{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/isa.htm","path":"bib/wb/swe/isa.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/isa.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han sk\u00e5dade ang\u00e5ende Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.\n1:2 H\u00f6ren, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppf\u00f6tt och fostrat, men de hava avfallit fr\u00e5n mig.\n1:3 En oxe k\u00e4nner sin \u00e4gare och en \u00e5sna sin herres krubba, men Israel k\u00e4nner intet, mitt folk f\u00f6rst\u00e5r intet.\n1:4 Ve dig, du syndiga sl\u00e4kte, du skuldbelastade folk, du og\u00e4rningsm\u00e4ns avf\u00f6da, I vanartiga barn, som haven \u00f6vergivit HERREN, f\u00f6raktat Israels Helige och vikit bort ifr\u00e5n honom!\n1:5 Var skall man mer sl\u00e5 eder, d\u00e5 I s\u00e5 fortg\u00e5n i avf\u00e4llighet? Hela huvudet \u00e4r ju krankt, och hela hj\u00e4rtat \u00e4r sjukt.\n1:6 Ifr\u00e5n fotbladet \u00e4nda upp till huvudet finnes intet helt, blott s\u00e5rm\u00e4rken och bl\u00e5nader och friska s\u00e5r, icke utkramade eller f\u00f6rbundna eller lenade med olja.\n1:7 Edert land \u00e4r en \u00f6demark, edra st\u00e4der \u00e4ro uppbr\u00e4nda i eld, edra \u00e5krar bliva i eder \u00e5syn f\u00f6rt\u00e4rda av fr\u00e4mlingar; en \u00f6del\u00e4ggelse \u00e4r det, s\u00e5som d\u00e4r fr\u00e4mlingar hava omst\u00f6rtat allt.\n1:8 Allenast dottern Sion st\u00e5r kvar d\u00e4r, s\u00e5som en hydda i en ving\u00e5rd, s\u00e5som ett vaktskjul p\u00e5 ett gurkf\u00e4lt, s\u00e5som en insp\u00e4rrad stad.\n1:9 Om HERREN Sebaot icke hade l\u00e4mnat en liten \u00e5terstod kvar \u00e5t oss, d\u00e5 vore vi s\u00e5som Sodom, vi vore Gomorra lika.\n1:10 H\u00f6ren HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till v\u00e5r Guds lag, du Gomorra-folk.\n1:11 Vad skall jag med edra m\u00e5nga slaktoffer? s\u00e4ger HERREN. Jag \u00e4r m\u00e4tt p\u00e5 br\u00e4nnoffer av v\u00e4durar och p\u00e5 g\u00f6dkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.\n1:12 N\u00e4r I kommen f\u00f6r att tr\u00e4da fram inf\u00f6r mitt ansikte, vem beg\u00e4r d\u00e5 av eder det, att mina f\u00f6rg\u00e5rdar trampas ned?\n1:13 B\u00e4ren ej vidare fram f\u00e5f\u00e4ngliga spisoffer; \u00e5ngan av dem \u00e4r en styggelse f\u00f6r mig. Nym\u00e5nader och sabbater och utlysta fester, ondska i f\u00f6rening med h\u00f6gtidsf\u00f6rsamlingar, s\u00e5dant kan jag icke lida.\n1:14 Edra nym\u00e5nader och h\u00f6gtider hatar min sj\u00e4l; de hava blivit mig en b\u00f6rda, jag orkar ej b\u00e4ra den.\n1:15 Ja, huru I \u00e4n utr\u00e4cken edra h\u00e4nder, s\u00e5 g\u00f6mmer jag mina \u00f6gon f\u00f6r eder, och om I \u00e4n mycket bedjen, s\u00e5 h\u00f6r jag icke d\u00e4rp\u00e5. Edra h\u00e4nder \u00e4ro fulla av blod;\n1:16 tv\u00e5n eder d\u00e5, och renen eder. Skaffen edert onda v\u00e4sende bort ifr\u00e5n mina \u00f6gon. H\u00f6ren upp att g\u00f6ra, vad ont \u00e4r.\n1:17 L\u00e4ren att g\u00f6ra vad gott \u00e4r, faren efter det r\u00e4tt \u00e4r, visen f\u00f6rtryckaren p\u00e5 b\u00e4ttre v\u00e4gar, skaffen den faderl\u00f6se r\u00e4tt, utf\u00f6ren \u00e4nkans sak.\n1:18 Kom, l\u00e5t oss g\u00e5 till r\u00e4tta med varandra, s\u00e4ger HERREN. Om edra synder \u00e4n \u00e4ro blodr\u00f6da, s\u00e5 kunna de bliva sn\u00f6vita, och om de \u00e4ro r\u00f6da s\u00e5som scharlakan, s\u00e5 kunna de bliva s\u00e5som vit ull.\n1:19 Om I \u00e4ren villiga att h\u00f6ra, skolen I f\u00e5 \u00e4ta av landets goda.\n1:20 Men \u00e4ren I ovilliga och genstr\u00e4viga, skolen I f\u00f6rt\u00e4ras av sv\u00e4rd; ty s\u00e5 har HERRENS mun talat.\n1:21 Huru har hon icke blivit en sk\u00f6ka, den trogna staden! Den var full av r\u00e4tt, r\u00e4ttf\u00e4rdighet bodde d\u00e4rinne, men nu bo d\u00e4r m\u00f6rdare.\n1:22 Ditt silver har blivit slagg, ditt \u00e4dla vin \u00e4r utsp\u00e4tt med vatten.\n1:23 Dina styresm\u00e4n \u00e4ro upprorsm\u00e4n och tjuvars stallbr\u00f6der. Alla \u00e4lskar de mutor och fara efter vinning. Den faderl\u00f6se skaffa de icke r\u00e4tt, och \u00e4nkans sak kommer icke inf\u00f6r dem.\n1:24 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill sl\u00e4cka min harm p\u00e5 mina ov\u00e4nner och h\u00e4mnas p\u00e5 mina fiender.\n1:25 Jag vill v\u00e4nda min hand emot dig och bortrensa ditt slagg s\u00e5som med lutsalt och skaffa bort all din o\u00e4dla malm.\n1:26 Jag vill \u00e5ter giva dig s\u00e5dana domare som tillf\u00f6rne, och s\u00e5dana r\u00e5dsherrar som du f\u00f6rut \u00e4gde. D\u00e4refter skall du kallas \u00bbr\u00e4ttf\u00e4rdighetens stad\u00bb, \u00bben trogen stad\u00bb.\n1:27 Sion skall genom r\u00e4tt bliva f\u00f6rlossad och dess omv\u00e4nda genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n1:28 Men f\u00f6rd\u00e4rv skall drabba alla \u00f6vertr\u00e4dare och syndare, och de som \u00f6vergiva HERREN, de skola f\u00f6rg\u00e5s.\n1:29 Ja, de skola komma p\u00e5 skam med de terebinter som voro eder fr\u00f6jd; och I skolen f\u00e5 blygas \u00f6ver de lustg\u00e5rdar som I haden s\u00e5 k\u00e4ra.\n1:30 Ty I skolen bliva s\u00e5som en terebint med vissnade l\u00f6v och varda lika en lustg\u00e5rd utan n\u00e5got vatten.\n1:31 Och de v\u00e4ldige skola varda s\u00e5som bl\u00e5r, och deras verk s\u00e5som en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna sl\u00e4cka.\n2:1 Detta \u00e4r vad Jesaja, Amos' son, sk\u00e5dade ang\u00e5ende Juda och Jerusalem.\n2:2 Och det skall ske i kommande dagar att det berg d\u00e4r HERRENS hus \u00e4r skall st\u00e5 d\u00e4r fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upph\u00f6jt \u00f6ver andra h\u00f6jder; och alla hednafolk skola str\u00f6mma dit,\n2:3 ja, m\u00e5nga folk skola g\u00e5 \u00e5stad och skola s\u00e4ga: \u00bbUpp, l\u00e5t oss draga \u00e5stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f\u00f6r att han m\u00e5 undervisa oss om sina v\u00e4gar, s\u00e5 att vi kunna vandra p\u00e5 hans stigar.\u00bb Ty fr\u00e5n Sion skall lag utg\u00e5, och HERRENS ord fr\u00e5n Jerusalem.\n2:4 Och han skall d\u00f6ma mellan hednafolken och skipa r\u00e4tt \u00e5t m\u00e5nga folk. D\u00e5 skola de smida sina sv\u00e4rd till plogbillar och sina spjut till ving\u00e5rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv\u00e4rd mot varandra och icke mer l\u00e4ra sig att strida.\n2:5 I av Jakobs hus, kommen, l\u00e5tom oss vandra i HERRENS ljus.\n2:6 Ty du har f\u00f6rskjutit ditt folk, Jakobs hus, d\u00e4rf\u00f6r att de \u00e4ro fulla av \u00d6sterlandets v\u00e4sende och \u00f6va teckentyderi s\u00e5som filist\u00e9erna; ja, med fr\u00e4mlingar f\u00f6rbinda de sig.\n2:7 Deras land \u00e4r fullt av silver och guld, och p\u00e5 deras skatter \u00e4r ingen \u00e4nde; deras land \u00e4r fullt av h\u00e4star, och p\u00e5 deras vagnar \u00e4r ingen \u00e4nde;\n2:8 deras land \u00e4r ock fullt av avgudar, och sina egna h\u00e4nders verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.\n2:9 D\u00e4rf\u00f6r bliva m\u00e4nniskorna nedb\u00f6jda och m\u00e4nnen \u00f6dmjukade; du kan icke f\u00f6rl\u00e5ta dem.\n2:10 Fly in i klippan, och g\u00f6m dig i jorden, f\u00f6r HERRENS fruktansv\u00e4rda makt och f\u00f6r hans h\u00f6ga majest\u00e4t.\n2:11 Ty m\u00e4nniskornas h\u00f6gmodiga \u00f6gon skola bliva \u00f6dmjukade, och m\u00e4nnens \u00f6vermod skall bliva nedb\u00f6jt, och HERREN allena skall vara h\u00f6g p\u00e5 den dagen.\n2:12 Ty en dag har HERREN Sebaot best\u00e4mt, som skall komma \u00f6ver allt stolt och \u00f6vermodigt och \u00f6ver allt som \u00e4r upph\u00f6jt, och det skall bliva \u00f6dmjukat,\n2:13 ja, \u00f6ver alla Libanons cedrar, de h\u00f6ga och stolta, och \u00f6ver alla Basans ekar;\n2:14 \u00f6ver alla h\u00f6ga berg och alla stolta h\u00f6jder,\n2:15 \u00f6ver alla h\u00f6ga torn och alla fasta murar,\n2:16 \u00f6ver alla Tarsis-skepp, ja, \u00f6ver allt som \u00e4r sk\u00f6nt att sk\u00e5da.\n2:17 Och m\u00e4nniskornas h\u00f6gmod skall bliva nedb\u00f6jt och m\u00e4nnens \u00f6vermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara h\u00f6g p\u00e5 den dagen.\n2:18 Men avgudarna skola alldeles f\u00f6rg\u00e5s.\n2:19 Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordh\u00e5lor, f\u00f6r HERRENS fruktansv\u00e4rda makt och f\u00f6r hans h\u00f6ga majest\u00e4t, n\u00e4r han st\u00e5r upp f\u00f6r att f\u00f6rskr\u00e4cka jorden.\n2:20 P\u00e5 den dagen skola m\u00e4nniskorna kasta bort \u00e5t mullvadar och fl\u00e4derm\u00f6ss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort \u00e5t sig f\u00f6r att tillbedja.\n2:21 Ja, de skola fly in i klippr\u00e4mnor och in i bergsklyftor, f\u00f6r HERRENS fruktansv\u00e4rda makt och f\u00f6r hans h\u00f6ga majest\u00e4t, n\u00e4r han st\u00e5r upp f\u00f6r att f\u00f6rskr\u00e4cka jorden.\n2:22 S\u00e5 f\u00f6rliten eder nu ej mer p\u00e5 m\u00e4nniskor, i vilkas n\u00e4sa \u00e4r allenast en fl\u00e4kt; ty huru ringa \u00e4ro icke de att akta!\n3:1 Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifr\u00e5n Jerusalem och Juda allt slags st\u00f6d och uppeh\u00e4lle -- all mat till uppeh\u00e4lle och all dryck till uppeh\u00e4lle --\n3:2 hj\u00e4ltar och krigsm\u00e4n, domare och profeter, sp\u00e5m\u00e4n och \u00e4ldste,\n3:3 underh\u00f6vitsm\u00e4n och h\u00f6gtuppsatta m\u00e4n, r\u00e5dsherrar och sl\u00f6jdkunnigt folk och m\u00e4n som \u00e4ro f\u00f6rfarna i besv\u00e4rjelsekonst.\n3:4 Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt sj\u00e4lvsv\u00e5ld skall f\u00e5 r\u00e5da \u00f6ver dem.\n3:5 Av folket skall den ene f\u00f6rtrycka den andre, var och en sin n\u00e4sta; den unge skall s\u00e4tta sig upp mot den gamle, den ringe mot den h\u00f6gt ansedde.\n3:6 N\u00e4r d\u00e5 s\u00e5 sker, att n\u00e5gon fattar tag i en annan i hans faders hus och s\u00e4ger: \u00bbDu \u00e4ger en mantel, du skall bliva v\u00e5r styresman; tag du hand om detta vacklande rike\u00bb --\n3:7 d\u00e5 skall denne svara och s\u00e4ga: \u00bbJag kan icke skaffa bot; i mitt hus finnes varken br\u00f6d eller mantel. Mig skolen I icke s\u00e4tta till styresman \u00f6ver folket.\u00bb\n3:8 Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d\u00e5 de nu med sitt tal och sina g\u00e4rningar st\u00e5 emot HERREN och \u00e4ro genstr\u00e4viga mot hans h\u00e4rlighets blickar.\n3:9 Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva de sina synder uppenbart och d\u00f6lja dem icke. Ve \u00f6ver deras sj\u00e4lar, ty sj\u00e4lva hava de berett sig olycka!\n3:10 Om den r\u00e4ttf\u00e4rdige m\u00e5n I t\u00e4nka att det skall g\u00e5 honom v\u00e4l, ty s\u00e5dana skola \u00e4ta sina g\u00e4rningars frukt.\n3:11 Men ve \u00f6ver den ogudaktige! Honom skall det g\u00e5 illa, ty efter hans g\u00e4rningar skall hans vederg\u00e4llning bliva.\n3:12 Mitt folks beh\u00e4rskare \u00e4r ett barn, och kvinnor r\u00e5da \u00f6ver det. Mitt folk, dina ledare f\u00f6ra dig vilse och f\u00f6rd\u00e4rva den v\u00e4g, som du skulle g\u00e5.\n3:13 Men HERREN st\u00e5r redo att g\u00e5 till r\u00e4tta, han tr\u00e4der fram f\u00f6r att d\u00f6ma folken;\n3:14 HERREN vill g\u00e5 till doms med sitt folks \u00e4ldste och med dess furstar. \u00bbI haven sk\u00f6vlat ving\u00e5rden; rov fr\u00e5n de fattiga \u00e4r i edra hus.\n3:15 Huru kunnen I s\u00e5 krossa mitt folk och s\u00f6ndermala de fattiga?\u00bb S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot.\n3:16 Och HERREN s\u00e4ger: Eftersom Sions d\u00f6ttrar \u00e4ro s\u00e5 h\u00f6gmodiga, och g\u00e5 med rak hals och spela med \u00f6gonen, och g\u00e5 d\u00e4r och trippa och pingla med sina fotringar,\n3:17 d\u00e4rf\u00f6r skall Herren l\u00e5ta Sions d\u00f6ttrars hj\u00e4ssor bliva fulla av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.\n3:18 P\u00e5 den dagen skall Herren taga bort all deras st\u00e5t: fotringar, pannband och halsprydnader,\n3:19 \u00f6rh\u00e4ngen, armband och sl\u00f6jor,\n3:20 huvudprydnader, fotstegskedjor, g\u00f6rdlar, luktflaskor och amuletter,\n3:21 fingerringar och n\u00e4sringar,\n3:22 h\u00f6gtidsdr\u00e4kter, k\u00e5por, mantlar och pungar,\n3:23 speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.\n3:24 Och d\u00e4r skall vara stank i st\u00e4llet f\u00f6r v\u00e4llukt, rep i st\u00e4llet f\u00f6r b\u00e4lte, skalligt huvud i st\u00e4llet f\u00f6r krusat h\u00e5r, h\u00f6lje av s\u00e4cktyg i st\u00e4llet f\u00f6r h\u00f6gtidsmantel, m\u00e4rken av br\u00e4nnj\u00e4rn i st\u00e4llet f\u00f6r sk\u00f6nhet.\n3:25 Dina m\u00e4n skola falla f\u00f6r sv\u00e4rd och dina hj\u00e4ltar i krig:\n3:26 hennes portar skola klaga och s\u00f6rja, och \u00f6vergiven skall hon sitta p\u00e5 marken.\n4:1 Och p\u00e5 den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och s\u00e4ga: \u00bbVi vilja sj\u00e4lva f\u00f6da oss och sj\u00e4lva kl\u00e4da oss; l\u00e5t oss allenast f\u00e5 b\u00e4ra ditt namn, och tag s\u00e5 bort v\u00e5r sm\u00e4lek.\u00bb\n4:2 P\u00e5 den tiden skall det som HERREN l\u00e5ter v\u00e4xa bliva till prydnad och h\u00e4rlighet, och vad landet alstrar bliva till ber\u00f6mmelse och \u00e4ra, f\u00f6r den r\u00e4ddade skaran i Israel.\n4:3 Och det skall ske att den som l\u00e4mnas \u00f6vrig i Sion och den som bliver kvar i Jerusalem, han skall d\u00e5 kallas helig, var och en som \u00e4r upptecknad till liv i Jerusalem --\n4:4 n\u00e4r en g\u00e5ng Herren har avtv\u00e5tt Sions d\u00f6ttrars orenlighet och bortsk\u00f6ljt ur Jerusalem dess blodskulder genom r\u00e4ttens och reningens ande.\n4:5 Och HERREN skall \u00f6ver hela Sions bergs omr\u00e5de och \u00f6ver dess h\u00f6gtidsskaror skapa en molnsky och en r\u00f6k om dagen, och skenet av en l\u00e5gande eld om natten; ty ett besk\u00e4rmande t\u00e4ckelse skall vila \u00f6ver all dess h\u00e4rlighet.\n4:6 Och ett skygd skall vara d\u00e4r\u00f6ver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett v\u00e4rn mot st\u00f6rtskurar och regn.\n5:1 Jag vill sjunga om min v\u00e4n, min v\u00e4ns s\u00e5ng om hans ving\u00e5rd. Min v\u00e4n hade en ving\u00e5rd p\u00e5 en b\u00f6rdig bergskulle.\n5:2 Och han hackade upp den och rensade den fr\u00e5n stenar och planterade d\u00e4r \u00e4dla vintr\u00e4d; han byggde ett vakttorn d\u00e4rinne, han h\u00f6gg ock ut ett presskar d\u00e4ri. S\u00e5 v\u00e4ntade han att den skulle b\u00e4ra \u00e4kta druvor, men den bar vilddruvor.\n5:3 Och nu, I Jerusalems inv\u00e5nare och I Juda m\u00e4n, f\u00e4llen nu eder dom mellan mig och min ving\u00e5rd.\n5:4 Vad kunde mer g\u00f6ras f\u00f6r min ving\u00e5rd, \u00e4n vad jag har gjort f\u00f6r den? Varf\u00f6r bar den d\u00e5 vilddruvor, n\u00e4r jag v\u00e4ntade att den skulle b\u00e4ra \u00e4kta druvor?\n5:5 S\u00e5 vill jag nu kung\u00f6ra f\u00f6r eder vad jag skall g\u00f6ra med min ving\u00e5rd: Jag skall taga bort dess h\u00e4gnad, och den skall givas till sk\u00f6vling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.\n5:6 Jag skall i grund f\u00f6rd\u00e4rva den, ingen skall sk\u00e4ra den eller gr\u00e4va d\u00e4ri. Den skall fyllas med tistel och t\u00f6rne; och molnen skall jag f\u00f6rbjuda att s\u00e4nda ned regn p\u00e5 den.\n5:7 Ty HERREN Sebaots ving\u00e5rd, det \u00e4r Israels hus; och Juda folk \u00e4r hans \u00e4lsklingsplantering. Men n\u00e4r han v\u00e4ntade laglydnad, d\u00e5 fann han lagbrott, och n\u00e4r han v\u00e4ntade r\u00e4ttf\u00e4rdighet, fann han skriande or\u00e4ttf\u00e4rdighet. --\n5:8 Ve eder som l\u00e4ggen hus till hus och fogen \u00e5ker till \u00e5ker, intill dess att rum ej mer finnes och I \u00e4ren de enda som bo i landet!\n5:9 Fr\u00e5n HERREN Sebaot ljuder det s\u00e5 i mina \u00f6ron: Sannerligen, de m\u00e5nga husen skola bliva \u00f6de; huru stora och sk\u00f6na de \u00e4n \u00e4ro, skola de bliva tomma p\u00e5 inv\u00e5nare.\n5:10 Ty en ving\u00e5rd p\u00e5 tio plogland skall giva allenast ett batm\u00e5tt, och en homers uts\u00e4de skall giva blott en efa.\n5:11 Ve dem som st\u00e5 bittida upp f\u00f6r att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten f\u00f6r att upphetta sig med vin!\n5:12 Harpor och psaltare, pukor och fl\u00f6jter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p\u00e5 HERRENS g\u00e4rningar akta de icke, p\u00e5 hans h\u00e4nders verk se de icke.\n5:13 D\u00e4rf\u00f6r skall mitt folk of\u00f6rt\u00e4nkt f\u00f6ras bort i f\u00e5ngenskap; dess \u00e4dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror f\u00f6rsm\u00e4kta av t\u00f6rst.\n5:14 Ja, d\u00e4rf\u00f6r sp\u00e4rrar d\u00f6dsriket upp sitt gap, det \u00f6ppnar sina k\u00e4ftar utan allt m\u00e5tt, och stadens yperste m\u00e5ste fara ditned, j\u00e4mte dess larmande och sorlande skaror, envar som fr\u00f6jdar sig d\u00e4rinne.\n5:15 S\u00e5 bliva m\u00e4nniskorna nedb\u00f6jda och m\u00e4nnen \u00f6dmjukade, ja, \u00f6dmjukade varda de h\u00f6gmodigas \u00f6gon.\n5:16 Men HERREN Sebaot bliver h\u00f6g genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n5:17 Och lamm g\u00e5 d\u00e4r i bet s\u00e5som p\u00e5 sin egen mark, och p\u00e5 de rikas \u00f6detomter s\u00f6ka vandrande herdar sin f\u00f6da.\n5:18 Ve dem som draga fram missg\u00e4rningsstraff med l\u00f6gnens t\u00e5g och syndastraff s\u00e5som med vagnslinor,\n5:19 dem som s\u00e4ga: \u00bbM\u00e5 han hasta, m\u00e5 han skynda med sitt verk, s\u00e5 att vi f\u00e5 se det; m\u00e5 det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s\u00e5 att vi f\u00f6rnimma det!\u00bb\n5:20 Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som g\u00f6ra m\u00f6rker till ljus, och ljus till m\u00f6rker, dem som g\u00f6ra surt till s\u00f6tt, och s\u00f6tt till surt!\n5:21 Ve dem som \u00e4ro visa i sina egna \u00f6gon och h\u00e5lla sig sj\u00e4lva f\u00f6r kloka!\n5:22 Ve dem som \u00e4ro hj\u00e4ltar i att dricka vin och som \u00e4ro tappra i att blanda starka drycker,\n5:23 dem som giva den skyldige r\u00e4tt f\u00f6r mutors skull, men ber\u00f6va den oskyldige vad som \u00e4r hans r\u00e4tt!\n5:24 D\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5som eldsflamman f\u00f6rt\u00e4r str\u00e5, och s\u00e5som halm sjunker tillsammans i l\u00e5gan, s\u00e5 skall deras rot f\u00f6rruttna, och deras l\u00f6v skola flyga bort s\u00e5som stoft, eftersom de f\u00f6rkastade HERREN Sebaots lag och f\u00f6raktade Israels Heliges ord.\n5:25 D\u00e4rf\u00f6r har HERRENS vrede uppt\u00e4nts mot hans folk, och han utr\u00e4cker sin hand emot det och sl\u00e5r det, s\u00e5 att bergen darra, och s\u00e5 att d\u00f6da kroppar ligga s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatorna. Vid allt detta v\u00e4nder hans vrede icke \u00e5ter, hans hand \u00e4r \u00e4nnu utr\u00e4ckt.\n5:26 Och han reser upp ett baner f\u00f6r hednafolken i fj\u00e4rran, och lockar p\u00e5 dem att de skola komma fr\u00e5n jordens \u00e4nda; och se, snart och med hast komma de dit.\n5:27 Ingen finnes bland dem, som \u00e4r tr\u00f6tt, ingen som \u00e4r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen s\u00f6mn; p\u00e5 ingen lossnar b\u00e4ltet omkring hans l\u00e4nder, och f\u00f6r ingen brister en skorem s\u00f6nder.\n5:28 Deras pilar \u00e4ro skarpa, och deras b\u00e5gar \u00e4ro alla sp\u00e4nda; deras h\u00e4stars hovar \u00e4ro s\u00e5som av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.\n5:29 Deras skriande \u00e4r s\u00e5som en lejoninnas; de skria s\u00e5som unga lejon, rytande gripa de sitt rov och b\u00e4ra bort det, och ingen finnes, som r\u00e4ddar.\n5:30 Ett rytande \u00f6ver folket h\u00f6res p\u00e5 den dagen, likt rytandet av ett hav; och sk\u00e5dar man ned p\u00e5 jorden, se, d\u00e5 \u00e4r d\u00e4r m\u00f6rker och n\u00f6d, och ljuset \u00e4r f\u00f6rm\u00f6rkat genom t\u00f6cken.\n6:1 I det \u00e5r d\u00e5 konung Ussia dog s\u00e5g jag Herren sitta p\u00e5 en h\u00f6g och upph\u00f6jd tron, och sl\u00e4pet p\u00e5 hans mantel uppfyllde templet.\n6:2 Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med tv\u00e5 bet\u00e4ckte de sina ansikten, med tv\u00e5 bet\u00e4ckte de sina f\u00f6tter, och med tv\u00e5 fl\u00f6go de.\n6:3 Och den ene ropade till den andre och sade: \u00bbHelig, helig, helig \u00e4r HERREN Sebaot; hela jorden \u00e4r full av hans h\u00e4rlighet.\u00bb\n6:4 Och d\u00f6rrtr\u00f6sklarnas f\u00e4sten darrade, n\u00e4r ropet lj\u00f6d; och huset blev uppfyllt av r\u00f6k.\n6:5 D\u00e5 sade jag: \u00bbVe mig, jag f\u00f6rg\u00e5s! Ty jag har orena l\u00e4ppar, och jag bor ibland ett folk som har orena l\u00e4ppar, och mina \u00f6gon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.\u00bb\n6:6 Men en av seraferna fl\u00f6g fram till mig, och han hade i sin hand ett gl\u00f6dande kol, som han med en t\u00e5ng hade tagit p\u00e5 altaret.\n6:7 Och han r\u00f6rde d\u00e4rmed vid min mun. D\u00e4refter sade han: \u00bbSe, d\u00e5 nu detta har r\u00f6rt vid dina l\u00e4ppar, har din missg\u00e4rning blivit tagen ifr\u00e5n dig, och din synd \u00e4r f\u00f6rsonad.\u00bb\n6:8 Och jag h\u00f6rde Herren tala, och han sade: \u00bbVem skall jag s\u00e4nda, och vem vill vara v\u00e5r budb\u00e4rare?\u00bb Och jag sade: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4r jag, s\u00e4nd mig.\u00bb\n6:9 D\u00e5 sade han: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och s\u00e4g till detta folk: 'H\u00f6ren alltj\u00e4mt, men f\u00f6rst\u00e5n intet; sen alltj\u00e4mt, men f\u00f6rnimmen intet'.\n6:10 F\u00f6rstocka detta folks hj\u00e4rta, och tillslut dess \u00f6ron, och f\u00f6rblinda dess \u00f6gon, s\u00e5 att det icke kan se med sina \u00f6gon, eller h\u00f6ra med sina \u00f6ron, eller f\u00f6rst\u00e5 med sitt hj\u00e4rta, och omv\u00e4nda sig och bliva helat.\u00bb\n6:11 Men jag sade: \u00bbF\u00f6r huru l\u00e5ng tid, Herre?\u00bb Han svarade: \u00bbTill dess att st\u00e4derna bliva \u00f6de och utan n\u00e5gon inv\u00e5nare, och husen utan folk, och till dess att f\u00e4lten ligga \u00f6de och f\u00f6rh\u00e4rjade.\n6:12 Och n\u00e4r HERREN har f\u00f6rt folket bort i fj\u00e4rran och \u00f6dsligheten bliver stor i landet,\n6:13 och allenast en tiondedel \u00e4nnu \u00e4r kvar d\u00e4ri, d\u00e5 skall denna ytterligare f\u00f6r\u00f6das s\u00e5som en terebint eller en ek av vilken en stubbe har l\u00e4mnats kvar, n\u00e4r den f\u00e4lldes. Den stubben skall vara en helig s\u00e4d.\u00bb\n7:1 Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid h\u00e4nde sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, drogo upp mot Jerusalem f\u00f6r att er\u00f6vra det (vilket de likv\u00e4l icke f\u00f6rm\u00e5dde g\u00f6ra).\n7:2 Och n\u00e4r det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Davids hus att aram\u00e9erna hade l\u00e4grat sig i Efraim, d\u00e5 sk\u00e4lvde hans och hans folks hj\u00e4rtan, s\u00e5som skogens tr\u00e4d sk\u00e4lva f\u00f6r vinden.\n7:3 Men HERREN sade till Jesaja: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad med din son Sear-Jasub och m\u00f6t Ahas vid \u00e4ndan av \u00d6vre dammens vattenledning, p\u00e5 v\u00e4gen till Valkarf\u00e4ltet,\n7:4 och s\u00e4g till honom: Tag dig till vara och h\u00e5ll dig stilla; frukta icke och var icke f\u00f6rsagd i ditt hj\u00e4rta f\u00f6r dessa tv\u00e5 rykande brandstumpar, f\u00f6r Resin med aram\u00e9erna och f\u00f6r Remaljas son, i deras f\u00f6rgrymmelse.\n7:5 Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda planer mot dig och sagt:\n7:6 'Vi vilja draga upp mot Juda och sl\u00e5 det med skr\u00e4ck och er\u00f6vra det \u00e5t oss och g\u00f6ra Tabals son till konung d\u00e4r',\n7:7 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall icke ske.\n7:8 Ty Damaskus \u00e4r Arams huvud, och Resin \u00e4r Damaskus' huvud; och om sextiofem \u00e5r skall Efraim vara krossat, s\u00e5 att det icke mer \u00e4r ett folk.\n7:9 Och Samaria \u00e4r Efraims huvud, och Remaljas son \u00e4r Samarias huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.\u00bb\n7:10 Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:\n7:11 \u00bbBeg\u00e4r ett tecken fr\u00e5n HERREN, din Gud; du m\u00e5 beg\u00e4ra det vare sig nedifr\u00e5n djupet eller uppifr\u00e5n h\u00f6jden.\u00bb\n7:12 Men Ahas svarade: \u00bbJag beg\u00e4r intet, jag vill icke fresta HERREN.\u00bb\n7:13 D\u00e5 sade han: \u00bbS\u00e5 h\u00f6ren d\u00e5, I av Davids hus: \u00c4r det eder icke nog att I s\u00e4tten m\u00e4nniskors t\u00e5lamod p\u00e5 prov? Viljen I ock pr\u00f6va min Guds t\u00e5lamod?\n7:14 S\u00e5 skall d\u00e5 Herren sj\u00e4lv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och f\u00f6da en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.\n7:15 Gr\u00e4ddmj\u00f6lk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d\u00e5 han f\u00f6rst\u00e5r att f\u00f6rkasta vad ont \u00e4r och utv\u00e4lja vad gott \u00e4r.\n7:16 Ty innan gossen f\u00f6rst\u00e5r att f\u00f6rkasta vad ont \u00e4r och utv\u00e4lja vad gott \u00e4r, skall det land f\u00f6r vars b\u00e5da konungar du gruvar dig vara \u00f6de.\n7:17 Och \u00f6ver dig och \u00f6ver ditt folk och \u00f6ver din faders hus skall HERREN l\u00e5ta dagar komma, s\u00e5dana som icke hava kommit allt ifr\u00e5n den tid d\u00e5 Efraim skilde sig fr\u00e5n Juda: konungen i Assyrien.\n7:18 Ty p\u00e5 den tiden skall HERREN locka p\u00e5 flugorna l\u00e4ngst borta vid Egyptens str\u00f6mmar och p\u00e5 bisv\u00e4rmarna i Assyriens land;\n7:19 och de skola komma och sl\u00e5 ned, alla tillhopa, i bergsd\u00e4lder och stenklyftor, i alla t\u00f6rnsn\u00e5r och p\u00e5 alla betesmarker.\n7:20 P\u00e5 den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p\u00e5 andra sidan floden -- n\u00e4mligen med konungen i Assyrien -- raka av allt h\u00e5r b\u00e5de p\u00e5 huvudet och nedtill; ja, ocks\u00e5 sk\u00e4gget skall den taga bort.\n7:21 P\u00e5 den tiden skall en kviga och tv\u00e5 tackor vara vad en man f\u00f6der upp.\n7:22 Men han skall f\u00e5 mj\u00f6lk i s\u00e5dan myckenhet att han kan leva av gr\u00e4ddmj\u00f6lk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av gr\u00e4ddmj\u00f6lk och honung.\n7:23 Och det skall ske p\u00e5 den tiden, att d\u00e4r nu tusen vintr\u00e4d st\u00e5, v\u00e4rda tusen siklar silver, d\u00e4r skall \u00f6verallt v\u00e4xa tistel och t\u00f6rne.\n7:24 Med pilar och b\u00e5ge skall man g\u00e5 dit, ty hela landet skall vara tistel och t\u00f6rne.\n7:25 Och alla de berg d\u00e4r man nu arbetar med hackan, dem skall man ej mer betr\u00e4da, av fruktan f\u00f6r tistel och t\u00f6rne; de skola bliva platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av f\u00e5r.\u00bb\n8:1 Och HERREN sade till mig: \u00bbTag dig en stor tavla och skriv p\u00e5 den med tydlig stil Maher-salal Has-bas.\n8:2 Och jag vill taga mig p\u00e5litliga vittnen: pr\u00e4sten Uria och Sakarja, Jeberekjas son.\u00bb\n8:3 Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och f\u00f6dde en son. Och HERREN sade till mig: \u00bbGiv honom namnet Maher-salal Has-bas.\n8:4 Ty f\u00f6rr\u00e4n gossen kan s\u00e4ga 'fader' och 'moder' skall man b\u00e4ra Damaskus' skatter och byte fr\u00e5n Samaria fram f\u00f6r konungen i Assyrien.\u00bb\n8:5 Och HERREN talade vidare till mig och sade:\n8:6 \u00bbEftersom detta folk f\u00f6raktar Siloas vatten, som flyter s\u00e5 stilla, och har sin fr\u00f6jd med Resin och Remaljas son,\n8:7 se, d\u00e4rf\u00f6r skall HERREN l\u00e5ta komma \u00f6ver dem flodens vatten, de v\u00e4ldiga och stora, n\u00e4mligen konungen i Assyrien med all hans h\u00e4rlighet. Och den skall stiga \u00f6ver alla sina br\u00e4ddar och g\u00e5 \u00f6ver alla sina str\u00e4nder.\n8:8 Den skall tr\u00e4nga fram i Juda, sv\u00e4mma \u00f6ver och utbreda sig och r\u00e4cka \u00e4nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall den uppfylla ditt land, Immanuel, s\u00e5 vitt det \u00e4r.\u00bb\n8:9 Rasen, I folk; I skolen dock krossas. Lyssnen, alla I fj\u00e4rran l\u00e4nder. Rusten eder; I skolen dock krossas. Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.\n8:10 G\u00f6ren upp planer; de varda dock om intet. Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas. Ty Gud \u00e4r med oss.\n8:11 Ty s\u00e5 sade HERREN till mig, n\u00e4r hans hand kom \u00f6ver mig med makt och han varnade mig f\u00f6r att vandra p\u00e5 detta folks v\u00e4g:\n8:12 I skolen icke kalla f\u00f6r sammansv\u00e4rjning allt vad detta folk kallar sammansv\u00e4rjning, ej heller skolen I frukta vad det fruktar, I skolen icke f\u00f6rskr\u00e4ckas d\u00e4rf\u00f6r.\n8:13 Nej, HERREN Sebaot skolen I h\u00e5lla helig; honom skolen I frukta, och f\u00f6r honom skolen I f\u00f6rskr\u00e4ckas.\n8:14 S\u00e5 skall han varda f\u00f6r eder n\u00e5got heligt; men f\u00f6r de tv\u00e5 Israels hus skall han bliva en st\u00f6testen och en klippa till fall och f\u00f6r Jerusalems inv\u00e5nare en snara och ett giller.\n8:15 M\u00e5nga av dem skola stupa d\u00e4rp\u00e5, de skola falla och krossas, de skola sn\u00e4rjas och varda f\u00e5ngade.\n8:16 L\u00e4gg vittnesb\u00f6rdet ombundet och lagen f\u00f6rseglad i mina l\u00e4rjungars hj\u00e4rtan.\n8:17 S\u00e5 vill jag f\u00f6rbida HERREN, d\u00e5 han nu d\u00f6ljer sitt ansikte f\u00f6r Jakobs hus; jag vill v\u00e4nta efter honom.\n8:18 Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi \u00e4ro tecken och f\u00f6rebilder i Israel, fr\u00e5n HERREN Sebaot, som bor p\u00e5 Sions berg.\n8:19 Och n\u00e4r man s\u00e4ger till eder: \u00bbFr\u00e5gen andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n, dem som viska och mumla\u00bb, s\u00e5 svaren: \u00bbSkall icke ett folk fr\u00e5ga sin Gud? Skall man fr\u00e5ga de d\u00f6da f\u00f6r de levande?\u00bb\n8:20 \u00bbNej, h\u00e5llen eder till lagen, till vittnesb\u00f6rdet!\u00bb S\u00e5 skola f\u00f6rvisso en g\u00e5ng de n\u00f6dgas mana, f\u00f6r vilka nu ingen morgonrodnad finnes.\n8:21 De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i sin hunger skola de f\u00f6rbittras och skola f\u00f6rbanna sin konung och sin Gud. Och de skola v\u00e4nda blicken upp\u00e5t, de skola ock sk\u00e5da ned p\u00e5 jorden;\n8:22 men se, d\u00e4r \u00e4r n\u00f6d och m\u00f6rker och natt av \u00e5ngest. Ja, tjockt m\u00f6rker \u00e4r de f\u00f6rdrivnas liv.\n9:1 Dock, natt skall icke f\u00f6rbliva d\u00e4r nu \u00e5ngest r\u00e5der. I den f\u00f6rg\u00e5ngna tiden har har han l\u00e5tit Sebulons och Naftalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han l\u00e5ta det komma till \u00e4ra, trakten utmed Havsv\u00e4gen, landet p\u00e5 andra sidan Jordan, hedningarnas omr\u00e5de.\n9:2 Det folk som vandrar i m\u00f6rkret skall se ett stort ljus; ja, \u00f6ver dem som bo i d\u00f6dsskuggans land skall ett ljus skina klart.\n9:3 Du skall g\u00f6ra folket talrikt, du skall g\u00f6ra dess gl\u00e4dje stor; inf\u00f6r dig skola de gl\u00e4dja sig, s\u00e5som man gl\u00e4des under sk\u00f6rdetiden, s\u00e5som man fr\u00f6jdar sig, n\u00e4r man utskiftar byte.\n9:4 Ty du skall bryta s\u00f6nder deras b\u00f6rdors ok och deras skuldrors gissel och deras pl\u00e5gares stav, likasom i Midjans tid.\n9:5 Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som s\u00f6lades i blod, allt s\u00e5dant skall br\u00e4nnas upp och f\u00f6rt\u00e4ras av eld.