{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/jam.htm","path":"bib/wb/swe/jam.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/jam.htm","text":"1:1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tj\u00e4nare, h\u00e4lsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.\n1:2 Mina br\u00f6der, h\u00e5llen det f\u00f6r idel gl\u00e4dje, n\u00e4r I kommen i allahanda frestelser,\n1:3 och veten, att om eder tro h\u00e5ller provet, s\u00e5 verkar detta st\u00e5ndaktighet.\n1:4 Och l\u00e5ten st\u00e5ndaktigheten hava med sig fullkomlighet i g\u00e4rning, s\u00e5 att I \u00e4ren fullkomliga, utan fel och utan brist i n\u00e5got stycke.\n1:5 Men om n\u00e5gon av eder brister i vishet, s\u00e5 m\u00e5 han utbedja sig s\u00e5dan fr\u00e5n Gud, som giver \u00e5t alla villigt och utan h\u00e5rda ord, och den skall bliva honom given.\n1:6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar \u00e4r lik havets v\u00e5g, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.\n1:7 En s\u00e5dan m\u00e4nniska m\u00e5 icke t\u00e4nka att hon skall f\u00e5 n\u00e5got fr\u00e5n Herren --\n1:8 en m\u00e4nniska med delad h\u00e5g, en som g\u00e5r ostadigt fram p\u00e5 alla sina v\u00e4gar.\n1:9 Den broder som lever i ringhet ber\u00f6mme sig av sin h\u00f6ghet.\n1:10 Den \u00e5ter som \u00e4r rik ber\u00f6mme sig av sin ringhet, ty s\u00e5som gr\u00e4sets blomster skall han f\u00f6rg\u00e5s.\n1:11 Solen g\u00e5r upp med sin br\u00e4nnande hetta och f\u00f6rtorkar gr\u00e4set, och dess blomster faller av, och dess f\u00e4gring f\u00f6rg\u00e5r; s\u00e5 skall ock den rike f\u00f6rvissna mitt i sin \u00e4vlan.\n1:12 Salig \u00e4r den man som \u00e4r st\u00e5ndaktig i frestelsen; ty n\u00e4r han har best\u00e5tt sitt prov, skall han f\u00e5 livets krona, vilken Gud har lovat \u00e5t dem som \u00e4lska honom.\n1:13 Ingen s\u00e4ge, n\u00e4r han bliver frestad, att det \u00e4r fr\u00e5n Gud som hans frestelse kommer; ty s\u00e5som Gud icke kan frestas av n\u00e5got ont, s\u00e5 frestar han icke heller n\u00e5gon.\n1:14 Nej, n\u00e4rhelst n\u00e5gon frestas, s\u00e5 \u00e4r det av sin egen beg\u00e4relse som han drages och lockas.\n1:15 Sedan, n\u00e4r beg\u00e4relsen har blivit havande, f\u00f6der hon synd, och n\u00e4r synden har blivit fullmogen, framf\u00f6der hon d\u00f6d.\n1:16 Faren icke vilse, mina \u00e4lskade br\u00f6der.\n1:17 Idel goda g\u00e5vor och idel fullkomliga sk\u00e4nker komma ned ovanifr\u00e5n, fr\u00e5n himlaljusens Fader, hos vilken ingen f\u00f6r\u00e4ndring \u00e4ger rum och ingen v\u00e4xling av ljus och m\u00f6rker.\n1:18 Efter sitt eget beslut f\u00f6dde han oss till liv genom sanningens ord, f\u00f6r att vi skulle vara en f\u00f6rstling av de varelser han har skapat.\n1:19 Det veten I, mina \u00e4lskade br\u00f6der. Men var m\u00e4nniska vare snar till att h\u00f6ra och sen till att tala och sen till vrede.\n1:20 Ty en mans vrede kommer icke \u00e5stad vad r\u00e4tt \u00e4r inf\u00f6r Gud.