{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/gen.htm","path":"bib/wb/swe/gen.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/gen.htm","text":"1:1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.\n1:2 Och jorden var \u00f6de och tom, och m\u00f6rker var \u00f6ver djupet, och Guds Ande sv\u00e4vade \u00f6ver vattnet.\n1:3 Och Gud sade: \u00bbVarde ljus\u00bb; och det vart ljus.\n1:4 Och Gud s\u00e5g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr\u00e5n m\u00f6rkret.\n1:5 Och Gud kallade ljuset dag, och m\u00f6rkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den f\u00f6rsta dagen.\n1:6 Och Gud sade: \u00bbVarde mitt i vattnet ett f\u00e4ste som skiljer vatten fr\u00e5n vatten.\u00bb\n1:7 Och Gud gjorde f\u00e4stet, och skilde vattnet under f\u00e4stet fr\u00e5n vattnet ovan f\u00e4stet; och det skedde s\u00e5.\n1:8 Och Gud kallade f\u00e4stet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.\n1:9 Och Gud sade: \u00bbSamle sig det vatten som \u00e4r under himmelen till en s\u00e4rskild plats, s\u00e5 att det torra bliver synligt.\u00bb Och det skedde s\u00e5.\n1:10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud s\u00e5g att det var gott.\n1:11 Och Gud sade: \u00bbFrambringe jorden gr\u00f6nska, fr\u00f6b\u00e4rande \u00f6rter och frukttr\u00e4d, som efter sina arter b\u00e4ra frukt, vari de hava sitt fr\u00f6, p\u00e5 jorden.\u00bb Och det skedde s\u00e5;\n1:12 jorden frambragte gr\u00f6nska, fr\u00f6b\u00e4rande \u00f6rter, efter deras arter, och tr\u00e4d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr\u00f6. Och Gud s\u00e5g att det var gott.\n1:13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.\n1:14 Och Gud sade: \u00bbVarde p\u00e5 himmelens f\u00e4ste ljus som skilja dagen fr\u00e5n natten, och vare de till tecken och till att utm\u00e4rka s\u00e4rskilda tider, dagar och \u00e5r,\n1:15 och vare de p\u00e5 himmelens f\u00e4ste till ljus som lysa \u00f6ver jorden.\u00bb Och det skedde s\u00e5;\n1:16 Gud gjorde de tv\u00e5 stora ljusen, det st\u00f6rre ljuset till att r\u00e5da \u00f6ver dagen, och det mindre ljuset till att r\u00e5da \u00f6ver natten, s\u00e5 ock stj\u00e4rnorna.\n1:17 Och Gud satte dem p\u00e5 himmelens f\u00e4ste till att lysa \u00f6ver jorden,\n1:18 och till att r\u00e5da \u00f6ver dagen och \u00f6ver natten, och till att skilja ljuset fr\u00e5n m\u00f6rkret. Och Gud s\u00e5g att det var gott.\n1:19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fj\u00e4rde dagen.\n1:20 Och Gud sade: \u00bbFrambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock f\u00e5glar \u00f6ver jorden under himmelens f\u00e4ste.\u00bb\n1:21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s\u00e5 ock alla bevingade f\u00e5glar, efter deras arter. Och Gud s\u00e5g att det var gott.\n1:22 Och Gud v\u00e4lsignade dem och sade: \u00bbVaren fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ken eder, och uppfyllen vattnet i haven; f\u00f6r\u00f6ke sig ock f\u00e5glarna p\u00e5 jorden.\u00bb\n1:23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.\n1:24 Och Gud sade: \u00bbFrambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kr\u00e4ldjur och vilda djur, efter deras arter.\u00bb Och det skedde s\u00e5;\n1:25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr\u00e4ldjur p\u00e5 marken, efter deras arter. Och Gud s\u00e5g att det var gott.\n1:26 Och Gud sade: \u00bbL\u00e5t oss g\u00f6ra m\u00e4nniskor till v\u00e5r avbild, till att vara oss lika; och m\u00e5 de r\u00e5da \u00f6ver fiskarna i havet och \u00f6ver f\u00e5glarna under himmelen och \u00f6ver boskapsdjuren och \u00f6ver hela jorden och \u00f6ver alla kr\u00e4ldjur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden.\u00bb\n1:27 Och Gud skapade m\u00e4nniskan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.\n1:28 Och Gud v\u00e4lsignade dem; Gud sade till dem: \u00bbVaren fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ken eder, och uppfyllen jorden och l\u00e4ggen den under eder; och r\u00e5den \u00f6ver fiskarna i havet och \u00f6ver f\u00e5glarna under himmelen och \u00f6ver alla djur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden.\u00bb\n1:29 Och Gud sade: \u00bbSe, jag giver eder alla fr\u00f6b\u00e4rande \u00f6rter p\u00e5 hela jorden och alla tr\u00e4d med fr\u00f6b\u00e4rande tr\u00e4dfrukt; detta skolen I hava till f\u00f6da.\n1:30 Men \u00e5t alla djur p\u00e5 jorden och \u00e5t alla f\u00e5glar under himmelen och \u00e5t allt som kr\u00e4lar p\u00e5 jorden, vad som i sig har en levande sj\u00e4l, \u00e5t dessa giver jag alla gr\u00f6na \u00f6rter till f\u00f6da.\u00bb Och det skedde s\u00e5.\n1:31 Och Gud s\u00e5g p\u00e5 allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sj\u00e4tte dagen.\n2:1 S\u00e5 blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin h\u00e4rskara.\n2:2 Och Gud fullbordade p\u00e5 sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade p\u00e5 sjunde dagen fr\u00e5n allt det verk som han hade gjort.\n2:3 Och Gud v\u00e4lsignade den sjunde dagen och helgade den, d\u00e4rf\u00f6r att han p\u00e5 den dagen vilade fr\u00e5n allt sitt verk, det som Gud hade gjort, n\u00e4r han skapade.\n2:4 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p\u00e5 himmelen och jorden, n\u00e4r de skapades, d\u00e5 n\u00e4r HERREN Gud gjorde jord och himmel.\n2:5 D\u00e5 bar jorden \u00e4nnu ingen buske p\u00e5 marken, och ingen \u00f6rt hade \u00e4nnu skjutit upp p\u00e5 marken, ty HERREN Gud hade icke l\u00e5tit regna p\u00e5 jorden, och ingen m\u00e4nniska fanns, som kunde bruka jorden;\n2:6 men en dimma steg upp fr\u00e5n jorden och vattnade hela marken.\n2:7 Och HERREN Gud danade m\u00e4nniskan av stoft fr\u00e5n jorden och inbl\u00e5ste livsande i hennes n\u00e4sa, och s\u00e5 blev m\u00e4nniskan en levande varelse.\n2:8 Och HERREN Gud planterade en lustg\u00e5rd i Eden \u00f6sterut och satte d\u00e4ri m\u00e4nniskan som han hade danat.\n2:9 HERREN Gud l\u00e4t n\u00e4mligen alla slags tr\u00e4d som voro ljuvliga att se p\u00e5 och goda att \u00e4ta av v\u00e4xa upp ur marken, och livets tr\u00e4d mitt i lustg\u00e5rden, s\u00e5 ock kunskapens tr\u00e4d p\u00e5 gott och ont.\n2:10 Och fr\u00e5n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg\u00e5rden; sedan delade den sig i fyra grenar.\n2:11 Den f\u00f6rsta heter Pison; det \u00e4r den som flyter omkring hela landet Havila, d\u00e4r guld finnes,\n2:12 och det landets guld \u00e4r gott; d\u00e4r finnes ock bdelliumharts och onyxsten.\n2:13 Den andra floden heter Gihon; det \u00e4r den som flyter omkring hela landet Kus.\n2:14 Den tredje floden heter Hiddekel; det \u00e4r den som har sitt lopp \u00f6ster om Assyrien. Den fj\u00e4rde floden \u00e4r Frat.\n2:15 S\u00e5 tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg\u00e5rd, till att bruka och bevara den.\n2:16 Och HERREN Gud bj\u00f6d mannen och sade: \u00bbAv alla andra tr\u00e4d i lustg\u00e5rden m\u00e5 du fritt \u00e4ta,\n2:17 men av kunskapens tr\u00e4d p\u00e5 gott och ont skall du icke \u00e4ta, ty n\u00e4r du \u00e4ter d\u00e4rav, skall du d\u00f6den d\u00f6.\u00bb\n2:18 Och HERREN Gud sade: \u00bbDet \u00e4r icke gott att mannen \u00e4r allena. Jag vill g\u00f6ra \u00e5t honom en hj\u00e4lp, en s\u00e5dan som honom h\u00f6ves.\u00bb\n2:19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens f\u00e5glar, och f\u00f6rde dem fram till mannen f\u00f6r att se huru denne skulle kalla dem; ty s\u00e5som mannen kallade var levande varelse, s\u00e5 skulle den heta.\n2:20 Och mannen gav namn \u00e5t alla boskapsdjur, \u00e5t f\u00e5glarna under himmelen och \u00e5t alla markens djur. Men f\u00f6r Adam fann han icke n\u00e5gon hj\u00e4lp, s\u00e5dan som honom h\u00f6vdes.\n2:21 D\u00e5 l\u00e4t HERREN Gud en tung s\u00f6mn falla p\u00e5 mannen, och n\u00e4r han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med k\u00f6tt.\n2:22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och f\u00f6rde henne fram till mannen.\n2:23 D\u00e5 sade mannen: \u00bbJa, denna \u00e4r nu ben av mina ben och k\u00f6tt av mitt k\u00f6tt. Hon skall heta maninna, ty av man \u00e4r hon tagen.\u00bb\n2:24 F\u00f6rdenskull skall en man \u00f6vergiva sin fader och sin moder och h\u00e5lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k\u00f6tt.\n2:25 Och mannen och hans hustru voro b\u00e5da nakna och blygdes icke f\u00f6r varandra.\n3:1 Men ormen var listigare \u00e4n alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: \u00bbSkulle d\u00e5 Gud hava sagt: 'I skolen icke \u00e4ta av n\u00e5got tr\u00e4d i lustg\u00e5rden'?\u00bb\n3:2 Kvinnan svarade ormen: \u00bbVi f\u00e5 \u00e4ta av frukten p\u00e5 de andra tr\u00e4den i lustg\u00e5rden,\n3:3 men om frukten p\u00e5 det tr\u00e4d som st\u00e5r mitt i lustg\u00e5rden har Gud sagt: 'I skolen icke \u00e4ta d\u00e4rav, ej heller komma d\u00e4rvid, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n d\u00f6.'\u00bb\n3:4 D\u00e5 sade ormen till kvinnan: \u00bbIngalunda skolen I d\u00f6;\n3:5 men Gud vet, att n\u00e4r I \u00e4ten d\u00e4rav, skola edra \u00f6gon \u00f6ppnas, s\u00e5 att I bliven s\u00e5som Gud och f\u00f6rst\u00e5n vad gott och ont \u00e4r.\u00bb\n3:6 Och kvinnan s\u00e5g att tr\u00e4det var gott att \u00e4ta av, och att det var en lust f\u00f6r \u00f6gonen, och att det var ett ljuvligt tr\u00e4d, eftersom man d\u00e4rav fick f\u00f6rst\u00e5nd, och hon tog av dess frukt och \u00e5t; och hon gav j\u00e4mv\u00e4l \u00e5t sin man, som var med henne, och han \u00e5t.\n3:7 D\u00e5 \u00f6ppnades b\u00e5das \u00f6gon, och de blevo varse att de voro nakna; och de f\u00e4ste ihop fikonl\u00f6v och bundo omkring sig.\n3:8 Och de h\u00f6rde HERREN Gud vandra i lustg\u00e5rden, n\u00e4r dagen begynte svalkas; d\u00e5 g\u00f6mde sig mannen med sin hustru f\u00f6r HERREN Guds ansikte bland tr\u00e4den i lustg\u00e5rden.\n3:9 Men HERREN Gud kallade p\u00e5 mannen och sade till honom: \u00bbVar \u00e4r du?\u00bb\n3:10 Han svarade: \u00bbJag h\u00f6rde dig i lustg\u00e5rden; d\u00e5 blev jag f\u00f6rskr\u00e4ckt, eftersom jag \u00e4r naken; d\u00e4rf\u00f6r g\u00f6mde jag mig.\u00bb\n3:11 D\u00e5 sade han: \u00bbVem har l\u00e5tit dig f\u00f6rst\u00e5 att du \u00e4r naken? Har du icke \u00e4tit av det tr\u00e4d som jag f\u00f6rbj\u00f6d dig att \u00e4ta av?\u00bb\n3:12 Mannen svarade: \u00bbKvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av tr\u00e4det, s\u00e5 att jag \u00e5t.\u00bb\n3:13 D\u00e5 sade HERREN Gud till kvinnan: \u00bbVad \u00e4r det du har gjort!\u00bb Kvinnan svarade: \u00bbOrmen bedrog mig, s\u00e5 att jag \u00e5t.\u00bb\n3:14 D\u00e5 sade HERREN Gud till ormen: \u00bbEftersom du har gjort detta, vare du f\u00f6rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. P\u00e5 din buk skall du g\u00e5, och stoft skall du \u00e4ta i alla dina livsdagar.\n3:15 Och jag skall s\u00e4tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din s\u00e4d och hennes s\u00e4d. Denna skall s\u00f6ndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i h\u00e4len.\u00bb\n3:16 Och till kvinnan sade han: \u00bbJag skall l\u00e5ta dig utst\u00e5 mycken vederm\u00f6da, n\u00e4r du bliver havande; med sm\u00e4rta skall du f\u00f6da dina barn. Men till din man skall din \u00e5tr\u00e5 vara, och han skall r\u00e5da \u00f6ver dig.\u00bb\n3:17 Och till Adam sade han: \u00bbEftersom du lyssnade till din hustrus ord och \u00e5t av det tr\u00e4d om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke \u00e4ta d\u00e4rav', d\u00e4rf\u00f6r vare marken f\u00f6rbannad f\u00f6r din skull. Med vederm\u00f6da skall du n\u00e4ra dig av den i alla dina livsdagar;\n3:18 t\u00f6rne och tistel skall den b\u00e4ra \u00e5t dig, men markens \u00f6rter skola vara din f\u00f6da.\n3:19 I ditt anletes svett skall du \u00e4ta ditt br\u00f6d, till dess du v\u00e4nder \u00e5ter till jorden; ty av den \u00e4r du tagen. Ty du \u00e4r stoft, och till stoft skall du \u00e5ter varda.\u00bb\n3:20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder \u00e5t allt levande.\n3:21 Och HERREN Gud gjorde \u00e5t Adam och hans hustru kl\u00e4der av skinn och satte p\u00e5 dem.\n3:22 Och HERREN Gud sade: \u00bbSe, mannen har blivit s\u00e5som en av oss, s\u00e5 att han f\u00f6rst\u00e5r vad gott och ont \u00e4r. M\u00e5 han nu icke r\u00e4cka ut sin hand och taga j\u00e4mv\u00e4l av livets tr\u00e4d och \u00e4ta, och s\u00e5 leva evinnerligen.\u00bb\n3:23 Och HERREN Gud f\u00f6rvisade honom ur Edens lustg\u00e5rd, f\u00f6r att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.\n3:24 Och han drev ut mannen, och satte \u00f6ster om Edens lustg\u00e5rd keruberna j\u00e4mte det ljungande sv\u00e4rdets l\u00e5gor, f\u00f6r att bevaka v\u00e4gen till livets tr\u00e4d.\n4:1 Och mannen k\u00e4nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f\u00f6dde Kain; d\u00e5 sade hon: \u00bbJag har f\u00f6tt en man genom HERRENS hj\u00e4lp.\u00bb\n4:2 Och hon f\u00f6dde \u00e5ter en son, Abel, den f\u00f6rres broder. Och Abel blev en f\u00e5rherde, men Kain blev en \u00e5kerman.\n4:3 Och efter n\u00e5gon tid h\u00e4nde sig att Kain av markens frukt bar fram en offerg\u00e5va \u00e5t HERREN.\n4:4 Ocks\u00e5 Abel bar fram sin g\u00e5va, av det f\u00f6rstf\u00f6dda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN s\u00e5g till Abel och hans offerg\u00e5va;\n4:5 men till Kain och hans offerg\u00e5va s\u00e5g han icke. D\u00e5 blev Kain mycket vred, och hans blick blev m\u00f6rk.\n4:6 Och HERREN sade till Kain: \u00bbVarf\u00f6r \u00e4r du vred, och varf\u00f6r \u00e4r din blick s\u00e5 m\u00f6rk?\n4:7 \u00c4r det icke s\u00e5: om du har gott i sinnet, d\u00e5 ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, d\u00e5 lurar synden vid d\u00f6rren; till dig st\u00e5r hennes \u00e5tr\u00e5, men du b\u00f6r r\u00e5da \u00f6ver henne.\u00bb\n4:8 Och Kain talade med sin broder Abel; och n\u00e4r de voro ute p\u00e5 marken, \u00f6verf\u00f6ll Kain sin broder Abel och dr\u00e4pte honom.\n4:9 D\u00e5 sade HERREN till Kain: \u00bbVar \u00e4r din broder Abel?\u00bb Han svarade: \u00bbJag vet icke; skall jag taga vara p\u00e5 min broder?\u00bb\n4:10 D\u00e5 sade han: \u00bbVad har du gjort! H\u00f6r, din broders blod ropar till mig fr\u00e5n jorden.\n4:11 S\u00e5 vare du nu f\u00f6rbannad och f\u00f6rvisad ifr\u00e5n \u00e5kerjorden, som har \u00f6ppnat sin mun f\u00f6r att mottaga din broders blod av din hand.\n4:12 N\u00e4r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr\u00f6da. Ostadig och flyktig skall du bliva p\u00e5 jorden.\u00bb\n4:13 D\u00e5 sade Kain till HERREN: \u00bbMin missg\u00e4rning \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n att jag kan b\u00e4ra den.\n4:14 Se, du driver mig nu bort ifr\u00e5n \u00e5kerjorden, och jag m\u00e5ste g\u00f6mma mig undan f\u00f6r ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva p\u00e5 jorden, och s\u00e5 skall ske att vemhelst som m\u00f6ter mig, han dr\u00e4per mig.\u00bb\n4:15 Men HERREN sade till honom: \u00bbNej, ty Kain skall bliva h\u00e4mnad sjufalt, vemhelst som dr\u00e4per honom.\u00bb Och HERREN satte ett tecken till skydd f\u00f6r Kain, s\u00e5 att ingen som m\u00f6tte honom skulle sl\u00e5 honom ihj\u00e4l.\n4:16 S\u00e5 gick Kain bort ifr\u00e5n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, \u00f6ster om Eden.\n4:17 Och Kain k\u00e4nde sin hustru, och hon blev havande och f\u00f6dde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.\n4:18 Och \u00e5t Hanok f\u00f6ddes Irad, och Irad f\u00f6dde Mehujael, och Mehujael f\u00f6dde Metusael, och Metusael f\u00f6dde Lemek.\n4:19 Men Lemek tog sig tv\u00e5 hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla.\n4:20 Och Ada f\u00f6dde Jabal; han blev stamfader f\u00f6r dem som bo i t\u00e4lt och idka boskapssk\u00f6tsel.\n4:21 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f\u00f6r alla dem som hantera harpa och pipa.\n4:22 Men Silla f\u00f6dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och j\u00e4rn. Och Tubal-Kains syster var Naama.\n4:23 Och Lemek sade till sina hustrur: \u00bbAda och Silla, h\u00f6ren mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dr\u00e4per jag f\u00f6r vart s\u00e5r jag f\u00e5r, och en yngling f\u00f6r var bl\u00e5nad jag f\u00e5r.\n4:24 Ja, sjufalt h\u00e4mnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.\u00bb\n4:25 Och Adam k\u00e4nde \u00e5ter sin hustru, och hon f\u00f6dde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: \u00bbGud har besk\u00e4rt mig en annan livsfrukt, till ers\u00e4ttning f\u00f6r Abel, eftersom Kain dr\u00e4pte honom.\u00bb\n4:26 Men \u00e5t Set f\u00f6ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man \u00e5kalla HERRENS namn.\n5:1 Detta \u00e4r stycket om Adams sl\u00e4kt. N\u00e4r Gud skapade m\u00e4nniskor, gjorde han dem lika Gud.\n5:2 Till man och kvinna skapade han dem; och han v\u00e4lsignade dem och gav dem namnet m\u00e4nniska, n\u00e4r de blevo skapade.\n5:3 N\u00e4r Adam var ett hundra trettio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.\n5:4 Och sedan Adam hade f\u00f6tt Set, levde han \u00e5tta hundra \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:5 Allts\u00e5 blev Adams hela levnads\u00e5lder nio hundra trettio \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:6 N\u00e4r Set var ett hundra fem \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Enos.\n5:7 Och sedan Set hade f\u00f6tt Enos, levde han \u00e5tta hundra sju \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:8 Allts\u00e5 blev Sets hela \u00e5lder nio hundra tolv \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:9 N\u00e4r Enos var nittio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Kenan.\n5:10 Och sedan Enos hade f\u00f6tt Kenan, levde han \u00e5tta hundra femton \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:11 Allts\u00e5 blev Enos' hela \u00e5lder nio hundra fem \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:12 N\u00e4r Kenan var sjuttio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Mahalalel.\n5:13 Och sedan Kenan f\u00f6tt Mahalalel, levde han \u00e5tta hundra fyrtio \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:14 Allts\u00e5 blev Kenans hela \u00e5lder nio hundra tio \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:15 N\u00e4r Mahalalel var sextiofem \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Jered.\n5:16 Och sedan Mahalalel hade f\u00f6tt Jered, levde han \u00e5tta hundra trettio \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:17 Allts\u00e5 blev Mahalalels hela \u00e5lder \u00e5tta hundra nittiofem \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:18 N\u00e4r Jered var ett hundra sextiotv\u00e5 \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Hanok.\n5:19 Och sedan Jered hade f\u00f6tt Hanok, levde han \u00e5tta hundra \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:20 Allts\u00e5 blev Jereds hela \u00e5lder nio hundra sextiotv\u00e5 \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:21 N\u00e4r Hanok var sextiofem \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Metusela.\n5:22 Och Hanok vandrade i umg\u00e4ngelse med Gud i tre hundra \u00e5r, sedan han hade f\u00f6tt Metusela, och han f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:23 Allts\u00e5 blev Hanoks hela \u00e5lder tre hundra sextiofem \u00e5r.\n5:24 Sedan Hanok s\u00e5 hade vandrat i umg\u00e4ngelse med Gud, s\u00e5g man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.\n5:25 N\u00e4r Metusela var ett hundra \u00e5ttiosju \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Lemek.\n5:26 Och sedan Metusela hade f\u00f6tt Lemek, levde han sju hundra \u00e5ttiotv\u00e5 \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:27 Allts\u00e5 blev Metuselas hela \u00e5lder nio hundra sextionio \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:28 N\u00e4r Lemek var ett hundra \u00e5ttiotv\u00e5 \u00e5r gammal, f\u00f6dde han en son.\n5:29 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: \u00bbDenne skall tr\u00f6sta oss vid v\u00e5rt arbete och v\u00e5ra h\u00e4nders m\u00f6da, n\u00e4r vi bruka jorden, som HERREN har f\u00f6rbannat.\u00bb\n5:30 Och sedan Lemek hade f\u00f6tt Noa, levde han fem hundra nittiofem \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:31 Allts\u00e5 blev Lemeks hela \u00e5lder sju hundra sjuttiosju \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n5:32 N\u00e4r Noa var fem hundra \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Sem, Ham och Jafet.\n6:1 D\u00e5 nu m\u00e4nniskorna begynte f\u00f6r\u00f6ka sig p\u00e5 jorden och d\u00f6ttrar f\u00f6ddes \u00e5t dem\n6:2 s\u00e5go Guds s\u00f6ner att m\u00e4nniskornas d\u00f6ttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.\n6:3 D\u00e5 sade HERREN: \u00bbMin ande skall icke bliva kvar i m\u00e4nniskorna f\u00f6r best\u00e4ndigt, eftersom de dock \u00e4ro k\u00f6tt; s\u00e5 vare nu deras tid best\u00e4md till ett hundra tjugu \u00e5r.\u00bb\n6:4 Vid den tiden, likasom ock efter\u00e5t, levde j\u00e4ttarna p\u00e5 jorden, sedan Guds s\u00f6ner begynte g\u00e5 in till m\u00e4nniskornas d\u00f6ttrar och dessa f\u00f6dde barn \u00e5t dem; detta var forntidens v\u00e4ldiga m\u00e4n, som voro s\u00e5 namnkunniga.\n6:5 Men n\u00e4r HERREN s\u00e5g att m\u00e4nniskornas ondska var stor p\u00e5 jorden, och att deras hj\u00e4rtans alla upps\u00e5t och tankar best\u00e4ndigt voro allenast onda,\n6:6 d\u00e5 \u00e5ngrade HERREN att han hade gjort m\u00e4nniskorna p\u00e5 jorden, och han blev bedr\u00f6vad i sitt hj\u00e4rta.\n6:7 Och HERREN sade: \u00bbM\u00e4nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl\u00e5na fr\u00e5n jorden, ja, b\u00e5de m\u00e4nniskor och fyrfotadjur och kr\u00e4ldjur och himmelens f\u00e5glar; ty jag \u00e5ngrar att jag har gjort dem.\u00bb\n6:8 Men Noa hade funnit n\u00e5d f\u00f6r HERRENS \u00f6gon.\n6:9 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Noas sl\u00e4kt. Noa var en r\u00e4ttf\u00e4rdig man och ostrafflig bland sitt sl\u00e4kte; i umg\u00e4ngelse med Gud vandrade Noa.\n6:10 Och Noa f\u00f6dde tre s\u00f6ner: Sem, Ham och Jafet.\n6:11 Men jorden blev alltmer f\u00f6rd\u00e4rvad f\u00f6r Guds \u00e5syn, och jorden uppfylldes av v\u00e5ld.\n6:12 Och Gud s\u00e5g att jorden var f\u00f6rd\u00e4rvad, eftersom allt k\u00f6tt vandrade i f\u00f6rd\u00e4rv p\u00e5 jorden.\n6:13 D\u00e5 sade Gud till Noa: \u00bbJag har beslutit att g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 allt k\u00f6tt, ty jorden \u00e4r uppfylld av v\u00e5ld som de \u00f6va; se, jag vill f\u00f6rd\u00e4rva dem tillika med jorden.\n6:14 S\u00e5 g\u00f6r dig nu en ark av gofertr\u00e4, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.\n6:15 Och s\u00e5 skall du g\u00f6ra arken: Den skall vara tre hundra alnar l\u00e5ng, femtio alnar bred och trettio alnar h\u00f6g;\n6:16 en \u00f6ppning f\u00f6r ljuset, en aln h\u00f6g alltigenom, skall du g\u00f6ra ovantill p\u00e5 arken; och en d\u00f6rr till arken skall du s\u00e4tta p\u00e5 dess sida; och du skall inreda den s\u00e5, att den f\u00e5r en underv\u00e5ning, en mellanv\u00e5ning och en \u00f6verv\u00e5ning.\n6:17 Ty se, jag skall l\u00e5ta floden komma med vatten \u00f6ver jorden, till att f\u00f6rd\u00e4rva allt k\u00f6tt som har i sig n\u00e5gon livsande, under himmelen; allt som finnes p\u00e5 jorden skall f\u00f6rg\u00e5s.\n6:18 Men med dig vill jag uppr\u00e4tta ett f\u00f6rbund: du skall g\u00e5 in i arken med dina s\u00f6ner och din hustru och dina s\u00f6ners hustrur.\n6:19 Och av allt levande, vad k\u00f6tt det vara m\u00e5, skall du f\u00f6ra in i arken ett par av vart slag, f\u00f6r att beh\u00e5lla dem vid liv med dig; hank\u00f6n och honk\u00f6n skola de vara.\n6:20 Av f\u00e5glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kr\u00e4ldjur p\u00e5 marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag g\u00e5 in till dig, f\u00f6r att du m\u00e5 beh\u00e5lla dem vid liv.\n6:21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s\u00e5dant som kan \u00e4tas, och samla det till dig, f\u00f6r att det m\u00e5 vara dig och dem till f\u00f6da.\n6:22 Och Noa gjorde s\u00e5; han gjorde i alla stycken s\u00e5som Gud hade bjudit honom.\n7:1 Och HERREN sade till Noa: \u00bbG\u00e5 in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit r\u00e4ttf\u00e4rdig inf\u00f6r mig bland detta sl\u00e4kte.\n7:2 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av s\u00e5dana fyrfotadjur som icke \u00e4ro rena ett par, hanne och hona,\n7:3 sammalunda av himmelens f\u00e5glar sju par, hank\u00f6n och honk\u00f6n, f\u00f6r att beh\u00e5lla deras sl\u00e4kten vid liv p\u00e5 hela jorden.\n7:4 Ty sju dagar h\u00e4refter skall jag l\u00e5ta det regna p\u00e5 jorden, i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, och jag skall utpl\u00e5na fr\u00e5n jorden alla varelser som jag har gjort.\u00bb\n7:5 Och Noa gjorde i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit honom.\n7:6 Noa var sex hundra \u00e5r gammal, n\u00e4r floden kom med sitt vatten \u00f6ver jorden.\n7:7 Och Noa gick in i arken med sina s\u00f6ner och sin hustru och sina s\u00f6ners hustrur, undan flodens vatten.\n7:8 Och av fyrfotadjur, b\u00e5de rena och orena, och av f\u00e5glar och av allt som kr\u00e4lar p\u00e5 marken\n7:9 gingo tv\u00e5 och tv\u00e5, hank\u00f6n och honk\u00f6n, in till Noa i arken, s\u00e5som Gud hade bjudit Noa.\n7:10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten \u00f6ver jorden.\n7:11 I det \u00e5r d\u00e5 Noa var sex hundra \u00e5r gammal, i andra m\u00e5naden, p\u00e5 sjuttonde dagen i m\u00e5naden, den dagen br\u00f6to alla det stora djupets k\u00e4llor fram, och himmelens f\u00f6nster \u00f6ppnade sig,\n7:12 och ett regn kom \u00f6ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter.\n7:13 P\u00e5 denna samma dag gick Noa in i arken, s\u00e5 ock Sem, Ham och Jafet, Noas s\u00f6ner, vidare Noas hustru och hans s\u00f6ners tre hustrur med dem,\n7:14 d\u00e4rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kr\u00e4ldjur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad f\u00e5glar heter, av alla slag.\n7:15 De gingo in till Noa i arken, tv\u00e5 och tv\u00e5 av allt k\u00f6tt som hade i sig n\u00e5gon livsande.\n7:16 Och de som gingo ditin voro hank\u00f6n och honk\u00f6n av allt slags k\u00f6tt, s\u00e5som Gud hade bjudit honom. Och HERREN st\u00e4ngde igen om honom.\n7:17 Och floden kom \u00f6ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f\u00f6r\u00f6kade sig och lyfte arken, s\u00e5 att den fl\u00f6t h\u00f6gt uppe \u00f6ver jorden.\n7:18 Och vattnet steg och f\u00f6r\u00f6kade sig mycket p\u00e5 jorden, och arken drev p\u00e5 vattnet.\n7:19 Och vattnet steg mer och mer \u00f6ver jorden, och alla h\u00f6ga berg allest\u00e4des under himmelen \u00f6vert\u00e4cktes.\n7:20 Femton alnar h\u00f6gt steg vattnet \u00f6ver bergen, s\u00e5 att de \u00f6vert\u00e4cktes.\n7:21 D\u00e5 f\u00f6rgicks allt k\u00f6tt som r\u00f6rde sig p\u00e5 jorden, f\u00e5glar och boskapsdjur och vilda djur och alla sm\u00e5djur som r\u00f6rde sig p\u00e5 jorden, s\u00e5 ock alla m\u00e4nniskor.\n7:22 Allt som fanns p\u00e5 det torra omkom, allt som d\u00e4r hade en fl\u00e4kt av livsande i sin n\u00e4sa.\n7:23 S\u00e5 utpl\u00e5nade han alla varelser p\u00e5 jorden, b\u00e5de m\u00e4nniskor och fyrfotadjur och kr\u00e4ldjur och himmelens f\u00e5glar; de utpl\u00e5nades fr\u00e5n jorden, och allenast Noa r\u00e4ddades, j\u00e4mte det som var med honom i arken.\n7:24 Och vattnet fortfor att stiga \u00f6ver jorden i hundra femtio dagar.\n8:1 D\u00e5 t\u00e4nkte Gud p\u00e5 Noa och p\u00e5 alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud l\u00e4t en vind g\u00e5 fram \u00f6ver jorden, s\u00e5 att vattnet sj\u00f6nk undan;\n8:2 och djupets k\u00e4llor och himmelens f\u00f6nster tillsl\u00f6tos, och regnet fr\u00e5n himmelen upph\u00f6rde.\n8:3 Och vattnet vek bort ifr\u00e5n jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.\n8:4 Och i sjunde m\u00e5naden, p\u00e5 sjuttonde dagen i m\u00e5naden, stannade arken p\u00e5 Ararats berg.\n8:5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m\u00e5naden. I tionde m\u00e5naden, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden, blevo bergstopparna synliga.\n8:6 Och efter fyrtio dagar \u00f6ppnade Noa f\u00f6nstret som han hade gjort p\u00e5 arken,\n8:7 och l\u00e4t en korp flyga ut; denne fl\u00f6g fram och \u00e5ter, till dess vattnet hade torkat bort ifr\u00e5n jorden.\n8:8 Sedan l\u00e4t han en duva flyga ut, f\u00f6r att f\u00e5 se om vattnet hade sjunkit undan fr\u00e5n marken.\n8:9 Men duvan fann ingen plats d\u00e4r hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten bet\u00e4ckte hela jorden. D\u00e5 r\u00e4ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.\n8:10 Sedan v\u00e4ntade han \u00e4nnu ytterligare sju dagar och l\u00e4t s\u00e5 duvan \u00e4n en g\u00e5ng flyga ut ur arken.\n8:11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d\u00e5 hade hon ett friskt olivl\u00f6v i sin n\u00e4bb. D\u00e5 f\u00f6rstod Noa att vattnet hade sjunkit undan fr\u00e5n jorden.\n8:12 Men han v\u00e4ntade \u00e4nnu ytterligare sju dagar och l\u00e4t s\u00e5 duvan \u00e5ter flyga ut; d\u00e5 kom hon icke mer tillbaka till honom.\n8:13 I det sexhundraf\u00f6rsta \u00e5ret, i f\u00f6rsta m\u00e5naden, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden, hade vattnet sinat bort ifr\u00e5n jorden. D\u00e5 tog Noa av taket p\u00e5 arken och s\u00e5g nu att marken var fri ifr\u00e5n vatten.\n8:14 Och i andra m\u00e5naden, p\u00e5 tjugusjunde dagen i m\u00e5naden, var jorden alldeles torr.\n8:15 D\u00e5 talade Gud till Noa och sade:\n8:16 \u00bbG\u00e5 ut ur arken med din hustru och dina s\u00f6ner och dina s\u00f6ners hustrur.\n8:17 Alla djur som du har hos dig, vad slags k\u00f6tt det vara m\u00e5, b\u00e5de f\u00e5glar och fyrfotadjur och alla kr\u00e4ldjur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden, skall du l\u00e5ta g\u00e5 ut med dig, f\u00f6r att de m\u00e5 v\u00e4xa till p\u00e5 jorden och vara fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ka sig p\u00e5 jorden.\u00bb\n8:18 S\u00e5 gick d\u00e5 Noa ut med sina s\u00f6ner och sin hustru och sina s\u00f6ners hustrur.\n8:19 Och alla fyrfotadjur, alla kr\u00e4ldjur och alla f\u00e5glar, alla slags djur som r\u00f6ra sig p\u00e5 jorden, gingo ut ur arken, efter sina sl\u00e4kten.\n8:20 Och Noa byggde ett altare \u00e5t HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena f\u00e5glar och offrade br\u00e4nnoffer p\u00e5 altaret.\n8:21 N\u00e4r HERREN k\u00e4nde den v\u00e4lbehagliga lukten, sade han vid sig sj\u00e4lv: \u00bbJag skall h\u00e4refter icke mer f\u00f6rbanna marken f\u00f6r m\u00e4nniskans skull, eftersom ju m\u00e4nniskans hj\u00e4rtas upps\u00e5t \u00e4r ont allt ifr\u00e5n ungdomen. Och jag skall h\u00e4refter icke mer dr\u00e4pa allt levande, s\u00e5som jag nu har gjort.\n8:22 S\u00e5 l\u00e4nge jorden best\u00e5r, skola h\u00e4refter s\u00e5dd och sk\u00f6rd, k\u00f6ld och v\u00e4rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph\u00f6ra.\u00bb\n9:1 Och Gud v\u00e4lsignade Noa och hans s\u00f6ner och sade till dem: \u00bbVaren fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ken eder, och uppfyllen jorden.