{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/ezr.htm","path":"bib/wb/swe/ezr.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/ezr.htm","text":"1:1 Men i den persiske konungen Kores' f\u00f6rsta regerings\u00e5r uppv\u00e4ckte HERREN -- f\u00f6r att HERRENS ord fr\u00e5n Jeremias mun skulle fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s\u00e5 att denne l\u00e4t utropa \u00f6ver hela sitt rike och tillika skriftligen kung\u00f6ra f\u00f6ljande:\n1:2 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Kores, konungen i Persien: Alla riken p\u00e5 jorden har HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.\n1:3 Vemhelst nu bland eder, som tillh\u00f6r hans folk, med honom vare hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda f\u00f6r att bygga p\u00e5 HERRENS, Israels Guds, hus; han \u00e4r den Gud som bor i Jerusalem.\n1:4 Och varhelst n\u00e5gon \u00e4nnu finnes kvar, m\u00e5 han av folket p\u00e5 den ort d\u00e4r han bor s\u00e5som fr\u00e4mling f\u00e5 hj\u00e4lp med silver och guld, med gods och boskap, detta j\u00e4mte vad som frivilligt gives till Guds hus i Jerusalem.\u00bb\n1:5 D\u00e5 stodo huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Judas och Benjamins familjer upp, \u00e4vensom pr\u00e4sterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud uppv\u00e4ckte till att draga upp och bygga p\u00e5 HERRENS hus i Jerusalem.\n1:6 Och alla de som bodde i deras grannskap underst\u00f6dde dem med silverk\u00e4rl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara sk\u00e4nker, detta f\u00f6rutom allt vad man eljest frivilligt gav.\n1:7 Och konung Kores utl\u00e4mnade de k\u00e4rl till HERRENS hus, som Nebukadnessar hade f\u00f6rt bort ifr\u00e5n Jerusalem och l\u00e5tit s\u00e4tta in i sin guds hus.\n1:8 Dem utl\u00e4mnade nu Kores, konungen i Persien, \u00e5t skattm\u00e4staren Mitredat, och denne r\u00e4knade upp den \u00e5t Sesbassar, h\u00f6vdingen f\u00f6r Juda.\n1:9 Och detta var antalet av dem: trettio b\u00e4cken av guld, ett tusen b\u00e4cken av silver, tjugunio andra offerk\u00e4rl,\n1:10 trettio b\u00e4gare av guld, fyra hundra tio silverb\u00e4gare av ringare slag, d\u00e4rtill ett tusen andra k\u00e4rl.\n1:11 K\u00e4rlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra hundra. Allt detta f\u00f6rde Sesbassar med sig, n\u00e4r de som hade varit i f\u00e5ngenskapen drogo upp fr\u00e5n Babel till Jerusalem.\n2:1 Och dessa voro de m\u00e4n fr\u00e5n h\u00f6vdingd\u00f6met, som drogo upp ur den landsflykt och f\u00e5ngenskap i Babel, till vilken de hade blivit bortf\u00f6rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v\u00e4nde tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,\n2:2 i det att de f\u00f6ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana. Detta var antalet m\u00e4n av Israels meniga folk:\n2:3 Pareos' barn: tv\u00e5 tusen ett hundra sjuttiotv\u00e5;\n2:4 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv\u00e5;\n2:5 Aras barn: sju hundra sjuttiofem;\n2:6 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv\u00e5 tusen \u00e5tta hundra tolv;\n2:7 Elams barn: ett tusen tv\u00e5 hundra femtiofyra;\n2:8 Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;\n2:9 Sackais barn: sju hundra sextio;\n2:10 Banis barn: sex hundra fyrtiotv\u00e5;\n2:11 Bebais barn: sex hundra tjugutre;\n2:12 Asgads barn: ett tusen tv\u00e5 hundra tjugutv\u00e5;\n2:13 Adonikams barn: sex hundra sextiosex;\n2:14 Bigvais barn: tv\u00e5 tusen femtiosex;\n2:15 Adins barn: fyra hundra femtiofyra;\n2:16 Aters barn av Hiskia: nittio\u00e5tta;\n2:17 Besais barn: tre hundra tjugutre;\n2:18 Joras barn: ett hundra tolv;\n2:19 Hasums barn: tv\u00e5 hundra tjugutre;\n2:20 Gibbars barn: nittiofem;\n2:21 Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;\n2:22 m\u00e4nnen fr\u00e5n Netofa: femtiosex;\n2:23 m\u00e4nnen fr\u00e5n Anatot: ett hundra tjugu\u00e5tta;\n2:24 Asmavets barn: fyrtiotv\u00e5;\n2:25 Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;\n2:26 Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;\n2:27 m\u00e4nnen fr\u00e5n Mikmas: ett hundra tjugutv\u00e5;\n2:28 m\u00e4nnen fr\u00e5n Betel och Ai: tv\u00e5 hundra tjugutre;\n2:29 Nebos barn: femtiotv\u00e5;\n2:30 Magbis' barn: ett hundra femtiosex;\n2:31 den andre Elams barn: ett tusen tv\u00e5 hundra femtiofyra;\n2:32 Harims barn: tre hundra tjugu;\n2:33 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;\n2:34 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;\n2:35 Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.\n2:36 Av pr\u00e4sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;\n2:37 Immers barn: ett tusen femtiotv\u00e5;\n2:38 Pashurs barn: ett tusen tv\u00e5 hundra fyrtiosju;\n2:39 Harims barn: ett tusen sjutton.\n2:40 Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn: sjuttiofyra;\n2:41 av s\u00e5ngarna: Asafs barn: ett hundra tjugu\u00e5tta;\n2:42 av d\u00f6rrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett hundra trettionio.\n2:43 Av tempeltr\u00e4larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,\n2:44 Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,\n2:45 Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,\n2:46 Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,\n2:47 Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,\n2:48 Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,\n2:49 Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,\n2:50 Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,\n2:51 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,\n2:52 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,\n2:53 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,\n2:54 Nesias barn, Hatifas barn.\n2:55 Av Salomos tj\u00e4nares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas barn,\n2:56 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,\n2:57 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.