{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/jdg.htm","path":"bib/wb/swe/jdg.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/jdg.htm","text":"1:1 Efter Josuas d\u00f6d fr\u00e5gade Israels barn HERREN och sade: \u00bbVem bland oss skall f\u00f6rst draga upp mot kanan\u00e9erna och strida mot dem?\u00bb\n1:2 HERREN sade: \u00bbJuda skall g\u00f6ra det; se, jag har givit landet i hans hand.\u00bb\n1:3 D\u00e5 sade Juda till sin broder Simeon: \u00bbDrag upp med mig in i min arvslott, och l\u00e5t oss strida mot kanan\u00e9erna, s\u00e5 skall jag sedan t\u00e5ga med dig in i din arvslott.\u00bb S\u00e5 t\u00e5gade d\u00e5 Simeon med honom.\n1:4 N\u00e4r nu Juda drog ditupp, gav HERREN kanan\u00e9erna och periss\u00e9erna i deras hand, s\u00e5 att de slogo dem vid Besek, tio tusen man.\n1:5 Ty vid Besek tr\u00e4ffade de p\u00e5 Adoni-Besek och stridde mot honom och slogo s\u00e5 kanan\u00e9erna och periss\u00e9erna.\n1:6 Och Adoni-Besek flydde, men de f\u00f6rf\u00f6ljde honom och grepo honom och h\u00f6ggo av honom hans tummar och stort\u00e5r.\n1:7 D\u00e5 sade Adoni-Besek: \u00bbSjuttio konungar med avhuggna tummar och stort\u00e5r h\u00e4mtade upp smulorna under mitt bord; efter mina g\u00e4rningar har Gud nu vederg\u00e4llt mig.\u00bb Sedan f\u00f6rde de honom till Jerusalem, och d\u00e4r dog han.\n1:8 Men Juda barn bel\u00e4grade Jerusalem och intogo det och slogo dess inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg; d\u00e4refter satte de eld p\u00e5 staden.\n1:9 Sedan drogo Juda barn ned f\u00f6r att strida mot de kanan\u00e9er som bodde i Bergsbygden, i Sydlandet och i L\u00e5glandet.\n1:10 Och Juda t\u00e5gade \u00e5stad mot de kanan\u00e9er som bodde i Hebron -- vilket fordom hette Kirjat-Arba -- och de slogo Sesai, Ahiman och Talmai.\n1:11 D\u00e4rifr\u00e5n t\u00e5gade de \u00e5stad mot Debirs inv\u00e5nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.\n1:12 Och Kaleb sade: \u00bb\u00c5t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.\u00bb\n1:13 N\u00e4r d\u00e5 Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.\n1:14 Och n\u00e4r hon kom till honom, intalade hon honom att beg\u00e4ra ett stycke \u00e5kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr\u00e5n \u00e5snan. D\u00e5 sade Kaleb till henne: \u00bbVad \u00f6nskar du?\u00bb\n1:15 Hon sade till honom: \u00bbL\u00e5t mig f\u00e5 en avskedssk\u00e4nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m\u00e5 du giva mig vattenk\u00e4llor.\u00bb D\u00e5 gav Kaleb henne Illitk\u00e4llorna och Tatitk\u00e4llorna.\n1:16 Och kain\u00e9ens, Moses sv\u00e4rfaders, barn hade dragit upp fr\u00e5n Palmstaden med Juda barn till Juda \u00f6ken, s\u00f6der om Arad; de gingo \u00e5stad och bosatte sig bland folket d\u00e4r.\n1:17 Men Juda t\u00e5gade \u00e5stad med sin broder Simeon, och de slogo de kanan\u00e9er som bodde i Sefat; och de g\u00e5vo staden till spillo; s\u00e5 fick den namnet Horma.\n1:18 D\u00e4refter intog Juda Gasa med dess omr\u00e5de, Askelon med dess omr\u00e5de och Ekron med dess omr\u00e5de.\n1:19 Och HERREN var med Juda, s\u00e5 att de intogo bergsbygden; men de kunde icke f\u00f6rdriva dem som bodde i dalbygden, d\u00e4rf\u00f6r att dessa hade stridsvagnar av j\u00e4rn.\n1:20 Och de g\u00e5vo Hebron \u00e5t Kaleb, s\u00e5som Mose hade f\u00f6reskrivit; och han f\u00f6rdrev d\u00e4rifr\u00e5n Anaks tre s\u00f6ner.\n1:21 Men jebus\u00e9erna, som bodde i Jerusalem, blevo icke f\u00f6rdrivna av Benjamins barn; d\u00e4rf\u00f6r bodde ock jebus\u00e9erna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, s\u00e5som de g\u00f6ra \u00e4nnu dag.\n1:22 S\u00e5 drogo ock m\u00e4nnen av Josefs hus upp till Betel, och HERREN var med dem.\n1:23 Och m\u00e4nnen av Josefs hus l\u00e4to bespeja Betel, samma stad som fordom hette Lus.\n1:24 D\u00e5 fingo deras kunskapare se en man g\u00e5 ut ur staden, och de sade till honom: \u00bbVisa oss var vi kunna komma in i staden, s\u00e5 vilja vi sedan g\u00f6ra barmh\u00e4rtighet med dig.\u00bb\n1:25 N\u00e4r han sedan hade visat dem var de kunde komma in i staden, slog de stadens inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg; men den mannen och hela hans sl\u00e4kt l\u00e4to de g\u00e5.\n1:26 Och mannen begav sig till hetiternas land; d\u00e4r byggde han en stad och gav den namnet Lus, s\u00e5som den heter \u00e4nnu i dag.\n1:27 Men Manasse intog icke Bet-Sean med underlydande orter, ej heller Taanak med underlydande orter; och ej heller f\u00f6rdrevo de inv\u00e5narna i Dor och underlydande orter, ej heller inv\u00e5narna i Jibleam och underlydande orter, ej heller inv\u00e5narna i Megiddo och underlydande orter, utan kanan\u00e9erna f\u00f6rm\u00e5dde h\u00e5lla sig kvar d\u00e4r i landet.\n1:28 N\u00e4r sedan israeliterna blevo de starkare, l\u00e4to de kanan\u00e9erna bliva arbetspliktiga under sig; de f\u00f6rdrevo dem icke heller d\u00e5.\n1:29 Icke heller f\u00f6rdrev Efraim de kanan\u00e9er som bodde i Geser, utan kanan\u00e9erna bodde kvar bland dem d\u00e4r i Geser.\n1:30 Sebulon f\u00f6rdrev icke inv\u00e5narna i Kitron och inv\u00e5narna i Nahalol, utan kanan\u00e9erna bodde kvar bland dem, men blevo arbetspliktiga under dem.\n1:31 Aser f\u00f6rdrev icke inv\u00e5narna i Acko eller inv\u00e5narna i Sidon, ej heller dem i Alab, Aksib, Helba, Afik och Rehob.\n1:32 Allts\u00e5 bodde aseriterna bland kanan\u00e9erna, landets gamla inbyggare; ty de f\u00f6rdrevo dem icke.\n1:33 Naftali f\u00f6rdrev icke inv\u00e5narna i Bet-Semes, ej heller inv\u00e5narna i Bet-Anat, utan bodde ibland kanan\u00e9erna, landets gamla inbyggare; men inv\u00e5narna i Bet-Semes och Bet-Anat blevo arbetspliktiga \u00e5t dem.\n1:34 Men amor\u00e9erna tr\u00e4ngde undan Dans barn till bergsbygden, ty de tillstadde dem icke att komma ned till dalbygden.\n1:35 Och amor\u00e9erna f\u00f6rm\u00e5dde h\u00e5lla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Saalbim; men Josefs barns hand blev tung \u00f6ver dem, s\u00e5 att de blevo arbetspliktiga under dessa.\n1:36 Och amor\u00e9ernas omr\u00e5de str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Skorpionh\u00f6jden, fr\u00e5n Sela vidare upp\u00e5t.\n2:1 Och HERRENS \u00e4ngel kom fr\u00e5n Gilgal upp till Bokim. Och han sade: \u00bbJag f\u00f6rde eder upp ur Egypten och l\u00e4t eder komma in i det land som jag med ed hade lovat \u00e5t edra f\u00e4der; och jag sade: 'Jag skall icke bryta mitt f\u00f6rbund med eder till evig tid.\n2:2 I \u00e5ter skolen icke sluta f\u00f6rbund med detta lands inbyggare; I skolen bryta ned deras altaren.' Men I haven icke velat h\u00f6ra min r\u00f6st. Vad haven I gjort! --\n2:3 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag nu ock: 'Jag vill icke f\u00f6rjaga dem f\u00f6r eder, utan de skola tr\u00e4nga eder i sidorna, och deras gudar skola bliva eder till en snara.'\u00bb\n2:4 N\u00e4r HERRENS \u00e4ngel hade talat dessa ord till alla Israels barn, brast folket ut i gr\u00e5t.\n2:5 Och de g\u00e5vo den platsen namnet Bokim; och de offrade d\u00e4r \u00e5t HERREN.\n2:6 Sedan Josua hade l\u00e5tit folket g\u00e5, drogo Israels barn \u00e5stad var och en till sin arvedel, f\u00f6r att taga landet i besittning.\n2:7 Och folket tj\u00e4nade HERREN, s\u00e5 l\u00e4nge Josua levde, och s\u00e5 l\u00e4nge de \u00e4ldste levde, de som voro kvar efter Josua, dessa som hade sett alla de stora g\u00e4rningar HERREN hade gjort f\u00f6r Israel.\n2:8 Men HERRENS tj\u00e4nare Josua, Nuns son, dog, n\u00e4r han var ett hundra tio \u00e5r gammal.\n2:9 Och man begrov honom p\u00e5 hans arvedels omr\u00e5de i Timna-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.\n2:10 N\u00e4r sedan ocks\u00e5 hela det sl\u00e4ktet hade blivit samlat till sina f\u00e4der, kom ett annat sl\u00e4kte upp efter dem, ett som icke visste av HERREN eller de g\u00e4rningar som han hade gjort f\u00f6r Israel.\n2:11 D\u00e5 gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS \u00f6gon och tj\u00e4nade Baalerna.\n2:12 De \u00f6verg\u00e5vo HERREN, sina f\u00e4ders Gud, som hade f\u00f6rt dem ut ur Egyptens land, och f\u00f6ljde efter andra gudar, de folks gudar, som bodde omkring dem, och dessa tillb\u00e5do de; d\u00e4rmed f\u00f6rt\u00f6rnade de HERREN.\n2:13 Ty n\u00e4r de \u00f6verg\u00e5vo HERREN och tj\u00e4nade Baal och Astarterna,\n2:14 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot i Israel, och han gav dem i plundrares hand, och dessa utplundrade dem; han s\u00e5lde dem i deras fienders hand d\u00e4r runt omkring, s\u00e5 att de icke mer kunde st\u00e5 emot sina fiender.\n2:15 Varthelst de drogo ut var HERRENS hand emot dem, s\u00e5 att de kommo i olycka, s\u00e5som HERREN hade hotat, och s\u00e5som HERREN hade svurit att det skulle g\u00e5 dem, och de kommo i stor n\u00f6d.\n2:16 D\u00e5 l\u00e4t HERREN domare uppst\u00e5, som fr\u00e4lste dem ur deras plundrares hand.\n2:17 Men de h\u00f6rde icke heller p\u00e5 sina domare, utan lupo i trol\u00f6s avf\u00e4llighet efter andra gudar och tillb\u00e5do dem; de veko med hast av ifr\u00e5n den v\u00e4g som deras f\u00e4der hade vandrat, i lydnad f\u00f6r HERRENS bud, och gjorde icke s\u00e5som de.\n2:18 N\u00e4r HERREN allts\u00e5 l\u00e4t n\u00e5gon domare uppst\u00e5 bland dem, var han med domaren och fr\u00e4lste dem ur deras fienders hand, s\u00e5 l\u00e4nge domaren levde; ty d\u00e5 de j\u00e4mrade sig \u00f6ver sina f\u00f6rtryckare och pl\u00e5gare, f\u00f6rbarmade sig HERREN.\n2:19 Men n\u00e4r domaren dog, v\u00e4nde de tillbaka och togo sig till vad f\u00f6rd\u00e4rvligt var, \u00e4nnu mer \u00e4n deras f\u00e4der, s\u00e5 att de f\u00f6ljde efter andra gudar och tj\u00e4nade och tillb\u00e5do dem; de avstodo icke fr\u00e5n sina g\u00e4rningar och sin h\u00e5rdnackenhet.\n2:20 D\u00e4rf\u00f6r uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel, s\u00e5 att han sade: \u00bbEftersom detta folk har \u00f6vertr\u00e4tt det f\u00f6rbund som jag stadgade f\u00f6r deras f\u00e4der, och icke har velat h\u00f6ra min r\u00f6st,\n2:21 d\u00e4rf\u00f6r skall icke heller jag h\u00e4danefter f\u00f6rdriva f\u00f6r dem en enda man av de folk som Josua l\u00e4mnade efter sig, n\u00e4r han dog;\n2:22 ty jag skall med dem s\u00e4tta Israel p\u00e5 prov, om de vilja h\u00e5lla HERRENS v\u00e4g och vandra d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5som deras f\u00e4der hava h\u00e5llit den, eller om de icke vilja det.\u00bb\n2:23 Allts\u00e5 l\u00e4t HERREN dessa folk bliva kvar och f\u00f6rdrev dem icke med hast; han gav dem icke i Josuas hand.\n3:1 Dessa voro de folk som HERREN l\u00e4t bliva kvar, f\u00f6r att genom dem s\u00e4tta Israel p\u00e5 prov, alla de israeliter n\u00e4mligen, som icke hade varit med om alla krigen i Kanaan\n3:2 -- allenast p\u00e5 det att dessa Israels barns efterkommande skulle f\u00e5 vara med om s\u00e5dana, f\u00f6r att han s\u00e5 skulle l\u00e4ra dem att f\u00f6ra krig, dock allenast dem som f\u00f6rut icke hade varit med om s\u00e5dana --:\n3:3 filist\u00e9ernas fem h\u00f6vdingar och alla kanan\u00e9er och sidonier, samt de hiv\u00e9er som bodde i Libanons bergsbygd, fr\u00e5n berget Baal-Hermon \u00e4nda dit d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat.\n3:4 Med dessa ville HERREN s\u00e4tta Israel p\u00e5 prov, f\u00f6r att f\u00f6rnimma om de ville h\u00f6rsamma de bud som han hade givit deras f\u00e4der.\n3:5 D\u00e5 nu Israels barn bodde: ibland kanan\u00e9erna, hetiterna, amor\u00e9erna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna,\n3:6 togo de deras d\u00f6ttrar till hustrur \u00e5t sig och g\u00e5vo sina d\u00f6ttrar \u00e5t deras s\u00f6ner och tj\u00e4nade deras gudar.\n3:7 S\u00e5 gjorde Israels barn vad ont var i HERRENS \u00f6gon och gl\u00f6mde HERREN, sin Gud, och tj\u00e4nade Baalerna och Aserorna.\n3:8 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s\u00e5lde dem i Kusan-Risataims hand, konungens i Aram-Naharaim; och Israels barn m\u00e5ste tj\u00e4na Kusan-Risataim i \u00e5tta \u00e5r.\n3:9 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l\u00e4t d\u00e5 bland Israels barn en fr\u00e4lsare uppst\u00e5, som fr\u00e4lste dem, n\u00e4mligen Otniel, son till Kenas, Kalebs yngre broder.\n3:10 HERRENS Ande kom \u00f6ver honom, och han blev domare i Israel, och n\u00e4r han drog ut till strid, gav HERREN Kusan-Risataim, konungen i Aram, i hans hand, s\u00e5 att hans hand blev Kusan-Risataim \u00f6verm\u00e4ktig.\n3:11 Och landet hade nu ro i fyrtio \u00e5r; s\u00e5 dog Otniel, Kenas' son.\n3:12 Men Israels barn gjorde \u00e5ter vad ont var i HERRENS \u00f6gon, d\u00e5 gav HERREN Eglon, konungen i Moab, makt \u00f6ver Israel, eftersom de gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n3:13 Denne f\u00f6renade med sig Ammons barn och Amalek; sedan t\u00e5gade han \u00e5stad och slog Israel, varefter de intogo Palmstaden.\n3:14 Och Israels barn m\u00e5ste nu tj\u00e4na: Eglon, konungen i Moab, i aderton \u00e5r.\n3:15 Men Israels barn ropade till HERREN, och HERREN l\u00e4t d\u00e5 bland dem en fr\u00e4lsare uppst\u00e5, benjaminiten Ehud, Geras son, en v\u00e4nsterh\u00e4nt man. N\u00e4r Israels barn genom honom skulle s\u00e4nda sina sk\u00e4nker till Eglon, konungen i Moab,\n3:16 gjorde sig Ehud ett tveeggat sv\u00e4rd, en fot l\u00e5ngt; och han band detta under sina kl\u00e4der vid sin h\u00f6gra l\u00e4nd.\n3:17 S\u00e5 \u00f6verl\u00e4mnade han sk\u00e4nkerna till Eglon, konungen i Moab. Men Eglon var en mycket fet man.\n3:18 N\u00e4r han nu hade \u00f6verl\u00e4mnat sk\u00e4nkerna, l\u00e4t han folket som hade burit dem g\u00e5 sin v\u00e4g.\n3:19 Men sj\u00e4lv v\u00e4nde han tillbaka fr\u00e5n Bel\u00e4tesplatsen vid Gilgal och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbJag har ett hemligt \u00e4rende till dig, o konung.\u00bb N\u00e4r denne d\u00e5 sade: \u00bbL\u00e4mnen oss i ro\u00bb, gingo alla de som stodo omkring honom ut d\u00e4rifr\u00e5n.\n3:20 Men sedan Ehud hade kommit in till honom, d\u00e4r han satt i sommarsalen, som han hade f\u00f6r sig allena, sade Ehud: \u00bbJag har ett ord fr\u00e5n Gud att s\u00e4ga dig.\u00bb D\u00e5 stod han upp fr\u00e5n sin stol.\n3:21 Men Ehud r\u00e4ckte ut sin v\u00e4nstra hand och tog sv\u00e4rdet fr\u00e5n sin h\u00f6gra l\u00e4nd och st\u00f6tte det i hans buk,\n3:22 s\u00e5 att ock f\u00e4stet f\u00f6ljde med in efter klingan, och klingan omsl\u00f6ts av fettet, ty han drog icke ut sv\u00e4rdet ur hans buk. D\u00e4refter gick Ehud ut i f\u00f6rsalen;\n3:23 och n\u00e4r han hade kommit ditut, i f\u00f6rhallen, st\u00e4ngde han igen d\u00f6rrarna till salen efter sig och riglade dem.\n3:24 Sedan, d\u00e5 han hade g\u00e5tt sin v\u00e4g, kommo Eglons tj\u00e4nare, och n\u00e4r de fingo se att d\u00f6rrarna till salen voro riglade, t\u00e4nkte de: \u00bbF\u00f6rvisso har han n\u00e5got avsides bestyr i sin sommarkammare.\u00bb\n3:25 Men sedan de hade v\u00e4ntat l\u00e4nge och v\u00e4l, och han \u00e4nd\u00e5 icke \u00f6ppnade d\u00f6rrarna till salen, togo de nyckeln och \u00f6ppnade sj\u00e4lva, och se, d\u00e5 l\u00e5g deras herre d\u00f6d d\u00e4r p\u00e5 golvet.\n3:26 Men Ehud hade flytt undan, medan de dr\u00f6jde; han hade redan hunnit f\u00f6rbi Bel\u00e4tesplatsen och flydde sedan undan till Seira.\n3:27 Och s\u00e5 snart han hade kommit hem, l\u00e4t han st\u00f6ta i basun Efraims bergsbygd; d\u00e5 drogo Israels barn ned fr\u00e5n bergsbygden med honom i spetsen f\u00f6r sig.