\n9:6 Ty ett barn varder oss f\u00f6tt, en son bliver oss given, och p\u00e5 hans skuldror skall herrad\u00f6met vila; och hans namn skall vara: Underbar i r\u00e5d, V\u00e4ldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.\n9:7 S\u00e5 skall herrad\u00f6met varda stort och friden utan \u00e4nde \u00f6ver Davids tron och \u00f6ver hans rike; s\u00e5 skall det bef\u00e4stas och st\u00f6djas med r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, fr\u00e5n nu och till evig tid. HERREN Sebaots nit\u00e4lskan skall g\u00f6ra detta.\n9:8 Ett ord s\u00e4nder Herren mot Jakob, och det sl\u00e5r ned i Israel,\n9:9 och allt folket f\u00e5r f\u00f6rnimma det, Efraim och Samarias inv\u00e5nare, de som s\u00e4ga i sitt \u00f6vermod och i sitt hj\u00e4rtas stolthet:\n9:10 \u00bbTegelmurar hava fallit, men med huggen sten bygga vi upp nya; mullb\u00e4rsfikontr\u00e4d har man huggit ned, men cedertr\u00e4d s\u00e4tta vi i deras st\u00e4lle.\u00bb\n9:11 Och HERREN uppreser mot dem Resins ov\u00e4nner och uppeggar deras fiender,\n9:12 aram\u00e9erna fr\u00e5n den ena sidan och filist\u00e9erna fr\u00e5n den andra, och de \u00e4ta upp Israel med glupska gap. Vid allt detta v\u00e4nder hans vrede icke \u00e5ter, hans hand \u00e4r \u00e4nnu utr\u00e4ckt.\n9:13 Men folket v\u00e4nder ej \u00e5ter till honom som sl\u00e5r dem; Herren Sebaot s\u00f6ka de icke.\n9:14 D\u00e4rf\u00f6r avhugger HERREN p\u00e5 Israel b\u00e5de huvud och svans, han hugger av b\u00e5de palmtopp och s\u00e4vstr\u00e5, allt p\u00e5 en dag --\n9:15 de \u00e4ldste och h\u00f6gst uppsatte de \u00e4ro huvudet, och profeterna, de falska v\u00e4gvisarna, de \u00e4ro svansen.\n9:16 Ty detta folks ledare f\u00f6ra det vilse, och de som l\u00e5ta leda sig g\u00e5 i f\u00f6rd\u00e4rvet.\n9:17 D\u00e4rf\u00f6r kan Herren icke gl\u00e4dja sig \u00f6ver dess unga m\u00e4n, ej heller hava f\u00f6rbarmande med dess faderl\u00f6sa och \u00e4nkor; ty de \u00e4ro allasammans gudl\u00f6sa og\u00e4rningsm\u00e4n, och var mun talar d\u00e5rskap. Vid allt detta v\u00e4nder hans vrede icke \u00e5ter, hans hand \u00e4r \u00e4nnu utr\u00e4ckt.\n9:18 Ty ogudaktigheten f\u00f6rbr\u00e4nner s\u00e5som en eld, den f\u00f6rt\u00e4r tistel och t\u00f6rne; den t\u00e4nder p\u00e5 den tjocka skogen, s\u00e5 att den g\u00e5r upp i h\u00f6ga virvlar av r\u00f6k.\n9:19 Genom HERREN Sebaots f\u00f6rgrymmelse har landet r\u00e5kat i brand, och folket \u00e4r likasom eldsmat; den ene skonar icke den andre.\n9:20 Man river \u00e5t sig till h\u00f6ger och f\u00f6rbliver dock hungrig, man tager f\u00f6r sig till v\u00e4nster och bliver dock ej m\u00e4tt; envar \u00e4ter k\u00f6ttet p\u00e5 sin egen arm:\n9:21 Manasse \u00e4ter Efraim, och Efraim Manasse, och b\u00e5da tillhopa v\u00e4nda sig mot Juda. Vid allt detta v\u00e4nder hans vrede icke \u00e5ter, hans hand \u00e4r \u00e4nnu utr\u00e4ckt.\n10:1 Ve eder som stadgen or\u00e4ttf\u00e4rdiga stadgar! I skriven, men v\u00e5ldslagar skriven I\n10:2 f\u00f6r att vr\u00e4nga de ringas sak och ber\u00f6va de fattiga i mitt folk deras r\u00e4tt, f\u00f6r att g\u00f6ra \u00e4nkor till edert byte och plundra de faderl\u00f6sa.\n10:3 Vad viljen I g\u00f6ra p\u00e5 hems\u00f6kelsens dag, n\u00e4r ov\u00e4dret kommer fj\u00e4rran ifr\u00e5n? Till vem viljen I fly f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp, och var viljen I l\u00e4mna edra skatter i f\u00f6rvar?\n10:4 Om man ej b\u00f6jer kn\u00e4 s\u00e5som f\u00e5nge, s\u00e5 m\u00e5ste man falla bland de dr\u00e4pta. Vid allt detta v\u00e4nder hans vrede icke \u00e5ter, hans hand \u00e4r \u00e4nnu utr\u00e4ckt.\n10:5 Ve \u00f6ver Assur, min vredes ris, som b\u00e4r min ogunst s\u00e5som en stav i sin hand!\n10:6 Mot ett gudl\u00f6st folk s\u00e4nder jag honom, och mot min f\u00f6rgrymmelses folk bjuder jag honom g\u00e5, f\u00f6r att taga rov och g\u00f6ra byte, och f\u00f6r att nedtrampa det s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatorna.\n10:7 Men s\u00e5 menar icke han, och i sitt hj\u00e4rta t\u00e4nker han ej s\u00e5, utan hans hj\u00e4rta st\u00e5r efter att f\u00f6rg\u00f6ra och efter att utrota folk i m\u00e4ngd.\n10:8 Han s\u00e4ger: \u00bb\u00c4ro mina h\u00f6vdingar ej allasammans konungar?\n10:9 Har det icke g\u00e5tt Kalno s\u00e5som Karkemis, och Hamat s\u00e5som Arpad, och Samaria s\u00e5som Damaskus?\n10:10 D\u00e5 min hand har tr\u00e4ffat de andra gudarnas riken, vilkas bel\u00e4ten voro f\u00f6rmer \u00e4n Jerusalems och Samarias,\n10:11 skulle jag d\u00e5 ej kunna g\u00f6ra med Jerusalem och dess gudabilder vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?\u00bb\n10:12 Men n\u00e4r Herren har fullbordat allt sitt verk p\u00e5 Sions berg och i Jerusalem, d\u00e5 skall jag hems\u00f6ka den assyriske konungens hj\u00e4rtas h\u00f6gmodsfrukt och hans stolta \u00f6gons f\u00f6rh\u00e4velse.\n10:13 Ty han s\u00e4ger: \u00bbMed min hands kraft har jag utf\u00f6rt detta och genom min vishet, ty jag har f\u00f6rst\u00e5nd. Jag flyttade folkens gr\u00e4nser, deras f\u00f6rr\u00e5d utplundrade jag, och i min v\u00e4ldighet st\u00f6tte jag h\u00e4rskarna fr\u00e5n tronen.\n10:14 Och min hand grep efter folkens skatter s\u00e5som efter f\u00e5geln\u00e4sten, och s\u00e5som man samlar \u00f6vergivna \u00e4gg, s\u00e5 samlade jag jordens alla l\u00e4nder; ingen fanns, som r\u00f6rde vingen eller \u00f6ppnade n\u00e4bben till n\u00e5got ljud.\u00bb\n10:15 Skall d\u00e5 yxan ber\u00f6mma sig mot honom som hugger med den, eller s\u00e5gen f\u00f6rh\u00e4va sig mot honom som s\u00e4tter den i r\u00f6relse? Som om k\u00e4ppen satte i r\u00f6relse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n ett stycke tr\u00e4!\n10:16 S\u00e5 skall d\u00e5 Herren, HERREN Sebaot s\u00e4nda t\u00e4rande sjukdom i hans feta kropp, och under hans h\u00e4rlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.\n10:17 Och Israels ljus skall bliva en eld och hans Helige en l\u00e5ga, och den skall br\u00e4nna upp och f\u00f6rt\u00e4ra dess t\u00f6rnen och dess tistlar, allt p\u00e5 en dag.\n10:18 Och p\u00e5 hans skogars och parkers h\u00e4rlighet skall han alldeles g\u00f6ra en \u00e4nde; det skall vara, s\u00e5som n\u00e4r en sjuk t\u00e4res bort.\n10:19 De tr\u00e4d som bliva kvar i hans skog skola vara l\u00e4tt r\u00e4knade; ett barn skall kunna teckna upp dem.\n10:20 P\u00e5 den tiden skall kvarlevan av Israel och den r\u00e4ddade skaran av Jakobs hus ej vidare st\u00f6dja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de st\u00f6dja sig vid HERREN, Israels Helige.\n10:21 En kvarleva skall omv\u00e4nda sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den v\u00e4ldige.\n10:22 Ty om \u00e4n ditt folk, Israel, vore s\u00e5som sanden i havet, s\u00e5 skall dock allenast en kvarleva d\u00e4r omv\u00e4nda sig. F\u00f6r\u00f6delsen \u00e4r oryggligt besluten, den kommer med r\u00e4ttf\u00e4rdighet s\u00e5som en flod.\n10:23 Ty f\u00f6rst\u00f6ring och oryggligt besluten straffdom skall Herren, HERREN Sebaot l\u00e5ta komma \u00f6ver hela jorden.\n10:24 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot s\u00e5: Frukta icke, mitt folk, du som bor i Sion, f\u00f6r Assur, n\u00e4r han sl\u00e5r dig med riset och upplyfter sin stav mot dig, s\u00e5som man gjorde i Egypten.\n10:25 Ty \u00e4nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en \u00e4nde, och min vrede skall v\u00e4nda sig till deras f\u00f6rd\u00e4rv.\n10:26 Och HERREN Sebaot skall sv\u00e4nga sitt gissel \u00f6ver dem, s\u00e5som n\u00e4r han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han r\u00e4ckte ut \u00f6ver havet, skall han \u00e5ter upplyfta, s\u00e5som han gjorde i Egypten.\n10:27 P\u00e5 den tiden skall hans b\u00f6rda tagas bort ifr\u00e5n din skuldra och hans ok ifr\u00e5n din hals, ty oket skall brista s\u00f6nder f\u00f6r fetmas skull.\n10:28 Han kommer \u00f6ver Ajat, han drager fram genom Migron; i Mikmas l\u00e4mnar han sin tross.\n10:29 De draga fram \u00f6ver passet; i Geba taga de nattkvarter. Rama b\u00e4var; Sauls Gibea flyr.\n10:30 Ropa h\u00f6gt, du dotter Gallim. Giv akt, du Laisa. Arma Anatot!\n10:31 Madmena flyktar; Gebims inv\u00e5nare b\u00e4rga sitt gods.\n10:32 \u00c4nnu samma dag st\u00e5r han i Nob; han lyfter sin hand mot dottern Sions berg, mot Jerusalems h\u00f6jd.\n10:33 Men se, d\u00e5 avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan, med f\u00f6rskr\u00e4ckande makt; de resliga stammarna ligga f\u00e4llda, de h\u00f6ga tr\u00e4den st\u00f6rta ned.\n10:34 Den tjocka skogen nedhugges med j\u00e4rnet; Libanons skogar falla f\u00f6r den v\u00e4ldige.\n11:1 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning fr\u00e5n dess r\u00f6tter skall b\u00e4ra frukt.\n11:2 Och p\u00e5 honom skall HERRENS Ande vila, vishets och f\u00f6rst\u00e5nds Ande, r\u00e5ds och starkhets Ande, HERRENS kunskaps och fruktans Ande.\n11:3 Han skall hava sitt v\u00e4lbehag i HERRENS fruktan; och han skall icke d\u00f6ma efter som \u00f6gonen se eller skipa lag efter som \u00f6ronen h\u00f6ra.\n11:4 Utan med r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall han d\u00f6ma de arma och med r\u00e4ttvisa skipa lag \u00e5t de \u00f6dmjuka p\u00e5 jorden. Och han skall sl\u00e5 jorden med sin muns stav, och med sina l\u00e4ppars anda d\u00f6da de ogudaktiga.\n11:5 R\u00e4ttf\u00e4rdighet skall vara b\u00e4ltet omkring hans l\u00e4nder och trofasthet b\u00e4ltet omkring hans h\u00f6fter.\n11:6 D\u00e5 skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och g\u00f6dboskap skola s\u00e4mjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem.\n11:7 Kor och bj\u00f6rnar skola g\u00e5 och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola \u00e4ta halm likasom oxar.\n11:8 Ett spenabarn skall leka invid en huggorms h\u00e5l och ett avvant barn str\u00e4cka ut sin hand efter basiliskens \u00f6ga.\n11:9 Ingenst\u00e4des p\u00e5 mitt heliga berg skall man d\u00e5 g\u00f6ra vad ont och f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet \u00e4r fyllt av vattnet.\n11:10 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att hednafolken skola s\u00f6ka telningen fr\u00e5n Isais rot, d\u00e4r han st\u00e5r s\u00e5som ett baner f\u00f6r folken; och hans boning skall vara idel h\u00e4rlighet.\n11:11 Och HERREN skall p\u00e5 den tiden \u00e4nnu en g\u00e5ng r\u00e4cka ut sin hand, f\u00f6r att f\u00f6rv\u00e4rva \u00e5t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit r\u00e4ddat fr\u00e5n Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsl\u00e4nderna.\n11:12 Och han skall resa upp ett baner f\u00f6r hednafolken och samla Israels f\u00f6rdrivna m\u00e4n; och Juda f\u00f6rskingrade kvinnor skall han h\u00e4mta tillhopa fr\u00e5n jordens fyra h\u00f6rn.\n11:13 D\u00e5 skall Efraims avund upph\u00f6ra och Juda ov\u00e4nskap bliva utrotad; Efraim skall ej hysa avund mot Juda, och Juda icke ov\u00e4nskap mot Efraim.\n11:14 Men s\u00e5som rovf\u00e5glar skola de sl\u00e5 ned p\u00e5 filist\u00e9ernas skuldra v\u00e4sterut, tillsammans skola de taga byte av \u00f6sterl\u00e4nningarna; Edom och Moab skola gripas av deras hand, och Ammons barn skola bliva dem h\u00f6rsamma.\n11:15 Och HERREN skall giva till spillo Egyptens havsvik och lyfta sin hand mot floden i f\u00f6rgrymmelse; och han skall klyva den i sju b\u00e4ckar och g\u00f6ra s\u00e5, att man torrskodd kan g\u00e5 d\u00e4r\u00f6ver.\n11:16 S\u00e5 skall d\u00e4r bliva en banad v\u00e4g f\u00f6r den kvarleva av hans folk, som har blivit r\u00e4ddad fr\u00e5n Assur, likasom det var f\u00f6r Israel p\u00e5 den dag d\u00e5 de drogo upp ur Egyptens land.\n12:1 P\u00e5 den tiden skall du s\u00e4ga: \u00bbJag tackar dig, HERRE, ty v\u00e4l var du vred p\u00e5 mig, men din vrede har upph\u00f6rt, och du tr\u00f6star mig.\n12:2 Se, Gud \u00e4r min fr\u00e4lsning, jag \u00e4r trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN \u00e4r min starkhet och min lovs\u00e5ng, och han blev mig till fr\u00e4lsning.\u00bb\n12:3 Och I skolen \u00f6sa vatten med fr\u00f6jd ur fr\u00e4lsningens k\u00e4llor\n12:4 och skolen s\u00e4ga p\u00e5 den tiden: \u00bbTacken HERREN, \u00e5kallen hans namn, g\u00f6ren hans g\u00e4rningar kunniga bland folken; f\u00f6rt\u00e4ljen att hans namn \u00e4r h\u00f6gt.\n12:5 Lovsjungen HERREN, ty han har gjort h\u00e4rliga ting; detta vare kunnigt \u00f6ver hela jorden.\n12:6 Ropen av fr\u00f6jd och jublen, I Sions inv\u00e5nare, ty Israels Helige \u00e4r stor bland eder.\n13:1 Detta \u00e4r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades f\u00f6r Jesaja, Amos' son.\n13:2 Resen upp ett baner p\u00e5 ett kalt berg, ropen h\u00f6gt till dem; viften med handen att de m\u00e5 draga in genom de m\u00e4ktiges portar.\n13:3 Jag sj\u00e4lv har b\u00e5dat upp mina invigda, ja, kallat mina hj\u00e4ltar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar.\n13:4 H\u00f6r, det larmar p\u00e5 bergen s\u00e5som av ett stort folk. H\u00f6r, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot m\u00f6nstrar sin krigarskara.\n13:5 Ifr\u00e5n fj\u00e4rran land komma de, ifr\u00e5n himmelens \u00e4nda, HERREN och hans vredes redskap, f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva hela jorden.\n13:6 J\u00e4mren eder, ty n\u00e4ra \u00e4r HERRENS dag; s\u00e5som v\u00e5ld fr\u00e5n den Allsv\u00e5ldige kommer den.\n13:7 D\u00e4rf\u00f6r sjunka alla h\u00e4nder ned, och alla m\u00e4nniskohj\u00e4rtan f\u00f6rf\u00e4ras.\n13:8 Man f\u00f6rskr\u00e4ckes, man gripes av \u00e5ngest och kval, ja, v\u00e5ndas s\u00e5som en barnaf\u00f6derska. H\u00e4pen stirrar den ene p\u00e5 den andre; r\u00f6da s\u00e5som eldsl\u00e5gor \u00e4ro deras ansikten.\n13:9 Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med f\u00f6rgrymmelse och med vredesgl\u00f6d, f\u00f6r att g\u00f6ra jorden till en \u00f6demark och utrota syndarna som d\u00e4r bo.\n13:10 Ty himmelens stj\u00e4rnor och stj\u00e4rnbilder s\u00e4nda ej mer ut sitt ljus, solen g\u00e5r m\u00f6rk upp, och m\u00e5nens ljus skiner icke.\n13:11 Jag skall hems\u00f6ka jordens krets f\u00f6r dess ondska och de ogudaktiga f\u00f6r deras missg\u00e4rning; jag skall g\u00f6ra slut p\u00e5 de fr\u00e4ckas \u00f6vermod och sl\u00e5 ned v\u00e5ldsverkarnas h\u00f6gmod.\n13:12 Jag skall g\u00f6ra en man mer s\u00e4llsynt \u00e4n fint guld, en m\u00e4nniska mer s\u00e4llsynt \u00e4n guld fr\u00e5n Ofir.\n13:13 D\u00e4rf\u00f6r skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall b\u00e4va och vika fr\u00e5n sin plats -- genom HERREN Sebaots f\u00f6rgrymmelse, p\u00e5 hans gl\u00f6dande vredes dag.\n13:14 Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar v\u00e4nda de d\u00e5 hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.\n13:15 Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller f\u00f6r sv\u00e4rd.\n13:16 Deras sp\u00e4da barn krossas inf\u00f6r deras \u00f6gon, deras hus plundras, och deras kvinnor sk\u00e4ndas.\n13:17 Ty se, jag vill uppv\u00e4cka mot dem mederna, som akta silver f\u00f6r intet och icke fr\u00e5ga efter guld.\n13:18 Deras b\u00e5gar skola f\u00e4lla de unga m\u00e4nnen, med frukten i moderlivet hava de intet f\u00f6rbarmande, och barnen skona de icke.\n13:19 Och det skall g\u00e5 med Babel, rikenas krona, kald\u00e9ernas \u00e4ra och stolthet, likasom n\u00e4r Gud omst\u00f6rtade Sodom och Gomorra.\n13:20 Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte skall det ligga obebott; ingen arab skall d\u00e4r sl\u00e5 upp sitt t\u00e4lt, ingen herde l\u00e4gra sig d\u00e4r med sin hjord.\n13:21 Nej, \u00f6knens djur skola l\u00e4gra sig d\u00e4r, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo d\u00e4r, och gastar skola hoppa d\u00e4r.\n13:22 Schakaler skola tjuta i dess palatser och \u00f6kenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej f\u00f6rdr\u00f6jas.\n14:1 Ty HERREN skall f\u00f6rbarma sig \u00f6ver Jakob och \u00e4nnu en g\u00e5ng utv\u00e4lja Israel och l\u00e5ta dem komma till ro i deras land; och fr\u00e4mlingar skola sluta sig till dem och h\u00e5lla sig till Jakobs hus.\n14:2 Och folk skola taga dem och f\u00f6ra dem hem igen; men Israels hus skall l\u00e4gga dem under sig s\u00e5som sin arvedel i HERRENS land, och skall g\u00f6ra dem till tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor. S\u00e5 skola de f\u00e5 sina f\u00e5ngvaktare till f\u00e5ngar och r\u00e5da \u00f6ver sina pl\u00e5gare.\n14:3 Och p\u00e5 den dag d\u00e5 HERREN l\u00e5ter dig f\u00e5 ro fr\u00e5n din vederm\u00f6da och \u00e5ngest, och fr\u00e5n den h\u00e5rda tr\u00e4ldom som har varit dig p\u00e5lagd,\n14:4 d\u00e5 skall du st\u00e4mma upp denna visa \u00f6ver konungen i Babel, du skall s\u00e4ga: \u00bbVilken \u00e4nde har icke pl\u00e5garen f\u00e5tt, vilken \u00e4nde pinoorten!\n14:5 HERREN har brutit s\u00f6nder de ogudaktigas stav, tyrannernas ris,\n14:6 det ris som i grymhet slog folken med slag p\u00e5 slag, och i vrede h\u00e4rskade \u00f6ver folkslagen med skoningsl\u00f6s f\u00f6rf\u00f6ljelse.\n14:7 Hela jorden har nu f\u00e5tt vila och ro; man brister ut i jubel.\n14:8 Sj\u00e4lva cypresserna gl\u00e4dja sig \u00f6ver ditt fall, s\u00e5 ock Libanons cedrar: 'Sedan du nu ligger d\u00e4r, drager ingen hitupp f\u00f6r att hugga ned oss.'\n14:9 D\u00f6dsriket d\u00e4rnere st\u00f6res i sin ro f\u00f6r din skull, n\u00e4r det m\u00e5ste taga emot dig. Skuggorna d\u00e4r v\u00e4ckas upp f\u00f6r din skull, jordens alla v\u00e4ldige; folkens alla konungar m\u00e5ste st\u00e5 upp fr\u00e5n sina troner.\n14:10 De upph\u00e4va alla sin r\u00f6st och s\u00e4ga till dig: 'S\u00e5 har d\u00e5 ocks\u00e5 du blivit maktl\u00f6s s\u00e5som vi, ja, blivit v\u00e5r like.'\n14:11 Ned till d\u00f6dsriket har din h\u00e4rlighet m\u00e5st fara, och dina harpors buller; f\u00f6rruttnelse \u00e4r b\u00e4dden under dig, och maskar \u00e4ro ditt t\u00e4cke.\n14:12 Huru har du icke fallit ifr\u00e5n himmelen, du str\u00e5lande morgonstj\u00e4rna! Huru har du icke blivit f\u00e4lld till jorden, du folkens f\u00f6rg\u00f6rare!\n14:13 Det var du som sade i ditt hj\u00e4rta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; h\u00f6gt ovanf\u00f6r Guds stj\u00e4rnor vill jag st\u00e4lla min tron; jag vill s\u00e4tta mig p\u00e5 gudaf\u00f6rsamlingens berg l\u00e4ngst uppe i norr.\n14:14 Jag vill stiga upp \u00f6ver molnens h\u00f6jder, g\u00f6ra mig lik den H\u00f6gste.'\n14:15 Nej, ned till d\u00f6dsriket m\u00e5ste du fara, l\u00e4ngst ned i graven.\n14:16 De som se dig stirra p\u00e5 dig, de betrakta dig och s\u00e4ga: '\u00c4r detta den man som kom jorden att darra och riken att b\u00e4va,\n14:17 den som f\u00f6rvandlade jordkretsen till en \u00f6ken och f\u00f6rst\u00f6rde dess st\u00e4der, den som aldrig frigav sina f\u00e5ngar, s\u00e5 att de fingo \u00e5terv\u00e4nda hem?'\n14:18 Folkens alla konungar ligga allasammans med \u00e4ra var och en i sitt vilorum;\n14:19 men du ligger obegraven och bortkastad, lik en f\u00f6raktad gren; du ligger d\u00e4r \u00f6verh\u00f6ljd av dr\u00e4pta, av sv\u00e4rdsslagna m\u00e4n, av d\u00f6da som hava farit ned i gravkammaren, lik ett f\u00f6rtrampat as.\n14:20 Du skulle icke s\u00e5som de f\u00e5 vila i en grav, ty du f\u00f6rd\u00e4rvade ditt land och dr\u00e4pte ditt folk. Om og\u00e4rningsm\u00e4nnens avf\u00f6da skall man aldrig mer tala.\n14:21 Anst\u00e4llen ett blodbad p\u00e5 hans s\u00f6ner f\u00f6r deras f\u00e4ders missg\u00e4rning. De f\u00e5 ej st\u00e5 upp och besitta jorden och fylla jordkretsens yta med st\u00e4der.\u00bb\n14:22 Nej, jag skall st\u00e5 upp emot dem, s\u00e4ger HERREN Sebaot; och jag skall utrota ur Babel b\u00e5de namn och kvarleva, b\u00e5de barn och efterkommande, s\u00e4ger HERREN.\n14:23 Och jag skall g\u00f6ra det till ett tillh\u00e5ll f\u00f6r r\u00f6rdrommar och fylla det med sumpsj\u00f6ar; ja, jag skall bortsopa det med \u00f6del\u00e4ggelsens kvast, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n14:24 HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, s\u00e5som jag har t\u00e4nkt, s\u00e5 skall det ske, och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.\n14:25 Jag skall krossa Assur i mitt land, och p\u00e5 mina berg skall jag f\u00f6rtrampa honom. S\u00e5 skall hans ok bliva borttaget ifr\u00e5n dem och hans b\u00f6rda tagas av deras skuldra.\n14:26 Detta \u00e4r det beslut som \u00e4r fattat mot hela jorden; detta \u00e4r den hand som \u00e4r utr\u00e4ckt mot alla folk.\n14:27 Ty HERREN Sebaot har beslutit det; vem kan d\u00e5 g\u00f6ra det om intet? Hans hand \u00e4r det som \u00e4r utr\u00e4ckt; vem kan avv\u00e4nda den?\n14:28 I det \u00e5r d\u00e5 konung Ahas dog f\u00f6rkunnades f\u00f6ljande utsaga:\n14:29 Gl\u00e4d dig icke, du filist\u00e9ernas hela land, \u00f6ver att det ris som slog dig \u00e4r s\u00f6nderbrutet; ty fr\u00e5n ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake.\n14:30 De utarmade skola sedan f\u00e5 bete och de fattiga f\u00e5 l\u00e4gra sig i trygghet; men telningarna fr\u00e5n din rot skall jag d\u00f6da genom hunger, och vad som bliver kvar av dig skall dr\u00e4pas.\n14:31 J\u00e4mra dig, du port; ropa, du stad; f\u00f6rsm\u00e4lt av \u00e5ngest, du filist\u00e9ernas hela land. Ty norrifr\u00e5n kommer en r\u00f6k; i fiendeskarornas t\u00e5g bliver ingen efter.\n14:32 Vad skall man d\u00e5 svara det fr\u00e4mmande folkets s\u00e4ndebud? Jo, att det \u00e4r HERREN som har grundat Sion, och att de betryckta bland hans folk d\u00e4r hava sin tillflykt.\n15:1 Utsaga om Moab. Ja, med Ar-Moab \u00e4r det ute den natt d\u00e5 det f\u00f6rst\u00f6res. Ja, med Kir-Moab \u00e4r det ute den natt d\u00e5 det f\u00f6rst\u00f6res.\n15:2 Habbait och Dibon stiga upp p\u00e5 offerh\u00f6jderna f\u00f6r att gr\u00e5ta; uppe i Nebo och Medeba j\u00e4mrar sig Moab; alla huvuden d\u00e4r \u00e4ro skalliga, alla sk\u00e4gg avskurna.\n15:3 P\u00e5 dess gator b\u00e4r man sorgdr\u00e4kt, s\u00e5 ock p\u00e5 dess tak; p\u00e5 dess torg j\u00e4mra sig alla och flyta i t\u00e5rar.\n15:4 Hesbon och Eleale h\u00f6ja klagorop, s\u00e5 att det h\u00f6res \u00e4nda till Jahas. D\u00e4rf\u00f6r skria ock Moabs krigare; hans sj\u00e4l v\u00e5ndas i honom.\n15:5 Mitt hj\u00e4rta klagar \u00f6ver Moab, ty hans flyktingar fly \u00e4nda till Soar, till Eglat-Selisia; uppf\u00f6r Halluhits h\u00f6jd stiger man under gr\u00e5t, och p\u00e5 v\u00e4gen till Horonaim h\u00f6jas klagorop \u00f6ver f\u00f6rst\u00f6relsen.\n15:6 Nimrims vatten bliva torr \u00f6kenmark, gr\u00e4set f\u00f6rtorkas, brodden vissnar, intet gr\u00f6nt l\u00e4mnas kvar.\n15:7 \u00c5terstoden av sitt f\u00f6rv\u00e4rv, sitt sparda gods, b\u00e4r man d\u00e4rf\u00f6r nu bort \u00f6ver Piltr\u00e4dsb\u00e4cken.\n15:8 Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim n\u00e5r dess j\u00e4mmer och till Beer-Elim dess j\u00e4mmer.\n15:9 Dimons vatten \u00e4ro fulla av blod. Ja, \u00e4nnu n\u00e5got mer skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver Dimon; ett lejon \u00f6ver Moabs r\u00e4ddade, \u00f6ver det som bliver kvar av landet.\n16:1 \u00bbS\u00e4nden \u00e5stad de lamm som landets herre b\u00f6r hava fr\u00e5n Sela genom \u00f6knen till dottern Sions berg.\u00bb\n16:2 Och s\u00e5som flyktande f\u00e5glar, lika skr\u00e4mda f\u00e5gelungar komma Moabs d\u00f6ttrar till Arnons vadst\u00e4llen.\n16:3 De s\u00e4ga: \u00bbGiv oss r\u00e5d, bliv medlare f\u00f6r oss. L\u00e5t din skugga vara s\u00e5som natten, nu mitt i middagshettan. Skydda de f\u00f6rdrivna; r\u00f6j icke de flyktande.\n16:4 L\u00e5t mina f\u00f6rdrivna finna h\u00e4rb\u00e4rge hos dig, var f\u00f6r Moab ett besk\u00e4rm mot f\u00f6rd\u00e4rvaren, till dess att utpressaren ej mer \u00e4r till och f\u00f6rd\u00e4rvet f\u00e5r en \u00e4nde och f\u00f6rtryckarna f\u00f6rsvinna bort ur landet.\n16:5 S\u00e5 skall genom eder mildhet eder tron bliva bef\u00e4st, och p\u00e5 den skall sitta trygg i Davids hydda en furste som far efter vad r\u00e4tt \u00e4r och fr\u00e4mjar r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\u00bb\n16:6 Vi hava h\u00f6rt om Moabs h\u00f6gmod, det \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6ga, om hans h\u00f6gf\u00e4rd, h\u00f6gmod och \u00f6vermod och op\u00e5litligheten i hans l\u00f6sa tal.\n16:7 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste nu Moab j\u00e4mra sig \u00f6ver Moab, hela landet m\u00e5ste j\u00e4mra sig. \u00d6ver Kir-Haresets druvkakor m\u00e5sten I sucka i djup bedr\u00f6velse.\n16:8 Ty Hesbons f\u00e4lt \u00e4ro f\u00f6rvissnade, s\u00e5 ock Sibmas vintr\u00e4d, vilkas \u00e4dla druvor slogo folkens herrar till marken, vilkas rankor n\u00e5dde till Jaeser och f\u00f6rirrade sig i \u00f6knen, vilkas skott bredde ut sig och gingo \u00f6ver havet.\n16:9 D\u00e4rf\u00f6r gr\u00e5ter jag \u00f6ver Sibmas vintr\u00e4d, s\u00e5som Jaeser gr\u00e5ter; med mina t\u00e5rar vattnar jag dig, Hesbon, och dig, Eleale. Ty mitt i din sommar och din b\u00e4rgningstid har ett sk\u00f6rdeskri slagit ned.\n16:10 Gl\u00e4dje och fr\u00f6jd \u00e4r nu avb\u00e4rgad fr\u00e5n de b\u00f6rdiga f\u00e4lten, och i ving\u00e5rdarna h\u00f6jes intet gl\u00e4djerop, h\u00f6res intet jubel; ingen trampar vin i pressarna, p\u00e5 sk\u00f6rdeskriet har jag gjort slut.\n16:11 D\u00e4rf\u00f6r klagar mitt hj\u00e4rta s\u00e5som en harpa \u00f6ver Moab, ja, mitt innersta \u00f6ver Kir-Heres.\n16:12 Ty huru \u00e4n Moab \u00e4vlas att tr\u00e4da upp p\u00e5 offerh\u00f6jden och huru han \u00e4n g\u00e5r in i sin helgedom och beder, s\u00e5 utr\u00e4ttar han intet d\u00e4rmed.\n16:13 Detta \u00e4r det ord, som HERREN tillf\u00f6rne talade till Moab.\n16:14 Men nu har HERREN \u00e5ter talat och sagt: Inom tre \u00e5r, s\u00e5som dagakarlen r\u00e4knar \u00e5ren, skall Moab i sin h\u00e4rlighet, med alla sina stora skaror, varda aktad f\u00f6r intet; och vad som bliver kvar skall vara litet och ringa, icke mycket v\u00e4rt.\n17:1 Utsaga om Damaskus. Se, Damaskus skall upph\u00f6ra att vara en stad; det skall falla och bliva en stenhop.\n17:2 Aroers st\u00e4der varda \u00f6vergivna; de bliva tillh\u00e5ll f\u00f6r hjordar, som l\u00e4gra sig d\u00e4r ost\u00f6rda.\n17:3 Det \u00e4r f\u00f6rbi med Efraims v\u00e4rn, med Damaskus' konungad\u00f6me och med kvarlevan av Aram. Det skall g\u00e5 med dem s\u00e5som med Israels barns h\u00e4rlighet, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n17:4 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att Jakobs h\u00e4rlighet v\u00e4ndes i armod, och att hans feta kropp bliver mager.\n17:5 Det g\u00e5r, s\u00e5som n\u00e4r sk\u00f6rdemannen samlar ihop s\u00e4den och med sin arm sk\u00f6rdar axen; det g\u00e5r, s\u00e5som n\u00e4r man plockar ax i Refaims-dalen:\n17:6 en ringa eftersk\u00f6rd l\u00e4mnas kvar d\u00e4r, s\u00e5som n\u00e4r man sl\u00e5r ned oliver, tv\u00e5 eller tre b\u00e4r l\u00e4mnas kvar h\u00f6gst uppe i toppen, fyra eller fem p\u00e5 tr\u00e4dets kvistar, s\u00e4ger HERREN, Israels Gud.\n17:7 P\u00e5 den tiden skola m\u00e4nniskorna blicka upp till sin Skapare och deras \u00f6gon se upp till Israels Helige.\n17:8 M\u00e4nniskorna skola ej v\u00e4nda sin blick till de altaren som deras h\u00e4nder hava gjort; p\u00e5 sina fingrars verk skola de icke se, icke p\u00e5 Aserorna eller p\u00e5 solstoderna.\n17:9 P\u00e5 den tiden skola deras fasta st\u00e4der bliva lika de \u00f6vergivna f\u00e4sten i skogarna och p\u00e5 bergstopparna, som \u00f6verg\u00e5vos, n\u00e4r Israels barn drogo in; allt skall bliva \u00f6delagt.\n17:10 Ty du har f\u00f6rg\u00e4tit din fr\u00e4lsnings Gud, och du t\u00e4nker icke p\u00e5 din fasta klippa. D\u00e4rf\u00f6r planterar du ljuvliga planteringar och s\u00e4tter i dem fr\u00e4mmande vintr\u00e4d.\n17:11 Och v\u00e4l f\u00e5r du dem att v\u00e4xa h\u00f6gt samma dag du planterar dem, och morgonen d\u00e4refter f\u00e5r du dina plantor att blomma, men sk\u00f6rden f\u00f6rsvinner p\u00e5 hems\u00f6kelsens dag, d\u00e5 pl\u00e5gan bliver olidlig.\n17:12 H\u00f6r, det brusar av m\u00e5nga folk, det brusar, s\u00e5som havet brusar. Det d\u00e5nar av folkslag, det d\u00e5nar, s\u00e5som v\u00e4ldiga vatten d\u00e5na.\n17:13 Ja, det d\u00e5nar av folkslag, s\u00e5som stora vatten d\u00e5na. Men han n\u00e4pser dem, och de fly bort i fj\u00e4rran; de jagas bort s\u00e5som agnar f\u00f6r vinden, uppe p\u00e5 bergen, och s\u00e5som virvlande l\u00f6v f\u00f6r stormen.\n17:14 N\u00e4r aftonen \u00e4r inne, se, d\u00e5 kommer f\u00f6rskr\u00e4ckelsen, och f\u00f6rr\u00e4n morgonen gryr, \u00e4ro de sin kos. Detta bliver v\u00e5ra sk\u00f6vlares del, v\u00e5ra plundrares lott.\n18:1 H\u00f6r, du land d\u00e4r flygf\u00e4n surra, du land bortom Etiopiens str\u00f6mmar,\n18:2 du som har s\u00e4nt budb\u00e4rare \u00f6ver havet, i r\u00f6rskepp h\u00e4n \u00f6ver vattnet! G\u00e5n \u00e5stad, I snabba s\u00e4ndebud, till det resliga folket med gl\u00e4nsande hy, till folket som \u00e4r s\u00e5 fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk\u00e4res av str\u00f6mmar.\n18:3 I jordkretsens alla inbyggare, I som bon p\u00e5 jorden: sen till, n\u00e4r man reser upp baner p\u00e5 bergen, och n\u00e4r man st\u00f6ter i basun, s\u00e5 lyssnen d\u00e4rtill.\n18:4 Ty s\u00e5 har HERREN sagt till mig: \u00bbI stillhet vill jag sk\u00e5da ned fr\u00e5n min boning, s\u00e5som solglans gl\u00f6der fr\u00e5n en klar himmel, s\u00e5som molnet utgjuter dagg under sk\u00f6rdetidens hetta.\u00bb\n18:5 Ty f\u00f6rr\u00e4n sk\u00f6rdetiden \u00e4r inne, just n\u00e4r blomningen \u00e4r slut och blomman f\u00f6rbytes i mognad druva, skall han avsk\u00e4ra rankorna med ving\u00e5rdskniv och hugga av rotskotten och skaffa dem bort.\n18:6 Alltsammans skall l\u00e4mnas till pris \u00e5t rovf\u00e5glarna p\u00e5 bergen och \u00e5t djuren p\u00e5 marken; rovf\u00e5glarna skola d\u00e4r hava sina n\u00e4sten \u00f6ver sommaren och markens alla djur ligga d\u00e4r om vintern.\n18:7 P\u00e5 den tiden skola sk\u00e4nker b\u00e4ras fram till HERREN Sebaot fr\u00e5n det resliga folket med gl\u00e4nsande hy, fr\u00e5n folket som \u00e4r s\u00e5 fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land genomsk\u00e4res av str\u00f6mmar -- till den plats d\u00e4r HERREN Sebaots namn bor, till Sions berg.\n19:1 Utsaga om Egypten. Se, HERREN far fram p\u00e5 ett ilande moln och kommer till Egypten. Egyptens avgudar b\u00e4va d\u00e5 f\u00f6r honom, och egyptiernas hj\u00e4rtan f\u00f6rf\u00e4ras i deras br\u00f6st.\n19:2 Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, s\u00e5 att broder skall strida mot broder och v\u00e4n mot v\u00e4n, stad mot stad och rike mot rike.\n19:3 Och egyptiernas f\u00f6rst\u00e5nd skall f\u00f6rsvinna ur deras hj\u00e4rtan, och deras r\u00e5d skall jag g\u00f6ra om intet; de skola d\u00e5 fr\u00e5ga sina avgudar och signare, sina andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n.\n19:4 Men jag skall giva egyptierna i en h\u00e5rd herres hand, och en grym konung skall f\u00e5 r\u00e5da \u00f6ver dem, s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot.\n19:5 Och vattnet skall f\u00f6rsvinna ur havet, och floden skall sina bort och uttorka.\n19:6 Str\u00f6mmarna skola utbreda stank, Egyptens kanaler skola f\u00f6rminskas och sina bort; r\u00f6r och vass skall f\u00f6rvissna.\n19:7 \u00c4ngarna vid Nilfloden, l\u00e4ngs flodens strand, och alla s\u00e4desf\u00e4lt vid floden, de skola f\u00f6rtorka, f\u00f6rd\u00e4rvas och varda till intet.\n19:8 Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola s\u00f6rja; och de som l\u00e4gga ut n\u00e4t i vattnet skola st\u00e5 d\u00e4r modl\u00f6sa.\n19:9 De som arbeta i h\u00e4cklat lin skola komma p\u00e5 skam, s\u00e5 ock de som v\u00e4va fina tyger.\n19:10 Landets st\u00f6djepelare skola bliva krossade och alla de som arbeta f\u00f6r l\u00f6n gripas av \u00e5ngest.\n19:11 S\u00e5som idel d\u00e5rar st\u00e5 d\u00e5 Soans furstar; Faraos visaste r\u00e5dgivare giva blott of\u00f6rnuftiga r\u00e5d. Huru kunnen I d\u00e5 s\u00e4ga till Farao: \u00bbJag \u00e4r en son av visa m\u00e4n, en son av forntidens konungar\u00bb?\n19:12 Ja, var \u00e4r dina vise? M\u00e5 de f\u00f6rkunna f\u00f6r dig -- ty de veta det ju -- vad HERREN Sebaot har beslutit \u00f6ver Egypten.\n19:13 Nej, Soans furstar hava blivit d\u00e5rar, Nofs furstar \u00e4ro bedragna, Egypten f\u00f6res vilse av dem som voro h\u00f6rnstenar i dess stammar.\n19:14 HERREN har d\u00e4r utgjutit en f\u00f6rvirringens ande, s\u00e5 att de komma Egypten att ragla, vadhelst det f\u00f6retager sig, s\u00e5som en drucken raglar i sina spyor.\n19:15 Och Egypten skall icke hava framg\u00e5ng i vad n\u00e5gon d\u00e4r g\u00f6r, evad han \u00e4r huvud eller svans, evad han \u00e4r palmtopp eller s\u00e4vstr\u00e5.\n19:16 P\u00e5 den tiden skola egyptierna vara s\u00e5som kvinnor: de skola b\u00e4va och f\u00f6rskr\u00e4ckas f\u00f6r HERREN Sebaots upplyfta hand, n\u00e4r han lyfter den mot dem.\n19:17 Och Juda land skall bliva en skr\u00e4ck f\u00f6r egyptierna; s\u00e5 ofta man n\u00e4mner det f\u00f6r dem, skola de f\u00f6rskr\u00e4ckas, f\u00f6r det besluts skull som HERREN Sebaot har fattat \u00f6ver dem.\n19:18 P\u00e5 den tiden skola i Egyptens land finnas fem st\u00e4der som tala Kanaans tungom\u00e5l, och som sv\u00e4rja vid HERREN Sebaot; en av dem skall heta Ir-Haheres.\n19:19 P\u00e5 den tiden skall ett altare vara rest \u00e5t HERREN mitt i Egyptens land, s\u00e5 ock en stod \u00e5t HERREN vid landets gr\u00e4ns.\n19:20 Och de skola vara till tecken och vittnesb\u00f6rd f\u00f6r HERREN Sebaot i egyptiernas land: n\u00e4r de ropa till HERREN om hj\u00e4lp mot f\u00f6rtryckare, d\u00e5 skall han s\u00e4nda dem en fr\u00e4lsare och f\u00f6rsvarare, och han skall r\u00e4dda dem.\n19:21 Och HERREN skall g\u00f6ra sig k\u00e4nd f\u00f6r egyptierna, ja, egyptierna skola l\u00e4ra k\u00e4nna HERREN p\u00e5 den tiden; och de skola tj\u00e4na honom med slaktoffer och spisoffer, de skola g\u00f6ra l\u00f6ften \u00e5t HERREN och f\u00e5 infria dem.\n19:22 S\u00e5 skall d\u00e5 HERREN sl\u00e5 Egypten -- sl\u00e5, men ock hela; n\u00e4r de omv\u00e4nda sig till HERREN, skall han b\u00f6nh\u00f6ra dem och hela dem.\n19:23 P\u00e5 den tiden skall en banad v\u00e4g leda fr\u00e5n Egypten till Assyrien, och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i Assyrien; och egyptierna skola h\u00e5lla gudstj\u00e4nst tillsammans med assyrierna.\n19:24 P\u00e5 den tiden skall Israel, s\u00e5som den tredje i f\u00f6rbundet, st\u00e5 vid sidan av Egypten och Assyrien, till en v\u00e4lsignelse p\u00e5 jorden.\n19:25 Och HERREN Sebaot skall v\u00e4lsigna dem och s\u00e4ga: V\u00e4lsignad vare du Egypten, mitt folk, och du Assyrien, mina h\u00e4nder verk, och du Israel, min arvedel!\n20:1 I det \u00e5r d\u00e5 Tartan kom till Asdod, uts\u00e4nd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock bel\u00e4grade Asdod och intog det --\n20:2 p\u00e5 den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: \u00bbUpp, l\u00f6s s\u00e4cktygskl\u00e4dnaden fr\u00e5n dina l\u00e4nder, och drag dina skor av dina f\u00f6tter.\u00bb Och denne gjorde s\u00e5 och gick naken och barfota.\n20:3 Sedan sade HERREN: \u00bbLikasom min tj\u00e4nare Jesaja har g\u00e5tt naken och barfota och nu i tre \u00e5r varit till tecken och f\u00f6rebild ang\u00e5ende Egypten och Etiopien,\n20:4 s\u00e5 skall konungen i Assyrien l\u00e5ta f\u00e5ngarna ifr\u00e5n Egypten och de bortf\u00f6rda fr\u00e5n Etiopien, b\u00e5de unga och gamla, vandra \u00e5stad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.\n20:5 D\u00e5 skola de h\u00e4pna och blygas \u00f6ver Etiopien, som var deras hopp, och \u00f6ver Egypten, som var deras stolthet.\n20:6 P\u00e5 den dagen skola inbyggarna h\u00e4r i kustlandet s\u00e4ga: 'Se, s\u00e5 gick det med dem som voro v\u00e5rt hopp, med dem till vilka vi flydde, f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp och bliva r\u00e4ddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi d\u00e5 sj\u00e4lva kunna undkomma?'\u00bb\n21:1 Utsaga om \u00d6knen vid havet. Likasom en storm som far fram i Sydlandet kommer det fr\u00e5n \u00f6knen, fr\u00e5n det fruktansv\u00e4rda landet.\n21:2 En gruvlig syn har blivit mig kungjord: \u00bbH\u00e4rjare h\u00e4rja, r\u00f6vare r\u00f6va. Drag upp, du Elam! Tr\u00e4ng p\u00e5, du Mediens folk! P\u00e5 all suckan vill jag g\u00f6ra slut.\u00bb\n21:3 F\u00f6rdenskull darra nu mina l\u00e4nder, \u00e5ngest griper mig, lik en barnaf\u00f6derskas \u00e5ngest; f\u00f6rvirring kommer \u00f6ver mig, s\u00e5 att jag icke kan h\u00f6ra, f\u00f6rskr\u00e4ckelse fattar mig, s\u00e5 att jag icke kan se.\n21:4 Mitt hj\u00e4rta \u00e4r utom sig, jag kv\u00e4ljes av f\u00f6rf\u00e4ran; skymningen, som jag l\u00e4ngtade efter, v\u00e5llar mig nu skr\u00e4ck.\n21:5 Man dukar bord, man breder ut t\u00e4cken, man \u00e4ter och dricker. Nej, st\u00e5n upp, I furstar; sm\u00f6rjen edra sk\u00f6ldar!\n21:6 Ty s\u00e5 har Herren sagt till mig: \u00bbG\u00e5 och st\u00e4ll ut en v\u00e4ktare; vad han f\u00e5r se, det m\u00e5 han f\u00f6rkunna.\n21:7 Och om han ser ett t\u00e5g, ryttare par efter par, ett t\u00e5g av \u00e5snor, ett t\u00e5g av kameler, d\u00e5 m\u00e5 han giva akt, noga giva akt.\u00bb\n21:8 Och denne ropade, s\u00e5som ett lejon ryter: \u00bbHerre, h\u00e4r st\u00e5r jag p\u00e5 vakt best\u00e4ndigt, dagen igenom, och jag f\u00f6rbliver h\u00e4r p\u00e5 min post natt efter natt.\n21:9 Och se, nu kommer h\u00e4r ett t\u00e5g av m\u00e4n, ryttare par efter par!\u00bb Och \u00e5ter talade han och sade: \u00bbFallet, fallet \u00e4r Babel! Alla dess gudabel\u00e4ten \u00e4ro nedbrutna till jorden.\u00bb\n21:10 O du mitt krossade, mitt s\u00f6ndertr\u00f6skade folk, vad jag har h\u00f6rt av HERREN Sebaot, Israels Gud, det har jag f\u00f6rkunnat f\u00f6r eder.\n21:11 Utsaga om Duma. Man ropar till mig fr\u00e5n Seir: \u00bbV\u00e4ktare, vad lider natten? V\u00e4ktare, vad lider natten?\u00bb\n21:12 V\u00e4ktaren svarar: \u00bbMorgon har kommit, och likv\u00e4l \u00e4r det natt. Viljen I fr\u00e5ga mer, s\u00e5 fr\u00e5gen; kommen tillbaka igen.\u00bb\n21:13 Utsaga \u00f6ver Arabien. Tagen natth\u00e4rb\u00e4rge i Arabiens vildmark, I karavaner fr\u00e5n Dedan.\n21:14 M\u00e5 man komma emot de t\u00f6rstande och giva dem vatten. Ja, inbyggarna i Temas land g\u00e5 de flyktande till m\u00f6tes med br\u00f6d.\n21:15 Ty de fly undan sv\u00e4rd, undan draget sv\u00e4rd, och undan sp\u00e4nd b\u00e5ge och undan krigets tunga.\n21:16 Ty s\u00e5 har Herren sagt till mig: Om ett \u00e5r, s\u00e5som dagakarlen r\u00e4knar \u00e5ret, skall all Kedars h\u00e4rlighet vara f\u00f6rg\u00e5ngen,\n21:17 och f\u00f6ga skall d\u00e5 vara kvar av Kedars hj\u00e4ltars b\u00e5gar, s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro. Ty s\u00e5 har HERREN, Israels Gud, talat.\n22:1 Utsaga om Synernas dal. Vad \u00e4r d\u00e5 p\u00e5 f\u00e4rde, eftersom allt ditt folk stiger upp p\u00e5 taken?\n22:2 Du larmuppfyllda, du bullrande stad, du glada stad! Dina slagna hava icke blivit slagna med sv\u00e4rd, ej d\u00f6dats i strid.\n22:3 Alla dina furstar hava samf\u00e4llt flytt undan, utan b\u00e5gskott blevo de f\u00e5ngar. Ja, s\u00e5 m\u00e5nga som p\u00e5tr\u00e4ffades hos dig blevo allasammans f\u00e5ngar, huru l\u00e5ngt bort de \u00e4n flydde.\n22:4 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag: V\u00e4nden blicken ifr\u00e5n mig, jag m\u00e5ste gr\u00e5ta bitterligen; trugen icke p\u00e5 mig tr\u00f6st f\u00f6r att dottern mitt folk har blivit f\u00f6rst\u00f6rd.\n22:5 Ty en dag med f\u00f6rvirring, nedtrampning och best\u00f6rtning kommer fr\u00e5n Herren, HERREN Sebaot, i Synernas dal, med nedbrutna murar och med rop upp mot berget.\n22:6 Elam hade fattat kogret, vagnsk\u00e4mpar och ryttare f\u00f6ljde honom; Kir hade blottat sk\u00f6lden.\n22:7 Dina sk\u00f6naste dalar voro fyllda med vagnar, och ryttarna hade fattat st\u00e5nd vid porten.\n22:8 Juda blev blottat och l\u00e5g utan skydd. D\u00e5 sk\u00e5dade du bort efter vapnen i Skogshuset.\n22:9 Och I s\u00e5gen att Davids stad hade m\u00e5nga r\u00e4mnor, och I samladen upp vattnet i Nedre dammen.\n22:10 Husen i Jerusalem r\u00e4knaden I, och I br\u00f6ten ned husen f\u00f6r att bef\u00e4sta muren.\n22:11 Och mellan de b\u00e5da murarna gjorden I en beh\u00e5llare f\u00f6r vattnet fr\u00e5n Gamla dammen. Men I sk\u00e5daden icke upp till honom som hade verkat detta; till honom som f\u00f6r l\u00e4nge sedan hade best\u00e4mt det s\u00e5gen I icke.\n22:12 Herren, HERREN Sebaot kallade eder p\u00e5 den dagen till gr\u00e5t och klagan, till att raka edra huvuden och h\u00f6lja eder i sorgdr\u00e4kt.\n22:13 Men i st\u00e4llet h\u00e4ng\u00e5ven I eder \u00e5t fr\u00f6jd och gl\u00e4dje; I d\u00f6daden oxar och slaktaden f\u00e5r, I \u00e5ten k\u00f6tt och drucken vin, I saden: \u00bbL\u00e5tom oss \u00e4ta och dricka, ty i morgon m\u00e5ste vi d\u00f6.\u00bb\n22:14 D\u00e4rf\u00f6r ljuder fr\u00e5n HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina \u00f6ron: Sannerligen, denna eder missg\u00e4rning skall icke bliva f\u00f6rsonad, s\u00e5 l\u00e4nge I leven, s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot.\n22:15 S\u00e5 sade Herren, HERREN Sebaot: G\u00e5 bort till honom d\u00e4r, f\u00f6rvaltaren, \u00f6verhovm\u00e4staren Sebna, och s\u00e4g till honom:\n22:16 Vad g\u00f6r du h\u00e4r, och vem t\u00e4nker du l\u00e4gga h\u00e4r, eftersom du h\u00e4r hugger ut en grav \u00e5t dig? Du som hugger ut din grav s\u00e5 h\u00f6gt uppe, du som i klippan urholkar en boning \u00e5t dig,\n22:17 du m\u00e5 veta att HERREN skall slunga dig l\u00e5ngt bort, en s\u00e5dan man som du \u00e4r. Han skall rulla dig tillhopa till en klump,\n22:18 han skall hopnysta dig s\u00e5som ett nystan, och kasta dig s\u00e5som en boll bort till ett land som har utrymme nog f\u00f6r dig; d\u00e4r skall du d\u00f6, och dit skola dina h\u00e4rliga vagnar komma, du skamfl\u00e4ck f\u00f6r din herres hus.\n22:19 Ja, jag skall st\u00f6ta dig bort ifr\u00e5n din plats, och fr\u00e5n din tj\u00e4nst skall du bliva avsatt.\n22:20 Och p\u00e5 den dagen skall jag kalla p\u00e5 min tj\u00e4nare Eljakim, Hilkias son;\n22:21 honom skall jag ikl\u00e4da din livkl\u00e4dnad, och med ditt b\u00e4lte skall jag omgjorda honom, och skall l\u00e4gga ditt v\u00e4lde i hans hand, s\u00e5 att han bliver en fader f\u00f6r Jerusalems inv\u00e5nare och f\u00f6r Juda hus.\n22:22 Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att b\u00e4ra; n\u00e4r han uppl\u00e5ter, skall ingen tillsluta, och n\u00e4r han tillsluter, skall ingen uppl\u00e5ta.\n22:23 Och jag skall sl\u00e5 in honom till en stadig spik i en fast v\u00e4gg, och han skall bliva ett \u00e4res\u00e4te f\u00f6r sin faders hus.\n22:24 Men om d\u00e5 hans faders hus, s\u00e5 tungt det \u00e4r, h\u00e4nger sig p\u00e5 honom, med \u00e4ttlingar och avkomlingar -- alla slags sm\u00e5k\u00e4rl av vad slag som helst, sk\u00e5lar eller allahanda krukor --\n22:25 d\u00e5, p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN Sebaot, skall spiken, som var inslagen i den fasta v\u00e4ggen lossna; den skall g\u00e5 s\u00f6nder och falla ned, och b\u00f6rdan som h\u00e4ngde d\u00e4rp\u00e5, skall krossas. Ty s\u00e5 har HERREN talat.\n23:1 Utsaga om Tyrus. J\u00e4mren eder, I Tarsis-skepp! Ty det \u00e4r \u00f6delagt, utan hus och utan g\u00e4ster; fr\u00e5n kitt\u00e9ernas land n\u00e5r dem budskapet h\u00e4rom.\n23:2 Sitten stumma, I kustlandets inv\u00e5nare! K\u00f6pm\u00e4n fr\u00e5n Sidon, sj\u00f6farande m\u00e4n, uppfyllde dig;\n23:3 av Sihors s\u00e4d och Nilflodens sk\u00f6rdar skaffade du dig vinning, i det du for \u00f6ver stora vatten och drev handel d\u00e4rmed bland folken.\n23:4 Men st\u00e5 d\u00e4r nu med skam, du Sidon; ty s\u00e5 s\u00e4ger havet, havets f\u00e4ste: \u00bbS\u00e5 \u00e4r jag d\u00e5 utan avkomma och har icke f\u00f6tt n\u00e5gra barn, icke uppf\u00f6tt ynglingar, icke fostrat jungfrur.\u00bb\n23:5 N\u00e4r man f\u00e5r h\u00f6ra detta i Egypten, d\u00e5 b\u00e4var man vid ryktet om Tyrus.\n23:6 Dragen bort till Tarsis och j\u00e4mren eder, I kustlandets inv\u00e5nare.\n23:7 \u00c4r detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina f\u00f6tter bars till fj\u00e4rran land, f\u00f6r att g\u00e4sta d\u00e4r?\n23:8 Vem besl\u00f6t detta \u00f6ver Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens k\u00f6pm\u00e4n voro furstar, vilkens kr\u00e4mare voro storm\u00e4n p\u00e5 jorden?\n23:9 HERREN Sebaot var den som besl\u00f6t det, f\u00f6r att sl\u00e5 ned all den stolta h\u00e4rligheten och \u00f6dmjuka alla storm\u00e4n p\u00e5 jorden.\n23:10 Bred nu ut dig \u00f6ver ditt land s\u00e5som Nilfloden, du dotter Tarsis; du b\u00e4r ingen boja mer.\n23:11 Han r\u00e4ckte ut sin hand \u00f6ver havet, han kom konungariken att darra; HERREN bj\u00f6d om Kanaans f\u00e4sten att de skulle \u00f6del\u00e4ggas.\n23:12 Han sade: \u00bbDu skall ej allt framgent f\u00e5 leva i fr\u00f6jd, du kr\u00e4nkta jungfru, du dotter Sidon. St\u00e5 upp och drag bort till kitt\u00e9ernas land; dock, ej heller d\u00e4r f\u00e5r du ro.\n23:13 Se, kald\u00e9ernas land, folket som f\u00f6rr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning \u00e5t \u00f6knens djur, de resa d\u00e4r sina bel\u00e4gringstorn och omst\u00f6rta stadens platser och g\u00f6ra den till en grush\u00f6g.\n23:14 J\u00e4mren eder, I Tarsis-skepp, ty edert f\u00e4ste \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt.\u00bb\n23:15 P\u00e5 den tiden skall Tyrus ligga f\u00f6rg\u00e4tet i sjuttio \u00e5r, s\u00e5som r\u00e5dde d\u00e4r alltj\u00e4mt en och samma konung; men efter sjuttio \u00e5r skall det g\u00e5 med Tyrus, s\u00e5som det heter i visan om sk\u00f6kan:\n23:16 \u00bbTag din harpa och g\u00e5 omkring i staden, du f\u00f6rg\u00e4tna sk\u00f6ka; spela vackert och sjung flitigt, s\u00e5 att man kommer ih\u00e5g dig.\u00bb\n23:17 Ty efter sjuttio \u00e5r skall HERREN se till Tyrus, och det skall \u00e5ter f\u00e5 begynna att taga emot sk\u00f6kol\u00f6n och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida v\u00e4rlden.\n23:18 Men hennes handelsf\u00f6rv\u00e4rv och vad hon f\u00e5r s\u00e5som sk\u00f6kol\u00f6n skall vara helgat \u00e5t HERREN; det skall icke l\u00e4ggas upp och icke g\u00f6mmas, utan de som bo inf\u00f6r HERRENS ansikte skola av hennes handelsf\u00f6rv\u00e4rv hava mat till fyllest och pr\u00e4ktiga kl\u00e4der.\n24:1 Se, HERREN \u00f6del\u00e4gger jorden och f\u00f6r\u00f6der den; han omv\u00e4lver, vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r, och f\u00f6rstr\u00f6r dess inbyggare.\n24:2 Och det g\u00e5r pr\u00e4sten s\u00e5som folket, husbonden s\u00e5som tj\u00e4naren, husfrun s\u00e5som tj\u00e4narinnan, s\u00e4ljaren s\u00e5som k\u00f6paren, l\u00e5ntagaren s\u00e5som l\u00e5ngivaren, g\u00e4lden\u00e4ren s\u00e5som borgen\u00e4ren.\n24:3 Jorden bliver i grund \u00f6delagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.\n24:4 Jorden s\u00f6rjer och tvinar bort, jordkretsen f\u00f6rsm\u00e4ktar och tvinar bort, vad h\u00f6gt \u00e4r bland jordens folk f\u00f6rsm\u00e4ktar.\n24:5 Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava \u00f6vertr\u00e4tt lagarna, de hava f\u00f6rvandlat r\u00e4tten, brutit det eviga f\u00f6rbundet.\n24:6 D\u00e4rf\u00f6r uppfr\u00e4ter f\u00f6rbannelse jorden, och de som bo d\u00e4r m\u00e5ste lida, vad de hava f\u00f6rskyllt; d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rt\u00e4ras jordens inbyggare av hetta, s\u00e5 att ej m\u00e5nga m\u00e4nniskor finnas kvar.\n24:7 Vinmusten s\u00f6rjer, vintr\u00e4det f\u00f6rsm\u00e4ktar; de som voro s\u00e5 hj\u00e4rteglada sucka nu alla.\n24:8 Det \u00e4r f\u00f6rbi med fr\u00f6jden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det \u00e4r f\u00f6rbi med fr\u00f6jden vid harpans klang.\n24:9 Vin dricker man icke mer under s\u00e5ng, rusdrycken k\u00e4nnes bitter f\u00f6r dem som dricka den.\n24:10 Nedbruten ligger den \u00f6de staden; vart hus \u00e4r st\u00e4ngt, s\u00e5 att ingen kommer d\u00e4rin.\n24:11 D\u00e4rute h\u00f6res klagorop \u00f6ver vinet; all gl\u00e4dje \u00e4r s\u00e5som en nedg\u00e5ngen sol, all jordens fr\u00f6jd har flyktat.\n24:12 \u00d6del\u00e4ggelse allenast \u00e4r kvar i staden, och porten \u00e4r slagen i spillror.\n24:13 Ty det m\u00e5ste s\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 jorden bland folken, s\u00e5som det g\u00e5r, n\u00e4r man sl\u00e5r ned oliver, s\u00e5som n\u00e4r man g\u00f6r en eftersk\u00f6rd, sedan vinb\u00e4rgningen \u00e4r slut.\n24:14 Dessa h\u00e4va d\u00e5 upp sin r\u00f6st och jubla; fr\u00f6jderop \u00f6ver HERRENS h\u00f6ghet ljuda borta i v\u00e4ster:\n24:15 \u00bb\u00c4ren d\u00e4rf\u00f6r HERREN i \u00f6sterns bygder, \u00e4ven i havsl\u00e4nderna HERRENS, Israels Guds, namn.\u00bb\n24:16 Fr\u00e5n jordens \u00e4nda h\u00f6ra vi lovs\u00e5nger: \u00bbEn h\u00e4rlig lott f\u00e5r den r\u00e4ttf\u00e4rdige!\u00bb Men jag s\u00e4ger: Jag arme, jag arme, ve mig! H\u00e4rjare h\u00e4rja, ja h\u00e4rjande fara h\u00e4rjare fram.\n24:17 Faror, fallgropar och f\u00e4llor v\u00e4nta eder, I jordens inbyggare.\n24:18 Och om n\u00e5gon flyr undan farlighetsropen, s\u00e5 st\u00f6rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s\u00e5 f\u00e5ngas han i f\u00e4llan. Ty f\u00f6nstren i h\u00f6jden \u00e4ro \u00f6ppnade, och jordens grundvalar b\u00e4va.\n24:19 Jorden brister, ja, den brister; jorden r\u00e4mnar, ja, den r\u00e4mnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;\n24:20 jorden raglar, ja, den raglar s\u00e5som en drucken; den gungar s\u00e5som vaktskjulet i tr\u00e4dets topp. Dess \u00f6vertr\u00e4delse vilar tung p\u00e5 den, och den faller och kan icke mer st\u00e5 upp.\n24:21 P\u00e5 den tiden skall HERREN hems\u00f6ka h\u00f6jdens h\u00e4r uppe i h\u00f6jden och jordens konungar nere p\u00e5 jorden.\n24:22 Och de skola samlas tillhopa, s\u00e5som f\u00e5ngar hopsamlas i f\u00e5nggropen, och skola inneslutas i f\u00e4ngelse; sent omsider n\u00e5r dem hems\u00f6kelsen.\n24:23 D\u00e5 skall m\u00e5nen blygas och solen sk\u00e4mmas; ty HERREN Sebaot skall d\u00e5 vara konung p\u00e5 Sions berg och i Jerusalem, och hans \u00e4ldste skola sk\u00e5da h\u00e4rlighet.\n25:1 HERRE, du \u00e4r min Gud; jag vill upph\u00f6ja dig, jag vill prisa ditt namn, ty du g\u00f6r underfulla ting, du utf\u00f6r r\u00e5dslut ifr\u00e5n fordom tid, fasta och best\u00e5ndande.\n25:2 Ja, du har gjort staden till en stenhop, den bef\u00e4sta staden till en grush\u00f6g; fr\u00e4mlingarnas palats st\u00e5r ej mer d\u00e4r s\u00e5som en stad, aldrig skall det byggas upp igen.\n25:3 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste nu det vilda folket \u00e4ra dig, den grymma hednastaden frukta dig.\n25:4 Ty du har varit ett v\u00e4rn f\u00f6r den arme, ett v\u00e4rn f\u00f6r den fattige i hans n\u00f6d, en tillflykt mot st\u00f6rtskurar, ett skygd under hettan. Ty v\u00e5ldsverkarnas raseri \u00e4r likasom en st\u00f6rtskur mot en v\u00e4gg.\n25:5 Och s\u00e5som du kuvar hettan, n\u00e4r det \u00e4r som torrast, s\u00e5 kuvar du fr\u00e4mlingarnas larm; ja, s\u00e5som hettan d\u00e4mpas genom molnens skugga, s\u00e5 d\u00e4mpas de grymmas segers\u00e5ng.\n25:6 Och HERREN Sebaot skall p\u00e5 detta berg g\u00f6ra ett g\u00e4stabud f\u00f6r alla folk, ett g\u00e4stabud med feta r\u00e4tter, ett g\u00e4stabud med starkt vin, ja, med feta, m\u00e4rgfulla r\u00e4tter, med starkt vin, v\u00e4l klarat.\n25:7 Och han skall p\u00e5 detta berg g\u00f6ra om intet det dok som h\u00f6ljer alla folk, och det t\u00e4ckelse som bet\u00e4cker alla folkslag.\n25:8 Han skall f\u00f6r alltid g\u00f6ra d\u00f6den om intet; och Herren, HERREN skall avtorka t\u00e5rarna fr\u00e5n alla ansikten, och skall taga bort sitt folks sm\u00e4lek \u00f6verallt p\u00e5 jorden. Ty s\u00e5 har HERREN talat.\n25:9 P\u00e5 den tiden skall man s\u00e4ga: Se, d\u00e4r \u00e4r v\u00e5r Gud, som vi f\u00f6rbidade och som skulle fr\u00e4lsa oss. Ja, d\u00e4r \u00e4r HERREN, som vi f\u00f6rbidade; l\u00e5tom oss fr\u00f6jdas och vara glada \u00f6ver hans fr\u00e4lsning.\n25:10 Ty HERRENS hand skall vila \u00f6ver detta berg, men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land, likasom str\u00e5 trampas ned i g\u00f6dselp\u00f6len.\n25:11 Och huru han \u00e4n d\u00e4r breder ut sina h\u00e4nder, lik simmaren, n\u00e4r han simmar, s\u00e5 skall dock hans h\u00f6gmod bliva nedbrutet, trots hans h\u00e4nders alla konster.\n25:12 Ja, dina murars h\u00f6ga f\u00e4ste st\u00f6rtar han omkull och \u00f6dmjukar, han sl\u00e5r det till jorden, ned i stoftet.\n26:1 P\u00e5 den tiden skall man sjunga denna s\u00e5ng i Juda land: \u00bbV\u00e5r stad giver oss styrka; murar och v\u00e4rn bereda oss fr\u00e4lsning.\n26:2 L\u00e5ten upp portarna, s\u00e5 att ett r\u00e4ttf\u00e4rdigt folk f\u00e5r draga d\u00e4rin, ett som h\u00e5ller tro.\n26:3 Den som \u00e4r fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty p\u00e5 dig f\u00f6rtr\u00f6star han.\n26:4 F\u00f6rtr\u00f6sten d\u00e5 p\u00e5 HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN \u00e4r en evig klippa.\n26:5 Ty dem som trona i h\u00f6jden, dem st\u00f6rtar han ned, ja, den h\u00f6ga staden; han \u00f6dmjukar den, \u00f6dmjukar den till jorden, han sl\u00e5r den ned i stoftet.\n26:6 Den trampas under f\u00f6tterna, under de f\u00f6rtrycktas f\u00f6tter, under de armas steg.\u00bb\n26:7 Men den r\u00e4ttf\u00e4rdiges v\u00e4g \u00e4r j\u00e4mn; \u00e5t den r\u00e4ttf\u00e4rdige bereder du en j\u00e4mnad stig.\n26:8 Ja, p\u00e5 dina domars v\u00e4g, HERRE, f\u00f6rbida vi dig; till ditt namn och ditt pris st\u00e5r v\u00e5r sj\u00e4ls tr\u00e4ngtan.\n26:9 Min sj\u00e4l tr\u00e4ngtar efter dig om natten, och anden i mig s\u00f6ker dig bittida; ty n\u00e4r dina domar drabbar jorden, l\u00e4ra sig jordkretsens inbyggare r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n26:10 Om n\u00e5d bevisas mot den ogudaktige, s\u00e5 l\u00e4r han sig icke r\u00e4ttf\u00e4rdighet; i det land, d\u00e4r r\u00e4tt skulle \u00f6vas, g\u00f6r han d\u00e5 vad or\u00e4tt \u00e4r och ser icke HERRENS h\u00f6ghet.\n26:11 HERRE, din hand \u00e4r upplyft, men de se det icke; m\u00e5 de nu med blygsel se din nit\u00e4lskan f\u00f6r folket; ja, m\u00e5 eld f\u00f6rt\u00e4ra dina ov\u00e4nner.\n26:12 HERRE, du skall skaffa frid \u00e5t oss, ty allt vad vi hava utr\u00e4ttat har du utf\u00f6rt \u00e5t oss.\n26:13 HERREN, v\u00e5r Gud, andra herrar \u00e4n du hava h\u00e4rskat \u00f6ver oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.\n26:14 De d\u00f6da f\u00e5 icke liv igen, skuggorna st\u00e5 ej \u00e5ter upp; d\u00e4rf\u00f6r hems\u00f6kte och f\u00f6rgjorde du dem och utrotade all deras \u00e5minnelse.\n26:15 Du f\u00f6r\u00f6kade en g\u00e5ng folket, HERRE; du f\u00f6r\u00f6kade folket och bevisade dig h\u00e4rlig; du utvidgade landets alla gr\u00e4nser.\n26:16 HERRE, i n\u00f6den hava de nu s\u00f6kt dig, de hava utgjutit tysta b\u00f6ner, n\u00e4r din tuktan kom \u00f6ver dem.\n26:17 S\u00e5som en havande kvinna, d\u00e5 hon \u00e4r n\u00e4ra att f\u00f6da, v\u00e5ndas och ropar i sina kval, s\u00e5 var det med oss inf\u00f6r ditt ansikte, o HERRE.\n26:18 Vi voro ocks\u00e5 havande och v\u00e5ndades; men n\u00e4r vi f\u00f6dde, var det vind. Vi kunde icke bereda fr\u00e4lsning \u00e5t landet; inga m\u00e4nniskor f\u00f6das mer till att bo p\u00e5 jordens krets.\n26:19 Men dina d\u00f6da m\u00e5 f\u00e5 liv igen; mina d\u00f6das kroppar m\u00e5 \u00e5ter st\u00e5 upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg \u00e4r en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.\n26:20 V\u00e4lan d\u00e5, mitt folk, g\u00e5 in i dina kamrar och st\u00e4ng igen d\u00f6rrarna om dig; g\u00f6m dig ett litet \u00f6gonblick, till dess att vreden har g\u00e5tt f\u00f6rbi.\n26:21 Ty se, HERREN tr\u00e4der ut ur sin boning, f\u00f6r att hems\u00f6ka jordens inbyggare f\u00f6r deras missg\u00e4rning; och jorden skall l\u00e5ta komma i dagen allt blod som d\u00e4r har blivit utgjutet, och skall icke l\u00e4ngre bet\u00e4cka dem som d\u00e4r hava blivit dr\u00e4pta.\n27:1 P\u00e5 den tiden skall HERREN med sitt sv\u00e4rd, det h\u00e5rda, det stora och starka, hems\u00f6ka Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och skall dr\u00e4pa draken, som ligger i havet.\n27:2 P\u00e5 den tiden skall finnas en ving\u00e5rd, rik p\u00e5 vin, och man skall sjunga om den:\n27:3 Jag, HERREN, \u00e4r dess vaktar, \u00e5ter och \u00e5ter vattnar jag den. F\u00f6r att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag.\n27:4 Jag vredgas icke p\u00e5 den; nej, om tistel och t\u00f6rne ville begynna strid, s\u00e5 skulle jag g\u00e5 l\u00f6st d\u00e4rp\u00e5 och br\u00e4nna upp alltsammans.\n27:5 Eller ock m\u00e5ste man s\u00f6ka skydd hos mig och g\u00f6ra fred med mig; ja, fred m\u00e5ste man g\u00f6ra med mig.\n27:6 I tider som komma skall Jakob skjuta r\u00f6tter och Israel gr\u00f6nska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.\n27:7 Har man v\u00e4l pl\u00e5gat dem s\u00e5, som han pl\u00e5gade deras pl\u00e5gare? Eller dr\u00e4ptes de s\u00e5, som deras dr\u00e4pta fiender blevo dr\u00e4pta?\n27:8 Nej, v\u00e4l n\u00e4pste han folket, n\u00e4r han f\u00f6rkastade och f\u00f6rsk\u00f6t det, v\u00e4l ryckte han bort det med sin h\u00e5rda vind, p\u00e5 \u00f6stanstormens dag;\n27:9 men d\u00e4rf\u00f6r kan ock Jakobs missg\u00e4rning d\u00e5 bliva f\u00f6rsonad och deras synds borttagande d\u00e5 giva fullmogen frukt, n\u00e4r alla stenar i deras altaren \u00e4ro f\u00f6rst\u00f6rda -- s\u00e5som d\u00e5 man krossar s\u00f6nder kalkstycken -- och n\u00e4r Aseror och solstoder ej mer resas upp.\n27:10 Se, den fasta staden ligger \u00f6de, den har blivit en folktom plats, \u00f6vergiven s\u00e5som en \u00f6ken, kalvar g\u00e5 d\u00e4r i bet och l\u00e4gra sig d\u00e4r och avbita de kvistar d\u00e4r finnas.\n27:11 Och n\u00e4r grenarna \u00e4ro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och g\u00f6ra upp eld med dem. Ty detta \u00e4r icke ett folk med f\u00f6rst\u00e5nd; d\u00e4rf\u00f6r visar deras skapare dem intet f\u00f6rbarmande, och deras danare dem ingen misskund.\n27:12 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att HERREN anst\u00e4ller en inb\u00e4rgning, fr\u00e5n den strida floden intill Egyptens b\u00e4ck; och I skolen varda insamlade, en och en, I Israels barn.\n27:13 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att man st\u00f6ter i en stor basun; och de som hava varit borttappade i Assyriens land och f\u00f6rdrivna till Egyptens land, de skola d\u00e5 komma; och de skola tillbedja HERREN p\u00e5 det heliga berget i Jerusalem.\n28:1 Ve dig, du Efraims druckna m\u00e4ns stolta krona, du hans str\u00e5lande h\u00e4rlighets vissnande blomster p\u00e5 bergshj\u00e4ssan ovan de vinberusades b\u00f6rdiga dal!\n28:2 Se, fr\u00e5n Herren kommer en som \u00e4r stark och v\u00e4ldig, lik en hagelskur, en f\u00f6r\u00f6dande storm, lik en st\u00f6rtskur med v\u00e4ldiga, \u00f6versv\u00e4mmande vatten, som sl\u00e5r allt till jorden med mat.\n28:3 Under f\u00f6tterna bliver den d\u00e5 trampad, Efraims druckna m\u00e4ns stolta krona.\n28:4 Och det g\u00e5r med hans str\u00e5lande h\u00e4rlighets vissnande blomma p\u00e5 bergshj\u00e4ssan ovan den b\u00f6rdiga dalen, s\u00e5som det g\u00e5r med ett fikon d\u00e4rnere, ett som har mognat f\u00f6re sommarsk\u00f6rden: s\u00e5 snart n\u00e5gon f\u00e5r syn d\u00e4rp\u00e5, slukar han det, medan han \u00e4nnu har det i sin hand.\n28:5 P\u00e5 den tiden skall HERREN Sebaot bliva en h\u00e4rlig krona och en str\u00e5lande krans f\u00f6r kvarlevan av sitt folk;\n28:6 och han skall bliva en r\u00e4ttens ande f\u00f6r den som skipar r\u00e4tt, och en starkhetsmakt f\u00f6r dem som driva fienden p\u00e5 porten.\n28:7 Men ocks\u00e5 h\u00e4r raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; b\u00e5de pr\u00e4ster och profeter ragla av starka drycker, de \u00e4ro \u00f6verlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, n\u00e4r de profetera, de vackla, n\u00e4r de skipa r\u00e4tt.\n28:8 Ja, alla bord \u00e4ro fulla av v\u00e4mjeliga spyor, ingen ren fl\u00e4ck finnes.\n28:9 -- \u00bbVem \u00e4r det d\u00e5 han vill l\u00e4ra f\u00f6rst\u00e5nd, och vem skall han f\u00e5 att giva akt p\u00e5 sin predikan? \u00c4ro vi d\u00e5 nyss avvanda fr\u00e5n modersmj\u00f6lken, nyss tagna fr\u00e5n modersbr\u00f6stet?\n28:10 Det \u00e4r ju gnat p\u00e5 gnat, gnat p\u00e5 gnat, prat p\u00e5 prat, prat p\u00e5 prat, litet h\u00e4r, litet d\u00e4r!\u00bb\n28:11 -- Ja v\u00e4l, genom stammande l\u00e4ppar och p\u00e5 ett fr\u00e4mmande tungom\u00e5l skall han tala till detta folk,\n28:12 han som en g\u00e5ng sade till dem: \u00bbH\u00e4r \u00e4r vilostaden, l\u00e5ten den tr\u00f6tte f\u00e5 vila; h\u00e4r \u00e4r vederkvickelsens ort.\u00bb Men s\u00e5dant ville de icke h\u00f6ra.\n28:13 S\u00e5 skall d\u00e5 HERRENS ord bliva f\u00f6r dem \u00bbgnat p\u00e5 gnat, gnat p\u00e5 gnat, prat p\u00e5 prat, prat p\u00e5 prat, litet h\u00e4r, litet d\u00e4r\u00bb. Och s\u00e5 skola de, b\u00e4st de g\u00e5 d\u00e4r, falla bakl\u00e4nges och krossas, varda sn\u00e4rjda och f\u00e5ngade.\n28:14 H\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r HERRENS ord, I bespottare, I som r\u00e5den \u00f6ver folket h\u00e4r i Jerusalem.\n28:15 Eftersom I s\u00e4gen: \u00bbVi hava slutit ett f\u00f6rbund med d\u00f6den, med d\u00f6dsriket hava vi ing\u00e5tt ett f\u00f6rdrag; om ock gisslet far fram likt en \u00f6versv\u00e4mmande flod, skall det icke n\u00e5 oss, ty vi hava gjort l\u00f6gnen till v\u00e5r tillflykt och falskheten till v\u00e5rt besk\u00e4rm\u00bb,\n28:16 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en bepr\u00f6vad sten, en dyrbar h\u00f6rnsten, fast grundad; den som tror p\u00e5 den beh\u00f6ver icke fly.\n28:17 Och jag skall l\u00e5ta r\u00e4tten vara m\u00e4tsn\u00f6ret och r\u00e4ttf\u00e4rdigheten s\u00e4nklodet. Och hagel skall sl\u00e5 ned eder l\u00f6gntillflykt, och vatten skall sk\u00f6lja bort edert besk\u00e4rm.