\n9:2 Och m\u00e5 fruktan och f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r eder komma \u00f6ver alla djur p\u00e5 jorden och alla f\u00e5glar under himmelen; j\u00e4mte allt som kr\u00e4lar p\u00e5 marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.\n9:3 Allt som r\u00f6r sig och har liv skolen I hava till f\u00f6da; s\u00e5som jag har givit eder gr\u00f6na \u00f6rter, s\u00e5 giver jag eder allt detta.\n9:4 K\u00f6tt som har i sig sin sj\u00e4l, det \u00e4r sitt blod, skolen I dock icke \u00e4ta.\n9:5 Men edert eget blod, vari eder sj\u00e4l \u00e4r, skall jag utkr\u00e4va. Jag skall utkr\u00e4va det av vilket djur det vara m\u00e5. Jag skall ock av den ena m\u00e4nniskan utkr\u00e4va den andres sj\u00e4l;\n9:6 den som utgjuter m\u00e4nniskoblod, hans blod skall av m\u00e4nniskor bliva utgjutet, ty Gud har gjort m\u00e4nniskan till sin avbild.\n9:7 Och varen I fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ken eder; v\u00e4xen till p\u00e5 jorden och f\u00f6r\u00f6ken eder p\u00e5 den.\u00bb\n9:8 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s\u00f6ner med honom:\n9:9 \u00bbSe, jag vill uppr\u00e4tta ett f\u00f6rbund med eder, och med edra efterkommande efter eder,\n9:10 och med alla levande varelser som I haven hos eder: f\u00e5glar, boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som hava g\u00e5tt ut ur arken.\n9:11 Jag vill uppr\u00e4tta ett f\u00f6rbund med eder: h\u00e4refter skall icke mer ske att allt k\u00f6tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och f\u00f6rd\u00e4rva jorden.\u00bb\n9:12 Och Gud sade: \u00bbDetta skall vara tecknet till det f\u00f6rbund som jag g\u00f6r mellan mig och eder, j\u00e4mte alla levande varelser hos eder, f\u00f6r eviga tider:\n9:13 min b\u00e5ge s\u00e4tter jag i skyn; den skall vara tecknet till f\u00f6rbundet mellan mig och jorden.\n9:14 Och n\u00e4r jag h\u00e4refter l\u00e5ter skyar stiga upp \u00f6ver jorden och b\u00e5gen d\u00e5 synes i skyn,\n9:15 skall jag t\u00e4nka p\u00e5 det f\u00f6rbund som har blivit slutet mellan mig och eder, j\u00e4mte alla levande varelser, vad slags k\u00f6tt det vara m\u00e5; och vattnet skall d\u00e5 icke mer bliva en flod som f\u00f6rd\u00e4rvar allt k\u00f6tt.\n9:16 N\u00e4r allts\u00e5 b\u00e5gen synes i skyn och jag ser p\u00e5 den, skall jag t\u00e4nka p\u00e5 det eviga f\u00f6rbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags k\u00f6tt det vara m\u00e5 p\u00e5 jorden.\u00bb\n9:17 S\u00e5 sade nu Gud till Noa: \u00bbDetta skall vara tecknet till det f\u00f6rbund som jag har uppr\u00e4ttat mellan mig och allt k\u00f6tt p\u00e5 jorden.\u00bb\n9:18 Noas s\u00f6ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men Ham var Kanaans fader.\n9:19 Dessa tre voro Noas s\u00f6ner och fr\u00e5n dessa hava alla jordens folk utgrenat sig.\n9:20 Och Noa var en \u00e5kerman och var den f\u00f6rste som planterade en ving\u00e5rd.\n9:21 Men n\u00e4r han drack av vinet, blev han drucken och l\u00e5g blottad i sitt t\u00e4lt.\n9:22 Och Ham, Kanaans fader, s\u00e5g d\u00e5 sin faders blygd och ber\u00e4ttade det f\u00f6r sina b\u00e5da br\u00f6der, som voro utanf\u00f6r.\n9:23 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p\u00e5 sina skuldror, b\u00e5da tillsammans, och gingo s\u00e5 bakl\u00e4nges in och t\u00e4ckte \u00f6ver sin faders blygd; de h\u00f6llo d\u00e4rvid sina ansikten bortv\u00e4nda, s\u00e5 att de icke s\u00e5go sin faders blygd.\n9:24 N\u00e4r sedan Noa vaknade upp fr\u00e5n ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:\n9:25 \u00bbF\u00f6rbannad vare Kanaan, en tr\u00e4lars tr\u00e4l vare han \u00e5t sina br\u00f6der!\u00bb\n9:26 Ytterligare sade han: \u00bbV\u00e4lsignad vare HERREN, Sems Gud, och Kanaan vare deras tr\u00e4l!\n9:27 Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras tr\u00e4l.\u00bb\n9:28 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio \u00e5r;\n9:29 allts\u00e5 blev Noas hela \u00e5lder nio hundra femtio \u00e5r; d\u00e4refter dog han.\n10:1 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Noas s\u00f6ners sl\u00e4kt. De voro Sem, Ham och Jafet; och \u00e5t dem f\u00f6ddes s\u00f6ner efter floden.\n10:2 Jafets s\u00f6ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.\n10:3 Gomers s\u00f6ner voro Askenas, Rifat och Togarma.\n10:4 Javans s\u00f6ner voro Elisa och Tarsis, kitt\u00e9erna och dodan\u00e9erna.\n10:5 Fr\u00e5n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl\u00e4nder utbrett sig i sina l\u00e4nder, var efter sitt tungom\u00e5l, efter sina sl\u00e4kter, i sina folk.\n10:6 Hams s\u00f6ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.\n10:7 Kus' s\u00f6ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas s\u00f6ner voro Saba och Dedan.\n10:8 Men Kus f\u00f6dde Nimrod; han var den f\u00f6rste som uppr\u00e4ttade ett v\u00e4lde p\u00e5 jorden.\n10:9 Han var ock en v\u00e4ldig j\u00e4gare inf\u00f6r HERREN; d\u00e4rf\u00f6r pl\u00e4gar man s\u00e4ga: \u00bbEn v\u00e4ldig j\u00e4gare inf\u00f6r HERREN s\u00e5som Nimrod.\u00bb\n10:10 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.\n10:11 Fr\u00e5n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela,\n10:12 och d\u00e4rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta \u00e4r \u00bbden stora staden\u00bb.\n10:13 Och Misraim f\u00f6dde lud\u00e9erna, anam\u00e9erna, lehab\u00e9erna, naftuh\u00e9erna,\n10:14 patros\u00e9erna, kasluh\u00e9erna, fr\u00e5n vilka filist\u00e9erna hava utg\u00e5tt, och kaftor\u00e9erna.\n10:15 Och Kanaan f\u00f6dde Sidon, som var hans f\u00f6rstf\u00f6dde, och Het,\n10:16 s\u00e5 ock jebus\u00e9erna, amor\u00e9erna, girgas\u00e9erna,\n10:17 hiv\u00e9erna, ark\u00e9erna, sin\u00e9erna,\n10:18 arvad\u00e9erna, semar\u00e9erna och hamat\u00e9erna. Sedan utgrenade sig kanan\u00e9ernas sl\u00e4kter allt vidare,\n10:19 s\u00e5 att kanan\u00e9ernas omr\u00e5de str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Sidon fram emot Gerar \u00e4nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim \u00e4nda till Lesa.\n10:20 Dessa voro Hams s\u00f6ner, efter deras sl\u00e4kter och tungom\u00e5l, i deras l\u00e4nder och folk.\n10:21 S\u00f6ner f\u00f6ddes ock \u00e5t Sem, Jafets \u00e4ldre broder, som blev stamfader f\u00f6r alla Ebers s\u00f6ner.\n10:22 Sems s\u00f6ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.\n10:23 Arams s\u00f6ner voro Us, Hul, Geter och Mas.\n10:24 Arpaksad f\u00f6dde Sela, och Sela f\u00f6dde Eber.\n10:25 Men \u00e5t Eber f\u00f6ddes tv\u00e5 s\u00f6ner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden f\u00f6rdelad; och hans broder hette Joktan.\n10:26 Och Joktan f\u00f6dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,\n10:27 Hadoram, Usal, Dikla,\n10:28 Obal, Abimael, Saba,\n10:29 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s\u00f6ner.\n10:30 Och de hade sina boningsorter fr\u00e5n Mesa fram emot Sefar, emot \u00d6stra berget.\n10:31 Dessa voro Sems s\u00f6ner, efter deras sl\u00e4kter och tungom\u00e5l, i deras l\u00e4nder, efter deras folk.\n10:32 Dessa voro Noas s\u00f6ners sl\u00e4kter, efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd, i deras folk. Och fr\u00e5n dem hava folken efter floden utbrett sig p\u00e5 jorden.\n11:1 Och hela jorden hade enahanda tungom\u00e5l och talade p\u00e5 enahanda s\u00e4tt.\n11:2 Men n\u00e4r de br\u00f6to upp och drogo \u00f6sterut, funno de en l\u00e5gsl\u00e4tt i Sinears land och bosatte sig d\u00e4r.\n11:3 Och de sade till varandra: \u00bbKom, l\u00e5t oss sl\u00e5 tegel och br\u00e4nna det.\u00bb Och teglet begagnade de s\u00e5som sten, och s\u00e5som murbruk begagnade de jordbeck.\n11:4 Och de sade: \u00bbKom, l\u00e5t oss bygga en stad \u00e5t oss och ett torn vars spets r\u00e4cker upp i himmelen, och s\u00e5 g\u00f6ra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda \u00f6ver hela jorden.\u00bb\n11:5 D\u00e5 steg HERREN ned f\u00f6r att se staden och tornet som m\u00e4nniskobarnen byggde.\n11:6 Och HERREN sade: \u00bbSe, de \u00e4ro ett enda folk och hava alla enahanda tungom\u00e5l, och detta \u00e4r deras f\u00f6rsta tilltag; h\u00e4refter skall intet bliva dem om\u00f6jligt, vad de \u00e4n besluta att g\u00f6ra.\n11:7 V\u00e4lan, l\u00e5t oss stiga dit ned och f\u00f6rbistra deras tungom\u00e5l, s\u00e5 att den ene icke f\u00f6rst\u00e5r den andres tungom\u00e5l.\u00bb\n11:8 Och s\u00e5 spridde HERREN dem d\u00e4rifr\u00e5n ut \u00f6ver hela jorden, s\u00e5 att de m\u00e5ste upph\u00f6ra att bygga p\u00e5 staden.\n11:9 D\u00e4rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d\u00e4r f\u00f6rbistrade hela jordens tungom\u00e5l; d\u00e4rifr\u00e5n spridde ock HERREN ut dem \u00f6ver hela jorden.\n11:10 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Sems sl\u00e4kt. N\u00e4r Sem var hundra \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Arpaksad, tv\u00e5 \u00e5r efter floden.\n11:11 Och sedan Sem hade f\u00f6tt Arpaksad, levde han fem hundra \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:12 N\u00e4r Arpaksad var trettiofem \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Sela.\n11:13 Och sedan Arpaksad hade f\u00f6tt Sela, levde han fyra hundra tre \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:14 N\u00e4r Sela var trettio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Eber.\n11:15 Och sedan Sela hade f\u00f6tt Eber, levde han fyra hundra tre \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:16 N\u00e4r Eber var trettiofyra \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Peleg.\n11:17 Och sedan Eber hade f\u00f6tt Peleg, levde han fyra hundra trettio \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:18 N\u00e4r Peleg var trettio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Regu.\n11:19 Och sedan Peleg hade f\u00f6tt Regu, levde han tv\u00e5 hundra nio \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:20 N\u00e4r Regu var trettiotv\u00e5 \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Serug.\n11:21 Och sedan Regu hade f\u00f6tt Serug, levde han tv\u00e5 hundra sju \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:22 N\u00e4r Serug var trettio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Nahor.\n11:23 Och sedan Serug hade f\u00f6tt Nahor, levde han tv\u00e5 hundra \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:24 N\u00e4r Nahor var tjugunio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Tera.\n11:25 Och sedan Nahor hade f\u00f6tt Tera, levde han ett hundra nitton \u00e5r och f\u00f6dde s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n11:26 N\u00e4r Tera var sjuttio \u00e5r gammal, f\u00f6dde han Abram, Nahor och Haran.\n11:27 Och detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Teras sl\u00e4kt. Tera f\u00f6dde Abram, Nahor och Haran. Och Haran f\u00f6dde Lot.\n11:28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f\u00e4dernesland, i det kaldeiska Ur.\n11:29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.\n11:30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.\n11:31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut fr\u00e5n det kaldeiska Ur p\u00e5 v\u00e4g till Kanaans land; men n\u00e4r de kommo till Haran, bosatte de sig d\u00e4r.\n11:32 Och Teras \u00e5lder blev tv\u00e5 hundra fem \u00e5r; d\u00e4refter dog Tera i Haran.\n12:1 Och HERREN sade till Abram: \u00bbG\u00e5 ut ur ditt land och fr\u00e5n din sl\u00e4kt och fr\u00e5n din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.\n12:2 S\u00e5 skall jag g\u00f6ra dig till ett stort folk; jag skall v\u00e4lsigna dig och g\u00f6ra ditt namn stort, och du skall bliva en v\u00e4lsignelse.\n12:3 Och jag skall v\u00e4lsigna dem som v\u00e4lsigna dig, och den som f\u00f6rbannar dig skall jag f\u00f6rbanna, och i dig skola alla sl\u00e4kter p\u00e5 jorden varda v\u00e4lsignade.\u00bb\n12:4 Och Abram gick \u00e5stad, s\u00e5som HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem \u00e5r gammal, n\u00e4r han drog ut fr\u00e5n Haran.\n12:5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla \u00e4godelar som de hade f\u00f6rv\u00e4rvat och tj\u00e4narna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo \u00e5stad p\u00e5 v\u00e4g mot Kanaans land\n12:6 och kommo s\u00e5 till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet \u00e4nda till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och p\u00e5 den tiden bodde kanan\u00e9erna d\u00e4r i landet.\n12:7 Men HERREN uppenbarade sig f\u00f6r Abram och sade: \u00bb\u00c5t din s\u00e4d skall jag giva detta land.\u00bb D\u00e5 byggde han d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN, som hade uppenbarat sig f\u00f6r honom.\n12:8 Sedan flyttade han d\u00e4rifr\u00e5n till bergsbygden \u00f6ster om Betel och slog d\u00e4r upp sitt t\u00e4lt, s\u00e5 att han hade Betel i v\u00e4ster och Ai i \u00f6ster; och han byggde d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN och \u00e5kallade HERRENS namn.\n12:9 Sedan br\u00f6t Abram upp d\u00e4rifr\u00e5n och drog sig allt l\u00e4ngre mot Sydlandet.\n12:10 Men hungersn\u00f6d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten f\u00f6r att bo d\u00e4r n\u00e5gon tid, eftersom hungersn\u00f6den var s\u00e5 sv\u00e5r i landet.\n12:11 Men n\u00e4r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: \u00bbJag vet ju att du \u00e4r en sk\u00f6n kvinna.\n12:12 Om nu egyptierna t\u00e4nka, n\u00e4r de f\u00e5 se dig: 'Hon \u00e4r hans hustru', s\u00e5 skola de dr\u00e4pa mig, under det att de l\u00e5ta dig leva.\n12:13 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r att du \u00e4r min syster, s\u00e5 att det g\u00e5r mig v\u00e4l f\u00f6r din skull, och s\u00e5 att jag f\u00f6r din skull f\u00e5r leva.\u00bb\n12:14 D\u00e5 nu Abram kom till Egypten, s\u00e5go egyptierna att hon var en mycket sk\u00f6n kvinna.\n12:15 Och n\u00e4r Faraos h\u00f6vdingar fingo se henne, prisade de henne f\u00f6r Farao, och s\u00e5 blev kvinnan tagen in i Faraos hus.\n12:16 Och Abram blev av honom v\u00e4l behandlad f\u00f6r hennes skull, s\u00e5 att han fick f\u00e5r, f\u00e4kreatur och \u00e5snor, tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor, \u00e5sninnor och kameler.\n12:17 Men HERREN hems\u00f6kte Farao och hans hus med stora pl\u00e5gor f\u00f6r Sarais, Abrams hustrus, skull.\n12:18 D\u00e5 kallade Farao Abram till sig och sade: \u00bbVad har du gjort mot mig! Varf\u00f6r l\u00e4t du mig icke veta att hon var din hustru?\n12:19 Varf\u00f6r sade du: 'Hon \u00e4r min syster' och v\u00e5llade s\u00e5, att jag tog henne till hustru \u00e5t mig? Se, h\u00e4r har du nu din hustru, tag henne och g\u00e5.\u00bb\n12:20 Och Farao gav sina m\u00e4n befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till v\u00e4gs med hans hustru och allt vad han \u00e4gde.\n13:1 S\u00e5 drog d\u00e5 Abram upp fr\u00e5n Egypten med sin hustru och allt vad han \u00e4gde, och Lot j\u00e4mte honom, till Sydlandet.\n13:2 Och Abram var mycket rik p\u00e5 boskap och p\u00e5 silver och guld.\n13:3 Och han f\u00e4rdades ifr\u00e5n l\u00e4gerplats till l\u00e4gerplats och kom s\u00e5 fr\u00e5n Sydlandet \u00e4nda till Betel, till det st\u00e4lle d\u00e4r hans t\u00e4lt f\u00f6rut hade st\u00e5tt, mellan Betel och Ai,\n13:4 dit d\u00e4r han f\u00f6rra g\u00e5ngen hade rest ett altare. Och d\u00e4r \u00e5kallade Abram HERRENS namn.\n13:5 Men Lot, som drog med Abram, hade ocks\u00e5 f\u00e5r och f\u00e4kreatur och t\u00e4lt.\n13:6 Och landet r\u00e4ckte icke till f\u00f6r dem, s\u00e5 att de kunde bo tillsammans; ty deras \u00e4godelar voro f\u00f6r stora f\u00f6r att de skulle kunna bo tillsammans;\n13:7 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar. Tillika bodde p\u00e5 den tiden kanan\u00e9erna och periss\u00e9erna d\u00e4r i landet.\n13:8 D\u00e5 sade Abram till Lot: \u00bbIcke skall n\u00e5gon tvist vara mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi \u00e4ro ju fr\u00e4nder.\n13:9 Ligger icke hela landet \u00f6ppet f\u00f6r dig? Skilj dig ifr\u00e5n mig; vill du \u00e5t v\u00e4nster, s\u00e5 g\u00e5r jag \u00e5t h\u00f6ger, och vill du \u00e5t h\u00f6ger, s\u00e5 g\u00e5r jag \u00e5t v\u00e4nster.\u00bb\n13:10 D\u00e5 lyfte Lot upp sina \u00f6gon och s\u00e5g att hela Jordansl\u00e4tten \u00f6verallt var vattenrik. Innan HERREN f\u00f6rd\u00e4rvade Sodom och Gomorra, var den n\u00e4mligen s\u00e5som HERRENS lustg\u00e5rd, s\u00e5som Egyptens land, \u00e4nda fram emot Soar.\n13:11 S\u00e5 utvalde d\u00e5 Lot \u00e5t sig hela Jordansl\u00e4tten. Och Lot br\u00f6t upp och drog \u00f6sterut, och de skildes s\u00e5 fr\u00e5n varandra.\n13:12 Abram f\u00f6rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st\u00e4derna p\u00e5 Sl\u00e4tten och drog med sina t\u00e4lt \u00e4nda inemot Sodom.\n13:13 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf\u00f6r HERREN.\n13:14 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr\u00e5n honom: \u00bbLyft upp dina \u00f6gon och se, fr\u00e5n den plats d\u00e4r du st\u00e5r, mot norr och s\u00f6der och \u00f6ster och v\u00e4ster.\u00bb\n13:15 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva \u00e5t dig och din s\u00e4d f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.\n13:16 Och jag skall l\u00e5ta din s\u00e4d bliva s\u00e5som stoftet p\u00e5 jorden; kan n\u00e5gon r\u00e4kna stoftet p\u00e5 jorden, s\u00e5 skall ock din s\u00e4d kunna r\u00e4knas.\n13:17 St\u00e5 upp och drag igenom landet efter dess l\u00e4ngd och dess bredd, ty \u00e5t dig skall jag giva det.\u00bb\n13:18 Och Abram drog \u00e5stad med sina t\u00e4lt och kom och bosatte sig vid Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN.\n14:1 P\u00e5 den tid d\u00e5 Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung \u00f6ver Goim, h\u00e4nde sig\n14:2 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det \u00e4r Soar.\n14:3 De f\u00f6renade sig alla och t\u00e5gade till Siddimsdalen, d\u00e4r Salthavet nu \u00e4r.\n14:4 I tolv \u00e5r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde \u00e5ret hade de avfallit.\n14:5 S\u00e5 kom nu i det fjortonde \u00e5ret Kedorlaomer med de konungar som voro p\u00e5 hans sida; och de slogo rafa\u00e9erna i Asterot-Karnaim, sus\u00e9erna i Ham, em\u00e9erna i Save-Kirjataim\n14:6 och hor\u00e9erna p\u00e5 deras berg Seir och drevo dem \u00e4nda till El-Paran vid \u00f6knen.\n14:7 Sedan v\u00e4nde de om och kommo till En-Mispat, det \u00e4r Kades, och h\u00e4rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor\u00e9erna som bodde i Hasason-Tamar.\n14:8 D\u00e5 drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det \u00e4r Soar, ut och st\u00e4llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --\n14:9 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen \u00f6ver Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.\n14:10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra m\u00e5ste fly och f\u00f6llo d\u00e5 i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.\n14:11 S\u00e5 togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel d\u00e4r, och t\u00e5gade bort;\n14:12 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans \u00e4godelar, n\u00e4r de t\u00e5gade bort; ty denne bodde i Sodom.\n14:13 Men en av de r\u00e4ddade kom och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r Abram, hebr\u00e9en; denne bodde vid den terebintlund som tillh\u00f6rde amor\u00e9en Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i f\u00f6rbund med Abram.\n14:14 D\u00e5 nu Abram h\u00f6rde att hans fr\u00e4nde var f\u00e5ngen, l\u00e4t han sina mest bepr\u00f6vade tj\u00e4nare, s\u00e5dana som voro f\u00f6dda i hans hus, tre hundra aderton m\u00e4n, rycka ut, och f\u00f6rf\u00f6ljde fienderna \u00e4nda till Dan.\n14:15 Och han delade sitt folk och \u00f6verf\u00f6ll dem s\u00e5 om natten med sina tj\u00e4nare och slog dem, och f\u00f6rf\u00f6ljde dem sedan \u00e4nda till Hoba, norr om Damaskus,\n14:16 och tog tillbaka allt godset; sin fr\u00e4nde Lot och hans \u00e4godelar tog han ock tillbaka, \u00e4vensom kvinnorna och det \u00f6vriga folket.\n14:17 D\u00e5 han nu var p\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro p\u00e5 hans sida, gick konungen i Sodom honom till m\u00f6tes i Savedalen, det \u00e4r Konungsdalen.\n14:18 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l\u00e4t b\u00e4ra ut br\u00f6d och vin; denne var pr\u00e4st \u00e5t Gud den H\u00f6gste.\n14:19 Och han v\u00e4lsignade honom och sade: \u00bbV\u00e4lsignad vare Abram av Gud den H\u00f6gste, himmelens och jordens skapare!\n14:20 Och v\u00e4lsignad vare Gud den H\u00f6gste, som har givit dina ov\u00e4nner i din hand!\u00bb Och Abram gav honom tionde av allt.\n14:21 Och konungen i Sodom sade till Abram: \u00bbGiv mig folket; godset m\u00e5 du beh\u00e5lla f\u00f6r dig sj\u00e4lv.\u00bb\n14:22 Men Abram svarade konungen i Sodom: \u00bbJag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den H\u00f6gste, himmelens och jordens skapare, och betygar\n14:23 att jag icke vill taga ens en tr\u00e5d eller en skorem, \u00e4n mindre n\u00e5got annat som tillh\u00f6r dig. Du skall icke kunna s\u00e4ga: 'Jag har riktat Abram.'\n14:24 Jag vill intet hava; det \u00e4r nog med vad mina m\u00e4n hava f\u00f6rt\u00e4rt och den del som tillkommer mina f\u00f6ljeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de m\u00e5 f\u00e5 sin del.\u00bb\n15:1 En tid h\u00e4refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: \u00bbFrukta icke, Abram, jag \u00e4r din sk\u00f6ld, din l\u00f6n skall bliva mycket stor.\u00bb\n15:2 Men Abram sade: \u00bbHerre, HERRE, vad vill du d\u00e5 giva mig? Jag g\u00e5r ju barnl\u00f6s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr\u00e5n Damaskus, Elieser.\u00bb\n15:3 Och Abram sade ytterligare: \u00bbMig har du icke givit n\u00e5gon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.\u00bb\n15:4 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: \u00bbNej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utg\u00e5r fr\u00e5n ditt eget liv skall bliva din arvinge.\u00bb\n15:5 Och han f\u00f6rde honom ut och sade: \u00bbSk\u00e5da upp till himmelen, och r\u00e4kna stj\u00e4rnorna, om du kan r\u00e4kna dem.\u00bb Och han sade till honom: \u00bbS\u00e5 skall din s\u00e4d bliva.\u00bb\n15:6 Och han trodde p\u00e5 HERREN; och han r\u00e4knade honom det till r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n15:7 Och han sade till honom: \u00bbJag \u00e4r HERREN, som har f\u00f6rt dig ut fr\u00e5n det kaldeiska Ur f\u00f6r att giva dig detta land till besittning.\u00bb\n15:8 Han svarade: \u00bbHerre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?\u00bb\n15:9 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbTag \u00e5t mig en tre\u00e5rig kviga, en tre\u00e5rig get och en tre\u00e5rig v\u00e4dur, d\u00e4rtill en turturduva och en ung duva.\u00bb\n15:10 Och han tog \u00e5t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke f\u00e5glarna.\n15:11 Och rovf\u00e5glarna slogo ned p\u00e5 de d\u00f6da kropparna, men Abram drev bort dem.\n15:12 N\u00e4r nu solen var n\u00e4ra att g\u00e5 ned och en tung s\u00f6mn hade fallit p\u00e5 Abram, se, d\u00e5 kom en f\u00f6rskr\u00e4ckelse \u00f6ver honom och ett stort m\u00f6rker.\n15:13 Och han sade till Abram: \u00bbDet skall du veta, att din s\u00e4d skall komma att leva s\u00e5som fr\u00e4mlingar i ett land som icke tillh\u00f6r dem, och de skola d\u00e4r vara tr\u00e4lar, och man skall f\u00f6rtrycka dem; s\u00e5 skall ske i fyra hundra \u00e5r.\u00bb\n15:14 Men det folk vars tr\u00e4lar de bliva skall jag ock d\u00f6ma. Sedan skola de draga ut med stora \u00e4godelar.\n15:15 Men du sj\u00e4lv skall g\u00e5 till dina f\u00e4der i frid och bliva begraven i en god \u00e5lder.\n15:16 Och i det fj\u00e4rde sl\u00e4ktet skall din s\u00e4d komma hit tillbaka. Ty \u00e4nnu hava icke amor\u00e9erna fyllt sin missg\u00e4rnings m\u00e5tt.\u00bb\n15:17 D\u00e5 nu solen hade g\u00e5tt ned och det hade blivit alldeles m\u00f6rkt, syntes en rykande ugn med flammande l\u00e5ga, som for fram mellan styckena.\n15:18 P\u00e5 den dagen sl\u00f6t HERREN ett f\u00f6rbund med Abram och sade: \u00bb\u00c5t din s\u00e4d skall jag giva detta land, fr\u00e5n Egyptens flod \u00e4nda till den stora floden, till floden Frat:\n15:19 kain\u00e9ernas, kenas\u00e9ernas, kadmon\u00e9ernas,\n15:20 hetiternas, periss\u00e9ernas, rafa\u00e9ernas,\n15:21 amor\u00e9ernas, kanan\u00e9ernas, girgas\u00e9ernas och jebus\u00e9ernas land.\u00bb\n16:1 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f\u00f6tt barn \u00e5t honom. Men hon hade en egyptisk tj\u00e4nstekvinna, som hette Hagar;\n16:2 och Sarai sade till Abram: \u00bbSe, HERREN har gjort mig ofruktsam, s\u00e5 att jag icke f\u00f6der barn; g\u00e5 in till min tj\u00e4nstekvinna, kanh\u00e4nda skall jag f\u00e5 avkomma genom henne.\u00bb Abram lyssnade till Sarais ord;\n16:3 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj\u00e4nstekvinna Hagar och gav henne till hustru \u00e5t sin man Abram, sedan denne hade bott tio \u00e5r i Kanaans land.\n16:4 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. N\u00e4r hon nu s\u00e5g att hon var havande, ringaktade hon sin fru.\n16:5 D\u00e5 sade Sarai till Abram: \u00bbDen or\u00e4tt mig sker komme \u00f6ver dig. Jag sj\u00e4lv lade min tj\u00e4nstekvinna i din famn, men d\u00e5 hon nu ser att hon \u00e4r havande, ringaktar hon mig. HERREN d\u00f6me mellan mig och dig.\u00bb\n16:6 Abram sade till Sarai: \u00bbDin tj\u00e4nstekvinna \u00e4r ju i din hand, g\u00f6r med henne vad du finner f\u00f6r gott.\u00bb N\u00e4r d\u00e5 Sarai tuktade henne, flydde hon bort ifr\u00e5n henne.\n16:7 Men HERRENS \u00e4ngel kom emot henne vid en vattenk\u00e4lla i \u00f6knen, den k\u00e4lla som ligger vid v\u00e4gen till Sur.\n16:8 Och han sade: \u00bbHagar, Sarais tj\u00e4nstekvinna, varifr\u00e5n kommer du, och vart g\u00e5r du?\u00bb Hon svarade: \u00bbJag \u00e4r stadd p\u00e5 flykt ifr\u00e5n min fru Sarai.\u00bb\n16:9 D\u00e5 sade HERRENS \u00e4ngel till henne: \u00bbV\u00e4nd tillbaka till din fru, och \u00f6dmjuka dig under henne.\u00bb\n16:10 Och HERRENS \u00e4ngel sade till henne: \u00bbJag skall g\u00f6ra din s\u00e4d mycket talrik, s\u00e5 att man icke skall kunna r\u00e4kna den f\u00f6r dess myckenhets skull.\u00bb\n16:11 Ytterligare sade HERRENS \u00e4ngel till henne: \u00bbSe, du \u00e4r havande och skall f\u00f6da en son; honom skall du giva namnet Ismael, d\u00e4rf\u00f6r att HERREN har h\u00f6rt ditt lidande.\n16:12 Och han skall bliva lik en vild\u00e5sna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina br\u00f6der.\u00bb\n16:13 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon sade: \u00bbDu \u00e4r Seendets Gud.\u00bb Hon t\u00e4nkte n\u00e4mligen: \u00bbHar jag d\u00e5 verkligen h\u00e4r f\u00e5tt se en skymt av honom som ser mig?\u00bb\n16:14 D\u00e4rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades och Bered.\n16:15 Och Hagar f\u00f6dde \u00e5t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar hade f\u00f6tt \u00e5t honom namnet Ismael.\n16:16 Och Abram var \u00e5ttiosex \u00e5r gammal, n\u00e4r Hagar f\u00f6dde Ismael \u00e5t Abram.\n17:1 N\u00e4r Abram var nittionio \u00e5r gammal, uppenbarade sig HERREN f\u00f6r honom och sade till honom: \u00bbJag \u00e4r Gud den Allsm\u00e4ktige. Vandra inf\u00f6r mig och var ostrafflig.\n17:2 Jag vill g\u00f6ra ett f\u00f6rbund mellan mig och dig, och jag skall f\u00f6r\u00f6ka dig \u00f6verm\u00e5ttan.\u00bb\n17:3 D\u00e5 f\u00f6ll Abram ned p\u00e5 sitt ansikte, och Gud talade s\u00e5 med honom:\n17:4 \u00bbSe, det f\u00f6rbund som jag \u00e5 min sida g\u00f6r med dig \u00e4r detta, att du skall bliva en fader till m\u00e5nga folk.\n17:5 D\u00e4rf\u00f6r skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall l\u00e5ta dig bliva en fader till m\u00e5nga folk.\n17:6 Och jag skall g\u00f6ra dig \u00f6verm\u00e5ttan fruktsam och l\u00e5ta folkslag komma av dig, och konungar skola utg\u00e5 fr\u00e5n dig.\n17:7 Och jag skall uppr\u00e4tta ett f\u00f6rbund mellan mig och dig och din s\u00e4d efter dig, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, ett evigt f\u00f6rbund, s\u00e5 att jag skall vara din Gud och din s\u00e4ds efter dig;\n17:8 och jag skall giva dig och din s\u00e4d efter dig det land d\u00e4r du nu bor s\u00e5som fr\u00e4mling, hela Kanaans land, till ev\u00e4rdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.\n17:9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: \u00bbDu \u00e5ter skall h\u00e5lla mitt f\u00f6rbund, du och din s\u00e4d efter dig, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\u00bb\n17:10 Och detta \u00e4r det f\u00f6rbund mellan mig och eder och din s\u00e4d efter dig, som I skolen h\u00e5lla: allt mank\u00f6n bland eder skall omsk\u00e4ras;\n17:11 p\u00e5 eder f\u00f6rhud skolen I omsk\u00e4ras, och detta skall vara tecknet till f\u00f6rbundet mellan mig och eder.\n17:12 Sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte skall vart gossebarn bland eder omsk\u00e4ras, n\u00e4r det \u00e4r \u00e5tta dagar gammalt, j\u00e4mv\u00e4l den hemf\u00f6dde tj\u00e4naren och den som \u00e4r k\u00f6pt f\u00f6r penningar fr\u00e5n n\u00e5got fr\u00e4mmande folk, och som icke \u00e4r av din s\u00e4d.\n17:13 Omsk\u00e4ras skall b\u00e5de din hemf\u00f6dde tj\u00e4nare och den som du har k\u00f6pt f\u00f6r penningar; och s\u00e5 skall mitt f\u00f6rbund vara p\u00e5 edert k\u00f6tt betygat s\u00e5som ett evigt f\u00f6rbund.\n17:14 Men en oomskuren av mank\u00f6n, en vilkens f\u00f6rhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin sl\u00e4kt; han har brutit mitt f\u00f6rbund.\u00bb\n17:15 Och Gud sade \u00e5ter till Abraham: \u00bbDin hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.\n17:16 Och jag skall v\u00e4lsigna henne och skall ocks\u00e5 med henne giva dig en son; ja, jag skall v\u00e4lsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar \u00f6ver folk skola h\u00e4rstamma fr\u00e5n henne.\u00bb\n17:17 D\u00e5 f\u00f6ll Abraham ned p\u00e5 sitt ansikte och log, ty han sade vid sig sj\u00e4lv: \u00bbSkulle barn f\u00f6das \u00e5t en man som \u00e4r hundra \u00e5r gammal? Och skulle Sara f\u00f6da barn, hon som \u00e4r nittio \u00e5r gammal?\u00bb\n17:18 Och Abraham sade till Gud: \u00bbM\u00e5tte allenast Ismael f\u00e5 leva inf\u00f6r dig!\u00bb\n17:19 D\u00e5 sade Gud: \u00bbNej, din hustru Sara skall f\u00f6da dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr\u00e4tta mitt f\u00f6rbund, ett evigt f\u00f6rbund, som skall g\u00e4lla hans s\u00e4d efter honom.\n17:20 Men ang\u00e5ende Ismael har jag ock h\u00f6rt din b\u00f6n; se, jag skall v\u00e4lsigna honom och g\u00f6ra honom fruktsam och f\u00f6r\u00f6ka honom \u00f6verm\u00e5ttan. Tolv h\u00f6vdingar skall han f\u00e5 till s\u00f6ner, och jag skall g\u00f6ra honom till ett stort folk.\n17:21 Men mitt f\u00f6rbund skall jag uppr\u00e4tta med Isak, honom som Sara skall f\u00f6da \u00e5t dig vid denna tid n\u00e4sta \u00e5r.\u00bb\n17:22 D\u00e5 Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr\u00e5n honom.\n17:23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj\u00e4nare, de hemf\u00f6dda och de som voro k\u00f6pta f\u00f6r penningar, allt mank\u00f6n bland Abrahams husfolk, och omskar p\u00e5 denna samma dag deras f\u00f6rhud, s\u00e5som Gud hade tillsagt honom.