\n3:28 Och han sade till dem: \u00bbF\u00f6ljen efter mig, ty HERREN har givit edra fiender, moabiterna, i eder hand.\u00bb D\u00e5 drogo de efter honom l\u00e4ngre ned och besatte vadst\u00e4llena \u00f6ver Jordan f\u00f6r moabiterna och l\u00e4to ingen komma \u00f6ver.\n3:29 D\u00e4r slogo de d\u00e5 moabiterna, vid pass tio tusen man, allasammans ansenligt och tappert folk; icke en enda kom undan.\n3:30 S\u00e5 blev Moab d\u00e5 kuvat under Israels hand. Och landet hade nu ro i \u00e5ttio \u00e5r.\n3:31 Efter honom kom Samgar, Anats son; han slog filist\u00e9erna, sex hundra man, med en oxpik. Ocks\u00e5 han fr\u00e4lste Israel.\n4:1 Men Israels barn gjorde \u00e5ter vad ont var i HERRENS \u00f6gon, n\u00e4r Ehud var d\u00f6d.\n4:2 D\u00e5 s\u00e5lde HERREN dem i Jabins hand, den kananeiske konungens, som regerade i Hasor. Hans h\u00e4rh\u00f6vitsman var Sisera, och denne bodde i Haroset-Haggoim.\n4:3 Och Israels barn ropade till HERREN; ty han hade nio hundra stridsvagnar av j\u00e4rn, och han f\u00f6rtryckte Israels barn v\u00e5ldsamt i tjugu \u00e5r.\n4:4 Men Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var p\u00e5 den tiden domarinna i Israel.\n4:5 Hon pl\u00e4gade sitta under Deborapalmen, mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn drogo ditupp till henne, for att hon skulle skipa r\u00e4tt.\n4:6 Hon s\u00e4nde nu och l\u00e4t kalla till sig Barak, Abinoams son, fr\u00e5n Kedes i Naftali, och sade till honom: \u00bbSe, HERREN, Israels Gud, bjuder: Drag \u00e5stad upp p\u00e5 berget Tabor och tag med dig tio tusen man av Naftali barn och Sebulons barn.\n4:7 Ty jag vill draga Sisera, Jabins h\u00e4rh\u00f6vitsman, med hans vagnar och skaror, till dig vid b\u00e4cken Kison och giva honom i din hand.\u00bb\n4:8 Barak sade till henne: \u00bbOm du g\u00e5r med mig, s\u00e5 g\u00e5r jag, men om du icke g\u00e5r med mig, s\u00e5 g\u00e5r icke heller jag.\u00bb\n4:9 D\u00e5 svarade hon: \u00bbJa, jag skall g\u00e5 med dig; dock skall \u00e4ran d\u00e5 icke bliva din p\u00e5 den v\u00e4g du nu g\u00e5r, utan HERREN skall s\u00e4lja Sisera i en kvinnas hand.\u00bb S\u00e5 stod Debora upp och gick med Barak till Kedes.\n4:10 D\u00e5 b\u00e5dade Barak upp Sebulon och Naftali till Kedes, och tio tusen man f\u00f6ljde honom ditupp; Debora gick ock ditupp med honom.\n4:11 Men kain\u00e9en Heber hade skilt sig fr\u00e5n de \u00f6vriga kain\u00e9erna, Hobabs, Moses sv\u00e4rfaders, barn; och han hade sina t\u00e4ltplatser \u00e4nda till terebinten i Saannim vid Kedes.\n4:12 Och man ber\u00e4ttade f\u00f6r Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp p\u00e5 berget Tabor.\n4:13 D\u00e5 b\u00e5dade Sisera upp alla sina stridsvagnar, nio hundra vagnar av j\u00e4rn, d\u00e4rtill ock allt folk han hade, att draga fr\u00e5n Haroset-Haggoim till b\u00e4cken Kison.\n4:14 Men Debora sade till Barak: \u00bbSt\u00e5 upp, ty detta \u00e4r den dag p\u00e5 vilken HERREN har givit Sisera i din hand; se, HERREN har dragit ut framf\u00f6r dig.\u00bb S\u00e5 drog d\u00e5 Barak ned fr\u00e5n berget Tabor, och tio tusen man f\u00f6ljde honom.\n4:15 Och HERREN s\u00e4nde f\u00f6rvirring \u00f6ver Sisera och alla hans vagnar och hela hans h\u00e4r, s\u00e5 att de veko tillbaka f\u00f6r Baraks sv\u00e4rd; och Sisera steg ned fr\u00e5n sin vagn och flydde till fots.\n4:16 Och Barak jagade efter vagnarna och h\u00e4ren \u00e4nda till Haroset-Haggoim. Och hela Siseras h\u00e4r f\u00f6ll f\u00f6r sv\u00e4rdsegg; icke en enda kom undan.\n4:17 Men Sisera hade under flykten styrt sina steg till Jaels, kain\u00e9en Hebers hustrus, t\u00e4lt; ty v\u00e4nskap r\u00e5dde mellan Jabin, konungen i Hasor, och kain\u00e9en Hebers hus.\n4:18 D\u00e5 gick Jael ut emot Sisera och sade till honom: \u00bbKom in, min herre, kom in till mig, frukta intet.\u00bb S\u00e5 gick han d\u00e5 in till henne i t\u00e4ltet, och hon h\u00f6ljde \u00f6ver honom med ett t\u00e4cke.\n4:19 Och han sade till henne: \u00bbGiv mig litet vatten att dricka, ty jag \u00e4r t\u00f6rstig.\u00bb D\u00e5 \u00f6ppnade hon mj\u00f6lk- k\u00e4rlet och gav honom att dricka och h\u00f6ljde sedan \u00e5ter \u00f6ver honom.\n4:20 Och han sade till henne: \u00bbSt\u00e4ll dig vid ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet; och kommer n\u00e5gon och fr\u00e5gar dig om n\u00e5gon \u00e4r h\u00e4r, s\u00e5 svara nej.\u00bb\n4:21 Men Jael, Hebers hustru, grep en t\u00e4ltplugg och tog en hammare i sin hand, gick d\u00e4refter sakta in till honom och slog pluggen genom tinningen p\u00e5 honom, s\u00e5 att den gick ned i marken. S\u00e5 d\u00f6dades han, d\u00e4r han l\u00e5g f\u00f6rs\u00e4nkt i tung s\u00f6mn, medtagen av tr\u00f6tthet.\n4:22 I samma stund kom Barak jagande efter Sisera; d\u00e5 gick Jael ut emot honom och sade till honom: \u00bbKom hit, s\u00e5 skall jag visa dig den man som du s\u00f6ker.\u00bb N\u00e4r han d\u00e5 gick in till henne, fick han se Sisera ligga d\u00f6d d\u00e4r, med t\u00e4ltpluggen genom tinningen.\n4:23 S\u00e5 l\u00e4t Gud p\u00e5 den dagen Jabin, konungen i Kanaan, bliva kuvad av Israels barn.\n4:24 Och Israels barns hand vilade allt tyngre p\u00e5 Jabin, konungen i Kanaan; och till slut f\u00f6rgjorde de Jabin, konungen i Kanaan.\n5:1 De sj\u00f6ngo Debora och Barak, Abinoams son, denna s\u00e5ng:\n5:2 Att h\u00e4rf\u00f6rare f\u00f6rde an i Israel, att folket villigt f\u00f6ljde dem -- loven HERREN d\u00e4rf\u00f6r!\n5:3 H\u00f6ren, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS \u00e4ra vill jag, vill jag sjunga, lovs\u00e4ga HERREN, Israels Gud.\n5:4 HERRE, n\u00e4r du drog ut fr\u00e5n Seir, n\u00e4r du gick fram ifr\u00e5n Edoms mark, d\u00e5 b\u00e4vade jorden, d\u00e5 str\u00f6mmade det fr\u00e5n himmelen, d\u00e5 str\u00f6mmade vatten ned ifr\u00e5n molnen;\n5:5 bergen sk\u00e4lvde inf\u00f6r HERRENS ansikte, ja, Sinai inf\u00f6r HERRENS, Israels Guds, ansikte.\n5:6 I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar l\u00e5go v\u00e4garna \u00f6de; vandrarna m\u00e5ste f\u00e4rdas sv\u00e5ra omv\u00e4gar.\n5:7 Inga styresm\u00e4n funnos, inga funnos mer i Israel, f\u00f6rr\u00e4n du stod upp, Debora, stod upp s\u00e5som en moder i Israel.\n5:8 Man valde sig nya gudar; d\u00e5 n\u00e5dde striden fram till portarna. Men ingen sk\u00f6ld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.\n5:9 Mitt hj\u00e4rta tillh\u00f6r Israels h\u00f6vdingar och dem bland folket, som villigt f\u00f6ljde;\n5:10 ja, loven HERREN. I som riden p\u00e5 vita \u00e5sninnor, I som sitten hemma p\u00e5 mattor, och I som vandren p\u00e5 v\u00e4gen, talen h\u00e4rom.\n5:11 N\u00e4r man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, d\u00e5 lovprisar man d\u00e4r HERRENS r\u00e4ttf\u00e4rdiga g\u00e4rningar, att han i r\u00e4ttf\u00e4rdighet regerar i Israel. D\u00e5 drog HERRENS folk ned till portarna.\n5:12 Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din s\u00e5ng! St\u00e5 upp, Barak; tag dig f\u00e5ngar, du Abinoams son.\n5:13 D\u00e5 satte folkets kvarleva de tappre till anf\u00f6rare, HERREN satte mig till anf\u00f6rare \u00f6ver hj\u00e4ltarna.\n5:14 Fr\u00e5n Efraim kommo m\u00e4n som hade rotf\u00e4st sig i Amalek; Benjamin f\u00f6ljde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifr\u00e5n Makir drogo h\u00f6vdingar \u00e5stad, och fr\u00e5n Sebulon m\u00e4n som buro anf\u00f6rarstav.\n5:15 Furstarna i Isaskar sl\u00f6to sig till Debora; och likasom Isaskar, s\u00e5 gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes sp\u00e5r. Bland Rubens \u00e4tter h\u00f6llos stora r\u00e5dslag.\n5:16 Men varf\u00f6r satt du kvar ibland dina f\u00e5llor och lyssnade till fl\u00f6jtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens \u00e4tter f\u00f6rdes stora \u00f6verl\u00e4ggningar.\n5:17 Gilead stannade p\u00e5 andra sidan Jordan. Och Dan varf\u00f6r -- dr\u00f6jer han \u00e4nnu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.\n5:18 Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv \u00e5t d\u00f6den, Naftali likas\u00e5, p\u00e5 stridsf\u00e4ltets h\u00f6jder.\n5:19 Konungar drogo fram och stridde ja, d\u00e5 stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.\n5:20 Fr\u00e5n himmelen f\u00f6rdes strid, stj\u00e4rnorna stridde fr\u00e5n sina banor mot Sisera.\n5:21 B\u00e4cken Kison ryckte dem bort, urtidsb\u00e4cken, b\u00e4cken Kison. G\u00e5 fram, min sj\u00e4l, med makt!\n5:22 D\u00e5 stampade h\u00e4starnas hovar, n\u00e4r deras tappra ryttare jagade fram\u00e5t, fram\u00e5t.\n5:23 F\u00f6rbannen Meros, s\u00e4ger HERRENS \u00e4ngel, ja, f\u00f6rbannen dess inbyggare, d\u00e4rf\u00f6r att de ej kommo HERREN till hj\u00e4lp, HERREN till hj\u00e4lp bland hj\u00e4ltarna.\n5:24 V\u00e4lsignad vare Jael framf\u00f6r andra kvinnor, Hebers hustru, kain\u00e9ens, v\u00e4lsignad framf\u00f6r alla kvinnor som bo i t\u00e4lt!\n5:25 Vatten beg\u00e4rde han; d\u00e5 gav hon honom mj\u00f6lk, gr\u00e4ddmj\u00f6lk bar hon fram i h\u00f6gtidssk\u00e5len.\n5:26 Sin hand r\u00e4ckte hon ut efter t\u00e4ltpluggen, sin h\u00f6gra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spr\u00e4ckte hans tinning och genomborrade den.\n5:27 Vid hennes f\u00f6tter sj\u00f6nk han ihop, f\u00f6ll omkull och blev liggande; ja, vid hennes f\u00f6tter sj\u00f6nk han ihop och f\u00f6ll omkull; d\u00e4r han sj\u00f6nk ihop, d\u00e4r f\u00f6ll han d\u00f6dsslagen.\n5:28 Ut genom f\u00f6nstret sk\u00e5dade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: \u00bbVarf\u00f6r dr\u00f6jer v\u00e4l hans vagn att komma? Varf\u00f6r \u00e4ro de s\u00e5 senf\u00e4rdiga, hans vagnsh\u00e4stars f\u00f6tter?\u00bb\n5:29 D\u00e5 svara de klokaste av hennes hovt\u00e4rnor, och sj\u00e4lv giver hon sig detsamma svaret:\n5:30 \u00bbF\u00f6rvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, tv\u00e5 \u00e5t envar av m\u00e4nnen, byte av praktv\u00e4vnader f\u00f6r Siseras r\u00e4kning, byte av praktv\u00e4vnader, brokiga tyger; en pr\u00e4ktig duk, ja, tv\u00e5 brokiga dukar f\u00f6r de f\u00e5ngnas halsar.\u00bb\n5:31 S\u00e5 m\u00e5 alla dina fiender f\u00f6rg\u00e5s, o HERRE. Men de som \u00e4lska honom m\u00e5 likna solen, n\u00e4r den g\u00e5r upp i hj\u00e4ltekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio \u00e5r.\n6:1 Men n\u00e4r Israels barn gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, gav HERREN dem i Midjans hand, i sju \u00e5r.\n6:2 Och Midjans hand blev Israel s\u00e5 \u00f6verm\u00e4ktig, att Israels barn till skydd mot Midjan gjorde sig de h\u00e5lor som nu \u00e4ro att se i bergen, s\u00e5 ock grottorna och bergf\u00e4stena.\n6:3 S\u00e5 ofta israeliterna hade s\u00e5tt, drogo midjaniterna, amalekiterna och \u00f6sterl\u00e4nningarna upp emot dem\n6:4 och l\u00e4grade sig d\u00e4r och \u00f6verf\u00f6llo dem och f\u00f6rd\u00e4rvade landets gr\u00f6da \u00e4nda fram emot Gasa; de l\u00e4mnade inga livsmedel kvar i Israel, inga f\u00e5r, oxar eller \u00e5snor.\n6:5 Ty de drogo ditupp med sin boskap och sina t\u00e4lt och kommo s\u00e5 talrika som gr\u00e4shoppor; de sj\u00e4lva och deras kameler voro or\u00e4kneliga. Och de f\u00f6llo in i landet f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva det.\n6:6 S\u00e5 kom Israel i stort el\u00e4nde genom Midjan; d\u00e5 ropade Israels barn till HERREN.\n6:7 Och n\u00e4r Israels barn ropade till HERREN f\u00f6r Midjans skull,\n6:8 s\u00e4nde HERREN en profet till Israels barn. Denne sade till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Jag sj\u00e4lv har f\u00f6rt eder upp ur Egypten och h\u00e4mtat eder ut ur tr\u00e4ldomshuset.\n6:9 Jag har r\u00e4ddat eder fr\u00e5n egyptiernas hand och fr\u00e5n alla edra f\u00f6rtryckares hand; jag har f\u00f6rjagat dem f\u00f6r eder och givit eder deras land.\n6:10 Och jag sade till eder: Jag \u00e4r HERREN, eder Gud; I skolen icke frukta de gudar som dyrkas av amor\u00e9erna, i vilkas land I bon. Men I villen icke h\u00f6ra min r\u00f6st.\n6:11 Och HERRENS \u00e4ngel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillh\u00f6rde abiesriten Joas; dennes son Gideon h\u00f6ll d\u00e5 p\u00e5 att klappa ut vete i vinpressen, f\u00f6r att b\u00e4rga det undan Midjan.\n6:12 F\u00f6r honom uppenbarade sig nu HERRENS \u00e4ngel och sade till honom: \u00bbHERREN \u00e4r med dig, du tappre stridsman.\u00bb\n6:13 Gideon svarade honom: \u00bbAck min herre, om HERREN \u00e4r med oss, varf\u00f6r har d\u00e5 allt detta kommit \u00f6ver oss? Och var \u00e4ro alla hans under, om vilka v\u00e5ra f\u00e4der hava f\u00f6rt\u00e4ljt f\u00f6r oss och sagt: 'Se, HERREN har f\u00f6rt oss upp ur Egypten'? Nu har ju HERREN f\u00f6rskjutit oss och givit oss i Midjans v\u00e5ld.\u00bb\n6:14 D\u00e5 v\u00e4nde sig HERREN till honom och sade: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad i denna din kraft och fr\u00e4ls Israel ur Midjans v\u00e5ld; se, jag har s\u00e4nt dig.\u00bb\n6:15 Han svarade honom: \u00bbAck Herre, varmed kan jag fr\u00e4lsa Israel? Min \u00e4tt \u00e4r ju den oansenligaste i Manasse, och jag sj\u00e4lv den ringaste i min faders hus.\u00bb\n6:16 HERREN sade till honom: \u00bbJag vill vara med dig, s\u00e5 att du skall sl\u00e5 Midjan, s\u00e5som voro det en enda man.\u00bb\n6:17 Men han svarade honom: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e5t mig f\u00e5 ett tecken att det \u00e4r du som talar med mig.\n6:18 G\u00e5 icke bort h\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6rr\u00e4n jag har kommit tillbaka till dig och h\u00e4mtat ut min offerg\u00e5va och lagt fram den f\u00f6r dig.\u00bb Han sade: \u00bbJag vill stanna, till dess du kommer igen.\u00bb\n6:19 D\u00e5 gick Gideon in och tillredde en killing, s\u00e5 ock osyrat br\u00f6d av en efa mj\u00f6l; d\u00e4refter lade han k\u00f6ttet i en korg och h\u00e4llde spadet i en kruka; sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det.\n6:20 Men Guds \u00e4ngel sade till honom: Tag k\u00f6ttet och det osyrade br\u00f6det, och l\u00e4gg det p\u00e5 bergh\u00e4llen d\u00e4r, och gjut spadet d\u00e4r\u00f6ver.\u00bb Och han gjorde s\u00e5.\n6:21 Och HERRENS \u00e4ngel r\u00e4ckte ut staven som han hade i sin hand och r\u00f6rde med dess \u00e4nda vid k\u00f6ttet och det osyrade br\u00f6det; d\u00e5 kom eld ut ur klippan och f\u00f6rt\u00e4rde k\u00f6ttet och det osyrade br\u00f6det; och d\u00e4rvid f\u00f6rsvann HERRENS \u00e4ngel ur hans \u00e5syn.\n6:22 D\u00e5 s\u00e5g Gideon att det var HERRENS \u00e4ngel. Och Gideon sade: \u00bbVe mig, Herre, HERRE, eftersom jag nu har sett HERRENS \u00e4ngel ansikte mot ansikte!\u00bb\n6:23 Men HERREN sade till honom: \u00bbFrid vare med dig, frukta icke; du skall icke d\u00f6.\u00bb\n6:24 D\u00e5 byggde Gideon d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN och kallade det HERREN \u00e4r frid; det finnes kvar \u00e4nnu i dag i det abiesritiska Ofra.\n6:25 Den natten sade HERREN till honom: \u00bbTag den tjur som tillh\u00f6r din fader och den andra sju\u00e5riga tjuren. Riv sedan ned det Baalsaltare som tillh\u00f6r din fader, och hugg s\u00f6nder Aseran som st\u00e5r d\u00e4rinvid.\n6:26 Bygg d\u00e4refter upp ett altare \u00e5t HERREN, din Gud, \u00f6verst p\u00e5 denna fasta plats, och uppf\u00f6r det p\u00e5 \u00f6vligt s\u00e4tt; tag s\u00e5 den andra tjuren och offra den till br\u00e4nnoffer p\u00e5 styckena av Aseran som du har huggit s\u00f6nder.\u00bb\n6:27 D\u00e5 tog Gideon tio av sina tj\u00e4nare med sig och gjorde s\u00e5som HERREN sade sagt till honom. Men eftersom han fruktade att g\u00f6ra det om dagen, av r\u00e4dsla f\u00f6r sin faders hus och f\u00f6r m\u00e4nnen i staden, gjorde han det om natten.