\n28:18 Och edert f\u00f6rbund med d\u00f6den skall bliva utpl\u00e5nat, och edert f\u00f6rdrag med d\u00f6dsriket skall icke best\u00e5; n\u00e4r gisslet far fram likt en \u00f6versv\u00e4mmande flod, d\u00e5 solen I varda nedtrampade.\n28:19 S\u00e5 ofta det far fram, skall det tr\u00e4ffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, b\u00e5de dag och natt. Idel f\u00f6rskr\u00e4ckelse bliver det, n\u00e4r I m\u00e5sten akta p\u00e5 den predikan.\n28:20 Ty s\u00e4ngen bliver d\u00e5 f\u00f6r kort att str\u00e4cka ut sig p\u00e5 och t\u00e4cket f\u00f6r knappt att svepa in sig i.\n28:21 Ty HERREN skall st\u00e5 upp likasom p\u00e5 Perasims berg, och han skall l\u00e5ta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utf\u00f6ra sitt verk, ett s\u00e4llsamt verk; han skall f\u00f6rr\u00e4tta sitt arbete, ett f\u00f6runderligt arbete.\n28:22 S\u00e5 h\u00f6ren nu upp med eder bespottelse, f\u00f6r att edra band ej m\u00e5 bliva \u00e4n h\u00e5rdare; ty om f\u00f6rst\u00f6ring och oryggligt besluten straffdom \u00f6ver hela jorden har jag h\u00f6rt fr\u00e5n Herren, HERREN Sebaot.\n28:23 Lyssnen och h\u00f6ren min r\u00f6st, akten h\u00e4rp\u00e5 och h\u00f6ren mitt tal.\n28:24 N\u00e4r \u00e5kermannen vill s\u00e5, pl\u00f6jer han d\u00e5 best\u00e4ndigt och hackar upp och harvar sin mark?\n28:25 Nej, fastmer: sedan han har j\u00e4mnat f\u00e4ltet, str\u00f6r han ju d\u00e4r svartkummin och kastar dit kryddkummin och s\u00e5r vete i rader och korn p\u00e5 dess s\u00e4rskilda plats och sp\u00e4lt i kanten.\n28:26 Ty hans Gud har undervisat honom och l\u00e4rt honom det r\u00e4tta s\u00e4ttet.\n28:27 Man tr\u00f6skar ju ej heller svartkummin med tr\u00f6skvagn och l\u00e5ter ej vagnshjul g\u00e5 \u00f6ver kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med k\u00e4pp.\n28:28 Och br\u00f6ds\u00e4den, tr\u00f6skar man s\u00f6nder den? Nej, man pl\u00e4gar icke oavl\u00e5tligt tr\u00f6ska den och driva sina vagnshjul och h\u00e4star d\u00e4r\u00f6ver; man vill ju icke tr\u00f6ska s\u00f6nder den.\n28:29 Ocks\u00e5 detta kommer fr\u00e5n HERREN Sebaot; han \u00e4r underbar i r\u00e5d och stor i vishet.\n29:1 Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, d\u00e4r David slog upp sitt l\u00e4ger! L\u00e4ggen \u00e5r till \u00e5r och l\u00e5ten h\u00f6gtiderna fullborda sitt kretslopp,\n29:2 s\u00e5 skall jag bringa Ariel i tr\u00e5ngm\u00e5l; j\u00e4mmer skall f\u00f6lja p\u00e5 j\u00e4mmer, och d\u00e5 bliver det f\u00f6r mig ett verkligt Ariel.\n29:3 Jag skall sl\u00e5 l\u00e4ger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp b\u00e5lverk emot dig.\n29:4 D\u00e5 skall du tala djupt nedifr\u00e5n jorden, och dina ord skola d\u00e4mpade komma fram ur stoftet; din r\u00f6st skall h\u00f6ras s\u00e5som en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.\n29:5 Men fr\u00e4mlingshopen skall bliva s\u00e5som fint damm och v\u00e5ldsverkarhopen s\u00e5som bortflyende agnar; pl\u00f6tsligt och med hast skall detta ske.\n29:6 Fr\u00e5n HERREN Sebaot skall hems\u00f6kelsen komma, med tord\u00f6n och jordb\u00e4vning och stort dunder, med storm och ov\u00e4der och med l\u00e5gor av f\u00f6rt\u00e4rande eld.\n29:7 Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara s\u00e5som en dr\u00f6msyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i tr\u00e5ngm\u00e5l.\n29:8 S\u00e5som n\u00e4r den hungrige dr\u00f6mmer att han \u00e4ter, men vaknar och k\u00e4nner sin buk vara tom, och s\u00e5som n\u00e4r den t\u00f6rstande dr\u00f6mmer att han dricker, men vaknar och k\u00e4nner sig t\u00f6rstig och f\u00f6rsm\u00e4ktande, s\u00e5 skall det g\u00e5 med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.\n29:9 St\u00e5n d\u00e4r med h\u00e4pnad, ja, varen h\u00e4pna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som \u00e4ren druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.\n29:10 Ty HERREN har utgjutit \u00f6ver eder en tung s\u00f6mns ande och har tillslutit edra \u00f6gon; han har h\u00f6ljt m\u00f6rker \u00f6ver profeterna och \u00f6ver siarna, edra ledare.\n29:11 Och s\u00e5 har profetsynen om allt detta blivit f\u00f6r eder lik orden i en f\u00f6rseglad bok: om man r\u00e4cker en s\u00e5dan \u00e5t n\u00e5gon som kan l\u00e4sa och s\u00e4ger: \u00bbL\u00e4s detta\u00bb, s\u00e5 svarar han: \u00bbJag kan det icke, den \u00e4r ju f\u00f6rseglad\u00bb,\n29:12 och om man r\u00e4cker den \u00e5t n\u00e5gon som icke kan l\u00e4sa och s\u00e4ger: \u00bbL\u00e4s detta\u00bb, s\u00e5 svarar han: \u00bbJag kan icke l\u00e4sa.\u00bb\n29:13 Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och \u00e4rar mig med sina l\u00e4ppar, men l\u00e5ter sitt hj\u00e4rta vara l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig, s\u00e5 att deras fruktan f\u00f6r mig best\u00e5r i inl\u00e4rda m\u00e4nniskobud,\n29:14 d\u00e4rf\u00f6r skall jag \u00e4nnu en g\u00e5ng g\u00f6ra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och f\u00f6runderliga; de visas vishet skall f\u00f6rg\u00e5s, och de f\u00f6rst\u00e5ndigas f\u00f6rst\u00e5nd skall bliva f\u00f6rm\u00f6rkat.\n29:15 Ve eder, I som s\u00f6ken att d\u00f6lja edra r\u00e5dslag f\u00f6r HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i m\u00f6rkret, I som s\u00e4gen: \u00bbVem ser oss, och vem k\u00e4nner oss?\u00bb\n29:16 Huru f\u00f6rv\u00e4nda \u00e4ren I icke! Skall d\u00e5 leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket s\u00e4ga om sin m\u00e4stare: \u00bbHan har icke gjort mig\u00bb? Eller skall bilden s\u00e4ga om honom som har format den: \u00bbHan f\u00f6rst\u00e5r intet\u00bb?\n29:17 Se, \u00e4nnu allenast en liten tid, och Libanon skall f\u00f6rvandlas till ett b\u00f6rdigt f\u00e4lt och det b\u00f6rdiga f\u00e4ltet r\u00e4knas s\u00e5som vildmark.\n29:18 De d\u00f6va skola p\u00e5 den tiden h\u00f6ra vad som l\u00e4ses f\u00f6r de, och de blindas \u00f6gon skola se och vara fria ifr\u00e5n dunkel och m\u00f6rker;\n29:19 och de \u00f6dmjuka skola d\u00e5 k\u00e4nna allt st\u00f6rre gl\u00e4dje i HERREN; och de fattigaste bland m\u00e4nniskor skola fr\u00f6jda sig i Israels Helige.\n29:20 Ty v\u00e5ldsverkarna \u00e4ro d\u00e5 icke mer till, bespottarna hava f\u00e5tt en \u00e4nde, och de som stodo efter f\u00f6rd\u00e4rv \u00e4ro alla utrotade,\n29:21 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo f\u00e4llda och sn\u00e4rjde den som skulle skipa r\u00e4tt i porten och genom l\u00f6gn vr\u00e4ngde r\u00e4tten f\u00f6r den r\u00e4ttf\u00e4rdige.\n29:22 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 till Jakobs hus, han som f\u00f6rlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer beh\u00f6va blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;\n29:23 ty n\u00e4r han -- hans barn -- f\u00e5 se mina h\u00e4nder verk ibland sig, d\u00e5 skola de h\u00e5lla mitt namn heligt, de skola h\u00e5lla Jakobs Helige helig och f\u00f6rskr\u00e4ckas f\u00f6r Israels Gud.\n29:24 De f\u00f6rvillade skola d\u00e5 f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5nd, och de knorrande skola taga emot l\u00e4rdom.\n30:1 Ve eder, I vanartiga barn, s\u00e4ger HERREN, I som g\u00f6ren upp r\u00e5dslag som icke komma fr\u00e5n mig, och sluten f\u00f6rbund, utan att min Ande \u00e4r med, s\u00e5 att I d\u00e4rigenom hopen synd p\u00e5 synd,\n30:2 I som dragen ned till Egypten, utan att hava r\u00e5dfr\u00e5gat min mun, f\u00f6r att s\u00f6ka eder ett v\u00e4rn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga!\n30:3 Se, Faraos v\u00e4rn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd.\n30:4 Ty om ock hans furstar \u00e4ro i Soan, och om \u00e4n hans s\u00e4ndebud komma \u00e4nda till Hanes,\n30:5 s\u00e5 skall dock var man f\u00e5 blygas \u00f6ver detta folk, som icke kan hj\u00e4lpa dem, icke vara till bist\u00e5nd och hj\u00e4lp, utan allenast till skam och sm\u00e4lek.\n30:6 Utsaga om S\u00f6derlandets odjur. Genom ett farornas och \u00e5ngestens land, d\u00e4r lejoninnor och lejon hava sitt tillh\u00e5ll, j\u00e4mte huggormar och flygande drakar, d\u00e4r f\u00f6ra de p\u00e5 \u00e5snors ryggar sina rikedomar och p\u00e5 kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hj\u00e4lpa dem.\n30:7 Ty Egyptens bist\u00e5nd \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet och tomhet; d\u00e4rf\u00f6r kallar jag det landet \u00bbRahab, som ingenting utr\u00e4ttar\u00bb.\n30:8 S\u00e5 g\u00e5 nu in och skriv detta p\u00e5 en tavla, som m\u00e5 f\u00f6rvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, s\u00e5 att det bevaras f\u00f6r kommande dagar, alltid och evinnerligen.\n30:9 Ty det \u00e4r ett genstr\u00e4vigt folk, trol\u00f6sa barn, barn som icke vilja h\u00f6ra HERRENS lag,\n30:10 utan s\u00e4ga till siarna: \u00bbUpph\u00f6ren med edra syner\u00bb, och till profeterna: \u00bbProfeteren icke f\u00f6r oss vad sant \u00e4r; talen till oss s\u00e5dant som \u00e4r oss v\u00e4lbehagligt, profeteren bedr\u00e4gliga ting;\n30:11 viken av ifr\u00e5n v\u00e4gen, g\u00e5n \u00e5t sidan fr\u00e5n stigen, skaffen bort ur v\u00e5r \u00e5syn Israel Helige.\u00bb\n30:12 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Israels Helige s\u00e5: \u00bbEftersom I f\u00f6rakten detta ord och f\u00f6rtr\u00f6sten p\u00e5 v\u00e5ld och vr\u00e5nghet och st\u00f6djen eder p\u00e5 s\u00e5dant,\n30:13 d\u00e4rf\u00f6r skall denna missg\u00e4rning bliva f\u00f6r eder s\u00e5som ett fallf\u00e4rdigt stycke p\u00e5 en h\u00f6g mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren pl\u00f6tsligt och med hast st\u00f6rtar ned och krossas;\n30:14 den krossa, s\u00e5som n\u00e4r man v\u00e5ldsamt sl\u00e5r en lerkruka i bitar, s\u00e5 v\u00e5ldsamt att man bland bitarna icke kan finna en sk\u00e4rva stor nog att d\u00e4rmed taga eld fr\u00e5n eldstaden eller \u00f6sa upp vatten ur dammen.\u00bb\n30:15 Ty s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN, Israels Helige: \u00bbOm i v\u00e4nden om och \u00e4ren stilla, skolen I bliva fr\u00e4lsta, genom stillhet och f\u00f6rtr\u00f6stan varden I starka.\u00bb Men i viljen icke.\n30:16 I s\u00e4gen: \u00bbNej, p\u00e5 h\u00e4star vilja vi jaga fram\u00bb -- d\u00e4rf\u00f6r skolen I ocks\u00e5 bliva jagade; \u00bbp\u00e5 snabba springare vilja vi rida \u00e5stad\u00bb -- d\u00e4rf\u00f6r skola ock edra f\u00f6rf\u00f6ljare vara snabba.\n30:17 Tusen av eder skola fly f\u00f6r en enda mans hot eller f\u00f6r fem m\u00e4ns hot, till dess att vad som \u00e4r kvar av eder bliver s\u00e5som en ensam st\u00e5ng p\u00e5 bergets topp, s\u00e5som ett baner p\u00e5 h\u00f6jden.\n30:18 Ja, d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ntar HERREN, till dess att han kan vara eder n\u00e5dig; d\u00e4rf\u00f6r tronar han i h\u00f6ghet, till dess att han kan f\u00f6rbarma sig \u00f6ver eder. Ty en domens Gud \u00e4r HERREN; saliga \u00e4ro alla de som v\u00e4nta efter honom.\n30:19 Ja, du folk som bor p\u00e5 Sion, i Jerusalem, ingalunda m\u00e5 du gr\u00e5ta. Han skall f\u00f6rvisso vara dig n\u00e5dig, n\u00e4r du ropar; s\u00e5 snart han h\u00f6r din r\u00f6st, skall han svara dig.\n30:20 Ty v\u00e4l skall Herren giva eder n\u00f6dens br\u00f6d och f\u00e5ngenskapens dryck, men sedan skola dina l\u00e4rare icke mer s\u00e4ttas \u00e5 sido, utan dina \u00f6gon skola se upp till dina l\u00e4rare.\n30:21 Och om du viker av, vare sig \u00e5t h\u00f6ger eller \u00e5t v\u00e4nster, s\u00e5 skola dina \u00f6ron h\u00f6ra detta ord ljuda bakom dig; \u00bbH\u00e4r \u00e4r v\u00e4gen, vandren p\u00e5 en.\u00bb\n30:22 D\u00e5 skolen I akta f\u00f6r orent silvret varmed edra skurna bel\u00e4ten \u00e4ro \u00f6verdragna, och guldet varmed edra gjutna bel\u00e4ten \u00e4ro belagda; du skall kasta ut det s\u00e5som orenlighet och s\u00e4ga till det: \u00bbBort h\u00e4rifr\u00e5n!\u00bb\n30:23 Och han skall giva regn \u00e5t s\u00e4den som du har s\u00e5tt p\u00e5 din mark, och han skall av markens gr\u00f6da giva dig br\u00f6d som \u00e4r kraftigt och n\u00e4rande; och din boskap skall p\u00e5 den tiden g\u00e5 i bet p\u00e5 vida \u00e4ngar.\n30:24 Och oxarna och \u00e5snorna med vilka man brukar jorden, de skola \u00e4ta saltad blands\u00e4d om man har kastat med vanna och kastskovel.\n30:25 Och p\u00e5 alla h\u00f6ga berg och alla stora h\u00f6jder skola b\u00e4ckar rinna upp med str\u00f6mmande vatten -- n\u00e4r den stora slaktningens dag kommer, d\u00e5 torn skola falla.\n30:26 Och m\u00e5nens ljus skall bliva s\u00e5som solens ljus, och solens ljus skall varda sju g\u00e5nger klarare, s\u00e5som ett sjufaldigt dagsljus, n\u00e4r den tid kommer, d\u00e5 HERREN f\u00f6rbinder sitt folks skador och helar s\u00e5ren efter slagen som det har f\u00e5tt.\n30:27 Se, HERRENS namn kommer fj\u00e4rran ifr\u00e5n, med brinnande vrede och med tunga r\u00f6kmoln; hans l\u00e4ppar \u00e4ro fulla av f\u00f6rgrymmelse, och hans tunga \u00e4r s\u00e5som f\u00f6rt\u00e4rande eld;\n30:28 hans andedr\u00e4kt \u00e4r lik en str\u00f6m som sv\u00e4mmar \u00f6ver, s\u00e5 att den n\u00e5r \u00e4nd\u00e5 upp till halsen. Ty han vill s\u00e5lla folken i f\u00f6rintelsens s\u00e5ll och l\u00e4gga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse.\n30:29 D\u00e5 skolen I sjunga s\u00e5som i en natt d\u00e5 man firar helig h\u00f6gtid, och edra hj\u00e4rtan skola gl\u00e4dja sig, s\u00e5som n\u00e4r man under fl\u00f6jters ljud t\u00e5gar upp p\u00e5 HERRENS berg, upp till Israels klippa.\n30:30 Och HERREN skall l\u00e5ta h\u00f6ra sin r\u00f6st i majest\u00e4t och visa huru hans arm drabbar, i vredesf\u00f6rgrymmelse och med f\u00f6rt\u00e4rande eldsl\u00e5ga, med storm och st\u00f6rtskurar och hagelstenar.\n30:31 Ty f\u00f6r HERRENS r\u00f6st skall Assur bliva f\u00f6rf\u00e4rad, n\u00e4r han sl\u00e5r honom med sitt ris.\n30:32 Och s\u00e5 ofta staven far fram och HERREN efter sitt r\u00e5dslut l\u00e5ter den falla p\u00e5 honom skola pukor och harpor ljuda. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng skall han lyfta sin arm till att strida mot honom.\n30:33 Ty en Tofetplats \u00e4r l\u00e4ngesedan tillredd, ja ock f\u00f6r konungen \u00e4r den gjord redo, och djup och vid \u00e4r den; dess rund \u00e4r fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelstr\u00f6m skall HERRENS Ande s\u00e4tta den i brand.\n31:1 Ve dem som draga \u00e5stad ned till Egypten f\u00f6r att f\u00e5 hj\u00e4lp, i det de f\u00f6rlita sig p\u00e5 h\u00e4star, dem som s\u00e4tta sin f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 vagnar, d\u00e4rf\u00f6r att d\u00e4r finnas s\u00e5 m\u00e5nga, och p\u00e5 ryttare, d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e4ngden \u00e4r s\u00e5 stor, men som ej v\u00e4nda sin blick till Israels Helige och icke fr\u00e5ga efter HERREN!\n31:2 Ocks\u00e5 han \u00e4r ju vis; han l\u00e5ter olyckan komma, och han ryggar icke sina ord. Han reser sig upp mot de ondas hus och mot den hj\u00e4lp som og\u00e4rningsm\u00e4nnen s\u00e4nda.\n31:3 Ty egyptierna \u00e4ro m\u00e4nniskor och \u00e4ro icke Gud, deras h\u00e4star \u00e4ro k\u00f6tt och icke ande. Och HERREN skall r\u00e4cka ut sin hand, och d\u00e5 skall hj\u00e4lparen vackla och den hj\u00e4lpte falla, och b\u00e5da skola tillhopa f\u00f6rg\u00e5s.\n31:4 Ty s\u00e5 har HERREN sagt till mig: S\u00e5som ett lejon ryter, ett ungt lejon \u00f6ver sitt rov, och icke skr\u00e4mmes bort av herdarnas rop eller r\u00e4des f\u00f6r deras larm, n\u00e4r de i m\u00e4ngd samlas dit, s\u00e5 skall HERREN Sebaot fara ned f\u00f6r att strida p\u00e5 Sions berg och uppe p\u00e5 dess h\u00f6jd.\n31:5 S\u00e5som f\u00e5geln breder ut sina vingar, s\u00e5 skall HERREN Sebaot besk\u00e4rma Jerusalem; han skall besk\u00e4rma och hj\u00e4lpa, han skall skona och r\u00e4dda.\n31:6 S\u00e5 v\u00e4nden nu om till honom, fr\u00e5n vilken I haven avfallit genom ett s\u00e5 djupt fall, I Israels barn.\n31:7 Ty p\u00e5 den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar av silver och de avgudar av guld, som edra h\u00e4nder hava gjort \u00e5t eder till synd.\n31:8 Och Assur skall falla, men icke f\u00f6r en mans sv\u00e4rd; ett sv\u00e4rd, som icke \u00e4r en m\u00e4nniskas, skall f\u00f6rt\u00e4ra honom. Han skall fly f\u00f6r sv\u00e4rd, och hans unga m\u00e4n skola bliva tr\u00e4lar.\n31:9 Och hans klippa skall f\u00f6rg\u00e5s av skr\u00e4ck, och hans furstar skola i f\u00f6rf\u00e4ran fly ifr\u00e5n baneret. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som har sin eld p\u00e5 Sion och sin ugn i Jerusalem.\n32:1 En konung skall uppst\u00e5, som skall regera med r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och h\u00e4rskare, som skola h\u00e4rska med r\u00e4ttvisa.\n32:2 Var och en av dem skall vara s\u00e5som en tillflykt i stormen, ett skydd mot st\u00f6rtskuren; de skola vara s\u00e5som vattenb\u00e4ckar i en \u00f6demark, s\u00e5som skuggan av en v\u00e4ldig klippa i ett t\u00f6rstigt land.\n32:3 D\u00e5 skola de seendes \u00f6gon icke vara f\u00f6rblindade, och de h\u00f6randes \u00f6ron skola lyssna till.\n32:4 D\u00e5 skola de l\u00e4ttsinnigas hj\u00e4rtan bliva f\u00f6rst\u00e5ndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.\n32:5 D\u00e5ren skall d\u00e5 icke mer heta \u00e4dling, ej heller bedragaren kallas herre.\n32:6 Ty en d\u00e5re talar d\u00e5rskap, och hans hj\u00e4rta reder till f\u00f6rd\u00e4rv; s\u00e5 \u00f6var han gudl\u00f6shet och talar, vad f\u00f6rv\u00e4nt \u00e4r, om HERREN, s\u00e5 l\u00e5ter han den hungrige sv\u00e4lta och nekar den t\u00f6rstige en dryck vatten.\n32:7 Och bedragaren brukar onda vapen, han t\u00e4nker ut sk\u00e4ndliga anslag till att f\u00f6rd\u00e4rva de betryckta genom l\u00f6gnaktiga ord, f\u00f6rd\u00e4rva en fattig, som har r\u00e4tt i sin talan.\n32:8 Men en \u00e4dling t\u00e4nker \u00e4dla tankar och st\u00e5r fast vid det som \u00e4delt \u00e4r.\n32:9 I kvinnor, som \u00e4ren s\u00e5 s\u00e4kra, st\u00e5n upp och h\u00f6ren min r\u00f6st; I sorgl\u00f6sa jungfrur, lyssnen till mitt tal.\n32:10 N\u00e4r \u00e5r och dagar hava g\u00e5tt, d\u00e5 skolen I darra, I som \u00e4ren s\u00e5 sorgl\u00f6sa, ty d\u00e5 \u00e4r det slut med all vinb\u00e4rgning, och ingen fruktsk\u00f6rd kommer mer.\n32:11 B\u00e4ven, I som \u00e4ren s\u00e5 s\u00e4kra, darren, I som \u00e4ren s\u00e5 sorgl\u00f6sa, l\u00e4ggen av edra kl\u00e4der och blotten eder, kl\u00e4den edra l\u00e4nder med s\u00e4cktyg.\n32:12 Sl\u00e5n eder f\u00f6r br\u00f6stet och klagen \u00f6ver de sk\u00f6na f\u00e4lten, \u00f6ver de fruktsamma vintr\u00e4den,\n32:13 \u00f6ver mitt folks \u00e5krar som fyllas av t\u00f6rne och tistel, ja, \u00f6ver alla gl\u00e4djens boningar i den yra staden.\n32:14 Ty palatsen \u00e4ro \u00f6vergivna, den folkrika staden ligger \u00f6de, Ofelh\u00f6jden med vakttornet \u00e4r f\u00f6rvandlad till grotth\u00e5lor f\u00f6r evig tid, till en plats, d\u00e4r vild\u00e5snor hava sin fr\u00f6jd och d\u00e4r hjordar beta --\n32:15 detta intill dess att ande fr\u00e5n h\u00f6jden bliver utgjuten \u00f6ver oss. D\u00e5 skall \u00f6knen bliva ett b\u00f6rdigt f\u00e4lt och det b\u00f6rdiga f\u00e4ltet r\u00e4knas s\u00e5som vildmark;\n32:16 d\u00e5 skall r\u00e4tten taga sin boning i \u00f6knen och r\u00e4ttf\u00e4rdigheten bo p\u00e5 det b\u00f6rdiga f\u00e4ltet.\n32:17 Och r\u00e4ttf\u00e4rdighetens frukt skall vara frid och r\u00e4ttf\u00e4rdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.\n32:18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och p\u00e5 s\u00e4kra viloplatser.\n32:19 Men under hagelskurar skall skogen f\u00e4llas, och djupt skall staden bliva \u00f6dmjukad.\n32:20 S\u00e4lla \u00e4ren d\u00e5 I som f\u00e5n s\u00e5 vid alla vatten, I som kunnen l\u00e5ta edra oxar och \u00e5snor fritt str\u00f6va omkring.\n33:1 Ve dig, du f\u00f6rd\u00e4rvare, som sj\u00e4lv har g\u00e5tt fri ifr\u00e5n f\u00f6rd\u00e4rvet! Ve dig, du h\u00e4rjare, som sj\u00e4lv har undg\u00e5tt f\u00f6rh\u00e4rjning! N\u00e4r du har fyllt ditt m\u00e5tt att f\u00f6rd\u00e4rva, drabbas du sj\u00e4lv av f\u00f6rd\u00e4rvet; n\u00e4r du har fullbordat till h\u00e4rjande drabbas du sj\u00e4lv av f\u00f6rh\u00e4rjning.\n33:2 HERRE, var oss n\u00e5dig, dig f\u00f6rbida vi. Var dessas arm var morgon; ja, var v\u00e5r fr\u00e4lsning i n\u00f6dens tid.\n33:3 F\u00f6r ditt v\u00e4ldiga d\u00e5n fly folken bort; n\u00e4r du reser dig upp, f\u00f6rskingras folkslagen.\n33:4 Och man f\u00e5r sk\u00f6vla och taga byte efter eder, s\u00e5som gr\u00e4smaskar sk\u00f6vla; s\u00e5som gr\u00e4shoppor st\u00f6rta fram, s\u00e5 st\u00f6rtar man \u00f6ver det.\n33:5 HERREN \u00e4r h\u00f6g, ty han bor i h\u00f6jden; han uppfyller Sion med r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n33:6 Ja, trygga tider skola komma f\u00f6r dig! Vishet och kunskap bereda Sion fr\u00e4lsning i rikt m\u00e5tt, och HERRENS fruktan skall vara deras skatt.\n33:7 H\u00f6r, deras hj\u00e4ltar klaga d\u00e4rute, fredsbudb\u00e4rarna gr\u00e5ta bitterligen.\n33:8 V\u00e4garna \u00e4ro \u00f6de, ingen g\u00e5r mer p\u00e5 stigarna. Han bryter f\u00f6rbund, han aktar st\u00e4der ringa, m\u00e4nniskor r\u00e4knar han f\u00f6r intet.\n33:9 Landet ligger s\u00f6rjande och f\u00f6rsm\u00e4ktar, Libanon blyges och st\u00e5r f\u00f6rvissnat, Saron har blivit likt en hedmark, Basans och Karmels skogar f\u00e4lla sina l\u00f6v.\n33:10 Men nu vill jag st\u00e5 upp, s\u00e4ger HERREN, nu vill jag resa mig upp, nu vill jag upph\u00e4va mig.\n33:11 Med halm g\u00e5n I havande, och str\u00e5 f\u00f6den I; edert raseri \u00e4r en eld, som skall f\u00f6rt\u00e4ra eder sj\u00e4lva.\n33:12 Folken skola f\u00f6rbr\u00e4nnas och bliva till aska, ja, likna avhugget t\u00f6rne, som brinner upp i eld.\n33:13 S\u00e5 h\u00f6ren nu, I som fj\u00e4rran \u00e4rer, vad jag har gjort; f\u00f6rnimmen min makt, I som n\u00e4ra \u00e4ren.\n33:14 Syndarna i Sion bliva f\u00f6rskr\u00e4ckta, b\u00e4van griper de gudl\u00f6sa. \u00bbVem av oss kan h\u00e4rda ut vid en f\u00f6rt\u00e4rande eld, vem av oss kan bo vid en evig gl\u00f6d?\u00bb\n33:15 Den som vandrar i r\u00e4ttf\u00e4rdighet och talar, vad r\u00e4tt \u00e4r, den som f\u00f6raktar, vad som vinnes genom or\u00e4tt och v\u00e5ld, och den som avh\u00e5ller sina h\u00e4nder fr\u00e5n att taga mutor, den som tillstoppar sina \u00f6ron f\u00f6r att icke h\u00f6ra om blodsg\u00e4rningar och tillsluter sina \u00f6gon f\u00f6r att icke se, vad ont \u00e4r,\n33:16 han skall bo p\u00e5 h\u00f6jderna, klippf\u00e4sten skola vara hans v\u00e4rn, sitt br\u00f6d skall han f\u00e5, och vatten skall han hava best\u00e4ndigt.\n33:17 Ja, dina \u00f6gon skola sk\u00e5da en konung i hans h\u00e4rlighet, de skola blicka ut \u00f6ver ett vidstr\u00e4ckt land.\n33:18 D\u00e5 skall ditt hj\u00e4rta t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckelsens tid: \u00bbVar \u00e4r nu skatter\u00e4knaren, var \u00e4r nu skattev\u00e4garen, var \u00e4r den som r\u00e4knade tornen?\u00bb\n33:19 Du slipper d\u00e5 att se det fr\u00e4cka folket, folket, vars obegripliga spr\u00e5k man ej kunde f\u00f6rst\u00e5, vars stammande tungom\u00e5l ingen kunde tyda.\n33:20 Men sk\u00e5da p\u00e5 Sion, v\u00e5ra h\u00f6gtiders stad, l\u00e5t dina \u00f6gon betrakta Jerusalem: det \u00e4r en s\u00e4ker boning, ett t\u00e4lt, som icke flyttas bort, ett vars pluggar aldrig ryckas upp och av vars streck intet enda brister s\u00f6nder.\n33:21 Ja, vi hava d\u00e4r HERREN, den v\u00e4ldige; han \u00e4r f\u00f6r oss s\u00e5som floder och breda str\u00f6mmar; ingen roddflotta kommer d\u00e4r fram, och det v\u00e4ldigaste skepp kan ej fara d\u00e4r\u00f6ver.\n33:22 Ty HERREN \u00e4r v\u00e5r domare, HERREN \u00e4r v\u00e5r h\u00e4rskare, HERREN \u00e4r v\u00e5r konung, han fr\u00e4lsar oss.\n33:23 Dina t\u00e5g h\u00e4nga slappa, de h\u00e5lla ej masten stadig, ej seglet sp\u00e4nt. Men d\u00e5 skall r\u00f6vat gods utskiftas i myckenhet, ja, ocks\u00e5 de lama skola d\u00e5 taga byte.\n33:24 Och ingen av inv\u00e5narna skall s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r svag\u00bb, ty folket, som d\u00e4r bor, har f\u00e5tt sin missg\u00e4rning f\u00f6rl\u00e5ten.\n34:1 Tr\u00e4den fram, I folk, och h\u00f6ren; I folkslag, akten h\u00e4rp\u00e5. Jorden h\u00f6re och allt vad p\u00e5 den \u00e4r, jordens krets och vad som alstras d\u00e4rav.\n34:2 Ty HERREN \u00e4r f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 alla folk och vred p\u00e5 all deras h\u00e4r; han giver dem till spillo, han \u00f6verl\u00e4mnar dem till att slaktas.\n34:3 Deras slagna k\u00e4mpar ligga bortkastade, och stank stiger upp fr\u00e5n deras d\u00f6da kroppar, och bergen flyta av deras blod.\n34:4 Himmelens hela h\u00e4rskara f\u00f6rg\u00e5s, och himmelen sj\u00e4lv hoprullas s\u00e5som en bokrulle; hela dess h\u00e4rskara faller f\u00f6rvissnad ned, lik vissnade l\u00f6v fr\u00e5n vinrankan, lik vissnade blad ifr\u00e5n fikontr\u00e4det.\n34:5 Ty mitt sv\u00e4rd har druckit sig rusigt i himmelen; se, det far ned p\u00e5 Edom till dom, p\u00e5 det folk jag har givit till spillo.\n34:6 Ja, ett sv\u00e4rd har HERREN, det dryper av blod och \u00e4r dr\u00e4nkt i fett, i lamms och bockars blod, i fett ifr\u00e5n v\u00e4durars njurar; ty HERREN anst\u00e4ller ett offer i Bosra, ett stort slaktande i Edoms land.\n34:7 Vildoxar f\u00e4llas ock d\u00e4rvid, tjurar, b\u00e5de sm\u00e5 och stora. Deras land dricker sig rusigt av blod, och deras jord bliver dr\u00e4nkt i fett.\n34:8 Ty detta \u00e4r en HERRENS h\u00e4mndedag, ett vederg\u00e4llningens \u00e5r, d\u00e5 han utf\u00f6r Sions sak.\n34:9 D\u00e5 bliva Edoms b\u00e4ckar f\u00f6rvandlade till tj\u00e4ra och dess jord till svavel; ja, dess land bliver f\u00f6rbytt i brinnande tj\u00e4ra.\n34:10 Varken natt eller dag skall den branden slockna, evinnerligen skall r\u00f6ken d\u00e4rav stiga upp. Fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte skall landet ligga \u00f6de, aldrig i evighet skall n\u00e5gon g\u00e5 d\u00e4r fram.\n34:11 Pelikaner och r\u00f6rdrommar skola taga det i besittning, uvar och korpar skola bo d\u00e4ri; ty f\u00f6r\u00f6delsens m\u00e4tsn\u00f6re och f\u00f6rst\u00f6relsens murlod skall han l\u00e5ta komma d\u00e4r\u00f6ver.\n34:12 Av dess \u00e4dlingar skola inga finnas kvar d\u00e4r, som kunna utropa n\u00e5gon till konung; och alla dess furstar f\u00e5 en \u00e4nde.\n34:13 Dess palatser fyllas av t\u00f6rne, n\u00e4sslor och tistlar v\u00e4xa i dess f\u00e4sten; och det bliver en boning f\u00f6r \u00f6kenhundar och ett tillh\u00e5ll f\u00f6r strutsar.\n34:14 Schakaler bo d\u00e4r tillsammans med andra \u00f6kendjur, och gastar ropa d\u00e4r till varandra; ja, d\u00e4r kan Lilit f\u00e5 ro, d\u00e4r kan hon finna en vilostad.\n34:15 D\u00e4r reder pilormen sitt bo och l\u00e4gger sina \u00e4gg och kl\u00e4cker s\u00e5 ut ynglet och samlar det i sitt skygd; ja, d\u00e4r komma gamarna tillhopa, den ene m\u00f6ter d\u00e4r den andre.\n34:16 S\u00f6ken efter i HERRENS bok och l\u00e4sen d\u00e4ri; icke ett enda av de djuren skall utebliva, det ena skall icke f\u00e5f\u00e4ngt s\u00f6ka det andra. Ty det \u00e4r hans mun, som bjuder det, det \u00e4r hans Ande, som samlar dem tillhopa.\n34:17 Det \u00e4r han, som kastar lott f\u00f6r dem, hans hand tillskiftar dem deras mark efter m\u00e4tsn\u00f6re; till evig tid skola de hava den till besittning, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte bo d\u00e4rp\u00e5.\n35:1 \u00d6knen och \u00f6demarken skola gl\u00e4dja sig, och hedmarken skall fr\u00f6jdas och blomstra s\u00e5som en lilja.\n35:2 Den skall blomstra sk\u00f6nt och fr\u00f6jda sig, ja, fr\u00f6jda sig och jubla; Libanons h\u00e4rlighet skall bliva den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skola f\u00e5 se HERRENS h\u00e4rlighet, v\u00e5r Guds prakt.\n35:3 St\u00e4rken maktl\u00f6sa h\u00e4nder, given kraft \u00e5t vacklande kn\u00e4n.\n35:4 S\u00e4gen till de f\u00f6rsagda: \u00bbVaren frimodiga, frukten icke.\u00bb Se, eder Gud kommer med h\u00e4mnd; vederg\u00e4llning kommer fr\u00e5n Gud, ja, sj\u00e4lv kommer han och fr\u00e4lsar eder.\n35:5 D\u00e5 skola de blindas \u00f6gon \u00f6ppnas och de d\u00f6vas \u00f6ron uppl\u00e5tas.\n35:6 D\u00e5 skall den lame hoppa s\u00e5som en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skola bryta fram i \u00f6knen och str\u00f6mmar p\u00e5 hedmarken.\n35:7 Av f\u00f6rbr\u00e4nt land skall bliva en sj\u00f6 och av torr mark vattenk\u00e4llor; p\u00e5 den plats, d\u00e4r \u00f6kenhundar l\u00e4grade sig, skall v\u00e4xa gr\u00e4s j\u00e4mte vass och r\u00f6r.\n35:8 Och en banad v\u00e4g, en farv\u00e4g, skall g\u00e5 d\u00e4r fram, och den skall kallas \u00bbden heliga v\u00e4gen\u00bb; ingen oren skall f\u00e4rdas d\u00e4rp\u00e5, den skall vara f\u00f6r dem sj\u00e4lva. Den som vandrar den v\u00e4gen skall icke g\u00e5 vilse, om han ock h\u00f6r till de f\u00e5kunniga.\n35:9 D\u00e4r skall icke vara n\u00e5got lejon, ej heller skall n\u00e5got annat vilddjur komma dit. Intet s\u00e5dant skall finnas d\u00e4r, men ett fr\u00e4lsat folk skall vandra p\u00e5 den.\n35:10 Ja, HERRENS f\u00f6rlossade skola v\u00e4nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl\u00e4dje skall kr\u00f6na deras huvuden, fr\u00f6jd och gl\u00e4dje skola de undf\u00e5, men sorg och suckan skola fly bort.\n36:1 Och i konung Hiskias fjortonde regerings\u00e5r h\u00e4nde sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla bef\u00e4sta st\u00e4der i Juda och intog dem.\n36:2 Och konungen i Assyrien s\u00e4nde fr\u00e5n Lakis \u00e5stad Rab-Sake med en stor h\u00e4r till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid \u00d6vre dammens vattenledning, p\u00e5 v\u00e4gen till Valkarf\u00e4ltet.\n36:3 D\u00e5 gingo \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.\n36:4 Och Rab-Sake sade till dem: \u00bbS\u00e4gen till Hiskia: S\u00e5 s\u00e4ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad \u00e4r det f\u00f6r en f\u00f6rtr\u00f6stan, som du nu har h\u00e4ngivit dig \u00e5t?\n36:5 Jag s\u00e4ger: Det \u00e4r allenast munv\u00e4der, att du vet r\u00e5d och har makt att f\u00f6ra kriget. P\u00e5 vem f\u00f6rtr\u00f6star du d\u00e5, eftersom du har satt dig upp mot mig?\n36:6 Du f\u00f6rtr\u00f6star v\u00e4l p\u00e5 den br\u00e4ckta r\u00f6rstaven Egypten, men se, n\u00e4r n\u00e5gon st\u00f6der sig p\u00e5 den, g\u00e5r den i i hans hand och genomborrar den. Ty s\u00e5dan \u00e4r Farao, konungen i Egypten, f\u00f6r alla som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 honom.\n36:7 Eller s\u00e4ger du kanh\u00e4nda till mig: 'Vi f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, v\u00e5r Gud?' Var det d\u00e5 icke hans offerh\u00f6jder och altaren Hiskia avskaffade, n\u00e4r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf\u00f6r detta altare skolen I tillbedja'?\n36:8 Men ing\u00e5 nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv\u00e5 tusen h\u00e4star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.