\n2:58 Tempeltr\u00e4larna och Salomos tj\u00e4nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv\u00e5.\n2:59 Och dessa voro de som drogo \u00e5stad fr\u00e5n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl\u00e4kt och huruvida de voro av Israel:\n2:60 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv\u00e5.\n2:61 Och av pr\u00e4sternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d\u00f6ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.\n2:62 Dessa s\u00f6kte efter sina sl\u00e4ktregister, men kunde icke finna dem; d\u00e4rf\u00f6r blevo de s\u00e5som ov\u00e4rdiga uteslutna fr\u00e5n pr\u00e4stad\u00f6met.\n2:63 Och st\u00e5th\u00e5llaren tillsade dem att de icke skulle f\u00e5 \u00e4ta av det h\u00f6gheliga, f\u00f6rr\u00e4n en pr\u00e4st uppstode med urim och tummim.\n2:64 Hela f\u00f6rsamlingen utgjorde sammanr\u00e4knad fyrtiotv\u00e5 tusen tre hundra sextio,\n2:65 f\u00f6rutom deras tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h\u00f6rde tv\u00e5 hundra s\u00e5ngare och s\u00e5ngerskor.\n2:66 De hade sju hundra trettiosex h\u00e4star, tv\u00e5 hundra fyrtiofem mul\u00e5snor,\n2:67 fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu \u00e5snor.\n2:68 Och somliga av huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna g\u00e5vo, n\u00e4r de kommo till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga g\u00e5vor till Guds hus, f\u00f6r att det \u00e5ter skulle byggas upp p\u00e5 samma plats.\n2:69 De g\u00e5vo, efter som var och en f\u00f6rm\u00e5dde, till arbetskassan i guld sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s\u00e5 ock ett hundra pr\u00e4sterliga livkl\u00e4dnader.\n2:70 Och pr\u00e4sterna, leviterna, en del av meniga folket, s\u00e5ngarna, d\u00f6rrvaktarna och tempeltr\u00e4larna bosatte sig i sina st\u00e4der: hela Israel i sina st\u00e4der.\n3:1 N\u00e4r sjunde m\u00e5naden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i sina st\u00e4der, f\u00f6rsamlade sig folket s\u00e5som en man till Jerusalem.\n3:2 Och Jesua, Josadaks son, och hans br\u00f6der, pr\u00e4sterna, och Serubbabel, Sealtiels son, och hans br\u00f6der stodo upp och byggde Israels Guds altare f\u00f6r att offra br\u00e4nnoffer d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i gudsmannen Moses lag.\n3:3 De uppf\u00f6rde altaret p\u00e5 dess plats, ty en f\u00f6rskr\u00e4ckelse hade kommit \u00f6ver dem f\u00f6r de fr\u00e4mmande folken; och de offrade \u00e5t HERREN br\u00e4nnoffer d\u00e4rp\u00e5, morgonens och aftonens br\u00e4nnoffer.\n3:4 Och de h\u00f6llo l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet, och offrade br\u00e4nnoffer f\u00f6r var dag till best\u00e4mt antal, p\u00e5 stadgat s\u00e4tt, var dag det f\u00f6r den dagen best\u00e4mda antalet,\n3:5 och d\u00e4refter det dagliga br\u00e4nnoffret och de offer som h\u00f6rde till nym\u00e5naderna och till alla HERRENS \u00f6vriga helgade h\u00f6gtider, s\u00e5 ock alla de offer som man frivilligt frambar \u00e5t HERREN.\n3:6 P\u00e5 f\u00f6rsta dagen i sjunde m\u00e5naden begynte de att offra br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel \u00e4nnu var lagd.\n3:7 Och de g\u00e5vo penningar \u00e5t stenhuggare och timmerm\u00e4n, s\u00e5 ock matvaror, dryckesvaror och olja \u00e5t sidonierna och tyrierna, f\u00f6r att dessa sj\u00f6ledes skulle f\u00f6ra cedertr\u00e4 fr\u00e5n Libanon till Jafo, i enlighet med den till\u00e5telse som Kores, konungen i Persien, hade givit dem.\n3:8 Och \u00e5ret n\u00e4st efter det d\u00e5 de hade kommit till Guds hus i Jerusalem, i andra m\u00e5naden, begyntes verket av Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras \u00f6vriga br\u00f6der, pr\u00e4sterna och leviterna, och av alla dem som ur f\u00e5ngenskapen hade kommit till Jerusalem; det begyntes d\u00e4rmed att de anst\u00e4llde leviterna, dem som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, till att f\u00f6rest\u00e5 arbetet p\u00e5 HERRENS hus.\n3:9 Och Jesua med sina s\u00f6ner och br\u00f6der och Kadmiel med sina s\u00f6ner, Judas s\u00f6ner, allasammans, blevo anst\u00e4llda till att hava uppsikt \u00f6ver dem som utf\u00f6rde arbetet p\u00e5 Guds hus, sammaledes ock Henadads s\u00f6ner med sina s\u00f6ner och br\u00f6der, leviterna.\n3:10 Och n\u00e4r byggningsm\u00e4nnen lade grunden till HERRENS tempel, st\u00e4lldes pr\u00e4sterna upp i \u00e4mbetsskrud med trumpeter, s\u00e5 ock leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter Davids, Israels konungs, anordning.\n3:11 Och de sj\u00f6ngo, under lov och tack till HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4r god, och d\u00e4rf\u00f6r att hans n\u00e5d varar evinnerligen \u00f6ver Israel. Och allt folket jublade h\u00f6gt till HERRENS lov, d\u00e4rf\u00f6r att grunden till HERRENS hus var lagd.\n3:12 Men m\u00e5nga av pr\u00e4sterna och leviterna och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna, de gamle som hade sett det f\u00f6rra huset, gr\u00e4to h\u00f6gljutt, n\u00e4r de s\u00e5go grunden l\u00e4ggas till detta hus, m\u00e5nga \u00e5ter jublade och voro s\u00e5 glada att de ropade med h\u00f6g r\u00f6st.\n3:13 Och man kunde icke skilja mellan det h\u00f6gljudda, glada jubelropet och folkets h\u00f6gljudda gr\u00e5t; ty folket ropade s\u00e5 h\u00f6gt att ljudet d\u00e4rav h\u00f6rdes vida omkring.\n4:1 Men n\u00e4r ov\u00e4nnerna till Juda och Benjamin fingo h\u00f6ra att de som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen h\u00f6llo p\u00e5 att bygga ett tempel \u00e5t HERREN, Israels Gud,\n4:2 gingo de till Serubbabel och till huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna och sade till dem: \u00bbVi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi s\u00f6ka eder Gud, likasom I, och \u00e5t honom offra vi alltsedan den tid d\u00e5 den assyriske konungen Esarhaddon l\u00e4t f\u00f6ra oss hit.