\n6:28 Bittida f\u00f6ljande morgon fingo mannen i staden se att Baals altare l\u00e5g nedbrutet, att Aseran d\u00e4rinvid var s\u00f6nderhuggen, och att den andra tjuren hade blivit offrad s\u00e5som br\u00e4nnoffer p\u00e5 det nyuppbyggda altaret.\n6:29 D\u00e5 sade de till varandra: \u00bbVem har gjort detta?\u00bb Och n\u00e4r de fr\u00e5gade och gjorde efterforskningar, fingo de veta att Gideon, Joas' son, hade gjort det.\n6:30 D\u00e5 sade m\u00e4nnen i staden till Joas: \u00bbF\u00f6r din son hitut, han m\u00e5ste d\u00f6; ty han har brutit ned Baals altare, och han har ock huggit s\u00f6nder Aseran som stod d\u00e4rinvid.\u00bb\n6:31 Men Joas svarade alla som stodo omkring honom: \u00bbViljen I utf\u00f6ra Baals sak, viljen I komma honom till hj\u00e4lp? Den som vill utf\u00f6ra hans sak, han skall bliva d\u00f6dad innan n\u00e4sta morgon. \u00c4r han Gud, s\u00e5 utf\u00f6re han sj\u00e4lv sin sak, eftersom denne har brutit ned hans altare.\n6:32 H\u00e4rav kallade man honom d\u00e5 Jerubbaal, i det man sade: \u00bbBaal utf\u00f6re sin sak mot honom, eftersom han har brutit ned hans altare.\u00bb\n6:33 Och midjaniterna, amalekiterna och \u00f6sterl\u00e4nningarna hade alla tillhopa f\u00f6rsamlat sig och g\u00e5tt \u00f6ver floden och l\u00e4grat sig i Jisreels dal.\n6:34 Men Gideon hade blivit bekl\u00e4dd med HERRENS Andes kraft; han st\u00f6tte i basun, och abiesriterna f\u00f6rsamlade sig och f\u00f6ljde efter honom.\n6:35 Och han s\u00e4nde omkring budb\u00e4rare i hela Manasse, s\u00e5 att ock de \u00f6vriga f\u00f6rsamlade sig och f\u00f6ljde efter honom; likaledes s\u00e4nde han budb\u00e4rare till Aser, Sebulon och Naftali, och dessa drogo d\u00e5 ocks\u00e5 upp, de andra till m\u00f6tes.\n6:36 Och Gideon sade till Gud: \u00bbOm du verkligen vill genom min hand fr\u00e4lsa Israel, s\u00e5som du har lovat,\n6:37 s\u00e5 se nu h\u00e4r: jag l\u00e4gger denna avklippta ull p\u00e5 tr\u00f6skplatsen; ifall dagg kommer allenast p\u00e5 ullen, under det att marken eljest \u00f6verallt f\u00f6rbliver torr, d\u00e5 vet jag att du genom min hand skall fr\u00e4lsa Israel, s\u00e5som du har lovat.\u00bb\n6:38 Och det skedde s\u00e5, ty n\u00e4r han bittida dagen d\u00e4refter kramade ur ullen, kunde han av den pressa ut s\u00e5 mycket dagg, att en hel sk\u00e5l blev full med vatten.\n6:39 Men Gideon sade till Gud: \u00bbM\u00e5 din vrede icke uppt\u00e4ndas mot mig, d\u00e4rf\u00f6r att jag talar \u00e4nnu en enda g\u00e5ng. L\u00e5t mig f\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka blott en g\u00e5ng till med ullen: g\u00f6r nu s\u00e5, att allenast ullen f\u00f6rbliver torr, under det att dagg kommer eljest \u00f6verallt p\u00e5 marken.\u00bb\n6:40 Och Gud gjorde s\u00e5 den natten; allenast ullen var torr, men eljest hade dagg kommit \u00f6verallt p\u00e5 marken.\n7:1 Bittida f\u00f6ljande morgon drog Jerubbaal, det \u00e4r Gideon, \u00e5stad med allt folket som f\u00f6ljde honom, och de l\u00e4grade sig vid Harodsk\u00e4llan; han hade d\u00e5 midjaniternas l\u00e4ger norr om sig, fr\u00e5n Moreh\u00f6jden ned i dalen.\n7:2 Men HERREN sade till Gideon: \u00bbFolket som har f\u00f6ljt dig \u00e4r f\u00f6r talrikt f\u00f6r att jag skulle vilja giva Midjan i deras hand; ty Israel kunde d\u00e5 ber\u00f6mma sig mot mig och s\u00e4ga: 'Min egen hand har fr\u00e4lst mig.'\n7:3 L\u00e5t d\u00e4rf\u00f6r nu utropa f\u00f6r folket och s\u00e4ga: Om n\u00e5gon fruktar och \u00e4r r\u00e4dd, s\u00e5 m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka hem och skynda bort ifr\u00e5n Gileads berg.\u00bb D\u00e5 v\u00e4nde tjugutv\u00e5 tusen man av folket tillbaka, s\u00e5 att allenast tio tusen man stannade kvar.\n7:4 Men HERREN sade till Gideon: \u00bbFolket \u00e4r \u00e4nnu f\u00f6r talrikt; f\u00f6r dem ned till vattnet, s\u00e5 skall jag d\u00e4r g\u00f6ra ett urval av dem \u00e5t dig. Den om vilken jag d\u00e5 s\u00e4ger till dig: 'Denne skall g\u00e5 med dig', han f\u00e5r g\u00e5 med dig, men var och en om vilken jag s\u00e4ger till dig: 'Denne skall icke g\u00e5 med dig', han f\u00e5r icke g\u00e5 med.\u00bb\n7:5 S\u00e5 f\u00f6rde han d\u00e5 folket ned till vattnet. Och HERREN sade till Gideon: \u00bbAlla som l\u00e4ppja av vattnet, s\u00e5som hunden g\u00f6r, dem skall du st\u00e4lla f\u00f6r sig, och likas\u00e5 alla som falla ned p\u00e5 kn\u00e4 f\u00f6r att dricka.\u00bb\n7:6 D\u00e5 befanns antalet av dem som hade l\u00e4ppjat av vattnet, genom att med handen f\u00f6ra det till munnen, vara tre hundra man; allt det \u00f6vriga folket hade fallit ned p\u00e5 kn\u00e4 f\u00f6r att dricka vatten.\n7:7 Och HERREN sade till Gideon: \u00bbMed de tre hundra m\u00e4n som hava l\u00e4ppjat av vattnet skall jag fr\u00e4lsa eder och giva Midjan i din hand; allt det andra folket m\u00e5 begiva sig hem, var och en till sitt.\u00bb\n7:8 D\u00e5 tog hans folk till sig sitt munf\u00f6rr\u00e5d och sina basuner, d\u00e4refter l\u00e4t han alla de andra israeliterna g\u00e5 hem, var och en till sin hydda; han beh\u00f6ll allenast de tre hundra m\u00e4nnen. Och midjaniternas l\u00e4ger hade han nedanf\u00f6r sig i dalen.\n7:9 Och HERREN sade den natten till honom: \u00bbSt\u00e5 upp och drag ned i l\u00e4gret, ty jag har givit det i din hand.\n7:10 Men om du fruktar f\u00f6r att draga ditned, s\u00e5 m\u00e5 du g\u00e5 f\u00f6rut med din tj\u00e4nare Pura ned till l\u00e4gret\n7:11 och h\u00f6ra efter, vad man d\u00e4r talar; sedan skall du f\u00e5 mod till att draga ditned och bryta in i l\u00e4gret.\u00bb S\u00e5 gick han d\u00e5 med sin tj\u00e4nare Pura ned till f\u00f6rposterna i l\u00e4gret.\n7:12 Och midjaniterna, amalekiterna och alla \u00f6sterl\u00e4nningarna l\u00e5go d\u00e4r i dalen, talrika s\u00e5som gr\u00e4shoppor; och deras kameler voro or\u00e4kneliga, talrika s\u00e5som sanden p\u00e5 havets strand.\n7:13 D\u00e5 nu Gideon kom dit, h\u00f6ll en man just p\u00e5 att f\u00f6rt\u00e4lja en dr\u00f6m f\u00f6r en annan. Han sade: \u00bbJag har nyss haft en dr\u00f6m. Jag tyckte att en kornbr\u00f6dskaka kom rullande in i midjaniternas l\u00e4ger. Den kom \u00e4nda fram till t\u00e4ltet och slog emot det, s\u00e5 att det f\u00f6ll, och v\u00e4nde upp och ned p\u00e5 det, och t\u00e4ltet blev s\u00e5 liggande.\u00bb\n7:14 D\u00e5 svarade den andre och sade: \u00bbDetta betyder intet annat \u00e4n israeliten Gideons, Joas' sons, sv\u00e4rd; Gud har givit Midjan och hela l\u00e4gret i hans hand.\u00bb\n7:15 N\u00e4r Gideon h\u00f6rde denna dr\u00f6m f\u00f6rt\u00e4ljas och h\u00f6rde dess uttydning, f\u00f6ll han ned och tillbad. D\u00e4refter v\u00e4nde han tillbaka till Israels l\u00e4ger och sade: \u00bbSt\u00e5n upp, ty HERREN har givit midjaniternas l\u00e4ger i eder hand.\n7:16 Och han delade sina tre hundra m\u00e4n i tre hopar och gav allasammans basuner i h\u00e4nderna, s\u00e5 ock tomma krukor, med facklor inne i krukorna.\n7:17 Och han sade till dem: \u00bbSen p\u00e5 mig och g\u00f6ren s\u00e5som jag; s\u00e5 snart jag har kommit till utkanten av l\u00e4gret, skolen I g\u00f6ra s\u00e5som jag g\u00f6r.\n7:18 N\u00e4r n\u00e4mligen jag och alla som jag har med mig st\u00f6ta i basunerna, skolen ock I st\u00f6ta i basunerna runt omkring hela l\u00e4gret och ropa: 'F\u00f6r HERREN och f\u00f6r Gideon!'\u00bb\n7:19 S\u00e5 kommo nu Gideon och de hundra m\u00e4n, som han hade med sig, till utkanten av l\u00e4gret, n\u00e4r den mellersta nattv\u00e4kten ingick; och man hade just st\u00e4llt ut vakterna. D\u00e5 st\u00f6tte de i basunerna och krossade krukorna som de hade i sina h\u00e4nder.\n7:20 De tre hoparna st\u00f6tte i basunerna och slogo s\u00f6nder krukorna; de fattade med v\u00e4nstra handen i facklorna och med h\u00f6gra handen i basunerna och st\u00f6tte i dem; och de ropade: \u00bbHERRENS och Gideons sv\u00e4rd!\u00bb\n7:21 Men de stodo stilla, var och en p\u00e5 sin plats, runt omkring l\u00e4gret. D\u00e5 begynte alla i l\u00e4gret att l\u00f6pa hit och dit och skria och fly.\n7:22 Och n\u00e4r de st\u00f6tte i de tre hundra basunerna, v\u00e4nde HERREN den enes sv\u00e4rd mot den andre i hela l\u00e4gret; och de som voro i l\u00e4gret flydde \u00e4nda till Bet-Hasitta, \u00e5t Serera till, \u00e4nda till stranden vid Abel-Mehola, f\u00f6rbi Tabbat.\n7:23 Och \u00e5ter f\u00f6rsamlade sig israeliterna, fr\u00e5n Naftali och Aser och fr\u00e5n hela Manasse, och f\u00f6rf\u00f6ljde midjaniterna.\n7:24 Och Gideon hade s\u00e4nt omkring budb\u00e4rare i hela Efraims bergsbygd och l\u00e5tit s\u00e4ga: \u00bbDragen ned mot Midjan och bes\u00e4tten i deras v\u00e4g vattendragen \u00e4nda till Bet-Bara, \u00e4vensom Jordan.\u00bb S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig alla Efraims m\u00e4n och besatte vattendragen \u00e4nda till Bet-Bara, \u00e4vensom Jordan.\n7:25 Och de togo tv\u00e5 midjanitiska h\u00f6vdingar, Oreb och Seeb, till f\u00e5nga, och dr\u00e4pte Oreb vid Orebsklippan, och Seeb dr\u00e4pte de vid Seebspressen, och f\u00f6rf\u00f6ljde s\u00e5 midjaniterna. Men Orebs och Seebs huvuden f\u00f6rde de \u00f6ver till Gideon p\u00e5 andra sidan Jordan.\n8:1 Men Efraims m\u00e4n sade till honom: \u00bbHuru har du kunnat handla s\u00e5 mot oss? Varf\u00f6r b\u00e5dade du icke upp oss, n\u00e4r du drog ut till strid mot Midjan?\u00bb Och de foro h\u00e4ftigt ut mot honom.\n8:2 Han svarade dem: \u00bbVad har jag d\u00e5 utr\u00e4ttat i j\u00e4mf\u00f6relse med eder? \u00c4r icke Efraims eftersk\u00f6rd b\u00e4ttre \u00e4n Abiesers vinb\u00e4rgning?\n8:3 I eder hand var det som Gud gav de midjanitiska h\u00f6vdingarna Oreb och Seeb. Vad har jag kunnat utr\u00e4tta i j\u00e4mf\u00f6relse med eder?\u00bb D\u00e5 han s\u00e5 talade, stillades deras vrede mot honom.\n8:4 N\u00e4r sedan Gideon kom till Jordan, gick han \u00f6ver j\u00e4mte de tre hundra m\u00e4n som han hade med sig; och de voro tr\u00f6tta av f\u00f6rf\u00f6ljandet.\n8:5 Han sade d\u00e4rf\u00f6r till m\u00e4nnen i Suckot: \u00bbGiven n\u00e5gra kakor br\u00f6d \u00e5t folket som f\u00f6ljer mig, ty de \u00e4ro tr\u00f6tta; se, jag \u00e4r nu i f\u00e4rd med att f\u00f6rf\u00f6lja Seba och Salmunna, de midjanitiska konungarna.\u00bb\n8:6 Men de \u00f6verste i Suckot svarade: \u00bbHar du d\u00e5 redan Seba och Salmunna i ditt v\u00e5ld, eftersom du fordrar att vi skola giva br\u00f6d \u00e5t din h\u00e4r?\u00bb\n8:7 Gideon sade \u00bbN\u00e5v\u00e4l; n\u00e4r HERREN, giver Seba och Salmunna i min hand, skall jag s\u00f6ndertr\u00f6ska edert k\u00f6tt med \u00f6kent\u00f6rnen och tistlar.\u00bb\n8:8 S\u00e5 drog han vidare d\u00e4rifr\u00e5n upp till Penuel och talade p\u00e5 samma s\u00e4tt till dem som voro d\u00e4r; och m\u00e4nnen i Penuel g\u00e5vo honom samma svar som m\u00e4nnen i Suckot hade givit.\n8:9 D\u00e5 sade han ock till m\u00e4nnen i Penuel: \u00bbN\u00e4r jag kommer v\u00e4lbeh\u00e5llen tillbaka, skall jag riva ned detta torn.\u00bb\n8:10 Men Seba och Salmunna befunno sig i Karkor och hade sin h\u00e4r hos sig, vid pass femton tusen man, allt som var kvar av \u00f6sterl\u00e4nningarnas hela h\u00e4r; ty de stupade utgjorde ett hundra tjugu tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n.\n8:11 Och Gideon drog upp p\u00e5 karavanv\u00e4gen, \u00f6ster om Noba och Jogbeha, och \u00f6verf\u00f6ll h\u00e4ren, d\u00e4r den l\u00e5g sorgl\u00f6s i sitt l\u00e4ger.\n8:12 Och Seba och Salmunna flydde, men han satte efter dem; och han tog de tv\u00e5 midjanitiska konungarna Seba och Salmunna till f\u00e5nga och skingrade hela h\u00e4ren.\n8:13 N\u00e4r d\u00e4refter Gideon, Joas' son, v\u00e4nde tillbaka fr\u00e5n striden, ned fr\u00e5n Heresh\u00f6jden,\n8:14 fick han fatt p\u00e5 en ung man, en av inv\u00e5narna i Suckot, och utfr\u00e5gade denne, och han m\u00e5ste skriva upp \u00e5t honom de \u00f6verste i Suckot och de \u00e4ldste d\u00e4r, sjuttiosju m\u00e4n.\n8:15 N\u00e4r han sedan kom till m\u00e4nnen i Suckot, sade han: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4ro nu Seba och Salmunna, om vilka I h\u00e5nfullt saden till mig: 'Har du redan Seba och Salmunna i ditt v\u00e5ld, eftersom du fordrar att vi skola giva br\u00f6d \u00e5t dina tr\u00f6tta m\u00e4n?'\u00bb\n8:16 D\u00e4refter l\u00e4t han gripa de \u00e4ldste i staden och tog \u00f6kent\u00f6rnen och tistlar och l\u00e4t m\u00e4nnen i Suckot f\u00e5 k\u00e4nna dem.\n8:17 Och tornet i Penuel rev han ned och dr\u00e4pte m\u00e4nnen i staden.\n8:18 Och till Seba och Salmunna sade han: \u00bbHurudana voro de m\u00e4n som I dr\u00e4pten p\u00e5 Tabor?\u00bb De svarade: \u00bbDe voro lika dig; var och en s\u00e5g ut s\u00e5som en konungason.\u00bb\n8:19 Han sade: \u00bbD\u00e5 var det mina br\u00f6der, min moders s\u00f6ner. S\u00e5 sant HERREN lever: om I haden l\u00e5tit dem leva, skulle jag icke hava dr\u00e4pt eder.\u00bb\n8:20 Sedan sade han till Jeter, sin f\u00f6rstf\u00f6dde: \u00bbSt\u00e5 upp och dr\u00e4p dem.\u00bb Men gossen drog icke ut sitt sv\u00e4rd, ty han var f\u00f6rsagd, eftersom han \u00e4nnu var allenast en gosse.\n8:21 D\u00e5 sade Seba och Salmunna: \u00bbSt\u00e5 upp, du sj\u00e4lv, och st\u00f6t ned oss; ty s\u00e5dan mannen \u00e4r, s\u00e5dan \u00e4r ock hans styrka.\u00bb S\u00e5 stod d\u00e5 Gideon upp och dr\u00e4pte Seba och Salmunna. Och han tog f\u00f6r sin r\u00e4kning de prydnader som sutto p\u00e5 deras kamelers halsar.\n8:22 Och israeliterna sade till Gideon: \u00bbR\u00e5d du \u00f6ver oss, och s\u00e5som du s\u00e5 ock sedan din son och din sonson; ty du har fr\u00e4lst oss ur Midjans hand.\u00bb\n8:23 Men Gideon svarade dem: \u00bbJag vill icke r\u00e5da \u00f6ver eder, och min son skall icke heller r\u00e5da \u00f6ver eder, utan HERREN skall r\u00e5da \u00f6ver eder.\u00bb\n8:24 Och Gideon sade ytterligare till dem: \u00bbEtt vill jag dock beg\u00e4ra av eder: var och en av eder m\u00e5 giva mig den n\u00e4sring han har f\u00e5tt s\u00e5som byte.\u00bb Ty midjaniterna buro n\u00e4sringar av guld, eftersom de voro ismaeliter.\n8:25 De svarade: \u00bbJa, vi vilja giva dig dem.\u00bb Och de bredde ut ett kl\u00e4de, och var och en kastade p\u00e5 detta den n\u00e4sring han hade f\u00e5tt s\u00e5som byte.\n8:26 Och guldringarna, som han hade beg\u00e4rt, befunnos v\u00e4ga ett tusen sju hundra siklar i guld -- detta f\u00f6rutom de halsprydnader, de \u00f6rh\u00e4ngen och de purpurr\u00f6da kl\u00e4der som de midjanitiska konungarna hade burit, och f\u00f6rutom de kedjor som hade suttit p\u00e5 deras kamelers halsar.\n8:27 Och Gideon l\u00e4t d\u00e4rav g\u00f6ra en efod och satte upp den i sin stad, Ofra; och hela Israel lopp d\u00e4r i trol\u00f6s avf\u00e4llighet efter den. Och den blev f\u00f6r Gideon och hans hus till en snara.\n8:28 S\u00e5 blev nu Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte icke mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio \u00e5r, s\u00e5 l\u00e4nge Gideon levde.\n8:29 Men Jerubbaal, Joas' son, gick hem och stannade sedan i sitt hus.\n8:30 Och Gideon hade sjuttio s\u00f6ner, som hade utg\u00e5tt fr\u00e5n hans l\u00e4nd, ty han \u00e4gde m\u00e5nga hustrur.\n8:31 En bihustru som han hade i Sikem f\u00f6dde honom ock en son; denne gav han namnet Abimelek.\n8:32 Och Gideon, Joas' son, dog i en god \u00e5lder och blev begraven i sin fader Joas' grav i det abiesritiska Ofra\n8:33 Men n\u00e4r Gideon var d\u00f6d, begynte Israels barn \u00e5ter i trol\u00f6s avf\u00e4llighet l\u00f6pa efter Baalerna; och de gjorde Baal-Berit till gud \u00e5t sig.