\n17:24 Och Abraham var nittionio \u00e5r gammal, n\u00e4r hans f\u00f6rhud blev omskuren.\n17:25 Och hans son Ismael var tretton \u00e5r gammal, n\u00e4r hans f\u00f6rhud blev omskuren.\n17:26 P\u00e5 denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;\n17:27 och alla m\u00e4n i hans hus, de hemf\u00f6dda tj\u00e4narna och de som voro k\u00f6pta f\u00f6r penningar ifr\u00e5n fr\u00e4mmande folk, blevo omskurna tillika med honom.\n18:1 Och HERREN uppenbarade sig f\u00f6r honom vid Mamres terebintlund, d\u00e4r han satt vid ing\u00e5ngen till sitt t\u00e4lt, d\u00e5 det var som hetast p\u00e5 dagen.\n18:2 N\u00e4r han lyfte upp sina \u00f6gon, fick han se tre m\u00e4n st\u00e5 framf\u00f6r sig. Och d\u00e5 han s\u00e5g dem, skyndade han emot dem fr\u00e5n t\u00e4ltets ing\u00e5ng och bugade sig ned till jorden\n18:3 och sade: \u00bbHerre, har jag funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 g\u00e5 icke f\u00f6rbi din tj\u00e4nare.\n18:4 L\u00e5t mig h\u00e4mta litet vatten, s\u00e5 att I kunnen tv\u00e5 edra f\u00f6tter; och vilen eder under tr\u00e4det.\n18:5 Jag vill ock h\u00e4mta ett stycke br\u00f6d, s\u00e5 att I kunnen vederkvicka eder, innan I g\u00e5n vidare, eftersom I nu haven tagit v\u00e4gen f\u00f6rbi eder tj\u00e4nare.\u00bb De sade: \u00bbG\u00f6r s\u00e5som du har sagt.\u00bb\n18:6 Och Abraham skyndade in i t\u00e4ltet till Sara och sade: \u00bbSkynda dig och tag tre sea-m\u00e5tt fint mj\u00f6l, kn\u00e5da det och baka kakor.\u00bb\n18:7 Men sj\u00e4lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den \u00e5t sin tj\u00e4nare, och denne skyndade sig att tillreda den.\n18:8 Och han tog gr\u00e4ddmj\u00f6lk och s\u00f6t mj\u00f6lk och kalven, som han hade l\u00e5tit tillreda, och satte fram f\u00f6r dem; och han stod sj\u00e4lv hos dem under tr\u00e4det, medan de \u00e5to.\n18:9 Och de sade till honom: \u00bbVar \u00e4r din hustru Sara?\u00bb Han svarade: \u00bbD\u00e4rinne i t\u00e4ltet.\u00bb\n18:10 D\u00e5 sade han: \u00bbJag skall komma tillbaka till dig n\u00e4sta \u00e5r vid denna tid, och se, d\u00e5 skall din hustru Sara hava en son.\u00bb Detta h\u00f6rde Sara, d\u00e4r hon stod i ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet, som var bakom honom.\n18:11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h\u00f6g \u00e5lder, och Sara hade icke mer, s\u00e5som kvinnor pl\u00e4ga hava.\n18:12 D\u00e4rf\u00f6r log Sara vid sig sj\u00e4lv och t\u00e4nkte: \u00bbSkulle jag v\u00e4l nu p\u00e5 min \u00e5lderdom giva mig till lusta, nu d\u00e5 ocks\u00e5 min herre \u00e4r gammal?\u00bb\n18:13 Men HERREN sade till Abraham: \u00bbVarf\u00f6r log Sara och t\u00e4nkte: 'Skulle jag verkligen f\u00f6da barn, s\u00e5 gammal som jag \u00e4r?'\n18:14 \u00c4r d\u00e5 n\u00e5got s\u00e5 underbart, att HERREN icke skulle f\u00f6rm\u00e5 det? P\u00e5 den best\u00e4mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid n\u00e4sta \u00e5r, och d\u00e5 skall Sara hava en son.\u00bb\n18:15 D\u00e5 nekade Sara och sade: \u00bbJag log icke\u00bb; ty hon blev f\u00f6rskr\u00e4ckt. Men han sade: \u00bbJo, du log.\u00bb\n18:16 Och m\u00e4nnen stodo upp f\u00f6r att g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n och v\u00e4nde sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med f\u00f6r att ledsaga dem.\n18:17 Och HERREN sade: \u00bbKan jag v\u00e4l d\u00f6lja f\u00f6r Abraham vad jag t\u00e4nker g\u00f6ra?\n18:18 Av Abraham skall ju bliva ett stort och m\u00e4ktigt folk, och i honom skola alla folk p\u00e5 jorden varda v\u00e4lsignade.\n18:19 Ty d\u00e4rtill har jag utvalt honom, f\u00f6r att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att h\u00e5lla HERRENS v\u00e4g och \u00f6va r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt, p\u00e5 det att HERREN m\u00e5 l\u00e5ta det komma \u00f6ver Abraham, som han har lovat honom.\u00bb\n18:20 Och HERREN sade: \u00bbRopet fr\u00e5n Sodom och Gomorra \u00e4r stort, och deras synd \u00e4r mycket sv\u00e5r;\n18:21 d\u00e4rf\u00f6r vill jag g\u00e5 ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om s\u00e5 icke \u00e4r, vill jag veta det.\u00bb\n18:22 Och m\u00e4nnen beg\u00e5vo sig d\u00e4rifr\u00e5n och gingo mot Sodom; men Abraham stod \u00e4nnu kvar inf\u00f6r HERREN.\n18:23 Och Abraham tr\u00e4dde n\u00e4rmare och sade: \u00bbVill du d\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra den r\u00e4ttf\u00e4rdige tillika med den ogudaktige?\n18:24 Kanh\u00e4nda finnas femtio r\u00e4ttf\u00e4rdiga i staden; vill du d\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra den och icke skona orten f\u00f6r de femtio r\u00e4ttf\u00e4rdigas skull som finnas d\u00e4r?\n18:25 Bort det, att du skulle s\u00e5 g\u00f6ra och d\u00f6da den r\u00e4ttf\u00e4rdige tillika med den ogudaktige, s\u00e5 att det skulle g\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdige likasom den ogudaktige; bort det ifr\u00e5n dig! Skulle han som \u00e4r hela jordens domare icke g\u00f6ra vad r\u00e4tt \u00e4r?\u00bb\n18:26 HERREN sade: \u00bbOm jag i Sodom finner femtio r\u00e4ttf\u00e4rdiga inom staden, s\u00e5 vill jag skona orten f\u00f6r deras skull.\u00bb\n18:27 Men Abraham svarade och sade: \u00bbSe, jag har dristat mig att tala till Herren, fast\u00e4n jag \u00e4r stoft och aska.\u00bb\n18:28 Kanh\u00e4nda skall det fattas fem i de femtio r\u00e4ttf\u00e4rdiga; vill du d\u00e5 f\u00f6r de fems skull f\u00f6rd\u00e4rva hela staden?\u00bb Han sade: \u00bbOm jag d\u00e4r finner fyrtiofem; s\u00e5 skall jag icke f\u00f6rd\u00e4rva den.\u00bb\n18:29 Men han fortfor att tala till honom och sade: \u00bbKanh\u00e4nda skola fyrtio finnas d\u00e4r.\u00bb Han svarade: \u00bbJag skall d\u00e5 icke g\u00f6ra det, f\u00f6r de fyrtios skull.\u00bb\n18:30 D\u00e5 sade han: \u00bbHerre, vredgas icke \u00f6ver att jag \u00e4nnu talar n\u00e5got. Kanh\u00e4nda skola trettio finnas d\u00e4r.\u00bb Han svarade: \u00bbOm jag d\u00e4r finner trettio, s\u00e5 skall jag icke g\u00f6ra det.\u00bb\n18:31 Men han sade: \u00bbSe, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanh\u00e4nda skola tjugu finnas d\u00e4r.\u00bb Han svarade: \u00bbJag skall d\u00e5 icke f\u00f6rd\u00e4rva den, f\u00f6r de tjugus skull.\u00bb\n18:32 D\u00e5 sade han: \u00bbHerre, vredgas icke \u00f6ver att jag talar allenast \u00e4nnu en g\u00e5ng. Kanh\u00e4nda skola tio finnas d\u00e4r.\u00bb Han svarade: \u00bbJag skall d\u00e5 icke f\u00f6rd\u00e4rva den, f\u00f6r de tios skull.\u00bb\n18:33 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham v\u00e4nde tillbaka hem.\n19:1 Och de tv\u00e5 \u00e4nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d\u00e5 i Sodoms port. N\u00e4r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte\n19:2 och sade: \u00bbI herrar, tagen h\u00e4rb\u00e4rge i eder tj\u00e4nares hus och stannen d\u00e4r \u00f6ver natten, och tv\u00e5n edra f\u00f6tter; sedan kunnen I i morgon bittida forts\u00e4tta eder f\u00e4rd.\u00bb De svarade: \u00bbNej, vi vilja stanna p\u00e5 gatan \u00f6ver natten.\u00bb\n19:3 Men han bad dem s\u00e5 entr\u00e4get, att de togo h\u00e4rb\u00e4rge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en m\u00e5ltid \u00e5t dem och bakade osyrat br\u00f6d, och de \u00e5to.\n19:4 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m\u00e4nnen i staden, Sodoms m\u00e4n, b\u00e5de unga och gamla, allt folket, s\u00e5 m\u00e5nga de voro.\n19:5 Dessa kallade p\u00e5 Lot och sade till honom: \u00bbVar \u00e4ro de m\u00e4n som hava kommit till dig i natt? F\u00f6r dem ut till oss, s\u00e5 att vi f\u00e5 k\u00e4nna dem.\u00bb\n19:6 D\u00e5 gick Lot ut till dem i porten och st\u00e4ngde d\u00f6rren efter sig\n19:7 och sade: \u00bbMina br\u00f6der, g\u00f6ren icke s\u00e5 illa.\n19:8 Se, jag har tv\u00e5 d\u00f6ttrar, som \u00e4nnu icke veta av n\u00e5gon man. Dem vill jag f\u00f6ra ut till eder, s\u00e5 kunnen I g\u00f6ra med dem vad I finnen f\u00f6r gott. G\u00f6ren allenast icke n\u00e5got mot dessa m\u00e4n, eftersom de nu hava g\u00e5tt in under skuggan av mitt tak.\u00bb\n19:9 Men de svarade: \u00bbBort med dig!\u00bb Och de sade ytterligare: \u00bbDenne, en ensam man, har kommit hit och bor h\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mling, och han vill dock st\u00e4ndigt upph\u00e4va sig som domare. Men nu skola vi g\u00f6ra dig mer ont \u00e4n dem.\u00bb Och de tr\u00e4ngde med v\u00e5ld in p\u00e5 mannen Lot och stormade fram f\u00f6r att spr\u00e4nga d\u00f6rren.\n19:10 D\u00e5 r\u00e4ckte m\u00e4nnen ut sina h\u00e4nder och togo Lot in till sig i huset och st\u00e4ngde d\u00f6rren.\n19:11 Och de m\u00e4n som stodo utanf\u00f6r husets port slogo de med blindhet, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, s\u00e5 att de f\u00f6rg\u00e4ves s\u00f6kte finna porten.\n19:12 Och m\u00e4nnen sade till Lot: \u00bbHar du n\u00e5gon mer h\u00e4r, n\u00e5gon m\u00e5g, eller n\u00e5gra s\u00f6ner eller d\u00f6ttrar, eller n\u00e5gon annan som tillh\u00f6r dig i staden, s\u00e5 f\u00f6r dem bort ifr\u00e5n detta st\u00e4lle.\n19:13 Ty vi skola f\u00f6rd\u00e4rva detta st\u00e4lle; ropet fr\u00e5n dem har blivit s\u00e5 stort inf\u00f6r HERREN, att HERREN har uts\u00e4nt oss till att f\u00f6rd\u00e4rva dem.\u00bb\n19:14 D\u00e5 gick Lot ut och talade till sina m\u00e5gar, som skulle f\u00e5 hans d\u00f6ttrar, och sade: \u00bbSt\u00e5n upp och g\u00e5n bort ifr\u00e5n detta st\u00e4lle; ty HERREN skall f\u00f6rd\u00e4rva staden.\u00bb Men hans m\u00e5gar menade att han sk\u00e4mtade.\n19:15 N\u00e4r nu morgonrodnaden gick upp, manade \u00e4nglarna p\u00e5 Lot och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och tag med dig din hustru och dina b\u00e5da d\u00f6ttrar, som du har hos dig, p\u00e5 det att du icke m\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s genom stadens missg\u00e4rning.\u00bb\n19:16 Och d\u00e5 han \u00e4nnu dr\u00f6jde, togo m\u00e4nnen honom vid handen j\u00e4mte hans hustru och hans b\u00e5da d\u00f6ttrar, ty HERREN ville skona honom; och de f\u00f6rde honom ut, och n\u00e4r de voro utanf\u00f6r staden, sl\u00e4ppte de honom.\n19:17 Och medan de f\u00f6rde dem ut, sade den ene: \u00bbFly f\u00f6r ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dr\u00f6j ingenst\u00e4des p\u00e5 Sl\u00e4tten. Fly undan till bergen, s\u00e5 att du icke f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n19:18 Men Lot sade till dem: \u00bbAck nej, Herre.\n19:19 Se, din tj\u00e4nare har ju funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, och stor \u00e4r den barmh\u00e4rtighet som du g\u00f6r med mig, d\u00e5 du vill r\u00e4dda mitt liv; men jag f\u00f6rm\u00e5r icke fly undan till bergen; jag r\u00e4des att olyckan hinner mig, s\u00e5 att jag omkommer.\n19:20 Se, staden d\u00e4rborta ligger helt n\u00e4ra, och det \u00e4r l\u00e4tt att fly dit, och den \u00e4r liten; l\u00e5t mig fly undan dit -- den \u00e4r ju s\u00e5 liten -- p\u00e5 det att jag m\u00e5 bliva vid liv.\u00bb\n19:21 D\u00e5 svarade han honom: \u00bbV\u00e4lan, jag skall ock h\u00e4ri g\u00f6ra dig till viljes; jag skall icke omst\u00f6rta den stad som du talar om.\n19:22 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g\u00f6ra, f\u00f6rr\u00e4n du har kommit dit.\u00bb D\u00e4rav fick staden namnet Soar.\n19:23 D\u00e5 nu solen hade g\u00e5tt upp \u00f6ver jorden och Lot hade kommit till Soar,\n19:24 l\u00e4t HERREN svavel och eld regna fr\u00e5n himmelen, fr\u00e5n HERREN, \u00f6ver Sodom och Gomorra;\n19:25 och han omst\u00f6rtade dessa st\u00e4der med hela Sl\u00e4tten och alla dem som bodde i st\u00e4derna och det som v\u00e4xte p\u00e5 marken.\n19:26 Och Lots hustru, som f\u00f6ljde efter honom, s\u00e5g sig tillbaka; d\u00e5 blev hon en saltstod.\n19:27 Och n\u00e4r Abraham bittida f\u00f6ljande morgon gick till den plats d\u00e4r han hade st\u00e5tt inf\u00f6r HERREN,\n19:28 och blickade ned \u00f6ver Sodom och Gomorra och \u00f6ver hela Sl\u00e4ttlandet, d\u00e5 fick han se en r\u00f6k stiga upp fr\u00e5n landet, lik r\u00f6ken fr\u00e5n en sm\u00e4ltugn.\n19:29 S\u00e5 skedde d\u00e5, att n\u00e4r Gud f\u00f6rd\u00e4rvade st\u00e4derna p\u00e5 Sl\u00e4tten, t\u00e4nkte han p\u00e5 Abraham och l\u00e4t Lot komma undan omst\u00f6rtningen, d\u00e5 han omst\u00f6rtade st\u00e4derna d\u00e4r Lot hade bott.\n19:30 Och Lot drog upp fr\u00e5n Soar till bergsbygden och bodde d\u00e4r med sina b\u00e5da d\u00f6ttrar, ty han fruktade f\u00f6r att bo kvar i Soar; och han bodde med sina b\u00e5da d\u00f6ttrar i en grotta.\n19:31 D\u00e5 sade den \u00e4ldre till den yngre: \u00bbV\u00e5r fader \u00e4r gammal, och ingen man finnes i landet, som kan g\u00e5 in till oss efter all v\u00e4rldens sedv\u00e4nja.\n19:32 Kom, l\u00e5t oss giva v\u00e5r fader vin att dricka och l\u00e4gga oss hos honom, f\u00f6r att vi m\u00e5 skaffa oss livsfrukt genom v\u00e5r fader.\u00bb\n19:33 S\u00e5 g\u00e5vo de sin fader vin att dricka den natten, och den \u00e4ldre gick in och lade sig hos sin fader, och han m\u00e4rkte icke n\u00e4r hon lade sig, ej heller n\u00e4r hon stod upp.\n19:34 Dagen d\u00e4refter sade den \u00e4ldre till den yngre: \u00bbSe, jag l\u00e5g i natt hos min fader; l\u00e5t oss ocks\u00e5 denna natt giva honom vin att dricka, och g\u00e5 du in och l\u00e4gg dig hos honom, f\u00f6r att vi m\u00e5 skaffa oss livsfrukt genom v\u00e5r fader.\u00bb\n19:35 S\u00e5 g\u00e5vo de ocks\u00e5 den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han m\u00e4rkte icke n\u00e4r hon lade sig, ej heller n\u00e4r hon stod upp.\n19:36 S\u00e5 blevo Lots b\u00e5da d\u00f6ttrar havande genom sin fader.\n19:37 Och den \u00e4ldre f\u00f6dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr\u00e5n honom h\u00e4rstamma moabiterna \u00e4nda till denna dag.\n19:38 Den yngre f\u00f6dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; fr\u00e5n honom h\u00e4rstamma Ammons barn \u00e4nda till denna dag.\n20:1 Och Abraham br\u00f6t upp d\u00e4rifr\u00e5n och drog till Sydlandet; d\u00e4r uppeh\u00f6ll han sig mellan Kades och Sur, och n\u00e5gon tid bodde han i Gerar.\n20:2 Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. D\u00e5 s\u00e4nde Abimelek, konungen i Gerar, och l\u00e4t h\u00e4mta Sara till sig.\n20:3 Men Gud kom till Abimelek i en dr\u00f6m om natten och sade till honom: \u00bbSe, du m\u00e5ste d\u00f6 f\u00f6r den kvinnas skull som du har tagit till dig, fast hon \u00e4r en annan mans \u00e4kta hustru.\u00bb\n20:4 Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och han svarade: \u00bbHerre, vill du d\u00e5 dr\u00e4pa ocks\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskor?\n20:5 Sade han icke sj\u00e4lv till mig: 'Hon \u00e4r min syster'? Och likas\u00e5 sade hon: 'Han \u00e4r min broder.' I mitt hj\u00e4rtas oskuld och med rena h\u00e4nder har jag gjort detta.\u00bb\n20:6 D\u00e5 sade Gud till honom i dr\u00f6mmen: \u00bbJa, jag vet att du har gjort detta i ditt hj\u00e4rtas oskuld, och jag har sj\u00e4lv hindrat dig fr\u00e5n att synda mot mig; d\u00e4rf\u00f6r har jag icke tillstatt dig att komma vid henne.\n20:7 Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han \u00e4r en profet. Och han m\u00e5 bedja f\u00f6r dig, s\u00e5 att du f\u00e5r leva. Men om du icke giver henne tillbaka, s\u00e5 vet att du skall d\u00f6den d\u00f6, du sj\u00e4lv och alla som tillh\u00f6ra dig.\n20:8 D\u00e5 stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig alla sina tj\u00e4nare och ber\u00e4ttade allt detta f\u00f6r dem; och m\u00e4nnen blevo mycket f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n20:9 Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom: \u00bbVad har du gjort mot oss! Vari har jag f\u00f6rsyndat mig mot dig, eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg\u00e5 en s\u00e5 stor synd? P\u00e5 otillb\u00f6rligt s\u00e4tt har du handlat mot mig.\u00bb\n20:10 Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: \u00bbVad var din mening, n\u00e4r du gjorde detta?\u00bb\n20:11 Abraham svarade: \u00bbJag t\u00e4nkte: 'P\u00e5 denna ort fruktar man nog icke Gud; de skola dr\u00e4pa mig f\u00f6r min hustrus skull.'\n20:12 Hon \u00e4r ocks\u00e5 verkligen min syster, min faders dotter, fast\u00e4n icke min moders dotter; och s\u00e5 blev hon min hustru.\n20:13 Men n\u00e4r Gud s\u00e4nde mig ut p\u00e5 vandring bort ifr\u00e5n min faders hus, sade jag till henne: 'Bevisa mig din k\u00e4rlek d\u00e4rmed att du s\u00e4ger om mig, varthelst vi komma, att jag \u00e4r din broder.'\u00bb\n20:14 D\u00e5 tog Abimelek f\u00e5r och f\u00e4kreatur, tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor och gav dem \u00e5t Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara tillbaka.\n20:15 Och Abimelek sade: \u00bbSe, mitt land ligger \u00f6ppet f\u00f6r dig; du m\u00e5 bo var du finner f\u00f6r gott.\u00bb\n20:16 Och till Sara sade han: \u00bbSe, jag giver \u00e5t din broder tusen siklar silver; det skall f\u00f6r dig vara en f\u00f6rsoningsg\u00e5va inf\u00f6r allt ditt folk. S\u00e5 har du inf\u00f6r alla f\u00e5tt uppr\u00e4ttelse.\u00bb\n20:17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans tj\u00e4nstekvinnor, s\u00e5 att de \u00e5ter kunde f\u00f6da barn.\n20:18 HERREN hade n\u00e4mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma, f\u00f6r Saras, Abrahams hustrus, skull.\n21:1 Och HERREN s\u00e5g till Sara, s\u00e5som han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara s\u00e5som han hade sagt.\n21:2 Sara blev havande och f\u00f6dde \u00e5t Abraham en son p\u00e5 hans \u00e5lderdom, vid den best\u00e4mda tid som Gud hade sagt honom.\n21:3 Och Abraham gav den son som var f\u00f6dd \u00e5t honom, den som Sara hade f\u00f6tt \u00e5t honom, namnet Isak.\n21:4 Och Abraham omskar sin son Isak, n\u00e4r denne var \u00e5tta dagar gammal, s\u00e5som Gud hade bjudit honom.\n21:5 Och Abraham var hundra \u00e5r gammal, n\u00e4r hans son Isak f\u00f6ddes \u00e5t honom.\n21:6 Och Sara sade: \u00bbGud har berett mig ett l\u00f6je; var och en som f\u00e5r h\u00f6ra detta skall le mot mig.\u00bb\n21:7 Och hon sade: \u00bbVem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag f\u00f6tt honom en son p\u00e5 hans \u00e5lderdom!\u00bb\n21:8 Och barnet v\u00e4xte upp och blev avvant; och den dag d\u00e5 Isak avvandes gjorde Abraham ett stort g\u00e4stabud.\n21:9 D\u00e5 fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade f\u00f6tt \u00e5t Abraham, leka och sk\u00e4mta;\n21:10 och hon sade till Abraham: \u00bbDriv ut denna tj\u00e4nstekvinna och hennes son, ty denna tj\u00e4nstekvinnas son skall icke \u00e4rva med min son Isak.\u00bb\n21:11 Det talet misshagade Abraham mycket f\u00f6r hans sons skull.\n21:12 Men Gud sade till Abraham: \u00bbDu m\u00e5 icke f\u00f6r gossens och f\u00f6r din tj\u00e4nstekvinnas skull l\u00e5ta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon s\u00e4ger dig; ty genom Isak \u00e4r det som s\u00e4d skall uppkallas efter dig.\n21:13 Men ocks\u00e5 tj\u00e4nstekvinnans son skall jag g\u00f6ra till ett folk, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4r din s\u00e4d.\u00bb\n21:14 Bittida f\u00f6ljande morgon tog Abraham br\u00f6d och en l\u00e4gel med vatten och gav det \u00e5t Hagar; han lade det p\u00e5 hennes rygg och gav henne barnet med och l\u00e4t henne g\u00e5. Och hon begav sig \u00e5stad och irrade omkring i Beer-Sebas \u00f6ken.\n21:15 Men n\u00e4r vattnet i l\u00e4geln hade tagit slut, kastade hon barnet ifr\u00e5n sig under en buske\n21:16 och gick bort och satte sig ett stycke d\u00e4rifr\u00e5n, p\u00e5 ett b\u00e5gskotts avst\u00e5nd, ty hon t\u00e4nkte: \u00bbJag f\u00f6rm\u00e5r icke se p\u00e5, huru barnet d\u00f6r.\u00bb Och d\u00e4r hon nu satt, p\u00e5 n\u00e5got avst\u00e5nd, brast hon ut i gr\u00e5t.\n21:17 D\u00e5 h\u00f6rde Gud gossens r\u00f6st, och Guds \u00e4ngel ropade till Hagar fr\u00e5n himmelen och sade till henne: \u00bbVad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har h\u00f6rt gossens r\u00f6st, d\u00e4r han ligger.\n21:18 G\u00e5 och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g\u00f6ra honom till ett stort folk.\u00bb\n21:19 Och Gud \u00f6ppnade hennes \u00f6gon, s\u00e5 att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin l\u00e4gel med vatten och gav gossen att dricka.\n21:20 Och Gud var med gossen, och han v\u00e4xte upp och bodde i \u00f6knen och blev med tiden en b\u00e5gskytt.\n21:21 Han bodde i \u00f6knen Paran; och hans moder tog en hustru \u00e5t honom fr\u00e5n Egyptens land.\n21:22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h\u00e4rh\u00f6vitsman, och talade med Abraham och sade: \u00bbGud \u00e4r med dig i allt vad du g\u00f6r.\n21:23 S\u00e5 lova mig nu h\u00e4r med ed vid Gud att du icke skall g\u00f6ra dig skyldig till n\u00e5got svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d\u00e4r du nu bor s\u00e5som fr\u00e4mling samma godhet som jag har bevisat dig.\u00bb\n21:24 Abraham sade: \u00bbDet vill jag lova dig.\u00bb\n21:25 Dock gjorde Abraham Abimelek f\u00f6rebr\u00e5elser ang\u00e5ende en vattenbrunn som Abimeleks tj\u00e4nare hade tagit ifr\u00e5n honom.\n21:26 Men Abimelek svarade: \u00bbJag vet icke vem som har gjort detta; sj\u00e4lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h\u00f6rt n\u00e5got d\u00e4rom f\u00f6rr\u00e4n i dag.\u00bb\n21:27 D\u00e5 tog Abraham f\u00e5r och f\u00e4kreatur och gav \u00e5t Abimelek; och de sl\u00f6to f\u00f6rbund med varandra.\n21:28 Men Abraham st\u00e4llde sju lamm av hjorden avsides.\n21:29 D\u00e5 sade Abimelek till Abraham: \u00bbVad betyda de sju lammen som du har st\u00e4llt d\u00e4r avsides?\u00bb\n21:30 Han svarade: \u00bbDessa sju lamm skall du taga emot av mig, f\u00f6r att detta m\u00e5 vara mig till ett vittnesb\u00f6rd d\u00e4rom att det \u00e4r jag som har gr\u00e4vt denna brunn.\u00bb\n21:31 D\u00e4rav kallades det st\u00e4llet Beer-Seba, eftersom de b\u00e5da d\u00e4r gingo eden.\n21:32 N\u00e4r de s\u00e5 hade slutit f\u00f6rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans h\u00e4rh\u00f6vitsman Pikol upp och v\u00e4nde tillbaka till filist\u00e9ernas land.\n21:33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och \u00e5kallade d\u00e4r HERRENS, den evige Gudens, namn.\n21:34 Och Abraham bodde i filist\u00e9ernas land en l\u00e5ng tid.\n22:1 En tid h\u00e4refter h\u00e4nde sig att Gud satte Abraham p\u00e5 prov. Han sade till honom: \u00bbAbraham!\u00bb Han svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n22:2 D\u00e5 sade han: \u00bbTag din son Isak, din ende son, som du har k\u00e4r, och g\u00e5 bort till Moria land, och offra honom d\u00e4r s\u00e5som br\u00e4nnoffer, p\u00e5 ett berg som jag skall s\u00e4ga dig.\u00bb\n22:3 Bittida f\u00f6ljande morgon lastade Abraham sin \u00e5sna och tog med sig tv\u00e5 sina tj\u00e4nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit s\u00f6nder ved till br\u00e4nnoffer, br\u00f6t han upp och begav sig p\u00e5 v\u00e4g till den plats som Gud hade sagt honom.\n22:4 N\u00e4r nu Abraham p\u00e5 tredje dagen lyfte upp sina \u00f6gon och fick se platsen p\u00e5 avst\u00e5nd,\n22:5 sade han till sina tj\u00e4nare: \u00bbStannen I h\u00e4r med \u00e5snan; jag och gossen vilja g\u00e5 ditbort. N\u00e4r vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.\u00bb\n22:6 Och Abraham tog veden till br\u00e4nnoffret och lade den p\u00e5 sin son Isak, men sj\u00e4lv tog han elden och kniven, och de gingo s\u00e5 b\u00e5da tillsammans.\n22:7 D\u00e5 talade Isak till sin fader Abraham och sade: \u00bbMin fader!\u00bb Han svarade: \u00bbVad vill du, min son?\u00bb Han sade: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4r elden och veden, men var \u00e4r f\u00e5ret till br\u00e4nnoffret?\u00bb\n22:8 Abraham svarade: \u00bbGud utser nog \u00e5t sig f\u00e5ret till br\u00e4nnoffret, min son.\u00bb S\u00e5 gingo de b\u00e5da tillsammans.\n22:9 N\u00e4r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han d\u00e4r ett altare och lade veden d\u00e4rp\u00e5, sedan band han sin son Isak och lade honom p\u00e5 altaret ovanp\u00e5 veden.\n22:10 Och Abraham r\u00e4ckte ut sin hand och tog kniven f\u00f6r att slakta sin son.\n22:11 D\u00e5 ropade HERRENS \u00e4ngel till honom fr\u00e5n himmelen och sade: \u00bbAbraham! Abraham!\u00bb Han svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n22:12 D\u00e5 sade han: \u00bbL\u00e5t icke din hand komma vid gossen, och g\u00f6r honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d\u00e5 du icke har undanh\u00e5llit mig din ende son.\u00bb\n22:13 N\u00e4r d\u00e5 Abraham lyfte upp sina \u00f6gon, fick han bakom sig se en v\u00e4dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn\u00e5r; och Abraham gick dit och tog v\u00e4duren och offrade den till br\u00e4nnoffer i sin sons st\u00e4lle.\n22:14 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu f\u00f6r tiden heter den Berget d\u00e4r HERREN l\u00e5ter se sig.\n22:15 Och HERRENS \u00e4ngel ropade f\u00f6r andra g\u00e5ngen till Abraham fr\u00e5n himmelen\n22:16 och sade: \u00bbJag sv\u00e4r vid mig sj\u00e4lv, s\u00e4ger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanh\u00e5llit mig din ende son\n22:17 d\u00e4rf\u00f6r skall jag rikligen v\u00e4lsigna dig och g\u00f6ra din s\u00e4d talrik s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen och s\u00e5som sanden p\u00e5 havets strand; och din s\u00e4d skall intaga sina fienders portar.\n22:18 Och i din s\u00e4d skola alla folk p\u00e5 jorden v\u00e4lsigna sig, d\u00e4rf\u00f6r att du lyssnade till mina ord.\u00bb\n22:19 Sedan v\u00e4nde Abraham tillbaka till sina tj\u00e4nare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.\n22:20 En tid h\u00e4refter blev s\u00e5 ber\u00e4ttat f\u00f6r Abraham: \u00bbSe, Milka har ock f\u00f6tt barn \u00e5t din broder Nahor.\u00bb\n22:21 Barnen voro Us, hans f\u00f6rstf\u00f6dde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,\n22:22 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.\n22:23 Men Betuel f\u00f6dde Rebecka. Dessa \u00e5tta f\u00f6ddes av Milka \u00e5t Nahor, Abrahams broder.\n22:24 Och hans bihustru, som hette Reuma, f\u00f6dde ock barn, n\u00e4mligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.\n23:1 Och Sara blev ett hundra tjugusju \u00e5r gammal; s\u00e5 gammal blev Sara.\n23:2 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det \u00e4r Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och h\u00f6ll d\u00f6dsklagan efter Sara och begr\u00e4t henne.\n23:3 D\u00e4refter stod Abraham upp och gick bort ifr\u00e5n den d\u00f6da och talade s\u00e5 till Hets barn:\n23:4 \u00bbJag \u00e4r en fr\u00e4mling och g\u00e4st hos eder. L\u00e5ten mig nu f\u00e5 en egen grav hos eder, s\u00e5 att jag kan f\u00f6ra min d\u00f6da dit och begrava henne.\u00bb\n23:5 D\u00e5 svarade Hets barn Abraham och sade till honom:\n23:6 \u00bbH\u00f6r oss, herre. Du \u00e4r en Guds h\u00f6vding bland oss; begrav din d\u00f6da i den f\u00f6rn\u00e4mligaste av v\u00e5ra gravar. Ingen av oss skall v\u00e4gra att giva dig sin grav till att d\u00e4r begrava din d\u00f6da.\u00bb\n23:7 Men Abraham stod upp och bugade sig f\u00f6r landets folk, Hets barn;\n23:8 och han talade med dem och sade: \u00bbOm I tillst\u00e4djen att jag f\u00f6r ut min d\u00f6da och begraver henne, s\u00e5 h\u00f6ren mig och l\u00e4ggen eder ut f\u00f6r mig hos Efron, Sohars son,\n23:9 s\u00e5 att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh\u00f6r honom, och som ligger vid \u00e4ndan av hans \u00e5ker. Mot full betalning i eder krets m\u00e5 han giva mig den till egen grav.\u00bb\n23:10 Men Efron satt d\u00e4r bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i n\u00e4rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:\n23:11 \u00bbIcke s\u00e5, min herre. H\u00f6r mig: Jag sk\u00e4nker dig \u00e5kern; grottan som finnes d\u00e4r sk\u00e4nker jag dig ock; jag sk\u00e4nker dig den inf\u00f6r mina landsm\u00e4ns \u00f6gon; begrav d\u00e4r din d\u00f6da.\u00bb\n23:12 Men Abraham bugade sig f\u00f6r landets folk;\n23:13 och han talade till Efron i n\u00e4rvaro av landets folk och sade: \u00bbV\u00e4rdes dock h\u00f6ra mig. Jag vill betala \u00e5kerns v\u00e4rde; tag emot det av mig, och l\u00e5t mig d\u00e4r begrava min d\u00f6da.\u00bb\n23:14 D\u00e5 svarade Efron Abraham och sade till honom:\n23:15 \u00bbMin herre, h\u00f6r mig. Ett jordstycke till ett v\u00e4rde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din d\u00f6da.\u00bb\n23:16 Och Abraham f\u00f6rstod Efron och v\u00e4gde upp \u00e5t honom den summa som Efron hade uppgivit i n\u00e4rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, s\u00e5dant silver som var g\u00e5ngbart i handel.\n23:17 S\u00e5 skedde det att Efrons \u00e5ker i Makpela, gent emot Mamre, sj\u00e4lva \u00e5kern med grottan som fanns d\u00e4r och alla tr\u00e4d p\u00e5 \u00e5kern, s\u00e5 l\u00e5ngt dess omr\u00e5de str\u00e4ckte sig runt omkring, blev \u00f6verl\u00e5ten \u00e5t Abraham till egendom\n23:18 inf\u00f6r Hets barns \u00f6gon, inf\u00f6r alla som bodde inom hans stadsport.\n23:19 D\u00e4refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p\u00e5 \u00e5kern i Makpela, gent emot Mamre, det \u00e4r Hebron, i Kanaans land.\n23:20 \u00c5kern med grottan som fanns d\u00e4r blev s\u00e5 av Hets barn \u00f6verl\u00e5ten \u00e5t Abraham till egen grav.\n24:1 Abraham var nu gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder, och HERREN hade v\u00e4lsignat Abraham i alla stycken.\n24:2 D\u00e5 sade han till sin \u00e4ldste hustj\u00e4nare, den som f\u00f6restod all hans egendom: \u00bbL\u00e4gg din hand under min l\u00e4nd;\n24:3 jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens Gud, att du icke till hustru \u00e5t min son skall taga en dotter till n\u00e5gon av kanan\u00e9erna bland vilka jag bor,\n24:4 utan att du skall g\u00e5 till mitt eget land och till min sl\u00e4kt och d\u00e4r taga hustru \u00e5t min son Isak.\u00bb\n24:5 Tj\u00e4naren sade till honom: \u00bbMen om s\u00e5 h\u00e4nder, att kvinnan icke vill f\u00f6lja mig hit till landet, m\u00e5ste jag d\u00e5 f\u00f6ra din son tillbaka till det land som du har kommit ifr\u00e5n?\u00bb\n24:6 Abraham svarade honom: \u00bbTag dig till vara f\u00f6r att f\u00f6ra min son dit tillbaka.\n24:7 HERREN, himmelens Gud, som har f\u00f6rt mig bort ifr\u00e5n min faders hus och ifr\u00e5n mitt f\u00e4dernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: '\u00c5t din s\u00e4d skall jag giva detta land', han skall s\u00e4nda sin \u00e4ngel framf\u00f6r dig, s\u00e5 att du d\u00e4rifr\u00e5n skall kunna f\u00e5 en hustru \u00e5t min son.\n24:8 Men om kvinnan icke vill f\u00f6lja dig, s\u00e5 \u00e4r du fri ifr\u00e5n denna din ed till mig. Allenast m\u00e5 du icke f\u00f6ra min son dit tillbaka.\u00bb\n24:9 D\u00e5 lade tj\u00e4naren sin hand under sin herre Abrahams l\u00e4nd och lovade honom detta med ed.\n24:10 Och tj\u00e4naren tog tio av sin herres kameler och drog \u00e5stad med allahanda dyrbara g\u00e5vor fr\u00e5n sin herre; han stod upp och drog \u00e5stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.\n24:11 D\u00e4r l\u00e4t han kamelerna l\u00e4gra sig utanf\u00f6r staden, vid en vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d\u00e5 kvinnorna pl\u00e4gade komma ut f\u00f6r att h\u00e4mta vatten.