\n1:21 Skaffen d\u00e4rf\u00f6r bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som \u00e4r plantat i eder, och som kan fr\u00e4lsa edra sj\u00e4lar.\n1:22 Men varen ordets g\u00f6rare, och icke allenast dess h\u00f6rare, eljest bedragen I eder sj\u00e4lva.\n1:23 Ty om n\u00e5gon \u00e4r ordets h\u00f6rare, men icke dess g\u00f6rare, s\u00e5 \u00e4r han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:\n1:24 n\u00e4r han har betraktat sig d\u00e4ri, g\u00e5r han sin v\u00e4g och f\u00f6rg\u00e4ter strax hurudan han var.\n1:25 Men den som sk\u00e5dar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och f\u00f6rbliver d\u00e4rvid och icke \u00e4r en gl\u00f6msk h\u00f6rare, utan en verklig g\u00f6rare, han varder salig i sin g\u00e4rning.\n1:26 Om n\u00e5gon menar sig tj\u00e4na Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hj\u00e4rta, s\u00e5 \u00e4r hans gudstj\u00e4nst intet v\u00e4rd.\n1:27 En gudstj\u00e4nst, som \u00e4r ren och obesmittad inf\u00f6r Gud och Fadern, \u00e4r det att v\u00e5rda sig om fader- och moderl\u00f6sa barn och \u00e4nkor i deras bedr\u00f6velse, och att h\u00e5lla sig obefl\u00e4ckad av v\u00e4rlden.\n2:1 Mina br\u00f6der, menen icke att tron p\u00e5 v\u00e5r Herre Jesus Kristus, den f\u00f6rh\u00e4rligade, kan st\u00e5 tillsammans med att hava anseende till personen.\n2:2 Om till exempel i eder f\u00f6rsamling intr\u00e4der en man med guldring p\u00e5 fingret och i pr\u00e4ktiga kl\u00e4der, och j\u00e4mte honom intr\u00e4der en fattig man i smutsiga kl\u00e4der,\n2:3 och I d\u00e5 v\u00e4nden edra blickar till den som b\u00e4r de pr\u00e4ktiga kl\u00e4derna och s\u00e4gen till honom: \u00bbSitt du h\u00e4r p\u00e5 denna goda plats\u00bb, men d\u00e4remot s\u00e4gen till den fattige: \u00bbSt\u00e5 du d\u00e4r\u00bb, eller: \u00bbS\u00e4tt dig d\u00e4rnere vid min fotapall\u00bb --\n2:4 haven I icke d\u00e5 kommit i strid med eder sj\u00e4lva och blivit domare som d\u00f6ma efter or\u00e4tta grunder?\n2:5 H\u00f6ren, mina \u00e4lskade br\u00f6der: Har icke Gud utvald just dem som i v\u00e4rldens \u00f6gon \u00e4ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f\u00e5 till arvedel det rike han har lovat \u00e5t dem som \u00e4lska honom?\n2:6 I \u00e5ter haven visat f\u00f6rakt f\u00f6r den fattige. \u00c4r det d\u00e5 icke de rika som f\u00f6rtrycka eder, och \u00e4r det icke just de, som draga eder inf\u00f6r domstolarna?\n2:7 \u00c4r det icke de, som sm\u00e4da det goda namn som \u00e4r n\u00e4mnt \u00f6ver eder?\n2:8 Om I, s\u00e5som skriften bjuder, fullg\u00f6ren den konungsliga lagen: \u00bbDu skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv\u00bb, d\u00e5 g\u00f6ren I visserligen v\u00e4l.\n2:9 Men om I haven anseende till personen, s\u00e5 beg\u00e5n I synd och bliven av lagen \u00f6verbevisade om att vara \u00f6vertr\u00e4dare.\n2:10 Ty om n\u00e5gon h\u00e5ller hela lagen i \u00f6vrigt, men felar i ett, s\u00e5 \u00e4r han skyldig till allt.