\n8:34 Israels barn t\u00e4nkte icke p\u00e5 HERREN, sin Gud, som hade r\u00e4ddat dem fr\u00e5n alla deras fienders hand runt omkring.\n8:35 Ej heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus n\u00e5gon k\u00e4rlek, till geng\u00e4ld f\u00f6r allt det goda som han hade gjort mot Israel.\n9:1 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick bort till sin moders br\u00f6der i Sikem och talade till dem och till alla som voro besl\u00e4ktade med hans morfaders hus, och sade:\n9:2 \u00bbTalen s\u00e5 till alla Sikems borgare: Vilket \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r eder: att sjuttio m\u00e4n, alla Jerubbaals s\u00f6ner, r\u00e5da \u00f6ver eder, eller att en enda man r\u00e5der \u00f6ver eder? Kommen d\u00e4rj\u00e4mte ih\u00e5g att jag \u00e4r edert k\u00f6tt och ben.\u00bb\n9:3 D\u00e5 talade hans moders br\u00f6der till hans f\u00f6rm\u00e5n allt detta inf\u00f6r alla Sikems borgare. Och dessa blevo vunna f\u00f6r Abimelek, ty de t\u00e4nkte: \u00bbHan \u00e4r ju v\u00e5r broder.\u00bb\n9:4 Och de g\u00e5vo honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel; f\u00f6r dessa lejde Abimelek l\u00f6st folk och \u00e4ventyrare, vilkas anf\u00f6rare han blev.\n9:5 D\u00e4refter begav han sig till sin faders hus i Ofra och dr\u00e4pte d\u00e4r sina br\u00f6der, Jerubbaals s\u00f6ner, sjuttio m\u00e4n, och detta p\u00e5 en och samma sten; dock blev Jotam, Jerubbaals yngste son, vid liv, ty han hade g\u00f6mt sig.\n9:6 Sedan f\u00f6rsamlade sig alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo och gingo \u00e5stad och gjorde Abimelek till konung vid V\u00e5rd-terebinten invid Sikem.\n9:7 N\u00e4r man ber\u00e4ttade detta far Jotam, gick han \u00e5stad och st\u00e4llde sig p\u00e5 toppen av berget Gerissim och hov upp sin r\u00f6st och ropade och sade till dem: \u00bbH\u00f6ren mig, I Sikems borgare, f\u00f6r att Gud ock m\u00e5 h\u00f6ra eder.\n9:8 Tr\u00e4den gingo en g\u00e5ng \u00e5stad f\u00f6r att sm\u00f6rja en konung \u00f6ver sig. Och de sade till olivtr\u00e4det: 'Bliv du konung \u00f6ver oss'\n9:9 Men olivtr\u00e4det svarade dem: 'Skulle jag avst\u00e5 fr\u00e5n min fetma, som b\u00e5de gudar och m\u00e4nniskor \u00e4ra mig f\u00f6r, och g\u00e5 bort f\u00f6r att svaja \u00f6ver de andra tr\u00e4den?'\n9:10 D\u00e5 sade tr\u00e4den till fikontr\u00e4det: 'Kom du och bliv konung \u00f6ver oss.'\n9:11 Men fikontr\u00e4det svarade dem: 'Skulle jag avst\u00e5 fr\u00e5n min s\u00f6tma och min goda frukt och g\u00e5 bort f\u00f6r att svaja \u00f6ver de andra tr\u00e4den?'\n9:12 D\u00e5 sade tr\u00e4den till vintr\u00e4det: 'Kom du och bliv konung \u00f6ver oss.'\n9:13 Men vintr\u00e4det svarade dem: 'Skulle jag avst\u00e5 fr\u00e5n min vinmust, som g\u00f6r b\u00e5de gudar och m\u00e4nniskor glada, och g\u00e5 bort f\u00f6r att svaja \u00f6ver de andra tr\u00e4den?'\n9:14 D\u00e5 sade alla tr\u00e4den till t\u00f6rnbusken: 'Kom du och bliv konung \u00f6ver oss.'\n9:15 T\u00f6rnbusken svarade tr\u00e4den: 'Om det \u00e4r eder uppriktiga mening att sm\u00f6rja mig till konung \u00f6ver eder, s\u00e5 kommen och tagen eder tillflykt under min skugga; varom icke, s\u00e5 skall eld g\u00e5 ut ur t\u00f6rnbusken och f\u00f6rt\u00e4ra cedrarna p\u00e5 Libanon.'\n9:16 S\u00e5 h\u00f6ren nu: om I haven f\u00f6rfarit riktigt och redligt d\u00e4ri att I haven gjort Abimelek till konung, och om I haven f\u00f6rfarit v\u00e4l mot Jerubbaal och hans hus, och haven vederg\u00e4llt honom efter hans g\u00e4rningar --\n9:17 ty I veten att min fader stridde f\u00f6r eder och v\u00e5gade sitt liv f\u00f6r att r\u00e4dda eder fr\u00e5n Midjans hand,\n9:18 under det att I d\u00e4remot i dag haven rest eder upp mot min faders hus och dr\u00e4pt hans s\u00f6ner, sjuttio m\u00e4n, p\u00e5 en och samma sten, och gjort Abimelek, hans tj\u00e4nstekvinnas son, till konung \u00f6ver Sikems borgare, eftersom han \u00e4r eder broder --\n9:19 om I allts\u00e5 denna dag haven f\u00f6rfarit riktigt och redligt mot Jerubbaal och hans hus, d\u00e5 m\u00e5n I gl\u00e4dja eder \u00f6ver Abimelek, och han m\u00e5 ock gl\u00e4dja sig \u00f6ver eder;\n9:20 varom icke, s\u00e5 m\u00e5 eld g\u00e5 ut fr\u00e5n Abimelek och f\u00f6rt\u00e4ra Sikems borgare och dem som bo i Millo, och fr\u00e5n Sikems borgare och fr\u00e5n dem som bo i Millo m\u00e5 eld g\u00e5 ut och f\u00f6rt\u00e4ra Abimelek.\u00bb\n9:21 Och Jotam skyndade sig undan och flydde bort till Beer, och d\u00e4r bosatte han sig f\u00f6r att vara i s\u00e4kerhet f\u00f6r sin broder Abimelek.\n9:22 N\u00e4r Abimelek hade h\u00e4rskat \u00f6ver Israel i tre \u00e5r,\n9:23 s\u00e4nde Gud en tvedr\u00e4ktsande mellan Abimelek och Sikems borgare, s\u00e5 att Sikems borgare avf\u00f6llo fr\u00e5n Abimelek.\n9:24 Detta skedde, f\u00f6r att v\u00e5ldet mot Jerubbaals sjuttio s\u00f6ner skulle bliva h\u00e4mnat, och f\u00f6r att deras blod skulle komma \u00f6ver deras broder Abimelek som dr\u00e4pte dem, s\u00e5 ock \u00f6ver Sikems borgare, som l\u00e4mnade honom underst\u00f6d, s\u00e5 att han kunde dr\u00e4pa sina br\u00f6der.\n9:25 F\u00f6r att skada honom lade Sikems borgare nu folk i f\u00f6rs\u00e5t p\u00e5 bergsh\u00f6jderna, och dessa plundrade alla som drogo v\u00e4gen fram d\u00e4rf\u00f6rbi. Detta blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Abimelek.\n9:26 Men Gaal, Ebeds son, kom nu dit med sina br\u00f6der, och de drogo in i Sikem. Och Sikems borgare fattade f\u00f6rtroende f\u00f6r honom.\n9:27 S\u00e5 h\u00e4nde sig en g\u00e5ng att de gingo ut p\u00e5 f\u00e4ltet och avb\u00e4rgade sina ving\u00e5rdar och pressade druvorna och h\u00f6llo en gl\u00e4djefest, och de gingo d\u00e4rvid in i sin guds hus och \u00e5to och drucko, och uttalade f\u00f6rbannelser \u00f6ver Abimelek.\n9:28 Och Gaal, Ebeds son, sade: \u00bbVad \u00e4r Abimelek, och vad \u00e4r Sikem, eftersom vi skola tj\u00e4na honom? Han \u00e4r ju Jerubbaals son, och Sebul \u00e4r hans tillsyningsman. Nej, tj\u00e4nen m\u00e4n som h\u00e4rstamma fr\u00e5n Hamor, Sikems fader. Varf\u00f6r skulle vi tj\u00e4na denne?\n9:29 Ack om jag hade detta folk under min v\u00e5rd! D\u00e5 skulle jag driva bort Abimelek.\u00bb Och i fr\u00e5ga om Abimelek sade han: \u00bbF\u00f6r\u00f6ka din h\u00e4r och drag ut.\u00bb\n9:30 Men n\u00e4r Sebul, h\u00f6vitsmannen i staden, fick h\u00f6ra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, uppt\u00e4ndes hans vrede.\n9:31 Och han s\u00e4nde listeligen bud till Abimelek och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbSe, Gaal, Ebeds son, och hans br\u00f6der hava kommit till Sikem, och de h\u00e5lla just nu p\u00e5 att uppvigla staden mot dig.\n9:32 Bryt d\u00e4rf\u00f6r nu upp om natten, du med ditt folk, och l\u00e4gg dig i bakh\u00e5ll p\u00e5 f\u00e4ltet.\n9:33 Sedan m\u00e5 du i morgon bittida, n\u00e4r solen g\u00e5r upp, st\u00f6rta fram mot staden. N\u00e4r han d\u00e5 med sitt folk drager ut mot dig, m\u00e5 du g\u00f6ra med honom vad tillf\u00e4llet giver vid handen.\u00bb\n9:34 D\u00e5 br\u00f6t Abimelek med allt sitt folk upp om natten, och de lade sig i bakh\u00e5ll mot Sikem, i fyra hopar.\n9:35 Och Gaal, Ebeds son, kom ut och st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till stadsporten; och i detsamma br\u00f6t Abimelek med sitt folk fram ifr\u00e5n bakh\u00e5llet.\n9:36 N\u00e4r d\u00e5 Gaal s\u00e5g folket, sade han till Sebul: \u00bbSe, d\u00e4r kommer folk ned fr\u00e5n bergsh\u00f6jderna.\u00bb Men Sebul svarade honom: \u00bbDet \u00e4r skuggan av bergen, som f\u00f6r dina \u00f6gon ser ut s\u00e5som m\u00e4nniskor.\u00bb\n9:37 Gaal tog \u00e5ter till orda och sade: \u00bbJo, d\u00e4r kommer folk ned fr\u00e5n Mittelh\u00f6jden, och en annan hop kommer p\u00e5 v\u00e4gen fr\u00e5n Teckentydarterebinten.\u00bb\n9:38 D\u00e5 sade Sebul till honom: \u00bbVar \u00e4r nu din stortalighet, du som sade: 'Vad \u00e4r Abimelek, eftersom vi skola tj\u00e4na honom?' Se, h\u00e4r kommer det folk som du s\u00e5 f\u00f6raktade. Drag nu ut och strid mot dem.\n9:39 S\u00e5 drog d\u00e5 Gaal ut i spetsen f\u00f6r Sikems borgare och gav sig i strid med Abimelek.\n9:40 Men Abimelek jagade honom p\u00e5 flykten, och han flydde undan f\u00f6r honom; och m\u00e5nga f\u00f6llo slagna \u00e4nda fram till stadsporten.\n9:41 Och Abimelek stannade i Aruma; men Sebul drev bort Gaal och hans br\u00f6der och l\u00e4t dem icke l\u00e4ngre stanna i Sikem.\n9:42 Dagen d\u00e4refter gick folket ut p\u00e5 f\u00e4ltet; och man ber\u00e4ttade detta f\u00f6r Abimelek.\n9:43 D\u00e5 tog han sitt folk och delade dem i tre hopar och lade sig i bakh\u00e5ll p\u00e5 f\u00e4ltet. Och n\u00e4r han fick se att folket gick ut ur staden, br\u00f6t han upp och anf\u00f6ll dem och nedgjorde dem.\n9:44 Abimelek och de hopar han hade med sig st\u00f6rtade n\u00e4mligen fram och st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till stadsporten; men de b\u00e5da andra hoparna st\u00f6rtade fram mot alla som voro p\u00e5 f\u00e4ltet och nedgjorde dem.\n9:45 N\u00e4r s\u00e5 Abimelek hade ansatt staden hela den dagen, intog han den och dr\u00e4pte det folk som fanns d\u00e4rinne Sedan rev han ned staden och bestr\u00f6dde platsen med salt.\n9:46 N\u00e4r bes\u00e4ttningen i Sikems torn h\u00f6rde detta, beg\u00e5vo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.\n9:47 Och n\u00e4r det blev ber\u00e4ttat for Abimelek att hela bes\u00e4ttningen i Sikems torn hade f\u00f6rsamlat sig d\u00e4r,\n9:48 gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och h\u00f6gg av en tr\u00e4dgren och lyfte upp den och lade den p\u00e5 axeln; och han sade till sitt folk: \u00bbG\u00f6ren med hast detsamma som I haven sett mig g\u00f6ra.\u00bb\n9:49 D\u00e5 h\u00f6gg ocks\u00e5 allt folket av var sin gren och f\u00f6ljde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och t\u00e4nde upp eld till att f\u00f6rbr\u00e4nna valvet j\u00e4mte dem som voro d\u00e4r. S\u00e5 omkommo ock alla de m\u00e4nniskor som bodde i Sikems torn, vid pass tusen m\u00e4n och kvinnor.\n9:50 Och Abimelek drog \u00e5stad till Tebes och bel\u00e4grade Tebes och intog det.\n9:51 Men mitt i staden var ett starkt torn, och dit flydde alla m\u00e4n och kvinnor, alla borgare i staden, och st\u00e4ngde igen om sig; sedan stego de upp p\u00e5 tornets tak.\n9:52 Och Abimelek kom till tornet och angrep det; och han gick fram till porten p\u00e5 tornet f\u00f6r att br\u00e4nna upp den i eld.\n9:53 Men en kvinna kastade en kvarnsten ned p\u00e5 Abimeleks huvud och br\u00e4ckte s\u00e5 hans huvudsk\u00e5l.\n9:54 D\u00e5 ropade han med hast p\u00e5 sin vapendragare och sade till honom: \u00bbDrag ut ditt sv\u00e4rd och d\u00f6da mig, f\u00f6r att man icke m\u00e5 s\u00e4ga om mig: En kvinna dr\u00e4pte honom.\u00bb D\u00e5 genomborrade hans tj\u00e4nare honom, s\u00e5 att han dog.\n9:55 N\u00e4r nu israeliterna s\u00e5go att Abimelek var d\u00f6d, gingo de hem, var och en till sitt.\n9:56 Allts\u00e5 l\u00e4t Gud det onda som Abimelek hade gjort mot sin fader, d\u00e5 han dr\u00e4pte sina sjuttio br\u00f6der, komma tillbaka \u00f6ver honom.\n9:57 Och allt det onda som Sikems m\u00e4n hade gjort l\u00e4t Gud ock komma tillbaka \u00f6ver deras huvuden. S\u00e5 gick Jotams, Jerubbaals sons, f\u00f6rbannelse i fullbordan p\u00e5 dem.\n10:1 Efter Abimelek uppstod till Israels fr\u00e4lsning Tola, son till Pua, son till Dodo, en man fr\u00e5n Isaskar; och han bodde i Samir, i Efraims bergsbygd.\n10:2 Han var domare i Israel i tjugutre \u00e5r; sedan dog han och blev begraven i Samir.\n10:3 Efter honom uppstod gileaditen Jair. Han var domare i Israel i tjugutv\u00e5 \u00e5r.\n10:4 Han hade trettio s\u00f6ner, som pl\u00e4gade rida p\u00e5 trettio \u00e5snor; och de hade trettio st\u00e4der. Dessa kallar man \u00e4nnu i dag Jairs byar, och de ligga i Gileads land.\n10:5 Och Jair dog och blev begraven i Kamon.\n10:6 Men Israels barn gjorde \u00e5ter vad ont var i HERRENS \u00f6gon och tj\u00e4nade Baalerna och Astarterna, s\u00e5 ock Arams, Sidons, Moabs, Ammons barns och filist\u00e9ernas gudar och \u00f6verg\u00e5vo HERREN och tj\u00e4nade honom icke.\n10:7 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel, och han s\u00e5lde dem i filist\u00e9ernas och Ammons barns hand.\n10:8 Och dessa pl\u00e5gade Israels barn och f\u00f6rforo v\u00e5ldsamt mot dem det \u00e5ret; i aderton \u00e5r gjorde de s\u00e5 mot alla de israeliter som bodde p\u00e5 andra sidan Jordan, i amor\u00e9ernas land, i Gilead.\n10:9 D\u00e4rtill gingo Ammons barn \u00f6ver Jordan och g\u00e5vo sig i strid ocks\u00e5 med Juda, Benjamin och Efraims hus, s\u00e5 att Israel kom i stor n\u00f6d.\n10:10 D\u00e5 ropade Israels barn till HERREN och sade: \u00bbVi hava syndat mot dig, ty vi hava \u00f6vergivit v\u00e5r Gud och tj\u00e4nat Baalerna.\u00bb\n10:11 Men HERREN sade till Israels barn: \u00bbHar jag icke fr\u00e4lst eder fr\u00e5n egyptierna, amor\u00e9erna, Ammons barn och filist\u00e9erna?\n10:12 Likaledes bleven I f\u00f6rtryckta av sidonierna, amalekiterna och maoniterna; och n\u00e4r I ropaden till mig, fr\u00e4lste jag eder fr\u00e5n deras hand.\n10:13 Men I haven nu \u00f6vergivit mig och tj\u00e4nat andra gudar; d\u00e4rf\u00f6r vill jag icke mer fr\u00e4lsa eder.\n10:14 G\u00e5n bort och ropen till de gudar som I haven utvalt; m\u00e5 de fr\u00e4lsa eder, om I nu \u00e4ren i n\u00f6d.\n10:15 D\u00e5 sade Israels barn till HERREN: \u00bbVi hava syndat; g\u00f6r du med oss alldeles s\u00e5som dig t\u00e4ckes. Allenast r\u00e4dda oss nu denna g\u00e5ng.\u00bb\n10:16 D\u00e4refter skaffade de bort ifr\u00e5n sig de fr\u00e4mmande gudarna och tj\u00e4nade HERREN. D\u00e5 kunde han icke l\u00e4ngre lida att se Israels vederm\u00f6da.\n10:17 Och Ammons barn blevo uppb\u00e5dade och l\u00e4grade sig i Gilead; men Israels barn f\u00f6rsamlade sig och l\u00e4grade sig i Mispa.\n10:18 D\u00e5 sade folket, n\u00e4mligen de \u00f6verste i Gilead, till varandra: \u00bbVem vill begynna striden mot Ammons barn? Den som det vill skall bliva h\u00f6vding \u00f6ver alla Gileads inbyggare.\u00bb\n11:1 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman, men han var son till en sk\u00f6ka; och Jeftas fader var Gilead.\n11:2 Nu f\u00f6dde ock Gileads hustru honom s\u00f6ner; och n\u00e4r dessa hans hustrus s\u00f6ner hade v\u00e4xt upp, drevo de ut Jefta och sade till honom: \u00bbDu skall icke taga arv i v\u00e5r faders hus, ty du \u00e4r son till en kvinna som icke \u00e4r hans hustru.\u00bb\n11:3 D\u00e5 flydde Jefta bort ifr\u00e5n sina br\u00f6der och bosatte sig i landet Tob; d\u00e4r s\u00e4llade sig l\u00f6st folk till Jefta och gjorde str\u00f6vt\u00e5g med honom.\n11:4 N\u00e5gon tid d\u00e4refter g\u00e5vo Ammons barn sig i strid med Israel.\n11:5 Men n\u00e4r Ammons barn g\u00e5vo sig i strid med Israel, gingo de \u00e4ldste i Gilead \u00e5stad f\u00f6r att h\u00e4mta Jefta fr\u00e5n landet Tob.\n11:6 Och de sade till Jefta: \u00bbKom och bliv v\u00e5r anf\u00f6rare, s\u00e5 vilja vi strida mot Ammons barn.\u00bb\n11:7 Men Jefta svarade de \u00e4ldste i Gilead: \u00bbI haven ju hatat mig och drivit mig ut ur min faders hus. Huru kunnen I d\u00e5 nu, n\u00e4r I \u00e4ren i n\u00f6d, komma till mig?\u00bb\n11:8 De \u00e4ldste i Gilead sade till Jefta: \u00bbJust d\u00e4rf\u00f6r hava vi nu kommit tillbaka till dig, och du m\u00e5ste g\u00e5 med oss och strida mot Ammons barn; ty du skall bliva h\u00f6vding \u00f6ver oss, alla Gileads inbyggare.