{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/heb.htm","path":"bib/wb/swe/heb.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/heb.htm","text":"1:1 Sedan Gud fordom m\u00e5nga g\u00e5nger och p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt hade talat till f\u00e4derna genom profeterna,\n1:2 har han nu, p\u00e5 det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat v\u00e4rlden.\n1:3 Och eftersom denne \u00e4r hans h\u00e4rlighets \u00e5tersken och hans v\u00e4sens avbild och genom sin makts ord b\u00e4r allt, har han -- sedan han hade utf\u00f6rt en rening fr\u00e5n synderna -- satt sig p\u00e5 Majest\u00e4tets h\u00f6gra sida i h\u00f6jden.\n1:4 Och han har blivit s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4n \u00e4nglarna som det namn han har \u00e4rvt \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n deras.\n1:5 Ty till vilken av \u00e4nglarna har han n\u00e5gonsin sagt: \u00bbDu \u00e4r min Son, jag har i dag f\u00f6tt dig\u00bb? eller: \u00bbJag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son\u00bb?\n1:6 Likas\u00e5 s\u00e4ger han, med tanke p\u00e5 den tid d\u00e5 han \u00e5ter skall l\u00e5ta den f\u00f6rstf\u00f6dde intr\u00e4da i v\u00e4rlden: \u00bbOch alla Guds \u00e4nglar skola tillbedja honom.\u00bb\n1:7 Och medan han om \u00e4nglarna s\u00e4ger: \u00bbHan g\u00f6r sina \u00e4nglar till vindar och sina tj\u00e4nare till eldsl\u00e5gor\u00bb,\n1:8 s\u00e4ger han om Sonen: \u00bbGud, din tron f\u00f6rbliver alltid och evinnerligen, och r\u00e4ttvisans spira \u00e4r ditt rikes spira.\n1:9 Du har \u00e4lskat r\u00e4ttf\u00e4rdighet och hatat or\u00e4ttf\u00e4rdighet; d\u00e4rf\u00f6r, o Gud, har din Gud smort dig med gl\u00e4djens olja mer \u00e4n dina medbr\u00f6der\u00bb;\n1:10 s\u00e5 ock: \u00bbDu, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna \u00e4ro dina h\u00e4nders verk;\n1:11 de skola f\u00f6rg\u00e5s, men du f\u00f6rbliver; de skola alla n\u00f6tas ut s\u00e5som en kl\u00e4dnad,\n1:12 och s\u00e5som en mantel skall du hoprulla dem; s\u00e5som en kl\u00e4dnad skola de ock bytas om. Men du \u00e4r densamme, och dina \u00e5r skola icke hava n\u00e5gon \u00e4nde.\u00bb\n1:13 Och till vilken av \u00e4nglarna har han n\u00e5gonsin sagt: \u00bbS\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall\u00bb?\n1:14 \u00c4ro de icke allasammans tj\u00e4nsteandar, som s\u00e4ndas ut till tj\u00e4nst f\u00f6r deras skull som skola f\u00e5 fr\u00e4lsning till arvedel?\n2:1 D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6ra vi s\u00e5 mycket mer akta p\u00e5 det som vi hava h\u00f6rt, s\u00e5 att vi icke g\u00e5 f\u00f6rlorade.\n2:2 Ty om det ord som talades genom \u00e4nglar blev best\u00e5ndande, och all \u00f6vertr\u00e4delse och olydnad fick sin r\u00e4ttvisa l\u00f6n,\n2:3 huru skola d\u00e5 vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p\u00e5 en s\u00e5dan fr\u00e4lsning? -- en fr\u00e4lsning som ju f\u00f6rst f\u00f6rkunnades genom Herren och sedan bekr\u00e4ftades f\u00f6r oss av dem som hade h\u00f6rt honom,\n2:4 varj\u00e4mte Gud sj\u00e4lv ytterligare gav sitt vittnesb\u00f6rd genom tecken och under och allahanda kraftg\u00e4rningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.\n2:5 Ty det var icke under \u00e4nglars v\u00e4lde som han lade den tillkommande v\u00e4rlden, den som vi tala om.\n2:6 D\u00e4remot har n\u00e5gon n\u00e5gonst\u00e4des betygat och sagt: \u00bbVad \u00e4r en m\u00e4nniska, att du t\u00e4nker p\u00e5 henne, eller en m\u00e4nniskoson, att du l\u00e5ter dig v\u00e5rda om honom?\n2:7 En liten tid l\u00e4t du honom vara ringare \u00e4n \u00e4nglarna, men kr\u00f6nte honom sedan med h\u00e4rlighet och \u00e4ra och satte honom till herre \u00f6ver dina h\u00e4nders verk;\n2:8 allt lade du under hans f\u00f6tter.\u00bb N\u00e4r han underlade honom allting, undantog han n\u00e4mligen intet fr\u00e5n att bliva honom underlagt -- om vi ock \u00e4nnu icke se allting vara honom underlagt.\n2:9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord \u00bbringare \u00e4n \u00e4nglarna\u00bb, honom, Jesus, se vi f\u00f6r sitt d\u00f6dslidandes skull hava blivit kr\u00f6nt med h\u00e4rlighet och \u00e4ra, f\u00f6r att det genom Guds n\u00e5d skulle komma alla till godo att han smakade d\u00f6den.\n2:10 Ty den f\u00f6r vilkens skull allting \u00e4r, och genom vilken allting \u00e4r, honom h\u00f6vdes det, att n\u00e4r han ville f\u00f6ra m\u00e5nga sina barn till h\u00e4rlighet, genom lidanden fullkomna deras fr\u00e4lsnings h\u00f6vding.\n2:11 Han som helgar och de som bliva helgade hava n\u00e4mligen alla en och samme Fader. F\u00f6rdenskull blyges han icke f\u00f6r att kalla dem br\u00f6der;\n2:12 han s\u00e4ger ju: \u00bbJag skall f\u00f6rkunna ditt namn f\u00f6r mina br\u00f6der, mitt i f\u00f6rsamlingen skall jag prisa dig\u00bb;\n2:13 s\u00e5 ock: \u00bbJag vill s\u00e4tta min f\u00f6rtr\u00f6stan till honom\u00bb; s\u00e5 ock: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4ro jag och barnen som Gud har givit mig.\u00bb\n2:14 D\u00e5 nu barnen hade blivit delaktiga av k\u00f6tt och blod, blev ock han p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt delaktig d\u00e4rav, f\u00f6r att han genom sin d\u00f6d skulle g\u00f6ra dens makt om intet, som hade d\u00f6den i sitt v\u00e5ld, det \u00e4r dj\u00e4vulen,\n2:15 och g\u00f6ra alla dem fria, som av fruktan f\u00f6r d\u00f6den hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till tr\u00e4ldom.\n2:16 Ty det \u00e4r ju icke \u00e4nglar som han tager sig an; det \u00e4r Abrahams s\u00e4d som han tager sig an.\n2:17 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste han i allt bliva lik sina br\u00f6der, f\u00f6r att han skulle bliva barmh\u00e4rtig och en trogen \u00f6verstepr\u00e4st i sin tj\u00e4nst inf\u00f6r Gud, till att f\u00f6rsona folkets synder.\n2:18 Ty d\u00e4rigenom att han har lidit, i det han sj\u00e4lv blev frestad, kan han hj\u00e4lpa dem som frestas.\n3:1 D\u00e4rf\u00f6r, I helige br\u00f6der, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta p\u00e5 v\u00e5r bek\u00e4nnelses apostel och \u00f6verstepr\u00e4st, Jesus,\n3:2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var \u00bbtrogen i hela hans hus\u00bb.\n3:3 Ty han har blivit aktad v\u00e4rdig s\u00e5 mycket st\u00f6rre h\u00e4rlighet \u00e4n Moses, som uppbyggaren av ett hus \u00e5tnjuter st\u00f6rre \u00e4ra \u00e4n sj\u00e4lva huset.\n3:4 Vart och ett hus bygges ju av n\u00e5gon, men Gud \u00e4r den som har byggt allt.