{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/jer.htm","path":"bib/wb/swe/jer.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/jer.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av pr\u00e4sterna i Anatot i Benjamins land.\n1:2 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regerings\u00e5r,\n1:3 Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regerings\u00e5r, d\u00e5 Jerusalems inv\u00e5nare i femte m\u00e5naden f\u00f6rdes bort i f\u00e5ngenskap.\n1:4 HERRENS ord kom till mig; han sade:\n1:5 \u00bbF\u00f6rr\u00e4n jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och f\u00f6rr\u00e4n du utgick ur moderssk\u00f6tet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet f\u00f6r folken.\u00bb\n1:6 Men jag svarade: \u00bbAck Herre HERRE! Se, jag f\u00f6rst\u00e5r icke att tala, ty jag \u00e4r f\u00f6r ung.\n1:7 D\u00e5 sade HERREN till mig: \u00bbS\u00e4g icke: 'Jag \u00e4r f\u00f6r ung', utan g\u00e5 \u00e5stad vart jag \u00e4n s\u00e4nder dig, och tala vad jag \u00e4n bjuder dig.\n1:8 Frukta icke f\u00f6r dem; ty jag \u00e4r med dig och vill hj\u00e4lpa dig, s\u00e4ger HERREN.\u00bb\n1:9 Och HERREN r\u00e4ckte ut sin hand och r\u00f6rde vid min mun; och HERREN sade till mig: \u00bbSe, jag l\u00e4gger mina ord i din mun.\n1:10 Ja, jag s\u00e4tter dig i dag \u00f6ver folk och riken, f\u00f6r att du skall upprycka och nedbryta, f\u00f6rg\u00f6ra och f\u00f6rd\u00e4rva, uppbygga och plantera.\u00bb\n1:11 Och HERRENS ord kom till mig; han sade: \u00bbVad ser du, Jeremia?\u00bb Tag svarade: \u00bbJag ser en gren av ett mandeltr\u00e4d.\u00bb\n1:12 Och HERREN sade till mig: \u00bbDu har sett r\u00e4tt, ty jag skall vaka \u00f6ver mitt ord och l\u00e5ta det g\u00e5 i fullbordan.\u00bb\n1:13 Och HERRENS ord kom till mig f\u00f6r andra g\u00e5ngen; han sade: \u00bbVad ser du?\u00bb Jag svarade: \u00bbJag ser en sjudande gryta; den synes \u00e5t norr till.\u00bb\n1:14 Och HERREN sade till mig: \u00bbJa, fr\u00e5n norr skall olyckan bryta in \u00f6ver alla landets inbyggare.\n1:15 Ty se, jag skall kalla p\u00e5 alla folkstammar i rikena norrut, s\u00e4ger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt s\u00e4te vid ing\u00e5ngen till Jerusalems portar och mot alla dess murar, runt omkring, och mot alla Juda st\u00e4der.\n1:16 Och jag skall g\u00e5 till r\u00e4tta med dem f\u00f6r all deras ondska, d\u00e4rf\u00f6r att de hava \u00f6vergivit mig och t\u00e4nt offereld \u00e5t andra gudar och tillbett sina h\u00e4nders verk.\n1:17 S\u00e5 omgjorda nu du dina l\u00e4nder, och st\u00e5 upp och tala till dem allt vad Jag bjuder dig. Var icke f\u00f6rf\u00e4rad f\u00f6r dem, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 l\u00e5ta vad f\u00f6rf\u00e4rligt \u00e4r komma \u00f6ver dig inf\u00f6r dem.\n1:18 Ty se, jag sj\u00e4lv g\u00f6r dig i dag till en fast stad och till en j\u00e4rnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar, mot dess furstar, mot dess pr\u00e4ster och mot det meniga folket,\n1:19 s\u00e5 att de icke skola bliva dig \u00f6verm\u00e4ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag \u00e4r med dig, s\u00e4ger HERREN, och jag vill hj\u00e4lpa dig.\u00bb\n2:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n2:2 G\u00e5 \u00e5stad och predika f\u00f6r Jerusalem och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag kommer ih\u00e5g, dig till godo, din ungdoms k\u00e4rlek, huru du \u00e4lskade mig under din brudtid, huru du f\u00f6ljde mig i \u00f6knen, i landet d\u00e4r man intet s\u00e5r.\n2:3 Ja, en HERRENS heliga egendom \u00e4r Israel, f\u00f6rstlingen av hans sk\u00f6rd; alla som vilja \u00e4ta d\u00e4rav \u00e5draga sig skuld, olycka kommer \u00f6ver dem, s\u00e4ger HERREN.\n2:4 H\u00f6ren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla sl\u00e4kter av Israels hus.\n2:5 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Vad or\u00e4tt funno edra f\u00e4der hos mig, eftersom de gingo bort ifr\u00e5n mig och f\u00f6ljde efter f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar och bedrevo f\u00e5f\u00e4nglighet?\n2:6 De fr\u00e5gade icke: \u00bbVar \u00e4r HERREN, han som f\u00f6rde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i \u00f6knen, det \u00f6de och ol\u00e4ndiga landet, torrhetens och d\u00f6dsskuggans land, det land d\u00e4r ingen v\u00e4gfarande f\u00e4rdades, och d\u00e4r ingen m\u00e4nniska bodde?\u00bb\n2:7 Och jag f\u00f6rde eder in i det b\u00f6rdiga landet, och I fingen \u00e4ta av dess frukt och dess goda. Men n\u00e4r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.\n2:8 Pr\u00e4sterna fr\u00e5gade icke: \u00bbVar \u00e4r HERREN?\u00bb De som hade lagen om h\u00e4nder ville icke veta av mig, och herdarna avf\u00f6llo fr\u00e5n mig; profeterna profeterade i Baals namn och f\u00f6ljde efter s\u00e5dana som icke kunde hj\u00e4lpa.\n2:9 D\u00e4rf\u00f6r skall jag \u00e4n vidare g\u00e5 till r\u00e4tta med eder, s\u00e4ger HERREN, ja, \u00e4nnu med edra barnbarn skall jag g\u00e5 till r\u00e4tta.\n2:10 Dragen bort till kitt\u00e9ernas \u00f6l\u00e4nder och sen efter, s\u00e4nden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om n\u00e5got s\u00e5dant d\u00e4r har skett.\n2:11 Har v\u00e4l n\u00e5got hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock \u00e4ro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin \u00e4ra mot en avgud som icke kan hj\u00e4lpa.\n2:12 H\u00e4pnen h\u00e4r\u00f6ver, I himlar; f\u00f6rskr\u00e4ckens och b\u00e4ven storligen, s\u00e4ger HERREN.\n2:13 Ty mitt folk har beg\u00e5tt en dubbel synd: mig hava de \u00f6vergivit, en k\u00e4lla med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke h\u00e5lla vatten.\n2:14 \u00c4r v\u00e4l Israel en tr\u00e4l eller en hemf\u00f6dd slav, eftersom han s\u00e5 har l\u00e4mnats till plundring?\n2:15 Lejon ryta mot honom, de l\u00e5ta h\u00f6ra sitt skri. De g\u00f6ra hans land till en \u00f6demark, hans st\u00e4der br\u00e4nnas upp, s\u00e5 att ingen kan bo i dem.\n2:16 Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.\n2:17 Men \u00e4r det ej du sj\u00e4lv som v\u00e5llar dig detta, d\u00e4rmed att du \u00f6vergiver HERREN din Gud, n\u00e4r han vill leda dig p\u00e5 den r\u00e4tta v\u00e4gen?\n2:18 Varf\u00f6r vill du nu g\u00e5 till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varf\u00f6r vill du g\u00e5 till Assyrien och dricka av flodens vatten?\n2:19 Det \u00e4r din ondska som bereder dig tuktan, det \u00e4r din avf\u00e4llighet som \u00e5drager dig straff. M\u00e4rk d\u00e4rf\u00f6r och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du \u00f6vergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot.\n2:20 Ty f\u00f6r l\u00e4nge sedan br\u00f6t du s\u00f6nder ditt ok och slet av dina band och sade: \u00bbJag vill ej tj\u00e4na.\u00bb Och p\u00e5 alla h\u00f6ga kullar och under alla gr\u00f6na tr\u00e4d lade du dig ned f\u00f6r att \u00f6va otukt.\n2:21 Jag hade ju planterat dig s\u00e5som ett \u00e4delt vintr\u00e4d av alltigenom \u00e4kta art; huru har du d\u00e5 kunnat f\u00f6rvandlas f\u00f6r mig till vilda rankor av ett fr\u00e4mmande vintr\u00e4d?\n2:22 Ja, om du ock tv\u00e5r dig med lutsalt och tager \u00e4n s\u00e5 mycken s\u00e5pa, s\u00e5 f\u00f6rbliver dock din missg\u00e4rning oren inf\u00f6r mig, s\u00e4ger Herren, HERREN.\n2:23 Huru kan du s\u00e4ga: \u00bbJag har ej orenat mig, jag har icke f\u00f6ljt efter Baalerna\u00bb? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, bet\u00e4nk vad du har gjort. Du \u00e4r lik ett ystert kamelsto, som l\u00f6per hit och dit.\n2:24 Du \u00e4r lik en vild\u00e5sna, fostrad i \u00f6knen, en som fl\u00e5sar i sin brunst, och vars br\u00e5nad ingen kan st\u00e4vja; om n\u00e5gon vill till henne, beh\u00f6ver han ej l\u00f6pa sig tr\u00f6tt; n\u00e4r hennes m\u00e5nad kommer, tr\u00e4ffar man henne.\n2:25 Akta din fot, s\u00e5 att den icke tappar skon, och din strupe, s\u00e5 att den ej bliver torr av t\u00f6rst. Men du svarar: \u00bbDu m\u00f6dar dig f\u00f6rg\u00e4ves. Nej, jag \u00e4lskar de fr\u00e4mmande, och efter dem vill jag f\u00f6lja.\u00bb\n2:26 S\u00e5som tjuven st\u00e5r d\u00e4r med skam, n\u00e4r han ertappas, s\u00e5 skall Israels hus komma p\u00e5 skam, med sina konungar, och furstar, med sina pr\u00e4ster och profeter,\n2:27 dessa som s\u00e4ga till tr\u00e4stycket: \u00bbDu \u00e4r min fader\u00bb, och s\u00e4ga till stenen: \u00bbDu har f\u00f6tt mig.\u00bb Ty de v\u00e4nda ryggen till mig och icke ansiktet; men n\u00e4r olycka \u00e4r p\u00e5 f\u00e4rde, ropa de: \u00bbUpp och fr\u00e4ls oss!\u00bb\n2:28 Var \u00e4ro d\u00e5 dina gudar, de som du gjorde \u00e5t dig? M\u00e5 de st\u00e5 upp. Kunna de fr\u00e4lsa dig i din olyckas tid? Ty s\u00e5 m\u00e5nga som dina st\u00e4der \u00e4ro, s\u00e5 m\u00e5nga hava dina gudar blivit, du Juda.\n2:29 Huru kunnen I g\u00e5 till r\u00e4tta med mig? I haven ju alla avfallit fr\u00e5n mig, s\u00e4ger HERREN.\n2:30 F\u00f6rg\u00e4ves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert sv\u00e4rd har f\u00f6rt\u00e4rt edra profeter, s\u00e5som vore det ett f\u00f6rh\u00e4rjande lejon.\n2:31 Du onda sl\u00e4kte, giv akt p\u00e5 HERRENS ord. Har jag d\u00e5 f\u00f6r Israel varit en \u00f6ken eller ett m\u00f6rkrets land, eftersom mitt folk s\u00e4ger: \u00bbVi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig\u00bb?\n2:32 Icke f\u00f6rg\u00e4ter en jungfru sina smycken eller en brud sin g\u00f6rdel? Men mitt folk har f\u00f6rg\u00e4tit mig sedan urminnes tid.\n2:33 Huru skickligt g\u00e5r du icke till v\u00e4ga, n\u00e4r du s\u00f6ker \u00e4lskog! D\u00e4rf\u00f6r har du ock blivit f\u00f6rfaren p\u00e5 det ondas v\u00e4gar.\n2:34 Ja, p\u00e5 dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har d\u00f6dat, icke d\u00e4rf\u00f6r att de ertappades vid inbrott, nej, d\u00e4rf\u00f6r att din h\u00e5g st\u00e5r till allt s\u00e5dant.\n2:35 Och dock s\u00e4ger du: \u00bbJag g\u00e5r fri ifr\u00e5n straff; hans vrede mot mig har f\u00f6rvisso upph\u00f6rt.\u00bb Nej, jag vill g\u00e5 till r\u00e4tta med dig, om du \u00e4n s\u00e4ger: \u00bbJag har icke syndat.\u00bb\n2:36 Varf\u00f6r har du nu s\u00e5 br\u00e5tt att vandra \u00e5stad p\u00e5 en annan v\u00e4g? Ocks\u00e5 med Egypten skall du komma p\u00e5 skam, likasom du kom p\u00e5 skam med Assyrien.\n2:37 Ocks\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n skall du f\u00e5 g\u00e5 din v\u00e4g, med h\u00e4nderna p\u00e5 huvudet. Ty HERREN f\u00f6rkastar dem som du f\u00f6rlitar dig p\u00e5, och du skall icke bliva lyckosam med dem.\n3:1 Det \u00e4r sagt: Om en man skiljer sig fr\u00e5n sin hustru, och hon s\u00e5 g\u00e5r bort ifr\u00e5n honom och bliver en annan mans hustru, icke f\u00e5r han d\u00e5 \u00e5ter komma tillbaka till henne? Bleve icke d\u00e5 det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med s\u00e5 m\u00e5nga \u00e4lskare, du vill \u00e4nd\u00e5 f\u00e5 komma tillbaka till mig! s\u00e4ger HERREN.\n3:2 Lyft upp dina \u00f6gon till h\u00f6jderna och se: var l\u00e4t du icke sk\u00e4nda dig? Vid v\u00e4garna satt du och spejade efter dem, s\u00e5som en arab i \u00f6knen, och ohelgade landet genom din otukt och genom din ondska.\n3:3 V\u00e4l blevo regnskurarna f\u00f6rh\u00e5llna, och intet v\u00e5rregn f\u00f6ll; men du hade en \u00e4ktenskapsbryterskas panna, du ville icke blygas.\n3:4 Och \u00e4nd\u00e5 har du nyss ropat till mig: \u00bbMin fader!\u00bb, Min ungdoms v\u00e4n \u00e4r du!\u00bb\n3:5 \u00bbSkulle han kunna beh\u00e5lla vrede evinnerligen, skulle han framh\u00e4rda s\u00e5 f\u00f6r alltid?\u00bb S\u00e5 talar du och g\u00f6r dock vad ont \u00e4r, ja, fullbordar det ock.\n3:6 Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avf\u00e4lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp p\u00e5 alla h\u00f6ga berg och bort under alla gr\u00f6na tr\u00e4d och bedrev d\u00e4r otukt.\n3:7 Och jag t\u00e4nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon v\u00e4nda tillbaka till mig. Men hon v\u00e4nde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trol\u00f6sa kvinnan, s\u00e5g det.\n3:8 Och jag s\u00e5g, att fast\u00e4n jag hade skilt mig fr\u00e5n Israel, den avf\u00e4lliga, och givit henne skiljebrev just f\u00f6r hennes \u00e4ktenskapsbrotts skull, s\u00e5 skr\u00e4mdes dock hennes syster Juda den trol\u00f6sa, icke d\u00e4rav, utan gick likaledes \u00e5stad och bedrev otukt\n3:9 och ohelgade s\u00e5 landet genom sin l\u00e4ttf\u00e4rdiga otukt, i det hon begick \u00e4ktenskapsbrott med sten och tr\u00e4.\n3:10 Ja, oaktat allt detta v\u00e4nde hennes syster Juda, den trol\u00f6sa, icke tillbaka till mig av fullt hj\u00e4rta, utan allenast med skrymteri, s\u00e4ger HERREN.\n3:11 Och HERREN sade till mig: Israel, den avf\u00e4lliga, har bevisat sig r\u00e4ttf\u00e4rdigare \u00e4n Juda, den trol\u00f6sa.\n3:12 G\u00e5 bort och predika s\u00e5 norrut och s\u00e4g: V\u00e4nd om, Israel, du avf\u00e4lliga, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 vill jag icke l\u00e4ngre med ogunst se p\u00e5 eder; ty jag \u00e4r n\u00e5dig, s\u00e4ger HERREN, jag beh\u00e5ller icke vrede evinnerligen.\n3:13 Allenast m\u00e5 du besinna din missg\u00e4rning, att du har varit avf\u00e4llig fr\u00e5n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till fr\u00e4mmande gudar under alla gr\u00f6na tr\u00e4d; ja, I haven icke velat h\u00f6ra min r\u00f6st, s\u00e4ger HERREN.\n3:14 V\u00e4nden om, I avf\u00e4lliga barn, s\u00e4ger HERREN, ty jag \u00e4r eder r\u00e4tte herre; s\u00e5 vill jag h\u00e4mta eder, en fr\u00e5n var stad och tv\u00e5 fr\u00e5n var sl\u00e4kt, och f\u00f6ra eder till Sion.\n3:15 Och jag vill giva eder herdar efter mitt hj\u00e4rta, och de skola f\u00f6ra eder i bet med f\u00f6rst\u00e5nd och insikt.\n3:16 Och det skall ske, att n\u00e4r I p\u00e5 den tiden f\u00f6r\u00f6ken eder och bliven fruktsamma i landet, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 skall man icke mer tala om HERRENS f\u00f6rbundsark eller t\u00e4nka p\u00e5 den; man skall icke komma ih\u00e5g den eller sakna den, och man skall icke g\u00f6ra n\u00e5gon ny s\u00e5dan.\n3:17 Utan p\u00e5 den tiden skall man kalla Jerusalem \u00bbHERRENS tron\u00bb; och dit skola f\u00f6rsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hj\u00e4rtans h\u00e5rdhet.\n3:18 P\u00e5 den tiden skall Juda hus g\u00e5 till Israels hus, och tillsammans skola de komma fr\u00e5n nordlandet in i det land som jag gav edra f\u00e4der till arvedel.\n3:19 Jag t\u00e4nkte: \u00bbVilken plats skall jag ej f\u00f6rl\u00e4na dig bland barnen, och vilket ljuvligt land skall jag icke giva dig, den allra h\u00e4rligaste arvedel bland folken!\u00bb Och jag t\u00e4nkte: \u00bbD\u00e5 skolen I kalla mig fader och icke mer vika bort ifr\u00e5n mig.\u00bb\n3:20 Men s\u00e5som n\u00e4r en hustru \u00e4r trol\u00f6s mot sin make, s\u00e5 haven I av Israels hus varit trol\u00f6sa mot mig, s\u00e4ger HERREN.\n3:21 D\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ras rop p\u00e5 h\u00f6jderna, gr\u00e5t och b\u00f6ner av Israels barn; ty de hava g\u00e5tt p\u00e5 f\u00f6rv\u00e4nda v\u00e4gar och f\u00f6rg\u00e4tit HERREN, sin Gud.\n3:22 S\u00e5 v\u00e4nden nu om, I avf\u00e4lliga barn, s\u00e5 vill jag hela eder fr\u00e5n edert avfall. Ja se, vi komma till dig, ty du \u00e4r HERREN, v\u00e5r Gud.\n3:23 Sannerligen, bedr\u00e4gligt var v\u00e5rt hopp till h\u00f6jderna, blott tomt larm g\u00e5vo oss bergen. Sannerligen, det \u00e4r hos HERREN, v\u00e5r Gud, som fr\u00e4lsning finnes f\u00f6r Israel.\n3:24 Men sk\u00e4ndlighetsguden har f\u00f6rt\u00e4rt frukten av v\u00e5ra f\u00e4ders arbete, allt ifr\u00e5n v\u00e5r ungdom, deras f\u00e5r och f\u00e4kreatur, deras s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n3:25 S\u00e5 vilja vi nu ligga h\u00e4r i v\u00e5r skam, och blygd m\u00e5 h\u00f6lja oss. Ty mot HERREN, v\u00e5r Gud, hava vi syndat, vi och v\u00e5ra f\u00e4der, ifr\u00e5n v\u00e5r ungdom \u00e4nda till denna dag; vi hava icke velat h\u00f6ra HERRENS, v\u00e5r Guds, r\u00f6st.\n4:1 om du omv\u00e4nder dig, Israel, s\u00e4ger HERREN, skall du f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr\u00e5n min \u00e5syn, skall du slippa vandra flyktig omkring.\n4:2 D\u00e5 skall du sv\u00e4rja i sanning, r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever\u00bb, och hednafolken skola v\u00e4lsigna sig i honom och ber\u00f6mma sig av honom.\n4:3 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger HERREN till Juda m\u00e4n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och s\u00e5n ej bland t\u00f6rnen.\n4:4 Omsk\u00e4ren eder \u00e5t HERREN; skaffen bort edert hj\u00e4rtas f\u00f6rhud, I Juda m\u00e4n och I Jerusalems inv\u00e5nare. Eljest skall min vrede bryta fram s\u00e5som en eld och brinna s\u00e5, att ingen kan utsl\u00e4cka den, f\u00f6r edert onda v\u00e4sendes skull.\n4:5 F\u00f6rkunnen i Juda, kung\u00f6ren i Jerusalem och p\u00e5bjuden, ja, st\u00f6ten i basun i landet, ropen ut med h\u00f6g r\u00f6st och s\u00e4gen: \u00bbF\u00f6rsamlen eder och l\u00e5t oss fly in i de bef\u00e4sta st\u00e4derna.\u00bb\n4:6 Resen upp ett baner som visar \u00e5t Sion, b\u00e4rgen edert gods och dr\u00f6jen icke ty jag skall l\u00e5ta olycka komma fr\u00e5n norr, med stor f\u00f6rst\u00f6ring.\n4:7 Ett lejon drager fram ur sitt sn\u00e5r och en folkf\u00f6rd\u00e4rvare bryter upp, han g\u00e5r ut ur sin boning, f\u00f6r att g\u00f6ra ditt land till en \u00f6demark; d\u00e5 bliva dina st\u00e4der f\u00f6rst\u00f6rda, s\u00e5 att ingen kan bo i dem.\n4:8 S\u00e5 h\u00f6ljen eder nu i sorgdr\u00e4kt, klagen och j\u00e4mren eder, ty HERRENS vredes gl\u00f6d upph\u00f6r icke \u00f6ver oss.\n4:9 P\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, skall det vara f\u00f6rbi med konungens och furstarnas mod, och pr\u00e4sterna skola bliva f\u00f6rf\u00e4rade och profeterna st\u00e5 h\u00e4pna.\n4:10 Men jag sade: \u00bbAck Herre, HERRE, sv\u00e5rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d\u00e5 du sade: \u00bbDet skall g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb Sv\u00e4rdet \u00e4r ju n\u00e4ra att taga v\u00e5rt liv.\n4:11 P\u00e5 den tiden skall det s\u00e4gas om detta folk och om Jerusalem: En br\u00e4nnande vind fr\u00e5n h\u00f6jderna i \u00f6knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s\u00e5dan vind som passar, n\u00e4r man kastar s\u00e4d eller rensar korn;\n4:12 nej, en v\u00e5ldsammare vind \u00e4n som s\u00e5 l\u00e5ter jag komma. Ja, nu vill jag g\u00e5 till r\u00e4tta med dem!\n4:13 Se, s\u00e5som ett moln kommer han upp och s\u00e5som en stormvind \u00e4ro hans vagnar; hans h\u00e4star \u00e4ro snabbare \u00e4n \u00f6rnar, ve oss, vi \u00e4ro f\u00f6rlorade!\n4:14 S\u00e5 tv\u00e5 nu ditt hj\u00e4rta rent fr\u00e5n ondska, Jerusalem, f\u00f6r att du m\u00e5 bliva fr\u00e4lst. Huru l\u00e4nge skola f\u00f6rd\u00e4rvets tankar bo i ditt br\u00f6st?\n4:15 Fr\u00e5n Dan h\u00f6res ju en budb\u00e4rare ropa, och fr\u00e5n Efraims bergsbygd en som b\u00e5dar f\u00f6rd\u00e4rv.\n4:16 F\u00f6rkunnen f\u00f6r folken, ja, kung\u00f6ren \u00f6ver Jerusalem att en bel\u00e4gringsh\u00e4r kommer ifr\u00e5n fj\u00e4rran land och h\u00e4ver upp sitt rop mot Juda st\u00e4der.\n4:17 S\u00e5som v\u00e4ktare kring ett \u00e5kerf\u00e4lt samla de sig runt omkring henne, d\u00e4rf\u00f6r att hon har varit genstr\u00e4vig mot mig, s\u00e4ger HERREN.\n4:18 Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v\u00e5lla dig detta; det \u00e4r din ondskas frukt att det bliver dig s\u00e5 bittert, och att pl\u00e5gan tr\u00e4ffar dig \u00e4nda in i hj\u00e4rtat.\n4:19 I mitt innersta v\u00e5ndas jag, i mitt hj\u00e4rtas djup. Mitt hj\u00e4rta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud h\u00f6r du, min sj\u00e4l, och krigiskt h\u00e4rskri.\n4:20 Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f\u00f6r\u00f6tt; pl\u00f6tsligt bliva mina hyddor f\u00f6r\u00f6dda, i ett \u00f6gonblick mina t\u00e4lt.\n4:21 Huru l\u00e4nge skall jag se stridsbaneret och h\u00f6ra basunljud?\n4:22 Ja, mitt folk \u00e4r of\u00f6rnuftigt, de vilja ej veta av mig. De \u00e4ro d\u00e5raktiga barn och hava intet f\u00f6rst\u00e5nd. Visa \u00e4ro de till att g\u00f6ra vad ont \u00e4r, men att g\u00f6ra vad gott \u00e4r f\u00f6rst\u00e5 de ej.\n4:23 Jag s\u00e5g p\u00e5 jorden, och se, den var \u00f6de och tom, och upp mot himmelen, och d\u00e4r lyste intet ljus.\n4:24 Jag s\u00e5g p\u00e5 bergen, och se, de b\u00e4vade, och alla h\u00f6jder vacklade.\n4:25 Jag s\u00e5g mig om, och d\u00e5 fanns d\u00e4r ingen m\u00e4nniska, och alla himmelens f\u00e5glar hade flytt bort.\n4:26 Jag s\u00e5g mig om, och d\u00e5 var det b\u00f6rdiga landet en \u00f6ken, och alla dess st\u00e4der voro nedbrutna, f\u00f6r HERRENS ansikte, f\u00f6r hans vredes gl\u00f6d,\n4:27 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Hela landet skall bliva en \u00f6demark, om jag \u00e4n ej alldeles vill g\u00f6ra \u00e4nde d\u00e4rp\u00e5.\n4:28 D\u00e4rf\u00f6r s\u00f6rjer jorden, och himmelen d\u00e4rovan kl\u00e4der sig i sorgdr\u00e4kt, d\u00e4rf\u00f6r att jag s\u00e5 har talat och beslutit och ej kan \u00e5ngra det eller taga det tillbaka.\n4:29 F\u00f6r larmet av ryttare och b\u00e5gskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssn\u00e5ren och upp bland klipporna. Alla st\u00e4der \u00e4ro \u00f6vergivna, ingen m\u00e4nniska bor mer i dem.\n4:30 Vad vill du g\u00f6ra i din f\u00f6r\u00f6delse? Om du \u00e4n kl\u00e4der dig i scharlakan, om du \u00e4n pryder dig med gyllene smycken om du \u00e4n s\u00f6ker f\u00f6rstora dina \u00f6gon genom smink, s\u00e5 g\u00f6r du dig dock sk\u00f6n f\u00f6rg\u00e4ves. Dina \u00e4lskare f\u00f6rakta dig, ja, de st\u00e5 efter ditt liv.\n4:31 Ty jag h\u00f6r rop s\u00e5som av en barnaf\u00f6derska, n\u00f6drop s\u00e5som av en f\u00f6rstf\u00f6derska. Det \u00e4r dottern Sion som ropar; hon fl\u00e4mtar, hon r\u00e4cker ut sina h\u00e4nder: \u00bbAck, ve mig! I m\u00f6rdares v\u00e5ld f\u00f6rsm\u00e4ktar min sj\u00e4l.\u00bb\n5:1 G\u00e5n omkring p\u00e5 gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; s\u00f6ken p\u00e5 dess torg om I finnen n\u00e5gon, om d\u00e4r \u00e4r n\u00e5gon som g\u00f6r r\u00e4tt och beflitar sig om sanning; d\u00e5 vill jag f\u00f6rl\u00e5ta staden.\n5:2 Men s\u00e4ga de \u00e4n: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever\u00bb, s\u00e5 sv\u00e4rja de dock falskt.\n5:3 HERRE, \u00e4r det ej sanning dina \u00f6gon s\u00f6ka? Du slog dem, men de k\u00e4nde ingen sveda. Du f\u00f6rgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor h\u00e5rdare \u00e4n sten, de ville icke omv\u00e4nda sig.\n5:4 D\u00e5 t\u00e4nkte jag: \u00bbDetta \u00e4r allenast de ringa i folket; de \u00e4ro d\u00e5raktiga, ty de k\u00e4nna icke HERRENS v\u00e4g, sin Guds r\u00e4tt.\n5:5 Jag vill nu g\u00e5 till de stora och tala med dem; de m\u00e5ste ju k\u00e4nna HERRENS v\u00e4g, sin Guds r\u00e4tt.\u00bb Men ock dessa hade alla brutit s\u00f6nder oket och slitit av banden.\n5:6 D\u00e4rf\u00f6r bliva de slagna av lejonet fr\u00e5n skogen och f\u00f6rd\u00e4rvade av vargen fr\u00e5n hedmarken; pantern lurar vid deras st\u00e4der, och envar som v\u00e5gar sig ut d\u00e4rifr\u00e5n bliver ihj\u00e4lriven. Ty m\u00e5nga \u00e4ro deras \u00f6vertr\u00e4delser och talrika deras avf\u00e4llighetssynder.\n5:7 Huru skulle jag d\u00e5 kunna f\u00f6rl\u00e5ta dig? Dina barn hava ju \u00f6vergivit mig och svurit vid gudar som icke \u00e4ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till sk\u00f6kohuset.\n5:8 De likna v\u00e4lf\u00f6dda, ystra h\u00e4star; de vrenskas var och en efter sin n\u00e4stas hustru.\n5:9 Skulle jag icke f\u00f6r s\u00e5dant hems\u00f6ka dem? s\u00e4ger HERREN. Och skulle icke min sj\u00e4l h\u00e4mnas p\u00e5 ett s\u00e5dant folk som detta \u00e4r?\n5:10 Stormen d\u00e5 hennes murar och f\u00f6r st\u00f6ren dem, dock utan att alldeles g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 henne. Riven bort hennes vinrankor, de \u00e4ro ju icke HERRENS.\n5:11 Ty b\u00e5de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol\u00f6sa mot mig, s\u00e4ger HERREN.\n5:12 De hava f\u00f6rnekat HERREN och sagt: \u00bbHan betyder intet. Olycka skall icke komma \u00f6ver oss, sv\u00e4rd och hunger skola vi icke se.\n5:13 Men profeterna skola f\u00f6rsvinna s\u00e5som en vind, och han som s\u00e4ges tala \u00e4r icke i dem; dem sj\u00e4lva skall det s\u00e5 g\u00e5.\u00bb\n5:14 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN, h\u00e4rskarornas Gud: Eftersom I f\u00f6ren ett s\u00e5dant tal, se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag g\u00f6ra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall f\u00f6rt\u00e4ra dem.\n5:15 Se, jag skall l\u00e5ta komma \u00f6ver eder, I av Israels hus, ett folk ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, s\u00e4ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungom\u00e5l du icke k\u00e4nner, och vars tal du icke f\u00f6rst\u00e5r.\n5:16 Deras koger \u00e4r en \u00f6ppen grav; de \u00e4ro allasammans hj\u00e4ltar.\n5:17 De skola f\u00f6rt\u00e4ra din sk\u00f6rd och ditt br\u00f6d, de skola f\u00f6rt\u00e4ra dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, de skola f\u00f6rt\u00e4ra dina f\u00e5r och f\u00e4kreatur, de skola f\u00f6rt\u00e4ra dina vintr\u00e4d och fikontr\u00e4d. Dina bef\u00e4sta st\u00e4der, som du f\u00f6rlitar dig p\u00e5, dem skola de f\u00f6rst\u00f6ra med sv\u00e4rd.\n5:18 Dock vill jag p\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, icke alldeles g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 eder.\n5:19 Och om I d\u00e5 fr\u00e5gen: \u00bbVarf\u00f6r har HERREN, v\u00e5r Gud, gjort oss allt detta?\u00bb, s\u00e5 skall du svara dem: \u00bbS\u00e5som I haven \u00f6vergivit mig och tj\u00e4nat fr\u00e4mmande gudar i edert eget land, s\u00e5 skolen I nu f\u00e5 tj\u00e4na fr\u00e4mlingar i ett land som icke \u00e4r edert.\u00bb\n5:20 F\u00f6rkunnen detta i Jakobs hus, kung\u00f6ren det i Juda och s\u00e4gen:\n5:21 H\u00f6r detta, du d\u00e5raktiga och of\u00f6rst\u00e5ndiga folk, I som haven \u00f6gon, men icke sen, I som haven \u00f6ron, men icke h\u00f6ren.\n5:22 Skullen I icke frukta mig, s\u00e4ger HERREN, skullen I icke b\u00e4va f\u00f6r mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en ev\u00e4rdlig gr\u00e4ns, som det icke kan \u00f6verskrida, s\u00e5 att dess b\u00f6ljor, huru de \u00e4n svalla, \u00e4nd\u00e5 intet f\u00f6rm\u00e5, och huru de \u00e4n brusa, likv\u00e4l icke kunna \u00f6verskrida den?\n5:23 Men detta folk har ett genstr\u00e4vigt och upproriskt hj\u00e4rta; de hava avfallit och g\u00e5tt sin v\u00e4g.\n5:24 De sade icke i sina hj\u00e4rtan: \u00bbL\u00e5tom oss frukta HERREN, v\u00e5r Gud, honom som giver regn i r\u00e4tt tid, b\u00e5de h\u00f6st och v\u00e5r, och som st\u00e4ndigt besk\u00e4r oss de best\u00e4mda sk\u00f6rdeveckorna.\u00bb\n5:25 Edra missg\u00e4rningar hava nu f\u00f6rt dessa i olag, och edra synder hava f\u00f6rh\u00e5llit f\u00f6r eder detta goda.\n5:26 Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m\u00e4nniskor: de ligga i f\u00f6rs\u00e5t, likasom f\u00e5gelf\u00e4ngaren ligger p\u00e5 lur, de s\u00e4tta ut giller till att f\u00e5nga m\u00e4nniskor.\n5:27 S\u00e5som n\u00e4r en bur \u00e4r full av f\u00e5glar, s\u00e5 \u00e4ro deras hus fulla av svek. D\u00e4rigenom hava de blivit s\u00e5 stora och rika; de hava blivit feta och skinande.\n5:28 F\u00f6r sina og\u00e4rningar veta de icke av n\u00e5gon gr\u00e4ns, de h\u00e5lla icke r\u00e4tten vid makt, icke den faderl\u00f6ses r\u00e4tt, till att fr\u00e4mja den; och i den fattiges sak f\u00e4lla de icke r\u00e4tt dom.\n5:29 Skulle jag icke f\u00f6r s\u00e5dant hems\u00f6ka dem? s\u00e4ger HERREN. Skulle icke min sj\u00e4l h\u00e4mnas p\u00e5 ett s\u00e5dant folk som detta \u00e4r?\n5:30 F\u00f6rf\u00e4rliga och gruvliga ting ske i landet.\n5:31 Profeterna profetera l\u00f6gn, och pr\u00e4sterna styra efter deras r\u00e5d; och mitt folk vill s\u00e5 hava det. Men vad skolen I g\u00f6ra, n\u00e4r \u00e4nden p\u00e5 detta kommer?\n6:1 B\u00e4rgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, st\u00f6ten i basun i Tekoa, och resen upp ett h\u00f6gt baner ovanf\u00f6r Bet-Hackerem; ty en olycka hotar fr\u00e5n norr, med stor f\u00f6rst\u00f6ring.\n6:2 Hon som \u00e4r s\u00e5 fager och f\u00f6rklemad, dottern Sion, henne skall jag f\u00f6rg\u00f6ra.\n6:3 Herdar skola komma \u00f6ver henne med sina hjordar; de skola sl\u00e5 upp sina t\u00e4lt runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.\n6:4 Ja, invigen eder till strid mot henne. \u00bbUpp, l\u00e5t oss draga \u00e5stad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till \u00e4nda! Ack att aftonens skuggor f\u00f6rl\u00e4ngas!\n6:5 V\u00e4lan, s\u00e5 l\u00e5t oss draga ditupp om natten och f\u00f6rst\u00f6ra hennes palatser.\u00bb\n6:6 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: F\u00e4llen tr\u00e4d och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon \u00e4r staden som skall hems\u00f6kas, hon som i sig har idel f\u00f6rtryck\n6:7 Likasom en brunn l\u00e5ter vatten v\u00e4lla fram, s\u00e5 l\u00e5ter hon ondska framv\u00e4lla. V\u00e5ld och f\u00f6r\u00f6delse h\u00f6r man d\u00e4r, s\u00e5r och slag \u00e4ro best\u00e4ndigt inf\u00f6r min \u00e5syn.\n6:8 L\u00e5t varna dig, Jerusalem, s\u00e5 att min sj\u00e4l ej v\u00e4nder sig ifr\u00e5n dig, s\u00e5 att jag icke g\u00f6r dig till en \u00f6demark, till ett obebott land.\n6:9 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: En eftersk\u00f6rd, likasom p\u00e5 ett vintr\u00e4d, skall man h\u00e5lla p\u00e5 kvarlevan av Israel. R\u00e4ck ut din hand \u00e5ter och \u00e5ter, s\u00e5som n\u00e4r man plockar av druvor fr\u00e5n rankorna.\n6:10 Men inf\u00f6r vem skall jag tala och betyga f\u00f6r att bliva h\u00f6rd? Se, deras \u00f6ron \u00e4ro oomskurna, s\u00e5 att de icke kunna h\u00f6ra. Ja, HERRENS ord har blivit till sm\u00e4lek bland dem; de hava intet behag d\u00e4rtill.