\n36:9 Huru skulle du d\u00e5 kunna sl\u00e5 tillbaka en enda st\u00e5th\u00e5llare, en av min herres ringaste tj\u00e4nare? Och du s\u00e4tter din f\u00f6rtr\u00f6stan till Egypten i hopp om att s\u00e5 f\u00e5 vagnar och ryttare!\n36:10 Menar du d\u00e5 att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva det? Nej, det \u00e4r HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f\u00f6rd\u00e4rva det.\u00bb\n36:11 D\u00e5 sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: \u00bbTala till dina tj\u00e4nare p\u00e5 arameiska, ty vi f\u00f6rst\u00e5 det spr\u00e5ket, och tala icke till oss p\u00e5 judiska inf\u00f6r folket som st\u00e5r p\u00e5 muren.\u00bb\n36:12 Men Rab-Sake svarade: \u00bb\u00c4r det d\u00e5 till din herre och till dig, som min herre har s\u00e4nt mig att tala dessa ord? \u00c4r det icke fastmer till de m\u00e4n som sitta p\u00e5 muren och som j\u00e4mte eder skola n\u00f6dgas \u00e4ta sin egen tr\u00e4ck och dricka sitt eget vatten?\u00bb\n36:13 D\u00e4refter tr\u00e4dde Rab-Sake n\u00e4rmare och ropade med h\u00f6g r\u00f6st p\u00e5 judiska och sade: \u00bbH\u00f6ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.\n36:14 S\u00e5 s\u00e4ger konungen: L\u00e5ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f\u00f6rm\u00e5r icke r\u00e4dda eder.\n36:15 Och l\u00e5ten icke Hiskia f\u00f6rleda eder att f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, d\u00e4rmed att han s\u00e4ger: 'HERREN skall f\u00f6rvisso r\u00e4dda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'\n36:16 H\u00f6ren icke p\u00e5 Hiskia. Ty s\u00e5 s\u00e4ger konungen i Assyrien: G\u00f6ren upp i godo med mig och given eder \u00e5t mig, s\u00e5 skolen I f\u00e5 \u00e4ta var och en av sitt vintr\u00e4d och av sitt fikontr\u00e4d och dricka var och en ur sin brunn,\n36:17 till dess jag kommer och h\u00e4mtar eder till ett land som \u00e4r likt edert eget land, ett land med s\u00e4d och vin, ett land med br\u00f6d och ving\u00e5rdar.\n36:18 L\u00e5ten icke Hiskia f\u00f6rleda eder, n\u00e4r han s\u00e4ger: 'HERREN skall r\u00e4dda oss.' Har v\u00e4l n\u00e5gon av de andra folkens gudar r\u00e4ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?\n36:19 Var \u00e4ro Hamats och Arpads gudar? Var \u00e4ro Sefarvaims gudar? Eller hava de r\u00e4ddat Samaria ur min hand?\n36:20 Vilken bland dessa l\u00e4nders alla gudar har v\u00e4l r\u00e4ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall r\u00e4dda Jerusalem ur min hand?\u00bb\n36:21 Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s\u00e5 bjudit och sagt: \u00bbSvaren honom icke.\u00bb\n36:22 Och \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s\u00f6nderrivna kl\u00e4der och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom, vad Rab-Sake hade sagt.\n37:1 D\u00e5 nu konung Hiskia h\u00f6rde detta, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och h\u00f6ljde sig i sorgdr\u00e4kt och gick in i HERRENS hus.\n37:2 Och \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de \u00e4ldste bland pr\u00e4sterna s\u00e4nde han, h\u00f6ljda i sorgdr\u00e4kt, till profeten Jesaja, Amos' son.\n37:3 Och de sade till denne: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Hiskia: En n\u00f6dens, tuktans och sm\u00e4lekens dag \u00e4r denne dag, ty fostren hava v\u00e4l kommit fram till f\u00f6dseln, men kraft att f\u00f6da finnes icke.\n37:4 Kanh\u00e4nda skall HERREN, din Gud, h\u00f6ra Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s\u00e4nt honom till att sm\u00e4da den levande Guden, s\u00e5 att han straffar honom f\u00f6r dessa ord som han, HERREN, din Gud, har h\u00f6rt. S\u00e5 bed nu en b\u00f6n f\u00f6r den kvarleva som \u00e4nnu finnes.\u00bb\n37:5 N\u00e4r nu konung Hiskias tj\u00e4nare kommo till Jesaja,\n37:6 sade Jesaja till dem: \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till eder herre: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Frukta icke f\u00f6r de ord som du har h\u00f6rt, dem, med vilka den assyriske konungens tj\u00e4nare hava h\u00e4dat mig.\n37:7 Se, jag skall l\u00e5ta en s\u00e5dan ande komma in i honom, att han p\u00e5 grund av ett rykte som han skall f\u00e5 h\u00f6ra v\u00e4nder tillbaka till sitt land; och jag skall l\u00e5ta honom falla f\u00f6r sv\u00e4rd i hans eget land.\u00bb\n37:8 Och Rab-Sake v\u00e4nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel\u00e4gra Libna; ty han hade h\u00f6rt, att han hade brutit upp fr\u00e5n Lakis.\n37:9 Men n\u00e4r Sanherib fick h\u00f6ra s\u00e4gas om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f\u00f6r att strida mot honom, skickade han, s\u00e5 snart han h\u00f6rde detta, s\u00e4ndebud till Hiskia och sade:\n37:10 \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till Hiskia, Juda konung: L\u00e5t icke din Gud, som du f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5, bedraga dig, i det att du t\u00e4nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'\n37:11 Du har ju h\u00f6rt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l\u00e4nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r\u00e4ddad!\n37:12 Hava v\u00e4l de folk, som mina f\u00e4der f\u00f6rd\u00e4rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r\u00e4ddade av sina gudar?\n37:13 Var \u00e4r Hamats konung och Arpads konung och konungen \u00f6ver Sefarvaims stad, \u00f6ver Hena och Iva?\u00bb\n37:14 N\u00e4r Hiskia hade mottagit brevet av s\u00e4ndebuden och l\u00e4st det, gick han upp i HERRENS hus, och d\u00e4r bredde Hiskia ut det inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n37:15 Och Hiskia bad till HERREN och sade:\n37:16 \u00bbHERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p\u00e5 keruberna, du allena \u00e4r Gud, den som r\u00e5der \u00f6ver alla riken p\u00e5 jorden; du har gjort himmel och jord.\n37:17 HERRE, b\u00f6j ditt \u00f6ra h\u00e4rtill och h\u00f6r; HERRE, \u00f6ppna dina \u00f6gon och se. Ja, h\u00f6r alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har sm\u00e4dat den levande Guden.\n37:18 Det \u00e4r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f\u00f6r\u00f6tt alla l\u00e4nder s\u00e5som ock sitt eget land.\n37:19 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m\u00e4nniskoh\u00e4nder, tr\u00e4 och sten; d\u00e4rf\u00f6r kunde de f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n37:20 Men fr\u00e4ls oss nu, HERRE, v\u00e5r Gud, ur hans hand, s\u00e5 att alla riken p\u00e5 jorden f\u00f6rnimma, att du, HERRE, \u00e4r den ende.\u00bb\n37:21 D\u00e5 s\u00e4nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett ang\u00e5ende Sanherib, konungen i Assyrien:\n37:22 Detta \u00e4r det ord, som HERREN har talat om honom: Hon f\u00f6raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.\n37:23 Vem har du sm\u00e4dat och h\u00e4dat, och mot vem har du upph\u00e4vt din r\u00f6st? Alltf\u00f6r h\u00f6gt har du upplyft dina \u00f6gon -- ja, mot Israels Helige.\n37:24 Genom dina tj\u00e4nare sm\u00e4dade du HERREN, n\u00e4r du sade: 'Med mina m\u00e5nga vagnar drog jag upp p\u00e5 bergens h\u00f6jder, l\u00e4ngst upp p\u00e5 Libanon; jag h\u00f6gg ned dess h\u00f6ga cedrar och v\u00e4ldiga cypresser; jag tr\u00e4ngde fram till dess \u00f6versta h\u00f6jder, dess frodigaste skog;\n37:25 jag gr\u00e4vde brunnar och drack ut vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str\u00f6mmar.'\n37:26 Har du icke h\u00f6rt, att jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan beredde detta? Av \u00e5lder best\u00e4mde jag ju s\u00e5; och nu har jag f\u00f6rt det fram: du fick makt att \u00f6del\u00e4gga bef\u00e4sta st\u00e4der till grusade stenhopar.\n37:27 Deras inv\u00e5nare blevo maktl\u00f6sa, de f\u00f6rf\u00e4rades och stodo med skam. Det gick dem s\u00e5som gr\u00e4set p\u00e5 marken och gr\u00f6na \u00f6rter, s\u00e5som det som v\u00e4xer p\u00e5 taken, och s\u00e4d, som f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6rr\u00e4n str\u00e5et har vuxit upp.\n37:28 Om du sitter eller g\u00e5r ut eller g\u00e5r in, s\u00e5 vet jag det, och huru du rasar mot mig.\n37:29 Men d\u00e5 du nu s\u00e5 rasar mot mig och d\u00e5 ditt \u00f6vermod har n\u00e5tt till mina \u00f6ron, skall jag s\u00e4tta min krok i din n\u00e4sa och mitt betsel i din mun och f\u00f6ra dig tillbaka samma v\u00e4g, som du har kommit p\u00e5.\n37:30 Och detta skall f\u00f6r dig vara tecknet: man skall detta \u00e5r \u00e4ta, vad som v\u00e4xer upp av spills\u00e4d, och n\u00e4sta \u00e5r sj\u00e4lvvuxen s\u00e4d, men det tredje \u00e5ret skolen I f\u00e5 s\u00e5 och sk\u00f6rda och plantera ving\u00e5rdar och \u00e4ta deras frukt.\n37:31 Och den r\u00e4ddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall \u00e5ter skjuta rot nedtill och b\u00e4ra frukt upptill.\n37:32 Ty fr\u00e5n Jerusalem skall utg\u00e5 en kvarleva, en r\u00e4ddad skara fr\u00e5n Sions berg. HERREN Sebaots nit\u00e4lskan skall g\u00f6ra detta.\n37:33 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n\u00e5gon pil ditin; han skall icke mot den f\u00f6ra fram n\u00e5gon sk\u00f6ld eller kasta upp n\u00e5gon vall mot den.\n37:34 Samma v\u00e4g han kom skall han v\u00e4nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s\u00e4ger HERREN.\n37:35 Ty jag skall besk\u00e4rma och fr\u00e4lsa denna stad f\u00f6r min tj\u00e4nare Davids skull.\u00bb\n37:36 Och HERRENS \u00e4ngel gick ut och slog i assyriernas l\u00e4ger ett hundra \u00e5ttiofem tusen man; och n\u00e4r man bittida f\u00f6ljande morgon kom ut, fick man se d\u00f6da kroppar ligga d\u00e4r \u00f6verallt.\n37:37 D\u00e5 br\u00f6t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t\u00e5gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.\n37:38 Men n\u00e4r han en g\u00e5ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr\u00e4pt med sv\u00e4rd av sina s\u00f6ner Adrammelek och Sareser; d\u00e4refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.\n38:1 Vid den tiden blev Hiskia d\u00f6dssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Best\u00e4ll om ditt hus; ty du m\u00e5ste d\u00f6 och skall icke tillfriskna.\u00bb\n38:2 D\u00e5 v\u00e4nde Hiskia sitt ansikte mot v\u00e4ggen och bad till HERREN.\n38:3 Och han sade: \u00bbAck HERRE, t\u00e4nk dock p\u00e5 huru jag har vandrat inf\u00f6r dig i trohet och med h\u00e4ngivet hj\u00e4rta och gjort, vad gott \u00e4r i dina \u00f6gon.\u00bb Och Hiskia gr\u00e4t bitterligen.\n38:4 D\u00e5 kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:\n38:5 \u00bbG\u00e5 och s\u00e4g till Hiskia: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h\u00f6rt din b\u00f6n, jag har sett dina t\u00e5rar. Se, jag skall f\u00f6r\u00f6ka din livstid med femton \u00e5r;\n38:6 jag skall ock r\u00e4dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk\u00e4rma denna stad.\n38:7 Och detta skall f\u00f6r dig vara tecknet fr\u00e5n HERREN d\u00e4rp\u00e5 att HERREN skall g\u00f6ra, vad han nu har lovat:\n38:8 se, solvisarskuggan, som nu p\u00e5 Ahas' solvisare har g\u00e5tt ned\u00e5t med solen, skall jag l\u00e5ta g\u00e5 tio steg tillbaka.\u00bb S\u00e5 gick solen tillbaka p\u00e5 solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till rygga.\n38:9 En s\u00e5ng, skriven av Hiskia, Juda konung, n\u00e4r han hade varit sjuk och tillfrisknat fr\u00e5n sin sjukdom:\n38:10 Jag t\u00e4nkte: Jag g\u00e5r h\u00e4dan i mina b\u00e4sta dagar, in genom d\u00f6dsrikets portar; jag varder ber\u00f6vad \u00e5terstoden av mina \u00e5r.\n38:11 Jag t\u00e4nkte: Jag f\u00e5r icke mer se HERREN, HERREN i de levandes land. Hos dem som bo i f\u00f6rg\u00e4ngelsens rike f\u00e5r jag ej mer sk\u00e5da m\u00e4nniskor.\n38:12 Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifr\u00e5n mig s\u00e5som en herdes t\u00e4lt. Jag har v\u00e4vt mitt liv till slut s\u00e5som en v\u00e4vare sin v\u00e4v, och jag sk\u00e4res nu ned fr\u00e5n bommen; innan dagen har g\u00e5tt \u00f6ver till natt, \u00e4r du f\u00e4rdig med mig.\n38:13 Jag m\u00e5ste ryta s\u00e5som ett lejon intill morgonen; s\u00e5 krossas alla bin i min kropp. Ja, innan dagen har g\u00e5tt \u00f6ver till natt, \u00e4r du f\u00e4rdig med mig.\n38:14 Jag klagade s\u00e5som en svala, s\u00e5som en trana, jag suckade s\u00e5som en duva; matta blickade mina \u00f6gon mot h\u00f6jden: \u00bbHERRE, jag lider n\u00f6d; tag dig an min sak.\u00bb\n38:15 Men vad skall jag v\u00e4l s\u00e4ga, d\u00e5 han nu har talat till mig och sj\u00e4lv utf\u00f6rt sitt verk? I ro f\u00e5r jag nu leva alla mina \u00e5r till slut efter all min sj\u00e4ls bedr\u00f6velse.\n38:16 Herre, s\u00e5dant l\u00e4nder till liv, min ande har i allo sitt liv d\u00e4rav. Och s\u00e5 helar du mig -- ja, giv mig liv!\n38:17 Se till mitt b\u00e4sta kom denna bittra bedr\u00f6velse \u00f6ver mig. I din k\u00e4rlek r\u00e4ddade du min sj\u00e4l ifr\u00e5n f\u00f6rintelsens grop, i det du kastade alla mina synder bakom din rygg.\n38:18 Ty d\u00f6dsriket tackar dig icke, d\u00f6den prisar dig icke, och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer p\u00e5 din trofasthet.\n38:19 De som leva, de som leva, de tacka dig, s\u00e5som ock jag nu g\u00f6r; och f\u00e4derna g\u00f6ra din trofasthet kunnig f\u00f6r barnen.\n38:20 HERREN skall fr\u00e4lsa mig, och mina s\u00e5nger skola vi d\u00e5 spela i alla v\u00e5ra livsdagar d\u00e4ruppe i HERRENS hus.\n38:21 Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och l\u00e4gga den s\u00e5som pl\u00e5ster p\u00e5 bulnaden, s\u00e5 skulle han tillfriskna.\n38:22 Men Hiskia sade: \u00bbVad f\u00f6r ett tecken gives mig d\u00e4rp\u00e5 att jag skall f\u00e5 g\u00e5 upp i HERRENS hus?\u00bb\n39:1 Vid samma tid s\u00e4nde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk\u00e4nker till Hiskia; och han fick h\u00f6ra, att denne hade varit sjuk, men blivit \u00e5terst\u00e4lld.\n39:2 Och Hiskia gladde sig \u00f6ver deras ankomst och visade dem sitt f\u00f6rr\u00e5dshus, sitt silver och guld, sina v\u00e4lluktande kryddor och sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans \u00e4go, som han icke visade dem.\n39:3 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: \u00bbVad hava dessa m\u00e4n sagt, och varifr\u00e5n hava de kommit till dig?\u00bb Hiskia svarade: \u00bbDe hava kommit till mig ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, ifr\u00e5n Babel.\u00bb\n39:4 Han sade vidare: \u00bbVad hava de sett i ditt hus?\u00bb Hiskia svarade: \u00bbAllt som \u00e4r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.\u00bb\n39:5 D\u00e5 sade Jesaja till Hiskia: \u00bbH\u00f6r HERREN Sebaots ord:\n39:6 Se, dagar skola komma, d\u00e5 allt som finnes i ditt hus och som dina f\u00e4der hava samlat \u00e4nda till denna dag skall f\u00f6ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s\u00e4ger HERREN.\n39:7 Och s\u00f6ner till dig, de som skola utg\u00e5 av dig och som du skall f\u00f6da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj\u00e4nare i den babyloniske konungens palats.\u00bb\n39:8 Hiskia sade till Jesaja: \u00bbGott \u00e4r det HERRENS ord, som du har talat.\u00bb Och han sade ytterligare: \u00bbFrid och trygghet skola ju f\u00e5 r\u00e5da i min tid.\u00bb\n40:1 Tr\u00f6sten, tr\u00f6sten mitt folk, s\u00e4ger eder Gud.\n40:2 Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken f\u00f6r det, att dess vederm\u00f6da \u00e4r slut, att dess missg\u00e4rning \u00e4r f\u00f6rsonad och att det har f\u00e5tt dubbelt igen av HERRENS hand f\u00f6r all sina synder.\n40:3 H\u00f6r, man ropar; \u00bbBereden v\u00e4g f\u00f6r HERREN i \u00f6knen, banen p\u00e5 hedmarken en j\u00e4mn v\u00e4g f\u00f6r v\u00e5r Gud.\n40:4 Alla dalar skola h\u00f6jas och alla berg och h\u00f6jder s\u00e4nkas; vad oj\u00e4mnt \u00e4r skall j\u00e4mnas, och vad ol\u00e4ndigt \u00e4r skall bliva sl\u00e4t mark.\n40:5 HERRENS h\u00e4rlighet skall varda uppenbarad, och allt k\u00f6tt skall tillsammans se den. Ty s\u00e5 har HERRENS mun talat.\u00bb\n40:6 H\u00f6r, n\u00e5gon talar: \u00bbPredika!\u00bb, och en annan svarar: \u00bbVad skall jag predika?\u00bb \u00bbAllt k\u00f6tt \u00e4r gr\u00e4s och all dess h\u00e4rlighet s\u00e5som ett blomster p\u00e5 marken.\n40:7 Gr\u00e4set torkar bort, blomstret f\u00f6rvissnar, n\u00e4r HERRENS andedr\u00e4kt bl\u00e5ser d\u00e4rp\u00e5.\n40:8 Gr\u00e4set torkar bort, blomstret f\u00f6rvissnar, men v\u00e5r Guds ord f\u00f6rbliver evinnerligen.\u00bb\n40:9 Stig upp p\u00e5 ett h\u00f6gt berg, Sion, du gl\u00e4djens budb\u00e4rarinna; h\u00e4v upp din r\u00f6st med kraft, Jerusalem, du gl\u00e4djens budb\u00e4rarinna: h\u00e4v upp den utan fruktan, s\u00e4g till Juda st\u00f6der: \u00bbSe, d\u00e4r \u00e4r eder Gud!\u00bb\n40:10 Ja, Herren, HERREN kommer med v\u00e4ldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin l\u00f6n, och hans segerbyte g\u00e5r framf\u00f6r honom.\n40:11 Han f\u00f6r sin hjord i bet s\u00e5som en herde, han samlar lammen i sin famn och b\u00e4r dem i sitt sk\u00f6te och sakta f\u00f6r han moderf\u00e5ren fram.\n40:12 Vem \u00e4r det, som m\u00e4ter upp havens vatten i sin hand och m\u00e4rker ut himmelens vidd med sina utsp\u00e4nda fingrar? Vem m\u00e4ter upp stoftet p\u00e5 jorden med ett tredingsm\u00e5tt? Vem v\u00e4ger bergen p\u00e5 en v\u00e5g och h\u00f6jderna p\u00e5 en viktsk\u00e5l?\n40:13 Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom r\u00e5d och undervisa honom?\n40:14 G\u00e5r han till r\u00e5ds med n\u00e5gon, f\u00f6r att denne skall giva honom f\u00f6rst\u00e5nd och l\u00e4ra honom den r\u00e4tta stigen, l\u00e4ra honom kunskap och visa honom f\u00f6rst\u00e5ndets v\u00e4g?\n40:15 Nej, folken \u00e4ro att akta s\u00e5som en droppe ur \u00e4mbaret och s\u00e5som ett grand p\u00e5 v\u00e5gsk\u00e5len; se, havsl\u00e4nderna lyfter han s\u00e5som ett stoftkorn.\n40:16 Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till br\u00e4nnoffer.\n40:17 Folken \u00e4ro allasammans s\u00e5som ett intet inf\u00f6r honom; s\u00e5som alls intet och idel tomhet aktas de av honom.\n40:18 Vid vem viljen I d\u00e5 likna Gud, och vad finnes honom likt att st\u00e4lla vid hans sida?\n40:19 M\u00e5nne ett avgudabel\u00e4te? -- det gjutes av n\u00e5gon konstn\u00e4r, och guldsmeden \u00f6verdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder s\u00e5 guldsmeden det.\n40:20 Den som icke har r\u00e5d att offra s\u00e5 mycket, han v\u00e4ljer ut ett stycke tr\u00e4, som icke ruttnar, och s\u00f6ker sig en f\u00f6rfaren konstn\u00e4r, som kan f\u00f6rf\u00e4rdiga ett bel\u00e4te, som ej faller omkull.\n40:21 Haven I d\u00e5 intet f\u00f6rst\u00e5nd? H\u00f6ren I d\u00e5 intet? Blev detta icke f\u00f6rkunnat f\u00f6r eder fr\u00e5n begynnelsen? Haven I icke f\u00f6rst\u00e5tt, vad jordens grundvalar s\u00e4ga?\n40:22 Han \u00e4r den som tronar \u00f6ver jordens rund, och dess inbyggare \u00e4ro s\u00e5som gr\u00e4shoppor; han \u00e4r den som utbreder himmelen s\u00e5som ett flor och sp\u00e4nner ut den s\u00e5som ett t\u00e4lt att bo inunder.\n40:23 Han \u00e4r den som g\u00f6r furstarna till intet, f\u00f6rvandlar domarna p\u00e5 jorden till idel tomhet.\n40:24 Knappt \u00e4ro de planterade, knappt \u00e4ro de s\u00e5dda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, s\u00e5 bl\u00e5ser han p\u00e5 dem, och de f\u00f6rtorka, och en stormvind f\u00f6r dem bort s\u00e5som str\u00e5.\n40:25 Vid vem viljen I d\u00e5 likna mig, s\u00e5 agg jag skulle vara s\u00e5som han? s\u00e4ger den Helige.\n40:26 Lyften upp edra \u00f6gon mot h\u00f6jden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som f\u00f6r h\u00e4rskaran d\u00e4ruppe fram i r\u00e4knade hopar; han n\u00e4mner dem alla vid namn. S\u00e5 stor \u00e4r hans makt, s\u00e5 v\u00e4ldig hans kraft, att icke en enda utebliver.\n40:27 Huru kan du s\u00e4ga s\u00e5dant, du Jakob, och tala s\u00e5, du Israel: \u00bbMin v\u00e4g \u00e4r f\u00f6rdold f\u00f6r HERREN, och min r\u00e4tt \u00e4r f\u00f6rsvunnen f\u00f6r min Gud\u00bb?\n40:28 Vet du d\u00e5 icke, har du ej h\u00f6rt det, att HERREN \u00e4r en evig Gud, han som har skapat jordens \u00e4ndar? Han bliver ej tr\u00f6tt och uppgives icke, hans f\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r outrannsakligt.\n40:29 Han giver den tr\u00f6tte kraft och f\u00f6r\u00f6kar den maktl\u00f6ses styrka.\n40:30 Ynglingar kunna bliva tr\u00f6tta och uppgivas, och unga m\u00e4n kunna falla;\n40:31 men de som bida efter HERREN h\u00e4mta ny kraft, de f\u00e5 nya vingfj\u00e4drar s\u00e5som \u00f6rnarna. S\u00e5 hasta de \u00e5stad utan att uppgivas, de f\u00e4rdas fram\u00e5t utan att bliva tr\u00f6tta.\n41:1 Tigen, I havsl\u00e4nder, och lyssnen till mig, och m\u00e5 folken h\u00e4mta ny kraft; m\u00e5 de s\u00e5 komma fram och tala, ja, l\u00e5t oss med varandra tr\u00e4da inf\u00f6r r\u00e4tta.\n41:2 Vem har i \u00f6ster l\u00e5tit denne uppst\u00e5, som m\u00f6tes av seger, var han g\u00e5r fram? Vem giver folkslag i hans v\u00e5ld och g\u00f6r honom till h\u00e4rskare \u00f6ver konungar? Vem g\u00f6r deras sv\u00e4rd till stoft och deras b\u00e5gar till str\u00e5 som f\u00f6res bort av vinden?\n41:3 Han f\u00f6rjagar dem, d\u00e4r han g\u00e5r lyckosam fram, vanliga v\u00e4gar trampar icke hans fot.\n41:4 Vem har verkat och utf\u00f6rt detta? Det har han som fr\u00e5n begynnelsen kallade m\u00e4nniskors sl\u00e4kten fram: jag, HERREN, som \u00e4r den f\u00f6rste och som intill det sista \u00e4r densamme.\n41:5 Havsl\u00e4nderna se det och frukta, och jordens \u00e4ndar f\u00f6rskr\u00e4ckas. Man n\u00e4rmar sig till varandra och kommer tillhopa.\n41:6 Den ene vill hj\u00e4lpa den andre; han s\u00e4ger till den andre: \u00bbFatta mod!\u00bb\n41:7 Tr\u00e4snidaren s\u00e4tter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar p\u00e5 st\u00e4d. Han s\u00e4ger om l\u00f6dningen: \u00bbDen \u00e4r god\u00bb och f\u00e4ster bilden med spikar, s\u00e5 att den ej faller omkull.\n41:8 Men du Israel, min tj\u00e4nare, du Jakob, som jag har utvalt, du \u00e4ttling av Abraham, min v\u00e4n,\n41:9 du som jag har h\u00e4mtat fr\u00e5n jordens \u00e4ndar och kallat hit fr\u00e5n dess yttersta h\u00f6rn och till vilken jag har sagt: \u00bbDu \u00e4r min tj\u00e4nare, dig har jag utvalt och icke f\u00f6rsm\u00e5tt\u00bb,\n41:10 frukta icke, ty jag \u00e4r med dig; var ej f\u00f6rsagd, ty jag \u00e4r din Gud. Jag styrker dig, jag hj\u00e4lper dig ock, jag uppeh\u00e5ller dig med min r\u00e4ttf\u00e4rdighets h\u00f6gra hand.\n41:11 Se, alla som \u00e4ro dig h\u00e4tska skola komma p\u00e5 skam och blygas; dina motst\u00e5ndare skola bliva till intet och skola f\u00f6rg\u00e5s.\n41:12 Du skall s\u00f6ka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och f\u00e5 en \u00e4nde.\n41:13 Ty jag \u00e4r HERREN, din Gud, som h\u00e5ller dig vid din h\u00f6gra hand och som s\u00e4ger till dig: Frukta icke, jag hj\u00e4lper dig.\n41:14 S\u00e5 frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hj\u00e4lper dig, s\u00e4ger HERREN; din f\u00f6rlossare \u00e4r Israels Helige.\n41:15 Se, jag g\u00f6r dig till en tr\u00f6skvagn, ny och med skarpa taggar, s\u00e5 att du skall s\u00f6ndertr\u00f6ska berg och krossa dem till stoft och g\u00f6ra h\u00f6jder lika agnar.\n41:16 Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall f\u00f6ra dem bort och stormen f\u00f6rskingra dem; men du sj\u00e4lv skall fr\u00f6jda dig i HERREN och ber\u00f6mma dig av Israels Helige.\n41:17 De betryckta och fattiga s\u00f6ka f\u00f6rg\u00e4ves efter vatten, deras tunga f\u00f6rsm\u00e4ktar av t\u00f6rst; men jag, HERREN, skall b\u00f6nh\u00f6ra dem, jag, Israels Gud, skall icke \u00f6vergiva dem.\n41:18 Jag skall l\u00e5ta str\u00f6mmar rinna upp p\u00e5 h\u00f6jderna och k\u00e4llor i dalarna; jag skall g\u00f6ra \u00f6knen till en vattenrik sj\u00f6 och torrt land till k\u00e4llspr\u00e5ng.\n41:19 Och jag skall l\u00e5ta cedrar och akacietr\u00e4d v\u00e4xa upp i \u00f6knen j\u00e4mte myrten och olivtr\u00e4d och skall p\u00e5 hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,\n41:20 f\u00f6r att man skall b\u00e5de se och veta och akta p\u00e5 och f\u00f6rst\u00e5, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.\n41:21 S\u00e5 tr\u00e4den nu fram med eder sak, s\u00e4ger HERREN; kommen med edra bevis, s\u00e4ger Jakobs konung.\n41:22 Ja, m\u00e5 man komma med dem och f\u00f6rkunna f\u00f6r oss, vad som skall ske. Var \u00e4ro edra forna utsagor? L\u00e4ggen fram dem, f\u00f6r att vi m\u00e5 akta p\u00e5 dem och se till, huru de hava g\u00e5tt i fullbordan. Eller l\u00e5ten oss h\u00f6ra, vad som nu skall komma,\n41:23 f\u00f6rkunnen, vad framdeles skall h\u00e4nda, f\u00f6r att vi m\u00e5 se, att I \u00e4ren gudar. Ja, g\u00f6ren n\u00e5gonting, vad det nu vara m\u00e5, s\u00e5 att vi alla h\u00e4pna, n\u00e4r vi se det.\n41:24 Men se, I \u00e4ren ett intet, och edert verk \u00e4r alls intet; den som utv\u00e4ljer eder \u00e4r en styggelse.\n41:25 Jag l\u00e4t i norr en man uppst\u00e5, och han kom, ja, i \u00f6ster en som skulle \u00e5kalla mitt namn; och han skulle g\u00e5 fram \u00f6ver landsherrarna, s\u00e5som vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.\n41:26 Vem f\u00f6rkunnade detta f\u00f6rut, s\u00e5 att vi fingo veta det, eller i f\u00f6rv\u00e4g, s\u00e5 att vi kunde s\u00e4ga: \u00bbDu hade r\u00e4tt\u00bb? Ingen fanns, som f\u00f6rkunnade det, ingen, som l\u00e4t oss h\u00f6ra det, ingen, som h\u00f6rde eder tala d\u00e4rom.\n41:27 Jag \u00e4r den f\u00f6rste, som s\u00e4ger till Sion: \u00bbSe, se d\u00e4r \u00e4ro de\u00bb, den f\u00f6rste, som bringar Jerusalem detta gl\u00e4djens budskap.\n41:28 Jag ser mig om, men h\u00e4r finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar p\u00e5 min fr\u00e5ga.\n41:29 Se, de \u00e4ro allasammans f\u00e5f\u00e4nglighet, deras verk \u00e4ro ett intet, deras bel\u00e4ten vind och tomhet.\n42:1 Se, \u00f6ver min tj\u00e4nare som jag uppeh\u00e5ller, min utkorade, till vilken min sj\u00e4l har behag, \u00f6ver honom har jag l\u00e5tit min Ande komma; han skall utbreda r\u00e4tten bland folken.\n42:2 Han skall icke skria eller ropa och icke l\u00e5ta h\u00f6ra sin r\u00f6st p\u00e5 gatorna.\n42:3 Ett brutet r\u00f6r skall han icke s\u00f6nderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsl\u00e4cka; han skall i trofasthet utbreda r\u00e4tten.\n42:4 Hans kraft skall icke f\u00f6rtyna eller brytas, intill dess att han har grundat r\u00e4tten p\u00e5 jorden; havsl\u00e4nderna v\u00e4nta efter hans lag.\n42:5 S\u00e5 s\u00e4ger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utsp\u00e4nt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras d\u00e4rav, han som har givit liv \u00e5t folket som \u00e4r d\u00e4rp\u00e5 och ande \u00e5t dem som vandra d\u00e4r:\n42:6 Jag, HERREN, har kallat dig i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig f\u00f6rbundet med folket och s\u00e4tta dig till ett ljus f\u00f6r folkslagen,\n42:7 f\u00f6r att du m\u00e5 \u00f6ppna blinda \u00f6gon och f\u00f6ra f\u00e5ngar ut ur f\u00e4ngelset, ja, ur f\u00e5ngenskapen dem som sitta i m\u00f6rkret.\n42:8 Jag, HERREN, det \u00e4r mitt namn; och jag giver icke min \u00e4ra \u00e5t n\u00e5gon annan eller mitt lov \u00e5t bel\u00e4tena.\n42:9 Se, vad jag f\u00f6rut f\u00f6rkunnade, det har nu kommit. Nu f\u00f6rkunnar jag nya ting; f\u00f6rr\u00e4n de visa sig, l\u00e5ter jag eder h\u00f6ra om dem.\n42:10 Sjungen till HERRENS \u00e4ra en ny s\u00e5ng, hans lov fr\u00e5n jordens \u00e4nda, I som faren p\u00e5 havet, s\u00e5 ock allt vad d\u00e4ri \u00e4r, I havsl\u00e4nder med edra inbyggare;\n42:11 st\u00e4mmen upp, du \u00f6ken med dina st\u00e4der och I byar, d\u00e4r Kedar bor; jublen, I klippornas inv\u00e5nare, ropen fr\u00e5n bergens toppar.\n42:12 Given HERREN \u00e4ra och f\u00f6rkunnen hans lov i havsl\u00e4nderna.\n42:13 HERREN drager ut s\u00e5som en hj\u00e4lte, han eggar upp sig till iver s\u00e5som en krigare; han uppgiver h\u00e4rskri, han ropar h\u00f6gt och visar sin makt mot sina fiender.\n42:14 I l\u00e5ng tid har jag tegat, jag h\u00f6ll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag h\u00f6ja rop s\u00e5som en barnaf\u00f6derska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.\n42:15 Jag skall f\u00f6r\u00f6da berg och h\u00f6jder och l\u00e5ta allt gr\u00e4s p\u00e5 dem f\u00f6rtorka; jag skall g\u00f6ra str\u00f6mmar till land och l\u00e5ta allt gr\u00e4s p\u00e5 dem f\u00f6rtorka; jag skall g\u00f6ra str\u00f6mmar till land och l\u00e5ta sj\u00f6ar torka ut.\n42:16 Och de blinda skall jag leda p\u00e5 en v\u00e4g som de icke k\u00e4nna; p\u00e5 stigar som de icke k\u00e4nna skall jag f\u00f6ra dem. Jag skall g\u00f6ra m\u00f6rkret framf\u00f6r dem till ljus och det som \u00e4r oj\u00e4mnt till j\u00e4mn mark. Detta \u00e4r, vad jag skall g\u00f6ra, och jag skall ej rygga mitt ord.\n42:17 Men de som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 skurna bel\u00e4ten och som s\u00e4ga till gjutna bel\u00e4ten: \u00bbI \u00e4ren v\u00e5ra gudar\u00bb, de skola vika tillbaka och st\u00e5 d\u00e4r med skam.\n42:18 H\u00f6ren, I d\u00f6ve; I blinde, sk\u00e5den och sen.\n42:19 Vem \u00e4r blind, om icke min tj\u00e4nare, och s\u00e5 d\u00f6v som den budb\u00e4rare jag s\u00e4nder \u00e5stad?\n42:20 Du har f\u00e5tt se mycket, men du aktar icke d\u00e4rp\u00e5; fast\u00e4n \u00f6ronen hava blivit \u00f6ppnade, lyssnar ingen till.\n42:21 Det \u00e4r HERRENS behag, f\u00f6r hans r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull, att han vill l\u00e5ta sin lag komma till makt och \u00e4ra.\n42:22 Men detta \u00e4r ett plundrat och sk\u00f6vlat folk; dess ynglingar \u00e4ro alla lagda i bojor, och i f\u00e4ngelser h\u00e5llas de g\u00f6mda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som r\u00e4ddar, till sk\u00f6vling, och ingen s\u00e4ger: \u00bbGiv tillbaka.\u00bb\n42:23 Ack att n\u00e5gon bland eder ville lyssna h\u00e4rtill, f\u00f6r framtiden giva akt och h\u00f6ra h\u00e4rp\u00e5!\n42:24 Vem har l\u00e4mnat Jakob till sk\u00f6vling och Israel i plundrares v\u00e5ld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, p\u00e5 vilkens v\u00e4gar man icke ville vandra och p\u00e5 vilkens lag man icke ville h\u00f6ra?\n42:25 D\u00e4rf\u00f6r utg\u00f6t han \u00f6ver dem i sin vrede f\u00f6rt\u00f6rnelse och krigets raseri. Och de f\u00f6rbr\u00e4ndes d\u00e4rav runt omkring, men besinnade det icke; de f\u00f6rt\u00e4rdes d\u00e4rav, men aktade icke d\u00e4rp\u00e5.\n43:1 Men nu s\u00e4ger HERREN s\u00e5, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har f\u00f6rlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du \u00e4r min.\n43:2 Om du ock m\u00e5ste g\u00e5 genom vatten, s\u00e5 \u00e4r jag med dig, eller genom str\u00f6mmar, s\u00e5 skola de icke f\u00f6rdr\u00e4nka dig; m\u00e5ste du \u00e4n g\u00e5 genom eld, s\u00e5 skall du ej bliva svedd, och l\u00e5gorna skola ej f\u00f6rt\u00e4ra dig.\n43:3 Ty jag \u00e4r HERREN, din Gud, Israels Helige, din fr\u00e4lsare; jag giver Egypten till l\u00f6sepenning f\u00f6r dig, Etiopien och Seba i ditt st\u00e4lle.