\u00bb\n4:3 Men Serubbabel och Jesua och de \u00f6vriga huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels familjer sade till dem: \u00bbDet \u00e4r icke tillb\u00f6rligt att I tillsammans med oss byggen ett hus \u00e5t v\u00e5r Gud, utan vi vilja f\u00f6r oss sj\u00e4lva med varandra bygga huset \u00e5t HERREN, Israels Gud, s\u00e5som konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.\u00bb\n4:4 Men folket i landet bedrev det s\u00e5, att judafolkets mod f\u00f6ll och de avskr\u00e4cktes fr\u00e5n att bygga vidare.\n4:5 Och de lejde mot dem m\u00e4n som genom sina r\u00e5d gjorde deras r\u00e5dslag om intet, s\u00e5 l\u00e4nge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan \u00e4nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.\n4:6 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.\n4:7 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes \u00f6vriga medbr\u00f6der till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokst\u00e4ver och avfattat p\u00e5 arameiska.\n4:8 Likaledes skrevo r\u00e5dsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av f\u00f6ljande inneh\u00e5ll.\n4:9 De skrevo d\u00e5, r\u00e5dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr\u00f6der: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna\n4:10 och de andra folk som den store och m\u00e4ktige Asenappar hade f\u00f6rt bort och l\u00e5tit bos\u00e4tta sig i staden Samaria och annorst\u00e4des i landet p\u00e5 andra sidan floden o. s. v.\n4:11 Och detta \u00e4r vad som stod skrivet i det brev som de s\u00e4nde till konung Artasasta: \u00bbDina tj\u00e4nare, m\u00e4nnen p\u00e5 andra sidan floden o. s. v.\n4:12 Det vare veterligt f\u00f6r konungen att de judar som drogo upp fr\u00e5n dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de h\u00e5lla nu p\u00e5 att bygga upp den upproriska och onda staden, att s\u00e4tta murarna i st\u00e5nd och att f\u00f6rb\u00e4ttra grundvalarna.\n4:13 S\u00e5 m\u00e5 nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i st\u00e5nd, skola de varken giva skatt eller tull eller v\u00e4gpenningar, och s\u00e5dant skall bliva till men f\u00f6r konungarnas inkomster.\n4:14 Alldenstund vi nu \u00e4ta palatsets salt, och det icke \u00e4r tillb\u00f6rligt att vi \u00e5se huru skada tillskyndas konungen, d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nda vi nu och l\u00e5ta konungen veta detta,\n4:15 f\u00f6r att man m\u00e5 g\u00f6ra efterforskningar i dina f\u00e4ders kr\u00f6nikor; ty av dessa kr\u00f6nikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till f\u00f6rf\u00e5ng f\u00f6r konungar och l\u00e4nder, och att man i den har anstiftat oroligheter \u00e4nda ifr\u00e5n \u00e4ldsta tider, varf\u00f6r ock denna stad har blivit f\u00f6rst\u00f6rd.\n4:16 S\u00e5 l\u00e5ta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i st\u00e5nd, s\u00e5 skall du i f\u00f6ljd h\u00e4rav icke mer hava n\u00e5gon del i landet p\u00e5 andra sidan floden.\u00bb\n4:17 D\u00e5 s\u00e4nde konungen f\u00f6ljande svar till r\u00e5dsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbr\u00f6der, som bodde i Samaria och i det \u00f6vriga landet p\u00e5 andra sidan floden: \u00bbFrid o. s. v.\n4:18 Den skrivelse som I haven s\u00e4nt till oss har noggrant blivit uppl\u00e4st f\u00f6r mig.\n4:19 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle g\u00f6ra efterforskningar, fann man att denna stad \u00e4nda ifr\u00e5n \u00e4ldsta tider har pl\u00e4gat s\u00e4tta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter d\u00e4r hava anstiftats.\n4:20 I Jerusalem hava ock funnits m\u00e4ktiga konungar, som hava varit herrar \u00f6ver allt land som ligger p\u00e5 andra sidan floden, och skatt, tull och v\u00e4gpenningar hava blivit dem givna.\n4:21 S\u00e5 utf\u00e4rden nu en befallning att man f\u00f6rhindrar dessa m\u00e4n att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning d\u00e4rom.\n4:22 Och sen till, att I icke handlen f\u00f6rsumligt i denna sak, s\u00e5 att skadan icke v\u00e4xer, konungarna till f\u00f6rf\u00e5ng.\u00bb\n4:23 S\u00e5 snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit l\u00e4st f\u00f6r Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbr\u00f6der, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med v\u00e5ld och makt.)\n4:24 S\u00e5 f\u00f6rhindrades nu arbetet p\u00e5 Guds hus i Jerusalem. Och det blev f\u00f6rhindrat \u00e4nda till den persiske konungen Darejaves' andra regerings\u00e5r.\n5:1 Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna, profeterade f\u00f6r judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds namn, efter vilket de voro uppkallade.\n5:2 Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d\u00e5 upp och begynte bygga p\u00e5 Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds profeter, som underst\u00f6dde dem.\n5:3 Vid samma tid kommo till dem Tattenai, st\u00e5th\u00e5llaren i landet p\u00e5 andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbr\u00f6der, och sade s\u00e5 till dem: \u00bbVem har givit eder till\u00e5telse att bygga detta hus och att s\u00e4tta denna mur i st\u00e5nd?\u00bb\n5:4 D\u00e5 sade vi dem vad de m\u00e4n hette, som uppf\u00f6rde byggnaden.\n5:5 Och \u00f6ver judarnas \u00e4ldste vakade deras Guds \u00f6ga, s\u00e5 att man lovade att icke l\u00e4gga n\u00e5got hinder i v\u00e4gen f\u00f6r dem, till dess saken hade kommit inf\u00f6r Darejaves; sedan skulle man s\u00e4nda dem en skrivelse h\u00e4rom.\n5:6 Detta \u00e4r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai, st\u00e5th\u00e5llaren i landet p\u00e5 andra sidan floden, och Setar-Bosenai och hans medbr\u00f6der, afarsekiterna, som bodde p\u00e5 andra sidan floden, s\u00e4nde till konung Darejaves;\n5:7 de s\u00e4nde n\u00e4mligen till honom en ber\u00e4ttelse, och d\u00e4ri var s\u00e5 skrivet: \u00bbFrid vare i allo med konung Darejaves.