{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/hos.htm","path":"bib/wb/swe/hos.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/hos.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r HERRENS ord som kom till Hosea, Beeris son, i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, och i Jerobeams, Joas' sons, Israels konungs, tid.\n1:2 N\u00e4r HERREN f\u00f6rst begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och skaffa dig en trol\u00f6s hustru och barn -- av en trol\u00f6s moder; ty i trol\u00f6s avf\u00e4llighet l\u00f6per landet bort ifr\u00e5n HERREN.\n1:3 D\u00e5 gick han \u00e5stad och tog Gomer, Diblaims dotter; och hon blev havande och f\u00f6dde honom en son.\n1:4 Och HERREN sade till honom: \u00bbGiv denne namnet Jisreel; ty n\u00e4r \u00e4nnu en liten tid har f\u00f6rg\u00e5tt, skall jag hems\u00f6ka Jisreels blodskulder p\u00e5 Jehus hus och g\u00f6ra slut p\u00e5 konungad\u00f6met i Israels hus.\n1:5 Och det skall ske p\u00e5 den dagen att jag skall bryta s\u00f6nder Israels b\u00e5ge i Jisreels dal.\u00bb\n1:6 Och hon blev \u00e5ter havande och f\u00f6dde en dotter. D\u00e5 sade han till honom: \u00bbGiv denna namnet Lo-Ruhama; ty jag vill icke vidare f\u00f6rbarma mig \u00f6ver Israels hus, s\u00e5 att jag f\u00f6rl\u00e5ter dem.\n1:7 Men \u00f6ver Juda hus vill jag f\u00f6rbarma mig, och jag skall giva dem fr\u00e4lsning genom HERREN, deras Gud; icke genom b\u00e5ge och sv\u00e4rd och vad till kriget h\u00f6r skall jag fr\u00e4lsa dem, icke genom h\u00e4star och ryttare.\n1:8 Och n\u00e4r hon hade avvant Lo-Ruhama, blev hon \u00e5ter havande och f\u00f6dde en son.\n1:9 D\u00e5 sade han: \u00bbGiv denne namnet Lo-Ammi; ty I \u00e4ren icke mitt folk, ej heller vill jag h\u00f6ra eder till.\u00bb\n1:10 Men antalet av Israels barn skall bliva s\u00e5som havets sand, som man icke kan m\u00e4ta, ej heller r\u00e4kna; och det skall ske, att i st\u00e4llet f\u00f6r att det sades till dem: \u00bbI \u00e4ren icke mitt folk\u00bb, skola de kallas \u00bbden levande Gudens barn\u00bb.\n1:11 Och Juda barn och Israels barn skola samla sig tillhopa, och skola s\u00e4tta \u00f6ver sig ett gemensamt huvud, och skola draga upp ur landet; ty stor skall Jisreels dag vara.\n2:1 Kallen d\u00e5 edra br\u00f6der Ammi och edra systrar Ruhama.\n2:2 G\u00e5n till r\u00e4tta med eder moder, g\u00e5n till r\u00e4tta; ty hon \u00e4r icke min hustru, och jag \u00e4r icke hennes man. M\u00e5 hon skaffa bort det l\u00f6saktiga v\u00e4sendet fr\u00e5n sitt ansikte och otuktsv\u00e4sendet fr\u00e5n sin barm.\n2:3 Varom icke, skall jag kl\u00e4da av henne, s\u00e5 att hon ligger naken, jag skall l\u00e5ta henne st\u00e5 d\u00e4r s\u00e5dan hon var den dag d\u00e5 hon f\u00f6ddes. Jag skall g\u00f6ra henne lik en \u00f6ken och l\u00e5ta henne bliva s\u00e5som ett torrt land och l\u00e5ta henne d\u00f6 av t\u00f6rst.\n2:4 Och mot hennes barn skall jag icke visa n\u00e5got f\u00f6rbarmande, eftersom de \u00e4ro barn av en trol\u00f6s moder;\n2:5 ty deras moder var en trol\u00f6s kvinna, ja, hon som f\u00f6dde dem bedrev skamliga ting. Hon sade ju: \u00bbJag vill f\u00f6lja efter mina \u00e4lskare, som giva mig min mat och min dryck, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.\u00bb\n2:6 Se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag nu ock st\u00e4nga din v\u00e4g med t\u00f6rnen. Ja, en mur skall jag resa framf\u00f6r henne, s\u00e5 att hon ej skall finna n\u00e5gon stig.\n2:7 N\u00e4r hon d\u00e5 l\u00f6per efter sina \u00e4lskare, skall hon icke f\u00e5 dem fatt; n\u00e4r hon s\u00f6ker dem, skall hon ej finna dem. D\u00e5 skall hon s\u00e4ga: \u00bbJag vill g\u00e5 tillbaka till min f\u00f6rste man ty b\u00e4ttre var mig d\u00e5 \u00e4n nu.\u00bb\n2:8 Men hon har icke f\u00f6rst\u00e5tt att det var jag som sk\u00e4nkte \u00e5t henne b\u00e5de s\u00e4den och vinet och oljan, och att det var jag som gav henne s\u00e5 mycket silver, s\u00e5 ock guld, varav de gjorde sin Baalsbild.\n2:9 D\u00e4rf\u00f6r skall jag taga tillbaka min s\u00e4d, n\u00e4r tiden \u00e4r inne, och mitt vin, n\u00e4r stunden kommer; jag skall taga bort min ull och mitt lin, det varmed hon skulle skyla sin blygd.\n2:10 Ja, nu skall jag blotta hennes skam inf\u00f6r hennes \u00e4lskares \u00f6gon, och ingen skall r\u00e4dda henne ur min hand.\n2:11 Och jag skall g\u00f6ra slut p\u00e5 all hennes fr\u00f6jd, p\u00e5 hennes fester, nym\u00e5nader och sabbater och p\u00e5 alla hennes h\u00f6gtider.