\n6:11 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jag uppfylld av HERRENS vrede, jag f\u00f6rm\u00e5r icke h\u00e5lla den inne. Utgjut den \u00f6ver barnen p\u00e5 gatan och \u00f6ver alla de unga m\u00e4nnens samkv\u00e4m; ja, b\u00e5de man och kvinna skola drabbas d\u00e4rav, j\u00e4mv\u00e4l den gamle och den som har fyllt sina dagars m\u00e5tt.\n6:12 Och deras hus skola g\u00e5 \u00f6ver i fr\u00e4mmandes \u00e4go s\u00e5 ock deras \u00e5krar och deras hustrur, ty jag vill utr\u00e4cka min hand mot landets inbyggare, s\u00e4ger HERREN.\n6:13 Ty alla, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, s\u00f6ka d\u00e4r or\u00e4tt vinning, och b\u00e5de profeter och pr\u00e4ster fara allasammans med l\u00f6gn,\n6:14 de taga det l\u00e4tt med helandet av mitt folks skada; de s\u00e4ga: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l till, allt st\u00e5r v\u00e4l till\u00bb, och dock st\u00e5r icke allt v\u00e4l till.\n6:15 De skola komma p\u00e5 skam, ty de \u00f6vade styggelse. Likv\u00e4l k\u00e4nna de alls icke n\u00e5gon skam och veta icke av n\u00e5gon blygsel. D\u00e4rf\u00f6r skola de falla bland de andra; n\u00e4r min hems\u00f6kelse tr\u00e4ffar dem, skola de komma p\u00e5 fall, s\u00e4ger HERREN,\n6:16 S\u00e5 sade HERREN: \u00bbSt\u00e4llen eder vid v\u00e4garna och sen till, och fr\u00e5gen efter forntidens stigar, fr\u00e5gen vilken v\u00e4g som \u00e4r den goda v\u00e4gen, och vandren p\u00e5 den, s\u00e5 skolen I finna ro f\u00f6r edra sj\u00e4lar.\u00bb Men de svarade: \u00bbVi vilja icke vandra p\u00e5 den.\u00bb\n6:17 Och n\u00e4r jag d\u00e5 satte v\u00e4ktare \u00f6ver eder och sade: \u00bbAkten p\u00e5 basunens ljud\u00bb, svarade de: \u00bbVi vilja icke akta d\u00e4rp\u00e5.\u00bb\n6:18 H\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r, I hednafolk, och m\u00e4rk, du menighet, vad som sker bland dem.\n6:19 Ja h\u00f6r, du jord: Se, jag skall l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver detta folk, s\u00e5som en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p\u00e5 mina ord, utan f\u00f6rkasta min lag.\n6:20 Vad fr\u00e5gar jag efter r\u00f6kelse, komme den ock fr\u00e5n Saba, eller efter b\u00e4sta kalmus ifr\u00e5n fj\u00e4rran land? Edra br\u00e4nnoffer t\u00e4ckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.\n6:21 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag skall l\u00e4gga st\u00f6testenar f\u00f6r detta folk; och genom dem skola b\u00e5de fader och s\u00f6ner komma p\u00e5 fall, den ene borgaren skall f\u00f6rg\u00e5s med den andre.\n6:22 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, ett folk kommer fr\u00e5n nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta \u00e4nda.\n6:23 De f\u00f6ra b\u00e5ge och lans, de \u00e4ro grymma och utan f\u00f6rbarmande. D\u00e5net av dem \u00e4r s\u00e5som havets brus, och p\u00e5 sina h\u00e4star rida de fram, rustade s\u00e5som k\u00e4mpar till strid, mot dig, du dotter Sion.\n6:24 N\u00e4r vi h\u00f6ra ryktet om dem, sjunka v\u00e5ra h\u00e4nder ned, \u00e4ngslan griper oss, \u00e5ngest lik en barnaf\u00f6derskas.\n6:25 G\u00e5 icke ut p\u00e5 marken, och vandra ej p\u00e5 v\u00e4gen, ty fienden b\u00e4r sv\u00e4rd; skr\u00e4ck fr\u00e5n alla sidor!\n6:26 Du dotter mitt folk, h\u00f6ll dig i sorgdr\u00e4kt, v\u00e4ltra dig i aska, h\u00f6j sorgel\u00e5t likasom efter ende sonen, och h\u00e5ll bitter d\u00f6dsklagan; ty pl\u00f6tsligt kommer f\u00f6rh\u00e4rjaren \u00f6ver oss.\n6:27 Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- s\u00e5v\u00e4l som till ett f\u00e4ste -- p\u00e5 det att du m\u00e5 l\u00e4ra k\u00e4nna och pr\u00f6va deras v\u00e4g.\n6:28 De \u00e4ro allasammans avf\u00e4lliga och genstr\u00e4viga, de g\u00e5 med f\u00f6rtal, de \u00e4ro koppar och j\u00e4rn, allasammans \u00e4ro de f\u00f6rd\u00e4rvliga m\u00e4nniskor.\n6:29 Bl\u00e5sb\u00e4lgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ves, slagget bliver \u00e4nd\u00e5 icke fr\u00e5nskilt.\n6:30 \u00bbEtt silver som m\u00e5 kastas bort\u00bb, s\u00e5 kan man kalla dem, ty HERREN har f\u00f6rkastat dem.\n7:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade:\n7:2 St\u00e4ll dig i porten till HERRENS hus, och predika d\u00e4r detta ord och s\u00e4g: H\u00f6ren HERRENS ord, I alla av Juda, som g\u00e5n in genom dessa portar f\u00f6r att tillbedja HERREN.\n7:3 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: B\u00e4ttren edert leverne och edert v\u00e4sende, s\u00e5 vill jag l\u00e5ta eder bo kvar p\u00e5 denna plats.\n7:4 F\u00f6rliten eder icke p\u00e5 l\u00f6gnaktigt tal, n\u00e4r man s\u00e4ger: \u00bbH\u00e4r \u00e4r HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!\u00bb\n7:5 Nej, om I b\u00e4ttren edert leverne och edert v\u00e4sende, om I d\u00f6men r\u00e4tt mellan man och man,\n7:6 om I upph\u00f6ren att f\u00f6rtrycka fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan, att utgjuta oskyldigt blod p\u00e5 denna plats och att f\u00f6lja efter andra gudar, eder sj\u00e4lva till olycka,\n7:7 d\u00e5 vill jag f\u00f6r ev\u00e4rdliga tider l\u00e5ta eder bo p\u00e5 denna plats, i det land som jag har givit \u00e5t edra f\u00e4der.\n7:8 Men se, I f\u00f6rliten eder p\u00e5 l\u00f6gnaktigt tal, som icke kan hj\u00e4lpa.\n7:9 Huru \u00e4r det? I stj\u00e4len, m\u00f6rden och beg\u00e5n \u00e4ktenskapsbrott, I sv\u00e4rjen falskt, I t\u00e4nden offereld \u00e5t Baal och f\u00f6ljen efter andra gudar, som I icke k\u00e4nnen;\n7:10 sedan kommen I hit och tr\u00e4den fram inf\u00f6r mitt ansikte i detta hus, som \u00e4r uppkallat efter mitt namn, och s\u00e4gen: \u00bbMed oss \u00e4r ingen n\u00f6d\u00bb -- f\u00f6r att d\u00e4refter fortfara med alla dessa styggelser.\n7:11 H\u00e5llen I det d\u00e5 f\u00f6r en r\u00f6varkula, detta hus, som \u00e4r uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, ocks\u00e5 jag anser det s\u00e5, s\u00e4ger HERREN.\n7:12 G\u00e5n bort till den plats i Silo, d\u00e4r jag f\u00f6rst l\u00e4t mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, f\u00f6r mitt folk Israels ondskas skull.\n7:13 Och eftersom I haven gjort alla dessa g\u00e4rningar, s\u00e4ger HERREN, och icke haven velat h\u00f6ra, fast\u00e4n jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fast\u00e4n jag har ropat p\u00e5 eder,\n7:14 d\u00e4rf\u00f6r vill jag nu med detta hus, som \u00e4r uppkallat efter mitt namn, och som I f\u00f6rliten eder p\u00e5, och med denna plats, som jag har givit \u00e5t eder och edra f\u00e4der, g\u00f6ra s\u00e5som jag gjorde med Silo.\n7:15 Och jag skall kasta eder bort ifr\u00e5n mitt ansikte, s\u00e5som jag har bortkastat alla edra br\u00f6der all Efraims sl\u00e4kt.\n7:16 S\u00e5 m\u00e5 du nu icke bedja f\u00f6r detta folk eller framb\u00e4ra n\u00e5gon klagan och f\u00f6rb\u00f6n f\u00f6r dem eller l\u00e4gga dig ut f\u00f6r dem hos mig, ty jag vill icke h\u00f6ra dig.\n7:17 Ser du icke vad de g\u00f6ra i Juda st\u00e4der och p\u00e5 Jerusalems gator?\n7:18 Barnen samla tillhopa ved, f\u00e4derna t\u00e4nda upp eld och kvinnorna kn\u00e5da deg, allt f\u00f6r att baka offerkakor \u00e5t himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de \u00e5t andra gudar, mig till sorg.\n7:19 Men \u00e4r det d\u00e5 mig som de bereda sorg d\u00e4rmed, s\u00e4ger HERREN, och icke fastmer sig sj\u00e4lva, s\u00e5 att de komma p\u00e5 skam?\n7:20 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger Herren, HERREN s\u00e5: Se, min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse skall utgjuta sig \u00f6ver denna plats, \u00f6ver b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur, \u00f6ver b\u00e5de tr\u00e4den p\u00e5 marken och frukten p\u00e5 jorden; och den skall brinna och icke bliva utsl\u00e4ckt.\n7:21 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L\u00e4ggen edra br\u00e4nnoffer tillhopa med edra slaktoffer och \u00e4ten s\u00e5 k\u00f6tt.\n7:22 Ty p\u00e5 den tid d\u00e5 jag f\u00f6rde edra f\u00e4der ut ur Egyptens land gav jag dem icke n\u00e5gon befallning eller n\u00e5got bud ang\u00e5ende br\u00e4nnoffer och slaktoffer;\n7:23 utan detta var det bud jag gav dem: \u00bbH\u00f6ren min r\u00f6st, s\u00e5 vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt p\u00e5 den v\u00e4g som jag bjuder eder, p\u00e5 det att det m\u00e5 g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb\n7:24 Men de ville icke h\u00f6ra eller b\u00f6ja sitt \u00f6ra till mig, utan vandrade efter sina egna r\u00e5dslag, i sina onda hj\u00e4rtans h\u00e5rdhet, och veko tillbaka i st\u00e4llet f\u00f6r att g\u00e5 fram\u00e5t.\n7:25 Allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 edra f\u00e4der drogo ut ur Egyptens land \u00e4nda till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, s\u00e4nt till eder alla mina tj\u00e4nare profeterna.\n7:26 Men man ville icke h\u00f6ra mig eller b\u00f6ja sitt \u00f6ra till mig; de voro h\u00e5rdnackade och gjorde \u00e4nnu mer ont \u00e4n deras f\u00e4der.\n7:27 Och om du \u00e4n s\u00e4ger dem allt detta, s\u00e5 skola de dock icke h\u00f6ra dig; och om du \u00e4n ropar till dem, s\u00e5 skola de dock icke svara dig.\n7:28 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till dem: \u00bbDetta \u00e4r det folk som icke vill h\u00f6ra HERRENS, sin Guds, r\u00f6st eller taga emot tuktan. Sanningen \u00e4r f\u00f6rsvunnen och utrotad ur deras mun.\u00bb\n7:29 Sk\u00e4r av dig ditt huvudh\u00e5r och kasta det bort, och st\u00e4m upp en klagos\u00e5ng p\u00e5 h\u00f6jderna. Ty HERREN har f\u00f6rkastat och f\u00f6rskjutit detta sl\u00e4kte, som har uppv\u00e4ckt hans vrede.\n7:30 Juda barn hava ju gjort vad ont \u00e4r i mina \u00f6gon, s\u00e4ger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som \u00e4r uppkallat efter mitt namn, och de hava s\u00e5 orenat det.\n7:31 Och Tofeth\u00f6jderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, f\u00f6r att d\u00e4r uppbr\u00e4nna sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i eld, fast\u00e4n jag aldrig har bjudit eller ens t\u00e4nkt mig n\u00e5got s\u00e5dant.\n7:32 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 man icke mer skall s\u00e4ga \u00bbTofet\u00bb eller \u00bbHinnoms sons dal\u00bb, utan \u00bbDr\u00e5pdalen\u00bb, och d\u00e5 man skall begrava i Tofet, d\u00e4rf\u00f6r att ingen annan plats finnes.\n7:33 Ja, detta folks d\u00f6da kroppar skola bliva mat \u00e5t himmelens f\u00e5glar och markens djur, och ingen skall skr\u00e4mma bort dem.\n7:34 Och i Juda st\u00e4der och p\u00e5 Jerusalems gator skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 fr\u00f6jderop och gl\u00e4djerop, p\u00e5 rop f\u00f6r brudgum och rop f\u00f6r brud, ty landet skall bliva \u00f6delagt.\n8:1 p\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och pr\u00e4sternas och profeternas ben, och Jerusalems inv\u00e5nares ben ut ur deras gravar\n8:2 och kringstr\u00f6 dem inf\u00f6r solen och m\u00e5nen och himmelens hela h\u00e4rskara, som de hava \u00e4lskat, tj\u00e4nat och efterf\u00f6ljt, s\u00f6kt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva g\u00f6dsel p\u00e5 marken.\n8:3 Och alla kvarblivna, de som l\u00e4mnas kvar av detta onda sl\u00e4kte, skola hellre vilja d\u00f6 \u00e4n leva, vilka \u00e4n de orter m\u00e5 vara, dit dessa kvarl\u00e4mnade bliva f\u00f6rdrivna av mig, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n8:4 Du skall ock s\u00e4ga till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Om n\u00e5gon faller, st\u00e5r han ju upp igen; om n\u00e5gon g\u00e5r bort, v\u00e4nder han ju tillbaka.\n8:5 Varf\u00f6r g\u00e5r det d\u00e5 bort i best\u00e4ndig avf\u00e4llighet, detta folk i Jerusalem? Varf\u00f6r h\u00e5lla de fast vid sitt svek och vilja icke v\u00e4nda tillbaka?\n8:6 Jag har givit akt och h\u00f6rt huru de tala vad or\u00e4tt \u00e4r; ingen enda finnes, som \u00e5ngrar sin ondska, ingen s\u00e4ger: \u00bbVad har jag gjort!\u00bb Alla l\u00f6pa de bort, lika h\u00e4star som rusa \u00e5stad i striden.\n8:7 Till och med h\u00e4gern under himmelen k\u00e4nner ju sin best\u00e4mda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden f\u00f6r sin \u00e5terkomst; mitt folk d\u00e4remot k\u00e4nner ej HERRENS r\u00e4tter.\n8:8 Huru kunnen I d\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVi \u00e4ro visa och hava HERRENS lag ibland oss\u00bb? Icke s\u00e5, de skriftl\u00e4rdes l\u00f6gnpenna har f\u00f6rvandlat den i l\u00f6gn.\n8:9 S\u00e5dana visa skola komma p\u00e5 skam, komma till korta och bliva sn\u00e4rjda. De hava ju f\u00f6rkastat HERRENS ord, vari \u00e4ro de d\u00e5 visa?\n8:10 S\u00e5 skall jag nu giva deras hustrur \u00e5t andra och deras \u00e5krar \u00e5t er\u00f6vrare Ty alla, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, s\u00f6ka or\u00e4tt vinning; b\u00e5de profeter och pr\u00e4ster fara allasammans med l\u00f6gn,\n8:11 de taga det l\u00e4tt med helandet av dottern mitt folks skada; de s\u00e4ga: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l till, allt st\u00e5r v\u00e4l till\u00bb, och dock st\u00e5r icke allt v\u00e4l\n8:12 De skola komma p\u00e5 skam, \u00f6vade styggelse. Likv\u00e4l k\u00e4nna de alls icke skam och veta icke av att blygas. D\u00e4rf\u00f6r skola de falla bland de andra; n\u00e4r hems\u00f6kelsen tr\u00e4ffar dem, skola de komma p\u00e5 fall, s\u00e4ger HERREN.\n8:13 Jag skall bortrycka och f\u00f6rg\u00f6ra dem, s\u00e4ger HERREN. Inga druvor v\u00e4xa p\u00e5 vintr\u00e4den, och inga fikon p\u00e5 fikontr\u00e4den, utan till och med l\u00f6ven \u00e4ro vissnade: De bud jag gav dem \u00f6vertr\u00e4da de.\n8:14 Varf\u00f6r sitta vi h\u00e4r stilla? F\u00f6rsamlen eder och l\u00e5t oss fly in i de bef\u00e4sta st\u00e4derna och f\u00f6rg\u00e5s d\u00e4r; ty HERREN, v\u00e5r Gud, vill f\u00f6rg\u00f6ra oss, han giver oss gift att dricka d\u00e4rf\u00f6r att vi syndade mot HERREN.\n8:15 V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d\u00e5 vi skulle bliva helade, men se, f\u00f6rskr\u00e4ckelse kommer.\n8:16 Fr\u00e5n Dan h\u00f6r man frustandet av hans h\u00e4star; f\u00f6r hans hingstars gn\u00e4ggande b\u00e4var hela landet. De komma och f\u00f6rt\u00e4ra landet med allt vad d\u00e4ri \u00e4r, staden med dem som bo d\u00e4ri.\n8:17 Ty se, jag s\u00e4nder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besv\u00e4rjelse hj\u00e4lper, och de skola stinga eder, s\u00e4ger HERREN.\n8:18 Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hj\u00e4rta \u00e4r sjukt i mig.\n8:19 H\u00f6r, dottern mitt folk ropar i fj\u00e4rran land: \u00bbFinnes d\u00e5 icke HERREN i Sion? \u00c4r dennes konung icke mer d\u00e4r?\u00bb Ja, varf\u00f6r hava de f\u00f6rt\u00f6rnat mig med sina bel\u00e4ten, med sina fr\u00e4mmande avgudar?\n8:20 Sk\u00f6rdetiden \u00e4r f\u00f6rbi, sommaren \u00e4r till \u00e4nda, och ingen fr\u00e4lsning har kommit oss till del.\n8:21 Jag \u00e4r f\u00f6rkrossad, d\u00e4rf\u00f6r att dottern mitt folk s\u00e5 krossas, jag g\u00e5r s\u00f6rjande, h\u00e4pnad har gripit mig.\n8:22 Finnes d\u00e5 ingen balsam i Gilead, finnes ingen l\u00e4kare d\u00e4r? Eller varf\u00f6r bliver dottern mitt folk icke helad fr\u00e5n sina s\u00e5r?\n9:1 Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn och mina \u00f6gon en t\u00e5rek\u00e4lla, s\u00e5 att jag kunde gr\u00e5ta dag och natt \u00f6ver de slagna hos dottern mitt folk!\n9:2 Ack att jag hade ett h\u00e4rb\u00e4rge i \u00f6knen, s\u00e5 att jag kunde \u00f6vergiva mitt folk och draga bort ifr\u00e5n dem! Ty de \u00e4ro allasammans \u00e4ktenskapsbrytare, en f\u00f6rsamling av trol\u00f6sa.\n9:3 Sin tungas b\u00e5ge sp\u00e4nna de till att avskjuta l\u00f6gner, och till sanning bruka de icke sin makt i landet. Nej, de g\u00e5 fr\u00e5n og\u00e4rning till og\u00e4rning, men mig vilja de ej veta av, s\u00e4ger HERREN.\n9:4 Var och en tage sig till vara f\u00f6r sin v\u00e4n, och ingen f\u00f6rlite sig p\u00e5 n\u00e5gon sin broder; ty den ene brodern g\u00f6r allt f\u00f6r att bedraga den andre, och den ene v\u00e4nnen g\u00e5r omkring och f\u00f6rtalar den andre.\n9:5 Var och en handlar svikligt mot sin v\u00e4n, och ingen talar vad sant \u00e4r; de \u00f6va sina tungor i att tala l\u00f6gn de arbeta sig tr\u00f6tta med att g\u00f6ra illa.\n9:6 Du bor mitt ibland falskhet; i sin falskhet vilja de ej veta av mig, s\u00e4ger HERREN.\n9:7 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot s\u00e5. Se, jag m\u00e5ste luttra och pr\u00f6va dem; ty vad annat kan jag g\u00f6ra, d\u00e5 nu dottern mitt folk \u00e4r s\u00e5dan?\n9:8 Deras tunga \u00e4r en m\u00f6rdande pil; vad den talar \u00e4r svek. Med munnen tala de v\u00e4nligt till sin n\u00e4sta, men i hj\u00e4rtat l\u00e4gga de f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r honom.\n9:9 Skulle jag icke f\u00f6r s\u00e5dant hems\u00f6ka dem? s\u00e4ger HERREN. Skulle icke min sj\u00e4l h\u00e4mnas p\u00e5 ett s\u00e5dant folk som detta \u00e4r?\n9:10 \u00d6ver bergen vill jag gr\u00e5ta och sjunga sorges\u00e5ng; jag vill h\u00f6ja klagos\u00e5ng \u00f6ver betesmarkerna i \u00f6knen. Ty de \u00e4ro f\u00f6rbr\u00e4nda, s\u00e5 att ingen g\u00e5r d\u00e4r fram och inga l\u00e4ten av boskap d\u00e4r h\u00f6ras; b\u00e5de himmelens f\u00e5glar och fyrfotadjuren hava flytt och \u00e4ro borta.\n9:11 Jag skall g\u00f6ra Jerusalem till en stenhop, till en boning f\u00f6r schakaler, och Juda st\u00e4der till en \u00f6demark, d\u00e4r ingen bor.\n9:12 Vem \u00e4r en vis man, s\u00e5 att han f\u00f6rst\u00e5r detta? Och till vem har HERRENS mun talat, s\u00e5 att han kan f\u00f6rklara detta: varf\u00f6r landet har blivit s\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rvat, f\u00f6rbr\u00e4nt s\u00e5som en \u00f6ken, d\u00e4r ingen g\u00e5r fram?\n9:13 Och HERREN svarade: Jo, d\u00e4rf\u00f6r att de hava \u00f6vergivit min lag, den som jag f\u00f6relade dem, och icke hava h\u00f6rt min r\u00f6st och vandrat efter den\n9:14 utan vandrat efter sina egna hj\u00e4rtans h\u00e5rdhet och efterf\u00f6ljt Baalerna, s\u00e5som deras fader l\u00e4rde dem.\n9:15 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s\u00e5: Se, jag skall giva detta folk mal\u00f6rt att \u00e4ta och gift att dricka.\n9:16 Och jag skall f\u00f6rstr\u00f6 dem bland folk som varken de eller deras f\u00e4der hava k\u00e4nt, och skall s\u00e4nda sv\u00e4rdet efter dem, till dess att jag har gjort \u00e4nde p\u00e5 dem.\n9:17 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Given akt; tillkallen gr\u00e5terskor, f\u00f6r att de m\u00e5 komma, och s\u00e4nden efter f\u00f6rfarna kvinnor, och l\u00e5ten dem komma.\n9:18 L\u00e5ten dem med hast st\u00e4mma upp sorges\u00e5ng \u00f6ver oss, s\u00e5 att v\u00e5ra \u00f6gon flyta i t\u00e5rar och vatten str\u00f6mmar fr\u00e5n v\u00e5ra \u00f6gonlock.\n9:19 Ty sorges\u00e5ng h\u00f6res ljuda fr\u00e5n Sion: Huru har ej f\u00f6rst\u00f6relse drabbat oss! Vi hava kommit illa p\u00e5 skam, vi m\u00e5ste ju \u00f6vergiva landet, ty v\u00e5ra boningar hava de slagit ned.\n9:20 Ja, h\u00f6ren, I kvinnor, HERRENS ord, och edert \u00f6ra fatte hans muns tal. L\u00e4ren edra d\u00f6ttrar sorges\u00e5ng; ja, l\u00e4ren varandra klagos\u00e5ng.\n9:21 Ty d\u00f6den stiger in genom vara f\u00f6nster, han kommer in i v\u00e5ra palats; han utrotar barnen fr\u00e5n gatan och ynglingarna fr\u00e5n torgen.\n9:22 Ja, tala: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Och m\u00e4nniskornas d\u00f6da kroppar ligga s\u00e5som g\u00f6dsel p\u00e5 marken och s\u00e5som k\u00e4rvar efter sk\u00f6rdemannen, vilka ingen samlar upp.\n9:23 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Den vise ber\u00f6mme sig icke av sin vishet, den starke ber\u00f6mme sig icke av sin styrka, den rike ber\u00f6mme sig icke av sin rikedom.\n9:24 Nej, den som vill ber\u00f6mma sig, han ber\u00f6mme sig d\u00e4rav att han har f\u00f6rst\u00e5nd till att k\u00e4nna mig: att jag \u00e4r HERREN, som g\u00f6r n\u00e5d, r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet p\u00e5 jorden. Ty till s\u00e5dana har jag behag, s\u00e4ger HERREN.\n9:25 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall hems\u00f6ka alla omskurna som dock \u00e4ro oomskurna:\n9:26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla \u00f6kenbor med kantklippt h\u00e5r. Ty hednafolken \u00e4ro alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hj\u00e4rta.\n10:1 H\u00f6ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN:\n10:2 I skolen icke v\u00e4nja eder vid hedningarnas s\u00e4tt och icke f\u00f6rf\u00e4ras f\u00f6r himmelens tecken, d\u00e4rf\u00f6r att hedningarna f\u00f6rf\u00e4ras f\u00f6r dem.\n10:3 Ty vad folken predika \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar. Se, av ett stycke tr\u00e4 fr\u00e5n skogen hugger man ut dem, och konstn\u00e4rens h\u00e4nder tillyxa dem;\n10:4 med silver och guld pryder man dem och f\u00e4ster dem med spikar och hammare, f\u00f6r att de icke skola falla omkull.\n10:5 Lika f\u00e5gelskr\u00e4mmor p\u00e5 ett gurkf\u00e4lt st\u00e5 de d\u00e4r och kunna ej tala; man m\u00e5ste b\u00e4ra dem, ty de kunna ej g\u00e5. Frukten d\u00e5 icke f\u00f6r dem, ty de kunna ej g\u00f6ra n\u00e5got ont; och att g\u00f6ra n\u00e5got gott, det f\u00f6rm\u00e5 de ej heller.\n10:6 Men dig, HERRE, \u00e4r ingen lik; du \u00e4r stor, ditt namn \u00e4r stort i makt.\n10:7 Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? S\u00e5dant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som \u00e4r dig lik.\n10:8 Nej, allasammans \u00e4ro de of\u00f6rnuftiga och d\u00e5rar. Avgudadyrkan \u00e4r att dyrka tr\u00e4,\n10:9 silverpl\u00e5t, h\u00e4mtad fr\u00e5n Tarsis, guld, f\u00f6rt ifr\u00e5n Ufas, arbetat av en konstn\u00e4r, av en guldsmeds h\u00e4nder. I bl\u00e5tt och r\u00f6tt purpurtyg st\u00e5 de kl\u00e4dda, allasammans blott verk av konstf\u00f6rfarna m\u00e4n.\n10:10 Men HERREN \u00e4r en sann Gud, han \u00e4r en levande Gud och en evig konung; f\u00f6r hans f\u00f6rt\u00f6rnelse b\u00e4var jorden, och folken kunna icke uth\u00e4rda hans vrede.\n10:11 S\u00e5 skolen I s\u00e4ga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas fr\u00e5n jorden och ej f\u00e5 finnas under himmelen.\n10:12 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f\u00f6rst\u00e5nd har han utsp\u00e4nt himmelen.\n10:13 N\u00e4r han vill l\u00e5ta h\u00f6ra sin r\u00f6st, d\u00e5 brusa himmelens vatten, d\u00e5 l\u00e5ter han regnskyar stiga upp fr\u00e5n jordens \u00e4nda; han l\u00e5ter ljungeldar komma med regn och f\u00f6r vinden ut ur dess f\u00f6rvaringsrum.\n10:14 S\u00e5som d\u00e5rar st\u00e5 d\u00e5 alla m\u00e4nniskor d\u00e4r och begripa intet; guldsmederna komma d\u00e5 alla p\u00e5 skam med sina bel\u00e4ten, ty deras gjutna bel\u00e4ten \u00e4ro l\u00f6gn, och ingen ande \u00e4r i dem.\n10:15 De \u00e4ro f\u00e5f\u00e4nglighet, en tillverkning att le \u00e5t; n\u00e4r hems\u00f6kelsen kommer \u00f6ver dem, m\u00e5ste de f\u00f6rg\u00e5s.\n10:16 Men s\u00e5dan \u00e4r icke han som \u00e4r Jakobs del; nej, det \u00e4r han som har skapat allt, och Israel \u00e4r hans arvedels stam. HERREN Sebaot \u00e4r hans namn.\n10:17 Samlen edert gods och f\u00f6ren det bort ur landet, I som sitten under bel\u00e4gring.\n10:18 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, denna g\u00e5ng skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem \u00e5ngest, s\u00e5 att de f\u00f6rnimma det.\n10:19 Ve mig, jag \u00e4r s\u00f6nderkrossad! Ol\u00e4kligt \u00e4r mitt s\u00e5r. Men jag s\u00e4ger: Ja, detta \u00e4r min pl\u00e5ga, jag m\u00e5ste b\u00e4ra den!\n10:20 Mitt t\u00e4lt \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt, och mina t\u00e4ltstreck \u00e4ro alla avslitna. Mina barn \u00e4ro borta, de finnas icke mer; ingen \u00e4r kvar, som kan sl\u00e5 upp mitt t\u00e4lt och s\u00e4tta upp mina t\u00e4ltdukar.\n10:21 Ty herdarna voro of\u00f6rnuftiga, de fr\u00e5gade icke efter HERREN; d\u00e4rf\u00f6r hade de ingen framg\u00e5ng, och hela deras hjord blev f\u00f6rskingrad.\n10:22 Lyssna, n\u00e5got h\u00f6res! Se, det nalkas! Ett stort d\u00e5n kommer fr\u00e5n nordlandet f\u00f6r att g\u00f6ra Juda st\u00e4der till en \u00f6demark, till en boning f\u00f6r schakaler.\n10:23 Jag vet det, HERRE: m\u00e4nniskans v\u00e4g beror ej av henne, det st\u00e5r icke i vandrarens makt att r\u00e4tt styra sina steg.\n10:24 S\u00e5 tukta mig, HERRE likv\u00e4l med m\u00e5tta; icke i din vrede, p\u00e5 det att du ej m\u00e5 g\u00f6ra mig till intet.\n10:25 Utgjut din f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver hedningarna, som icke k\u00e4nna dig, och \u00f6ver de sl\u00e4kter som ej \u00e5kalla ditt namn. ty de hava upp\u00e4tit Jakob, ja, upp\u00e4tit och gjort \u00e4nde p\u00e5 honom, och hans boning hava de f\u00f6r\u00f6tt.\n11:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade:\n11:2 \u00bbH\u00f6ren detta f\u00f6rbunds ord, och talen till Juda m\u00e4n och till Jerusalems inv\u00e5nare;\n11:3 s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: F\u00f6rbannad vare den man som icke h\u00f6r detta f\u00f6rbunds ord,\n11:4 det som jag bj\u00f6d edra fader p\u00e5 den tid d\u00e5 jag f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land, den sm\u00e4ltugnen, i det jag sade: H\u00f6ren min r\u00f6st och g\u00f6ren detta, alldeles s\u00e5som jag bjuder eder, s\u00e5 skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,\n11:5 p\u00e5 det att jag m\u00e5 h\u00e5lla den ed som jag har svurit edra f\u00e4der: att giva dem ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, s\u00e5som ock nu har skett.\u00bb Och jag svarade och sade: \u00bbJa, amen, HERRE.\u00bb\n11:6 Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st\u00e4der och p\u00e5 gatorna i Jerusalem och s\u00e4g: H\u00f6ren detta f\u00f6rbunds ord och g\u00f6ren efter dem.\n11:7 Ty b\u00e5de p\u00e5 den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde edra f\u00e4der ut ur Egyptens land och sedan \u00e4nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: \u00bbH\u00f6ren min r\u00f6st\u00bb;\n11:8 men de ville icke h\u00f6ra eller b\u00f6ja sitt \u00f6ra d\u00e4rtill, utan vandrade var och en i sitt onda hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t jag ock komma \u00f6ver dem allt vad jag hade sagt i det f\u00f6rbund som jag bj\u00f6d dem h\u00e5lla, men som de dock icke h\u00f6llo.\n11:9 Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m\u00e4n och Jerusalems inv\u00e5nare hava sammansvurit sig.\n11:10 De hava v\u00e4nt tillbaka till sina f\u00f6rf\u00e4ders missg\u00e4rningar, deras som icke ville h\u00f6ra mina ord. Sj\u00e4lva hava de s\u00e5 f\u00f6ljt efter andra gudar och tj\u00e4nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det f\u00f6rbund som jag sl\u00f6t med deras f\u00e4der.\n11:11 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag skall l\u00e5ta en olycka komma \u00f6ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och n\u00e4r de d\u00e5 ropa till mig, skall jag icke h\u00f6ra dem.\n11:12 Och om s\u00e5 Juda st\u00e4der och Jerusalems inv\u00e5nare g\u00e5 bort och ropa till de gudar \u00e5t vilka de pl\u00e4ga t\u00e4nda offereld, s\u00e5 skola dessa alls icke kunna fr\u00e4lsa dem i deras olyckas tid.\n11:13 Ty s\u00e5 m\u00e5nga som dina st\u00e4der \u00e4ro, s\u00e5 m\u00e5nga hava dina gudar blivit, du Juda; och s\u00e5 m\u00e5nga som gatorna \u00e4ro i Jerusalem, s\u00e5 m\u00e5nga altaren haven I satt upp \u00e5t sk\u00e4ndlighetsguden: altaren till att t\u00e4nda offereld \u00e5t Baal.\n11:14 S\u00e5 m\u00e5 du nu icke bedja f\u00f6r detta folk eller framb\u00e4ra n\u00e5gon klagan och f\u00f6rb\u00f6n f\u00f6r dem; ty jag vill icke h\u00f6ra, n\u00e4r de ropa till mig f\u00f6r sin olyckas skull.\n11:15 Vad har min \u00e4lskade att g\u00f6ra i mitt hus, d\u00e5 hon, ja, hela hopen, \u00f6var s\u00e5dan sk\u00e4ndlighet? Kan heligt k\u00f6tt komma s\u00e5som offer fr\u00e5n dig? N\u00e4r du f\u00e5r bedriva din ondska, d\u00e5 fr\u00f6jdar du dig ju.\n11:16 \u00bbEtt gr\u00f6nskande olivtr\u00e4d, prytt med sk\u00f6na frukter\u00bb, s\u00e5 kallade HERREN dig; men nu har han med stort och v\u00e4ldigt d\u00e5n t\u00e4nt upp en eld omkring det tr\u00e4det, s\u00e5 att dess grenar f\u00f6rd\u00e4rvas.\n11:17 Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka \u00f6ver dig, f\u00f6r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att f\u00f6rt\u00f6rna mig, i det att de hava t\u00e4nt offereld \u00e5t Baal.\n11:18 HERREN kungjorde det f\u00f6r mig, s\u00e5 att jag fick veta det; ja, du l\u00e4t mig se vad de f\u00f6rehade.\n11:19 Sj\u00e4lv var jag s\u00e5som ett menl\u00f6st lamm som f\u00f6res bort till att slaktas; jag visste ej att de f\u00f6rehade anslag mot mig: \u00bbL\u00e5t oss f\u00f6rd\u00e4rva tr\u00e4det med dess frukt, l\u00e5t oss utrota honom ur de levandes land, s\u00e5 att man icke mer kommer ih\u00e5g hans namn.\u00bb\n11:20 Men HERREN Sebaot \u00e4r en r\u00e4ttf\u00e4rdig domare, som pr\u00f6var njurar och hj\u00e4rta. S\u00e5 l\u00e5t mig d\u00e5 f\u00e5 se din h\u00e4mnd p\u00e5 dem, ty f\u00f6r dig har jag lagt fram min sak.\n11:21 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om Anatots m\u00e4n, dem som st\u00e5 efter ditt liv och s\u00e4ga: \u00bbProfetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d\u00f6 f\u00f6r v\u00e5r hand\u00bb\n11:22 ja, d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot s\u00e5: Se, jag skall hems\u00f6ka dem; deras unga m\u00e4n skola d\u00f6 genom sv\u00e4rd, deras s\u00f6ner och d\u00f6ttrar skola d\u00f6 genom hunger.\n11:23 Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l\u00e5ta olycka drabba Anatots m\u00e4n, n\u00e4r deras hems\u00f6kelses \u00e5r kommer.\n12:1 HERRE, om jag vill g\u00e5 till r\u00e4tta med dig, s\u00e5 beh\u00e5ller du dock r\u00e4tten. Likv\u00e4l m\u00e5ste jag tala med dig om vad r\u00e4tt \u00e4r. Varf\u00f6r g\u00e5r det de ogudaktiga s\u00e5 v\u00e4l? Varf\u00f6r hava alla trol\u00f6sa s\u00e5 god lycka?\n12:2 Du planterar dem, och de sl\u00e5 rot; de v\u00e4xa och b\u00e4ra frukt. N\u00e4ra \u00e4r du i deras mun, men fj\u00e4rran \u00e4r du fr\u00e5n deras innersta.