\n43:4 Eftersom du \u00e4r s\u00e5 dyrbar i mina \u00f6gon, s\u00e5 h\u00f6gt aktad och s\u00e5 \u00e4lskad av mig, d\u00e4rf\u00f6r giver jag m\u00e4nniskor till l\u00f6sen f\u00f6r dig och folk till l\u00f6sen f\u00f6r ditt liv.\n43:5 Frukta d\u00e5 icke, ty jag \u00e4r med dig. Jag skall l\u00e5ta dina barn komma fr\u00e5n \u00f6ster, och fr\u00e5n v\u00e4ster skall jag samla dig tillhopa.\n43:6 Jag skall s\u00e4ga till Norden: \u00bbGiv hit\u00bb och till s\u00f6dern: \u00bbF\u00f6rh\u00e5ll mig dem icke; f\u00f6r hit mina s\u00f6ner ifr\u00e5n fj\u00e4rran och mina d\u00f6ttrar ifr\u00e5n jordens \u00e4nda,\n43:7 envar som \u00e4r uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min \u00e4ra, envar som jag har danat och gjort.\u00bb\n43:8 F\u00f6r hitut det blinda folket, som dock har \u00f6gon, och de d\u00f6va, som dock hava \u00f6ron.\n43:9 Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna f\u00f6ruts\u00e4ga s\u00e5dant? M\u00e5 de l\u00e5ta oss h\u00f6ra sina forna utsagor. M\u00e5 de st\u00e4lla fram sina vittnen och bevisa sin r\u00e4tt, s\u00e5 att dessa, n\u00e4r de h\u00f6ra det, kunna s\u00e4ga: \u00bbDet \u00e4r sant.\u00bb\n43:10 Men I \u00e4ren mina vittnen, s\u00e4ger HERREN, I \u00e4ren min tj\u00e4nare, den som jag har utvalt, p\u00e5 det att I m\u00e5n veta och tro mig och f\u00f6rst\u00e5, att det \u00e4r jag; f\u00f6re mig \u00e4r ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.\n43:11 Jag, jag \u00e4r HERREN, och f\u00f6rutom mig finnes ingen fr\u00e4lsare.\n43:12 Jag har f\u00f6rkunnat det och skaffat fr\u00e4lsning, jag har kungjort det och ingen fr\u00e4mmande gud bland eder. I \u00e4ren mina vittnen, s\u00e4ger HERREN; och jag \u00e4r Gud.\n43:13 Ja, allt framgent \u00e4r jag densamme, och ingen kan r\u00e4dda fr\u00e5n min hand. N\u00e4r jag vill g\u00f6ra n\u00e5got, vem kan d\u00e5 avv\u00e4nda det?\n43:14 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, eder f\u00f6rlossare, Israels Helige: F\u00f6r eder skull s\u00e4nder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans p\u00e5 flykten, jag skall driva kald\u00e9erna ned p\u00e5 skeppen som voro deras fr\u00f6jd.\n43:15 Jag \u00e4r HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.\n43:16 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som g\u00f6r en v\u00e4g i havet, en stig i v\u00e4ldiga vatten,\n43:17 han som f\u00f6r vagnar och h\u00e4star ditut, ja, h\u00e4rskara och och stridsmakt, sedan ligga de d\u00e4r tillhopa och kunna icke st\u00e5 upp, de \u00e4ro utsl\u00e4ckta, de hava slocknat s\u00e5som en veke:\n43:18 T\u00e4nken icke p\u00e5 vad f\u00f6rr har varit, akten icke p\u00e5 vad fordom har skett.\n43:19 Se, jag vill g\u00f6ra n\u00e5got nytt. Redan nu visar det sig; m\u00e4rken I det icke? Ja, jag skall g\u00f6ra en v\u00e4g i \u00f6knen och str\u00f6mmar i \u00f6demarken,\n43:20 s\u00e5 att markens djur skola \u00e4ra mig, schakaler och strutsar, d\u00e4rf\u00f6r att jag l\u00e5ter vatten flyta i \u00f6knen, str\u00f6mmar i \u00f6demarken, s\u00e5 att mitt folk, min utkorade, kan f\u00e5 dricka.\n43:21 Det folk, som jag har danat \u00e5t mig, skall f\u00f6rt\u00e4lja mitt lov.\n43:22 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig m\u00f6da f\u00f6r min skull, du Israel.\n43:23 Icke har du framburit \u00e5t mig dina br\u00e4nnoffersf\u00e5r eller \u00e4rat mig med dina slaktoffer; icke har jag v\u00e5llat dig arbete med spisoffer, ej heller m\u00f6da med r\u00f6kelse.\n43:24 Icke har du k\u00f6pt kalmus \u00e5t mig f\u00f6r dina penningar eller m\u00e4ttat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har v\u00e5llat mig arbete genom dina synder och m\u00f6da genom dina missg\u00e4rningar.\n43:25 Jag, jag \u00e4r den som utpl\u00e5nar dina \u00f6vertr\u00e4delser f\u00f6r min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ih\u00e5g.\n43:26 L\u00e5t mig h\u00f6ra, vad du har att s\u00e4ga, och l\u00e5t oss g\u00e5 till r\u00e4tta med varandra; tala du, f\u00f6r att du m\u00e5 finnas r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n43:27 Men se, redan din stamfader syndade, och de som f\u00f6rde din talan begingo \u00f6vertr\u00e4delser mot mig.\n43:28 D\u00e4rf\u00f6r har jag m\u00e5st l\u00e5ta helgedomens furstar utst\u00e5 van\u00e4ra och har \u00f6verl\u00e4mnat Jakob \u00e5t tillspillogivning, Israel \u00e5t f\u00f6rsm\u00e4delse.\n44:1 Men h\u00f6r nu, du Jakob, min tj\u00e4nare, du Israel, som jag har utvalt.\n44:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hj\u00e4lper dig: Frukta icke, du min tj\u00e4nare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.\n44:3 Ty jag skall utgjuta vatten \u00f6ver de t\u00f6rstiga och str\u00f6mmar \u00f6ver det torra; jag skall utgjuta min Ande \u00f6ver din barn och min v\u00e4lsignelse \u00f6ver dina telningar,\n44:4 s\u00e5 att de v\u00e4xa upp mitt ibland gr\u00e4set s\u00e5som piltr\u00e4d vid vattenb\u00e4ckar.\n44:5 D\u00e5 skall den ene s\u00e4ga: \u00bbHERREN tillh\u00f6r jag\u00bb, och den andre skall \u00e5beropa Jakobs namn, och en tredje skall skriva p\u00e5 sin hand: \u00bbHERRENS egen\u00bb och skall bruka Israel s\u00e5som ett \u00e4renamn.\n44:6 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels konung, och hans f\u00f6rlossare, HERREN Sebaot: Jag \u00e4r den f\u00f6rste, och jag \u00e4r den siste, och f\u00f6rutom mig finnes ingen Gud.\n44:7 Och vem talar, s\u00e5som jag har gjort, alltsedan jag l\u00e4t urtidsfolket framtr\u00e4da? M\u00e5 han f\u00f6rkunna det och l\u00e4gga det fram f\u00f6r mig. Ja, m\u00e5 de f\u00f6rkunna det tillkommande, vad som skall ske.\n44:8 Frukten icke och varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta. Har jag icke f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e5tit dig h\u00f6ra om detta och f\u00f6rkunnat det? I \u00e4ren ju mina vittnen. Finnes v\u00e4l n\u00e5gon Gud f\u00f6rutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.\n44:9 Avgudamakarna \u00e4ro allasammans idel tomhet, och deras k\u00e4ra gudar kunna icke hj\u00e4lpa. Deras bek\u00e4nnare se sj\u00e4lva intet och f\u00f6rst\u00e5 intet; d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste de ock komma p\u00e5 skam.\n44:10 Om n\u00e5gon formar en gud och gjuter ett bel\u00e4te, s\u00e5 \u00e4r det honom till intet gagn.\n44:11 Se, hela dess f\u00f6lje skall komma p\u00e5 skam; konstn\u00e4rerna sj\u00e4lva \u00e4ro ju allenast m\u00e4nniskor. M\u00e5 de f\u00f6rsamlas, s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro, och tr\u00e4da fram; de skola d\u00e5 alla tillhopa med f\u00f6rskr\u00e4ckelse komma p\u00e5 skam.\n44:12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i gl\u00f6den, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till \u00e4ventyrs f\u00e5r han d\u00e4rvid sv\u00e4lta, s\u00e5 att han bliver vanm\u00e4ktig, och f\u00f6rsaka att dricka, s\u00e5 att han bliver matt.\n44:13 Tr\u00e4snidaren sp\u00e4nner ut sitt m\u00e4tsn\u00f6re och g\u00f6r m\u00e4rken p\u00e5 tr\u00e4stycket med sitt ritstift, han arbetar d\u00e4rp\u00e5 med sina eggj\u00e4rn och m\u00e4rker ut det med passaren; och han g\u00f6r s\u00e5 d\u00e4rav en mansbild, en prydlig m\u00e4nniskogestalt, som f\u00e5r bo i ett hus.\n44:14 Man f\u00e4ller \u00e5t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem \u00e5t sig bland skogens tr\u00e4d; man planterar \u00e5t sig l\u00e4rktr\u00e4d, och regnet giver dem v\u00e4xt.\n44:15 Detta hava m\u00e4nniskorna till br\u00e4nsle; och man tager d\u00e4rav och v\u00e4rmer sig d\u00e4rmed, man t\u00e4nder p\u00e5 det och bakar br\u00f6d d\u00e4rvid. Men d\u00e4rj\u00e4mte f\u00f6rf\u00e4rdigar man en gud d\u00e4rav och tillbeder den, man g\u00f6r d\u00e4rav ett bel\u00e4te och faller ned f\u00f6r det.\n44:16 En del av tr\u00e4et br\u00e4nner man allts\u00e5 upp i eld, \u00f6ver en annan del d\u00e4rav tillagar man k\u00f6tt till att \u00e4ta, steker sin stek och \u00e4ter sig m\u00e4tt; n\u00e4r man s\u00e5 har v\u00e4rmt sig, s\u00e4ger man: \u00bbGott, nu \u00e4r jag varm, nu njuter jag av brasan.\u00bb\n44:17 Men av det som \u00e4r kvar g\u00f6r man en gud, man g\u00f6r sig ett bel\u00e4te, och f\u00f6r det faller man ned och tillbeder, man b\u00f6nfaller inf\u00f6r det och s\u00e4ger: \u00bbR\u00e4dda mig, ty du \u00e4r min gud.\u00bb --\n44:18 Ja, s\u00e5dana veta intet och f\u00f6rst\u00e5 intet, ty igent\u00e4ppta \u00e4ro deras \u00f6gon, s\u00e5 att de icke se, och deras hj\u00e4rtan, s\u00e5 att de intet begripa.\n44:19 Ingen har s\u00e5 mycken eftertanke, s\u00e5 mycket vett eller f\u00f6rst\u00e5nd, att han s\u00e4ger: \u00bbEn del d\u00e4rav har jag br\u00e4nt upp i eld, och p\u00e5 kolen har jag bakat br\u00f6d och stekt k\u00f6tt och har s\u00e5 \u00e4tit; skulle jag d\u00e5 av \u00e5terstoden g\u00f6ra en styggelse? Skulle jag falla ned f\u00f6r ett stycke tr\u00e4?\u00bb\n44:20 Den som s\u00e5 h\u00e5ller sig till vad som blott \u00e4r aska, han \u00e4r f\u00f6rledd av ett d\u00e5rat hj\u00e4rta, s\u00e5 att han icke f\u00f6rst\u00e5r att r\u00e4dda sin sj\u00e4l, icke att t\u00e4nka: \u00bbBlott f\u00e5f\u00e4nglighet \u00e4r, vad jag h\u00e5ller i min h\u00f6gra hand.\u00bb\n44:21 T\u00e4nk h\u00e4rp\u00e5, du Jakob, du Israel, ty du \u00e4r min tj\u00e4nare; jag har danat dig, ja, du \u00e4r min tj\u00e4nare. Israel, du varder icke f\u00f6rg\u00e4ten av mig.\n44:22 Jag utpl\u00e5nar dina \u00f6vertr\u00e4delser s\u00e5som ett moln och dina synder s\u00e5som en sky. V\u00e4nd om till mig, ty jag f\u00f6rlossar dig.\n44:23 Jublen, I himlar, ty HERREN utf\u00f6r sitt verk; h\u00f6jen gl\u00e4djerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina tr\u00e4d; ty HERREN f\u00f6rlossar Jakob, han bevisar sig h\u00e4rlig i Israel.\n44:24 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, din f\u00f6rlossare, han som danade dig redan i moderlivet: \u00bbJag, HERREN, \u00e4r den som f\u00f6r allt, den som ensam utsp\u00e4nner himmelen och utan n\u00e5gons hj\u00e4lp breder ut jorden.\n44:25 Jag \u00e4r den som g\u00f6r l\u00f6gnprofeternas tecken om intet och g\u00f6r sp\u00e5m\u00e4nnen till d\u00e5rar, den som l\u00e5ter de vise komma till korta och g\u00f6r deras klokhet till d\u00e5rskap,\n44:26 men som l\u00e5ter sin tj\u00e4nares ord bliva best\u00e5ndande och fullbordar sina s\u00e4ndebuds r\u00e5dslag. Jag \u00e4r den som s\u00e4ger om Jerusalem: \u00bbDet skall bliva bebott\u00bb och om Juda st\u00e4der: \u00bbDe skola varda uppbyggda; jag skall uppr\u00e4tta ruinerna d\u00e4r.\u00bb\n44:27 Jag \u00e4r den som s\u00e4ger till havsdjupet: \u00bbSina ut; dina str\u00f6mmar vill jag l\u00e5ta uttorka.\u00bb\n44:28 Jag \u00e4r den som s\u00e4ger om Kores: \u00bbHan \u00e4r min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall s\u00e4ga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall \u00e5ter varda lagd.'\u00bb\n45:1 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans h\u00f6gra hand, d\u00e5 jag nu vill sl\u00e5 ned folken inf\u00f6r honom och l\u00f6sa sv\u00e4rdet fr\u00e5n konungarnas l\u00e4nd, d\u00e5 jag vill \u00f6ppna d\u00f6rrarna f\u00f6r honom s\u00e5 att inga portar mer \u00e4ro st\u00e4ngda:\n45:2 Sj\u00e4lv skall jag g\u00e5 framf\u00f6r dig, backarna skall jag j\u00e4mna ut; kopparportarna skall jag krossa, och j\u00e4rnbommarna skall jag bryta s\u00f6nder.\n45:3 Och jag skall giva dig dolda skatter och bortg\u00f6mda rikedomar, f\u00f6r att du m\u00e5 f\u00f6rnimma, att jag, HERREN, \u00e4r den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.\n45:4 F\u00f6r min tj\u00e4nare Jakobs skull, f\u00f6r Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig \u00e4renamn, innan du k\u00e4nde mig.\n45:5 Jag \u00e4r HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du k\u00e4nde mig, omgjordade jag dig,\n45:6 f\u00f6r att man skulle f\u00f6rnimma b\u00e5de i \u00f6ster och i v\u00e4ster, att alls ingen finnes f\u00f6rutom mig, att jag \u00e4r HERREN och eljest ingen,\n45:7 jag som danar ljuset och skapar m\u00f6rkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, \u00e4r den som g\u00f6r allt detta.\n45:8 Drypen, I himlar d\u00e4rovan, och m\u00e5 skyarna l\u00e5ta r\u00e4ttf\u00e4rdighet str\u00f6mma ned. M\u00e5 jorden \u00f6ppna sig, och m\u00e5 dess frukt bliva fr\u00e4lsning; r\u00e4ttf\u00e4rdighet l\u00e5te den ock v\u00e4xa upp. Jag, HERREN, skapar detta.\n45:9 Ve dig som vill g\u00e5 till r\u00e4tta med din Skapare, ja, ve dig, du sk\u00e4rva bland andra sk\u00e4rvor av jord! Skall v\u00e4l leret s\u00e4ga till krukmakaren: \u00bbVad kan du g\u00f6ra?\u00bb Och skall ditt verk s\u00e4ga om dig: \u00bbHan har inga h\u00e4nder\u00bb?\n45:10 Ve dig som s\u00e4ger till din fader: \u00bbIcke kan du avla barn\u00bb och till hans hustru: \u00bbIcke kan du f\u00f6da barn\u00bb!\n45:11 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Helige, som ock \u00e4r hans skapare: Fr\u00e5gen mig om det tillkommande; l\u00e4mnen \u00e5t mig omsorgen om mina s\u00f6ner, mina h\u00e4nder verk.\n45:12 Det \u00e4r jag, som har gjort jorden och skapat m\u00e4nniskorna d\u00e4rp\u00e5; det \u00e4r mina h\u00e4nder, som hava utsp\u00e4nt himmelen, och hela dess h\u00e4rskara har jag b\u00e5dat upp.\n45:13 Det \u00e4r ock jag, som har l\u00e5tit denne uppst\u00e5 i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och alla hans v\u00e4gar skall jag g\u00f6ra j\u00e4mna. Han skall bygga upp min stad och sl\u00e4ppa mina f\u00e5ngar l\u00f6sa, och det icke f\u00f6r betalning eller f\u00f6r g\u00e5vor, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n45:14 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Vad egyptierna hava f\u00f6rv\u00e4rvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt \u00f6verg\u00e5 i din hand och h\u00f6ra dig till. De skola f\u00f6lja bakom dig, i kedjor skola de g\u00e5. Och de skola falla ned inf\u00f6r dig och st\u00e4lla sin b\u00f6n till dig: \u00bbAllenast i dig \u00e4r Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.\u00bb\n45:15 Ja, du \u00e4r sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du fr\u00e4lsare\n45:16 De komma alla p\u00e5 skam och varda till blygd, de m\u00e5ste allasammans g\u00e5 d\u00e4r med blygd, alla avgudamakarna.\n45:17 Men Israel bliver fr\u00e4lst genom HERREN med en evig fr\u00e4lsning; aldrig i evighet skolen I komma p\u00e5 skam och varda till blygd.\n45:18 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som har skapat himmelen, han som \u00e4r Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara \u00f6de, utan danat den till att bebos: Jag \u00e4r HERREN och eljest ingen.\n45:19 Jag har icke talat i det f\u00f6rdolda, n\u00e5gonst\u00e4des i ett m\u00f6rkt land; jag har icke sagt till Jakobs sl\u00e4kt: F\u00f6rg\u00e4ves skolen I s\u00f6ka mig. Jag \u00e4r HERREN, som talar sanning, som f\u00f6rkunnar, vad r\u00e4tt \u00e4r.\n45:20 S\u00e5 f\u00f6rsamlen eder nu och kommen hit, tr\u00e4den fram allasammans, I r\u00e4ddade, som \u00e4ren kvar av folken. Ty de hava intet f\u00f6rst\u00e5nd, de som f\u00f6ra sina tr\u00e4bel\u00e4ten omkring i h\u00f6gtidst\u00e5g och bedja till en gud som icke kan fr\u00e4lsa.\n45:21 F\u00f6rkunnen n\u00e5got och l\u00e4ggen fram det; alla tillhopa m\u00e5 r\u00e5dsl\u00e5 d\u00e4rom. Vem har l\u00e5ngt f\u00f6rut l\u00e5tit eder h\u00f6ra detta och f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, f\u00f6rutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig och som fr\u00e4lsar, nej, ingen finnes j\u00e4mte mig.\n45:22 V\u00e4nden eder till mig, s\u00e5 varden I fr\u00e4lsta, I jordens alla \u00e4ndar; ty jag \u00e4r Gud och eljest ingen.\n45:23 Jag har svurit vid mig sj\u00e4lv, fr\u00e5n min mun har utg\u00e5tt ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: F\u00f6r mig skola alla kn\u00e4n b\u00f6ja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.\n45:24 S\u00e5 har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes r\u00e4ttf\u00e4rdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom h\u00e4tska.\n45:25 Ja, genom HERREN f\u00e5r all Israels sl\u00e4kt sin r\u00e4tt, och av honom skola de ber\u00f6mma sig.\n46:1 Bel sjunker ned, Nebo m\u00e5ste b\u00f6ja sig, deras bilder l\u00e4mnas \u00e5t djur och f\u00e4nad; de som I f\u00f6rden omkring i h\u00f6gtidst\u00e5g, de lastas nu p\u00e5 \u00f6k som b\u00e4ra sig tr\u00f6tta av b\u00f6rdan.\n46:2 Ja, de m\u00e5ste b\u00e5da b\u00f6ja sig och sjunka ned; de kunna icke r\u00e4dda n\u00e5gon b\u00f6rda, sj\u00e4lva vandra de bort i f\u00e5ngenskap.\n46:3 S\u00e5 h\u00f6ren nu p\u00e5 mig, I av Jakobs hus, I alla som \u00e4ren kvar av Israels hus, I som haven varit lastade p\u00e5 mig allt ifr\u00e5n moderlivet och burna av mig allt ifr\u00e5n moderssk\u00f6tet.\n46:4 \u00c4nda till eder \u00e5lderdom \u00e4r jag densamme, och intill dess I varden gr\u00e5, skall jag b\u00e4ra eder; s\u00e5 har jag hittills gjort, och jag skall ocks\u00e5 framgent h\u00e5lla eder uppe, jag skall b\u00e4ra och r\u00e4dda eder.\n46:5 Med vem viljen I likna och j\u00e4mf\u00f6ra mig, och med vem viljen I sammanst\u00e4lla mig, s\u00e5 att jag skulle vara honom lik?\n46:6 Man skakar ut guld ur pungen och v\u00e4ger upp silver p\u00e5 v\u00e5gen, och s\u00e5 lejer man en guldsmed att g\u00f6ra det till en gud, f\u00f6r vilken man kan falla ned och tillbedja.\n46:7 Den lyfter man p\u00e5 axeln och b\u00e4r den bort och s\u00e4tter ned den p\u00e5 dess plats, f\u00f6r att den skall st\u00e5 d\u00e4r och ej vika fr\u00e5n st\u00e4llet. Men ropar n\u00e5gon till den, s\u00e5 svarar den icke och fr\u00e4lsar honom icke ur hans n\u00f6d.\n46:8 T\u00e4nken h\u00e4rp\u00e5 och kommen till f\u00f6rnuft; besinnen eder, I \u00f6vertr\u00e4dare.\n46:9 T\u00e4nken p\u00e5 vad f\u00f6rr var, redan i forntiden; ty jag \u00e4r Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;\n46:10 jag som i f\u00f6rv\u00e4g f\u00f6rkunnar, vad komma skall, och l\u00e5ngt f\u00f6rut, vad \u00e4nnu ej har skett; jag som s\u00e4ger: \u00bbMitt r\u00e5dslut skall g\u00e5 i fullbordan, och allt vad jag vill, det g\u00f6r jag\u00bb;\n46:11 jag som kallar p\u00e5 \u00f6rnen fr\u00e5n \u00f6ster och ifr\u00e5n fj\u00e4rran land p\u00e5 mitt r\u00e5dsluts man. Vad jag har best\u00e4mt, det s\u00e4tter jag ock i verket.\n46:12 S\u00e5 h\u00f6ren nu p\u00e5 mig, I stormodige, I som menen, att hj\u00e4lpen \u00e4r l\u00e5ngt borta.\n46:13 Se, jag l\u00e5ter min hj\u00e4lp nalkas, den \u00e4r ej l\u00e5ngt borta, och min fr\u00e4lsning dr\u00f6jer icke; jag giver fr\u00e4lsning i Sion och min h\u00e4rlighet \u00e5t Israel.\n47:1 Stig ned och s\u00e4tt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel, s\u00e4tt dig p\u00e5 jorden utan tron, du kald\u00e9ernas dotter; ty man skall icke mer kalla dig \u00bbden bortklemade och yppiga\u00bb.\n47:2 Tag till kvarnen och mal mj\u00f6l, l\u00e4gg av din sl\u00f6ja, lyft upp sl\u00e4pet, blotta benet, vada genom str\u00f6mmarna.\n47:3 Din blygd skall varda blottad, och din skam skall ses. H\u00e4mnd skall jag utkr\u00e4va och ej skona n\u00e5gon m\u00e4nniska.\n47:4 V\u00e5r f\u00f6rlossares namn \u00e4r HERREN Sebaot, Israels Helige!\n47:5 Sitt tyst och drag dig undan i m\u00f6rkret, du kald\u00e9ernas dotter; ty du skall icke mer bliva kallad \u00bbkonungarikenas drottning\u00bb.\n47:6 Jag f\u00f6rt\u00f6rnades p\u00e5 mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet f\u00f6rbarmande; p\u00e5 gamla m\u00e4n l\u00e4t du ditt ok tynga h\u00e5rt.\n47:7 Du t\u00e4nkte: \u00bbJag skall evinnerligen f\u00f6rbliva en drottning\u00bb d\u00e4rf\u00f6r ville du ej akta p\u00e5 och t\u00e4nkte ej p\u00e5 \u00e4nden.\n47:8 S\u00e5 h\u00f6r nu detta, du som lever i v\u00e4llust, du som tronar s\u00e5 trygg, du som s\u00e4ger i ditt hj\u00e4rta: \u00bbJag och ingen annan; aldrig skall jag sitta s\u00e5som \u00e4nka, aldrig veta av, vad barnl\u00f6shet \u00e4r.\u00bb\n47:9 Se, b\u00e5da dessa olyckor skola komma \u00f6ver dig med hast, p\u00e5 en och samma dag: b\u00e5de barnl\u00f6shet och \u00e4nkest\u00e5nd skola komma \u00f6ver dig i fullaste m\u00e5tt, trots myckenheten av dina trolldomskonster, trots dina besv\u00e4rjelsers starka kraft.\n47:10 Du k\u00e4nde dig trygg i din ondska, du t\u00e4nkte: \u00bbIngen ser mig.\u00bb Din vishet och din kunskap var det, som f\u00f6rf\u00f6rde dig, s\u00e5 att du s\u00e5 sade i ditt hj\u00e4rta: \u00bbJag och ingen annan.\u00bb\n47:11 D\u00e4rf\u00f6r skall en olycka komma \u00f6ver dig, som du ej f\u00f6rm\u00e5r besv\u00e4rja bort, och ett f\u00f6rd\u00e4rv skall falla \u00f6ver dig, som du icke skall kunna avv\u00e4nda; ja, pl\u00f6tsligt skall \u00f6del\u00e4ggelse komma \u00f6ver dig, n\u00e4r du minst anar det.\n47:12 Tr\u00e4d fram med de besv\u00e4rjelser och m\u00e5nga trolldomskonster som du har m\u00f6dat dig med fr\u00e5n din ungdom; se till, om du s\u00e5 kan skaffa hj\u00e4lp, om du s\u00e5 kan skr\u00e4mma bort faran.\n47:13 Du har arbetat dig tr\u00f6tt med dina m\u00e5nga r\u00e5dslag. M\u00e5 de nu tr\u00e4da fram, m\u00e5 de fr\u00e4lsa dig, dessa som avm\u00e4ta himmelen och spana i stj\u00e4rnorna och var nym\u00e5nad kung\u00f6ra, varifr\u00e5n ditt \u00f6de skall komma \u00f6ver dig.\n47:14 Men se, de \u00e4ro att likna vid str\u00e5 som br\u00e4nnes upp i eld, de kunna icke r\u00e4dda sitt liv ur l\u00e5gornas v\u00e5ld. Detta \u00e4r ju ingen koleld att v\u00e4rma sig framf\u00f6r, ingen brasa att sitta vid.\n47:15 Ja, s\u00e5 g\u00e5r det f\u00f6r dig med dem som du m\u00f6dade dig f\u00f6r. Och dina handelsv\u00e4nner fr\u00e5n ungdomstiden draga bort, var och en \u00e5t sitt h\u00e5ll och ingen finnes, som fr\u00e4lsar dig.\n48:1 H\u00f6ren detta, I av Jakobs hus, I som \u00e4ren uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda k\u00e4lla, I som sv\u00e4rjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och r\u00e4ttf\u00e4rdighet,\n48:2 allt medan I kallen eder efter den heliga staden och st\u00f6djen eder p\u00e5 Israels Gud, p\u00e5 honom vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot.\n48:3 Vad f\u00f6rut skedde, det hade jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rkunnat; av min mun var det f\u00f6rutsagt, och jag hade l\u00e5tit eder h\u00f6ra d\u00e4rom. Pl\u00f6tsligt satte jag det i verket, och det intr\u00e4ffade.\n48:4 Eftersom jag visste, att du var s\u00e5 styvsint, ja, att din nacksena var av j\u00e4rn och din panna av koppar,\n48:5 d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rkunnade jag det f\u00f6r l\u00e4nge sedan och l\u00e4t dig h\u00f6ra d\u00e4rom, innan det skedde, p\u00e5 det att du icke skulle kunna s\u00e4ga: \u00bbMin gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s\u00e5.\u00bb\n48:6 Du hade h\u00f6rt det, nu kan du se alltsammans; viljen I d\u00e5 icke erk\u00e4nna det? Nu l\u00e5ter jag dig \u00e5ter h\u00f6ra om nya ting, om f\u00f6rdolda ting som du ej har vetat av.\n48:7 F\u00f6rst nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och f\u00f6rr\u00e4n i dag fick du icke h\u00f6ra om dem, p\u00e5 det att du ej skulle kunna s\u00e4ga: \u00bbDet visste jag ju f\u00f6rut.\u00bb\n48:8 Du fick icke f\u00f6rr h\u00f6ra n\u00e5got d\u00e4rom eller veta n\u00e5got d\u00e4rav, ej heller kom det tidigare f\u00f6r dina \u00f6ron, eftersom jag visste, huru trol\u00f6s du var och att du hette \u00bb\u00f6vertr\u00e4dare\u00bb allt ifr\u00e5n moderlivet.\n48:9 Men f\u00f6r mitt namns skull \u00e4r jag l\u00e5ngmodig, och f\u00f6r min \u00e4ras skull h\u00e5ller jag tillbaka min vrede, s\u00e5 att du icke bliver utrotad.\n48:10 Se, jag har sm\u00e4lt dig, men silver har jag icke f\u00e5tt; jag har pr\u00f6vat dig i lidandets ugn.\n48:11 F\u00f6r min egen skull, ja, f\u00f6r min egen skull g\u00f6r jag s\u00e5, ty huru skulle jag kunna l\u00e5ta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min \u00e4ra \u00e5t n\u00e5gon annan.\n48:12 H\u00f6r p\u00e5 mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag \u00e4r det; jag \u00e4r den f\u00f6rste, jag \u00e4r ock den siste.\n48:13 Min hand har lagt jordens grund, och min h\u00f6gra hand har utsp\u00e4nt himmelen; jag kallar p\u00e5 dem, d\u00e5 st\u00e5 de d\u00e4r b\u00e5da.\n48:14 F\u00f6rsamlen eder, I alla, och h\u00f6ren: Vem bland dessa andra har f\u00f6rutsagt detta, att den man, som HERREN \u00e4lskar, skall utf\u00f6ra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kald\u00e9erna?\n48:15 Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har f\u00f6rt honom fram, s\u00e5 att hans v\u00e4g har blivit lyckosam.\n48:16 Tr\u00e4den hit till mig och h\u00f6ren detta; Mina f\u00f6ruts\u00e4gelser har jag icke talat i det f\u00f6rdolda; n\u00e4r tiden kom, att n\u00e5got skulle ske, d\u00e5 var jag d\u00e4r. Och nu har Herren, HERREN s\u00e4nt mig och s\u00e4nt sin Ande.\n48:17 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, din f\u00f6rlossare, Israels Helige: Jag \u00e4r HERREN, din Gud, den som l\u00e4r dig, vad nyttigt \u00e4r, den som leder dig p\u00e5 den v\u00e4g du skall vandra.\n48:18 O att du ville akta p\u00e5 mina bud! D\u00e5 skulle frid tillflyta dig s\u00e5som en str\u00f6m och din r\u00e4tt s\u00e5som havets b\u00f6ljor;\n48:19 dina barn skulle d\u00e5 vara s\u00e5som sanden och din livsfrukt s\u00e5som sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utpl\u00e5nat ur min \u00e5syn.\n48:20 Dragen ut fr\u00e5n Babel, flyn ifr\u00e5n kald\u00e9ernas land; f\u00f6rkunnen det med fr\u00f6jderop och l\u00e5ten det bliva k\u00e4nt, utbreden ryktet d\u00e4rom till jordens \u00e4nda; s\u00e4gen: \u00bbHERREN har f\u00f6rlossat sin tj\u00e4nare Jakob.\u00bb\n48:21 De ledo ingen t\u00f6rst, n\u00e4r han f\u00f6rde dem genom \u00f6demarker, ty han l\u00e4t vatten str\u00f6mma fram ur klippan \u00e5t dem, han kl\u00f6v s\u00f6nder klippan, och vattnet fl\u00f6dade.\n48:22 Men de ogudaktiga f\u00e5 ingen frid, s\u00e4ger HERREN.\n49:1 H\u00f6ren p\u00e5 mig, I havsl\u00e4nder, och akten h\u00e4rp\u00e5, I folk, som bon i fj\u00e4rran. HERREN kallade mig, n\u00e4r jag \u00e4nnu var i moderlivet, han n\u00e4mnde mitt namn, medan jag l\u00e5g i min moders sk\u00f6te.\n49:2 Och han gjorde min mun lik ett skarpt sv\u00e4rd och g\u00f6mde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.\n49:3 Och han sade till mig: \u00bbDu \u00e4r min tj\u00e4nare, Israel, genom vilken jag vill f\u00f6rh\u00e4rliga mig.\u00bb\n49:4 Men jag t\u00e4nkte: \u00bbF\u00f6rg\u00e4ves har jag m\u00f6dat mig, fruktl\u00f6st och f\u00e5f\u00e4ngt har jag f\u00f6rt\u00e4rt min kraft; dock, min r\u00e4tt \u00e4r hos HERREN och min l\u00f6n hos min Gud.\u00bb\n49:5 Och nu s\u00e4ger HERREN, han som danade mig till sin tj\u00e4nare, n\u00e4r jag \u00e4nnu var i moderlivet, p\u00e5 det att jag m\u00e5tte f\u00f6ra Jakob tillbaka till honom, s\u00e5 att Israel icke rycktes bort -- ty jag \u00e4r \u00e4rad i HERRENS \u00f6gon, och min Gud har blivit min starkhet --\n49:6 han s\u00e4ger: Det \u00e4r f\u00f6r litet f\u00f6r dig, d\u00e5 du \u00e4r min tj\u00e4nare, att allenast uppr\u00e4tta Jakobs stammar och f\u00f6ra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill s\u00e4tta dig till ett ljus f\u00f6r hednafolken, f\u00f6r att min fr\u00e4lsning m\u00e5 n\u00e5 till jordens \u00e4nda.\n49:7 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels f\u00f6rlossare, hans Helige, till den djupt f\u00f6raktade som \u00e4r en styggelse f\u00f6r m\u00e4nniskor, en tr\u00e4l under tyranner: Konungar skola se det och st\u00e5 upp, furstar skola se det och buga sig f\u00f6r HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, f\u00f6r Israels Heliges skull, som har utvalt dig.\n49:8 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag b\u00f6nh\u00f6r dig i behaglig tid, och jag hj\u00e4lper dig p\u00e5 fr\u00e4lsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig f\u00f6rbundet med folket, s\u00e5 att du skall uppr\u00e4tta landet och utskifta de f\u00f6r\u00f6dda arvslotterna\n49:9 och s\u00e4ga till de f\u00e5ngna: \u00bbDragen ut\u00bb, till dem som sitta i m\u00f6rkret: \u00bbKommen fram.\u00bb De skola finna bete utmed v\u00e4garna, ja, betesplatser p\u00e5 alla kala h\u00f6jder;\n49:10 de skola varken hungra eller t\u00f6rsta, \u00f6kenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras f\u00f6rbarmare skall leda dem och skall f\u00f6ra dem till vattenk\u00e4llor.\n49:11 Och jag skall g\u00f6ra alla mina berg till \u00f6ppna v\u00e4gar, och mina farv\u00e4gar skola byggas h\u00f6ga.\n49:12 Se, d\u00e4r komma de fj\u00e4rran ifr\u00e5n, ja, somliga fr\u00e5n norr och andra fr\u00e5n v\u00e4ster, somliga ock fr\u00e5n sin\u00e9ernas land.\n49:13 Jublen, I himlar, och fr\u00f6jda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tr\u00f6star sitt folk och f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver sina betryckta.\n49:14 Men Sion s\u00e4ger: \u00bbHERREN har \u00f6vergivit mig, Herren har f\u00f6rg\u00e4tit mig.\u00bb\n49:15 Kan d\u00e5 en moder f\u00f6rg\u00e4ta sitt barn, s\u00e5 att hon icke har f\u00f6rbarmande med sin livsfrukt? Och om hon \u00e4n kunde f\u00f6rg\u00e4ta sitt barn, s\u00e5 skulle dock jag icke f\u00f6rg\u00e4ta dig.\n49:16 Se, p\u00e5 mina h\u00e4nder har jag upptecknat dig; dina murar st\u00e5 alltid inf\u00f6r mina \u00f6gon.\n49:17 Redan hasta dina s\u00f6ner fram, under det dina f\u00f6rst\u00f6rare och h\u00e4rjare draga bort ifr\u00e5n dig.\n49:18 Lyft upp dina \u00f6gon och se dig omkring: alla komma f\u00f6rsamlade till dig. S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger HERREN, du skall f\u00e5 ikl\u00e4da dig dem alla s\u00e5som en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.\n49:19 Ty om du f\u00f6rut l\u00e5g i ruiner och var \u00f6delagd, ja, om ock ditt land var f\u00f6rh\u00e4rjat, s\u00e5 skall du nu i st\u00e4llet bliva f\u00f6r tr\u00e5ng f\u00f6r dina inbyggare, och dina f\u00f6rd\u00e4rvare skola vara l\u00e5ngt borta.\n49:20 Den tid stundar, d\u00e5 du skall f\u00e5 h\u00f6ra s\u00e4gas av barnen som f\u00f6ddes under din barnl\u00f6shet: \u00bbPlatsen \u00e4r mig f\u00f6r tr\u00e5ng, giv rum, s\u00e5 att jag kan bo h\u00e4r.\u00bb\n49:21 D\u00e5 skall du s\u00e4ga i ditt hj\u00e4rta: \u00bbVem har f\u00f6tt dessa \u00e5t mig? Jag var ju barnl\u00f6s och ofruktsam, landsflyktig och f\u00f6rdriven; vem har d\u00e5 fostrat dessa? Se, jag var l\u00e4mnad ensam kvar; varifr\u00e5n komma d\u00e5 dessa?\u00bb\n49:22 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken \u00e5t folken och resa upp mitt baner till tecken \u00e5t folkslagen; d\u00e5 skola de b\u00e4ra dina s\u00f6ner hit i sin famn och f\u00f6ra dina d\u00f6ttrar fram p\u00e5 sina axlar.\n49:23 Och konungar skola vara dina barns v\u00e5rdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inf\u00f6r dig med ansiktet mot jorden och slicka dina f\u00f6tters stoft. Och du skall f\u00f6rnimma, att jag \u00e4r HERREN och att de som f\u00f6rbida mig icke komma p\u00e5 skam.\n49:24 Kan man taga ifr\u00e5n hj\u00e4lten hans byte eller rycka f\u00e5ngarna ifr\u00e5n den som har segerns r\u00e4tt?