{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/gal.htm","path":"bib/wb/swe/gal.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/gal.htm","text":"1:1 Paulus, apostel, icke fr\u00e5n m\u00e4nniskor, ej heller genom n\u00e5gon m\u00e4nniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppv\u00e4ckt honom fr\u00e5n de d\u00f6da --\n1:2 jag, j\u00e4mte alla de br\u00f6der som \u00e4ro h\u00e4r med mig, h\u00e4lsar f\u00f6rsamlingarna i Galatien.\n1:3 N\u00e5d vare med eder och frid ifr\u00e5n Gud, v\u00e5r Fader, och ifr\u00e5n Herren Jesus Kristus,\n1:4 som har utgivit sig sj\u00e4lv f\u00f6r v\u00e5ra synder, f\u00f6r att r\u00e4dda oss fr\u00e5n den nuvarande onda tids\u00e5ldern, efter v\u00e5r Guds och Faders vilja.\n1:5 Honom tillh\u00f6r \u00e4ran i evigheternas evigheter. Amen.\n1:6 Det f\u00f6rundrar mig att I s\u00e5 hastigt avfallen fr\u00e5n honom, som har kallat eder till att vara i Kristi n\u00e5d, och v\u00e4nden eder till ett nytt evangelium.\n1:7 Likv\u00e4l \u00e4r detta icke n\u00e5got annat \u00bbevangelium\u00bb; det \u00e4r allenast s\u00e5, att n\u00e5gra finnas som v\u00e5lla f\u00f6rvirring bland eder och vilja f\u00f6rv\u00e4nda Kristi evangelium.\n1:8 Men om n\u00e5gon, vore det ock vi sj\u00e4lva eller en \u00e4ngel fr\u00e5n himmelen, f\u00f6rkunnar evangelium i strid mot vad vi hava f\u00f6rkunnat f\u00f6r eder, s\u00e5 vare han f\u00f6rbannad.\n1:9 Ja, s\u00e5som vi f\u00f6rut hava sagt, s\u00e5 s\u00e4ger jag nu \u00e5ter: Om n\u00e5gon f\u00f6rkunnar evangelium f\u00f6r eder i strid mot vad I haven undf\u00e5tt, s\u00e5 vare han f\u00f6rbannad.\n1:10 \u00c4r det d\u00e5 m\u00e4nniskor som jag nu s\u00f6ker vinna f\u00f6r mig, eller \u00e4r det Gud? St\u00e5r jag verkligen efter att \u00bbvara m\u00e4nniskor till behag\u00bb? Nej, om jag \u00e4nnu ville vara m\u00e4nniskor till behag, s\u00e5 vore jag icke en Kristi tj\u00e4nare.\n1:11 Ty det vill jag s\u00e4ga eder, mina br\u00f6der, att det evangelium som har blivit f\u00f6rkunnat av mig icke \u00e4r n\u00e5gon m\u00e4nniskol\u00e4ra.\n1:12 Det \u00e4r ju icke heller av n\u00e5gon m\u00e4nniska som jag har undf\u00e5tt det eller blivit undervisad d\u00e4ri, utan genom en uppenbarelse fr\u00e5n Jesus Kristus.\n1:13 I haven ju h\u00f6rt huru det var med mig, medan jag \u00e4nnu vandrade i judiskt v\u00e4sende: att jag d\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan v\u00e5ldsamt f\u00f6rf\u00f6ljde Guds f\u00f6rsamling och ville utrota den,\n1:14 ja, att jag gick l\u00e4ngre i judiskt v\u00e4sende \u00e4n m\u00e5nga av mina samtida landsm\u00e4n och \u00e4nnu ivrigare nit\u00e4lskade f\u00f6r mina f\u00e4ders stadgar.\n1:15 Men n\u00e4r han, som allt ifr\u00e5n min moders liv har avskilt mig, och som genom sin n\u00e5d har kallat mig,\n1:16 t\u00e4cktes i mig uppenbara sin Son, f\u00f6r att jag bland hedningarna skulle f\u00f6rkunna evangelium om honom, d\u00e5 begav jag mig strax \u00e5stad; jag r\u00e5df\u00f6rde mig icke med n\u00e5gon m\u00e4nniska,\n1:17 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som f\u00f6re mig voro apostlar. I st\u00e4llet for jag bort till Arabien och v\u00e4nde s\u00e5 \u00e5ter tillbaka till Damaskus.