\n12:3 Men du, HERRE, k\u00e4nner mig; du ser mig och pr\u00f6var huru mitt hj\u00e4rta \u00e4r mot dig. Ryck dem bort s\u00e5som f\u00e5r till att slaktas, och invig dem till en d\u00f6dens dag.\n12:4 Huru l\u00e4nge skall landet ligga s\u00f6rjande och gr\u00e4set p\u00e5 marken allest\u00e4des f\u00f6rtorka, s\u00e5 att b\u00e5de fyrfotadjur och f\u00e5glar f\u00f6rg\u00e5s f\u00f6r inbyggarnas ondskas skull, under det att dessa s\u00e4ga: \u00bbHan skall icke se v\u00e5r underg\u00e5ng\u00bb\n12:5 Om du icke orkar l\u00f6pa i kapp med fotg\u00e4ngare, huru vill du d\u00e5 taga upp t\u00e4vlan med h\u00e4star? Och om du nu k\u00e4nner dig trygg i ett fredligt land, huru skall det g\u00e5 dig bland Jordanbygdens sn\u00e5r?\n12:6 Se, till och med dina br\u00f6der och din faders hus \u00e4ro ju trol\u00f6sa mot dig; till och med dessa ropa med full hals bakom din rygg. Du m\u00e5 icke tro p\u00e5 dem, om de ock tala v\u00e4nligt till dig.\n12:7 Jag har \u00f6vergivit mitt hus, f\u00f6rskjutit min arvedel; det som var k\u00e4rast f\u00f6r min sj\u00e4l l\u00e4mnade jag i fiendehand.\n12:8 Hon som \u00e4r min arvedel blev mot mig s\u00e5som ett lejon i skogen; hon har h\u00f6jt sin r\u00f6st mot mig, d\u00e4rf\u00f6r har jag fattat hat till henne.\n12:9 Skall min arvedel vara mot mig s\u00e5som en brokig rovf\u00e5gel -- d\u00e5 m\u00e5 ock rovf\u00e5glar komma emot henne fr\u00e5n alla sidor. Upp, samlen tillhopa alla markens djur, och l\u00e5ten dem komma f\u00f6r att \u00e4ta!\n12:10 Herdar i m\u00e4ngd f\u00f6rd\u00e4rva min ving\u00e5rd och f\u00f6rtrampa min \u00e5ker; de g\u00f6ra min sk\u00f6na \u00e5ker till en \u00f6de \u00f6ken. Man g\u00f6r den till en \u00f6demark;\n12:11 s\u00f6rjande och \u00f6de ligger den framf\u00f6r mig. Hela landet \u00f6del\u00e4gges, ty ingen finnes, som vill akta p\u00e5.\n12:12 \u00d6ver alla h\u00f6jder i \u00f6knen rycka f\u00f6rh\u00e4rjare fram, ja, HERRENS sv\u00e4rd f\u00f6rt\u00e4r allt, fr\u00e5n den ena \u00e4ndan av landet till den andra; intet k\u00f6tt kan finna r\u00e4ddning.\n12:13 De hava s\u00e5tt vete, men sk\u00f6rdat tistel; de hava m\u00f6dat sig f\u00e5f\u00e4ngt. Ja, I skolen komma p\u00e5 skam med eder gr\u00f6da f\u00f6r HERRENS gl\u00f6dande vredes skull.\n12:14 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN om alla de onda grannar som f\u00f6rgripa sig p\u00e5 den arvedel jag har givit \u00e5t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifr\u00e5n dem.\n12:15 Men d\u00e4refter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag \u00e5ter f\u00f6rbarma mig \u00f6ver dem och l\u00e5ta dem komma tillbaka, var och en till sin arvedel och var och en till sitt land.\n12:16 Om de d\u00e5 r\u00e4tt l\u00e4ra sig mitt folks v\u00e4gar, s\u00e5 att de sv\u00e4rja vid mitt namn: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever\u00bb, likasom de f\u00f6rut l\u00e4rde mitt folk att sv\u00e4rja vid Baal, d\u00e5 skola de bliva uppr\u00e4ttade mitt ibland mitt folk.\n12:17 Men om de icke vilja h\u00f6ra, s\u00e5 skall jag alldeles bortrycka och f\u00f6rg\u00f6ra det folket, s\u00e4ger HERREN.\n13:1 S\u00e5 sade HERREN till mig: \u00bbG\u00e5 bort och k\u00f6p dig en linneg\u00f6rdel, och s\u00e4tt den omkring dina l\u00e4nder, men l\u00e5t den icke komma i vatten.\u00bb\n13:2 Och jag k\u00f6pte en g\u00f6rdel, s\u00e5som HERREN hade befallt, och satte den omkring mina l\u00e4nder.\n13:3 D\u00e5 kom HERRENS ord till mig f\u00f6r andra g\u00e5ngen; han sade:\n13:4 \u00bbTag g\u00f6rdeln som du har k\u00f6pt, och som du b\u00e4r omkring dina l\u00e4nder, och st\u00e5 upp och g\u00e5 bort till Frat, och g\u00f6m den d\u00e4r i en stenklyfta.\u00bb\n13:5 Och jag gick bort och g\u00f6mde den vid Frat, s\u00e5som HERREN hade bjudit mig.\n13:6 Sedan, en l\u00e5ng tid d\u00e4refter, sade HERREN till mig: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 bort till Frat, och h\u00e4mta d\u00e4rifr\u00e5n den g\u00f6rdel som jag bj\u00f6d dig g\u00f6mma d\u00e4r.\u00bb\n13:7 Och jag gick bort till Frat och gr\u00e4vde upp g\u00f6rdeln och h\u00e4mtade fram den fr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r jag hade g\u00f6mt den. Och se, g\u00f6rdeln var f\u00f6rd\u00e4rvad, s\u00e5 att den icke mer dugde till n\u00e5got.\n13:8 D\u00e5 kom HERRENS ord till mig; han sade:\n13:9 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: P\u00e5 samma s\u00e4tt skall jag s\u00e4nda f\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver Judas och Jerusalems stora h\u00f6gmod.\n13:10 Detta onda folk, som icke vill h\u00f6ra mitt ord, utan vandrar i sitt hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet och f\u00f6ljer efter andra gudar och tj\u00e4nar och tillbeder dem, det skall bliva s\u00e5som denna g\u00f6rdel vilken icke duger till n\u00e5got.\n13:11 Ty likasom en mans g\u00f6rdel sluter sig t\u00e4tt omkring hans l\u00e4nder, s\u00e5 l\u00e4t jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, s\u00e4ger HERREN, p\u00e5 det att de skulle vara mitt folk och bliva mig till ber\u00f6mmelse, lov och \u00e4ra; men de ville icke h\u00f6ra.\n13:12 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r till dem detta ord: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Alla vink\u00e4rl \u00e4ro till f\u00f6r att fyllas med vin. Och n\u00e4r de d\u00e5 s\u00e4ga till dig: \u00bbSkulle vi icke veta att alla vink\u00e4rl \u00e4ro till f\u00f6r att fyllas med vin?\u00bb,\n13:13 s\u00e5 svara dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands alla inbyggare, konungarna som sitta p\u00e5 Davids tron, och pr\u00e4sterna och profeterna, ja, alla Jerusalems inv\u00e5nare, s\u00e5 att de bliva druckna.\n13:14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, b\u00e5de f\u00e4der och barn, s\u00e4ger HERREN. Jag skall icke hava n\u00e5gon misskund, icke skona och icke f\u00f6rbarma mig, s\u00e5 att jag avst\u00e5r fr\u00e5n att f\u00f6rd\u00e4rva dem.\n13:15 H\u00f6ren och lyssnen h\u00e4rtill, varen icke \u00f6vermodiga; ty HERREN har talat.\n13:16 Given HERREN, eder Gud, \u00e4ra, f\u00f6rr\u00e4n han l\u00e5ter m\u00f6rkret komma, och f\u00f6rr\u00e4n edra f\u00f6tter snubbla p\u00e5 bergen, n\u00e4r det skymmer; ty det ljus I f\u00f6rbiden skall han byta i d\u00f6dsskugga och g\u00f6ra till t\u00f6cken.\n13:17 Men om I icke h\u00f6ren h\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 m\u00e5ste min sj\u00e4l i l\u00f6nndom s\u00f6rja \u00f6ver s\u00e5dant \u00f6vermod, och mitt \u00f6ga m\u00e5ste bitterligen gr\u00e5ta och flyta i t\u00e5rar, d\u00e4rf\u00f6r att HERRENS hjord d\u00e5 bliver bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap.\n13:18 S\u00e4g till konungen och konungamodern: S\u00e4tten eder l\u00e5gt ned, ty den h\u00e4rlighetens krona som prydde edert huvud har fallit av eder.\n13:19 St\u00e4derna i Sydlandet \u00e4ro tillslutna, och ingen finnes, som \u00f6ppnar dem; hela Juda \u00e4r bortf\u00f6rt i f\u00e5ngenskap, ja, bortf\u00f6rt helt och h\u00e5llet.\n13:20 Lyften upp edra \u00f6gon och sen huru de komma norrifr\u00e5n. Var \u00e4r nu hjorden som var dig given, den hjord som var din \u00e4ra?\n13:21 Vad vill du s\u00e4ga, n\u00e4r han s\u00e4tter till herrar \u00f6ver dig m\u00e4n som du sj\u00e4lv har l\u00e4rt att komma till dig s\u00e5som \u00e4lskare? Skulle du d\u00e5 icke gripas av v\u00e5nda s\u00e5som en kvinna i barnsn\u00f6d?\n13:22 Men om du s\u00e4ger i ditt hj\u00e4rta: \u00bbVarf\u00f6r har det g\u00e5tt mig s\u00e5?\u00bb, s\u00e5 vet: for din stora missg\u00e4rnings skull blev ditt mantelsl\u00e4p upplyft och dina f\u00f6tter nesligt blottade.\n13:23 Kan v\u00e4l en etiopier f\u00f6rvandla sin hud eller en panter sina fl\u00e4ckar? D\u00e5 skullen ocks\u00e5 I kunna g\u00f6ra n\u00e5got gott, I som \u00e4ren s\u00e5 \u00f6vade i ondska.\n13:24 V\u00e4lan, jag vill f\u00f6rskingra dem s\u00e5som str\u00e5 som far bort f\u00f6r \u00f6knens vind.\n13:25 Detta skall vara din lott och din besk\u00e4rda del fr\u00e5n mig, s\u00e4ger HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att du har f\u00f6rg\u00e4tit mig och f\u00f6rlitat dig p\u00e5 l\u00f6gn.\n13:26 D\u00e4rf\u00f6r skall jag ock draga upp ditt mantelsl\u00e4p \u00f6ver ditt ansikte, s\u00e5 att man f\u00e5r se din skam.\n13:27 Din otukt, ditt vrenskande, ditt sk\u00e4ndliga otuktsv\u00e4sen -- p\u00e5 h\u00f6jderna, p\u00e5 f\u00e4ltet har jag sett dina styggelser. Ve dig, Jerusalem! Du kommer icke att bliva ren -- p\u00e5 huru l\u00e5ng tid \u00e4nnu?\n14:1 Detta \u00e4r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang\u00e5ende torkan.\n14:2 Juda ligger s\u00f6rjande, dess portar \u00e4ro f\u00f6rfallna, likasom i sorgdr\u00e4kt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp fr\u00e5n Jerusalem.\n14:3 Storm\u00e4nnen d\u00e4r s\u00e4nda de sm\u00e5 efter vatten, men n\u00e4r de komma till dammarna, finna de intet vatten; de m\u00e5ste v\u00e4nda tillbaka med tomma k\u00e4rl. De st\u00e5 d\u00e4r med skam och blygd och m\u00e5ste h\u00f6lja \u00f6ver sina huvuden.\n14:4 F\u00f6r markens skull, som ligger vanm\u00e4ktig, d\u00e4rf\u00f6r att intet regn faller p\u00e5 jorden, st\u00e5 \u00e5kerm\u00e4nnen med skam och m\u00e5ste h\u00f6lja \u00f6ver sina huvuden.\n14:5 Ja, ocks\u00e5 hinden p\u00e5 f\u00e4ltet \u00f6vergiver sin nyf\u00f6dda kalv, d\u00e4rf\u00f6r att intet gr\u00f6nt finnes\n14:6 Och vild\u00e5snorna st\u00e5 p\u00e5 h\u00f6jderna och fl\u00e4mta s\u00e5som schakaler; deras \u00f6gon f\u00f6rsm\u00e4kta, d\u00e4rf\u00f6r att gr\u00e4set \u00e4r borta.\n14:7 Om \u00e4n v\u00e5ra missg\u00e4rningar vittna emot oss, s\u00e5 hj\u00e4lp dock, HERRE, f\u00f6r ditt namns skull. Ty v\u00e5r avf\u00e4llighet \u00e4r stor; mot dig hava vi syndat.\n14:8 Du Israels hopp dess fr\u00e4lsare i n\u00f6dens tid, varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5som en fr\u00e4mling i landet, lik en v\u00e4gfarande som sl\u00e5r upp sitt t\u00e4lt allenast f\u00f6r en natt?\n14:9 Varf\u00f6r \u00e4r du lik en r\u00e5dl\u00f6s man, lik en hj\u00e4lte som icke kan hj\u00e4lpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi \u00e4ro uppkallade efter ditt namn; s\u00e5 \u00f6vergiv oss d\u00e5 icke.\n14:10 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN om detta folk: P\u00e5 detta s\u00e4tt driva de g\u00e4rna omkring, de h\u00e5lla icke sina f\u00f6tter i styr. D\u00e4rf\u00f6r har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ih\u00e5g deras missg\u00e4rning och hems\u00f6ker deras synder.\n14:11 Och HERREN sade till mig: Du m\u00e5 icke bedja om n\u00e5got gott f\u00f6r detta folk.\n14:12 Ty om de \u00e4n fasta, s\u00e5 vill jag dock icke h\u00f6ra deras rop, och om de \u00e4n offra br\u00e4nnoffer och spisoffer s\u00e5 har jag intet behag till dem, utan vill f\u00f6rg\u00f6ra dem med sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest.\n14:13 D\u00e5 sade jag: \u00bbAck Herre, HERRE! Profeterna s\u00e4ga ju till dem: I skolen icke se n\u00e5got sv\u00e4rd, ej heller skall hungersn\u00f6d tr\u00e4ffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p\u00e5 denna plats.\u00bb\n14:14 Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l\u00f6gn i mitt namn; jag har icke s\u00e4nt dem eller givit dem n\u00e5gon befallning eller talat till dem. L\u00f6gnsyner och tomma sp\u00e5domar och f\u00e5f\u00e4ngligt tal och sina egna hj\u00e4rtans svek \u00e4r det de profetera f\u00f6r eder.\n14:15 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om de profeter som profetera i mitt namn, fast\u00e4n jag icke har s\u00e4nt dem, och som s\u00e4ga att sv\u00e4rd och hungersn\u00f6d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv\u00e4rd och hunger skola dessa profeter f\u00f6rg\u00e5s.\n14:16 Och folket som de profetera f\u00f6r, b\u00e5de m\u00e4n och hustrur, b\u00e5de s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, skola komma att ligga p\u00e5 Jerusalems gator, slagna av hunger och sv\u00e4rd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska \u00f6ver dem.\n14:17 Men du skall s\u00e4ga till dem detta ord: Mina \u00f6gon flyta i t\u00e5rar natt och dag och f\u00e5 ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor f\u00f6rst\u00f6ring, av ett sv\u00e5rt och ol\u00e4kligt s\u00e5r.\n14:18 Om jag g\u00e5r ut p\u00e5 marken, se, d\u00e5 ligga d\u00e4r sv\u00e4rdsslagna m\u00e4n; och kommer jag in i staden, s\u00e5 m\u00f6tes jag d\u00e4r av hungerns pl\u00e5gor. Ja, b\u00e5de profeter och pr\u00e4ster n\u00f6dgas draga fr\u00e5n ort till ort, till ett land som de icke k\u00e4nna.\n14:19 Har du d\u00e5 alldeles f\u00f6rkastat Juda? Har din sj\u00e4l begynt f\u00f6rsm\u00e5 Sion? Eller varf\u00f6r har du slagit oss s\u00e5, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d\u00e5 vi skulle bliva helade, men se, f\u00f6rskr\u00e4ckelse kommer.\n14:20 HERRE, vi k\u00e4nna v\u00e5r ogudaktighet, v\u00e5ra f\u00e4ders missg\u00e4rning, ty vi hava syndat mot dig.\n14:21 F\u00f6r ditt namns skull, f\u00f6rkasta oss icke, l\u00e5t din h\u00e4rlighets tron ej bliva f\u00f6raktad; kom ih\u00e5g ditt f\u00f6rbund med oss, och bryt det icke.\n14:22 Finnas v\u00e4l bland hedningarnas f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar s\u00e5dana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig sj\u00e4lv l\u00e5ta regnskurar falla? \u00c4r det icke dig, HERRE, v\u00e5r Gud, som vi m\u00e5ste f\u00f6rbida? Det \u00e4r ju du som har gjort allt detta.\n15:1 Men HERREN sade till mig; Om \u00e4n Mose och Samuel tr\u00e4dde inf\u00f6r mig, s\u00e5 skulle min sj\u00e4l dock icke v\u00e4nda sig till detta folk. Driv dem bort ifr\u00e5n mitt ansikte och l\u00e5t dem g\u00e5.\n15:2 Och om de fr\u00e5ga dig: \u00bbVart skola vi g\u00e5?\u00bb, s\u00e5 skall du svara dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I pestens v\u00e5ld den som h\u00f6r pesten till, i sv\u00e4rdets v\u00e5ld den som h\u00f6r sv\u00e4rdet till, i hungerns v\u00e5ld den som h\u00f6r hungern till, i f\u00e5ngenskapens v\u00e5ld den som h\u00f6r f\u00e5ngenskapen till.\n15:3 Fyra slags hems\u00f6kelser skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver dem, s\u00e4ger HERREN: sv\u00e4rdet, som skall dr\u00e4pa dem, hundarna, som skola sl\u00e4pa bort dem, himmelens f\u00e5glar och vilddjuren p\u00e5 marken, som skola \u00e4ta upp och f\u00f6rd\u00e4rva dem.\n15:4 Och jag skall g\u00f6ra dem till en varnagel f\u00f6r alla riken p\u00e5 jorden, till straff f\u00f6r det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem.\n15:5 Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan \u00f6mka dig, och vem kan vilja komma f\u00f6r att fr\u00e5ga om det st\u00e5r v\u00e4l till med dig?\n15:6 Du sj\u00e4lv f\u00f6rsk\u00f6t mig, s\u00e4ger HERREN; du gick din v\u00e4g bort. D\u00e4rf\u00f6r utr\u00e4ckte jag mot dig min hand och f\u00f6rd\u00e4rvade dig; jag hade tr\u00f6ttnat att f\u00f6rbarma mig.\n15:7 Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde f\u00f6r\u00e4ldrarna barnl\u00f6sa, jag f\u00f6rgjorde mitt folk, d\u00e5 de ej ville v\u00e4nda om fr\u00e5n sina v\u00e4gar.\n15:8 Deras \u00e4nkor blevo genom mig talrikare \u00e4n sanden i havet; \u00f6ver m\u00f6drarna till deras unga l\u00e4t jag f\u00f6rh\u00e4rjare komma mitt p\u00e5 ljusa dagen; pl\u00f6tsligt l\u00e4t jag \u00e5ngest och f\u00f6rskr\u00e4ckelse falla \u00f6ver dem.\n15:9 Om en moder \u00e4n hade sju s\u00f6ner, m\u00e5ste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det \u00e4nnu var dag, hon m\u00e5ste bliva till skam och blygd. Och vad som \u00e4r kvar av dem skall jag giva till pris \u00e5t deras fienders sv\u00e4rd, s\u00e4ger HERREN\n15:10 \u00bbVe mig, min moder, att du har f\u00f6tt mig, mig som \u00e4r till kiv och tr\u00e4ta f\u00f6r hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har n\u00e5gon beh\u00f6vt ockra p\u00e5 mig; likv\u00e4l f\u00f6rbanna de mig alla.\u00bb\n15:11 Men HERREN svarade: \u00bbSannerligen, jag skall styrka dig och l\u00e5ta det g\u00e5 dig v\u00e4l. Sannerligen, jag skall s\u00e5 g\u00f6ra, att dina fiender komma och b\u00f6nfalla inf\u00f6r dig i olyckans och n\u00f6dens tid.\n15:12 Kan man bryta s\u00f6nder j\u00e4rn, j\u00e4rn fr\u00e5n norden, eller koppar?\u00bb --\n15:13 Ditt gods och dina skatter skall jag l\u00e4mna till plundring, och det utan betalning, till straff f\u00f6r allt vad du har syndat i hela ditt land.\n15:14 Och jag skall l\u00e5ta dina fiender f\u00f6ra dig in i ett land som du icke k\u00e4nner. Ty min vredes eld \u00e4r uppt\u00e4nd; mot eder skall det brinna.\n15:15 HERRE, du vet det. T\u00e4nk p\u00e5 mig och l\u00e5t dig v\u00e5rda om mig, och skaffa mig h\u00e4mnd p\u00e5 mina f\u00f6rf\u00f6ljare; tag mig icke bort, du som \u00e4r l\u00e5ngmodig. Bet\u00e4nk huru jag b\u00e4r sm\u00e4lek f\u00f6r din skull\n15:16 N\u00e4r jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo f\u00f6r mig mitt hj\u00e4rtas fr\u00f6jd och gl\u00e4dje; ty jag \u00e4r uppkallad efter ditt namn, HERRE, h\u00e4rskarornas Gud.\n15:17 Jag har icke suttit i gycklares samkv\u00e4m och f\u00f6rlustat mig d\u00e4r; f\u00f6r din hands skull har jag m\u00e5st sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med f\u00f6rgrymmelse.\n15:18 Varf\u00f6r skall jag d\u00e5 pl\u00e5gas s\u00e5 oavl\u00e5tligt, och varf\u00f6r \u00e4r mitt s\u00e5r s\u00e5 ohelbart? Det vill ju icke l\u00e4kas. Ja, du bliver f\u00f6r mig s\u00e5som en f\u00f6rsinande b\u00e4ck, s\u00e5 som ett vatten som ingen kan lita p\u00e5.\n15:19 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Om du v\u00e4nder \u00e5ter, s\u00e5 vill jag l\u00e5ta dig komma \u00e5ter och bliva min tj\u00e4nare. Och om du framb\u00e4r \u00e4del metall utan slagg, s\u00e5 skall du f\u00e5 tj\u00e4na mig s\u00e5som mun. Dessa skola d\u00e5 v\u00e4nda \u00e5ter till dig, men du skall icke v\u00e4nda \u00e5ter till dem.\n15:20 Och jag skall g\u00f6ra dig inf\u00f6r detta folk till en fast kopparmur, s\u00e5 att de icke skola bliva dig \u00f6verm\u00e4ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag \u00e4r med dig och vill fr\u00e4lsa dig och vill hj\u00e4lpa dig, s\u00e4ger HERREN.\n15:21 Jag skall hj\u00e4lpa dig ut ur de ondas v\u00e5ld och skall f\u00f6rlossa dig ur v\u00e5ldsverkarnas hand.\n16:1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n16:2 Du skall icke taga dig n\u00e5gon hustru eller skaffa dig n\u00e5gra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar p\u00e5 denna plats.\n16:3 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN om de s\u00f6ner och d\u00f6ttrar som bliva I f\u00f6dda p\u00e5 denna plats, och om m\u00f6drarna som hava f\u00f6tt dem, och om f\u00e4derna som hava avlat dem i detta land:\n16:4 Av sv\u00e5ra sjukdomar skola de d\u00f6; man skall icke h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva g\u00f6dsel p\u00e5 marken. Och genom sv\u00e4rd och hunger skola de f\u00f6rg\u00e5s, och deras d\u00f6da kroppar skola bliva mat \u00e5t himmelens f\u00e5glar och markens djur. I\n16:5 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Du skall icke g\u00e5 in i n\u00e5got sorgehus och icke begiva dig \u00e5stad f\u00f6r att h\u00e5lla d\u00f6dsklagan, ej heller \u00f6mka dem; ty jag har tagit bort min frid ifr\u00e5n detta folk, s\u00e4ger HERREN, ja, min n\u00e5d och barmh\u00e4rtighet.\n16:6 Och b\u00e5de stora och sm\u00e5 skola d\u00f6 i detta land, utan att bliva begravna; och man skall icke h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter dem, och ingen skall f\u00f6r deras skull rista m\u00e4rken p\u00e5 sig eller raka sitt huvud.\n16:7 Man skall icke bryta br\u00f6d \u00e5t n\u00e5gon, f\u00f6r att tr\u00f6sta honom i sorgen efter en d\u00f6d, och icke giva n\u00e5gon tr\u00f6steb\u00e4garen att dricka, n\u00e4r han har f\u00f6rlorat fader eller moder.\n16:8 Och i g\u00e4stabudshus skall du icke heller g\u00e5 in f\u00f6r att sitta med dem och \u00e4ta och dricka.\n16:9 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, inf\u00f6r edra \u00f6gon, och medan I \u00e4nnu leven, skall jag p\u00e5 denna plats g\u00f6ra slut p\u00e5 fr\u00f6jderop och gl\u00e4djerop, p\u00e5 rop f\u00f6r brudgum och rop f\u00f6r brud. I\n16:10 N\u00e4r du nu f\u00f6rkunnar alla dessa ord f\u00f6r detta folk och de d\u00e5 fr\u00e5ga dig: \u00bbVarf\u00f6r har HERREN uttalat \u00f6ver oss all denna stora olycka? Och vari best\u00e5r den missg\u00e4rning och synd som vi hava beg\u00e5tt mot HERREN, v\u00e5r Gud?\u00bb,\n16:11 d\u00e5 skall du svara dem: \u00bbJo, edra f\u00e4der \u00f6verg\u00e5vo mig, s\u00e4ger HERREN, och f\u00f6ljde efter andra gudar och tj\u00e4nade och tillb\u00e5do dem; ja, mig \u00f6verg\u00e5vo de och h\u00f6llo icke min lag.\n16:12 Och I sj\u00e4lva haven gjort \u00e4nnu mer ont, \u00e4n edra f\u00e4der gjorde; ty se, I vandren var och en efter sitt onda hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet, och I viljen icke h\u00f6ra mig.\n16:13 D\u00e4rf\u00f6r skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett land son varken I eller edra f\u00e4der haven k\u00e4nt, och d\u00e4r Skolen I f\u00e5 tj\u00e4na andra gudar b\u00e5de dag och natt; ty jag skall icke hava n\u00e5gon misskund med eder.\u00bb\n16:14 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 man icke mer skall s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rt Israels barn upp ur Egyptens land\u00bb,\n16:15 utan: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rt Israels barn upp ur nordlandet, och ur alla andra l\u00e4nder till vilka han hade drivit dem bort.\u00bb Ty jag skall f\u00f6ra dem tillbaka till deras land, det som jag gav \u00e5t deras f\u00e4der.\n16:16 Se, jag skall s\u00e4nda bud efter m\u00e5nga fiskare, s\u00e4ger HERREN, och de skola fiska upp dem; och sedan skall jag s\u00e4nda bud efter m\u00e5nga j\u00e4gare, och de skola jaga dem ned fr\u00e5n alla berg och alla h\u00f6jder och ut ur stenklyftorna.\n16:17 Ty mina \u00f6gon \u00e4ro riktade p\u00e5 alla deras v\u00e4gar; de kunna icke g\u00f6mma sig f\u00f6r mitt ansikte och deras missg\u00e4rning \u00e4r icke f\u00f6rdold f\u00f6r mina \u00f6gon.\n16:18 Och f\u00f6rst skall jag i dubbelt m\u00e5tt vederg\u00e4lla dem f\u00f6r deras missg\u00e4rning och synd, f\u00f6r att de hava osk\u00e4rat mitt land, i det att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och sk\u00e4ndliga avgudars d\u00f6da kroppar.\n16:19 HERRE, du min starkhet och mitt v\u00e4rn, du min tillflykt p\u00e5 n\u00f6dens dag, till dig skola hedningarna komma fr\u00e5n jordens \u00e4ndar och skola s\u00e4ga: \u00bbAllenast l\u00f6gn hava v\u00e5ra f\u00e4der f\u00e5tt i arv. f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar, av vilka ingen kan hj\u00e4lpa.\n16:20 Kan v\u00e4l en m\u00e4nniska g\u00f6ra sig gudar? Nej, de gudarna \u00e4ro inga gudar.\n16:21 D\u00e4rf\u00f6r vill jag nu denna g\u00e5ng l\u00e5ta dem f\u00f6rnimma det, jag vill l\u00e5ta dem k\u00e4nna min hand och min makt, f\u00f6r att de m\u00e5 veta att mitt namn \u00e4r HERREN.\n17:1 Juda synd \u00e4r uppskriven med j\u00e4rnstift, med diamantgriffel; den \u00e4r inristad p\u00e5 deras hj\u00e4rtas tavla och p\u00e5 edra altarens horn,\n17:2 s\u00e5 visst som deras barn vid gr\u00f6na tr\u00e4d och p\u00e5 h\u00f6ga kullar komma ih\u00e5g sina altaren och Aseror.\n17:3 Du mitt berg p\u00e5 f\u00e4ltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall jag l\u00e4mna till plundring, s\u00e5 ock dina offerh\u00f6jder, till straff f\u00f6r vad du har syndat i hela ditt land.\n17:4 Och du skall n\u00f6dgas avst\u00e5 -- och detta genom din egen f\u00f6rskyllan -- fr\u00e5n den arvedel som jag har givit dig; och jag skall l\u00e5ta dig tj\u00e4na dina fiender i ett land som du icke k\u00e4nner. Ty I haven uppt\u00e4nt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.\n17:5 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: F\u00f6rbannad \u00e4r den man som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 m\u00e4nniskor och s\u00e4tter k\u00f6tt sig till arm och med sitt hj\u00e4rta viker av ifr\u00e5n HERREN.\n17:6 Han skall bliva s\u00e5som en torr buske p\u00e5 hedmarken och skall icke f\u00e5 se n\u00e5got gott komma, utan skall bo p\u00e5 f\u00f6rbr\u00e4nda platser i \u00f6knen, i ett land med salthedar, d\u00e4r ingen bor.\n17:7 Men v\u00e4lsignad \u00e4r den man som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN, den som har HERREN till sin f\u00f6rtr\u00f6stan.\n17:8 Han \u00e4r lik ett tr\u00e4d som \u00e4r planterat vid vatten, och som str\u00e4cker ut sina r\u00f6tter till b\u00e4cken; ty om \u00e4n hetta kommer, s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckes det icke, utan bevarar sina l\u00f6v gr\u00f6nskande; och om ett torrt \u00e5r kommer, s\u00e5 s\u00f6rjer det icke och upph\u00f6r ej heller att bara frukt.\n17:9 Ett illfundigt och f\u00f6rd\u00e4rvat ting \u00e4r hj\u00e4rtat framf\u00f6r allt annat; vem kan f\u00f6rst\u00e5 det?\n17:10 Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hj\u00e4rtat och pr\u00f6var njurarna, och giver s\u00e5 \u00e5t var och en efter hans v\u00e4gar, efter hans g\u00e4rningars frukt.\n17:11 Lik en rapph\u00f6na som ruvar p\u00e5 \u00e4gg, vilka hon ej sj\u00e4lv har lagt, \u00e4r den som samlar rikedom med or\u00e4tt; i sina halva dagar m\u00e5ste han l\u00e4mna den och vid sitt slut skall han st\u00e5 s\u00e5som en d\u00e5re.\n17:12 En h\u00e4rlighetens tron, en urgammal h\u00f6jd \u00e4r v\u00e5r helgedoms plats.\n17:13 HERREN \u00e4r Israels hopp; alla som \u00f6vergiva dig komma p\u00e5 skam. de som vika av ifr\u00e5n mig likna en skrift i sanden; ty de hava \u00f6vergivit HERREN, k\u00e4llan med det friska vattnet.\n17:14 Hela du mig, HERRE, s\u00e5 varde jag helad; fr\u00e4ls mig du, s\u00e5 varder jag fr\u00e4lst. Ty du \u00e4r mitt lov.\n17:15 Se, dessa s\u00e4ga till mig: \u00bbVad bliver av HERRENS ord? M\u00e5 det fullbordas!\u00bb\n17:16 Det \u00e4r ju s\u00e5, att jag ej har undandragit mig herdekallet i din efterf\u00f6ljd, och f\u00f6rd\u00e4rvets dag har jag icke \u00e5stundat; du vet det sj\u00e4lv. Vad mina l\u00e4ppar hava uttalat, det har talats inf\u00f6r ditt ansikte.\n17:17 S\u00e5 bliv d\u00e5 icke till skr\u00e4ck f\u00f6r mig; du som \u00e4r min tillflykt p\u00e5 olyckans dag.\n17:18 L\u00e5t dem som f\u00f6rf\u00f6lja mig komma p\u00e5 skam, men l\u00e5t icke mig komma p\u00e5 skam; l\u00e5t dem bliva f\u00f6rf\u00e4rade, men l\u00e5t ej mig bliva f\u00f6rf\u00e4rad. L\u00e5t en olycksdag komma \u00f6ver dem, och krossa dem i dubbelt m\u00e5tt.\n17:19 S\u00e5 sade HERREN till mig: G\u00e5 \u00e5stad och st\u00e4ll dig i Menighetsporten, d\u00e4r Juda konungar g\u00e5 in och g\u00e5 ut, och sedan i Jerusalems alla andra portar;\n17:20 och s\u00e4g till dem: H\u00f6ren HERRENS ord, I Juda konungar med hela Juda, och I alla Jerusalems inv\u00e5nare som g\u00e5n in genom dessa portar.\n17:21 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Tagen eder val till vara f\u00f6r att p\u00e5 sabbatsdagen b\u00e4ra n\u00e5gon b\u00f6rda eller f\u00f6ra in n\u00e5gon s\u00e5dan genom Jerusalems portar.\n17:22 Och f\u00f6ren icke p\u00e5 sabbatsdagen n\u00e5gon b\u00f6rda ut ur edra hus, och g\u00f6ren ej heller n\u00e5got annat arbete, utan helgen sabbatsdagen, s\u00e5som jag bj\u00f6d edra f\u00e4der,\n17:23 fast\u00e4n de icke ville h\u00f6ra eller b\u00f6ja sitt \u00f6ra d\u00e4rtill, utan voro h\u00e5rdnackade, s\u00e5 att de icke h\u00f6rde eller togo emot tuktan.\n17:24 Men om I viljen h\u00f6ra mig, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 att I p\u00e5 sabbatsdagen icke f\u00f6ren n\u00e5gon b\u00f6rda in genom denna stads portar, utan helgen sabbatsdagen, s\u00e5 att I p\u00e5 den icke g\u00f6ren n\u00e5got arbete,\n17:25 d\u00e5 skola konungar och furstar som komma att sitta p\u00e5 Davids tron f\u00e5 draga in genom denna stads portar, p\u00e5 vagnar och h\u00e4star, f\u00f6ljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems inv\u00e5nare; och denna stad skall d\u00e5 f\u00f6rbliva bebodd evinnerligen.\n17:26 Och fr\u00e5n Juda st\u00e4der, fr\u00e5n Jerusalems omnejd och fr\u00e5n Benjamins land, fr\u00e5n L\u00e5glandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma och framb\u00e4ra br\u00e4nnoffer, slaktoffer, spisoffer och r\u00f6kelse och framb\u00e4ra lovoffer till HERRENS hus.\n17:27 Men om I icke h\u00f6ren mitt bud att helga sabbaten och att icke b\u00e4ra n\u00e5gon b\u00f6rda in genom Jerusalems portar p\u00e5 sabbatsdagen, d\u00e5 skall jag t\u00e4nda eld p\u00e5 dess portar, och elden skall f\u00f6rt\u00e4ra Jerusalems palatser och skall icke kunna utsl\u00e4ckas.\n18:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade\n18:2 \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 ned till krukmakarens hus; d\u00e4r vill jag l\u00e5ta dig h\u00f6ra mina ord.\u00bb\n18:3 D\u00e5 gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen med arbete p\u00e5 krukmakarskivan.\n18:4 Och n\u00e4r k\u00e4rlet som krukmakare h\u00f6ll p\u00e5 att g\u00f6ra av leret misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde d\u00e4rav ett annat k\u00e4rl s\u00e5, som han ville hava det gjort.\n18:5 Och HERRENS ord kom till mig han sade:\n18:6 Skulle jag icke kunna g\u00f6ra med eder, I \u00e4r Israels hus, s\u00e5som denne krukmakare g\u00f6r? s\u00e4ger HERREN Jo, s\u00e5som leret \u00e4r i krukmakarens hand, s\u00e5 \u00e4ren ock I i min hand, I av Israels hus.\n18:7 Den ena g\u00e5ngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill upprycka, nedbryta och f\u00f6rg\u00f6ra det;\n18:8 men om d\u00e5 det folket omv\u00e4nder sig fr\u00e5n det onda v\u00e4sende mot vilket jag v\u00e4nde mitt hot, s\u00e5 \u00e5ngrar jag det onda som jag hade t\u00e4nkt att g\u00f6ra dem.\n18:9 En annan g\u00e5ng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill uppbygga och plantera det;\n18:10 men om det d\u00e5 g\u00f6r vad ont \u00e4r i mina \u00f6gon och icke h\u00f6r min r\u00f6st, s\u00e5 \u00e5ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville g\u00f6ra dem.