detta.\n16:51 Ej heller Samaria har syndat h\u00e4lften s\u00e5 mycket som du. Du har gjort s\u00e5 m\u00e5nga flera styggelser \u00e4n dessa, att du genom alla de styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n16:52 S\u00e5 m\u00e5 ocks\u00e5 du nu bara din skam, du som nu kan l\u00e4nda dina systrar till urs\u00e4kt; ty d\u00e4rigenom att du har bedrivit \u00e4nnu vederstyggligare synder \u00e4n de, st\u00e5 nu s\u00e5som r\u00e4ttf\u00e4rdiga i j\u00e4mf\u00f6relse med dig. Ja, blygs och b\u00e4r din skam \u00f6ver att du s\u00e5 har kommit dina systrar att synas r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n16:53 D\u00e4rf\u00f6r skall jag ock \u00e5ter upp r\u00e4tta dem, Sodom med hennes d\u00f6ttrar och Samaria med hennes d\u00f6ttrar. Dig skall jag ock \u00e5ter uppr\u00e4tta mitt ibland dem,\n16:54 f\u00f6r att du m\u00e5 b\u00e4ra din skam och sk\u00e4mmas f\u00f6r allt vad du har gjort, och d\u00e4rmed bliva dem till tr\u00f6st.\n16:55 Och med dina systrar skall s\u00e5 ske: Sodom och hennes d\u00f6ttrar skola \u00e5ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes d\u00f6ttrar skola \u00e5ter bliva vad de fordom voro Ocks\u00e5 du sj\u00e4lv och dina d\u00f6ttrar skolen \u00e5ter bliva vad I fordom voren.\n16:56 Men om du f\u00f6rr icke ens h\u00f6rdes n\u00e4mna din syster Sodom, under din h\u00f6ghetstid,\n16:57 innan \u00e4nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- s\u00e5som den blev p\u00e5 den tid d\u00e5 du vart till sm\u00e4lek f\u00f6r Arams d\u00f6ttrar och f\u00f6r alla de kringboende filist\u00e9ernas d\u00f6ttrar, som h\u00e5nade dig p\u00e5 alla sidor --\n16:58 S\u00e5 m\u00e5ste du nu sj\u00e4lv b\u00e4ra p\u00e5 din sk\u00e4ndlighet och dina styggelser, s\u00e4ger HERREN.\n16:59 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina g\u00e4rningar, ty du hade ju f\u00f6raktat eden och brutit f\u00f6rbundet.\n16:60 Men jag vill nu t\u00e4nka p\u00e5 det f\u00f6rbund som jag sl\u00f6t med dig i din ungdoms dagar, och uppr\u00e4tta med dig ett evigt f\u00f6rbund.\n16:61 D\u00e5 skall du t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 dina v\u00e4gar och sk\u00e4mmas, n\u00e4r du f\u00e5r taga till dig dina systrar, de st\u00f6rre j\u00e4mte de mindre; ty jag skall giva dem \u00e5t dig till d\u00f6ttrar, dock icke f\u00f6r din trohet i f\u00f6rbundet.\n16:62 Men jag skall uppr\u00e4tta mitt f\u00f6rbund med dig, och du skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN;\n16:63 och s\u00e5 skall du t\u00e4nka d\u00e4rp\u00e5 och blygas, s\u00e5 att du av skam icke mer kan uppl\u00e5ta din mun, d\u00e5 n\u00e4r jag f\u00f6rl\u00e5ter dig allt vad du har gjort, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n17:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n17:2 Du m\u00e4nniskobarn, f\u00f6rel\u00e4gg Israels hus en g\u00e5ta, och tala till det en liknelse;\n17:3 s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Den stora \u00f6rnen med de stora vingarna och de l\u00e5nga pennorna, han som \u00e4r s\u00e5 full med brokiga fj\u00e4drar, han kom till Libanon och tog bort toppen p\u00e5 cedern.\n17:4 Han br\u00f6t av dess \u00f6versta kvist och f\u00f6rde den till kr\u00e4marlandet och satte den i en k\u00f6pmansstad.\n17:5 Sedan tog han en telning som v\u00e4xte i landet och planterade den i fruktbar jordm\u00e5n; han tog den och satte den bland piltr\u00e4d, p\u00e5 ett st\u00e4lle d\u00e4r mycket vatten fanns.\n17:6 Och den fick v\u00e4xa upp och bliva ett utgrenat vintr\u00e4d, dock med l\u00e5g stam, f\u00f6r att dess rankor skulle v\u00e4nda sig till honom och dess r\u00f6tter vara under honom. Den blev allts\u00e5 ett vintr\u00e4d som bar grenar och sk\u00f6t skott.\n17:7 Men d\u00e4r var ock en annan stor \u00f6rn med stora vingar och fj\u00e4drar i m\u00e4ngd; och se, till denne b\u00f6jde nu vintr\u00e4det l\u00e4ngtansfullt sina grenar, och fr\u00e5n platsen d\u00e4r det var planterat str\u00e4ckte det sina rankor mot honom, f\u00f6r att han skulle vattna det.\n17:8 Och dock var det planterat i god jordm\u00e5n, p\u00e5 ett st\u00e4lle d\u00e4r mycket vatten fanns, s\u00e5 att det kunde f\u00e5 grenar och b\u00e4ra frukt och bliva ett h\u00e4rligt vintr\u00e4d.\n17:9 S\u00e4g vidare: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Kan det nu g\u00e5 det v\u00e4l? Skall man icke rycka upp dess r\u00f6tter och riva av dess frukt, s\u00e5 att det f\u00f6rtorkar, och s\u00e5 att alla blad som hava vuxit ut d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6rtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk beh\u00f6vas f\u00f6r att flytta det bort ifr\u00e5n dess r\u00f6tter.\n17:10 Visst st\u00e5r det fast planterat, men kan det g\u00e5 det v\u00e4l? Skall det icke alldeles f\u00f6rtorka, n\u00e4r \u00f6stanvinden n\u00e5r det, ja, f\u00f6rtorka p\u00e5 den plats d\u00e4r det har vuxit upp?\n17:11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:\n17:12 S\u00e4g till det genstr\u00e4viga sl\u00e4ktet F\u00f6rst\u00e5n I icke vad detta betyder? S\u00e5 s\u00e4g d\u00e5: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och h\u00e4mtade dem till sig i Babel.\n17:13 Och han tog en \u00e4ttling av konungahuset och sl\u00f6t f\u00f6rbund med honom och l\u00e4t honom anl\u00e4gga ed. Men de m\u00e4ktige i landet hade han f\u00f6rt bort med sig,\n17:14 f\u00f6r att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle n\u00f6dgas h\u00e5lla f\u00f6rbundet med honom, om det ville best\u00e5.\n17:15 Men han avf\u00f6ll fr\u00e5n honom och skickade sina s\u00e4ndebud till Egypten, f\u00f6r att man d\u00e4r skulle giva honom h\u00e4star och mycket folk. Kan det g\u00e5 den v\u00e4l, som s\u00e5 g\u00f6r? Kan han undkomma? Kan den som bryter f\u00f6rbund undkomma?\n17:16 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN: d\u00e4r den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likv\u00e4l f\u00f6raktade, och vilkens f\u00f6rbund han br\u00f6t, d\u00e4r, hos honom i Babel, skall han sannerligen d\u00f6.\n17:17 Och Farao skall icke med stor h\u00e4rsmakt och mycket folk bist\u00e5 honom i kriget, n\u00e4r en vall kastas upp och en bel\u00e4gringsmur bygges, till underg\u00e5ng f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor.\n17:18 Eftersom han f\u00f6raktade eden och br\u00f6t f\u00f6rbundet och gjorde allt detta fast\u00e4n han hade givit sitt l\u00f6fte, d\u00e4rf\u00f6r skall han icke undkomma.\n17:19 Ja, d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: S\u00e5 sant jag lever, jag skall f\u00f6rvisso l\u00e5ta min ed, som han har f\u00f6raktat, och mitt f\u00f6rbund, som han har brutit, komma \u00f6ver hans huvud.\n17:20 Och jag skall breda ut mitt n\u00e4t \u00f6ver honom, och han skall bliva f\u00e5ngad i min snara; och jag skall f\u00f6ra honom till Babel och d\u00e4r h\u00e5lla dom \u00f6ver honom, f\u00f6r den otrohets skull som han har beg\u00e5tt mot mig.\n17:21 Och alla flyktingar ur alla hans h\u00e4rskaror skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd, och om n\u00e5gra bliva r\u00e4ddade, s\u00e5 skola de varda f\u00f6rstr\u00f6dda \u00e5t alla v\u00e4derstreck. Och I skolen f\u00f6rnimma att jag, HERREN, har talat.\n17:22 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Jag vill ock sj\u00e4lv taga en kvist av toppen p\u00e5 den h\u00f6ga cedern och s\u00e4tta den; av dess \u00f6versta skott skall jag avbryta en sp\u00e4d kvist och sj\u00e4lv plantera den p\u00e5 ett h\u00f6gt och brant berg.\n17:23 P\u00e5 Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall b\u00e4ra grenar och f\u00e5 frukt och bliva en h\u00e4rlig ceder. Och allt vad f\u00e5glar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.\n17:24 Och alla tr\u00e4d p\u00e5 marken skola f\u00f6rnimma att det \u00e4r jag, HERREN, som f\u00f6r\u00f6dmjukar h\u00f6ga tr\u00e4d och upph\u00f6jer l\u00e5ga tr\u00e4d, som l\u00e5ter friska tr\u00e4d f\u00f6rtorka och g\u00f6r torra tr\u00e4d gr\u00f6nskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks\u00e5.\n18:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n18:2 Vad orsak haven I till att bruka detta ordspr\u00e5k i Israels land: \u00bbF\u00e4derna \u00e4ta sura druvor, och barnens t\u00e4nder bliva \u00f6mma d\u00e4rav\u00bb?\n18:3 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak mer hava att bruka detta ordspr\u00e5k i Israel.\n18:4 Se, alla sj\u00e4lar \u00e4ro mina, faderns sj\u00e4l s\u00e5v\u00e4l som sonens \u00e4r min; den som syndar, han skall d\u00f6.\n18:5 Om nu en man \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig och \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet,\n18:6 om han icke h\u00e5ller offerm\u00e5ltid p\u00e5 bergen, ej heller upplyfter sina \u00f6gon till Israels hus' el\u00e4ndiga avgudar, om han icke sk\u00e4ndar sin n\u00e4stas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under hennes orenhets tid,\n18:7 om han icke f\u00f6rtrycker n\u00e5gon, utan giver tillbaka den pant han har f\u00e5tt f\u00f6r skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt br\u00f6d \u00e5t den hungrige och kl\u00e4der den nakne,\n18:8 om han icke ockrar eller tager r\u00e4nta, om han h\u00e5ller sin hand tillbaka fr\u00e5n vad or\u00e4tt \u00e4r och f\u00e4ller r\u00e4tta domar m\u00e4nniskor emellan --\n18:9 ja, om han s\u00e5 vandrar efter mina stadgar och h\u00e5ller mina r\u00e4tter, i det att han g\u00f6r vad redligt \u00e4r, d\u00e5 \u00e4r han r\u00e4ttf\u00e4rdig och skall f\u00f6rvisso f\u00e5 leva, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n18:10 Men om han s\u00e5 f\u00f6der en son som bliver en v\u00e5ldsverkare, vilken utgjuter blod eller g\u00f6r allenast n\u00e5got av allt detta\n18:11 som han sj\u00e4lv icke gjorde, en som h\u00e5ller offerm\u00e5ltid p\u00e5 bergen, sk\u00e4ndar sin n\u00e4stas hustru,\n18:12 f\u00f6rtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant tillbaka, upplyfter sina \u00f6gon till de el\u00e4ndiga avgudarna, bedriver vad styggeligt \u00e4r,\n18:13 ockrar och tager r\u00e4nta -- skulle d\u00e5 denne f\u00e5 leva? Nej, han skall icke f\u00e5 leva, utan eftersom han bedriver s\u00e5dana styggelser, skall han straffas med d\u00f6den; hans blod skall komma \u00f6ver honom.\n18:14 Och om sedan denne f\u00f6der en son, vilken ser alla de synder som hans fader beg\u00e5r, och vid \u00e5synen av dem sj\u00e4lv tager sig till vara f\u00f6r att g\u00f6ra s\u00e5dant,\n18:15 en som icke h\u00e5ller offerm\u00e5ltid p\u00e5 bergen, icke upplyfter sina \u00f6gon till Israels hus' el\u00e4ndiga avgudar, icke sk\u00e4ndar sin n\u00e4stas hustru,\n18:16 en som icke f\u00f6rtrycker n\u00e5gon, icke fordrar pant eller tager rov, utan giver sitt br\u00f6d \u00e5t den hungrige och kl\u00e4der den nakne,\n18:17 en som icke f\u00f6rgriper sig p\u00e5 den arme, ej heller ockrar eller tager r\u00e4nta, utan g\u00f6r efter mina r\u00e4tter och vandrar efter mina stadgar, d\u00e5 skall denne icke d\u00f6 genom sin faders missg\u00e4rning, utan skall f\u00f6rvisso f\u00e5 leva.\n18:18 Hans fader d\u00e4remot, som begick v\u00e5ldsg\u00e4rningar och r\u00f6vade fr\u00e5n sin broder och gjorde bland sina fr\u00e4nder det som icke var gott, se, han m\u00e5ste d\u00f6 genom sin missg\u00e4rning.\n18:19 Huru kunnen I nu fr\u00e5ga: \u00bbVarf\u00f6r skulle icke sonen b\u00e4ra p\u00e5 sin faders missg\u00e4rning?\u00bb Jo, sonen \u00f6vade ju r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet och h\u00f6ll alla mina stadgar och gjorde efter dem; d\u00e4rf\u00f6r skall han f\u00f6rvisso f\u00e5 leva.\n18:20 Den som syndar, han skall d\u00f6; en son skall icke b\u00e4ra p\u00e5 sin faders missg\u00e4rning, och en fader skall icke b\u00e4ra p\u00e5 sin sons missg\u00e4rning. \u00d6ver den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet komma, och \u00f6ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.\n18:21 Men om den ogudaktige omv\u00e4nder sig fr\u00e5n alla de synder som han har beg\u00e5tt, och h\u00e5ller alla mina stadgar och \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, d\u00e5 skall han f\u00f6rvisso leva och icke d\u00f6.\n18:22 Ingen av de \u00f6vertr\u00e4delser han har beg\u00e5tt skall du tillr\u00e4knas honom; genom den r\u00e4ttf\u00e4rdighet han har \u00f6vat skall han f\u00e5 leva.\n18:23 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges d\u00f6d, s\u00e4ger Herren, HERREN, och icke fastmer d\u00e4rtill att han v\u00e4nder om fr\u00e5n sin v\u00e4g och f\u00e5r leva?\n18:24 Men om den r\u00e4ttf\u00e4rdige v\u00e4nder om fr\u00e5n sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet och g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, alla s\u00e5dana styggelser som den ogudaktige g\u00f6r -- skulle han d\u00e5 f\u00e5 leva, om han g\u00f6r s\u00e5? Nej, intet av all den r\u00e4ttf\u00e4rdighet han har \u00f6vat skall d\u00e5 ih\u00e5gkommas, utan genom den otrohet han har beg\u00e5tt och den synd han har \u00f6vat skall han d\u00f6.\n18:25 Men nu s\u00e4gen I: \u00bbHerrens v\u00e4g \u00e4r icke alltid densamma.\u00bb H\u00f6ren d\u00e5, I av Israels hus: Skulle verkligen min v\u00e4g icke alltid vara densamma? \u00c4r det icke fastmer eder v\u00e4g som icke alltid \u00e4r densamma?\n18:26 Om den r\u00e4ttf\u00e4rdige v\u00e4nder om fr\u00e5n sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet och g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5 m\u00e5ste han d\u00f6 till straff d\u00e4rf\u00f6r; genom det or\u00e4tta som han g\u00f6r m\u00e5ste han d\u00f6.\n18:27 Men om den ogudaktige v\u00e4nder om fr\u00e5n den ogudaktighet som han har \u00f6vat, och i st\u00e4llet \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, d\u00e5 f\u00e5r han beh\u00e5lla sin sj\u00e4l vid liv.\n18:28 Ja, eftersom han kom till insikt och v\u00e4nde om fr\u00e5n alla de \u00f6vertr\u00e4delser han hade beg\u00e5tt, skall han f\u00f6rvisso leva och icke d\u00f6.\n18:29 Och \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ga de av Israels hus: \u00bbHerrens v\u00e4g \u00e4r icke alltid densamma\u00bb! Skulle verkligen mina v\u00e4gar icke alltid vara desamma, I av Israels hus? \u00c4r det icke fastmer eder v\u00e4g som icke alltid \u00e4r densamma?\n18:30 Allts\u00e5: jag skall d\u00f6ma var och en av eder efter hans v\u00e4gar, I av Israels hus, s\u00e4ger Herren, HERREN. V\u00e4nden om, ja, v\u00e4nden eder bort ifr\u00e5n alla edra \u00f6vertr\u00e4delser, f\u00f6r att eder missg\u00e4rning icke m\u00e5 bliva eder till en st\u00f6testen.\n18:31 Kasten bort ifr\u00e5n eder alla de \u00f6vertr\u00e4delser som I haven beg\u00e5tt, och skaffen eder ett nytt hj\u00e4rta och en ny ande; ty icke viljen I v\u00e4l d\u00f6, I av Israels hus?\n18:32 Jag har ju ingen lust till n\u00e5gons d\u00f6d, s\u00e4ger Herren HERREN. Omv\u00e4nden eder d\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5 f\u00e5n I leva.\n19:1 Men du, st\u00e4m upp en klagos\u00e5ng \u00f6ver Israels furstar;\n19:2 s\u00e4g: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon l\u00e5g hon; hon f\u00f6dde upp sina ungar bland kraftiga lejon.\n19:3 S\u00e5 f\u00f6dde hon upp en av sina ungar, s\u00e5 att han blev ett kraftigt lejon; han l\u00e4rde sig att taga rov, m\u00e4nniskor \u00e5t han upp.\n19:4 Men folken fingo h\u00f6ra om honom och han blev f\u00e5ngad i deras grop; och man f\u00f6rde honom med krok i nosen till Egyptens land.\n19:5 N\u00e4r hon nu s\u00e5g att hon fick v\u00e4nta f\u00f6rg\u00e4ves, och att hennes hopp blev om intet, d\u00e5 tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon.\n19:6 Stolt gick han omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han l\u00e4rde sig att taga rov, m\u00e4nniskor \u00e5t han upp.\n19:7 Han v\u00e5ldf\u00f6rde deras \u00e4nkor, deras st\u00e4der f\u00f6r\u00f6dde han. Och landet med vad d\u00e4ri var blev f\u00f6rf\u00e4rat vid d\u00e5net av hans rytande.\n19:8 D\u00e5 b\u00e5dade man upp folk mot honom runt omkring fr\u00e5n l\u00e4nderna; och de bredde ut sitt n\u00e4t f\u00f6r honom, och han blev f\u00e5ngad i deras grop\n19:9 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och f\u00f6rde honom till konungen Babel D\u00e4r satte man honom in i fasta borgar, f\u00f6r att hans r\u00f6st ej mer skulle h\u00f6ras bort till Israels berg.\n19:10 Medan de levde i ro, var din moder s\u00e5som ett vintr\u00e4d, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt tr\u00e4d, rikt p\u00e5 skott, genom det myckna vattnet.\n19:11 Det fick starka grenar, tj\u00e4nliga till h\u00e4rskarspiror, och dess stam v\u00e4xte h\u00f6g, omgiven av l\u00f6vverk, s\u00e5 att det syntes vida, ty det var h\u00f6gt och rikt p\u00e5 rankor.\n19:12 D\u00e5 ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat p\u00e5 jorden, och stormen fr\u00e5n \u00f6ster f\u00f6rtorkade dess frukt. Dess starka grenar br\u00f6tos av och torkade bort, elden fick f\u00f6rt\u00e4ra dem.\n19:13 Nu \u00e4r det utplanterat i \u00f6knen, i ett torrt och t\u00f6rstande land.\n19:14 Och eld har g\u00e5tt ut fr\u00e5n dess yppersta gren och har f\u00f6rt\u00e4rt dess frukt. S\u00e5 finnes d\u00e4r nu ingen stark gren kvar, ingen h\u00e4rskarspira! En klagos\u00e5ng \u00e4r detta, och den har f\u00e5tt tj\u00e4na s\u00e5som klagos\u00e5ng.\n20:1 I sjunde \u00e5ret, p\u00e5 tionde dagen i femte m\u00e5naden, kommo n\u00e5gra av de \u00e4ldste i Israel f\u00f6r att fr\u00e5ga HERREN; och de satte sig ned hos mig.\n20:2 D\u00e5 kom HERRENS ord till mig han sade:\n20:3 Du m\u00e4nniskobarn, tala med de \u00e4ldste i Israel och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Haven I kommit f\u00f6r att fr\u00e5ga mig? S\u00e5 sant jag lever, jag l\u00e5ter icke fr\u00e5ga mig av eder, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n20:4 Men vill du d\u00f6ma dem, ja, vill du d\u00f6ma, du m\u00e4nniskobarn, s\u00e5 f\u00f6reh\u00e5ll dem deras f\u00e4ders styggelser\n20:5 och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: P\u00e5 den dag d\u00e5 jag utvalde Israel, d\u00e5 upplyfte jag min hand till ed inf\u00f6r Jakobs hus' barn och gjorde mig k\u00e4nd f\u00f6r dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inf\u00f6r dem och sade: \u00bbJag \u00e4r HERREN, eder Gud.\n20:6 P\u00e5 den dagen lovade jag dem med upplyft hand att f\u00f6ra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett \u00e5t dem, ett land som skulle flyta av mj\u00f6lk och honung, och som vore h\u00e4rligast bland alla l\u00e4nder.\n20:7 Och jag sade till dem: \u00bbVar och en av eder kaste bort sina \u00f6gons styggelser, och ingen orene sig p\u00e5 Egyptens el\u00e4ndiga avgudar; jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\u00bb\n20:8 Men de voro genstr\u00e4viga mot mig och ville icke h\u00f6ra p\u00e5 mig; de kastade icke bort var och en sina \u00f6gons styggelser, och de \u00f6verg\u00e5vo icke Egyptens el\u00e4ndiga avgudar. D\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 att utgjuta min f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver dem och att utt\u00f6mma min vrede p\u00e5 dem mitt i Egyptens land.\n20:9 Men vad jag gjorde, det gjorde jag f\u00f6r mitt namns skull, f\u00f6r att detta icke skulle bliva van\u00e4rat i de folks \u00f6gon, bland vilka de levde, och i vilkas \u00e5syn jag gjorde mig k\u00e4nd f\u00f6r dem, i det jag f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land.\n20:10 S\u00e5 f\u00f6rde jag dem d\u00e5 ut ur Egyptens land och l\u00e4t dem komma in i \u00f6knen.\n20:11 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde f\u00f6r dem mina r\u00e4tter; den m\u00e4nniska som g\u00f6r efter dem f\u00e5r leva genom dem.\n20:12 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, f\u00f6r att man skulle veta att jag \u00e4r HERREN, som helgar dem.\n20:13 Men Israels hus var genstr\u00e4vigt mot mig i \u00f6knen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan f\u00f6raktade mina r\u00e4tter, fast\u00e4n den m\u00e4nniska som g\u00f6r efter dem f\u00e5r leva genom dem; de ohelgade ock sv\u00e5rt mina sabbater. D\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 att utgjuta min f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver dem i \u00f6knen och s\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n20:14 Men vad jag gjorde, det gjorde jag f\u00f6r mitt namns skull, f\u00f6r att detta icke skulle bliva van\u00e4rat i de folks \u00f6gon, i vilkas \u00e5syn jag hade f\u00f6rt dem ut.\n20:15 Likv\u00e4l upplyfte jag min hand inf\u00f6r dem i \u00f6knen och svor att jag icke skulle l\u00e5ta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mj\u00f6lk och honung, och som vore h\u00e4rligast bland alla l\u00e4nder --\n20:16 detta d\u00e4rf\u00f6r att de f\u00f6raktade mina r\u00e4tter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hj\u00e4rtan f\u00f6ljde efter deras el\u00e4ndiga avgudar.\n20:17 Men jag visade dem skonsamhet och f\u00f6rd\u00e4rvade dem icke; jag gjorde icke alldeles \u00e4nde p\u00e5 dem i \u00f6knen.\n20:18 Och jag sade till deras barn i \u00f6knen: \u00bbI skolen icke vandra efter edra f\u00e4ders stadgar och icke h\u00e5lla deras r\u00e4tter, ej heller orena eder p\u00e5 deras el\u00e4ndiga avgudar.\n20:19 Jag \u00e4r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och h\u00e5ller mina r\u00e4tter och g\u00f6ren efter dem.\n20:20 Och helgen mina sabbater, och m\u00e5 de vara ett tecken mellan mig och eder, f\u00f6r att man m\u00e5 veta att jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\n20:21 Men deras barn voro genstr\u00e4viga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och h\u00f6llo icke mina r\u00e4tter, s\u00e5 att de gjorde efter dem fast\u00e4n den m\u00e4nniska som g\u00f6r efter dem f\u00e5r leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. D\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 att utgjuta min f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver dem och att utt\u00f6mma min vrede p\u00e5 dem i \u00f6knen.\n20:22 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag f\u00f6r mitt namns skull, f\u00f6r att detta icke skulle bliva van\u00e4rat i de folks \u00f6gon, i vilkas \u00e5syn jag hade f\u00f6rt dem ut.\n20:23 Likv\u00e4l upplyfte jag min hand inf\u00f6r dem i \u00f6knen och svor att f\u00f6rskingra dem bland folken och f\u00f6rstr\u00f6 dem i l\u00e4nderna,\n20:24 eftersom de icke gjorde efter mina r\u00e4tter, utan f\u00f6raktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras \u00f6gon h\u00e4ngde vid deras f\u00e4ders el\u00e4ndiga avgudar.\n20:25 D\u00e4rf\u00f6r gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras b\u00e5tnad, och r\u00e4tter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.\n20:26 Och jag l\u00e4t dem orena sig med sina offersk\u00e4nker, med att l\u00e5ta allt som \u00f6ppnade moderlivet g\u00e5 genom eld, ty jag ville sl\u00e5 dem med f\u00f6rf\u00e4ran, p\u00e5 det att de skulle f\u00f6rst\u00e5 att jag \u00e4r HERREN.\n20:27 Tala d\u00e4rf\u00f6r till Israels hus, du m\u00e4nniskobarn, och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ocks\u00e5 d\u00e4rmed hava edra f\u00e4der h\u00e4dat mig, att de hava beg\u00e5tt otrohet mot mig.\n20:28 N\u00e4r jag hade l\u00e5tit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och n\u00e4r de s\u00e5 d\u00e4r fingo se n\u00e5gon h\u00f6g kulle eller n\u00e5got lummigt tr\u00e4d, d\u00e5 offrade de d\u00e4r sina slaktoffer och framburo d\u00e4r sina offerg\u00e5vor, mig till f\u00f6rt\u00f6rnelse, och l\u00e4to d\u00e4r sina offers v\u00e4lbehagliga lukt uppstiga och utg\u00f6to d\u00e4r sina drickoffer.\n20:29 D\u00e5 sade jag till dem: \u00bbVad \u00e4r detta f\u00f6r en offerh\u00f6jd, denna som I kommen till?\u00bb D\u00e4rav fick en s\u00e5dan plats namnet \u00bbofferh\u00f6jd\u00bb, s\u00e5som man s\u00e4ger \u00e4nnu i dag.\n20:30 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till Israels hus: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Skolen d\u00e5 I orena eder p\u00e5 samma s\u00e4tt som edra f\u00e4der gjorde, och i trol\u00f6s avf\u00e4llighet l\u00f6pa efter deras styggelser?