\n2:12 Jag skall f\u00f6r\u00f6da hennes vintr\u00e4d och fikontr\u00e4d, dem om vilka hon sade: \u00bbDe \u00e4ro en l\u00f6n som mina \u00e4lskare hava givit mig.\u00bb och jag skall g\u00f6ra d\u00e4rav en vildmark, och markens djur skola \u00e4ta d\u00e4rav.\n2:13 S\u00e5 skall jag hems\u00f6ka henne f\u00f6r hennes Baalsdagar, d\u00e5 hon t\u00e4nde offereld \u00e5t Baalerna och prydde sig med ring och br\u00f6stsp\u00e4nne och f\u00f6ljde efter sina \u00e4lskare, men gl\u00f6mde mig, s\u00e4ger HERREN.\n2:14 Se, f\u00f6rdenskull vill jag locka henne bort och f\u00f6ra henne ut i \u00f6knen och tala ljuvligt till henne.\n2:15 D\u00e4refter skall jag giva henne tillbaka hennes ving\u00e5rdar och g\u00f6ra Akors dal till en hoppets port. D\u00e5 skall hon sjunga s\u00e5som i sin ungdoms dagar, och s\u00e5som p\u00e5 den dag d\u00e5 hon drog upp ur Egyptens land.\n2:16 Och det skall ske p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN, att du skall ropa: \u00bbMin man!\u00bb, och icke mer ropa till mig: \u00bbMin Baal!\u00bb\n2:17 Ja, Baalernas namn skall jag skaffa bort ur hennes mun, s\u00e5 att de icke mer skola n\u00e4mnas vid namn.\n2:18 Och jag skall p\u00e5 den dagen f\u00f6r deras r\u00e4kning sluta ett f\u00f6rbund med djuren p\u00e5 marken och med f\u00e5glarna under himmelen och med kr\u00e4ldjuren p\u00e5 jorden. Och b\u00e5ge och sv\u00e4rd och vad till kriget h\u00f6r skall jag bryta s\u00f6nder och skaffa bort ur landet och l\u00e5ta dem bo d\u00e4r i trygghet.\n2:19 Och jag skall trolova mig med dig f\u00f6r evig tid; jag skall trolova mig med dig r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt, i n\u00e5d och barmh\u00e4rtighet.\n2:20 Ja, i trofasthet skall jag trolova mig med dig, och du skall s\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna HERREN.\n2:21 Och det skall ske p\u00e5 den dagen att jag skall b\u00f6nh\u00f6ra, s\u00e4ger HERREN, jag skall b\u00f6nh\u00f6ra himmelen, och den skall b\u00f6nh\u00f6ra jorden,\n2:22 och jorden skall b\u00f6nh\u00f6ra s\u00e4den, s\u00e5 ock vinet och oljan, och de skola b\u00f6nh\u00f6ra Jisreel.\n2:23 Och jag skall plantera henne \u00e5t mig i landet och f\u00f6rbarma mig \u00f6ver Lo-Ruhama och s\u00e4ga till Lo-Ammi: \u00bbDu \u00e4r mitt folk.\u00bb Och det skall svara: \u00bbDu \u00e4r min Gud.\u00bb\n3:1 Och HERREN sade till mig: \u00bbG\u00e5 \u00e4nnu en g\u00e5ng \u00e5stad och giv din k\u00e4rlek \u00e5t en kvinna som har en \u00e4lskare och \u00e4r en \u00e4ktenskapsbryterska; likasom HERREN \u00e4lskar Israels barn, fast\u00e4n de v\u00e4nda sig till andra gudar och \u00e4lska druvkakor.\u00bb\n3:2 Och jag k\u00f6pte henne \u00e5t mig och gav f\u00f6r henne femton siklar silver och en homer korn, och d\u00e4rut\u00f6ver en letek korn.\n3:3 Sedan sade jag till henne: \u00bbI l\u00e5ng tid skall du bliva sittande f\u00f6r min r\u00e4kning, utan att f\u00e5 bedriva n\u00e5gon otukt, och utan att hava att skaffa med n\u00e5gon man; och jag skall bete mig sammalunda mot dig.\n3:4 Ja, i l\u00e5ng tid skola Israels barn f\u00e5 sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.\n3:5 Sedan skola Israels barn omv\u00e4nda sig och s\u00f6ka HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de s\u00f6ka HERREN och hans goda, i kommande dagar.\n4:1 H\u00f6ren HERRENS ord, I Israels barn. Ty HERREN har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen k\u00e4rlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.\n4:2 Man sv\u00e4r och ljuger, man m\u00f6rdar och stj\u00e4l och beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott; man far fram p\u00e5 v\u00e5ldsverkares vis, och blodsd\u00e5d f\u00f6ljer p\u00e5 blodsd\u00e5d.\n4:3 D\u00e4rf\u00f6r ligger landet s\u00f6rjande, och allt som lever d\u00e4r f\u00f6rsm\u00e4ktar b\u00e5de djuren p\u00e5 marken och f\u00e5glarna under himmelen; sj\u00e4lva fiskarna i havet f\u00f6rg\u00e5s.\n4:4 Dock b\u00f6r man icke s\u00e5 mycket g\u00e5 till r\u00e4tta med n\u00e5gon annan eller f\u00f6rebr\u00e5 honom, eller f\u00f6rebr\u00e5 ditt folk, som man b\u00f6r g\u00e5 till r\u00e4tta med pr\u00e4sten.\n4:5 Ja, du skall komma p\u00e5 fall om dagen, p\u00e5 fall skall ock profeten komma j\u00e4mte dig om natten, j\u00e4mv\u00e4l din moder skall jag f\u00f6rg\u00f6ra.\n4:6 Det \u00e4r f\u00f6rbi med mitt folk, d\u00e4rf\u00f6r att det ej f\u00e5r n\u00e5gon kunskap. Men eftersom du har f\u00f6rkastat kunskap, d\u00e4rf\u00f6r skall ock jag f\u00f6rkasta dig, s\u00e5 att du upph\u00f6r att vara min pr\u00e4st. Och s\u00e5som du har f\u00f6rg\u00e4tit din Guds lag, s\u00e5 skall ock jag f\u00f6rg\u00e4ta dina barn.