\n49:25 Och om \u00e4n s\u00e5 vore, s\u00e4ger HERREN, om man \u00e4n kunde taga ifr\u00e5n hj\u00e4lten hans f\u00e5ngar och rycka bytet ur den v\u00e4ldiges hand, s\u00e5 skulle jag dock sj\u00e4lv st\u00e5 emot dina motst\u00e5ndare, och sj\u00e4lv skulle jag fr\u00e4lsa dina barn.\n49:26 Ja, jag skall tvinga dina f\u00f6rtryckare att \u00e4ta sitt eget k\u00f6tt, och av sitt eget blod skola de bliva druckna s\u00e5som av druvsaft. Och allt k\u00f6tt skall d\u00e5 f\u00f6rnimma, att jag, HERREN, \u00e4r din fr\u00e4lsare och att den Starke i Jakob \u00e4r din f\u00f6rlossare.\n50:1 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Var \u00e4r eder moders skiljebrev, det, varmed jag skulle hava f\u00f6rskjutit henne? Eller finnes bland mina borgen\u00e4rer n\u00e5gon som jag har s\u00e5lt eder \u00e5t? Nej, genom edra missg\u00e4rningar bleven I s\u00e5lda, och f\u00f6r edra \u00f6vertr\u00e4delsers skull blev eder moder f\u00f6rskjuten.\n50:2 Varf\u00f6r var ingen tillst\u00e4des, n\u00e4r jag kom? Varf\u00f6r svarade ingen, n\u00e4r jag ropade? Har d\u00e5 min arm blivit f\u00f6r kort, s\u00e5 att den ej kan f\u00f6rlossa, eller finnes hos mig ingen kraft till att hj\u00e4lpa? Med min n\u00e4pst uttorkar jag ju havet, och str\u00f6mmarna g\u00f6r jag till torrt land, s\u00e5 att fiskarna ruttna och d\u00f6 av t\u00f6rst, eftersom vattnet \u00e4r borta;\n50:3 sj\u00e4lva himmelen kl\u00e4der jag i m\u00f6rker och giver den sorgdr\u00e4kt att b\u00e4ra.\n50:4 Herren, HERREN har givit mig en tunga med l\u00e4rdom, s\u00e5 att jag f\u00f6rst\u00e5r att genom mina ord hugsvala den tr\u00f6tte; han v\u00e4cker var morgon mitt \u00f6ra, han v\u00e4cker det till att h\u00f6ra p\u00e5 l\u00e4rjunges\u00e4tt.\n50:5 Ja, Herren, HERREN har \u00f6ppnat mitt \u00f6ra, och jag har ej varit genstr\u00e4vig, jag har ej vikit tillbaka.\n50:6 Jag h\u00f6ll fram min rygg \u00e5t dem som slogo mig och mina kinder \u00e5t dem som ryckte mig i sk\u00e4gget; jag skylde icke mitt ansikte mot sm\u00e4delse och spott.\n50:7 Men Herren, HERREN hj\u00e4lper mig, d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nde jag ej sm\u00e4delsen, d\u00e4rf\u00f6r gjorde jag min panna h\u00e5rd s\u00e5som sten; jag visste ju, att jag ej skulle komma p\u00e5 skam.\n50:8 Den som d\u00f6mer mig fri \u00e4r n\u00e4ra, vem vill d\u00e5 g\u00e5 till r\u00e4tta med mig? M\u00e5 han tr\u00e4da fram j\u00e4mte mig. Vem vill vara min anklagare? M\u00e5 han komma hit till mig.\n50:9 Se, Herren, HERREN hj\u00e4lper mig; vem vill d\u00e5 d\u00f6ma mig skyldig? Se, de skola allasammans falla s\u00f6nder s\u00e5som en kl\u00e4dnad; mal skall f\u00f6rt\u00e4ra dem.\n50:10 Vem bland eder, som fruktar HERREN och h\u00f6r hans tj\u00e4nares r\u00f6st? Om han \u00e4n vandrar i m\u00f6rkret och icke ser n\u00e5gon ljusning, s\u00e5 f\u00f6rtr\u00f6ste han dock p\u00e5 HERRENS namn och st\u00f6dje sig vid sin Gud.\n50:11 Men se, I alla som t\u00e4nden upp en brand och v\u00e4pnen eder med gl\u00f6dande pilar, I hemfallen sj\u00e4lva \u00e5t l\u00e5gorna fr\u00e5n eder brand och \u00e5t pilarna som I haven ant\u00e4nt. Av min hand skall detta vederfaras eder; i kval skolen I komma att ligga.\n51:1 H\u00f6ren p\u00e5 mig, I som faren efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet, I som s\u00f6ken HERREN. Sk\u00e5den p\u00e5 klippan, ur vilken I \u00e4ren uthuggna, och p\u00e5 gruvan, ur vilken I haven framh\u00e4mtats:\n51:2 ja, sk\u00e5den p\u00e5 Abraham, eder fader, och p\u00e5 Sara som f\u00f6dde eder. Ty n\u00e4r han \u00e4nnu var ensam, kallade jag honom och v\u00e4lsignade honom och f\u00f6r\u00f6kade honom.\n51:3 Ja, HERREN skall varkunna sig \u00f6ver Sion, han skall varkunna sig \u00f6ver alla dess ruiner; han g\u00f6r dess \u00f6ken lik ett Eden och dess hedmark lik en HERRENS lustg\u00e5rd. Fr\u00f6jd och gl\u00e4dje skall h\u00f6ras d\u00e4rinne, tacks\u00e4gelse och lovs\u00e5ngs ljud.\n51:4 Akta p\u00e5 mig, du mitt folk; lyssna till mig, du min menighet. Ty fr\u00e5n mig skall lag utg\u00e5, och min r\u00e4tt skall jag s\u00e4tta till ett ljus f\u00f6r folken.\n51:5 Min r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e4r n\u00e4ra, min fr\u00e4lsning g\u00e5r fram, och mina armar skola skaffa r\u00e4tt bland folken; havsl\u00e4nderna bida efter mig och hoppas p\u00e5 min arm.\n51:6 Lyften upp edra \u00f6gon till himmelen, sk\u00e5den ock p\u00e5 jorden h\u00e4rnere: se, himmelen skall uppl\u00f6sa sig s\u00e5som r\u00f6k och jorden n\u00f6tas ut s\u00e5som en kl\u00e4dnad, och dess inbyggare skola d\u00f6 s\u00e5som mygg; men min fr\u00e4lsning f\u00f6rbliver evinnerligen, och min r\u00e4ttf\u00e4rdighet varder icke om intet.\n51:7 H\u00f6ren p\u00e5 mig, I som k\u00e4nnen r\u00e4ttf\u00e4rdigheten, du folk, som b\u00e4r min lag i ditt hj\u00e4rta; Frukten icke f\u00f6r m\u00e4nniskors sm\u00e4delser och varen ej f\u00f6rf\u00e4rade f\u00f6r deras h\u00e5n.\n51:8 Ty mal skall f\u00f6rt\u00e4ra dem s\u00e5som en kl\u00e4dnad, och mott skall f\u00f6rt\u00e4ra dem s\u00e5som ull; men min r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6rbliver evinnerligen och min fr\u00e4lsning ifr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n51:9 Vakna upp, vakna upp, kl\u00e4d dig i makt, du HERRENS arm; vakna upp s\u00e5som i forna dagar, i f\u00f6rg\u00e5ngna tider. Var det icke du, som slog Rahab och genomborrade draken?\n51:10 Var det icke du, som uttorkade havet, det stora djupets vatten, och som gjorde havsbottnen till en v\u00e4g, d\u00e4r ett fr\u00e4lsat folk kunde g\u00e5 fram?\n51:11 Ja, HERRENS f\u00f6rlossade skola v\u00e4nda tillbaka och komma till Sion med jubel; evig gl\u00e4dje skall kr\u00f6na deras huvuden, fr\u00f6jd och gl\u00e4dje skola de undf\u00e5, sorg och suckan skola fly bort.\n51:12 Jag, jag \u00e4r den som tr\u00f6star eder. Vem \u00e4r d\u00e5 du, att du fruktar f\u00f6r d\u00f6dliga m\u00e4nniskor, f\u00f6r m\u00e4nniskobarn som bliva s\u00e5som torrt gr\u00e4s?\n51:13 Och d\u00e4rvid f\u00f6rg\u00e4ter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utsp\u00e4nt himmelen och lagt jordens grund. Ja, best\u00e4ndigt, dagen igenom, f\u00f6rskr\u00e4ckes du f\u00f6r f\u00f6rtryckarens vrede, s\u00e5som stode han just redo till att f\u00f6rd\u00e4rva. Men vad bliver v\u00e4l av f\u00f6rtryckarens vrede?\n51:14 Snart skall den fj\u00e4ttrade l\u00f6sas ur sitt tv\u00e5ng; han skall icke d\u00f6 och hemfalla \u00e5t graven, ej heller skall han lida brist p\u00e5 br\u00f6d.\n51:15 ty jag \u00e4r HERREN, din Gud, han som r\u00f6r upp havet, s\u00e5 att dess b\u00f6ljor brusa, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot;\n51:16 och jag har lagt mina ord i din mun och \u00f6vert\u00e4ckt dig med min hands skugga f\u00f6r att plantera en himmel och grunda en jord och f\u00f6r att s\u00e4ga till Sion: Du \u00e4r mitt folk.\n51:17 Vakna upp, vakna upp, st\u00e5 upp, Jerusalem, du som av HERRENS hand har f\u00e5tt att dricka hans vredes b\u00e4gare, ja, du som har t\u00f6mt berusningens kalk till sista droppen.\n51:18 Bland alla de s\u00f6ner hon hade f\u00f6tt fanns ingen som ledde henne, bland alla de s\u00f6ner hon hade fostrat ingen som fattade henne vid handen.\n51:19 Dubbel \u00e4r den olycka som har drabbat dig, och vem visar dig medlidande? H\u00e4r \u00e4r f\u00f6r\u00f6delse och f\u00f6rst\u00f6ring, hunger och sv\u00e4rd. Huru skall jag tr\u00f6sta dig?\n51:20 Dina s\u00f6ner f\u00f6rsm\u00e4ktade, de l\u00e5go vid alla gath\u00f6rn, lika antiloper i j\u00e4garens garn, drabbade i fullt m\u00e5tt av HERRENS vrede, av din Guds n\u00e4pst.\n51:21 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du h\u00f6ra detta, du arma, som \u00e4r drucken, fast\u00e4n icke av vin:\n51:22 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, som \u00e4r din Herre, och din Gud, som utf\u00f6r sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens b\u00e4gare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.\n51:23 Och jag s\u00e4tter den i dina pl\u00e5gares hand, deras som sade till dig: \u00bbFall ned, s\u00e5 att vi f\u00e5 g\u00e5 fram \u00f6ver dig\u00bb; och s\u00e5 n\u00f6dgades du g\u00f6ra din rygg likasom till en mark och till en gata f\u00f6r dem som gingo d\u00e4r fram.\n52:1 Vakna upp, vakna upp, ikl\u00e4d dig din makt, o Sion; ikl\u00e4d dig din h\u00f6gtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.\n52:2 Skaka stoftet av dig, st\u00e5 upp och intag din plats, Jerusalem; l\u00f6s banden fr\u00e5n din hals, du f\u00e5ngna dotter Sion.\n52:3 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I haven blivit s\u00e5lda f\u00f6r intet; s\u00e5 skolen I ock utan penningar bliva l\u00f6sk\u00f6pta.\n52:4 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar; sedan f\u00f6rtryckte Assur dem utan all r\u00e4tt.\n52:5 Och vad skall jag nu g\u00f6ra h\u00e4r, s\u00e4ger HERREN, nu d\u00e5 man har f\u00f6rt bort mitt folk utan sak, nu d\u00e5 dess tyranner s\u00e5 skr\u00e4na, s\u00e4ger HERREN, och mitt namn best\u00e4ndigt, dagen igenom, varder sm\u00e4dat?\n52:6 Jo, just d\u00e4rf\u00f6r skall mitt folk f\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna mitt namn, just d\u00e4rf\u00f6r skall det f\u00f6rnimma p\u00e5 den dagen, att jag \u00e4r den som talar; ja, se h\u00e4r \u00e4r jag.\n52:7 Huru ljuvliga \u00e4ro icke gl\u00e4djebudb\u00e4rarens fotsteg, n\u00e4r han kommer \u00f6ver bergen f\u00f6r att f\u00f6rkunna frid och framb\u00e4ra gott budskap och f\u00f6rkunna fr\u00e4lsning, i det han s\u00e4ger till Sion: \u00bbDin Gud \u00e4r nu konung!\u00bb\n52:8 H\u00f6r, huru dina v\u00e4ktare upph\u00e4va sin r\u00f6st och jubla allasammans, ty de se f\u00f6r sina \u00f6gon, huru HERREN v\u00e4nder tillbaka till Sion.\n52:9 Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tr\u00f6star sitt folk, han f\u00f6rlossar Israel.\n52:10 HERREN blottar sin heliga arm inf\u00f6r alla hedningars \u00f6gon, och alla jordens \u00e4ndar f\u00e5 se v\u00e5r Guds fr\u00e4lsning.\n52:11 Bort, bort, dragen ut d\u00e4rifr\u00e5n, kommen icke vid det orent \u00e4r; dragen ut ifr\u00e5n henne, renen eder, I som b\u00e4ren HERRENS k\u00e4rl.\n52:12 Se, I beh\u00f6ven icke draga ut med hast, icke vandra bort s\u00e5som flyktingar, ty HERREN g\u00e5r framf\u00f6r eder, och Israels Gud slutar edert t\u00e5g.\n52:13 Se, min tj\u00e4nare skall hava framg\u00e5ng; han skall bliva upph\u00f6jd och stor och h\u00f6gt uppsatt.\n52:14 S\u00e5som m\u00e5nga h\u00e4pnade \u00f6ver honom, d\u00e4rf\u00f6r att hans utseende var vanst\u00e4llt mer \u00e4n andra m\u00e4nniskors och hans gestalt oansenligare \u00e4n andra m\u00e4nniskobarns,\n52:15 s\u00e5 skall han ock v\u00e4cka f\u00f6rundran hos m\u00e5nga folk; ja, konungar skola f\u00f6rstummas i f\u00f6rundran \u00f6ver honom. Ty vad aldrig har varit f\u00f6rt\u00e4ljt f\u00f6r dem, det f\u00e5 de se, och vad de aldrig hava h\u00f6rt, det f\u00e5 de f\u00f6rnimma.\n53:1 Men vem trodde, vad som predikades f\u00f6r oss, och f\u00f6r vem var HERRENS arm uppenbar?\n53:2 Han sk\u00f6t upp s\u00e5som en ringa telning inf\u00f6r honom, s\u00e5som ett rotskott ur f\u00f6rtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller f\u00e4gring; n\u00e4r vi s\u00e5go p\u00e5 honom, kunde hans utseende ej behaga oss.\n53:3 F\u00f6raktat var han och \u00f6vergiven av m\u00e4nniskor, en sm\u00e4rtornas man och f\u00f6rtrogen med krankhet; han var s\u00e5som en, f\u00f6r vilken man skyler sitt ansikte, s\u00e5 f\u00f6raktat, att vi h\u00f6llo honom f\u00f6r intet.\n53:4 Men det var v\u00e5ra krankheter han bar, v\u00e5ra sm\u00e4rtor, dem lade han p\u00e5 sig, medan vi h\u00f6llo honom f\u00f6r att vara hems\u00f6kt, tuktad av Gud och pinad.\n53:5 Ja, han var sargad f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delsers skull och slagen f\u00f6r v\u00e5ra missg\u00e4rningars skull; n\u00e4psten var lagd p\u00e5 honom, f\u00f6r att vi skulle f\u00e5 frid, och genom hans s\u00e5r bliva vi helade.\n53:6 Vi gingo alla vilse s\u00e5som f\u00e5r, var och en av oss ville vandra sin egen v\u00e4g, men HERREN l\u00e4t allas v\u00e5r missg\u00e4rning drabba honom.\n53:7 Han blev pl\u00e5gad, fast\u00e4n han \u00f6dmjukade sig och icke \u00f6ppnade sin mun, lik ett lamm, som f\u00f6res bort att slaktas, och lik ett f\u00e5r, som \u00e4r tyst inf\u00f6r dem som klippa det ja, han \u00f6ppnade icke sin mun.\n53:8 Undan v\u00e5ld och dom blev han borttagen, men vem i hans sl\u00e4kte bet\u00e4nker detta? Ja, han rycktes bort ifr\u00e5n de levandes land, och f\u00f6r mitt folks \u00f6vertr\u00e4delses skull kom pl\u00e5ga \u00f6ver honom.\n53:9 Och bland de ogudaktiga fick hans in grav bland de rika kom han f\u00f6rst, n\u00e4r han var d\u00f6d fast\u00e4n han ingen or\u00e4tt hade gjort och fast\u00e4n svek icke fanns i hans mun.\n53:10 Det behagade HERREN att sl\u00e5 honom med krankhet: om hans liv s\u00e5 bleve ett skuldoffer, d\u00e5 skulle han f\u00e5 se avkomlingar och l\u00e4nge leva, och HERRENS vilja skulle genom honom hava framg\u00e5ng.\n53:11 Ja, av den vederm\u00f6da hans sj\u00e4l har utst\u00e5tt skall han se frukt och s\u00e5 bliva m\u00e4ttad; genom sin kunskap skall han g\u00f6ra m\u00e5nga r\u00e4ttf\u00e4rdiga, han, den r\u00e4ttf\u00e4rdige, min tj\u00e4nare, i det han b\u00e4r deras missg\u00e4rningar.\n53:12 D\u00e4rf\u00f6r skall jag tillskifta honom hans lott bland de m\u00e5nga, och med talrika skaror skall han f\u00e5 utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i d\u00f6den och blev r\u00e4knad bland \u00f6vertr\u00e4dare, han som bar m\u00e5ngas synder och bad f\u00f6r \u00f6vertr\u00e4darna.\n54:1 Jubla, du ofruktsamma, du som icke har f\u00f6tt barn; brist ut i jubel och ropa av fr\u00f6jd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava m\u00e5nga barn, flera \u00e4n den som har man, s\u00e4ger HERREN.\n54:2 Vidga ut platsen f\u00f6r ditt tj\u00e4ll, l\u00e5t sp\u00e4nna ut t\u00e4ltet, under vilket du bor, och spar icke; f\u00f6rl\u00e4ng dina t\u00e4ltstreck och g\u00f6r dina t\u00e4ltpluggar fastare.\n54:3 Ty du skall utbreda dig b\u00e5de \u00e5t h\u00f6ger och v\u00e4nster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas l\u00e4nder i besittning och \u00e5ter befolka \u00f6delagda st\u00e4der.\n54:4 Frukta icke, ty du skall ej komma p\u00e5 skam; blygs icke, ty du skall ej varda utsk\u00e4md. Nej, du skall f\u00e5 f\u00f6rg\u00e4ta din ungdoms skam, och ditt \u00e4nkest\u00e5nds sm\u00e4lek skall du icke mer komma ih\u00e5g.\n54:5 Ty den som har skapat dig \u00e4r din man, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot; och Israels Helige \u00e4r din f\u00f6rlossare, han som kallas hela jordens Gud.\n54:6 Ty s\u00e5som en \u00f6vergiven kvinna i hj\u00e4rtesorg kallades du av HERREN. Sin ungdomsbrud, vill n\u00e5gon f\u00f6rskjuta henne? s\u00e4ger din Gud.\n54:7 Ett litet \u00f6gonblick \u00f6vergav jag dig, men i stor barmh\u00e4rtighet vill jag \u00e5ter f\u00f6rsamla dig.\n54:8 I min f\u00f6rt\u00f6rnelses \u00f6versvall dolde jag ett \u00f6gonblick mitt ansikte f\u00f6r dig, men med evig n\u00e5d vill jag nu f\u00f6rbarma mig \u00f6ver dig, s\u00e4ger HERREN, din f\u00f6rlossare.\n54:9 Ty s\u00e5som jag gjorde vid Noas flod, s\u00e5 g\u00f6r jag ock nu: s\u00e5som jag d\u00e5 svor, att Noas flod icke mer skulle komma \u00f6ver jorden, s\u00e5 sv\u00e4r jag ock nu, att jag icke mer skall f\u00f6rt\u00f6rnas p\u00e5 dig eller n\u00e4psa dig.\n54:10 Ja, om \u00e4n bergen vika bort och h\u00f6jderna vackla, s\u00e5 skall min n\u00e5d icke vika ifr\u00e5n dig och mitt fridsf\u00f6rbund icke vackla, s\u00e4ger HERREN; din f\u00f6rbarmare.\n54:11 Du arma, som har blivit s\u00e5 hems\u00f6kt av stormar utan att f\u00e5 n\u00e5gon tr\u00f6st, se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar och giva dig grundvalar av safirer,\n54:12 jag vill g\u00f6ra dina tinnar av rubiner och dina portar av kristall och hela din ringmur av \u00e4dla stenar.\n54:13 Och dina barn skola alla bliva HERRENS l\u00e4rjungar, och stor frid skola dina barn d\u00e5 hava.\n54:14 Genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall du bliva bef\u00e4st. All tanke p\u00e5 f\u00f6rtryck vare fj\u00e4rran ifr\u00e5n dig, ty du skall intet hava att frukta, och all tanke p\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rv, ty s\u00e5dant skall icke nalkas dig.\n54:15 Om man d\u00e5 rotar sig samman till anfall, s\u00e5 kommer det ingalunda fr\u00e5n mig; och vilka de \u00e4n \u00e4ro, som rota sig samman mot dig, s\u00e5 skola de falla f\u00f6r dig.\n54:16 Se, jag \u00e4r den som skapar smeden, vilken bl\u00e5ser upp kolelden och s\u00e5 frambringar ett vapen, s\u00e5dant han vill g\u00f6ra det; men jag \u00e4r ock den som skapar f\u00f6rd\u00e4rvaren, vilken f\u00f6rst\u00f6r det.\n54:17 Och nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava n\u00e5gon lycka; var tunga, som upph\u00e4ver sig f\u00f6r att g\u00e5 till r\u00e4tta med dig, skall du f\u00e5 domf\u00e4lld. Detta \u00e4r HERRENS tj\u00e4nares arvedel, den r\u00e4tt de skola undf\u00e5 av mig, s\u00e4ger HERREN.\n55:1 Upp, alla I som \u00e4ren t\u00f6rstiga, kommen hit och f\u00e5n vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och h\u00e4mten s\u00e4d och \u00e4ten. Ja, kommen hit och h\u00e4mten s\u00e4d utan penningar och f\u00f6r intet b\u00e5de vin och mj\u00f6lk.\n55:2 Varf\u00f6r given I ut penningar f\u00f6r det som ej \u00e4r br\u00f6d och edert f\u00f6rv\u00e4rv f\u00f6r det som icke kan m\u00e4tta? H\u00f6ren p\u00e5 mig, s\u00e5 skolen I f\u00e5 \u00e4ta det gott \u00e4r och f\u00f6rn\u00f6ja eder med feta r\u00e4tter.\n55:3 B\u00f6jen edra \u00f6ron hit och kommen till mig; h\u00f6ren, s\u00e5 f\u00e5r eder sj\u00e4l leva. Jag vill sluta med eder ett evigt f\u00f6rbund: att I skolen undf\u00e5 all den trofasta n\u00e5d jag har lovat David.\n55:4 Se, honom har jag satt till ett vittne f\u00f6r folken, till en furste och h\u00f6vding f\u00f6r folken.\n55:5 Ja, du skall kalla p\u00e5 folkslag som du icke k\u00e4nner, och folkslag, som icke k\u00e4nna dig, skola hasta till dig f\u00f6r HERRENS, din Guds, skull, f\u00f6r Israels Heliges skull, n\u00e4r han f\u00f6rh\u00e4rligar dig.\n55:6 S\u00f6ken HERREN, medan han l\u00e5ter sig finnas; \u00e5kallen honom, medan han \u00e4r n\u00e4ra.\n55:7 Den ogudaktige \u00f6vergive sin v\u00e4g och den or\u00e4ttf\u00e4rdige sina tankar och v\u00e4nde om till HERREN, s\u00e5 skall han f\u00f6rbarma sig \u00f6ver honom, och till v\u00e5r Gud, ty han skall besk\u00e4ra mycken f\u00f6rl\u00e5telse.\n55:8 Se, mina tankar \u00e4ro icke edra tankar, och edra v\u00e4gar \u00e4ro icke mina v\u00e4gar, s\u00e4ger HERREN.\n55:9 Nej, s\u00e5 mycket som himmelen \u00e4r h\u00f6gre \u00e4n jorden, s\u00e5 mycket \u00e4ro ock mina v\u00e4gar h\u00f6gre \u00e4n edra v\u00e4gar och mina tankar h\u00f6gre \u00e4n edra tankar.\n55:10 Ty likasom regnet och sn\u00f6n faller ifr\u00e5n himmelen och icke v\u00e4nder tillbaka dit igen, f\u00f6rr\u00e4n det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och b\u00e4rande, s\u00e5 att den giver s\u00e4d till att s\u00e5 och br\u00f6d till att \u00e4ta,\n55:11 s\u00e5 skall det ock vara med ordet som utg\u00e5r ur min mun; det skall icke v\u00e4nda tillbaka till mig f\u00e5f\u00e4ngt utan att hava verkat, vad jag vill, och utf\u00f6rt det, vartill jag hade s\u00e4nt ut det.\n55:12 Ty med gl\u00e4dje skolen I draga ut, och i frid skolen I f\u00f6ras \u00e5stad. Bergen och h\u00f6jderna skola brista ut i jubel, d\u00e4r I g\u00e5n fram, och alla tr\u00e4d p\u00e5 marken skola klappa i h\u00e4nderna.\n55:13 D\u00e4r t\u00f6rnsn\u00e5r nu finnas skola cypresser v\u00e4xa upp, och d\u00e4r n\u00e4sslor st\u00e5 skall myrten uppv\u00e4xa. Och detta skall bliva HERREN till \u00e4ra och ett evigt tecken, som ej skall pl\u00e5nas ut.\n56:1 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Akten p\u00e5 vad r\u00e4tt \u00e4r och \u00f6ven r\u00e4ttf\u00e4rdighet, ty min fr\u00e4lsning kommer snart, och snart bliver min r\u00e4ttf\u00e4rdighet uppenbarad.\n56:2 S\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska, som g\u00f6r detta, den m\u00e4nniskoson, som st\u00e5r fast d\u00e4rvid, den som h\u00e5ller sabbaten, s\u00e5 att han icke ohelgar den, och den som avh\u00e5ller sin hand fr\u00e5n att g\u00f6ra n\u00e5got ont.\n56:3 Fr\u00e4mlingen, som har slutit sig till HERREN, m\u00e5 icke s\u00e4ga s\u00e5: \u00bbS\u00e4kert skall HERREN avskilja mig fr\u00e5n sitt folk.\u00bb Ej heller m\u00e5 den sn\u00f6pte s\u00e4ga: \u00bbSe, jag \u00e4r ett f\u00f6rtorkat tr\u00e4d.\u00bb\n56:4 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: De sn\u00f6pta, som h\u00e5lla mina sabbater och utv\u00e4lja det mig behagar och st\u00e5 fast vid mitt f\u00f6rbund,\n56:5 \u00e5t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en \u00e5minnelse och ett namn, en v\u00e4lsignelse, som \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n s\u00f6ner och d\u00f6ttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.\n56:6 Och fr\u00e4mlingarna, som hava slutit sig till HERREN f\u00f6r att tj\u00e4na honom och f\u00f6r att \u00e4lska HERRENS namn och s\u00e5 vara hans tj\u00e4nare, alla som h\u00e5lla sabbaten, s\u00e5 att de icke ohelga den, och som st\u00e5 fast vid mitt f\u00f6rbund,\n56:7 dem skall jag l\u00e5ta komma till mitt heliga berg och giva dem gl\u00e4dje i mitt b\u00f6nehus, och deras br\u00e4nnoffer och slaktoffer skola vara mig v\u00e4lbehagliga p\u00e5 mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett b\u00f6nehus f\u00f6r alla folk.\n56:8 S\u00e5 s\u00e4ger Herren, HERREN, han som f\u00f6rsamlar de f\u00f6rdrivna av Israel: Jag skall f\u00f6rsamla \u00e4nnu flera till honom, ut\u00f6ver dem som redan \u00e4ro f\u00f6rsamlade till honom.\n56:9 I alla djur p\u00e5 marken, kommen och \u00e4ten, ja, I alla skogens djur.\n56:10 V\u00e4ktarna h\u00e4r \u00e4ro allasammans blinda, de hava intet f\u00f6rst\u00e5nd; de \u00e4ro allasammans stumma hundar, som icke kunna sk\u00e4lla; de ligga och dr\u00f6mma och vilja g\u00e4rna slumra.\n56:11 Men de hundarna \u00e4ro ock glupska och kunna ej bliva m\u00e4tta. Ja, s\u00e5dana m\u00e4nniskor \u00e4ro herdar, dessa som intet kunna f\u00f6rst\u00e5! De vilja allasammans vandra sin egen v\u00e4g; var och en s\u00f6ker sin egen vinning, alla, s\u00e5 m\u00e5nga de \u00e4ro.\n56:12 \u00bbKommen, jag skall h\u00e4mta vin, och s\u00e5 skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en \u00f6verm\u00e5ttan h\u00e4rlig dag!\u00bb\n57:1 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00f6rg\u00e5s, och ingen finnes, som t\u00e4nker d\u00e4rp\u00e5; fromma m\u00e4nniskor ryckas bort, utan att n\u00e5gon l\u00e4gger m\u00e4rke d\u00e4rtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den r\u00e4ttf\u00e4rdige bort\n57:2 och g\u00e5r d\u00e5 in i friden; de som hava vandrat sin v\u00e4g r\u00e4tt fram f\u00e5 ro i sina vilorum.\n57:3 Men tr\u00e4den fram hit, I s\u00f6ner av teckentyderskor, I barn av \u00e4ktenskapsbrytare och sk\u00f6kor.\n57:4 \u00d6ver vem g\u00f6ren I eder lustiga? Mot vem sp\u00e4rren I upp munnen och r\u00e4cken I ut tungan? Sannerligen, I \u00e4ren \u00f6vertr\u00e4delsens barn, en l\u00f6gnens avf\u00f6da,\n57:5 I som uppt\u00e4ndens av br\u00e5nad vid terebinterna, ja, under alla gr\u00f6na tr\u00e4d, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.\n57:6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de \u00e4ro din lott; ocks\u00e5 \u00e5t dem utgjuter du drickoffer och framb\u00e4r du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid s\u00e5dant?\n57:7 P\u00e5 h\u00f6ga och stora berg redde du dig l\u00e4ger; ocks\u00e5 upp p\u00e5 s\u00e5dana begav du dig f\u00f6r att offra slaktoffer.\n57:8 Och bakom d\u00f6rren och d\u00f6rrposten satte du ditt m\u00e4rke. Du \u00f6vergav mig; du kl\u00e4dde av dig och besteg ditt l\u00e4ger och beredde plats d\u00e4r. Du gjorde upp med dem, g\u00e4rna delade du l\u00e4ger med dem vid f\u00f6rsta vink du s\u00e5g.\n57:9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina m\u00e5nga salvor; du s\u00e4nde dina budb\u00e4rare till fj\u00e4rran land, ja, \u00e4nda ned till d\u00f6dsriket.\n57:10 Om du \u00e4n blev tr\u00f6tt av din l\u00e5nga f\u00e4rd, sade du dock icke: \u00bbF\u00f6rg\u00e4ves!\u00bb S\u00e5 l\u00e4nge du kunde r\u00f6ra din hand, mattades du icke.\n57:11 F\u00f6r vem r\u00e4ddes och fruktade du d\u00e5, eftersom du var s\u00e5 trol\u00f6s och eftersom du icke t\u00e4nkte p\u00e5 mig och ej ville akta p\u00e5? \u00c4r det icke s\u00e5: eftersom jag har tegat, och det sedan l\u00e4nge, d\u00e4rf\u00f6r fruktar du mig icke?\n57:12 Men jag skall visa, huru det \u00e4r med din r\u00e4ttf\u00e4rdighet och med dina verk, de skola icke hj\u00e4lpa dig.\n57:13 N\u00e4r du ropar, d\u00e5 m\u00e5 ditt avgudaf\u00f6lje r\u00e4dda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fl\u00e4kt f\u00f6ra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall f\u00e5 landet till arvedel och f\u00e5 besitta mitt heliga berg.\n57:14 Ja, det skall heta: \u00bbBanen v\u00e4g, banen och bereden v\u00e4g; skaffen bort st\u00f6testenarna fr\u00e5n mitt folks v\u00e4g.\u00bb\n57:15 Ty s\u00e5 s\u00e4ger den h\u00f6ge och upph\u00f6jde, han som tronar till evig tid och heter \u00bbden Helige\u00bb: Jag bor i helighet uppe i h\u00f6jden, men ock hos den som \u00e4r f\u00f6rkrossad och har en \u00f6dmjuk ande; ty jag vill giva liv \u00e5t de \u00f6dmjukas ande och liv \u00e5t de f\u00f6rkrossades hj\u00e4rtan.\n57:16 Ja, jag vill icke evinnerligen g\u00e5 till r\u00e4tta och icke st\u00e4ndigt f\u00f6rt\u00f6rnas; eljest skulle deras ande f\u00f6rsm\u00e4kta inf\u00f6r mig, de sj\u00e4lar, som jag sj\u00e4lv har skapat.\n57:17 F\u00f6r hans girighetssynd f\u00f6rt\u00f6rnades jag; jag slog honom, och i min f\u00f6rt\u00f6rnelse h\u00f6ll jag mig dold. Men i sin avf\u00e4llighet fortfor han att vandra p\u00e5 sitt hj\u00e4rtas v\u00e4g.\n57:18 Hans v\u00e4gar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans s\u00f6rjande tr\u00f6st.\n57:19 Jag skall skapa frukt ifr\u00e5n hans l\u00e4ppar. Frid \u00f6ver dem som \u00e4ro fj\u00e4rran och frid \u00f6ver dem som \u00e4ro n\u00e4ra! s\u00e4ger HERREN; jag skall hela honom.\n57:20 Men de ogudaktiga \u00e4ro s\u00e5som ett uppr\u00f6rt hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars v\u00e5gor r\u00f6ra upp dy och orenlighet.\n57:21 De ogudaktiga hava ingen frid, s\u00e4ger min Gud.\n58:1 Ropa med full hals utan \u00e5terh\u00e5ll, h\u00e4v upp din r\u00f6st s\u00e5som en basun och f\u00f6rkunna f\u00f6r mitt folk deras \u00f6vertr\u00e4delse, f\u00f6r Jakobs hus deras synder.\n58:2 V\u00e4l s\u00f6ka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina v\u00e4gar. S\u00e5som vore de ett folk, som \u00f6vade r\u00e4ttf\u00e4rdighet och icke \u00f6verg\u00e5ve sin Guds r\u00e4tt, s\u00e5 fr\u00e5ga de mig om r\u00e4ttf\u00e4rdighetens r\u00e4tter och vilja, att Gud skall komma till dem:\n58:3 \u00bbVartill gagnar det, att vi fasta, n\u00e4r du icke ser det, vartill, att vi sp\u00e4ka oss, n\u00e4r du icke m\u00e4rker det?\u00bb Men se, p\u00e5 edra fastedagar sk\u00f6ten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott p\u00e5.\n58:4 Och se, I h\u00e5llen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudl\u00f6sa n\u00e4var. I h\u00e5llen icke mer fasta p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt, att I kunnen g\u00f6ra eder r\u00f6st h\u00f6rd i h\u00f6jden.\n58:5 Skulle detta vara en fasta, s\u00e5dan som jag vill hava? Skulle detta vara en r\u00e4tt sp\u00e4kningsdag? Att man h\u00e4nger med huvudet s\u00e5som ett s\u00e4vstr\u00e5 och s\u00e4tter sig i s\u00e4ck och aska, vill du kalla s\u00e5dant att h\u00e5lla fasta, att fira en dag till HERRENS behag?\n58:6 Nej, detta \u00e4r den fasta, som jag vill hava: att I lossen or\u00e4ttf\u00e4rdiga bojor och l\u00f6sen okets band, att I given de f\u00f6rtryckta fria och krossen s\u00f6nder alla ok,\n58:7 ja, att du bryter ditt br\u00f6d \u00e5t den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla h\u00e4rb\u00e4rge att du kl\u00e4der den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan f\u00f6r den som \u00e4r ditt k\u00f6tt och blod.\n58:8 D\u00e5 skall ljus bryta fram f\u00f6r dig s\u00e5som en morgonrodnad, och dina s\u00e5r skola l\u00e4kas med hast, och din r\u00e4tt skall d\u00e5 g\u00e5 framf\u00f6r dig och HERRENS h\u00e4rlighet f\u00f6lja dina sp\u00e5r.\n58:9 D\u00e5 skall HERREN svara, n\u00e4r du \u00e5kallar honom; n\u00e4r du ropar, skall han s\u00e4ga: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb Om hos dig icke f\u00e5r finnas n\u00e5gon som p\u00e5l\u00e4gger ok och pekar finger och talar, vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r,\n58:10 om du delar med dig av din n\u00f6dtorft \u00e5t den hungrige och m\u00e4ttar den som \u00e4r i betryck, d\u00e5 skall ljus g\u00e5 upp f\u00f6r dig i m\u00f6rkret, och din natt skall bliva lik middagens sken.\n58:11 Och HERREN skall leda dig best\u00e4ndigt; han skall m\u00e4tta dig mitt i \u00f6demarken och giva styrka \u00e5t benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik tr\u00e4dg\u00e5rd och likna ett k\u00e4llspr\u00e5ng, vars vatten aldrig tryter.\n58:12 Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall \u00e5ter uppr\u00e4tta grundvalar ifr\u00e5n forna sl\u00e4kten; och du skall kallas \u00bbhan som murar igen revor\u00bb, \u00bbhan som \u00e5terst\u00e4ller stigar, s\u00e5 att man kan bo i landet.\u00bb\n58:13 Om du \u00e4r varsam med din fot p\u00e5 sabbaten, s\u00e5 att du icke p\u00e5 min heliga dag utf\u00f6r dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en \u00e4redag, ja, om du \u00e4rar den, s\u00e5 att du icke g\u00e5r dina egna v\u00e4gar eller sk\u00f6ter dina sysslor eller talar tomma ord,\n58:14 d\u00e5 skall du finna din lust i HERREN, och jag skall f\u00f6ra dig fram \u00f6ver landets h\u00f6jder och giva dig till n\u00e4ring din fader Jakobs arvedel. Ja, s\u00e5 har HERRENS mun talat.\n59:1 Se, HERRENS arm \u00e4r icke f\u00f6r kort, s\u00e5 att han ej kan fr\u00e4lsa, och hans \u00f6ra \u00e4r icke tillslutet, s\u00e5 att han ej kan h\u00f6ra.\n59:2 Nej, det \u00e4r edra missg\u00e4rningar, som skilja eder och eder Gud fr\u00e5n varandra, och edra synder d\u00f6lja hans ansikte f\u00f6r eder, s\u00e5 att han icke h\u00f6r eder.\n59:3 Ty edra h\u00e4nder \u00e4ro fl\u00e4ckade av blod och edra fingrar av missg\u00e4rning, edra l\u00e4ppar tala l\u00f6gn, och eder tunga framb\u00e4r or\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n59:4 Ingen h\u00f6jer sin r\u00f6st i r\u00e4ttf\u00e4rdighetens namn, och ingen visar redlighet i vad till r\u00e4tten h\u00f6r. De f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 idel tomhet, de tala falskhet, de g\u00e5 havande med olycka och f\u00f6da f\u00f6rd\u00e4rv.