\n2:11 Densamme som sade: \u00bbDu skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott\u00bb, han sade ju ock: \u00bbDu skall icke dr\u00e4pa.\u00bb Om du nu visserligen icke beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott, men dr\u00e4per, s\u00e5 \u00e4r du dock en lag\u00f6vertr\u00e4dare.\n2:12 Talen och handlen s\u00e5, som det h\u00f6ves m\u00e4nniskor vilka skola d\u00f6mas genom frihetens lag.\n2:13 Ty domen skall utan barmh\u00e4rtighet drabba den som icke har visat barmh\u00e4rtighet; barmh\u00e4rtighet \u00e5ter kan frimodigt tr\u00e4da fram inf\u00f6r domen.\n2:14 Mina br\u00f6der, vartill gagnar det, om n\u00e5gon s\u00e4ger sig hava tro, men icke har g\u00e4rningar? Icke kan v\u00e4l tron fr\u00e4lsa honom?\n2:15 Om n\u00e5gon, vare sig en broder eller en syster, saknade kl\u00e4der och vore utan mat f\u00f6r dagen\n2:16 och n\u00e5gon av eder d\u00e5 sade till denne: \u00bbG\u00e5 i frid, kl\u00e4d dig varmt, och \u00e4t dig m\u00e4tt\u00bb -- vartill gagnade detta, s\u00e5framt han icke d\u00e4rj\u00e4mte g\u00e5ve honom vad hans kropp beh\u00f6vde?\n2:17 S\u00e5 \u00e4r ock tron i sig sj\u00e4lv d\u00f6d, om den icke har med sig g\u00e4rningar.\n2:18 Nu torde n\u00e5gon s\u00e4ga: \u00bbDu har ju tro?\u00bb -- \u00bbJa, och jag har ocks\u00e5 g\u00e4rningar; visa mig du din tro utan g\u00e4rningar, s\u00e5 vill jag genom mina g\u00e4rningar visa dig min tro.\u00bb\n2:19 Du tror att Gud \u00e4r en. D\u00e4ri g\u00f6r du r\u00e4tt; ocks\u00e5 de onda andarna tro det och b\u00e4va.\n2:20 Men vill du d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5, du f\u00e5kunniga m\u00e4nniska, att tron utan g\u00e4rningar \u00e4r till intet gagn!\n2:21 Blev icke Abraham, v\u00e5r fader, r\u00e4ttf\u00e4rdig av g\u00e4rningar, n\u00e4r han frambar sin son Isak p\u00e5 altaret?\n2:22 Du ser allts\u00e5 att tron samverkade med hans g\u00e4rningar, och av g\u00e4rningarna blev tron fullkomnad,\n2:23 och s\u00e5 fullbordades det skriftens ord som s\u00e4ger: \u00bbAbraham trodde Gud, och det r\u00e4knades honom till r\u00e4ttf\u00e4rdighet\u00bb; och han blev kallad \u00bbGuds v\u00e4n\u00bb.\n2:24 I sen allts\u00e5 att det \u00e4r av g\u00e4rningar som en m\u00e4nniska bliver r\u00e4ttf\u00e4rdig, och icke av tro allenast.\n2:25 Och var det icke p\u00e5 samma s\u00e4tt med sk\u00f6kan Rahab? Blev icke hon r\u00e4ttf\u00e4rdig av g\u00e4rningar, n\u00e4r hon tog emot s\u00e4ndebuden och sedan p\u00e5 en annan v\u00e4g sl\u00e4ppte ut dem?\n2:26 Ja, s\u00e5som kroppen utan ande \u00e4r d\u00f6d, s\u00e5 \u00e4r ock tron utan g\u00e4rningar d\u00f6d.\n3:1 Mina br\u00f6der, icke m\u00e5nga av eder m\u00e5 tr\u00e4da upp s\u00e5som l\u00e4rare; I b\u00f6ren veta att vi skola f\u00e5 en dess str\u00e4ngare dom.\n3:2 I m\u00e5nga stycken fela vi ju alla; om n\u00e5gon icke felar i sitt tal, s\u00e5 \u00e4r denne en fullkomlig man, som f\u00f6rm\u00e5r tygla hela sin kropp.