\n18:11 S\u00e5 s\u00e4g du nu till Juda man och Jerusalems inv\u00e5nare: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag bereder \u00e5t eder en olycka, och jag har i sinnet ett anslag mot eder. V\u00e4nden d\u00e4rf\u00f6r om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g, och b\u00e4ttren edert leverne och edert v\u00e4sende.\n18:12 Men de skola svara: \u00bbDu m\u00f6dar dig f\u00f6rg\u00e4ves. Vi vilja f\u00f6lja vara egna tankar och g\u00f6ra var och er efter sitt onda hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet.\n18:13 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Fr\u00e5gen efter bland hednafolken om n\u00e5gon har h\u00f6rt n\u00e5got s\u00e5dant. Alltf\u00f6r gruvliga ting har jungfrun Israel bedrivit.\n18:14 \u00d6vergiver d\u00e5 Libanons sn\u00f6 sin upph\u00f6jda klippa, eller sina de friska vatten ut, som str\u00f6mma ifr\u00e5n fj\u00e4rran,\n18:15 eftersom mitt folk f\u00f6rg\u00e4ter mig och t\u00e4nder offereld \u00e5t avgudar? Se, av dem skola de bringas p\u00e5 fall, n\u00e4r de g\u00e5 sin gamla str\u00e5t och vandra p\u00e5 villostigar, p\u00e5 obanade v\u00e4gar.\n18:16 S\u00e5 g\u00f6ra de sitt land till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, f\u00f6r begabberi evinnerligen; alla som g\u00e5 d\u00e4r fram skola h\u00e4pna och skaka huvudet.\n18:17 S\u00e5som en \u00f6stanvind skall jag f\u00f6rskingra dem, n\u00e4r fienden kommer; jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet, p\u00e5 deras of\u00e4rds dag.\n18:18 Men de sade: \u00bbKom, l\u00e5t oss t\u00e4nka ut n\u00e5got anslag mot Jeremia. Ty pr\u00e4sterna skola icke komma till korta med undervisning, ej heller de vise med r\u00e5d, ej heller profeterna med f\u00f6rkunnelse. Ja, kom, l\u00e5t oss f\u00e4lla honom med vara tungor, vi beh\u00f6va alls icke akta p\u00e5 vad han s\u00e4ger.\u00bb\n18:19 HERRE, akta du p\u00e5 mig, och h\u00f6r rad mina motst\u00e5ndare tala.\n18:20 Skall man f\u00e5 vederg\u00e4lla gott med ont, eftersom dessa hava gr\u00e4vt en grop f\u00f6r mitt liv? T\u00e4nk p\u00e5 huru jag har st\u00e5tt inf\u00f6r ditt ansikte f\u00f6r att mana gott f\u00f6r dem, till att avv\u00e4nda fr\u00e5n dem din vrede.\n18:21 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du \u00f6verl\u00e4mna deras barn \u00e5t hungersn\u00f6den och giva dem sj\u00e4lva till pris \u00e5t sv\u00e4rdet, s\u00e5 att deras hustrur bliva barnl\u00f6sa och \u00e4nkor, deras m\u00e4n dr\u00e4pta av pesten, och deras ynglingar slagna med sv\u00e4rd striden.\n18:22 M\u00e5 klagorop h\u00f6ras fr\u00e5n deras hus, i det att du pl\u00f6tsligt l\u00e5ter r\u00f6varskaror komma \u00f6ver dem. Ty de hava gr\u00e4vt en grop f\u00f6r att f\u00e5nga mig, och snaror hava de lagt ut f\u00f6r mina f\u00f6tter.\n18:23 Men du, HERRE, k\u00e4nner alla deras mordiska anslag mot mig; s\u00e5 m\u00e5 du d\u00e5 icke f\u00f6rl\u00e5ta dem deras missg\u00e4rning eller utpl\u00e5na deras synd ur din \u00e5syn. M\u00e5 de bringas p\u00e5 fall inf\u00f6r dig; ja, utf\u00f6r ditt verk mot dem p\u00e5 din vredes tid.\n19:1 S\u00e5 sade HERREN: G\u00e5 \u00e5stad och k\u00f6p dig en lerkruka av krukmakaren; och tag med dig n\u00e5gra av de \u00e4ldste i folket och av de \u00e4ldste bland pr\u00e4sterna,\n19:2 och g\u00e5 ut till Hinnoms sons dal, som ligger framf\u00f6r Lersk\u00e4rvsporten, och predika d\u00e4r de ord som jag skall tala till dig.\n19:3 Du skall s\u00e4ga: \u00bbH\u00f6ren HERRENS ord, I Juda konungar och I Jerusalems inv\u00e5nare: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall l\u00e5ta en s\u00e5dan olycka komma \u00f6ver denna plats, att det skall genljuda i \u00f6ronen p\u00e5 var och en som f\u00e5r h\u00f6ra det.\n19:4 Eftersom de hava \u00f6vergivit mig och icke aktat denna plats, utan d\u00e4r t\u00e4nt offereld \u00e5t andra gudar, som varken de sj\u00e4lva eller deras f\u00e4der eller Juda konungar hava k\u00e4nt, och eftersom de hava uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,\n19:5 och byggt sina Baalsh\u00f6jder, f\u00f6r att d\u00e4r br\u00e4nna upp sina barn i eld, till br\u00e4nnoffer \u00e5t Baal, fast\u00e4n jag aldrig har bjudit eller talat om eller ens t\u00e4nkt mig n\u00e5got s\u00e5dant,\n19:6 se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 man icke mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan 'Dr\u00e5pdalen'.\n19:7 Och d\u00e5 skall jag p\u00e5 denna plats g\u00f6ra om intet Judas och Jerusalems r\u00e5d, och jag skall l\u00e5ta dem falla f\u00f6r deras fienders sv\u00e4rd och f\u00f6r de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter deras liv och jag skall giva deras d\u00f6da kroppar till mat \u00e5t himmelens f\u00e5glar och markens djur.\n19:8 Och jag skall g\u00f6ra denna stad till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och begabberi; alla som g\u00e5 d\u00e4r fr\u00e5n skola h\u00e4pna och vissla vid tanken p\u00e5 alla dess pl\u00e5gor.\n19:9 Och jag skall l\u00e5ta dem \u00e4ta sina egna s\u00f6ners och d\u00f6ttrars k\u00f6tt, ja, den ene skall n\u00f6dgas \u00e4ta den andres k\u00f6tt. I s\u00e5dan n\u00f6d och s\u00e5dant tr\u00e5ngm\u00e5l skola de komma genom sina fiender och genom dem som st\u00e5 efter deras liv.\u00bb\n19:10 Och du skall sl\u00e5 s\u00f6nder krukan inf\u00f6r de m\u00e4ns \u00f6gon, som hava g\u00e5tt med dig,\n19:11 och du skall s\u00e4ga till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Jag skall s\u00f6ndersl\u00e5 detta folk och denna stad, p\u00e5 samma s\u00e4tt som man sl\u00e5r s\u00f6nder ett krukmakark\u00e4rl, s\u00e5 att det icke kan bliva helt igen; och man skall begrava i Tofet, d\u00e4rf\u00f6r att ingen annan plats finnes att begrava p\u00e5.\n19:12 S\u00e5 skall jag g\u00f6ra med denna plats, s\u00e4ger HERREN, och med dess inv\u00e5nare; jag skall g\u00f6ra denna stad lik Tofet.\n19:13 Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola bliva s\u00e5som Tofetplatsen, ja, alla de hus p\u00e5 vilkas tak man har t\u00e4nt offereld \u00e5t himmelens hela h\u00e4rskara och utgjutit drickoffer \u00e5t andra gudar.\u00bb\n19:14 N\u00e4r sedan Jeremia kom igen fr\u00e5n Tofet, dit HERREN hade s\u00e4nt honom f\u00f6r att profetera, st\u00e4llde han sig i f\u00f6rg\u00e5rden till HERRENS hus och sade till allt folket:\n19:15 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, \u00f6ver denna stad med alla dess lydst\u00e4der skall jag l\u00e5ta all den olycka komma, som jag har beslutit \u00f6ver den -- detta d\u00e4rf\u00f6r att de hava varit h\u00e5rdnackade och icke velat h\u00f6ra mina ord.\u00bb\n20:1 D\u00e5 nu Pashur, Immers son, pr\u00e4sten, som var \u00f6veruppsyningsman i HERRENS hus, h\u00f6rde Jeremia profetera detta,\n20:2 l\u00e4t han hudfl\u00e4nga profeten Jeremia och satte honom i stocken i \u00d6vre Benjaminsporten till HERRENS hus.\n20:3 Men n\u00e4r Pashur dagen d\u00e4refter sl\u00e4ppte Jeremia l\u00f6s ur stocken, sade Jeremia till honom: \u00bbPashur \u00e4r icke det namn varmed HERREN ben\u00e4mner dig, utan Magor-Missabib;\n20:4 ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall g\u00f6ra dig till skr\u00e4ck s\u00e5v\u00e4l f\u00f6r dig sj\u00e4lv som f\u00f6r alla dina v\u00e4nner; och de skola falla f\u00f6r sina fienders sv\u00e4rd, i din egen \u00e5syn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall f\u00f6ra dem bort till Babel och dr\u00e4pa dem med sv\u00e4rd.\n20:5 Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter d\u00e4ri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola g\u00f6ra det till sitt byte och taga det och f\u00f6ra det till Babel.\n20:6 Och du sj\u00e4lv, Pashur, skall g\u00e5 i f\u00e5ngenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; d\u00e4r skall du d\u00f6, och d\u00e4r skall du begravas, Sjungen till HERRENS \u00e4ra, j\u00e4mte alla dina v\u00e4nner, f\u00f6r vilka du har profeterat l\u00f6gn.\u00bb\n20:7 Du, HERRE, \u00f6vertalade mig, och jag l\u00e4t mig \u00f6vertalas; du grep mig och blev mig \u00f6verm\u00e4ktig. S\u00e5 har jag blivit ett st\u00e4ndigt \u00e5tl\u00f6je; var man bespottar mig.\n20:8 Ty' s\u00e5 ofta jag talar, m\u00e5ste jag klaga; jag m\u00e5ste ropa \u00f6ver v\u00e5ld och f\u00f6rtryck, ty HERRENS ord har blivit mig till sm\u00e4lek och h\u00e5n best\u00e4ndigt.\n20:9 Men n\u00e4r jag sade: \u00bbJag vill icke t\u00e4nka p\u00e5 honom eller vidare tala i hans namn\u00bb, d\u00e5 blev det i mitt hj\u00e4rta s\u00e5som brunne d\u00e4r en eld, inst\u00e4ngd i mitt innersta; jag m\u00f6dade mig med att uth\u00e4rda den, men jag kunde det icke.\n20:10 Ty jag h\u00f6r mig f\u00f6rtalas av m\u00e5nga; skr\u00e4ck fr\u00e5n alla sidor! \u00bbAnklagen honom!\u00bb \u00bbJa, vi vilja anklaga honom!\u00bb Alla som hava varit mina v\u00e4nner vakta p\u00e5 att jag skall falla: \u00bbKanh\u00e4nda skall han l\u00e5ta locka sig, s\u00e5 att vi bliva honom \u00f6verm\u00e4ktiga och f\u00e5 taga h\u00e4mnd p\u00e5 honom.\u00bb\n20:11 Men HERREN \u00e4r med mig s\u00e5som en v\u00e4ldig hj\u00e4lte; d\u00e4rf\u00f6r skola mina f\u00f6rf\u00f6ljare komma p\u00e5 fall och intet f\u00f6rm\u00e5. Ja, de skola storligen komma p\u00e5 skam, d\u00e4rf\u00f6r att de ej hade f\u00f6rst\u00e5nd; de skola drabbas av en evig blygd, som icke skall varda f\u00f6rg\u00e4ten\n20:12 Ty HERREN Sebaot pr\u00f6var med r\u00e4ttf\u00e4rdighet, han ser njurar och hj\u00e4rta. S\u00e5 skall jag d\u00e5 f\u00e5 se din h\u00e4mnd p\u00e5 dem, ty f\u00f6r dig har jag lagt fram min sak.\n20:13 Sjungen till HERRENS \u00e4ra, loven HERREN; ty han r\u00e4ddar den fattiges sj\u00e4lv ur de ondas hand.\n20:14 F\u00f6rbannad vare den dag p\u00e5 vilken jag f\u00f6ddes; utan v\u00e4lsignelse blive den dag d\u00e5 min moder f\u00f6dde mig.\n20:15 F\u00f6rbannad vare den man som f\u00f6rkunnade f\u00f6r min fader: \u00bbEtt gossebarn \u00e4r dig f\u00f6tt\u00bb, och s\u00e5 gjorde honom stor gl\u00e4dje.\n20:16 G\u00e5nge det den mannen s\u00e5som det gick de st\u00e4der som HERREN omst\u00f6rtade utan f\u00f6rbarmande. M\u00e5 han f\u00e5 h\u00f6ra klagorop om morgonen och h\u00e4rskri om middagen.\n20:17 d\u00e4rf\u00f6r att han icke dr\u00e4pte mig strax i moderlivet, s\u00e5 att min moder fick bliva min grav och hennes liv vara havande f\u00f6r evigt.\n20:18 Varf\u00f6r kom jag ut ur moderlivet och fick se olycka och bedr\u00f6velse, s\u00e5 att mina dagar m\u00e5ste f\u00f6rsvinna i skam?\n21:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN, n\u00e4r konung Sidkia s\u00e4nde till honom Pashur, Malkias son, och pr\u00e4sten Sefanja, Maasejas son, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n21:2 \u00bbFr\u00e5ga HERREN f\u00f6r oss, d\u00e5 nu Nebukadressar, konungen i Babel, har angripit oss; kanh\u00e4nda vill HERREN handla med oss i enlighet med alla sina f\u00f6rra under, s\u00e5 att denne l\u00e4mnar oss i fred.\n21:3 Jeremia svarade dem: S\u00e5 skolen I s\u00e4ga till Sidkia:\n21:4 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka I utanf\u00f6r muren striden mot konungen i Babel och kald\u00e9erna, som bel\u00e4gra eder, dem skall jag v\u00e4nda om och skall famla dem inne i denna stad.\n21:5 Och jag skall sj\u00e4lv strida mot eder med utr\u00e4ckt hand och stark arm, vrede och harm och stor f\u00f6rt\u00f6rnelse.\n21:6 Och jag skall sl\u00e5 dem som bo i denna stad, b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur; i sv\u00e5r pest skola de d\u00f6.\n21:7 Och d\u00e4refter, s\u00e4ger HERREN, skall jag l\u00e5ta Sidkia, Juda konung, och hans tj\u00e4nare och folket, dem som i denna stad \u00e4ro kvar efter pesten sv\u00e4rdet och hungersn\u00f6den, falla i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter deras liv. Och han skall sl\u00e5 dem med sv\u00e4rdsegg; han skall icke skona dem och icke hava n\u00e5gon misskund eller n\u00e5got f\u00f6rbarmande.\n21:8 Och till detta folk skall du s\u00e4ga S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag f\u00f6rel\u00e4gger eder v\u00e4gen till livet och v\u00e4gen till d\u00f6den.\n21:9 Den som stannar kvar i denna stad, han skall d\u00f6 genom sv\u00e4rd eller hunger eller pest, men den som g\u00e5r ut och giver sig \u00e5t kald\u00e9erna, som bel\u00e4gra eder, han skall f\u00e5 leva och vinna sitt liv s\u00e5som ett byte.\n21:10 Ty jag har v\u00e4nt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, s\u00e4ger HERREN. Den skall bliva given i den babyloniske konungens hand, och han skall br\u00e4nna upp den i eld.\n21:11 Och till Juda konungs hus skall du s\u00e4ga: H\u00f6ren HERRENS ord:\n21:12 I av Davids hus, s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: \u00bbF\u00e4llen var morgon r\u00e4tt dom, och r\u00e4dden den plundrade ur f\u00f6rtryckarens hand, f\u00f6r att icke min vrede m\u00e5 bryta fram s\u00e5som en eld och brinna s\u00e5, att ingen kan utsl\u00e4cka den\u00bb -- detta f\u00f6r deras onda v\u00e4sendes skull.\n21:13 Se, jag skall v\u00e4nda mig mot dig, du som bor i dalen, du bergf\u00e4ste p\u00e5 sl\u00e4tten, s\u00e4ger HERREN, ja, mot eder som s\u00e4gen: \u00bbVem kan falla \u00f6ver oss, och vem kan tr\u00e4nga in i v\u00e5ra boningar?\u00bb\n21:14 Jag skall hems\u00f6ka eder efter edra g\u00e4rningars frukt, s\u00e4ger HERREN. Ja, jag skall t\u00e4nda upp en eld i deras skog, och den skall f\u00f6rt\u00e4ra allt d\u00e4r runt omkring.\n22:1 S\u00e5 sade HERREN: G\u00e5 ned till Juda konungs hus och tala d\u00e4r f\u00f6ljande ord;\n22:2 s\u00e4g: H\u00f6r HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p\u00e5 Davids tron, h\u00f6r det du med dina tj\u00e4nare och ditt folk, I som g\u00e5n in genom dessa portar.\n22:3 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: \u00d6ven r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och r\u00e4dden den plundrade ur f\u00f6rtryckarens hand; f\u00f6ror\u00e4tten icke fr\u00e4mlingen, den faderl\u00f6se och \u00e4nkan, g\u00f6ren icke \u00f6verv\u00e5ld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod p\u00e5 denna plats.\n22:4 Ty om I g\u00f6ren efter detta ord, s\u00e5 skola konungar som komma att sitta p\u00e5 Davids tron f\u00e5 draga in genom portarna till detta hus, p\u00e5 vagnar och h\u00e4star, f\u00f6ljda av sina tj\u00e4nare och sitt folk.\n22:5 Men om I icke h\u00f6ren dessa ord, d\u00e5 har jag svurit vid mig sj\u00e4lv, s\u00e4ger HERREN, att detta hus skall bliva \u00f6delagt.\n22:6 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN om Juda konungs hus: V\u00e4l \u00e4r du f\u00f6r mig s\u00e5som ett Gilead, s\u00e5som Libanons topp; men jag skall sannerligen g\u00f6ra dig till en \u00f6ken, till obebodda st\u00e4der.\n22:7 Och jag skall inviga f\u00f6rd\u00e4rvare till att komma \u00f6ver dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina v\u00e4ldiga cedrar och kasta dem i elden\n22:8 Och m\u00e5nga folk skola g\u00e5 fram vid denna stad, och man skall fr\u00e5ga varandra: \u00bbVarf\u00f6r har HERREN gjort s\u00e5 mot denna stora stad?\u00bb\n22:9 Och man skall d\u00e5 svara D\u00e4rf\u00f6r att de \u00f6verg\u00e5vo HERREN sin Guds, f\u00f6rbund och tillb\u00e5do andra gudar och tj\u00e4nade dem.\u00bb\n22:10 Gr\u00e5ten icke \u00f6ver en d\u00f6d man, och \u00f6mken honom icke; men gr\u00e5ten bitterligen \u00f6ver honom som har m\u00e5st vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och \u00e5terse sitt f\u00e4dernesland.\n22:11 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifr\u00e5n denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,\n22:12 utan p\u00e5 den ort dit han har blivit bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap, d\u00e4r skall han d\u00f6; detta land skall han icke mer f\u00e5 \u00e5terse.\n22:13 Ve dig, du som bygger ditt hus med or\u00e4ttf\u00e4rdighet och dina salar med or\u00e4tt, du som l\u00e5ter din n\u00e4sta arbeta f\u00f6r intet och icke giver honom hans l\u00f6n,\n22:14 du som s\u00e4ger: \u00bbJag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar\u00bb, och s\u00e5 g\u00f6r \u00e5t dig vida f\u00f6nster och bel\u00e4gger huset med cedertr\u00e4 och m\u00e5lar det r\u00f6tt med dyrbar f\u00e4rg!\n22:15 Kallar du det att vara konung, att du \u00e4vlas med att bygga cederhus? Din fader \u00e5t ju och drack, dock \u00f6vade han r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet; och d\u00e5 gick det honom v\u00e4l.\n22:16 Han skaffade den betryckte och fattige r\u00e4tt; och d\u00e5 gick det v\u00e4l. \u00c4r icke detta att k\u00e4nna mig? s\u00e4ger HERREN.\n22:17 Men dina \u00f6gon och ditt hj\u00e4rta st\u00e5 allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att \u00f6va f\u00f6rtryck och v\u00e5ld.\n22:18 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter honom och ropa: \u00bbAck ve, min broder! Ack ve, syster!\u00bb Man skall ej h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter honom och ropa: \u00bbAck ve, herre! Ack ve, huru h\u00e4rlig han var!\u00bb\n22:19 S\u00e5som man begraver en \u00e5sna, s\u00e5 skall han begravas; han skall sl\u00e4pas ut och kastas bort, l\u00e5ngt utanf\u00f6r Jerusalems portar.\n22:20 Stig upp p\u00e5 Libanon och ropa, h\u00e4v upp din r\u00f6st i Basan, och ropa fr\u00e5n Abarim, ty alla dina \u00e4lskare \u00e4ro krossade.\n22:21 Jag talade till dig, n\u00e4r det gick dig v\u00e4l, men du sade: \u00bbJag vill icke h\u00f6ra.\u00bb S\u00e5dan har din v\u00e4g varit allt ifr\u00e5n din ungdom, att du icke har velat h\u00f6ra min r\u00f6st.\n22:22 Alla dina herdar skola nu f\u00e5 en stormvind till sin herde, och dina \u00e4lskare m\u00e5ste g\u00e5 i f\u00e5ngenskap. Ja, d\u00e5 skall du komma p\u00e5 skam och f\u00e5 blygas f\u00f6r all din ondskas skull.\n22:23 Du som bor p\u00e5 Libanon, du som har ditt n\u00e4ste i cedrarna, huru skall du icke j\u00e4mra dig, n\u00e4r v\u00e5nda kommer \u00f6ver dig, \u00e5ngest lik en barnaf\u00f6derskas!\n22:24 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, \u00e4n vore en signetring p\u00e5 min h\u00f6gra hand, s\u00e5 skulle jag dock rycka dig d\u00e4rifr\u00e5n.\n22:25 Och jag skall giva dig i de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter ditt liv, och i de m\u00e4ns hans som du fruktar f\u00f6r, n\u00e4mligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kald\u00e9ernas hand.\n22:26 Och dig och din moder, den som har f\u00f6tt dig, skall jag slunga bort till ett annat land, d\u00e4r I icke \u00e4ren f\u00f6dda; och d\u00e4r skolen I d\u00f6.\n22:27 Till det land dit deras sj\u00e4l l\u00e4ngtar att \u00e5terv\u00e4nda, dit skola de icke f\u00e5 v\u00e4nda \u00e5ter.\n22:28 \u00c4r d\u00e5 han, denne Konja, ett f\u00f6raktligt, krossat bel\u00e4te eller ett v\u00e4rdel\u00f6st k\u00e4rl? Eller varf\u00f6r hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava k\u00e4nt?\n22:29 O land, land, land, h\u00f6r HERRENS ord!\n22:30 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Tecknen upp denne man s\u00e5som barnl\u00f6s, s\u00e5som en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara s\u00e5 lyckosam att han f\u00e5r sitta p\u00e5 Davids tron och i framtiden r\u00e5da \u00f6ver Juda.\n23:1 Ve \u00f6ver de herdar som f\u00f6rd\u00e4rva och f\u00f6rskingra f\u00e5ren i min hjord! s\u00e4ger HERREN.\n23:2 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, s\u00e5 om de herdar som f\u00f6ra mitt folk i bet: Det \u00e4r I som haven f\u00f6rskingrat mina f\u00e5r och drivit bort dem och underl\u00e5tit att s\u00f6ka deras b\u00e4sta. Men se, nu skall jag hems\u00f6ka eder f\u00f6r edert onda v\u00e4sendes skull, s\u00e4ger HERREN.\n23:3 Och jag skall sj\u00e4lv f\u00f6rsamla kvarlevan av mina f\u00e5r ur alla de l\u00e4nder till vilka jag har drivit dem bort, och skall f\u00f6ra dem tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma och f\u00f6r\u00f6ka sig.\n23:4 Och jag skall l\u00e5ta herdar uppst\u00e5 \u00e5t dem, vilka skola f\u00f6ra dem i bet; och de skola icke mer beh\u00f6va frukta eller f\u00f6rskr\u00e4ckas och skola icke mer drabbas av hems\u00f6kelse, s\u00e4ger HERREN.\n23:5 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall l\u00e5ta en r\u00e4ttf\u00e4rdig telning uppst\u00e5 \u00e5t David. Han skall regera s\u00e5som konung och hava framg\u00e5ng, och han skall skaffa r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet p\u00e5 jorden.\n23:6 I hans dagar skall Juda varda fr\u00e4lst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall f\u00e5: HERREN v\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n23:7 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 man icke mer skall s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rt Israels barn upp ur Egyptens land\u00bb,\n23:8 utan: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rt upp Israels hus sl\u00e4kt och h\u00e4mtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra l\u00e4nder till vilka jag hade drivit dem bort.\u00bb Och s\u00e5 skola de f\u00e5 bo i sitt land.\n23:9 Om profeterna. Mitt hj\u00e4rta vill brista i mitt br\u00f6st, alla ben i min kropp \u00e4ro vanm\u00e4ktiga. Jag \u00e4r s\u00e5som en drucken man, en man \u00f6verv\u00e4ldigad av vin, inf\u00f6r HERREN och inf\u00f6r hans heliga ord.\n23:10 Ty landet \u00e4r fullt av \u00e4ktenskapsbrytare, under f\u00f6rbannelse ligger landet s\u00f6rjande, och betesmarkerna i \u00f6knen \u00e4ro f\u00f6rtorkade; man hastar till vad ont \u00e4r och har sin styrka i or\u00e4ttr\u00e5dighet.\n23:11 Ty b\u00e5de profeter och pr\u00e4ster \u00e4ro gudl\u00f6sa; \u00e4nda inne i mitt hus har jag m\u00f6tt deras ondska, s\u00e4ger HERREN.\n23:12 D\u00e4rf\u00f6r skall deras v\u00e4g bliva f\u00f6r dem s\u00e5som en slipprig stig i m\u00f6rkret, de skola p\u00e5 den st\u00f6ta emot och falla. Ty jag vill l\u00e5ta olycka drabba dem, n\u00e4r deras hems\u00f6kelses \u00e4r kommer, s\u00e4ger HERREN.\n23:13 V\u00e4l s\u00e5g jag ock hos Samarias profeter vad f\u00f6rv\u00e4nt var; de profeterade i Baals namn och f\u00f6rde mitt folk Israel vilse.\n23:14 Men hos Jerusalems profeter har jag sett de gruvligaste ting: de leva i \u00e4ktenskapsbrott och fara med l\u00f6gn; de styrka modet hos dem som g\u00f6ra ont, s\u00e5 att ingen vill omv\u00e4nda sig fr\u00e5n sin ondska. De \u00e4ro alla f\u00f6r mig s\u00e5som Sodom, och stadens inv\u00e5nare s\u00e5som Gomorras.\n23:15 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot s\u00e5 om profeterna: Se, jag skall giva dem mal\u00f6rt att \u00e4ta och gift att dricka, ty fr\u00e5n profeterna i Jerusalem har gudl\u00f6shet g\u00e5tt ut \u00f6ver hela landet.\n23:16 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: H\u00f6ren icke p\u00e5 de profeters ord, som profetera f\u00f6r eder, ty de bedraga eder; sina egna hj\u00e4rtans syner tala de, icke vad som kommer fr\u00e5n HERRENS mun.\n23:17 De s\u00e4ga alltj\u00e4mt till dem som f\u00f6rakta mig: \u00bbHERREN har s\u00e5 talat: Det skall g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb Och till var och en som vandrar i sitt hj\u00e4rtas h\u00e5rdhet s\u00e4ga de: \u00bbIngen olycka skall komna \u00f6ver eder.\u00bb\n23:18 Vilken av dem har d\u00e5 f\u00e5tt tilltr\u00e4de till HERRENS r\u00e5d, s\u00e5 att han kan f\u00f6rnimma och h\u00f6ra hans ord? Och vilken har aktat p\u00e5 hans ord och lyssnat d\u00e4rtill?\n23:19 Se, en stormvind fr\u00e5n HERREN \u00e4r h\u00e4r, hans f\u00f6rt\u00f6rnelse bryter fram, en virvlande storm! \u00d6ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.\n23:20 Och HERRENS vrede skall icke upph\u00f6ra, f\u00f6rr\u00e4n han har utf\u00f6rt och fullbordat sitt hj\u00e4rtas tankar; i kommande dagar skolen I f\u00f6rvisso f\u00f6rnimma det.\n23:21 Jag s\u00e4nde icke dessa profeter, utan sj\u00e4lva lupo de \u00e5stad; jag talade icke till dem, utan sj\u00e4lva profeterade de.\n23:22 Om de verkligen hade tilltr\u00e4de till mitt r\u00e5d, s\u00e5 borde de f\u00f6rkunna mina ord f\u00f6r mitt folk och f\u00f6rm\u00e5 dem att v\u00e4nda om fr\u00e5n sin onda v\u00e4g och sitt onda v\u00e4sende.\n23:23 Ar jag v\u00e4l en Gud allenast p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll, s\u00e4ger HERREN, och icke en Gud ocks\u00e5 i fj\u00e4rran?\n23:24 Eller skulle n\u00e5gon kunna g\u00f6mma sig p\u00e5 ett s\u00e5 l\u00f6nnligt st\u00e4lle att jag icke skulle se honom? s\u00e4ger HERREN. \u00c4r jag icke den som uppfyller himmel och jord? s\u00e4ger HERREN.\n23:25 Jag har h\u00f6rt vad profeterna s\u00e4ga, de som profetera l\u00f6gn i mitt namn; de s\u00e4ga: \u00bbJag har haft en dr\u00f6m, jag har haft en dr\u00f6m.\u00bb\n23:26 Huru l\u00e4nge skall detta vara? Hava de n\u00e5got i sinnet, dessa profeter som profetera l\u00f6gn, och som \u00e4ro profeter genom sina egna hj\u00e4rtans svek,\n23:27 dessa som t\u00e4nka att de genom sina dr\u00f6mmar; dem som de f\u00f6rt\u00e4lja f\u00f6r varandra, skola komma mitt folk att f\u00f6rg\u00e4ta mitt namn, likasom deras f\u00e4der gl\u00f6mde mitt namn f\u00f6r Baal?\n23:28 Den profet som har haft en dr\u00f6m, han m\u00e5 f\u00f6rt\u00e4lja sin dr\u00f6m; men den som bar undf\u00e5tt mitt ord, han m\u00e5 tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med s\u00e4den? s\u00e4ger HERREN.\n23:29 \u00c4r icke mitt ord s\u00e5som en eld, s\u00e4ger HERREN, och likt en hammare som krossar s\u00f6nder klippor?\n23:30 Se, d\u00e4rf\u00f6r skall jag komma \u00f6ver profeterna, s\u00e4ger HERREN, dessa som stj\u00e4la mina ord, den ene fr\u00e5n den andre;\n23:31 ja, jag skall komma \u00f6ver profeterna, s\u00e4ger HERREN, dessa som framb\u00e4ra sin egen tungas ord, men s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN.\u00bb\n23:32 Ja, jag skall komma \u00f6ver dem som profetera l\u00f6gndr\u00f6mmar, s\u00e4ger HERREN, och som, n\u00e4r de f\u00f6rt\u00e4lja dem, f\u00f6ra mitt folk vilse med sina l\u00f6gner och sin stortalighet, fast\u00e4n jag icke har s\u00e4nt dem eller givit dem n\u00e5got uppdrag, och fast\u00e4n de alls icke kunna hj\u00e4lpa detta folk, s\u00e4ger HERREN.\n23:33 Om nu detta folk eller en profet eller en pr\u00e4st g\u00f6r dig denna fr\u00e5ga: \u00bbVad f\u00f6rkunnar HERRENS tunga?\u00bb, s\u00e5 skall du s\u00e4ga till dem vad som \u00e4r den verkliga \u00bbtungan\u00bb, och att jag d\u00e4rf\u00f6r skall kasta eder bort, s\u00e4ger HERREN.\n23:34 Och den profet eller den pr\u00e4st eller den av folket, som s\u00e4ger \u00bbHERRENS tunga\u00bb, den mannen och hans hus skall jag hems\u00f6ka.\n23:35 Nej, s\u00e5 skolen I fr\u00e5ga varandra och s\u00e4ga eder emellan: \u00bbVad har HERREN svarat?\u00bb, eller: \u00bbVad har HERREN talat?\u00bb\n23:36 Men Om HERRENS \u00bbtunga\u00bb m\u00e5n I icke mer orda; ty en tunga skall d\u00e5 vars och ens eget ord bliva f\u00f6r honom, eftersom I f\u00f6rv\u00e4nden den levande Gudens, HERRENS Sebaots, v\u00e5r Guds, ord.\n23:37 S\u00e5 skall du s\u00e4ga till profeten: \u00bbVad har HERREN svarat dig?\u00bb, eller: vad har HERREN talat?\u00bb\n23:38 Men om I s\u00e4gen \u00bbHERRENS tunga\u00bb, d\u00e5 s\u00e4ger HERREN s\u00e5: \u00bbEftersom I s\u00e4gen detta ord 'HERRENS tunga', fast\u00e4n jag har s\u00e4nt bud till eder och l\u00e5tit s\u00e4ga: I skolen icke s\u00e4ga 'HERRENS tunga',\n23:39 d\u00e4rf\u00f6r skall jag nu alldeles f\u00f6rg\u00e4ta eder och kasta eder bort ifr\u00e5n mitt ansikte, med den stad som jag har givit \u00e5t eder och edra f\u00e4der.\n23:40 Och jag skall l\u00e5ta en evig sm\u00e4lek komma \u00f6ver eder, och en evig blygd, som icke skall varda f\u00f6rg\u00e4ten.\u00bb\n24:1 HERREN l\u00e4t mig se f\u00f6ljande syn: Jag fick se tv\u00e5 korgar med fikon uppst\u00e4llda framf\u00f6r HERRENS tempel; och det var efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, hade f\u00f6rt bort ifr\u00e5n Jerusalem Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s\u00e5 ock Juda furstar, j\u00e4mt timmerm\u00e4nnen och smederna, och l\u00e5tit dem komma till Babel.\n24:2 I den ena korgen funnos mycket goda fikon, s\u00e5dana som fikon ifr\u00e5n f\u00f6rstlingssk\u00f6rden \u00e4ro; och i de andra korgen funnos mycket usla fikon, s\u00e5 usla att de icke kunde \u00e4tas.\n24:3 Och HERREN sade till mig: \u00bbVad ser du, Jeremia?\u00bb Jag svarade \u00bbFikon; och de goda fikonen \u00e4r mycket goda, men de usla fikonen \u00e4ro mycket usla, s\u00e5 usla att de icke kunna \u00e4tas.\u00bb\n24:4 Och HERRENS ord kom till mig han sade:\n24:5 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: S\u00e5som man med v\u00e4lbehag ser p\u00e5 de goda fikonen, s\u00e5 vill jag med v\u00e4lbehag se till de bortf\u00f6rda av Juda, dem som jag fr\u00e5n denna plats har s\u00e4nt bort till kald\u00e9ernas land.\n24:6 Jag skall med v\u00e4lbehag v\u00e4nda mitt \u00f6ga till dem och l\u00e5ta dem komma tillbaka till detta land. Jag skall uppbygga dem och icke sl\u00e5 ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.\n24:7 Och jag skall giva dem hj\u00e4rtan till att k\u00e4nna att jag \u00e4r HERREN; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Ty de skola omv\u00e4nda sig till mig av allt sitt hj\u00e4rta.\n24:8 Men s\u00e5som man g\u00f6r med usla fikon, som \u00e4ro s\u00e5 usla att de icke kunna \u00e4tas, likas\u00e5, s\u00e4ger HERREN, skall jag g\u00f6ra med Sidkia, Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem, ja, b\u00e5de med dem som hava blivit kvar h\u00e4r i landet och med dem som hava bosatt sig i Egyptens land.\n24:9 P\u00e5 alla orter dit jag f\u00f6rdriver dem skall jag g\u00f6ra dem till en varnagel och en skr\u00e4ckbild f\u00f6r alla riken jorden, till en sm\u00e4lek, till ett ordspr\u00e5k och en visa, och till ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar.\n24:10 Och jag skall s\u00e4nda bland dem sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest, till dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit \u00e5t dem och deras f\u00e4der.\n25:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia ang\u00e5ende hela Juda folk, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj\u00e4rde regerings\u00e5r, vilket var Nebukadressars, den babyloniske konungens, f\u00f6rsta regerings\u00e5r.