\n1:18 F\u00f6rst sedan, tre \u00e5r d\u00e4refter, for jag upp till Jerusalem, f\u00f6r att l\u00e4ra k\u00e4nna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.\n1:19 Men av de andra apostlarna s\u00e5g jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, s\u00e5g jag.\n1:20 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag h\u00e4r skriver till eder.\n1:21 D\u00e4refter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.\n1:22 Men f\u00f6r de kristna f\u00f6rsamlingarna i Judeen var jag personligen ok\u00e4nd.\n1:23 De h\u00f6rde allenast huru man sade: \u00bbHan som f\u00f6rut f\u00f6rf\u00f6ljde oss, han f\u00f6rkunnar nu evangelium om den tro som han f\u00f6rr ville utrota.\u00bb\n1:24 Och de prisade Gud f\u00f6r min skull.\n2:1 Efter fjorton \u00e5rs f\u00f6rlopp for jag sedan \u00e5ter upp till Jerusalem, \u00e5tf\u00f6ljd av Barnabas; jag tog d\u00e5 ocks\u00e5 Titus med mig.\n2:2 Men det var p\u00e5 grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och f\u00f6r br\u00f6derna d\u00e4r framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; s\u00e4rskilt framlade jag det f\u00f6r de m\u00e4n som stodo h\u00f6gst i anseende -- detta av oro f\u00f6r att mitt str\u00e4vande nu vore f\u00f6rg\u00e4ves eller f\u00f6rut hade varit det.\n2:3 Men icke ens Titus, min f\u00f6ljeslagare, som var grek, blev n\u00f6dgad att l\u00e5ta omsk\u00e4ra sig.\n2:4 Det var n\u00e4mligen s\u00e5, att n\u00e5gra falska br\u00f6der hade kommit att upptagas i f\u00f6rsamlingen, dit de hade smugit sig in f\u00f6r att bespeja v\u00e5r frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville tr\u00e4lbinda oss.\n2:5 Dock g\u00e5vo vi icke ens ett \u00f6gonblick vika f\u00f6r dem genom en s\u00e5dan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.\n2:6 Och vad ang\u00e5r dem som ans\u00e5gos n\u00e5got vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- s\u00e5 s\u00f6kte icke dessa m\u00e4n, de som stodo h\u00f6gst i anseende, att p\u00e5l\u00e4gga mig n\u00e5gra nya f\u00f6rpliktelser.\n2:7 Tv\u00e4rtom; de s\u00e5go att jag hade blivit betrodd med att f\u00f6rkunna evangelium f\u00f6r de oomskurna, likasom Petrus hade f\u00e5tt de omskurna p\u00e5 sin del --\n2:8 ty densamme som hade st\u00e5tt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock st\u00e5tt mig bi bland hedningarna --\n2:9 och n\u00e4r de nu f\u00f6rnummo vilken n\u00e5d som hade blivit mig given, r\u00e4ckte de mig och Barnabas handen till samarbete, b\u00e5de Jakob och Cefas och Johannes, de m\u00e4n som r\u00e4knades f\u00f6r sj\u00e4lva st\u00f6djepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.\n2:10 Allenast skulle vi t\u00e4nka p\u00e5 de fattiga; och just detta har jag ocks\u00e5 vinnlagt mig om att g\u00f6ra.\n2:11 Men n\u00e4r Cefas kom till Antiokia, tr\u00e4dde jag \u00f6ppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en f\u00f6rsyndelse.