\n20:31 I orenen eder \u00e4nnu i dag p\u00e5 alla edra el\u00e4ndiga avgudar, i det att I framb\u00e4ren \u00e5t dem edra offersk\u00e4nker och l\u00e5ten edra barn g\u00e5 genom eld. Skulle jag d\u00e5 l\u00e5ta fr\u00e5ga mig av eder, I av Israels hus? Nej, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, ja l\u00e5ter icke fr\u00e5ga mig av eder.\n20:32 Och f\u00f6rvisso skall icke det f\u00e5 ske som har kommit eder i sinnet, d\u00e5 I t\u00e4nken: \u00bbVi vilja bliva s\u00e5som hedningarna, s\u00e5som folken i andra l\u00e4nder: vi vilja tj\u00e4na tr\u00e4 och sten.\n20:33 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, med stark hand och utr\u00e4ckt arm och utgjuten f\u00f6rt\u00f6rnelse skall jag sannerligen regera \u00f6ver eder.\n20:34 Och med stark hand och utr\u00e4ckt arm och utgjuten f\u00f6rt\u00f6rnelse skall jag f\u00f6ra eder ut ifr\u00e5n folken och f\u00f6rsamla eder fr\u00e5n de l\u00e4nder i vilka I \u00e4ren f\u00f6rstr\u00f6dda.\n20:35 Och jag skall f\u00f6ra eder in i Folkens \u00f6ken, och d\u00e4r skall jag g\u00e5 till r\u00e4tta med eder, ansikte mot ansikte.\n20:36 Likasom jag gick till r\u00e4tta med edra f\u00e4der i \u00f6knen vid Egyptens land, s\u00e5 skall jag ock g\u00e5 till r\u00e4tta med eder, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n20:37 Och jag skall l\u00e5ta eder draga fram under staven och tvinga eder in i f\u00f6rbundets band.\n20:38 Och jag skall rensa bort ifr\u00e5n eder dem som s\u00e4tta sig upp emot mig och avfalla fr\u00e5n mig, jag skall skaffa bort dem ur det land d\u00e4r de nu bo, men in i Israels land skola de icke f\u00e5 komma; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n20:39 Men h\u00f6ren nu, I av Israels hus: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: V\u00e4lan, g\u00e5n \u00e5stad och tj\u00e4nen edra el\u00e4ndiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I f\u00f6rvisso komma att h\u00f6ra p\u00e5 mig, och I skolen d\u00e5 icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersk\u00e4nker och edra el\u00e4ndiga avgudar.\n20:40 Ty p\u00e5 mitt heliga berg, p\u00e5 Israels h\u00f6ga berg, s\u00e4ger Herren, HERREN d\u00e4r skall hela Israels hus tj\u00e4na mig, s\u00e5 m\u00e5nga d\u00e4rav som finnas i landet; d\u00e4r skall jag finna behag i dem, d\u00e4r skall jag hava lust till edra offerg\u00e4rder och till f\u00f6rstlingen av edra g\u00e5vor, vadhelst I viljen helga.\n20:41 Vid den v\u00e4lbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, n\u00e4r tiden kommer, att jag f\u00f6r eder ut ifr\u00e5n folken och f\u00f6rsamlar eder fr\u00e5n de l\u00e4nder i vilka I \u00e4ren f\u00f6rstr\u00f6dda. Och jag skall bevisa mig helig p\u00e5 eder inf\u00f6r folkens \u00f6gon.\n20:42 Ja, I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag l\u00e5ter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva \u00e5t edra f\u00e4der.\n20:43 Och d\u00e4r skolen I t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 edra v\u00e4gar och p\u00e5 alla de g\u00e4rningar som I orenaden eder med; och I skolen k\u00e4nna leda vid eder sj\u00e4lva f\u00f6r allt det onda som I haven gjort.\n20:44 Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag s\u00e5 handlar med eder, f\u00f6r mitt namns skull och icke efter edra onda v\u00e4gar och edra sk\u00e4ndliga g\u00e4rningar, I av Israels hus, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n20:45 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n20:46 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte s\u00f6derut och predika mot s\u00f6der; ja, profetera mot skogslandet s\u00f6derut;\n20:47 s\u00e4g till skogen s\u00f6derut: H\u00f6r HERRENS ord: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall t\u00e4nda upp en eld i dig, och den skall f\u00f6rt\u00e4ra alla tr\u00e4d i dig, b\u00e5de de friska och de torra; den flammande l\u00e5gan skall icke kunna sl\u00e4ckas, och av den skola allas ansikten f\u00f6rbr\u00e4nnas, allas mellan s\u00f6der och norr.\n20:48 Och allt k\u00f6tt skall se att jag, HERREN, har uppt\u00e4nt den; den skall icke kunna sl\u00e4ckas.\n20:49 Och jag sade: \u00bbAck, Herre, HERRE! Dessa s\u00e4ga om mig: 'Denne talar ju g\u00e5tor.'\u00bb\n21:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n21:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.\n21:3 Och s\u00e4g till Israels land: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall v\u00e4nda mig mot dig och draga ut mitt sv\u00e4rd ur skidan och utrota ur dig b\u00e5de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och ogudaktiga.\n21:4 Ja, eftersom jag skall utrota ur dig b\u00e5de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och ogudaktiga, d\u00e4rf\u00f6r skall mitt sv\u00e4rd fara ut ur skidan och v\u00e4nda sig mot allt k\u00f6tt mellan s\u00f6der och norr;\n21:5 och allt k\u00f6tt skall f\u00f6rnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt sv\u00e4rd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.\n21:6 Men du, m\u00e4nniskobarn, m\u00e5 sucka, ja, du m\u00e5 sucka inf\u00f6r deras \u00f6gon, som om dina l\u00e4nder skulle brista s\u00f6nder i din bittra sm\u00e4rta.\n21:7 Och n\u00e4r de fr\u00e5ga dig: \u00bbVarf\u00f6r suckar du?\u00bb, d\u00e5 skall du svara: \u00bbF\u00f6r ett olycksbud, som n\u00e4r det kommer, skall g\u00f6ra att alla hj\u00e4rtan f\u00f6rf\u00e4ras och alla h\u00e4nder sjunka ned och alla sinnen omt\u00f6cknas och alla kn\u00e4n bliva s\u00e5som vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! s\u00e4ger Herren, HERREN.\u00bb\n21:8 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n21:9 Du m\u00e4nniskobarn, profetera och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: S\u00e4g: Ett sv\u00e4rd, ja, ett sv\u00e4rd har blivit v\u00e4sst och har blivit fejat.\n21:10 Det har blivit v\u00e4sst, f\u00f6r att det skall anst\u00e4lla ett slaktande; det har blivit fejat, f\u00f6r att det skall blixtra. Eller skola vi f\u00e5 fr\u00f6jd d\u00e4rav? Fr\u00f6jd av det som bliver ett tuktoris f\u00f6r min son, ett f\u00f6r vilket intet tr\u00e4 kan best\u00e5!\n21:11 Nej, han har l\u00e4mnat det till att fejas, f\u00f6r att det skall fattas i handen; sv\u00e4rdet har blivit v\u00e4sst och fejat f\u00f6r att s\u00e4ttas i en dr\u00e5pares hand.\n21:12 Ropa och j\u00e4mra dig, du m\u00e4nniskobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels h\u00f6vdingar. De \u00e4ro med mitt folk hemfallna \u00e5t sv\u00e4rdet; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du sl\u00e5 dig p\u00e5 l\u00e4nden.\n21:13 Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d\u00e5 vara m\u00f6jligt att riset icke drabbade, det ris f\u00f6r vilket intet kan best\u00e5? s\u00e4ger Herren, HERREN.\n21:14 Men du, m\u00e4nniskobarn, profetera och sl\u00e5 h\u00e4nderna tillsammans; m\u00e5 sv\u00e4rdet f\u00f6rdubblas, ja, bliva s\u00e5som tre, m\u00e5 det bliva ett mordsv\u00e4rd, ett mordsv\u00e4rd j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r den st\u00f6rste, sv\u00e4rdet som drabbar dem fr\u00e5n alla h\u00e5ll.\n21:15 Ja, f\u00f6r att deras hj\u00e4rtan m\u00e5 f\u00f6rsm\u00e4lta av \u00e5ngest, och f\u00f6r att m\u00e5nga m\u00e5 falla, skall jag s\u00e4nda det bl\u00e4nkande sv\u00e4rdet mot alla deras portar. Ack, det \u00e4r gjort likt en blixt, det \u00e4r draget f\u00f6r att slakta!\n21:16 Hugg l\u00f6s med all makt \u00e5t h\u00f6ger, m\u00e5tta \u00e5t v\u00e4nster, varthelst din egg kan bliva riktad.\n21:17 Ocks\u00e5 jag skall sl\u00e5 mina h\u00e4nder tillsammans och sl\u00e4cka min vrede. Jag, HERREN, har talat.\n21:18 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n21:19 Du m\u00e4nniskobarn, m\u00e4rk ut \u00e5t dig tv\u00e5 v\u00e4gar p\u00e5 vilka den babyloniske konungens sv\u00e4rd kan g\u00e5 fram; l\u00e5t b\u00e5da g\u00e5 ut fr\u00e5n ett och samma land. Sk\u00e4r s\u00e5 ut en v\u00e4gvisare, sk\u00e4r ut den f\u00f6r den plats d\u00e4r stadsv\u00e4garna skilja sig.\n21:20 M\u00e4rk ut s\u00e5som det h\u00e5ll dit sv\u00e4rdet kan g\u00e5 dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det bef\u00e4sta Jerusalem.\n21:21 Ty konungen i Babel st\u00e5r redan vid v\u00e4gsk\u00e4let d\u00e4r de b\u00e5da v\u00e4garna begynna; han vill l\u00e5ta sp\u00e5 \u00e5t sig, han skakar pilarna, han r\u00e5dfr\u00e5gar sina husgudar, han ser p\u00e5 levern.\n21:22 I sin h\u00f6gra hand f\u00e5r han d\u00e5 ut lotten \u00bbJerusalem\u00bb, f\u00f6r att han d\u00e4r skall s\u00e4tta upp murbr\u00e4ckor, \u00f6ppna sin mun till krigsrop, upph\u00e4va sin r\u00f6st till h\u00e4rskri, f\u00f6r att han d\u00e4r skall s\u00e4tta upp murbr\u00e4ckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en bel\u00e4gringsmur. --\n21:23 Detta synes dem vara en falsk sp\u00e5dom: de hava ju heliga eder. Men han uppv\u00e4cker minnet av deras missg\u00e4rning, och s\u00e5 ryckas de bort.\n21:24 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom I haven uppv\u00e4ckt minnet av eder missg\u00e4rning i det att edra \u00f6vertr\u00e4delser hava blivit uppenbara, s\u00e5 att eder syndfullhet visar sig i allt vad I g\u00f6ren, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppv\u00e4ckt, d\u00e4rf\u00f6r skolen I komma att med makt ryckas bort.\n21:25 Och du, d\u00f6dsd\u00f6mde, ogudaktige furste \u00f6ver Israel, du vilkens dag kommer, n\u00e4r din missg\u00e4rning har n\u00e5tt sin gr\u00e4ns,\n21:26 s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu \u00e4r skall icke f\u00f6rbliva vad det \u00e4r; vad l\u00e5gt \u00e4r skall upph\u00f6jas, och vad h\u00f6gt \u00e4r skall f\u00f6r\u00f6dmjukas.\n21:27 Omst\u00f6rtas, omst\u00f6rtas, omst\u00f6rtas skall detta av mig; ocks\u00e5 detta skall vara utan best\u00e5nd, till dess han kommer, som har r\u00e4tt d\u00e4rtill, den som jag har givit det \u00e5t.\n21:28 Och du, m\u00e4nniskobarn, profetera Och s\u00e5g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras sm\u00e4delser: S\u00e4g: Ett sv\u00e4rd, ja, ett sv\u00e4rd \u00e4r draget, det \u00e4r fejat f\u00f6r att slakta f\u00f6r att varda m\u00e4ttat och f\u00f6r att blixtra,\n21:29 mitt under det att man sk\u00e5dar \u00e5t dig falska profetsyner och sp\u00e5r \u00e5t dig l\u00f6gnaktiga sp\u00e5domar om att du skall s\u00e4ttas p\u00e5 de d\u00f6dsd\u00f6mda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, n\u00e4r missg\u00e4rningen har n\u00e5tt sin gr\u00e4ns.\n21:30 M\u00e5 det stickas i skidan igen. I den trakt d\u00e4r du \u00e4r skapad, i det land varifr\u00e5n du stammar, d\u00e4r skall jag d\u00f6ma dig.\n21:31 Jag skall Utgjuta min vrede \u00f6ver dig, jag skall mot dig bl\u00e5sa upp min f\u00f6rgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris \u00e5t vilda m\u00e4nniskor, \u00e5t m\u00e4n som \u00e4ro m\u00e4stare i att f\u00f6rd\u00e4rva.\n21:32 Du skall bliva till mat \u00e5t elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer t\u00e4nka p\u00e5 dig. Ty jag, HERREN, har talat.\n22:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n22:2 Du m\u00e4nniskobarn, vill du d\u00f6ma ja, vill du d\u00f6ma blodstaden? F\u00f6reh\u00e5ll henne d\u00e5 alla hennes styggelser\n22:3 och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina inv\u00e5nares blod, s\u00e5 att din stund m\u00e5ste komma, du som g\u00f6r el\u00e4ndiga avgudar \u00e5t dig och s\u00e5 bliver orenad!\n22:4 Genom det blod som du har utgjutit har du \u00e5dragit dig skuld, och genom de el\u00e4ndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s\u00e5 har du p\u00e5skyndat dina dagars slut och nu hunnit gr\u00e4nsen f\u00f6r dina \u00e5r. D\u00e4rf\u00f6r skall jag l\u00e5ta dig bliva till sm\u00e4lek f\u00f6r folken och till spott f\u00f6r alla l\u00e4nder.\n22:5 Ja, b\u00e5de n\u00e4ra och fj\u00e4rran skall man bespotta dig, du vilkens namn \u00e4r sk\u00e4ndat, du f\u00f6rvirringens stad.\n22:6 Se, hos dig trotsa Israels h\u00f6vdingar var och en p\u00e5 sin arm, om det g\u00e4ller att utgjuta blod.\n22:7 \u00d6ver fader och moder uttalar man f\u00f6rbannelser hos dig; mot fr\u00e4mlingen \u00f6var man v\u00e5ld hos dig; den faderl\u00f6se och \u00e4nkan f\u00f6rtrycker man hos dig.\n22:8 Mina heliga ting f\u00f6raktar du, och mina sabbater ohelgar du.\n22:9 F\u00f6rtalare finnas hos dig, om det g\u00e4ller att utgjuta blod. Man h\u00e5ller hos dig offerm\u00e5ltider p\u00e5 bergen; man bedriver hos dig vad sk\u00e4ndligt \u00e4r.\n22:10 Man blottar sin faders blygd hos dig; man kr\u00e4nker hos dig kvinnan, n\u00e4r hon har sin orenhets tid.\n22:11 Man bedriver styggelse, var och en med sin n\u00e4stas hustru; ja, man orenar i sk\u00e4ndlighet sin sons hustru; man kr\u00e4nker hos dig sin syster, sin faders dotter.\n22:12 Man tager hos dig mutor f\u00f6r att utgjuta blod; ja, du ockrar och tager r\u00e4nta och skinnar din n\u00e4sta med v\u00e5ld, och mig f\u00f6rg\u00e4ter du, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n22:13 Men se, jag sl\u00e5r mina h\u00e4nder tillsammans i harm \u00f6ver det skinneri du \u00f6var, och i harm \u00f6ver det blod som du utgjuter hos dig.\n22:14 Menar du att ditt mod skall best\u00e5, eller att dina h\u00e4nder skola vara starka nog, n\u00e4r tiden kommer, att jag utf\u00f6r mitt verk p\u00e5 dig? Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks\u00e5.\n22:15 Jag skall f\u00f6rskingra dig bland folken och f\u00f6rstr\u00f6 dig i l\u00e4nderna; s\u00e5 skall jag taga bort ifr\u00e5n dig all din orenhet.\n22:16 Du skall bliva van\u00e4rad inf\u00f6r folkens \u00f6gon, genom din egen skuld; och du skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n22:17 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n22:18 Du m\u00e4nniskobarn, Israels hus har f\u00f6r mig blivit slagg; de \u00e4ro allasammans blott koppar, tenn, j\u00e4rn och bly i ugnen; de \u00e4ro ett silver som kan r\u00e4knas f\u00f6r slagg.\n22:19 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom I allasammans haven blivit slagg, se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag hopsamla eder i Jerusalem.\n22:20 Likasom man hopsamlar silver, koppar, j\u00e4rn, bly och tenn i ugnen och d\u00e4r bl\u00e5ser upp eld under det och sm\u00e4lter det, s\u00e5 skall jag i min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen och sm\u00e4lta eder.\n22:21 Ja, jag skall samla eder tillhopa; och bl\u00e5sa upp min f\u00f6rgrymmelses eld under eder, f\u00f6r att I man sm\u00e4ltas d\u00e4ri.\n22:22 Likasom silver sm\u00e4ltes i ugnen, s\u00e5 skolen I sm\u00e4ltas d\u00e4ri; och I skolen f\u00f6rnimma att det \u00e4r jag, HERREN, som utgjuter min f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver eder.\n22:23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e4g till dem:\n22:24 Du \u00e4r ett land som icke bliver renat, icke varder sk\u00f6ljt av regn p\u00e5 vredens dag.\n22:25 De profeter som d\u00e4r finnas hava sammansvurit sig och blivit s\u00e5som rytande, rovgiriga lejon; de \u00e4ta upp sj\u00e4lar, de riva till sig gods och dyrbarheter och g\u00f6ra m\u00e5nga till \u00e4nkor d\u00e4rinne.\n22:26 Pr\u00e4sterna d\u00e4r v\u00e5ldf\u00f6ra min lag och ohelga mina heliga ting; de g\u00f6ra ingen \u00e5tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa icke om skillnaden mellan rent och orent. De tillsluta sina \u00f6gon f\u00f6r mina sabbater, och s\u00e5 bliver jag ohelgad mitt ibland dem.\n22:27 Furstarna d\u00e4rinne \u00e4ro s\u00e5som rovgiriga vargar; de utgjuta blod och f\u00f6rg\u00f6ra sj\u00e4lar f\u00f6r att skaffa sig vinning.\n22:28 De profeter som de hava tj\u00e4na dem s\u00e5som vitmenare; de sk\u00e5da \u00e5t dem falska profetsyner och sp\u00e5 \u00e5t dem l\u00f6gnaktiga sp\u00e5domar; de s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN\u00bb, och det fast\u00e4n HERREN icke har talat.\n22:29 Folket i landet beg\u00e5r v\u00e5ldsg\u00e4rningar och tager rov; den arme och fattige f\u00f6rtrycka de, och mot fr\u00e4mlingen \u00f6va de v\u00e5ld, utan lag och r\u00e4tt.\n22:30 Jag s\u00f6ker bland dem efter n\u00e5gon som skulle kunna uppf\u00f6ra en mur och tr\u00e4da fram i gapet inf\u00f6r mig till f\u00f6rsvar f\u00f6r landet, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rva det; men jag finner ingen.\n22:31 D\u00e4rf\u00f6r utgjuter jag min vrede \u00f6ver dem och g\u00f6r \u00e4nde p\u00e5 dem med min f\u00f6rgrymmelses eld. Deras g\u00e4rningar skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver deras huvuden, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n23:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n23:2 Du m\u00e4nniskobarn, det var en g\u00e5ng tv\u00e5 kvinnor, d\u00f6ttrar till en och samma moder.\n23:3 Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom. D\u00e4r kramades deras br\u00f6st, och d\u00e4r smekte man deras jungfruliga barm.\n23:4 Den \u00e4ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba. D\u00e4refter blevo de mina, och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar. Och om deras namn \u00e4r att veta att Ohola \u00e4r Samaria, och Oholiba Jerusalem.\n23:5 Men Ohola bedrev otukt i st\u00e4llet f\u00f6r att h\u00e5lla sig till mig; hon uppt\u00e4ndes av lusta till sina \u00e4lskare hennes grannar assyrierna,\n23:6 d\u00e4r de kommo kl\u00e4dda i m\u00f6rkbl\u00e5 purpur och voro st\u00e5th\u00e5llare och landsh\u00f6vdingar, vackra unga m\u00e4n allasammans, ryttare som redo p\u00e5 h\u00e4star.\n23:7 Hon gav \u00e5t dem sin trol\u00f6sa \u00e4lskog, \u00e5t Assurs alla yppersta s\u00f6ner; och varhelst hon uppt\u00e4ndes av lusta, d\u00e4r orenade hon sig p\u00e5 alla deras el\u00e4ndiga avgudar\n23:8 Men \u00e4nd\u00e5 uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade f\u00e5tt ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes jungfruliga barm och sl\u00f6sat p\u00e5 henne sin otukt.\n23:9 D\u00e4rf\u00f6r gav jag henne till pris \u00e5t hennes \u00e4lskare, \u00e5t Assurs s\u00f6ner, till vilka hon var uppt\u00e4nd av lusta.\n23:10 Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, f\u00f6rde de bort hennes s\u00f6ner och d\u00f6ttrar och dr\u00e4pte henne sj\u00e4lv med sv\u00e4rd; s\u00e5 blev hon en varnagel f\u00f6r andra kvinnor, d\u00e5 nu dom blev h\u00e5llen \u00f6ver henne.\n23:11 Men fast\u00e4n hennes syster Oholiba s\u00e5g detta, uppt\u00e4ndes hon av lusta \u00e4nnu v\u00e4rre och drev sin otukt \u00e4nnu l\u00e4ngre \u00e4n systern.\n23:12 Hon uppt\u00e4ndes av lusta till Assurs s\u00f6ner; de voro ju st\u00e5th\u00e5llare och landsh\u00f6vdingar och voro hennes grannar, de kommo kl\u00e4dda i pr\u00e4ktig dr\u00e4kt, ryttare som redo p\u00e5 h\u00e4star, vackra unga m\u00e4n allasammans.\n23:13 Och jag s\u00e5g att ocks\u00e5 hon orenade sig; b\u00e5da gingo de samma v\u00e4g.\n23:14 Men denna drev sin otukt \u00e4nnu l\u00e4ngre. Ty n\u00e4r hon fick se mansbilder inristade i v\u00e4ggen, bel\u00e4ten av kald\u00e9er, som man hade inristat och m\u00e5lat r\u00f6da med dyrbar f\u00e4rg,\n23:15 framst\u00e4llda med g\u00f6rdlar kring sina l\u00e4nder och med st\u00e5tliga huvudbonader, allasammans lika k\u00e4mpar, ja, n\u00e4r hon fick se dessa bilder av Babels s\u00f6ner, av de m\u00e4n som hade sitt f\u00e4dernesland i Kaldeen;\n23:16 d\u00e5 uppt\u00e4ndes hon av lusta till dem, strax n\u00e4r hon s\u00e5g dem f\u00f6r sina \u00f6gon. Och hon s\u00e4nde bud till dem i Kaldeen;\n23:17 och Babels s\u00f6ner kommo till henne och l\u00e5go hos henne i \u00e4lskog och orenade henne genom sin otukt. F\u00f6rst sedan hon hade blivit orenad av dem, v\u00e4nde sig hennes sj\u00e4l ifr\u00e5n dem.\n23:18 Men n\u00e4r hon s\u00e5 \u00f6ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d\u00e5 v\u00e4nde sig min sj\u00e4l ifr\u00e5n henne, likasom den hade v\u00e4nt sig ifr\u00e5n hennes syster.\n23:19 Dock drev hon sin otukt \u00e4nnu l\u00e4ngre: hon mindes sin ungdoms dagar, d\u00e5 hon bedrev otukt i Egyptens land;\n23:20 och s\u00e5 uppt\u00e4ndes hon \u00e5ter av lusta till bolarna d\u00e4r, som hade k\u00f6tt s\u00e5som \u00e5snor och fl\u00f6de s\u00e5som h\u00e4star.\n23:21 Ja, din h\u00e5g stod \u00e5ter till din ungdoms sk\u00e4ndlighet, n\u00e4r egyptierna smekte din barm, d\u00e4rf\u00f6r att du hade s\u00e5 ungdomliga br\u00f6st.\n23:22 D\u00e4rf\u00f6r, du Oholiba, s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag skall uppv\u00e4cka mot dig dina \u00e4lskare, dem som din sj\u00e4l har v\u00e4nt sig ifr\u00e5n, och jag skall l\u00e5ta dem komma \u00f6ver dig fr\u00e5n alla sidor,\n23:23 Babels s\u00f6ner och alla kald\u00e9er, pekod\u00e9er, so\u00e9er och ko\u00e9er och alla Assurs s\u00f6ner med dem, vackra unga m\u00e4n, st\u00e5th\u00e5llare och landsh\u00f6vdingar allasammans, k\u00e4mpar och ber\u00f6mliga m\u00e4n, som rida p\u00e5 h\u00e4star allasammans.\n23:24 De skola komma \u00f6ver dig med vagnar och hjuldon i m\u00e4ngd och med skaror av folk; rustade med sk\u00e4rmar och sk\u00f6ldar och kl\u00e4dda hj\u00e4lmar skola de anfalla dig fr\u00e5n alla sidor. Och jag skall \u00f6verl\u00e4mna domen \u00e5t dem, och de skola d\u00f6ma dig efter sina r\u00e4tter.\n23:25 Jag skall l\u00e5ta min nit\u00e4lskan g\u00e5 \u00f6ver dig, s\u00e5 att de fara grymt fram mot dig; de skola sk\u00e4ra av dig n\u00e4sa och \u00f6ron, och de som bliva kvar av dig skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd. Man skall f\u00f6ra bort dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, och vad som bliver kvar av dig skall f\u00f6rt\u00e4ras av eld.\n23:26 Man skall slita av dig dina kl\u00e4der och taga ifr\u00e5n dig dina h\u00e4rliga smycken.\n23:27 S\u00e5 skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 din sk\u00e4ndlighet och p\u00e5 den otukt som du begynte \u00f6va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp dina \u00f6gon till dem och icke mer t\u00e4nka p\u00e5 Egypten.\n23:28 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris \u00e5t dem som du nu hatar, \u00e5t dem som din sj\u00e4l har v\u00e4nt sig bort ifr\u00e5n.\n23:29 Och de skola fara fram mot dig s\u00e5som fiender, och skola taga ifr\u00e5n dig allt vad du har f\u00f6rv\u00e4rvat och l\u00e4mna dig naken och blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din sk\u00e4ndlighet och din otukt.\n23:30 Detta skall man g\u00f6ra dig, d\u00e4rf\u00f6r att du i otukt lopp efter hedningarna och orenade dig p\u00e5 deras el\u00e4ndiga avgudar.\n23:31 Du vandrade p\u00e5 din systers v\u00e4g; d\u00e4rf\u00f6r skall jag s\u00e4tta i din hand samma kalk som gavs \u00e5t henne.\n23:32 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Du skall n\u00f6dgas dricka din systers kalk, s\u00e5 djup och s\u00e5 vid som den \u00e4r, och den skall bringa dig \u00e5tl\u00f6je och sm\u00e4lek i fullt m\u00e5tt.\n23:33 Du skall bliva drucken och bliva full av bedr\u00f6velse, ty en \u00f6del\u00e4ggelsens och f\u00f6r\u00f6delsens kalk \u00e4r din syster Samarias kalk.\n23:34 Du skall n\u00f6dgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka dess sk\u00e4rvor, och du skall sarga ditt br\u00f6st. Ty jag har talat, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n23:35 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom du har f\u00f6rg\u00e4tit mig och kastat mig bakom din rygg, d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste du ock b\u00e4ra p\u00e5 din sk\u00e4ndlighet och din otukt.\n23:36 Och HERREN sade till mig: Du m\u00e4nniskobarn, vill du d\u00f6ma Ohola och Oholiba? F\u00f6reh\u00e5ll dem d\u00e5 deras styggelser.\n23:37 Ty de hava beg\u00e5tt \u00e4ktenskapsbrott, och blod l\u00e5der vid deras h\u00e4nder. Ja, med sina el\u00e4ndiga avgudar hava de beg\u00e5tt \u00e4ktenskapsbrott; och till mat \u00e5t dem hava de offrat sina barn, dem som de hade f\u00f6tt \u00e5t mig.