\n5:8 Det vare veterligt f\u00f6r konungen att vi kommo till det judiska h\u00f6vdingd\u00f6met, till den store Gudens hus. Detta h\u00e5ller man nu p\u00e5 att bygga upp med stora stenar, och i v\u00e4ggarna l\u00e4gger man in tr\u00e4virke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framg\u00e5ng under deras h\u00e4nder.\n5:9 D\u00e5 fr\u00e5gade vi de \u00e4ldste d\u00e4r och sade till dem s\u00e5: 'Vem har givit eder till\u00e5telse att bygga detta hus och att s\u00e4tta denna mur i st\u00e5nd?'\n5:10 Vi fr\u00e5gade dem ock huru de hette, f\u00f6r att kunna underr\u00e4tta dig d\u00e4rom, och f\u00f6r att teckna upp namnen p\u00e5 de m\u00e4n som stodo i spetsen f\u00f6r dem.\n5:11 Och detta var det svar som de g\u00e5vo oss: 'Vi \u00e4ro himmelens och jordens Guds tj\u00e4nare, och vi bygga nu upp det hus som fordom, f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan, var uppbyggt h\u00e4r, och som en stor konung i Israel hade byggt och full\u00e4ndat.\n5:12 Men eftersom v\u00e5ra f\u00e4der f\u00f6rt\u00f6rnade himmelens Gud, gav han dem i kald\u00e9en Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han f\u00f6rst\u00f6rde detta hus och f\u00f6rde folket bort till Babel.\n5:13 Men i den babyloniske konungen Kores' f\u00f6rsta regerings\u00e5r gav konung Kores befallning att man \u00e5ter skulle bygga upp detta Guds hus.\n5:14 Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de k\u00e4rl av guld och silver, som hade tillh\u00f6rt Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem och f\u00f6rt till templet i Babel; och de \u00f6verl\u00e4mnades \u00e5t en man vid namn Sesbassar, som han hade satt till st\u00e5th\u00e5llare.\n5:15 Och till honom sade han: Tag dessa k\u00e4rl och far \u00e5stad och s\u00e4tt in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall \u00e5ter byggas upp p\u00e5 sin plats.\n5:16 S\u00e5 kom d\u00e5 denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Och fr\u00e5n den tiden och intill nu har man byggt d\u00e4rp\u00e5, och det \u00e4r \u00e4nnu icke f\u00e4rdigt.'\n5:17 Om det nu t\u00e4ckes konungen, m\u00e5 man g\u00f6ra efterforskningar i konungens skattkammare d\u00e4rborta i Babel om det \u00e4r s\u00e5, att konung Kores har givit till\u00e5telse att bygga detta Guds hus i Jerusalem; d\u00e4refter m\u00e5 konungen meddela oss sin vilja h\u00e4rom.\u00bb\n6:1 D\u00e5 gav konung Darejaves befallning att man skulle g\u00f6ra efterforskningar i kansliet i Babel, d\u00e4r skatterna nedlades.\n6:2 Och i Ametas borg, i h\u00f6vdingd\u00f6met Medien, fann man en bokrulle i vilken f\u00f6ljande var upptecknat till h\u00e5gkomst:\n6:3 \u00bbI konung Kores' f\u00f6rsta regerings\u00e5r gav konung Kores denna befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp till att vara en plats d\u00e4r man framb\u00e4r offer; och dess grundvalar skola g\u00f6ras fasta. Det skall byggas sextio alnar h\u00f6gt och sextio alnar brett,\n6:4 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt tr\u00e4virke; och vad som fordras f\u00f6r omkostnaderna skall utgivas fr\u00e5n konungens hus.\n6:5 De k\u00e4rl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och f\u00f6rde till Babel, skall man ock giva tillbaka, s\u00e5 att de komma \u00e5ter till sin plats i templet i Jerusalem, och man skall s\u00e4tta in dem i Guds hus.' --\n6:6 Allts\u00e5, du Tattenai, som \u00e4r st\u00e5th\u00e5llare i landet p\u00e5 andra sidan floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de n\u00e4mndas medbr\u00f6der p\u00e5 andra sidan floden: h\u00e5llen eder fj\u00e4rran d\u00e4rifr\u00e5n.\n6:7 L\u00e4mnen arbetet p\u00e5 detta Guds hus ost\u00f6rt. Judarnas st\u00e5th\u00e5llare och judarnas \u00e4ldste m\u00e5 bygga detta Guds hus p\u00e5 dess plats.\n6:8 Och h\u00e4rmed giver jag befallning om huru I skolen f\u00f6rfara med dessa judarnas \u00e4ldste, n\u00e4r de bygga p\u00e5 detta Guds hus. Av de penningar som givas \u00e5t konungen i skatt fr\u00e5n landet p\u00e5 andra sidan floden skall vad som fordras f\u00f6r omkostnaderna redligt utgivas \u00e5t dessa m\u00e4n, s\u00e5 att hinder icke uppst\u00e5r i arbetet.\n6:9 Och vad de beh\u00f6va, ungtjurar, v\u00e4durar och lamm till br\u00e4nnoffer \u00e5t himmelens Gud, s\u00e5 och vete, salt, vin och olja, det skall, efter uppgift av pr\u00e4sterna i Jerusalem, utgivas \u00e5t dem dag f\u00f6r dag utan n\u00e5gon f\u00f6rsummelse,\n6:10 f\u00f6r att de m\u00e5 kunna framb\u00e4ra offer, till en v\u00e4lbehaglig lukt \u00e5t himmelens Gud, och f\u00f6r att de m\u00e5 bedja f\u00f6r konungens och hans s\u00f6ners liv.\n6:11 Och h\u00e4rmed giver jag befallning, att om n\u00e5gon \u00f6vertr\u00e4der denna f\u00f6rordning, s\u00e5 skall en bj\u00e4lke brytas ut ur hans hus, och p\u00e5 den skall man upph\u00e4nga och f\u00e4sta honom, och hans hus skall g\u00f6ras till en plats f\u00f6r orenlighet, d\u00e4rf\u00f6r att han har s\u00e5 gjort.\n6:12 Och m\u00e5 den Gud som har l\u00e5tit sitt namn bo d\u00e4r sl\u00e5 ned alla konungar och folk som utr\u00e4cka sin hand till att \u00f6vertr\u00e4da denna f\u00f6rordning, och till att f\u00f6rst\u00f6ra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejaves, giver denna befallning. Blive den redligt fullgjord!\u00bb\n6:13 Alldenstund nu konung Darejaves hade s\u00e4nt ett s\u00e5dant bud, blev detta redligt fullgjort av Tattenai, st\u00e5th\u00e5llaren i landet p\u00e5 andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s\u00e5 ock av deras medbr\u00f6der.\n6:14 Och judarnas \u00e4ldste byggde vidare och hade god framg\u00e5ng i arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska tal; man byggde och fullbordade det s\u00e5som Israels Gud hade befallt, och s\u00e5som Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt.\n6:15 Och huset blev f\u00e4rdigt till den tredje dagen i m\u00e5naden Adar, i konung Darejaves' sj\u00e4tte regerings\u00e5r.