\n25:2 Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och till alla Jerusalems inv\u00e5nare; han sade:\n25:3 Allt ifr\u00e5n Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde regerings\u00e5r \u00e4nda till denna dag, eller nu under tjugutre \u00e5r, har HERRENS ord kommit till mig; men fast\u00e4n jag titt och ofta har talat till eder, haven I icke velat h\u00f6ra.\n25:4 Och fast\u00e4n HERREN titt och ofta har s\u00e4nt till eder alla sina tj\u00e4nare profeterna, haven I icke velat h\u00f6ra. I b\u00f6jden icke edra \u00f6ron till att h\u00f6ra,\n25:5 n\u00e4r de sade: \u00bbV\u00e4nden om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g och sitt onda v\u00e4sende, s\u00e5 skolen I f\u00f6r ev\u00e4rdliga tider f\u00e5 bo kvar i det land som HERREN har givit \u00e5t eder och edra f\u00e4der.\n25:6 Och f\u00f6ljen icke efter andra gudar, s\u00e5 att I tj\u00e4nen och tillbedjen dem; och f\u00f6rt\u00f6rnen mig icke genom edra h\u00e4nders verk, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver eder.\n25:7 I villen icke h\u00f6ra p\u00e5 mig, s\u00e4ger HERREN, och s\u00e5 f\u00f6rt\u00f6rnaden I mig genom edra h\u00e4nders verk, eder sj\u00e4lva till olycka.\n25:8 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot s\u00e5: Eftersom I icke villen h\u00f6ra mina ord,\n25:9 d\u00e4rf\u00f6r skall jag s\u00e4nda \u00e5stad och h\u00e4mta alla nordens folkstammar, s\u00e4ger HERREN, och skall s\u00e4nda bud till min tj\u00e4nare Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall l\u00e5ta dem komma \u00f6ver detta land och dess inbyggare, s\u00e5 ock \u00f6ver alla folken h\u00e4r runt omkring. Och dem skall jag giva till spillo, och skall g\u00f6ra dem till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och begabberi, och l\u00e5ta deras land bliva \u00f6demarker f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.\n25:10 Och jag skall i dem g\u00f6ra slut p\u00e5 fr\u00f6jderop och gl\u00e4djerop, p\u00e5 rop f\u00f6r brudgum och rop f\u00f6r brud, p\u00e5 buller av kvarn och ljus fr\u00e5n lampa.\n25:11 Ja, hela detta land skall bliva \u00f6delagt och f\u00f6r\u00f6tt, och dessa folk skola vara Babels konung underd\u00e5niga i sjuttio \u00e5r.\n25:12 Men n\u00e4r sjuttio \u00e5r \u00e4ro till \u00e4nda skall jag hems\u00f6ka konungen i Babel och folket d\u00e4r f\u00f6r deras missg\u00e4rning, s\u00e4ger HERREN, och hems\u00f6ka kald\u00e9ernas land och g\u00f6ra det till en \u00f6demark f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.\n25:13 Och jag skall p\u00e5 det landet l\u00e5ta alla de ord fullbordas, som jag har talat mot det, allt vad som \u00e4r skrivet i denna bok, och vad Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.\n25:14 Ty ocks\u00e5 dem skola m\u00e4ktiga folk och stora konungar g\u00f6ra sig underd\u00e5niga, och jag skall vederg\u00e4lla dem efter deras g\u00e4rningar och deras h\u00e4nders verk.\n25:15 Ty s\u00e5 sade HERREN, Israels Gud, till mig: \u00bbTag denna kalk med vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag s\u00e4nder dig att dricka d\u00e4rur.\n25:16 M\u00e5 de dricka, s\u00e5 att de ragla och mista sansen, n\u00e4r det sv\u00e4rd kommer, som jag skall s\u00e4nda ibland dem.\u00bb\n25:17 Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att dricka, till vilka HERREN s\u00e4nde mig,\n25:18 n\u00e4mligen Jerusalem med Juda st\u00e4der och med dess konungar och furstar, f\u00f6r att s\u00e5 g\u00f6ra dem till en \u00f6demark, och till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och begabberi, och till ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, s\u00e5som ock nu har skett;\n25:19 vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tj\u00e4nare, hans furstar och allt hans folk,\n25:20 s\u00e5 ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla konungar i filist\u00e9ernas land, b\u00e5de Askelon och Gasa och Ekron och kvarlevan i Asdod;\n25:21 vidare Edom, Moab och Ammons barn;\n25:22 vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och konungarna i kustl\u00e4nderna p\u00e5 andra sidan havet;\n25:23 vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt h\u00e5r;\n25:24 vidare alla konungar i Arabien och alla konungar \u00f6ver Erebs folk, som bo i \u00f6knen,\n25:25 s\u00e5 ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla konungar i Medien,\n25:26 slutligen alla konungar i nordlandet -- b\u00e5de dem som bo n\u00e4ra och dem som bo fj\u00e4rran, den ene s\u00e5v\u00e4l som den andre -- och alla \u00f6vriga riken i v\u00e4rlden, ut\u00f6ver jordens yta. Och Sesaks konung skall dricka efter dem.\n25:27 Och du skall s\u00e4ga till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dricken, s\u00e5 att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull utan att kunna st\u00e5 upp; ja, fallen, n\u00e4r det sv\u00e4rd kommer, som jag skall s\u00e4nda bland eder. --\n25:28 Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s\u00e5 s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: I m\u00e5sten dricka.\n25:29 Ty se, med den stad som \u00e4r uppkallad efter mitt namn skall jag begynna hems\u00f6kelsen. Skullen d\u00e5 I bliva ostraffade? Nej, I skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall b\u00e5da upp ett sv\u00e4rd mot jordens alla inbyggare, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n25:30 Och du skall profetera f\u00f6r dem allt detta och s\u00e4ga till dem: HERREN upph\u00e4ver ett rytande fr\u00e5n h\u00f6jden och fr\u00e5n sin heliga boning l\u00e5ter han h\u00f6ra sin r\u00f6st; ja, han upph\u00e4ver ett h\u00f6gt rytande \u00f6ver sin \u00e4ngd och h\u00f6jer sk\u00f6rdeskri, s\u00e5som en vintrampare, \u00f6ver alla jordens inbyggare.\n25:31 D\u00e5net h\u00f6res intill jordens \u00e4nda, ty HERREN har sak med folken, han g\u00e5r till r\u00e4tta med allt k\u00f6tt; de ogudaktiga giver han till pris \u00e5t sv\u00e4rdet, s\u00e4ger HERREN.\n25:32 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Se, en olycka g\u00e5r fram ifr\u00e5n det ena folket till det andra, och ett stort ov\u00e4der stiger upp fr\u00e5n jordens yttersta \u00e4nda.\n25:33 Och de som bliva slagna av HERREN p\u00e5 den tiden skola ligga str\u00f6dda fr\u00e5n jordens ena \u00e4nda till den andra; man skall icke h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava dem, utan de skola bliva g\u00f6dsel p\u00e5 marken.\n25:34 J\u00e4mren eder, I herdar, och klagen; v\u00e4ltren eder p\u00e5 marken, I v\u00e4ldige i hjorden; ty tiden \u00e4r inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva f\u00f6rskingrade, I skolen komma p\u00e5 fall, s\u00e5som det h\u00e4nder j\u00e4mv\u00e4l ett dyrbart k\u00e4rl.\n25:35 D\u00e5 finnes icke mer n\u00e5gon undflykt f\u00f6r herdarna, icke mer n\u00e5gon r\u00e4ddning f\u00f6r de v\u00e4ldige i hjorden.\n25:36 H\u00f6r huru herdarna ropa, huru de v\u00e4ldige i hjorden j\u00e4mra sig! Ty HERREN \u00f6del\u00e4gger deras betesmark,\n25:37 och de fredliga \u00e4ngderna f\u00f6rg\u00f6ras genom HERRENS vredes gl\u00f6d.\n25:38 Han drager ut s\u00e5som ett lejon ur sitt sn\u00e5r. Ja, deras land bliver en \u00f6demark under f\u00f6rh\u00e4rjelsens gl\u00f6d, under hans vredes gl\u00f6d.\n26:1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord fr\u00e5n HERREN; han sade:\n26:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: St\u00e4ll dig i f\u00f6rg\u00e5rden till HERRENS hus och tala mot alla Juda st\u00e4der, fr\u00e5n vilka man kommer f\u00f6r att tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig tala till dem; tag intet d\u00e4rifr\u00e5n.\n26:3 Kanh\u00e4nda skola de d\u00e5 h\u00f6ra och v\u00e4nda om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g; d\u00e5 vill jag \u00e5ngra det onda som jag har i sinnet att g\u00f6ra med dem f\u00f6r deras onda v\u00e4sendes skull.\n26:4 Du skall s\u00e4ga till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Om I icke viljen h\u00f6ra mig och vandra efter den lag som jag har f\u00f6relagt eder,\n26:5 och h\u00f6ra vad mina tj\u00e4nare profeterna tala -- de som jag titt och ofta s\u00e4nder till eder, fast\u00e4n I icke viljen h\u00f6ra --\n26:6 d\u00e5 skall jag g\u00f6ra med detta hus s\u00e5som jag gjorde med Silo, och skall l\u00e5ta denna stad f\u00f6r alla jordens folk bliva ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar.\n26:7 Och pr\u00e4sterna och profeterna och allt folket h\u00f6rde Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.\n26:8 Och n\u00e4r Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit honom tala till allt folket, grepo honom pr\u00e4sterna och profeterna och allt folket och sade: \u00bbDu m\u00e5ste d\u00f6den d\u00f6.\n26:9 Huru dj\u00e4rves du profetera i HERRENS namn och s\u00e4ga: 'Det skall g\u00e5 detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall \u00f6del\u00e4ggas, s\u00e5 att ingen mer bor d\u00e4ri'?\u00bb Och allt folket f\u00f6rsamlade sig mot Jeremia i HERRENS hus.\n26:10 D\u00e5 nu Juda furstar h\u00f6rde detta, gingo de fr\u00e5n konungshuset upp till HERRENS hus och satte sig vid ing\u00e5ngen till HERRENS nya port.\n26:11 D\u00e5 sade pr\u00e4sterna och profeterna till furstarna och till allt folket s\u00e5lunda: \u00bbDenne man f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den, ty han har profeterat mot denna stad, s\u00e5som I haven h\u00f6rt med egna \u00f6ron.\u00bb\n26:12 Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade: \u00bbDet \u00e4r HERREN som har s\u00e4nt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven h\u00f6rt.\n26:13 S\u00e5 b\u00e4ttren nu edert leverne och edert v\u00e4sende, och h\u00f6ren HERRENS, eder Guds, r\u00f6st; d\u00e5 vill HERREN \u00e5ngra det onda som han har talat mot eder.\n26:14 Och vad mig ang\u00e5r, s\u00e5 \u00e4r jag i eder hand; g\u00f6ren med mig vad eder gott och r\u00e4tt synes.\n26:15 Men det skolen I veta, att om I d\u00f6den mig, s\u00e5 dragen I oskyldigt blod \u00f6ver eder och \u00f6ver denna stad och dess inv\u00e5nare; ty det \u00e4r i sanning HERREN som har s\u00e4nt mig till eder att tala allt detta inf\u00f6r eder.\u00bb\n26:16 D\u00e5 sade furstarna och allt folket till pr\u00e4sterna och profeterna: \u00bbDenne man f\u00f6rtj\u00e4nar icke d\u00f6den, ty i HERRENS, v\u00e5r Guds, namn har han talat till oss.\n26:17 Och n\u00e5gra av de \u00e4ldste i landet stodo upp och sade till folkets hela f\u00f6rsamling s\u00e5lunda:\n26:18 \u00bbMorastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och sade till hela Juda folk: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Sion skall varda uppl\u00f6jt till en \u00e5ker, och Jerusalem skall bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h\u00f6jd.'\n26:19 Men l\u00e4t v\u00e4l Hiskia, Juda konung, med hela Juda, d\u00f6da honom? Fruktade han icke i st\u00e4llet HERREN och b\u00f6nf\u00f6ll inf\u00f6r honom, s\u00e5 att HERREN \u00e5ngrade det onda som han hade beslutit \u00f6ver dem, medan tv\u00e4rtom vi nu st\u00e5 f\u00e4rdiga att draga \u00f6ver oss sj\u00e4lva s\u00e5 mycket ont?\u00bb\n26:20 D\u00e4r var ock en annan man, Uria, Semajas son, fr\u00e5n Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han profeterade mot denna stad och detta land alldeles s\u00e5som Jeremia hade gjort.\n26:21 N\u00e4r d\u00e5 konung Jojakim med alla sina hj\u00e4ltar och alla furstar h\u00f6rde vad han sade, ville han d\u00f6da honom. Men n\u00e4r Uria fick h\u00f6ra h\u00e4rom, blev han f\u00f6rskr\u00e4ckt och flydde och kom till Egypten.\n26:22 D\u00e5 s\u00e4nde konung Jojakim n\u00e5gra m\u00e4n till Egypten, n\u00e4mligen Elnatan, Akbors son, och n\u00e5gra andra med honom, in i Egypten.\n26:23 Och dessa h\u00e4mtade Uria ut ur Egypten och f\u00f6rde honom till konung Jojakim; och denne l\u00e4t dr\u00e4pa honom med sv\u00e4rd, och l\u00e4t s\u00e5 kasta hans d\u00f6da kropp p\u00e5 den allm\u00e4nna begravningsplatsen.\n26:24 Men Ahikam, Safans son, h\u00f6ll sin hand \u00f6ver Jeremia, s\u00e5 att man icke l\u00e4mnade honom i folkets hand till att d\u00f6das.\n27:1 I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering kom detta ord till Jeremia fr\u00e5n HERREN;\n27:2 han sade: S\u00e5 har HERREN sagt till mig: G\u00f6r dig band och ok och s\u00e4tt detta p\u00e5 din hals.\n27:3 S\u00e4nd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen \u00f6ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom de s\u00e4ndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i Jerusalem.\n27:4 Och bjud dem med dessa ord framf\u00f6ra sitt budskap till sina herrar: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: S\u00e5 skolen I s\u00e4ga till edra herrar:\n27:5 Jag \u00e4r den som genom min stora kraft och min utr\u00e4ckta arm har gjort jorden, med de m\u00e4nniskor och djur som \u00e4ro p\u00e5 jorden; och jag giver den \u00e5t vem jag vill.\n27:6 S\u00e5 giver jag nu alla dessa l\u00e4nder i min tj\u00e4nare Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag honom, f\u00f6r att de m\u00e5 tj\u00e4na honom.\n27:7 Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson underd\u00e5niga, till dess att ocks\u00e5 f\u00f6r hans land tiden \u00e4r inne, att m\u00e4ktiga folk och stora konungar skola g\u00f6ra honom sig underd\u00e5nig.\n27:8 Och det folk och det rike som icke vill vara honom, Nebukadnessar, konungen i Babel, underd\u00e5nigt, och som icke vill giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket skall jag hems\u00f6ka med sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest, s\u00e4ger HERREN, till dess att jag har f\u00f6rgjort dem genom hans hand.\n27:9 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5n I icke h\u00f6ra p\u00e5 edra profeter och sp\u00e5man, p\u00e5 edra dr\u00f6mmar, p\u00e5 edra teckentydare och trollkarlar, n\u00e4r dessa s\u00e4ga till eder: \u00bbI skolen icke komma att tj\u00e4na konungen i Babel\u00bb;\n27:10 ty de profetera l\u00f6gn f\u00f6r eder, och komma s\u00e5 \u00e5stad att I bliven f\u00f6rda l\u00e5ngt undan fr\u00e5n edert land, i det jag m\u00e5ste driva eder bort, s\u00e5 att I f\u00f6rg\u00e5ns.\n27:11 Men det folk som b\u00f6jer sin hals under den babyloniske konungens ok och tj\u00e4nar honom, det skall jag l\u00e5ta f\u00e5 ro i sitt land, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 att de kunna bruka det och bo d\u00e4ri.\n27:12 Till Sidkia, Juda konung, talade jag p\u00e5 alldeles samma s\u00e4tt; jag sade: B\u00f6jen eder hals under den babyloniske konungens ok, och tj\u00e4nen honom och hans folk, s\u00e5 skolen I f\u00e5 leva.\n27:13 Icke viljen I d\u00f6, du och ditt folk, genom sv\u00e4rd, hunger och pest, s\u00e5som HERREN har sagt att det skall ske med det folk som icke vill tj\u00e4na konungen i Babel?\n27:14 H\u00f6ren allts\u00e5 icke p\u00e5 de profeters ord, som s\u00e4ga till eder \u00bbI skolen icke komma att tj\u00e4na konungen i Babel\u00bb; ty de profetera l\u00f6gn f\u00f6r eder.\n27:15 Jag har icke s\u00e4nt dem, s\u00e4ger HERREN; det \u00e4r de sj\u00e4lva som profetera l\u00f6gn i mitt namn, och de komma s\u00e5 \u00e5stad att jag m\u00e5ste driva eder bort, s\u00e5 att I f\u00f6rg\u00e5ns, j\u00e4mte de profeter som profetera f\u00f6r eder.\n27:16 Och till pr\u00e4sterna och till hela detta folk talade jag och sade: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: H\u00f6ren icke p\u00e5 edra profeters ord, n\u00e4r de profetera f\u00f6r eder och s\u00e4ga: \u00bbSe, de k\u00e4rl som h\u00f6ra till HERRENS hus skola nu snart f\u00f6ras tillbaka fr\u00e5n Babel\u00bb; ty de profetera l\u00f6gn f\u00f6r eder.\n27:17 H\u00f6ren icke p\u00e5 dem, utan tj\u00e4nen konungen i Babel, s\u00e5 skolen I f\u00e5 leva. Icke viljen I att denna stad skall bliva \u00f6delagd?\n27:18 Om de verkligen \u00e4ro profeter och hava HERRENS ord, s\u00e5 m\u00e5 de l\u00e4gga sig ut hos HERREN Sebaot, f\u00f6r att de k\u00e4rl som \u00e4nnu \u00e4ro kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke ocks\u00e5 m\u00e5 f\u00f6ras bort till Babel\n27:19 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot om pelarna och havet och b\u00e4ckenst\u00e4llen och det \u00f6vriga som \u00e4nnu \u00e4r kvar h\u00e4r i staden,\n27:20 d\u00e4rf\u00f6r att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med sig, n\u00e4r han f\u00f6rde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, fr\u00e5n Jerusalem till Babel, j\u00e4mte alla \u00e4dlingar i Juda och Jerusalem --\n27:21 ja, s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som \u00e4nnu \u00e4r kvar h\u00e4r i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:\n27:22 Till Babel skall det f\u00f6ras, och d\u00e4r skall det f\u00f6rbliva \u00e4nda till den dag d\u00e5 jag ser d\u00e4rtill, s\u00e4ger HERREN, och f\u00f6r det upp till denna plats igen.\n28:1 Men samma \u00e5r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering, i femte m\u00e5naden av hans fj\u00e4rde regerings\u00e5r, talade profeten Hananja, Assurs son, fr\u00e5n Gibeon, s\u00e5 till mig i HERRENS hus, i pr\u00e4sternas och allt folkets n\u00e4rvaro; han sade:\n28:2 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall s\u00f6nderbryta den babyloniske konungens ok.\n28:3 Inom tv\u00e5 \u00e5rs tid skall jag f\u00f6ra tillbaka till denna plats alla de k\u00e4rl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har tagit bort ifr\u00e5n denna plats och f\u00f6rt till Babel.\n28:4 Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla f\u00e5ngar ifr\u00e5n Juda, som hava kommit till Babel, skall jag f\u00f6ra tillbaka till denna plats, s\u00e4ger HERREN; ty jag skall s\u00f6nderbryta den babyloniske konungens ok.\u00bb\n28:5 Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i n\u00e4rvaro av pr\u00e4sterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;\n28:6 profeten Jeremia sade: \u00bbAmen. S\u00e5 g\u00f6re HERREN. Det som du har profeterat m\u00e5 HERREN uppfylla, i det att han f\u00f6r tillbaka fr\u00e5n Babel till denna plats de k\u00e4rl som funnos i HERRENS hus, s\u00e5 ock alla f\u00e5ngarna.\n28:7 Men h\u00f6r dock detta ord som jag vill tala inf\u00f6r dig och allt folket.\n28:8 Forna tiders profeter, de som hava varit f\u00f6re mig och dig, hava mot m\u00e4ktiga l\u00e4nder och stora riken profeterat om krig, olycka och pest.\n28:9 D\u00e4rf\u00f6r, om nu en profet profeterar om lycka, s\u00e5 kan man f\u00f6rst d\u00e5 n\u00e4r den profetens ord g\u00e5r i fullbordan veta att han \u00e4r en profet som HERREN i sanning har s\u00e4nt.\u00bb\n28:10 D\u00e5 tog profeten Hananja oket fr\u00e5n profeten Jeremias hals och br\u00f6t s\u00f6nder det.\n28:11 Och Hananja sade i allt folkets n\u00e4rvaro: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Just s\u00e5 skall jag inom tv\u00e5 \u00e5rs tid bryta s\u00f6nder den babyloniske konungen Nebukadnessars ok och taga det fr\u00e5n alla folkens hals.\u00bb Men profeten Jeremia gick sin v\u00e4g.\n28:12 Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit s\u00f6nder oket och tagit det fr\u00e5n profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade:\n28:13 \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och s\u00e4g till Hananja: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ett ok av tr\u00e4 har du brutit s\u00f6nder, men i dess st\u00e4lle har du skaffat ett ok av j\u00e4rn.\n28:14 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av j\u00e4rn skall jag s\u00e4tta p\u00e5 alla dessa folks hals, f\u00f6r att de m\u00e5 tj\u00e4na Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tj\u00e4na. Ja ock markens djur har jag givit honom.\u00bb\n28:15 Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja: \u00bbH\u00f6r, du Hananja: HERREN har icke s\u00e4nt dig; du har f\u00f6rlett detta folk att s\u00e4tta sin lit till l\u00f6gn.\n28:16 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag skall taga dig bort ifr\u00e5n jorden. I detta \u00e5r skall du d\u00f6, eftersom du har predikat avfall fr\u00e5n HERREN.\u00bb\n28:17 Och samma \u00e5r, i sjunde m\u00e5naden, dog profeten Hananja.\n29:1 Detta \u00e4r vad som stod i det brev som profeten Jeremia s\u00e4nde fr\u00e5n Jerusalem till de \u00e4ldste som \u00e4nnu levde kvar i f\u00e5ngenskapen, och till pr\u00e4sterna och profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade f\u00f6rt bort ifr\u00e5n Jerusalem till Babel,\n29:2 sedan konung Jekonja hade givit sig f\u00e5ngen i Jerusalem, j\u00e4mte konungamodern och hovm\u00e4nnen, Judas och Jerusalems furstar, s\u00e5 ock timmerm\u00e4nnen och smederna.\n29:3 Han s\u00e4nde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, n\u00e4r Sidkia, Juda konung, s\u00e4nde dessa till Babel, till Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s\u00e5:\n29:4 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de f\u00e5ngar som jag har l\u00e5tit f\u00f6ra bort ifr\u00e5n Jerusalem till Babel:\n29:5 Byggen hus och bon i dem; planteren tr\u00e4dg\u00e5rdar och \u00e4ten deras frukt.\n29:6 Tagen hustrur, och f\u00f6den s\u00f6ner och d\u00f6ttrar; och tagen hustrur \u00e5t edra s\u00f6ner och given edra d\u00f6ttrar \u00e5t m\u00e4n, och m\u00e5 dessa f\u00f6da s\u00f6ner och d\u00f6ttrar; och f\u00f6r\u00f6ken eder d\u00e4r, och f\u00f6rminskens icke.\n29:7 Och s\u00f6ken den stads b\u00e4sta, dit jag har f\u00f6rt eder bort i f\u00e5ngenskap, och bedjen f\u00f6r den till HERREN; ty d\u00e5 det g\u00e5r den v\u00e4l, s\u00e5 g\u00e5r det ock eder val.\n29:8 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: L\u00e5ten icke bedraga eder av de profeter som \u00e4ro bland eder, ej heller av edra sp\u00e5man, och akten icke p\u00e5 de dr\u00f6mmar som I dr\u00f6mmen.\n29:9 Ty man profeterar l\u00f6gn f\u00f6r eder i mitt namn; jag har icke s\u00e4nt dem, s\u00e4ger HERREN.\n29:10 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: F\u00f6rst n\u00e4r sjuttio \u00e5r hava g\u00e5tt till \u00e4nda i Babel, skall jag se till eder och uppfylla p\u00e5 eder mitt l\u00f6ftesord att f\u00f6ra eder tillbaka till denna plats.\n29:11 Jag vet v\u00e4l vilka tankar jag har f\u00f6r eder, s\u00e4ger HERREN, n\u00e4mligen fridens tankar och icke of\u00e4rdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.\n29:12 Och I skolen \u00e5kalla mig och g\u00e5 \u00e5stad och bedja till mig, och jag vill h\u00f6ra p\u00e5 eder.\n29:13 I skolen s\u00f6ka mig, och I skolen ock finna mig, om I fr\u00e5gen efter mig av allt edert hj\u00e4rta.\n29:14 Ty jag vill l\u00e5ta mig finnas av eder, s\u00e4ger HERREN; och jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta eder och skall f\u00f6rsamla eder fr\u00e5n alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, s\u00e4ger HERREN; och jag skall l\u00e5ta eder komma tillbaka till denna plats, varifr\u00e5n jag har l\u00e5tit f\u00f6ra eder bort i f\u00e5ngenskap.\n29:15 Detta skriver jag, d\u00e4rf\u00f6r att I s\u00e4gen: \u00bbHERREN har l\u00e5tit profeter uppst\u00e5 \u00e5t oss i Babel.\u00bb\n29:16 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN om den konung som sitter p\u00e5 Davids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra br\u00f6der som icke hava med eder g\u00e5tt bort i f\u00e5ngenskap,\n29:17 ja, s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Se, jag skall s\u00e4nda mot dem sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest, och l\u00e5ta dem r\u00e4knas lika med odugliga fikon, som \u00e4ro s\u00e5 usla att man icke kan \u00e4ta dem.\n29:18 Ja, jag skall f\u00f6rf\u00f6lja dem med sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest, och g\u00f6ra dem till en varnagel f\u00f6r alla riken p\u00e5 jorden, till ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, begabberi och sm\u00e4lek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort --\n29:19 detta d\u00e4rf\u00f6r att de icke ville h\u00f6ra mina ord, s\u00e4ger HERREN, n\u00e4r jag titt och ofta s\u00e4nde till dem mina tj\u00e4nare profeterna. Ty I villen ju icke h\u00f6ra, s\u00e4ger HERREN.\n29:20 Men h\u00f6ren nu I HERRENS ord, alla I f\u00e5ngna som jag fr\u00e5n Jerusalem har s\u00e4nt bort till Babel:\n29:21 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera l\u00f6gn f\u00f6r eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall l\u00e5ta dr\u00e4pa dem inf\u00f6r edra \u00f6gon.\n29:22 Och alla f\u00e5ngar ifr\u00e5n Juda, som \u00e4ro i Babel, skola fr\u00e5n dem h\u00e4mta ett f\u00f6rbannelsens ord; de skola \u00bbHERREN g\u00f6re med dig s\u00e5som med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung l\u00e4t steka i eld.\u00bb\n29:23 De hava ju gjort vad som \u00e4r ens galenskap i Israel, de hava beg\u00e5tt \u00e4ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava f\u00f6rt l\u00f6gnaktigt tal i mitt namn, s\u00e5dant som jag icke hade bjudit dem. Jag \u00e4r den som vet det och betygar det, s\u00e4ger HERREN.\n29:24 Och till nehelamiten Semaja skall du s\u00e4ga s\u00e5lunda:\n29:25 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn s\u00e4nt brev till allt folket i Jerusalem och till pr\u00e4sten Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra pr\u00e4sterna, s\u00e5 lydande:\n29:26 \u00bbHERREN har satt dig till pr\u00e4st i pr\u00e4sten Jojadas st\u00e4lle, f\u00f6r att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsm\u00e4n \u00f6ver alla vanvettingar som profetera, s\u00e5 att du kan s\u00e4tta s\u00e5dana i stock och halsj\u00e4rn.\n29:27 Varf\u00f6r har du d\u00e5 icke n\u00e4pst Jeremia fr\u00e5n Anatot, som profeterar f\u00f6r eder?\n29:28 D\u00e4rigenom att du har underl\u00e5tit detta har han kunnat s\u00e4nda bud till oss i Babel och l\u00e5ta s\u00e4ga: '\u00c4nnu \u00e4r l\u00e5ng tid kvar, byggen eder hus och bon i dem, och planteren tr\u00e4dg\u00e5rdar och \u00e4ten deras frukt.'\u00bb\n29:29 Och pr\u00e4sten Sefanja har l\u00e4st upp detta brev f\u00f6r profeten Jeremia.\n29:30 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:\n29:31 S\u00e4nd bud till alla de f\u00e5ngna och l\u00e5t s\u00e4ga dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara s\u00e4nd av mig, har profeterat f\u00f6r eder och f\u00f6rlett eder att s\u00e4tta eder lit till l\u00f6gn,\n29:32 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag skall hems\u00f6ka nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall f\u00e5 bo ibland detta folk, och han skall icke f\u00e5 se det goda som jag vill g\u00f6ra med mitt folk, s\u00e4ger HERREN. Ty han har predikat avfall fr\u00e5n HERREN.\n30:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade:\n30:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Teckna upp \u00e5t dig i en bok alla de ord som jag har talat till dig.\n30:3 Ty se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag \u00e5ter skall uppr\u00e4tta mitt folk, Israel och Juda, s\u00e4ger HERREN, och l\u00e5ta dem komma tillbaka till det land som jag har givit \u00e5t deras f\u00e4der; och de skola taga det i besittning.\n30:4 Och detta \u00e4r vad HERREN har talat om Israel och Juda.\n30:5 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ett f\u00f6rf\u00e4rans rop fingo vi h\u00f6ra; f\u00f6rskr\u00e4ckelse utan n\u00e5gon r\u00e4ddning!\n30:6 Fr\u00e5gen efter och sen till: pl\u00e4ga d\u00e5 m\u00e4n f\u00f6da barn? Eller varf\u00f6r ser jag alla m\u00e4n h\u00e5lla sina h\u00e4nder p\u00e5 l\u00e4nderna s\u00e5som kvinnor i barnsn\u00f6d, och varf\u00f6r hava alla ansikten blivit s\u00e5 d\u00f6dsbleka?\n30:7 Ve! Detta \u00e4r en stor dag, en s\u00e5dan att ingen \u00e4r den lik. Ja, en tid av n\u00f6d \u00e4r inne f\u00f6r Jakob; dock skall han bliva fr\u00e4lst d\u00e4rur.\n30:8 Och det skall ske p\u00e5 den tiden, S\u00e4ger HERREN Sebaot, att jag skall bryta s\u00f6nder oket och taga det fr\u00e5n din hals och slita av dina band. Ja, inga fr\u00e4mmande skola l\u00e4ngre tvinga honom att tj\u00e4na sig,\n30:9 utan han skall f\u00e5 tj\u00e4na HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag l\u00e5ta uppst\u00e5 \u00e5t dem.\n30:10 S\u00e5 frukta nu icke, du min tj\u00e4nare Jakob, s\u00e4ger HERREN. och var ej f\u00f6rf\u00e4rad du Israel; ty se, jag skall fr\u00e4lsa dig ur det avl\u00e4gsna landet, och dina barn ur deras f\u00e5ngenskaps land. Och Jakob skall f\u00e5 komma tillbaka och leva i ro och s\u00e4kerhet, och ingen skall f\u00f6rskr\u00e4cka honom.\n30:11 Ty jag \u00e4r med dig, s\u00e4ger HERREN, till att fr\u00e4lsa dig. Ja, jag skall g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 alla de folk; bland vilka jag har f\u00f6rstr\u00f6tt dig; men p\u00e5 dig vill jag icke alldeles g\u00f6ra \u00e4nde, jag vill blott tukta dig med m\u00e5tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l\u00e5ta dig bliva.\n30:12 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ohelbar \u00e4r din skada, ol\u00e4kligt det s\u00e5r du har f\u00e5tt.\n30:13 Ingen tager sig an din sak, s\u00e5 att han sk\u00f6ter ditt s\u00e5r; ingen helande l\u00e4kedom finnes f\u00f6r dig.\n30:14 Alla dina \u00e4lskare hava f\u00f6rg\u00e4tit dig; de fr\u00e5ga icke efter dig. Ty s\u00e5som man sl\u00e5r en fiende, s\u00e5 har jag slagit dig, med grym tuktan, d\u00e4rf\u00f6r att din missg\u00e4rning var s\u00e5 stor och dina synder s\u00e5 m\u00e5nga.\n30:15 Huru kan du klaga \u00f6ver din skada, \u00f6ver att bot ej finnes f\u00f6r din pl\u00e5ga? D\u00e4rf\u00f6r att din missg\u00e4rning var s\u00e5 stor och dina synder s\u00e5 m\u00e5nga, har jag gjort dig detta.\n30:16 S\u00e5 skola d\u00e5 alla dina upp\u00e4tare nu bliva upp\u00e4tna, och alla dina ov\u00e4nner skola allasammans g\u00e5 i f\u00e5ngenskap; dina sk\u00f6vlare skola varda sk\u00f6vlade, och alla dina plundrare skall jag l\u00e4mna till plundring.\n30:17 Ty jag vill hela dina s\u00e5r och l\u00e4ka dig fr\u00e5n de slag du har f\u00e5tt, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 man nu kallar dig \u00bbden f\u00f6rdrivna\u00bb, \u00bbdet Sion som ingen fr\u00e5gar efter\u00bb.\n30:18 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta Jakobs hyddor och f\u00f6rbarma mig \u00f6ver hans boningar; staden skall \u00e5ter bliva uppbyggd p\u00e5 sin h\u00f6jd, och palatset skall st\u00e5 p\u00e5 sin r\u00e4tta plats.