\n2:12 F\u00f6rut hade han n\u00e4mligen \u00e4tit tillsammans med hedningarna; men s\u00e5 kommo n\u00e5gra m\u00e4n dit fr\u00e5n Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och h\u00f6ll sig undan, av fruktan f\u00f6r de omskurna.\n2:13 Till samma skrymteri gjorde sig ocks\u00e5 de andra judarna skyldiga, och s\u00e5 blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.\n2:14 Men n\u00e4r jag s\u00e5g att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas n\u00e4rvaro: \u00bbOm du, som \u00e4r en jude, kan leva efter hednisk sed i st\u00e4llet f\u00f6r efter judisk, varf\u00f6r vill du d\u00e5 n\u00f6dga hedningarna att leva efter judiskt s\u00e4tt?\u00bb\n2:15 Vi f\u00f6r v\u00e5r del \u00e4ro v\u00e4l p\u00e5 grund av v\u00e5r h\u00e4rkomst judar och icke \u00bbhedniska syndare\u00bb;\n2:16 men d\u00e5 vi nu veta att en m\u00e4nniska icke bliver r\u00e4ttf\u00e4rdig av lagg\u00e4rningar, utan genom tro p\u00e5 Kristus Jesus, hava ocks\u00e5 vi satt v\u00e5r tro till Jesus Kristus, f\u00f6r att vi skola bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiga av tro p\u00e5 Kristus, och icke av lagg\u00e4rningar. Ty av lagg\u00e4rningar bliver intet k\u00f6tt r\u00e4ttf\u00e4rdigt.\n2:17 Men om nu j\u00e4mv\u00e4l vi, i det vi s\u00f6kte att bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, d\u00e5 \u00e4r ju Kristus en syndatj\u00e4nare? Bort det!\n2:18 Om s\u00e5 vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, d\u00e5 bevisade jag d\u00e4rmed, att jag var en \u00f6vertr\u00e4dare.\n2:19 Ty jag f\u00f6r min del har genom lagen d\u00f6tt bort ifr\u00e5n lagen, f\u00f6r att jag skall leva f\u00f6r Gud. Jag \u00e4r korsf\u00e4st med Kristus,\n2:20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i k\u00f6ttet, det lever jag i tron p\u00e5 Guds Son, som har \u00e4lskat mig och utgivit sig sj\u00e4lv f\u00f6r mig.\n2:21 Jag f\u00f6rkastar icke Guds n\u00e5d. Om r\u00e4ttf\u00e4rdighet kunde vinnas genom lagen, d\u00e5 hade ju Kristus icke beh\u00f6vt lida d\u00f6den.\n3:1 I of\u00f6rst\u00e5ndige galater! Vem har s\u00e5 d\u00e5rat eder, I som dock haven f\u00e5tt Jesus Kristus m\u00e5lad f\u00f6r edra \u00f6gon s\u00e5som korsf\u00e4st?\n3:2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig p\u00e5: Kom det sig av lagg\u00e4rningar att I undfingen Anden, eller kom det sig d\u00e4rav att I lyssnaden i tro?\n3:3 \u00c4ren I s\u00e5 of\u00f6rst\u00e5ndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i k\u00f6ttet?\n3:4 Haven I d\u00e5 upplevat s\u00e5 mycket f\u00f6rg\u00e4ves -- om det nu verkligen har varit f\u00f6rg\u00e4ves?\n3:5 Allts\u00e5, att han som f\u00f6rl\u00e4nade eder Anden och utf\u00f6rde kraftg\u00e4rningar bland eder gjorde detta, kom det sig av lagg\u00e4rningar eller d\u00e4rav att I lyssnaden i tro,\n3:6 i enlighet med det ordet: \u00bbAbraham trodde Gud, och det r\u00e4knades honom till r\u00e4ttf\u00e4rdighet\u00bb?\n3:7 S\u00e5 m\u00e5n I nu veta att de som l\u00e5ta det bero p\u00e5 tro, de \u00e4ro Abrahams barn.