\n3:5 Och v\u00e4l var Moses \u00bbtrogen i hela hans hus\u00bb, s\u00e5som \u00bbtj\u00e4nare\u00bb, till ett vittnesb\u00f6rd om vad som framdeles skulle f\u00f6rkunnas;\n3:6 men Kristus var trogen s\u00e5som \u00bbson\u00bb, en son satt \u00f6ver hans hus. Och hans hus \u00e4ro vi, s\u00e5framt vi intill \u00e4nden h\u00e5lla fast v\u00e5r frimodighet och v\u00e5r ber\u00f6mmelse i hoppet.\n3:7 S\u00e5 s\u00e4ger den helige Ande: \u00bbI dag, om I f\u00e5n h\u00f6ra hans r\u00f6st,\n3:8 m\u00e5n I icke f\u00f6rh\u00e4rda edra hj\u00e4rtan, s\u00e5som n\u00e4r de f\u00f6rbittrade mig p\u00e5 frestelsens dag i \u00f6knen,\n3:9 d\u00e4r edra f\u00e4der frestade mig och pr\u00f6vade mig, fast\u00e4n de hade sett mina verk i fyrtio \u00e5r.\n3:10 D\u00e4rf\u00f6r blev jag f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 det sl\u00e4ktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hj\u00e4rtan.' Men de ville icke veta av mina v\u00e4gar.\n3:11 S\u00e5 svor jag d\u00e5 i min vrede: De skola icke komma in i min vila.\u00bb\n3:12 Sen d\u00e4rf\u00f6r till, mina br\u00f6der, att icke hos n\u00e5gon bland eder finnes ett ont otroshj\u00e4rta, s\u00e5 att han avfaller fr\u00e5n den levande Guden,\n3:13 utan f\u00f6rmanen varandra alla dagar, s\u00e5 l\u00e4nge det heter \u00bbi dag\u00bb, p\u00e5 det att ingen av eder m\u00e5 bliva f\u00f6rh\u00e4rdad genom syndens makt att bedraga.\n3:14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, s\u00e5framt vi eljest intill \u00e4nden h\u00e5lla fast v\u00e5r f\u00f6rsta tillf\u00f6rsikt.\n3:15 N\u00e4r det nu s\u00e4ges: \u00bbI dag, om I f\u00e5n h\u00f6ra hans r\u00f6st, m\u00e5n I icke f\u00f6rh\u00e4rda edra hj\u00e4rtan, s\u00e5som n\u00e4r de f\u00f6rbittrade mig\u00bb,\n3:16 vilka voro d\u00e5 de som f\u00f6rbittrade honom, fast\u00e4n de hade h\u00f6rt hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?\n3:17 Och vilka voro de som han var f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 i fyrtio \u00e5r? Var det icke de som hade syndat, de \u00bbvilkas kroppar f\u00f6llo i \u00f6knen\u00bb?\n3:18 Och vilka g\u00e4llde den ed som han svor, att de \u00bbicke skulle komma in i hans vila\u00bb, vilka, om icke dem som hade varit oh\u00f6rsamma?\n3:19 S\u00e5 se vi d\u00e5 att det var f\u00f6r otros skull som de icke kunde komma ditin.\n4:1 Eftersom nu ett l\u00f6fte att f\u00e5 komma in i hans vila \u00e4nnu st\u00e5r kvar, m\u00e5 vi allts\u00e5 med fruktan se till, att icke n\u00e5gon bland eder en g\u00e5ng befinnes hava blivit efter p\u00e5 v\u00e4gen.\n4:2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit s\u00e5v\u00e4l som de; men f\u00f6r dem blev det l\u00f6ftesord de fingo h\u00f6ra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som h\u00f6rde det.\n4:3 Vi som hava kommit till tro, vi f\u00e5 ju komma in i vilan. Det heter ocks\u00e5: \u00bbS\u00e5 svor jag d\u00e5 i min vrede: De skola icke komma in i min vila\u00bb, och detta fast\u00e4n hans verk stodo d\u00e4r f\u00e4rdiga allt ifr\u00e5n den tid d\u00e5 v\u00e4rlden var skapad.\n4:4 Ty om den sjunde dagen heter det n\u00e5gonst\u00e4des s\u00e5: \u00bbOch Gud vilade p\u00e5 sjunde dagen fr\u00e5n alla sina verk\u00bb;\n4:5 h\u00e4r \u00e5ter heter det: \u00bbDe skola icke komma in i min vila.\u00bb\n4:6 Eftersom det allts\u00e5 st\u00e5r kvar att n\u00e5gra skola f\u00e5 komma in i den, och eftersom de som f\u00f6rst mottogo det glada budskapet f\u00f6r sin oh\u00f6rsamhets skull icke kommo ditin,\n4:7 s\u00e5 best\u00e4mmer han genom ordet \u00bbi dag\u00bb \u00e5ter en viss dag, nu d\u00e5 han s\u00e5 l\u00e5ng tid d\u00e4refter s\u00e4ger hos David, s\u00e5som f\u00f6rut \u00e4r n\u00e4mnt: \u00bbI dag, om I f\u00e5n h\u00f6ra hans r\u00f6st, m\u00e5n I icke f\u00f6rh\u00e4rda edra hj\u00e4rtan.\u00bb\n4:8 Ty om Josua hade f\u00f6rt dem in i vilan, s\u00e5 skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.\n4:9 Allts\u00e5 st\u00e5r en sabbatsvila \u00e4nnu \u00e5ter f\u00f6r Guds folk.\n4:10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila fr\u00e5n sina verk, likasom Gud fr\u00e5n sina.\n4:11 S\u00e5 l\u00e5tom oss nu med all flit str\u00e4va efter att f\u00e5 komma in i den vilan, f\u00f6r att ingen m\u00e5, s\u00e5som de, falla och bliva ett varnande exempel p\u00e5 oh\u00f6rsamhet.\n4:12 Ty Guds ord \u00e4r levande och kraftigt och skarpare \u00e4n n\u00e5got tveeggat sv\u00e4rd, och tr\u00e4nger igenom, s\u00e5 att det \u00e5tskiljer sj\u00e4l och ande, m\u00e4rg och ben; och det \u00e4r en domare \u00f6ver hj\u00e4rtats upps\u00e5t och tankar.\n4:13 Intet skapat \u00e4r f\u00f6rdolt f\u00f6r honom, utan allt ligger blottat och uppenbart f\u00f6r hans \u00f6gon; och inf\u00f6r honom skola vi g\u00f6ra r\u00e4kenskap.\n4:14 Eftersom vi nu hava en stor \u00f6verstepr\u00e4st, som har farit upp genom himlarna, n\u00e4mligen Jesus, Guds Son, s\u00e5 l\u00e5tom oss h\u00e5lla fast vid bek\u00e4nnelsen.\n4:15 Ty vi hava icke en s\u00e5dan \u00f6verstepr\u00e4st som ej kan hava medlidande med v\u00e5ra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.\n4:16 L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r med frimodighet g\u00e5 fram till n\u00e5dens tron, f\u00f6r att vi m\u00e5 undf\u00e5 barmh\u00e4rtighet och finna n\u00e5d, till hj\u00e4lp i r\u00e4tt tid.\n5:1 Ty var och en som skall bliva \u00f6verstepr\u00e4st uttages bland m\u00e4nniskor och tills\u00e4ttes f\u00f6r att till m\u00e4nniskors b\u00e4sta g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r Gud, genom att framb\u00e4ra g\u00e5vor och offer f\u00f6r synder.\n5:2 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just d\u00e4rf\u00f6r att han sj\u00e4lv \u00e4r beh\u00e4ftad med svaghet\n5:3 och, f\u00f6r denna sin svaghets skull, m\u00e5ste offra f\u00f6r sina egna synder likav\u00e4l som f\u00f6r folkets.\n5:4 Och ingen tager sig sj\u00e4lv denna v\u00e4rdighet, utan han m\u00e5ste, s\u00e5som Aron, kallas d\u00e4rtill av Gud.\n5:5 S\u00e5 tog sig icke heller Kristus sj\u00e4lv \u00e4ran att bliva \u00f6verstepr\u00e4st, utan den \u00e4ran tillf\u00f6ll honom genom den som sade till honom: \u00bbDu \u00e4r min Son, jag har i dag f\u00f6tt dig\u00bb,\n5:6 likasom han ock p\u00e5 ett annat st\u00e4lle s\u00e4ger: \u00bbDu \u00e4r en pr\u00e4st till evig tid, efter Melkisedeks s\u00e4tt.\u00bb\n5:7 Och med starkt rop och t\u00e5rar frambar han, under sitt k\u00f6tts dagar, b\u00f6ner och \u00e5kallan till den som kunde fr\u00e4lsa honom fr\u00e5n d\u00f6den; och han blev b\u00f6nh\u00f6rd och tagen ur sin \u00e5ngest.\n5:8 S\u00e5 l\u00e4rde han, fast\u00e4n han var \u00bbSon\u00bb, lydnad genom sitt lidande;\n5:9 och n\u00e4r han hade blivit fullkomnad, blev han, f\u00f6r alla dem som \u00e4ro honom lydiga, upphovet till evig fr\u00e4lsning\n5:10 och h\u00e4lsades av Gud s\u00e5som \u00f6verstepr\u00e4st \u00bbefter Melkisedeks s\u00e4tt\u00bb.