\n30:19 Ifr\u00e5n folket skall ljuda tacks\u00e4gelse och rop av glada m\u00e4nniskor. Jag skall f\u00f6r\u00f6ka dem, och de skola icke f\u00f6rminskas; jag skall l\u00e5ta dem komma till \u00e4ra, och de skola ej aktas ringa.\n30:20 Hans s\u00f6ner skola varda s\u00e5som fordom, hans menighet skall best\u00e5 inf\u00f6r mig, jag skall hems\u00f6ka alla hans f\u00f6rtryckare.\n30:21 Hans v\u00e4ldige skall stamma fr\u00e5n honom sj\u00e4lv, och hans herre skall utg\u00e5 fr\u00e5n honom sj\u00e4lv, och honom skall jag l\u00e5ta komma mig n\u00e4ra och nalkas mig; ty vilken annan vill v\u00e5ga sitt liv med att nalkas mig? s\u00e4ger HERREN.\n30:22 Och I skolen vara mitt folk och jag skall vara eder Gud.\n30:23 Se, en stormvind fr\u00e5n HERREN \u00e4r h\u00e4r, hans f\u00f6rt\u00f6rnelse bryter fram, en h\u00e4rjande storm! \u00d6ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.\n30:24 HERRENS vredes gl\u00f6d skall icke upph\u00f6ra, f\u00f6rr\u00e4n han har utf\u00f6rt och fullbordat sitt hj\u00e4rtas tankar; i kommande dagar skolen I f\u00f6rnimma det.\n31:1 P\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, skall jag vara alla Israels sl\u00e4kters Gud, och de skola vara mitt folk.\n31:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Det folk som undslipper sv\u00e4rdet finner n\u00e5d i \u00f6knen; Israel f\u00e5r draga \u00e5stad dit d\u00e4r det f\u00e5r ro.\n31:3 Fj\u00e4rran ifr\u00e5n uppenbarade sig HERREN f\u00f6r mig: \u00bbJa, med evig k\u00e4rlek har jag \u00e4lskat dig; d\u00e4rf\u00f6r l\u00e5ter jag min n\u00e5d f\u00f6rbliva \u00f6ver dig.\n31:4 \u00c4nnu en g\u00e5ng skall jag uppr\u00e4tta dig, s\u00e5 att du varder uppr\u00e4ttad, du jungfru Israel; \u00e4nnu en g\u00e5ng skall du f\u00e5 utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som g\u00f6ra sig glada.\n31:5 \u00c4nnu en g\u00e5ng skall du f\u00e5 plantera ving\u00e5rdar p\u00e5 Samariens berg, och planteringsm\u00e4nnen skola sj\u00e4lva sk\u00f6rda frukten.\n31:6 Ty en dag kommer, d\u00e5 vaktare skola ropa p\u00e5 Efraims berg: 'Upp, l\u00e5t oss draga till Sion, upp till HERREN, v\u00e5r Gud.'\u00bb\n31:7 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jublen i gl\u00e4dje \u00f6ver Jakob, h\u00f6jen fr\u00f6jderop \u00f6ver honom som \u00e4r huvudet bland folken, L\u00e5ten lovs\u00e5ng ljuda och s\u00e4gen: HERRE, giv fr\u00e4lsning \u00e5t ditt folk, \u00e5t kvarlevan av Israel.\u00bb\n31:8 Ja, jag skall f\u00f6ra dem fr\u00e5n nordlandet och f\u00f6rsamla dem fr\u00e5n jordens yttersta \u00e4nda -- bland dem b\u00e5de blinda och halta, b\u00e5de havande kvinnor och barnaf\u00f6derskor; i en stor skara skola de komma hit tillbaka.\n31:9 Under gr\u00e5t skola de komma, men jag skall leda dem, d\u00e4r de g\u00e5 bedjande fram; Jag skall f\u00f6ra dem till vattenb\u00e4ckar, p\u00e5 en j\u00e4mn v\u00e4g, d\u00e4r de ej skola stappla. Ty jag har blivit en fader f\u00f6r Israel, och Efraim \u00e4r min f\u00f6rstf\u00f6dde son.\n31:10 H\u00f6ren HERRENS ord, I hednafolk, och f\u00f6rkunnen det i havsl\u00e4nderna i fj\u00e4rran; s\u00e4gen: Han som f\u00f6rskingrade Israel skall ock f\u00f6rsamla det och bevara det, s\u00e5som en herde sin hjord.\n31:11 Ty HERREN skall f\u00f6rlossa Jakob och l\u00f6sk\u00f6pa honom ur den \u00f6verm\u00e4ktiges hand.\n31:12 Och de skola komma och jubla p\u00e5 Sions h\u00f6jd och str\u00f6mma dit d\u00e4r HERRENS goda \u00e4r, dit d\u00e4r man f\u00e5r s\u00e4d, vin och olja och unga hjordar av f\u00e5r och f\u00e4; deras sj\u00e4l skall vara lik en vattenrik tr\u00e4dg\u00e5rd, och de skola icke vidare f\u00f6rsm\u00e4kta.\n31:13 D\u00e5 skola jungfrurna f\u00f6rlusta sig med dans; unga och gamla skola gl\u00e4dja sig tillsammans. Jag skall f\u00f6rvandla deras sorg i fr\u00f6jd, tr\u00f6sta dem och gl\u00e4dja dem efter deras bedr\u00f6velse.\n31:14 Och pr\u00e4sterna skall jag vederkvicka med feta r\u00e4tter; och mitt folk skall bliva m\u00e4ttat av mitt goda, s\u00e4ger HERREN.\n31:15 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ett rop h\u00f6res i Rama, klagan och bitter gr\u00e5t; det \u00e4r Rakel som begr\u00e5ter sina barn, hon vill icke l\u00e5ta tr\u00f6sta sig i sorgen \u00f6ver att hennes barn icke mer \u00e4ro till.\n31:16 Men s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: H\u00f6r upp med din h\u00f6gljudda gr\u00e5t, och l\u00e5t dina \u00f6gon icke mer f\u00e4lla t\u00e5rar; ty ditt verk skall f\u00e5 sin l\u00f6n, s\u00e4ger HERREN, och de skola v\u00e4nda tillbaka fr\u00e5n sina fienders land.\n31:17 Ja, det finnes ett hopp f\u00f6r din framtid, s\u00e4ger HERREN; dina barn skola v\u00e4nda tillbaka till sitt land.\n31:18 Jag har nogsamt h\u00f6rt huru Efraim klagar: \u00bbDu har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad s\u00e5som en ot\u00e4md kalv; tag mig nu \u00e5ter, s\u00e5 att jag f\u00e5r v\u00e4nda \u00e5ter; du \u00e4r ju HERREN, min Gud.\n31:19 Ty sedan jag har v\u00e4nt mitt sinne, \u00e5ngrar jag mig, och sedan jag har kommit till besinning, sl\u00e5r jag mig p\u00e5 l\u00e4nden; jag b\u00e5de blyges och sk\u00e4mmes, d\u00e5 jag nu b\u00e4r min ungdoms sm\u00e4lek.\u00bb\n31:20 \u00c4r d\u00e5 Efraim for mig en s\u00e5 dyrbar son, \u00e4r han mitt \u00e4lsklingsbarn, eftersom jag alltj\u00e4mt t\u00e4nker p\u00e5 honom, huru ofta jag \u00e4n har m\u00e5st hota honom? Ja, s\u00e5 mycket \u00f6mkar sig mitt hj\u00e4rta \u00f6ver honom; jag m\u00e5ste f\u00f6rbarma mig \u00f6ver honom, s\u00e4ger HERREN.\n31:21 S\u00e4tt upp v\u00e4gm\u00e4rken f\u00f6r dig, res \u00e5t dig v\u00e4gvisare; giv akt p\u00e5 v\u00e4gen, p\u00e5 stigen d\u00e4r du vandrade. Och v\u00e4nd s\u00e5 tillbaka, du jungfru Israel, v\u00e4nd tillbaka till dessa dina st\u00e4der.\n31:22 Huru l\u00e4nge skall du g\u00f6ra bukter hit och dit, du avf\u00e4lliga dotter? Se, HERREN vill skapa n\u00e5got nytt i landet: det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt besk\u00e4rm.\n31:23 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess st\u00e4der skall man \u00e4nnu en g\u00e5ng, n\u00e4r jag \u00e5ter har uppr\u00e4ttat det, f\u00e5 s\u00e4ga det ordet: \u00bbHERREN v\u00e4lsigne dig, du r\u00e4ttf\u00e4rdighetens boning, du heliga berg.\u00bb\n31:24 Och Juda folk med alla sina st\u00e4der skall samlat bo d\u00e4ri, \u00e5kerm\u00e4n j\u00e4mte vandrande herdar.\n31:25 Ty jag skall vederkvicka tr\u00f6tta sj\u00e4lar, och alla f\u00f6rsm\u00e4ktande sj\u00e4lar skall jag m\u00e4tta.\n31:26 (H\u00e4rvid uppvaknade jag och s\u00e5g mig om, och min s\u00f6mn hade varit ljuvlig.)\n31:27 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall bes\u00e5 Israels land och Juda land med s\u00e4d av m\u00e4nniskor och med s\u00e4d av djur.\n31:28 Och likasom jag har vakat \u00f6ver dem till att upprycka, nedbryta, f\u00f6rd\u00e4rva, f\u00f6rg\u00f6ra och pl\u00e5ga, s\u00e5 vill jag nu vaka \u00f6ver dem till att uppbygga och plantera, s\u00e4ger HERREN.\n31:29 P\u00e5 den tiden skall man icke mer s\u00e4ga: \u00bbF\u00e4derna hava \u00e4tit sura druvor, och barnens t\u00e4nder bliva \u00f6mma d\u00e4rav.\u00bb\n31:30 Nej, var och en skall d\u00f6 genom sin egen missg\u00e4rning; var man som \u00e4ter sura druvor, hans t\u00e4nder skola bliva \u00f6mma d\u00e4rav.\n31:31 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall sluta ett nytt f\u00f6rbund med Israels hus och med Juda hus;\n31:32 icke ett s\u00e5dant f\u00f6rbund som det jag sl\u00f6t med deras f\u00e4der p\u00e5 den dag d\u00e5 jag tog dem vid handen till att f\u00f6ra dem ut ur Egyptens land det f\u00f6rbund med mig, som de br\u00f6to, fast\u00e4n jag var deras r\u00e4tte herre, s\u00e4ger HERREN.\n31:33 Nej, detta \u00e4r det f\u00f6rbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, s\u00e4ger HERREN: Jag skall l\u00e4gga min lag i deras br\u00f6st och i deras hj\u00e4rtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.\n31:34 D\u00e5 skola de icke mer beh\u00f6va undervisa varandra, icke den ene brodern den andre, och s\u00e4ga: \u00bbL\u00e4r k\u00e4nna HERREN\u00bb; ty de skola alla k\u00e4nna mig, fr\u00e5n den minste bland dem till den st\u00f6rste, s\u00e4ger HERREN. Ty jag skall f\u00f6rl\u00e5ta deras missg\u00e4rning, och deras synd skall jag icke mer komma ih\u00e5g.\n31:35 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna till att lysa om natten, i ordnad g\u00e5ng, han som r\u00f6r upp havet, s\u00e5 att dess b\u00f6ljor brusa, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot:\n31:36 F\u00f6rst n\u00e4r denna ordning icke mer best\u00e5r inf\u00f6r mig, s\u00e4ger HERREN, f\u00f6rst d\u00e5 skall Israels sl\u00e4kt upph\u00f6ra att inf\u00f6r mig alltj\u00e4mt vara ett folk.\n31:37 Ja, s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: F\u00f6rst n\u00e4r himmelen varder uppm\u00e4tt d\u00e4rovan och jordens grundvalar utrannsakade d\u00e4rnere, f\u00f6rst d\u00e5 skall jag f\u00f6rkasta all Israels sl\u00e4kt, till straff f\u00f6r allt vad de hava gjort, s\u00e4ger HERREN.\n31:38 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 staden \u00e5ter skall varda uppbyggd till HERRENS \u00e4ra, fr\u00e5n Hananeltornet intill H\u00f6rnporten.\n31:39 Och m\u00e4tsn\u00f6ret skall vidare dragas r\u00e4tt fram mot Garebsh\u00f6jden och skall sedan v\u00e4ndas mot Goa.\n31:40 Och hela lik- och askdalen och alla f\u00e4lten intill b\u00e4cken Kidron och intill h\u00f6rnet vid H\u00e4stporten \u00f6sterut skola vara helgade \u00e5t HERREN. Aldrig mer skall d\u00e4r tima n\u00e5gon omst\u00f6rtning eller n\u00e5gon f\u00f6rst\u00f6ring.\n32:1 Detta \u00e4r det ord som fr\u00e5n HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regerings\u00e5r, vilket var Nebukadressars adertonde regerings\u00e5r.\n32:2 Vid den tiden bel\u00e4grade den babyloniske konungens h\u00e4r Jerusalem, och profeten Jeremia l\u00e5g d\u00e5 f\u00e5ngen i f\u00e4ngelseg\u00e5rden i Juda konungs hus.\n32:3 Ty Sidkia, Juda konung, hade l\u00e5tit sp\u00e4rra in honom, i det han sade: \u00bbHuru dj\u00e4rves du profetera och s\u00e4ga: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den.\n32:4 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kald\u00e9ernas hand, utan skall f\u00f6rvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, s\u00e5 att han n\u00f6dgas muntligen tala med honom och st\u00e5 inf\u00f6r honom, \u00f6ga mot \u00f6ga.\n32:5 Och Sidkia skall av honom f\u00f6ras till Babel och skall f\u00f6rbliva d\u00e4r, till dess jag ser till honom, s\u00e4ger HERREN. N\u00e4r I striden mot kald\u00e9erna, skolen I icke hava n\u00e5gon framg\u00e5ng.\u00bb\n32:6 Och Jeremia sade: \u00bbHERRENS ord kom till mig; han sade:\n32:7 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och s\u00e4ga: 'K\u00f6p du min \u00e5ker i Anatot, ty du har s\u00e5som b\u00f6rdeman r\u00e4tt att k\u00f6pa den.'\u00bb\n32:8 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i f\u00e4ngelseg\u00e5rden, s\u00e5som HERREN hade sagt, och sade till mig: \u00bbK\u00f6p min \u00e5ker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsr\u00e4tt d\u00e4rtill och \u00e4r b\u00f6rdeman; s\u00e5 k\u00f6p den d\u00e5 \u00e5t dig.\u00bb D\u00e5 f\u00f6rstod jag att det var HERRENS ord\n32:9 och k\u00f6pte \u00e5kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och v\u00e4gde upp penningarna \u00e5t honom, sjutton siklar silver.\n32:10 Jag skrev ett k\u00f6pebrev och f\u00f6rseglade det och tillkallade vittnen och v\u00e4gde upp penningarna p\u00e5 en v\u00e5g.\n32:11 Och jag tog k\u00f6pebrevet, s\u00e5v\u00e4l det f\u00f6rseglade, som inneh\u00f6ll avtalet och de s\u00e4rskilda best\u00e4mmelserna, som ock det \u00f6ppna brevet,\n32:12 och gav k\u00f6pebrevet \u00e5t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i n\u00e4rvaro av min fr\u00e4nde Hanamel och de vittnen som hade underskrivit k\u00f6pebrevet, och alla andra judar som voro tillst\u00e4des i f\u00e4ngelseg\u00e5rden.\n32:13 Och jag bj\u00f6d Baruk, i deras n\u00e4rvaro, och sade:\n32:14 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, b\u00e5de detta f\u00f6rseglade k\u00f6pebrev och detta \u00f6ppna brev, och l\u00e4gg dem i ett lerk\u00e4rl, f\u00f6r att de m\u00e5 vara i beh\u00e5ll f\u00f6r l\u00e5ng tid.\n32:15 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: \u00c4nnu en g\u00e5ng skall man komma att i detta land k\u00f6pa hus och \u00e5krar och ving\u00e5rdar.\u00bb\n32:16 Och sedan jag hade givit k\u00f6pebrevet \u00e5t Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade:\n32:17 \u00bbAck Herre, HERRE, du \u00e4r ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din utr\u00e4ckta arm. Intet \u00e4r s\u00e5 underbart att du icke skulle f\u00f6rm\u00e5 det,\n32:18 du som g\u00f6r n\u00e5d med tusenden och vederg\u00e4ller f\u00e4dernas missg\u00e4rning i deras barns sk\u00f6te efter dem; du store och v\u00e4ldige Gud, vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot;\n32:19 du som \u00e4r stor i r\u00e5d och m\u00e4ktig i g\u00e4rningar; du vilkens \u00f6gon \u00e4ro \u00f6ppna \u00f6ver m\u00e4nniskobarnens alla v\u00e4gar, s\u00e5 att du giver \u00e5t var och en efter hans v\u00e4gar och efter hans g\u00e4rningars frukt;\n32:20 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort s\u00e5dana intill denna dag, b\u00e5de i Israel och bland andra m\u00e4nniskor, och som har gjort dig ett namn, som \u00e4r detsamma \u00e4n i dag.\n32:21 Du f\u00f6rde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och utr\u00e4ckt arm, och genom stor f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n32:22 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras f\u00e4der att giva dem, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n32:23 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke h\u00f6ra din r\u00f6st och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att g\u00f6ra. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4t du all denna olycka vederfaras dem.\n32:24 Se, bel\u00e4gringsvallarna g\u00e5 redan s\u00e5 l\u00e5ngt fram mot staden, att man kan intaga den och genom sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest \u00e4r staden given i de kaldeiska bel\u00e4grarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inf\u00f6r dina \u00f6gon.\n32:25 Och likv\u00e4l, fast\u00e4n staden \u00e4r given i kald\u00e9ernas hand, sade du, Herre HERRE, till mig: 'K\u00f6p du \u00e5kern f\u00f6r penningar, och tag vittnen d\u00e4rp\u00e5'!\u00bb\n32:26 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,\n32:27 jag \u00e4r HERREN, allt k\u00f6tts Gud; skulle n\u00e5got vara s\u00e5 underbart att jag icke f\u00f6rm\u00e5dde det?\n32:28 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag vill giva denna stad i kald\u00e9ernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den.\n32:29 Och kald\u00e9erna, som bel\u00e4gra denna stad, skola komma och t\u00e4nda eld p\u00e5 staden och br\u00e4nna upp den, tillika med de hus p\u00e5 vilkas tak man har t\u00e4nt offereld \u00e5t Baal och utgjutit drickoffer \u00e5t andra gudar, till att f\u00f6rt\u00f6rna mig.\n32:30 Ty allt ifr\u00e5n sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont \u00e4r i mina \u00f6gon; ja, Israels barn hava med sina h\u00e4nders verk berett mig allenast f\u00f6rt\u00f6rnelse, s\u00e4ger HERREN.\n32:31 Ty allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 denna stad byggdes \u00e4nda till nu har den uppv\u00e4ckt min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse, s\u00e5 att jag m\u00e5ste f\u00f6rkasta den fr\u00e5n mitt ansikte,\n32:32 f\u00f6r all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, pr\u00e4ster och profeter, b\u00e5de Juda m\u00e4n och Jerusalems inv\u00e5nare, hava bedrivit, till att f\u00f6rt\u00f6rna mig.\n32:33 De v\u00e4nde ryggen till mig och icke ansiktet; och fast\u00e4n de titt och ofta blevo varnade, ville de icke h\u00f6ra och taga emot tuktan.\n32:34 De satte upp sina styggelser i det hus som \u00e4r uppkallat efter mitt namn och orenade det s\u00e5;\n32:35 och Baalsh\u00f6jderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, f\u00f6r att d\u00e4r offra sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar \u00e5t Molok, fast\u00e4n jag aldrig hade bjudit dem att g\u00f6ra s\u00e5dan styggelse eller ens t\u00e4nkt mig n\u00e5got s\u00e5dant; och s\u00e5 f\u00f6rledde de Juda till synd.\n32:36 Men s\u00e5 s\u00e4ger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom sv\u00e4rd, hungersn\u00f6d och pest given i den babyloniske konungens hand:\n32:37 Se, jag skall f\u00f6rsamla dem ur alla de l\u00e4nder till vilka jag i min vrede och harm och stora f\u00f6rt\u00f6rnelse har f\u00f6rdrivit dem, och jag skall f\u00f6ra dem tillbaka till denna plats och l\u00e5ta dem bo b\u00e4r i trygghet.\n32:38 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.\n32:39 Och jag skall giva dem alla ett och samma hj\u00e4rta och l\u00e4ra dem en och samma v\u00e4g, s\u00e5 att de frukta mig best\u00e4ndigt; f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dem v\u00e4l, och deras barn efter dem.\n32:40 Och jag skall sluta med dem ett evigt f\u00f6rbund, s\u00e5 att jag icke upp h\u00f6r att f\u00f6lja dem och g\u00f6ra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hj\u00e4rtan, s\u00e5 att de icke vika av ifr\u00e5n mig.\n32:41 Och jag skall hava min fr\u00f6jd i att g\u00f6ra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hj\u00e4rta och all min sj\u00e4l.\n32:42 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Likasom jag har l\u00e5tit all denna stora olycka komma \u00f6ver detta folk, s\u00e5 skall jag ock l\u00e5ta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del.\n32:43 Och man skall komma att k\u00f6pa \u00e5krar i detta land, om vilket I s\u00e4gen att det \u00e4r en \u00f6demark, d\u00e4r varken m\u00e4nniskor eller djur kunna bo, och att det \u00e4r givet i kald\u00e9ernas hand.\n32:44 Ja, \u00e5krar skall man k\u00f6pa f\u00f6r penningar, och man skall skriva och f\u00f6rsegla k\u00f6pebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda st\u00e4der, b\u00e5de i Bergsbygdens och i L\u00e5glandets och i Sydlandets st\u00e4der; ty jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta dem, s\u00e4ger HERREN.\n33:1 Och HERRENS ord kom till Jeremia f\u00f6r andra g\u00e5ngen, medan han \u00e4nnu var insp\u00e4rrad i f\u00e4ngelseg\u00e5rden; han sade:\n33:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som ock utf\u00f6r sitt verk, HERREN, som bereder det f\u00f6r att l\u00e5ta det komma till st\u00e5nd, han vilkens namn \u00e4r HERREN:\n33:3 Ropa till mig, s\u00e5 vill jag svara dig och f\u00f6rkunna f\u00f6r dig stora och f\u00f6runderliga ting, som du icke k\u00e4nner.\n33:4 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned f\u00f6r bel\u00e4gringsvallarna och v\u00e4rden:\n33:5 Man har kommit hitin f\u00f6r att strida med kald\u00e9erna, och man skall s\u00e5 fylla husen med d\u00f6da kroppar av m\u00e4nniskor som jag har slagit i min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse, m\u00e4nniskor som genom all sin ondska hava v\u00e5llat att jag har m\u00e5st d\u00f6lja mitt ansikte f\u00f6r denna stad.\n33:6 Dock, jag skall hela dess s\u00e5r och skaffa l\u00e4kedom och l\u00e4ka dem, och jag skall l\u00e5ta dem sk\u00e5da frid och trygghet i \u00f6verfl\u00f6d.\n33:7 Och jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta Juda och Israel och uppbygga dem, s\u00e5 att de bliva s\u00e5som f\u00f6rut.\n33:8 Och jag skall rena dem fr\u00e5n all missg\u00e4rning varmed de hava syndat mot mig, och f\u00f6rl\u00e5ta alla missg\u00e4rningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit fr\u00e5n mig.\n33:9 Och staden skall bliva mig till fr\u00f6jd och ber\u00f6mmelse, och till lov och \u00e4ra inf\u00f6r alla jordens folk, n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra allt det goda som jag g\u00f6r med dem; och de skola f\u00f6rskr\u00e4ckas och darra vid \u00e5synen av all den lycka och all den framg\u00e5ng som jag bereder henne.\n33:10 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: P\u00e5 denna plats, om vilken I s\u00e4gen att den \u00e4r s\u00e5 \u00f6de att varken m\u00e4nniskor eller djur kunna bo d\u00e4r, ja, h\u00e4r i Juda st\u00e4der och p\u00e5 Jerusalems gator, som \u00e4ro s\u00e5 \u00f6delagda att inga m\u00e4nniskor, inga inv\u00e5nare, inga djur d\u00e4r finnas,\n33:11 h\u00e4r skall man \u00e4nnu en g\u00e5ng h\u00f6ra fr\u00f6jderop och gl\u00e4djerop, rop f\u00f6r brudgum och rop f\u00f6r brud, rop av m\u00e4nniskor som s\u00e4ga: \u00bbTacken HERREN Sebaot, ty HERREN \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen\u00bb, och av m\u00e4nniskor som framb\u00e4ra lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill \u00e5ter uppr\u00e4tta landet, s\u00e5 att det bliver s\u00e5som f\u00f6rut, s\u00e4ger HERREN.\n33:12 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: P\u00e5 denna plats, som nu \u00e4r s\u00e5 \u00f6de att varken m\u00e4nniskor eller ens djur kunna bo h\u00e4r, ja ock i alla hith\u00f6rande st\u00e4der, h\u00e4r skola \u00e5ter en g\u00e5ng finnas betesmarker d\u00e4r herdar kunna l\u00e5ta sina hjordar l\u00e4gra sig.\n33:13 I Bergsbygdens, L\u00e5glandets och Sydlandets st\u00e4der, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda st\u00e4der skola \u00e4nnu en g\u00e5ng hjordar draga fram, f\u00f6rbi herdar som r\u00e4kna dem, s\u00e4ger HERREN.\n33:14 Se, dagar skola komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall uppfylla det l\u00f6ftesord som jag har talat om Israels hus och ang\u00e5ende Juda hus.\n33:15 I de dagarna och p\u00e5 den tiden skall jag l\u00e5ta en r\u00e4ttf\u00e4rdig telning v\u00e4xa upp \u00e5t David. Han skall skaffa r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet p\u00e5 jorden.\n33:16 I de dagarna skall Juda varda fr\u00e4lst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det s\u00e5: HERREN v\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n33:17 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d\u00e5 icke en avkomling av David sitter p\u00e5 Israels hus' tron,\n33:18 aldrig den tid d\u00e5 icke en avkomling av de levitiska pr\u00e4sterna g\u00f6r tj\u00e4nst inf\u00f6r mig och alla dagar b\u00e4r fram br\u00e4nnoffer och f\u00f6rbr\u00e4nner spisoffer och anst\u00e4ller slaktoffer.\n33:19 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:\n33:20 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: F\u00f6rst n\u00e4r I g\u00f6ren om intet mitt f\u00f6rbund med dagen och mitt f\u00f6rbund med natten, s\u00e5 att det icke bliver dag och natt i r\u00e4tt tid,\n33:21 f\u00f6rst d\u00e5 skall mitt f\u00f6rbund med min tj\u00e4nare David bliva om intet, s\u00e5 att icke l\u00e4ngre en avkomling av honom sitter s\u00e5som konung p\u00e5 hans tron, och f\u00f6rst d\u00e5 mitt f\u00f6rbund med de levitiska pr\u00e4sterna, som g\u00f6ra tj\u00e4nst \u00e5t mig.\n33:22 Lika or\u00e4knelig som himmelens h\u00e4rskara \u00e4r, och lika otalig som sanden \u00e4r i havet, lika talrik skall jag l\u00e5ta min tj\u00e4nare Davids s\u00e4d bliva och lika m\u00e5nga leviterna, som g\u00f6ra tj\u00e4nst \u00e5t mig.\n33:23 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:\n33:24 Har du icke m\u00e4rkt huru detta folk talar och s\u00e4ger: \u00bbDe b\u00e5da sl\u00e4kter som HERREN utvalde, dem har han f\u00f6rkastat\u00bb? Och s\u00e5 s\u00e4ga de f\u00f6raktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.\n33:25 Men s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Om mitt f\u00f6rbund med dag och natt icke \u00e4r best\u00e5ndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning f\u00f6r himmel och jord,\n33:26 allenast d\u00e5 skall jag f\u00f6rkasta Jakobs och Davids, min tj\u00e4nares, s\u00e4d, s\u00e5 att jag icke mer av hans s\u00e4d tager dem som skola r\u00e5da \u00f6ver Abrahams, Isaks och Jakobs s\u00e4d. Ty jag skall \u00e5ter uppr\u00e4tta dem och f\u00f6rbarma mig \u00f6ver dem.\n34:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN, n\u00e4r Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h\u00e4r och med alla de riken p\u00e5 jorden, som lydde under hans v\u00e4lde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydst\u00e4der; han sade:\n34:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: G\u00e5 \u00e5stad och s\u00e4g till Sidkia, Juda konung, ja, s\u00e4g till honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall br\u00e4nna upp den i eld.\n34:3 Och du sj\u00e4lv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall f\u00f6rvisso bliva gripen och given i hans hand, s\u00e5 att du n\u00f6dgas st\u00e5 inf\u00f6r konungen i Babel, \u00f6ga mot \u00f6ga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.\n34:4 Men h\u00f6r HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN om dig: Du skall icke d\u00f6 genom sv\u00e4rd.\n34:5 Nej, i frid skall du d\u00f6; och likasom man har anst\u00e4llt f\u00f6rbr\u00e4nning till dina f\u00e4ders, de f\u00f6rra konungarnas, \u00e4ra, deras som hava varit f\u00f6re dig, s\u00e5 skall man ock anst\u00e4lla f\u00f6rbr\u00e4nning till din \u00e4ra och h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter dig: \u00bbAck ve, Herre!\u00bb Ty detta har jag talat, s\u00e4ger HERREN.\n34:6 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,\n34:7 under det att den babyloniske konungens h\u00e4r bel\u00e4grade Jerusalem och allt som \u00e4nnu \u00e5terstod av st\u00e4der i Juda, n\u00e4mligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda st\u00e4der, som \u00e4nnu voro kvar och voro bef\u00e4sta.\n34:8 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett f\u00f6rbund med allt folket i Jerusalem d\u00e4rom att de bland sig skulle utropa frihet,\n34:9 s\u00e5 att var och en skulle sl\u00e4ppa sin tr\u00e4l och sin tr\u00e4linna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, p\u00e5 det att icke den ene juden skulle hava den andre till tr\u00e4l.\n34:10 Och detta h\u00f6rsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om f\u00f6rbundet och lovat att var och en skulle sl\u00e4ppa sin tr\u00e4l och sin tr\u00e4linna fria, s\u00e5 att han icke mer skulle hava dem till tr\u00e4lar; de h\u00f6rsammade det och sl\u00e4ppte dem.\n34:11 Men sedermera \u00e4ndrade de sig och togo tillbaka de tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor som de hade sl\u00e4ppt fria, och gjorde dem \u00e5ter till tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor.\n34:12 D\u00e5 kom HERRENS ord till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade:\n34:13 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Jag sj\u00e4lv sl\u00f6t ett f\u00f6rbund med edra f\u00e4der p\u00e5 den tid d\u00e5 jag f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset; jag sade:\n34:14 \u00bbN\u00e4r sju \u00e5r \u00e4ro f\u00f6rlidna, skall var och en av eder sl\u00e4ppa sin broder, hebr\u00e9en, som har s\u00e5lt sig \u00e5t dig och tj\u00e4nat dig i sex \u00e5r; du skall d\u00e5 sl\u00e4ppa honom fri ur din tj\u00e4nst.\u00bb Dock ville edra f\u00e4der icke h\u00f6ra p\u00e5 mig eller b\u00f6ja sina \u00f6ron d\u00e4rtill.\n34:15 Men I haven nyss v\u00e4nt om och gjort vad r\u00e4tt \u00e4r i mina \u00f6gon, i det att I haven utropat frihet var och en f\u00f6r sin broder. Och I haven h\u00e4rom slutit ett f\u00f6rbund inf\u00f6r mitt ansikte, i det hus som \u00e4r uppkallat efter mitt namn.\n34:16 Men nu haven I \u00e5ter \u00e4ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin tr\u00e4l och sin tr\u00e4linna, dem som I haden sl\u00e4ppt fria till att g\u00e5 vart de ville; ja, I haven nu \u00e5ter gjort dem till edra tr\u00e4lar och tr\u00e4linnor.\n34:17 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: I haven icke h\u00f6rt p\u00e5 mig och utropat frihet var och en f\u00f6r sin broder och sin n\u00e4sta. S\u00e5 utropar d\u00e5 jag, s\u00e4ger HERREN, f\u00f6r eder frihet att hemfalla \u00e5t sv\u00e4rd, pest och hungersn\u00f6d; ja, jag skall g\u00f6ra eder till en varnagel f\u00f6r alla riken p\u00e5 jorden.\n34:18 Och de m\u00e4n som hava \u00f6vertr\u00e4tt mitt f\u00f6rbund och icke h\u00e5llit f\u00f6rpliktelserna vid det f\u00f6rbund de sl\u00f6to inf\u00f6r mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i tv\u00e5 stycken, mellan vilka de gingo --\n34:19 dessa m\u00e4n, n\u00e4mligen Judas och Jerusalems furstar, hovm\u00e4nnen och pr\u00e4sterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,\n34:20 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter deras liv; och deras d\u00f6da kroppar skola bliva mat \u00e5t himmelens f\u00e5glar och markens djur.\n34:21 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter deras liv, och i h\u00e4nderna p\u00e5 den babyloniske konungens h\u00e4r, som nu har dragit bort ifr\u00e5n eder.\n34:22 Se, jag skall giva dem befallning, s\u00e4ger HERREN, att de \u00e5ter skola draga mot denna stad och bel\u00e4gra den; och de skola d\u00e5 intaga den och br\u00e4nna upp den i eld. Och Juda st\u00e4der skall jag g\u00f6ra till en \u00f6demark, d\u00e4r ingen bor.\n35:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid; han sade\n35:2 G\u00e5 bort till rekabiternas sl\u00e4kt och tala med dem, och f\u00f6r dem till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att dricka.\n35:3 D\u00e5 tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, j\u00e4mte hans br\u00f6der och alla hans s\u00f6ner och rekabiternas hela \u00f6vriga sl\u00e4kt,\n35:4 och f\u00f6rde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades av s\u00f6nerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som ligger bredvid furstarnas, ovanom d\u00f6rrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare.\n35:5 Och jag satte fram f\u00f6r rekabiternas sl\u00e4kt kannor, fulla med vin, s\u00e5 ock b\u00e4gare, och sade till dem: \u00bbDricken vin?