\u00bb\n11:9 Jefta svarade de \u00e4ldste i Gilead: \u00bbOm I nu f\u00f6ren mig tillbaka f\u00f6r att strida mot Ammons barn och HERREN giver dem i mitt v\u00e5ld, s\u00e5 vill jag ock sedan vara eder h\u00f6vding.\u00bb\n11:10 D\u00e5 sade de \u00e4ldste i Gilead till Jefta: \u00bbHERREN h\u00f6re v\u00e5rt avtal. F\u00f6rvisso skola vi l\u00e5ta det bliva s\u00e5 om du har sagt.\u00bb\n11:11 S\u00e5 gick d\u00e5 Jefta med de \u00e4ldste i Gilead, och folket satte honom till h\u00f6vding och anf\u00f6rare \u00f6ver sig. Och Jefta uttalade inf\u00f6r HERREN i Mispa allt vad han hade sagt.\n11:12 Och Jefta skickade s\u00e4ndebud till Ammons barns konung och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra, eftersom du har kommit emot mig och angripit mitt land?\u00bb\n11:13 D\u00e5 svarade Ammons barns konung Jeftas s\u00e4ndebud: \u00bbN\u00e4r Israel drog upp fr\u00e5n Egypten, togo de ju mitt land fr\u00e5n Arnon \u00e4nda till Jabbok och till Jordan; s\u00e5 giv mig nu detta tillbaka i godo.\u00bb\n11:14 \u00c5ter skickade Jefta s\u00e4ndebud till Ammons barns konung\n11:15 och l\u00e4t s\u00e4ga till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Jefta: Israel har icke tagit n\u00e5got land vare sig fr\u00e5n Moab eller fr\u00e5n Ammons barn.\n11:16 Ty n\u00e4r de drogo upp fr\u00e5n Egypten och Israel hade t\u00e5gat genom \u00f6knen \u00e4nda till R\u00f6da havet och sedan kommit till Kades,\n11:17 skickade Israel s\u00e4ndebud till konungen i Edom och l\u00e4t s\u00e4ga: 'L\u00e5t mig t\u00e5ga genom ditt land.' Men konungen i Edom h\u00f6rde icke d\u00e4rp\u00e5. De skickade ock till konungen i Moab, men denne ville icke heller D\u00e5 stannade Israel i Kades.\n11:18 D\u00e4refter t\u00e5gade de genom \u00f6knen och gingo omkring Edoms land och Moabs land och kommo \u00f6ster om Moabs land och l\u00e4grade sig p\u00e5 andra sidan Arnon; de kommo icke in p\u00e5 Moabs omr\u00e5de, ty Arnon \u00e4r Moabs gr\u00e4ns.\n11:19 Sedan skickade Israel s\u00e4ndebud till Sihon, amor\u00e9ernas konung, konungen i Hesbon; och Israel l\u00e4t s\u00e4ga till honom: 'L\u00e5t oss genom ditt land t\u00e5ga dit vi skola.'\n11:20 Men Sihon litade icke p\u00e5 Israel och l\u00e4t dem icke t\u00e5ga genom sitt land, utan f\u00f6rsamlade allt sitt folk, och de l\u00e4grade sig i Jahas; d\u00e4r in- l\u00e4t han sig i strid med Israel.\n11:21 Men HERREN, Israels Gud, gav Sihon och allt hans folk i Israels hand, s\u00e5 att de slogo dem; och Israel intog hela amor\u00e9ernas land, ty dessa bodde d\u00e5 i detta land.\n11:22 De intogo hela amor\u00e9ernas omr\u00e5de, fr\u00e5n Arnon \u00e4nda till Jabbok, och fr\u00e5n \u00f6knen \u00e4nda till Jordan.\n11:23 Och nu, d\u00e5 HERREN, Israels Gud, har f\u00f6rdrivit amor\u00e9erna f\u00f6r sitt folk Israel, skulle du taga deras land i besittning!\n11:24 \u00c4r det icke s\u00e5: vad din gud Kemos giver dig till besittning, det tager du i besittning? S\u00e5 taga ock vi, n\u00e4rhelst HERREN, v\u00e5r Gud, f\u00f6rdriver ett folk f\u00f6r oss, deras land i besittning.\n11:25 Menar du att du \u00e4r s\u00e5 mycket f\u00f6rmer \u00e4n Balak, Sippors sons konungen i Moab? Han dristade ju icke att inl\u00e5ta sig i tvist med Israel eller giva sig i strid med dem.\n11:26 N\u00e4r Israel nu i tre hundra \u00e5r har bott i Hesbon och underlydande orter, i Aror och underlydande orter och i alla st\u00e4der p\u00e5 b\u00e5da sidor om Arnon, varf\u00f6r haven I d\u00e5 under hela den tiden icke tagit detta ifr\u00e5n oss?\n11:27 Jag har icke f\u00f6rsyndat mig mot dig, men du g\u00f6r illa mot mig, d\u00e5 du nu \u00f6verfaller mig. HERREN, domaren, m\u00e5 i dag d\u00f6ma mellan Israels barn och Ammons barn.\u00bb\n11:28 Men Ammons barns konung h\u00f6rde icke p\u00e5 vad Jefta l\u00e4t s\u00e4ga honom genom s\u00e4ndebuden.\n11:29 D\u00e5 kom HERRENS Ande \u00f6ver Jefta; och han t\u00e5gade genom Gilead och Manasse och t\u00e5gade s\u00e5 genom Mispe i Gilead, och fr\u00e5n Mispe i Gilead t\u00e5gade han fram mot Ammons barn.\n11:30 Och Jefta gjorde ett l\u00f6fte \u00e5t HERREN och sade: \u00bbOm du giver Ammons barn i min hand,\n11:31 s\u00e5 lovar jag att vadhelst som ur d\u00f6rrarna till mitt hus g\u00e5r ut emot mig, n\u00e4r jag v\u00e4lbeh\u00e5llen kommer tillbaka fr\u00e5n Ammons barn, det skall h\u00f6ra HERREN till, och det skall jag offra till br\u00e4nnoffer.\u00bb\n11:32 S\u00e5 drog nu Jefta \u00e5stad mot Ammons barn f\u00f6r att strida mot dem; och HERREN gav dem i hans hand.\n11:33 Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet fr\u00e5n Aroer \u00e4nda till fram emot Minnit, tjugu st\u00e4der, och \u00e4nda till Abel-Keramim. Allts\u00e5 blevo Ammons barn kuvade under Israels barn.\n11:34 N\u00e4r sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, d\u00e5 gick hans dotter ut emot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn, han hade utom henne varken son eller dotter.\n11:35 I detsamma han nu fick se henne, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och ropade: \u00bbVe mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drager olycka \u00f6ver mig! Ty jag har \u00f6ppnat min mun inf\u00f6r HERREN till ett l\u00f6fte och kan icke taga mitt ord tillbaka.\u00bb\n11:36 Hon svarade honom: \u00bbMin fader, har du \u00f6ppnat din mun inf\u00f6r HERREN, s\u00e5 g\u00f6r med mig enligt din muns tal, eftersom HERREN nu har skaffat dig h\u00e4mnd p\u00e5 dina fiender, Ammons barn.\u00bb\n11:37 Och hon sade ytterligare till sin fader: \u00bbUppfyll dock denna min beg\u00e4ran: unna mig tv\u00e5 m\u00e5nader, s\u00e5 att jag f\u00e5r g\u00e5 \u00e5stad ned p\u00e5 bergen och begr\u00e5ta min jungfrudom med mina v\u00e4ninnor.\n11:38 Han svarade: \u00bbDu f\u00e5r g\u00e5 \u00e5stad.\u00bb Och han tillstadde henne att vara borta i tv\u00e5 m\u00e5nader. D\u00e5 gick hon \u00e5stad med sina v\u00e4ninnor och begr\u00e4t sin jungfrudom p\u00e5 bergen.\n11:39 Men efter tv\u00e5 m\u00e5nader v\u00e4nde hon tillbaka till sin fader, och han f\u00f6rfor d\u00e5 med henne efter det l\u00f6fte han hade gjort. Och hon hade icke k\u00e4nt n\u00e5gon man.\n11:40 Sedan blev det en sedv\u00e4nja i Israel att Israels d\u00f6ttrar \u00e5r efter \u00e5r gingo \u00e5stad f\u00f6r att lovprisa gileaditen Jeftas dotter, under fyra dagar vart \u00e5r.\n12:1 Men Efraims m\u00e4n f\u00f6rsamlade sig och drogo till Safon; och de sade till Jefta: \u00bbVarf\u00f6r drog du \u00e5stad till strid mot Ammons barn utan att kalla p\u00e5 oss till att t\u00e5ga med dig? Nu vilja vi br\u00e4nna upp ditt hus j\u00e4mte dig sj\u00e4lv i eld.\n12:2 Jefta svarade dem: \u00bbJag och mitt folk l\u00e5go i sv\u00e5r fejd med Ammons barn; d\u00e5 manade jag eder att komma, men I villen icke fr\u00e4lsa mig ur deras hand.\n12:3 Och n\u00e4r jag s\u00e5g att I icke villen fr\u00e4lsa mig, tog jag min sj\u00e4l i min hand och drog \u00e5stad mot Ammons barn, och HERREN gav dem i min hand. Varf\u00f6r haven I d\u00e5 nu dragit upp emot mig till att strida emot mig?\u00bb\n12:4 Och Jefta f\u00f6rsamlade alla Gileads m\u00e4n och gav sig i strid med Efraim. Och Gileads m\u00e4n slogo efraimiterna; dessa hade n\u00e4mligen sagt: \u00bbFlyktingar ifr\u00e5n Efraim \u00e4ren I; Gilead \u00e4r ett mellanting, varken Efraim eller Manasse.\u00bb\n12:5 Och gileaditerna besatte vadst\u00e4llena \u00f6ver Jordan f\u00f6r efraimiterna. D\u00e5 nu n\u00e5gon av de efraimitiska flyktingarna sade: \u00bbL\u00e5t mig komma \u00f6ver\u00bb, fr\u00e5gade Gileads m\u00e4n honom: \u00bb\u00c4r du en efraimit?\u00bb Om han d\u00e5 svarade nej,\n12:6 s\u00e5 sade de till honom: \u00bbS\u00e4g 'schibbolet'.\u00bb Sade han d\u00e5 \u00bbsibbolet\u00bb, d\u00e4rf\u00f6r att han icke nog lade sig vinn om att uttala ordet r\u00e4tt, s\u00e5 grepo de honom och h\u00f6ggo ned honom d\u00e4r vid vadst\u00e4llena \u00f6ver Jordan. P\u00e5 detta s\u00e4tt f\u00f6llo vid det tillf\u00e4llet fyrtiotv\u00e5 tusen efraimiter.\n12:7 Och Jefta var domare i Israel i sex \u00e5r. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begraven i en av Gileads st\u00e4der.\n12:8 Efter honom var Ibsan fr\u00e5n Bet-Lehem domare i Israel.\n12:9 Han hade trettio s\u00f6ner, och trettio d\u00f6ttrar gifte han bort; han fick ock trettio d\u00f6ttrar genom att skaffa hustrur \u00e5t sina s\u00f6ner utifr\u00e5n. Och han var domare i Israel i sju \u00e5r.\n12:10 Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem.\n12:11 Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio \u00e5r var han domare i Israel.\n12:12 Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i Sebulons land.\n12:13 Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel.\n12:14 Han hade fyrtio s\u00f6ner och trettio sons\u00f6ner, vilka pl\u00e4gade rida p\u00e5 sjuttio \u00e5snor. Och han var domare i Israel i \u00e5tta \u00e5r.\n12:15 Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begraven i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.\n13:1 Men Israels barn gjorde \u00e5ter vad ont var i HERRENS \u00f6gon; d\u00e5 gav HERREN dem i filist\u00e9ernas hand, i fyrtio \u00e5r.\n13:2 I Sorga levde nu en man av daniternas sl\u00e4kt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke f\u00f6tt n\u00e5gra barn.\n13:3 Men HERRENS \u00e4ngel uppenbarade sig f\u00f6r hustrun och sade till henne: \u00bbSe, du \u00e4r ofruktsam och har icke f\u00f6tt n\u00e5gra barn, men du skall bliva havande och f\u00f6da en son.\n13:4 Tag dig nu till vara, s\u00e5 att du icke dricker vin eller starka drycker ej heller \u00e4ter n\u00e5got orent.\n13:5 Ty se, du skall bliva havande och f\u00f6da en son, p\u00e5 vilkens huvud ingen rakkniv skall komma, ty gossen skall vara en Guds nasir allt ifr\u00e5n moderlivet; och han skall g\u00f6ra begynnelse till att fr\u00e4lsa Israel ur filist\u00e9ernas hand.\u00bb\n13:6 D\u00e5 gick hustrun in och omtalade detta f\u00f6r sin man och sade: \u00bbEn gudsman kom till mig; han s\u00e5g ut s\u00e5som en Guds \u00e4ngel, mycket fruktansv\u00e4rd. Jag fr\u00e5gade honom icke varifr\u00e5n han var, och sitt namn l\u00e4t han mig icke veta.\n13:7 Och han sade till mig: 'Se, du skall bliva havande och f\u00f6da en son; drick nu icke vin eller starka drycker och \u00e4t icke n\u00e5got orent, ty gossen skall vara en Guds nasir, fr\u00e5n moderlivet \u00e4nda till sin d\u00f6d.'\u00bb\n13:8 Och Manoa bad till HERREN och sade: \u00bbAck Herre, l\u00e5t gudsmannen som du s\u00e4nde hit \u00e5ter komma till oss, f\u00f6r att han m\u00e5 l\u00e4ra oss huru vi skola g\u00f6ra med gossen som skall f\u00f6das.\u00bb\n13:9 Och Gud h\u00f6rde Manoas r\u00f6st; Guds \u00e4ngel kom \u00e5ter till hans hustru, n\u00e4r hon en g\u00e5ng satt ute p\u00e5 marken och hennes man Manoa icke var hos henne.\n13:10 D\u00e5 skyndade hustrun strax \u00e5stad och ber\u00e4ttade det f\u00f6r sin man; hon sade till honom: \u00bbMannen som kom till mig h\u00e4romdagen har uppenbarat sig f\u00f6r mig.\u00bb\n13:11 Manoa stod upp och f\u00f6ljde sin hustru; och n\u00e4r han kom till mannen, fr\u00e5gade han honom: \u00bb\u00c4r du den man som f\u00f6rut talade med min hustru?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n13:12 D\u00e5 sade Manoa: \u00bbN\u00e4r det som du har sagt g\u00e5r i fullbordan, vad \u00e4r d\u00e5 att iakttaga med gossen? Hur skall man g\u00f6ra med honom?\u00bb\n13:13 HERRENS \u00e4ngel svarade Manoa \u00bbDin hustru skall taga sig till vara f\u00f6r allt varom jag har talat med henne.\n13:14 Hon skall icke \u00e4ta n\u00e5got som ha vuxit p\u00e5 vintr\u00e4d, och vin eller starka drycker f\u00e5r hon icke dricka, ej heller f\u00e5r hon \u00e4ta n\u00e5got orent. Allt vad jag har bjudit henne skall hon h\u00e5lla.\u00bb\n13:15 Och Manoa sade till HERRENS \u00e4ngel: \u00bbL\u00e5t oss f\u00e5 h\u00e5lla dig kvar, s\u00e5 vilja vi tillreda en killing och s\u00e4tta fram f\u00f6r dig.\u00bb\n13:16 Men HERRENS \u00e4ngel svarade Manoa: \u00bbOm du ock h\u00e5ller mig kvar, skall jag dock icke \u00e4ta av din mat; men om du vill tillreda ett br\u00e4nnoffer, s\u00e5 offra detta \u00e5t HERREN.\u00bb Ty Manoa f\u00f6rstod icke att det var HERRENS \u00e4ngel.\n13:17 Och Manoa sade till HERRENS \u00e4ngel: \u00bbVad \u00e4r ditt namn? S\u00e4g oss det, f\u00f6r att vi m\u00e5 kunna \u00e4ra dig, n\u00e4r det som du har sagt g\u00e5r i fullbordan.\u00bb\n13:18 HERRENS \u00e4ngel sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r fr\u00e5gar du efter mitt namn? Det \u00e4r alltf\u00f6r underbart.\u00bb\n13:19 Och Manoa tog killingen med tillh\u00f6rande spisoffer och lade upp den p\u00e5 klippan \u00e5t HERREN. D\u00e5 l\u00e4t han n\u00e5got underbart ske i Manoas och hans hustrus \u00e5syn.\n13:20 N\u00e4r l\u00e5gan steg upp fr\u00e5n altaret mot himmelen, for n\u00e4mligen HERRENS \u00e4ngel upp, i l\u00e5gan fr\u00e5n altaret. D\u00e5 Manoa och hans hustru s\u00e5go detta, f\u00f6llo de ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte\n13:21 Sedan visade sig HERRENS \u00e4ngel icke mer f\u00f6r Manoa och hans hustru. D\u00e5 f\u00f6rstod Manoa att det hade varit HERRENS \u00e4ngel.\n13:22 Och Manoa sade till sin hustru: \u00bbNu m\u00e5ste vi d\u00f6, eftersom vi hava sett Gud.\u00bb\n13:23 Men hans hustru svarade honom: \u00bbOm HERREN hade velat d\u00f6da oss, s\u00e5 hade han icke tagit emot n\u00e5got br\u00e4nnoffer och spisoffer av v\u00e5r hand, och icke l\u00e5tit oss se allt detta, ej heller hade han nu l\u00e5tit oss h\u00f6ra s\u00e5dant.\u00bb\n13:24 D\u00e4refter f\u00f6dde hans hustru en son och gav honom namnet Simson; och gossen v\u00e4xte upp, och HERREN v\u00e4lsignade honom.\n13:25 Och HERRENS Ande begynte att verka p\u00e5 honom, medan han var i Dans l\u00e4ger, mellan Sorga och Estaol.\n14:1 N\u00e4r Simson en g\u00e5ng gick ned till Timna, fick han d\u00e4r i Timna se en kvinna, en av filist\u00e9ernas d\u00f6ttrar.\n14:2 Och n\u00e4r han kom upp d\u00e4rifr\u00e5n, omtalade han det f\u00f6r sin fader och moder och sade: \u00bbJag har i Timna sett en kvinna, en av filist\u00e9ernas d\u00f6ttrar; henne m\u00e5n I nu skaffa mig till hustru.\u00bb\n14:3 Hans fader och moder sade till honom: \u00bbFinnes d\u00e5 ingen kvinna bland dina br\u00f6ders d\u00f6ttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill g\u00e5 bort f\u00f6r att skaffa dig en hustru fr\u00e5n de oomskurna filist\u00e9erna?\u00bb Simson sade till sin fader: \u00bbSkaffa mig denna, ty hon behagar mig.\u00bb\n14:4 Men hans fader och moder visste icke att detta kom fr\u00e5n HERREN, som s\u00f6kte sak med filist\u00e9erna. P\u00e5 den tiden r\u00e5dde n\u00e4mligen filist\u00e9erna \u00f6ver Israel.\n14:5 Och Simson gick med sin fader och moder ned till Timna; men just som de hade hunnit fram till ving\u00e5rdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom.\n14:6 D\u00e5 f\u00f6ll HERRENS Ande \u00f6ver honom, och han slet s\u00f6nder lejonet, s\u00e5som hade han slitit s\u00f6nder en killing, fast\u00e4n han icke hade n\u00e5gonting i sin hand; men han talade icke om f\u00f6r sin fader och moder vad han hade gjort.\n14:7 N\u00e4r han s\u00e5 kom ditned, talade han med kvinnan; och hon behagade Simson.\n14:8 En tid d\u00e4refter v\u00e4nde han tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta henne och vek d\u00e5 av v\u00e4gen f\u00f6r att se p\u00e5 det d\u00f6da lejonet; d\u00e5 fick han i lejonets kropp se en bisv\u00e4rm med honung.