\n24:12 Och han sade: \u00bbHERRE, min herre Abrahams Gud, l\u00e5t mig i dag f\u00e5 ett lyckosamt m\u00f6te, och g\u00f6r n\u00e5d med min herre Abraham.\n24:13 Se, jag st\u00e5r h\u00e4r vid vattenk\u00e4llan, och stadsbornas d\u00f6ttrar komma hitut f\u00f6r att h\u00e4mta vatten.\n24:14 Om jag nu s\u00e4ger till en flicka: 'H\u00e5ll hit din kruka, och l\u00e5t mig f\u00e5 dricka' och hon d\u00e5 svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna', m\u00e5 hon d\u00e5 vara den som du har utsett \u00e5t din tj\u00e4nare Isak, s\u00e5 skall jag d\u00e4rav veta att du har gjort n\u00e5d med min herre.\u00bb\n24:15 Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder Nahors hustru; och hon bar sin kruka p\u00e5 axeln.\n24:16 Och flickan var mycket fager att sk\u00e5da, en jungfru som ingen man hade k\u00e4nt. Hon gick nu ned till k\u00e4llan och fyllde sin kruka och steg s\u00e5 upp igen.\n24:17 D\u00e5 skyndade tj\u00e4naren emot henne och sade: \u00bbL\u00e5t mig f\u00e5 dricka litet vatten ur din kruka.\u00bb\n24:18 Hon svarade: \u00bbDrick, min herre\u00bb och lyfte strax ned krukan p\u00e5 sin hand och gav honom att dricka.\n24:19 Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: \u00bbJag vill ock \u00f6sa upp vatten \u00e5t dina kameler, till dess att de alla hava f\u00e5tt dricka.\u00bb\n24:20 Och hon t\u00f6mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade \u00e5ter till brunnen f\u00f6r att h\u00e4mta vatten och \u00f6ste s\u00e5 upp \u00e5t alla hans kameler.\n24:21 Men mannen s\u00e5g p\u00e5 henne under tystnad och undrade om HERREN hade gjort hans resa lyckosam eller icke.\n24:22 Och n\u00e4r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n\u00e4sring av guld, en halv sikel i vikt, och tv\u00e5 armband av guld, tio siklar i vikt,\n24:23 och fr\u00e5gade: \u00bbVems dotter \u00e4r du? S\u00e4g mig det. Och s\u00e4g mig om vi kunna f\u00e5 natth\u00e4rb\u00e4rge i din faders hus?\u00bb\n24:24 Hon svarade honom: \u00bbJag \u00e4r dotter till Betuel, Milkas son, som av henne f\u00f6ddes \u00e5t Nahor.\u00bb\n24:25 Och hon sade ytterligare till honom: \u00bbVi hava rikligt med b\u00e5de halm och foder; natth\u00e4rb\u00e4rge kan du ock f\u00e5.\u00bb\n24:26 D\u00e5 b\u00f6jde mannen sig ned och tillbad HERREN\n24:27 och sade: \u00bbLovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke har tagit sin n\u00e5d och trofasthet ifr\u00e5n min herre! Mig har HERREN ledsagat p\u00e5 v\u00e4gen, hem till min herres fr\u00e4nder.\u00bb\n24:28 Och flickan skyndade \u00e5stad och ber\u00e4ttade allt detta i sin moders hus.\n24:29 Men Rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade \u00e5stad till mannen d\u00e4rute vid k\u00e4llan.\n24:30 N\u00e4r han n\u00e4mligen s\u00e5g n\u00e4sringen och armbanden som hans syster bar, och n\u00e4r han h\u00f6rde huru hans syster Rebecka ber\u00e4ttade: 'S\u00e5 och s\u00e5 talade mannen till mig', d\u00e5 begav han sig ut till mannen, d\u00e4r denne stod hos kamelerna vid k\u00e4llan.\n24:31 Och han sade: \u00bbKom in, du HERRENS v\u00e4lsignade; varf\u00f6r st\u00e5r du h\u00e4rute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes f\u00f6r kamelerna.\u00bb\n24:32 S\u00e5 kom d\u00e5 mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och tog fram halm och foder \u00e5t kamelerna, och vatten till att tv\u00e5 hans och hans f\u00f6ljeslagares f\u00f6tter.\n24:33 Och man satte fram mat f\u00f6r honom; men han sade: \u00bbJag vill icke \u00e4ta, f\u00f6rr\u00e4n jag har framf\u00f6rt mitt \u00e4rende.\u00bb Laban svarade: \u00bbS\u00e5 tala d\u00e5.\u00bb\n24:34 D\u00e5 sade han: \u00bbJag \u00e4r Abrahams tj\u00e4nare.\n24:35 Och HERREN har rikligen v\u00e4lsignat min herre, s\u00e5 att han har blivit en m\u00e4ktig man; han har givit honom f\u00e5r och f\u00e4kreatur, silver och guld, tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor, kameler och \u00e5snor.\n24:36 Och Sara, min herres hustru, har f\u00f6tt \u00e5t min herre en son p\u00e5 sin \u00e5lderdom, och \u00e5t denne har han givit allt vad han \u00e4ger.\n24:37 Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru \u00e5t min son skall du icke taga en dotter till n\u00e5gon av kanan\u00e9erna i vilkas land jag bor,\n24:38 utan du skall g\u00e5 till min faders hus och till min sl\u00e4kt och d\u00e4r taga hustru \u00e5t min son.'\n24:39 D\u00e5 sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f\u00f6lja med mig?'\n24:40 Han svarade mig: 'HERREN, inf\u00f6r vilken jag har vandrat, skall s\u00e4nda sin \u00e4ngel med dig och g\u00f6ra din resa lyckosam, s\u00e5 att du \u00e5t min son f\u00e5r en hustru av min sl\u00e4kt och av min faders hus;\n24:41 i s\u00e5dant fall skall du vara l\u00f6st fr\u00e5n din ed till mig, n\u00e4r du har kommit till min sl\u00e4kt. Ocks\u00e5 om de icke giva henne \u00e5t dig, skall du vara fri ifr\u00e5n eden till mig.'\n24:42 S\u00e5 kom jag i dag till k\u00e4llan, och jag sade: HERRE, min herre Abrahams Gud, om du vill l\u00e5ta den resa p\u00e5 vilken jag \u00e4r stadd bliva lyckosam,\n24:43 m\u00e5 det d\u00e5 ske, n\u00e4r jag nu st\u00e5r h\u00e4r vid vattenk\u00e4llan, att om en ung kvinna kommer ut f\u00f6r att h\u00e4mta vatten och jag s\u00e4ger till henne: 'L\u00e5t mig f\u00e5 dricka litet vatten ur din kruka'\n24:44 och hon d\u00e5 svarar mig: 'Drick du; \u00e5t dina kameler vill jag ock \u00f6sa upp vatten' -- m\u00e5 hon d\u00e5 vara den kvinna som HERREN har utsett \u00e5t min herres son.\n24:45 Och innan jag hade slutat att s\u00e5 tala f\u00f6r mig sj\u00e4lv, se, d\u00e5 kom Rebecka ut med sin kruka p\u00e5 axeln och gick ned till k\u00e4llan f\u00f6r att h\u00e4mta vatten. D\u00e5 sade jag till henne: 'L\u00e5t mig f\u00e5 dricka.'\n24:46 Och strax lyfte hon ned sin kruka fr\u00e5n axeln och sade: 'Drick; dina kameler vill jag ock vattna.' S\u00e5 drack jag, och hon vattnade ocks\u00e5 kamelerna.\n24:47 Och jag fr\u00e5gade henne och sade: 'Vems dotter \u00e4r du?' Hon svarade: 'Jag \u00e4r dotter till Betuel, Nahors son, som f\u00f6ddes \u00e5t honom av Milka.' D\u00e5 satte jag ringen i hennes n\u00e4sa och armbanden p\u00e5 hennes armar.\n24:48 Och jag b\u00f6jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p\u00e5 den r\u00e4tta v\u00e4gen, s\u00e5 att jag \u00e5t hans son skulle f\u00e5 min herres fr\u00e4ndes dotter.\n24:49 Om I nu viljen visa min herre k\u00e4rlek och trofasthet, s\u00e5 s\u00e4gen mig det; varom icke, s\u00e5 s\u00e4gen mig ock det, f\u00f6r att jag d\u00e5 m\u00e5 v\u00e4nda mig \u00e5t annat h\u00e5ll, till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\u00bb\n24:50 D\u00e5 svarade Laban och Betuel och sade: \u00bbFr\u00e5n HERREN har detta utg\u00e5tt; vi kunna i den saken intet s\u00e4ga till dig, varken ont eller gott.\n24:51 Se, d\u00e4r st\u00e5r Rebecka inf\u00f6r dig, tag henne och drag \u00e5stad; m\u00e5 hon bliva hustru \u00e5t din herres son, s\u00e5som HERREN har sagt.\u00bb\n24:52 N\u00e4r Abrahams tj\u00e4nare h\u00f6rde deras ord, f\u00f6ll han ned p\u00e5 jorden och tillbad HERREN.\n24:53 Sedan tog tj\u00e4naren fram smycken av silver och guld, s\u00e5 ock kl\u00e4der, och gav detta \u00e5t Rebecka. J\u00e4mv\u00e4l \u00e5t hennes broder och hennes moder gav han dyrbara sk\u00e4nker.\n24:54 Och de \u00e5to och drucko, han och hans f\u00f6ljeslagare, och stannade sedan d\u00e4r \u00f6ver natten. Men om morgonen, n\u00e4r de hade st\u00e5tt upp, sade han: \u00bbL\u00e5ten mig nu fara till min herre.\u00bb\n24:55 D\u00e5 sade hennes broder och hennes moder: \u00bbL\u00e5t flickan stanna hos oss n\u00e5gra dagar, tio eller s\u00e5; sedan m\u00e5 du fara.\u00bb\n24:56 Men han svarade dem: \u00bbUppeh\u00e5llen mig icke, eftersom HERREN har gjort min resa lyckosam. L\u00e5ten mig fara; jag vill resa hem till min herre.\u00bb\n24:57 D\u00e5 sade de: \u00bbVi vilja kalla hit flickan och fr\u00e5ga henne sj\u00e4lv.\u00bb\n24:58 Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: \u00bbVill du resa med denne man?\u00bb Hon svarade: \u00bbJa.\u00bb\n24:59 D\u00e5 best\u00e4mde de att deras syster Rebecka j\u00e4mte sin amma skulle fara med Abrahams tj\u00e4nare och dennes m\u00e4n.\n24:60 Och de v\u00e4lsignade Rebecka och sade till henne: \u00bbAv dig, du v\u00e5r syster, komme tusen g\u00e5nger tio tusen, och m\u00e5 dina avkomlingar intaga sina fienders portar.\u00bb\n24:61 Och Rebecka och hennes t\u00e4rnor stodo upp och satte sig p\u00e5 kamelerna och f\u00f6ljde med mannen; s\u00e5 tog tj\u00e4naren Rebecka med sig och for sin v\u00e4g.\n24:62 Men Isak var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet.\n24:63 Och mot aftonen hade Isak g\u00e5tt ut p\u00e5 f\u00e4ltet i sorgsna tankar. N\u00e4r han d\u00e5 lyfte upp sina \u00f6gon, fick han se kameler komma.\n24:64 D\u00e5 nu ocks\u00e5 Rebecka lyfte upp sina \u00f6gon och fick se Isak, steg hon med hast ned fr\u00e5n kamelen;\n24:65 och hon fr\u00e5gade tj\u00e4naren: \u00bbVem \u00e4r den mannen som kommer emot oss d\u00e4r p\u00e5 f\u00e4ltet?\u00bb Tj\u00e4naren svarade: \u00bbDet \u00e4r min herre.\u00bb D\u00e5 tog hon sin sl\u00f6ja och h\u00f6ljde sig i den.\n24:66 Och tj\u00e4naren f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r Isak huru han hade utr\u00e4ttat allt.\n24:67 Och Isak f\u00f6rde henne in i sin moder Saras t\u00e4lt; och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne k\u00e4r. S\u00e5 blev Isak tr\u00f6stad i sorgen efter sin moder.\n25:1 Och Abraham tog sig \u00e4nnu en hustru, och hon hette Ketura.\n25:2 Hon f\u00f6dde \u00e5t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.\n25:3 Och Joksan f\u00f6dde Saba och Dedan, och Dedans s\u00f6ner voro assur\u00e9erna, letus\u00e9erna och leumm\u00e9erna.\n25:4 Och Midjans s\u00f6ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas s\u00f6ner.\n25:5 Och Abraham gav allt vad han \u00e4gde \u00e5t Isak.\n25:6 Men \u00e5t s\u00f6nerna till sina bihustrur gav Abraham sk\u00e4nker och skilde dem, medan han sj\u00e4lv \u00e4nnu levde, fr\u00e5n sin son Isak och l\u00e4t dem draga \u00f6sterut, bort till \u00d6sterlandet.\n25:7 Och detta \u00e4r antalet av Abrahams levnads\u00e5r: ett hundra sjuttiofem \u00e5r;\n25:8 d\u00e4refter gav Abraham upp andan och dog i en god \u00e5lder, gammal och m\u00e4tt p\u00e5 livet, och blev samlad till sina f\u00e4der.\n25:9 Och hans s\u00f6ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, p\u00e5 hetiten Efrons, Sohars sons, \u00e5ker gent emot Mamre,\n25:10 den \u00e5ker som Abraham hade k\u00f6pt av Hets barn; d\u00e4r blev Abraham begraven, s\u00e5v\u00e4l som hans hustru Sara.\n25:11 Och efter Abrahams d\u00f6d v\u00e4lsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.\n25:12 Och detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Ismaels sl\u00e4kt, Abrahams sons, som f\u00f6ddes \u00e5t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj\u00e4nstekvinna.\n25:13 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Ismaels s\u00f6ner, med deras namn, efter deras \u00e4ttf\u00f6ljd: Nebajot, Ismaels f\u00f6rstf\u00f6dde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,\n25:14 Misma, Duma och Massa,\n25:15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.\n25:16 Dessa voro Ismaels s\u00f6ner och dessa deras namn, i deras byar och t\u00e4ltl\u00e4ger, tolv h\u00f6vdingar efter deras stammar.\n25:17 Och detta \u00e4r antalet av Ismaels levnads\u00e5r: ett hundra trettiosju \u00e5r; d\u00e4refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina f\u00e4der.\n25:18 Och de hade sina boningsplatser fr\u00e5n Havila \u00e4nda till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina br\u00f6der.\n25:19 Och detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl\u00e4kt. Abraham f\u00f6dde Isak;\n25:20 och Isak var fyrtio \u00e5r gammal, n\u00e4r han till hustru \u00e5t sig tog Rebecka, som var dotter till aram\u00e9en Betuel fr\u00e5n Paddan-Aram och syster till aram\u00e9en Laban.\n25:21 Och Isak bad till HERREN f\u00f6r sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN b\u00f6nh\u00f6rde honom, s\u00e5 att hans hustru Rebecka blev havande.\n25:22 Men barnen st\u00f6tte varandra i hennes liv; d\u00e5 sade hon: \u00bbOm det skulle g\u00e5 s\u00e5, varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 vara till?\u00bb Och hon gick bort f\u00f6r att fr\u00e5ga HERREN.\n25:23 Och HERREN svarade henne: \u00bbTv\u00e5 folk finnas i ditt liv, tv\u00e5 folkstammar skola ur ditt sk\u00f6te s\u00f6ndras fr\u00e5n varandra; den ena stammen skall vara den andra \u00f6verm\u00e4ktig, och den \u00e4ldre skall tj\u00e4na den yngre.\u00bb\n25:24 N\u00e4r sedan tiden var inne att hon skulle f\u00f6da, se, d\u00e5 funnos tvillingar i hennes liv.\n25:25 Den som f\u00f6rst kom fram var r\u00f6dl\u00e4tt och \u00f6ver hela kroppen s\u00e5som en h\u00e5rmantel; och de g\u00e5vo honom namnet Esau.\n25:26 D\u00e4refter kom hans broder fram, och denne h\u00f6ll med sin hand i Esaus h\u00e4l; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio \u00e5r gammal, n\u00e4r de f\u00f6ddes.\n25:27 Och barnen v\u00e4xte upp, och Esau blev en skicklig j\u00e4gare, som h\u00f6ll sig ute p\u00e5 marken; Jakob \u00e5ter blev en fromsint man, som bodde i t\u00e4lt.\n25:28 Och Isak hade Esau k\u00e4rast, ty han hade smak f\u00f6r villebr\u00e5d; men Rebecka hade Jakob k\u00e4rast.\n25:29 En g\u00e5ng, d\u00e5 Jakob h\u00f6ll p\u00e5 att koka n\u00e5got till soppa, kom Esau hem fr\u00e5n marken, uppgiven av hunger.\n25:30 Och Esau sade till Jakob: \u00bbL\u00e5t mig f\u00e5 till livs av det r\u00f6da, det r\u00f6da du har d\u00e4r; ty jag \u00e4r uppgiven av hunger.\u00bb D\u00e4rav fick han namnet Edom.\n25:31 Men Jakob sade: \u00bbS\u00e4lj d\u00e5 nu \u00e5t mig din f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt.\u00bb\n25:32 Esau svarade: \u00bbJag \u00e4r ju d\u00f6den n\u00e4ra; vartill gagnar mig d\u00e5 min f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt?\u00bb\n25:33 Jakob sade: \u00bbS\u00e5 giv mig nu din ed d\u00e4rp\u00e5.\u00bb Och han gav honom sin ed och s\u00e5lde s\u00e5 sin f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt till Jakob.\n25:34 Men Jakob gav Esau br\u00f6d och linssoppa; och han \u00e5t och drack och stod sedan upp och gick sin v\u00e4g. S\u00e5 ringa aktade Esau sin f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt.\n26:1 Men en hungersn\u00f6d uppstod i landet, en ny hungersn\u00f6d, efter den som hade varit f\u00f6rut, i Abrahams tid. D\u00e5 begav sig Isak till Abimelek, filist\u00e9ernas konung, i Gerar.\n26:2 Och HERREN uppenbarade sig f\u00f6r honom och sade: \u00bbDrag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s\u00e4ga dig.\n26:3 Stanna s\u00e5som fr\u00e4mling h\u00e4r i landet; jag skall vara med dig och v\u00e4lsigna dig, ty \u00e5t dig och din s\u00e4d skall jag giva alla dessa l\u00e4nder, och skall h\u00e5lla den ed som jag har svurit din fader Abraham.\n26:4 Jag skall g\u00f6ra din s\u00e4d talrik s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen, och jag skall giva \u00e5t din s\u00e4d alla dessa l\u00e4nder; och i din s\u00e4d skola alla folk p\u00e5 jorden v\u00e4lsigna sig,\n26:5 d\u00e4rf\u00f6r att Abraham har lyssnat till mina ord och h\u00e5llit vad jag har bjudit honom h\u00e5lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.\u00bb\n26:6 S\u00e5 stannade Isak kvar i Gerar.\n26:7 Och n\u00e4r m\u00e4nnen p\u00e5 orten fr\u00e5gade honom om hans hustru, sade han: \u00bbHon \u00e4r min syster.\u00bb Han fruktade n\u00e4mligen f\u00f6r att s\u00e4ga att hon var hans hustru, ty han t\u00e4nkte: \u00bbM\u00e4nnen h\u00e4r p\u00e5 orten kunde d\u00e5 dr\u00e4pa mig f\u00f6r Rebeckas skull, eftersom hon \u00e4r s\u00e5 fager att sk\u00e5da.\u00bb\n26:8 Men n\u00e4r han hade varit d\u00e4r en l\u00e4ngre tid, h\u00e4nde sig en g\u00e5ng, d\u00e5 Abimelek, filist\u00e9ernas konung, blickade ut genom f\u00f6nstret, att han fick se Isak k\u00e4rligt sk\u00e4mta med sin hustru Rebecka.\n26:9 D\u00e5 kallade Abimelek Isak till sig och sade: \u00bbHon \u00e4r ju din hustru; huru har du d\u00e5 kunnat s\u00e4ga: 'Hon \u00e4r min syster'?\u00bb Isak svarade honom: \u00bbJag fruktade att jag annars skulle bliva d\u00f6dad f\u00f6r hennes skull.\u00bb\n26:10 D\u00e5 sade Abimelek: \u00bbVad har du gjort mot oss! Huru l\u00e4tt kunde det icke hava skett att n\u00e5gon av folket hade l\u00e4grat din hustru? Och s\u00e5 hade du dragit skuld \u00f6ver oss.\u00bb\n26:11 Sedan bj\u00f6d Abimelek allt folket och sade: \u00bbDen som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d\u00f6den.\u00bb\n26:12 Och Isak s\u00e5dde d\u00e4r i landet och fick det \u00e5ret hundrafalt, ty HERREN v\u00e4lsignade honom.\n26:13 Och han blev en m\u00e4ktig man; hans makt blev st\u00f6rre och st\u00f6rre, s\u00e5 att han till slut var mycket m\u00e4ktig.\n26:14 Han \u00e4gde s\u00e5 m\u00e5nga f\u00e5r och f\u00e4kreatur och s\u00e5 m\u00e5nga tj\u00e4nare, att filist\u00e9erna begynte avundas honom.\n26:15 Och alla de brunnar som hans faders tj\u00e4nare hade gr\u00e4vt i hans fader Abrahams tid, dem hade filist\u00e9erna kastat igen och fyllt med grus.\n26:16 Och Abimelek sade till Isak: \u00bbDrag bort ifr\u00e5n oss; ty du har blivit oss alltf\u00f6r m\u00e4ktig.\u00bb\n26:17 D\u00e5 drog Isak bort d\u00e4rifr\u00e5n och slog upp sitt l\u00e4ger i Gerars dal och bodde d\u00e4r.\n26:18 Och Isak l\u00e4t \u00e5ter gr\u00e4va ut de vattenbrunnar som hade blivit gr\u00e4vda i hans fader Abrahams tid, men som filist\u00e9erna efter Abrahams d\u00f6d hade kastat igen; och han gav dem \u00e5ter de namn som hans fader hade givit dem.\n26:19 Och Isaks tj\u00e4nare gr\u00e4vde i dalen och funno d\u00e4r en brunn med rinnande vatten.\n26:20 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: \u00bbVattnet \u00e4r v\u00e5rt.\u00bb D\u00e5 gav han den brunnen namnet Esek, eftersom de hade kivat med honom.\n26:21 D\u00e4refter gr\u00e4vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; d\u00e5 gav han den namnet Sitna.\n26:22 Sedan begav han sig d\u00e4rifr\u00e5n till en annan plats och gr\u00e4vde \u00e5ter en brunn; om den tvistade de icke. D\u00e4rf\u00f6r gav han denna namnet Rehobot, i det han sade: \u00bbNu har ju HERREN givit oss utrymme, s\u00e5 att vi kunna f\u00f6r\u00f6ka oss i landet.\u00bb\n26:23 Sedan drog han d\u00e4rifr\u00e5n upp till Beer-Seba.\n26:24 Och HERREN uppenbarade sig f\u00f6r honom den natten och sade: \u00bbJag \u00e4r Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag \u00e4r med dig, och jag skall v\u00e4lsigna dig och g\u00f6ra din s\u00e4d talrik, f\u00f6r min tj\u00e4nare Abrahams skull.\u00bb\n26:25 D\u00e5 byggde han d\u00e4r ett altare och \u00e5kallade HERRENS namn och slog d\u00e4r upp sitt t\u00e4lt. Och Isaks tj\u00e4nare gr\u00e4vde d\u00e4r en brunn.\n26:26 Och Abimelek begav sig till honom fr\u00e5n Gerar med Ahussat, sin v\u00e4n, och Pikol, sin h\u00e4rh\u00f6vitsman.\n26:27 Men Isak sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifr\u00e5n eder?\u00bb\n26:28 De svarade: \u00bbVi hava tydligt sett att HERREN \u00e4r med dig; d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nkte vi: 'L\u00e5t oss giva varandra en ed, vi och du, s\u00e5 att vi sluta ett f\u00f6rbund med dig,\n26:29 att du icke skall g\u00f6ra oss n\u00e5got ont, likasom vi \u00e5 v\u00e5r sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat \u00e4n gott och hava l\u00e5tit dig fara i frid.' Du \u00e4r nu HERRENS v\u00e4lsignade.\u00bb\n26:30 D\u00e5 gjorde han ett g\u00e4stabud f\u00f6r dem, och de \u00e5to och drucko.\n26:31 Bittida f\u00f6ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l\u00e4t Isak dem g\u00e5, och de foro ifr\u00e5n honom i frid.\n26:32 Samma dag kommo Isaks tj\u00e4nare och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom om den brunn som de hade gr\u00e4vt och sade till honom: \u00bbVi hava funnit vatten.\u00bb\n26:33 Och han kallade den Sibea. D\u00e4rav heter staden Beer-Seba \u00e4nnu i dag.\n26:34 N\u00e4r Esau var fyrtio \u00e5r gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.\n26:35 Men dessa blevo en hj\u00e4rtesorg f\u00f6r Isak och Rebecka.\n27:1 N\u00e4r Isak hade blivit gammal och hans \u00f6gon voro skumma, s\u00e5 att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin \u00e4ldste son, och sade till honom: \u00bbMin son!\u00bb Han svarade honom: \u00bbVad vill du?\u00bb\n27:2 D\u00e5 sade han: \u00bbSe, jag \u00e4r gammal och vet icke n\u00e4r jag skall d\u00f6.\n27:3 S\u00e5 tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b\u00e5ge, och g\u00e5 ut i marken och jaga villebr\u00e5d \u00e5t mig;\n27:4 red sedan till \u00e5t mig en smaklig r\u00e4tt, en s\u00e5dan som jag tycker om, och b\u00e4r in den till mig till att \u00e4ta, p\u00e5 det att min sj\u00e4l m\u00e5 v\u00e4lsigna dig, f\u00f6rr\u00e4n jag d\u00f6r.\u00bb\n27:5 Men Rebecka h\u00f6rde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken f\u00f6r att jaga villebr\u00e5d till att f\u00f6ra hem,\n27:6 sade Rebecka till sin son Jakob: \u00bbSe, jag har h\u00f6rt din fader tala s\u00e5 till din broder Esau:\n27:7 'H\u00e4mta mig villebr\u00e5d och red till \u00e5t mig en smaklig r\u00e4tt, p\u00e5 det att jag m\u00e5 \u00e4ta och sedan v\u00e4lsigna dig inf\u00f6r HERREN, f\u00f6rr\u00e4n jag d\u00f6r.'\n27:8 S\u00e5 h\u00f6r nu vad jag s\u00e4ger, min son, och g\u00f6r vad jag bjuder dig.\n27:9 G\u00e5 bort till hjorden och h\u00e4mta mig d\u00e4rifr\u00e5n tv\u00e5 goda killingar, s\u00e5 vill jag av dem tillreda en smaklig r\u00e4tt \u00e5t din fader, en s\u00e5dan som han tycker om.\n27:10 Och du skall b\u00e4ra in den till din fader till att \u00e4ta, p\u00e5 det att han m\u00e5 v\u00e4lsigna dig, f\u00f6rr\u00e4n han d\u00f6r.\u00bb\n27:11 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: \u00bbMin broder Esau \u00e4r ju luden, och jag \u00e4r sl\u00e4t.\n27:12 Kanh\u00e4nda tager min fader p\u00e5 mig, och jag bliver d\u00e5 av honom h\u00e5llen f\u00f6r en bespottare och skaffar mig f\u00f6rbannelse i st\u00e4llet f\u00f6r v\u00e4lsignelse.\u00bb\n27:13 D\u00e5 sade hans moder till honom: \u00bbDen f\u00f6rbannelsen komme \u00f6ver mig, min son; h\u00f6r nu allenast vad jag s\u00e4ger, och g\u00e5 och h\u00e4mta dem \u00e5t mig.\u00bb\n27:14 D\u00e5 gick han och h\u00e4mtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig r\u00e4tt, en s\u00e5dan som hans fader tyckte om.\n27:15 Och Rebecka tog Esaus, sin \u00e4ldre sons, h\u00f6gtidskl\u00e4der, som hon hade hos sig i huset, och satte dem p\u00e5 Jakob, sin yngre son.\n27:16 Och med skinnen av killingarna bekl\u00e4dde hon hans h\u00e4nder och den sl\u00e4ta delen av hans hals.\n27:17 Sedan l\u00e4mnade hon \u00e5t sin son Jakob den smakliga r\u00e4tten och br\u00f6det som hon hade tillrett.\n27:18 Och han gick in till sin fader och sade: \u00bbMin fader!\u00bb Han svarade: \u00bbVad vill du? Vem \u00e4r du, min son?\u00bb\n27:19 D\u00e5 sade Jakob till sin fader: \u00bbJag \u00e4r Esau, din f\u00f6rstf\u00f6dde. Jag har gjort s\u00e5som du tillsade mig; s\u00e4tt dig upp och \u00e4t av mitt villebr\u00e5d, p\u00e5 det att din sj\u00e4l m\u00e5 v\u00e4lsigna mig.\u00bb\n27:20 Men Isak sade till sin son: \u00bbHuru har du s\u00e5 snart kunnat finna n\u00e5got, min son?\u00bb Han svarade: \u00bbHERREN, din Gud, skickade det i min v\u00e4g.\u00bb\n27:21 D\u00e5 sade Isak till Jakob: \u00bbKom hit, min son, och l\u00e5t mig taga p\u00e5 dig och k\u00e4nna om du \u00e4r min son Esau eller icke.\u00bb\n27:22 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n\u00e4r denne hade tagit p\u00e5 honom, sade han: \u00bbR\u00f6sten \u00e4r Jakobs r\u00f6st, men h\u00e4nderna \u00e4ro Esaus h\u00e4nder.\u00bb\n27:23 Och han k\u00e4nde icke igen honom, ty hans h\u00e4nder voro ludna s\u00e5som hans broder Esaus h\u00e4nder; och han v\u00e4lsignade honom.\n27:24 Men han fr\u00e5gade: \u00bb\u00c4r du verkligen min son Esau?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n27:25 D\u00e5 sade han: \u00bbB\u00e4r hit maten \u00e5t mig och l\u00e5t mig \u00e4ta av min sons villebr\u00e5d, p\u00e5 det att min sj\u00e4l m\u00e5 v\u00e4lsigna dig.\u00bb Och han bar fram den till honom, och han \u00e5t; och han r\u00e4ckte honom vin, och han drack.\n27:26 D\u00e4refter sade hans fader Isak till honom: \u00bbKom hit och kyss mig, min son.\u00bb\n27:27 N\u00e4r han d\u00e5 gick fram och kysste honom, k\u00e4nde han lukten av hans kl\u00e4der och v\u00e4lsignade honom; han sade: \u00bbSe, av min son utg\u00e5r doft, lik doften av en mark, som HERREN har v\u00e4lsignat.\n27:28 S\u00e5 give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och s\u00e4d och vin i rikligt m\u00e5tt.\n27:29 Folk tj\u00e4ne dig, och folkslag falle ned f\u00f6r dig. Bliv en herre \u00f6ver dina br\u00f6der, och m\u00e5 din moders s\u00f6ner falla ned f\u00f6r dig. F\u00f6rbannad vare den som f\u00f6rbannar dig, och v\u00e4lsignad vare den som v\u00e4lsignar dig!\u00bb\n27:30 Men n\u00e4r Isak hade givit Jakob sin v\u00e4lsignelse och Jakob just hade g\u00e5tt ut fr\u00e5n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr\u00e5n jakten.\n27:31 D\u00e4refter tillredde ocks\u00e5 han en smaklig r\u00e4tt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: \u00bbM\u00e5 min fader st\u00e5 upp och \u00e4ta av sin sons villebr\u00e5d, p\u00e5 det att din sj\u00e4l m\u00e5 v\u00e4lsigna mig.\u00bb\n27:32 Hans fader Isak fr\u00e5gade honom: \u00bbVem \u00e4r du?\u00bb Han svarade: \u00bbJag \u00e4r Esau, din f\u00f6rstf\u00f6dde son.\u00bb\n27:33 D\u00e5 blev Isak \u00f6verm\u00e5ttan h\u00e4pen och sade: \u00bbVem var d\u00e5 den j\u00e4garen som bar in till mig sitt villebr\u00e5d, s\u00e5 att jag \u00e5t av allt, f\u00f6rr\u00e4n du kom, och sedan v\u00e4lsignade honom? V\u00e4lsignad skall han ock f\u00f6rbliva.\u00bb\n27:34 N\u00e4r Esau h\u00f6rde sin faders ord, brast han ut i h\u00f6gljudd och bitter klagan och sade till sin fader: \u00bbV\u00e4lsigna ocks\u00e5 mig, min fader.\u00bb\n27:35 Men han svarade: \u00bbDin broder har kommit med svek och tagit din v\u00e4lsignelse.\u00bb\n27:36 D\u00e5 sade han: \u00bbHan heter ju Jakob, och han har nu ocks\u00e5 tv\u00e5 g\u00e5nger bedragit mig. Min f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min v\u00e4lsignelse.\u00bb Och han fr\u00e5gade: \u00bbHar du d\u00e5 ingen v\u00e4lsignelse kvar f\u00f6r mig?\u00bb\n27:37 Isak svarade och sade till Esau: \u00bbSe, jag har satt honom till en herre \u00f6ver dig, och alla hans br\u00f6der har jag givit honom till tj\u00e4nare, och med s\u00e4d och vin har jag beg\u00e5vat honom; vad skall jag d\u00e5 nu g\u00f6ra f\u00f6r dig, min son?\u00bb\n27:38 Esau sade till sin fader: \u00bbHar du d\u00e5 allenast den enda v\u00e4lsignelsen, min fader? V\u00e4lsigna ocks\u00e5 mig, min fader.\u00bb Och Esau brast ut i gr\u00e5t.\n27:39 D\u00e5 svarade hans fader Isak och sade till honom: \u00bbSe, fj\u00e4rran ifr\u00e5n jordens fetma skall din boning vara och utan dagg fr\u00e5n himmelen ovanefter.\n27:40 Av ditt sv\u00e4rd skall du leva, och du skall tj\u00e4na din broder. Men det skall ske, n\u00e4r du samlar din kraft, att du river hans ok fr\u00e5n din hals.\u00bb\n27:41 Och Esau blev h\u00e4tsk mot Jakob f\u00f6r den v\u00e4lsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig sj\u00e4lv: \u00bbSnart skola de dagar komma, d\u00e5 vi f\u00e5 s\u00f6rja v\u00e5r fader; d\u00e5 skall jag dr\u00e4pa min broder Jakob.\u00bb\n27:42 N\u00e4r man nu ber\u00e4ttade f\u00f6r Rebecka vad hennes \u00e4ldre son Esau hade sagt, s\u00e4nde hon och l\u00e4t kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: \u00bbSe, din broder Esau vill h\u00e4mnas p\u00e5 dig och dr\u00e4pa dig.\n27:43 S\u00e5 h\u00f6r nu vad jag s\u00e4ger, min son: st\u00e5 upp och fly till min broder Laban i Haran,\n27:44 och stanna n\u00e5gon tid hos honom, till dess din broders f\u00f6rbittring har upph\u00f6rt,\n27:45 ja, till dess din broders vrede mot dig har upph\u00f6rt och han f\u00f6rg\u00e4ter vad du har gjort mot honom. D\u00e5 skall jag s\u00e4nda \u00e5stad och h\u00e4mta dig d\u00e4rifr\u00e5n. Varf\u00f6r skall jag mista eder b\u00e5da p\u00e5 samma g\u00e5ng?\u00bb\n27:46 Och Rebecka sade till Isak: \u00bbJag \u00e4r led vid livet f\u00f6r Hets d\u00f6ttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets d\u00f6ttrar, en s\u00e5dan som dessa, n\u00e5gon bland landets d\u00f6ttrar, varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 leva?\u00bb\n28:1 D\u00e5 kallade Isak till sig Jakob och v\u00e4lsignade honom; och han bj\u00f6d honom och sade till honom: \u00bbTag dig icke till hustru n\u00e5gon av Kanaans d\u00f6ttrar,\n28:2 utan st\u00e5 upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru d\u00e4rifr\u00e5n, n\u00e5gon av Labans, din morbroders, d\u00f6ttrar.\n28:3 Och m\u00e5 Gud den Allsm\u00e4ktige v\u00e4lsigna dig och g\u00f6ra dig fruktsam och f\u00f6r\u00f6ka dig, s\u00e5 att skaror av folk komma av dig;\n28:4 m\u00e5 han giva \u00e5t dig Abrahams v\u00e4lsignelse, \u00e5t dig och din s\u00e4d med dig, s\u00e5 att du f\u00e5r taga i besittning det land som Gud har givit \u00e5t Abraham, och d\u00e4r du nu bor s\u00e5som fr\u00e4mling.\u00bb\n28:5 S\u00e5 s\u00e4nde Isak \u00e5stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till aram\u00e9en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.\n28:6 N\u00e4r nu Esau s\u00e5g att Isak hade v\u00e4lsignat Jakob och s\u00e4nt honom till Paddan-Aram f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n taga sig hustru -- ty han hade v\u00e4lsignat honom och bjudit honom och sagt: \u00bbDu skall icke taga till hustru n\u00e5gon av Kanaans d\u00f6ttrar\u00bb --\n28:7 och n\u00e4r han s\u00e5g att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,\n28:8 d\u00e5 m\u00e4rkte Esau att Kanaans d\u00f6ttrar misshagade hans fader Isak;\n28:9 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru \u00e5t sig, ut\u00f6ver de hustrur han f\u00f6rut hade.\n28:10 Men Jakob begav sig fr\u00e5n Beer-Seba p\u00e5 v\u00e4g till Haran.\n28:11 Och han kom d\u00e5 till den heliga platsen och stannade d\u00e4r \u00f6ver natten, ty solen hade g\u00e5tt ned; och han tog en av stenarna p\u00e5 platsen f\u00f6r att hava den till huvudg\u00e4rd och lade sig att sova d\u00e4r.\n28:12 D\u00e5 hade han en dr\u00f6m. Han s\u00e5g en stege vara rest p\u00e5 jorden, och dess \u00f6vre \u00e4nde r\u00e4ckte upp till himmelen, och Guds \u00e4nglar stego upp och ned p\u00e5 den.\n28:13 Och se, HERREN stod framf\u00f6r honom och sade: \u00bbJag \u00e4r HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land d\u00e4r du ligger skall jag giva \u00e5t dig och din s\u00e4d.\n28:14 Och din s\u00e4d skall bliva s\u00e5som stoftet p\u00e5 jorden, och du skall utbreda dig \u00e5t v\u00e4ster och \u00f6ster och norr och s\u00f6der, och alla sl\u00e4kter p\u00e5 jorden skola varda v\u00e4lsignade i dig och i din s\u00e4d.