\n5:11 H\u00e4rom hava vi mycket att s\u00e4ga, mycket som \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00f6ra tydligt i ord, eftersom I haven blivit s\u00e5 tr\u00f6ga till att h\u00f6ra.\n5:12 Ty fast\u00e4n det kunde vara p\u00e5 tiden att I sj\u00e4lva voren l\u00e4rare, beh\u00f6ves det snarare att man nu \u00e5ter undervisar eder i de allra f\u00f6rsta grunderna av Guds ord; det har kommit d\u00e4rh\u00e4n med eder, att I beh\u00f6ven mj\u00f6lk i st\u00e4llet f\u00f6r stadig mat.\n5:13 Men om n\u00e5gon \u00e4r s\u00e5dan att han \u00e4nnu m\u00e5ste leva av mj\u00f6lk, d\u00e5 \u00e4r han oskicklig att f\u00f6rst\u00e5 en undervisning om r\u00e4ttf\u00e4rdighet; han \u00e4r ju \u00e4nnu ett barn.\n5:14 Ty den stadiga maten tillh\u00f6r de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen \u00f6vade till att skilja mellan gott och ont.\n6:1 L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4mna bakom oss de f\u00f6rsta grunderna av l\u00e4ran om Kristus och g\u00e5 fram\u00e5t mot det som h\u00f6r till fullkomningen; l\u00e5tom oss icke \u00e5ter l\u00e4gga grunden med b\u00e4ttring fr\u00e5n d\u00f6da g\u00e4rningar och med tro p\u00e5 Gud,\n6:2 med undervisning om dop och handp\u00e5l\u00e4ggning, om de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse och en evig dom.\n6:3 Ja, detta vilja vi g\u00f6ra, s\u00e5framt Gud eljest tillst\u00e4djer det.\n6:4 Ty dem till vilka ljuset en g\u00e5ng har kommit, och som hava smakat den himmelska g\u00e5van och blivit delaktiga av helig ande,\n6:5 och som hava f\u00e5tt smaka det goda gudsordet och den tillkommande tids\u00e5lderns krafter,\n6:6 men som \u00e4nd\u00e5 hava avfallit -- dem \u00e4r det om\u00f6jligt att \u00e5terf\u00f6ra till ny b\u00e4ttring, eftersom de p\u00e5 nytt korsf\u00e4sta Guds Son \u00e5t sig och uts\u00e4tta honom f\u00f6r bespottelse.\n6:7 Det \u00e4r ju s\u00e5, att den jord som indricker regnet, n\u00e4r det titt och ofta str\u00f6mmar ned d\u00e4r\u00f6ver, och som framalstrar v\u00e4xter, dem till gagn f\u00f6r vilkas r\u00e4kning den brukas, den jorden f\u00e5r v\u00e4lsignelse fr\u00e5n Gud.\n6:8 Den \u00e5ter som b\u00e4r t\u00f6rne och tistel, den \u00e4r ingenting v\u00e4rd och \u00e4r f\u00f6rbannelsen n\u00e4ra, och slutet bliver att den avbr\u00e4nnes med eld.\n6:9 Men i fr\u00e5ga om eder, I \u00e4lskade, \u00e4ro vi vissa om vad b\u00e4ttre \u00e4r, och vad som l\u00e4nder till fr\u00e4lsning, om vi ock nu tala p\u00e5 detta s\u00e4tt.\n6:10 Ty Gud \u00e4r icke or\u00e4ttvis, s\u00e5 att han f\u00f6rg\u00e4ter vad I haven verkat, och vilken k\u00e4rlek I bevisaden mot hans namn, d\u00e5 I tj\u00e4naden de heliga, s\u00e5som I \u00e4nnu g\u00f6ren.\n6:11 Men v\u00e5r \u00e5stundan \u00e4r att var och en av eder visar samma nit att intill \u00e4nden bevara full visshet i sitt hopp,\n6:12 s\u00e5 att I icke bliven tr\u00f6ga, utan bliven efterf\u00f6ljare \u00e5t dem som genom tro och t\u00e5lamod f\u00e5 till arvedel vad utlovat \u00e4r.\n6:13 Ty n\u00e4r Gud gav l\u00f6ftet \u00e5t Abraham, svor han vid sig sj\u00e4lv -- eftersom han icke hade n\u00e5gon h\u00f6gre att sv\u00e4rja vid --\n6:14 och sade: \u00bbSannerligen, jag skall rikligen v\u00e4lsigna dig och storligen f\u00f6r\u00f6ka dig.\u00bb\n6:15 Och n\u00e4r denne t\u00e5ligt f\u00f6rbidade, fick han s\u00e5 vad utlovat var.\n6:16 M\u00e4nniskor sv\u00e4rja ju vid den som \u00e4r h\u00f6gre \u00e4n de, och eden tj\u00e4nar dem till bekr\u00e4ftelse och g\u00f6r en \u00e4nde p\u00e5 all tvist.\n6:17 D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r Gud ville f\u00f6r dem som skulle f\u00e5 till arvedel vad l\u00f6ftet innebar \u00e4nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt r\u00e5dslut, lade han d\u00e4rtill en ed.\n6:18 S\u00e5 skulle vi genom tv\u00e5 oryggliga utsagor, i vilka Gud om\u00f6jligen kunde ljuga, undf\u00e5 en kraftig uppmuntran, vi som hava s\u00f6kt v\u00e5r r\u00e4ddning i att h\u00e5lla fast vid det hopp som ligger framf\u00f6r oss.\n6:19 I det hoppet hava vi ett s\u00e4kert och fast sj\u00e4lens ankare, som n\u00e5r innanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten,\n6:20 dit Jesus, s\u00e5som v\u00e5r f\u00f6rel\u00f6pare, har g\u00e5tt in f\u00f6r oss, i det han blev en \u00f6verstepr\u00e4st \u00bbefter Melkisedeks s\u00e4tt, till evig tid\u00bb.\n7:1 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och pr\u00e4st \u00e5t Gud den H\u00f6gste -- han som gick Abraham till m\u00f6tes, n\u00e4r denne var stadd p\u00e5 \u00e5terv\u00e4gen, sedan han hade slagit konungarna, och som v\u00e4lsignade honom,\n7:2 varvid Abraham \u00e5 sin sida gav honom tionde av allt; denne, som n\u00e4r man uttyder vad han kallas, \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00bbr\u00e4ttf\u00e4rdighetens konung\u00bb, men d\u00e4rj\u00e4mte ock \u00bbSalems konung\u00bb, det \u00e4r \u00bbfridens konung\u00bb,\n7:3 denne som st\u00e5r d\u00e4r utan fader, utan moder och utan sl\u00e4ktledning, utan begynnelse p\u00e5 sina dagar och utan \u00e4nde p\u00e5 sitt liv och likst\u00e4lles med Guds Son -- denne f\u00f6rbliver en pr\u00e4st f\u00f6r best\u00e4ndigt.\n7:4 Och sen nu huru stor han \u00e4r, denne \u00e5t vilken v\u00e5r stamfader Abraham gav tionde av det f\u00f6rn\u00e4msta bytet.\n7:5 Medan de av Levi s\u00f6ner, som undf\u00e5 pr\u00e4st\u00e4mbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det \u00e4r av sina br\u00f6der, fast\u00e4n dessa hava utg\u00e5tt fr\u00e5n Abrahams l\u00e4nd,\n7:6 tog denne, som icke var av deras sl\u00e4kt, tionde av Abraham och v\u00e4lsignade honom, densamme som hade f\u00e5tt l\u00f6ftena.\n7:7 Nu l\u00e4r ingen kunna neka att det pl\u00e4gar vara den ringare som mottager v\u00e4lsignelse av den som st\u00e5r h\u00f6gre.\n7:8 Och medan det h\u00e4r \u00e4r d\u00f6dliga m\u00e4nniskor som taga tionde, \u00e4r det d\u00e4r en som f\u00e5r det vittnesb\u00f6rdet att han f\u00f6rbliver levande.\n7:9 Genom Abraham har p\u00e5 visst s\u00e4tt ocks\u00e5 Levi, som tager tionde, f\u00e5tt giva tionde;\n7:10 ty han var \u00e4nnu i sin stamfaders l\u00e4nd, n\u00e4r Melkisedek gick denne till m\u00f6tes.\n7:11 Vore det nu s\u00e5, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska pr\u00e4stad\u00f6met -- och p\u00e5 detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varf\u00f6r hade det d\u00e5 beh\u00f6vts att en pr\u00e4st av annat slag, \u00bbefter Melkisedeks s\u00e4tt\u00bb, skulle uppst\u00e5, en som icke n\u00e4mnes \u00bbefter Arons s\u00e4tt\u00bb?\n7:12 (Om pr\u00e4stad\u00f6met f\u00f6r\u00e4ndras, m\u00e5ste ju med n\u00f6dv\u00e4ndighet ocks\u00e5 lagen f\u00f6r\u00e4ndras.)