\n14:9 Och han skrapade ut honungen i sina h\u00e4nder och \u00e5t d\u00e4rav, medan han gick, han kom s\u00e5 till sin fader och moder och gav dem, och de \u00e5to. Men han talade icke om f\u00f6r dem att det var ur lejonets kropp han hade skrapat honungen.\n14:10 N\u00e4r nu hans fader kom ned till kvinnan, gjorde Simson d\u00e4r ett g\u00e4stabud, ty s\u00e5 pl\u00e4gade de unga m\u00e4nnen g\u00f6ra.\n14:11 Och n\u00e4r de fingo se honom, skaffade de trettio br\u00f6llopssvenner, som skulle vara hos honom.\n14:12 Till dem sade Simson: \u00bbJag vill f\u00f6rel\u00e4gga eder en g\u00e5ta; om I under de sju g\u00e4stabudsdagarna s\u00e4gen mig l\u00f6sningen p\u00e5 den och gissen r\u00e4tt, s\u00e5 skall jag giva eder trettio fina linneskjortor och trettio h\u00f6gtidsdr\u00e4kter.\n14:13 Men om I icke kunnen s\u00e4ga mig l\u00f6sningen, s\u00e5 skolen I giva mig trettio fina linneskjortor och trettio h\u00f6gtidsdr\u00e4kter.\u00bb De sade till honom: \u00bbF\u00f6rel\u00e4gg oss din g\u00e5ta, l\u00e5t oss h\u00f6ra den.\u00bb\n14:14 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbFr\u00e5n stor\u00e4taren utgick \u00e4tbart, fr\u00e5n den grymme kom s\u00f6tma.\u00bb Men under tre dagar kunde de icke l\u00f6sa g\u00e5tan.\n14:15 P\u00e5 sjunde dagen sade de d\u00e5 till Simsons hustru: \u00bbLocka din man till att s\u00e4ga oss l\u00f6sningen p\u00e5 g\u00e5tan; eljest skola vi br\u00e4nna upp dig och din faders hus i eld. Icke haven I v\u00e4l bjudit oss hit f\u00f6r att utarma oss?\u00bb\n14:16 D\u00e5 l\u00e5g Simsons hustru \u00f6ver honom med gr\u00e5t och sade: \u00bbDu hatar mig allenast och \u00e4lskar mig alls icke; du har f\u00f6relagt mina landsm\u00e4n en g\u00e5ta, men mig har du icke sagt l\u00f6sningen p\u00e5 den.\u00bb Han svarade henne: \u00bbIcke ens \u00e5t min fader eller min moder har jag sagt l\u00f6sningen; skulle jag d\u00e5 s\u00e4ga den \u00e5t dig?\u00bb\n14:17 Men hon l\u00e5g \u00f6ver honom med gr\u00e5t under de sju dagar de h\u00f6llo g\u00e4stabudet. Och p\u00e5 sjunde dagen sade han henne l\u00f6sningen, eftersom hon s\u00e5 h\u00e5rt ansatte honom; sedan sade hon l\u00f6sningen p\u00e5 g\u00e5tan \u00e5t sina landsm\u00e4n.\n14:18 Innan solen gick ned p\u00e5 sjunde dagen, g\u00e5vo honom allts\u00e5 m\u00e4nnen i staden det svaret: \u00bbVad \u00e4r s\u00f6tare \u00e4n honung, och vad \u00e4r grymmare \u00e4n ett lejon?\u00bb Men han sade till dem: \u00bbHaden I icke pl\u00f6jt med min kviga, s\u00e5 haden I icke gissat min g\u00e5ta.\u00bb\n14:19 Och HERRENS Ande kom \u00f6ver honom, och han gick ned till Askelon och slog d\u00e4r ihj\u00e4l trettio m\u00e4n och tog deras kl\u00e4der och gav h\u00f6gtidsdr\u00e4kterna \u00e5t dem som hade sagt l\u00f6sningen p\u00e5 g\u00e5tan. Och hans vrede uppt\u00e4ndes, och han v\u00e4nde tillbaka upp till sin faders hus.\n14:20 D\u00e5 blev Simsons hustru given \u00e5t den av hans br\u00f6llopssvenner, som han hade haft till sin s\u00e4rskilda f\u00f6ljesven.\n15:1 En tid d\u00e4refter, medan vetesk\u00f6rden p\u00e5gick, ville Simson bes\u00f6ka sin hustru, och f\u00f6rde med sig en killing. Och han sade: \u00bbL\u00e5t mig g\u00e5 in till min hustru i kammaren.\u00bb Men hennes fader ville icke tillst\u00e4dja honom att g\u00e5 in;\n15:2 hennes fader sade: \u00bbJag h\u00f6ll f\u00f6r s\u00e4kert att du hade fattat hat till henne, och d\u00e4rf\u00f6r gav jag henne \u00e5t din br\u00f6llopssven. Men hon har ju en yngre syster, som \u00e4r fagrare \u00e4n hon; tag denna i st\u00e4llet f\u00f6r den andra.\u00bb\n15:3 Men Simson svarade dem: \u00bbDenna g\u00e5ng \u00e4r jag utan skuld gent emot filist\u00e9erna, om jag g\u00f6r dem n\u00e5got ont.\u00bb\n15:4 Och Simson gick bort och f\u00e5ngade tre hundra r\u00e4var; sedan tog han facklor, band s\u00e5 ihop tv\u00e5 och tv\u00e5 r\u00e4var med svansarna och satte in en fackla mitt emellan de tv\u00e5 svansarna.\n15:5 D\u00e4refter t\u00e4nde han eld p\u00e5 facklorna och sl\u00e4ppte djuren in p\u00e5 filist\u00e9ernas s\u00e4desf\u00e4lt och ant\u00e4nde s\u00e5 b\u00e5de s\u00e4desskylar och oskuren s\u00e4d, ving\u00e5rdar och olivplanteringar.\n15:6 D\u00e5 nu filist\u00e9erna fr\u00e5gade efter vem som hade gjort detta, fingo de det svaret: \u00bbDet har Simson, timnitens m\u00e5g, d\u00e4rf\u00f6r att denne tog hans hustru och gav henne \u00e5t hans br\u00f6llopssven.\u00bb D\u00e5 drogo filist\u00e9erna \u00e5stad och br\u00e4nde upp b\u00e5de henne och hennes fader i eld.\n15:7 Men Simson sade till dem: \u00bbOm I beten eder s\u00e5, skall jag sannerligen icke vila, f\u00f6rr\u00e4n jag har tagit h\u00e4mnd p\u00e5 eder.\u00bb\n15:8 Och han for v\u00e5ldsamt fram med dem, s\u00e5 att de varken kunde g\u00e5 eller st\u00e5. Sedan gick han ned d\u00e4rifr\u00e5n och bodde i bergsklyftan vid Etam.\n15:9 D\u00e5 drogo filist\u00e9erna upp och l\u00e4grade sig i Juda; och de spridde sig i Lehi.\n15:10 Och Juda m\u00e4n sade: \u00bbVarf\u00f6r haven I dragit hitupp mot oss?\u00bb De svarade: \u00bbVi hava dragit hitupp f\u00f6r att binda Simson och f\u00f6r att g\u00f6ra mot honom s\u00e5som han har gjort mot oss.\u00bb\n15:11 D\u00e5 drogo tre tusen m\u00e4n fr\u00e5n Juda ned till bergsklyftan vid Etam och sade till Simson: \u00bbDu vet ju att filist\u00e9erna r\u00e5da \u00f6ver oss; huru har du d\u00e5 kunnat g\u00f6ra s\u00e5 mot oss?\u00bb Han svarade dem: \u00bbS\u00e5som de hava gjort mot mig, s\u00e5 har jag gjort mot dem.\u00bb\n15:12 De sade till honom: \u00bbVi hava kommit hitned f\u00f6r att binda dig och sedan l\u00e4mna dig i filist\u00e9ernas hand.\u00bb Simson sade till dem: \u00bbS\u00e5 given mig nu eder ed p\u00e5 att I icke sj\u00e4lva viljen st\u00f6ta ned mig.\u00bb\n15:13 De svarade honom: \u00bbNej, vi vilja allenast binda dig och sedan l\u00e4mna dig i deras hand, men vi skola icke d\u00f6da dig.\u00bb S\u00e5 bundo de honom med tv\u00e5 nya t\u00e5g och f\u00f6rde honom upp, bort ifr\u00e5n klippan.\n15:14 N\u00e4r han nu kom till Lehi, skriade filist\u00e9erna och sprungo emot honom. D\u00e5 kom HERRENS Ande \u00f6ver honom, och t\u00e5gen omkring hans armar blevo s\u00e5som lintr\u00e5dar, n\u00e4r de ant\u00e4ndas av eld, och banden likasom sm\u00e4lte bort ifr\u00e5n hans h\u00e4nder.\n15:15 Och han fick fatt i en \u00e5snek\u00e4ke som \u00e4nnu var frisk; och han r\u00e4ckte ut sin hand och tog den, och med den slog han ihj\u00e4l tusen m\u00e4n.\n15:16 Sedan sade Simson: \u00bbMed \u00e5snek\u00e4ken slog jag en skara, ja, tv\u00e5; med \u00e5snek\u00e4ken slog jag tusen man.\u00bb\n15:17 N\u00e4r han hade sagt detta, kastade han k\u00e4ken ifr\u00e5n sig. Och man kallade den platsen Ramat-Lehi.\n15:18 Men d\u00e5 han d\u00e4refter blev mycket t\u00f6rstig, ropade han till HERREN och sade: \u00bbDu sj\u00e4lv har genom din tj\u00e4nare givit denna stora seger; och nu m\u00e5ste jag d\u00f6 av t\u00f6rst, och s\u00e5 falla i de oomskurnas hand!\u00bb\n15:19 D\u00e5 l\u00e4t Gud f\u00f6rdjupningen i Lehi \u00f6ppna sig, och d\u00e4rur gick ut vatten, s\u00e5 att han kunde dricka; och hans ande kom tillbaka, och han fick liv igen. D\u00e4rav kallades k\u00e4llan Den ropandes k\u00e4lla i Lehi, s\u00e5som den heter \u00e4nnu i dag.\n15:20 Och han var domare i Israel under filist\u00e9ernas tid, i tjugu \u00e5r.\n16:1 Och Simson gick till Gasa; d\u00e4r fick han se en sk\u00f6ka och gick in till henne.\n16:2 N\u00e4r d\u00e5 gasiterna fingo h\u00f6ra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och l\u00e5go i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten h\u00f6llo de sig stilla; de t\u00e4nkte: \u00bbVi vilja v\u00e4nta till i morgon, n\u00e4r det bliver dager; d\u00e5 skola vi dr\u00e4pa honom.\u00bb\n16:3 Och Simson l\u00e5g d\u00e4r intill midnatt; men vid midnattstiden stod han upp och grep tag i stadsportens d\u00f6rrar och i de b\u00e5da d\u00f6rrposterna och ryckte loss dem j\u00e4mte bommen, och lade alltsammans p\u00e5 sina axlar och bar upp det till toppen p\u00e5 det berg som ligger gent emot Hebron.\n16:4 D\u00e4refter fattade han k\u00e4rlek till en kvinna som hette Delila, vid b\u00e4cken Sorek.\n16:5 D\u00e5 kommo filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar upp till henne och sade till henne: \u00bbLocka honom till att uppenbara f\u00f6r dig varav det beror att han \u00e4r s\u00e5 stark, och huru vi skola bliva honom \u00f6verm\u00e4ktiga, s\u00e5 att vi kunna binda honom och kuva honom; vi vilja d\u00e5 giva dig ett tusen ett hundra siklar silver var.\u00bb\n16:6 D\u00e5 sade Delila till Simson: \u00bbS\u00e4g mig varav det beror att du \u00e4r s\u00e5 stark, och huru man skulle kunna binda och kuva dig.\u00bb\n16:7 Simson svarade henne: \u00bbOm man bunde mig med sju friska senstr\u00e4ngar, som icke hade hunnit torka, s\u00e5 bleve jag svag och vore s\u00e5som en vanlig m\u00e4nniska.\u00bb\n16:8 D\u00e5 buro filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar till henne sju friska senstr\u00e4ngar, som icke hade hunnit torka; och hon band honom med dem.\n16:9 Men hon hade lagt folk i f\u00f6rs\u00e5t i den inre kammaren. Sedan ropade hon till honom: \u00bbFilist\u00e9erna \u00e4ro \u00f6ver dig, Simson!\u00bb D\u00e5 slet han s\u00f6nder senstr\u00e4ngarna s\u00e5 l\u00e4tt som en bl\u00e5ngarnssnodd slites s\u00f6nder, n\u00e4r den kommer intill elden. Allts\u00e5 hade man ingenting f\u00e5tt veta om hans styrka.\n16:10 D\u00e5 sade Delila till Simson: \u00bbDu har ju bedragit mig och ljugit f\u00f6r mig. Men s\u00e4g mig nu huru man skulle kunna binda dig.\u00bb\n16:11 Han svarade henne: \u00bbOm man bunde mig med nya t\u00e5g, som \u00e4nnu icke hade blivit begagnade till n\u00e5got, s\u00e5 bleve jag svag och vore s\u00e5som en vanlig m\u00e4nniska.\u00bb\n16:12 D\u00e5 tog Delila nya t\u00e5g och band honom med dem och ropade s\u00e5 till honom: \u00bbFilist\u00e9erna \u00e4ro \u00f6ver dig, Simson!\u00bb; och folk l\u00e5g i f\u00f6rs\u00e5t i den inre kammaren. Men han slet t\u00e5gen av sina armar, s\u00e5som hade det varit tr\u00e5dar.\n16:13 D\u00e5 sade Delila till Simson: \u00bbHittills har du bedragit mig och ljugit f\u00f6r mig; s\u00e4g mig nu huru man skulle kunna binda dig.\u00bb Han svarade henne: \u00bbJo, om du v\u00e4vde in de sju fl\u00e4torna p\u00e5 mitt huvud i r\u00e4nningen till din v\u00e4v.\u00bb\n16:14 Hon slog allts\u00e5 fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: \u00bbFilist\u00e9erna \u00e4ro \u00f6ver dig, Simson!\u00bb N\u00e4r han d\u00e5 vaknade upp ur s\u00f6mnen, ryckte han loss v\u00e4vpluggen j\u00e4mte r\u00e4nningen till v\u00e4ven.\n16:15 D\u00e5 sade hon till honom: \u00bbHuru kan du s\u00e4ga att du har mig k\u00e4r, du som icke \u00e4r uppriktig mot mig? Tre g\u00e5nger har du nu bedragit mig och icke velat s\u00e4ga mig varp\u00e5 det beror att du \u00e4r s\u00e5 stark.\u00bb\n16:16 D\u00e5 hon nu dag efter dag h\u00e5rt ansatte honom med denna sin beg\u00e4ran och pl\u00e5gade honom d\u00e4rmed, blev han s\u00e5 ot\u00e5lig att han kunde d\u00f6,\n16:17 och yppade s\u00e5 f\u00f6r henne hela sin hemlighet och sade till henne: \u00bbIngen rakkniv har kommit p\u00e5 mitt huvud, ty jag \u00e4r en Guds nasir allt ifr\u00e5n min moders liv. D\u00e4rf\u00f6r, om man rakar h\u00e5ret av mig, viker min styrka ifr\u00e5n mig, s\u00e5 att jag bliver svag och \u00e4r s\u00e5som alla andra m\u00e4nniskor.\u00bb\n16:18 D\u00e5 nu Delila ins\u00e5g att han hade yppat f\u00f6r henne hela sin hemlighet, s\u00e4nde hon bud och kallade till sig filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar; hon l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbKommen hitupp \u00e4nnu en g\u00e5ng, ty han har nu yppat f\u00f6r mig hela sin hemlighet.\u00bb D\u00e5 kommo filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar ditupp till henne och f\u00f6rde med sig penningarna.\n16:19 Nu lagade hon s\u00e5, att han somnade in p\u00e5 hennes kn\u00e4n; och sedan hon hade kallat till sig en man som p\u00e5 hennes befallning skar av de sju fl\u00e4torna p\u00e5 hans huvud, begynte hon att f\u00e5 makt \u00f6ver honom, och hans styrka vek ifr\u00e5n honom.\n16:20 D\u00e4refter ropade hon: \u00bbFilist\u00e9erna \u00e4ro \u00f6ver dig, Simson!\u00bb N\u00e4r han d\u00e5 vaknade upp ur s\u00f6mnen, t\u00e4nkte han: \u00bbJag g\u00f6r mig v\u00e4l fri, nu s\u00e5som de f\u00f6rra g\u00e5ngerna, och skakar mig l\u00f6s\u00bb; ty han visste icke att HERREN hade vikit ifr\u00e5n honom.\n16:21 Men filist\u00e9erna grepo honom och stucko ut \u00f6gonen p\u00e5 honom. D\u00e4refter f\u00f6rde de honom ned till Gasa och bundo honom med kopparfj\u00e4ttrar, och han m\u00e5ste mala i f\u00e4ngelset.\n16:22 Men hans huvudh\u00e5r begynte \u00e5ter v\u00e4xa ut, sedan det hade blivit avrakat.\n16:23 Och filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar f\u00f6rsamlade sig f\u00f6r att anst\u00e4lla en stor offerfest \u00e5t sin gud Dagon och g\u00f6ra sig glada, ty de sade: \u00bbV\u00e5r gud har givit v\u00e5r fiende Simson i v\u00e5r hand.\u00bb\n16:24 Och n\u00e4r folket s\u00e5g honom, lovade de likaledes sin gud och sade: \u00bbV\u00e5r gud har givit v\u00e5r fiende i v\u00e5r hand honom som f\u00f6r\u00f6dde v\u00e5rt land och slog s\u00e5 m\u00e5nga av oss ihj\u00e4l.\u00bb\n16:25 D\u00e5 nu deras hj\u00e4rtan hade blivit glada, sade de: \u00bbL\u00e5t h\u00e4mta Simson, f\u00f6r att han m\u00e5 f\u00f6rlusta oss.\u00bb Och Simson blev h\u00e4mtad ur f\u00e4ngelset och m\u00e5ste vara dem till f\u00f6rlustelse. Och de hade st\u00e4llt honom mellan pelarna.\n16:26 Men Simson sade till den gosse som h\u00f6ll honom vid handen: \u00bbSl\u00e4pp mig och l\u00e5t mig komma intill pelarna som huset vilar p\u00e5, s\u00e5 att jag f\u00e5r luta mig mot dem.\u00bb\n16:27 Och huset var fullt med m\u00e4n och kvinnor, och filist\u00e9ernas alla h\u00f6vdingar voro d\u00e4r; och p\u00e5 taket voro vid pass tre tusen m\u00e4n och kvinnor, som s\u00e5go p\u00e5, huru Simson f\u00f6rlustade dem.\n16:28 Men Simson ropade till HERREN och sade: \u00bbHerre, HERRE, t\u00e4nk p\u00e5 mig och styrk mig allenast denna g\u00e5ng, o Gud, s\u00e5 att jag f\u00e5r taga h\u00e4mnd p\u00e5 filist\u00e9erna f\u00f6r ett av mina b\u00e5da \u00f6gon.\u00bb\n16:29 D\u00e4refter fattade Simson i de b\u00e5da mittelpelare som huset vilade p\u00e5, och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med h\u00f6gra handen och i den andra med v\u00e4nstra.\n16:30 Och Simson sade: \u00bbM\u00e5 jag nu sj\u00e4lv d\u00f6 med filist\u00e9erna.\u00bb Sedan b\u00f6jde han sig fram\u00e5t med s\u00e5dan kraft, att huset f\u00f6ll omkull \u00f6ver h\u00f6vdingarna och allt folket som fanns d\u00e4r. Och de som han s\u00e5 d\u00f6dade vid sin d\u00f6d voro flera \u00e4n de som han hade d\u00f6dat, medan han levde.\n16:31 Och hans br\u00f6der och hela hans familj kommo ditned och togo honom upp med sig och begrovo honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade d\u00e5 i tjugu \u00e5r varit domare i Israel.\n17:1 I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika.\n17:2 Denne sade till sin moder: \u00bbDe ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fr\u00e5ntagna, och f\u00f6r vilkas skull du uttalade en f\u00f6rbannelse, som jag sj\u00e4lv h\u00f6rde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.\u00bb D\u00e5 sade hans moder: \u00bbV\u00e4lsignad vare du, min son, av HERREN!