\n28:15 Och se, jag \u00e4r med dig och skall bevara dig, varthelst du g\u00e5r, och jag skall f\u00f6ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke \u00f6vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.\u00bb\n28:16 N\u00e4r Jakob vaknade upp ur s\u00f6mnen sade han: \u00bbHERREN \u00e4r sannerligen p\u00e5 denna plats, och jag visste det icke!\u00bb\n28:17 Och han betogs av fruktan och sade: \u00bbDetta m\u00e5ste vara en helig plats, h\u00e4r bor f\u00f6rvisso Gud, och h\u00e4r \u00e4r himmelens port.\u00bb\n28:18 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudg\u00e4rd och reste den till en stod och g\u00f6t olja d\u00e4rovanp\u00e5.\n28:19 Och han gav den platsen namnet Betel; f\u00f6rut hade staden hetat Lus.\n28:20 Och Jakob gjorde ett l\u00f6fte och sade: \u00bbOm Gud \u00e4r med mig och bevarar mig under den resa som jag nu \u00e4r stadd p\u00e5 och giver mig br\u00f6d till att \u00e4ta och kl\u00e4der till att kl\u00e4da mig med,\n28:21 s\u00e5 att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d\u00e5 skall HERREN vara min Gud;\n28:22 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.\u00bb\n29:1 Och Jakob begav sig \u00e5stad p\u00e5 v\u00e4g till \u00d6sterlandet.\n29:2 D\u00e4r fick han se en brunn p\u00e5 f\u00e4ltet, och vid den l\u00e5go tre f\u00e5rhjordar, ty ur denna brunn pl\u00e4gade man vattna hjordarna. Och stenen som l\u00e5g \u00f6ver brunnens \u00f6ppning var stor;\n29:3 d\u00e4rf\u00f6r pl\u00e4gade man l\u00e5ta alla hjordarna samlas dit och v\u00e4ltrade s\u00e5 stenen fr\u00e5n brunnens \u00f6ppning och vattnade f\u00e5ren; sedan lade man stenen tillbaka p\u00e5 sin plats \u00f6ver brunnens \u00f6ppning.\n29:4 Och Jakob sade till m\u00e4nnen: \u00bbMina br\u00f6der, varifr\u00e5n \u00e4ren I?\u00bb De svarade: \u00bbVi \u00e4ro fr\u00e5n Haran.\u00bb\n29:5 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbK\u00e4nnen I Laban, Nahors son?\u00bb De svarade: \u00bbJa.\u00bb\n29:6 Han fr\u00e5gade dem vidare: \u00bbSt\u00e5r det v\u00e4l till med honom?\u00bb De svarade: \u00bbJa; och se, d\u00e4r kommer hans dotter Rakel med f\u00e5ren.\u00bb\n29:7 Han sade: \u00bbDet \u00e4r ju \u00e4nnu full dag; \u00e4nnu \u00e4r det icke tid att samla boskapen. Vattnen f\u00e5ren, och f\u00f6ren dem \u00e5ter i bet.\u00bb\n29:8 Men de svarade: \u00bbVi kunna icke g\u00f6ra det, f\u00f6rr\u00e4n alla hjordarna hava blivit samlade och man har v\u00e4ltrat stenen fr\u00e5n brunnens \u00f6ppning; d\u00e5 vattna vi f\u00e5ren.\u00bb\n29:9 Medan han \u00e4nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders f\u00e5r; ty hon pl\u00e4gade vakta dem.\n29:10 N\u00e4r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, f\u00e5r, gick han fram och v\u00e4ltrade stenen fr\u00e5n brunnens \u00f6ppning och vattnade sin morbroder Labans f\u00e5r.\n29:11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr\u00e5t.\n29:12 Och Jakob omtalade f\u00f6r Rakel att han var hennes faders fr\u00e4nde, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade \u00e5stad och omtalade det f\u00f6r sin fader.\n29:13 D\u00e5 nu Laban fick h\u00f6ras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f\u00f6rde honom in i sitt hus; och han f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r Laban allt som hade h\u00e4nt honom.\n29:14 Och Laban sade till honom: \u00bbJa, du \u00e4r mitt k\u00f6tt och ben.\u00bb Och han stannade hos honom en m\u00e5nads tid.\n29:15 Och Laban sade till Jakob: \u00bbDu \u00e4r ju min fr\u00e4nde. Skulle du d\u00e5 tj\u00e4na mig f\u00f6r intet? S\u00e4g mig vad du vill hava i l\u00f6n?\u00bb\n29:16 Nu hade Laban tv\u00e5 d\u00f6ttrar; den \u00e4ldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.\n29:17 Och Leas \u00f6gon voro matta, men Rakel hade en sk\u00f6n gestalt och var sk\u00f6n att sk\u00e5da.\n29:18 Och Jakob hade fattat k\u00e4rlek till Rakel; d\u00e4rf\u00f6r sade han: \u00bbJag vill tj\u00e4na dig i sju \u00e5r f\u00f6r Rakel, din yngre dotter.\u00bb\n29:19 Laban svarade: \u00bbDet \u00e4r b\u00e4ttre att jag giver henne \u00e5t dig, \u00e4n att jag skulle giva henne \u00e5t n\u00e5gon annan; bliv kvar hos mig.\u00bb\n29:20 S\u00e5 tj\u00e4nade Jakob f\u00f6r Rakel i sju \u00e5r, och det tycktes honom vara allenast n\u00e5gra dagar; s\u00e5 k\u00e4r hade han henne.\n29:21 D\u00e4refter sade Jakob till Laban: \u00bbGiv mig min hustru, ty min tid \u00e4r nu f\u00f6rlupen; l\u00e5t mig g\u00e5 in till henne.\u00bb\n29:22 D\u00e5 bj\u00f6d Laban tillhopa allt folket p\u00e5 orten och gjorde ett g\u00e4stabud.\n29:23 Men n\u00e4r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f\u00f6rde henne till honom, och han gick in till henne.\n29:24 Och Laban gav sin tj\u00e4nstekvinna Silpa \u00e5t sin dotter Lea till tj\u00e4nstekvinna.\n29:25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. D\u00e5 sade han till Laban: \u00bbVad har du gjort mot mig? Var det icke f\u00f6r Rakel jag tj\u00e4nade hos dig? Varf\u00f6r har du s\u00e5 bedragit mig?\u00bb\n29:26 Laban svarade: \u00bbDet \u00e4r icke sed p\u00e5 v\u00e5r ort att man giver bort den yngre f\u00f6re den \u00e4ldre.\n29:27 L\u00e5t nu dennas br\u00f6llopsvecka g\u00e5 till \u00e4nda, s\u00e5 vilja vi giva dig ocks\u00e5 den andra, mot det att du g\u00f6r tj\u00e4nst hos mig i \u00e4nnu ytterligare sju \u00e5r.\u00bb\n29:28 Och Jakob samtyckte h\u00e4rtill och l\u00e4t hennes br\u00f6llopsvecka g\u00e5 till \u00e4nda. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.\n29:29 Och Laban gav sin tj\u00e4nstekvinna Bilha \u00e5t sin dotter Rakel till tj\u00e4nstekvinna.\n29:30 S\u00e5 gick han in ocks\u00e5 till Rakel, och han hade Rakel k\u00e4rare \u00e4n Lea. Sedan tj\u00e4nade han hos honom i \u00e4nnu ytterligare sju \u00e5r.\n29:31 Men d\u00e5 HERREN s\u00e5g att Lea var f\u00f6rsm\u00e5dd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.\n29:32 Och Lea blev havande och f\u00f6dde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon t\u00e4nkte: \u00bbHERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig k\u00e4r.\u00bb\n29:33 Och hon blev \u00e5ter havande och f\u00f6dde en son. D\u00e5 sade hon: \u00bbHERREN har h\u00f6rt att jag har varit f\u00f6rsm\u00e5dd, d\u00e4rf\u00f6r har han givit mig ocks\u00e5 denne.\u00bb Och hon gav honom namnet Simeon.\n29:34 Och \u00e5ter blev hon havande och f\u00f6dde en son. D\u00e5 sade hon: \u00bbNu skall v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 min man h\u00e5lla sig till mig; jag har ju f\u00f6tt honom tre s\u00f6ner.\u00bb D\u00e4rav fick denne namnet Levi.\n29:35 \u00c5ter blev hon havande och f\u00f6dde en son. D\u00e5 sade hon: \u00bbNu vill jag tacka HERREN.\u00bb D\u00e4rf\u00f6r gav hon honom namnet Juda. Sedan upph\u00f6rde hon att f\u00f6da.\n30:1 D\u00e5 nu Rakel s\u00e5g att hon icke f\u00f6dde barn \u00e5t Jakob, avundades hon sin syster och sade till Jakob: \u00bbSkaffa mig barn, eljest d\u00f6r jag.\u00bb\n30:2 D\u00e5 uppt\u00e4ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: \u00bbH\u00e5ller du d\u00e5 mig f\u00f6r Gud? Det \u00e4r ju han som f\u00f6rmenar dig livsfrukt.\u00bb\n30:3 Hon sade: \u00bbSe, d\u00e4r \u00e4r min tj\u00e4narinna Bilha; g\u00e5 in till henne, f\u00f6r att hon m\u00e5 f\u00f6da barn i mitt sk\u00f6te, s\u00e5 att genom henne ocks\u00e5 jag f\u00e5r avkomma.\u00bb\n30:4 S\u00e5 gav hon honom sin tj\u00e4nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne.\n30:5 Och Bilha blev havande och f\u00f6dde \u00e5t Jakob en son.\n30:6 D\u00e5 sade Rakel: \u00bbGud har skaffat r\u00e4tt \u00e5t mig; han har h\u00f6rt min r\u00f6st och givit mig en son.\u00bb D\u00e4rf\u00f6r gav hon honom namnet Dan.\n30:7 \u00c5ter blev Bilha, Rakels tj\u00e4nstekvinna, havande, och hon f\u00f6dde \u00e5t Jakob en andre son.\n30:8 D\u00e5 sade Rakel: \u00bbStrider om Gud har jag stritt med min syster och har vunnit seger.\u00bb Och hon gav honom namnet Naftali.\n30:9 D\u00e5 Lea nu s\u00e5g att hon hade upph\u00f6rt att f\u00f6da, tog hon sin tj\u00e4nstekvinna Silpa och gav henne \u00e5t Jakob till hustru.\n30:10 Och Silpa, Leas tj\u00e4nstekvinna, f\u00f6dde \u00e5t Jakob en son.\n30:11 D\u00e5 sade Lea: \u00bbTill lycka!\u00bb Och hon gav honom namnet Gad.\n30:12 Och Silpa, Leas tj\u00e4nstekvinna, f\u00f6dde \u00e5t Jakob en andre son.\n30:13 D\u00e5 sade Lea: \u00bbTill s\u00e4llhet f\u00f6r mig! Ja, jungfrur skola prisa mig s\u00e4ll.\u00bb Och hon gav honom namnet Aser.\n30:14 Men Ruben gick ut en g\u00e5ng vid tiden f\u00f6r vetesk\u00f6rden och fann d\u00e5 k\u00e4rleks\u00e4pplen p\u00e5 marken och bar dem till sin moder Lea. D\u00e5 sade Rakel till Lea: \u00bbGiv mig n\u00e5gra av din sons k\u00e4rleks\u00e4pplen.\u00bb\n30:15 Men hon svarade henne: \u00bb\u00c4r det icke nog att du har tagit min man? Vill du ock taga min sons k\u00e4rleks\u00e4pplen?\u00bb Rakel sade: \u00bbM\u00e5 han d\u00e5 i natt ligga hos dig, om jag f\u00e5r din sons k\u00e4rleks\u00e4pplen.\u00bb\n30:16 N\u00e4r nu Jakob om aftonen kom hem fr\u00e5n marken, gick Lea honom till m\u00f6tes och sade: \u00bbTill mig skall du g\u00e5 in; ty jag har givit min sons k\u00e4rleks\u00e4pplen s\u00e5som l\u00f6n f\u00f6r dig.\u00bb S\u00e5 l\u00e5g han hos henne den natten.\n30:17 Och Gud h\u00f6rde Lea, s\u00e5 att hon blev havande, och hon f\u00f6dde \u00e5t Jakob en femte son.\n30:18 D\u00e5 sade Lea: \u00bbGud har givit mig min l\u00f6n, f\u00f6r det att jag gav min tj\u00e4nstekvinna \u00e5t min man.\u00bb Och hon gav honom namnet Isaskar.\n30:19 \u00c5ter blev Lea havande, och hon f\u00f6dde \u00e5t Jakob en sj\u00e4tte son.\n30:20 D\u00e5 sade Lea: \u00bbGud har givit mig en god g\u00e5va. Nu skall min man f\u00f6rbliva boende hos mig, ty jag har f\u00f6tt honom sex s\u00f6ner.\u00bb Och hon gav honom namnet Sebulon.\n30:21 D\u00e4refter f\u00f6dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.\n30:22 Men Gud t\u00e4nkte p\u00e5 Rakel; Gud h\u00f6rde henne och gjorde henne fruktsam.\n30:23 Hon blev havande och f\u00f6dde en son. D\u00e5 sade hon: \u00bbGud har tagit bort min sm\u00e4lek.\u00bb\n30:24 Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: \u00bbHERREN give mig \u00e4nnu en son.\u00bb\n30:25 D\u00e5 nu Rakel hade f\u00f6tt Josef, sade Jakob till Laban: \u00bbL\u00e5t mig fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.\n30:26 Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj\u00e4nat dig f\u00f6r, och l\u00e5t mig draga hem; du vet ju sj\u00e4lv huru jag har tj\u00e4nat dig.\u00bb\n30:27 Laban svarade honom: \u00bbL\u00e5t mig finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon; jag vet genom hemliga tecken att HERREN f\u00f6r din skull har v\u00e4lsignat mig.\u00bb\n30:28 Och han sade ytterligare: \u00bbBest\u00e4m vad du vill hava i l\u00f6n av mig, s\u00e5 skall jag giva dig det.\u00bb\n30:29 Han svarade honom: \u00bbDu vet sj\u00e4lv huru jag har tj\u00e4nat dig, och vad det har blivit av din boskap under min v\u00e5rd.\n30:30 Ty helt litet var det som du hade, f\u00f6rr\u00e4n jag kom, men det har f\u00f6r\u00f6kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v\u00e4lsignat dig, varhelst jag har g\u00e5tt fram. Men n\u00e4r skall jag nu ocks\u00e5 f\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r mitt eget hus?\u00bb\n30:31 Han svarade: \u00bbVad skall jag giva dig?\u00bb Och Jakob sade: \u00bbDu skall icke alls giva mig n\u00e5got. Om du vill g\u00f6ra mot mig s\u00e5som jag nu s\u00e4ger, s\u00e5 skall jag fortfara att vara herde f\u00f6r din hjord och vakta den.\n30:32 Jag vill i dag g\u00e5 igenom hela din hjord och avskilja ur den alla spr\u00e4ckliga och brokiga s\u00e5v\u00e4l som alla svarta djur bland f\u00e5ren, s\u00e5 ock vad som \u00e4r brokigt och spr\u00e4ckligt bland getterna; s\u00e5dant m\u00e5 sedan bliva min l\u00f6n.\n30:33 Och n\u00e4r du framdeles kommer f\u00f6r att med egna \u00f6gon se vad som har blivit min l\u00f6n, d\u00e5 skall min r\u00e4ttf\u00e4rdighet vara mitt vittne; alla getter hos mig, som icke \u00e4ro spr\u00e4ckliga eller brokiga, och alla f\u00e5r hos mig, som icke \u00e4ro svarta, de skola r\u00e4knas s\u00e5som stulna.\u00bb\n30:34 D\u00e5 sade Laban: \u00bbV\u00e4lan, blive det s\u00e5som du har sagt.\u00bb\n30:35 Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och alla spr\u00e4ckliga och brokiga getter -- alla djur som n\u00e5got vitt fanns p\u00e5 -- och alla svarta djur bland f\u00e5ren; och detta l\u00e4mnade han i sina s\u00f6ners v\u00e5rd.\n30:36 Och han l\u00e4t ett avst\u00e5nd av tre dagsresor vara mellan sig och Jakob. Och Jakob fick Labans \u00f6vriga hjord att vakta.\n30:37 Men Jakob tog sig friska k\u00e4ppar av poppel, mandeltr\u00e4d och l\u00f6nn och skalade p\u00e5 dem vita r\u00e4nder, i det han blottade det vita p\u00e5 k\u00e4pparna.\n30:38 Sedan lade han k\u00e4pparna, som han hade skalat, i r\u00e4nnorna eller vattenhoarna dit hjordarna kommo f\u00f6r att dricka, s\u00e5 att djuren hade dem framf\u00f6r sig; och de hade just sin parningstid, n\u00e4r de nu kommo f\u00f6r att dricka.\n30:39 Och djuren parade sig vid k\u00e4pparna, och s\u00e5 blev djurens avf\u00f6da strimmig, spr\u00e4cklig och brokig.\n30:40 D\u00e4refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s\u00e5, att de v\u00e4nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var svart i Labans hjord; s\u00e5 skaffade han sig egna hjordar, som han icke l\u00e4t komma ihop med Labans hjord.\n30:41 Och s\u00e5 ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob k\u00e4pparna framf\u00f6r djurens \u00f6gon i r\u00e4nnorna, s\u00e5 att de parade sig vid k\u00e4pparna.\n30:42 Men n\u00e4r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem. H\u00e4rigenom tillf\u00f6llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.\n30:43 S\u00e5 blev mannen \u00f6verm\u00e5ttan rik; han fick mycken sm\u00e5boskap, d\u00e4rtill ock tj\u00e4narinnor och tj\u00e4nare, kameler och \u00e5snor.\n31:1 Men han fick h\u00f6ra huru Labans s\u00f6ner talade s\u00e5: \u00bbJakob har tagit allt vad v\u00e5r fader \u00e4gde; av det v\u00e5r fader \u00e4gde \u00e4r det som han har skaffat sig all denna rikedom.\u00bb\n31:2 Jakob m\u00e4rkte ocks\u00e5 att Laban icke s\u00e5g p\u00e5 honom med samma \u00f6gon som f\u00f6rut.\n31:3 Och HERREN sade till Jakob: \u00bbV\u00e4nd tillbaka till dina f\u00e4ders land och till din sl\u00e4kt; jag skall vara med dig.\u00bb\n31:4 D\u00e5 s\u00e4nde Jakob och l\u00e4t kalla Rakel och Lea ut p\u00e5 marken till sin hjord;\n31:5 och han sade till dem: \u00bbJag m\u00e4rker att eder fader icke ser p\u00e5 mig med samma \u00f6gon som f\u00f6rut, nu d\u00e5 min faders Gud har varit med mig.\n31:6 Och I veten sj\u00e4lva att jag har tj\u00e4nat eder fader av alla mina krafter;\n31:7 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g\u00e5nger f\u00f6r\u00e4ndrat min l\u00f6n. Dock har Gud icke tillstatt honom att g\u00f6ra mig n\u00e5got ont.\n31:8 N\u00e4r han sade: 'De spr\u00e4ckliga skola vara din l\u00f6n', d\u00e5 fick hela hjorden spr\u00e4cklig avf\u00f6da; och n\u00e4r han sade: 'De strimmiga skola vara din l\u00f6n', d\u00e5 fick hela jorden strimmig avf\u00f6da.\n31:9 S\u00e5 tog Gud eder faders boskap och gav den \u00e5t mig.\n31:10 Ty n\u00e4r parningstiden kom, lyfte jag upp mina \u00f6gon och fick se i dr\u00f6mmen att hannarna som bet\u00e4ckte sm\u00e5boskapen voro strimmiga, spr\u00e4ckliga och fl\u00e4ckiga.\n31:11 Och Guds \u00e4ngel sade till mig i dr\u00f6mmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'H\u00e4r \u00e4r jag.'\n31:12 D\u00e5 sade han: 'Lyft upp dina \u00f6gon och se huru alla hannar som bet\u00e4cka sm\u00e5boskapen \u00e4ro strimmiga, spr\u00e4ckliga och fl\u00e4ckiga. Jag har ju sett allt vad Laban g\u00f6r mot dig.\n31:13 Jag \u00e4r den Gud som du s\u00e5g i Betel, d\u00e4r du smorde en stod, och d\u00e4r du gjorde mig ett l\u00f6fte. St\u00e5 nu upp och drag ut ur detta land, och v\u00e4nd tillbaka till ditt f\u00e4dernesland.'\u00bb\n31:14 D\u00e5 svarade Rakel och Lea och sade till honom: \u00bbHava vi numera n\u00e5gon lott eller arvedel i v\u00e5r faders hus?\n31:15 Blevo vi icke av honom aktade s\u00e5som fr\u00e4mlingar, n\u00e4r han s\u00e5lde oss? Sedan har han ju ock f\u00f6rt\u00e4rt vad han fick i betalning f\u00f6r oss.\n31:16 Ja, all den rikedom som Gud har avh\u00e4nt v\u00e5r fader tillh\u00f6r oss och v\u00e5ra barn. S\u00e5 g\u00f6r nu allt vad Gud har sagt dig.\u00bb\n31:17 D\u00e5 stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p\u00e5 kamelerna\n31:18 och f\u00f6rde bort med sig all boskap och alla \u00e4godelar som han hade f\u00f6rv\u00e4rvat, den boskap han \u00e4gde, och som han hade f\u00f6rv\u00e4rvat i Paddan-Aram, och begav sig p\u00e5 v\u00e4g till sin fader Isak i Kanaans land.\n31:19 Men Laban hade g\u00e5tt bort f\u00f6r att klippa sina f\u00e5r; d\u00e5 stal Rakel sin faders husgudar,\n31:20 och Jakob stal sig undan fr\u00e5n aram\u00e9en Laban, s\u00e5 att han icke l\u00e4t denne m\u00e4rka att han \u00e4mnade fly.\n31:21 S\u00e5 flydde han med allt sitt; han br\u00f6t upp och gick \u00f6ver floden och st\u00e4llde sin f\u00e4rd mot Gileads berg.\n31:22 Men p\u00e5 tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.\n31:23 D\u00e5 tog han med sig sina fr\u00e4nder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom p\u00e5 Gileads berg.\n31:24 Men Gud kom till aram\u00e9en Laban i en dr\u00f6m om natten och sade till honom: \u00bbTag dig till vara f\u00f6r att tala n\u00e5got mot Jakob, vad det vara m\u00e5.\u00bb\n31:25 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade d\u00e5 slagit upp sitt t\u00e4lt p\u00e5 berget, och Laban med sina fr\u00e4nder hade ock sitt t\u00e4lt uppslaget p\u00e5 Gileads berg.\n31:26 D\u00e5 sade Laban till Jakob: \u00bbVad \u00e4r detta f\u00f6r ett tilltag, att du har stulit dig undan fr\u00e5n mig och f\u00f6rt bort mina d\u00f6ttrar, likasom vore de tagna med sv\u00e4rd?\n31:27 Varf\u00f6r dolde du din flykt och stal dig undan fr\u00e5n mig? D\u00e4rigenom att du icke l\u00e4t mig veta n\u00e5got d\u00e4rom hindrades jag att ledsaga dig till v\u00e4gs med jubel och s\u00e5ng, med pukor och harpor.\n31:28 Du f\u00f6runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina d\u00f6ttrar. Du har handlat d\u00e5raktigt.\n31:29 Det stode nu i min makt att g\u00f6ra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f\u00f6r att tala n\u00e5got mot Jakob, vad det vara m\u00e5.'\n31:30 Och d\u00e5 du nu \u00e4ntligen ville fara, eftersom du l\u00e4ngtade s\u00e5 mycket till din faders hus, varf\u00f6r skulle du stj\u00e4la mina gudar?\u00bb\n31:31 D\u00e5 svarade Jakob och sade till Laban: \u00bbJag fruktade f\u00f6r dig, ty jag t\u00e4nkte att du skulle med v\u00e5ld taga dina d\u00f6ttrar ifr\u00e5n mig.\n31:32 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f\u00e5 beh\u00e5lla livet. I v\u00e5ra fr\u00e4nders n\u00e4rvaro m\u00e5 du se efter, om n\u00e5got \u00e4r ditt av det jag har i min \u00e4go, och i s\u00e5 fall taga det.\u00bb Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.\n31:33 D\u00e5 gick Laban in i Jakobs t\u00e4lt, d\u00e4refter i Leas t\u00e4lt och i de b\u00e5da tj\u00e4nstekvinnornas t\u00e4lt, men fann intet. Och n\u00e4r han hade kommit ut ur Leas t\u00e4lt, gick han in i Rakels t\u00e4lt.\n31:34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig d\u00e4rovanp\u00e5. Och Laban s\u00f6kte igenom hela t\u00e4ltet, men fann dem icke.\n31:35 Och hon sade till sin fader: \u00bbVredgas icke, min herre, \u00f6ver att jag ej kan stiga upp f\u00f6r dig, ty det \u00e4r med mig p\u00e5 kvinnors vis.\u00bb S\u00e5 s\u00f6kte han efter husgudarna, men fann dem icke.\n31:36 D\u00e5 blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: \u00bbVari har jag d\u00e5 f\u00f6rbrutit mig eller syndat, eftersom du s\u00e5 h\u00e4ftigt f\u00f6rf\u00f6ljer mig?\n31:37 Nu har du genoms\u00f6kt allt mitt bohag; vad har du d\u00e4r funnit av bohagsting som tillh\u00f6ra dig? L\u00e4gg det fram h\u00e4r inf\u00f6r mina fr\u00e4nder och dina fr\u00e4nder, s\u00e5 att de f\u00e5 d\u00f6ma mellan oss b\u00e5da.\n31:38 I tjugu \u00e5r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke f\u00f6tt i otid, och av v\u00e4durarna i din hjord har jag icke \u00e4tit.\n31:39 Intet ihj\u00e4lrivet djur f\u00f6rde jag till dig; jag m\u00e5ste sj\u00e4lv ers\u00e4tta det; du utkr\u00e4vde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.\n31:40 S\u00e5dan var min lott: om dagen f\u00f6rt\u00e4rdes jag av hetta och om natten av k\u00f6ld, och s\u00f6mnen flydde mina \u00f6gon.\n31:41 I tjugu \u00e5r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj\u00e4nat dig i fjorton \u00e5r f\u00f6r dina b\u00e5da d\u00f6ttrar och i sex \u00e5r f\u00f6r din boskap, men du har tio g\u00e5nger f\u00f6r\u00e4ndrat min l\u00f6n.\n31:42 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, s\u00e5 hade du nu s\u00e4kert l\u00e5tit mig fara med tomma h\u00e4nder. Men Gud s\u00e5g mitt lidande och min m\u00f6da, och han f\u00e4llde domen i natt.\u00bb\n31:43 D\u00e5 svarade Laban och sade till Jakob: \u00bbD\u00f6ttrarna \u00e4ro mina d\u00f6ttrar, och barnen \u00e4ro mina barn, och hjordarna \u00e4ro mina hjordar, och allt det du ser \u00e4r mitt; vad skulle jag d\u00e5 nu kunna g\u00f6ra mot dessa mina d\u00f6ttrar eller mot barnen som de hava f\u00f6tt?\n31:44 S\u00e5 kom nu och l\u00e5t oss sluta ett f\u00f6rbund med varandra, och m\u00e5 det vara ett vittne mellan mig och dig.\u00bb\n31:45 D\u00e5 tog Jakob en sten och reste den till en stod.\n31:46 Och Jakob sade till sina fr\u00e4nder: \u00bbSamlen tillhopa stenar.\u00bb Och de togo stenar och gjorde ett r\u00f6se och h\u00f6llo m\u00e5ltid d\u00e4r p\u00e5 r\u00f6set.\n31:47 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.\n31:48 Och Laban sade: \u00bbDetta r\u00f6se vare i dag vittne mellan mig och dig.\u00bb D\u00e4rav fick det namnet Galed;\n31:49 men det kallades ock Mispa, ty han sade: \u00bbHERREN vare v\u00e4ktare mellan mig och dig, n\u00e4r vi icke mer se varandra.\n31:50 Om du behandlar mina d\u00f6ttrar illa eller tager andra hustrur j\u00e4mte mina d\u00f6ttrar, s\u00e5 vet, att om ock ingen m\u00e4nniska \u00e4r tillst\u00e4des, s\u00e5 \u00e4r dock Gud vittne mellan mig och dig.\u00bb\n31:51 Och Laban sade ytterligare till Jakob: \u00bbSe, detta r\u00f6se och stoden som jag har rest mellan mig och dig --\n31:52 detta r\u00f6se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig f\u00f6rbi detta r\u00f6se, och att icke heller du skall draga till mig f\u00f6rbi detta r\u00f6se och denna stod, med ont upps\u00e5t.\n31:53 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss.\u00bb Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.\n31:54 Och Jakob offrade ett slaktoffer p\u00e5 berget och inbj\u00f6d sina fr\u00e4nder att h\u00e5lla m\u00e5ltid med sig. Och de \u00e5to och stannade sedan p\u00e5 berget \u00f6ver natten.\n31:55 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina d\u00f6ttrar och v\u00e4lsignat dem, for han sin v\u00e4g hem igen.\n32:1 Men n\u00e4r Jakob drog sin v\u00e4g fram, m\u00f6tte honom Guds \u00e4nglar;\n32:2 och d\u00e5 Jakob s\u00e5g dem, sade han: \u00bbDetta \u00e4r Guds skara.\u00bb Och han gav den platsen namnet Mahanaim.\n32:3 Och Jakob s\u00e4nde budb\u00e4rare framf\u00f6r sig till sin broder Esau i Seirs land, p\u00e5 Edoms mark;\n32:4 och han bj\u00f6d dem och sade: \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till min herre Esau: Din tj\u00e4nare Jakob l\u00e5ter s\u00e4ga: Jag har vistats borta hos Laban och dr\u00f6jt kvar d\u00e4r \u00e4nda till nu;\n32:5 och jag har f\u00e5tt oxar, \u00e5snor, f\u00e5r, tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor. Och jag har nu velat s\u00e4nda bud f\u00f6r att l\u00e5ta min herre veta detta, p\u00e5 det att jag m\u00e5 finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon.\u00bb\n32:6 N\u00e4r sedan budb\u00e4rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: \u00bbVi tr\u00e4ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.\u00bb\n32:7 D\u00e5 blev Jakob mycket f\u00f6rskr\u00e4ckt och betogs av \u00e5ngest; och han delade sitt folk och f\u00e5ren och f\u00e4kreaturen och kamelerna i tv\u00e5 skaror.\n32:8 Ty han t\u00e4nkte: \u00bbOm Esau \u00f6verfaller den ena skaran och sl\u00e5r den, s\u00e5 kan dock den andra skaran undkomma.\u00bb\n32:9 Och Jakob sade: \u00bbMin fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'V\u00e4nd tillbaka till ditt land och till din sl\u00e4kt, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra dig gott',\n32:10 jag \u00e4r f\u00f6r ringa till all den n\u00e5d och all den trofasthet som du har bevisat din tj\u00e4nare; ty jag hade icke mer \u00e4n min stav, n\u00e4r jag gick \u00f6ver denna Jordan, och nu har jag f\u00f6r\u00f6kats till tv\u00e5 skaror.\n32:11 R\u00e4dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och f\u00f6rg\u00f6r mig, utan att ens skona m\u00f6drar och barn.\n32:12 Du har sj\u00e4lv sagt: 'Jag skall g\u00f6ra dig mycket gott och l\u00e5ta din s\u00e4d bliva s\u00e5som havets sand, som man icke kan r\u00e4kna f\u00f6r dess myckenhets skull.'\u00bb\n32:13 Och han stannade d\u00e4r den natten. Och av det han hade f\u00f6rv\u00e4rvat tog han ut till sk\u00e4nker \u00e5t sin broder Esau\n32:14 tv\u00e5 hundra getter och tjugu bockar, tv\u00e5 hundra tackor och tjugu v\u00e4durar,\n32:15 trettio kamelston som g\u00e5vo di, j\u00e4mte deras f\u00f6l, d\u00e4rtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu \u00e5sninnor med tio f\u00f6l.\n32:16 Och han l\u00e4mnade detta i sina tj\u00e4nares v\u00e5rd, var hjord f\u00f6r sig, och sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbG\u00e5n framf\u00f6r mig och l\u00e5ten ett mellanrum vara mellan hjordarna.\u00bb\n32:17 Och han bj\u00f6d den f\u00f6rste och sade: \u00bbN\u00e4r min broder Esau m\u00f6ter dig och fr\u00e5gar dig: 'Vem tillh\u00f6r du, och vart g\u00e5r du, och vem tillh\u00f6ra djuren som du driver framf\u00f6r dig?',\n32:18 d\u00e5 skall du svara: 'De tillh\u00f6ra din tj\u00e4nare Jakob; de \u00e4ro sk\u00e4nker som han s\u00e4nder till min herre Esau, och sj\u00e4lv kommer han h\u00e4r efter oss.'\u00bb\n32:19 Och han bj\u00f6d likaledes den andre och den tredje och alla de \u00f6vriga som drevo hjordarna: \u00bbS\u00e5som jag nu har sagt eder skolen I s\u00e4ga till Esau, n\u00e4r I kommen fram till honom.\n32:20 Och I skolen vidare s\u00e4ga: 'Ocks\u00e5 din tj\u00e4nare Jakob kommer h\u00e4r efter oss.'\u00bb Ty han t\u00e4nkte: \u00bbJag vill blidka honom med de sk\u00e4nker som g\u00e5 f\u00f6re mig; sedan vill jag sj\u00e4lv komma inf\u00f6r hans ansikte; kanh\u00e4nda tager han d\u00e5 n\u00e5digt emot mig.\u00bb\n32:21 S\u00e5 kommo nu sk\u00e4nkerna f\u00f6re honom, medan han sj\u00e4lv den natten stannade i l\u00e4gret.\n32:22 Men under natten stod han upp och tog sina b\u00e5da hustrur och sina b\u00e5da tj\u00e4nstekvinnor och sina elva s\u00f6ner och gick \u00f6ver Jabboks vad.\n32:23 Han tog dem och f\u00f6rde dem \u00f6ver b\u00e4cken och f\u00f6rde tillika \u00f6ver vad han eljest \u00e4gde.\n32:24 Och Jakob blev ensam kvar. D\u00e5 brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.\n32:25 Och n\u00e4r denne s\u00e5g att han icke kunde \u00f6vervinna Jakob, gav han honom ett slag p\u00e5 h\u00f6ftleden, s\u00e5 att h\u00f6ften gick ur led, under det han brottades med honom.\n32:26 Och mannen sade: \u00bbSl\u00e4pp mig, ty morgonrodnaden g\u00e5r upp.\u00bb Men han svarade: \u00bbJag sl\u00e4pper dig icke, med mindre du v\u00e4lsignar mig.\u00bb\n32:27 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbVad \u00e4r ditt namn?\u00bb Han svarade: \u00bbJakob.\u00bb\n32:28 Han sade: \u00bbDu skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har k\u00e4mpat med Gud och med m\u00e4nniskor och vunnit seger.\u00bb\n32:29 D\u00e5 fr\u00e5gade Jakob och sade: \u00bbL\u00e5t mig veta ditt namn.\u00bb Han svarade: \u00bbVarf\u00f6r fr\u00e5gar du efter mitt namn?\u00bb Och han v\u00e4lsignade honom d\u00e4r.\n32:30 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, \u00bbty\u00bb, sade han, \u00bbjag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit r\u00e4ddat\u00bb.\n32:31 Och n\u00e4r han hade kommit f\u00f6rbi Penuel, s\u00e5g han solen g\u00e5 upp; men han haltade p\u00e5 h\u00f6ften.\n32:32 F\u00f6rdenskull \u00e4ta Israels barn \u00e4nnu i dag icke h\u00f6ftsenan som ligger p\u00e5 h\u00f6ftleden, d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4mligen, att han gav Jakob ett slag p\u00e5 h\u00f6ftleden, p\u00e5 h\u00f6ftsenan.\n33:1 Och Jakob lyfte upp sina \u00f6gon och fick se Esau komma med fyra hundra man. D\u00e5 f\u00f6rdelade han sina barn p\u00e5 Lea och Rakel och de b\u00e5da tj\u00e4nstekvinnorna.\n33:2 Och han l\u00e4t tj\u00e4nstekvinnorna med deras barn g\u00e5 fr\u00e4mst, Lea med hennes barn d\u00e4rn\u00e4st, och Rakel med Josef sist.\n33:3 Och sj\u00e4lv gick han framf\u00f6r dem och bugade sig sju g\u00e5nger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.\n33:4 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f\u00f6ll honom om halsen och kysste honom; och de gr\u00e4to.\n33:5 Och n\u00e4r han lyfte upp sina \u00f6gon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: \u00bbVilka \u00e4ro dessa som du har med dig?\u00bb Han svarade: \u00bbDet \u00e4r barnen som Gud har besk\u00e4rt din tj\u00e4nare.\u00bb\n33:6 Och tj\u00e4nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.\n33:7 D\u00e4refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.\n33:8 Sedan fr\u00e5gade han: \u00bbVad ville du med hela den skara som jag m\u00f6tte?\u00bb Han svarade: \u00bbJag ville finna n\u00e5d f\u00f6r min herres \u00f6gon.\u00bb\n33:9 Men Esau sade: \u00bbJag har nog; beh\u00e5ll du vad du har, min broder.\u00bb\n33:10 Jakob svarade: \u00bbAck nej; om jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 tag emot sk\u00e4nkerna av mig, eftersom jag har f\u00e5tt se ditt ansikte, likasom s\u00e5ge jag ett gudav\u00e4sens ansikte, d\u00e5 du nu s\u00e5 gunstigt har tagit emot mig.\n33:11 Tag h\u00e4lsningssk\u00e4nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig n\u00e5dig, och jag har allt fullt upp.\u00bb Och han bad honom s\u00e5 entr\u00e4get, att han tog emot dem.\n33:12 Och Esau sade: \u00bbL\u00e5t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g\u00e5 framf\u00f6r dig.\u00bb\n33:13 Men han svarade honom: \u00bbMin herre ser sj\u00e4lv att barnen \u00e4ro sp\u00e4da, och att jag har med mig f\u00e5r och kor som giva di; driver man dessa f\u00f6r starkt en enda dag, s\u00e5 d\u00f6r hela hjorden.\n33:14 M\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r min herre draga \u00e5stad f\u00f6re sin tj\u00e4nare, s\u00e5 vill jag komma efter i sakta mak, i den m\u00e5n boskapen, som drives framf\u00f6r mig, och barnen orka f\u00f6lja med, till dess jag kommer till min herre i Seir.\u00bb\n33:15 D\u00e5 sade Esau: \u00bbS\u00e5 vill jag \u00e5tminstone l\u00e4mna kvar hos dig en del av mitt folk.\u00bb Men han svarade: \u00bbVarf\u00f6r s\u00e5? M\u00e5 jag allenast finna n\u00e5d f\u00f6r min herres \u00f6gon.\u00bb\n33:16 S\u00e5 v\u00e4nde Esau om, samma dag, och tog v\u00e4gen till Seir.