\n7:13 Den som detta s\u00e4ges om h\u00f6rde n\u00e4mligen till en annan stam, en stam fr\u00e5n vilken ingen har utg\u00e5tt, som har gjort tj\u00e4nst vid altaret.\n7:14 Ty det \u00e4r en k\u00e4nd sak att han som \u00e4r v\u00e5r Herre har tr\u00e4tt fram ur Juda stam; och med avseende p\u00e5 den har Moses icke talat n\u00e5got om pr\u00e4ster.\n7:15 Och \u00e4nnu mycket tydligare blir detta, d\u00e5 nu en pr\u00e4st av annat slag uppst\u00e5r, lik Melkisedek d\u00e4ri,\n7:16 att han har blivit pr\u00e4st icke p\u00e5 grund av en lag som stadgar h\u00e4rstamning efter k\u00f6ttet, utan p\u00e5 grund av en kraft som kommer av of\u00f6rg\u00e4ngligt liv.\n7:17 Han f\u00e5r n\u00e4mligen det vittnesb\u00f6rdet: \u00bbDu \u00e4r en pr\u00e4st till evig tid, efter Melkisedeks s\u00e4tt.\u00bb\n7:18 S\u00e5 upph\u00e4ves nu visserligen en f\u00f6reg\u00e5ende stadga, d\u00e4rf\u00f6r att den var svag och gagnl\u00f6s --\n7:19 eftersom lagen icke kunde \u00e5stadkomma n\u00e5got fullkomligt -- men ett b\u00e4ttre hopp s\u00e4ttes i st\u00e4llet, ett hopp genom vilket vi f\u00e5 nalkas Gud.\n7:20 Och i s\u00e5 m\u00e5tto som detta icke har kommit till st\u00e5nd utan edlig bekr\u00e4ftelse -- det \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5, att medan de andra hava blivit pr\u00e4ster utan edlig bekr\u00e4ftelse,\n7:21 har denne blivit det med s\u00e5dan bekr\u00e4ftelse, genom den som sade till honom: \u00bbHerren har svurit och skall icke \u00e5ngra sig: 'Du \u00e4r en pr\u00e4st till evig tid'\u00bb --\n7:22 i s\u00e5 m\u00e5tto \u00e4r ocks\u00e5 det f\u00f6rbund b\u00e4ttre, som har Jesus till l\u00f6ftesman.\n7:23 Och medan de f\u00f6rra pr\u00e4sterna hava m\u00e5st bliva flera, d\u00e4rf\u00f6r att de genom d\u00f6den hindrades fr\u00e5n att f\u00f6rbliva i sin tj\u00e4nst,\n7:24 har d\u00e4remot denne ett of\u00f6rg\u00e4ngligt pr\u00e4stad\u00f6me, eftersom han f\u00f6rbliver \u00bbtill evig tid\u00bb.\n7:25 D\u00e4rf\u00f6r kan han ock till fullo fr\u00e4lsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid f\u00f6r att mana gott f\u00f6r dem.\n7:26 En s\u00e5dan \u00f6verstepr\u00e4st h\u00f6vdes oss ocks\u00e5 att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild fr\u00e5n syndare och upph\u00f6jd \u00f6ver himmelen,\n7:27 en som icke var dag beh\u00f6vde framb\u00e4ra offer, s\u00e5som de andra \u00f6verstepr\u00e4sterna, f\u00f6rst f\u00f6r sina egna synder och sedan f\u00f6r folkets; detta gjorde han n\u00e4mligen en g\u00e5ng f\u00f6r alla, n\u00e4r han offrade sig sj\u00e4lv.\n7:28 Ty lagen ins\u00e4tter till \u00f6verstepr\u00e4ster m\u00e4nniskor som \u00e4ro beh\u00e4ftade med svaghet, men det l\u00f6ftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekr\u00e4ftelse, ins\u00e4tter en \u00bbSon\u00bb som \u00e4r fullkomnad \u00bbtill evig tid\u00bb.\n8:1 Men en huvudpunkt i vad vi vilja s\u00e4ga \u00e4r detta: Vi hava en \u00f6verstepr\u00e4st som sitter p\u00e5 h\u00f6gra sidan om Majest\u00e4tets tron i himmelen,\n8:2 f\u00f6r att g\u00f6ra tj\u00e4nst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har uppr\u00e4ttat, och icke n\u00e5gon m\u00e4nniska.\n8:3 Ty var och en som bliver \u00f6verstepr\u00e4st tills\u00e4ttes f\u00f6r att framb\u00e4ra g\u00e5vor och offer; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste ocks\u00e5 denne hava n\u00e5got att framb\u00e4ra.\n8:4 Om han nu vore p\u00e5 jorden, s\u00e5 vore han icke ens pr\u00e4st, d\u00e5 andra d\u00e4r finnas, som efter lagens bud hava att framb\u00e4ra g\u00e5vorna,\n8:5 i det att de tj\u00e4na i den helgedom som \u00e4r en avbild och en skugga av den himmelska. Om en s\u00e5dan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, n\u00e4r han skulle f\u00f6rf\u00e4rdiga tabernaklet. \u00bbSe till\u00bb, heter det, \u00bbatt du g\u00f6r allt efter den m\u00f6nsterbild som har blivit dig visad p\u00e5 berget.\u00bb\n8:6 Men nu har denne f\u00e5tt ett s\u00e5 mycket f\u00f6rn\u00e4mligare \u00e4mbete, som han \u00e4r medlare f\u00f6r ett b\u00e4ttre f\u00f6rbund, vars ordning vilar p\u00e5 b\u00e4ttre l\u00f6ften.\n8:7 Ty om det f\u00f6rra f\u00f6rbundet hade varit utan brist, s\u00e5 skulle v\u00e4l plats icke hava s\u00f6kts f\u00f6r ett annat.\n8:8 Men nu f\u00f6rebr\u00e5r Gud dem och s\u00e4ger: \u00bbSe, dagar skola komma, s\u00e4ger Herren, d\u00e5 jag skall sluta ett nytt f\u00f6rbund med Israels hus och med Juda hus;\n8:9 icke ett s\u00e5dant f\u00f6rbund som det jag gjorde med deras f\u00e4der, p\u00e5 den dag d\u00e5 jag tog dem vid handen till att f\u00f6ra dem ut ur Egyptens land. Ty de f\u00f6rblevo icke i mitt f\u00f6rbund, och d\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5gade icke heller jag efter dem, s\u00e4ger Herren.\n8:10 Nej, detta \u00e4r det f\u00f6rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s\u00e4ger Herren: Jag skall l\u00e4gga mina lagar i deras sinnen, och i deras hj\u00e4rtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.\n8:11 D\u00e5 skall den ene medborgaren aldrig beh\u00f6va undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och s\u00e4ga: 'L\u00e4r k\u00e4nna Herren'; ty de skola alla k\u00e4nna mig, fr\u00e5n den minste bland dem till den st\u00f6rste.\n8:12 Ty jag skall i n\u00e5d f\u00f6rl\u00e5ta deras missg\u00e4rningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ih\u00e5g.\u00bb\n8:13 N\u00e4r han s\u00e4ger \u00bbett nytt f\u00f6rbund\u00bb, har han d\u00e4rmed givit till k\u00e4nna att det f\u00f6rra \u00e4r f\u00f6r\u00e5ldrat; men det som f\u00f6r\u00e5ldras och bliver gammalt, det \u00e4r n\u00e4ra att f\u00f6rsvinna.\n9:1 Nu hade visserligen ocks\u00e5 det f\u00f6rra f\u00f6rbundet sina gudstj\u00e4nststadgar och sin jordiska helgedom.\n9:2 Ty i tabernaklet inr\u00e4ttades ett fr\u00e4mre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med sk\u00e5debr\u00f6den; och detta rum kallas \u00bbdet heliga\u00bb.\n9:3 Men bakom den andra f\u00f6rl\u00e5ten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas \u00bbdet allraheligaste\u00bb,\n9:4 med ett gyllene r\u00f6kelsealtare och f\u00f6rbundets ark, p\u00e5 alla sidor \u00f6verdragen med guld. I denna f\u00f6rvarades ett gyllene \u00e4mbar med mannat, s\u00e5 ock Arons stav, som hade gr\u00f6nskat, och d\u00e4rtill f\u00f6rbundets tavlor.\n9:5 D\u00e4rovanp\u00e5 stodo h\u00e4rlighetskeruber, som \u00f6verskyggde n\u00e5dastolen. Men om vart s\u00e4rskilt av dessa f\u00f6rem\u00e5l \u00e4r nu icke tillf\u00e4lle att tala.