\n4:7 Ju mer de hava f\u00e5tt v\u00e4xa till, dess mer hava de syndat mot mig; men deras \u00e4ra skall jag f\u00f6rbyta i skam.\n4:8 Av mitt folks synd f\u00f6da de sig, och till dess missg\u00e4rning st\u00e5r deras beg\u00e5r.\n4:9 Men nu skall det g\u00e5 pr\u00e4sten och folket lika: jag skall hems\u00f6ka dem f\u00f6r deras v\u00e4gar, och f\u00f6r deras g\u00e4rningar skall jag vederg\u00e4lla dem.\n4:10 N\u00e4r de \u00e4ta, skola de icke bliva m\u00e4tta, och genom sitt l\u00f6saktiga leverne skola de ej f\u00f6r\u00f6ka sig; de hava ju upph\u00f6rt att h\u00e5lla sig till HERREN.\n4:11 L\u00f6saktighet och vin och must taga bort f\u00f6rst\u00e5ndet.\n4:12 Mitt folk fr\u00e5gar sin stock till r\u00e5ds och vill h\u00e4mta besked av sin stav; ty en trol\u00f6shetens ande har f\u00f6rt dem vilse, s\u00e5 att de i trol\u00f6s avf\u00e4llighet hava lupit bort ifr\u00e5n sin Gud.\n4:13 P\u00e5 bergens toppar framb\u00e4ra de offer, och p\u00e5 h\u00f6jderna t\u00e4nda de offereld, under ekar, popplar och terebinter, eftersom skuggan d\u00e4r \u00e4r s\u00e5 god. S\u00e5 bliva edra d\u00f6ttrar sk\u00f6kor, och edra s\u00f6ners hustrur \u00e4ktenskapsbryterskor.\n4:14 Dock kan jag icke straffa edra d\u00f6ttrar f\u00f6r att de \u00e4ro sk\u00f6kor, eller edra s\u00f6ners hustrur f\u00f6r att de \u00e4ro \u00e4ktenskapsbryterskor, ty m\u00e4nnen sj\u00e4lva g\u00e5 ju avsides med sk\u00f6kor, och offra med tempelt\u00e4rnor. S\u00e5 l\u00f6per folket, som intet f\u00f6rst\u00e5r, till sin underg\u00e5ng.\n4:15 Om nu du Israel vill bedriva din otukt, s\u00e5 m\u00e5 dock Juda icke \u00e5draga sig skuld. Kommen d\u00e5 icke till Gilgal, dragen ej upp till Bet-Aven, och sv\u00e4rjen icke: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever.\u00bb\n4:16 Om Israel spj\u00e4rnar emot s\u00e5som en ob\u00e4ndig ko, m\u00e5nne HERREN \u00e4nd\u00e5 skall f\u00f6ra dem i bet s\u00e5som lamm i vida \u00f6knen\n4:17 Nej, Efraim st\u00e5r i f\u00f6rbund med avgudar; m\u00e5 han d\u00e5 fara!\n4:18 Deras dryckenskap \u00e4r om\u00e5ttlig. hejdl\u00f6st bedriva de sin otukt; de som skulle vara landets sk\u00f6ldar \u00e4lska vad skamligt \u00e4r.\n4:19 Men en stormvind skall fatta dem med sina vingar, och de skola komma p\u00e5 skam med sina offer.\n5:1 H\u00f6ren detta, I pr\u00e4ster, akten h\u00e4rp\u00e5, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen h\u00e4rtill; ty eder g\u00e4ller domen. Ty I haven varit en snara f\u00f6r Mispa och ett n\u00e4t, utbrett p\u00e5 Tabor.\n5:2 Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris f\u00f6r allasammans.\n5:3 Jag k\u00e4nner Efraim, och Israel \u00e4r icke f\u00f6rdold f\u00f6r mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sk\u00f6ka, Israel har orenat sig.\n5:4 De l\u00e4gga sig icke vinn om att v\u00e4nda tillbaka till sin Gud, ty en trol\u00f6shetens ande bor i deras br\u00f6st, och HERREN k\u00e4nna de icke.\n5:5 Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma p\u00e5 fall genom sin missg\u00e4rning; Juda kommer ock p\u00e5 fall j\u00e4mte dem.\n5:6 Om de \u00e4n med f\u00e5r och f\u00e4kreatur g\u00e5 \u00e5stad f\u00f6r att s\u00f6ka HERREN, s\u00e5 finna de honom \u00e4nd\u00e5 icke; han har dragit sig undan fr\u00e5n dem.\n5:7 Mot HERREN hava de handlat trol\u00f6st, ja, de hava f\u00f6tt barn som icke \u00e4ro hans. D\u00e4rf\u00f6r skall nu en nym\u00e5nadsdag f\u00f6rt\u00e4ra dem, j\u00e4mte det som de fingo p\u00e5 sin del.\n5:8 St\u00f6ten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, bl\u00e5sen larmsignal i Bet-Aven. Fienden \u00e4r efter dig, Benjamin!\n5:9 Efraim skall varda \u00f6delagt p\u00e5 straffets dag; mot Israels stammar kung\u00f6r jag vad visst \u00e4r.\n5:10 Juda furstar hava blivit r\u00e5m\u00e4rkflyttares likar; \u00f6ver dem skall jag utgjuta min vrede s\u00e5som vatten.\n5:11 Efraim lider f\u00f6rtryck, och hans r\u00e4tt v\u00e5ldf\u00f6res, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.\n5:12 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jag nu f\u00f6r Efraim s\u00e5som mal och f\u00f6r Juda hus s\u00e5som r\u00f6ta i benen.\n5:13 Och Efraim har m\u00e4rkt sin sjukdom och Juda sitt s\u00e5r; d\u00e4rf\u00f6r har Efraim g\u00e5tt till Assur och s\u00e4nt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert s\u00e5r skall icke bliva l\u00e4kt.\n5:14 Ty jag skall vara s\u00e5som ett lejon mot Efraim och s\u00e5som ett ungt lejon mot Juda hus. Sj\u00e4lv griper jag mitt rov och g\u00e5r bort d\u00e4rmed; jag sl\u00e4par det bort utan r\u00e4ddning.