\n23:38 D\u00e4rtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min helgedom ohelgade de ock mina sabbater.\n23:39 Ty samma dag som de slaktade sina barn \u00e5t de el\u00e4ndiga avgudarna gingo de in i min helgedom och ohelgade den. Se, s\u00e5dant hava de gjort i mitt hus.\n23:40 \u00c4n mer, de s\u00e4nde bud efter m\u00e4n som skulle komma fj\u00e4rran ifr\u00e5n; budb\u00e4rare skickades till dem, och se, de kommo, de m\u00e4n f\u00f6r vilka du hade tv\u00e5tt dig och sminkat dina \u00f6gon och prytt dig med smycken.\n23:41 Och du satt p\u00e5 en h\u00e4rlig vilob\u00e4dd, med ett dukat bord framf\u00f6r, och du hade d\u00e4r st\u00e4llt fram min r\u00f6kelse och min olja.\n23:42 Sorgl\u00f6st larm h\u00f6rdes d\u00e4rinne, och till de m\u00e4n ur hopen, som voro d\u00e4r, h\u00e4mtade man ytterligare in dryckesbr\u00f6der fr\u00e5n \u00f6knen. Och dessa satte armband p\u00e5 kvinnornas armar och h\u00e4rliga kronor p\u00e5 deras huvuden.\n23:43 D\u00e5 sade jag: \u00bbSkall hon, den utlevade, f\u00e5 h\u00e5lla i med att beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott? Skall man alltj\u00e4mt f\u00e5 bedriva otukt med henne, d\u00e5 hon \u00e4r en s\u00e5dan?\u00bb\n23:44 Ty man gick in till henne, s\u00e5som man g\u00e5r in till en sk\u00f6ka; ja, s\u00e5 gick man in till Ohola och till Oholiba, de sk\u00e4ndliga kvinnorna.\n23:45 Men r\u00e4ttf\u00e4rdiga man skola d\u00f6ma dem efter den lag som g\u00e4ller f\u00f6r \u00e4ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty \u00e4ktenskapsbryterskor \u00e4ro de, och blod l\u00e5der vid deras h\u00e4nder.\n23:46 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: M\u00e5 man sammankalla en f\u00f6rsamling mot dem och prisgiva dem \u00e5t misshandling och plundring.\n23:47 Och f\u00f6rsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med sv\u00e4rd, och dr\u00e4pa deras s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, och br\u00e4nna upp deras hus i eld.\n23:48 S\u00e5 skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 sk\u00e4ndligheten i landet, och alla kvinnor m\u00e5 l\u00e5ta varna sig, s\u00e5 att de icke bedriva s\u00e5dan sk\u00e4ndlighet som I.\n23:49 Och man skall l\u00e5ta eder sk\u00e4ndlighet komma \u00f6ver eder, och I skolen f\u00e5 b\u00e4ra p\u00e5 de synder I haven beg\u00e5tt med edra el\u00e4ndiga avgudar; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r Herren, HERREN.\n24:1 Och HERRENS ord kom till mig i nionde \u00e5ret, p\u00e5 tionde dagen i tionde m\u00e5naden; han sade:\n24:2 Du m\u00e4nniskobarn, skriv upp \u00e5t dig namnet p\u00e5 denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har p\u00e5 just denna dag ryckt fram mot Jerusalem.\n24:3 Och tala till det genstr\u00e4viga sl\u00e4ktet i en liknelse; s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: S\u00e4tt p\u00e5 grytan, och n\u00e4r du har satt p\u00e5 den, s\u00e5 gjut vatten d\u00e4ri.\n24:4 L\u00e4gg sedan k\u00f6ttstyckena tillhopa d\u00e4ri, allahanda goda stycken, av l\u00e5ret och bogen; och fyll den s\u00e5 med de b\u00e4sta m\u00e4rgbenen.\n24:5 Tag h\u00e4rtill det b\u00e4sta av hjorden; och l\u00e4gg br\u00e4nsle under den f\u00f6r att koka benen. L\u00e5t den koka starkt, s\u00e5 att ock benen bliva kokta i den.\n24:6 S\u00e5 s\u00e4ger nu Herren, HERREN: Ve \u00f6ver blodstaden, den rostiga grytan, varifr\u00e5n rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena k\u00f6ttstycket efter det andra har man redan tagit ut d\u00e4rur, utan att kasta lott om ordningen.\n24:7 Ty det blod hon har utgjutit \u00e4r \u00e4nnu kvar d\u00e4rinne; p\u00e5 kala klippan l\u00e4t hon det rinna ned; hon utg\u00f6t det icke p\u00e5 s\u00e5dan mark att mullen har kunnat skyla det.\n24:8 F\u00f6r att vreden skulle hava sin g\u00e5ng, och f\u00f6r att jag skulle utkr\u00e4va h\u00e4mnd, l\u00e4t jag det blod hon utg\u00f6t komma p\u00e5 kala klippan, d\u00e4r det icke kunde skylas.\n24:9 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Ve \u00f6ver blodstaden! Jag skall nu ytterligare \u00f6ka p\u00e5 br\u00e4nslet d\u00e4runder.\n24:10 Ja, l\u00e4gg p\u00e5 mer ved, t\u00e4nd upp eld, l\u00e5t k\u00f6ttet bliva f\u00f6rst\u00f6rt och spadet koka in och benen bliva f\u00f6rbr\u00e4nda.\n24:11 Och l\u00e5t den sedan st\u00e5 tom p\u00e5 eldsgl\u00f6den, till dess att den bliver s\u00e5 upphettad att dess koppar gl\u00f6dgas och orenligheten sm\u00e4ltes bort d\u00e4rur och rosten f\u00f6rsvinner.\n24:12 Tung m\u00f6da har den kostat, och \u00e4nd\u00e5 har dess myckna rost icke g\u00e5tt bort. S\u00e5 m\u00e5 nu dess r\u00f6st komma i elden!\n24:13 D\u00e4rf\u00f6r att din orenhet \u00e4r s\u00e5 sk\u00e4ndlig, och d\u00e4rf\u00f6r att du icke blev ren. huru jag \u00e4n s\u00f6kte rena dig, d\u00e4rf\u00f6r skall du nu icke mer bliva fri ifr\u00e5n din orenhet, f\u00f6rr\u00e4n jag har sl\u00e4ckt min vrede p\u00e5 dig.\n24:14 Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke sl\u00e4ppa efter och icke skona och icke \u00e5ngra mig. Efter dina v\u00e4gar och dina g\u00e4rningar skall man d\u00f6ma dig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n24:15 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n24:16 Du m\u00e4nniskobarn, se, genom en pl\u00f6tslig d\u00f6d skall jag taga ifr\u00e5n dig den som \u00e4r dina \u00f6gons lust, men du m\u00e5 icke h\u00e5lla d\u00f6dsklagan eller gr\u00e5ta eller f\u00e4lla t\u00e5rar.\n24:17 Tyst m\u00e5 du j\u00e4mra dig; men du skall icke h\u00e5lla sorgefest s\u00e5som efter en d\u00f6d. Nej, s\u00e4tt p\u00e5 dig din huvudbindel och tag skor p\u00e5 dina f\u00f6tter; skyl icke ditt sk\u00e4gg, och \u00e4t icke det s\u00e4rskilda br\u00f6d som eljest \u00e4r \u00f6vligt.\n24:18 Sedan talade jag n\u00e4sta morgon till folket, men p\u00e5 aftonen dog min hustru; och f\u00f6ljande morgon gjorde jag s\u00e5som mig var befallt.\n24:19 D\u00e5 sade folket till mig: \u00bbVill du icke omtala f\u00f6r oss vad det betyder att du s\u00e5 g\u00f6r?\u00bb\n24:20 Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:\n24:21 S\u00e4g till Israels hus: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta h\u00e4rlighet, edra \u00f6gons lust och eder sj\u00e4ls l\u00e4ngtan. Och edra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, som I haven m\u00e5st \u00f6vergiva, skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd.\n24:22 D\u00e5 skolen I komma att g\u00f6ra s\u00e5som jag har gjort: I skolen icke skyla sk\u00e4gget och icke \u00e4ta det \u00f6vliga br\u00f6det.\n24:23 Och I skolen beh\u00e5lla huvudbindlarna p\u00e5 edra huvuden och skorna p\u00e5 edra f\u00f6tter; I skolen icke h\u00e5lla d\u00f6dsklagan eller gr\u00e5ta, utan skolen sitta d\u00e4r f\u00f6rsm\u00e4ktande genom edra missg\u00e4rningar och sucka med varandra.\n24:24 Hesekiel skall vara ett tecken f\u00f6r eder; alldeles s\u00e5som han g\u00f6r skolen I komma att g\u00f6ra. N\u00e4r detta h\u00e4nder, skolen I f\u00f6rnimma att jag \u00e4r Herren, HERREN.\n24:25 Men du, m\u00e4nniskobarn, m\u00e5 veta att p\u00e5 den tid d\u00e5 jag tager ifr\u00e5n dem deras v\u00e4rn, deras h\u00e4rliga fr\u00f6jd, deras \u00f6gons lust och deras sj\u00e4ls beg\u00e4r, deras s\u00f6ner och d\u00f6ttrar,\n24:26 p\u00e5 den tiden skall en r\u00e4ddad flykting komma till dig och f\u00f6rkunna detta.\n24:27 Och d\u00e5 n\u00e4r flyktingen \u00e4r d\u00e4r, skall din mun uppl\u00e5tas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken f\u00f6r dem, och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n25:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n25:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt an- sikte mot Ammons barn och profetera mot dem.\n25:3 Och s\u00e4g till Ammons barn: H\u00f6ren Herrens, HERRENS ord: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom du ropar: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5!\u00bb \u00f6ver min helgedom, som har blivit osk\u00e4rad, och \u00f6ver Israels land, som har blivit \u00f6delagt, och \u00f6ver Juda folk, som har m\u00e5st vandra bort i f\u00e5ngenskap,\n25:4 se, d\u00e4rf\u00f6r vill jag giva dig till besittning \u00e5t \u00f6sterl\u00e4nningarna, s\u00e5 att de f\u00e5 sl\u00e5 upp sina t\u00e4ltl\u00e4ger i dig och s\u00e4tta upp sina boningar i dig; de skola f\u00e5 \u00e4ta din frukt, och de skola dricka din mj\u00f6lk.\n25:5 Och jag skall g\u00f6ra Rabba till en betesmark f\u00f6r kameler och Ammons barns land till en l\u00e4gerplats f\u00f6r f\u00e5r; och I skolen f\u00f6rnimma att Jag \u00e4r HERREN.\n25:6 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i h\u00e4nderna och stampar med f\u00f6tterna och i ditt sinnes hela \u00f6vermod gl\u00e4der dig vid Israels lands of\u00e4rd,\n25:7 se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag utr\u00e4cka min hand mot dig och giva dig till byte \u00e5t hedningarna och utrota dig ifr\u00e5n folken och utpl\u00e5na dig ur l\u00e4nderna; jag skall f\u00f6rg\u00f6ra dig, och du skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n25:8 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir s\u00e4ga: \u00bbSe, nu \u00e4r det med Juda hus likasom med alla andra folk\u00bb,\n25:9 se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag l\u00e4gga Moabs bergsluttning \u00f6ppen och f\u00f6rst\u00f6ra dess st\u00e4der, Ja, dess st\u00e4der s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro, vad h\u00e4rligast \u00e4r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.\n25:10 \u00c5t \u00f6sterl\u00e4nningarna skall jag giva det till besittning, likasom jag skall g\u00f6ra med Ammons barns land, s\u00e5 att man icke mer t\u00e4nker p\u00e5 Ammons barn ibland folken.\n25:11 Ja, \u00f6ver Moab skall jag h\u00e5lla dom, och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n25:12 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s\u00e5 h\u00e4mndgirigt mot Juda hus och \u00e5dragit sig sv\u00e5r skuld genom sin h\u00e4mnd p\u00e5 dem,\n25:13 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Jag skall utr\u00e4cka min hand mot Edom och utrota d\u00e4rur b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur. Och jag skall g\u00f6ra det till en \u00f6demark \u00e4nda fr\u00e5n Teman, och \u00e4nda borta i Dedan skola de falla f\u00f6r sv\u00e4rd.\n25:14 Och jag skall utf\u00f6ra min h\u00e4mnd p\u00e5 Edom genom mitt folk Israel, och dessa skola g\u00f6ra med Edom efter min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse; och det skall s\u00e5 f\u00e5 k\u00e4nna min h\u00e4mnd, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n25:15 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom filist\u00e9erna hava handlat s\u00e5 h\u00e4mndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes \u00f6vermod hava velat utkr\u00e4va h\u00e4mnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda f\u00f6rd\u00e4rv,\n25:16 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag vill utr\u00e4cka min hand mot filist\u00e9erna och utrota keret\u00e9erna och f\u00f6rg\u00f6ra vad som \u00e4r kvar av Kustlandet vid havet.\n25:17 Och jag skall taga stor h\u00e4mnd p\u00e5 dem och tukta dem i f\u00f6rt\u00f6rnelse. Och n\u00e4r jag l\u00e5ter min h\u00e4mnd drabba dem, d\u00e5 skola de f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n26:1 Och i elfte \u00e5ret, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n26:2 Du m\u00e4nniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, uppbruten \u00e4r nu folkens port, den \u00e4r \u00f6ppnad f\u00f6r mig; jag bliver rik, nu d\u00e5 hon \u00e4r f\u00f6r\u00f6dd\u00bb,\n26:3 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, Tyrus, och jag skall upph\u00e4va m\u00e5nga folk mot dig, likasom havet upph\u00e4ver sina b\u00f6ljor.\n26:4 De skola f\u00f6rst\u00f6ra Tyrus' murar och riva ned dess torn. S\u00e5 skall jag sopa bort sj\u00e4lva dess grus och f\u00f6rvandla staden till en kal klippa.\n26:5 En torkplats f\u00f6r fiskn\u00e4t skall den vara ute i havet; ty jag har talat, s\u00e4ger Herren, HERREN. Ja, den skall bliva ett byte f\u00f6r folken;\n26:6 och dess d\u00f6ttrar p\u00e5 fastlandet skola dr\u00e4pas med sv\u00e4rd. De skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n26:7 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill l\u00e5ta Nebukadressar, konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifr\u00e5n \u00f6ver Tyrus, med h\u00e4star och vagnar och ryttare och med en stor hop folk.\n26:8 Dina d\u00f6ttrar p\u00e5 fastlandet skall han dr\u00e4pa med sv\u00e4rd; han skall bygga en bel\u00e4gringsmur mot dig och kasta upp mot dig en vall och resa ett sk\u00f6ldtak mot dig.\n26:9 Sin murbr\u00e4ckas st\u00f6tar skall han rikta mot dina murar och skall med sina krigsredskap bryta ned dina torn.\n26:10 Hans h\u00e4star \u00e4ro s\u00e5 m\u00e5nga att dammet skall \u00f6verh\u00f6lja dig. Vid d\u00e5net av hans ryttare och av hans hjuldon och vagnar skola dina murar darra, n\u00e4r han drager in genom dina portar, s\u00e5som man drager in i en er\u00f6vrad stad.\n26:11 Med sina h\u00e4stars hovar skall han trampa s\u00f6nder alla dina gator; ditt folk skall han dr\u00e4pa med sv\u00e4rd, och dina stolta stoder skola st\u00f6rta till jorden.\n26:12 Man skall r\u00f6va dina skatter och plundra dina handelsvaror; man skall riva dina murar och bryta ned dina sk\u00f6na hus; och stenarna, tr\u00e4virket och gruset skall man kasta i havet.\n26:13 Jag skall g\u00f6ra slut p\u00e5 dina s\u00e5ngers buller, och man skall icke mer h\u00f6ra klangen av dina harpor.\n26:14 Ja, jag skall g\u00f6ra dig till en kal klippa en torkplats f\u00f6r fiskn\u00e4t skall du bliva; aldrig mer skall du varda uppbyggd. Ty jag, HERREN, har talat, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n26:15 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till Tyrus: Sannerligen, vid d\u00e5net av ditt fall, n\u00e4r de slagna j\u00e4mra sig, vid det att man dr\u00e4per och m\u00f6rdar i dig, skola havsl\u00e4nderna b\u00e4va.\n26:16 Och alla h\u00f6vdingar vid havet skola stiga ned fr\u00e5n sina troner, de skola l\u00e4gga bort sina mantlar och taga av sig sina brokigt v\u00e4vda kl\u00e4der; f\u00f6rskr\u00e4ckelse bliver deras kl\u00e4dnad, och nere p\u00e5 jorden skola de sitta; deras f\u00f6rskr\u00e4ckelse varder st\u00e4ndigt ny, och de h\u00e4pna \u00f6ver ditt \u00f6de.\n26:17 De st\u00e4mma upp en klagos\u00e5ng \u00f6ver dig och s\u00e4ga om dig: Huru har du icke blivit f\u00f6rst\u00f6rd, du havsfolkens tillh\u00e5ll, du h\u00f6gtprisade stad, du som var s\u00e5 m\u00e4ktig p\u00e5 havet, d\u00e4r du l\u00e5g med dina inv\u00e5nare, vilka fyllde m\u00e4nniskorna med skr\u00e4ck f\u00f6r alla som bodde i dig!\n26:18 Nu f\u00f6rskr\u00e4ckas havsl\u00e4nderna p\u00e5 ditt falls dag, och \u00f6arna i havet f\u00f6rf\u00e4ras vid din underg\u00e5ng.\n26:19 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: N\u00e4r jag g\u00f6r dig till en \u00f6delagd stad, lik n\u00e5gon stad som ingen bebor, ja, n\u00e4r jag l\u00e5ter djupet upph\u00e4va sig mot dig och de stora vattnen bet\u00e4cka dig,\n26:20 d\u00e5 st\u00f6rtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven, till folk som levde f\u00f6r l\u00e4nge sedan; och lik en l\u00e4ngesedan \u00f6delagd plats f\u00e5r du ligga d\u00e4r i jordens djup, hos dem som hava farit ned i graven. S\u00e5 skall du f\u00f6rbliva obebodd, medan jag g\u00f6r h\u00e4rliga ting i de levandes land.\n26:21 Jag skall l\u00e5ta dig taga en ande med f\u00f6rskr\u00e4ckelse, s\u00e5 att man aldrig i evighet skall finna dig, huru man \u00e4n s\u00f6ker efter dig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n27:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n27:2 Du m\u00e4nniskobarn, st\u00e4m upp en klagos\u00e5ng \u00f6ver Tyrus;\n27:3 s\u00e4g till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver k\u00f6penskap med folken, h\u00e4n till m\u00e5nga havsl\u00e4nder, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: O Tyrus, du s\u00e4ger sj\u00e4lv: \u00bbJag \u00e4r sk\u00f6nhetens fullhet.\u00bb\n27:4 Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsm\u00e4n fullkomlig i sk\u00f6nhet.\n27:5 Av cypress fr\u00e5n Senir timrade de allt plankverk p\u00e5 dig; de h\u00e4mtade en ceder fr\u00e5n Libanon f\u00f6r att g\u00f6ra din mast.\n27:6 Av ekar fr\u00e5n Basan tillverkade de dina \u00e5ror. Ditt d\u00e4ck prydde de med elfenben i \u00e4delt tr\u00e4 fr\u00e5n kitt\u00e9ernas \u00f6l\u00e4nder.\n27:7 Ditt segel var av fint linne, med brokig v\u00e4vnad fr\u00e5n Egypten, och det stod s\u00e5som ditt baner. M\u00f6rkbl\u00e5tt och purpurr\u00f6tt tyg fr\u00e5n Elisas \u00f6l\u00e4nder hade du till solt\u00e4lt.\n27:8 Sidons och Arvads inv\u00e5nare voro roddare \u00e5t dig; de f\u00f6rfarna m\u00e4n du sj\u00e4lv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare.\n27:9 Gebals \u00e4ldste och dess f\u00f6rfarnaste m\u00e4n tj\u00e4nade dig med att bota dina l\u00e4ckor. Alla havets skepp med sina sj\u00f6m\u00e4n tj\u00e4nade dig vid ditt varubyte.\n27:10 Perser, lud\u00e9er och put\u00e9er funnos i din h\u00e4r och voro ditt krigsfolk. Sk\u00f6ldar och hj\u00e4lmar h\u00e4ngde de upp i dig; dessa g\u00e5vo dig glans.\n27:11 Arvads s\u00f6ner stodo med din h\u00e4r runt om p\u00e5 dina murar, gamad\u00e9er hade sin plats i dina torn. Sina stora sk\u00f6ldar h\u00e4ngde de upp runt om p\u00e5 dina murar; de gjorde din sk\u00f6nhet fullkomlig.\n27:12 Tarsis var din handelsv\u00e4n, ty du var rik p\u00e5 allt slags gods silver, j\u00e4rn, tenn och bly gavs dig s\u00e5som betalning.\n27:13 Javan, Tubal och Mesek, de drevo k\u00f6penskap med dig; tr\u00e4lar och koppark\u00e4rl g\u00e5vo de dig i utbyte.\n27:14 Vagnsh\u00e4star, ridh\u00e4star och mul\u00e5snor g\u00e5vos \u00e5t dig s\u00e5som betalning fr\u00e5n Togarmas land.\n27:15 Dedans s\u00f6ner drevo k\u00f6penskap med dig ja, m\u00e5nga havsl\u00e4nder drevo handel i din tj\u00e4nst; elfenben och ebenholts tillf\u00f6rde de dig s\u00e5som hyllningsg\u00e5vor.\n27:16 Aram var din handelsv\u00e4n, ty du var rik p\u00e5 konstarbeten; karbunkelstenar, purpurr\u00f6tt tyg, brokiga v\u00e4vnader och fint linne. koraller och rubiner g\u00e5vo de dig s\u00e5som betalning.\n27:17 Juda och Israels land drevo k\u00f6penskap med dig; vete fr\u00e5n Minnit, bakverk och honung, olja och balsam g\u00e5vo de dig i utbyte.\n27:18 Damaskus var din handelsv\u00e4n, ty du var rik p\u00e5 konstarbeten, ja, p\u00e5 allt slags gods; de kommo med vin fr\u00e5n Helbon och med ull fr\u00e5n Sahar.\n27:19 Vedan och Javan g\u00e5vo dig sp\u00e5nad s\u00e5som betalning; konstsmitt j\u00e4rn och kassia och kalmus fick du i utbyte.\n27:20 Dedan drev k\u00f6penskap hos dig med sadelt\u00e4cken att rida p\u00e5.\n27:21 Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tj\u00e4nst; med lamm och v\u00e4durar och bockar drevo de handel hos dig.\n27:22 Sabas och Raemas k\u00f6pm\u00e4n drevo k\u00f6penskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags \u00e4dla stenar och guld g\u00e5vo de dig s\u00e5som betalning.\n27:23 Haran, Kanne och Eden, Sabas k\u00f6pm\u00e4n, Assur och Kilmad drevo k\u00f6penskap med dig.\n27:24 De drevo k\u00f6penskap hos dig med sk\u00f6na kl\u00e4der, med m\u00f6rkbl\u00e5, brokigt v\u00e4vda mantlar, med m\u00e5ngf\u00e4rgade t\u00e4cken, med v\u00e4lspunna, starka t\u00e5g, p\u00e5 din marknad.\n27:25 Tarsis-skepp foro \u00e5stad med dina bytesvaror. S\u00e5 fylldes du med gods och blev tungt lastad, d\u00e4r du l\u00e5g i havet.\n27:26 Och dina roddare f\u00f6rde dig \u00e5stad, ut p\u00e5 de vida vattnen. D\u00e5 kom \u00f6stanvinden och krossade dig. d\u00e4r du l\u00e5g i havet.\n27:27 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sj\u00f6m\u00e4n och skeppare, dina l\u00e4ckors botare och dina bytesm\u00e4klare, allt krigsfolk p\u00e5 dig, allt manskap som fanns ombord p\u00e5 dig, de sjunka nu ned i havet, p\u00e5 ditt falls dag.\n27:28 Vid dina skeppares klagorop b\u00e4va markerna,\n27:29 och alla som ro med \u00e5ror \u00f6vergiva sina skepp; sj\u00f6m\u00e4n och alla skeppare p\u00e5 havet begiva sig i land.\n27:30 De ropa h\u00f6gt \u00f6ver ditt \u00f6de och klaga bittert; de str\u00f6 stoft p\u00e5 sina huvuden och v\u00e4ltra sig i aska.\n27:31 De raka sig skalliga f\u00f6r din skull och h\u00f6lja sig i sorgdr\u00e4kt; de gr\u00e5ta \u00f6ver dig i bitter sorg, under bitter klagan.\n27:32 Med j\u00e4mmer st\u00e4mma de upp en klagos\u00e5ng om dig, en klagos\u00e5ng \u00f6ver ditt \u00f6de: \u00bbVem var s\u00e5som Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?\u00bb\n27:33 D\u00e4r dina handelsvaror sattes i land fr\u00e5n havet m\u00e4ttade du m\u00e5nga folk; med ditt myckna gods och dina m\u00e5nga bytesvaror riktade du jordens konungar.\n27:34 Men nu, d\u00e5 du har f\u00f6rlist och f\u00f6rsvunnit ifr\u00e5n havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.\n27:35 Havsl\u00e4ndernas alla inbyggare h\u00e4pna \u00f6ver ditt \u00f6de, deras konungar st\u00e5 rysande, med f\u00f6rf\u00e4ran i sina ansikten.\n27:36 K\u00f6pm\u00e4nnen ute bland folken vissla \u00e5t dig; du har tagit en \u00e4nde med f\u00f6rskr\u00e4ckelse till evig tid.\n28:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n28:2 Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e4g till fursten i Tyrus: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom ditt hj\u00e4rta \u00e4r s\u00e5 h\u00f6gmodigt och du s\u00e4ger: \u00bbJag \u00e4r en gud, ja, p\u00e5 ett gudas\u00e4te tronar jag mitt ute i havet\u00bb, du som dock \u00e4r en m\u00e4nniska och icke en gud, huru mycket du \u00e4n i ditt hj\u00e4rta tycker dig vara en gud --\n28:3 och sant \u00e4r att du \u00e4r visare \u00e4n Daniel; ingen hemlighet \u00e4r f\u00f6rborgad f\u00f6r dig;\n28:4 genom din vishet och ditt f\u00f6rst\u00e5nd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina f\u00f6rr\u00e5dshus;\n28:5 och genom den stora vishet varmed du drev din k\u00f6penskap har du \u00f6kat din rikedom, och s\u00e5 har ditt hj\u00e4rta blivit h\u00f6gmodigt f\u00f6r din rikedoms skull --\n28:6 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Eftersom du i ditt hj\u00e4rta tycker dig vara en gud,\n28:7 se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag l\u00e5ta fr\u00e4mlingar komma \u00f6ver dig, de grymmaste folk; och de skola draga ut sina sv\u00e4rd mot din visdoms sk\u00f6nhet och skola osk\u00e4ra din glans.\n28:8 De skola st\u00f6rta dig ned i graven, och du skall d\u00f6 s\u00e5som en d\u00f6dsslagen man, mitt ute i havet.\n28:9 M\u00e5nne du d\u00e5 skall s\u00e4ga till din dr\u00e5pare: \u00bbJag \u00e4r en gud\u00bb, du som ej \u00e4r en gud, utan en m\u00e4nniska, i dens v\u00e5ld, som sl\u00e5r dig till d\u00f6ds?\n28:10 S\u00e5som de oomskurna d\u00f6, s\u00e5 skall du d\u00f6, f\u00f6r fr\u00e4mlingars hand. Ty jag har talat, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n28:11 Och HERRENS ord kom till mig han sade:\n28:12 Du m\u00e4nniskobarn, st\u00e4m upp en klagos\u00e5ng \u00f6ver konungen i Tyrus och s\u00e4g till honom: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Du var ypperst bland h\u00e4rliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i sk\u00f6nhet.\n28:13 I Eden, Guds lustg\u00e5rd, bodde du, h\u00f6ljd i alla slags \u00e4dla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, j\u00e4mte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag d\u00e5 du skapades.\n28:14 Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara p\u00e5 det heliga gudaberget, du fick d\u00e4r g\u00e5 omkring bland gnistrande stenar.\n28:15 Lyckosam var du p\u00e5 dina v\u00e4gar fr\u00e5n den dag d\u00e5 du skapades, till dess att or\u00e4ttf\u00e4rdighet blev funnen hos dig.\n28:16 Men under din myckna k\u00f6penskap blev ditt inre fyllt med or\u00e4tt, och du f\u00f6ll i synd. D\u00e5 f\u00f6rvisade jag dig fr\u00e5n gudaberget och f\u00f6rgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.