\n9:6 S\u00e5 blev detta inr\u00e4ttat. Och i det fr\u00e4mre tabernakelrummet g\u00e5 pr\u00e4sterna st\u00e4ndigt in och f\u00f6rr\u00e4tta vad som h\u00f6r till gudstj\u00e4nsten,\n9:7 men i det andra g\u00e5r allenast \u00f6verstepr\u00e4sten in en g\u00e5ng om \u00e5ret, och d\u00e5 aldrig utan blod; och han framb\u00e4r blodet f\u00f6r sig sj\u00e4lv och f\u00f6r folkets oupps\u00e5tliga synder.\n9:8 D\u00e4rmed giver den helige Ande till k\u00e4nna att v\u00e4gen till det allraheligaste \u00e4nnu icke har blivit uppenbarad, s\u00e5 l\u00e4nge det fr\u00e4mre tabernakelrummet fortfarande \u00e4ger best\u00e5nd.\n9:9 Ty detta \u00e4r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet h\u00e4rmed framb\u00e4ras g\u00e5vor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som f\u00f6rr\u00e4ttar sin gudstj\u00e4nst,\n9:10 utan allenast \u00e4ro utv\u00e4rtes stadgar -- de s\u00e5v\u00e4l som f\u00f6reskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar p\u00e5lagda intill dess tiden vore inne f\u00f6r en b\u00e4ttre ordning.\n9:11 Men Kristus kom s\u00e5som \u00f6verstepr\u00e4st f\u00f6r det tillkommande goda; och genom det st\u00f6rre och fullkomligare tabernakel som icke \u00e4r gjort med h\u00e4nder, det \u00e4r, som icke tillh\u00f6r den skapelse som nu \u00e4r,\n9:12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en g\u00e5ng f\u00f6r alla in i det allraheligaste och vann en evig f\u00f6rlossning.\n9:13 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, st\u00e4nkt p\u00e5 dem som hava blivit orenade, helgar till utv\u00e4rtes renhet,\n9:14 huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d\u00e5 han nu genom evig ande har framburit sig sj\u00e4lv s\u00e5som ett felfritt offer \u00e5t Gud -- rena v\u00e5ra samveten fr\u00e5n d\u00f6da g\u00e4rningar till att tj\u00e4na den levande Guden!\n9:15 S\u00e5 \u00e4r han medlare f\u00f6r ett nytt f\u00f6rbund, p\u00e5 det att de som voro kallade skulle f\u00e5 det utlovade eviga arvet, d\u00e4rigenom att en led d\u00f6den till f\u00f6rlossning ifr\u00e5n \u00f6vertr\u00e4delserna under det f\u00f6rra f\u00f6rbundet.\n9:16 Ty d\u00e4r ett testamente finnes, d\u00e4r m\u00e5ste det styrkas att den som har gjort testamentet \u00e4r d\u00f6d.\n9:17 F\u00f6rst genom d\u00f6den bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke \u00e4ger g\u00e4llande kraft, s\u00e5 l\u00e4nge den som har gjort det \u00e4nnu lever.\n9:18 D\u00e4rf\u00f6r har icke heller det f\u00f6rra f\u00f6rbundet blivit invigt utan blod.\n9:19 Ty sedan alla buden, s\u00e5som de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda f\u00f6r allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och r\u00f6d ull och isop, och best\u00e4nkte s\u00e5v\u00e4l sj\u00e4lva boken som allt folket\n9:20 och sade: \u00bbDetta \u00e4r f\u00f6rbundets blod, det f\u00f6rbunds som Gud har stadgat f\u00f6r eder.\u00bb\n9:21 Likaledes st\u00e4nkte han ock blod p\u00e5 tabernaklet och p\u00e5 alla de ting som h\u00f6rde till gudstj\u00e4nsten.\n9:22 S\u00e5 renas enligt lagen n\u00e4stan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen f\u00f6rl\u00e5telse.\n9:23 Allts\u00e5 var det n\u00f6dv\u00e4ndigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom s\u00e5dana medel; men de himmelska tingen sj\u00e4lva m\u00e5ste renas genom b\u00e4ttre offer \u00e4n dessa.\n9:24 Ty Kristus har icke g\u00e5tt in i ett allraheligaste som \u00e4r gjort med h\u00e4nder, och som allenast \u00e4r en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har g\u00e5tt in i sj\u00e4lva himmelen, f\u00f6r att nu tr\u00e4da fram inf\u00f6r Guds ansikte, oss till godo.\n9:25 Ej heller har han g\u00e5tt ditin, f\u00f6r att m\u00e5nga g\u00e5nger offra sig sj\u00e4lv, s\u00e5som \u00f6verstepr\u00e4sten \u00e5r efter \u00e5r g\u00e5r in i det allraheligaste, med blod som icke \u00e4r hans eget.\n9:26 Han hade annars m\u00e5st lida m\u00e5nga g\u00e5nger allt ifr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse. I st\u00e4llet har han uppenbarats en enda g\u00e5ng, nu vid tidernas \u00e4nde, f\u00f6r att genom offret av sig sj\u00e4lv utpl\u00e5na synden.\n9:27 Och s\u00e5som det \u00e4r m\u00e4nniskorna f\u00f6relagt att en g\u00e5ng d\u00f6 och sedan d\u00f6mas,\n9:28 s\u00e5 skall Kristus, sedan han en g\u00e5ng har blivit offrad f\u00f6r att b\u00e4ra m\u00e5ngas synder, f\u00f6r andra g\u00e5ngen, utan synd, l\u00e5ta sig ses av dem som bida efter honom, till fr\u00e4lsning.\n10:1 Ty lagen inneh\u00e5ller en skugga av det tillkommande goda, men framst\u00e4ller icke tingen i deras verkliga gestalt; d\u00e4rf\u00f6r kan den aldrig genom de offer som st\u00e4ndigt framb\u00e4ras, \u00e5r efter \u00e5r p\u00e5 samma s\u00e4tt, fullkomna dem som framtr\u00e4da med s\u00e5dana.\n10:2 Annars skulle man v\u00e4l hava upph\u00f6rt att offra, d\u00e5 ju de som s\u00e5 f\u00f6rr\u00e4ttade sin gudstj\u00e4nst icke mer kunde veta med sig n\u00e5gon synd, sedan de en g\u00e5ng hade blivit renade.\n10:3 Men just i offren ligger en \u00e5rlig p\u00e5minnelse om synd.\n10:4 Ty om\u00f6jligt \u00e4r att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.\n10:5 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger han vid sitt intr\u00e4de i v\u00e4rlden: \u00bbSlaktoffer och spisoffer beg\u00e4rde du icke, men en kropp beredde du \u00e5t mig;\n10:6 i br\u00e4nnoffer och syndoffer fann du icke behag.\n10:7 D\u00e5 sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen \u00e4r skrivet om mig -- f\u00f6r att g\u00f6ra din vilja, o Gud.'\u00bb\n10:8 Sedan han f\u00f6rst har sagt: \u00bbSlaktoffer och spisoffer, br\u00e4nnoffer och syndoffer beg\u00e4rde du icke, och i s\u00e5dana fann du icke behag\u00bb -- och dock framb\u00e4ras de efter lagen --\n10:9 s\u00e4ger han vidare: \u00bbSe, jag kommer f\u00f6r att g\u00f6ra din vilja.\u00bb S\u00e5 tager han bort det f\u00f6rra, f\u00f6r att s\u00e4tta det andra i st\u00e4llet.\n10:10 Och i kraft av denna \u00bbvilja\u00bb hava vi blivit helgade, d\u00e4rigenom att Jesu Kristi \u00bbkropp\u00bb en g\u00e5ng f\u00f6r alla har blivit offrad.\n10:11 Och alla andra pr\u00e4ster st\u00e5 dag efter dag i sin tj\u00e4nst och framb\u00e4ra g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;\n10:12 men sedan denne har framburit ett enda offer f\u00f6r synderna, sitter han f\u00f6r best\u00e4ndigt p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida\n10:13 och v\u00e4ntar nu allenast p\u00e5 att \u00bbhans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall\u00bb.\n10:14 Ty med ett enda offer har han f\u00f6r best\u00e4ndigt fullkomnat dem som bliva helgade.