\u00bb\n35:6 Men de svarade: \u00bbVi dricka icke vin. Ty v\u00e5r fader Jonadab, Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen aldrig dricka vin;\n35:7 och hus skolen I icke bygga, och s\u00e4d skolen I icke s\u00e5, och ving\u00e5rdar skolen I icke plantera, ej heller \u00e4ga s\u00e5dana, utan I skolen bo i t\u00e4lt i all eder tid, f\u00f6r att I m\u00e5n l\u00e4nge leva i det land d\u00e4r I bon s\u00e5som fr\u00e4mlingar.'\n35:8 Och vi hava h\u00f6rsammat v\u00e5r fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, s\u00e5 att vi med v\u00e5ra hustrur och v\u00e5ra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar aldrig dricka vin,\n35:9 ej heller bygga hus till att bo i, ej heller \u00e4ga ving\u00e5rdar eller \u00e5krar eller s\u00e4d.\n35:10 Vi hava allts\u00e5 bott i t\u00e4lt och hava h\u00f6rsammat och gjort allt vad v\u00e5r fader Jonadab har bjudit oss.\n35:11 Men n\u00e4r Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och f\u00f6ll in i landet, sade vi: 'V\u00e4lan, vi vilja begiva oss till Jerusalem, undan kald\u00e9ernas och aram\u00e9ernas h\u00e4r.' Och s\u00e5 bosatte vi oss i Jerusalem.\u00bb\n35:12 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:\n35:13 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: G\u00e5 \u00e5stad och s\u00e4g till Juda m\u00e4n och till Jerusalems inv\u00e5nare: Skolen I d\u00e5 icke taga emot tuktan, s\u00e5 att I h\u00f6ren mina ord, s\u00e4ger HERREN?\n35:14 Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och \u00e4nnu i dag dricka de icke vin, av h\u00f6rsamhet mot sin faders bud. Men sj\u00e4lv har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke h\u00f6rsammat mig.\n35:15 Och titt och ofta har jag s\u00e4nt till eder alla mina tj\u00e4nare profeterna och l\u00e5tit s\u00e4ga: \u00bbV\u00e4nden om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g, och b\u00e4ttren edert v\u00e4sende, och f\u00f6ljen icke efter andra gudar, s\u00e5 att I tj\u00e4nen dem; d\u00e5 skolen I f\u00e5 bo i det land som jag har givit \u00e5t eder och edra f\u00e4der.\u00bb Men I b\u00f6jden icke edert \u00f6ra d\u00e4rtill och h\u00f6rden icke p\u00e5 mig.\n35:16 Eftersom nu detta folk icke har h\u00f6rsammat mig, s\u00e5som Jonadabs, Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav dem,\n35:17 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN, h\u00e4rskarornas Gud, Israels Gud, s\u00e5: Se, \u00f6ver Juda och \u00f6ver alla Jerusalems inv\u00e5nare skall jag l\u00e5ta all den olycka komma, som jag har f\u00f6rkunnat \u00f6ver dem, d\u00e4rf\u00f6r att de icke h\u00f6rde, n\u00e4r jag talade till dem, och icke svarade, n\u00e4r jag kallade p\u00e5 dem.\n35:18 Och till rekabiternas sl\u00e4kt sade Jeremia: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: D\u00e4rf\u00f6r att I haven h\u00f6rsammat eder fader Jonadabs bud och h\u00e5llit alla hans bud och i alla stycken gjort s\u00e5som han har bjudit eder,\n35:19 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s\u00e5: Aldrig skall den tid komma, d\u00e5 icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, st\u00e5r inf\u00f6r mitt ansikte.\n36:1 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj\u00e4rde regerings\u00e5r kom detta ord till Jeremia fr\u00e5n HERREN; han sade:\n36:2 Tag dig en bokrulle och teckna d\u00e4ri upp allt vad jag har talat till dig ang\u00e5ende Israel och Juda och alla hednafolk, fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rst talade till dig i Josias tid \u00e4nda till denna dag.\n36:3 Kanh\u00e4nda skall Juda hus, n\u00e4r de h\u00f6ra all den olycka som jag har i sinnet att g\u00f6ra dem, v\u00e4nda om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g, och s\u00e5 skall jag f\u00f6rl\u00e5ta dem deras missg\u00e4rning och synd.\n36:4 D\u00e5 kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord som HERREN hade talat till honom.\n36:5 Och Jeremia bj\u00f6d Baruk och sade: \u00bbJag \u00e4r sj\u00e4lv under tv\u00e5ng, s\u00e5 att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.\n36:6 Men g\u00e5 du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen m\u00e5 du d\u00e4rp\u00e5 fastedagen l\u00e4sa UPP HERRENS ord inf\u00f6r folket i HERRENS hus. Inf\u00f6r hela Juda, s\u00e5 m\u00e5nga som komma in fr\u00e5n sina st\u00e4der, m\u00e5 du ock l\u00e4sa upp dem.\n36:7 Kanh\u00e4nda skola de d\u00e5 b\u00f6nfalla inf\u00f6r HERREN och v\u00e4nda om, var och en fr\u00e5n sin onda v\u00e4g. Ty stor \u00e4r den vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse som HERREN har uttalat \u00f6ver detta folk.\u00bb\n36:8 Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles s\u00e5som profeten Jeremia hade bjudit honom: i HERRENS hus l\u00e4ste han ur boken upp HERRENS ord.\n36:9 I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regerings\u00e5r, i nionde m\u00e5naden, utlystes n\u00e4mligen en fasta inf\u00f6r HERREN, vilken h\u00f6lls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som fr\u00e5n Juda st\u00e4der hade kommit till Jerusalem.\n36:10 D\u00e5 l\u00e4ste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han l\u00e4ste upp dem i HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p\u00e5 den \u00f6vre f\u00f6rg\u00e5rden, vid ing\u00e5ngen till nya porten p\u00e5 HERRENS hus, inf\u00f6r allt folket.\n36:11 N\u00e4r nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade h\u00f6rt alla HERRENS ord uppl\u00e4sas ur boken,\n36:12 gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare; d\u00e4r sutto d\u00e5 alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna.\n36:13 Och Mika omtalade f\u00f6r dem allt vad han hade h\u00f6rt Baruk l\u00e4sa upp ur boken inf\u00f6r folket.\n36:14 D\u00e5 s\u00e4nde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kusis son, \u00e5stad till Baruk och l\u00e4to s\u00e4ga honom: \u00bbTag med dig den rulle varur du har l\u00e4st inf\u00f6r folket, och kom hit.\u00bb Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.\n36:15 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbS\u00e4tt dig ned och l\u00e4s den inf\u00f6r oss.\u00bb Och Baruk l\u00e4ste inf\u00f6r dem.\n36:16 N\u00e4r de d\u00e5 h\u00f6rde allt som stod d\u00e4r, s\u00e5go de med f\u00f6rskr\u00e4ckelse p\u00e5 varandra och sade till Baruk: \u00bbVi m\u00e5ste omtala f\u00f6r konungen allt som st\u00e5r h\u00e4r.\u00bb\n36:17 Och de fr\u00e5gade Baruk och sade: \u00bbTala om f\u00f6r oss huru det skedde att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.\u00bb\n36:18 Baruk svarade dem: \u00bbHan dikterade f\u00f6r mig allt detta, och jag tecknade upp det i boken med bl\u00e4ck.\u00bb\n36:19 D\u00e5 sade furstarna till Baruk: \u00bbG\u00e5 och g\u00f6m dig, du j\u00e4mte Jeremia, och l\u00e5ten ingen veta var I \u00e4ren.\u00bb\n36:20 D\u00e4refter, sedan de hade l\u00e4mnat rullen i f\u00f6rvar i sekreteraren Elisamas kammare, gingo de in till konungen p\u00e5 f\u00f6rg\u00e5rden och omtalade s\u00e5 allt f\u00f6r konungen.\n36:21 D\u00e5 s\u00e4nde konungen Jehudi att h\u00e4mta rullen; och denne h\u00e4mtade den fr\u00e5n sekreteraren Elisamas kammare. Sedan l\u00e4ste Jehudi upp den inf\u00f6r konungen och inf\u00f6r alla furstarna, som stodo omkring konungen.\n36:22 Konungen bodde d\u00e5 i vinterhuset, ty det var den nionde m\u00e5naden. Och kolpannan stod p\u00e5t\u00e4nd framf\u00f6r honom;\n36:23 och s\u00e5 ofta Jehudi hade l\u00e4st tre eller fyra spalter, skar han av rullen med pennkniven och kastade stycket p\u00e5 elden i kolpannan, \u00e4nda till dess att hela rullen var f\u00f6rt\u00e4rd av elden i kolpannan.\n36:24 Och varken konungen sj\u00e4lv eller n\u00e5gon av hans tj\u00e4nare blev f\u00f6rskr\u00e4ckt eller rev s\u00f6nder sina kl\u00e4der, n\u00e4r de h\u00f6rde allt detta som uppl\u00e4stes.\n36:25 Och fast\u00e4n Elnatan, Delaja och Gemarja b\u00e5do konungen att han icke skulle br\u00e4nna upp rullen, lyssnade han icke till dem.\n36:26 I st\u00e4llet bj\u00f6d konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia. Men HERREN g\u00f6mde dem undan.\n36:27 Men sedan konungen hade br\u00e4nt upp rullen med det som Baruk efter Jeremias diktamen hade skrivit d\u00e4ri, kom HERRENS ord till Jeremia; han sade:\n36:28 Tag dig nu \u00e5ter en annan rulle och teckna d\u00e4ri upp allt vad som f\u00f6rut stod i den f\u00f6rra rullen, den som Jojakim, Juda konung, br\u00e4nde upp.\n36:29 Men ang\u00e5ende Jojakim, Juda konung, skall du s\u00e4ga: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Du har br\u00e4nt upp denna rulle och sagt: \u00bbHuru kunde du skriva d\u00e4ri att konungen i Babel f\u00f6rvisso skall komma och f\u00f6rd\u00e4rva detta land, och g\u00f6ra slut p\u00e5 b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur d\u00e4ri?\u00bb\n36:30 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om Jojakim, Juda konung: Ingen \u00e4ttling av honom skall sitta p\u00e5 Davids tron; och hans egen d\u00f6da kropp skall komma att ligga utkastad, prisgiven \u00e5t hettan om dagen och \u00e5t k\u00f6lden om natten.\n36:31 Och jag skall hems\u00f6ka honom och hans avkomlingar och hans tj\u00e4nare f\u00f6r deras missg\u00e4rnings skull, och \u00f6ver dem och \u00f6ver Jerusalems inv\u00e5nare och \u00f6ver Juda m\u00e4n skall jag l\u00e5ta all den olycka komma, som jag har f\u00f6rkunnat \u00f6ver dem, fast\u00e4n de icke hava velat h\u00f6ra.\n36:32 D\u00e5 tog Jeremia en annan rulle och gav den \u00e5t skrivaren Baruk, Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne d\u00e4ri upp allt vad som hade st\u00e5tt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade br\u00e4nt upp i eld. Och till detta lades ytterligare mycket annat av samma slag.\n37:1 Och Sidkia, Josias son, blev konung i st\u00e4llet f\u00f6r Konja, Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom till konung i Juda land.\n37:2 Men varken han eller hans tj\u00e4nare eller folket i landet h\u00f6rda p\u00e5 HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.\n37:3 Dock s\u00e4nde konung Sidkia \u00e5stad Jehukal, Selemjas son, och pr\u00e4sten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbBed f\u00f6r oss till HERREN, v\u00e5r Gud.\u00bb\n37:4 Jeremia gick d\u00e5 \u00e4nnu ut och in bland folket, ty man hade \u00e4nnu icke satt honom i f\u00e4ngelse.\n37:5 Och Faraos h\u00e4r hade d\u00e5 dragit ut fr\u00e5n Egypten; och n\u00e4r kald\u00e9erna, som bel\u00e4grade Jerusalem, hade f\u00e5tt h\u00f6ra ryktet d\u00e4rom, hade de dragit sig tillbaka fr\u00e5n Jerusalem.\n37:6 D\u00e5 kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:\n37:7 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: S\u00e5 skolen I svara Juda konung, som har s\u00e4nt eder till mig f\u00f6r att fr\u00e5ga mig: \u00bbSe, Faraos h\u00e4r, som har dragit ut till eder hj\u00e4lp, skall v\u00e4nda tillbaka till sitt land Egypten.\n37:8 Sedan skola kald\u00e9erna komma tillbaka och bel\u00e4gra denna stad och de skola d\u00e5 intaga den och br\u00e4nna upp den i eld.\n37:9 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Bedragen icke eder sj\u00e4lva med att t\u00e4nka: 'Kald\u00e9erna skola nu en g\u00e5ng f\u00f6r alla draga bort ifr\u00e5n oss'; ty de skola icke draga bort.\n37:10 Nej, om I \u00e4n s\u00e5 slogen kald\u00e9ernas hela h\u00e4r, n\u00e4r de strida mot eder, att allenast n\u00e5gra sv\u00e5rt s\u00e5rade m\u00e4n blevo kvar av dem, s\u00e5 skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt t\u00e4lt, och skulle br\u00e4nna upp denna stad i eld.\n37:11 Men n\u00e4r kald\u00e9ernas h\u00e4r hade dragit sig tillbaka fr\u00e5n Jerusalem f\u00f6r Faraos har,\n37:12 ville Jeremia l\u00e4mna Jerusalem och begiva sig till Benjamins land, f\u00f6r att d\u00e4r taga i besittning en jordlott bland folket.\n37:13 N\u00e4r han d\u00e5 kom till Benjaminsporten, stod d\u00e4r s\u00e5som vakthavande en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne grep profeten Jeremia och sade: \u00bbDu vill g\u00e5 \u00f6ver till kald\u00e9erna.\u00bb\n37:14 Jeremia svarade: \u00bbDet \u00e4r icke sant; jag vill icke g\u00e5 \u00f6ver till kald\u00e9erna\u00bb, men ingen h\u00f6rde p\u00e5 honom. Och Jiria grep Jeremia och f\u00f6rde honom till furstarna.\n37:15 Och furstarna f\u00f6rt\u00f6rnades p\u00e5 Jeremia och l\u00e4to hudfl\u00e4nga honom och satte honom i h\u00e4kte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta hade de gjort till f\u00e4ngelse.\n37:16 Men n\u00e4r Jeremia hade kommit i f\u00e4ngelseh\u00e5lan, ned i f\u00e5ngvalven, och suttit d\u00e4r en l\u00e5ng tid,\n37:17 s\u00e4nde konung Sidkia och l\u00e4t h\u00e4mta honom; och hemma hos sig fr\u00e5gade konungen honom hemligen och sade: \u00bbHar n\u00e5got ord kommit fr\u00e5n HERREN Jeremia svarade: \u00bbJa\u00bb; och han tillade: \u00bbDu skall bliva given i den babyloniske konungens hand.\n37:18 D\u00e4refter fr\u00e5gade Jeremia konung Sidkia: \u00bbVarmed har jag f\u00f6rsyndat mig mot dig och dina tj\u00e4nare och detta folk, eftersom I haven satt mig i f\u00e4ngelse?\n37:19 Och var \u00e4ro nu edra profeter, som profeterade f\u00f6r eder och sade: 'Konungen i Babel skall icke komma \u00f6ver eder och \u00f6ver detta land'?\n37:20 S\u00e5 h\u00f6r mig nu, herre konung; v\u00e4rdes upptaga min b\u00f6n: s\u00e4nd mig icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p\u00e5 det att jag icke m\u00e5 d\u00f6 d\u00e4r.\u00bb\n37:21 P\u00e5 konung Sidkias befallning satte man d\u00e5 Jeremia i f\u00f6rvar i f\u00e4ngelseg\u00e5rden, och gav honom en kaka br\u00f6d om dagen fr\u00e5n Bagargatan, till dess att det var slut p\u00e5 allt br\u00f6det i staden. S\u00e5 stannade Jeremia i f\u00e4ngelseg\u00e5rden.\n38:1 Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, h\u00f6rde huru Jeremia talade till allt folket och sade:\n38:2 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall d\u00f6 genom sv\u00e4rd eller hunger eller pest, men den som giver sig \u00e5t kald\u00e9erna, han skall f\u00e5 leva, ja, han skall vinna sitt liv s\u00e5som ett byte och f\u00e5 leva.\n38:3 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Denna stad skall f\u00f6rvisso bliva given i h\u00e4nderna p\u00e5 den babyloniske konungens h\u00e4r, och han skall intaga den.\n38:4 D\u00e5 sade furstarna till konungen: \u00bbDenne man b\u00f6r d\u00f6das, eftersom han g\u00f6r folket modl\u00f6st, b\u00e5de det krigsfolk som \u00e4nnu \u00e4r kvar h\u00e4r i staden och j\u00e4mv\u00e4l allt det \u00f6vrig: folket, i det att han talar s\u00e5dan: ord till dem. Ty denne man s\u00f6ker icke folkets v\u00e4lf\u00e4rd, utan dess olycka.\n38:5 Konung Sidkia svarade: \u00bbV\u00e4lan han \u00e4r i eder hand; ty konungen f\u00f6rm\u00e5r intet mot eder.\u00bb\n38:6 D\u00e5 togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn p\u00e5 f\u00e4ngelseg\u00e5rden; de sl\u00e4ppte Jeremia ditned med t\u00e5g. I brunnen var intet vatten, men dy, och Jeremia sj\u00f6nk ned i dyn.\n38:7 N\u00e4r nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i konungshuset, under det att konungen uppeh\u00f6ll sig i Benjaminsporten, fick h\u00f6ra att de hade s\u00e4nkt Jeremia ned i brunnen,\n38:8 begav han sig \u00e5stad fr\u00e5n konungshuset och talade till konungen och sade:\n38:9 \u00bbMin herre konung, dessa m\u00e4n hava handlat illa i allt vad de hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i brunnen, d\u00e4r han strax m\u00e5ste d\u00f6 av hunger, d\u00e5 nu intet br\u00f6d finnes i staden.\n38:10 D\u00e5 bj\u00f6d konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: \u00bbTag med dig h\u00e4rifr\u00e5n trettio m\u00e4n, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen, innan han d\u00f6r.\u00bb\n38:11 S\u00e5 tog d\u00e5 Ebed-Melek m\u00e4nnen med sig och begav sig till konungshuset, till rummet under skattkammaren, och h\u00e4mtade d\u00e4rifr\u00e5n trasor av s\u00f6nderrivna och utslitna kl\u00e4der och l\u00e4t s\u00e4nka ned dem med t\u00e5g till Jeremia i brunnen.\n38:12 Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: \u00bbL\u00e4gg trasorna av de s\u00f6nderrivna och utslitna kl\u00e4derna under dina armar, mellan dem och t\u00e5gen.\u00bb Och Jeremia gjorde s\u00e5.\n38:13 Sedan drogo de med t\u00e5gen Jeremia upp ur brunnen. Men Jeremia m\u00e5ste stanna i f\u00e4ngelseg\u00e5rden.\n38:14 D\u00e4refter s\u00e4nde konung Sidkia \u00e5stad och l\u00e4t h\u00e4mta profeten Jeremia till sig vid tredje ing\u00e5ngen till HERRENS hus. Och konungen sade till Jeremia: \u00bbJag vill fr\u00e5ga dig n\u00e5got d\u00f6lj intet f\u00f6r mig.\u00bb\n38:15 Jeremia sade till Sidkia: \u00bbOm jag s\u00e4ger dig n\u00e5got, s\u00e5 kommer du f\u00f6rvisso att l\u00e5ta d\u00f6da mig; och om jag giver dig ett r\u00e5d, s\u00e5 h\u00f6r du icke p\u00e5 mig.\u00bb\n38:16 D\u00e5 gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har givit oss detta v\u00e5rt liv: jag skall icke l\u00e5ta d\u00f6da dig, ej heller skall jag l\u00e4mna dig i h\u00e4nderna p\u00e5 dessa m\u00e4n som st\u00e5 efter ditt liv.\u00bb\n38:17 D\u00e5 sade Jeremia till Sidkia: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, h\u00e4rskarornas Gud, Israels Gud: Om du giver dig \u00e5t den babyloniske konungens furstar, s\u00e5 skall du f\u00e5 leva, och denna stad skall d\u00e5 icke bliva uppbr\u00e4nd i eld, utan du och ditt hus skolen f\u00e5 leva.\n38:18 Men om du icke giver dig \u00e5t den babyloniske konungens furstar, d\u00e5 skall denna stad bliva given i kald\u00e9ernas hand, och de skola br\u00e4nna upp den i eld, och du sj\u00e4lv skall icke undkomma deras hand.\u00bb\n38:19 Konung Sidkia svarade Jeremia: \u00bbJag r\u00e4des f\u00f6r de judar som hava g\u00e5tt \u00f6ver till kald\u00e9erna; kanh\u00e4nda skall man l\u00e4mna mig i deras h\u00e4nder, och de skola d\u00e5 hantera mig sk\u00e4ndligt.\u00bb\n38:20 Jeremia sade: \u00bbMan skall icke g\u00f6ra det. H\u00f6r blott HERRENS r\u00f6st i vad jag s\u00e4ger dig, s\u00e5 skall det g\u00e5 dig v\u00e4l, och du skall f\u00e5 leva.\n38:21 Men om du v\u00e4grar att giva dig, s\u00e5 \u00e4r detta vad HERREN har uppenbarat f\u00f6r mig:\n38:22 Se, alla de kvinnor som \u00e4ro kvar i Juda konungs hus skola d\u00e5 f\u00f6ras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna skola klaga: 'Dina v\u00e4nner s\u00f6kte f\u00f6rleda dig, och de fingo makt med dig. Dina f\u00f6tter fastnade i dyn; d\u00e5 drogo de sig undan'\n38:23 Och alla dina hustrur och dina barn skall man f\u00f6ra ut till kald\u00e9erna, och du sj\u00e4lv skall icke undkomma deras hand, utan skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva en orsak till att denna stad br\u00e4nnes upp i eld.\u00bb\n38:24 D\u00e5 sade Sidkia till Jeremia: \u00bbL\u00e5t ingen f\u00e5 veta vad h\u00e4r har blivit talat; eljest m\u00e5ste du d\u00f6.\n38:25 Och om furstarna f\u00e5 h\u00f6ra att jag har talat med dig, och de komma till dig och s\u00e4ga till dig: 'L\u00e5t oss veta vad du har sagt till konungen; d\u00f6lj intet f\u00f6r oss, s\u00e5 skola vi icke d\u00f6da dig; s\u00e4g oss ock vad konungen har sagt till dig' --\n38:26 d\u00e5 skall du svara dem: 'Jag b\u00f6nf\u00f6ll inf\u00f6r konungen att han icke skulle s\u00e4nda mig tillbaka till Jonatans hus f\u00f6r att d\u00f6 d\u00e4r.'\u00bb\n38:27 Och alla furstarna kommo till Jeremia och fr\u00e5gade honom; men han svarade dem alldeles s\u00e5som konungen hade bjudit honom. D\u00e5 tego de och gingo bort ifr\u00e5n honom, eftersom ingen hade h\u00f6rt huru det verkligen hade g\u00e5tt till.\n38:28 Men Jeremia fick stanna i f\u00e4ngelseg\u00e5rden \u00e4nda till den dag d\u00e5 Jerusalem blev intaget.\n39:1 -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h\u00e4r hade kommit till Jerusalem och begynt bel\u00e4gra det i Sidkia, Juda konungs, nionde regerings\u00e5r, i tionde m\u00e5naden,\n39:2 och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte regerings\u00e5r, i fj\u00e4rde m\u00e5naden, p\u00e5 nionde dagen m\u00e5naden\n39:3 drogo alla den babyloniske konungens furstar d\u00e4rin och stannade i Mellersta porten: n\u00e4mligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, \u00f6verste hovmannen, Nergal-Sareser, \u00f6verste magern, och alla den babyloniske konungens \u00f6vriga furstar.\n39:4 Och n\u00e4r Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p\u00e5 den v\u00e4g som ledde till den kungliga tr\u00e4dg\u00e5rden, genom porten mellan de b\u00e5da murarna; och han tog v\u00e4gen bort \u00e5t Hedmarken till.\n39:5 Men kald\u00e9ernas h\u00e4r f\u00f6rf\u00f6ljde dem och de hunno upp Sidkia p\u00e5 Jeriko hedmarker. Och de togo fatt honom och f\u00f6rde honom till Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land; d\u00e4r h\u00f6ll denne rannsakning och dom med honom.\n39:6 Och den babyloniske konungen l\u00e4t i Ribla slakta Sidkias barn inf\u00f6r hans \u00f6gon; ocks\u00e5 alla andra Juda \u00e4dlingar l\u00e4t konungen i Babel slakta.\n39:7 Och p\u00e5 Sidkia sj\u00e4lv l\u00e4t han sticka ut \u00f6gonen och l\u00e4t f\u00e4ngsla honom med kopparfj\u00e4ttrar, f\u00f6r att f\u00f6ra honom till Babel.\n39:8 Och kald\u00e9erna br\u00e4nde upp i eld b\u00e5de konungens hus och folkets hus och br\u00f6to ned Jerusalems murar.\n39:9 Och \u00e5terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de \u00f6ver l\u00f6pare som hade g\u00e5tt \u00f6ver till honom, och vad som f\u00f6r \u00f6vrigt var kvar av folket, dem f\u00f6rde Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, bort till Babel.\n39:10 Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade, l\u00e4mnade Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, n\u00e5gra kvar i Juda land, och gav dem samtidigt ving\u00e5rdar och \u00e5kerf\u00e4lt.\n39:11 Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, befallning ang\u00e5ende Jeremia och sade:\n39:12 \u00bbTag honom och se i honom till godo, och g\u00f6r honom icke n\u00e5got ont, utan g\u00f6r med honom efter som han sj\u00e4lv beg\u00e4r av dig.\u00bb\n39:13 D\u00e5 s\u00e4nde Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, och Nebusasban, \u00f6verste hovmannen, och Nergal-Sareser, \u00f6verste magern, och alla den babyloniske konungens \u00f6vriga v\u00e4ldige --\n39:14 dessa s\u00e4nde bort och l\u00e4to h\u00e4mta Jeremia ifr\u00e5n f\u00e4ngelseg\u00e5rden och l\u00e4mnade honom \u00e5t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p\u00e5 det att denne skulle f\u00f6ra honom hem; s\u00e5 fick han stanna d\u00e4r bland folket.\n39:15 Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var insp\u00e4rrad i f\u00e4ngelseg\u00e5rden; han hade sagt:\n39:16 G\u00e5 och s\u00e4g till etiopiern Ebed-Melek: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, vad jag har f\u00f6rkunnat, det skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och det skall uppfyllas i din \u00e5syn p\u00e5 den dagen.\n39:17 Men dig skall jag r\u00e4dda p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN, och du skall icke bliva given i de m\u00e4ns hand, som du fruktar f\u00f6r.\n39:18 Ty jag skall f\u00f6rvisso l\u00e5ta dig komma undan, och du skall icke falla f\u00f6r sv\u00e4rd, utan vinna ditt liv s\u00e5som ett byte, d\u00e4rf\u00f6r att du har f\u00f6rtr\u00f6stat p\u00e5 mig, s\u00e4ger HERREN.\n40:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia fr\u00e5n HERREN, sedan Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, hade sl\u00e4ppt honom l\u00f6s fr\u00e5n Rama; denne l\u00e4t n\u00e4mligen h\u00e4mta honom, d\u00e4r han l\u00e5g bunden med kedjor bland alla andra f\u00e5ngar ifr\u00e5n Jerusalem och Juda, som skulle f\u00f6ras bort till Babel.\n40:2 \u00d6versten f\u00f6r drabanterna l\u00e4t allts\u00e5 h\u00e4mta Jeremia och sade till honom: \u00bbHERREN, din Gud, hade f\u00f6rkunnat denna olycka \u00f6ver denna plats;\n40:3 och HERREN har l\u00e5tit den komma och har gjort s\u00e5som han hade sagt. I haden ju syndat mot HERREN och icke h\u00f6rt hans r\u00f6st, och d\u00e4rf\u00f6r har detta vederfarits eder.\n40:4 Och se, nu l\u00f6ser jag dig i dag ur kedjorna som dina h\u00e4nder hava varit bundna med. Om du \u00e4r sinnad att komma med mig till Babel, s\u00e5 kom, och jag skall d\u00e5 se dig till godo; men om du icke \u00e4r sinnad att komma med mig till Babel, s\u00e5 g\u00f6r det icke. Se, hela landet ligger \u00f6ppet f\u00f6r dig; dit dig synes gott och r\u00e4tt att g\u00e5, dit m\u00e5 du g\u00e5.\u00bb\n40:5 Och d\u00e5 han \u00e4nnu dr\u00f6jde att v\u00e4nda tillbaka, tillade han: \u00bbV\u00e4nd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som konungen i Babel har satt \u00f6ver Juda st\u00e4der, och stanna hos honom bland folket. Eller g\u00e5 \u00e5t vilket annat h\u00e5ll som helst dit det behagar dig att g\u00e5.\u00bb Och \u00f6versten f\u00f6r drabanterna gav honom v\u00e4gkost och sk\u00e4nker och l\u00e4t honom g\u00e5.\n40:6 S\u00e5 begav sig d\u00e5 Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.\n40:7 N\u00e4r d\u00e5 alla krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen p\u00e5 landsbygden j\u00e4mte sina m\u00e4n fingo h\u00f6ra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, \u00f6ver landet, och att han hade anf\u00f6rtrott \u00e5t honom m\u00e4n kvinnor och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade f\u00f6rt bort till Babel,\n40:8 kommo de till Gedalja i Mispa, n\u00e4mligen Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas s\u00f6ner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofais s\u00f6ner och Jesanja, maakatitens son, med sina m\u00e4n.\n40:9 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras m\u00e4n sin ed och sade: \u00bbFrukten icke f\u00f6r att tj\u00e4na kald\u00e9erna. Stannen kvar i landet, och tj\u00e4nen konungen i Babel, s\u00e5 skall det g\u00e5 eder v\u00e4l.\n40:10 Se, sj\u00e4lv stannar jag kvar i Mispa, f\u00f6r att vara till tj\u00e4nst \u00e5t kald\u00e9er som komma till oss; men I m\u00e5n insamla vin och frukt och olja och l\u00e4gga det i edra k\u00e4rl, och stanna kvar i de st\u00e4der som I haven tagit i besittning.\u00bb\n40:11 D\u00e5 nu ocks\u00e5 alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och Edoms land, och de som voro i andra l\u00e4nder h\u00f6rde att konungen i Babel hade l\u00e5tit n\u00e5gra av judarna bliva kvar, och att han hade satt \u00f6ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,\n40:12 v\u00e4nde alla dessa judar tillbaka fr\u00e5n alla de orter dit de hade blivit f\u00f6rdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de inb\u00e4rgade vin och frukt i stor myckenhet.\n40:13 Men Johanan, Kareas son, och alla krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen p\u00e5 landsbygden kommo till Gedalja i Mispa\n40:14 och sade till honom: \u00bbDu vet v\u00e4l att Baalis, Ammons barns konung, har s\u00e4nt hit Ismael, Netanjas son, f\u00f6r att sl\u00e5 ihj\u00e4l dig?\u00bb Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.\n40:15 Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: \u00bbL\u00e5t mig g\u00e5 \u00e5stad och dr\u00e4pa Ismael, Netanjas son; ingen skall f\u00e5 veta det. Varf\u00f6r skulle han f\u00e5 sl\u00e5 ihj\u00e4l dig och s\u00e5 bliva en orsak till att vi judar, som hava f\u00f6rsamlats till dig, allasammans f\u00f6rskingras, och vad som \u00e4r kvar av Juda f\u00f6rg\u00e5s?\u00bb\n40:16 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: \u00bbDu f\u00e5r icke g\u00f6ra detta; ty vad du s\u00e4ger om Ismael \u00e4r icke sant.\u00bb\n41:1 Men i sjunde m\u00e5naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b\u00f6rd och en av konungens v\u00e4ldige, med tio m\u00e4n till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de h\u00f6llo m\u00e5ltid tillsammans i Mispa.\n41:2 Och Ismael, Netanjas son, j\u00e4mte de tio m\u00e4n som voro med honom, \u00f6verf\u00f6ll d\u00e5 Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog honom till d\u00f6ds med sv\u00e4rd, honom som konungen i Babel hade satt \u00f6ver landet.\n41:3 D\u00e4rj\u00e4mte dr\u00e4pte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i Mispa, s\u00e5 ock alla de kald\u00e9er som funnos d\u00e4r, och som tillh\u00f6rde krigsfolket.\n41:4 Dagen efter den d\u00e5 han hade d\u00f6dat Gedalja, och innan \u00e4nnu n\u00e5gon visste av detta,\n41:5 kom en skara av \u00e5ttio m\u00e4n fr\u00e5n Sikem, Silo och Samaria; de hade rakat av sig sk\u00e4gget och rivit s\u00f6nder sina kl\u00e4der och ristat m\u00e4rken p\u00e5 sig, och hade med sig spisoffer och r\u00f6kelse till att framb\u00e4ra i HERRENS hus.\n41:6 Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem fr\u00e5n Mispa, gr\u00e5tande utan uppeh\u00e5ll. Och n\u00e4r han m\u00f6tte dem, sade han till dem: \u00bbKommen in till Gedalja, Ahikams son.\u00bb\n41:7 Men n\u00e4r de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av Ismael, Netanjas son, och de m\u00e4n som voro med honom, och kastade i brunnen.\n41:8 Men bland dem funnos tio m\u00e4n som sade till Ismael: \u00bbD\u00f6da oss icke; ty vi hava f\u00f6rr\u00e5d av vete, korn, olja och honung g\u00f6mda p\u00e5 landsbygden.\u00bb D\u00e5 l\u00e4t han dem vara och d\u00f6dade dem icke med de andra.\n41:9 Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de m\u00e4n som han hade dr\u00e4pt, n\u00e4r han dr\u00e4pte Gedalja, var densamma som konung Asa hade l\u00e5tit g\u00f6ra, n\u00e4r Baesa, Israels konung, anf\u00f6ll honom; denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihj\u00e4lslagna m\u00e4n.\n41:10 D\u00e4refter bortf\u00f6rde Ismael s\u00e5som f\u00e5ngar allt det folk som var kvar i Mispa, konungad\u00f6ttrarna och allt annat folk som hade l\u00e4mnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, hade anf\u00f6rtrott \u00e5t Gedalja, Ahikams son; dem bortf\u00f6rde Ismael, Netanjas son; s\u00e5som f\u00e5ngar och drog \u00e5stad bort till Ammons barn.\n41:11 Men n\u00e4r Johanan, Kareas son, och alla de krigsh\u00f6vitsm\u00e4n som voro med honom fingo h\u00f6ra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,\n41:12 togo de alla sina m\u00e4n och gingo \u00e5stad f\u00f6r att strida mot Ismael, Netanjas son; och de tr\u00e4ffade p\u00e5 honom vid det stora vattnet i Gibeon.