\n5:15 Jag vill g\u00e5 min v\u00e4g, tillbaka till min boning, till dess att de hava f\u00e5tt lida vad de hava f\u00f6rskyllt och begynna s\u00f6ka mitt ansikte.\n6:1 Ja, i sin n\u00f6d skola de s\u00f6ka mig: \u00bbKommen, l\u00e5tom oss v\u00e4nda om till HERREN. Ty han har sargat oss, han skall ock hela oss. Han har slagit oss, han skall ock f\u00f6rbinda oss.\n6:2 Han skall om tv\u00e5 dagar \u00e5ter g\u00f6ra oss helbr\u00e4gda; ja, p\u00e5 tredje dagen skall han l\u00e5ta oss st\u00e5 upp, s\u00e5 att vi f\u00e5 leva inf\u00f6r honom.\n6:3 S\u00e5 l\u00e5tom oss l\u00e4ra k\u00e4nna HERREN, ja, l\u00e5tom oss fara efter att l\u00e4ra k\u00e4nna honom. Hans uppg\u00e5ng \u00e4r s\u00e5 viss som morgonrodnadens, och han skall komma \u00f6ver oss lik ett regn, lik ett v\u00e5rregn, som vattnar jorden.\u00bb\n6:4 Vad skall jag taga mig till med dig Efraim? Vad skall jag taga mig till med dig, Juda? Eder k\u00e4rlek \u00e4r ju lik morgonskyn, lik daggen, som tidigt f\u00f6rsvinner.\n6:5 D\u00e4rf\u00f6r har jag utdelat mina hugg genom profeterna, d\u00e4rf\u00f6r har jag dr\u00e4pt dem genom min muns tal; s\u00e5 skall domen \u00f6ver dig st\u00e5 fram i ljuset.\n6:6 Ty jag har behag till k\u00e4rlek och icke till offer, och till Guds kunskap mer \u00e4n till br\u00e4nnoffer.\n6:7 Men dessa hava p\u00e5 m\u00e4nniskovis \u00f6vertr\u00e4tt f\u00f6rbundet; d\u00e4ri hava de handlat trol\u00f6st mot mig.\n6:8 Gilead \u00e4r en stad av og\u00e4rningsm\u00e4n, den \u00e4r full med blodiga sp\u00e5r.\n6:9 Och lik en r\u00f6varskara, som ligger i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r m\u00e4nniskor, \u00e4r pr\u00e4sternas hop. De m\u00f6rda p\u00e5 v\u00e4gen till Sikem, ja, vad sk\u00e4ndligt \u00e4r g\u00f6ra de.\n6:10 I Israels hus har jag sett gruvliga ting; d\u00e4r bedriver Efraim sin otukt, d\u00e4r orenar sig Israel.\n6:11 Ocks\u00e5 f\u00f6r dig, Juda, \u00e4r en sk\u00f6rdetid best\u00e4md, n\u00e4r jag \u00e5ter uppr\u00e4ttar mitt folk.\n7:1 N\u00e4r jag vill hela Israel, d\u00e5 uppenbarar sig Efraims missg\u00e4rning och Samariens ondska. Ty de \u00f6va falskhet, tjuvar g\u00f6ra inbrott, r\u00f6varskaror plundra p\u00e5 v\u00e4garna.\n7:2 Och de bet\u00e4nka icke i sina hj\u00e4rtan att jag l\u00e4gger all deras ondska p\u00e5 minnet. De \u00e4ro nu kringr\u00e4nda av sina egna g\u00e4rningar, ty dessa hava kommit inf\u00f6r mitt ansikte.\n7:3 Med sin ondska bereda de konungen gl\u00e4dje och med sina l\u00f6gner furstarna.\n7:4 Allasammans \u00e4ro de \u00e4ktenskapsbrytare; de likna en ugn, upphettad av bagaren, som n\u00e4r han har kn\u00e5dat degen, underl\u00e5ter att elda, till dess att degen \u00e4r syrad.\n7:5 P\u00e5 v\u00e5r konungs dag drucko sig furstarna febersjuka av vin; sj\u00e4lv r\u00e4ckte han bespottarna handen.\n7:6 N\u00e4r de med sina anslag hava eldat upp sitt hj\u00e4rta likasom en ugn, sover bagaren hela natten; men om morgonen brinner elden i ljus l\u00e5ga.\n7:7 Allasammans \u00e4ro de heta s\u00e5som en ugn och f\u00f6rbr\u00e4nna s\u00e5 sina domare; ja, alla deras konungar falla, ty bland dem finnes ingen som \u00e5kallar mig.\n7:8 Efraim beblandar sig med andra folk; Efraim har blivit lik en ov\u00e4nd kaka.\n7:9 Fr\u00e4mlingar hava f\u00f6rt\u00e4rt hans kraft, men han f\u00f6rst\u00e5r intet; fast\u00e4n han har f\u00e5tt gr\u00e5 h\u00e5r, f\u00f6rst\u00e5r han \u00e4nd\u00e5 intet.\n7:10 Men Israels stolthet vittnar emot honom; de v\u00e4nda icke om till HERREN, sin Gud, och de s\u00f6ka honom ej, allt detta oaktat.\n7:11 Efraim har blivit lik en duva, enfaldig, utan f\u00f6rst\u00e5nd. Egypten p\u00e5kalla de, till Assur g\u00e5 de;\n7:12 men b\u00e4st de g\u00e5 d\u00e4r, breder jag ut mitt n\u00e4t \u00f6ver dem och drager dem ned, s\u00e5som vore de f\u00e5glar under himmelen. Ja, jag skall tukta dem, s\u00e5som det redan har sports i deras f\u00f6rsamling.\n7:13 Ve \u00f6ver dem, ty de hava flytt bort ifr\u00e5n mig! F\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver dem, ty de hava avfallit fr\u00e5n mig! Och jag skulle f\u00f6rlossa dem, dem som f\u00f6ra mot mig s\u00e5 l\u00f6gnaktigt tal!\n7:14 De ropa icke till mig av hj\u00e4rtat, allenast j\u00e4mra sig p\u00e5 sina l\u00e4ger; de hava \u00e5ngest f\u00f6r sin s\u00e4d och sitt vin, men de \u00e4ro genstr\u00e4viga mot mig.\n7:15 Det var jag som undervisade dem och st\u00e4rkte deras armar, men de hava ont i sinnet mot mig.