\n59:5 De kl\u00e4cka ut basilisk\u00e4gg och v\u00e4va spindeln\u00e4t. Om n\u00e5gon \u00e4ter av deras \u00e4gg, s\u00e5 d\u00f6r han, och trampas ett s\u00e5dant s\u00f6nder, s\u00e5 kommer en huggorm ut.\n59:6 Deras spindeln\u00e4t duga icke till kl\u00e4der, och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat; deras verk \u00e4ro f\u00f6rd\u00e4rvliga verk, och v\u00e5ldsg\u00e4rningar \u00f6va deras h\u00e4nder.\n59:7 Deras f\u00f6tter hasta till vad ont \u00e4r och \u00e4ro snara, n\u00e4r det g\u00e4ller att utgjuta oskyldigt blod; deras tankar \u00e4ro f\u00f6rd\u00e4rvliga tankar, f\u00f6r\u00f6delse och f\u00f6rst\u00f6ring \u00e4r p\u00e5 deras v\u00e4gar.\n59:8 Fridens v\u00e4g k\u00e4nna de icke, och r\u00e4tten f\u00f6ljer ej i deras sp\u00e5r; de g\u00e5 krokiga stigar, och ingen som vandrar s\u00e5 vet, vad frid \u00e4r.\n59:9 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r r\u00e4tten fj\u00e4rran ifr\u00e5n oss, och r\u00e4ttf\u00e4rdighet tillfaller oss icke; vi bida efter ljus, men se, m\u00f6rker r\u00e5der, efter solsken, men vi f\u00e5 vandra i djupaste natt.\n59:10 Vi m\u00e5ste famla utefter v\u00e4ggen s\u00e5som blinda, famla, s\u00e5som hade vi inga \u00f6gon; vi stappla mitt p\u00e5 dagen, s\u00e5som vore det skymning, mitt i v\u00e5r fulla kraft \u00e4ro vi s\u00e5som d\u00f6da.\n59:11 Vi brumma allasammans s\u00e5som bj\u00f6rnar och sucka alltj\u00e4mt s\u00e5som duvor; vi bida efter r\u00e4tten, men den kommer icke, efter fr\u00e4lsningen, men den \u00e4r fj\u00e4rran ifr\u00e5n oss.\n59:12 Ty m\u00e5nga \u00e4ro v\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delser inf\u00f6r dig, och v\u00e5ra synder vittna emot oss; ja, v\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delser hava vi f\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon, och v\u00e5ra missg\u00e4rningar k\u00e4nna vi.\n59:13 Genom \u00f6vertr\u00e4delse och f\u00f6rnekelse hava vi felat mot HERREN, vi hava vikit bort ifr\u00e5n v\u00e5r Gud; vi hava talat f\u00f6rtryck och avf\u00e4llighet, l\u00f6gnl\u00e4ror hava vi f\u00f6rkunnat och h\u00e4mtat fram ur v\u00e5ra hj\u00e4rtan.\n59:14 R\u00e4tten tr\u00e4nges tillbaka, och r\u00e4ttf\u00e4rdigheten st\u00e5r l\u00e5ngt borta, ja, sanningen vacklar p\u00e5 torget, och vad r\u00e4tt \u00e4r kan ej komma fram.\n59:15 S\u00e5 m\u00e5ste sanningen h\u00e5lla sig undan, och den som v\u00e4nde sig ifr\u00e5n det onda blev plundrad. Detta s\u00e5g HERREN, och det misshagade honom, att det icke fanns n\u00e5gon r\u00e4tt.\n59:16 Och han s\u00e5g, att ingen tr\u00e4dde fram; han f\u00f6rundrade sig \u00f6ver att ingen grep in. D\u00e5 hj\u00e4lpte honom hans egen arm, och hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet underst\u00f6dde honom.\n59:17 Och han kl\u00e4dde sig i r\u00e4ttf\u00e4rdighet s\u00e5som i ett pansar och satte fr\u00e4lsningens hj\u00e4lm p\u00e5 sitt huvud; han kl\u00e4dde sig i h\u00e4mndens dr\u00e4kt s\u00e5som i en livkl\u00e4dnad och h\u00f6ljde sig i nit\u00e4lskan s\u00e5som i en mantel.\n59:18 Efter deras g\u00e4rningar skall han nu vederg\u00e4lla dem; vrede skall han l\u00e5ta komma \u00f6ver sina ov\u00e4nner och \u00f6ver sina fiender l\u00f6nen f\u00f6r vad de hava gjort; ja, havsl\u00e4nderna skall han vederg\u00e4lla, vad de hava gjort.\n59:19 S\u00e5 skall HERRENS namn bliva fruktat i v\u00e4ster och hans h\u00e4rlighet, d\u00e4r solen g\u00e5r upp. N\u00e4r fienden bryter fram lik en str\u00f6m, skall HERRENS andedr\u00e4kt f\u00f6rjaga honom.\n59:20 Men s\u00e5som en f\u00f6rlossare kommer HERREN f\u00f6r Sion och f\u00f6r dem i Jakob, som omv\u00e4nda sig fr\u00e5n sin \u00f6vertr\u00e4delse, s\u00e4ger HERREN.\n59:21 Och detta \u00e4r det f\u00f6rbund, som jag \u00e5 min sida g\u00f6r med dem, s\u00e4ger HERREN: min Ande, som \u00e4r \u00f6ver dig, och orden, som jag har lagt i din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns eller barnbarns mun fr\u00e5n nu och till evig tid, s\u00e4ger HERREN.\n60:1 St\u00e5 upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS h\u00e4rlighet g\u00e5r upp \u00f6ver dig.\n60:2 Se, m\u00f6rker \u00f6vert\u00e4cker jorden och t\u00f6cken folken, men \u00f6ver dig uppg\u00e5r HERREN, och hans h\u00e4rlighet uppenbaras \u00f6ver dig.\n60:3 Och folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som g\u00e5r upp \u00f6ver dig.\n60:4 Lyft upp dina \u00f6gon och se dig omkring: alla komma f\u00f6rsamlade till dig; dina s\u00f6ner komma fj\u00e4rran ifr\u00e5n, och dina d\u00f6ttrar b\u00e4ras fram p\u00e5 armen.\n60:5 D\u00e5, vid den synen skall du str\u00e5la av fr\u00f6jd, och ditt hj\u00e4rta skall b\u00e4va och vidga sig; ty havets rikedomar skola f\u00f6ras till dig, och folkens skatter skola falla dig till.\n60:6 Skaror av kameler skola \u00f6vert\u00e4cka dig, kamelf\u00e5lar fr\u00e5n Midjan och Efa; fr\u00e5n Saba skola de alla komma, guld och r\u00f6kelse skola de b\u00e4ra och skola f\u00f6rkunna HERRENS lov.\n60:7 Alla Kedars hjordar skola f\u00f6rsamlas till dig, Nebajots v\u00e4durar skola vara dig till tj\u00e4nst. Mig till v\u00e4lbehag skola de offras p\u00e5 mitt altare, och min h\u00e4rlighets hus skall jag s\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rliga.\n60:8 Vilka \u00e4ro dessa som komma farande lika moln, lika duvor, som flyga till sitt duvslag?\n60:9 Se, havsl\u00e4nderna bida efter mig, och fr\u00e4mst komma Tarsis' skepp; de vilja f\u00f6ra dina s\u00f6ner hem ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, och de hava med sig silver och guld \u00e5t HERRENS, din Guds, namn, \u00e5t Israels Helige, ty han f\u00f6rh\u00e4rligar dig.\n60:10 Och fr\u00e4mlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betj\u00e4na dig. Ty v\u00e4l har jag slagit dig i min f\u00f6rt\u00f6rnelse, men i min n\u00e5d f\u00f6rbarmar jag mig nu \u00f6ver dig.\n60:11 Och dina portar skola h\u00e5llas \u00f6ppna best\u00e4ndigt, varken dag eller natt skola de st\u00e4ngas, s\u00e5 att folkens skatter kunna f\u00f6ras in i dig, med deras konungar i hyllningst\u00e5get.\n60:12 Ty det folk eller rike, som ej vill tj\u00e4na dig, skall f\u00f6rg\u00e5s; ja, s\u00e5dana folk skola i grund f\u00f6rg\u00f6ras.\n60:13 Libanons h\u00e4rlighet skall komma till dig, b\u00e5de cypress och alm och buxbom, f\u00f6r att pryda platsen, d\u00e4r min helgedom \u00e4r; ty den plats, d\u00e4r mina f\u00f6tter st\u00e5, vill jag g\u00f6ra \u00e4rad.\n60:14 Och bugande skola dina f\u00f6rtryckares s\u00f6ner komma till dig, och dina f\u00f6raktare skola allasammans falla ned f\u00f6r dina f\u00f6tter. Och man skall kalla dig \u00bbHERRENS stad\u00bb, \u00bbIsraels Heliges Sion\u00bb.\n60:15 I st\u00e4llet f\u00f6r att du var \u00f6vergiven och hatad, s\u00e5 att ingen ville taga v\u00e4gen genom dig, skall jag g\u00f6ra dig till en h\u00e4rlighetens boning evinnerligen och till en fr\u00f6jdeort ifr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n60:16 Och du skall dia folkens mj\u00f6lk, ja, konungabr\u00f6st skall du dia; och du skall f\u00f6rnimma, att jag, HERREN, \u00e4r din fr\u00e4lsare och att den Starke i Jakob \u00e4r din f\u00f6rlossare.\n60:17 Jag skall l\u00e5ta guld komma i st\u00e4llet f\u00f6r koppar och l\u00e5ta silver komma i st\u00e4llet f\u00f6r j\u00e4rn och koppar i st\u00e4llet f\u00f6r tr\u00e4 och j\u00e4rn i st\u00e4llet f\u00f6r sten. Och jag vill s\u00e4tta frid till din \u00f6verhet och r\u00e4ttf\u00e4rdighet till din beh\u00e4rskare.\n60:18 Man skall icke mer h\u00f6ra talas om v\u00e5ld i ditt land, om \u00f6del\u00e4ggelse och f\u00f6rst\u00f6ring inom dina gr\u00e4nser, utan du skall kalla dina murar f\u00f6r \u00bbfr\u00e4lsning\u00bb och dina portar f\u00f6r \u00bblovs\u00e5ng\u00bb.\n60:19 Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen, och m\u00e5nen skall icke mer lysa dig med sitt sken, utan HERREN skall vara ditt eviga ljus, och din Gud skall vara din h\u00e4rlighet.\n60:20 Din sol skall d\u00e5 icke mer g\u00e5 ned och din m\u00e5ne icke mer taga av; ty HERREN skall vara ditt eviga ljus, och dina sorgedagar skola hava en \u00e4nde.\n60:21 Och i ditt folk skola alla vara r\u00e4ttf\u00e4rdiga, evinnerligen skola de besitta landet; de \u00e4ro ju en telning, som jag har planterat, ett verk av mina h\u00e4nder, som jag vill f\u00f6rh\u00e4rliga mig med.\n60:22 Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag \u00e4r HERREN; n\u00e4r tiden \u00e4r inne, skall jag med hast fullborda detta.\n61:1 Herrens, HERRENS Ande \u00e4r \u00f6ver mig, ty HERREN har smort mig till att f\u00f6rkunna gl\u00e4djens budskap f\u00f6r de \u00f6dmjuka; han har s\u00e4nt mig till att l\u00e4ka dem som hava ett f\u00f6rkrossat hj\u00e4rta, till att predika frihet f\u00f6r de f\u00e5ngna och f\u00f6rlossning f\u00f6r de bundna,\n61:2 till att predika ett n\u00e5dens \u00e5r fr\u00e5n HERREN och en h\u00e4mndens dag fr\u00e5n v\u00e5r Gud, en dag, d\u00e5 han skall tr\u00f6sta alla s\u00f6rjande,\n61:3 d\u00e5 han skall l\u00e5ta de s\u00f6rjande i Sion f\u00e5 huvudprydnad i st\u00e4llet f\u00f6r aska, gl\u00e4djeolja i st\u00e4llet f\u00f6r sorg, h\u00f6gtidskl\u00e4der i st\u00e4llet f\u00f6r en bedr\u00f6vad ande; och de skola kallas \u00bbr\u00e4ttf\u00e4rdighetens terebinter\u00bb, \u00bbHERRENS plantering, som han vill f\u00f6rh\u00e4rliga sig med\u00bb.\n61:4 Och de skola bygga upp de gamla ruinerna och uppr\u00e4tta f\u00f6rf\u00e4dernas \u00f6deplatser; de skola \u00e5terst\u00e4lla de f\u00f6r\u00f6dda st\u00e4derna, de platser, som hava legat \u00f6de sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.\n61:5 Fr\u00e4mlingar skola st\u00e5 redo att f\u00f6ra edra hjordar i bet, och utl\u00e4nningar skola bruka \u00e5t eder \u00e5krar och ving\u00e5rdar.\n61:6 Men I skolen heta HERRENS pr\u00e4ster, och man skall kalla eder v\u00e5r Guds tj\u00e4nare; I skolen f\u00e5 njuta av folkens skatter, och deras h\u00e4rlighet skall \u00f6verg\u00e5 till eder.\n61:7 F\u00f6r eder skam skolen I f\u00e5 dubbelt igen, och de som ledo sm\u00e4lek skola nu jubla \u00f6ver sin del. S\u00e5 skola de f\u00e5 dubbelt att besitta i sitt land; evig gl\u00e4dje skola de undf\u00e5.\n61:8 Ty jag, HERREN, \u00e4lskar, vad r\u00e4tt \u00e4r, och hatar or\u00e4ttf\u00e4rdigt rov; och jag skall giva dem deras l\u00f6n i trofasthet och sluta ett evigt f\u00f6rbund med dem.\n61:9 Och deras sl\u00e4kte skall bliva k\u00e4nt bland folken och deras avkomma bland folkslagen; alla som se dem skola m\u00e4rka p\u00e5 dem, att de \u00e4ro ett sl\u00e4kte, som HERREN har v\u00e4lsignat.\n61:10 Jag gl\u00e4der mig storligen i HERREN, och min sj\u00e4l fr\u00f6jdar sig i min Gud, ty han har ikl\u00e4tt mig fr\u00e4lsningens kl\u00e4dnad och h\u00f6ljt mig i r\u00e4ttf\u00e4rdighetens mantel, likasom n\u00e4r en brudgum s\u00e4tter h\u00f6gtidsbindeln p\u00e5 sitt huvud eller likasom n\u00e4r en brud pryder sig med sina smycken.\n61:11 Ty likasom jorden l\u00e5ter sina v\u00e4xter spira fram och en tr\u00e4dg\u00e5rd sin s\u00e5dd v\u00e4xa upp, s\u00e5 skall Herren, HERREN l\u00e5ta r\u00e4ttf\u00e4rdighet uppv\u00e4xa och lovs\u00e5ng inf\u00f6r alla folk.\n62:1 F\u00f6r Sions skull vill jag icke tiga, och f\u00f6r Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, f\u00f6rr\u00e4n dess r\u00e4tt g\u00e5r upp s\u00e5som solens sken och dess fr\u00e4lsning lyser s\u00e5som ett brinnande bloss.\n62:2 Och folken skola se din r\u00e4tt och alla konungar din h\u00e4rlighet; och du skall f\u00e5 ett nytt namn, som HERRENS mun skall best\u00e4mma.\n62:3 S\u00e5 skall du vara en h\u00e4rlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand.\n62:4 Du skall icke mer kallas \u00bbden \u00f6vergivna\u00bb, ej heller skall ditt land mer kallas \u00bb\u00f6demark\u00bb, utan du skall f\u00e5 heta \u00bbhon som jag har min lust i\u00bb, och ditt land skall f\u00e5 heta \u00bb\u00e4kta hustrun\u00bb; ty HERREN har sin lust i dig, och ditt land har f\u00e5tt sin \u00e4kta man.\n62:5 Ty s\u00e5som n\u00e4r en ung man bliver en jungrus \u00e4kta herre, s\u00e5 skola dina barn bliva dina \u00e4kta herrar, och s\u00e5som en brudgum fr\u00f6jdar sig \u00f6ver sin brud, s\u00e5 skall din Gud fr\u00f6jda sig \u00f6ver dig.\n62:6 P\u00e5 dina murar, Jerusalem, har jag st\u00e4llt v\u00e4ktare; varken dag eller natt f\u00e5 de n\u00e5gonsin tystna. I som skolen ropa till HERREN, given eder ingen ro.\n62:7 Och given honom ingen ro f\u00f6rr\u00e4n han \u00e5ter har byggt upp Jerusalem och l\u00e5tit det bliva ett \u00e4mne till lovs\u00e5ng p\u00e5 jorden.\n62:8 HERREN har svurit vid sin h\u00f6gra hand och sin starka arm: Jag skall icke mer giva din s\u00e4d till mat \u00e5t dina fiender, och fr\u00e4mlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din m\u00f6da.\n62:9 Nej, de som insamla s\u00e4den skola ock \u00e4ta den och skola lova HERREN, och de som inb\u00e4rga vinet skola dricka det i min helgedoms g\u00e5rdar.\n62:10 Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden v\u00e4g f\u00f6r folket; banen, ja, banen en farv\u00e4g rensen den fr\u00e5n stenar, resen upp ett baner f\u00f6r folken.\n62:11 H\u00f6r, HERREN h\u00f6jer ett rop, och det n\u00e5r till jordens \u00e4nda: S\u00e4gen till dottern Sion: Se, din fr\u00e4lsning kommer. Se, han har med sig sin l\u00f6n, och hans segerbyte g\u00e5r framf\u00f6r honom.\n62:12 Och man skall kalla dem \u00bbdet heliga folket\u00bb, \u00bbHERRENS f\u00f6rlossade\u00bb; och dig sj\u00e4lv skall man kalla \u00bbden m\u00e5ngbes\u00f6kta staden\u00bb, \u00bbstaden, som ej varder \u00f6vergiven\u00bb.\n63:1 Vem \u00e4r han som kommer fr\u00e5n Edom, fr\u00e5n Bosra i h\u00f6gr\u00f6da kl\u00e4der, s\u00e5 pr\u00e4ktig i sin dr\u00e4kt, s\u00e5 stolt i sin stora kraft? \u00bbDet \u00e4r jag, som talar i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, jag, som \u00e4r en m\u00e4stare till att fr\u00e4lsa.\u00bb\n63:2 Varf\u00f6r \u00e4r din dr\u00e4kt s\u00e5 r\u00f6d? Varf\u00f6r likna dina kl\u00e4der en vintrampares?\n63:3 \u00bbJo, en vinpress har jag trampat, jag sj\u00e4lv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade s\u00f6nder dem i min f\u00f6rt\u00f6rnelse. D\u00e5 st\u00e4nkte deras blod p\u00e5 mina kl\u00e4der, och s\u00e5 fick jag hela min dr\u00e4kt nedfl\u00e4ckad.\n63:4 Ty en h\u00e4mndedag hade jag beslutit, och mitt f\u00f6rlossnings\u00e5r hade kommit.\n63:5 Och jag sk\u00e5dade omkring mig, men ingen hj\u00e4lpare fanns; jag stod d\u00e4r i f\u00f6rundran, men ingen fanns, som underst\u00f6dde mig. D\u00e5 hj\u00e4lpte mig min egen arm, och min f\u00f6rt\u00f6rnelse underst\u00f6dde mig.\n63:6 Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min f\u00f6rt\u00f6rnelse, och jag l\u00e4t deras blod rinna ned p\u00e5 jorden.\u00bb\n63:7 HERRENS n\u00e5deg\u00e4rningar vill jag f\u00f6rkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den n\u00e5derike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmh\u00e4rtighet och sin stora n\u00e5d.\n63:8 Ty han sade: \u00bbDe \u00e4ro ju mitt folk, barn, som ej svika.\u00bb Och s\u00e5 blev han deras fr\u00e4lsare.\n63:9 I all deras n\u00f6d var ingen verklig n\u00f6d, ty hans ansiktes \u00e4ngel fr\u00e4lste dem. D\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4lskade dem och ville skona dem, f\u00f6rlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltj\u00e4mt, i forna tider.\n63:10 Men de voro genstr\u00e4viga, och de bedr\u00f6vade hans heliga Ande; d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rvandlades han till deras fiende, han sj\u00e4lv stridde mot dem.\n63:11 D\u00e5 t\u00e4nkte hans folk p\u00e5 forna tider, de t\u00e4nkte p\u00e5 Mose: Var \u00e4r nu han som f\u00f6rde dem upp ur havet, j\u00e4mte herdarna f\u00f6r hans hjord? Var \u00e4r han som lade i deras br\u00f6st sin helige Ande,\n63:12 var \u00e4r han som l\u00e4t sin h\u00e4rliga arm g\u00e5 fram vid Moses h\u00f6gra sida, han som kl\u00f6v vattnet framf\u00f6r dem och s\u00e5 gjorde sig ett evigt namn,\n63:13 han som l\u00e4t dem f\u00e4rdas genom djupen, s\u00e5som h\u00e4star f\u00e4rdas genom \u00f6knen, utan att stappla?\n63:14 Likasom n\u00e4r boskapen g\u00e5r ned i dalen s\u00e5 f\u00f6rdes de av HERRENS Ande till ro. Ja, s\u00e5 ledde du ditt folk och gjorde dig ett h\u00e4rligt namn.\n63:15 Sk\u00e5da ned fr\u00e5n himmelen och se h\u00e4rtill fr\u00e5n din heliga och h\u00e4rliga boning. Var \u00e4ro nu din nit\u00e4lskan och dina v\u00e4ldiga g\u00e4rningar, var \u00e4r ditt hj\u00e4rtas varkunnsamhet och din barmh\u00e4rtighet? De h\u00e5lla sig tillbaka fr\u00e5n mig.\n63:16 Du \u00e4r ju dock v\u00e5r fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel k\u00e4nner oss icke. Men du, HERRE, \u00e4r v\u00e5r fader; \u00bbv\u00e5r f\u00f6rlossare av evighet\u00bb, det \u00e4r ditt namn.\n63:17 Varf\u00f6r, o HERRE, l\u00e5ter du oss d\u00e5 g\u00e5 vilse fr\u00e5n dina v\u00e4gar och f\u00f6rh\u00e4rdar v\u00e5ra hj\u00e4rtan, s\u00e5 att vi ej frukta dig? V\u00e4nd tillbaka f\u00f6r dina tj\u00e4nares skull, f\u00f6r din arvedels stammars skull.\n63:18 Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh\u00e5lla sin besittning; v\u00e5ra ov\u00e4nner trampade ned din helgedom.\n63:19 Det \u00e4r oss nu s\u00e5, som om du aldrig hade varit herre \u00f6ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.\n64:1 O att du l\u00e4te himmelen r\u00e4mna och fore hitned, s\u00e5 att bergen sk\u00e4lvde inf\u00f6r dig,\n64:2 likasom n\u00e4r ris ant\u00e4ndes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, s\u00e5 att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ov\u00e4nner och folken darrade f\u00f6r dig!\n64:3 O att du fore hitned med underbara g\u00e4rningar som vi icke kunde v\u00e4nta, s\u00e5 att bergen sk\u00e4lvde inf\u00f6r dig!\n64:4 Aldrig n\u00e5gonsin har man ju h\u00f6rt, aldrig har n\u00e5got \u00f6ra f\u00f6rnummit, aldrig har n\u00e5got \u00f6ga sett en annan Gud \u00e4n dig handla s\u00e5 mot dem som v\u00e4nta efter honom.\n64:5 Du kom dem till m\u00f6tes, som \u00f6vade r\u00e4ttf\u00e4rdighet med fr\u00f6jd, dem som p\u00e5 dina v\u00e4gar t\u00e4nkte p\u00e5 dig. Men se, du blev f\u00f6rt\u00f6rnad, och vi stodo d\u00e4r s\u00e5som syndare. S\u00e5 hava vi l\u00e4nge st\u00e5tt; skola vi v\u00e4l bliva fr\u00e4lsta?\n64:6 Vi blevo allasammans lika orena m\u00e4nniskor, och all v\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdighet var s\u00e5som en fl\u00e4ckad kl\u00e4dnad. Vi vissnade allasammans s\u00e5som l\u00f6v, och v\u00e5ra missg\u00e4rningar f\u00f6rde oss bort s\u00e5som vinden.\n64:7 Ingen fanns, som \u00e5kallade ditt namn, ingen, som vaknade upp f\u00f6r att h\u00e5lla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte f\u00f6r oss och l\u00e4t oss f\u00f6rsm\u00e4kta genom v\u00e5r missg\u00e4rning.\n64:8 Men HERRE, du \u00e4r ju v\u00e5r fader; vi \u00e4ro leret, och du \u00e4r den som har danat oss, vi \u00e4ro allasammans verk av din hand.\n64:9 Var d\u00e5 ej s\u00e5 h\u00f6geligen f\u00f6rt\u00f6rnad, HERRE; och t\u00e4nk icke evinnerligen p\u00e5 v\u00e5r missg\u00e4rning; nej, se d\u00e4rtill att vi allasammans \u00e4ro ditt folk.\n64:10 Dina heliga st\u00e4der hava blivit en \u00f6ken, Sion har blivit en \u00f6ken, Jerusalem en \u00f6demark.\n64:11 V\u00e5rt heliga och h\u00e4rliga tempel, d\u00e4r v\u00e5ra f\u00e4der lovade dig, det har blivit uppbr\u00e4nt i eld; och allt vad dyrbart vi \u00e4gde har l\u00e4mnats \u00e5t f\u00f6r\u00f6delsen.\n64:12 Kan du vid allt detta h\u00e5lla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och pl\u00e5ga oss s\u00e5 sv\u00e5rt?\n65:1 Jag har l\u00e5tit mig bliva uppenbar f\u00f6r dem som icke fr\u00e5gade efter mig, jag har l\u00e5tit mig finnas av dem som icke s\u00f6kte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, h\u00e4r \u00e4r jag, h\u00e4r \u00e4r jag.\n65:2 Hela dagen har jag utr\u00e4ckt mina h\u00e4nder till ett genstr\u00e4vigt folk som vandrar p\u00e5 den v\u00e4g som icke \u00e4r god, i det att de f\u00f6lja sina egna tankar --\n65:3 ett folk, som best\u00e4ndigt f\u00f6rt\u00f6rnar mig utan att hava n\u00e5gon f\u00f6rsyn, som framb\u00e4r offer i lustg\u00e5rdar och t\u00e4nder offereld p\u00e5 tegelaltaren,\n65:4 som har sitt tillh\u00e5ll bland gravar och tillbringar natten i undang\u00f6mda n\u00e4sten, som \u00e4ter svinens k\u00f6tt och har vederstygglig spis i sina k\u00e4rl,\n65:5 som s\u00e4ger: \u00bbBort med dig, kom icke vid mig, ty jag \u00e4r helig f\u00f6r dig.\u00bb De \u00e4ro s\u00e5som r\u00f6k i min n\u00e4sa, en eld, som brinner best\u00e4ndigt.\n65:6 Se, detta st\u00e5r upptecknat inf\u00f6r mina \u00f6gon; jag skall icke tiga, f\u00f6rr\u00e4n jag har givit vederg\u00e4llning, ja, vederg\u00e4llning i deras sk\u00f6te,\n65:7 b\u00e5de f\u00f6r deras egna missg\u00e4rningar och f\u00f6r deras f\u00e4ders, s\u00e4ger HERREN, vederg\u00e4llning f\u00f6r att de t\u00e4nde offereld p\u00e5 bergen och f\u00f6r att de sm\u00e4dade mig p\u00e5 h\u00f6jderna; ja, f\u00f6rst skall jag m\u00e4ta upp l\u00f6nen \u00e5t dem i deras sk\u00f6te.\n65:8 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Likasom man s\u00e4ger om en druvklase, n\u00e4r d\u00e4ri finnes saft: \u00bbF\u00f6rd\u00e4rva den icke, ty v\u00e4lsignelse \u00e4r d\u00e4ri\u00bb, s\u00e5 skall ock jag g\u00f6ra f\u00f6r mina tj\u00e4nares skull: jag skall icke f\u00f6rd\u00e4rva alltsammans.\n65:9 Jag skall l\u00e5ta en avkomma utg\u00e5 fr\u00e5n Jakob, fr\u00e5n Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tj\u00e4nare skola bo d\u00e4ri.\n65:10 Saron skall bliva en betesmark f\u00f6r f\u00e5r och Akors dal en l\u00e4gerplats f\u00f6r f\u00e4kreatur, och de skola givas \u00e5t mitt folk, n\u00e4r det s\u00f6ker mig.\n65:11 Men I som \u00f6vergiven HERREN och f\u00f6rg\u00e4ten mitt heliga berg, I som duken bord \u00e5t Gad och isk\u00e4nken vindryck \u00e5t Meni,\n65:12 eder har jag best\u00e4mt \u00e5t sv\u00e4rdet, och I skolen alla f\u00e5 b\u00f6ja eder ned till att slaktas, d\u00e4rf\u00f6r att I icke svaraden, n\u00e4r jag kallade, och icke h\u00f6rden, n\u00e4r jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina \u00f6gon, och utvalden det som var mig misshagligt.\n65:13 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, mina tj\u00e4nare skola \u00e4ta, men I skolen hungra; se, mina tj\u00e4nare skola dricka, men I skolen t\u00f6rsta; se, mina tj\u00e4nare skola gl\u00e4djas, men I skolen f\u00e5 blygas.\n65:14 Ja, mina tj\u00e4nare skola jubla i sitt hj\u00e4rtas fr\u00f6jd, men I skolen ropa i edert hj\u00e4rtas pl\u00e5ga och j\u00e4mra eder i f\u00f6rtvivlan.\n65:15 Och I skolen l\u00e4mna edert namn till ett f\u00f6rbannelsens ord, s\u00e5 att mina utkorade skola s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5dan d\u00f6d give dig Herren, HERREN.\u00bb Men \u00e5t sina tj\u00e4nare skall han giva ett annat namn:\n65:16 den som d\u00e5 v\u00e4lsignar sig i landet skall v\u00e4lsigna sig i \u00bbden sannf\u00e4rdige Guden\u00bb, och den som sv\u00e4r i landet, han skall sv\u00e4rja vid \u00bbden sannf\u00e4rdige Guden\u00bb. Ty de f\u00f6rra bedr\u00f6velserna \u00e4ro d\u00e5 f\u00f6rg\u00e4tna och dolda f\u00f6r mina \u00f6gon.\n65:17 Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ih\u00e5g det f\u00f6rg\u00e5ngna eller t\u00e4nka d\u00e4rp\u00e5.\n65:18 Nej, I skolen fr\u00f6jdas och jubla till evig tid \u00f6ver det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fr\u00f6jd.\n65:19 Och jag skall jubla \u00f6ver Jerusalem och fr\u00f6jda mig \u00f6ver mitt folk, och d\u00e4r skall icke mer h\u00f6ras gr\u00e5t eller klagorop.\n65:20 D\u00e4r skola icke mer finnas barn som leva allenast n\u00e5gra dagar, ej heller gamla m\u00e4n, som icke fylla sina dagars m\u00e5tt; nej, den som d\u00f6r ung skall d\u00f6 f\u00f6rst vid hundra \u00e5rs \u00e5lder, och f\u00f6rst vid hundra \u00e5rs \u00e5lder skall syndaren drabbas av f\u00f6rbannelsen.\n65:21 N\u00e4r de bygga hus, skola de ock f\u00e5 bo i dem; n\u00e4r de plantera ving\u00e5rdar, skola de ock f\u00e5 \u00e4ta deras frukt.\n65:22 N\u00e4r de bygga hus, skall det ej bliva andra, som f\u00e5 bo i dem; n\u00e4r de plantera n\u00e5got, skall det ej bliva andra, som f\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav. Ty samma \u00e5lder, som ett tr\u00e4d uppn\u00e5r, skall man uppn\u00e5 i mitt folk, och mina utkorade skola sj\u00e4lva njuta av sina h\u00e4nders verk.\n65:23 De skola icke m\u00f6da sig f\u00f6rg\u00e4ves, och barnen, som de f\u00f6da, drabbas ej av pl\u00f6tslig d\u00f6d; ty de \u00e4ro ett sl\u00e4kte av HERRENS v\u00e4lsignade, och deras avkomlingar f\u00e5 leva kvar bland dem.\n65:24 Och det skall ske, att f\u00f6rr\u00e4n de ropa, skall jag svara, och medan de \u00e4nnu tala, skall jag h\u00f6ra.\n65:25 D\u00e5 skola vargar g\u00e5 i bet tillsammans med lamm, och lejon skola \u00e4ta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens f\u00f6da. Ingenst\u00e4des p\u00e5 mitt heliga berg skall man d\u00e5 g\u00f6ra, vad ont och f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r, s\u00e4ger HERREN.\n66:1 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Himmelen \u00e4r min tron, och jorden \u00e4r min fotapall; vad f\u00f6r ett hus skullen I d\u00e5 kunna bygga \u00e5t mig, och vad f\u00f6r en plats skulle tj\u00e4na mig till vilostad?\n66:2 Min hand har ju gjort allt detta, och s\u00e5 har allt detta blivit till, s\u00e4ger HERREN. Men till den sk\u00e5dar jag ned, som \u00e4r betryckt och har en f\u00f6rkrossad ande, och till den som fruktar f\u00f6r mitt ord.\n66:3 Den d\u00e4remot, som slaktar sin offertjur, men ock \u00e4r en mandr\u00e5pare, den som offrar sitt lamm, men tillika krossar nacken p\u00e5 en hund, den som framb\u00e4r ett spisoffer, men d\u00e4rvid framb\u00e4r svinblod, den som offrar r\u00f6kelse, men d\u00e4runder hyllar en f\u00e5f\u00e4nglig avgud -- likasom det lyster dessa att g\u00e5 sina egna v\u00e4gar och likasom deras sj\u00e4l har behag till deras styggelser,\n66:4 s\u00e5 lyster det ock mig att fara illa fram med dem och att l\u00e5ta f\u00f6rskr\u00e4ckelse komma \u00f6ver dem, eftersom ingen svarade, n\u00e4r jag kallade, och eftersom de icke h\u00f6rde, n\u00e4r jag talade, utan gjorde, vad ont var i mina \u00f6gon, och hade sin lust i att g\u00f6ra, vad mig misshagligt var.\n66:5 H\u00f6ren HERRENS ord, I som frukten f\u00f6r hans ord. Edra br\u00f6der, som hata eder och st\u00f6ta eder bort f\u00f6r mitt namns skull, de s\u00e4ga: \u00bbM\u00e5 HERREN f\u00f6rh\u00e4rliga sig, s\u00e5 att vi f\u00e5 se eder gl\u00e4dje.\u00bb Men de skola komma p\u00e5 skam.\n66:6 H\u00f6r, huru det larmar i staden, h\u00f6r d\u00e5net i templet! H\u00f6r d\u00e5net, n\u00e4r HERREN vederg\u00e4ller sina fiender, vad de hava gjort!\n66:7 Innan Sion har k\u00e4nt n\u00e5gon f\u00f6dslov\u00e5nda, f\u00f6der hon barnet; innan kval har kommit \u00f6ver henne, bliver hon f\u00f6rl\u00f6st med ett gossebarn.\n66:8 Vem har h\u00f6rt n\u00e5got s\u00e5dant, vem har sett n\u00e5got dylikt? Kan d\u00e5 ett land komma till liv p\u00e5 en enda dag, eller kan ett folk f\u00f6das i ett \u00f6gonblick, eftersom Sion f\u00f6dde fram sina barn, just d\u00e5 v\u00e5ndan begynte?\n66:9 Ja, ty skulle jag v\u00e4l l\u00e5ta fostret bliva fullg\u00e5nget, men icke giva kraft att f\u00f6da fram det? s\u00e4ger HERREN. Eller skulle jag giva kraft att f\u00f6da, men sedan h\u00e5lla fostret tillbaka? s\u00e4ger din Gud.\n66:10 Gl\u00e4djens med Jerusalem och fr\u00f6jden eder \u00f6ver henne, alla I som haven henne k\u00e4r; jublen h\u00f6gt med henne, alla I som haven s\u00f6rjt \u00f6ver henne.\n66:11 S\u00e5 skolen I f\u00e5 dia eder m\u00e4tta vid hennes hugsvalelses br\u00f6st; s\u00e5 skolen I f\u00e5 suga med lust av hennes rika barm.\n66:12 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag vill l\u00e5ta frid komma \u00f6ver henne s\u00e5som en str\u00f6m och folkens rikedomar s\u00e5som en \u00f6versv\u00e4mmande flod, och I skolen s\u00e5 f\u00e5 dia, I skolen bliva burna p\u00e5 armen och skolen f\u00e5 sitta i kn\u00e4et och bliva smekta.\n66:13 S\u00e5som en moder tr\u00f6star sin son, s\u00e5 skall jag tr\u00f6sta eder; ja, i Jerusalem skolen I f\u00e5 tr\u00f6st.\n66:14 Och edra hj\u00e4rtan skola gl\u00e4dja sig, n\u00e4r I f\u00e5n se detta, och benen i edra kroppar skola hava livskraft s\u00e5som spirande gr\u00e4s; och man skall f\u00f6rnimma, att HERRENS hand \u00e4r med hans tj\u00e4nare och att ogunst kommer \u00f6ver hans fiender.\n66:15 Ty se, HERREN skall komma i eld, och hans vagnar skola vara s\u00e5som en stormvind; och han skall l\u00e5ta sin vrede drabba med hetta och sin n\u00e4pst med eldsl\u00e5gor.\n66:16 Ty HERREN skall h\u00e5lla dom med eld, och med sitt sv\u00e4rd skall han sl\u00e5 allt k\u00f6tt, och m\u00e5nga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.\n66:17 De som l\u00e5ta inviga sig och rena sig till gudstj\u00e4nst i lustg\u00e5rdar, anf\u00f6rda av en som st\u00e5r d\u00e4r i mitten, de som \u00e4ta svink\u00f6tt och annan styggelse, ja, ocks\u00e5 m\u00f6ss, de skola allasammans f\u00f6rg\u00e5s, s\u00e4ger HERREN.\n66:18 Jag k\u00e4nner deras g\u00e4rningar och tankar. Den tid kommer, d\u00e5 jag skall f\u00f6rsamla alla folk och tungom\u00e5l; och de skola komma och se min h\u00e4rlighet.\n66:19 Och jag skall g\u00f6ra ett tecken bland dem; och n\u00e5gra av dem som bliva r\u00e4ddade skall jag s\u00e4nda s\u00e5som budb\u00e4rare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, b\u00e5gskyttfolken, till Tubal och Javan, till havsl\u00e4nderna i fj\u00e4rran, som icke hava h\u00f6rt n\u00e5got om mig eller sett min h\u00e4rlighet; och de skola f\u00f6rkunna min h\u00e4rlighet bland folken.\n66:20 Och p\u00e5 h\u00e4star och i vagnar och b\u00e4rstolar och p\u00e5 mul\u00e5snor och dromedarer skola de fr\u00e5n alla folk f\u00f6ra alla edra br\u00f6der fram till mitt heliga berg i Jerusalem s\u00e5som ett spisoffer \u00e5t HERREN, s\u00e4ger HERREN, likasom Israels barn i rena k\u00e4rl f\u00f6ra fram spisoffer till HERRENS hus.\n66:21 Och j\u00e4mv\u00e4l s\u00e5dana skall jag taga till mina pr\u00e4ster, till mina leviter, s\u00e4ger HERREN.\n66:22 Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill g\u00f6ra, bliva best\u00e5ndande inf\u00f6r mig, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 skall det ock vara med edra barn och med edert namn.\n66:23 Och nym\u00e5nadsdag efter nym\u00e5nadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall det ske, att allt k\u00f6tt kommer och tillbeder inf\u00f6r mig, s\u00e4ger HERREN.\n66:24 Och man skall g\u00e5 ut och se med lust, huru de m\u00e4nniskor, som avf\u00f6llo fr\u00e5n mig, nu ligga d\u00e4r d\u00f6da; ty deras mask skall icke d\u00f6, och deras eld skall icke utsl\u00e4ckas, och de skola vara till v\u00e4mjelse f\u00f6r allt k\u00f6tt.","title":"Swedish Bible: Isaiah","type":"page"}