\n33:17 Men Jakob br\u00f6t upp och drog till Suckot och byggde sig d\u00e4r ett hus. Och \u00e5t sin boskap gjorde han l\u00f6vhyddor; d\u00e4rav fick platsen namnet Suckot.\n33:18 Och Jakob kom p\u00e5 sin f\u00e4rd ifr\u00e5n Paddan-Aram v\u00e4lbeh\u00e5llen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l\u00e4ger utanf\u00f6r staden.\n33:19 Och det jordstycke d\u00e4r han hade slagit upp sitt t\u00e4lt k\u00f6pte han av Hamors, Sikems faders, barn f\u00f6r hundra kesitor.\n33:20 Och han reste d\u00e4r ett altare och kallade det El-Elohe-Israel.\n34:1 Men Dina, den dotter som Lea hade f\u00f6tt \u00e5t Jakob, gick ut f\u00f6r att bes\u00f6ka landets d\u00f6ttrar.\n34:2 Och Sikem, som var son till hiv\u00e9en Hamor, h\u00f6vdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och l\u00e4grade henne och kr\u00e4nkte henne.\n34:3 Och hans hj\u00e4rta f\u00e4ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom k\u00e4r, och han talade v\u00e4nligt med flickan.\n34:4 Och Sikem sade till sin fader Hamor: \u00bbSkaffa mig denna flicka till hustru.\u00bb\n34:5 Och Jakob hade f\u00e5tt h\u00f6ra att hans dotter Dina hade blivit sk\u00e4ndad. Men eftersom hans s\u00f6ner voro med hans boskap ute p\u00e5 marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.\n34:6 S\u00e5 gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f\u00f6r att tala med honom.\n34:7 Men n\u00e4r Jakobs s\u00f6ner kommo hem fr\u00e5n marken, sedan de hade f\u00e5tt h\u00f6ra vad som hade h\u00e4nt, blevo de f\u00f6rbittrade och vredgades h\u00f6geligen \u00f6ver att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade l\u00e4grat Jakobs dotter -- en otillb\u00f6rlig g\u00e4rning.\n34:8 D\u00e5 talade Hamor med dem och sade: \u00bbMin son Sikems hj\u00e4rta har f\u00e4st sig vid eder syster; given henne \u00e5t honom till hustru.\n34:9 Och befrynden eder med oss; given edra d\u00f6ttrar \u00e5t oss, och tagen I v\u00e5ra d\u00f6ttrar till hustrur,\n34:10 och bos\u00e4tten eder hos oss, ty landet skall ligga \u00f6ppet f\u00f6r eder; d\u00e4r m\u00e5n I bo och draga omkring och f\u00f6rv\u00e4rva besittningar.\u00bb\n34:11 Och Sikem sade till hennes fader och hennes br\u00f6der: \u00bbL\u00e5ten mig finna n\u00e5d f\u00f6r edra \u00f6gon; vad I fordren av mig vill jag giva.\n34:12 Beg\u00e4ren av mig huru stor brudg\u00e5va och sk\u00e4nk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru.\u00bb\n34:13 D\u00e5 svarade Jakobs s\u00f6ner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade sk\u00e4ndat deras syster Dina,\n34:14 och sade till dem: \u00bbVi kunna icke samtycka till att giva v\u00e5r syster \u00e5t en man som har f\u00f6rhud; ty s\u00e5dant h\u00e5lla vi f\u00f6r skamligt.\n34:15 Allenast p\u00e5 det villkoret skola vi g\u00f6ra eder till viljes, att I bliven s\u00e5som vi, d\u00e4rigenom att allt mank\u00f6n bland eder omsk\u00e4res.\n34:16 D\u00e5 skola vi giva v\u00e5ra d\u00f6ttrar \u00e5t eder och sj\u00e4lva taga edra d\u00f6ttrar till hustrur; och vi skola d\u00e5 bo hos eder och bliva med eder ett enda folk.\n34:17 Men om I icke viljen lyssna till oss och l\u00e5ta omsk\u00e4ra eder, s\u00e5 skola vi taga v\u00e5r syster och draga bort.\u00bb\n34:18 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de beg\u00e4rde.\n34:19 Och den unge mannen dr\u00f6jde icke att g\u00f6ra s\u00e5, ty han hade f\u00e5tt behag till Jakobs dotter. Och han hade st\u00f6rre myndighet \u00e4n n\u00e5gon annan i hans faders hus.\n34:20 S\u00e5 tr\u00e4dde d\u00e5 Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till m\u00e4nnen i staden och sade:\n34:21 \u00bbDessa m\u00e4n \u00e4ro fredligt sinnade mot oss; m\u00e5 vi allts\u00e5 l\u00e5ta dem bo i landet och draga omkring d\u00e4r; landet har ju utrymme nog f\u00f6r dem. Vi vilja taga deras d\u00f6ttrar till hustrur \u00e5t oss och giva dem v\u00e5ra d\u00f6ttrar.\n34:22 Men allenast p\u00e5 det villkoret skola m\u00e4nnen g\u00f6ra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank\u00f6n bland oss omsk\u00e4res, likasom de sj\u00e4lva \u00e4ro omskurna.\n34:23 Och d\u00e5 bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare v\u00e5r tillh\u00f6righet. M\u00e5 vi f\u00f6rdenskull allenast g\u00f6ra dem till viljes, s\u00e5 skola de bo kvar hos oss.\u00bb\n34:24 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mank\u00f6n, s\u00e5 m\u00e5nga som bodde inom hans stadsport, l\u00e4to omsk\u00e4ra sig.\n34:25 Men p\u00e5 tredje dagen, d\u00e5 de voro sjuka av s\u00e5ren, togo Jakobs tv\u00e5 s\u00f6ner Simeon och Levi, Dinas br\u00f6der, var sitt sv\u00e4rd och \u00f6verf\u00f6llo staden of\u00f6rt\u00e4nkt och dr\u00e4pte allt mank\u00f6n.\n34:26 Ocks\u00e5 Hamor och hans son Sikem dr\u00e4pte de med sv\u00e4rdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v\u00e4g.\n34:27 Och Jakobs s\u00f6ner kommo \u00f6ver de slagna och plundrade staden, d\u00e4rf\u00f6r att deras syster hade blivit sk\u00e4ndad;\n34:28 de togo deras f\u00e5r och f\u00e4kreatur och \u00e5snor, b\u00e5de vad som fanns i staden och vad som fanns p\u00e5 f\u00e4ltet.\n34:29 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f\u00f6rde de bort s\u00e5som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.\n34:30 Men Jakob sade till Simeon och Levi: \u00bbI haven dragit olycka \u00f6ver mig, d\u00e5 I nu haven gjort mig f\u00f6rhatlig f\u00f6r landets inbyggare, kanan\u00e9erna och periss\u00e9erna. Mitt folk \u00e4r allenast en ringa hop; man skall nu f\u00f6rsamla sig mot mig och sl\u00e5 mig ihj\u00e4l; s\u00e5 skall jag med mitt hus f\u00f6rg\u00f6ras.\u00bb\n34:31 Men de svarade: \u00bbSkulle man d\u00e5 f\u00e5 behandla v\u00e5r syster s\u00e5som en sk\u00f6ka?\u00bb\n35:1 Och Gud sade till Jakob: \u00bbSt\u00e5 upp, drag till Betel och stanna d\u00e4r, och res d\u00e4r ett altare \u00e5t den Gud som uppenbarade sig f\u00f6r dig, n\u00e4r du flydde f\u00f6r din broder Esau.\u00bb\n35:2 D\u00e5 sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med honom: \u00bbSkaffen bort de fr\u00e4mmande gudar som I haven bland eder, och renen eder och byten om kl\u00e4der,\n35:3 och l\u00e5t oss s\u00e5 st\u00e5 upp och draga till Betel; d\u00e4r vill jag resa ett altare \u00e5t den Gud som b\u00f6nh\u00f6rde mig, n\u00e4r jag var i n\u00f6d, och som var med mig p\u00e5 den v\u00e4g jag vandrade.\u00bb\n35:4 D\u00e5 g\u00e5vo de \u00e5t Jakob alla de fr\u00e4mmande gudar som de hade hos sig, d\u00e4rtill ock sina \u00f6rringar; och Jakob gr\u00e4vde ned detta under terebinten vid Sikem.\n35:5 Sedan br\u00f6to de upp; och en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n Gud kom \u00f6ver de kringliggande st\u00e4derna, s\u00e5 att man icke f\u00f6rf\u00f6ljde Jakobs s\u00f6ner.\n35:6 Och Jakob kom till Lus, det \u00e4r Betel, i Kanaans land, j\u00e4mte allt det folk som var med honom.\n35:7 Och han byggde d\u00e4r ett altare och kallade platsen El-Betel, d\u00e4rf\u00f6r att Gud d\u00e4r hade uppenbarat sig f\u00f6r honom, n\u00e4r han flydde f\u00f6r sin broder.\n35:8 Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf\u00f6r Betel, under en ek; den fick namnet Gr\u00e5toeken.\n35:9 Och Gud uppenbarade sig \u00e5ter f\u00f6r Jakob, n\u00e4r han hade kommit tillbaka fr\u00e5n Paddan-Aram, och v\u00e4lsignade honom.\n35:10 Och Gud sade till honom: \u00bbDitt namn \u00e4r Jakob; men du skall icke mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.\u00bb S\u00e5 fick han namnet Israel.\n35:11 Och Gud sade till honom: \u00bbJag \u00e4r Gud den Allsm\u00e4ktige; var fruktsam och f\u00f6r\u00f6ka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola komma av dig, och konungar skola utg\u00e5 fr\u00e5n din l\u00e4nd.\n35:12 Och det land som jag har givit \u00e5t Abraham och Isak skall jag giva \u00e5t dig; \u00e5t din s\u00e4d efter dig skall jag ock giva det landet.\n35:13 Och Gud for upp fr\u00e5n honom, p\u00e5 den plats d\u00e4r han hade talat med honom.\n35:14 Men Jakob reste en stod p\u00e5 den plats d\u00e4r han hade talat med honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d\u00e4rp\u00e5 och g\u00f6t olja \u00f6ver den.\n35:15 Och Jakob gav \u00e5t platsen d\u00e4r Gud hade talat med honom namnet Betel.\n35:16 Sedan br\u00f6to de upp fr\u00e5n Betel. Och n\u00e4r det \u00e4nnu var ett stycke v\u00e4g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn\u00f6d, och barnsn\u00f6den blev henne sv\u00e5r.\n35:17 D\u00e5 nu hennes barnsn\u00f6d var som sv\u00e5rast, sade hj\u00e4lpkvinnan till henne: \u00bbFrukta icke; ty ocks\u00e5 denna g\u00e5ng f\u00e5r du en son.\u00bb\n35:18 Men n\u00e4r hon h\u00f6ll p\u00e5 att giva upp andan, ty hon skulle nu d\u00f6, gav hon honom namnet Ben-Oni; men hans fader kallade honom Benjamin.\n35:19 S\u00e5 dog Rakel, och hon blev begraven vid v\u00e4gen till Efrat, det \u00e4r Bet-Lehem.\n35:20 Och Jakob reste en v\u00e5rd p\u00e5 hennes grav; det \u00e4r den som \u00e4nnu i dag kallas Rakels gravv\u00e5rd.\n35:21 Och Israel br\u00f6t upp d\u00e4rifr\u00e5n och slog upp sitt t\u00e4lt p\u00e5 andra sidan om Herdetornet.\n35:22 Och medan Israel bodde d\u00e4r i landet, gick Ruben \u00e5stad och l\u00e4grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h\u00f6ra det. Och Jakob hade tolv s\u00f6ner.\n35:23 Leas s\u00f6ner voro Ruben, Jakobs f\u00f6rstf\u00f6dde, vidare Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.\n35:24 Rakels s\u00f6ner voro Josef och Benjamin.\n35:25 Bilhas, Rakels tj\u00e4nstekvinnas, s\u00f6ner voro Dan och Naftali.\n35:26 Silpas, Leas tj\u00e4nstekvinnas, s\u00f6ner voro Gad och Aser. Dessa voro Jakobs s\u00f6ner, och de f\u00f6ddes \u00e5t honom i Paddan-Aram.\n35:27 Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det \u00e4r Hebron, d\u00e4r Abraham och Isak hade bott s\u00e5som fr\u00e4mlingar.\n35:28 Och Isak levde ett hundra \u00e5ttio \u00e5r;\n35:29 d\u00e4refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina f\u00e4der, gammal och m\u00e4tt p\u00e5 att leva. Och hans s\u00f6ner Esau och Jakob begrovo honom.\n36:1 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Esaus, det \u00e4r Edoms, sl\u00e4kt.\n36:2 Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d\u00f6ttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiv\u00e9en Sibeon,\n36:3 s\u00e5 ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.\n36:4 Och Ada f\u00f6dde Elifas \u00e5t Esau, men Basemat f\u00f6dde Reguel.\n36:5 Och Oholibama f\u00f6dde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus s\u00f6ner, vilka f\u00f6ddes \u00e5t honom i Kanaans land.\n36:6 Och Esau tog sina hustrur, sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar och allt sitt husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom som han hade f\u00f6rv\u00e4rvat i Kanaans land och drog till ett annat land och skilde sig s\u00e5 fr\u00e5n sin broder Jakob.\n36:7 Ty deras \u00e4godelar voro s\u00e5 stora att de icke kunde bo tillsammans; landet d\u00e4r de uppeh\u00f6llo sig r\u00e4ckte icke till \u00e5t dem, f\u00f6r deras boskapshjordars skull.\n36:8 Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det \u00e4r densamme som Edom.\n36:9 Och detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Esaus sl\u00e4kt, hans som var stamfader f\u00f6r edom\u00e9erna, i Seirs bergsbygd.\n36:10 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Esaus s\u00f6ner: Elifas, son till Ada, Esaus hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.\n36:11 Men Elifas' s\u00f6ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.\n36:12 Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f\u00f6dde Amalek \u00e5t Elifas. Dessa voro s\u00f6ner till Ada, Esaus hustru.\n36:13 Men Reguels s\u00f6ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa voro s\u00f6ner till Basemat, Esaus hustru.\n36:14 Men s\u00f6ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f\u00f6dde \u00e5t Esau: Jeus, Jaelam och Kora.\n36:15 Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s\u00f6ner: Elifas', Esaus f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar, fursten Sefo, fursten Kenas,\n36:16 fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de furstar som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Elifas, i Edoms land; dessa voro Adas s\u00f6ner.\n36:17 Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s\u00f6ner: fursten Nahat, fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de furstar som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Reguel, i Edoms land; dessa voro s\u00f6ner till Basemat, Esaus hustru.\n36:18 Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s\u00f6ner: fursten Jeus, fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.\n36:19 Dessa voro Esaus s\u00f6ner, och dessa deras stamfurstar. Han \u00e4r densamme som Edom.\n36:20 Dessa voro hor\u00e9en Seirs s\u00f6ner, landets f\u00f6rra inbyggare: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana,\n36:21 Dison, Eser och Disan. Dessa voro hor\u00e9ernas, Seirs s\u00f6ners, stamfurstar i Edoms land.\n36:22 Men Lotans s\u00f6ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var Timna.\n36:23 Och dessa voro Sobals s\u00f6ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.\n36:24 Och dessa voro Sibeons s\u00f6ner: Aja och Ana; det var denne Ana som fann de varma k\u00e4llorna i \u00f6knen, n\u00e4r han vaktade sin fader Sibeons \u00e5snor.\n36:25 Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.\n36:26 Och dessa voro Disans s\u00f6ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.\n36:27 Och dessa voro Esers s\u00f6ner: Bilhan, Saavan och Akan.\n36:28 Dessa voro Disans s\u00f6ner: Us och Aran.\n36:29 Dessa voro hor\u00e9ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal, fursten Sibeon, fursten Ana,\n36:30 fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro hor\u00e9ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f\u00f6r sig.\n36:31 Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan \u00e4nnu n\u00e5gon israelitisk konung var konung d\u00e4r:\n36:32 Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.\n36:33 N\u00e4r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr\u00e5n Bosra, konung efter honom.\n36:34 N\u00e4r Jobab dog, blev Husam fr\u00e5n teman\u00e9ernas land konung efter honom.\n36:35 N\u00e4r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han som slog midjaniterna p\u00e5 Moabs mark; och hans stad hette Avit.\n36:36 N\u00e4r Hadad dog, blev Samla fr\u00e5n Masreka konung efter honom.\n36:37 N\u00e4r Samla dog, blev Saul fr\u00e5n Rehobot vid floden konung efter honom.\n36:38 N\u00e4r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.\n36:39 N\u00e4r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom; och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.\n36:40 Och dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Esaus stamfurstar, efter deras sl\u00e4kter och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten Jetet,\n36:41 fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,\n36:42 fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,\n36:43 fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar, efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning -- hans som ock kallas Esau, edom\u00e9ernas stamfader.\n37:1 Men Jakob bosatte sig i det land d\u00e4r hans fader hade bott s\u00e5som fr\u00e4mling, n\u00e4mligen i Kanaans land.\n37:2 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Jakobs sl\u00e4kt. N\u00e4r Josef var sjutton \u00e5r gammal, gick han, j\u00e4mte sina br\u00f6der, i vall med f\u00e5ren; han f\u00f6ljde d\u00e5 s\u00e5som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, s\u00f6ner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.\n37:3 Men Israel hade Josef k\u00e4rare \u00e4n alla sina andra s\u00f6ner, eftersom han hade f\u00f6tt honom p\u00e5 sin \u00e5lderdom; och han l\u00e4t g\u00f6ra \u00e5t honom en fotsid livkl\u00e4dnad.\n37:4 D\u00e5 nu hans br\u00f6der s\u00e5go att deras fader hade honom k\u00e4rare \u00e4n alla hans br\u00f6der, blevo de h\u00e4tska mot honom och kunde icke tala v\u00e4nligt till honom.\n37:5 D\u00e4rtill hade Josef en g\u00e5ng en dr\u00f6m, som han omtalade f\u00f6r sina br\u00f6der; sedan hatade de honom \u00e4nnu mer.\n37:6 Han sade n\u00e4mligen till dem: \u00bbH\u00f6ren vilken dr\u00f6m jag har haft.\n37:7 Jag tyckte att vi bundo k\u00e4rvar p\u00e5 f\u00e4ltet; och se, min k\u00e4rve reste sig upp och blev st\u00e5ende, och edra k\u00e4rvar st\u00e4llde sig runt omkring och bugade sig f\u00f6r min k\u00e4rve.\u00bb\n37:8 D\u00e5 sade hans br\u00f6der till honom: \u00bbSkulle du bliva v\u00e5r konung, och skulle du r\u00e5da \u00f6ver oss?\u00bb Och de hatade honom \u00e4nnu mer f\u00f6r hans dr\u00f6mmars skull och f\u00f6r vad han hade sagt.\n37:9 Sedan hade han \u00e4nnu en annan dr\u00f6m som han f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r sina br\u00f6der; han sade: \u00bbH\u00f6ren, jag har haft \u00e4nnu en dr\u00f6m. Jag tyckte att solen och m\u00e5nen och elva stj\u00e4rnor bugade sig f\u00f6r mig.\u00bb\n37:10 N\u00e4r han f\u00f6rt\u00e4ljde detta f\u00f6r sin fader och sina br\u00f6der, bannade hans fader honom och sade till honom: \u00bbVad \u00e4r detta f\u00f6r en dr\u00f6m som du har haft? Skulle d\u00e5 jag och din moder och dina br\u00f6der komma och buga oss ned till jorden f\u00f6r dig?\u00bb\n37:11 Och hans br\u00f6der avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.\n37:12 D\u00e5 nu en g\u00e5ng hans br\u00f6der hade g\u00e5tt bort f\u00f6r att vakta sin faders f\u00e5r i Sikem,\n37:13 sade Israel till Josef: \u00bbSe, dina br\u00f6der vakta f\u00e5ren i Sikem; g\u00f6r dig redo, jag vill s\u00e4nda dig till dem.\u00bb Han svarade honom: \u00bbJag \u00e4r redo.\u00bb\n37:14 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbG\u00e5 och se efter, om det st\u00e5r v\u00e4l till med dina br\u00f6der, och om det st\u00e5r v\u00e4l till med f\u00e5ren, och kom tillbaka till mig med svar.\u00bb S\u00e5 s\u00e4nde han honom \u00e5stad fr\u00e5n Hebrons dal, och han kom till Sikem.\n37:15 D\u00e4r m\u00f6tte han en man, medan han gick omkring villr\u00e5dig p\u00e5 f\u00e4ltet; och mannen fr\u00e5gade honom: \u00bbVad s\u00f6ker du?\u00bb\n37:16 Han svarade: \u00bbJag s\u00f6ker efter mina br\u00f6der; s\u00e4g mig var de vakta sin hjord.\u00bb\n37:17 Mannen svarade: \u00bbDe hava brutit upp h\u00e4rifr\u00e5n; ty jag h\u00f6rde dem s\u00e4ga: 'L\u00e5t oss g\u00e5 till Dotain.'\u00bb D\u00e5 gick Josef vidare efter sina br\u00f6der och fann dem i Dotan.\n37:18 N\u00e4r de nu p\u00e5 avst\u00e5nd fingo se honom, innan han \u00e4nnu hade hunnit fram till dem, lade de r\u00e5d om att d\u00f6da honom.\n37:19 De sade till varandra: \u00bbSe, d\u00e4r kommer dr\u00f6mmaren.\n37:20 Upp, l\u00e5t oss dr\u00e4pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi s\u00e4ga att ett vilddjur har \u00e4tit upp honom. S\u00e5 f\u00e5 vi se huru det g\u00e5r med hans dr\u00f6mmar.\u00bb\n37:21 Men n\u00e4r Ruben h\u00f6rde detta, ville han r\u00e4dda honom undan deras h\u00e4nder och sade: \u00bbL\u00e5t oss icke sl\u00e5 ihj\u00e4l honom.\u00bb\n37:22 Ytterligare sade Ruben till dem: \u00bbUtgjuten icke blod; kasten honom i brunnen h\u00e4r i \u00f6knen, men b\u00e4ren icke hand p\u00e5 honom.\u00bb Han ville n\u00e4mligen r\u00e4dda honom undan deras h\u00e4nder och f\u00f6ra honom tillbaka till hans fader.\n37:23 D\u00e5 nu Josef kom fram till sina br\u00f6der, togo de av honom hans livkl\u00e4dnad, den fotsida kl\u00e4dnaden som han hade p\u00e5 sig,\n37:24 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns d\u00e4ri.\n37:25 D\u00e4refter satte de sig ned f\u00f6r att \u00e4ta. N\u00e4r de d\u00e5 lyfte upp sina \u00f6gon, fingo de se ett t\u00e5g av ismaeliter komma fr\u00e5n Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro p\u00e5 v\u00e4g med detta ned till Egypten.\n37:26 D\u00e5 sade Juda till sina br\u00f6der: \u00bbVad gagn hava vi d\u00e4rav att vi dr\u00e4pa v\u00e5r broder och d\u00f6lja hans blod?\u00bb\n37:27 Nej, l\u00e5t oss s\u00e4lja honom till ismaeliterna; m\u00e5 v\u00e5r hand icke komma vid honom, ty han \u00e4r ju v\u00e5r broder, v\u00e5rt eget k\u00f6tt.\u00bb Och hans br\u00f6der lydde honom.\n37:28 D\u00e5 nu midjanitiska k\u00f6pm\u00e4n kommo d\u00e4r f\u00f6rbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de s\u00e5lde Josef f\u00f6r tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa f\u00f6rde s\u00e5 Josef till Egypten.\n37:29 N\u00e4r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d\u00e5 fanns Josef icke i brunnen. D\u00e5 rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der\n37:30 och v\u00e4nde tillbaka till sina br\u00f6der och sade: \u00bbGossen \u00e4r icke d\u00e4r, vart skall jag nu taga v\u00e4gen?\u00bb\n37:31 Men de togo Josefs livkl\u00e4dnad och slaktade en bock och doppade kl\u00e4dnaden i blodet;\n37:32 d\u00e4refter s\u00e4nde de den fotsida livkl\u00e4dnaden hem till sin fader och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbDenna har vi funnit; se efter, om det \u00e4r din sons livkl\u00e4dnad eller icke.\u00bb\n37:33 Och han k\u00e4nde igen den och sade: \u00bbDet \u00e4r min sons livkl\u00e4dnad; ett vilddjur har \u00e4tit upp honom, f\u00f6rvisso \u00e4r Josef ihj\u00e4lriven.\u00bb\n37:34 Och Jakob rev s\u00f6nder sina kl\u00e4der och svepte s\u00e4cktyg om sina l\u00e4nder och s\u00f6rjde sin son i l\u00e5ng tid.\n37:35 Och alla hans s\u00f6ner och alla hans d\u00f6ttrar kommo f\u00f6r att tr\u00f6sta honom; men han ville icke l\u00e5ta tr\u00f6sta sig, utan sade: \u00bbJag skall med sorg fara ned i d\u00f6dsriket till min son.\u00bb S\u00e5 begr\u00e4t hans fader honom.\n37:36 Men medaniterna f\u00f6rde honom till Egypten och s\u00e5lde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och h\u00f6vitsman f\u00f6r drabanterna.\n38:1 Vid den tiden begav sig Juda \u00e5stad bort ifr\u00e5n sina br\u00f6der och sl\u00f6t sig till en man i Adullam, som hette Hira.\n38:2 D\u00e4r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne.\n38:3 Och hon blev havande och f\u00f6dde en son, och han fick namnet Er.\n38:4 \u00c5ter blev hon havande och f\u00f6dde en son och gav honom namnet Onan.\n38:5 Och hon f\u00f6dde \u00e4nnu en son, och \u00e5t denne gav hon namnet Sela; och n\u00e4r han f\u00f6ddes, var Juda i Kesib.\n38:6 Och Juda tog \u00e5t Er, sin f\u00f6rstf\u00f6dde, en hustru som hette Tamar.\n38:7 Men Er, Judas f\u00f6rstf\u00f6dde, misshagade HERREN; d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6dade HERREN honom.\n38:8 D\u00e5 sade Juda till Onan: \u00bbG\u00e5 in till din broders hustru, \u00e4kta henne i din broders st\u00e4lle och skaffa avkomma \u00e5t din broder.\u00bb\n38:9 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, l\u00e4t han, n\u00e4r han gick in till sin broders hustru, det spillas p\u00e5 jorden, f\u00f6r att icke giva avkomma \u00e5t sin broder.\n38:10 Men det misshagade HERREN att han gjorde s\u00e5; d\u00e4rf\u00f6r d\u00f6dade han ocks\u00e5 honom.\n38:11 D\u00e5 sade Juda till sin sonhustru Tamar: \u00bbStanna s\u00e5som \u00e4nka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.\u00bb Han fruktade n\u00e4mligen att annars ocks\u00e5 denne skulle d\u00f6, likasom hans br\u00f6der. S\u00e5 gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.\n38:12 En l\u00e5ng tid d\u00e4refter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin v\u00e4n adullamiten Hira upp till Timna, f\u00f6r att se efter dem som klippte hans f\u00e5r.\n38:13 N\u00e4r man nu ber\u00e4ttade f\u00f6r Tamar att hennes sv\u00e4rfader gick upp till Timna f\u00f6r att klippa sina f\u00e5r,\n38:14 lade hon av sig sina \u00e4nkekl\u00e4der och bet\u00e4ckte sig med en sl\u00f6ja och h\u00f6ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p\u00e5 v\u00e4gen till Timna. Ty hon s\u00e5g, att fast\u00e4n Sela var fullvuxen, blev hon likv\u00e4l icke given \u00e5t honom till hustru.\n38:15 D\u00e5 nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk\u00f6ka; hon hade ju n\u00e4mligen sitt ansikte bet\u00e4ckt.\n38:16 Och han vek av till henne, d\u00e4r hon satt vid v\u00e4gen, och sade: \u00bbKom, l\u00e5t mig g\u00e5 in till dig.\u00bb Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: \u00bbVad vill du giva mig f\u00f6r att f\u00e5 g\u00e5 in till mig?\u00bb\n38:17 Han sade: \u00bbJag vill s\u00e4nda dig en killing ur min hjord.\u00bb Hon svarade: \u00bbJa, om du giver mig pant, till dess du s\u00e4nder den.\u00bb\n38:18 Han sade: \u00bbVad skall jag d\u00e5 giva dig i pant?\u00bb Hon svarade: \u00bbDin signetring, din snodd och staven som du har i din hand.\u00bb D\u00e5 gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.\n38:19 Och hon stod upp och gick d\u00e4rifr\u00e5n och lade av sin sl\u00f6ja och kl\u00e4dde sig \u00e5ter i sina \u00e4nkekl\u00e4der.\n38:20 Och Juda s\u00e4nde killingen med sin v\u00e4n adullamiten, f\u00f6r att f\u00e5 igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.\n38:21 Och han fr\u00e5gade folket d\u00e4r p\u00e5 orten och sade: \u00bbVar \u00e4r tempelt\u00e4rnan, hon som satt i Enaim vid v\u00e4gen?\u00bb De svarade: \u00bbH\u00e4r har ingen tempelt\u00e4rna varit.\u00bb\n38:22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: \u00bbJag har icke funnit henne; d\u00e4rtill s\u00e4ger folket p\u00e5 orten att ingen tempelt\u00e4rna har varit d\u00e4r.\u00bb\n38:23 D\u00e5 sade Juda: \u00bbM\u00e5 hon d\u00e5 beh\u00e5lla det, s\u00e5 att vi icke draga sm\u00e4lek \u00f6ver oss. Jag har nu s\u00e4nt killingen, men du har icke funnit henne.\u00bb\n38:24 Vid pass tre m\u00e5nader d\u00e4refter blev s\u00e5 ber\u00e4ttat f\u00f6r Juda: \u00bbDin sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havande.\u00bb Juda sade: \u00bbF\u00f6ren ut henne till att br\u00e4nnas.\u00bb\n38:25 Men n\u00e4r hon f\u00f6rdes ut, s\u00e4nde hon bud till sin sv\u00e4rfader och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbGenom en man som \u00e4r \u00e4gare till detta har jag blivit havande.\u00bb Och hon l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbSe efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillh\u00f6ra.\u00bb\n38:26 Och Juda k\u00e4nde igen dem och sade: \u00bbHon \u00e4r i sin r\u00e4tt mot mig, eftersom jag icke har givit henne \u00e5t min son Sela.\u00bb Men han kom icke mer vid henne.\n38:27 N\u00e4r hon nu skulle f\u00f6da, se, d\u00e5 funnos tvillingar i hennes liv.\n38:28 Och i f\u00f6dslostunden stack den ene fram en hand; d\u00e5 tog hj\u00e4lpkvinnan en r\u00f6d tr\u00e5d och band den om hans hand och sade: \u00bbDenne kom f\u00f6rst fram.\u00bb\n38:29 Men n\u00e4r han d\u00e4refter \u00e5ter drog sin hand tillbaka, se, d\u00e5 kom hans broder fram; och hon sade: \u00bbVarf\u00f6r har du tr\u00e4ngt dig fram?\u00bb Och han fick namnet Peres.\n38:30 D\u00e4refter kom hans broder fram, han som hade den r\u00f6da tr\u00e5den om sin hand, och han fick namnet Sera.\n39:1 Och Josef f\u00f6rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman hos Farao och h\u00f6vitsman f\u00f6r drabanterna, en egyptisk man, k\u00f6pte honom av ismaeliterna som hade f\u00f6rt honom ditned.\n39:2 Och HERREN var med Josef, s\u00e5 att han blev en lyckosam man. Och han vistades i sin herres, egyptierns, hus;\n39:3 och hans herre s\u00e5g att HERREN var med honom, ty allt vad han gjorde l\u00e4t HERREN lyckas v\u00e4l under hans hand.\n39:4 Och Josef fann n\u00e5d f\u00f6r hans \u00f6gon och fick betj\u00e4na honom. Och han satte honom \u00f6ver sitt hus, och allt vad han \u00e4gde l\u00e4mnade han i hans v\u00e5rd.\n39:5 Och fr\u00e5n den stund d\u00e5 han hade satt honom \u00f6ver sitt hus och \u00f6ver allt vad han \u00e4gde, v\u00e4lsignade HERREN egyptierns hus, f\u00f6r Josefs skull; och HERRENS v\u00e4lsignelse vilade \u00f6ver allt vad han \u00e4gde, hemma och p\u00e5 marken.\n39:6 D\u00e4rf\u00f6r \u00f6verl\u00e4t han i Josefs v\u00e5rd allt vad han \u00e4gde, och sedan han hade f\u00e5tt honom till sin hj\u00e4lp, bekymrade han sig icke om n\u00e5got, utom maten som han sj\u00e4lv \u00e5t. Men Josef hade en sk\u00f6n gestalt och var sk\u00f6n att sk\u00e5da.\n39:7 Och efter en tid h\u00e4nde sig att hans herres hustru kastade sina \u00f6gon p\u00e5 Josef och sade: \u00bbLigg hos mig.\u00bb\n39:8 Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: \u00bbSe, alltsedan min herre har tagit mig till sin hj\u00e4lp, bekymrar han sig icke om n\u00e5got i huset, och allt vad han \u00e4ger har han l\u00e4mnat i min v\u00e5rd.\n39:9 Han har i detta hus icke st\u00f6rre makt \u00e4n jag, och intet annat har han f\u00f6rbeh\u00e5llit sig \u00e4n dig allena, eftersom du \u00e4r hans hustru. Huru skulle jag d\u00e5 kunna g\u00f6ra s\u00e5 mycket ont och synda mot Gud?\u00bb\n39:10 Och fast\u00e4n hon talade s\u00e5dant dag efter dag till Josef, h\u00f6rde han dock icke p\u00e5 henne och ville icke ligga hos henne eller vara med henne.\n39:11 Men en dag d\u00e5 han kom in i huset f\u00f6r att f\u00f6rr\u00e4tta sina sysslor, och ingen av husfolket var tillst\u00e4des d\u00e4rinne,\n39:12 fattade hon honom i manteln och sade: \u00bbLigg hos mig.\u00bb Men han l\u00e4mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.\n39:13 D\u00e5 hon nu s\u00e5g att han hade l\u00e4mnat sin mantel i hennes hand och flytt ut,\n39:14 ropade hon p\u00e5 sitt husfolk och sade till dem: \u00bbSen h\u00e4r, han har f\u00f6rt hit till oss en hebreisk man, f\u00f6r att denne skulle locka oss till l\u00e4ttf\u00e4rdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos mig; men jag ropade med h\u00f6g r\u00f6st.\n39:15 Och n\u00e4r han h\u00f6rde att jag hov upp min r\u00f6st och ropade, l\u00e4mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.\u00bb\n39:16 Och hon l\u00e4t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre kom hem;\n39:17 d\u00e5 ber\u00e4ttade hon f\u00f6r honom detsamma; hon sade: \u00bbDen hebreiske tj\u00e4naren som du har f\u00f6rt hit till oss kom in till mig, och ville locka mig till l\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n39:18 Men d\u00e5 jag hov upp min r\u00f6st och ropade, l\u00e4mnade han sin mantel kvar hos mig och flydde ut.\u00bb\n39:19 N\u00e4r nu hans herre h\u00f6rde vad hans hustru ber\u00e4ttade f\u00f6r honom, n\u00e4mligen att hans tj\u00e4nare hade betett sig mot henne p\u00e5 detta s\u00e4tt, blev hans vrede uppt\u00e4nd.\n39:20 Och Josefs herre tog honom och l\u00e4t s\u00e4tta honom i det f\u00e4ngelse d\u00e4r konungens f\u00e5ngar sutto f\u00e4ngslade; d\u00e4r fick han d\u00e5 vara i f\u00e4ngelse.\n39:21 Men HERREN var med Josef och f\u00f6rskaffade honom ynnest och l\u00e4t honom finna n\u00e5d hos f\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r f\u00e4ngelset.\n39:22 Och f\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r f\u00e4ngelset l\u00e4t alla f\u00e5ngar som sutto i f\u00e4ngelset st\u00e5 under Josefs uppsikt; och allt vad d\u00e4r skulle g\u00f6ras, det gjordes genom honom.\n39:23 F\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r f\u00e4ngelset tog sig alls icke av n\u00e5got som Josef hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde, det l\u00e4t HERREN lyckas v\u00e4l.