\n7:16 De v\u00e4nda om, men icke till den som \u00e4r d\u00e4rovan; de \u00e4ro lika en b\u00e5ge som sviker. Deras furstar skola falla genom sv\u00e4rd, d\u00e4rf\u00f6r att deras tungor \u00e4ro s\u00e5 h\u00e4tska. D\u00e5 skall man bespotta dem i Egyptens land.\n8:1 S\u00e4tt basunen f\u00f6r din mun! \u00bbS\u00e5som en \u00f6rn kommer fienden \u00f6ver HERRENS hus, eftersom de hava \u00f6vertr\u00e4tt mitt f\u00f6rbund och avfallit fr\u00e5n min lag.\n8:2 De ropa till mig: \u00bbMin Gud! Vi k\u00e4nna dig, vi av Israel.\u00bb\n8:3 Men eftersom Israel har f\u00f6rkastat vad gott \u00e4r, skall fienden jaga honom.\n8:4 Sj\u00e4lva valde de sig konungar, som icke kommo fr\u00e5n mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta n\u00e5got d\u00e4rom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju f\u00f6rst\u00f6ras.\n8:5 En styggelse \u00e4r din kalv, Samarien! Min vrede \u00e4r uppt\u00e4nd mot dessa m\u00e4nniskor; huru l\u00e4nge skola de kunna undg\u00e5 straff?\n8:6 Fr\u00e5n Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud \u00e4r han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.\n8:7 Ty vind s\u00e5 de, och storm skola de sk\u00f6rda. S\u00e4d skola de icke f\u00e5, deras gr\u00f6da skall icke giva n\u00e5gon f\u00f6da, och giver den n\u00e5gon, skola fr\u00e4mlingar uppsluka den.\n8:8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna s\u00e5som ett v\u00e4rdel\u00f6st ting.\n8:9 Ty v\u00e4l hava de dragit \u00e5stad upp till Assur, lika vild\u00e5snor som g\u00e5 sin egen v\u00e4g, ja, v\u00e4l vill Efraim k\u00f6psl\u00e5 om \u00e4lskog;\n8:10 men huru de \u00e4n k\u00f6psl\u00e5 bland hedningarna, skall jag dock nu tr\u00e4nga dem tillhopa och l\u00e5ta dem begynna en tid av ringhet, under \u00f6verkonungens f\u00f6rtryck.\n8:11 Eftersom Efraim har gjort sig s\u00e5 m\u00e5nga altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.\n8:12 Om jag \u00e4n skriver mina lagar f\u00f6r honom i tiotusental, s\u00e5 r\u00e4knas de ju dock f\u00f6r en fr\u00e4mlings lagar.\n8:13 S\u00e5som slaktofferg\u00e5vor \u00e5t mig offrar man k\u00f6tt som man sedan \u00e4ter upp; HERREN har intet behag till s\u00e5dana. Nu kommer han ih\u00e5g deras missg\u00e4rning och hems\u00f6ker deras synder; till Egypten skola de f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka.\n8:14 Och eftersom Israel har f\u00f6rg\u00e4tit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppf\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga bef\u00e4sta st\u00e4der, skall jag s\u00e4nda en eld mot hans st\u00e4der, och den skall f\u00f6rt\u00e4ra palatsen i dem.\n9:1 Gl\u00e4d dig icke, Israel, s\u00e5 att du jublar s\u00e5som andra folk, du som i trol\u00f6s avf\u00e4llighet har lupit bort ifr\u00e5n din Gud, du som har haft ditt behag i sk\u00f6kol\u00f6n p\u00e5 alla s\u00e4deslogar.\n9:2 Logen och vinpressen skola icke f\u00f6da dem, och vinet skall sl\u00e5 fel f\u00f6r dem.\n9:3 De skola icke f\u00e5 bo i HERRENS land; Efraim m\u00e5ste v\u00e4nda tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de n\u00f6dgas \u00e4ta vad orent \u00e4r.\n9:4 De skola ej f\u00e5 offra vin till drickoffer \u00e5t HERREN och skola icke vinna hans v\u00e4lbehag. Deras slaktoffer skola vara f\u00f6r dem s\u00e5som sorgebr\u00f6d; alla som \u00e4ta d\u00e4rav skola bliva orena. Ty det br\u00f6d de f\u00e5 stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus.\n9:5 Vad skolen I d\u00e5 g\u00f6ra, n\u00e4r en h\u00f6gtidsdag kommer, en HERRENS festdag?\n9:6 Ty se, om de undg\u00e5 f\u00f6r\u00f6delsen, bliver det Egypten som f\u00e5r f\u00f6rsamla dem, Mof som f\u00e5r begrava dem. Deras silver, som \u00e4r dem s\u00e5 k\u00e4rt, skola n\u00e4sslor taga i besittning; t\u00f6rne skall v\u00e4xa i deras hyddor.\n9:7 De komma, hems\u00f6kelsens dagar! De komma, vederg\u00e4llningens dagar! Israel skall f\u00f6rnimma det. S\u00e5som en d\u00e5re st\u00e5r d\u00e5 profeten, s\u00e5som en vanvetting andans man, f\u00f6r din stora missg\u00e4rnings skull; ty stor har din h\u00e4tskhet varit.\n9:8 Ja, en lurande fiende \u00e4r Efraim mot min Gud; f\u00f6r profeten s\u00e4ttas f\u00e4llor p\u00e5 alla hans v\u00e4gar och utl\u00e4ggas snaror i hans Guds hus.\n9:9 I djupt f\u00f6rd\u00e4rv \u00e4ro de nedsjunkna, nu s\u00e5som i Gibeas dagar. Men han kommer ih\u00e5g deras missg\u00e4rning, han hems\u00f6ker deras synder.\n9:10 S\u00e5som druvor i \u00f6knen fann jag Israel; jag s\u00e5g edra f\u00e4der s\u00e5som f\u00f6rstlingsfrukter p\u00e5 ett fikontr\u00e4d, d\u00e5 det begynner b\u00e4ra frukt. Men n\u00e4r de kommo till Baal-Peor, invigde de sig \u00e5t sk\u00e4ndlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de \u00e4lskade.