\n10:15 H\u00e4rom vittnar j\u00e4mv\u00e4l den helige Ande f\u00f6r oss. Ty sedan Herren hade sagt:\n10:16 \u00bbDetta \u00e4r det f\u00f6rbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar\u00bb, s\u00e4ger han: \u00bbJag skall l\u00e4gga mina lagar i deras hj\u00e4rtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem\u00bb;\n10:17 och vidare: \u00bbDeras synder och deras or\u00e4ttf\u00e4rdiga g\u00e4rningar skall jag aldrig mer komma ih\u00e5g.\u00bb\n10:18 Men d\u00e4r f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r dessa \u00e4r given, d\u00e4r beh\u00f6ves icke mer n\u00e5got offer f\u00f6r synd.\n10:19 Eftersom vi nu, mina br\u00f6der, hava en fast tillf\u00f6rsikt att f\u00e5 g\u00e5 in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,\n10:20 i det att han \u00e5t oss har invigt en ny och levande v\u00e4g ditin genom f\u00f6rl\u00e5ten -- det \u00e4r genom sitt k\u00f6tt --\n10:21 och eftersom vi hava en stor \u00f6verstepr\u00e4st \u00f6ver Guds hus,\n10:22 s\u00e5 l\u00e5tom oss med uppriktiga hj\u00e4rtan g\u00e5 fram i full trosvisshet, best\u00e4nkta till v\u00e5ra hj\u00e4rtan och d\u00e4rigenom renade fr\u00e5n ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.\n10:23 L\u00e5tom oss oryggligt h\u00e5lla fast vid hoppets bek\u00e4nnelse, ty den som har givit oss l\u00f6ftet, han \u00e4r trofast.\n10:24 Och l\u00e5tom oss akta p\u00e5 varandra f\u00f6r att uppliva varandra till k\u00e4rlek och goda g\u00e4rningar;\n10:25 l\u00e5tom oss icke \u00f6vergiva v\u00e5r f\u00f6rsamlingsgemenskap, s\u00e5som somliga hava f\u00f6r sed, utan m\u00e5 vi f\u00f6rmana varandra -- detta s\u00e5 mycket mer som I sen huru \u00bbdagen\u00bb nalkas.\n10:26 Ty om vi med ber\u00e5tt mod synda, sedan vi hava undf\u00e5tt kunskapen om sanningen, s\u00e5 \u00e5terst\u00e5r icke mer n\u00e5got offer f\u00f6r v\u00e5ra synder,\n10:27 utan allenast en f\u00f6rskr\u00e4cklig v\u00e4ntan p\u00e5 dom och gl\u00f6den av en eld som skall f\u00f6rt\u00e4ra motst\u00e5ndarna.\n10:28 Den som f\u00f6raktar Moses' lag, han skall \u00bbefter tv\u00e5 eller tre vittnens utsago\u00bb d\u00f6das utan barmh\u00e4rtighet;\n10:29 huru mycket sv\u00e5rare straff tron I icke d\u00e5 att den skall anses v\u00e4rd, som f\u00f6rtrampar Guds Son och aktar f\u00f6rbundets blod f\u00f6r orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som sm\u00e4dar n\u00e5dens Ande!\n10:30 Vi veta ju vem han \u00e4r som sade: \u00bbMin \u00e4r h\u00e4mnden; jag skall vederg\u00e4lla det\u00bb, och \u00e5ter: \u00bbHerren skall d\u00f6ma sitt folk.\u00bb\n10:31 Det \u00e4r f\u00f6rskr\u00e4ckligt att falla i den levande Gudens h\u00e4nder.\n10:32 Men kommen ih\u00e5g den f\u00f6rg\u00e5ngna tiden, d\u00e5 I, sedan ljuset hade kommit till eder, st\u00e5ndaktigt uth\u00e4rdaden m\u00e5ngen lidandets kamp\n10:33 och dels sj\u00e4lva genom sm\u00e4lek och misshandling bleven gjorda till ett sk\u00e5despel f\u00f6r v\u00e4rlden, dels leden med andra som fingo genomg\u00e5 s\u00e5dant.\n10:34 Ty I haven delat de f\u00e5ngnas lidanden och med gl\u00e4dje underkastat eder att bliva ber\u00f6vade edra \u00e4godelar. I vissten n\u00e4mligen att I haven en egendom som \u00e4r b\u00e4ttre och bliver best\u00e5ndande.\n10:35 S\u00e5 kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor l\u00f6n.\n10:36 I beh\u00f6ven n\u00e4mligen st\u00e5ndaktighet f\u00f6r att kunna g\u00f6ra Guds vilja och f\u00e5 vad utlovat \u00e4r.\n10:37 Ty \u00bb\u00e4nnu en helt liten tid, s\u00e5 kommer den som skall komma, och han skall icke dr\u00f6ja;\n10:38 och min r\u00e4ttf\u00e4rdige skall leva av tro. Men om n\u00e5gon drager sig undan, s\u00e5 finner min sj\u00e4l icke behag i honom\u00bb.\n10:39 Dock, vi h\u00f6ra icke till dem som draga sig undan, sig sj\u00e4lva till f\u00f6rd\u00e4rv; vi h\u00f6ra till dem som tro och s\u00e5 vinna sina sj\u00e4lar.\n11:1 Men tron \u00e4r en fast tillf\u00f6rsikt om det som man hoppas, en \u00f6vertygelse om ting som man icke ser.\n11:2 P\u00e5 grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesb\u00f6rd.\n11:3 Genom tron f\u00f6rst\u00e5 vi att v\u00e4rlden har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, s\u00e5 att det man ser icke har blivit till av n\u00e5got synligt.\n11:4 Genom tron frambar Abel \u00e5t Gud ett b\u00e4ttre offer \u00e4n Kain, och genom den fick han det vittnesb\u00f6rdet att han var r\u00e4ttf\u00e4rdig, i det Gud sj\u00e4lv gav vittnesb\u00f6rd om hans offerg\u00e5vor; och genom tron talar han \u00e4nnu, fast\u00e4n han \u00e4r d\u00f6d.\n11:5 Genom tron togs Enok bort, f\u00f6r att han icke skulle se d\u00f6den; och \u00bbman s\u00e5g honom icke mer, ty Gud tog honom bort\u00bb. F\u00f6rr\u00e4n han togs bort, fick han n\u00e4mligen det vittnesb\u00f6rdet att han hade t\u00e4ckts Gud;\n11:6 men utan tro \u00e4r det om\u00f6jligt att t\u00e4ckas Gud. Ty den som vill komma till Gud m\u00e5ste tro att han \u00e4r till, och att han l\u00f6nar dem som s\u00f6ka honom.\n11:7 Genom tron var det som Noa, sedan han hade f\u00e5tt uppenbarelse om n\u00e5got som man \u00e4nnu icke s\u00e5g, i from f\u00f6rtr\u00f6stan byggde en ark f\u00f6r att r\u00e4dda sitt hus; och genom den blev han v\u00e4rlden till dom och fick till arvedel den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som h\u00f6r tron till.\n11:8 Genom tron var Abraham lydig, n\u00e4r han blev kallad, och han drog s\u00e5 ut till det land som han skulle f\u00e5 till arvedel; han drog ut, fast\u00e4n han icke visste vart han skulle komma.\n11:9 Genom tron bosatte han sig s\u00e5som fr\u00e4mling i det utlovade landet, likasom i ett fr\u00e4mmande land, och bodde i t\u00e4lt med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma l\u00f6fte.\n11:10 Ty han v\u00e4ntade p\u00e5 \u00bbstaden med de fasta grundvalarna\u00bb, vars byggm\u00e4stare och skapare \u00e4r Gud.\n11:11 Genom tron fick j\u00e4mv\u00e4l Sara, fast\u00e4n \u00f6ver\u00e5rig, kraft att bliva stammoder f\u00f6r en avkomma, i det hon h\u00f6ll den f\u00f6r trov\u00e4rdig, som hade givit l\u00f6ftet.\n11:12 D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ddes ock av en och samme man, en som var s\u00e5 gott som d\u00f6d, avkomlingar \u00bbs\u00e5 talrika som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen och som sanden p\u00e5 havets strand, som man icke kan r\u00e4kna\u00bb.\n11:13 I tron dogo alla dessa, innan de \u00e4nnu hade f\u00e5tt vad utlovat var; de hade allenast sett det i fj\u00e4rran och hade h\u00e4lsat det och bek\u00e4nt sig vara \u00bbg\u00e4ster och fr\u00e4mlingar\u00bb p\u00e5 jorden.\n11:14 De som s\u00e5 tala giva ju d\u00e4rmed till k\u00e4nna att de s\u00f6ka efter ett f\u00e4dernesland.\n11:15 Och om de hade menat det land som de hade g\u00e5tt ut ifr\u00e5n, s\u00e5 hade de haft tillf\u00e4lle att v\u00e4nda tillbaka dit.