\n28:17 Eftersom ditt hj\u00e4rta h\u00f6gmodades \u00f6ver din sk\u00f6nhet och du f\u00f6rspillde din vishet f\u00f6r ditt pr\u00e5ls skull, d\u00e4rf\u00f6r slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris \u00e5t konungarna, s\u00e5 att de fingo se sin lust p\u00e5 dig.\n28:18 Genom dina m\u00e5nga missg\u00e4rningar vid din or\u00e4ttr\u00e5diga k\u00f6penskap ohelgade du dina helgedomar. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t jag eld g\u00e5 ut ifr\u00e5n dig, och av den blev du f\u00f6rt\u00e4rd. Jag l\u00e4t dig ligga s\u00e5som aska p\u00e5 jorden inf\u00f6r alla som bes\u00f6kte dig.\n28:19 Alla som k\u00e4nde dig bland folken h\u00e4pnade \u00f6ver ditt \u00f6de. Du tog en \u00e4nde med f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r evig tid.\n28:20 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n28:21 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det\n28:22 och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, Sidon, och f\u00f6rh\u00e4rliga mig i dig. Ja, att jag \u00e4r HERREN, det skall man f\u00f6rnimma, n\u00e4r jag h\u00e5ller dom \u00f6ver henne och bevisar mig helig p\u00e5 henne.\n28:23 Och jag skall s\u00e4nda \u00f6ver henne pest och blod p\u00e5 hennes gator, och d\u00f6dsslagna m\u00e4n skola falla d\u00e4rinne f\u00f6r ett sv\u00e4rd som skall drabba henne fr\u00e5n alla sidor; och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n28:24 Sedan skall f\u00f6r Israels hus icke mer finnas n\u00e5gon stingande tagg eller n\u00e5got s\u00e5rande t\u00f6rne bland alla de grannfolk som nu h\u00e5na dem; och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r Herren, HERREN.\n28:25 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: N\u00e4r jag f\u00f6rsamlar Israels barn fr\u00e5n de folk bland vilka de \u00e4ro f\u00f6rstr\u00f6dda, d\u00e5 skall jag bevisa mig helig p\u00e5 dem inf\u00f6r folkens \u00f6gon, och de skola sedan f\u00e5 bo i sitt land, det som jag har givit \u00e5t min tj\u00e4nare Jakob.\n28:26 De skola bo d\u00e4r i trygghet och bygga hus och plantera ving\u00e5rdar ja, de skola bo i trygghet, n\u00e4r jag h\u00e5ller dom \u00f6ver alla som h\u00e5na dem p\u00e5 alla sidor; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, deras Gud.\n29:1 I tionde \u00e5ret, p\u00e5 tolfte dagen i tionde m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n29:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.\n29:3 Tala och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger d\u00e4r i dina str\u00f6mmar och s\u00e4ger: \u00bbMin Nilflod \u00e4r min; sj\u00e4lv har jag gjort mig.\u00bb\n29:4 Jag skall s\u00e4tta krokar i dina k\u00e4ftar och l\u00e5ta fiskarna i dina str\u00f6mmar fastna vid dina fj\u00e4ll, och s\u00e5 skall jag draga dig upp ur dina str\u00f6mmar med alla de fiskar i dina str\u00f6mmar, som h\u00e4nga fast vid dina fj\u00e4ll.\n29:5 Och jag skall kasta dig ut i \u00f6knen med alla fiskarna ifr\u00e5n dina str\u00f6mmar; du skall falla p\u00e5 marken och ej tagas bort d\u00e4rifr\u00e5n eller upph\u00e4mtas, ty \u00e5t markens djur och himmelens f\u00e5glar vill jag giva dig till mat;\n29:6 och alla Egyptens inbyggare skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN. Ty de \u00e4ro en r\u00f6rstav f\u00f6r Israels barn;\n29:7 ja, n\u00e4r dessa fatta i dig med handen, g\u00e5r du s\u00f6nder och s\u00e5rar envar av dem i sidan; och n\u00e4r de st\u00f6dja sig p\u00e5 dig, brytes du av och l\u00e4mnar dem alla med vacklande l\u00e4nder.\n29:8 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag vill l\u00e5ta sv\u00e4rd komma \u00f6ver dig, och jag skall utrota ur dig b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur.\n29:9 Och Egyptens land skall bliva f\u00f6r\u00f6tt och \u00f6delagt, och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN. Detta d\u00e4rf\u00f6r att han sade: \u00bbNilfloden \u00e4r min; sj\u00e4lv har jag gjort den.\n29:10 Ja, d\u00e4rf\u00f6r skall jag komma \u00f6ver dig och dina str\u00f6mmar, och g\u00f6ra Egyptens land till en \u00f6demark, ett \u00f6delagt land, fr\u00e5n Migdol till Sevene, fram till Etiopiens gr\u00e4ns.\n29:11 Ingen m\u00e4nniskofot skall g\u00e5 d\u00e4r fram, och ingen fot av n\u00e5got boskapsdjur skall g\u00e5 d\u00e4r fram; och det skall ligga obebott i fyrtio \u00e5r.\n29:12 Och jag skall g\u00f6ra Egyptens land till en \u00f6demark bland \u00f6delagda l\u00e4nder, och dess st\u00e4der skola ligga \u00f6de bland f\u00f6rh\u00e4rjade st\u00e4der i fyrtio \u00e5r; och jag skall f\u00f6rskingra egyptierna bland folken och f\u00f6rstr\u00f6 dem i l\u00e4nderna.\n29:13 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: N\u00e4r fyrtio \u00e5r \u00e4ro f\u00f6rlidna, skall jag f\u00f6rsamla egyptierna fr\u00e5n de folk bland vilka de \u00e4ro f\u00f6rskingrade.\n29:14 Och jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta Egypten och l\u00e5ta egyptierna komma tillbaka till Patros' land, varifr\u00e5n de stamma. D\u00e4r skola de bliva ett oansenligt rike,\n29:15 ja, ett rike oansenligare \u00e4n andra riken, s\u00e5 att det icke mer skall kunna upph\u00e4va sig \u00f6ver folken; jag skall l\u00e5ta dem bliva s\u00e5 f\u00e5 att de icke kunna r\u00e5da \u00f6ver folken.\n29:16 Och Israels barn skola icke mer s\u00e4tta sitt hopp till dem som allenast uppv\u00e4cka minnet av deras missg\u00e4rning, n\u00e4r de v\u00e4nda sig till dem; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r Herren, HERREN.\n29:17 I tjugusjunde \u00e5ret, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n29:18 Du m\u00e4nniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har l\u00e5tit sin h\u00e4r f\u00f6rr\u00e4tta ett sv\u00e5rt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava blivit skalliga och alla skuldror s\u00f6nderskavda. Men han och hans h\u00e4r hava icke f\u00e5tt n\u00e5gon l\u00f6n fr\u00e5n Tyrus f\u00f6r det arbete som han har f\u00f6rr\u00e4ttat mot det.\n29:19 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag vill giva Egyptens land \u00e5t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall f\u00f6ra bort dess rikedomar och taga rov d\u00e4rifr\u00e5n och g\u00f6ra byte d\u00e4r, och detta skall hans h\u00e4r f\u00e5 till l\u00f6n.\n29:20 S\u00e5som en vederg\u00e4llning f\u00f6r hans arbete giver jag honom Egyptens land; ty f\u00f6r min r\u00e4kning hava de utf\u00f6rt sitt verk, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n29:21 P\u00e5 den tiden skall jag l\u00e5ta ett horn v\u00e4xa upp \u00e5t Israels hus, och du skall f\u00e5 uppl\u00e5ta din mun mitt ibland dem; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n30:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n30:2 Du m\u00e4nniskobarn, profetera och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: J\u00e4mren eder: \u00bbAck ve, vilken dag!\u00bb\n30:3 Ty dagen \u00e4r n\u00e4ra, HERRENS dag \u00e4r n\u00e4ra; en molnh\u00f6ljd dag \u00e4r det, hednafolkens stund \u00e4r inne.\n30:4 Ett sv\u00e4rd kommer \u00f6ver Egypten, och Etiopien fattas av \u00e5ngest, n\u00e4r de slagna falla i Egypten och dess rikedomar f\u00f6ras bort och dess grundvalar upprivas.\n30:5 Etiopier, put\u00e9er och lud\u00e9er, och hela hopen av fr\u00e4mmande folk, och kub\u00e9er och f\u00f6rbundslandets s\u00f6ner skola med dem falla f\u00f6r sv\u00e4rd.\n30:6 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ja, Egyptens f\u00f6rsvarare skola falla, och dess stolta makt skall st\u00f6rtas ned; fr\u00e5n Migdol till Sevene skola de som bo d\u00e4r falla f\u00f6r sv\u00e4rd, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n30:7 Och deras land skall ligga \u00f6de bland \u00f6delagda l\u00e4nder, och st\u00e4derna d\u00e4r skola vara bland f\u00f6rh\u00e4rjade st\u00e4der.\n30:8 Och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag t\u00e4nder eld p\u00e5 Egypten och l\u00e5ter alla dess hj\u00e4lpare varda krossade.\n30:9 P\u00e5 den dagen skola s\u00e4ndebud draga ut fr\u00e5n mig p\u00e5 skepp, f\u00f6r att injaga skr\u00e4ck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall d\u00e4r fattas av \u00e5ngest p\u00e5 Egyptens dag; ty se, det kommer!\n30:10 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ja, jag skall g\u00f6ra slut p\u00e5 Egyptens rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.\n30:11 Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola h\u00e4mtas dit till att f\u00f6rd\u00e4rva landet; de skola draga sina sv\u00e4rd mot Egypten och uppfylla landet med slagna.\n30:12 Och jag skall g\u00f6ra str\u00f6mmarna till torr mark och s\u00e4lja landet i onda m\u00e4ns hand. Jag skall \u00f6del\u00e4gga landet med allt vad d\u00e4ri \u00e4r, genom fr\u00e4mmande m\u00e4n. Jag, HERREN, har talat.\n30:13 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Jag skall ock f\u00f6rst\u00f6ra de el\u00e4ndiga avgudarna och g\u00f6ra slut p\u00e5 avgudarna i Nof, och ur Egyptens land skall ingen furste mer uppst\u00e5; och jag skall l\u00e5ta fruktan komma \u00f6ver Egyptens land.\n30:14 Jag skall \u00f6del\u00e4gga Patros och t\u00e4nda eld p\u00e5 Soan och h\u00e5lla dom \u00f6ver No.\n30:15 Och jag skall utgjuta min vrede \u00f6ver Sin, Egyptens v\u00e4rn, och utrota den larmande hopen i No.\n30:16 Ja, jag skall t\u00e4nda eld p\u00e5 Egypten, Sin skall gripas av \u00e5ngest, No skall bliva intaget och Nof \u00f6verfallas p\u00e5 ljusa dagen.\n30:17 Avens och Pi-Besets unga m\u00e4n skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd, och sj\u00e4lva skola de vandra bort i f\u00e5ngenskap.\n30:18 I Tehafnehes bliver dagen m\u00f6rk, n\u00e4r jag d\u00e4r bryter s\u00f6nder Egyptens ok och dess stolta makt d\u00e4r f\u00e5r en \u00e4nde; ja, ett moln skall \u00f6vert\u00e4cka det, och dess d\u00f6ttrar skola vandra bort i f\u00e5ngenskap.\n30:19 Jag skall h\u00e5lla dom \u00f6ver Egypten, och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n30:20 I elfte \u00e5ret, p\u00e5 sjunde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n30:21 Du m\u00e4nniskobarn, jag har brutit s\u00f6nder Faraos, den egyptiske konungens, arm; och se, den har icke blivit f\u00f6rbunden, man har icke brukat l\u00e4kemedel, icke lindat den, icke lagt p\u00e5 den f\u00f6rband, f\u00f6r att \u00e5ter g\u00f6ra den stark nog till att f\u00f6ra sv\u00e4rdet.\n30:22 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag skall komma \u00f6ver Farao, konungen i Egypten, och bryta s\u00f6nder hans armar, b\u00e5de den som \u00e4nnu \u00e4r stark och den som redan \u00e4r s\u00f6nderbruten, och skall l\u00e5ta sv\u00e4rdet falla ur hans hand.\n30:23 Och jag skall f\u00f6rskingra egyptierna bland folken och f\u00f6rstr\u00f6 dem i l\u00e4nderna.\n30:24 Den babyloniske konungens armar skall jag st\u00e4rka, och jag skall s\u00e4tta milt sv\u00e4rd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta s\u00f6nder, s\u00e5 att han upph\u00e4ver j\u00e4mmerrop inf\u00f6r honom, s\u00e5som en d\u00f6dsslagen k\u00e4mpe g\u00f6r.\n30:25 Ja, jag skall st\u00e4rka den babyloniske konungens armar, men Faraos armar skola sjunka ned; och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag s\u00e4tter mitt sv\u00e4rd i den babyloniske konungens hand, f\u00f6r att han skall sv\u00e4nga det mot Egyptens land.\n30:26 Och jag skall f\u00f6rskingra egyptierna bland folken och f\u00f6rstr\u00f6 dem i l\u00e4nderna; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n31:1 I elfte \u00e5ret, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i tredje m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n31:2 Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e4g till Farao, konungen i Egypten, och till hans larmande hop: Vem kan f\u00f6rliknas med dig i din storhet?\n31:3 Se, du \u00e4r ett \u00e4delt tr\u00e4d, en ceder p\u00e5 Libanon, med sk\u00f6na grenar och skuggrik krona och h\u00f6g stam, en som med sin topp r\u00e4cker upp bland molnen.\n31:4 Vatten g\u00e5vo den v\u00e4xt, djupets k\u00e4llor gjorde den h\u00f6g. Ty med sina str\u00f6mmar omfl\u00f6to de platsen d\u00e4r den var planterad; f\u00f6rst sedan s\u00e4nde de sina fl\u00f6den till alla andra tr\u00e4d p\u00e5 marken.\n31:5 S\u00e5 fick den h\u00f6gre stam \u00e4n alla tr\u00e4d p\u00e5 marken, den fick talrika kvistar och l\u00e5nga grenar, genom det myckna vatten den hade, n\u00e4r den sk\u00f6t skott.\n31:6 Alla himmelens f\u00e5glar byggde sig n\u00e4sten bland dess kvistar, under dess grenar f\u00f6dde alla markens djur sina ungar, och i dess skugga bodde allahanda stora folk.\n31:7 Och den blev sk\u00f6n genom sin storhet och genom sina grenars l\u00e4ngd, d\u00e4r den stod med sin rot invid stora vatten.\n31:8 Ingen ceder i Guds lustg\u00e5rd gick upp emot denna, ingen cypress hade kvistar som kunde f\u00f6rliknas med dennas, ingen l\u00f6nn bar grenar, j\u00e4mf\u00f6rliga med dennas; nej, intet tr\u00e4d i Guds lustg\u00e5rd liknade den i sk\u00f6nhet\n31:9 S\u00e5 sk\u00f6n hade jag l\u00e5tit den bliva, i dess rikedom p\u00e5 grenar, att alla Edens tr\u00e4d i Guds lustg\u00e5rd m\u00e5ste avundas den.\n31:10 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5 Eftersom du v\u00e4xte s\u00e5 h\u00f6g, ja, eftersom ditt tr\u00e4d str\u00e4ckte sin topp upp bland molnen och f\u00f6rh\u00e4vde sig i sitt hj\u00e4rta \u00f6ver att det var s\u00e5 h\u00f6gt,\n31:11 d\u00e4rf\u00f6r skall jag prisgiva det \u00e5t en som \u00e4r v\u00e4ldig bland folken. Han skall f\u00f6rvisso utf\u00f6ra sitt verk d\u00e4rp\u00e5, ty f\u00f6r dess ogudaktighets skull har jag f\u00f6rkastat det.\n31:12 Ja, fr\u00e4mlingar hava f\u00e5tt hugga ned det, de grymmaste folk, och hava l\u00e5tit det ligga. Dess kvistar hava nu fallit p\u00e5 bergen och i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i alla landets b\u00e4ckar, och alla folk p\u00e5 jorden hava m\u00e5st draga bort d\u00e4rifr\u00e5n och f\u00f6rsaka dess skugga och l\u00e5ta det ligga.\n31:13 P\u00e5 dess kullfallna stam bo alla himmelens f\u00e5glar, och p\u00e5 dess grenar l\u00e4gra sig alla markens djur.\n31:14 S\u00e5 sker, f\u00f6r att ett tr\u00e4d som v\u00e4xer vid vatten aldrig skall yvas \u00f6ver sin h\u00f6jd och str\u00e4cka sin topp upp bland molnen; ja, f\u00f6r att icke ens de v\u00e4ldigaste av dem skola st\u00e5 och yvas, intet tr\u00e4d som har haft vatten att dricka. Ty de \u00e4ro allasammans hemfallna \u00e5t d\u00f6den och m\u00e5ste ned i jordens djup, till att vara d\u00e4r bland m\u00e4nniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.\n31:15 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: P\u00e5 den dag d\u00e5 det for ned till d\u00f6dsriket l\u00e4t jag djupet f\u00f6r dess skull h\u00f6lja sig i sorgdr\u00e4kt; jag h\u00e4mmade str\u00f6mmarna d\u00e4r, och de stora vattnen h\u00f6llos tillbaka. Jag l\u00e4t Libanon f\u00f6r dess skull kl\u00e4da sig i svart, och alla tr\u00e4d p\u00e5 marken f\u00f6rtvinade i sorg \u00f6ver det.\n31:16 Genom d\u00e5net av dess fall kom jag folken att b\u00e4va, n\u00e4r jag st\u00f6rtade det ned i d\u00f6dsriket, till dem som hade farit ned i graven. Men d\u00e5 tr\u00f6stade sig i jordens djup alla Edens tr\u00e4d, de yppersta och b\u00e4sta p\u00e5 Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka.\n31:17 Ocks\u00e5 de hade, s\u00e5som det tr\u00e4det, m\u00e5st fara ned till d\u00f6dsriket, till dem som voro slagna med sv\u00e4rd; dit foro ock de som hade varit dess st\u00f6d och hade bott i dess skugga bland folken.\n31:18 Kan nu n\u00e5got bland Edens tr\u00e4d f\u00f6rliknas med dig i h\u00e4rlighet och storhet? Och dock skall du, s\u00e5som Edens tr\u00e4d, st\u00f6rtas ned i jordens djup och ligga d\u00e4r bland oomskurna, hos dem som \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd. S\u00e5 skall det g\u00e5 Farao och hela hans larmande hop, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n32:1 I tolfte \u00e5ret, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i tolfte m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n32:2 Du m\u00e4nniskobarn, st\u00e4m upp en klagos\u00e5ng \u00f6ver Farao, konungen i Egypten, och s\u00e4g till honom: Det \u00e4r f\u00f6rbi med dig, du lejon bland folken! Och du var dock lik draken i havet, d\u00e4r du for fram i dina str\u00f6mmar och r\u00f6rde upp vattnet med dina f\u00f6tter och grumlade dess str\u00f6mmar.\n32:3 S\u00e5 s\u00e4ger nu Herren, HERREN: Jag skall breda ut mitt n\u00e4t \u00f6ver dig genom skaror av m\u00e5nga folk, och de skola draga upp dig i mitt garn.\n32:4 Jag skall kasta dig upp p\u00e5 jorden, jag skall slunga dig bort p\u00e5 marken och l\u00e5ta alla himmelens f\u00e5glar sl\u00e5 ned p\u00e5 dig och l\u00e5ta de vilda djuren p\u00e5 hela jorden m\u00e4tta sig med dig.\n32:5 Jag skall kasta ditt k\u00f6tt p\u00e5 bergen och fylla dalarna med ditt stora skrov.\n32:6 Och landet som du har neds\u00f6lat skall jag vattna med ditt blod \u00e4nda upp till bergen, och b\u00e4ckarna skola bliva fulla av dig.\n32:7 Och n\u00e4r jag utsl\u00e4cker dig, skall jag \u00f6vert\u00e4cka himmelen och f\u00f6rm\u00f6rka dess stj\u00e4rnor; jag skall \u00f6vert\u00e4cka solen med moln, och m\u00e5nens ljus skall icke lysa mer.\n32:8 Alla ljus p\u00e5 himmelen skall jag f\u00f6rm\u00f6rka f\u00f6r din skull och l\u00e5ta m\u00f6rker komma \u00f6ver ditt land, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n32:9 Och m\u00e5nga folks hj\u00e4rtan skall jag sl\u00e5 med skr\u00e4ck, n\u00e4r jag g\u00f6r din underg\u00e5ng bekant bland folkslagen, ja, i l\u00e4nder som du icke k\u00e4nner.\n32:10 Jag skall komma m\u00e5nga folk att h\u00e4pna f\u00f6r din skull, och deras konungar skola f\u00f6r din skull gripas av b\u00e4van, n\u00e4r jag i deras \u00e5syn sv\u00e4nger mitt sv\u00e4rd; vart \u00f6gonblick skola de frukta, envar f\u00f6r sitt liv, p\u00e5 ditt falls dag.\n32:11 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Den babyloniske konungens sv\u00e4rd skall komma \u00f6ver dig.\n32:12 Jag skall l\u00e5ta din larmande hop falla f\u00f6r hj\u00e4ltars sv\u00e4rd, grymmast bland hedningar \u00e4ro de alla. De skola f\u00f6r\u00f6da Egyptens h\u00e4rlighet, och hela dess larmande hop skall f\u00f6rg\u00f6ras;\n32:13 jag skall utrota all dess boskap, den som betar vid det myckna vattnet. Av m\u00e4nniskofot skall det icke mer r\u00f6ras upp, ej heller r\u00f6ras upp av boskapskl\u00f6var.\n32:14 Sedan skall jag l\u00e5ta deras vatten sjunka undan och deras str\u00f6mmar flyta bort s\u00e5som olja, s\u00e4ger Herren, HERREN,\n32:15 i det jag g\u00f6r Egyptens land till en \u00f6dslig \u00f6demark och ber\u00f6var landet allt vad d\u00e4ri \u00e4r, n\u00e4r jag nu sl\u00e5r alla dess inbyggare, s\u00e5 att man f\u00f6rnimmer att jag \u00e4r HERREN.\n32:16 Detta \u00e4r en klagos\u00e5ng som man skall sjunga, ja, folkens d\u00f6ttrar skola sjunga den; de skola sjunga den \u00f6ver Egypten med hela dess larmande hop, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n32:17 I tolfte \u00e5ret, p\u00e5 femtonde dagen i m\u00e5naden, kom HERRENS ord till mig; han sade:\n32:18 Du m\u00e4nniskobarn, sjung sorges\u00e5ng \u00f6ver Egyptens larmande hop. Bjud henne att s\u00e5som d\u00f6ttrarna av de v\u00e4ldigaste folk fara ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.\n32:19 Finnes n\u00e5gon s\u00e5 ringa att du \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n hon? Nej, far du ned och l\u00e5t dig b\u00e4ddas bland de oomskurna.\n32:20 Bland m\u00e4n som \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd skola ock dina falla. Sv\u00e4rdet \u00e4r redo; sl\u00e4pen bort henne med hela hennes larmande hop.\n32:21 M\u00e4ktiga hj\u00e4ltar skola tala till Farao ur d\u00f6dsriket, till honom och till hans hj\u00e4lpare: \u00bbJa, de hava m\u00e5st fara hitned, och nu ligga de d\u00e4r, de oomskurna, slagna med sv\u00e4rd.\u00bb\n32:22 D\u00e4r ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d\u00e4r slagna, fallna f\u00f6r sv\u00e4rd.\n32:23 Sin grav har han f\u00e5tt l\u00e4ngst ned i underjorden, och runt omkring honom ligger hans skara begraven. Allasammans ligga de slagna, fallna f\u00f6r sv\u00e4rd, de man som en g\u00e5ng utbredde skr\u00e4ck i de levandes land.\n32:24 D\u00e4r ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring hans grav. Allasammans ligga de slagna, m\u00e4nnen som f\u00f6llo f\u00f6r sv\u00e4rd, och som oomskurna m\u00e5ste fara, ned i jordens djup, desamma som en g\u00e5ng utbredde skr\u00e4ck omkring sig i de levandes land; nu m\u00e5ste de b\u00e4ra sin skam bland de andra som hava farit ned i graven.\n32:25 Ja, bland slagna har han f\u00e5tt sitt l\u00e4ger med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d\u00e4r oomskurna, slagna med sv\u00e4rd; en g\u00e5ng utbredde sig ju skr\u00e4ck omkring dem i de levandes land, men de m\u00e5ste nu b\u00e4ra sin skam bland dem som hava farit ned i graven. Ja, bland slagna har han f\u00e5tt sin plats.\n32:26 D\u00e4r ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring honom har denna sin gravplats. Allasammans ligga de d\u00e4r oomskurna, slagna med sv\u00e4rd; en g\u00e5ng utbredde de ju skr\u00e4ck omkring sig i de levandes land.\n32:27 Men dessa fallna m\u00e4n ur de oomskurnas hop, de f\u00e5 icke vila bland hj\u00e4ltarna, bland dem som hava farit ned till d\u00f6dsriket i sin krigiska rustning och f\u00e5tt sina sv\u00e4rd lagda under sina huvuden. Nej, deras missg\u00e4rningar hava kommit \u00f6ver deras ben. De utbredde ju skr\u00e4ck i de levandes land, s\u00e5som hj\u00e4ltar g\u00f6ra.\n32:28 Ja, ocks\u00e5 du skall bliva krossad bland de oomskurna och f\u00e5 ligga bland dem som \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd.\n32:29 D\u00e4r ligger Edom med sina konungar och alla sina h\u00f6vdingar; huru m\u00e4ktiga de \u00e4n voro, hava de nu f\u00e5tt sin plats bland dem som \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd; de m\u00e5ste ligga bland de oomskurna, bland dem som hava farit ned i graven.\n32:30 D\u00e4r ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty de hava m\u00e5st fara ned till de slagna, de hava kommit p\u00e5 skam, trots den skr\u00e4ck de utbredde genom sina v\u00e4ldiga g\u00e4rningar. Och de ligga d\u00e4r oomskurna bland dem som hava blivit slagna med sv\u00e4rd; de m\u00e5ste b\u00e4ra sin skam bland dem som hava farit ned i graven.\n32:31 Dem skall nu Farao f\u00e5 se, och han skall s\u00e5 tr\u00f6sta sig \u00f6ver hela sin larmande hop. Ja, Farao och hela hans har \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n32:32 Ty v\u00e4l utbredde jag skr\u00e4ck f\u00f6r honom i de levandes land, men nu m\u00e5ste han, Farao, med hela sin larmande hop, l\u00e5ta sig b\u00e4ddas bland de oomskurna, hos dem som \u00e4ro slagna med sv\u00e4rd, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n33:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n33:2 Du m\u00e4nniskobarn, tala till dina landsm\u00e4n och s\u00e4g till dem: Om jag vill l\u00e5ta sv\u00e4rdet komma \u00f6ver ett land, och folket i landet har utsett bland sig en man som det har gjort till sin v\u00e4ktare,\n33:3 och denne ser sv\u00e4rdet komma \u00f6ver landet och st\u00f6ter i basunen och varnar folket,\n33:4 men den som f\u00e5r h\u00f6ra basunljudet \u00e4nda icke l\u00e5ter varna sig, och sv\u00e4rdet sedan kommer och tager honom bort, d\u00e5 kommer hans blod \u00f6ver hans eget huvud.\n33:5 Ty han h\u00f6rde ju basunljudet, men l\u00e4t icke varna sig; d\u00e4rf\u00f6r kommer hans blod \u00f6ver honom sj\u00e4lv. Om han hade l\u00e5tit varna sig, s\u00e5 hade han r\u00e4ddat sitt liv. --\n33:6 Men om v\u00e4ktaren ser sv\u00e4rdet komma och icke st\u00f6ter i basunen och folket s\u00e5 icke bliver varnat, och sv\u00e4rdet sedan kommer och tager bort n\u00e5gon bland dem, d\u00e5 bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missg\u00e4rning, men hans blod skall jag utkr\u00e4va av v\u00e4ktarens hand.