\n9:11 Efraims h\u00e4rlighet skall flyga sin kos s\u00e5som en f\u00e5gel; ingen skall d\u00e4r f\u00f6da barn eller g\u00e5 havande, ingen bliva fruktsam.\n9:12 Och om de \u00e4n f\u00e5 uppf\u00f6da barn \u00e5t sig, skall jag taga dessa ifr\u00e5n dem, s\u00e5 att ingen m\u00e4nniska bliver kvar. Ja, ve dem sj\u00e4lva, n\u00e4r jag viker ifr\u00e5n dem!\n9:13 V\u00e4l \u00e4r Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering p\u00e5 \u00e4ngen; men Efraim skall en g\u00e5ng f\u00e5 f\u00f6ra ut sina s\u00f6ner till b\u00f6deln.\n9:14 Giv dem, HERRE, vad du b\u00f6r giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssk\u00f6ten och f\u00f6rsinade br\u00f6st.\n9:15 All deras ondska \u00e4r samlad i Gilgal; ja, d\u00e4r fick jag hat till dem F\u00f6r deras onda v\u00e4sendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke l\u00e4ngre bevisa dem k\u00e4rlek; alla deras styresm\u00e4n \u00e4ro ju upprorsm\u00e4n.\n9:16 Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall f\u00f6rtorkas, de skola ej b\u00e4ra n\u00e5gon frukt. Om de ock f\u00f6da barn, skall jag d\u00f6da deras livsfrukt, huru k\u00e4r den \u00e4n \u00e4r dem.\n9:17 Ja, min Gud skall f\u00f6rkasta dem, eftersom de icke ville h\u00f6ra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.\n10:1 Israel var ett frodigt vintr\u00e4d, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han \u00e5t sig; ju b\u00e4ttre det gick hans land, dess pr\u00e4ktigare stoder reste han.\n10:2 Deras hj\u00e4rtan voro hala; nu skola de lida vad de hava f\u00f6rskyllt. Han skall sj\u00e4lv bryta ned deras altaren, f\u00f6rst\u00f6ra deras stoder.\n10:3 Ja, nu skola de f\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVi hava blivit utan konung, d\u00e4rf\u00f6r att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna g\u00f6ra f\u00f6r oss?\u00bb\n10:4 De tala tomma ord, de sv\u00e4rja falska eder, de sluta f\u00f6rbund; men s\u00e5som en bitter planta skjuter domen upp ur markens f\u00e5ror.\n10:5 F\u00f6r kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare f\u00e5 bekymmer; ja, f\u00f6r en s\u00e5dan skall hans folk hava sorg, och hans pr\u00e4ster skola skria f\u00f6r hans skull, n\u00e4r hans skatter f\u00f6ras bort fr\u00e5n honom.\n10:6 Ocks\u00e5 han sj\u00e4lv skall bliva sl\u00e4pad till Assyrien s\u00e5som en sk\u00e4nk \u00e5t Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppb\u00e4ra, Israel skall komma p\u00e5 skam med sina r\u00e5dslag.\n10:7 Det \u00e4r f\u00f6rbi med Samariens konung; s\u00e5som ett sp\u00e5n p\u00e5 vattnet far han h\u00e4n.\n10:8 \u00d6delagda bliva Avens offerh\u00f6jder, som Israel s\u00e5 har f\u00f6rsyndat sig med; t\u00f6rne och tistel skall skjuta upp p\u00e5 deras altaren. D\u00e5 skall man s\u00e4ga till bergen: \u00bbSkylen oss\u00bb, och till h\u00f6jderna: \u00bbFallen \u00f6ver oss.\u00bb\n10:9 Israels synd n\u00e5r tillbaka \u00e4nda till Gibeas dagar; d\u00e4r hava de f\u00f6rblivit st\u00e5ende. Icke skulle h\u00e4mndekriget mot de or\u00e4ttf\u00e4rdiga kunna n\u00e5 dem i deras Gibea?\n10:10 Jo, n\u00e4r mig s\u00e5 lyster, tuktar jag dem; d\u00e5 skola folken f\u00f6rsamlas mot dem och oka dem ihop med deras b\u00e5da missg\u00e4rningsverk.\n10:11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att g\u00e5 p\u00e5 tr\u00f6sklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag sp\u00e4nna Efraim i oket, Juda skall g\u00e5 f\u00f6r plogen, Jakob f\u00f6r harven.\n10:12 S\u00e5n ut \u00e5t eder i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, sk\u00f6rden efter k\u00e4rlekens bud, bryten eder ny mark; ty det \u00e4r tid att s\u00f6ka HERREN, f\u00f6r att han skall komma och l\u00e5ta r\u00e4ttf\u00e4rdighet regna \u00f6ver eder.\n10:13 I haven pl\u00f6jt ogudaktighet, or\u00e4ttf\u00e4rdighet haven I sk\u00f6rdat, I haven \u00e4tit l\u00f6gnaktighets frukt, i f\u00f6rlitande p\u00e5 eder v\u00e4g, p\u00e5 edra m\u00e5nga hj\u00e4ltar.\n10:14 Men ett stridslarm skall uppst\u00e5 bland edra stammar, och alla edra f\u00e4sten skola \u00f6del\u00e4ggas, s\u00e5som Bet-Arbel \u00f6delades av Salman p\u00e5 stridens dag, d\u00e5 man krossade b\u00e5de m\u00f6drar och barn.\n10:15 S\u00e5dant skall Betel tillskynda eder, f\u00f6r eder stora ondskas skull. N\u00e4r morgonrodnaden g\u00e5r upp, \u00e4r det f\u00f6rbi, f\u00f6rbi med Israels konung!