\n3:3 N\u00e4r vi l\u00e4gga betsel i h\u00e4starnas mun, f\u00f6r att de skola lyda oss, d\u00e5 kunna vi d\u00e4rmed styra ocks\u00e5 hela deras \u00f6vriga kropp.\n3:4 Ja, till och med skeppen, som \u00e4ro s\u00e5 stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder \u00e5t det h\u00e5ll dit styrmannen vill.\n3:5 S\u00e5 \u00e4r ock tungan en liten lem och kan likv\u00e4l ber\u00f6mma sig av stora ting. Bet\u00e4nken huru en liten eld kan ant\u00e4nda en stor skog.\n3:6 Ocks\u00e5 tungan \u00e4r en eld; s\u00e5som en v\u00e4rld av or\u00e4ttf\u00e4rdighet framst\u00e5r den bland v\u00e5ra lemmar, tungan som befl\u00e4ckar hela kroppen och s\u00e4tter \u00bbtillvarons hjul\u00bb i brand, likasom den sj\u00e4lv \u00e4r ant\u00e4nd av Gehenna.\n3:7 Ty v\u00e4l \u00e4r det s\u00e5, att alla varelsers natur, b\u00e5de fyrfotadjurs och f\u00e5glars och kr\u00e4ldjurs och vattendjurs, l\u00e5ter t\u00e4mja sig, och verkligen har blivit tamd, genom m\u00e4nniskors natur.\n3:8 Men tungan kan ingen m\u00e4nniska t\u00e4mja; ett oroligt och ont ting \u00e4r den, och full av d\u00f6dande gift.\n3:9 Med den v\u00e4lsigna vi Herren och Fadern, och med den f\u00f6rbanna vi m\u00e4nniskorna, som \u00e4ro skapade till att vara Gud lika.\n3:10 Ja, fr\u00e5n en och samma mun utg\u00e5 v\u00e4lsignelse och f\u00f6rbannelse. S\u00e5 b\u00f6r det icke vara, mina br\u00f6der.\n3:11 Icke giver v\u00e4l en k\u00e4lla fr\u00e5n en och samma \u00e5der b\u00e5de s\u00f6tt och bittert vatten?\n3:12 Mina br\u00f6der, icke kan v\u00e4l ett fikontr\u00e4d b\u00e4ra oliver eller ett vintr\u00e4d fikon? Lika litet kan en salt k\u00e4lla giva s\u00f6tt vatten.\n3:13 Finnes bland eder n\u00e5gon vis och f\u00f6rst\u00e5ndig man, s\u00e5 m\u00e5 han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel l\u00e5ta se de g\u00e4rningar som h\u00f6vas en s\u00e5dan man.\n3:14 Om I \u00e5ter i edra hj\u00e4rtan hysen bitter avund och \u00e4ren genstridiga, d\u00e5 m\u00e5n I icke f\u00f6rh\u00e4va eder och ljuga, i strid mot sanningen.\n3:15 S\u00e5dan \u00bbvishet\u00bb kommer icke ned ovanifr\u00e5n, utan \u00e4r av jorden och tillh\u00f6r de \u00bbsj\u00e4liska\u00bb m\u00e4nniskorna, ja, de onda andarna.\n3:16 Ty d\u00e4r avund och genstridighet r\u00e5da, d\u00e4r r\u00e5der oordning och allt vad ont \u00e4r.\n3:17 Men den vishet som kommer ovanifr\u00e5n \u00e4r f\u00f6rst och fr\u00e4mst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmh\u00e4rtighet och andra goda frukter, fri ifr\u00e5n tvivel, fri ifr\u00e5n skrymtan.\n3:18 Och r\u00e4ttf\u00e4rdighetens frukt kommer av en s\u00e5dd i frid, dem till del som h\u00e5lla frid.\n4:1 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? M\u00e5nne icke av de lustar som f\u00f6ra krig i eder lemmar?\n4:2 I \u00e4ren fulla av beg\u00e4relser, men haven dock intet; I dr\u00e4pen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s\u00e5 tvisten och striden I. I haven intet, d\u00e4rf\u00f6r att I icke bedjen.