\n40:1 En tid h\u00e4refter h\u00e4nde sig att den egyptiske konungens munsk\u00e4nk och hans bagare f\u00f6rsyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.\n40:2 Och Farao blev f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 sina tv\u00e5 hovm\u00e4n, \u00f6verste munsk\u00e4nken och \u00f6verste bagaren,\n40:3 och l\u00e4t s\u00e4tta dem i f\u00f6rvar i drabanth\u00f6vitsmannens hus, i samma f\u00e4ngelse d\u00e4r Josef satt f\u00e5ngen.\n40:4 Och h\u00f6vitsmannen f\u00f6r drabanterna anst\u00e4llde Josef hos dem till att betj\u00e4na dem; och de sutto d\u00e4r i f\u00f6rvar en tid.\n40:5 Medan nu den egyptiske konungens munsk\u00e4nk och bagare sutto f\u00e5ngna i f\u00e4ngelset, hade de b\u00e5da under samma natt var sin dr\u00f6m, vardera med sin s\u00e4rskilda betydelse.\n40:6 Och n\u00e4r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedr\u00f6vade.\n40:7 D\u00e5 fr\u00e5gade han Faraos hovm\u00e4n, som med honom sutto i f\u00f6rvar i hans herres hus: \u00bbVarf\u00f6r sen I s\u00e5 sorgsna ut i dag?\u00bb\n40:8 De svarade honom: \u00bbVi hava haft en dr\u00f6m, och ingen finnes, som kan uttyda den.\u00bb Josef sade till dem: \u00bbAtt giva uttydningen \u00e4r ju Guds sak; f\u00f6rt\u00e4ljen dr\u00f6mmen f\u00f6r mig.\u00bb\n40:9 D\u00e5 f\u00f6rt\u00e4ljde \u00f6verste munsk\u00e4nken sin dr\u00f6m f\u00f6r Josef och sade till honom: \u00bbJag dr\u00f6mde att ett vintr\u00e4d stod framf\u00f6r mig;\n40:10 p\u00e5 vintr\u00e4det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, s\u00e5 slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.\n40:11 Och jag hade Faraos b\u00e4gare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos b\u00e4gare och gav Farao b\u00e4garen i handen.\u00bb\n40:12 D\u00e5 sade Josef till honom: \u00bbDetta \u00e4r uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;\n40:13 om tre dagar skall Farao upph\u00f6ja ditt huvud och s\u00e4tta dig \u00e5ter p\u00e5 din plats, s\u00e5 att du f\u00e5r giva Farao b\u00e4garen i handen likasom f\u00f6rut, d\u00e5 du var hans munsk\u00e4nk.\n40:14 Men t\u00e4nk p\u00e5 mig, n\u00e4r det g\u00e5r dig v\u00e4l, s\u00e5 att du g\u00f6r barmh\u00e4rtighet med mig och n\u00e4mner om mig f\u00f6r Farao och skaffar mig ut fr\u00e5n detta hus;\n40:15 ty jag \u00e4r med or\u00e4tt bortf\u00f6rd fr\u00e5n hebr\u00e9ernas land, och icke heller h\u00e4r har jag gjort n\u00e5got varf\u00f6r jag borde s\u00e4ttas i f\u00e4ngelse.\u00bb\n40:16 D\u00e5 nu \u00f6verste bagaren s\u00e5g att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: \u00bbOcks\u00e5 jag hade en dr\u00f6m. Jag tyckte att jag bar tre vetebr\u00f6dskorgar p\u00e5 mitt huvud.\n40:17 Och i den \u00f6versta korgen funnos bakverk av alla slag, s\u00e5dant som Farao pl\u00e4gar \u00e4ta; men f\u00e5glarna \u00e5to d\u00e4rav ur korgen p\u00e5 mitt huvud.\u00bb\n40:18 D\u00e5 svarade Josef och sade: \u00bbDetta \u00e4r uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;\n40:19 om tre dagar skall Farao upph\u00f6ja ditt huvud och taga det av dig; han skall upph\u00e4nga dig p\u00e5 tr\u00e4, och f\u00e5glarna skola \u00e4ta ditt k\u00f6tt.\u00bb\n40:20 P\u00e5 tredje dagen d\u00e4refter, d\u00e5 det var Faraos f\u00f6delsedag, gjorde denne ett g\u00e4stabud f\u00f6r alla sina tj\u00e4nare. D\u00e5 upph\u00f6jde han, bland sina tj\u00e4nare, s\u00e5v\u00e4l \u00f6verste munsk\u00e4nkens huvud som \u00f6verste bagarens.\n40:21 Han insatte \u00f6verste munsk\u00e4nken \u00e5ter i hans \u00e4mbete, s\u00e5 att han fick giva Farao b\u00e4garen i handen;\n40:22 men \u00f6verste bagaren l\u00e4t han upph\u00e4nga, s\u00e5som Josef hade sagt dem i sin uttydning.\n40:23 Men \u00f6verste munsk\u00e4nken t\u00e4nkte icke p\u00e5 Josef, utan gl\u00f6mde honom.\n41:1 Tv\u00e5 \u00e5r d\u00e4refter h\u00e4nde sig att Farao hade en dr\u00f6m. Han tyckte sig st\u00e5 vid Nilfloden.\n41:2 Och han s\u00e5g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.\n41:3 Sedan s\u00e5g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur floden; och de st\u00e4llde sig bredvid de f\u00f6rra korna p\u00e5 stranden av floden.\n41:4 Och de fula och magra korna \u00e5to upp de sju vackra och feta korna. D\u00e4refter vaknade Farao.\n41:5 Men han somnade \u00e5ter in och s\u00e5g d\u00e5 i dr\u00f6mmen sju ax, frodiga och vackra, v\u00e4xa p\u00e5 samma str\u00e5.\n41:6 Sedan s\u00e5g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av \u00f6stanvinden;\n41:7 och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. D\u00e4refter vaknade Farao och fann att det var en dr\u00f6m.\n41:8 D\u00e5 han nu om morgonen var orolig till sinnes, s\u00e4nde han ut och l\u00e4t kalla till sig alla sp\u00e5m\u00e4n och alla vise i Egypten. Och Farao f\u00f6rt\u00e4ljde sina dr\u00f6mmar f\u00f6r dem; men ingen fanns, som kunde uttyda dem f\u00f6r Farao.\n41:9 D\u00e5 talade \u00f6verste munsk\u00e4nken till Farao och sade: \u00bbJag m\u00e5ste i dag p\u00e5minna om mina synder.\n41:10 N\u00e4r Farao en g\u00e5ng var f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 sina tj\u00e4nare, satte han mig j\u00e4mte \u00f6verste bagaren i f\u00e4ngelse i drabanth\u00f6vitsmannens hus.\n41:11 D\u00e5 hade vi b\u00e5da, jag och han, under samma natt en dr\u00f6m, och v\u00e5ra dr\u00f6mmar hade var sin s\u00e4rskilda betydelse.\n41:12 Och j\u00e4mte oss var d\u00e4r en ung hebr\u00e9, som var tj\u00e4nare hos h\u00f6vitsmannen f\u00f6r drabanterna. F\u00f6r honom f\u00f6rt\u00e4ljde vi v\u00e5ra dr\u00f6mmar, och han uttydde dem f\u00f6r oss; efter som var och en hade dr\u00f6mt gav han en uttydning.\n41:13 Och s\u00e5som han uttydde f\u00f6r oss, s\u00e5 gick det. Jag blev \u00e5ter insatt p\u00e5 min plats, och den andre blev upph\u00e4ngd.\u00bb\n41:14 D\u00e5 s\u00e4nde Farao och l\u00e4t kalla Josef till sig; och man skyndade att f\u00f6ra honom ut ur f\u00e4ngelset. Och han l\u00e4t raka sig och bytte om kl\u00e4der och kom inf\u00f6r Farao.\n41:15 Och Farao sade till Josef: \u00bbJag har haft en dr\u00f6m, och ingen finnes, som kan uttyda den. Men jag har h\u00f6rt s\u00e4gas om dig, att allenast du f\u00e5r h\u00f6ra en dr\u00f6m, kan du uttyda den.\u00bb\n41:16 Josef svarade Farao och sade: \u00bbI min makt st\u00e5r det icke; men Gud skall giva Farao ett lyckosamt svar.\u00bb\n41:17 D\u00e5 sade Farao till Josef: \u00bbJag dr\u00f6mde att jag stod p\u00e5 stranden av Nilfloden.\n41:18 Och jag s\u00e5g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de betade i vassen.\n41:19 Sedan s\u00e5g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n\u00e5gra s\u00e5 fula som dessa.\n41:20 Och de magra och fula korna \u00e5to upp de sju f\u00f6rsta, feta korna.\n41:21 Men n\u00e4r de hade sv\u00e4ljt ned dem, kunde man icke m\u00e4rka att de hade sv\u00e4ljt ned dem, utan de f\u00f6rblevo fula s\u00e5som f\u00f6rut. D\u00e4refter vaknade jag.\n41:22 \u00c5ter dr\u00f6mde jag och s\u00e5g d\u00e5 sju ax, fulla och vackra, v\u00e4xa p\u00e5 samma str\u00e5.\n41:23 Sedan s\u00e5g jag sju andra ax skjuta upp, f\u00f6rtorkade, tunna och svedda av \u00f6stanvinden;\n41:24 och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade jag f\u00f6r sp\u00e5m\u00e4nnen; men ingen fanns, som kunde f\u00f6rklara det f\u00f6r mig.\u00bb\n41:25 D\u00e5 sade Josef till Farao: \u00bbFaraos dr\u00f6mmar hava en och samma betydelse; vad Gud \u00e4mnar g\u00f6ra, det har han f\u00f6rkunnat f\u00f6r Farao.\n41:26 De sju vackra korna betyda sju \u00e5r, de sju vackra axen betyda ock sju \u00e5r; dr\u00f6mmarna hava en och samma betydelse.\n41:27 Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda sju \u00e5r, s\u00e5 ock de sju tomma axen, de som voro svedda av \u00f6stanvinden; sju hunger\u00e5r skola n\u00e4mligen komma.\n41:28 Detta menade jag, n\u00e4r jag sade till Farao: Vad Gud \u00e4mnar g\u00f6ra, det har han l\u00e5tit Farao veta.\n41:29 Se, sju \u00e5r skola komma med stor ymnighet \u00f6ver hela Egyptens land.\n41:30 Men efter dem skola sju hunger\u00e5r intr\u00e4ffa, s\u00e5dana, att man skall f\u00f6rg\u00e4ta all den f\u00f6rra ymnigheten i Egyptens land, och hungersn\u00f6den skall f\u00f6rt\u00e4ra landet.\n41:31 Och man skall icke hava n\u00e5got minne av den f\u00f6rra ymnigheten i landet, f\u00f6r den hungersn\u00f6ds skull som sedan kommer, ty den skall bliva mycket sv\u00e5r.\n41:32 Men att Farao har haft dr\u00f6mmen tv\u00e5 g\u00e5nger, det betyder att detta \u00e4r av Gud best\u00e4mt, och att Gud skall l\u00e5ta det ske snart.\n41:33 M\u00e5 nu allts\u00e5 Farao utse en f\u00f6rst\u00e5ndig och vis man, som han kan s\u00e4tta \u00f6ver Egyptens land.\n41:34 M\u00e5 Farao g\u00f6ra s\u00e5; m\u00e5 han ock f\u00f6rordna tillsyningsm\u00e4n \u00f6ver landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de sju ymniga \u00e5ren.\n41:35 M\u00e5 man under dessa kommande goda \u00e5r samla in allt som kan tj\u00e4na till f\u00f6da och hopf\u00f6ra s\u00e4d under Faraos v\u00e5rd i st\u00e4derna, f\u00f6r att tj\u00e4na till f\u00f6da, och m\u00e5 man sedan f\u00f6rvara den,\n41:36 s\u00e5 att dessa f\u00f6do\u00e4mnen finnas att tillg\u00e5 f\u00f6r landet under de sju hunger\u00e5r som skola komma \u00f6ver Egyptens land. S\u00e5 skall landet icke beh\u00f6va f\u00f6rg\u00e5s genom hungersn\u00f6den.\u00bb\n41:37 Det talet behagade Farao och alla hans tj\u00e4nare.\n41:38 Och Farao sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbKunna vi finna n\u00e5gon i vilken Guds Ande s\u00e5 \u00e4r som i denne?\u00bb\n41:39 Och Farao sade till Josef: \u00bbEftersom Gud har kungjort f\u00f6r dig allt detta, finnes ingen som \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndig och vis som du.\n41:40 Du skall f\u00f6rest\u00e5 mitt hus, och efter dina befallningar skall allt mitt folk r\u00e4tta sig; allenast d\u00e4ri att tronen f\u00f6rbliver min vill jag vara f\u00f6rmer \u00e4n du.\u00bb\n41:41 Ytterligare sade Farao till Josef: \u00bbJag s\u00e4tter dig nu \u00f6ver hela Egyptens land.\u00bb\n41:42 Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p\u00e5 Josefs hand och l\u00e4t kl\u00e4da honom i kl\u00e4der av fint linne och h\u00e4ngde den gyllene kedjan om hans hals.\n41:43 Och han l\u00e4t honom \u00e5ka i vagnen n\u00e4rmast efter sin egen, och man utropade framf\u00f6r honom \u00bbabrek\u00bb. Och han satte honom \u00f6ver hela Egyptens land.\n41:44 Och Farao sade till Josef: \u00bbJag \u00e4r Farao; utan din vilja skall ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.\u00bb\n41:45 Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr\u00e4sten i On. Och Josef begav sig ut och bes\u00e5g Egyptens land.\n41:46 Josef var trettio \u00e5r gammal, n\u00e4r han stod inf\u00f6r Farao, konungen i Egypten. Och Josef gick ut ifr\u00e5n Farao och f\u00e4rdades omkring i hela Egyptens land.\n41:47 Och landet gav under de sju ymniga \u00e5ren avkastning i \u00f6verfl\u00f6d\n41:48 och under dessa sju \u00e5r som kommo i Egyptens land samlade han in allt som kunde tj\u00e4na till f\u00f6da och lade upp det i st\u00e4derna. I var s\u00e4rskild stad lade han upp de f\u00f6do\u00e4mnen som man h\u00e4mtade ifr\u00e5n f\u00e4lten d\u00e4romkring.\n41:49 S\u00e5 hopf\u00f6rde Josef s\u00e4d i stor myckenhet, s\u00e5som sanden i havet, till dess man m\u00e5ste upph\u00f6ra att h\u00e5lla r\u00e4kning p\u00e5 den, eftersom det var om\u00f6jligt att h\u00e5lla r\u00e4kning p\u00e5 den.\n41:50 Och \u00e5t Josef f\u00f6ddes tv\u00e5 s\u00f6ner, innan n\u00e5got hunger\u00e5r kom; de f\u00f6ddes \u00e5t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr\u00e4sten i On.\n41:51 Och Josef gav \u00e5t den f\u00f6rstf\u00f6dde namnet Manasse, \u00bbty\u00bb, sade han, \u00bbGud har l\u00e5tit mig f\u00f6rg\u00e4ta all min olycka och hela min faders hus.\u00bb\n41:52 Och \u00e5t den andre gav han namnet Efraim, \u00bbty\u00bb, sade han, \u00bbGud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land\u00bb.\n41:53 Men de sju ymniga \u00e5ren som f\u00f6rst hade kommit i Egyptens land gingo till \u00e4nda;\n41:54 sedan begynte de sju hunger\u00e5ren, s\u00e5som Josef hade f\u00f6rutsagt. Och hungersn\u00f6d uppstod i alla andra l\u00e4nder; men i Egyptens land fanns br\u00f6d \u00f6verallt.\n41:55 Och n\u00e4r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till Farao efter br\u00f6d, sade Farao till alla egyptier: \u00bbG\u00e5n till Josef, och g\u00f6ren vad han s\u00e4ger eder.\u00bb\n41:56 N\u00e4r nu allts\u00e5 hungersn\u00f6d var \u00f6ver hela landet, \u00f6ppnade Josef alla f\u00f6rr\u00e5dshus och s\u00e5lde s\u00e4d \u00e5t egyptierna. Men hungersn\u00f6den blev allt st\u00f6rre i Egyptens land;\n41:57 och fr\u00e5n alla l\u00e4nder kom man till Josef i Egypten f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d, ty hungersn\u00f6den blev allt st\u00f6rre i alla l\u00e4nder.\n42:1 Men n\u00e4r Jakob f\u00f6rnam att s\u00e4d fanns i Egypten, sade han till sina s\u00f6ner: \u00bbVarf\u00f6r st\u00e5n I s\u00e5 r\u00e5dl\u00f6sa?\u00bb\n42:2 Och han sade vidare: \u00bbSe, jag har h\u00f6rt att i Egypten finnes s\u00e4d; faren ditned och k\u00f6pen d\u00e4rifr\u00e5n s\u00e4d \u00e5t oss, f\u00f6r att vi m\u00e5 leva och icke d\u00f6.\u00bb\n42:3 D\u00e5 foro tio av Josefs br\u00f6der ned f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d i Egypten.\n42:4 Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s\u00e4nd \u00e5stad med sina br\u00f6der, ty han fruktade att n\u00e5gon olycka kunde h\u00e4nda honom.\n42:5 S\u00e5 kommo d\u00e5, bland de andra, ocks\u00e5 Israels s\u00f6ner f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d; ty hungersn\u00f6d r\u00e5dde i Kanaans land.\n42:6 Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som s\u00e5lde s\u00e4d \u00e5t allt folket i landet. D\u00e5 nu Josefs br\u00f6der kommo dit, f\u00f6llo de ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte inf\u00f6r honom.\n42:7 N\u00e4r d\u00e5 Josef fick se sina br\u00f6der, k\u00e4nde han igen dem; men han st\u00e4llde sig fr\u00e4mmande mot dem och tilltalade dem h\u00e5rt och fr\u00e5gade dem: \u00bbVarifr\u00e5n kommen I?\u00bb De svarade: \u00bbFr\u00e5n Kanaans land, f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t oss.\u00bb\n42:8 Och fast\u00e4n Josef k\u00e4nde igen sina br\u00f6der, k\u00e4nde de icke igen honom.\n42:9 Men Josef t\u00e4nkte p\u00e5 de dr\u00f6mmar som han hade dr\u00f6mt om dem. Och han sade till dem: \u00bbI \u00e4ren spejare, I haven kommit f\u00f6r att se efter, var landet \u00e4r utan skydd.\u00bb\n42:10 De svarade honom: \u00bbNej, herre, dina tj\u00e4nare hava kommit f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t sig.\n42:11 Vi \u00e4ro alla s\u00f6ner till en och samma man; vi \u00e4ro redliga m\u00e4n, dina tj\u00e4nare \u00e4ro inga spejare.\u00bb\n42:12 Men han sade till dem: \u00bbJo, I haven kommit f\u00f6r att se efter, var landet \u00e4r utan skydd.\u00bb\n42:13 De svarade: \u00bbVi, dina tj\u00e4nare, \u00e4ro tolv br\u00f6der, s\u00f6ner till en och samma man i Kanaans land; men den yngste \u00e4r nu hemma hos v\u00e5r fader, och en \u00e4r icke mer till.\u00bb\n42:14 Josef sade till dem: \u00bbDet \u00e4r s\u00e5som jag sade eder: I \u00e4ren spejare.\n42:15 Och p\u00e5 detta s\u00e4tt vill jag pr\u00f6va eder: s\u00e5 sant Farao lever, I skolen icke slippa h\u00e4rifr\u00e5n, med mindre eder yngste broder kommer hit.\n42:16 En av eder m\u00e5 fara och h\u00e4mta hit eder broder. Men I andra skolen stanna s\u00e5som f\u00e5ngar, f\u00f6r att jag s\u00e5 m\u00e5 pr\u00f6va om I haven talat sanning. Ty om s\u00e5 icke \u00e4r, d\u00e5 \u00e4ren I spejare, s\u00e5 sant Farao lever.\u00bb\n42:17 D\u00e4refter l\u00e4t han h\u00e5lla dem allasammans i f\u00e4ngelse under tre dagar.\n42:18 Men p\u00e5 tredje dagen sade Josef till dem: \u00bbOm I viljen leva, s\u00e5 g\u00f6ren p\u00e5 detta s\u00e4tt, ty jag fruktar Gud:\n42:19 \u00e4ren I redliga m\u00e4n, s\u00e5 m\u00e5 en av eder, I br\u00f6der, stanna s\u00e5som f\u00e5nge i huset d\u00e4r I haven suttit f\u00e4ngslade; men I andra m\u00e5n fara eder v\u00e4g, och f\u00f6ra hem med eder den s\u00e4d som I haven k\u00f6pt till hj\u00e4lp mot hungersn\u00f6den hemma hos eder.\n42:20 F\u00f6ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s\u00e5 edra ord visa sig vara sanna, skolen I slippa att d\u00f6.\u00bb Och de m\u00e5ste g\u00f6ra s\u00e5.\n42:21 Men de sade till varandra: \u00bbF\u00f6rvisso hava vi dragit skuld \u00f6ver oss genom det som vi gjorde mot v\u00e5r broder; ty vi s\u00e5go hans sj\u00e4ls \u00e5ngest, n\u00e4r han bad oss om misskund, och vi ville dock icke lyssna till honom. D\u00e4rf\u00f6r hava vi sj\u00e4lva kommit i denna \u00e5ngest.\u00bb\n42:22 Ruben svarade dem: \u00bbSade jag icke till eder: 'F\u00f6rsynden eder icke p\u00e5 gossen'? Men I lyssnaden icke till mig; se, d\u00e4rf\u00f6r utkr\u00e4ves nu hans blod.\u00bb\n42:23 Men de visste icke att Josef f\u00f6rstod detta, ty han talade med dem genom tolk.\n42:24 Och han v\u00e4nde sig bort ifr\u00e5n dem och gr\u00e4t. Sedan v\u00e4nde han sig \u00e5ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras krets och l\u00e4t f\u00e4ngsla honom inf\u00f6r deras \u00f6gon.\n42:25 Och Josef bj\u00f6d att man skulle fylla deras s\u00e4ckar med s\u00e4d, och l\u00e4gga vars och ens penningar tillbaka i hans s\u00e4ck, och giva dem kost f\u00f6r resan. Och man gjorde s\u00e5 med dem.\n42:26 Och de lastade s\u00e4den p\u00e5 sina \u00e5snor och foro d\u00e4rifr\u00e5n.\n42:27 Men n\u00e4r vid ett vilost\u00e4lle en av dem \u00f6ppnade sin s\u00e4ck f\u00f6r att giva foder \u00e5t sin \u00e5sna, fick han se sina penningar ligga \u00f6verst i s\u00e4cken.\n42:28 D\u00e5 sade han till sina br\u00f6der: \u00bbMina penningar hava blivit lagda hit tillbaka; se, de \u00e4ro h\u00e4r i min s\u00e4ck.\u00bb D\u00e5 blevo de utom sig av h\u00e4pnad och s\u00e5go f\u00f6rskr\u00e4ckta p\u00e5 varandra och sade: \u00bbVad har Gud gjort mot oss!\u00bb\n42:29 N\u00e4r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber\u00e4ttade de f\u00f6r honom allt vad som hade h\u00e4nt dem och sade:\n42:30 \u00bbMannen som var herre d\u00e4r i landet tilltalade oss h\u00e5rt och behandlade oss s\u00e5som om vi ville bespeja landet.\n42:31 Men vi sade till honom: 'Vi \u00e4ro redliga m\u00e4n och inga spejare;\n42:32 vi \u00e4ro tolv br\u00f6der, samma faders s\u00f6ner; en \u00e4r icke mer till, och den yngste \u00e4r nu hemma hos v\u00e5r fader i Kanaans land.'\n42:33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D\u00e4rav skall jag veta att I \u00e4ren redliga m\u00e4n: l\u00e4mnen kvar hos mig en av eder, I br\u00f6der; tagen s\u00e5 vad I haven k\u00f6pt till hj\u00e4lp mot hungersn\u00f6den hemma hos eder, och faren eder v\u00e4g.\n42:34 Sedan m\u00e5n I f\u00f6ra eder yngste broder hit till mig, s\u00e5 kan jag veta att I icke \u00e4ren spejare, utan redliga m\u00e4n. D\u00e5 skall jag giva eder broder tillbaka \u00e5t eder, och I skolen fritt f\u00e5 draga omkring i landet.\n42:35 N\u00e4r de sedan t\u00f6mde sina s\u00e4ckar, fann var och en sin penningpung i sin s\u00e4ck. Och d\u00e5 de och deras fader fingo se penningpungarna, blevo de f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n42:36 Och Jakob, deras fader, sade till dem: \u00bbI g\u00f6ren mig barnl\u00f6s; Josef \u00e4r borta, Simeon \u00e4r borta, Benjamin viljen I ock taga ifr\u00e5n mig; \u00f6ver mig kommer allt detta.\u00bb\n42:37 D\u00e5 svarade Ruben sin fader och sade: \u00bbMina b\u00e5da s\u00f6ner m\u00e5 du d\u00f6da, om jag icke f\u00f6r honom \u00e5ter till dig. Anf\u00f6rtro honom \u00e5t mig, jag skall f\u00f6ra honom tillbaka till dig.\u00bb\n42:38 Men han svarade: \u00bbMin son f\u00e5r icke fara ditned med eder. Hans broder \u00e4r ju d\u00f6d, och han \u00e4r allena kvar; om nu n\u00e5gon olycka h\u00e4nde honom p\u00e5 den resa I viljen f\u00f6retaga, s\u00e5 skullen I bringa mina gr\u00e5 h\u00e5r med sorg ned i d\u00f6dsriket.\u00bb\n43:1 Men hungersn\u00f6den var sv\u00e5r i landet.\n43:2 Och n\u00e4r de hade f\u00f6rt\u00e4rt den s\u00e4d som de hade h\u00e4mtat fr\u00e5n Egypten, sade deras fader till dem: \u00bbFaren tillbaka och k\u00f6pen litet s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t oss.\u00bb\n43:3 Men Juda svarade honom och sade: \u00bbMannen betygade h\u00f6gtidligt och sade till oss: 'I f\u00e5n icke komma inf\u00f6r mitt ansikte, med mindre eder broder \u00e4r med eder.'\n43:4 Om du nu l\u00e5ter v\u00e5r broder f\u00f6lja med oss, s\u00e5 skola vi fara ned och k\u00f6pa s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t dig.\n43:5 Men om du icke l\u00e5ter honom f\u00f6lja med oss, s\u00e5 vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I f\u00e5n icke komma inf\u00f6r mitt ansikte, med mindre eder broder \u00e4r med eder.'\n43:6 D\u00e5 sade Israel: \u00bbVarf\u00f6r gjorden I s\u00e5 illa mot mig och ber\u00e4ttaden f\u00f6r mannen att I haden \u00e4nnu en broder?\u00bb\n43:7 De svarade: \u00bbMannen fr\u00e5gade noga om oss och v\u00e5r sl\u00e4kt; han sade: 'Lever eder fader \u00e4nnu? Haven I n\u00e5gon broder?' D\u00e5 omtalade vi f\u00f6r honom huru det f\u00f6rh\u00f6ll sig. Kunde vi veta att han skulle s\u00e4ga: 'F\u00f6ren eder broder hitned'?\u00bb\n43:8 Och Juda sade till sin fader Israel: \u00bbL\u00e5t ynglingen f\u00f6lja med mig, s\u00e5 vilja vi st\u00e5 upp och begiva oss \u00e5stad, f\u00f6r att vi m\u00e5 leva och icke d\u00f6, vi sj\u00e4lva och du och v\u00e5ra kvinnor och barn.\n43:9 Jag vill ansvara f\u00f6r honom; av min hand m\u00e5 du utkr\u00e4va honom. Om jag icke f\u00f6r honom \u00e5ter till dig och st\u00e4ller honom inf\u00f6r ditt ansikte, s\u00e5 vill jag vara en syndare inf\u00f6r dig i all min tid.\n43:10 Sannerligen, om vi icke hade dr\u00f6jt s\u00e5 l\u00e4nge, s\u00e5 skulle vi redan hava varit tillbaka f\u00f6r andra g\u00e5ngen.\u00bb\n43:11 D\u00e5 svarade deras fader Israel dem: \u00bbM\u00e5ste det s\u00e5 vara, s\u00e5 g\u00f6ren nu p\u00e5 detta s\u00e4tt: tagen av landets b\u00e4sta frukt i edra s\u00e4ckar och f\u00f6ren det till mannen s\u00e5som sk\u00e4nk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacien\u00f6tter och mandlar.\n43:12 Och tagen dubbla summan penningar med eder, s\u00e5 att I f\u00f6ren tillbaka dit med eder de penningar som I haven f\u00e5tt igen \u00f6verst i edra s\u00e4ckar. Kanh\u00e4nda var det ett misstag.\n43:13 Tagen ock eder broder med eder, och st\u00e5n upp och faren tillbaka till mannen.\n43:14 Men Gud den Allsm\u00e4ktige l\u00e5te eder finna barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r mannen, s\u00e5 att han tillst\u00e4djer eder andre broder och Benjamin att \u00e5terv\u00e4nda med eder. Men skall jag bliva barnl\u00f6s, s\u00e5 m\u00e5 det d\u00e5 ske.\u00bb\n43:15 D\u00e5 togo m\u00e4nnen de n\u00e4mnda sk\u00e4nkerna och togo med sig dubbla summan penningar, d\u00e4rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och tr\u00e4dde inf\u00f6r Josef.\n43:16 D\u00e5 nu Josef s\u00e5g att Benjamin var med dem, sade han till sin hovm\u00e4stare: \u00bbF\u00f6r dessa m\u00e4n in i mitt hus; och l\u00e5t slakta och tillreda en m\u00e5ltid, ty m\u00e4nnen skola \u00e4ta middag med mig.\u00bb\n43:17 Och mannen gjorde s\u00e5som Josef hade sagt och f\u00f6rde m\u00e4nnen in i Josefs hus.\n43:18 Och m\u00e4nnen blevo f\u00f6rskr\u00e4ckta, n\u00e4r de f\u00f6rdes in i Josefs hus; de sade: \u00bbDet \u00e4r p\u00e5 grund av penningarna vi f\u00f6ras hitin, de penningar som f\u00f6rra g\u00e5ngen kommo tillbaka i v\u00e5ra s\u00e4ckar; ty han vill nu st\u00f6rta sig p\u00e5 oss och \u00f6verfalla oss och g\u00f6ra oss sj\u00e4lva till tr\u00e4lar och taga ifr\u00e5n oss v\u00e5ra \u00e5snor.\u00bb\n43:19 Och de tr\u00e4dde fram till Josefs hovm\u00e4stare och talade med honom vid ing\u00e5ngen till huset\n43:20 och sade: \u00bbH\u00f6r oss, herre. N\u00e4r vi f\u00f6rra g\u00e5ngen voro h\u00e4rnere f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t oss\n43:21 och sedan kommo till ett vilost\u00e4lle och \u00f6ppnade v\u00e5ra s\u00e4ckar, d\u00e5 fann var och en av oss sina penningar \u00f6verst i sin s\u00e4ck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f\u00f6rt tillbaka med oss.\n43:22 Och vi hava tagit andra penningar med oss f\u00f6r att k\u00f6pa s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v\u00e5ra s\u00e4ckar.\u00bb\n43:23 D\u00e5 svarade han: \u00bbVaren vid gott mod, frukten icke; det \u00e4r eder Gud och eder faders Gud som har l\u00e5tit eder finna en skatt i edra s\u00e4ckar; edra penningar har jag f\u00e5tt.\u00bb Sedan h\u00e4mtade han Simeon ut till dem.\n43:24 Och han f\u00f6rde m\u00e4nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att tv\u00e5 sina f\u00f6tter och gav foder \u00e5t deras \u00e5snor.\n43:25 Och de st\u00e4llde i ordning sina sk\u00e4nker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade f\u00e5tt h\u00f6ra att de skulle \u00e4ta d\u00e4r.\n43:26 N\u00e4r sedan Josef hade kommit hem, f\u00f6rde de sk\u00e4nkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och f\u00f6llo ned f\u00f6r honom till jorden.\n43:27 Och han h\u00e4lsade dem och fr\u00e5gade: \u00bbSt\u00e5r det v\u00e4l till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han \u00e4nnu?\u00bb\n43:28 De svarade: \u00bbJa, det st\u00e5r v\u00e4l till med v\u00e5r fader, din tj\u00e4nare; han lever \u00e4nnu.\u00bb Och de bugade sig och f\u00f6llo ned f\u00f6r honom.\n43:29 Och n\u00e4r han lyfte upp sina \u00f6gon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, fr\u00e5gade han: \u00bb\u00c4r detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?\u00bb D\u00e4rp\u00e5 sade han: \u00bbGud vare dig n\u00e5dig, min son.\u00bb\n43:30 Men Josef br\u00f6t av sitt tal, ty hans hj\u00e4rta uppr\u00f6rdes av k\u00e4rlek till brodern, och han s\u00f6kte tillf\u00e4lle att gr\u00e5ta ut och gick in i sin kammare och gr\u00e4t d\u00e4r.\n43:31 D\u00e4refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han \u00e5ter ut och betvang sig och sade: \u00bbS\u00e4tten fram mat.\u00bb\n43:32 Och de satte fram s\u00e4rskilt f\u00f6r honom och s\u00e4rskilt f\u00f6r dem och s\u00e4rskilt f\u00f6r de egyptier som \u00e5to tillsammans med honom; ty egyptierna f\u00e5 icke \u00e4ta tillsammans med hebr\u00e9erna; s\u00e5dant \u00e4r n\u00e4mligen en styggelse f\u00f6r egyptierna.\n43:33 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f\u00f6rstf\u00f6dde fr\u00e4mst s\u00e5som den f\u00f6rstf\u00f6dde, sedan de yngre, var och en efter sin \u00e5lder; och m\u00e4nnen s\u00e5go med f\u00f6rundran p\u00e5 varandra.\n43:34 Och han l\u00e4t b\u00e4ra till dem av r\u00e4tterna p\u00e5 sitt bord, och Benjamin fick fem g\u00e5nger s\u00e5 mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.\n44:1 D\u00e4refter bj\u00f6d han sin hovm\u00e4stare och sade: \u00bbFyll m\u00e4nnens s\u00e4ckar med s\u00e4d, s\u00e5 mycket de kunna rymma, och l\u00e4gg vars och ens penningar \u00f6verst i hans s\u00e4ck.\n44:2 Och min b\u00e4gare, silverb\u00e4garen, skall du l\u00e4gga \u00f6verst i den yngstes s\u00e4ck, tillika med penningarna f\u00f6r hans s\u00e4d.\u00bb Och han gjorde s\u00e5som Josef hade sagt.\n44:3 Om morgonen, d\u00e5 det blev dager, fingo m\u00e4nnen fara med sina \u00e5snor.\n44:4 Men n\u00e4r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef till sin hovm\u00e4stare: \u00bbSt\u00e5 upp och s\u00e4tt efter m\u00e4nnen; och n\u00e4r du hinner upp dem, s\u00e5 s\u00e4g till dem: 'Varf\u00f6r haven I l\u00f6nat gott med ont?\n44:5 Det \u00e4r ju just den b\u00e4garen som min herre dricker ur, och som han pl\u00e4gar sp\u00e5 med. Det \u00e4r en ond g\u00e4rning I haven gjort.'\u00bb\n44:6 N\u00e4r han nu hann upp dem, sade han detta till dem.\n44:7 D\u00e5 svarade de honom: \u00bbVarf\u00f6r talar min herre s\u00e5? Bort det, att dina tj\u00e4nare skulle g\u00f6ra s\u00e5dant!\n44:8 De penningar som vi funno \u00f6verst i v\u00e5ra s\u00e4ckar hava vi ju f\u00f6rt tillbaka till dig fr\u00e5n Kanaans land. Huru skulle vi d\u00e5 kunna vilja stj\u00e4la silver eller guld ur din herres hus?\n44:9 Den bland dina tj\u00e4nare, som den finnes hos, han m\u00e5 d\u00f6; d\u00e4rtill vilja vi andra bliva min herres tr\u00e4lar.\u00bb\n44:10 Han svarade: \u00bbJa, vare det s\u00e5som I haven sagt; den som den finnes hos, han skall bliva min tr\u00e4l. Men I andra skolen vara utan skuld.\u00bb\n44:11 Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s\u00e4ck p\u00e5 jorden, och \u00f6ppnade var och en sin s\u00e4ck.\n44:12 Och han begynte att s\u00f6ka hos den \u00e4ldste och slutade hos den yngste; och b\u00e4garen fanns i Benjamins s\u00e4ck.\n44:13 D\u00e5 revo de s\u00f6nder sina kl\u00e4der och lastade \u00e5ter var och en sin \u00e5sna och v\u00e4nde tillbaka till staden.\n44:14 Och Juda och hans br\u00f6der gingo in i Josefs hus, d\u00e4r denne \u00e4nnu var kvar; och de f\u00f6llo ned till jorden f\u00f6r honom.\n44:15 D\u00e5 sade Josef till dem: \u00bbVad haven I gjort! F\u00f6rstoden I icke att en man s\u00e5dan som jag kan sp\u00e5?\u00bb\n44:16 Juda svarade: Vad skola vi s\u00e4ga till min herre, vad skola vi tala, och huru skola vi r\u00e4ttf\u00e4rdiga oss? Gud har funnit dina tj\u00e4nares missg\u00e4rning. Se, vi \u00e4ro min herres tr\u00e4lar, vi andra s\u00e5v\u00e4l som den som b\u00e4garen har blivit funnen hos.\u00bb\n44:17 Men han sade: \u00bbBort det, att jag skulle s\u00e5 g\u00f6ra! Den som b\u00e4garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr\u00e4l. Men I andra m\u00e5n i frid fara hem till eder fader.\u00bb\n44:18 D\u00e5 tr\u00e4dde Juda fram till honom och sade: \u00bbH\u00f6r mig, herre; l\u00e5t din tj\u00e4nare tala ett ord inf\u00f6r min herre, och m\u00e5 din vrede icke uppt\u00e4ndas mot din tj\u00e4nare; ty du \u00e4r s\u00e5som Farao.\n44:19 Min herre fr\u00e5gade sina tj\u00e4nare och sade: 'Haven I eder fader eller n\u00e5gon broder \u00e4nnu d\u00e4rhemma?'\n44:20 Och vi svarade min herre: 'Vi hava en \u00e5ldrig fader och en son till honom, en som \u00e4r f\u00f6dd p\u00e5 hans \u00e5lderdom och \u00e4nnu \u00e4r ung; men en broder till denne \u00e4r d\u00f6d, s\u00e5 att han allena \u00e4r kvar efter sin moder, och hans fader har honom k\u00e4r.'\n44:21 D\u00e5 sade du till dina tj\u00e4nare: 'F\u00f6ren honom hitned till mig, s\u00e5 att jag kan l\u00e5ta mitt \u00f6ga vila p\u00e5 honom.'\n44:22 Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l\u00e4mna sin fader, ty om han l\u00e4mnade sin fader, s\u00e5 skulle denne d\u00f6.'\n44:23 Men du sade till dina tj\u00e4nare: 'Om eder yngste broder icke f\u00f6ljer med eder hitned, s\u00e5 f\u00e5n I icke mer komma inf\u00f6r mitt ansikte.'\n44:24 N\u00e4r vi d\u00e4refter hade kommit hem till din tj\u00e4nare, min fader, ber\u00e4ttade vi f\u00f6r honom vad min herre hade sagt.\n44:25 Och n\u00e4r sedan v\u00e5r fader sade: 'Faren tillbaka och k\u00f6pen litet s\u00e4d till f\u00f6da \u00e5t oss',\n44:26 svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p\u00e5 det villkoret vilja vi fara, att v\u00e5r yngste broder f\u00f6ljer med oss; ty vi f\u00e5 icke komma inf\u00f6r mannens ansikte om v\u00e5r yngste broder icke \u00e4r med oss.