\n11:16 Men nu stod deras h\u00e5g till ett b\u00e4ttre, n\u00e4mligen det himmelska. D\u00e4rf\u00f6r blyges icke Gud f\u00f6r att kallas deras Gud; ty han har berett \u00e5t dem en stad.\n11:17 Genom tron var det som Abraham frambar Isak s\u00e5som offer, n\u00e4r han blev satt p\u00e5 prov; ja, sin ende son frambar han s\u00e5som offer, han som hade mottagit l\u00f6ftena,\n11:18 han till vilken det hade blivit sagt: \u00bbGenom Isak \u00e4r det som s\u00e4d skall uppkallas efter dig.\u00bb\n11:19 Ty han t\u00e4nkte p\u00e5 att Gud var m\u00e4ktig att till och med uppv\u00e4cka fr\u00e5n de d\u00f6da; fr\u00e5n de d\u00f6da fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.\n11:20 Genom tron gav j\u00e4mv\u00e4l Isak sin v\u00e4lsignelse \u00e5t Jakob och Esau f\u00f6r kommande tider.\n11:21 Genom tron v\u00e4lsignade den d\u00f6ende Jakob Josefs b\u00e5da s\u00f6ner och tillbad, lutad mot \u00e4ndan av sin stav.\n11:22 Genom tron talade Josef, n\u00e4r han l\u00e5g f\u00f6r d\u00f6den, om Israels barns utt\u00e5g och gav befallning om vad som skulle g\u00f6ras med hans ben.\n11:23 Genom tron blev Moses vid sin f\u00f6delse dold av sina f\u00f6r\u00e4ldrar och h\u00f6lls av dem g\u00f6md i tre m\u00e5nader, eftersom de s\u00e5go att \u00bbdet var ett vackert barn\u00bb; och de l\u00e4to icke f\u00f6rskr\u00e4cka sig av konungens p\u00e5bud.\n11:24 Genom tron f\u00f6rsm\u00e5dde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.\n11:25 Han ville hellre utst\u00e5 lidande med Guds folk \u00e4n f\u00f6r en kort tid leva i syndig njutning;\n11:26 han h\u00f6ll n\u00e4mligen Kristi sm\u00e4lek f\u00f6r en st\u00f6rre rikedom \u00e4n Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p\u00e5 l\u00f6nen.\n11:27 Genom tron \u00f6vergav han Egypten, utan att l\u00e5ta f\u00f6rskr\u00e4cka sig av konungens vrede; ty d\u00e4rigenom att han likasom s\u00e5g den Osynlige kunde han h\u00e4rda ut.\n11:28 Genom tron har han ock f\u00f6rordnat om p\u00e5sken och blodbestrykningen, p\u00e5 det att \u00bbF\u00f6rd\u00e4rvaren\u00bb, som f\u00f6rgjorde allt f\u00f6rstf\u00f6tt, icke skulle komma vid dem.\n11:29 Genom tron drogo de fram genom R\u00f6da havet likasom p\u00e5 torra landet; men n\u00e4r egyptierna f\u00f6rs\u00f6kte g\u00e5 samma v\u00e4g, dr\u00e4nktes de.\n11:30 Genom tron f\u00f6llo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade g\u00e5tt runt omkring dem.\n11:31 Genom tron undgick sk\u00f6kan Rahab att f\u00f6rg\u00e5s tillsammans med de oh\u00f6rsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna s\u00e5som v\u00e4nner.\n11:32 Och vad skall jag nu vidare s\u00e4ga? Tiden bleve mig ju f\u00f6r kort, ifall jag skulle f\u00f6rt\u00e4lja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,\n11:33 om dessa som genom tron besegrade konungariken, \u00f6vade r\u00e4ttf\u00e4rdighet, fingo l\u00f6ften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,\n11:34 d\u00e4mpade eldens kraft, undkommo sv\u00e4rdets egg, blevo starka fr\u00e5n att hava varit svaga, blevo v\u00e4ldiga i krig och drevo fr\u00e4mmande h\u00e4rar p\u00e5 flykten.\n11:35 Kvinnor funnos som fingo igen sina d\u00f6da genom deras uppst\u00e5ndelse. Andra l\u00e4to sig l\u00e4ggas p\u00e5 str\u00e4ckb\u00e4nk och ville icke taga emot n\u00e5gon befrielse, i hopp om en s\u00e5 mycket b\u00e4ttre uppst\u00e5ndelse.\n11:36 Andra \u00e5ter underkastade sig begabberi och gisselslag, d\u00e4rtill ock bojor och f\u00e4ngelse;\n11:37 de blevo stenade, marterade, s\u00f6nders\u00e5gade, d\u00f6dade med sv\u00e4rd. De gingo omkring h\u00f6ljda i f\u00e5rskinn och gethudar, n\u00f6dst\u00e4llda, misshandlade, pl\u00e5gade,\n11:38 dessa m\u00e4nniskor som v\u00e4rlden icke var v\u00e4rdig att hysa; de irrade omkring i \u00f6knar och bergstrakter och levde i h\u00e5lor och jordkulor.\n11:39 Och fast\u00e4n alla dessa genom tron hava f\u00e5tt sitt vittnesb\u00f6rd, undfingo de \u00e4nd\u00e5 icke vad utlovat var;\n11:40 ty Gud hade \u00e5t oss utsett n\u00e5got b\u00e4ttre, p\u00e5 det att de icke oss f\u00f6rutan skulle bliva fullkomnade.\n12:1 Allts\u00e5, d\u00e5 vi nu hava omkring oss en s\u00e5 stor hop av vittnen, m\u00e5 ock vi l\u00e4gga av allt som \u00e4r oss till hinder, och s\u00e4rskilt synden, som s\u00e5 h\u00e5rt omsn\u00e4rjer oss, och med uth\u00e5llighet l\u00f6pa fram\u00e5t i den t\u00e4vlingskamp som \u00e4r oss f\u00f6relagd.\n12:2 Och m\u00e5 vi d\u00e4rvid se p\u00e5 Jesus, trons h\u00f6vding och fullkomnare, p\u00e5 honom, som i st\u00e4llet f\u00f6r att taga den gl\u00e4dje som l\u00e5g framf\u00f6r honom, utstod korsets lidande och aktade sm\u00e4leken f\u00f6r intet, och som nu sitter p\u00e5 h\u00f6gra sidan om Guds tron.\n12:3 Ja, p\u00e5 honom, som har utst\u00e5tt s\u00e5 mycken gens\u00e4gelse av syndare, p\u00e5 honom m\u00e5n I t\u00e4nka, s\u00e5 att I icke tr\u00f6ttnen och uppgivens i edra sj\u00e4lar.\n12:4 \u00c4nnu haven I icke st\u00e5tt emot \u00e4nda till blods, i eder kamp mot synden.\n12:5 Och I haven alldeles f\u00f6rg\u00e4tit den f\u00f6rmaningens r\u00f6st som talar med eder, s\u00e5som man talar med s\u00f6ner: \u00bbMin son, f\u00f6rkasta icke Herrens aga, och giv dig icke \u00f6ver, n\u00e4r du tuktas av honom.\n12:6 Ty den Herren \u00e4lskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har k\u00e4r.\u00bb\n12:7 Det \u00e4r till eder fostran som I f\u00e5n utst\u00e5 lidande; Gud handlar med eder s\u00e5som med s\u00f6ner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?\n12:8 Om I l\u00e4mnadens utan aga, medan alla andra finge sin del d\u00e4rav, s\u00e5 voren I o\u00e4kta s\u00f6ner och icke \u00e4kta.\n12:9 Vidare: vi hava haft k\u00f6ttsliga f\u00e4der, som agade oss, och vi visade f\u00f6rsyn f\u00f6r dem; skola vi d\u00e5 icke mycket mer vara underd\u00e5niga andarnas Fader, s\u00e5 att vi f\u00e5 leva?\n12:10 De f\u00f6rra agade oss ju f\u00f6r en kort tid, s\u00e5som det syntes dem gott, men denne agar oss f\u00f6r v\u00e5rt verkliga gagn, f\u00f6r att vi skola f\u00e5 del av hans helighet.\n12:11 V\u00e4l synes alla aga f\u00f6r tillf\u00e4llet vara icke till gl\u00e4dje, utan till sorg; men efter\u00e5t b\u00e4r den, f\u00f6r dem som hava blivit fostrade d\u00e4rmed, en fridsfrukt som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n12:12 Allts\u00e5: \u00bbst\u00e4rken maktl\u00f6sa h\u00e4nder och vacklande kn\u00e4n\u00bb,\n12:13 och \u00bbg\u00f6ren r\u00e4ta stigar f\u00f6r edra f\u00f6tter\u00bb, s\u00e5 att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.\n12:14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse f\u00e5r ingen se Herren.