\n4:3 Dock, I bedjen, men I f\u00e5n intet, ty I bedjen illa, n\u00e4mligen f\u00f6r att kunna i edra lustar f\u00f6rsl\u00f6sa vad I f\u00e5n.\n4:4 I trol\u00f6sa avf\u00e4llingar, veten I d\u00e5 icke att v\u00e4rldens v\u00e4nskap \u00e4r Guds ov\u00e4nskap? Den som vill vara v\u00e4rldens v\u00e4n, han bliver allts\u00e5 Guds ov\u00e4n.\n4:5 Eller menen I att detta \u00e4r ett tomt ord i skriften: \u00bbMed svartsjuk k\u00e4rlek tr\u00e4ngtar den Ande som han har l\u00e5tit taga sin boning i oss\u00bb?\n4:6 Men s\u00e5 mycket st\u00f6rre \u00e4r den n\u00e5d han giver; d\u00e4rf\u00f6r heter det: \u00bbGud st\u00e5r emot de h\u00f6gmodiga, men de \u00f6dmjuka giver han n\u00e5d.\u00bb\n4:7 S\u00e5 varen nu Gud underd\u00e5niga, men st\u00e5n emot dj\u00e4vulen, s\u00e5 skall han fly bort ifr\u00e5n eder.\n4:8 Nalkens Gud, s\u00e5 skall han nalkas eder. Renen edra h\u00e4nder, I syndare, och g\u00f6ren edra hj\u00e4rtan rena, I m\u00e4nniskor med delad h\u00e5g.\n4:9 K\u00e4nnen edert el\u00e4nde och s\u00f6rjen och gr\u00e5ten. Edert l\u00f6je v\u00e4nde sig i sorg och eder gl\u00e4dje i bedr\u00f6velse.\n4:10 \u00d6dmjuken eder inf\u00f6r Herren, s\u00e5 skall han upph\u00f6ja eder.\n4:11 F\u00f6rtalen icke varandra, mina br\u00f6der. Den som f\u00f6rtalar en broder eller d\u00f6mer sin broder, han f\u00f6rtalar lagen och d\u00f6mer lagen. Men d\u00f6mer du lagen, s\u00e5 \u00e4r du icke en lagens g\u00f6rare, utan dess domare.\n4:12 En \u00e4r lagstiftaren och domaren, han som kan fr\u00e4lsa och kan f\u00f6rg\u00f6ra. Vem \u00e4r d\u00e5 du som d\u00f6mer din n\u00e4sta?\n4:13 H\u00f6ren nu, I som s\u00e4gen: \u00bbI dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och d\u00e4r vilja vi uppeh\u00e5lla oss ett \u00e5r och driva handel och skaffa oss vinning\u00bb --\n4:14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad \u00e4r edert liv? En r\u00f6k \u00e4ren I, som synes en liten stund, men sedan f\u00f6rsvinner.\n4:15 I borden fastmera s\u00e4ga: \u00bbOm Herren vill, och vi f\u00e5r leva, skola vi g\u00f6ra det, eller det.\u00bb\n4:16 Men nu talen I stora ord i eder f\u00f6rm\u00e4tenhet. All s\u00e5dan stortalighet \u00e4r ond.\n4:17 Allts\u00e5, den som f\u00f6rst\u00e5r att g\u00f6ra vad gott \u00e4r, men icke g\u00f6r det, f\u00f6r honom bliver detta till synd.\n5:1 H\u00f6ren nu, I rike: Gr\u00e5ten och j\u00e4mren eder \u00f6ver det el\u00e4nde som skall komma \u00f6ver eder.\n5:2 Eder rikedom multnar bort, och edra kl\u00e4der fr\u00e4tas s\u00f6nder av mal;\n5:3 edert guld och silver f\u00f6rrostar, och rosten d\u00e4rp\u00e5 skall vara eder till ett vittnesb\u00f6rd och skall s\u00e5som en eld f\u00f6rt\u00e4ra edert k\u00f6tt. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.\n5:4 Se, den l\u00f6n I haven f\u00f6rh\u00e5llit arbetarna som hava avb\u00e4rgat edra \u00e5krar, den ropar \u00f6ver eder, och sk\u00f6rdem\u00e4nnens rop hava kommit fram till Herren Sebaots \u00f6ron.