\n3:8 Och eftersom skriften f\u00f6ruts\u00e5g att det var av tro som hedningarna skulle bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda av Gud, s\u00e5 gav den i f\u00f6rv\u00e4g \u00e5t Abraham detta glada budskap: \u00bbI dig skola alla folk varda v\u00e4lsignade.\u00bb\n3:9 Allts\u00e5 bliva de som l\u00e5ta det bero p\u00e5 tro v\u00e4lsignade tillika med Abraham, honom som trodde.\n3:10 Ty alla de som l\u00e5ta det bero p\u00e5 lagg\u00e4rningar, de \u00e4ro under f\u00f6rbannelse. Det \u00e4r n\u00e4mligen skrivet: \u00bbF\u00f6rbannad vare var och en som icke f\u00f6rbliver vid allt som \u00e4r skrivet i lagens bok, och icke g\u00f6r d\u00e4refter.\u00bb\n3:11 Och att ingen i kraft av lag bliver r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r Gud, det \u00e4r uppenbart, eftersom det heter: \u00bbDen r\u00e4ttf\u00e4rdige skall leva av tro.\u00bb\n3:12 Men i lagen beror det icke p\u00e5 tro; tv\u00e4rtom heter det: \u00bbDen som g\u00f6r efter dessa stadgar skall leva genom dem.\u00bb\n3:13 Kristus frik\u00f6pte oss fr\u00e5n lagens f\u00f6rbannelse, n\u00e4r han blev en f\u00f6rbannelse f\u00f6r v\u00e5r skull. Det \u00e4r ju skrivet: \u00bbF\u00f6rbannad \u00e4r var och en som \u00e4r upph\u00e4ngd p\u00e5 tr\u00e4.\u00bb\n3:14 Vi frik\u00f6ptes, f\u00f6r att den v\u00e4lsignelse som hade givits \u00e5t Abraham skulle i Jesus Kristus komma ocks\u00e5 hedningarna till del, s\u00e5 att vi genom tron skulle undf\u00e5 den utlovade Anden.\n3:15 Mina br\u00f6der, jag vill taga ett exempel fr\u00e5n vad som g\u00e4ller bland m\u00e4nniskor. Icke ens n\u00e4r fr\u00e5ga \u00e4r om en m\u00e4nniskas testamentsf\u00f6rordnande, kan n\u00e5gon upph\u00e4va det eller l\u00e4gga n\u00e5got d\u00e4rtill, sedan det en g\u00e5ng har vunnit g\u00e4llande kraft.\n3:16 Nu g\u00e5vos l\u00f6ftena \u00e5t Abraham, s\u00e5 ock \u00e5t hans \u00bbs\u00e4d\u00bb. Det heter icke: \u00bboch \u00e5t dem som komma av din s\u00e4d\u00bb, s\u00e5som n\u00e4r det talas om m\u00e5nga; utan det heter, s\u00e5som n\u00e4r det talas om en enda: \u00bboch \u00e5t din s\u00e4d\u00bb, vilken \u00e4r Kristus.\n3:17 Vad jag allts\u00e5 vill s\u00e4ga \u00e4r detta: Ett f\u00f6rordnande som Gud redan hade givit g\u00e4llande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio \u00e5r d\u00e4refter, hava blivit ogiltigt, s\u00e5 att l\u00f6ftet d\u00e4rmed har gjorts om intet.\n3:18 Om det n\u00e4mligen vore p\u00e5 grund av lag som arvet skulle undf\u00e5s, s\u00e5 vore det icke p\u00e5 grund av l\u00f6fte. Men \u00e5t Abraham har Gud sk\u00e4nkt det genom ett l\u00f6fte.\n3:19 Vartill tj\u00e4nade d\u00e5 lagen? Jo, p\u00e5 det att \u00f6vertr\u00e4delserna skulle komma i dagen, blev den efter\u00e5t given, f\u00f6r att g\u00e4lla till dess att \u00bbs\u00e4den\u00bb skulle komma, han \u00e5t vilken l\u00f6ftet hade blivit givet; och den utgavs genom \u00e4nglar och \u00f6verl\u00e4mnades i en medlares hand.\n3:20 Men den som \u00e4r medlare \u00e4r icke medlare f\u00f6r allenast en enda. Men Gud \u00e4r en.\n3:21 \u00c4r d\u00e5 lagen emot Guds l\u00f6ften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde g\u00f6ra levande, d\u00e5 skulle r\u00e4ttf\u00e4rdigheten verkligen komma av lagen.