\u00bb\n17:3 S\u00e5 gav han de ett tusen ett hundra silversiklarna tillbaka \u00e5t sin moder. Men hans moder sade: \u00bbH\u00e4rmed helgar jag dessa penningar \u00e5t HERREN och l\u00e4mnar dem \u00e5t min son, f\u00f6r att han m\u00e5 l\u00e5ta g\u00f6ra en skuren och en gjuten gudabild. H\u00e4r l\u00e4mnar jag dem nu tillbaka \u00e5t dig.\u00bb\n17:4 Men han gav penningarna tillbaka \u00e5t sin moder. D\u00e5 tog hans moder tv\u00e5 hundra siklar silver och gav dem \u00e5t en guldsmed, och denne gjorde d\u00e4rav en skuren och en gjuten gudabild, vilka sedan st\u00e4lldes in i Mikas hus.\n17:5 Mannen Mika hade s\u00e5 ett gudahus; han l\u00e4t ock g\u00f6ra en efod och husgudar och insatte genom handfyllning en av sina s\u00f6ner till pr\u00e4st \u00e5t sig.\n17:6 P\u00e5 den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.\n17:7 I Bet-Lehem i Juda levde d\u00e5 en ung man av Juda sl\u00e4kt; han var levit och bodde d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mling.\n17:8 Denne man vandrade bort ifr\u00e5n sin stad, Bet-Lehem i Juda, f\u00f6r att se om han funne n\u00e5gon annan ort d\u00e4r han kunde bo; och under sin f\u00e4rd kom han till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus.\n17:9 D\u00e5 fr\u00e5gade Mika honom: \u00bbVarifr\u00e5n kommer du?\u00bb Han svarade honom: \u00bbJag \u00e4r en levit fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda, och jag \u00e4r nu stadd p\u00e5 vandring, f\u00f6r att se om jag finner n\u00e5gon annan ort d\u00e4r jag kan bo.\u00bb\n17:10 Mika sade till honom: \u00bbStanna kvar hos mig, och bliv fader och pr\u00e4st \u00e5t mig, s\u00e5 skall jag \u00e5rligen giva dig tio siklar silver och vad kl\u00e4der du beh\u00f6ver, och d\u00e4rtill din f\u00f6da.\u00bb D\u00e5 f\u00f6ljde leviten med honom.\n17:11 Och leviten gick in p\u00e5 att stanna hos mannen, och denne behandlade den unge mannen s\u00e5som sin son.\n17:12 Och Mika insatte leviten genom handfyllning, s\u00e5 att den unge mannen blev pr\u00e4st \u00e5t honom; och han var sedan kvar i Mikas hus.\n17:13 Och Mika sade: \u00bbNu vet jag att HERREN skall g\u00f6ra mig gott, eftersom jag har f\u00e5tt leviten till pr\u00e4st.\u00bb\n18:1 P\u00e5 den tiden fanns ingen konung i Israel. Och p\u00e5 den tiden s\u00f6kte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty \u00e4nda dittills hade icke n\u00e5got omr\u00e5de tillfallit den s\u00e5som arvedel bland Israels \u00f6vriga stammar.\n18:2 S\u00e5 s\u00e4nde d\u00e5 Dans barn ur sin sl\u00e4kt fem m\u00e4n, uttagna bland dem, tappra m\u00e4n, fr\u00e5n Sorga och Estaol, till att bespeja landet och unders\u00f6ka det; och de sade till dem: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och unders\u00f6ken landet.\u00bb S\u00e5 kommo de till Efraims bergsbygd, fram till Mikas hus; d\u00e4r stannade de \u00f6ver natten.\n18:3 N\u00e4r de nu voro vid Mikas hus och k\u00e4nde igen den unge levitens s\u00e4tt att tala, gingo de fram till honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbVem har f\u00f6rt dig hit? Och vad g\u00f6r du p\u00e5 detta st\u00e4lle, och huru har du det h\u00e4r?\u00bb\n18:4 Han omtalade d\u00e5 f\u00f6r dem: \u00bbS\u00e5 och s\u00e5 gjorde Mika med mig; han gav mig l\u00f6n, och jag blev pr\u00e4st \u00e5t honom.\u00bb\n18:5 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbFr\u00e5ga d\u00e5 Gud, s\u00e5 att vi f\u00e5 veta om den resa som vi \u00e4ro stadda p\u00e5 skall bliva lyckosam.\u00bb\n18:6 Pr\u00e4sten svarade dem: \u00bbG\u00e5n i frid. Den resa som I \u00e4ren stadda p\u00e5 st\u00e5r under HERRENS beskydd.\u00bb\n18:7 D\u00e5 gingo de fem m\u00e4nnen vidare och kommo till Lais; och de s\u00e5go huru folket d\u00e4rinne bodde i trygghet, p\u00e5 sidoniernas s\u00e4tt, stilla och trygga, och att ingen gjorde n\u00e5gon skada i landet genom att tillv\u00e4lla sig makten; och de bodde l\u00e5ngt ifr\u00e5n sidonierna och hade intet att skaffa med andra m\u00e4nniskor.\n18:8 N\u00e4r de sedan kommo \u00e5ter till sina br\u00f6der i Sorga och Estaol, fr\u00e5gade deras br\u00f6der dem: \u00bbVad haven I att s\u00e4ga?\u00bb\n18:9 De svarade: \u00bbUpp, l\u00e5t oss draga \u00e5stad mot dem! Ty vi hava besett landet och funnit det mycket gott. Skolen d\u00e5 I sitta stilla? Nej, varen ej sena till att t\u00e5ga \u00e5stad, s\u00e5 att I kommen dit och intagen landet.\n18:10 N\u00e4r I kommen dit, kommen I till ett folk som k\u00e4nner sig tryggt, och landet har utrymme nog. Ja, Gud har givit det i eder hand -- en ort d\u00e4r ingen brist \u00e4r p\u00e5 n\u00e5got som jorden kan b\u00e4ra.\u00bb\n18:11 S\u00e5 br\u00f6to sex hundra man av daniternas sl\u00e4kt, omgjordade med vapen, upp d\u00e4rifr\u00e5n, n\u00e4mligen fr\u00e5n Sorga och Estaol.\n18:12 De drogo upp och l\u00e4grade sig vid Kirjat-Jearim i Juda. D\u00e4rf\u00f6r kallar man \u00e4nnu i dag det st\u00e4llet f\u00f6r Dans l\u00e4ger; det ligger bakom Kirjat-Jearim.\n18:13 D\u00e4rifr\u00e5n drogo de vidare till Efraims bergsbygd och kommo s\u00e5 fram till Mikas hus.\n18:14 De fem m\u00e4n som hade varit \u00e5stad f\u00f6r att bespeja Lais' land togo d\u00e5 till orda och sade till sina br\u00f6der: \u00bbI m\u00e5n veta att h\u00e4r i husen finnas en efod och husgudar och en skuren och en gjuten Gudabild. S\u00e5 bet\u00e4nken nu vad I b\u00f6ren g\u00f6ra.\u00bb\n18:15 D\u00e5 drogo de ditfram och kommo till den unge levitens hus, till Mikas hus, och h\u00e4lsade honom.\n18:16 Men de sex hundra m\u00e4nnen av Dans barn st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till porten, omgjordade med sina vapen som de voro.\n18:17 Och de fem m\u00e4n som hade varit \u00e5stad f\u00f6r att bespeja landet gingo upp och kommo ditin och togo den skurna gudabilden och efoden, s\u00e5 ock husgudarna och den gjutna gudabilden, under det att pr\u00e4sten stod vid ing\u00e5ngen till porten j\u00e4mte de sex hundra vapenomgjordade m\u00e4nnen.\n18:18 N\u00e4r nu de fem m\u00e4nnen hade g\u00e5tt in i Mikas hus och tagit den skurna gudabilden med efoden och husgudarna och den gjutna gudabilden, sade pr\u00e4sten till dem: \u00bbVad \u00e4r det I g\u00f6ren!\u00bb\n18:19 De svarade honom: \u00bbTig, l\u00e4gg handen p\u00e5 din mun, och g\u00e5 med oss och bliv fader och pr\u00e4st \u00e5t oss. Vilket \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r dig: att vara pr\u00e4st f\u00f6r en enskild mans hus eller att vara pr\u00e4st f\u00f6r en hel stam och sl\u00e4kt i Israel?\u00bb\n18:20 D\u00e5 blev pr\u00e4stens hj\u00e4rta glatt, och han tog emot efoden och husgudarna och den skurna gudabilden och sl\u00f6t sig till folket.\n18:21 Sedan v\u00e4nde de sig \u00e5t annat h\u00e5ll och gingo vidare, och l\u00e4to d\u00e4rvid kvinnor och barn och boskapen och det dyrbaraste godset f\u00f6ras fr\u00e4mst i t\u00e5get.\n18:22 Men n\u00e4r Dans barn hade kommit ett l\u00e5ngt stycke v\u00e4g fr\u00e5n Mikas hus, upphunnos de av de m\u00e4n som voro bosatta i n\u00e4rheten av Mikas hus, och som under tiden hade samlat sig.\n18:23 Vid dessas tillrop v\u00e4nde sig nu Dans barn om och fr\u00e5gade Mika: \u00bbVad fattas dig, eftersom du kommer med en s\u00e5dan hop?\u00bb\n18:24 Han svarade: \u00bbI haven tagit de gudar som jag har gjort \u00e5t mig, d\u00e4rtill ock pr\u00e4sten, och s\u00e5 g\u00e5n I eder v\u00e4g. Vad har jag nu mer kvar? Och \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5gen I mig: 'Vad fattas dig?'!\u00bb\n18:25 Men Dans barn sade till honom: \u00bbL\u00e5t oss icke h\u00f6ra ett ord mer fr\u00e5n dig. Eljest kan det h\u00e4nda att n\u00e5gra m\u00e4n i f\u00f6rbittring hugga ned eder, och d\u00e5 bliver du orsak till att I f\u00f6rloren livet, b\u00e5de du sj\u00e4lv och ditt husfolk.\u00bb\n18:26 D\u00e4refter fortsatte Dans barn sin v\u00e4g; och n\u00e4r Mika s\u00e5g att de voro starkare \u00e4n han, v\u00e4nde han om och drog tillbaka hem igen.\n18:27 Sedan de s\u00e5 hade tagit b\u00e5de vad Mika hade l\u00e5tit f\u00f6rf\u00e4rdiga och d\u00e4rtill hans pr\u00e4st, f\u00f6llo de \u00f6ver folket i Lais, som levde stilla och i trygghet, och slogo dem med sv\u00e4rdsegg; men staden br\u00e4nde de upp i eld.\n18:28 Och ingen kunde komma den till hj\u00e4lp, ty den l\u00e5g l\u00e5ngt ifr\u00e5n Sidon, och folket d\u00e4ri hade intet att skaffa med andra m\u00e4nniskor; den l\u00e5g i Bet-Rehobs dal. Sedan byggde de \u00e5ter upp staden och bosatte sig d\u00e4r.\n18:29 Och de g\u00e5vo staden namnet Dan efter sin fader Dan, som var son till Israel; f\u00f6rut hade staden hetat Lais.\n18:30 Och Dans barn st\u00e4llde d\u00e4r upp \u00e5t sig den skurna gudabilden; och Jonatan, son till Gersom, Manasses son, och hans s\u00f6ner voro pr\u00e4ster \u00e5t daniternas stam, \u00e4nda till dess att landets folk f\u00f6rdes bort i f\u00e5ngenskap.\n18:31 De st\u00e4llde upp \u00e5t sig den skurna gudabild som Mika hade gjort, och de hade denna kvar under hela den tid Guds hus var i Silo.\n19:1 P\u00e5 den tiden, d\u00e5 \u00e4nnu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man l\u00e4ngst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru \u00e5t sig en kvinna fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda.\n19:2 Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifr\u00e5n honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; d\u00e4r uppeh\u00f6ll hon sig en tid av fyra m\u00e5nader.\n19:3 D\u00e5 stod hennes man upp och begav sig \u00e5stad efter henne, f\u00f6r att tala v\u00e4nligt med henne och s\u00e5 f\u00f6ra henne tillbaka; och han hade med sig sin tj\u00e4nare och ett par \u00e5snor. Hon f\u00f6rde honom d\u00e5 in i sin faders hus, och n\u00e4r kvinnans fader fick se honom, gick han glad emot honom.\n19:4 Och hans sv\u00e4rfader, kvinnans fader, h\u00f6ll honom kvar, s\u00e5 att han stannade hos honom i tre dagar; de \u00e5to och drucko och voro d\u00e4r n\u00e4tterna \u00f6ver.\n19:5 N\u00e4r de nu p\u00e5 fj\u00e4rde dagen stodo upp bittida om morgonen och han gjorde sig redo att resa, sade kvinnans fader till sin m\u00e5g: \u00bbVederkvick dig med ett stycke br\u00f6d; sedan m\u00e5n I resa.\u00bb\n19:6 D\u00e5 satte de sig ned och \u00e5to b\u00e5da tillsammans och drucko. D\u00e4refter sade kvinnans fader till mannen: \u00bbBeslut dig f\u00f6r att stanna h\u00e4r \u00f6ver natten, och l\u00e5t ditt hj\u00e4rta vara glatt.\u00bb\n19:7 Och n\u00e4r mannen \u00e4nd\u00e5 gjorde sig redo att resa, bad hans sv\u00e4rfader honom s\u00e5 entr\u00e4get, att han \u00e4nnu en g\u00e5ng stannade kvar d\u00e4r \u00f6ver natten.\n19:8 P\u00e5 femte dagen stod han \u00e5ter upp bittida om morgonen f\u00f6r att resa; d\u00e5 sade kvinnans fader: \u00bbVederkvick dig f\u00f6rst, och dr\u00f6jen s\u00e5 till eftermiddagen.\u00bb D\u00e4refter \u00e5to de b\u00e5da tillsammans.\n19:9 N\u00e4r sedan mannen gjorde sig redo att resa med sin bihustru och sin tj\u00e4nare, sade hans sv\u00e4rfader, kvinnans fader, till honom: \u00bbSe, det lider mot aftonen; stannen kvar \u00f6ver natten, dagen nalkas ju sitt slut; ja, stanna kvar h\u00e4r \u00f6ver natten, och l\u00e5t ditt hj\u00e4rta vara glatt. Sedan kunnen I i morgon bittida f\u00f6retaga eder f\u00e4rd, s\u00e5 att du f\u00e5r komma hem till din hydda.\u00bb\n19:10 Men mannen ville icke stanna \u00f6ver natten, utan gjorde sig redo och reste sin v\u00e4g, och kom s\u00e5 fram till platsen mitt emot Jebus, det \u00e4r Jerusalem. Och han hade med sig ett par sadlade \u00e5snor; och hans bihustru f\u00f6ljde honom.\n19:11 D\u00e5 de nu voro vid Jebus och dagen var l\u00e5ngt framliden, sade tj\u00e4naren till sin herre: \u00bbKom, l\u00e5t oss taga in i denna jebus\u00e9stad och stanna d\u00e4r \u00f6ver natten.\u00bb\n19:12 Men hans herre svarade honom: \u00bbVi skola icke taga in i en fr\u00e4mmande stad, d\u00e4r inga israeliter bo; l\u00e5t oss draga vidare, fram till Gibea.\u00bb\n19:13 Och han sade ytterligare till sin tj\u00e4nare: \u00bbKom, l\u00e5t oss f\u00f6rs\u00f6ka hinna fram till en av orterna h\u00e4r och stanna \u00f6ver natten i Gibea eller Rama.\u00bb\n19:14 S\u00e5 drogo de vidare; och n\u00e4r de voro invid Gibea i Benjamin, gick solen ned.\n19:15 D\u00e5 togo de in d\u00e4r och kommo f\u00f6r att stanna \u00f6ver natten i Gibea. Och n\u00e4r mannen kom ditin, satte han sig p\u00e5 den \u00f6ppna platsen i staden, men ingen ville taga emot dem i sitt hus \u00f6ver natten.\n19:16 Men d\u00e5, om aftonen, kom en gammal man fr\u00e5n sitt arbete p\u00e5 f\u00e4ltet, och denne man var fr\u00e5n Efraims bergsbygd och bodde s\u00e5som fr\u00e4mling i Gibea; ty folket d\u00e4r p\u00e5 orten voro benjaminiter.\n19:17 N\u00e4r denne nu lyfte upp sina \u00f6gon, fick han se den v\u00e4gfarande mannen p\u00e5 den \u00f6ppna platsen i staden. D\u00e5 sade den gamle mannen: \u00bbVart skall du resa, och varifr\u00e5n kommer du?\u00bb\n19:18 Han svarade honom: \u00bbVi \u00e4ro p\u00e5 genomresa fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda till den del av Efraims bergsbygd, som ligger l\u00e4ngst uppe; d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4r jag, och jag har gjort en resa till Bet-Lehem i Juda. Nu \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g till HERRENS hus, men ingen vill h\u00e4r taga emot mig i sitt hus.\n19:19 Jag har b\u00e5de halm och foder \u00e5t v\u00e5ra \u00e5snor, s\u00e5 ock br\u00f6d och vin \u00e5t mig sj\u00e4lv och \u00e5t din tj\u00e4narinna och \u00e5t mannen som \u00e5tf\u00f6ljer oss, dina tj\u00e4nare, s\u00e5 att intet fattas oss.\u00bb\n19:20 D\u00e5 sade den gamle mannen: \u00bbFrid vare med dig! Men l\u00e5t mig f\u00e5 s\u00f6rja f\u00f6r allt som kan fattas dig. H\u00e4rute p\u00e5 den \u00f6ppna platsen m\u00e5 du icke stanna \u00f6ver natten.\u00bb\n19:21 D\u00e4refter f\u00f6rde han honom till sitt hus och fodrade \u00e5snorna. Och sedan de hade tv\u00e5tt sina f\u00f6tter, \u00e5to de och drucko.\n19:22 Under det att de s\u00e5 gjorde sina hj\u00e4rtan glada, omringades pl\u00f6tsligt huset av m\u00e4nnen i staden, onda m\u00e4n, som bultade p\u00e5 d\u00f6rren; och de sade till den gamle mannen, som r\u00e5dde om huset: \u00bbF\u00f6r hitut den man som har kommit till ditt hus, s\u00e5 att vi f\u00e5 k\u00e4nna honom.\u00bb\n19:23 D\u00e5 gick mannen som r\u00e5dde om huset ut till dem och sade till dem: \u00bbNej, mina br\u00f6der, g\u00f6ren icke s\u00e5 illa. Eftersom nu denne man har kommit in i mitt hus, m\u00e5n I icke g\u00f6ra en s\u00e5dan galenskap.\n19:24 Se, jag har en dotter som \u00e4r jungfru, och han har sj\u00e4lv en bihustru. Dem vill jag f\u00f6ra hitut, s\u00e5 kunnen I kr\u00e4nka dem och g\u00f6ra med dem vad I finnen f\u00f6r gott. Men med denne man m\u00e5n I icke g\u00f6ra n\u00e5gon s\u00e5dan galenskap.\n19:25 Men m\u00e4nnen ville icke h\u00f6ra p\u00e5 honom; d\u00e5 tog mannen sin bihustru och f\u00f6rde henne ut till dem. Och de k\u00e4nde henne och hanterade henne sk\u00e4ndligt hela natten \u00e4nda till morgonen; f\u00f6rst n\u00e4r morgonrodnaden gick upp, l\u00e4to de henne g\u00e5.\n19:26 D\u00e5 kom kvinnan mot morgonen och f\u00f6ll ned vid ing\u00e5ngen till mannens hus, d\u00e4r hennes herre var, och l\u00e5g s\u00e5, till dess det blev dager.\n19:27 N\u00e4r nu hennes herre stod upp om morgonen och \u00f6ppnade d\u00f6rren till huset och gick ut f\u00f6r att forts\u00e4tta sin f\u00e4rd, fick han se sin bihustru ligga vid ing\u00e5ngen till huset med h\u00e4nderna p\u00e5 tr\u00f6skeln.