\n11:1 N\u00e4r Israel var ung, fick jag honom k\u00e4r, och ut ur Egypten kallade jag min son.\n11:2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de framb\u00e4ra offer \u00e5t Baalerna, och \u00e5t bel\u00e4tena t\u00e4nda de offereld.\n11:3 Och likv\u00e4l var det jag som l\u00e4rde Efraim att g\u00e5, och som tog dem upp i mina armar. Men de f\u00f6rstodo icke att jag ville hela dem.\n11:4 Med lena band drog jag dem, med k\u00e4rlekens t\u00e5g; jag l\u00e4ttade oket \u00f6ver deras halsar, jag s\u00e4nkte mig ned till dem och gav dem f\u00f6da.\n11:5 Borde de d\u00e5 icke f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka till Egyptens land eller f\u00e5 Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omv\u00e4nda sig?\n11:6 Ja, sv\u00e4rdet skall rasa i deras st\u00e4der och f\u00f6rst\u00f6ra deras bommar och frossa omkring sig, f\u00f6r deras anslags skull.\n11:7 Ty mitt folks h\u00e5g st\u00e5r till avfall fr\u00e5n mig; och huru mycket man \u00e4n kallar dem till den som \u00e4r d\u00e4rovan, s\u00e5 h\u00f6jer sig \u00e4nd\u00e5 ingen.\n11:8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och l\u00e5ta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris s\u00e5som Adma och l\u00e5ta det g\u00e5 dig s\u00e5som Seboim? Mitt hj\u00e4rta v\u00e4nder sig i mig, all min barmh\u00e4rtighet vaknar.\n11:9 Jag vill icke l\u00e5ta dig k\u00e4nna min vredes gl\u00f6d, jag skall icke vidare f\u00f6rd\u00e4rva Efraim. Ty jag \u00e4r Gud och icke en m\u00e4nniska; helig \u00e4r jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.\n11:10 Efter HERREN skola de s\u00e5 draga \u00e5stad, och han skall ryta s\u00e5som ett lejon; ja, han skall upph\u00e4va ett rytande, och hans barn skola d\u00e5 med b\u00e4van samlas v\u00e4sterifr\u00e5n;\n11:11 s\u00e5som f\u00e5glar skola de med b\u00e4van komma fr\u00e5n Egypten och s\u00e5som duvor fr\u00e5n Assurs land. Och sedan skall jag l\u00e5ta dem bo kvar i sina hus, s\u00e4ger HERREN.\n11:12 Efraim har omv\u00e4rvt mig med l\u00f6gn och Israels hus med svek Juda \u00e4r alltj\u00e4mt trol\u00f6s mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.\n12:1 Efraim jagar efter vind och far efter \u00f6stanv\u00e4der; best\u00e4ndigt g\u00e5r han fram\u00e5t i l\u00f6gn och v\u00e5ld. Med Assur sluter man f\u00f6rbund, och olja f\u00f6r man till Egypten.\n12:2 Men HERREN skall g\u00e5 till r\u00e4tta med Juda och hems\u00f6ka Jakob, s\u00e5som hans v\u00e4gar f\u00f6rtj\u00e4na; efter hans g\u00e4rningar skall han vederg\u00e4lla honom.\n12:3 I moderlivet grep han sin broder i h\u00e4len, och i sin mandomskraft k\u00e4mpade han med Gud.\n12:4 Ja, han k\u00e4mpade med \u00e4ngeln och vann seger, han gr\u00e4t och bad honom om n\u00e5d. I Betel m\u00f6tte han honom, och d\u00e4r talade han med oss.\n12:5 Och HERREN, h\u00e4rskarornas Gud, \u00bbHERREN\u00bb \u00e4r hans namn.\n12:6 S\u00e5 v\u00e4nd nu om till din Gud; h\u00e5ll fast vid k\u00e4rlek och r\u00e4tt, och f\u00f6rbida din Gud best\u00e4ndigt.\n12:7 Kanaans folk g\u00e5r med falsk v\u00e5g i sin hand, det \u00e4lskar or\u00e4ttr\u00e5dig vinning;\n12:8 s\u00e5 s\u00e4ger ock Efraim: \u00bbJag har ju blivit rik, jag har f\u00f6rv\u00e4rvat mig gods; vad jag \u00e4n g\u00f6r, skall det ej draga \u00f6ver mig skuld som kan r\u00e4knas f\u00f6r synd.\u00bb\n12:9 Men jag som \u00e4r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall \u00e5terigen l\u00e5ta dig bo i t\u00e4lt, likasom vid eder h\u00f6gtid.\n12:10 Jag har talat till profeterna, jag har l\u00e5tit dem sk\u00e5da m\u00e5ngahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.\n12:11 \u00c4r nu Gilead ett og\u00e4rningsn\u00e4ste, d\u00e4r allenast falskhet r\u00e5der, och offrar man tjurar i Gilgal, s\u00e5 skola ock deras altaren bliva lika stenr\u00f6sen vid markens f\u00e5ror.\n12:12 Och Jakob flydde till Arams mark Israel tj\u00e4nade f\u00f6r en kvinna, f\u00f6r en kvinnas skull vaktade han hjorden.\n12:13 Men genom en profet f\u00f6rde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.\n12:14 Efraim har uppv\u00e4ckt bitter f\u00f6rt\u00f6rnelse; hans Herre skall l\u00e5ta hans blodskulder drabba honom och l\u00e5ta hans sm\u00e4delser falla tillbaka p\u00e5 honom sj\u00e4lv.\n13:1 S\u00e5 ofta Efraim tog till orda, uppstod skr\u00e4ck; h\u00f6gt tronade han i Israel. Men han \u00e5drog sig skuld genom Baal och m\u00e5ste s\u00e5 d\u00f6.