\n3:22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, f\u00f6r att det som var utlovat skulle, av tro p\u00e5 Jesus Kristus, komma dem till del som tro.\n3:23 Men f\u00f6rr\u00e4n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och h\u00f6llos i f\u00f6rvar under den, i f\u00f6rbidan p\u00e5 den tro som en g\u00e5ng skulle uppenbaras.\n3:24 S\u00e5 har lagen blivit v\u00e5r uppfostrare till Kristus, f\u00f6r att vi skola bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiga av tro.\n3:25 Men sedan tron har kommit, st\u00e5 vi icke mer under uppfostrare.\n3:26 Alla \u00e4ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;\n3:27 ty I alla, som haven blivit d\u00f6pta till Kristus, haven ikl\u00e4tt eder Kristus.\n3:28 H\u00e4r \u00e4r icke jude eller grek, h\u00e4r \u00e4r icke tr\u00e4l eller fri, h\u00e4r \u00e4r icke man och kvinna: alla \u00e4ren I ett i Kristus Jesus.\n3:29 H\u00f6ren I nu Kristus till, s\u00e5 \u00e4ren I d\u00e4rmed ock Abrahams s\u00e4d, arvingar enligt l\u00f6ftet.\n4:1 Vad jag vill s\u00e4ga \u00e4r detta: S\u00e5 l\u00e4nge arvingen \u00e4r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en tr\u00e4l, fast\u00e4n han \u00e4r herre \u00f6ver alla \u00e4godelarna;\n4:2 ty han st\u00e5r under f\u00f6rmyndare och f\u00f6rvaltare, intill den tid som fadern har best\u00e4mt.\n4:3 Sammalunda h\u00f6llos ock vi, n\u00e4r vi voro barn, i tr\u00e4ldom under v\u00e4rldens \u00bbmakter\u00bb.\n4:4 Men n\u00e4r tiden var fullbordad, s\u00e4nde Gud sin Son, f\u00f6dd av kvinna och st\u00e4lld under lagen,\n4:5 f\u00f6r att han skulle frik\u00f6pa dem som stodo under lagen, s\u00e5 att vi skulle f\u00e5 s\u00f6ners r\u00e4tt.\n4:6 Och eftersom I nu \u00e4ren s\u00f6ner, har han s\u00e4nt i v\u00e5ra hj\u00e4rtan sin Sons Ande, som ropar: \u00bbAbba! Fader!\u00bb\n4:7 S\u00e5 \u00e4r du nu icke mer tr\u00e4l, utan son; och \u00e4r du son, s\u00e5 \u00e4r du ock arvinge, insatt d\u00e4rtill av Gud.\n4:8 F\u00f6rut, innan I \u00e4nnu k\u00e4nden Gud, voren I tr\u00e4lar under gudar som till sitt v\u00e4sende icke voro gudar.\n4:9 Men nu, sedan I haven l\u00e4rt k\u00e4nna Gud och, vad mer \u00e4r, haven blivit k\u00e4nda av Gud, huru kunnen I nu v\u00e4nda tillbaka till de svaga och arma \u00bbmakter\u00bb, under vilka I \u00e5ter p\u00e5 nytt viljen bliva tr\u00e4lar?\n4:10 I akten ju p\u00e5 dagar och p\u00e5 m\u00e5nader och p\u00e5 s\u00e4rskilda tider och \u00e5r. --\n4:11 Jag \u00e4r bekymrad f\u00f6r eder och fruktar att jag till \u00e4ventyrs har arbetat f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6r eder.\n4:12 Jag beder eder, mina br\u00f6der: Bliven s\u00e5som jag \u00e4r, eftersom jag har blivit s\u00e5som I voren. I haven icke gjort mig n\u00e5got f\u00f6r n\u00e4r.\n4:13 I veten ju att det var p\u00e5 grund av kroppslig svaghet som jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen kom att f\u00f6rkunna evangelium f\u00f6r eder.