\n19:28 Han sade till henne: \u00bbSt\u00e5 upp och l\u00e5t oss g\u00e5.\u00bb Men hon gav intet svar. D\u00e5 tog han och lade henne p\u00e5 \u00e5snan; sedan gjorde mannen sig redo och reste hem till sitt.\n19:29 Men n\u00e4r han hade kommit hem, fattade han en kniv och tog sin bi- hustru och styckade henne, efter benen i hennes kropp, i tolv stycken och s\u00e4nde styckena omkring \u00f6ver hela Israels land.\n19:30 Och var och en som s\u00e5g detta sade: \u00bbN\u00e5got s\u00e5dant har icke h\u00e4nt eller blivit sett allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 Israels barn drogo upp ur Egyptens land \u00e4nda till denna dag. \u00d6verv\u00e4gen detta, r\u00e5dsl\u00e5n och s\u00e4gen edert ord.\u00bb\n20:1 D\u00e5 drogo alla Israels barn ut, och menigheten f\u00f6rsamlade sig s\u00e5som en man, fr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba, s\u00e5 ock fr\u00e5n Gileads land, inf\u00f6r HERREN i Mispa.\n20:2 Och de f\u00f6rn\u00e4msta i hela folket alla Israels stammar, tr\u00e4dde fram i Guds folks f\u00f6rsamling: fyra hundra tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e5n till fots.\n20:3 Men Benjamins barn fingo h\u00f6ra att de \u00f6vriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Och Israels barn sade: \u00bbOmtalen huru denna og\u00e4rning har tillg\u00e5tt.\u00bb\n20:4 D\u00e5 tog den levitiske mannen, den m\u00f6rdade kvinnans man, till orda och sade: \u00bbJag och min bihustru kommo till Gibea i Benjamin f\u00f6r att stanna d\u00e4r \u00f6ver natten.\n20:5 D\u00e5 blev jag \u00f6verfallen av Gibeas borgare; de omringade huset om natten f\u00f6r att v\u00e5ldf\u00f6ra sig p\u00e5 mig. Mig t\u00e4nkte de dr\u00e4pa, och min bihustru kr\u00e4nkte de, s\u00e5 att hon dog.\n20:6 D\u00e5 tog jag min bihustru och styckade henne och s\u00e4nde styckena omkring \u00f6ver Israels arvedels hela omr\u00e5de, eftersom de hade gjort en s\u00e5dan sk\u00e4ndlighet och galenskap i Israel.\n20:7 Se, nu \u00e4ren I allasammans h\u00e4r, I Israels barn. L\u00e4ggen nu fram f\u00f6rslag och r\u00e5d h\u00e4r p\u00e5 st\u00e4llet.\u00bb\n20:8 D\u00e5 stod allt folket upp s\u00e5som en man och sade: \u00bbIngen av oss m\u00e5 g\u00e5 hem till sin hydda, ingen m\u00e5 begiva sig hem till sitt hus.\n20:9 Detta \u00e4r vad vi nu vilja g\u00f6ra med Gibea: vi skola l\u00e5ta lotten g\u00e5 \u00f6ver det.\n20:10 P\u00e5 vart hundratal i alla Israels stammar m\u00e5 vi taga ut tio m\u00e4n, och p\u00e5 vart tusental hundra, och p\u00e5 vart tiotusental tusen, f\u00f6r att dessa m\u00e5 skaffa munf\u00f6rr\u00e5d \u00e5t folket, s\u00e5 att folket, n\u00e4r det kommer till Geba i Benjamin, kan g\u00f6ra med staden s\u00e5som tillb\u00f6rligt \u00e4r f\u00f6r all den galenskap som den har gjort i Israel.\u00bb\n20:11 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig vid staden alla m\u00e4n i Israel, endr\u00e4ktigt s\u00e5som en man.\n20:12 Och Israels stammar s\u00e4nde \u00e5stad m\u00e4n till alla Benjamins stammar och l\u00e4to s\u00e4ga; \u00bbVad \u00e4r det f\u00f6r en og\u00e4rning som har blivit beg\u00e5ngen ibland eder!\n20:13 L\u00e4mnen nu ut de onda m\u00e4n som bo i Gibea, s\u00e5 att vi f\u00e5 d\u00f6da dem och skaffa bort ifr\u00e5n Israel vad ont \u00e4r.\u00bb Men benjaminiterna ville icke lyssna till sina br\u00f6ders, de \u00f6vriga israeliternas, ord.\n20:14 I st\u00e4llet f\u00f6rsamlade sig Benjamins barn fr\u00e5n sina st\u00e4der till Gibea, f\u00f6r att draga ut till strid mot de \u00f6vriga israeliterna.\n20:15 P\u00e5 den dagen m\u00f6nstrades Benjamins barn, de utgjorde fr\u00e5n dessa st\u00e4der tjugusex tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n; vid denna m\u00f6nstring medr\u00e4knades icke de som bodde i Gibea, vilka utgjorde sju hundra utvalda m\u00e4n.\n20:16 Bland allt detta folk funnos sju hundra utvalda m\u00e4n som voro v\u00e4nsterh\u00e4nta; alla dessa kunde med slungstenen tr\u00e4ffa p\u00e5 h\u00e5ret, utan att fela.\n20:17 Och n\u00e4r Israels m\u00e4n -- Benjamin fr\u00e5nr\u00e4knad -- m\u00f6nstrades, utgjorde de fyra hundra tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n; alla dessa voro krigsm\u00e4n.\n20:18 Dessa br\u00f6to nu upp och drogo \u00e5stad till Betel och fr\u00e5gade Gud. Israels barn sade: \u00bbVem bland oss skall f\u00f6rst draga ut i striden mot Benjamins barn?\u00bb HERREN svarade: \u00bbJuda f\u00f6rst.\u00bb\n20:19 D\u00e5 br\u00f6to Israels barn upp f\u00f6ljande morgon och l\u00e4grade sig framf\u00f6r Gibea.\n20:20 D\u00e4refter drogo Israels m\u00e4n ut till strid mot Benjamin; Israels m\u00e4n st\u00e4llde upp sig till strid mot dem vid Gibea.\n20:21 Men Benjamins barn drogo ut ur Gibea och nedgjorde p\u00e5 den dagen tjugutv\u00e5 tusen man av Israel.\n20:22 Folket, Israels m\u00e4n, tog dock \u00e5ter mod till sig och st\u00e4llde upp sig \u00e4nnu en g\u00e5ng till strid p\u00e5 samma plats d\u00e4r de hade st\u00e4llt upp sig f\u00f6rsta dagen.\n20:23 Israels barn gingo n\u00e4mligen upp och gr\u00e4to inf\u00f6r HERRENS ansikte \u00e4nda till aftonen; och de fr\u00e5gade HERREN: \u00bbSkall jag \u00e4nnu en g\u00e5ng inl\u00e5ta mig i strid med min broder Benjamins barn?\u00bb Och HERREN svarade: \u00bbDragen ut mot honom.\u00bb\n20:24 N\u00e4r s\u00e5 Israels barn dagen d\u00e4refter ryckte fram mot Benjamins barn,\n20:25 drog ock Benjamin p\u00e5 andra dagen ut fr\u00e5n Gibea mot Israels barn och nedgjorde av dem ytterligare aderton tusen man, allasammans sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n.\n20:26 D\u00e5 drogo alla Israels barn upp, allt folket, och kommo till Betel och gr\u00e4to och stannade d\u00e4r inf\u00f6r HERRENS ansikte och fastade p\u00e5 den dagen \u00e4nda till aftonen; och de offrade br\u00e4nnoffer och tackoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n20:27 Och Israels barn fr\u00e5gade HERREN (ty Guds f\u00f6rbundsark stod p\u00e5 den tiden d\u00e4r,\n20:28 och Pinehas, son till Eleasar, Arons son, gjorde tj\u00e4nst inf\u00f6r den p\u00e5 den tiden); de sade: \u00bbSkall jag \u00e4nnu en g\u00e5ng draga ut till strid mot min broder Benjamins barn, eller skall jag avst\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n?\u00bb HERREN svarade: \u00bbDragen upp; ty i morgon skall jag giva honom i din hand.\u00bb\n20:29 D\u00e5 lade Israel manskap i bakh\u00e5ll mot Gibea, runt omkring det.\n20:30 Och d\u00e4refter drogo Israels barn upp mot Benjamins barn, p\u00e5 tredje dagen, och st\u00e4llde upp sig i slagordning mot Gibea likasom de f\u00f6rra g\u00e5ngerna.\n20:31 Och Benjamins barn drogo ut mot folket och blevo lockade l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n staden; och likasom det hade skett de f\u00f6rra g\u00e5ngerna, fingo de i b\u00f6rjan sl\u00e5 ihj\u00e4l n\u00e5gra av folket p\u00e5 v\u00e4garna (b\u00e5de p\u00e5 den som g\u00e5r upp till Betel och p\u00e5 den som g\u00e5r till Gibea \u00f6ver f\u00e4ltet), kanh\u00e4nda ett trettiotal av Israels m\u00e4n.\n20:32 D\u00e5 t\u00e4nkte Benjamins barn: \u00bbDe \u00e4ro slagna av oss, nu likasom f\u00f6rut.\u00bb Men Israels barn hade tr\u00e4ffat det avtalet: \u00bbVi vilja fly och s\u00e5 locka dem l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n staden, ut p\u00e5 v\u00e4garna.\n20:33 Och alla Israels m\u00e4n hade brutit upp fr\u00e5n platsen d\u00e4r de voro, och hade st\u00e4llt upp sig i slagordning vid Baal-Tamar, under det att de israeliter som l\u00e5go i bakh\u00e5ll br\u00f6to fram ifr\u00e5n sin plats vid Maare-Geba.\n20:34 S\u00e5 kommo d\u00e5 tio tusen man, utvalda ur hela Israel, fram gent emot Gibea, och striden blev h\u00e5rd, utan att n\u00e5gon visste att olyckan var dem s\u00e5 n\u00e4ra.\n20:35 Och HERREN l\u00e4t Benjamin bliva slagen av Israel, och Israels barn nedgjorde av Benjamin p\u00e5 den dagen tjugufem tusen ett hundra man, allasammans sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n.\n20:36 Nu s\u00e5go Benjamins barn att de voro slagna. Israels m\u00e4n g\u00e5vo n\u00e4mligen plats \u00e5t Benjamin, ty de f\u00f6rlitade sig p\u00e5 bakh\u00e5llet som de hade lagt mot Gibea.\n20:37 D\u00e5 skyndade sig de som l\u00e5go i bakh\u00e5ll att falla in i Gibea; de som l\u00e5go i bakh\u00e5ll drogo \u00e5stad och slogo alla inv\u00e5narna i staden med sv\u00e4rdsegg.\n20:38 Men de \u00f6vriga israeliterna hade tr\u00e4ffat det avtalet med dem som l\u00e5go i bakh\u00e5ll, att dessa skulle l\u00e5ta en tjock r\u00f6k s\u00e5som tecken stiga upp fr\u00e5n staden.\n20:39 Israels m\u00e4n v\u00e4nde allts\u00e5 ryggen i striden. Men sedan Benjamin i b\u00f6rjan hade f\u00e5tt sl\u00e5 ihj\u00e4l n\u00e5gra av Israels man, kanh\u00e4nda ett trettiotal, och d\u00e4rvid hade t\u00e4nkt: \u00bbF\u00f6rvisso \u00e4ro de slagna av oss, nu likasom i den f\u00f6rra striden\u00bb,\n20:40 d\u00e5 kommo de att v\u00e4nda sig om, vid det att r\u00f6kpelaren, det avtalade tecknet, begynte stiga upp fr\u00e5n staden. Och de fingo nu se hela staden f\u00f6rvandlad i l\u00e5gor som slogo upp mot himmelen.\n20:41 N\u00e4r d\u00e5 Israels m\u00e4n \u00e5ter v\u00e4nde om, blevo Benjamins m\u00e4n f\u00f6rskr\u00e4ckta, ty nu s\u00e5go de att olyckan var dem n\u00e4ra.\n20:42 Och de v\u00e4nde om f\u00f6r Israels m\u00e4n, bort \u00e5t \u00f6knen till, men fienderna hunno upp dem; och de som bodde i st\u00e4derna d\u00e4r nedgjorde dem som hade kommit mitt emellan.\n20:43 De omringade benjaminiterna, de satte efter dem och trampade ned dem p\u00e5 deras viloplats, \u00e4nda fram emot Gibea, \u00f6sterut.\n20:44 S\u00e5 f\u00f6llo av Benjamin aderton tusen man, allasammans tappert folk.\n20:45 D\u00e5 v\u00e4nde de \u00f6vriga sig mot \u00f6knen och flydde dit, till Rimmons klippa; men de andra gjorde en eftersk\u00f6rd bland dem p\u00e5 v\u00e4garna, fem tusen man, och satte s\u00e5 efter dem \u00e4nda till Gideom och slogo av dem tv\u00e5 tusen man.\n20:46 Allts\u00e5 utgjorde de som p\u00e5 den dagen f\u00f6llo av Benjamin tillsammans tjugufem tusen sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n; alla dessa voro tappert folk.\n20:47 Men av dem som v\u00e4nde sig mot \u00f6knen och flydde dit, till Rimmons klippa, hunno sex hundra man ditfram; dessa stannade p\u00e5 Rimmons klippa i fyra m\u00e5nader.\n20:48 Emellertid v\u00e4nde Israels m\u00e4n tillbaka till Benjamins barn och slogo dem med sv\u00e4rdsegg, b\u00e5de dem av stadens befolkning, som \u00e4nnu voro oskadda, och j\u00e4mv\u00e4l boskapen, korteligen, allt vad de tr\u00e4ffade p\u00e5; d\u00e4rtill satte de eld p\u00e5 alla st\u00e4der som de tr\u00e4ffade p\u00e5.\n21:1 Men Israels m\u00e4n hade svurit i Mispa och sagt: \u00bbIngen av oss skall giva sin dotter till hustru \u00e5t n\u00e5gon benjaminit.\u00bb\n21:2 Och nu kom folket till Betel och stannade d\u00e4r \u00e4nda till aftonen inf\u00f6r Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gr\u00e5t\n21:3 och sade: \u00bbVarf\u00f6r, o HERRE, Israels Gud, har s\u00e5dant f\u00e5tt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?\u00bb\n21:4 Dagen d\u00e4refter stod folket bittida upp och byggde d\u00e4r ett altare och offrade br\u00e4nnoffer och tackoffer.\n21:5 och Israels barn sade: \u00bbFinnes n\u00e5gon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den \u00f6vriga f\u00f6rsamlingen?\u00bb Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med d\u00f6den.\n21:6 Och Israels barn \u00f6mkade sig \u00f6ver sin broder Benjamin och sade: \u00bbNu har en hel stam blivit borthuggen fr\u00e5n Israel.\n21:7 Vad skola vi g\u00f6ra f\u00f6r dem som \u00e4ro kvar, s\u00e5 att de kunna f\u00e5 hustrur? Ty sj\u00e4lva hava vi ju svurit vid HERREN att icke \u00e5t dem giva hustrur av v\u00e5ra d\u00f6ttrar.\u00bb\n21:8 Och d\u00e5 fr\u00e5gade \u00e5ter: \u00bbFinnes bland Israels stammar n\u00e5gon som icke kom upp till HERREN i Mispa?\u00bb Och se, fr\u00e5n Jabes i Gilead hade ingen kommit till l\u00e4gret, till f\u00f6rsamlingen d\u00e4r.\n21:9 Ty n\u00e4r folket m\u00f6nstrades, befanns det att ingen av inv\u00e5narna i Jabes i Gilead var d\u00e4r.\n21:10 D\u00e5 s\u00e4nde menigheten dit tolv tusen av de tappraste m\u00e4nnen och bj\u00f6d dessa och sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och sl\u00e5n inv\u00e5narna i Jabes i Gilead med sv\u00e4rdsegg, ocks\u00e5 kvinnor och barn.\n21:11 Ja, detta \u00e4r vad I skolen g\u00f6ra: allt mank\u00f6n och alla de kvinnor som hava haft med mank\u00f6n att skaffa skolen I giva till spillo.\n21:12 Men bland inv\u00e5narna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med m\u00e4n, med mank\u00f6n, att skaffa. Dessa f\u00f6rde de d\u00e5 till l\u00e4gret i Silo i Kanaans land.\n21:13 Sedan s\u00e4nde hela menigheten \u00e5stad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig p\u00e5 Rimmons klippa, och tillbj\u00f6d dem fred.\n21:14 S\u00e5 v\u00e4nde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor fr\u00e5n Jabes i Gilead, som man hade l\u00e5tit leva. Men dessa r\u00e4ckte ingalunda till f\u00f6r dem.\n21:15 Och folket \u00f6mkade sig \u00f6ver Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en r\u00e4mna bland Israels stammar.\n21:16 Och de \u00e4ldste i menigheten sade: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra med dem som \u00e4ro kvar, s\u00e5 att de kunna f\u00e5 hustrur? Ty alla kvinnor \u00e4ro ju utrotade ur Benjamin.\u00bb\n21:17 Och de sade ytterligare: \u00bbDe undkomna av Benjamin m\u00e5ste f\u00e5 en besittning, s\u00e5 att icke en stam bliver utpl\u00e5nad ur Israel.\n21:18 Men sj\u00e4lva kunna vi icke \u00e5t dem giva hustrur av v\u00e5ra d\u00f6ttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: F\u00f6rbannad vare den som giver en hustru \u00e5t Benjamin.\u00bb\n21:19 Och de sade vidare: \u00bbEn HERREN h\u00f6gtid pl\u00e4gar ju h\u00e5llas \u00e5r efter \u00e5r i Silo, som ligger norr om Betel, \u00f6ster om den v\u00e4g som g\u00e5r fr\u00e5n Betel upp till Sikem, och s\u00f6der om Lebona.\u00bb\n21:20 Och de bj\u00f6do Benjamins barn och sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och l\u00e4ggen eder i f\u00f6rs\u00e5t i ving\u00e5rdarna.\n21:21 N\u00e4r I d\u00e5 f\u00e5n se Silos d\u00f6ttrar komma ut f\u00f6r att uppf\u00f6ra sina dansar, skolen I komma fram ur ving\u00e5rdarna, och var och en av eder skall bland Silos d\u00f6ttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; d\u00e4refter skolen I begiva eder hem till Benjamins land.\n21:22 Om sedan deras f\u00e4der eller deras br\u00f6der komma och beklaga sig f\u00f6r oss, vilja vi s\u00e4ga till dem: 'F\u00f6runnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig n\u00e5gon hustru i kriget. I haven ju d\u00e5 icke sj\u00e4lva givit dem \u00e5t dessa; ty i s\u00e5dant fall haden I \u00e5dragit eder skuld.'\u00bb\n21:23 Och Benjamins barn gjorde s\u00e5 och skaffade sig hustrur, lika m\u00e5nga som de sj\u00e4lva voro, bland de dansande kvinnor som de r\u00f6vade. Sedan beg\u00e5vo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde \u00e5ter upp st\u00e4derna och bosatte sig i dem.\n21:24 Ocks\u00e5 de \u00f6vriga israeliterna beg\u00e5vo sig bort d\u00e4rifr\u00e5n, var och en till sin stam och sin sl\u00e4kt, och drogo ut d\u00e4rifr\u00e5n, var och en till sin arvedel.\n21:25 P\u00e5 den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.","title":"Swedish Bible: Judges","type":"page"}