\n6:16 Och Israels barn, pr\u00e4sterna och leviterna och de \u00f6vriga som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med gl\u00e4dje.\n6:17 Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra tjurar, tv\u00e5 hundra v\u00e4durar och fyra hundra lamm, s\u00e5 ock till syndoffer f\u00f6r hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.\n6:18 Och man anst\u00e4llde pr\u00e4sterna, efter deras skiften, och leviterna, efter deras avdelningar, till att f\u00f6rr\u00e4tta Guds tj\u00e4nst i Jerusalem, s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i Moses bok.\n6:19 Och de som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen h\u00f6llo p\u00e5skh\u00f6gtid p\u00e5 fjortonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden.\n6:20 Ty pr\u00e4sterna och leviterna hade d\u00e5 allasammans renat sig, s\u00e5 att de alla voro rena; och de slaktade p\u00e5skalammet f\u00f6r alla dem som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen, ocks\u00e5 f\u00f6r sina br\u00f6der, pr\u00e4sterna, likas\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r sig sj\u00e4lva.\n6:21 Och de israeliter som hade \u00e5terv\u00e4nt ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen \u00e5to d\u00e4rav, j\u00e4mte alla s\u00e5dana som hade avskilt sig fr\u00e5n den hedniska landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem f\u00f6r att s\u00f6ka HERREN, Israels Gud.\n6:22 Och de h\u00f6llo det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid i sju dagar med gl\u00e4dje; ty HERREN hade berett dem gl\u00e4dje, i det att han hade v\u00e4nt den assyriske konungens hj\u00e4rta till dem, s\u00e5 att han underst\u00f6dde dem i arbetet p\u00e5 Guds, Israels Guds, hus.\n7:1 Efter en tids f\u00f6rlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, h\u00e4nde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,\n7:2 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,\n7:3 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,\n7:4 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,\n7:5 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, \u00f6verstepr\u00e4sten --\n7:6 det h\u00e4nde sig att denne Esra drog upp fr\u00e5n Babel; han var en skriftl\u00e4rd, v\u00e4l f\u00f6rfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han beg\u00e4rde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var \u00f6ver honom.\n7:7 Ocks\u00e5 en del av Israels barn och av pr\u00e4sterna, leviterna, s\u00e5ngarna, d\u00f6rrvaktarna och tempeltr\u00e4larna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regerings\u00e5r.\n7:8 Och han kom till Jerusalem i femte m\u00e5naden, i konungens sjunde regerings\u00e5r.\n7:9 Ty p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden blev det best\u00e4mt att man skulle draga upp fr\u00e5n Babel; och p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i femte m\u00e5naden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var \u00f6ver honom.\n7:10 Ty Esra hade v\u00e4nt sitt hj\u00e4rta till att begrunda HERRENS lag och g\u00f6ra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och r\u00e4tt.\n7:11 S\u00e5 stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav \u00e5t pr\u00e4sten Esra, den skriftl\u00e4rde, som var l\u00e4rd i det som HERREN hade bjudit och stadgat f\u00f6r Israel:\n7:12 \u00bbArtasasta, konungarnas konung, till pr\u00e4sten Esra, den i himmelens Guds lag l\u00e4rde, o. s. v. med \u00f6vlig forts\u00e4ttning.\n7:13 Jag giver h\u00e4rmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess pr\u00e4ster och leviter, som \u00e4r villig att fara till Jerusalem, m\u00e5 fara med dig,\n7:14 alldenstund du \u00e4r s\u00e4nd av konungen och hans sju r\u00e5dgivare till att h\u00e5lla unders\u00f6kning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som \u00e4r i din hand,\n7:15 och till att f\u00f6ra dit det silver och guld som konungen och hans r\u00e5dgivare av fritt beslut hava givit \u00e5t Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem,\n7:16 s\u00e5 ock allt det silver och guld som du kan f\u00e5 i hela Babels h\u00f6vdingd\u00f6me, tillika med de frivilliga g\u00e5vor som folket och pr\u00e4sterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.\n7:17 Allts\u00e5 skall du nu f\u00f6r dessa penningar s\u00e5som en redlig man k\u00f6pa tjurar, v\u00e4durar och lamm, j\u00e4mte s\u00e5dant som beh\u00f6ves till dith\u00f6rande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p\u00e5 altaret i eder Guds hus i Jerusalem.\n7:18 Och vad du och dina br\u00f6der finnen f\u00f6r gott att g\u00f6ra med det silver och guld som bliver \u00f6ver, det m\u00e5n I g\u00f6ra efter eder Guds vilja.\n7:19 Och alla de k\u00e4rl som givas dig till tempeltj\u00e4nsten i din Guds hus skall du avl\u00e4mna inf\u00f6r Jerusalems Gud.\n7:20 Och vad du m\u00e5ste utbetala f\u00f6r det som h\u00e4rut\u00f6ver beh\u00f6ves till din Guds hus, det m\u00e5 du l\u00e5ta utbetala ur konungens skattkammare.\n7:21 Och jag, konung Artasasta, giver h\u00e4rmed befallning till alla skattm\u00e4stare i landet p\u00e5 andra sidan floden att allt vad pr\u00e4sten Esra, den i himmelens Guds lag l\u00e4rde, beg\u00e4r av eder, det skall redligt g\u00f6ras och givas,\n7:22 \u00e4nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, s\u00e5 ock salt utan s\u00e4rskild f\u00f6reskrift.\n7:23 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant g\u00f6ras och givas till himmelens Guds hus, f\u00f6r att icke vrede m\u00e5 komma \u00f6ver konungens och hans s\u00f6ners rike.\n7:24 Och vi g\u00f6ra eder veterligt att ingen skall hava makt att l\u00e4gga skatt, tull eller v\u00e4gpenningar p\u00e5 n\u00e5gon pr\u00e4st eller levit, s\u00e5ngare, d\u00f6rrvaktare, tempeltr\u00e4l eller annan tj\u00e4nare i detta Guds hus.