\n4:14 Och fast\u00e4n mitt kroppsliga tillst\u00e5nd d\u00e5 v\u00e4l hade kunnat inneb\u00e4ra en frestelse f\u00f6r eder, s\u00e5 s\u00e5gen I det \u00e4nd\u00e5 icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig s\u00e5som en Guds \u00e4ngel, ja, s\u00e5som Kristus Jesus sj\u00e4lv.\n4:15 N\u00e4r h\u00f6r man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesb\u00f6rdet kan jag n\u00e4mligen giva eder, att I d\u00e5, om s\u00e5 hade varit m\u00f6jligt, skullen hava rivit ut edra \u00f6gon och givit dem \u00e5t mig.\n4:16 S\u00e5 har jag d\u00e5 blivit eder ov\u00e4n d\u00e4rigenom att jag s\u00e4ger eder sanningen!\n4:17 Man s\u00f6ker med iver att vinna eder f\u00f6r sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avsp\u00e4rra eder fr\u00e5n andra, f\u00f6r att I med s\u00e5 mycket st\u00f6rre iver skolen h\u00e5lla eder till dem.\n4:18 Och det \u00e4r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast n\u00e4r jag \u00e4r tillst\u00e4des hos eder,\n4:19 I mina barn, som jag nu \u00e5ter med v\u00e5nda m\u00e5ste f\u00f6da till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.\n4:20 Jag skulle \u00f6nska att jag just nu vore hos eder och kunde g\u00f6ra min r\u00f6st r\u00e4tt bevekande. Ty jag vet mig knappt n\u00e5gon r\u00e5d med eder.\n4:21 S\u00e4gen mig, I som viljen st\u00e5 under lagen: haven I icke h\u00f6rt vad lagen s\u00e4ger?\n4:22 Det \u00e4r ju skrivet att Abraham fick tv\u00e5 s\u00f6ner, en med sin tj\u00e4nstekvinna, och en med sin fria hustru.\n4:23 Men tj\u00e4nstekvinnans son \u00e4r f\u00f6dd efter k\u00f6ttet, d\u00e5 d\u00e4remot den fria hustruns son \u00e4r f\u00f6dd i kraft av l\u00f6ftet.\n4:24 Dessa ord hava en djupare mening; ty de b\u00e5da kvinnorna beteckna tv\u00e5 f\u00f6rbund. Av dessa kommer det ena fr\u00e5n berget Sina och f\u00f6der sina barn till tr\u00e4ldom, och detta har sin f\u00f6rebild i Agar.\n4:25 Berget Sina kallas n\u00e4mligen i Arabien f\u00f6r Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i tr\u00e4ldom.\n4:26 Men det Jerusalem som \u00e4r d\u00e4rovan, det \u00e4r fritt, och det \u00e4r v\u00e5r moder.\n4:27 S\u00e5 \u00e4r ju skrivet: \u00bbJubla, du ofruktsamma, du som icke f\u00f6der barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava m\u00e5nga barn, flera \u00e4n den som har man.\u00bb\n4:28 Och I, mina br\u00f6der, \u00e4ren l\u00f6ftets barn, likasom Isak var.\n4:29 Men likasom f\u00f6rr i tiden den son som var f\u00f6dd efter k\u00f6ttet f\u00f6rf\u00f6ljde den som var f\u00f6dd efter Anden, s\u00e5 \u00e4r det ock nu.\n4:30 Dock, vad s\u00e4ger skriften? \u00bbDriv ut tj\u00e4nstekvinnan och hennes son; ty tj\u00e4nstekvinnans son skall f\u00f6rvisso icke \u00e4rva med den fria hustruns son.\u00bb\n4:31 Allts\u00e5, mina br\u00f6der, vi \u00e4ro icke barn av en tj\u00e4nstekvinna, utan av den fria hustrun.\n5:1 F\u00f6r att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. St\u00e5n d\u00e4rf\u00f6r fasta, och l\u00e5ten icke n\u00e5got nytt tr\u00e4ldomsok l\u00e4ggas p\u00e5 eder.\n5:2 Se, jag s\u00e4ger eder, jag Paulus, att om I l\u00e5ten omsk\u00e4ra eder, s\u00e5 bliver Kristus eder till intet gagn.