\n33:7 Dig, du m\u00e4nniskobarn, har jag satt till en v\u00e4ktare f\u00f6r Israels hus, f\u00f6r att du \u00e5 mina v\u00e4gnar skall varna dem, n\u00e4r du h\u00f6r ett ord fr\u00e5n min mun.\n33:8 Om jag s\u00e4ger till den ogudaktige: \u00bbDu ogudaktige, du m\u00e5ste d\u00f6\u00bb, och du d\u00e5 icke s\u00e4ger n\u00e5got till att varna den ogudaktige f\u00f6r hans v\u00e4g, s\u00e5 skall v\u00e4l den ogudaktige d\u00f6 genom sin missg\u00e4rning, men hans blod skall jag utkr\u00e4va av din hand.\n33:9 Men om du varnar den ogudaktige f\u00f6r hans v\u00e4g, p\u00e5 det att han m\u00e5 v\u00e4nda om ifr\u00e5n den, och han likv\u00e4l icke v\u00e4nder om ifr\u00e5n sin v\u00e4g, d\u00e5 skall visserligen han d\u00f6 genom sin missg\u00e4rning, men du sj\u00e4lv har r\u00e4ddat din sj\u00e4l.\n33:10 Och du, m\u00e4nniskobarn, s\u00e4g till Israels hus: I s\u00e4gen s\u00e5: \u00bbV\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delser och synder tynga p\u00e5 oss och vi f\u00f6rsm\u00e4kta genom dem. Huru kunna vi d\u00e5 bliva vid liv?\u00bb\n33:11 Men svara dem: S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, jag har ingen lust till den ogudaktiges d\u00f6d, utan fastmer d\u00e4rtill att den ogudaktige v\u00e4nder om fr\u00e5n sin v\u00e4g och f\u00e5r leva. S\u00e5 v\u00e4nden d\u00e5 om, ja, v\u00e4nden om fr\u00e5n edra onda v\u00e4gar; ty icke viljen I v\u00e4l d\u00f6, I av Israels hus?\n33:12 Men du, m\u00e4nniskobarn, s\u00e4g till dina landsm\u00e4n: Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall icke r\u00e4dda honom, n\u00e4r han beg\u00e5r \u00f6vertr\u00e4delser; och den ogudaktige skall icke komma p\u00e5 fall genom sin ogudaktighet, n\u00e4r han v\u00e4nder om fr\u00e5n sin ogudaktighet, lika litet som den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall kunna leva genom sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet, n\u00e4r han syndar.\n33:13 Om jag s\u00e4ger till den r\u00e4ttf\u00e4rdige att han skall f\u00e5 leva, och han sedan i f\u00f6rlitande p\u00e5 sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5 skall intet ih\u00e5gkommas av all hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet, utan genom det or\u00e4tta som han g\u00f6r skall han d\u00f6.\n33:14 Och om jag s\u00e4ger till den ogudaktige: \u00bbDu m\u00e5ste d\u00f6\u00bb, och han sedan v\u00e4nder om fr\u00e5n sin synd och \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet,\n33:15 s\u00e5 att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har f\u00e5tt och ers\u00e4tter vad han har r\u00f6vat och vandrar efter livets stadgar, s\u00e5 att han icke g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, d\u00e5 skall han f\u00f6rvisso leva och icke d\u00f6.\n33:16 Ingen av de synder han har beg\u00e5tt skall d\u00e5 tillr\u00e4knas honom; han har \u00f6vat r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, d\u00e4rf\u00f6r skall han f\u00f6rvisso f\u00e5 leva. --\n33:17 Men nu s\u00e4ga dina landsm\u00e4n: \u00bbHerrens v\u00e4g \u00e4r icke alltid densamma\u00bb, d\u00e5 det fastmer \u00e4r deras egen v\u00e4g som icke alltid \u00e4r densamma.\n33:18 Om den r\u00e4ttf\u00e4rdige v\u00e4nder om fr\u00e5n sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet och g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5 m\u00e5ste han just d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6.\n33:19 Men om den ogudaktige v\u00e4nder om fr\u00e5n sin ogudaktighet och \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, d\u00e5 skall han just d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5 leva.\n33:20 Och \u00e4nd\u00e5 s\u00e4gen I: \u00bbHerrens v\u00e4g \u00e4r icke alltid densamma.\u00bb Jo, jag skall d\u00f6ma var och en av eder efter hans v\u00e4gar, I av Israels hus.\n33:21 I det tolfte \u00e5ret sedan vi hade blivit bortf\u00f6rda i f\u00e5ngenskap, p\u00e5 femte dagen i tionde m\u00e5naden, kom en flykting ifr\u00e5n Jerusalem till mig med budskapet: \u00bbStaden \u00e4r intagen.\u00bb\n33:22 Nu hade p\u00e5 aftonen f\u00f6re flyktingens ankomst HERRENS hand kommit \u00f6ver mig; men p\u00e5 morgonen \u00f6ppnade han \u00e5ter min mun, just f\u00f6re mannens ankomst, s\u00e5 att jag, d\u00e5 nu min mun blev \u00f6ppnad, upph\u00f6rde att vara stum.\n33:23 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n33:24 Du m\u00e4nniskobarn, de som bo ibland ruinerna d\u00e4r borta i Israels land s\u00e4ga \u00bbAbraham var en ensam man, och han fick dock landet till besittning. Vi \u00e4ro m\u00e5nga, oss m\u00e5ste v\u00e4l landet d\u00e5 vara givet till besittning!\u00bb\n33:25 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: I \u00e4ten k\u00f6tt med blodet i, I upplyften edra \u00f6gon till edra el\u00e4ndiga avgudar, och I utgjuten blod; och likv\u00e4l skullen I f\u00e5 hava landet till besittning!\n33:26 I trotsen p\u00e5 edra sv\u00e4rd, I bedriven vad styggeligt \u00e4r, I sk\u00e4nden varandras hustrur; och likv\u00e4l skullen I f\u00e5 hava landet till besittning!\n33:27 Nej; s\u00e5 skall du s\u00e4ga till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: S\u00e5 sant jag lever, de som bo d\u00e4r bland ruinerna skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd; och dem som bo p\u00e5 landsbygden skall jag giva till mat \u00e5t de vilda djuren, och de som bo i bergf\u00e4sten eller i grottor skola d\u00f6 genom pest.\n33:28 Jag skall g\u00f6ra landet \u00f6de och tomt, och dess stolta makt skall f\u00e5 en \u00e4nde; och Israels berg skola \u00f6del\u00e4ggas, s\u00e5 att ingen g\u00e5r d\u00e4r fram.\n33:29 Och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag g\u00f6r landet \u00f6de och tomt, f\u00f6r alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.\n33:30 Men du, m\u00e4nniskobarn, dina landsm\u00e4n, som orda om dig invid v\u00e4ggarna och i ing\u00e5ngarna till husen, de tala sinsemellan, den ene med den andre, och s\u00e4ga: \u00bbKom, l\u00e5t oss h\u00f6ra vad det \u00e4r f\u00f6r ett ord som nu utg\u00e5r fr\u00e5n HERREN.\u00bb\n33:31 Och de komma till dig, s\u00e5som g\u00e4llde det en folkf\u00f6rsamling, och s\u00e4tta sig hos dig s\u00e5som mitt folk; och de h\u00f6ra dina ord, men g\u00f6ra icke efter dem. Ty v\u00e4l hopg\u00f6ra de med munnen ljuvliga ord, men deras hj\u00e4rtan st\u00e5 blott efter egen vinning.\n33:32 Och se, du \u00e4r f\u00f6r dem, s\u00e5som n\u00e4r n\u00e5gon som har vacker r\u00f6st och spelar v\u00e4l sjunger en k\u00e4rleksvisa; de h\u00f6ra v\u00e4l dina ord, men g\u00f6ra icke efter dem.\n33:33 Men n\u00e4r det kommer -- ty se det kommer! -- d\u00e5 skola de f\u00f6rnimma att en profet har varit ibland dem.\n34:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n34:2 Du m\u00e4nniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och s\u00e4g till dem, till herdarna: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven s\u00f6rjt allenast f\u00f6r eder sj\u00e4lva! Var det d\u00e5 icke f\u00f6r hjorden som herdarna borde s\u00f6rja?\n34:3 I st\u00e4llet \u00e5ten I upp det feta, med ullen kl\u00e4dden I eder, det g\u00f6dda slaktaden I; men om hjorden v\u00e5rdaden I eder icke.\n34:4 De svaga st\u00e4rkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade f\u00f6rbunden I icke, det f\u00f6rdrivna f\u00f6rden I icke tillbaka, det f\u00f6rlorade upps\u00f6kten I icke, utan med f\u00f6rtryck och h\u00e5rdhet f\u00f6ren I fram mot dem.\n34:5 S\u00e5 blevo de f\u00f6rskingrade, d\u00e4rf\u00f6r att de icke hade n\u00e5gon herde, de blevo till mat \u00e5t alla markens djur, ja, de blevo f\u00f6rskingrade.\n34:6 Mina f\u00e5r g\u00e5 nu vilse p\u00e5 alla berg och alla h\u00f6ga kullar; \u00f6ver hela jorden \u00e4ro mina f\u00e5r f\u00f6rskingrade, utan att n\u00e5gon fr\u00e5gar efter dem eller upps\u00f6ker dem.\n34:7 H\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r HERRENS ord, I herdar:\n34:8 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina f\u00e5r hava l\u00e4mnats till rov, ja, eftersom mina f\u00e5r hava blivit till mat \u00e5t alla markens djur, d\u00e5 de nu icke hava n\u00e5gon herde, och eftersom mina herdar icke fr\u00e5ga efter mina f\u00e5r ja, eftersom herdarna s\u00f6rja f\u00f6r sig sj\u00e4lva och icke s\u00f6rja f\u00f6r mina f\u00e5r,\n34:9 d\u00e4rf\u00f6r, I herdar: H\u00f6ren HERRENS ord:\n34:10 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver herdarna och utkr\u00e4va mina f\u00e5r ur deras hand och g\u00f6ra slut p\u00e5 deras herdetj\u00e4nst; och herdarna skola d\u00e5 icke mer kunna s\u00f6rja f\u00f6r sig sj\u00e4lva, ty jag skall r\u00e4dda mina f\u00e5r ur deras gap, s\u00e5 att de icke bliva till mat \u00e5t dem.\n34:11 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall sj\u00e4lv taga mig an mina f\u00e5r och leta dem tillsammans.\n34:12 Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, n\u00e4r hans f\u00e5r \u00e4ro f\u00f6rstr\u00f6dda omkring honom, s\u00e5 skall ock jag leta tillsammans mina f\u00e5r och r\u00e4dda dem fr\u00e5n alla de orter till vilka de f\u00f6rskingrades p\u00e5 en dag av moln och t\u00f6cken.\n34:13 Och jag skall f\u00f6ra dem ut ifr\u00e5n folken och f\u00f6rsamla dem ur l\u00e4nderna, och skall l\u00e5ta dem komma till sitt eget land och f\u00f6ra dem i bet p\u00e5 Israels berg, vid b\u00e4ckarna och var man eljest kan bo i landet.\n34:14 P\u00e5 goda betesplatser skall jag f\u00f6ra dem i bet, p\u00e5 Israels h\u00f6ga berg skola de f\u00e5 sina betesmarker; d\u00e4r skola de l\u00e4gra sig p\u00e5 goda betesmarker, och fett bete skola de hava p\u00e5 Israels berg.\n34:15 Jag skall sj\u00e4lv f\u00f6ra mina f\u00e5r i bet och sj\u00e4lv utse l\u00e4gerplatser \u00e5t dem, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n34:16 Det f\u00f6rlorade skall jag upps\u00f6ka, det f\u00f6rdrivna skall jag f\u00f6ra tillbaka, det sargade skall jag f\u00f6rbinda, och det svaga skall jag st\u00e4rka. Men det feta och det starka skall jag f\u00f6rg\u00f6ra; ja, jag skall sk\u00f6ta det s\u00e5som r\u00e4tt \u00e4r.\n34:17 Men I, mina f\u00e5r, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill d\u00f6ma mellan f\u00e5r och f\u00e5r, mellan v\u00e4durar och bockar.\n34:18 \u00c4r det eder icke nog att I f\u00e5n beta p\u00e5 den b\u00e4sta betesplatsen, eftersom I med edra f\u00f6tter trampen ned vad som \u00e4r kvar p\u00e5 eder betesplats? Och \u00e4r det eder icke nog att I f\u00e5n dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra f\u00f6tter grumlen vad som har l\u00e4mnats kvar?\n34:19 Skola mina f\u00e5r beta av det som edra f\u00f6tter hava trampat ned, och dricka vad edra f\u00f6tter hava grumlat?\n34:20 Nej; d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5 till dem: Se, jag skall sj\u00e4lv d\u00f6ma mellan de feta f\u00e5ren och de magra f\u00e5ren.\n34:21 Eftersom I med sida och bog st\u00f6ten undan alla de svaga och med edra horn st\u00e5ngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och f\u00f6rskingrat dem,\n34:22 d\u00e4rf\u00f6r skall jag fr\u00e4lsa mina f\u00e5r, s\u00e5 att de icke mer bliva till rov, och skall d\u00f6ma mellan f\u00e5r och f\u00e5r.\n34:23 Och jag skall l\u00e5ta en herde uppst\u00e5, gemensam f\u00f6r dem alla, och han skall f\u00f6ra dem i bet, n\u00e4mligen min tj\u00e4nare David; ja, han skall f\u00f6ra dem i bet, han skall vara deras herde.\n34:24 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tj\u00e4nare David skall vara h\u00f6vding bland dem. Jag, HERREN, har talat.\n34:25 Och jag skall med dem sluta ett fridsf\u00f6rbund; jag skall g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 vilddjuren i landet, s\u00e5 att man i trygghet kan bo mitt i \u00f6knen och sova i skogarna.\n34:26 Och jag skall l\u00e5ta dem sj\u00e4lva och landet runt omkring min h\u00f6jd bliva till v\u00e4lsignelse. Jag skall l\u00e5ta regn falla i r\u00e4tt tid; regnskurar till v\u00e4lsignelse skall det bliva.\n34:27 Tr\u00e4den p\u00e5 marken skola b\u00e4ra sin frukt, och jorden skall giva sin gr\u00f6da, och sj\u00e4lva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag bryter s\u00f6nder deras ok och r\u00e4ddar dem fr\u00e5n de m\u00e4nniskors hand, som hava h\u00e5llit dem i tr\u00e4ldom.\n34:28 De skola sedan icke mer bliva ett byte f\u00f6r folken, och markens djur skola ej \u00e4ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall f\u00f6rskr\u00e4cka dem.\n34:29 Och jag skall \u00e5t dem l\u00e5ta en plantering v\u00e4xa upp, som skall bliva dem till ber\u00f6mmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida sm\u00e4lek av folken.\n34:30 Och de skola f\u00f6rnimma att jag, HERREN, deras Gud, \u00e4r med dem, och att de, Israels hus, \u00e4ro mitt folk, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n34:31 Ja, I \u00e4ren mina f\u00e5r, I \u00e4ren f\u00e5r i min hjord, m\u00e4nniskor som I \u00e4ren, och jag \u00e4r eder Gud, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n35:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n35:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det;\n35:3 s\u00e4g till det: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, du Seirs berg, och utr\u00e4cka min hand mot dig och g\u00f6ra dig \u00f6de och tomt.\n35:4 Jag skall g\u00f6ra dina st\u00e4der till ruiner, och sj\u00e4lvt skall du bliva \u00f6de; och du skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n35:5 Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och givit dem till pris \u00e5t sv\u00e4rdet under deras of\u00e4rds tid, den tid d\u00e5 missg\u00e4rningen hade n\u00e5tt sin gr\u00e4ns,\n35:6 d\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, skall jag f\u00f6rvandla dig till blod, och blod skall f\u00f6rf\u00f6lja dig; eftersom du icke har hatat blod, skall blod f\u00f6rf\u00f6lja dig.\n35:7 Ja, jag skall g\u00f6ra Seirs berg tomt och \u00f6de och utrota d\u00e4rifr\u00e5n envar som f\u00e4rdas d\u00e4r, fram eller tillbaka.\n35:8 Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna m\u00e4n; ja, p\u00e5 dina h\u00f6jder, i dina dalar och vid alla dina b\u00e4ckar skola sv\u00e4rdsslagna m\u00e4n falla.\n35:9 Jag skall g\u00f6ra dig till en \u00f6demark f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid, och dina st\u00e4der skola icke mer bliva bebodda; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n35:10 Eftersom du sade: \u00bbDe b\u00e5da folken och de b\u00e5da l\u00e4nderna skola bliva mina, vi skola taga dem i besittning\u00bb -- detta fast\u00e4n HERREN bodde d\u00e4r --\n35:11 d\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, HERREN, skall jag utf\u00f6ra mitt verk med samma vrede och nit\u00e4lskan varmed du i din h\u00e4tskhet har utf\u00f6rt ditt verk mot dem; och jag skall g\u00f6ra mig k\u00e4nd bland dem, n\u00e4r jag d\u00f6mer dig.\n35:12 Och du skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN. Jag har h\u00f6rt alla de sm\u00e4delser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt: \u00bbDet \u00e4r en \u00f6demark; de \u00e4ro givna \u00e5t oss till mat.\u00bb\n35:13 Ja, I sp\u00e4rraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot mig; jag har v\u00e4l h\u00f6rt det.\n35:14 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Till hela jordens gl\u00e4dje skall jag g\u00f6ra dig till en \u00f6demark.\n35:15 D\u00e4rf\u00f6r att du gladde dig \u00e5t att Israels hus' arvedel blev \u00f6delagd, d\u00e4rf\u00f6r skall jag g\u00f6ra likas\u00e5 med dig. Du skall bliva en \u00f6demark, du Seirs berg, du hela Edom, s\u00e5 l\u00e5ngt du str\u00e4cker dig; och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n36:1 Och du, m\u00e4nniskobarn, profetera om Israels berg och s\u00e4g: I Israels berg, h\u00f6ren HERRENS ord.\n36:2 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom fienden s\u00e4ger om eder: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, de urgamla offerh\u00f6jderna hava nu blivit v\u00e5r besittning\u00bb,\n36:3 d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du profetera och s\u00e4ga: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom, ja, eftersom man har f\u00f6r\u00f6tt eder och fikar efter eder fr\u00e5n alla sidor, f\u00f6r att I m\u00e5tten tillfalla de \u00f6vriga folken s\u00e5som deras besittning och eftersom I \u00e4ren s\u00e5 utsatta f\u00f6r onda tungors h\u00e5n och folks f\u00f6rtal,\n36:4 d\u00e4rf\u00f6r, I Israels berg, m\u00e5n I nu h\u00f6ra Herrens, HERRENS ord: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till bergen och h\u00f6jderna, till b\u00e4ckarna och dalarna, till de f\u00f6r\u00f6dda ruinerna och de \u00f6vergivna st\u00e4derna, som hava l\u00e4mnats till rov och spott \u00e5t de \u00f6vriga folken runt omkring,\n36:5 ja, d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Sannerligen, i brinnande nit\u00e4lskan talar jag mot de \u00f6vriga folken och mot Edom, s\u00e5 l\u00e5ngt det str\u00e4cker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hj\u00e4rtas gl\u00e4dje och i sitt sinnes \u00f6vermod hava till\u00e4gnat sig mitt land s\u00e5som besittning, f\u00f6r att driva ut dess inbyggare och g\u00f6ra det till sitt byte.\n36:6 Profetera allts\u00e5 om Israels land och s\u00e4g till bergen och h\u00f6jderna, till b\u00e4ckarna och dalarna: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, i nit\u00e4lskan och vrede \u00e4r det som jag talar, eftersom I liden s\u00e5dan sm\u00e4lek av folken.\n36:7 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5 Jag upplyfter min hand och betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sj\u00e4lva f\u00e5 lida sm\u00e4lek.\n36:8 Men I, Israels berg, I skolen \u00e5ter gr\u00f6nska och b\u00e4ra frukt \u00e5t mitt folk Israel, ty snart skola de komma \u00e5ter.\n36:9 Ty se, jag skall komma till eder, jag skall v\u00e4nda mig till eder, och I skolen bliva brukade och bes\u00e5dda.\n36:10 Och jag skall f\u00f6rsamla p\u00e5 eder m\u00e4nniskor i myckenhet, alla Israels barn, s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro; och st\u00e4derna skola \u00e5nyo bliva bebodda och ruinerna \u00e5ter byggas upp.\n36:11 Ja, jag skall f\u00f6rsamla p\u00e5 eder m\u00e4nniskor och boskap i myckenhet, och de skola f\u00f6r\u00f6ka sig och bliva fruktsamma. Jag skall l\u00e5ta eder bliva bebodda, alldeles s\u00e5som I fordom voren; ja, jag skall g\u00f6ra eder \u00e4nnu mer gott, \u00e4n I f\u00f6rut fingen r\u00f6na; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n36:12 Jag skall l\u00e5ta m\u00e4nniskor \u00e5ter vandra fram \u00f6ver eder, n\u00e4mligen mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare d\u00f6da deras barn.\n36:13 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Eftersom man s\u00e4ger till dig: \u00bbDu \u00e4r en m\u00e4nnisko\u00e4terska, du har d\u00f6dat ditt eget folks barn\u00bb,\n36:14 d\u00e4rf\u00f6r skall du nu icke mer f\u00e5 \u00e4ta upp m\u00e4nniskor och icke mer f\u00e5 d\u00f6da ditt folks barn, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n36:15 Jag skall icke mer l\u00e5ta dig h\u00f6ra sm\u00e4lek av folken, och du skall icke mer n\u00f6dgas b\u00e4ra folkslagens f\u00f6rakt; ej heller skall du mer bringa ditt folk p\u00e5 fall, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n36:16 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n36:17 Du m\u00e4nniskobarn n\u00e4r Israels barn \u00e4nnu bodde i sitt land, d\u00e5 orenade de det genom sitt v\u00e4sende och sina g\u00e4rningar; s\u00e5som en kvinnas orenhet var deras v\u00e4sende f\u00f6r mig.\n36:18 D\u00e5 utg\u00f6t jag min vrede \u00f6ver dem, f\u00f6r det blods skull som de hade utgjutit \u00f6ver landet, och d\u00e4rf\u00f6r att de hade orenat det med sina el\u00e4ndiga avgudar.\n36:19 Jag f\u00f6rskingrade dem bland folken, och de blevo f\u00f6rstr\u00f6dda i l\u00e4nderna; efter deras v\u00e4sende och deras g\u00e4rningar d\u00f6mde jag dem.\n36:20 Men till vilka folk de \u00e4n kommo van\u00e4rade de mitt heliga namn, i det att man sade om dem: \u00bbDetta \u00e4r HERRENS folk, och de hava likv\u00e4l m\u00e5st draga ut ur sitt land.\n36:21 D\u00e5 ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn van\u00e4rade bland de folk till vilka de kommo.\n36:22 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till Israels barn: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Icke f\u00f6r eder skull g\u00f6r jag detta, I Israels barn, utan f\u00f6r mitt heliga namns skull, som I haven van\u00e4rat bland de folk till vilka I haven kommit.\n36:23 Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit van\u00e4rat bland folken, i det att I haven van\u00e4rat det bland dem; och folken skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, s\u00e4ger Herren, HERREN, n\u00e4r jag bevisar mig helig p\u00e5 eder inf\u00f6r deras \u00f6gon.\n36:24 Ty jag skall h\u00e4mta eder ifr\u00e5n folken och f\u00f6rsamla eder ifr\u00e5n alla l\u00e4nder och f\u00f6ra eder till edert land.\n36:25 Och jag skall st\u00e4nka rent vatten p\u00e5 eder, s\u00e5 att I bliven rena; jag skall rena eder fr\u00e5n all eder orenhet och fr\u00e5n alla edra el\u00e4ndiga avgudar.\n36:26 Och jag skall giva eder ett nytt hj\u00e4rta och l\u00e5ta en ny ande komma i edert br\u00f6st; jag skall taga bort stenhj\u00e4rtat ur eder kropp och giva eder ett hj\u00e4rta av k\u00f6tt.\n36:27 Jag skall l\u00e5ta min Ande komma i edert br\u00f6st och s\u00e5 g\u00f6ra, att I vandren efter mina stadgar och h\u00e5llen mina r\u00e4tter och g\u00f6ren efter dem.\n36:28 S\u00e5 skolen I f\u00e5 bo i det land som jag gav \u00e5t edra f\u00e4der, och I skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.\n36:29 Och jag skall fr\u00e4lsa eder fr\u00e5n all eder orenhet. Och jag skall kalla fram s\u00e4den och l\u00e5ta den bliva ymnig och skall icke mer l\u00e5ta n\u00e5gon hungersn\u00f6d komma \u00f6ver eder.\n36:30 Ja, ymnig skall jag l\u00e5ta tr\u00e4dens frukt och markens gr\u00f6da bliva, f\u00f6r att I icke mer skolen lida hungersn\u00f6dens sm\u00e4lek bland folken.\n36:31 D\u00e5 skolen I t\u00e4nka p\u00e5 edra onda v\u00e4gar och p\u00e5 edra g\u00e4rningar, som icke voro goda; och I skolen k\u00e4nna leda vid eder sj\u00e4lva f\u00f6r edra missg\u00e4rningars och styggelsers skull.\n36:32 Men icke f\u00f6r eder skull g\u00f6r jag detta, s\u00e4ger Herren, HERREN; det vare eder kunnigt. I m\u00e5n sk\u00e4mmas och blygas f\u00f6r edra v\u00e4gar, I Israels barn.\n36:33 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: N\u00e4r jag har renat eder fr\u00e5n alla edra missg\u00e4rningar, d\u00e5 skall jag l\u00e5ta st\u00e4derna \u00e5nyo bliva bebodda, och d\u00e5 skola ruinerna \u00e5ter byggas upp,\n36:34 och det f\u00f6r\u00f6dda landet skall \u00e5ter bliva brukat, i st\u00e4llet f\u00f6r att det har legat s\u00e5som en \u00f6demark inf\u00f6r var man som har g\u00e5tt d\u00e4r fram.\n36:35 Och d\u00e5 skall man s\u00e4ga: \u00bbDet landet som var s\u00e5 f\u00f6r\u00f6tt har nu blivit s\u00e5som Edens lustg\u00e5rd, och st\u00e4derna som voro s\u00e5 \u00f6delagda, f\u00f6r\u00f6dda och f\u00f6rst\u00f6rda, de \u00e4ro nu bebodda och bef\u00e4sta.\u00bb\n36:36 D\u00e5 skola de folk som \u00e4ro kvar runt omkring eder f\u00f6rnimma att jag, HERREN, nu \u00e5ter har byggt upp det som var f\u00f6rst\u00f6rt och \u00e5nyo planterat det som var f\u00f6r\u00f6tt. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det ocks\u00e5.\n36:37 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN; Ocks\u00e5 p\u00e5 detta s\u00e4tt vill jag b\u00f6nh\u00f6ra Israels barn, s\u00e5 vill jag handla med dem: jag skall d\u00e4r f\u00f6r\u00f6ka m\u00e4nniskorna, s\u00e5 att de bliva s\u00e5som f\u00e5rhjordar.\n36:38 S\u00e5som hjordar av offerdjur, s\u00e5som f\u00e5rhjordar i Jerusalem vid dess h\u00f6gtider, s\u00e5 skola de hjordar av m\u00e4nniskor vara, som skola uppfylla de \u00f6delagda st\u00e4derna. Och man skall f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n37:1 HERRENS hand kom \u00f6ver mig, och genom HERRENS Ande f\u00f6rdes jag \u00e5stad och sattes ned mitt p\u00e5 sl\u00e4tten, som nu l\u00e5g full med ben.