\n44:27 Men din tj\u00e4nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj\u00e4lva att min hustru har f\u00f6tt \u00e5t mig tv\u00e5 s\u00f6ner,\n44:28 och den ene gick bort ifr\u00e5n mig, och jag sade: f\u00f6rvisso \u00e4r han ihj\u00e4lriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.\n44:29 Om I nu tagen ocks\u00e5 denne ifr\u00e5n mig och n\u00e5gon olycka h\u00e4nder honom, s\u00e5 skolen I bringa mina gr\u00e5 h\u00e5r med j\u00e4mmer ned i d\u00f6dsriket.'\n44:30 Om jag allts\u00e5 kommer hem till din tj\u00e4nare, min fader, utan att vi hava med oss ynglingen, som v\u00e5r faders hj\u00e4rta \u00e4r s\u00e5 f\u00e4st vid,\n44:31 d\u00e5 bliver det hans d\u00f6d, n\u00e4r han ser att ynglingen icke \u00e4r med; och dina tj\u00e4nare skulle s\u00e5 bringa din tj\u00e4nares, v\u00e5r faders, gr\u00e5 h\u00e5r med sorg ned i d\u00f6dsriket.\n44:32 Ty jag, din tj\u00e4nare, har lovat min fader att ansvara f\u00f6r ynglingen och har sagt, att om jag icke f\u00f6r denne till honom igen, s\u00e5 vill jag vara en syndare inf\u00f6r min fader i all min tid.\n44:33 L\u00e5t nu d\u00e4rf\u00f6r din tj\u00e4nare stanna kvar hos min herre s\u00e5som tr\u00e4l, i ynglingens st\u00e4lle, men l\u00e5t ynglingen fara hem med sina br\u00f6der.\n44:34 Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava ynglingen med mig? Jag f\u00f6rm\u00e5r icke se den j\u00e4mmer som d\u00e5 skulle komma \u00f6ver min fader.\u00bb\n45:1 D\u00e5 kunde Josef icke l\u00e4ngre betvinga sig inf\u00f6r alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: \u00bbM\u00e5 alla g\u00e5 ut h\u00e4rifr\u00e5n.\u00bb Och ingen fick stanna inne hos Josef, n\u00e4r han gav sig till k\u00e4nna f\u00f6r sina br\u00f6der.\n45:2 Och han brast ut i h\u00f6gljudd gr\u00e5t, s\u00e5 att egyptierna h\u00f6rde det; ocks\u00e5 Faraos husfolk h\u00f6rde det.\n45:3 Och Josef sade till sina br\u00f6der: \u00bbJag \u00e4r Josef. Lever min fader \u00e4nnu?\u00bb Men hans br\u00f6der kunde icke svara honom, s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckta blevo de f\u00f6r honom.\n45:4 D\u00e5 sade Josef till sina br\u00f6der: \u00bbKommen hitfram till mig.\u00bb Och n\u00e4r de kommo fram, sade han: \u00bbJag \u00e4r Josef, eder broder, som I s\u00e5lden till Egypten.\n45:5 Men varen nu icke bedr\u00f6vade och gr\u00e4men eder icke d\u00e4r\u00f6ver att I haven s\u00e5lt mig hit: ty f\u00f6r att bevara m\u00e4nniskors liv har Gud s\u00e4nt mig hit f\u00f6re eder.\n45:6 I tv\u00e5 \u00e5r har nu hungersn\u00f6d varit i landet, och \u00e4nnu \u00e5terst\u00e5 fem \u00e5r under vilka man varken skall pl\u00f6ja eller sk\u00f6rda.\n45:7 Men Gud s\u00e4nde mig hit f\u00f6re eder, f\u00f6r att I skullen bliva kvar p\u00e5 jorden och beh\u00e5llas vid liv, ja, till r\u00e4ddning f\u00f6r m\u00e5nga.\n45:8 S\u00e5 haven nu icke I s\u00e4nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos h\u00f6gste r\u00e5dgivare och till en herre \u00f6ver hela hans hus och till en furste \u00f6ver hela Egyptens land.\n45:9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s\u00e4gen till honom: 'S\u00e5 s\u00e4ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre \u00f6ver hela Egypten; kom ned till mig, dr\u00f6j icke.\n45:10 Du skall f\u00e5 bo i landet Gosen och vara mig n\u00e4ra, du med dina barn och barnbarn, dina f\u00e5r och f\u00e4kreatur och allt vad som tillh\u00f6r dig.\n45:11 Jag vill d\u00e4r f\u00f6rs\u00f6rja dig -- ty \u00e4nnu \u00e5terst\u00e5 fem hunger\u00e5r -- s\u00e5 att varken du eller ditt hus eller n\u00e5gon som h\u00f6r dig till skall lida n\u00f6d.\n45:12 I sen ju med egna \u00f6gon, ocks\u00e5 min broder Benjamin ser med egna \u00f6gon, att det \u00e4r jag, som med egen mun talar till eder.\n45:13 Ber\u00e4tten nu f\u00f6r min fader om all min h\u00e4rlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att f\u00f6ra min fader hitned.\u00bb\n45:14 S\u00e5 f\u00f6ll han sin broder Benjamin om halsen och gr\u00e4t, och Benjamin gr\u00e4t vid hans hals.\n45:15 Och han kysste alla sina br\u00f6der och gr\u00e4t i deras armar. Sedan samtalade hans br\u00f6der med honom.\n45:16 N\u00e4r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br\u00f6der hade kommit, behagade detta Farao och hans tj\u00e4nare v\u00e4l.\n45:17 Och Farao sade till Josef: \u00bbS\u00e4g till dina br\u00f6der: 'Detta skolen I g\u00f6ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;\n45:18 h\u00e4mten s\u00e5 eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s\u00e5 skall jag giva eder det b\u00e4sta som finnes i Egyptens land, och I skolen f\u00e5 \u00e4ta av landets fetma.'\n45:19 Allts\u00e5 bjuder jag dig nu att s\u00e4ga: 'Detta skolen I g\u00f6ra: tagen eder vagnar i Egyptens land f\u00f6r edra sp\u00e4da barn och edra hustrur, och h\u00e4mten eder fader och kommen hit.\n45:20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b\u00e4sta som finnes i hela Egyptens land skall h\u00f6ra eder till.'\u00bb\n45:21 Israels s\u00f6ner gjorde s\u00e5, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost f\u00f6r resan.\n45:22 Och han gav \u00e5t dem alla var sin h\u00f6gtidsdr\u00e4kt, men \u00e5t Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem h\u00f6gtidsdr\u00e4kter.\n45:23 Och till sin fader s\u00e4nde han likaledes g\u00e5vor: tio \u00e5snor, lastade med det b\u00e4sta Egypten hade, och tio \u00e5sninnor, lastade med s\u00e4d och br\u00f6d och andra livsmedel \u00e5t hans fader f\u00f6r resan.\n45:24 D\u00e4refter l\u00e4t han sina br\u00f6der fara, och de beg\u00e5vo sig \u00e5stad; och han sade till dem: \u00bbKiven icke p\u00e5 v\u00e4gen.\u00bb\n45:25 S\u00e5 foro de upp fr\u00e5n Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;\n45:26 och de ber\u00e4ttade f\u00f6r honom och sade: \u00bbJosef lever \u00e4nnu, och han \u00e4r en furste \u00f6ver hela Egyptens land.\u00bb D\u00e5 greps hans hj\u00e4rta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.\n45:27 Men n\u00e4r de omtalade f\u00f6r honom allt vad Josef hade sagt till dem, och n\u00e4r han s\u00e5g vagnarna som Josef hade s\u00e4nt f\u00f6r att h\u00e4mta honom, d\u00e5 fick deras fader Jakobs ande \u00e5ter liv.\n45:28 Och Israel sade: \u00bbDet \u00e4r nog; min son Josef lever \u00e4nnu. Jag vill fara och se honom, f\u00f6rr\u00e4n jag d\u00f6r.\u00bb\n46:1 Och Israel br\u00f6t upp med allt vad honom tillh\u00f6rde. Och n\u00e4r han kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer \u00e5t sin fader Isaks Gud.\n46:2 Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: \u00bbJakob! Jakob!\u00bb Han svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n46:3 D\u00e5 sade han: \u00bbJag \u00e4r Gud, din faders Gud; frukta icke f\u00f6r att draga ned till Egypten, ty d\u00e4r skall jag g\u00f6ra dig till ett stort folk.\n46:4 Jag skall sj\u00e4lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock f\u00f6ra dig \u00e5ter upp d\u00e4rifr\u00e5n; och Josefs hand skall tillsluta dina \u00f6gon.\u00bb\n46:5 Och Jakob br\u00f6t upp fr\u00e5n Beer-Seba; och Israels s\u00f6ner satte sin fader Jakob och sina sp\u00e4da barn och sina hustrur p\u00e5 vagnarna som Farao hade s\u00e4nt f\u00f6r att h\u00e4mta honom.\n46:6 Och de togo sin boskap och de \u00e4godelar som de hade f\u00f6rv\u00e4rvat i Kanaans land och kommo s\u00e5 till Egypten, Jakob och alla hans avkomlingar med honom.\n46:7 Sina s\u00f6ner och sons\u00f6ner, sina d\u00f6ttrar och sond\u00f6ttrar, alla sina avkomlingar, f\u00f6rde han med sig till Egypten.\n46:8 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Israels barn som kommo till Egypten: Jakob och hans s\u00f6ner. Jakobs f\u00f6rstf\u00f6dde var Ruben,\n46:9 och Rubens s\u00f6ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.\n46:10 Simeons s\u00f6ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.\n46:11 Levis s\u00f6ner voro Gerson, Kehat och Merari.\n46:12 Judas s\u00f6ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s\u00f6ner voro Hesron och Hamul.\n46:13 Isaskars s\u00f6ner voro Tola, Puva, Job och Simron.\n46:14 Sebulons s\u00f6ner voro Sered, Elon och Jaleel.\n46:15 Dessa voro Leas s\u00f6ner, de som hon f\u00f6dde \u00e5t Jakob i Paddan-Aram; tillika f\u00f6dde hon \u00e5t honom dottern Dina. S\u00f6ner och d\u00f6ttrar utgjorde tillsammans trettiotre personer.\n46:16 Gads s\u00f6ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.\n46:17 Asers s\u00f6ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster var Sera; men Berias s\u00f6ner voro Heber och Malkiel.\n46:18 Dessa voro s\u00f6ner till Silpa, som Laban hade givit \u00e5t sin dotter Lea, och dessa f\u00f6dde hon \u00e5t Jakob, sexton personer.\n46:19 Rakels, Jakobs hustrus, s\u00f6ner voro Josef och Benjamin.\n46:20 Och de s\u00f6ner som f\u00f6ddes \u00e5t Josef i Egyptens land voro Manasse och Efraim; de f\u00f6ddes \u00e5t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr\u00e4sten i On.\n46:21 Och Benjamins s\u00f6ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.\n46:22 Dessa voro Rakels s\u00f6ner, de som f\u00f6ddes \u00e5t Jakob, tillsammans fjorton personer.\n46:23 Dans s\u00f6ner voro Husim.\n46:24 Naftalis s\u00f6ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.\n46:25 Dessa voro s\u00f6ner till Bilha, som Laban hade givit \u00e5t sin dotter Rakel, och dessa f\u00f6dde hon \u00e5t Jakob, tillsammans sju personer.\n46:26 De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg\u00e5tt fr\u00e5n hans l\u00e4nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f\u00f6rutom Jakobs sonhustrur.\n46:27 Och Josefs s\u00f6ner, vilka f\u00f6ddes \u00e5t honom i Egypten, voro tv\u00e5. De personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio.\n46:28 Och han s\u00e4nde Juda framf\u00f6r sig till Josef, f\u00f6r att denne skulle visa honom v\u00e4gen till Gosen. S\u00e5 kommo de till landet Gosen.\n46:29 Och Josef l\u00e4t sp\u00e4nna f\u00f6r sin vagn och for upp till Gosen f\u00f6r att m\u00f6ta sin fader Israel. Och n\u00e4r han kom fram till honom, f\u00f6ll han honom om halsen och gr\u00e4t l\u00e4nge vid hans hals.\n46:30 Och Israel sade till Josef: \u00bbNu vill jag g\u00e4rna d\u00f6, sedan jag har sett ditt ansikte och sett att du \u00e4nnu lever.\u00bb\n46:31 D\u00e4refter sade Josef till sina br\u00f6der och sin faders folk: \u00bbJag vill fara upp och ber\u00e4tta f\u00f6r Farao och s\u00e4ga till honom: 'Mina br\u00f6der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans land, hava kommit till mig.\n46:32 Och dessa m\u00e4n \u00e4ro f\u00e5rherdar, ty de hava idkat boskapssk\u00f6tsel; och sina f\u00e5r och f\u00e4kreatur och allt vad de \u00e4ga hava de f\u00f6rt med sig.'\n46:33 N\u00e4r sedan Farao kallar eder till sig och fr\u00e5gar: 'Vad \u00e4r edert yrke?',\n46:34 skolen I svara: 'Vi, dina tj\u00e4nare, hava idkat boskapssk\u00f6tsel fr\u00e5n v\u00e5r ungdom \u00e4nda till nu, vi s\u00e5v\u00e4l som v\u00e5ra f\u00e4der.' S\u00e5 skolen I f\u00e5 bo i landet Gosen; ty alla f\u00e5rherdar \u00e4ro en styggelse f\u00f6r egyptierna.\u00bb\n47:1 Och Josef kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r Farao och sade: \u00bbMin fader och mina br\u00f6der hava kommit fr\u00e5n Kanaans land med sina f\u00e5r och f\u00e4kreatur och allt vad de \u00e4ga; och de \u00e4ro nu i landet Gosen.\u00bb\n47:2 Och han hade bland sina br\u00f6der tagit ut fem m\u00e4n; dem st\u00e4llde han fram inf\u00f6r Farao.\n47:3 D\u00e5 fr\u00e5gade Farao hans br\u00f6der: \u00bbVad \u00e4r edert yrke?\u00bb De svarade Farao: \u00bbDina tj\u00e4nare \u00e4ro f\u00e5rherdar, s\u00e5som ock v\u00e5ra f\u00e4der hava varit.\u00bb\n47:4 Och de sade ytterligare till Farao: \u00bbVi hava kommit f\u00f6r att bo n\u00e5gon tid h\u00e4r i landet; ty dina tj\u00e4nare hade intet bete f\u00f6r sina f\u00e5r, eftersom hungersn\u00f6den \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5r i Kanaans land. S\u00e5 l\u00e5t nu dina tj\u00e4nare bo i landet Gosen.\u00bb\n47:5 D\u00e5 sade Farao till Josef: \u00bbDin fader och dina br\u00f6der hava allts\u00e5 nu kommit till dig.\n47:6 Egyptens land ligger \u00f6ppet f\u00f6r dig; i den b\u00e4sta delen av landet m\u00e5 du l\u00e5ta din fader och dina br\u00f6der bo. M\u00e5 de bo i landet Gosen, och ifall du vet om n\u00e5gra bland dem att de \u00e4ro dugande m\u00e4n, s\u00e5 s\u00e4tt dessa till uppsyningsm\u00e4n \u00f6ver min boskap.\u00bb\n47:7 Sedan h\u00e4mtade Josef sin fader Jakob och f\u00f6rde honom fram inf\u00f6r Farao, och Jakob h\u00e4lsade Farao.\n47:8 Men Farao fr\u00e5gade Jakob: \u00bbHuru h\u00f6g \u00e4r din \u00e5lder?\u00bb\n47:9 Jakob svarade Farao: \u00bbMin vandringstid har varat ett hundra trettio \u00e5r. F\u00e5 och onda hava mina levnads\u00e5r varit, de n\u00e5 icke upp till antalet av mina f\u00e4ders levnads\u00e5r under deras vandringstid.\u00bb\n47:10 Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr\u00e5n honom.\n47:11 Men Josef l\u00e4t sin fader och sina br\u00f6der bo i Egyptens land och gav dem besittning d\u00e4r, i den b\u00e4sta delen av landet, i landet Rameses, s\u00e5som Farao hade bjudit.\n47:12 Och Josef f\u00f6rs\u00f6rjde sin fader och sina br\u00f6der och hela sin faders hus, och gav var och en underh\u00e5ll efter antalet av hans barn.\n47:13 Men ingenst\u00e4des i landet fanns br\u00f6d, ty hungersn\u00f6den var mycket sv\u00e5r, s\u00e5 att Egyptens land och Kanaans land f\u00f6rsm\u00e4ktade av hunger.\n47:14 Och f\u00f6r den s\u00e4d som folket k\u00f6pte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och Josef l\u00e4t f\u00f6ra penningarna in i Faraos hus.\n47:15 Men n\u00e4r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans land, kommo alla egyptier till Josef och sade: \u00bbGiv oss br\u00f6d; icke vill du v\u00e4l att vi skola d\u00f6 i din \u00e5syn? Vi hava ju inga penningar mer.\u00bb\n47:16 Josef svarade: \u00bbF\u00f6ren hit eder boskap, s\u00e5 skall jag giva eder br\u00f6d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n\u00e5gra penningar.\u00bb\n47:17 D\u00e5 f\u00f6rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br\u00f6d i utbyte mot deras h\u00e4star, f\u00e5r, f\u00e4kreatur och \u00e5snor. S\u00e5 underh\u00f6ll han dem det \u00e5ret och gav dem br\u00f6d i utbyte mot all deras boskap.\n47:18 S\u00e5 gick detta \u00e5r till \u00e4nda. Men det f\u00f6ljande \u00e5ret kommo de \u00e5ter till honom och sade till honom: \u00bbVi vilja icke d\u00f6lja det f\u00f6r min herre: penningarna \u00e4ro slut, och den boskap vi \u00e4gde har kommit i min herres \u00e4go; intet annat finnes nu kvar att giva \u00e5t min herre \u00e4n v\u00e5ra kroppar och v\u00e5r jord.\n47:19 Icke vill du att vi skola f\u00f6rg\u00e5s inf\u00f6r dina \u00f6gon, vi med v\u00e5r \u00e5kerjord? K\u00f6p oss och v\u00e5r jord f\u00f6r br\u00f6d, s\u00e5 vilja vi med v\u00e5r jord bliva Faraos tr\u00e4lar; giv oss allenast uts\u00e4de, f\u00f6r att vi m\u00e5 leva och icke d\u00f6, och f\u00f6r att jorden icke m\u00e5 l\u00e4ggas \u00f6de.\u00bb\n47:20 D\u00e5 k\u00f6pte Josef all jord i Egypten \u00e5t Farao; ty egyptierna s\u00e5lde var och en sin \u00e5ker, eftersom hungersn\u00f6den s\u00e5 sv\u00e5rt tryckte dem. S\u00e5 blev jorden Faraos egendom.\n47:21 Och folket f\u00f6rflyttade han till st\u00e4derna, fr\u00e5n den ena \u00e4ndan av Egyptens omr\u00e5de till den andra.\n47:22 Allenast pr\u00e4sternas jord k\u00f6pte han icke, ty pr\u00e4sterna hade sitt best\u00e4mda underh\u00e5ll av Farao, och de levde av det best\u00e4mda underh\u00e5ll som Farao gav dem; d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6vde de icke s\u00e4lja sin jord.\n47:23 Och Josef sade till folket: \u00bbSe, jag har nu k\u00f6pt eder och eder jord \u00e5t Farao. D\u00e4r haven I uts\u00e4de; bes\u00e5n nu jorden.\n47:24 Och n\u00e4r gr\u00f6dan kommer in, skolen I giva en femtedel \u00e5t Farao; men fyra femtedelar skolen I sj\u00e4lva hava till uts\u00e4de p\u00e5 \u00e5kern och till f\u00f6da f\u00f6r eder och dem som I haven i edra hus och till f\u00f6da f\u00f6r edra barn.\u00bb\n47:25 De svarade: \u00bbDu har beh\u00e5llit oss vid liv; l\u00e5t oss finna n\u00e5d f\u00f6r min herres \u00f6gon, s\u00e5 vilja vi vara Faraos tr\u00e4lar.\u00bb\n47:26 S\u00e5 gjorde Josef det till en stadga, som \u00e4nnu i dag g\u00e4ller f\u00f6r Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen \u00e5t Farao. Allenast pr\u00e4sternas jord blev icke Faraos egendom.\n47:27 S\u00e5 bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo sina besittningar d\u00e4r och voro fruktsamma och f\u00f6r\u00f6kade sig storligen.\n47:28 Och Jakob levde sjutton \u00e5r i Egyptens land, s\u00e5 att hans levnads\u00e5lder blev ett hundra fyrtiosju \u00e5r.\n47:29 D\u00e5 nu tiden n\u00e4rmade sig att Israel skulle d\u00f6, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e4gg din hand under min l\u00e4nd och lova att visa mig din k\u00e4rlek och trofasthet d\u00e4rmed att du icke begraver mig i Egypten;\n47:30 fastmer, n\u00e4r jag har g\u00e5tt till vila hos mina f\u00e4der, skall du f\u00f6ra mig fr\u00e5n Egypten och begrava mig i deras grav.\u00bb Han svarade: \u00bbJag skall g\u00f6ra s\u00e5som du har sagt.\u00bb\n47:31 Men han sade: \u00bbGiv mig din ed d\u00e4rp\u00e5.\u00bb Och han gav honom sin ed. D\u00e5 tillbad Israel, b\u00f6jd mot s\u00e4ngens huvudg\u00e4rd.\n48:1 En tid h\u00e4refter blev det sagt till Josef: \u00bbDin fader \u00e4r nu sjuk.\u00bb D\u00e5 tog han med sig sina b\u00e5da s\u00f6ner, Manasse och Efraim.\n48:2 Och man ber\u00e4ttade f\u00f6r Jakob och sade: \u00bbDin son Josef har nu kommit till dig.\u00bb D\u00e5 tog Israel styrka till sig och satte sig upp i s\u00e4ngen.\n48:3 Och Jakob sade till Josef: \u00bbGud den Allsm\u00e4ktige uppenbarade sig f\u00f6r mig i Lus i Kanaans land och v\u00e4lsignade mig\n48:4 och sade till mig: 'Se, jag skall g\u00f6ra dig fruktsam och f\u00f6r\u00f6ka dig och l\u00e5ta skaror av folk komma av dig, och skall giva \u00e5t din s\u00e4d efter dig detta land till ev\u00e4rdlig besittning.'\n48:5 Dina b\u00e5da s\u00f6ner, som \u00e4ro f\u00f6dda \u00e5t dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.\n48:6 Men de barn som du har f\u00f6tt efter dem skola vara dina; de skola b\u00e4ra sina br\u00f6ders namn i dessas arvedel.\n48:7 Se, n\u00e4r jag kom fr\u00e5n Paddan, dog Rakel ifr\u00e5n mig i Kanaans land, under resan, d\u00e5 det \u00e4nnu var ett stycke v\u00e4g fram till Efrat; och jag begrov henne d\u00e4r vid v\u00e4gen till Efrat.\u00bb St\u00e4llet heter nu Bet-Lehem.\n48:8 D\u00e5 nu Israel fick se Josefs s\u00f6ner, sade han: \u00bbVilka \u00e4ro dessa?\u00bb\n48:9 Josef svarade sin fader: \u00bbDet \u00e4r mina s\u00f6ner, som Gud har givit mig h\u00e4r.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbF\u00f6r dem hit till mig, p\u00e5 det att jag m\u00e5 v\u00e4lsigna dem.\u00bb\n48:10 Och Israels \u00f6gon voro skumma av \u00e5lder, s\u00e5 att han icke kunde se. S\u00e5 f\u00f6rde han dem d\u00e5 fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.\n48:11 Och Israel sade till Josef: \u00bbJag hade icke t\u00e4nkt att jag skulle f\u00e5 se ditt ansikte, men nu har Gud l\u00e5tit mig se till och med avkomlingar av dig.\u00bb\n48:12 Och Josef f\u00f6rde dem bort ifr\u00e5n hans kn\u00e4n och f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte.\n48:13 Sedan tog Josef dem b\u00e5da vid handen, Efraim i sin h\u00f6gra hand, till v\u00e4nster framf\u00f6r Israel, och Manasse i sin v\u00e4nstra hand, till h\u00f6ger framf\u00f6r Israel, och f\u00f6rde dem s\u00e5 fram till honom.\n48:14 Men Israel r\u00e4ckte ut sin h\u00f6gra hand och lade den p\u00e5 Efraims huvud, fast\u00e4n han var den yngre, och sin v\u00e4nstra hand p\u00e5 Manasses huvud; han lade allts\u00e5 sina h\u00e4nder korsvis, ty Manasse var den f\u00f6rstf\u00f6dde.\n48:15 Och han v\u00e4lsignade Josef och sade: \u00bbDen Gud inf\u00f6r vilken mina f\u00e4der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde fr\u00e5n min f\u00f6delse \u00e4nda till denna dag,\n48:16 den \u00e4ngel som har f\u00f6rlossat mig fr\u00e5n allt ont, han v\u00e4lsigne dessa barn; och m\u00e5 de uppkallas efter mitt och mina f\u00e4ders, Abrahams och Isaks, namn, och m\u00e5 de f\u00f6r\u00f6ka sig och bliva talrika p\u00e5 jorden.\u00bb\n48:17 Men n\u00e4r Josef s\u00e5g att hans fader lade sin h\u00f6gra hand p\u00e5 Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den fr\u00e5n Efraims huvud p\u00e5 Manasses huvud.\n48:18 Och Josef sade till sin fader: \u00bbIcke s\u00e5, min fader; denne \u00e4r den f\u00f6rstf\u00f6dde, l\u00e4gg din h\u00f6gra hand p\u00e5 hans huvud.\u00bb\n48:19 Men hans fader ville icke; han sade: \u00bbJag vet det, min son, jag vet det; ocks\u00e5 av honom skall ett folk komma, ocks\u00e5 han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st\u00f6rre \u00e4n han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.\u00bb\n48:20 S\u00e5 v\u00e4lsignade han dem p\u00e5 den dagen och sade: \u00bbMed ditt namn skall Israel v\u00e4lsigna, s\u00e5 att man skall s\u00e4ga: Gud g\u00f6re dig lik Efraim och Manasse.\u00bb S\u00e5 satte han Efraim framf\u00f6r Manasse.\n48:21 Och Israel sade till Josef: \u00bbSe, jag d\u00f6r; men Gud skall vara med eder och f\u00f6ra eder tillbaka till edra f\u00e4ders land.\n48:22 Och ut\u00f6ver vad jag giver dina br\u00f6der giver jag dig en s\u00e4rskild h\u00f6jdstr\u00e4cka som jag med mitt sv\u00e4rd och min b\u00e5ge har tagit fr\u00e5n amor\u00e9erna.\u00bb\n49:1 Och Jakob kallade sina s\u00f6ner till sig och sade: F\u00f6rsamlen eder, p\u00e5 det att jag m\u00e5 f\u00f6rkunna eder vad som skall h\u00e4nda eder i kommande dagar:\n49:2 Kommen tillhopa och h\u00f6ren, I Jakobs s\u00f6ner; h\u00f6ren p\u00e5 eder fader Israel.\n49:3 Ruben, min f\u00f6rstf\u00f6dde \u00e4r du, min kraft och min styrkas f\u00f6rstling, fr\u00e4mst i myndighet och fr\u00e4mst i makt.\n49:4 Du sjuder \u00f6ver s\u00e5som vatten, du skall icke bliva den fr\u00e4mste, ty du besteg din faders l\u00e4ger; d\u00e5 gjorde du vad sk\u00e4ndligt var. Ja, min b\u00e4dd besteg han!\n49:5 Simeon och Levi \u00e4ro br\u00f6der; deras vapen \u00e4ro v\u00e5ldets verktyg.\n49:6 Min sj\u00e4l inl\u00e5te sig ej i deras r\u00e5d, min \u00e4ra tage ingen del i deras samkv\u00e4m; ty i sin vrede dr\u00e4pte de m\u00e4n, och i sitt \u00f6verd\u00e5d stympade de oxar.\n49:7 F\u00f6rbannad vare deras vrede, som \u00e4r s\u00e5 v\u00e5ldsam, och deras grymhet, som \u00e4r s\u00e5 h\u00e5rd! Jag skall f\u00f6rstr\u00f6 dem i Jakob, jag skall f\u00f6rskingra dem i Israel.\n49:8 Dig, Juda, dig skola dina br\u00f6der prisa; din hand skall vara p\u00e5 dina fienders nacke, f\u00f6r dig skola din faders s\u00f6ner buga sig.\n49:9 Ett ungt lejon \u00e4r Juda; fr\u00e5n rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar s\u00e5som ett lejon, s\u00e5som en lejoninna -- vem v\u00e5gar oroa honom?\n49:10 Spiran skall icke vika ifr\u00e5n Juda, icke h\u00e4rskarstaven ifr\u00e5n hans f\u00f6tter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom h\u00f6rsamma.\n49:11 Han binder vid vintr\u00e4det sin \u00e5sna, vid \u00e4dla rankan sin \u00e5sninnas f\u00e5le. Han tv\u00e5r sina kl\u00e4der i vin, sin mantel i druvors blod.\n49:12 Hans \u00f6gon \u00e4ro dunkla av vin och hans t\u00e4nder vita av mj\u00f6lk.\n49:13 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, d\u00e4r skeppen ligga; sin sida skall han v\u00e4nda mot Sidon.\n49:14 Isaskar \u00e4r en stark \u00e5sna, som ligger i ro i sin inh\u00e4gnad.\n49:15 Och han s\u00e5g att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; d\u00e5 b\u00f6jde han sin rygg under b\u00f6rdor och blev en arbetspliktig tj\u00e4nare.\n49:16 Dan skall skaffa r\u00e4tt \u00e5t sitt folk, han s\u00e5v\u00e4l som n\u00e5gon av Israels stammar.\n49:17 Dan skall vara en orm p\u00e5 v\u00e4gen, en huggorm p\u00e5 stigen, en som biter h\u00e4sten i foten, s\u00e5 att ryttaren faller bakl\u00e4nges av.\n49:18 HERRE, jag bidar efter din fr\u00e4lsning!\n49:19 Gad skall tr\u00e4ngas av skaror, men sj\u00e4lv skall han tr\u00e4nga dem p\u00e5 h\u00e4larna.\n49:20 Fr\u00e5n Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga l\u00e4ckerheter har han att giva.\n49:21 Naftali \u00e4r en snabb hind; han har sk\u00f6na ord att giva.\n49:22 Ett ungt frukttr\u00e4d \u00e4r Josef, ett ungt frukttr\u00e4d vid k\u00e4llan; dess grenar n\u00e5 upp \u00f6ver muren.\n49:23 B\u00e5gskyttar oroa honom, de skjuta p\u00e5 honom och ans\u00e4tta honom;\n49:24 dock f\u00f6rbliver hans b\u00e5ge fast, och hans h\u00e4nder och armar sp\u00e4nstiga, genom dens h\u00e4nder, som \u00e4r den Starke i Jakob, genom honom som \u00e4r herden, Israels klippa,\n49:25 genom din faders Gud -- han skall hj\u00e4lpa dig. genom den Allsm\u00e4ktige -- han skall v\u00e4lsigna dig med v\u00e4lsignelser fr\u00e5n himmelen d\u00e4rovan, v\u00e4lsignelser fr\u00e5n djupet som utbreder sig d\u00e4rnere, v\u00e4lsignelser fr\u00e5n br\u00f6st och sk\u00f6te.\n49:26 Din faders v\u00e4lsignelser n\u00e5 h\u00f6gt, h\u00f6gre \u00e4n mina f\u00f6rf\u00e4ders v\u00e4lsignelser, de n\u00e5 upp till de eviga h\u00f6jdernas h\u00e4rlighet. De skola komma \u00f6ver Josefs huvud, \u00f6ver dens hj\u00e4ssa, som \u00e4r en furste bland sina br\u00f6der.\n49:27 Benjamin \u00e4r en glupande ulv; om morgonen f\u00f6rt\u00e4r han rov, och om aftonen utskiftar han byte.\u00bb\n49:28 Alla dessa \u00e4ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta \u00e4r vad deras fader talade till dem, n\u00e4r han v\u00e4lsignade dem; \u00e5t var och en av dem gav han sin s\u00e4rskilda v\u00e4lsignelse.\n49:29 Och han bj\u00f6d dem och sade till dem: \u00bbJag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina f\u00e4der, i grottan p\u00e5 hetiten Efrons \u00e5ker,\n49:30 i den grotta som ligger p\u00e5 \u00e5kern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den \u00e5ker som Abraham k\u00f6pte till egen grav av hetiten Efron,\n49:31 d\u00e4r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d\u00e4r de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d\u00e4r jag sj\u00e4lv har begravit Lea,\n49:32 p\u00e5 den \u00e5kern som j\u00e4mte grottan d\u00e4r k\u00f6ptes av Hets barn.\u00bb\n49:33 N\u00e4r Jakob hade givit sina s\u00f6ner denna befallning, drog han sina f\u00f6tter upp i s\u00e4ngen; och han gav upp andan och blev samlad till sina f\u00e4der.\n50:1 D\u00e5 f\u00f6ll Josef ned \u00f6ver sin faders ansikte och gr\u00e4t \u00f6ver honom och kysste honom.\n50:2 Och Josef bj\u00f6d l\u00e4karna som han hade i sin tj\u00e4nst att de skulle balsamera hans fader; och l\u00e4karna balsamerade Israel.\n50:3 D\u00e4rtill \u00e5tgingo fyrtio dagar; s\u00e5 m\u00e5nga dagar \u00e5tg\u00e5 n\u00e4mligen f\u00f6r balsamering. Och egyptierna begr\u00e4to honom i sjuttio dagar.\n50:4 Men n\u00e4r gr\u00e5todagarna efter honom voro f\u00f6rbi, talade Josef till Faraos husfolk och sade: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r edra \u00f6gon, s\u00e5 framf\u00f6ren till Farao dessa mina ord:\n50:5 Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d, begrav mig d\u00e5 i den grav som jag har l\u00e5tit gr\u00e4va \u00e5t mig i Kanaans land.' S\u00e5 l\u00e5t mig nu fara ditupp och begrava min fader; sedan skall jag komma tillbaka igen.\u00bb\n50:6 Farao svarade: \u00bbFar ditupp och begrav din fader, efter den ed som han har tagit av dig.\u00bb\n50:7 D\u00e5 for Josef upp f\u00f6r att begrava sin fader, och med honom foro alla Faraos tj\u00e4nare, de \u00e4ldste i hans hus och alla de \u00e4ldste i Egyptens land,\n50:8 d\u00e4rtill allt Josefs husfolk och hans br\u00f6der och hans faders husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f\u00e5r och f\u00e4kreatur l\u00e4mnade de kvar i landet Gosen.\n50:9 Och med honom foro ditupp b\u00e5de vagnar och ryttare; och det var en mycket stor skara.\n50:10 N\u00e4r de nu kommo till Goren-Haatad, p\u00e5 andra sidan Jordan, h\u00f6llo de d\u00e4r en mycket stor och h\u00f6gtidlig d\u00f6dsklagan, och han anst\u00e4llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.\n50:11 Och n\u00e4r landets inbyggare, kanan\u00e9erna, s\u00e5go sorgefesten i Goren-Haatad, sade de: \u00bbDet \u00e4r en h\u00f6gtidlig sorgefest som egyptierna h\u00e4r h\u00e5lla.\u00bb D\u00e4rav fick st\u00e4llet namnet Abel-Misraim; det ligger p\u00e5 andra sidan Jordan.\n50:12 Och hans s\u00f6ner gjorde med honom s\u00e5som han hade bjudit dem:\n50:13 hans s\u00f6ner f\u00f6rde honom till Kanaans land och begrovo honom i grottan p\u00e5 \u00e5kern i Makpela, den \u00e5ker som Abraham hade k\u00f6pt till egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.\n50:14 Och sedan Josef hade begravit sin fader, v\u00e4nde han tillbaka till Egypten med sina br\u00f6der och alla dem som hade farit upp med honom f\u00f6r att begrava hans fader.\n50:15 Men n\u00e4r Josefs br\u00f6der s\u00e5go att deras fader var d\u00f6d, t\u00e4nkte de: \u00bbKanh\u00e4nda skall Josef nu bliva h\u00e4tsk mot oss och vederg\u00e4lla oss allt det onda som vi hava gjort mot honom.\u00bb\n50:16 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nde de bud till Josef och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbDin fader bj\u00f6d oss s\u00e5 f\u00f6re sin d\u00f6d:\n50:17 'S\u00e5 skolen I s\u00e4ga till Josef: K\u00e4re, f\u00f6rl\u00e5t dina br\u00f6der vad de hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s\u00e5 illa mot dig.' F\u00f6rl\u00e5t allts\u00e5 nu din faders Guds tj\u00e4nare vad de hava brutit.\u00bb Och Josef gr\u00e4t, n\u00e4r de l\u00e4to s\u00e4ga detta till honom.\n50:18 Sedan kommo ock hans br\u00f6der sj\u00e4lva och f\u00f6llo ned f\u00f6r honom och sade: \u00bbSe, vi vilja vara tj\u00e4nare \u00e5t dig.\u00bb\n50:19 Men Josef sade till dem: \u00bbFrukten icke. H\u00e5llen I d\u00e5 mig f\u00f6r Gud?\n50:20 I t\u00e4nkten ont mot mig, men Gud har t\u00e4nkt det till godo, f\u00f6r att l\u00e5ta det ske, som nu har skett, och s\u00e5 beh\u00e5lla mycket folk vid liv.\n50:21 Frukten d\u00e4rf\u00f6r nu icke; jag skall f\u00f6rs\u00f6rja eder och edra kvinnor och barn.\u00bb Och han tr\u00f6stade dem och talade v\u00e4nligt med dem.\n50:22 Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef blev ett hundra tio \u00e5r gammal.\n50:23 Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks\u00e5 av Makir, Manasses son, f\u00f6ddes barn i Josefs sk\u00f6te.\n50:24 Och Josef sade till sina br\u00f6der: \u00bbJag d\u00f6r, men Gud skall f\u00f6rvisso se till eder, och f\u00f6ra eder upp fr\u00e5n detta land till det land som han med ed har lovat \u00e5t Abraham, Isak och Jakob.\u00bb\n50:25 Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: \u00bbN\u00e4r nu Gud ser till eder, f\u00f6ren d\u00e5 mina ben h\u00e4rifr\u00e5n.\u00bb\n50:26 Och Josef dog, n\u00e4r han var ett hundra tio \u00e5r gammal. Och man balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.","title":"Swedish Bible: Genesis","type":"page"}