\n5:3 Och f\u00f6r var och en som l\u00e5ter omsk\u00e4ra sig betygar jag nu \u00e5ter att han \u00e4r pliktig att fullg\u00f6ra hela lagen.\n5:4 I haven kommit bort ifr\u00e5n Kristus, I som viljen bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n\u00e5den.\n5:5 Vi v\u00e4nta n\u00e4mligen genom ande, av tro, den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som \u00e4r v\u00e5rt hopp.\n5:6 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida n\u00e5gon \u00e4r omskuren eller oomskuren; allt beror p\u00e5 huruvida han har en tro som \u00e4r verksam genom k\u00e4rlek.\n5:7 I begynten edert lopp v\u00e4l. Vem har nu lagt hinder i eder v\u00e4g, s\u00e5 att I icke mer lyden sanningen?\n5:8 Till s\u00e5dant kom ingen maning fr\u00e5n honom som har kallat eder.\n5:9 Litet surdeg syrar hela degen.\n5:10 F\u00f6r min del har jag i Herren den tillf\u00f6rsikten till eder, att I icke h\u00e4ri skolen t\u00e4nka p\u00e5 annat s\u00e4tt; men den som v\u00e5llar f\u00f6rvirring bland eder, han skall b\u00e4ra sin dom, vem han \u00e4n m\u00e5 vara.\n5:11 Om s\u00e5 vore, mina br\u00f6der, att jag sj\u00e4lv \u00e4nnu predikade omsk\u00e4relse, varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 \u00e4nnu alltj\u00e4mt lida f\u00f6rf\u00f6ljelse? D\u00e5 vore ju korsets st\u00f6testen r\u00f6jd ur v\u00e4gen. --\n5:12 Jag skulle \u00f6nska att de m\u00e4n som uppvigla eder l\u00e4te omsk\u00e4ra sig \u00e4nda till avstympning.\n5:13 I \u00e4ren ju kallade till frihet, mina br\u00f6der; bruken dock icke friheten s\u00e5, att k\u00f6ttet f\u00e5r n\u00e5got tillf\u00e4lle. Fastmer m\u00e5n I tj\u00e4na varandra genom k\u00e4rleken.\n5:14 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\u00e4mligen detta: \u00bbDu skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.\u00bb\n5:15 Men om I bitens inb\u00f6rdes och \u00e4ten p\u00e5 varandra, s\u00e5 m\u00e5n I se till, att I icke bliven upp\u00e4tna av varandra.\n5:16 Vad jag vill s\u00e4ga \u00e4r detta: Vandren i ande, s\u00e5 skolen I f\u00f6rvisso icke g\u00f6ra vad k\u00f6ttet har beg\u00e4relse till.\n5:17 Ty k\u00f6ttet har beg\u00e4relse mot Anden, och Anden mot k\u00f6ttet; de tv\u00e5 ligga ju i strid med varandra, f\u00f6r att hindra eder att g\u00f6ra vad I viljen.\n5:18 Men om I drivens av ande, s\u00e5 st\u00e5n I icke under lagen.\n5:19 Men k\u00f6ttets g\u00e4rningar \u00e4ro uppenbara: de \u00e4ro otukt, orenhet, l\u00f6saktighet,\n5:20 avgudadyrkan, trolldom, ov\u00e4nskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedr\u00e4kt, partis\u00f6ndring,\n5:21 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s\u00e5dant, varom jag s\u00e4ger eder i f\u00f6rv\u00e4g, s\u00e5som jag redan f\u00f6rut har sagt, att de som g\u00f6ra s\u00e5dant, de skola icke f\u00e5 Guds rike till arvedel.\n5:22 Andens frukt \u00e5ter \u00e4r k\u00e4rlek, gl\u00e4dje, frid, t\u00e5lamod, mildhet, godhet, trofasthet,\n5:23 saktmod, \u00e5terh\u00e5llsamhet. Mot s\u00e5dant \u00e4r icke lagen.\n5:24 Och de som h\u00f6ra Kristus Jesus till hava korsf\u00e4st sitt k\u00f6tt tillika med dess lustar och beg\u00e4relser.