\n7:25 Och du, Esra, m\u00e5, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, f\u00f6rordna domare och lagkloke till att d\u00f6ma allt folket i landet p\u00e5 andra sidan floden, alla dem som k\u00e4nna din Guds lagar; och om n\u00e5gon icke k\u00e4nner dessa, skolen I l\u00e4ra honom dem.\n7:26 Och var och en som icke g\u00f6r efter din Guds lag och konungens lag, \u00f6ver honom skall dom f\u00e4llas med r\u00e4ttvisa, vare sig till d\u00f6d eller till landsf\u00f6rvisning eller till penningb\u00f6ter eller till f\u00e4ngelse.\u00bb\n7:27 Lovad vare HERREN, v\u00e5ra f\u00e4ders Gud, som ingav konungen s\u00e5dant i hj\u00e4rtat, n\u00e4mligen att han skulle f\u00f6rh\u00e4rliga HERRENS hus i Jerusalem,\n7:28 och som l\u00e4t mig finna n\u00e5d inf\u00f6r konungen och hans r\u00e5dgivare och inf\u00f6r alla konungens m\u00e4ktiga h\u00f6vdingar! Och jag k\u00e4nde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var \u00f6ver mig, och jag f\u00f6rsamlade en del av huvudm\u00e4nnen i Israel till att draga upp med mig.\n8:1 Och dessa voro de huvudm\u00e4n f\u00f6r familjerna, som under konung Artasastas regering med mig drogo upp fr\u00e5n Babel, och s\u00e5 f\u00f6rh\u00f6ll det sig med deras sl\u00e4kter:\n8:2 Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn Hattus;\n8:3 av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i sl\u00e4ktregistret upptagna m\u00e4n, ett hundra femtio;\n8:4 av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv\u00e5 hundra m\u00e4n;\n8:5 av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra m\u00e4n;\n8:6 av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio m\u00e4n;\n8:7 av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio m\u00e4n;\n8:8 av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom \u00e5ttio m\u00e4n;\n8:9 av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv\u00e5 hundra aderton m\u00e4n;\n8:10 av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio m\u00e4n;\n8:11 av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugu\u00e5tta m\u00e4n;\n8:12 av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra tio m\u00e4n;\n8:13 av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och Semaja, och med dem sextio m\u00e4n;\n8:14 av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio m\u00e4n.\n8:15 Och jag f\u00f6rsamlade dessa till den str\u00f6m som flyter till Ahava, och vi voro l\u00e4grade d\u00e4r i tre dagar. Men n\u00e4r jag n\u00e4rmare gav akt p\u00e5 folket och pr\u00e4sterna, fann jag d\u00e4r ingen av Levi barn.\n8:16 D\u00e5 s\u00e4nde jag \u00e5stad huvudm\u00e4nnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan, Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och l\u00e4rarna Jojarib och Elnatan;\n8:17 jag bj\u00f6d dem g\u00e5 till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder och till tempeltr\u00e4larna i Kasifja, p\u00e5 det att man skulle s\u00e4nda till oss tj\u00e4nare f\u00f6r v\u00e5r Guds hus.\n8:18 Och eftersom v\u00e5r Guds goda hand var \u00f6ver oss, s\u00e4nde de till oss en f\u00f6rst\u00e5ndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn, \u00e4vensom Serebja med hans s\u00f6ner och br\u00f6der, aderton m\u00e4n,\n8:19 vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes br\u00f6der och deras s\u00f6ner, tjugu m\u00e4n,\n8:20 s\u00e5 ock tv\u00e5 hundra tjugu tempeltr\u00e4lar, alla namngivna, av de tempeltr\u00e4lar som David och hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n hade givit till leviternas tj\u00e4nst.\n8:21 Och jag l\u00e4t d\u00e4r, vid Ahavastr\u00f6mmen, lysa ut en fasta, f\u00f6r att vi skulle \u00f6dmjuka oss inf\u00f6r v\u00e5r Gud, till att av honom utbedja oss en lyckosam resa f\u00f6r oss och v\u00e5ra kvinnor och barn och all v\u00e5r egendom.\n8:22 Ty jag blygdes f\u00f6r att av konungen beg\u00e4ra krigsfolk och ryttare till att hj\u00e4lpa oss mot fiender p\u00e5 v\u00e4gen, eftersom vi hade sagt till konungen: \u00bbV\u00e5r Guds hand \u00e4r \u00f6ver alla dem som s\u00f6ka honom, och s\u00e5 g\u00e5r det dem v\u00e4l, men hans makt och hans vrede \u00e4ro emot alla dem som \u00f6vergiva honom.\u00bb\n8:23 D\u00e4rf\u00f6r fastade vi och s\u00f6kte hj\u00e4lp av v\u00e5r Gud, och han b\u00f6nh\u00f6rde oss.\n8:24 Och jag avskilde tolv av de \u00f6versta bland pr\u00e4sterna, s\u00e5 ock Serebja och Hasabja och med dem tio av deras br\u00f6der.\n8:25 Och jag v\u00e4gde upp \u00e5t dem silvret och guldet och k\u00e4rlen, den g\u00e4rd till v\u00e5r Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans r\u00e5dgivare och h\u00f6vdingar och av alla de israeliter som voro d\u00e4r.\n8:26 Jag v\u00e4gde upp \u00e5t dem sex hundra femtio talenter silver j\u00e4mte silverk\u00e4rl till ett v\u00e4rde av ett hundra talenter, s\u00e5 ock ett hundra talenter guld,\n8:27 d\u00e4rtill tjugu b\u00e4gare av guld, till ett v\u00e4rde av tusen dariker, samt tv\u00e5 k\u00e4rl av fin, gl\u00e4nsande koppar, dyrbara s\u00e5som guld.\n8:28 Och jag sade till dem: \u00bbI \u00e4ren helgade \u00e5t HERREN, och k\u00e4rlen \u00e4ro helgade, och silvret och guldet \u00e4r en frivillig g\u00e5va \u00e5t HERREN, edra f\u00e4ders Gud.\n8:29 S\u00e5 vaken d\u00e4r\u00f6ver och bevaren det, till dess I f\u00e5n v\u00e4ga upp det i Jerusalem inf\u00f6r de \u00f6versta bland pr\u00e4sterna och leviterna och de \u00f6versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.\u00bb\n8:30 D\u00e5 togo pr\u00e4sterna och leviterna emot det uppv\u00e4gda, silvret och guldet och k\u00e4rlen, f\u00f6r att de skulle f\u00f6ra det till Jerusalem, till v\u00e5r Guds hus.\n8:31 Och vi br\u00f6to upp fr\u00e5n Ahavastr\u00f6mmen p\u00e5 tolfte dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden f\u00f6r att draga till Jerusalem; och v\u00e5r Guds hand var \u00f6ver oss och r\u00e4ddade oss undan fiender och f\u00f6rs\u00e5t p\u00e5 v\u00e4gen.