\n13:2 Och \u00e4nnu fortg\u00e5 de i sin synd; av sitt silver g\u00f6ra de sig gjutna bel\u00e4ten, avgudar efter sitt eget f\u00f6rst\u00e5nd, alltsammans konstarbetares verk. Till s\u00e5dana st\u00e4lla de sina b\u00f6ner; under det att de slakta m\u00e4nniskor, giva de sin hyllningskyss \u00e5t kalvar.\n13:3 D\u00e4rf\u00f6r skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt f\u00f6rsvinner, lika agnar som bl\u00e5sa bort ifr\u00e5n tr\u00f6skplatsen och lika r\u00f6k som flyr h\u00e4n ur ett r\u00f6kf\u00e5ng.\n13:4 Men jag \u00e4r HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av n\u00e5gon Gud, och ingen annan fr\u00e4lsare finnes \u00e4n jag.\n13:5 Det var jag som l\u00e4t mig v\u00e5rda om dig i \u00f6knen, i den br\u00e4nnande torkans land.\n13:6 Men ju b\u00e4ttre bete de fingo, dess m\u00e4ttare blevo de, och n\u00e4r de voro m\u00e4tta till fyllest, blevo deras hj\u00e4rtan h\u00f6gmodiga; och s\u00e5 gl\u00f6mde de mig.\n13:7 D\u00e5 blev jag mot dem s\u00e5som ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid v\u00e4gen.\n13:8 Jag kommer \u00f6ver dem s\u00e5som en bj\u00f6rninna fr\u00e5n vilken man har tagit ungarna, jag river s\u00f6nder deras hj\u00e4rtans h\u00f6lje; jag uppslukar dem p\u00e5 st\u00e4llet, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som s\u00f6ndersliter dem.\n13:9 Det har blivit ditt f\u00f6rd\u00e4rv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hj\u00e4lp.\n13:10 Var \u00e4r nu din konung, som skulle bereda dig fr\u00e4lsning i alla dina st\u00e4der? Och var har du dina domare, du som sade: \u00bbL\u00e5t mig f\u00e5 konung och furstar\u00bb?\n13:11 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min f\u00f6rgrymmelse skall jag \u00e5ter taga honom bort.\n13:12 Efraims missg\u00e4rning \u00e4r samlad s\u00e5som i en pung, och hans synd \u00e4r i f\u00f6rvar.\n13:13 En barnaf\u00f6derskas v\u00e5nda skall komma \u00f6ver honom. Han \u00e4r ett of\u00f6rnuftigt foster, som icke kommer fram i f\u00f6dseln. n\u00e4r tiden \u00e4r inne.\n13:14 Skulle jag f\u00f6rlossa s\u00e5dana ur d\u00f6dsrikets v\u00e5ld, k\u00f6pa dem fria ifr\u00e5n d\u00f6den? -- Var har du dina hems\u00f6kelser, du d\u00f6d? Var har du din pest, du d\u00f6dsrike? \u00c5nger m\u00e5 vara f\u00f6rdold f\u00f6r mina \u00f6gon.\n13:15 B\u00e4st han st\u00e5r d\u00e4r frodig bland sina br\u00f6der skall en \u00f6stanvind komma, ett HERRENS v\u00e4der, som stiger upp fr\u00e5n \u00f6knen; d\u00e5 skall hans brunn komma p\u00e5 skam och hans k\u00e4lla sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara h\u00e5vor.\n14:1 Samarien skall lida vad det har f\u00f6rskyllt genom sin genstr\u00e4vighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd, deras sp\u00e4da barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista.\n14:2 V\u00e4nd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missg\u00e4rning har du kommit p\u00e5 fall.\n14:3 Tagen med eder b\u00f6neord, och v\u00e4nden s\u00e5 \u00e5ter till HERREN; s\u00e4gen till honom: \u00bbSkaffa bort all missg\u00e4rning, och tag fram goda h\u00e5vor, s\u00e5 vilja vi hemb\u00e4ra dig v\u00e5ra l\u00e4ppars offer, s\u00e5som man offrar tjurar.\n14:4 Hos Assur skola vi ej mer s\u00f6ka v\u00e5r fr\u00e4lsning, vi skola icke vidare stiga till h\u00e4st. v\u00e5ra h\u00e4nders verk skola vi icke mer kalla f\u00f6r v\u00e5r Gud. Ty hos dig \u00e4r det som den faderl\u00f6se undf\u00e5r barmh\u00e4rtighet.\u00bb\n14:5 Ja, deras avf\u00e4llighet vill jag hela, jag vill bevisa dem k\u00e4rlek av hj\u00e4rtat, ty min vrede har v\u00e4nt sig ifr\u00e5n dem.\n14:6 Jag skall bliva f\u00f6r Israel s\u00e5som dagg, han skall blomstra s\u00e5som en lilja, och s\u00e5som Libanons skog skall han skjuta r\u00f6tter.\n14:7 Telningar skola utg\u00e5 fr\u00e5n honom, han skall bliva lik ett olivtr\u00e4d i f\u00e4gring och doft skall han sprida s\u00e5som Libanon.\n14:8 De som bo i hans skugga skola \u00e5ter f\u00e5 odla s\u00e4d och skola gr\u00f6nska s\u00e5som vintr\u00e4d; hans namn skall vara s\u00e5som Libanons vin.\n14:9 Men vad har jag d\u00e5 mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag sj\u00e4lv vill ju giva b\u00f6nh\u00f6relse och se till honom. Ja, lik en gr\u00f6nskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att h\u00e4mta f\u00f6r dig.\n14:10 Den som \u00e4r vis, han akte h\u00e4rp\u00e5; den som \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndig, han besinne detta. Ty HERRENS v\u00e4gar \u00e4ro r\u00e4tta, och p\u00e5 dem vandra de r\u00e4ttf\u00e4rdiga, men \u00f6vertr\u00e4darna komma d\u00e4r p\u00e5 fall.","title":"Swedish Bible: Hosea","type":"page"}