\n37:2 Och han f\u00f6rde mig fram runt omkring dem, och jag s\u00e5g att de l\u00e5go d\u00e4r i stor myckenhet ut\u00f6ver dalen och jag s\u00e5g att de voro alldeles f\u00f6rtorkade.\n37:3 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, kunna v\u00e4l dessa ben \u00e5ter bliva levande?\u00bb Jag svarade: \u00bbHerre, HERRE, du vet det.\u00bb\n37:4 D\u00e5 sade han till mig: \u00bbProfetera \u00f6ver dessa ben och s\u00e4g till dem: I f\u00f6rtorkade ben, h\u00f6ren HERRENS ord;\n37:5 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall l\u00e5ta ande komma in i eder, s\u00e5 att I \u00e5ter bliven levande.\n37:6 Jag skall f\u00e4sta senor vid eder och l\u00e5ta k\u00f6tt v\u00e4xa p\u00e5 eder och \u00f6vert\u00e4cka eder med hud och giva eder ande, s\u00e5 att I \u00e5ter bliven levande; och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\u00bb\n37:7 Och jag profeterade, s\u00e5som det hade blivit mig bjudet. Och n\u00e4r jag nu profeterade, h\u00f6rdes ett rassel, och d\u00e4r blev ett gny, och benen kommo \u00e5ter tillhopa, s\u00e5 att det ena benet fogades till det andra.\n37:8 Och jag s\u00e5g huru senor och k\u00f6tt v\u00e4xte p\u00e5 dem, och huru de \u00f6vert\u00e4cktes med hud d\u00e4rovanp\u00e5; men ingen ande var \u00e4nnu i dem.\n37:9 D\u00e5 sade han till mig: \u00bbProfetera och tala till anden, ja, profetera, du m\u00e4nniskobarn, och s\u00e4g till anden: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Kom, du ande, fr\u00e5n de fyra v\u00e4derstrecken och bl\u00e5s p\u00e5 dessa dr\u00e4pta, s\u00e5 att de \u00e5ter bliva levande.\u00bb\n37:10 Och jag profeterade, s\u00e5som han hade bjudit mig. D\u00e5 kom anden in i dem, och de blevo \u00e5ter levande och reste sig upp p\u00e5 sina f\u00f6tter, en \u00f6verm\u00e5ttan stor skara.\n37:11 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, dessa ben, de \u00e4ro alla Israels barn. Se, de s\u00e4ga: 'V\u00e5ra ben \u00e4ro f\u00f6rtorkade, v\u00e5rt hopp har blivit om intet, det \u00e4r ute med oss.'\n37:12 Profetera d\u00e4rf\u00f6r och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill \u00f6ppna edra gravar och h\u00e4mta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och l\u00e5ta eder komma till Israels land.\n37:13 Och I skolen f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, n\u00e4r jag \u00f6ppnar edra gravar och h\u00e4mtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.\n37:14 Och jag skall l\u00e5ta min ande komma in i eder, s\u00e5 att I \u00e5ter bliven levande, och jag skall l\u00e5ta eder f\u00e5 bo i edert land; och I skolen f\u00f6rnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag ocks\u00e5 har fullborda det, s\u00e4ger HERREN.\u00bb\n37:15 Och HERRENS ord kom till mig han sade:\n37:16 Du m\u00e4nniskobarn, tag dig en tr\u00e4stav och skriv p\u00e5 den: \u00bbF\u00f6r Juda och hans fr\u00e4nder bland Israels barn.\u00bb Tag sedan en annan tr\u00e4stav och skriv p\u00e5 den: \u00bbEn stav f\u00f6r Josef, Efraim, och f\u00f6r hans fr\u00e4nder av hela Israels hus.\u00bb\n37:17 Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s\u00e5 att de bliva f\u00f6renade till ett i din hand.\n37:18 N\u00e4r d\u00e5 dina landsm\u00e4n s\u00e4ga till dig: \u00bbF\u00f6rklara f\u00f6r oss vad du menar h\u00e4rmed\u00bb,\n37:19 s\u00e5 svara dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som \u00e4r i Efraims hand, vilken stav ock g\u00e4ller f\u00f6r de stammar av Israel, som \u00e4ro hans fr\u00e4nder, och intill denna vill jag l\u00e4gga Judas stav, b\u00e5da tillhopa, och s\u00e5 g\u00f6ra dem till en enda stav, s\u00e5 att de bliva ett i min hand.\u00bb\n37:20 Och stavarna som du har skrivit p\u00e5 skall du h\u00e5lla i din hand inf\u00f6r deras \u00f6gon.\n37:21 Och du skall tala till dem: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall h\u00e4mta Israels barn ut ifr\u00e5n de folk till vilka de hava m\u00e5st vandra bort; jag skall samla dem tillhopa fr\u00e5n alla h\u00e5ll och f\u00f6ra dem in i deras land.\n37:22 Och jag skall g\u00f6ra dem till ett enda folk i landet, p\u00e5 Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara tv\u00e5 folk och icke mer vara delade i tv\u00e5 riken.\n37:23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina el\u00e4ndiga avgudar och styggelser och med alla slags \u00f6vertr\u00e4delser. Och jag skall fr\u00e4lsa dem och h\u00e4mta dem fr\u00e5n alla orter d\u00e4r de hava syndat, och skall rena dem, s\u00e5 att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.\n37:24 Och min tj\u00e4nare David skall vara konung \u00f6ver dem, och de skola s\u00e5 alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina r\u00e4tter och h\u00e5lla mina stadgar och g\u00f6ra efter dem.\n37:25 S\u00e5 skola de f\u00e5 bo i det land som jag gav \u00e5t min tj\u00e4nare Jakob, det vari edra f\u00e4der bodde. De skola sj\u00e4lva f\u00e5 bo d\u00e4r, s\u00e5 ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tj\u00e4nare David skall vara deras h\u00f6vding evinnerligen.\n37:26 Och jag skall med dem sluta ett fridsf\u00f6rbund; ett evigt f\u00f6rbund med dem skall det vara. Jag skall ins\u00e4tta dem och f\u00f6r\u00f6ka dem och l\u00e5ta min helgedom st\u00e5 bland dem evinnerligen.\n37:27 Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.\n37:28 S\u00e5 skola folken f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, som helgar Israel, d\u00e5 nu min helgedom f\u00f6rbliver ibland dem evinnerligen.\n38:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n38:2 Du m\u00e4nniskobarn, v\u00e4nd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot h\u00f6vdingen \u00f6ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom\n38:3 och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, Gog, du h\u00f6vding \u00f6ver Ros, Mesek och Tubal.\n38:4 Jag skall locka dig \u00e5stad, jag skall s\u00e4tta krokar i dina k\u00e4ftar och f\u00f6ra dig ut med hela din h\u00e4r, h\u00e4star och ryttare, allasammans i pr\u00e4ktig rustning, en stor skara, v\u00e4pnad med sk\u00e4rmar och sk\u00f6ldar, och allasammans med sv\u00e4rd i hand.\n38:5 Perser, etiopier och put\u00e9er \u00e4r, med dem, allasammans med sk\u00f6ld och hj\u00e4lm,\n38:6 Gomer och alla dess h\u00e4rskaror, Togarmas folk ifr\u00e5n den yttersta norden och alla dess h\u00e4rskaror; ja, m\u00e5nga folk har du med dig.\n38:7 Rusta dig och g\u00f6r dig redo med alla de skaror som hava f\u00f6rsamlat sig till dig; och bliv du deras h\u00f6vitsman.\n38:8 N\u00e4r l\u00e5ng tid har g\u00e5tt, skall du bliva uppb\u00e5dad; i kommande \u00e5r skall du f\u00e5 t\u00e5ga in i ett land som d\u00e5 har f\u00e5tt ro efter sv\u00e4rdet, och vart folk d\u00e5 har blivit hopsamlat fr\u00e5n m\u00e5nga andra folk, ja, upp till Israels berg, som s\u00e5 l\u00e4nge l\u00e5go \u00f6de, men vilkas folk d\u00e5 har blivit h\u00e4mtat fram ifr\u00e5n de andra folken, s\u00e5 att alla nu bo d\u00e4r i trygghet.\n38:9 Dit skall du draga upp, du skall komma s\u00e5som ett ov\u00e4der och vara s\u00e5som ett moln som \u00f6vert\u00e4cker landet, du med alla dina h\u00e4rskaror och med m\u00e5nga folk som f\u00f6lja dig.\n38:10 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: P\u00e5 den tiden skola planer uppst\u00e5 i ditt hj\u00e4rta, och du skall t\u00e4nka ut onda anslag.\n38:11 Du skall s\u00e4ga: \u00bbJag vill draga upp mot det obef\u00e4sta landet, jag vill komma \u00f6ver dessa s\u00e4kra, som bo d\u00e4r i trygghet, ja, som allasammans bo d\u00e4r utan murar och varken hava bommar eller portar.\u00bb\n38:12 Ty du vill taga rov och g\u00f6ra byte och v\u00e4nda din hand mot \u00f6demarker som nu \u00e5ter \u00e4ro bebyggda, och mot ett folk som har blivit hopsamlat fr\u00e5n hedningarna, och som nu f\u00f6rv\u00e4rvar sig boskap och gods, d\u00e4r det bor p\u00e5 jordens mittelh\u00f6jd.\n38:13 Saba och Dedan och Tarsis' k\u00f6pm\u00e4n och alla dess unga lejon skola d\u00e5 utfr\u00e5ga dig: \u00bbHar du kommit f\u00f6r att taga rov, har du f\u00f6rsamlat dina skaror till att g\u00f6ra byte till att f\u00f6ra bort silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att taga stort rov?\u00bb\n38:14 Profetera d\u00e4rf\u00f6r, du m\u00e4nniskobarn och s\u00e4g till Gog: S\u00e5 s\u00e4ger Herren HERREN: Se, p\u00e5 den tiden, n\u00e4r mitt folk Israel \u00e5ter bor i trygghet, d\u00e5 skall du f\u00f6rnimma det.\n38:15 Du skall d\u00e5 komma fr\u00e5n ditt land l\u00e4ngst uppe i norr, du sj\u00e4lv och m\u00e5nga folk med dig, allasammans ridande p\u00e5 h\u00e4star, en stor skara, en talrik h\u00e4r.\n38:16 Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma s\u00e5som ett moln f\u00f6r att \u00f6vert\u00e4cka landet. I kommande dagar skall detta ske; jag skall d\u00e5 l\u00e5ta dig komma \u00f6ver mitt land, f\u00f6r att folken skola l\u00e4ra k\u00e4nna mig, n\u00e4r jag inf\u00f6r deras \u00f6gon bevisar mig helig p\u00e5 dig, du Gog.\n38:17 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Du \u00e4r ju den om vilken jag i forna tider talade genom mina tj\u00e4nare, Israels profeter, som i de tiderna, \u00e5r efter \u00e5r, profeterade om att jag skulle l\u00e5ta dig komma \u00f6ver dem.\n38:18 Men p\u00e5 den dagen, den dag d\u00e5 Gog kommer \u00f6ver Israels land, s\u00e4ger Herren, HERREN, d\u00e5 skall jag giva luft \u00e5t min vrede.\n38:19 Ja, i min nit\u00e4lskan och min vredes eld betygar jag det: p\u00e5 den dagen skall det f\u00f6rvisso bliva en stor jordb\u00e4vning i Israels land.\n38:20 D\u00e5 skola de b\u00e4va f\u00f6r mig, b\u00e5de fiskarna i havet och f\u00e5glarna under himmelen och djuren p\u00e5 marken och alla kr\u00e4ldjur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden och alla m\u00e4nniskor p\u00e5 jordens yta. Och bergen skola sl\u00e5s ned och klipporna st\u00f6rta omkull och alla murar falla till jorden.\n38:21 Och jag skall b\u00e5da upp sv\u00e4rd mot honom p\u00e5 alla mina berg, s\u00e4ger Herren, HERREN; den enes sv\u00e4rd skall vara v\u00e4nt mot den andres.\n38:22 Och jag skall g\u00e5 till r\u00e4tta med honom medelst pest och blod; och slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag l\u00e5ta regna \u00f6ver honom och hans h\u00e4rskaror och \u00f6ver de m\u00e5nga folk som f\u00f6lja honom.\n38:23 S\u00e5 skall jag bevisa mig stor och helig och g\u00f6ra mig k\u00e4nd inf\u00f6r m\u00e5nga folks \u00f6gon; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n39:1 Och du, m\u00e4nniskobarn, profetera mot Gog och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall komma \u00f6ver dig, Gog, du h\u00f6vding \u00f6ver Ros, Mesek och Tubal.\n39:2 Jag skall locka dig \u00e5stad och leda dig fram och f\u00f6ra dig fr\u00e5n landet l\u00e4ngst uppe i norr och l\u00e5ta dig komma till Israels berg.\n39:3 D\u00e4r skall jag sl\u00e5 b\u00e5gen ur din v\u00e4nstra hand och l\u00e5ta pilarna falla ur din h\u00f6gra hand.\n39:4 P\u00e5 Israels berg skall du falla, med alla dina h\u00e4rskaror och med de folk som f\u00f6lja dig; jag skall giva dig till mat \u00e5t rovf\u00e5glar av alla slag och \u00e5t markens djur.\n39:5 Ute p\u00e5 marken skall du falla. Ty jag har talat, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n39:6 Och jag skall s\u00e4nda eld \u00f6ver Magog och \u00f6ver dem som bo trygga i havsl\u00e4nderna; och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\n39:7 Och jag skall g\u00f6ra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk Israel, jag skall icke mer l\u00e5ta mitt heliga namn bliva ohelgat; och folken skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, helig i Israel.\n39:8 Se, det kommer, ja, det fullbordas! s\u00e4ger Herren, HERREN. Detta \u00e4r den dag om vilken jag har talat.\n39:9 Sedan skola inv\u00e5narna i Israels st\u00e4der g\u00e5 ditut och taga rustningar, sk\u00f6ldar och sk\u00e4rmar, b\u00e5gar och pilar, handp\u00e5kar och spjut s\u00e5som br\u00e4nsle till att elda med, och de skola elda d\u00e4rmed i sju \u00e5r.\n39:10 De skola icke beh\u00f6va h\u00e4mta tr\u00e4 fr\u00e5n marken eller hugga ved i skogarna, ty de skola elda med rustningarna. S\u00e5 skola de taga rov av sina r\u00f6vare och plundra sina plundrare, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n39:11 P\u00e5 den tiden skall jag d\u00e4r i Israel giva \u00e5t Gog en plats till grav, n\u00e4mligen \u00bbDe framt\u00e5gandes dal\u00bb \u00f6ster om havet, och den skall st\u00e4nga v\u00e4gen f\u00f6r andra som vilja t\u00e5ga d\u00e4r fram. D\u00e4r skall man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla den \u00bbGogs larmande hops dal\u00bb.\n39:12 Och i sju m\u00e5nader skola Israels barn h\u00e5lla p\u00e5 med att begrava dem, f\u00f6r att rena landet.\n39:13 Allt folket i landet skall h\u00e5lla p\u00e5 med begravandet, och detta skall l\u00e4nda dem till ber\u00f6mmelse. S\u00e5 skall ske p\u00e5 den tid d\u00e5 jag f\u00f6rh\u00e4rligar mig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n39:14 Och man skall avskilja m\u00e4n som best\u00e4ndigt skola genomvandra landet och begrava dem som t\u00e5gade d\u00e4r fram, och som \u00e4nnu ligga kvar ovan jord, och de skola s\u00e5 rena landet; efter sju m\u00e5naders f\u00f6rlopp skola dessa begynna sitt letande.\n39:15 N\u00e4r s\u00e5 n\u00e5gon av dessa m\u00e4n, som genomvandra landet, p\u00e5 sin f\u00e4rd f\u00e5r se m\u00e4nniskoben, d\u00e5 skall han s\u00e4tta upp en v\u00e5rd d\u00e4rbredvid, till dess att d\u00f6dgr\u00e4varna hinna begrava dem i \u00bbGogs larmande hops dal\u00bb.\n39:16 D\u00e4r skall ock finnas en stad med namnet Hamona. P\u00e5 detta s\u00e4tt skola de rena landet.\n39:17 Du m\u00e4nniskobarn, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: S\u00e4g till alla slags f\u00e5glar och till alla markens djur: F\u00f6rsamlen eder och kommen hit; samlen eder tillhopa fr\u00e5n alla h\u00e5ll till mitt slaktoffer, till ett stort slaktoffer som jag vill anst\u00e4lla \u00e5t eder p\u00e5 Israels berg; I skolen f\u00e5 \u00e4ta k\u00f6tt och dricka blod.\n39:18 I skolen f\u00e5 \u00e4ta k\u00f6tt av hj\u00e4ltar och dricka blod av jordens h\u00f6vdingar: av v\u00e4durar och lamm och bockar och tjurar, allasammans g\u00f6dda i Basan.\n39:19 I skolen f\u00e5 \u00e4ta eder m\u00e4tta av fett och dricka eder druckna av blod fr\u00e5n det slaktoffer som jag anst\u00e4ller \u00e5t eder.\n39:20 Ja, m\u00e4tten eder vid mitt bord av ridh\u00e4star och vagnsh\u00e4star, av hj\u00e4ltar och allt slags krigsfolk, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n39:21 Och jag skall uppenbara min h\u00e4rlighet bland folken, s\u00e5 att alla folk skola se den dom som jag har utf\u00f6rt, och se huru jag har l\u00e5tit min hand drabba dem.\n39:22 Och Israels barn skola f\u00f6rnimma att jag, HERREN, \u00e4r deras Gud, fr\u00e5n den dagen och allt framgent.\n39:23 Och folken skola f\u00f6rnimma att Israels barn blevo bortf\u00f6rda i f\u00e5ngenskap f\u00f6r sin missg\u00e4rnings skull, eftersom de voro trol\u00f6sa mot mig, s\u00e5 att jag m\u00e5ste f\u00f6rd\u00f6lja mitt ansikte f\u00f6r dem; och jag gav dem d\u00e5 i deras ov\u00e4nners hand, s\u00e5 att de allasammans f\u00f6llo f\u00f6r sv\u00e4rd.\n39:24 Efter deras orenhet och deras \u00f6vertr\u00e4delser handlade jag med dem och f\u00f6rdolde mitt ansikte f\u00f6r dem.\n39:25 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Nu skall jag \u00e5ter uppr\u00e4tta Jakob och f\u00f6rbarma mig \u00f6ver hela Israels hus och nit\u00e4lska f\u00f6r mitt heliga namn.\n39:26 Och de skola f\u00f6rg\u00e4ta sin skam och all den otrohet som de hava beg\u00e5tt mot mig, d\u00e5 de nu f\u00e5 bo i trygghet i sitt land, utan att n\u00e5gon f\u00f6rskr\u00e4cker dem.\n39:27 Ja, n\u00e4r jag l\u00e5ter dem v\u00e4nda tillbaka ifr\u00e5n folkslagen och f\u00f6rsamlar dem fr\u00e5n deras fienders l\u00e4nder, d\u00e5 skall jag bevisa mig helig p\u00e5 dem inf\u00f6r m\u00e5nga folks \u00f6gon.\n39:28 Och de skola f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN, deras Gud, ty om jag \u00e4n drev dem bort i f\u00e5ngenskap bland folken, s\u00e5 samlade jag dem sedan tillhopa till deras land och l\u00e4t ingen enda av dem bliva kvar d\u00e4rute;\n39:29 och jag skall d\u00e4refter icke mer f\u00f6rd\u00f6lja mitt ansikte f\u00f6r dem, ty jag skall utgjuta min Ande \u00f6ver Israels hus, s\u00e4ger Herren, HERREN'.\n40:1 I det tjugufemte \u00e5ret sedan vi hade blivit bortf\u00f6rda i f\u00e5ngenskap, vid \u00e5rets begynnelse, p\u00e5 tionde dagen i m\u00e5naden, i det fjortonde \u00e5ret sedan staden hade blivit intagen, p\u00e5 just den dagen kom HERRENS hand \u00f6ver mig, och han f\u00f6rde mig ditbort.\n40:2 I en syn fr\u00e5n Gud f\u00f6rde han mig till Israels land och satte mig ned p\u00e5 ett mycket h\u00f6gt berg, och p\u00e5 detta var likasom en stad byggd s\u00f6derut.\n40:3 Och dit f\u00f6rde han mig, och se, d\u00e4r stod en man vilkens utseende var s\u00e5som koppar; han hade ett linnesn\u00f6re i sin hand, s\u00e5 ock en m\u00e4tst\u00e5ng; och han stod vid porten.\n40:4 Och mannen talade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, se med dina \u00f6gon och h\u00f6r med dina \u00f6ron, och akta p\u00e5 allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit f\u00f6rd hit, f\u00f6r att jag skall visa dig det; f\u00f6rkunna f\u00f6r Israels hus allt vad du f\u00e5r se.\u00bb\n40:5 Och jag s\u00e5g att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och m\u00e4tst\u00e5ngen som mannen hade i sin hand var sex alnar l\u00e5ng, var aln en handsbredd l\u00e4ngre \u00e4n en vanlig aln. Och han m\u00e4tte murbyggnadens bredd: den var en st\u00e5ng, och dess h\u00f6jd: den var en st\u00e5ng.\n40:6 D\u00e4refter gick han till en port som l\u00e5g mot \u00f6ster och steg uppf\u00f6r dess trappsteg; och han m\u00e4tte portens ena tr\u00f6skel: den var en st\u00e5ng bred och sedan den andra tr\u00f6skeln: den var en st\u00e5ng bred.\n40:7 Och var vaktkammare var en st\u00e5ng l\u00e5ng och en st\u00e5ng bred, och avst\u00e5ndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttr\u00f6skeln invid portens f\u00f6rhus p\u00e5 inre sidan m\u00e4tte en st\u00e5ng.\n40:8 Och han m\u00e4tte upp portens f\u00f6rhus p\u00e5 inre sidan: det m\u00e4tte en st\u00e5ng.\n40:9 Han m\u00e4tte upp portens f\u00f6rhus det h\u00f6ll \u00e5tta alnar, och dess murpelare: de h\u00f6llo tv\u00e5 alnar. Och portens f\u00f6rhus l\u00e5g p\u00e5 inre sidan.\n40:10 Och vaktkamrarna i porten mot \u00f6ster voro tre p\u00e5 var sida, alla tre lika stora; och murpelarna p\u00e5 b\u00e5da sidorna voro lika stora.\n40:11 Och han m\u00e4tte port\u00f6ppningens bredd: den var tio alnar, och portens l\u00e4ngd: den var tretton alnar.\n40:12 Och framf\u00f6r vaktkamrarna var en avskrankning, som h\u00f6ll en aln; en aln h\u00f6ll ock avskrankningen p\u00e5 motsatta sidan; och var vaktkammare, p\u00e5 vardera sidan, h\u00f6ll sex alnar.\n40:13 Och han m\u00e4tte porten fr\u00e5n den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och d\u00f6rr l\u00e5g mot d\u00f6rr.\n40:14 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill f\u00f6rg\u00e5rdens murpelare str\u00e4ckte sig porten runt omkring.\n40:15 Och avst\u00e5ndet mellan ing\u00e5ngsportens framsida och f\u00f6rhusets framsida vid den inre port\u00f6ppningen var femtio alnar.\n40:16 Och slutna f\u00f6nster funnos till vaktkamrarna och till deras murpelare inv\u00e4ndigt i porten runt omkring, och likaledes i f\u00f6rhusen; f\u00f6nstren sutto runt omkring inv\u00e4ndigt, och murpelarna voro prydda med palmer.\n40:17 Och han f\u00f6rde mig till den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, och jag s\u00e5g att d\u00e4r voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring f\u00f6rg\u00e5rden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p\u00e5 stengolvet.\n40:18 Och stengolvet gick utefter portarnas sidov\u00e4ggar, s\u00e5 att det motsvarade portarnas l\u00e4ngd; detta var det nedre stengolvet.\n40:19 Och han m\u00e4tte avst\u00e5ndet fr\u00e5n den nedre portens framsida till den inre f\u00f6rg\u00e5rdens yttre framsida: det var hundra alnar, b\u00e5de p\u00e5 \u00f6stra sidan och p\u00e5 norra.\n40:20 Sedan m\u00e4tte han ock l\u00e4ngden och bredden p\u00e5 den port som l\u00e5g mot norr p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden.\n40:21 Ocks\u00e5 den hade tre vaktkamrar p\u00e5 var sida och likaledes murpelare och f\u00f6rhus, lika stora som den f\u00f6rra portens; den var femtio alnar l\u00e5ng och tjugufem alnar bred.\n40:22 Och f\u00f6nstren, f\u00f6rhuset och palmerna d\u00e4ri voro lika stora som i den port som l\u00e5g mot \u00f6ster; och man steg upp till den p\u00e5 sju trappsteg, och dess f\u00f6rhus l\u00e5g framf\u00f6r dessa.\n40:23 Och en port till den inre f\u00f6rg\u00e5rden fanns mitt emot denna port, det var i norr s\u00e5som i \u00f6ster; och han m\u00e4tte avst\u00e5ndet fr\u00e5n den ena porten till den andra: det var hundra alnar.\n40:24 D\u00e4refter l\u00e4t han mig g\u00e5 till s\u00f6dra sidan, och jag s\u00e5g att ocks\u00e5 p\u00e5 s\u00f6dra sidan fanns en port. Och han m\u00e4tte dess murpelare och f\u00f6rhus; de voro lika stora som de andra.\n40:25 Och f\u00f6nster funnos p\u00e5 den och p\u00e5 dess f\u00f6rhus runt omkring, likadana som de andra f\u00f6nstren. Den var femtio alnar l\u00e5ng och tjugufem alnar bred.\n40:26 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess f\u00f6rhus l\u00e5g framf\u00f6r dessa; och den var prydd med palmer p\u00e5 sina murpelare, p\u00e5 b\u00e5da sidor.\n40:27 Och en port till den inre f\u00f6rg\u00e5rden fanns ock p\u00e5 s\u00f6dra sidan; och han m\u00e4tte avst\u00e5ndet fr\u00e5n den ena porten till den andra p\u00e5 s\u00f6dra sidan: det var hundra alnar.\n40:28 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig till den inre f\u00f6rg\u00e5rden genom s\u00f6dra porten. Och han m\u00e4tte den s\u00f6dra porten den var lika stor som de andra\n40:29 Och dess vaktkamrar, murpelare och f\u00f6rhus voro lika stora som de andra, och f\u00f6nster funnos p\u00e5 den och p\u00e5 dess f\u00f6rhus runt omkring. Den var femtio alnar l\u00e5ng och tjugu fem alnar bred.\n40:30 Och f\u00f6rhus funnos runt omkring tjugufem alnar l\u00e5nga och fem alnar breda.\n40:31 Och dess f\u00f6rhus l\u00e5g ut\u00e5t den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppg\u00e5ngen d\u00e4rtill utgjordes av \u00e5tta trappsteg.\n40:32 Sedan f\u00f6rde han mig till den inre f\u00f6rg\u00e5rdens \u00f6stra sida och m\u00e4tte porten d\u00e4r; den var lika stor som de andra.\n40:33 Och dess vaktkamrar, murpelare och f\u00f6rhus voro lika stora som de andra, och f\u00f6nster funnos p\u00e5 den och p\u00e5 dess f\u00f6rhus runt omkring. Den var femtio alnar l\u00e5ng och tjugufem alnar bred.\n40:34 Och dess f\u00f6rhus l\u00e5g mot den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, och dess murpelare voro prydda med palmer p\u00e5 b\u00e5da sidor; och uppg\u00e5ngen d\u00e4rtill utgjordes av \u00e5tta trappsteg.\n40:35 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig till den norra porten och m\u00e4tte den; den var lika stor som de andra.\n40:36 S\u00e5 ock dess vaktkamrar, murpelare och f\u00f6rhus, och f\u00f6nster funnos p\u00e5 den runt omkring. Den var femtio alnar l\u00e5ng och tjugufem alnar bred.\n40:37 Och dess murpelare stodo vid den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, och dess murpelare voro prydda med palmer p\u00e5 b\u00e5da sidor; och uppg\u00e5ngen d\u00e4rtill utgjordes av \u00e5tta trappsteg.\n40:38 Och en tempelkammare med sin ing\u00e5ng fanns vid murpelarna, i portarna; d\u00e4r skulle man sk\u00f6lja br\u00e4nnoffren.\n40:39 Och i portens f\u00f6rhus stodo tv\u00e5 bord p\u00e5 var sida, och p\u00e5 dem skulle man slakta br\u00e4nnoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren.\n40:40 Och vid den yttre sidov\u00e4gg som l\u00e5g norrut, n\u00e4r man steg upp till portens ing\u00e5ng, stodo tv\u00e5 bord; och vid den andra sidov\u00e4ggen p\u00e5 porten f\u00f6rhus stodo ock tv\u00e5 bord.\n40:41 Allts\u00e5 stodo vid portens sidov\u00e4ggar fyra bord p\u00e5 var sida, eller tillsammans \u00e5tta bord, p\u00e5 vilka man skulle slakta.\n40:42 Och f\u00f6r br\u00e4nnoffret stodo d\u00e4r fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln l\u00e5nga, en och en halv aln breda och en aln h\u00f6ga; p\u00e5 dessa skulle man l\u00e4gga de redskap som man slaktade br\u00e4nnoffers- och slaktoffersdjuren med.\n40:43 Och dubbelkrokar, en handsbredd l\u00e5nga, voro f\u00e4sta innantill runt om kring; och p\u00e5 borden skulle offerk\u00f6ttet l\u00e4ggas.\n40:44 Och utanf\u00f6r den inre porten funnos f\u00f6r s\u00e5ngarna, p\u00e5 den inre g\u00e5rden, tempelkamrar, som l\u00e5go vid den norra portens sidov\u00e4gg, med sin framsida \u00e5t s\u00f6der; och en annan l\u00e5g vid den \u00f6stra portens sidov\u00e4gg med sin framsida \u00e5t norr.\n40:45 Och han talade till mig: \u00bbDenna tempelkammare, vars framsida ligger mot s\u00f6der, \u00e4r f\u00f6r de pr\u00e4ster som f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten inne i huset.\n40:46 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr \u00e4r f\u00f6r de pr\u00e4ster som f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten vid altaret, allts\u00e5 f\u00f6r Sadoks s\u00f6ner, vilka \u00e4ro de av Levi barn, som f\u00e5 tr\u00e4da fram till HERREN f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom.\u00bb\n40:47 Och han m\u00e4tte f\u00f6rg\u00e5rden; den var hundra alnar l\u00e5ng och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framf\u00f6r huset.\n40:48 Sedan f\u00f6rde han mig till huset f\u00f6rhus. Och han m\u00e4tte f\u00f6r husets murpelare: de h\u00f6llo fem alnar var p\u00e5 sin sida, s\u00e5 ock porten bredd: den var p\u00e5 var sida tre alnar.\n40:49 F\u00f6rhuset var tjugu alnar l\u00e5ng och elva alnar brett, n\u00e4mligen vid trappstegen p\u00e5 vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en p\u00e5 var sida.\n41:1 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig till tempelsalen. Och han m\u00e4tte murpelarna de voro sex alnar breda, var p\u00e5 sin sida -- tabernaklets bredd.\n41:2 Och ing\u00e5ngen var tio alnar bred, och sidov\u00e4ggarna vid ing\u00e5ngen voro p\u00e5 var sida fem alnar. Sedan m\u00e4tte han salens l\u00e4ngd: den var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.\n41:3 D\u00e4refter gick han in i det innersta rummet. Och han m\u00e4tte murpelarna vid ing\u00e5ngen: de h\u00f6llo tv\u00e5 alnar, och ing\u00e5ngen: den h\u00f6ll sex alnar, och ing\u00e5ngens bredd: den var sju alnar.\n41:4 Och han m\u00e4tte dess l\u00e4ngd: den var tjugu alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar, framf\u00f6r tempelsalen. Och han sade till mig: \u00bbDetta \u00e4r det allraheligaste.\u00bb\n41:5 D\u00e4refter m\u00e4tte han husets mur: den h\u00f6ll sex alnar, och sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela huset.\n41:6 Och sidokamrarna l\u00e5go den ena ovanf\u00f6r den andra, i trettiotre omg\u00e5ngar; och p\u00e5 den mur som str\u00e4ckte sig innanf\u00f6r sidokamrarna runt omkring funnos avsatser, p\u00e5 vilka de skulle hava sitt f\u00e4ste; ty i sj\u00e4lva husv\u00e4ggen skulle de icke vara inf\u00e4sta.\n41:7 H\u00e4rigenom blevo sidokamrarna, d\u00e4r de l\u00e5go kring huset, bredare alltefter som de l\u00e5go h\u00f6gre upp. Ty husets kringbyggnad str\u00e4ckte sig med \u00f6verv\u00e5ning ovanp\u00e5 \u00f6verv\u00e5ning runt omkring huset. D\u00e4rf\u00f6r v\u00e4xte bredden in\u00e5t, alltefter som v\u00e5ningen l\u00e5g h\u00f6gre upp. Och fr\u00e5n den nedersta v\u00e5ningen steg man s\u00e5 upp i den \u00f6versta genom den mellersta.\n41:8 Och jag s\u00e5g att huset l\u00e5g p\u00e5 en upph\u00f6jd fot, som str\u00e4ckte sig runt d\u00e4romkring; sidokamrarnas grundvalar voro n\u00e4mligen en hel st\u00e5ng h\u00f6ga, sex alnar till kanten.\n41:9 Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som blev fri tillh\u00f6rde husets sidokamrar.\n41:10 Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett runt omkring hela huset.\n41:11 Och ing\u00e5ngarna till sidokamrarna l\u00e5go ut\u00e5t den fria platsen, en ing\u00e5ng mot norr och en ing\u00e5ng \u00e5t s\u00f6der; den fria platsen var fem alnar bred, runt omkring.\n41:12 Och den byggnad som l\u00e5g invid den avs\u00f6ndrade platsen p\u00e5 v\u00e4stra sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar tjock runt omkring och nittio alnar l\u00e5ng.\n41:13 Och han m\u00e4tte huset: det var hundra alnar l\u00e5ngt. Och den avs\u00f6ndrade platsen j\u00e4mte byggnaden med dess murar utgjorde en l\u00e4ngd av hundra alnar.\n41:14 Och bredden p\u00e5 husets framsida j\u00e4mte den avs\u00f6ndrade platsen \u00e5t \u00f6ster utgjorde en l\u00e4ngd av hundra alnar.\n41:15 Och han m\u00e4tte l\u00e4ngden p\u00e5 den byggnad som l\u00e5g invid den avs\u00f6ndrade platsen, p\u00e5 dennas baksida, och m\u00e4tte avsatserna p\u00e5 dess framv\u00e4gg \u00e5t b\u00e5da sidor -- de h\u00f6llo hundra alnar -- vidare det inre tempelrummet och f\u00f6rg\u00e5rdsf\u00f6rhusen,\n41:16 tr\u00f6sklarna och de slutna f\u00f6nstren, avsatserna p\u00e5 framv\u00e4ggen runt omkring, i deras tre v\u00e5ningar, platsen invid tr\u00f6skeln -- som var av polerat tr\u00e4 -- runt omkring,\n41:17 s\u00e5 ock avst\u00e5ndet fr\u00e5n marken upp till f\u00f6nstren. Och f\u00f6nstren voro t\u00e4ckta. Men ovanf\u00f6r d\u00f6rren, b\u00e5de in emot det inre rummet och ut\u00e5t, och eljest utefter hela v\u00e4ggen runt omkring, innantill och utantill, funnos avm\u00e4tta f\u00e4lt,\n41:18 p\u00e5 vilka framst\u00e4lldes keruber och palmer, var palm mellan tv\u00e5 keruber. Och var kerub hade tv\u00e5 ansikten:\n41:19 ett m\u00e4nniskoansikte \u00e5t palmen p\u00e5 ena sidan, och ett lejonansikte \u00e5t palmen p\u00e5 andra sidan; s\u00e5 var gjort p\u00e5 hela huset runt omkring.\n41:20 Fr\u00e5n marken \u00e4nda upp \u00f6ver ing\u00e5ngen funnos keruber och palmer framst\u00e4llda, s\u00e5 ock p\u00e5 tempelsalens v\u00e4ggar.\n41:21 Tempelsalens d\u00f6rr\u00f6ppning var fyrkantig, och framsidan av det heligaste hade sitt givna utseende.\n41:22 Altaret var av tr\u00e4, tre alnar h\u00f6gt och tv\u00e5 alnar l\u00e5ngt, och det hade h\u00f6rn; och dess l\u00e5ngsidor och v\u00e4ggar voro av tr\u00e4. Och han talade till mig: \u00bbDetta \u00e4r det bord som skall st\u00e5 inf\u00f6r HERRENS ansikte.\u00bb\n41:23 Och b\u00e5de tempelsalen och det heligaste hade dubbeld\u00f6rrar.\n41:24 Och var d\u00f6rr hade tv\u00e5 d\u00f6rrskivor, tv\u00e5 vridbara d\u00f6rrskivor: den ena d\u00f6rren hade tv\u00e5 d\u00f6rrskivor, och likaledes den andra tv\u00e5.\n41:25 Och p\u00e5 dem, p\u00e5 d\u00f6rrarna till tempelsalen, funnos framst\u00e4llda keruber och palmer, likasom p\u00e5 v\u00e4ggarna; och p\u00e5 f\u00f6rhusets framsida, utantill, var ett trapphus av tr\u00e4.\n41:26 Och slutna f\u00f6nster och palmer funnos p\u00e5 f\u00f6rhusets sidov\u00e4ggar, p\u00e5 b\u00e5da sidor, s\u00e5 ock i husets sidokamrar och i trapphusen.\n42:1 Och han l\u00e4t mig g\u00e5 ut p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden den v\u00e4g som gick \u00e5t norr, och f\u00f6rde mig d\u00e4refter till den byggnad med tempelkamrar, som l\u00e5g invid den avs\u00f6ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden norrut,\n42:2 till l\u00e5ngsidan, som m\u00e4tte hundra alnar, med sin ing\u00e5ng i norr; men bredden var femtio alnar.\n42:3 Ut emot den tjugu alnar breda platsen p\u00e5 den inre f\u00f6rg\u00e5rden och ut emot stengolvet p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden l\u00e5go avsatserna p\u00e5 det ena husets framv\u00e4gg mitt emot avsatserna p\u00e5 det andra husets framv\u00e4gg, i tre v\u00e5ningar.\n42:4 Och framf\u00f6r tempelkamrarna gick en tio alnar bred g\u00e5ng till den inre f\u00f6rg\u00e5rden, en alnsbred v\u00e4g; och ing\u00e5ngarna l\u00e5go mot norr.\n42:5 Men de \u00f6versta tempelkamrarna voro mindre \u00e4n de andra, ty avsatserna p\u00e5 framv\u00e4ggen togo bort mer rum fr\u00e5n dem \u00e4n fr\u00e5n de nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.\n42:6 Ty kamrarna l\u00e5go i tre v\u00e5ningar och hade inga pelare, s\u00e5som f\u00f6rg\u00e5rdarna hade; d\u00e4rf\u00f6r blevo de \u00f6versta v\u00e5ningens kamrar mer indragna \u00e4n den nedersta och den mellersta v\u00e5ningens.\n42:7 Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna \u00e5t den yttre f\u00f6rg\u00e5rden till, framf\u00f6r tempelkamrarna, och den var femtio alnar l\u00e5ng.\n42:8 Ty l\u00e4ngden p\u00e5 tempelkammarbyggnaden ut\u00e5t den yttre f\u00f6rg\u00e5rden var femtio alnar, men \u00e5t templet till hundra alnar.\n42:9 Och nedanf\u00f6r dessa tempelkamrar var ing\u00e5ngen fr\u00e5n \u00f6ster, n\u00e4r man ville komma till dem fr\u00e5n den yttre f\u00f6rg\u00e5rden.\n42:10 D\u00e4r f\u00f6rg\u00e5rdens skiljemur var som tjockast, l\u00e5go ock p\u00e5 \u00f6stra sidan tempelkamrar invid den avs\u00f6ndrade platsen och tillika invid murbyggnaden.\n42:11 Och en v\u00e4g gick framf\u00f6r dem, likadan som v\u00e4gen framf\u00f6r tempelkamrarna p\u00e5 norra sidan; och de hade samma l\u00e4ngd och bredd. Och alla utg\u00e5ngar h\u00e4r voro s\u00e5som d\u00e4r, b\u00e5de i fr\u00e5ga om \u00f6vriga anordningar och i fr\u00e5ga om sj\u00e4lva d\u00f6rr\u00f6ppningarna.\n42:12 Och s\u00e5som det var med d\u00f6rr\u00f6ppningarna p\u00e5 tempelkamrarna vid s\u00f6dra sidan, s\u00e5 fanns ocks\u00e5 har en d\u00f6rr\u00f6ppning, vid vilken en v\u00e4g begynte, en v\u00e4g som gick utefter den beh\u00f6riga skiljemuren, och som l\u00e5g \u00f6sterut, n\u00e4r man gick in i tempelkamrarna.\n42:13 Och han sade till mig: \u00bbDe norra och s\u00f6dra tempelkamrarna invid den avs\u00f6ndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka pr\u00e4sterna, som f\u00e5 tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERREN, skola \u00e4ta det h\u00f6gheliga; d\u00e4r skola de f\u00f6rvara det h\u00f6gheliga, s\u00e5v\u00e4l spisoffer som syndoffer och skuldoffer ty det \u00e4r en helig plats.\n42:14 N\u00e4r pr\u00e4sterna -- som fr\u00e5n helgedomen icke strax f\u00e5 begiva sig till den yttre f\u00f6rg\u00e5rden -- hava kommit ditin, skola de d\u00e4r l\u00e4mna kvar de kl\u00e4der i vilka de hava gjort tj\u00e4nst, ty dessa \u00e4ro heliga; f\u00f6rst n\u00e4r de hava ikl\u00e4tt sig andra kl\u00e4der, f\u00e5 de tr\u00e4da ut p\u00e5 den plats som \u00e4r f\u00f6r folket.\u00bb\n42:15 N\u00e4r han nu hade slutat uppm\u00e4tningen av det inre huset, l\u00e4t han mig g\u00e5 ut till den port som l\u00e5g mot \u00f6ster. Och han m\u00e4tte platsen runt omkring.\n42:16 Han m\u00e4tte med sin m\u00e4tst\u00e5ng \u00e5t \u00f6stra sidan: den h\u00f6ll efter m\u00e4tst\u00e5ngen fem hundra st\u00e4nger runt omkring.\n42:17 Han m\u00e4tte \u00e5t norra sidan: den h\u00f6ll efter m\u00e4tst\u00e5ngen fem hundra st\u00e4nger runt omkring.\n42:18 Han m\u00e4tte ock \u00e5t s\u00f6dra sidan: den h\u00f6ll efter m\u00e4tst\u00e5ngen fem hundra st\u00e4nger.\n42:19 Han v\u00e4nde sig mot v\u00e4stra sidan och m\u00e4tte med m\u00e4tst\u00e5ngen fem hundra st\u00e4nger.\n42:20 \u00c5t alla fyra sidorna m\u00e4tte han platsen. Den var omgiven av en mur, som utefter platsens l\u00e4ngd h\u00f6ll fem hundra st\u00e4nger och utefter dess bredd fem hundra st\u00e4nger. Och den skulle skilja det heliga fr\u00e5n det som icke var heligt.\n43:1 Och han l\u00e4t mig g\u00e5 \u00e5stad till porten, den port som vette \u00e5t \u00f6ster.\n43:2 D\u00e5 s\u00e5g jag Israels Guds h\u00e4rlighet komma \u00f6sterifr\u00e5n, och d\u00e5net d\u00e4rvid var s\u00e5som d\u00e5net av stora vatten, och jorden lyste av hans h\u00e4rlighet.\n43:3 Och den syn som jag d\u00e5 s\u00e5g var likadan som den jag s\u00e5g, n\u00e4r jag kom f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva staden; det var en syn likadan som den jag s\u00e5g vid str\u00f6mmen Kebar. Och jag f\u00f6ll ned p\u00e5 mitt ansikte.\n43:4 Och HERRENS h\u00e4rlighet kom in i huset genom den port som l\u00e5g mot \u00f6ster.\n43:5 Och en andekraft lyfte upp mig och f\u00f6rde mig in p\u00e5 den inre f\u00f6rg\u00e5rden, och jag s\u00e5g att HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde huset.\n43:6 D\u00e5 h\u00f6rde jag en r\u00f6st tala till mig fr\u00e5n huset, under det att en man stod bredvid mig.\n43:7 Den sade till mig: Du m\u00e4nniskobarn, detta \u00e4r den plats d\u00e4r min tron \u00e4r, den plats d\u00e4r mina f\u00f6tter skola st\u00e5, d\u00e4r jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer orena mitt eviga namn, varken de sj\u00e4lva eller deras konungar, med sin trol\u00f6sa avf\u00e4llighet, med sina konungars d\u00f6da kroppar och med sina offerh\u00f6jder:\n43:8 de som satte sin tr\u00f6skel invid min tr\u00f6skel, och sin d\u00f6rrpost vid sidan av min d\u00f6rrpost, s\u00e5 att allenast muren var mellan mig och dem, och som s\u00e5 orenade mitt heliga namn med de styggelser de bedrevo, varf\u00f6r jag ock f\u00f6rgjorde dem i min vrede.\n43:9 Men nu skola de skaffa sin trol\u00f6sa avf\u00e4llighet och sina konungars d\u00f6da kroppar l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n mig, s\u00e5 att jag kan bo ibland dem evinnerligen.\n43:10 Men du, m\u00e4nniskobarn, f\u00f6rkunna nu f\u00f6r Israels barn om detta hus, p\u00e5 det att de m\u00e5 blygas f\u00f6r sina missg\u00e4rningar. M\u00e5 de m\u00e4ta det h\u00e4rliga byggnadsverket.\n43:11 Om de d\u00e5 blygas f\u00f6r allt vad de hava gjort, s\u00e5 kung\u00f6r f\u00f6r dem och teckna f\u00f6r deras \u00f6gon upp husets form och inredning, dess utg\u00e5ngar och ing\u00e5ngar, alla dess former och alla stadgar d\u00e4rom, alla dess former och alla lagar d\u00e4rom, s\u00e5 att de akta p\u00e5 hela dess form och alla stadgar d\u00e4rom och g\u00f6ra efter dem.\n43:12 Detta \u00e4r lagen om huset: p\u00e5 toppen av berget skall hela dess omr\u00e5de runt omkring vara h\u00f6gheligt. Ja, detta \u00e4r lagen om huset.\n43:13 Men dessa voro m\u00e5tten p\u00e5 altaret i alnar, var aln en handsbredd l\u00e4ngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln h\u00f6g och en aln bred, och kanten p\u00e5 ramen, runt omkring utmed randen, var ett kvarter h\u00f6g; detta var altarets underlag.\n43:14 Avst\u00e5ndet fr\u00e5n bottenramen vid marken upp till den nedre avsatsen var tv\u00e5 alnar, och bredden var en aln. Avst\u00e5ndet fr\u00e5n den mindre avsatsen upp till den st\u00f6rre var fyra alnar, och bredden var en aln.\n43:15 Altarh\u00e4rden h\u00f6ll fyra alnar; och fr\u00e5n altarh\u00e4rden stodo de fyra hornen upp\u00e5t.\n43:16 Och altarh\u00e4rden var tolv alnar l\u00e5ng och tolv alnar bred, s\u00e5 att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.\n43:17 Och avsatsen var fjorton alnar l\u00e5ng och fjorton alnar bred, utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den h\u00f6ll en halv aln, och dess bottenram str\u00e4ckte sig en aln runt omkring. Och altarets trappsteg vette \u00e5t \u00f6ster.\n43:18 Och han sade till mig: \u00bbDu m\u00e4nniskobarn, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Dessa \u00e4ro stadgarna om altaret f\u00f6r den dag d\u00e5 det bliver f\u00e4rdigt, s\u00e5 att man kan offra br\u00e4nnoffer och st\u00e4nka blod d\u00e4rp\u00e5.\n43:19 D\u00e5 skall du \u00e5t de levitiska pr\u00e4sterna giva en ungtjur till syndoffer, \u00e5t dem som \u00e4ro av Sadoks s\u00e4d, och som f\u00e5 tr\u00e4da fram till mig, s\u00e4ger Herren, HERREN, f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r mig.\n43:20 Och du skall taga n\u00e5got av dess blod och stryka p\u00e5 altarets fyra h\u00f6rn och p\u00e5 avsatsens fyra h\u00f6rn och p\u00e5 kanten runt omkring; s\u00e5 skall du rena det och bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r det.\n43:21 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanf\u00f6r helgedomen skall den br\u00e4nnas upp p\u00e5 en d\u00e4rtill best\u00e4md plats, som h\u00f6r till huset.\n43:22 Och n\u00e4sta dag skall du f\u00f6ra fram en felfri bock till syndoffer; och man skall rena altaret med den, p\u00e5 samma s\u00e4tt som man renade det med tjuren.\n43:23 N\u00e4r du s\u00e5 har fullbordat reningen, skall du f\u00f6ra fram en felfri ungtjur och en felfri v\u00e4dur av sm\u00e5boskapen.\n43:24 Dem skall du f\u00f6ra fram inf\u00f6r HERREN, och pr\u00e4sterna skola str\u00f6 salt p\u00e5 dem och offra dem s\u00e5som br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN.\n43:25 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och en ungtjur och en v\u00e4dur av sm\u00e5boskapen, b\u00e5da felfria, skall man likaledes offra.\n43:26 Under sju dagar skall man s\u00e5lunda bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r altaret och rena det och inviga det.\n43:27 Men sedan dessa dagar hava g\u00e5tt till \u00e4nda, skola pr\u00e4sterna p\u00e5 \u00e5ttonde dagen och allt framgent offra p\u00e5 altaret edra br\u00e4nnoffer och tackoffer; och jag skall d\u00e5 hava behag till eder, s\u00e4ger Herren, HERREN\u00bb.\n44:1 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette \u00e5t \u00f6ster; den var nu st\u00e4ngd.\n44:2 Och HERREN sade till mig: \u00bbDenna port skall f\u00f6rbliva st\u00e4ngd och icke mer \u00f6ppnas, och ingen skall g\u00e5 in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har g\u00e5tt in genom den; d\u00e4rf\u00f6r skall den vara st\u00e4ngd.\n44:3 Dock skall fursten, eftersom han \u00e4r furste, f\u00e5 sitta d\u00e4r och h\u00e5lla m\u00e5ltid inf\u00f6r HERRENS ansikte; han skall d\u00e5 g\u00e5 in genom portens f\u00f6rhus, och samma v\u00e4g skall han g\u00e5 ut igen.\u00bb\n44:4 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig genom norra porten till platsen framf\u00f6r huset; och jag fick se huru HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde HERRENS hus. D\u00e5 f\u00f6ll jag ned p\u00e5 mitt ansikte.\n44:5 och HERREN sade till mig: Du m\u00e4nniskobarn, akta p\u00e5 och se med dina \u00f6gon, och h\u00f6r med dina \u00f6ron allt vad jag nu talar med dig om alla stadgar ang\u00e5ende HERRENS hus och om alla lagar som r\u00f6ra det; och giv akt p\u00e5 huru man g\u00e5r in i huset genom alla helgedomens utg\u00e5ngar.\n44:6 Och s\u00e4g till Israels hus, det genstr\u00e4viga: S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Nu m\u00e5 det vara nog med alla de styggelser I haven bedrivit, I av Israels hus,\n44:7 I som haven l\u00e5tit fr\u00e4mlingar med oomskuret hj\u00e4rta och oomskuret k\u00f6tt komma in i min helgedom och vara d\u00e4r, s\u00e5 att mitt hus har blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och blod. S\u00e5 har mitt f\u00f6rbund blivit brutet, f\u00f6r att icke n\u00e4mna alla edra andra styggelser.\n44:8 I haven icke sj\u00e4lva f\u00f6rr\u00e4ttat tj\u00e4nsten vid mina heliga f\u00f6rem\u00e5l, utan haven satt andra till att \u00e5t eder f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten i min helgedom.\n44:9 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Ingen fr\u00e4mling med oomskuret hj\u00e4rta och oomskuret k\u00f6tt f\u00e5r komma in i min helgedom, ingen av de fr\u00e4mlingar som finnas bland Israels barn.\n44:10 Utan de leviter som gingo bort ifr\u00e5n mig, n\u00e4r Israel for vilse de som d\u00e5 sj\u00e4lva foro vilse och gingo bort ifr\u00e5n mig och f\u00f6ljde sina el\u00e4ndiga avgudar, de skola b\u00e4ra p\u00e5 sin missg\u00e4rning\n44:11 och skola i min helgedom bestrida vakttj\u00e4nstg\u00f6ringen vid husets portar och annan tj\u00e4nstg\u00f6ring i huset; de skola slakta br\u00e4nnoffer och slaktoffer \u00e5t folket, och skola st\u00e5 inf\u00f6r dem till att betj\u00e4na dem.\n44:12 Eftersom de betj\u00e4nade dem inf\u00f6r deras el\u00e4ndiga avgudar och s\u00e5 blevo f\u00f6r Israels hus en st\u00f6testen till missg\u00e4rning, d\u00e4rf\u00f6r betygar jag om dem med upplyft hand, s\u00e4ger Herren, HERREN, att de skola f\u00e5 b\u00e4ra p\u00e5 sin missg\u00e4rning.\n44:13 De skola icke f\u00e5 nalkas mig, till att f\u00f6rr\u00e4tta pr\u00e4sterlig tj\u00e4nst inf\u00f6r mig, eller till att nalkas n\u00e5got av mina heliga f\u00f6rem\u00e5l, n\u00e4mligen de h\u00f6gheliga, utan de skola b\u00e4ra p\u00e5 sin skam och p\u00e5 de styggeliga synder som de hava bedrivit.\n44:14 Och jag skall s\u00e4tta dem till att f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten i huset vid allt tj\u00e4nararbete d\u00e4r, allt som d\u00e4r skall utf\u00f6ras.\n44:15 Men de levitiska pr\u00e4ster, n\u00e4mligen Sadoks s\u00f6ner, som f\u00f6rr\u00e4ttade tj\u00e4nsten vid min helgedom, n\u00e4r de \u00f6vriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifr\u00e5n mig, de skola f\u00e5 tr\u00e4da fram till mig f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r mig; de skola st\u00e5 inf\u00f6r mitt ansikte f\u00f6r att offra \u00e5t mig fett och blod, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n44:16 De skola g\u00e5 in i min helgedom, och de skola tr\u00e4da fram till mitt bord f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r mig och f\u00f6rr\u00e4tta vad som \u00e4r att f\u00f6rr\u00e4tta \u00e5t mig.\n44:17 Och n\u00e4r de komma in i den inre f\u00f6rg\u00e5rdens portar, skola de ikl\u00e4da sig linnekl\u00e4der; de f\u00e5 icke hava p\u00e5 sig n\u00e5got av ylle, n\u00e4r de g\u00f6ra tj\u00e4nst i den inre f\u00f6rg\u00e5rdens portar och inne i huset.\n44:18 De skola hava huvudbonader av linne p\u00e5 sina huvuden, och benkl\u00e4der av linne omkring sina l\u00e4nder; de skola icke omgjorda sig med n\u00e5got som framkallar svett.\n44:19 Och n\u00e4r de sedan g\u00e5 ut p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, till folket p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden, skola de taga av sig de kl\u00e4der i vilka de hava gjort tj\u00e4nst, och skola l\u00e4mna dem kvar i helgedomens tempelkamrar och ikl\u00e4da sig andra kl\u00e4der, f\u00f6r att de icke m\u00e5 g\u00f6ra folket heligt med sina kl\u00e4der.\n44:20 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller l\u00e5ta h\u00e5ret v\u00e4xa fritt, utan skola klippa sitt huvudh\u00e5r kort.\n44:21 Och vin f\u00e5r ingen pr\u00e4st dricka, n\u00e4r han har kommit in p\u00e5 den inre f\u00f6rg\u00e5rden.\n44:22 En \u00e4nka eller en fr\u00e5nskild kvinna f\u00e5r han icke taga till hustru \u00e5t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns sl\u00e4kt; dock f\u00e5r han taga en \u00e4nka, om hon \u00e4r \u00e4nka efter en pr\u00e4st.\n44:23 Och de skola l\u00e4ra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.\n44:24 Och i r\u00e4ttssaker skola de upptr\u00e4da s\u00e5som domare och skola avd\u00f6ma dem efter mina r\u00e4tter. Och mina lagar och stadgar skola de iakttaga vid alla mina h\u00f6gtider, och mina sabbater skola de h\u00e5lla heliga.\n44:25 Ingen av dem f\u00e5r orena sig genom att g\u00e5 in till n\u00e5gon d\u00f6d m\u00e4nniska; allenast genom fader eller moder eller son eller dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillh\u00f6rt n\u00e5gon man m\u00e5 han \u00e5draga sig orenhet.\n44:26 Men n\u00e4r han d\u00e4refter har blivit ren, skall man r\u00e4kna f\u00f6r honom ytterligare sju dagar;\n44:27 och p\u00e5 den dag d\u00e5 han g\u00e5r in i- helgedomen, p\u00e5 den inre f\u00f6rg\u00e5rden, f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst i helgedomen, d\u00e5 skall han b\u00e4ra fram ett syndoffer f\u00f6r sig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n44:28 Och deras arvedel skall best\u00e5 d\u00e4ri att jag sj\u00e4lv skall vara deras arvedel. Och I skolen icke giva dem n\u00e5gon besittning i Israel, ty jag sj\u00e4lv \u00e4r deras besittning.