\n5:25 Om vi nu hava liv genom ande, s\u00e5 l\u00e5tom oss ock vandra i ande.\n5:26 L\u00e5tom oss icke s\u00f6ka f\u00e5f\u00e4nglig \u00e4ra, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.\n6:1 Mina br\u00f6der, om s\u00e5 h\u00e4nder att n\u00e5gon ertappas med att beg\u00e5 en f\u00f6rsyndelse, d\u00e5 m\u00e5n I, som \u00e4ren andliga m\u00e4nniskor, uppr\u00e4tta honom i saktmods ande. Och du m\u00e5 hava akt p\u00e5 dig sj\u00e4lv, att icke ocks\u00e5 du bliver frestad.\n6:2 B\u00e4ren varandras b\u00f6rdor; s\u00e5 uppfyllen I Kristi lag.\n6:3 Ty om n\u00e5gon tycker sig n\u00e5got vara, fast\u00e4n han intet \u00e4r, s\u00e5 bedrager han sig sj\u00e4lv.\n6:4 M\u00e5 var och en pr\u00f6va sina egna g\u00e4rningar; han skall d\u00e5 tillm\u00e4ta sig ber\u00f6mmelse allenast efter vad han sj\u00e4lv \u00e4r, och icke efter vad andra \u00e4ro.\n6:5 Ty var och en har sin egen b\u00f6rda att b\u00e4ra.\n6:6 Den som f\u00e5r undervisning i ordet, han l\u00e5te den som undervisar honom f\u00e5 del med sig i allt gott.\n6:7 Faren icke vilse. Gud l\u00e5ter icke g\u00e4cka sig. Ty vad m\u00e4nniskan s\u00e5r, det skall hon ock sk\u00f6rda.\n6:8 Den som s\u00e5r i sitt k\u00f6tts \u00e5ker, han skall av k\u00f6ttet sk\u00f6rda f\u00f6rg\u00e4ngelse, men den som s\u00e5r i Andens \u00e5ker, han skall av Anden sk\u00f6rda evigt liv.\n6:9 Och l\u00e5tom oss icke f\u00f6rtr\u00f6ttas att g\u00f6ra vad gott \u00e4r; ty om vi icke uppgivas, s\u00e5 skola vi, n\u00e4r tiden \u00e4r inne, f\u00e5 inb\u00e4rga v\u00e5r sk\u00f6rd.\n6:10 M\u00e5 vi allts\u00e5, medan vi hava tillf\u00e4lle, g\u00f6ra vad gott \u00e4r mot var man, och f\u00f6rst och fr\u00e4mst mot dem som \u00e4ro v\u00e5ra medbr\u00f6der i tron.\n6:11 Sen h\u00e4r med vilka stora bokst\u00e4ver jag egenh\u00e4ndigt skriver till eder!\n6:12 Alla de som efterstr\u00e4va ett gott anseende h\u00e4r i k\u00f6ttet, de vilja n\u00f6dga eder till omsk\u00e4relse, detta allenast f\u00f6r att de sj\u00e4lva skola undg\u00e5 att bliva f\u00f6rf\u00f6ljda f\u00f6r Kristi kors' skull.\n6:13 Ty icke ens dessa omskurna sj\u00e4lva h\u00e5lla lagen. Nej, det \u00e4r f\u00f6r att kunna ber\u00f6mma sig av edert k\u00f6tt som de vilja att I skolen l\u00e5ta omsk\u00e4ra eder.\n6:14 Men vad mig ang\u00e5r, s\u00e5 vare det fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att ber\u00f6mma mig av n\u00e5got annat \u00e4n av v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket v\u00e4rlden f\u00f6r mig \u00e4r korsf\u00e4st, och jag f\u00f6r v\u00e4rlden.\n6:15 Ty det kommer icke an p\u00e5 om n\u00e5gon \u00e4r omskuren eller oomskuren; allt beror p\u00e5 huruvida han \u00e4r en ny skapelse.\n6:16 Och \u00f6ver alla dem som komma att vandra efter detta r\u00e4ttesn\u00f6re, \u00f6ver dem vare frid och barmh\u00e4rtighet, ja, \u00f6ver Guds Israel.\n6:17 M\u00e5 nu ingen h\u00e4refter v\u00e5lla mig oro; ty jag b\u00e4r Jesu m\u00e4rken p\u00e5 min kropp.\n6:18 V\u00e5r Herres, Jesu Kristi, n\u00e5d vare med eder ande, mina br\u00f6der. Amen.","title":"Swedish Bible: Galatians","type":"page"}