\n8:32 Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla d\u00e4r i tre dagar.\n8:33 Men p\u00e5 fj\u00e4rde dagen uppv\u00e4gdes silvret och guldet och k\u00e4rlen i v\u00e5r Guds hus, och \u00f6verl\u00e4mnades \u00e5t pr\u00e4sten Meremot, Urias son, och j\u00e4mte honom \u00e5t Eleasar, Pinehas' son, och j\u00e4mte dessa \u00e5t leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --\n8:34 alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d\u00e5 upptecknad.\n8:35 De landsflyktiga som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen offrade nu till br\u00e4nnoffer \u00e5t Israels Gud tolv tjurar f\u00f6r hela Israel, nittiosex v\u00e4durar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar, alltsammans till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN.\n8:36 Och de \u00f6verl\u00e4mnade konungens p\u00e5bud \u00e5t konungens satraper och \u00e5t st\u00e5th\u00e5llarna i landet p\u00e5 andra sidan floden, och dessa g\u00e5vo underst\u00f6d \u00e5t folket och \u00e5t Guds hus.\n9:1 Sedan allt detta hade skett, tr\u00e4dde n\u00e5gra av furstarna fram till mig och sade: \u00bbVarken folket i Israel eller pr\u00e4sterna och leviterna hava h\u00e5llit sig avskilda fr\u00e5n de fr\u00e4mmande folken, s\u00e5som tillb\u00f6rligt hade varit f\u00f6r de styggelsers skull som hava bedrivits av dem, av kanan\u00e9erna, hetiterna, periss\u00e9erna, jebus\u00e9erna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amor\u00e9erna.\n9:2 Ty av deras d\u00f6ttrar hava de tagit hustrur \u00e5t sig och \u00e5t sina s\u00f6ner, och s\u00e5 har det heliga sl\u00e4ktet blandat sig med de fr\u00e4mmande folken; och furstarna och f\u00f6rest\u00e5ndarna hava varit de f\u00f6rsta att beg\u00e5 s\u00e5dan otrohet.\u00bb\n9:3 N\u00e4r jag nu h\u00f6rde detta, rev jag s\u00f6nder min livrock och min k\u00e5pa och ryckte av mig huvudh\u00e5r och sk\u00e4gg och blev sittande i djup sorg.\n9:4 Och alla de som fruktade f\u00f6r vad Israels Gud hade talat mot s\u00e5dan otrohet som den de \u00e5terkomna f\u00e5ngarna hade beg\u00e5tt, de f\u00f6rsamlade sig till mig, under det att jag f\u00f6rblev sittande i min djupa sorg \u00e4nda till tiden f\u00f6r aftonoffret.\n9:5 Men vid tiden f\u00f6r aftonoffret stod jag upp fr\u00e5n min bedr\u00f6velse och rev s\u00f6nder min livrock och min k\u00e5pa; d\u00e4refter f\u00f6ll jag ned p\u00e5 mina kn\u00e4n och utr\u00e4ckte mina h\u00e4nder till HERREN, min Gud,\n9:6 och sade: \u00bbMin Gud, jag sk\u00e4mmes och blyges f\u00f6r att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty v\u00e5ra missg\u00e4rningar hava v\u00e4xt oss \u00f6ver huvudet, och v\u00e5r skuld \u00e4r stor allt upp till himmelen.\n9:7 Fr\u00e5n v\u00e5ra f\u00e4ders dagar \u00e4nda till denna dag hava vi varit i stor skuld, och genom v\u00e5ra missg\u00e4rningar hava vi, med v\u00e5ra konungar och pr\u00e4ster, blivit givna i fr\u00e4mmande konungars hand, och hava drabbats av sv\u00e4rd, f\u00e5ngenskap, plundring och skam, s\u00e5som det g\u00e5r oss \u00e4nnu i dag.\n9:8 Men nu har ett litet \u00f6gonblick n\u00e5d vederfarits oss fr\u00e5n HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e5 att han har l\u00e5tit en r\u00e4ddad skara bliva kvar av oss, och givit oss fotf\u00e4ste p\u00e5 sin heliga plats, f\u00f6r att han, v\u00e5r Gud, s\u00e5 skulle l\u00e5ta ljus g\u00e5 upp f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon och giva oss n\u00e5got litet andrum i v\u00e5r tr\u00e4ldom.\n9:9 Ty tr\u00e4lar \u00e4ro vi, men i v\u00e5r tr\u00e4ldom har v\u00e5r Gud icke \u00f6vergivit oss, utan han har l\u00e5tit oss finna n\u00e5d inf\u00f6r Persiens konungar, s\u00e5 att de hava givit oss andrum till att uppr\u00e4tta v\u00e5r Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en h\u00e4gnad plats i Juda och Jerusalem.\n9:10 Och vad skola vi nu s\u00e4ga, o v\u00e5r Gud, efter allt detta? Vi hava ju \u00f6vergivit dina bud,\n9:11 dem som du gav genom dina tj\u00e4nare profeterna, i det du sade: 'Det land dit I nu kommen, f\u00f6r att taga det i besittning, \u00e4r ett besmittat land, genom de fr\u00e4mmande folkens besmittelse, och genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det fr\u00e5n den ena \u00e4ndan till den andra.\n9:12 S\u00e5 given nu icke edra d\u00f6ttrar \u00e5t deras s\u00f6ner, och tagen icke deras d\u00f6ttrar till hustrur \u00e5t edra s\u00f6ner. Ja, I skolen aldrig fr\u00e5ga efter deras v\u00e4lf\u00e4rd och lycka -- detta p\u00e5 det att I m\u00e5n bliva starka, s\u00e5 att I f\u00e5n \u00e4ta av landets goda och l\u00e4mna det till besittning \u00e5t edra barn f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.'\n9:13 Skulle vi v\u00e4l nu, efter allt vad som har kommit \u00f6ver oss genom v\u00e5ra onda g\u00e4rningar och genom den stora skuld vi hava \u00e5dragit oss, och sedan du, v\u00e5r Gud, har skonat oss mer \u00e4n v\u00e5ra missg\u00e4rningar f\u00f6rtj\u00e4nade, och l\u00e5tit en skara av oss, s\u00e5dan som denna, bliva r\u00e4ddad --\n9:14 skulle vi v\u00e4l nu p\u00e5 nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med folk som bedriva s\u00e5dana styggelser? Skulle du d\u00e5 icke vredgas p\u00e5 oss, \u00e4nda d\u00e4rh\u00e4n att du f\u00f6rgjorde oss, s\u00e5 att intet mer vore kvar och ingen r\u00e4ddning funnes?\n9:15 HERRE, Israels Gud, du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, ty av oss har allenast blivit kvar en r\u00e4ddad skara, s\u00e5som i dag nogsamt synes. Och se, nu ligga vi h\u00e4r i v\u00e5r skuld inf\u00f6r dig, ty vid s\u00e5dant kan ingen best\u00e5 inf\u00f6r dig.\u00bb\n10:1 D\u00e5 nu Esra s\u00e5 bad och bek\u00e4nde, d\u00e4r han l\u00e5g gr\u00e5tande framf\u00f6r Guds hus, f\u00f6rsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara, m\u00e4n, kvinnor och barn; ty ocks\u00e5 folket gr\u00e4t bitterligen.