\n44:29 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f\u00e5 de \u00e4ta, och allt tillspillogivet i Israel skall h\u00f6ra dem till.\n44:30 Och det f\u00f6rsta av alla f\u00f6rstlingsfrukter av alla slag, och alla offerg\u00e4rder av alla slag, vadhelst I framb\u00e4ren s\u00e5som offerg\u00e4rd, detta skall h\u00f6ra pr\u00e4sterna till; och f\u00f6rstlingen av edert mj\u00f6l skolen I giva \u00e5t pr\u00e4sten, f\u00f6r att du m\u00e5 bringa v\u00e4lsignelse \u00f6ver ditt hus.\n44:31 Intet sj\u00e4lvd\u00f6tt eller ihj\u00e4lrivet djur, vare sig f\u00e5gel eller boskapsdjur, f\u00e5 pr\u00e4sterna \u00e4ta.\n45:1 Och n\u00e4r I genom lottkastning f\u00f6rdelen landet till arvedel, d\u00e5 skolen I \u00e5t HERREN giva en offerg\u00e4rd, en helig del av landet, i l\u00e4ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke skall vara heligt till hela sitt omf\u00e5ng runt omkring.\n45:2 H\u00e4rav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem hundra alnar i l\u00e4ngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och till utmark d\u00e4r runt omkring femtio alnar.\n45:3 Av det tillm\u00e4tta stycket skall du allts\u00e5 avm\u00e4ta ett omr\u00e5de, tjugufem tusen alnar i l\u00e4ngd och tio tusen i bredd; d\u00e4r skall helgedomen, det h\u00f6gheliga, ligga.\n45:4 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillh\u00f6ra pr\u00e4sterna, som g\u00f6ra tj\u00e4nst i helgedomen, dem som f\u00e5 tr\u00e4da fram till att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r HERREN; detta skall vara en plats \u00e5t dem f\u00f6r deras hus, s\u00e5 ock en helig plats f\u00f6r helgedomen.\n45:5 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i l\u00e4ngd och tio tusen i bredd, skall tillh\u00f6ra leviterna, som g\u00f6ra tj\u00e4nst i huset, s\u00e5som deras besittning, med tjugu tempelkamrar.\n45:6 Och \u00e5t staden skolen I giva till besittning ett omr\u00e5de, fem tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i l\u00e4ngd, motsvarande det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det; det skall h\u00f6ra hela Israels hus till.\n45:7 Och fursten skall p\u00e5 b\u00e5da sidor om det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det och stadens besittning f\u00e5 ett omr\u00e5de, bel\u00e4get invid det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det och stadens besittning, dels p\u00e5 v\u00e4stra sidan, v\u00e4sterut, dels ock p\u00e5 \u00f6stra sidan, \u00f6sterut, och I l\u00e4ngd motsvarande en stamlotts utstr\u00e4ckning fr\u00e5n v\u00e4stra gr\u00e4nsen till \u00f6stra.\n45:8 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i Israel. Och mina furstar skola d\u00e5 icke mer f\u00f6rtrycka mitt folk, utan skola l\u00e5ta Israels hus f\u00e5 beh\u00e5lla sitt land efter sina stammar.\n45:9 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Nu m\u00e5 det vara nog, I Israels furstar. Skaffen bort v\u00e5ld och f\u00f6rtryck, och \u00f6ven r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet; h\u00f6ren upp att driva mitt folk ifr\u00e5n hus och hem, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n45:10 Riktig v\u00e5g, riktig efa, riktigt bat-m\u00e5tt skolen I hava.\n45:11 Efan och bat-m\u00e5ttet skola h\u00e5lla samma m\u00e5tt, s\u00e5 att bat-m\u00e5ttet rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen av en homer; ty efter homern skall man best\u00e4mma m\u00e5tten.\n45:12 Sikeln skall inneh\u00e5lla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem siklar, femton siklar skall minan inneh\u00e5lla hos eder.\n45:13 Detta \u00e4r den offerg\u00e4rd I skolen giva: en sj\u00e4ttedels efa av var homer vete och en sj\u00e4ttedels efa av var homer korn;\n45:14 vidare den stadgade g\u00e4rden av olja, r\u00e4knat efter bat av olja: en tiondedels bat av var kor (som \u00e4r ett m\u00e5tt p\u00e5 tio bat och lika med en homer, ty tio bat utg\u00f6ra en homer);\n45:15 vidare av sm\u00e5boskapen fr\u00e5n Israels betesmarker ett djur p\u00e5 vart tv\u00e5hundratal, till spisoffer, br\u00e4nnoffer och tackoffer, f\u00f6r att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r folket, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n45:16 Allt folket i landet skall vara f\u00f6rpliktat till denna offerg\u00e4rd \u00e5t fursten i Israel.\n45:17 Men fursten skall det \u00e5ligga att framb\u00e4ra br\u00e4nnoffer, spisoffer och drickoffer p\u00e5 festerna, nym\u00e5naderna och sabbaterna, vid alla Israels hus' h\u00f6gtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, br\u00e4nnoffer och tackoffer till att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r Israels hus.\n45:18 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: P\u00e5 f\u00f6rsta dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden skall du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.\n45:19 Och pr\u00e4sten skall taga n\u00e5got av syndoffrets blod och stryka p\u00e5 husets d\u00f6rrpost och p\u00e5 altaravsatsens fyra h\u00f6rn och p\u00e5 d\u00f6rrposten till den inre f\u00f6rg\u00e5rdens port.\n45:20 S\u00e5 skall du ock g\u00f6ra p\u00e5 sjunde dagen i m\u00e5naden, om s\u00e5 \u00e4r, att n\u00e5gon har syndat oupps\u00e5tligen och av f\u00e5kunnighet; p\u00e5 detta s\u00e4tt skolen I bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r huset.\n45:21 P\u00e5 fjortonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden skolen I fira p\u00e5skh\u00f6gtid; i sju dagar skolen I h\u00e5lla h\u00f6gtid, och man skall d\u00e5 \u00e4ta osyrat br\u00f6d.\n45:22 P\u00e5 den dagen skall fursten f\u00f6r sig sj\u00e4lv och f\u00f6r allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.\n45:23 Men sedan, under h\u00f6gtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra s\u00e5som br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN sju tjurar och sju v\u00e4durar, alla felfria, och s\u00e5som syndoffer en bock dagligen.\n45:24 Och s\u00e5som spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var v\u00e4dur, j\u00e4mte en hin olja till var efa.\n45:25 P\u00e5 femtonde dagen i sjunde m\u00e5naden skall han vid h\u00f6gtiden framb\u00e4ra likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, br\u00e4nnoffer och spisoffer och lika mycket olja.\n46:1 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Den inre f\u00f6rg\u00e5rdens port, den som vetter \u00e5t \u00f6ster, skall vara st\u00e4ngd under de sex arbetsdagarna, men p\u00e5 sabbatsdagen skall den \u00f6ppnas; likaledes skall den \u00f6ppnas p\u00e5 nym\u00e5nadsdagen.\n46:2 Och d\u00e5 skall fursten utifr\u00e5n g\u00e5 in genom portens f\u00f6rhus och st\u00e4lla sig vid portens d\u00f6rrpost; och n\u00e4r pr\u00e4sterna offra hans br\u00e4nnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p\u00e5 portens tr\u00f6skel och d\u00e4refter g\u00e5 ut. Men porten skall icke st\u00e4ngas f\u00f6rren om aftonen.\n46:3 Och folket i landet skall p\u00e5 sabbater och nym\u00e5nader tillbedja inf\u00f6r HERREN vid ing\u00e5ngen till samma port.\n46:4 Och br\u00e4nnoffret som fursten skall framb\u00e4ra \u00e5t HERREN skall p\u00e5 sabbatsdagen utg\u00f6ras av sex felfria lamm och en felfri v\u00e4dur.\n46:5 Och s\u00e5som spisoffer skall han framb\u00e4ra en efa till v\u00e4duren, men till lammen s\u00e5som spisoffer s\u00e5 mycket han vill giva, j\u00e4mte en hin olja till var efa.\n46:6 Men p\u00e5 nym\u00e5nadsdagen skall han framb\u00e4ra en felfri ungtjur, sex lamm och en v\u00e4dur, allasammans felfria.\n46:7 Och s\u00e5som spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till v\u00e4duren, och till lammen s\u00e5 mycket han vill anskaffa, j\u00e4mte en hin olja till var efa.\n46:8 Och n\u00e4r fursten vill g\u00e5 in, skall han g\u00e5 in genom portens f\u00f6rhus, och samma v\u00e4g skall han g\u00e5 ut igen.\n46:9 Men n\u00e4r folket i landet kommer inf\u00f6r HERRENS ansikte vid h\u00f6gtiderna, d\u00e5 skall den som har g\u00e5tt in genom norra porten f\u00f6r att tillbedja g\u00e5 ut genom s\u00f6dra porten, och den som har g\u00e5tt in genom s\u00f6dra porten skall g\u00e5 ut genom norra porten; ingen skall g\u00e5 tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall g\u00e5 ut genom den motsatta.\n46:10 Och fursten skall g\u00e5 in tillsammans med de andra, n\u00e4r de g\u00e5 in; och n\u00e4r de g\u00e5 ut, skola de g\u00e5 ut tillsammans.\n46:11 Men vid fester och h\u00f6gtider skall spisoffret utg\u00f6ras av en efa till var tjur och en efa till var v\u00e4dur, och till lammen av s\u00e5 mycket han vill giva, j\u00e4mte en hin olja till var efa.\n46:12 Och n\u00e4r fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett br\u00e4nnoffer eller ett tackoffer s\u00e5som frivilligt offer \u00e5t HERREN, d\u00e5 skall man \u00f6ppna \u00e5t honom den port som vetter \u00e5t \u00f6ster, och han skall offra sitt br\u00e4nnoffer och sitt tackoffer alldeles s\u00e5, som han pl\u00e4gar offra p\u00e5 sabbatsdagen; och d\u00e4refter skall han g\u00e5 ut och sedan han har g\u00e5tt ut, skall man st\u00e4nga porten.\n46:13 Du skall dagligen offra s\u00e5som br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN ett felfritt \u00e5rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett s\u00e5dant.\n46:14 Och s\u00e5som spisoffer skall du d\u00e4rtill offra var morgon en sj\u00e4ttedels efa, s\u00e5 ock en tredjedels hin olja f\u00f6r att fukta mj\u00f6let -- detta s\u00e5som spisoffer \u00e5t HERREN, s\u00e5som ev\u00e4rdlig r\u00e4tt f\u00f6r best\u00e4ndigt.\n46:15 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon s\u00e5som dagligt br\u00e4nnoffer.\n46:16 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Om fursten giver n\u00e5gon av sina s\u00f6ner en g\u00e5va, s\u00e5 bliver det dennes arvedel, det skall h\u00f6ra hans s\u00f6ner till; de skola besitta det s\u00e5som arv.\n46:17 Men om han av sin arvedel giver n\u00e5got s\u00e5som g\u00e5va \u00e5t n\u00e5gon av sina tj\u00e4nare, s\u00e5 skall detta tillh\u00f6ra denne intill fri\u00e5ret; d\u00e5 skall det \u00e5terg\u00e5 till fursten. Hans arvedel \u00e4r det ju, och hans s\u00f6ner skall det tillfalla.\n46:18 Fursten m\u00e5 icke taga n\u00e5got av folkets arvedel och s\u00e5 kr\u00e4nka den i deras besittningsr\u00e4tt; allenast av sin egen besittning m\u00e5 han giva arvedelar \u00e5t sina s\u00f6ner, f\u00f6r att ingen av mitt folk skall bliva undantr\u00e4ngd fr\u00e5n sin s\u00e4rskilda besittning.\n46:19 Och han f\u00f6rde mig genom den ing\u00e5ng som l\u00e5g vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro best\u00e4mda f\u00f6r pr\u00e4sterna, och som vette \u00e5t norr; och jag s\u00e5g att d\u00e4r var en plats l\u00e4ngst uppe i v\u00e4ster.\n46:20 Och han sade till mig: \u00bbDetta \u00e4r den plats d\u00e4r pr\u00e4sterna skola koka skuldoffret och syndoffret, och d\u00e4r de skola baka spisoffret, f\u00f6r att icke beh\u00f6va b\u00e4ra ut det p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden och s\u00e5 g\u00f6ra folket heligt.\u00bb\n46:21 D\u00e4refter l\u00e4t han mig g\u00e5 ut p\u00e5 den yttre f\u00f6rg\u00e5rden och f\u00f6rde mig omkring till f\u00f6rg\u00e5rdens fyra h\u00f6rn; och jag s\u00e5g d\u00e5 att i vart och ett av f\u00f6rg\u00e5rdens h\u00f6rn fanns en g\u00e5rd.\n46:22 I f\u00f6rg\u00e5rdens fyra h\u00f6rn funnos kringst\u00e4ngda g\u00e5rdar, fyrtio alnar l\u00e5nga och trettio alnar breda; dessa fyra h\u00f6rng\u00e5rdar voro lika stora.\n46:23 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inr\u00e4ttat eldst\u00e4der till kokning.\n46:24 Och han sade till mig: \u00bbDetta \u00e4r de k\u00f6k i vilka husets tj\u00e4nare skola koka folkets slaktoffer.\u00bb\n47:1 D\u00e4refter f\u00f6rde han mig tillbaka till husets ing\u00e5ng, och d\u00e4r fick jag se vatten rinna fram under husets tr\u00f6skel p\u00e5 \u00f6stra sidan, ty husets framsida l\u00e5g mot \u00f6ster; och vattnet fl\u00f6t ned under husets s\u00f6dra sidov\u00e4gg, s\u00f6der om altaret.\n47:2 Sedan l\u00e4t han mig g\u00e5 ut genom norra porten och f\u00f6rde mig omkring p\u00e5 en yttre v\u00e4g till den yttre porten, den som vette \u00e5t \u00f6ster. D\u00e4r fick jag se vatten v\u00e4lla fram p\u00e5 s\u00f6dra sidan.\n47:3 Sedan gick mannen, med ett m\u00e4tsn\u00f6re i handen, ett stycke mot \u00f6ster och m\u00e4tte d\u00e4rvid upp tusen alnar och l\u00e4t mig s\u00e5 g\u00e5 \u00f6ver vattnet, och vattnet r\u00e4ckte mig d\u00e4r till fotkn\u00f6larna.\n47:4 \u00c5ter m\u00e4tte han upp tusen alnar och l\u00e4t mig s\u00e5 g\u00e5 \u00f6ver vattnet, och vattnet r\u00e4ckte mig d\u00e4r till kn\u00e4na. \u00c5ter m\u00e4tte han upp tusen alnar och l\u00e4t mig s\u00e5 g\u00e5 \u00f6ver vattnet, som d\u00e4r r\u00e4ckte mig upp till l\u00e4nderna.\n47:5 \u00c4nnu en g\u00e5ng m\u00e4tte han upp tusen alnar, och nu var det en str\u00f6m som jag icke kunde g\u00e5 \u00f6ver. Ty vattnet gick s\u00e5 h\u00f6gt att man m\u00e5ste simma; det var en str\u00f6m som man icke kunde g\u00e5 \u00f6ver.\n47:6 Och han sade till mig: \u00bbNu har du ju sett det, du m\u00e4nniskobarn?\u00bb Sedan f\u00f6rde han mig tillbaka upp p\u00e5 str\u00f6mmens strand.\n47:7 Och n\u00e4r han hade f\u00f6rt mig dit tillbaka, fick jag se tr\u00e4d i stor myckenhet st\u00e5 p\u00e5 str\u00f6mmens strand, p\u00e5 b\u00e5da sidor.\n47:8 Och han sade till mig: \u00bbDetta vatten rinner fram mot \u00d6stra kretsen och flyter ned p\u00e5 Hedmarken och faller d\u00e4refter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram g\u00e5r allts\u00e5 till havet, och s\u00e5 bliver vattnet d\u00e4r sunt.\n47:9 Och \u00f6verallt dit den dubbla str\u00f6mmen kommer, d\u00e4r upplivas alla levande varelser som r\u00f6ra sig i stim, och fiskarna bliva d\u00e4r mycket talrika; ty n\u00e4r detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt f\u00e5r liv, d\u00e4r str\u00f6mmen kommer.\n47:10 Och fiskare skola st\u00e5 utmed den fr\u00e5n En-Gedi \u00e4nda till En-Eglaim, och s\u00e5som ett enda fiskel\u00e4ge skall den str\u00e4ckan vara. D\u00e4r skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles s\u00e5som i Stora havet.\n47:11 Men g\u00f6lar och dammar d\u00e4r skola icke bliva sunda, utan skola tj\u00e4na till saltberedning.\n47:12 Och vid str\u00f6mmen, p\u00e5 dess b\u00e5da str\u00e4nder, skola allahanda frukttr\u00e4d v\u00e4xa upp, vilkas l\u00f6v icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var m\u00e5nad skola tr\u00e4den bara ny frukt, ty deras vatten kommer fr\u00e5n helgedomen. Och deras frukter skola tj\u00e4na till f\u00f6da och deras l\u00f6v till l\u00e4kedom.\u00bb\n47:13 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Dessa \u00e4ro de gr\u00e4nser efter vilka I skolen utskifta landet s\u00e5som arvedel \u00e5t Israels tolv stammar (varvid Josef f\u00e5r mer \u00e4n en lott).\n47:14 I skolen f\u00e5 det till arvedel, den ene s\u00e5v\u00e4l som den andre, d\u00e4rf\u00f6r att jag med upplyft hand har lovat att giva det \u00e5t edra fader; s\u00e5 skall nu detta land tillfalla eder s\u00e5som arvsegendom.\n47:15 Detta skall vara landets gr\u00e4ns p\u00e5 norra sidan: fr\u00e5n Stora havet l\u00e4ngs Hetlonsv\u00e4gen, dit fram d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Sedad,\n47:16 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat omr\u00e5den, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omr\u00e5de.\n47:17 S\u00e5 skall gr\u00e4nsen g\u00e5 fr\u00e5n havet till Hasar-Enon vid Damaskus' omr\u00e5de och vidare allt l\u00e4ngre norrut och upp mot Hamats omr\u00e5de. Detta \u00e4r norra sidan.\n47:18 Och p\u00e5 \u00f6stra sidan skall gr\u00e4nsen begynna mellan Hauran och Damaskus och g\u00e5 mellan Gilead och Israels land och utg\u00f6ras av Jordan; fr\u00e5n nordgr\u00e4nsen ned\u00e5t, utmed \u00d6stra havet, skolen I m\u00e4ta ut den. Detta \u00e4r \u00f6stra sidan.\n47:19 Och p\u00e5 sydsidan, s\u00f6derut, skall gr\u00e4nsen g\u00e5 fr\u00e5n Tamar till Meribots vatten vid Kades, till b\u00e4cken, fram till Stora havet. Detta \u00e4r sydsidan, s\u00f6derut.\n47:20 Och p\u00e5 v\u00e4stra sidan skall gr\u00e4nsen utg\u00f6ras av Stora havet och g\u00e5 fr\u00e5n sydgr\u00e4nsen till en punkt mitt emot det st\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat. Detta \u00e4r v\u00e4stra sidan.\n47:21 Och I skolen utskifta detta land \u00e5t eder efter Israels stammar.\n47:22 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel \u00e5t eder sj\u00e4lva och \u00e5t fr\u00e4mlingarna som bo ibland eder och hava f\u00f6tt barn ibland eder. Ty de skola av eder h\u00e5llas lika med inf\u00f6dda israeliter; de skola tillfalla eder s\u00e5som en arvedel bland Israels stammar.\n47:23 I den stam d\u00e4r fr\u00e4mlingen bor, d\u00e4r skolen I giva honom hans arvedel, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n48:1 Och dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 stammarna. Vid norra gr\u00e4nsen l\u00e4ngs efter Hetlonsv\u00e4gen, dit fram d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan -- med Damaskus' omr\u00e5de j\u00e4mte Hamat i norr -- d\u00e4r skall Dan hava en lott, s\u00e5 att hela str\u00e4ckan fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra tillh\u00f6r honom.\n48:2 Och n\u00e4rmast Dans omr\u00e5de skall Aser hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:3 Och n\u00e4rmast Asers omr\u00e5de skall Naftali hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:4 Och n\u00e4rmast Naftalis omr\u00e5de skall Manasse hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:5 Och n\u00e4rmast Manasses omr\u00e5de skall Efraim hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:6 Och n\u00e4rmast Efraims omr\u00e5de skall Ruben hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:7 Och n\u00e4rmast Rubens omr\u00e5de skall Juda hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:8 Och n\u00e4rmast Juda omr\u00e5de skall fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra str\u00e4cka sig det offerg\u00e4rdsomr\u00e5de som I skolen giva s\u00e5som g\u00e4rd, tjugufem tusen alnar i bredd, och i l\u00e4ngd lika med en stamlotts l\u00e4ngd fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra; och helgedomen skall ligga d\u00e4r i mitten.\n48:9 Det offerg\u00e4rdsomr\u00e5de som I skolen giva s\u00e5som g\u00e4rd \u00e5t HERREN skall vara i l\u00e4ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.\n48:10 Och av detta heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5de skall ett stycke tillh\u00f6ra pr\u00e4sterna, i norr tjugufem tusen alnar, i v\u00e4ster tio tusen i bredd, i \u00f6ster likaledes tio tusen i bredd och i s\u00f6der tjugufem tusen i l\u00e4ngd; och HERRENS helgedom skall ligga d\u00e4r i mitten.\n48:11 Det skall tillh\u00f6ra pr\u00e4sterna, dem som hava blivit helgade bland Sadoks s\u00f6ner, dem som hava f\u00f6rr\u00e4ttat tj\u00e4nsten \u00e5t mig, och som icke, s\u00e5som leviterna gjorde, foro vilse, n\u00e4r de \u00f6vriga israeliterna foro vilse.\n48:12 D\u00e4rf\u00f6r skall en s\u00e4rskild offerg\u00e4rdsdel av den fr\u00e5n landet avtagna offerg\u00e4rden tillh\u00f6ra dem s\u00e5som ett h\u00f6gheligt omr\u00e5de invid leviternas.\n48:13 Men leviterna skola f\u00e5 ett omr\u00e5de motsvarande pr\u00e4sternas, i l\u00e4ngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- l\u00e4ngden \u00f6verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.\n48:14 Och de f\u00e5 icke s\u00e4lja n\u00e5got d\u00e4rav; det b\u00e4sta landet m\u00e5 man icke byta bort eller eljest \u00f6verl\u00e5ta \u00e5t n\u00e5gon annan, ty det \u00e4r helgat \u00e5t HERREN.\n48:15 Men de fem tusen alnar som bliva \u00f6ver p\u00e5 bredden invid de tjugufem tusen skola utg\u00f6ra ett icke heligt omr\u00e5de f\u00f6r staden, dels till att bo p\u00e5, dels s\u00e5som utmark; och staden skall ligga d\u00e4r i mitten.\n48:16 Och detta \u00e4r m\u00e5ttet p\u00e5 den: norra sidan fyra tusen fem hundra alnar, s\u00f6dra sidan fyra tusen fem hundra, p\u00e5 \u00f6stra sidan fyra tusen fem hundra, och v\u00e4stra sidan fyra tusen fem hundra.\n48:17 Och staden skall hava en utmark, som norrut \u00e4r tv\u00e5 hundra femtio alnar, s\u00f6derut tv\u00e5 hundra femtio, \u00f6sterut tv\u00e5 hundra femtio och v\u00e4sterut tv\u00e5 hundra femtio.\n48:18 Och vad som bliver \u00f6ver p\u00e5 l\u00e5ngsidan utmed det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det, n\u00e4mligen tio tusen alnar \u00f6sterut och tio tusen v\u00e4sterut -- ty det skall str\u00e4cka sig utmed det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det -- av detta skall avkastningen tj\u00e4na till f\u00f6da \u00e5t stadens bebyggare.\n48:19 Alla stadens bebyggare fr\u00e5n alla Israels stammar skola bruka det.\n48:20 Hela offerg\u00e4rdsomr\u00e5det skall allts\u00e5 vara tjugufem tusen alnar i l\u00e4ngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5de som I given s\u00e5som g\u00e4rd skall bilda en fyrkant, stadens besittning inber\u00e4knad.\n48:21 Och fursten skall f\u00e5 vad som bliver \u00f6ver p\u00e5 b\u00e5da sidor om det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det och stadens besittning, n\u00e4mligen landet invid det tjugufem tusen alnar breda offerg\u00e4rdsomr\u00e5det, \u00e4nda till \u00f6stra gr\u00e4nsen, och likaledes v\u00e4sterut landet utefter det tjugufem tusen alnar breda omr\u00e5det, \u00e4nda till v\u00e4stra gr\u00e4nsen. Dessa omr\u00e5den, motsvarande stamlotterna, skola tillh\u00f6ra fursten. Och det heliga offerg\u00e4rdsomr\u00e5det med det heliga huset skall ligga mitt emellan dem.\n48:22 Med sin gr\u00e4ns \u00e5 ena sidan mot leviternas besittning, \u00e5 andra sidan mot stadens, skall detta omr\u00e5de ligga mitt emellan furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga mellan Juda omr\u00e5de och Benjamins omr\u00e5de.\n48:23 D\u00e4refter skola de \u00e5terst\u00e5ende stammarna komma. F\u00f6rst skall Benjamin hava en lott fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:24 Och n\u00e4rmast Benjamins omr\u00e5de skall Simeon hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:25 Och n\u00e4rmast Simeons omr\u00e5de skall Isaskar hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:26 Och n\u00e4rmast Isaskars omr\u00e5de skall Sebulon hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sidan till v\u00e4stra.\n48:27 Och n\u00e4rmast Sebulons omr\u00e5de skall Gad hava en lott, fr\u00e5n \u00f6stra sida till v\u00e4stra.\n48:28 Och n\u00e4rmast Gads omr\u00e5de, p\u00e5 dess sydsida, s\u00f6derut, skall gr\u00e4nser g\u00e5 fr\u00e5n Tamar \u00f6ver Meribas vatten vid Kades till b\u00e4cken, fram emot Stora havet.\n48:29 Detta \u00e4r det land som I genom lottkastning skolen utdela \u00e5t Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras stamlotter, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n48:30 Och f\u00f6ljande utg\u00e5ngar skall staden hava: P\u00e5 norra sidan skall den h\u00e5lla ett m\u00e5tt av fyra tusen fem hundra alnar,\n48:31 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn, skola tre ligga i norr: den f\u00f6rsta Rubens port, den andra Juda port, den tredje Levi port.\n48:32 Och p\u00e5 \u00f6stra sidan skall den ock. h\u00e5lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f\u00f6rsta Josefs port, den andra Benjamins port, den tredje Dans port.\n48:33 Sammalunda skall ock s\u00f6dra sidan h\u00e5lla ett m\u00e5tt av fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f\u00f6rsta Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.\n48:34 V\u00e4stra sidan skall h\u00e5lla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den f\u00f6rsta Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftali port.\n48:35 Runt omkring skall den h\u00e5lla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: H\u00e4r \u00e4r HERREN.","title":"Swedish Bible: Ezekiel","type":"page"}