\n12:15 Och sen till, att ingen g\u00e5r miste om Guds n\u00e5d, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till f\u00f6rd\u00e4rv, s\u00e5 att menigheten d\u00e4rigenom bliver besmittad;\n12:16 sen till, att ingen \u00e4r en otuktig m\u00e4nniska eller ohelig s\u00e5som Esau, han som f\u00f6r en enda matr\u00e4tt s\u00e5lde sin f\u00f6rstf\u00f6dslor\u00e4tt.\n12:17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, n\u00e4r han p\u00e5 grund av arvsr\u00e4tt ville f\u00e5 v\u00e4lsignelsen; han kunde n\u00e4mligen icke vinna n\u00e5gon \u00e4ndring, fast\u00e4n han med t\u00e5rar s\u00f6kte d\u00e4refter.\n12:18 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p\u00e5, ett som \u00bbbrann i eld\u00bb, icke till \u00bbt\u00f6cken och m\u00f6rker\u00bb och storm,\n12:19 icke till \u00bbbasunljud\u00bb och till en \u00bbr\u00f6st\u00bb som talade s\u00e5, att de som h\u00f6rde den b\u00e5do att intet ytterligare skulle talas till dem.\n12:20 Ty de kunde icke h\u00e4rda ut med det p\u00e5bud som gavs dem: \u00bbOcks\u00e5 om det \u00e4r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.\u00bb\n12:21 Och s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4cklig var den syn man s\u00e5g, att Moses sade: \u00bbJag \u00e4r f\u00f6rskr\u00e4ckt och b\u00e4var.\u00bb\n12:22 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till \u00e4nglar i m\u00e5ngtusental,\n12:23 till en h\u00f6gtidsskara och f\u00f6rsamling av f\u00f6rstf\u00f6dda s\u00f6ner som \u00e4ro uppskrivna i himmelen, och till en domare som \u00e4r allas Gud, och till fullkomnade r\u00e4ttf\u00e4rdigas andar,\n12:24 och till ett nytt f\u00f6rbunds medlare, Jesus, och till ett st\u00e4nkelseblod som talar b\u00e4ttre \u00e4n Abels blod.\n12:25 Sen till, att I icke visen ifr\u00e5n eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, n\u00e4r de visade ifr\u00e5n sig honom som h\u00e4r p\u00e5 jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d\u00e5 vi kunna det, om vi v\u00e4nda oss ifr\u00e5n honom som kung\u00f6r sin vilja fr\u00e5n himmelen?\n12:26 Hans r\u00f6st kom d\u00e5 jorden att b\u00e4va; men nu har han lovat och sagt: \u00bb\u00c4nnu en g\u00e5ng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att b\u00e4va.\u00bb\n12:27 Dessa ord \u00bb\u00e4nnu en g\u00e5ng\u00bb giva till k\u00e4nna att de ting, som kunna b\u00e4va, skola, eftersom de \u00e4ro skapade, bliva f\u00f6rvandlade, f\u00f6r att de ting, som icke kunna b\u00e4va, skola bliva best\u00e5ndande.\n12:28 D\u00e4rf\u00f6r, d\u00e5 vi nu skola undf\u00e5 ett rike som icke kan b\u00e4va, s\u00e5 l\u00e5tom oss vara tacksamma. P\u00e5 det s\u00e4ttet tj\u00e4na vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och r\u00e4ddh\u00e5ga.\n12:29 Ty \u00bbv\u00e5r Gud \u00e4r en f\u00f6rt\u00e4rande eld\u00bb.\n13:1 F\u00f6rbliven fasta i broderlig k\u00e4rlek.\n13:2 F\u00f6rg\u00e4ten icke att bevisa g\u00e4stv\u00e4nlighet; ty genom g\u00e4stv\u00e4nlighet hava n\u00e5gra, utan att veta det, f\u00e5tt \u00e4nglar till g\u00e4ster.\n13:3 T\u00e4nken p\u00e5 dem som \u00e4ro f\u00e5ngna, likasom voren I deras medf\u00e5ngar, och t\u00e4nken p\u00e5 dem som utst\u00e5 misshandling, eftersom ocks\u00e5 I sj\u00e4lva haven en kropp.\n13:4 \u00c4ktenskapet m\u00e5 h\u00e5llas i \u00e4ra bland alla, och \u00e4kta s\u00e4ng bevaras obesmittad; ty otuktiga m\u00e4nniskor och \u00e4ktenskapsbrytare skall Gud d\u00f6ma.\n13:5 Varen i eder handel och vandel fria ifr\u00e5n penningbeg\u00e4r; l\u00e5ten eder n\u00f6ja med vad I haven. Ty han har sj\u00e4lv sagt: \u00bbJag skall icke l\u00e4mna dig eller \u00f6vergiva dig.\u00bb\n13:6 Allts\u00e5 kunna vi dristigt s\u00e4ga: \u00bbHerren \u00e4r min hj\u00e4lpare, jag skall icke frukta; vad kunna m\u00e4nniskor g\u00f6ra mig?\u00bb\n13:7 T\u00e4nken p\u00e5 edra l\u00e4rare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterf\u00f6ljen deras tro.\n13:8 Jesus Kristus \u00e4r densamme i g\u00e5r och i dag, s\u00e5 ock i evighet.\n13:9 L\u00e5ten eder icke vilsef\u00f6ras av allahanda fr\u00e4mmande l\u00e4ror. Ty det \u00e4r gott att bliva styrkt i sitt hj\u00e4rta genom n\u00e5d och icke genom offerm\u00e5ltider; de som hava befattat sig med s\u00e5dant hava icke haft n\u00e5got gagn d\u00e4rav.\n13:10 Vi hava ett altare, fr\u00e5n vilket de som g\u00f6ra tj\u00e4nst vid tabernaklet icke hava r\u00e4tt att f\u00e5 n\u00e5got att \u00e4ta.\n13:11 Det \u00e4r ju s\u00e5, att kropparna av de djur, vilkas blod \u00f6verstepr\u00e4sten b\u00e4r in i det allraheligaste till f\u00f6rsoning f\u00f6r synd, \u00bbbr\u00e4nnas upp utanf\u00f6r l\u00e4gret\u00bb.\n13:12 D\u00e4rf\u00f6r var det ock utanf\u00f6r stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, f\u00f6r att han genom sitt eget blod skulle helga folket.\n13:13 L\u00e5tom oss allts\u00e5 g\u00e5 ut till honom \u00bbutanf\u00f6r l\u00e4gret\u00bb och b\u00e4ra hans sm\u00e4lek.\n13:14 Ty vi hava h\u00e4r ingen varaktig stad, utan s\u00f6ka efter den tillkommande staden.\n13:15 S\u00e5 l\u00e5tom oss d\u00e5 genom honom alltid till Gud \u00bbframb\u00e4ra ett lovets offer\u00bb, det \u00e4r \u00bben frukt ifr\u00e5n l\u00e4ppar\u00bb som prisa hans namn.\n13:16 Men f\u00f6rg\u00e4ten icke att g\u00f6ra gott och dela med eder, ty s\u00e5dana offer har Gud behag till.\n13:17 Varen edra l\u00e4rare h\u00f6rsamma, och b\u00f6jen eder f\u00f6r dem; ty de vaka \u00f6ver edra sj\u00e4lar, eftersom de skola avl\u00e4gga r\u00e4kenskap. M\u00e5 de d\u00e5 kunna g\u00f6ra det med gl\u00e4dje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt.\n13:18 Bedjen f\u00f6r oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi s\u00f6ka att i alla stycken f\u00f6ra en god vandel.\n13:19 Och jag uppmanar eder att g\u00f6ra detta, s\u00e5 mycket mer som jag hoppas att d\u00e4rigenom dess snarare bliva \u00e5tergiven \u00e5t eder.\n13:20 Men fridens Gud, som fr\u00e5n de d\u00f6da har \u00e5terf\u00f6rt v\u00e5r Herre Jesus, vilken genom ett evigt f\u00f6rbunds blod \u00e4r den store herden f\u00f6r f\u00e5ren,\n13:21 han fullkomne eder i allt vad gott \u00e4r, s\u00e5 att I g\u00f6ren hans vilja; och han verke i oss vad som \u00e4r v\u00e4lbehagligt inf\u00f6r honom, genom Jesus Kristus. Honom tillh\u00f6r \u00e4ran i evigheternas evigheter. Amen.\n13:22 Jag beder eder, mina br\u00f6der: tagen icke illa upp dessa f\u00f6rmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.\n13:23 Veten att v\u00e5r broder Timoteus har blivit l\u00f6sgiven. Om han snart kommer hit, vill jag tillsammans med honom bes\u00f6ka eder.\n13:24 H\u00e4lsen alla edra l\u00e4rare och alla de heliga. De italiska br\u00f6derna h\u00e4lsa eder.\n13:25 N\u00e5d vare med eder alla.","title":"Swedish Bible: Hebrews","type":"page"}