\n10:2 Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade till Esra: \u00bbJa, vi hava varit otrogna mot v\u00e5r Gud, i det att vi hava tagit till oss fr\u00e4mmande kvinnor fr\u00e5n de andra folken h\u00e4r i landet. Dock finnes \u00e4nnu hopp f\u00f6r Israel.\n10:3 S\u00e5 l\u00e5t oss nu sluta ett f\u00f6rbund med v\u00e5r Gud, att vi, i kraft av Herrens r\u00e5dslut och de m\u00e4ns som frukta f\u00f6r v\u00e5r Guds bud, vilja avl\u00e4gsna ifr\u00e5n oss alla s\u00e5dana kvinnor j\u00e4mte deras barn; s\u00e5 b\u00f6r ju ske efter lagen.\n10:4 St\u00e5 upp, ty dig \u00e5ligger denna sak, och vi vilja vara med dig. Var frimodig och grip verket an.\u00bb\n10:5 D\u00e5 stod Esra upp och tog en ed av de \u00f6versta bland pr\u00e4sterna, leviterna och hela Israel, att de skulle g\u00f6ra s\u00e5som det var sagt; och de gingo eden.\n10:6 Och Esra stod upp fr\u00e5n platsen framf\u00f6r Guds hus och gick in i Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare. Och n\u00e4r han hade kommit dit, kunde han varken \u00e4ta eller dricka; s\u00e5 s\u00f6rjde han \u00f6ver den otrohet som de \u00e5terkomna f\u00e5ngarna hade beg\u00e5tt.\n10:7 Och man l\u00e4t utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen, att de skulle f\u00f6rsamla sig i Jerusalem;\n10:8 och vilken som icke komme till den tredje dagen d\u00e4refter, i enlighet med furstarnas och de \u00e4ldstes beslut, hans hela egendom skulle givas till spillo, och han sj\u00e4lv skulle avskiljas fr\u00e5n de \u00e5terkomna f\u00e5ngarnas f\u00f6rsamling.\n10:9 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig d\u00e5 alla Judas och Benjamins m\u00e4n i Jerusalem till den tredje dagen, det \u00e4r p\u00e5 tjugonde dagen i nionde m\u00e5naden; och allt folket stannade p\u00e5 den \u00f6ppna platsen vid Guds hus, sk\u00e4lvande b\u00e5de p\u00e5 grund av den sak som f\u00f6rel\u00e5g och p\u00e5 grund av det starka regnet.\n10:10 Och pr\u00e4sten Esra stod upp och sade till dem: \u00bbI haven varit otrogna, i det att I haven tagit till eder fr\u00e4mmande kvinnor och d\u00e4rigenom \u00f6kat Israels skuld.\n10:11 Men bek\u00e4nnen det nu, HERREN, edra f\u00e4ders Gud, till pris, och g\u00f6ren hans vilja: skiljen eder fr\u00e5n de andra folken h\u00e4r i landet och fr\u00e5n de fr\u00e4mmande kvinnorna.\u00bb\n10:12 D\u00e5 svarade hela f\u00f6rsamlingen och sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbS\u00e5som du har sagt, s\u00e5 tillkommer det oss att g\u00f6ra.\n10:13 Men folket \u00e4r talrikt, och regntiden \u00e4r nu inne, och man kan icke st\u00e5 h\u00e4rute; detta \u00e4rende kan ej heller avslutas p\u00e5 en dag eller tv\u00e5, ty vi hava mycket f\u00f6rbrutit oss h\u00e4rutinnan.\n10:14 M\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r v\u00e5ra furstar st\u00e5 redo f\u00f6r hela f\u00f6rsamlingen, och m\u00e5 alla i v\u00e5ra st\u00e4der, som hava tagit till sig fr\u00e4mmande kvinnor, infinna sig p\u00e5 best\u00e4mda tider, och med dem de \u00e4ldste i var stad och domarna d\u00e4r, till dess att vi hava avv\u00e4nt ifr\u00e5n oss v\u00e5r Guds vredes gl\u00f6d i denna sak.\u00bb\n10:15 Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, tr\u00e4dde upp h\u00e4remot, och Mesullam j\u00e4mte leviten Sabbetai underst\u00f6dde dem.\n10:16 Men de som hade \u00e5terkommit ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen gjorde s\u00e5som det var sagt. Och man uts\u00e5g pr\u00e4sten Esra och n\u00e5gra av huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna, efter de s\u00e4rskilda familjerna, alla namngivna; och p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i tionde m\u00e5naden satte de sig att rannsaka h\u00e4rom.\n10:17 Och till f\u00f6rsta dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden hade de avslutat rannsakningen om allt som angick de m\u00e4n vilka hade tagit till sig fr\u00e4mmande kvinnor.\n10:18 Bland pr\u00e4sternas s\u00f6ner befunnos f\u00f6ljande hava tagit till sig fr\u00e4mmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans br\u00f6der: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,\n10:19 vilka nu g\u00e5vo sin hand d\u00e4rp\u00e5 att de skulle avl\u00e4gsna ifr\u00e5n sig sina kvinnor; och de skulle framb\u00e4ra en v\u00e4dur s\u00e5som skuldoffer f\u00f6r den skuld de hade \u00e5dragit sig;\n10:20 av Immers barn: Hanani och Sebadja;\n10:21 av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;\n10:22 av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och Eleasa.\n10:23 Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita, Petaja, Juda och Elieser;\n10:24 av s\u00e5ngarna: Eljasib; av d\u00f6rrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.\n10:25 Av det \u00f6vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;\n10:26 av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och Elia;\n10:27 av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och Asisa;\n10:28 av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;\n10:29 av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;\n10:30 av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja, Besalel, Binnui och Manasse;\n10:31 vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,\n10:32 Benjamin, Malluk, Semarja;\n10:33 av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai, Manasse, Simei;\n10:34 av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,\n10:35 Benaja, Bedeja, Keluhi,\n10:36 Vanja, Meremot, Eljasib,\n10:37 Mattanja, Mattenai och Jaasu,\n10:38 vidare Bani, Binnui, Simei,\n10:39 vidare Selemja, Natan och Adaja,\n10:40 Maknaddebai, Sasai, Sarai,\n10:41 Asarel, Selemja, Semarja,\n10:42 Sallum, Amarja, Josef;\n10:43 av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och Benaja.\n10:44 Alla dessa hade tagit fr\u00e4mmande kvinnor till hustrur; och bland dessa funnos kvinnor som hade f\u00f6tt barn.","title":"Swedish Bible: Ezra","type":"page"}