\n5:5 I haven levat i kr\u00e4slighet p\u00e5 jorden och gjort eder goda dagar; I haven g\u00f6tt eder av hj\u00e4rtans lust \u00bbp\u00e5 eder slaktedag\u00bb.\n5:6 I haven d\u00f6mt den r\u00e4ttf\u00e4rdige skyldig och haven dr\u00e4pt honom; han st\u00e5r eder icke emot.\n5:7 S\u00e5 biden nu t\u00e5ligt, mina br\u00f6der, intill Herrens tillkommelse. I sen huru \u00e5kermannen v\u00e4ntar p\u00e5 jordens dyrbara frukt och t\u00e5ligt bidar efter den, till dess att den har f\u00e5tt h\u00f6stregn och v\u00e5rregn.\n5:8 Ja, biden ock I t\u00e5ligt, och styrken edra hj\u00e4rtan; ty Herrens tillkommelse \u00e4r n\u00e4ra.\n5:9 Sucken icke mot varandra, mina br\u00f6der, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n bliva d\u00f6mda. Se, domaren st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren.\n5:10 Mina br\u00f6der, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert f\u00f6red\u00f6me i att uth\u00e4rda lidande och visa t\u00e5lamod.\n5:11 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit st\u00e5ndaktiga. Om Jobs st\u00e5ndaktighet haven I h\u00f6rt, och I haven sett vilken utg\u00e5ng Herren beredde; ty Herren \u00e4r n\u00e5derik och barmh\u00e4rtig.\n5:12 Men framf\u00f6r allt, mina br\u00f6der, sv\u00e4rjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid n\u00e5got annat, utan l\u00e5ten edert \u00bbja\u00bb vara \u00bbja\u00bb, och edert \u00bbnej\u00bb vara \u00bbnej\u00bb, s\u00e5 att I icke hemfallen under dom.\n5:13 F\u00e5r n\u00e5gon bland eder utst\u00e5 lidande, s\u00e5 m\u00e5 han bedja.\n5:14 \u00c4r n\u00e5gon glad, s\u00e5 m\u00e5 han sjunga lovs\u00e5nger. \u00c4r n\u00e5gon bland eder sjuk, m\u00e5 han d\u00e5 kalla till sig f\u00f6rsamlingens \u00e4ldste; och dessa m\u00e5 bedja \u00f6ver honom och i Herrens namn sm\u00f6rja honom med olja.\n5:15 Och trons b\u00f6n skall hj\u00e4lpa den sjuke, och Herren skall l\u00e5ta honom st\u00e5 upp igen; och om han har beg\u00e5tt synder, skall detta bliva honom f\u00f6rl\u00e5tet.\n5:16 Bek\u00e4nnen allts\u00e5 edra synder f\u00f6r varandra, och bedjen f\u00f6r varandra, p\u00e5 det att I m\u00e5n bliva botade. Mycket f\u00f6rm\u00e5r en r\u00e4ttf\u00e4rdig mans b\u00f6n, n\u00e4r den bedes med kraft.\n5:17 Elias var en m\u00e4nniska, med samma natur som vi. Han bad en b\u00f6n att det icke skulle regna, och det regnade icke p\u00e5 jorden under tre \u00e5r och sex m\u00e5nader;\n5:18 \u00e5ter bad han, och d\u00e5 gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.\n5:19 Mina br\u00f6der, om n\u00e5gon bland eder har farit vilse fr\u00e5n sanningen, och n\u00e5gon omv\u00e4nder honom,\n5:20 s\u00e5 m\u00e5n I veta att den som omv\u00e4nder en syndare fr\u00e5n hans villov\u00e4g, han fr\u00e4lsar hans sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6den och \u00f6verskyler en myckenhet av synder.","title":"Swedish Bible: James","type":"page"}