\n41:13 D\u00e5 nu hela skaran av dem som Ismael f\u00f6rde med sig fick se Johanan, Kareas son, och alla de krigsh\u00f6vitsm\u00e4n som voro med honom, blevo de glada;\n41:14 och de v\u00e4nde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortf\u00f6rt s\u00e5som f\u00e5ngar ifr\u00e5n Mispa, och g\u00e5vo sig \u00e5stad tillbaka till Johanan, Kareas son.\n41:15 Men Ismael, Netanjas son, r\u00e4ddade sig med \u00e5tta m\u00e4n undan Johanan och begav sig till Ammons barn.\n41:16 Och Johanan, Kareas son, och alla de krigsh\u00f6vitsm\u00e4n som voro med honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas inv\u00e5nare, som han hade vunnit tillbaka fr\u00e5n Ismael, Netanjas son, sedan denne hade dr\u00e4pt Gedalja, Ahikams son: b\u00e5de krigsm\u00e4n och kvinnor och barn och hovm\u00e4n, som han hade h\u00e4mtat tillbaka fr\u00e5n Gibeon.\n41:17 Och de drogo \u00e5stad; men i Kimhams h\u00e4rb\u00e4rge invid Bet-Lehem stannade de, f\u00f6r att sedan draga vidare och komma till Egypten,\n41:18 undan kald\u00e9erna; ty de fruktade f\u00f6r dessa, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dr\u00e4pt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i Babel hade satt \u00f6ver landet\n42:1 D\u00e5 tr\u00e4dde alla krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen fram, j\u00e4mte Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, s\u00e5 ock allt folket, b\u00e5de sm\u00e5 och stora,\n42:2 och sade till profeten Jeremia: \u00bbV\u00e4rdes upptaga v\u00e5r b\u00f6n: bed f\u00f6r oss till HERREN, din Gud, f\u00f6r hela denna kvarleva -- ty vi \u00e4ro blott n\u00e5gra f\u00e5, som hava blivit kvar av m\u00e5nga; du ser med egna \u00f6gon att det \u00e4r s\u00e5 med oss.\n42:3 M\u00e5 s\u00e5 HERREN, din Gud, kung\u00f6ra f\u00f6r oss vilken v\u00e4g vi b\u00f6ra g\u00e5, och vad vi hava att g\u00f6ra.\u00bb\n42:4 Profeten Jeremia svarade dem: \u00bbJag vill lyssna till eder. Ja, jag vill bedja till HERREN, eder Gud, s\u00e5som I haven beg\u00e4rt. Och vadhelst HERREN svarar eder skall jag f\u00f6rkunna f\u00f6r eder; intet skall jag undanh\u00e5lla f\u00f6r eder.\u00bb\n42:5 D\u00e5 sade de till Jeremia: \u00bbHERREN vare ett sannf\u00e4rdigt och osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken g\u00f6ra efter det ord varmed HERREN, din Gud, s\u00e4nder dig till oss.\n42:6 Det m\u00e5 vara gott eller ont, s\u00e5 vilja vi h\u00f6ra HERRENS, v\u00e5r Guds, r\u00f6st, hans som vi s\u00e4nda dig till; p\u00e5 det att det m\u00e5 g\u00e5 oss v\u00e4l, n\u00e4r vi h\u00f6ra HERRENS, v\u00e5r Guds, r\u00f6st.\u00bb\n42:7 Och tio dagar d\u00e4refter kom HERRENS ord till Jeremia.\n42:8 D\u00e5 kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de krigsh\u00f6vitsm\u00e4n som voro med honom, och allt folket, b\u00e5de sm\u00e5 och stora,\n42:9 och sade till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, han som I haven s\u00e4nt mig till, f\u00f6r att jag skulle hos honom b\u00f6nfalla f\u00f6r eder:\n42:10 Om I stannen kvar i detta land, s\u00e5 skall jag uppbygga eder och ej mer sl\u00e5 eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka eder. Ty jag \u00e5ngrar det onda som jag har gjort eder.\n42:11 Frukten icke mer f\u00f6r konungen i Babel, som I nu frukten f\u00f6r, frukten icke f\u00f6r honom, s\u00e4ger HERREN. Ty jag \u00e4r med eder och vill fr\u00e4lsa eder och r\u00e4dda eder ur hans hand.\n42:12 Jag vill l\u00e5ta eder finna barmh\u00e4rtighet; ja, han skall bliva barmh\u00e4rtig mot eder och l\u00e5ta eder v\u00e4nda tillbaka till edert land.\n42:13 Men om I s\u00e4gen: \u00bbVi vilja icke stanna i detta land\u00bb, om I allts\u00e5 icke h\u00f6ren HERRENS, eder Guds, r\u00f6st,\n42:14 utan t\u00e4nken: \u00bbNej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, d\u00e4r vi slippa att se krig och h\u00f6ra basunljud och hungra efter br\u00f6d, d\u00e4r vilja vi bo\u00bb --\n42:15 v\u00e4lan, h\u00f6ren d\u00e5 HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen st\u00e4llen eder f\u00e4rd till Egypten och kommen dit, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar,\n42:16 s\u00e5 skall sv\u00e4rdet, som I frukten f\u00f6r, hinna upp eder d\u00e4r i Egyptens land, och hungersn\u00f6den, som I r\u00e4dens f\u00f6r, skall f\u00f6lja efter eder dit till Egypten, och d\u00e4r skolen I d\u00f6.\n42:17 Ja, de m\u00e4nniskor som st\u00e4lla sin f\u00e4rd till Egypten, f\u00f6r att bo d\u00e4r, skola alla d\u00f6 genom sv\u00e4rd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och kunna r\u00e4dda sig fr\u00e5n den olycka som jag skall l\u00e5ta komma \u00f6ver dem.\n42:18 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse har utgjutit sig \u00f6ver Jerusalems inv\u00e5nare, s\u00e5 skall ock min f\u00f6rt\u00f6rnelse utgjuta sig \u00f6ver eder, om I begiven eder till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, och ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, bannande och sm\u00e4lek, och I skolen aldrig mer f\u00e5 se denna ort.\n42:19 Ja, HERREN s\u00e4ger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder icke till Egypten. M\u00e4rken v\u00e4l att jag i dag har varnat eder.\n42:20 Ty I bedrogen eder sj\u00e4lva, n\u00e4r I s\u00e4nden mig till HERREN, eder Gud, och saden: \u00bbBed f\u00f6r oss till HERREN, v\u00e5r Gud; och vadhelst HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e4ger, det m\u00e5 du f\u00f6rkunna f\u00f6r oss, s\u00e5 vilja vi g\u00f6ra det.\u00bb\n42:21 Jag har nu i dag f\u00f6rkunnat det f\u00f6r eder. Men I haven icke velat h\u00f6ra HERRENS, eder Guds, r\u00f6st, i allt det varmed han har s\u00e4nt mig till eder.\n42:22 S\u00e5 veten nu att I skolen d\u00f6 genom sv\u00e4rd, hunger och pest, p\u00e5 den ort dit I \u00e5stunden att komma, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar.\n43:1 Men n\u00e4r Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade s\u00e4nt honom till dem, allt som sagt \u00e4r,\n43:2 d\u00e5 svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de \u00f6vriga fr\u00e4cka m\u00e4nnen -- dessa svarade Jeremia: \u00bbDet \u00e4r icke sant vad du s\u00e4ger; HERREN, v\u00e5r Gud, har icke s\u00e4nt dig och l\u00e5tit s\u00e4ga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar.'\n43:3 Nej, det \u00e4r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p\u00e5 det att vi m\u00e5 bliva givna i kald\u00e9ernas hand, f\u00f6r att dessa skola d\u00f6da oss eller f\u00f6ra oss bort till Babel.\u00bb\n43:4 Och varken Johanan, Kareas son, eller n\u00e5gon av krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen eller n\u00e5gon av folket ville h\u00f6ra HERRENS r\u00f6st och stanna kvar i Juda land.\n43:5 I st\u00e4llet togo Johanan, Kareas son, och alla krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som fr\u00e5n alla de folk till vilka de hade varit f\u00f6rdrivna hade kommit tillbaka, f\u00f6r att bo i Juda land,\n43:6 b\u00e5de m\u00e4n, kvinnor och barn, d\u00e4r till konungad\u00f6ttrarna och alla andra som Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, hade l\u00e4mnat kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, j\u00e4mv\u00e4l profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,\n43:7 och beg\u00e5vo sig till Egyptens land, ty de ville icke h\u00f6ra HERRENS r\u00f6st. Och de kommo s\u00e5 fram till Tapanhes.\n43:8 Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:\n43:9 Tag dig n\u00e5gra stora stenar och mura in dem i murbruket, d\u00e4r tegelgolvet l\u00e4gges, vid ing\u00e5ngen till Faraos hus i Tapanhes; g\u00f6r detta inf\u00f6r judiska m\u00e4ns \u00f6gon\n43:10 och s\u00e4g till dem: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall s\u00e4nda \u00e5stad och h\u00e4mta min tj\u00e4nare Nebukadressar, konungen i Babel, och hans tron skall jag s\u00e4tta upp ovanp\u00e5 de stenar som jag har l\u00e5tit mura in har, och han skall p\u00e5 dem breda ut sin tronmatta.\n43:11 Ty han skall komma och sl\u00e5 Egyptens land och giva i pestens v\u00e5ld den som h\u00f6r pesten till, i f\u00e5ngenskapens v\u00e5ld den som h\u00f6r f\u00e5ngenskapen till, i sv\u00e4rdets v\u00e5ld den som h\u00f6r sv\u00e4rdet till.\n43:12 Och jag skall t\u00e4nda eld p\u00e5 Egyptens gudahus, och han skall br\u00e4nna upp dem och f\u00f6ra gudarna bort. Och han skall rensa Egyptens land fr\u00e5n ohyra, likasom en herde rensar sin mantel; sedan skall han draga d\u00e4rifr\u00e5n i god ro.\n43:13 Och han skall sl\u00e5 s\u00f6nder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudahus skall han br\u00e4nna upp i eld.\n44:1 Detta \u00e4r det ord som kom till Jeremia ang\u00e5ende alla de judar som bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och Patros' land; han sade:\n44:2 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den olycka som jag har l\u00e5tit komma \u00f6ver Jerusalem och \u00f6ver alla Juda st\u00e4der -- Se, de \u00e4ro nu \u00f6delagda, och ingen bor i dem;\n44:3 detta f\u00f6r den ondskas skull som de bedrevo till att f\u00f6rt\u00f6rna mig, i det att de gingo bort och t\u00e4nde offereld och tj\u00e4nade andra gudar, som varken I sj\u00e4lva eller edra f\u00e4der haden k\u00e4nt.\n44:4 Och titt och ofta s\u00e4nde jag till eder alla mina tj\u00e4nare profeterna och l\u00e4t s\u00e4ga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag hatar.'\n44:5 Men de ville icke h\u00f6ra eller b\u00f6ja sitt \u00f6ra d\u00e4rtill, s\u00e5 att de omv\u00e4nde sig fr\u00e5n sin ondska och upph\u00f6rde att t\u00e4nda offereld \u00e5t andra gudar.\n44:6 D\u00e4rf\u00f6r blev min f\u00f6rt\u00f6rnelse och vrede utgjuten, och den brann i Juda st\u00e4der och p\u00e5 Jerusalems gator, s\u00e5 att de blevo \u00f6delagda och f\u00f6r\u00f6dda, s\u00e5som de nu \u00e4ro.\n44:7 Och nu s\u00e4ger HERREN, h\u00e4rskarornas Gud, Israels Gud, s\u00e5: Varf\u00f6r bereden I eder sj\u00e4lva stor olycka? I utroten ju ur Juda b\u00e5de man och kvinna, b\u00e5de barn och spenabarn bland eder, s\u00e5 att ingen kvarleva av eder kommer att \u00e5terst\u00e5;\n44:8 I f\u00f6rt\u00f6rnen ju mig genom edra h\u00e4nders verk, i det att I t\u00e4nden offereld \u00e5t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar. H\u00e4rav m\u00e5ste ske att I varden utrotade, och bliven ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, och ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r sm\u00e4lek bland alla jordens folk.\n44:9 Haven I f\u00f6rg\u00e4tit edra f\u00e4ders onda g\u00e4rningar och Juda konungars onda g\u00e4rningar och deras hustrurs onda g\u00e4rningar och edra egna onda g\u00e4rningar och edra hustrurs onda g\u00e4rningar, vad de gjorde i Juda land och p\u00e5 Jerusalems gator?\n44:10 \u00c4nnu i dag \u00e4ro de icke \u00f6dmjukade; de frukta intet och vandra icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag f\u00f6relade eder och edra f\u00e4der.\n44:11 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s\u00e5: Se, jag skall v\u00e4nda mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela Juda.\n44:12 Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava st\u00e4llt sin f\u00e4rd till Egyptens land, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar. Och de skola allasammans f\u00f6rg\u00e5s, i Egyptens land skola de falla; genom sv\u00e4rd och hunger skola de f\u00f6rg\u00e5s, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, ja, genom sv\u00e4rd och hunger skola de d\u00f6. Och de skola bliva ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, och ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, bannande och sm\u00e4lek.\n44:13 Och jag skall hems\u00f6ka dem som bo i Egyptens land, likasom jag hems\u00f6kte Jerusalem, med sv\u00e4rd, hunger och pest.\n44:14 Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit f\u00f6r att bo s\u00e5som fr\u00e4mlingar d\u00e4r i Egyptens land, skall ingen kunna r\u00e4dda sig och slippa undan, s\u00e5 att han kan v\u00e4nda tillbaka till Juda land, dit de dock \u00e5stunda att f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka, f\u00f6r att bo d\u00e4r. Nej, de skola icke f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka dit, f\u00f6rutom n\u00e5gra f\u00e5 som bliva r\u00e4ddade.\u00bb\n44:15 D\u00e5 svarade alla m\u00e4nnen -- vilka v\u00e4l visste att deras hustrur t\u00e4nde offereld \u00e5t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo d\u00e4r i en stor hop, s\u00e5 ock allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, de svarade Jeremia och sade:\n44:16 \u00bbI det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke h\u00f6rsamma dig,\n44:17 utan vi vilja g\u00f6ra allt vad v\u00e5r mun har lovat, n\u00e4mligen t\u00e4nda offereld \u00e5t himmelens drottning och utgjuta drickoffer \u00e5t henne, s\u00e5som vi och v\u00e5ra fader, v\u00e5ra konungar och furstar gjorde i Juda st\u00e4der och p\u00e5 Jerusalems gator. D\u00e5 hade vi br\u00f6d nog, och det gick oss v\u00e4l, och vi s\u00e5go icke till n\u00e5gon olycka.\n44:18 Men fr\u00e5n den stund d\u00e5 vi upph\u00f6rde att t\u00e4nda offereld \u00e5t himmelens drottning och utgjuta drickoffer \u00e5t henne hava vi lidit brist p\u00e5 allt, och f\u00f6rg\u00e5tts genom sv\u00e4rd och hunger.\n44:19 Och n\u00e4r vi nu t\u00e4nda offereld \u00e5t himmelens drottning och utgjuta drickoffer \u00e5t henne, \u00e4r det d\u00e5 utan v\u00e5ra m\u00e4ns samtycke som vi \u00e5t henne g\u00f6ra offerkakor, vilka \u00e4ro avbilder av henne, och som vi utgjuta drickoffer \u00e5t henne?\u00bb\n44:20 Men Jeremia sade till allt folket, till m\u00e4nnen och kvinnorna och allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:\n44:21 \u00bbF\u00f6rvisso har HERREN kommit ih\u00e5g och t\u00e4nkt p\u00e5 huru I haven t\u00e4nt offereld i Juda st\u00e4der och p\u00e5. Jerusalems gator, b\u00e5de I sj\u00e4lva och edra f\u00e4der, b\u00e5de edra konungar och furstar och folket i landet.\n44:22 Och HERREN kunde icke l\u00e4ngre hava f\u00f6rdrag med eder f\u00f6r edert onda v\u00e4sendes skull, och f\u00f6r de styggelsers skull som I bedreven, utan edert land blev \u00f6delagt och ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och f\u00f6rbannelse, s\u00e5 att ingen kunde bo d\u00e4r, s\u00e5som vi nu se.\n44:23 D\u00e4rf\u00f6r att I t\u00e4nden offereld och syndaden mot HERREN och icke villen h\u00f6ra HERRENS r\u00f6st eller vandra efter hans lag, efter hans stadgar och vittnesb\u00f6rd, d\u00e4rf\u00f6r har denna olycka tr\u00e4ffat eder, s\u00e5som vi nu se\u00bb.\n44:24 Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla kvinnorna: \u00bbH\u00f6ren HERRENS ord, I alla av Juda, som \u00e4ren i Egyptens land,\n44:25 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven med edra h\u00e4nder fullgjort vad I taladen med eder mun, n\u00e4r I saden: 'F\u00f6rvisso vilja vi fullg\u00f6ra de l\u00f6ften som vi gjorde, att t\u00e4nda offereld \u00e5t himmelens drottning och utgjuta drickoffer \u00e5t henne.' V\u00e4lan, I m\u00e5n h\u00e5lla edra l\u00f6ften och fullg\u00f6ra edra l\u00f6ften;\n44:26 men h\u00f6ren d\u00e5 ocks\u00e5 HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i Egyptens land: Se, jag sv\u00e4r vid mitt stora namn, s\u00e4ger HERREN, att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda n\u00e4mnt av n\u00e5gon judisk mans mun, s\u00e5 att han s\u00e4ger: 'S\u00e5 sant Herren, HERREN lever.'\n44:27 Ty se, jag skall vaka \u00f6ver dem, till deras olycka, och icke till deras lycka, och alla m\u00e4n av Juda, som \u00e4ro i Egyptens land, skola f\u00f6rg\u00e5s genom sv\u00e4rd och hunger, till dess att de hava f\u00e5tt en \u00e4nde.\n44:28 Och allenast n\u00e5gra som undkomma sv\u00e4rdet skola f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka fr\u00e5n Egyptens land till Juda land, en ringa hop. Och s\u00e5 skola alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, f\u00f6r att bo d\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mlingar, f\u00e5 f\u00f6rnimma vilkens ord det \u00e4r som bliver best\u00e5ndande, mitt eller deras.\n44:29 Och detta skall f\u00f6r eder vara tecknet till att jag skall hems\u00f6ka eder p\u00e5 denna ort, s\u00e4ger HERREN, och I skolen s\u00e5 f\u00f6rnimma att mina ord om eder f\u00f6rvisso skola bliva best\u00e5ndande, eder till olycka:\n44:30 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i Egypten i hans fienders hand och i de m\u00e4ns hand, som st\u00e5 efter hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var hans fiende, och som stod efter hans liv.\u00bb\n45:1 Detta \u00e4r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, n\u00e4r denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj\u00e4rde regerings\u00e5r; han sade:\n45:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:\n45:3 Du s\u00e4ger: \u00bbVe mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min f\u00f6rra pl\u00e5ga! Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt av suckande och finner ingen ro.\u00bb\n45:4 Men s\u00e5 skall du svara honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, vad jag har byggt upp, det m\u00e5ste jag riva ned, och vad jag har planterat, det m\u00e5ste jag rycka upp; och detta g\u00e4ller hela jorden.\n45:5 Och du beg\u00e4r stora ting f\u00f6r dig! Beg\u00e4r icke n\u00e5got s\u00e5dant; ty se, jag skall l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver all k\u00f6tt, s\u00e4ger HERREN, men dig skall jag l\u00e5ta vinna ditt liv s\u00e5som ett byte, till vilken ort du \u00e4n m\u00e5 g\u00e5.\n46:1 Detta \u00e4r vad som kom till profeten Jeremia s\u00e5som HERRENS ord om hednafolken.\n46:2 Om Egypten, ang\u00e5ende den egyptiske konungen Farao Nekos h\u00e4r, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fj\u00e4rde regerings\u00e5r.\n46:3 Reden till sk\u00f6ld och sk\u00e4rm, och rycken fram till strid.\n46:4 Sp\u00e4nnen f\u00f6r h\u00e4starna och bestigen springarna, och st\u00e4llen upp eder, med hj\u00e4lmarna p\u00e5. G\u00f6ren spjuten blanka, ikl\u00e4den eder pansaren.\n46:5 Men varav kommer detta som jag nu ser? De \u00e4ro f\u00f6rf\u00e4rade. De vika tillbaka; deras hj\u00e4ltar bliva slagna. De taga till flykten utan att v\u00e4nda sig om. Skr\u00e4ck fr\u00e5n alla sidor! s\u00e4ger HERREN.\n46:6 Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hj\u00e4lten kan r\u00e4dda sig. Norrut, invid floden Frat, d\u00e4r stappla de och falla.\n46:7 Vem \u00e4r denne som stiger upp s\u00e5som Nilfloden, denne vilkens vatten svalla s\u00e5som str\u00f6mmar?\n46:8 Det \u00e4r Egypten som stiger upp s\u00e5som Nilfloden, och s\u00e5som str\u00f6mmar svalla hans vatten. Han s\u00e4ger: \u00bbJag vill stiga upp och \u00f6vert\u00e4cka landet; jag vill f\u00f6rd\u00e4rva st\u00e4derna och dem som bo d\u00e4rinne.\u00bb\n46:9 Ja, dragen ditupp, I h\u00e4star; stormen fram, I vagnar. M\u00e5 hj\u00e4ltarna t\u00e5ga fram, etiopier och put\u00e9er, rustade med sk\u00f6ldar, och lud\u00e9er, rustade med b\u00e5gar, b\u00e5gar som de sp\u00e4nna.\n46:10 Ty detta \u00e4r Herrens; HERREN Sebaots, dag, en h\u00e4mndedag, d\u00e5 han skall h\u00e4mnas p\u00e5 sina motst\u00e5ndare; nu skall sv\u00e4rdet frossa sig m\u00e4tt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anst\u00e4lla i nordlandet vid floden Frat.\n46:11 Drag upp till Gilead och h\u00e4mta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men f\u00f6rg\u00e4ves skaffar du dig l\u00e4kemedel i m\u00e4ngd; du kan icke bliva helad.\n46:12 Folken f\u00e5 h\u00f6ra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hj\u00e4lten stapplar p\u00e5 den andre, och de falla b\u00e5da tillsammans.\n46:13 Detta \u00e4r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl\u00e5 Egyptens land:\n46:14 F\u00f6rkunnen i Egypten och kung\u00f6ren i Migdol, ja, kung\u00f6ren i Nof, s\u00e5 ock i Tapanhes, och s\u00e4gen: \u00bbTr\u00e4d fram och g\u00f6r dig redo, ty sv\u00e4rdet frossar runt omkring dig.\u00bb\n46:15 Varf\u00f6r \u00e4ro dina v\u00e4ldige slagna till marken? De kunde ej h\u00e5lla st\u00e5nd, ty HERREN st\u00f6tte dem bort.\n46:16 Han kom m\u00e5nga att stappla, och s\u00e5 f\u00f6llo de, den ene \u00f6ver den andre; de ropade: \u00bbUpp, l\u00e5t oss v\u00e4nda tillbaka till v\u00e5rt folk och till v\u00e5rt f\u00e4dernesland, undan det h\u00e4rjande sv\u00e4rdet.\u00bb\n46:17 Ja, man ropar d\u00e4r: \u00bbFarao \u00e4r f\u00f6rlorad, Egyptens konung! Han har f\u00f6rfelat sin tid.\u00bb\n46:18 S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger konungen, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot, en skall komma, v\u00e4ldig s\u00e5som Tabor ibland bergen, s\u00e5som Karmel vid havet.\n46:19 S\u00e5 reden nu till \u00e5t eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man beh\u00f6ver, n\u00e4r man skall g\u00e5 i landsflykt. Ty Nof skall bliva en \u00f6demark och varda uppbr\u00e4nt, s\u00e5 att ingen kan bo d\u00e4r.\n46:20 En sk\u00f6n kviga \u00e4r Egypten; men en broms kommer farande norrifr\u00e5n.\n46:21 Ocks\u00e5 de legoknektar hon har i sitt land, lika g\u00f6dda kalvar, ja, ocks\u00e5 de v\u00e4nda d\u00e5 om och fly allasammans, de kunna icke h\u00e5lla st\u00e5nd. Ty deras of\u00e4rds dag har kommit \u00f6ver dem, deras hems\u00f6kelses tid.\n46:22 Tyst smyger hon undan s\u00e5som en kr\u00e4lande orm, ty med h\u00e4rsmakt draga de fram, och med yxor komma de \u00f6ver henne, s\u00e5som g\u00e4llde det att hugga ved.\n46:23 De f\u00e4lla hennes skog, s\u00e4ger HERREN, ty ogenomtr\u00e4nglig \u00e4r den; talrikare \u00e4ro de \u00e4n gr\u00e4shoppor, ja, de kunna ej r\u00e4knas.\n46:24 P\u00e5 skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.\n46:25 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hems\u00f6ka Amon fr\u00e5n No, s\u00e5 ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, b\u00e5de Farao och dem som f\u00f6rlita sig p\u00e5 honom.\n46:26 Och jag skall giva dem i de mans hand, som st\u00e5 efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tj\u00e4nares hand. Men d\u00e4refter skall landet bliva bebott s\u00e5som i forna dagar, s\u00e4ger HERREN.\n46:27 S\u00e5 frukta d\u00e5 icke, du min tj\u00e4nare Jakob, och var ej f\u00f6rf\u00e4rad, du Israel; ty se, jag skall fr\u00e4lsa dig ur det avl\u00e4gsna landet, och dina barn ur deras f\u00e5ngenskaps land. Och Jakob skall f\u00e5 komma tillbaka och leva i ro och s\u00e4kerhet, och ingen skall f\u00f6rskr\u00e4cka honom.\n46:28 Ja, frukta icke, du min tj\u00e4nare Jakob, s\u00e4ger HERREN, ty jag \u00e4r med dig. Och jag skall g\u00f6ra \u00e4nde p\u00e5 alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men p\u00e5 dig vill jag ej alldeles g\u00f6ra \u00e4nde, jag vill blott tukta dig med m\u00e5tta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej l\u00e5ta dig bliva.\n47:1 Detta \u00e4r vad som kom till profeten Jeremia s\u00e5som HERRENS ord om filist\u00e9erna, f\u00f6rr\u00e4n Farao hade intagit Gasa.\n47:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, vatten stiga upp norrifr\u00e5n och v\u00e4xa till en \u00f6versv\u00e4mmande str\u00f6m; de \u00f6versv\u00e4mma landet och allt vad d\u00e4ri \u00e4r, st\u00e4derna med dem som bo d\u00e4rinne. Och m\u00e4nniskorna ropa, alla landets inbyggare j\u00e4mra sig\n47:3 N\u00e4r bullret h\u00f6res av hans hingstars hovslag, n\u00e4r hans vagnar d\u00e5na, n\u00e4r hans hjuldon rassla, d\u00e5 se ej f\u00e4derna sig om efter barnen, s\u00e5 maktl\u00f6sa st\u00e5 de\n47:4 inf\u00f6r den dag som kommer med f\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver alla filist\u00e9er, med underg\u00e5ng f\u00f6r alla dem som \u00e4ro kvar till att f\u00f6rsvara Tyrus och Sidon. Ty HERREN skall f\u00f6rd\u00e4rva filist\u00e9erna, kvarlevan fr\u00e5n Kaftors \u00f6.\n47:5 Skallighet stundar f\u00f6r Gasa, det \u00e4r f\u00f6rbi med Askelon, med kvarlevan i deras dalbygd. Huru l\u00e4nge skall du rista m\u00e4rken p\u00e5 dig?\n47:6 Ack ve! Du HERRENS sv\u00e4rd, n\u00e4r skall du \u00e4ntligen f\u00e5 ro, Drag dig tillbaka i din skida, vila dig och var stilla.\n47:7 Dock, huru skulle det kunna f\u00e5 ro, d\u00e5 det \u00e4r HERRENS bud det utf\u00f6r? Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet, mot dem har han best\u00e4mt det.\n48:1 Om Moab. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ve \u00f6ver Nebo, ty det \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt! Kirjataim har kommit p\u00e5 skam och \u00e4r intaget, f\u00e4stet har kommit p\u00e5 skam och ligger krossat.\n48:2 Moabs ber\u00f6mmelse \u00e4r icke mer. I Hesbon f\u00f6rehar man onda anslag mot det: \u00bbUpp, l\u00e5t oss utrota det, s\u00e5 att det icke mer \u00e4r ett folk.\u00bb Ocks\u00e5 du, Madmen, skall f\u00f6rg\u00f6ras, sv\u00e4rdet skall f\u00f6lja dig i sp\u00e5ren.\n48:3 Klagorop h\u00f6ras fr\u00e5n Horonaim, f\u00f6r\u00f6delse och stort brak.\n48:4 Ja, Moab ligger f\u00f6rst\u00f6rt; h\u00f6gljutt klaga dess barn.\n48:5 Uppf\u00f6r Halluhots h\u00f6jd stiger man under gr\u00e5t, och p\u00e5 v\u00e4gen ned till Horonaim h\u00f6ras \u00e5ngestfulla klagorop \u00f6ver f\u00f6rst\u00f6relsen.\n48:6 Flyn, r\u00e4dden edra liv, och bliven som torra buskar i \u00f6knen.\n48:7 Ty d\u00e4rf\u00f6r att du f\u00f6rlitar dig p\u00e5 dina verk och dina skatter, skall ock du bliva intagen; och Kemos skall g\u00e5 bort i f\u00e5ngenskap och hans pr\u00e4ster och furstar med honom.\n48:8 Och en f\u00f6rh\u00e4rjare skall komma \u00f6ver var stad, s\u00e5 att ingen stad skall kunna r\u00e4dda sig; dalen skall bliva f\u00f6rst\u00f6rd och sl\u00e4tten \u00f6delagd, s\u00e5som HERREN har sagt.\n48:9 Given vingar \u00e5t Moab, ty flygande m\u00e5ste han fly bort. Hans st\u00e4der skola bliva mark, och ingen skall bo i dem.\n48:10 F\u00f6rbannad vare den som f\u00f6rsumligt utf\u00f6r HERRENS verk, f\u00f6rbannad vare den som dr\u00f6jer att bloda sitt sv\u00e4rd.\n48:11 I s\u00e4kerhet har Moab levat fr\u00e5n sin ungdom och har legat i ro p\u00e5 sin dr\u00e4gg; han har icke varit t\u00f6md ur ett k\u00e4rl i ett annat, icke vandrat bort i f\u00e5ngenskap; d\u00e4rf\u00f6r har hans smak beh\u00e5llit sig, och hans lukt har ej f\u00f6rvandlats.\n48:12 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall s\u00e4nda till honom vintappare, som skola tappa honom och t\u00f6mma hans k\u00e4rl och krossa hans krukor.\n48:13 D\u00e5 skall Moab komma p\u00e5 skam med Kemos, likasom Israels hus kom p\u00e5 skam med Betel, som det f\u00f6rlitade sig p\u00e5.\n48:14 Huru kunnen I s\u00e4ga: \u00bbVi \u00e4ro hj\u00e4ltar och tappra m\u00e4n i striden\u00bb?\n48:15 Moab skall \u00e4nd\u00e5 bliva f\u00f6rst\u00f6rt, dess st\u00e4der skola g\u00e5 upp i r\u00f6k, och dess utvalda unga manskap m\u00e5ste ned till att slaktas; s\u00e5 s\u00e4ger konungen, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot.\n48:16 Snart kommer Moabs of\u00e4rd, och hans olycka hastar fram med fart.\n48:17 \u00d6mken honom, I alla som bon omkring honom, I alla som k\u00e4nnen hans namn. S\u00e4gen: \u00bbHuru s\u00f6nderbruten \u00e4r icke den starka spiran, den pr\u00e4ktiga staven!\u00bb\n48:18 Stig ned fr\u00e5n din h\u00e4rlighet och s\u00e4tt dig p\u00e5 torra marken, du dottern Dibons folk; ty Moabs f\u00f6rh\u00e4rjare drager upp mot dig och f\u00f6rst\u00f6r dina f\u00e4sten.\n48:19 St\u00e4ll dig vid v\u00e4gen och spela omkring dig, du Aroers folk; fr\u00e5ga m\u00e4nnen som fly och kvinnorna som s\u00f6ka r\u00e4dda sig, s\u00e4g: \u00bbVad har h\u00e4nt?\u00bb\n48:20 Moab har kommit p\u00e5 skam, ja, det \u00e4r krossat; j\u00e4mren eder och ropen F\u00f6rkunnen vid Arnon att Moab \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt.\n48:21 Domen har kommit \u00f6ver sl\u00e4ttlandet, \u00f6ver Holon, Jahas och Mofaat,\n48:22 \u00f6ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,\n48:23 \u00f6ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,\n48:24 \u00f6ver Keriot och Bosra och \u00f6ver alla andra st\u00e4der i Moabs land, vare sig de ligga fj\u00e4rran eller n\u00e4ra.\n48:25 Avhugget \u00e4r Moabs horn, och hans arm \u00e4r s\u00f6nderbruten, s\u00e4ger HERREN.\n48:26 G\u00f6ren honom drucken, ty han har f\u00f6rh\u00e4vt sig mot HERREN; ja, m\u00e5 Moab ragla omkull i sina egna spyor och bliva till \u00e5tl\u00f6je, ocks\u00e5 han.\n48:27 Eller var icke Israel till ett \u00e5tl\u00f6je f\u00f6r dig? Blev han d\u00e5 ertappad bland tjuvar, eftersom du skakar huvudet, s\u00e5 ofta du talar om honom?\n48:28 \u00d6vergiven edra st\u00e4der och byggen bo i klipporna, I Moabs inbyggare, och bliven lika duvor som bygga sina n\u00e4sten bortom klyftans gap.\n48:29 Vi hava h\u00f6rt om Moabs h\u00f6gmod, det \u00f6verm\u00e5ttan h\u00f6ga, om hans stolthet, h\u00f6gmod och h\u00f6gf\u00e4rd och hans hj\u00e4rtas f\u00f6rh\u00e4velse.\n48:30 Jag k\u00e4nner, s\u00e4ger HERREN, hans \u00f6vermod och op\u00e5litlighet, hans l\u00f6sa tal och op\u00e5litliga handlingss\u00e4tt.\n48:31 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste jag j\u00e4mra mig f\u00f6r Moabs skull; \u00f6ver hela Moab m\u00e5ste jag klaga. \u00d6ver Kir-Heres' m\u00e4n m\u00e5 man sucka.\n48:32 Mer \u00e4n Jaeser gr\u00e5ter, m\u00e5ste jag gr\u00e5ta \u00f6ver dig, du Sibmas vintr\u00e4d, du vars rankor gingo \u00f6ver havet och n\u00e5dde till Jaesers hav; mitt i din sommar och din vinb\u00e4rgning har ju en f\u00f6rh\u00e4rjare slagit ned.\n48:33 Gl\u00e4dje och fr\u00f6jd \u00e4r nu avb\u00e4rgad fr\u00e5n de b\u00f6rdiga f\u00e4lten och fr\u00e5n Moabs land. P\u00e5 vinet i pressarna har jag gjort slut; man trampar ej mer vin under sk\u00f6rdeskri, sk\u00f6rdeskriet \u00e4r intet sk\u00f6rdeskri mer.\n48:34 Fr\u00e5n Hesbon, j\u00e4mmerstaden, \u00e4nda till Eleale, \u00e4nda till Jahas upph\u00e4ver man rop, och fr\u00e5n Soar \u00e4nda till Horonaim, till Eglat-Selisia; ty ocks\u00e5 Nimrims vatten bliva torr \u00f6kenmark.\n48:35 Och jag skall i Moab s\u00e5 g\u00f6ra, s\u00e4ger HERREN, att ingen mer framb\u00e4r offer p\u00e5 offerh\u00f6jden och ingen mer t\u00e4nder offereld \u00e5t sin gud.\n48:36 D\u00e4rf\u00f6r klagar mitt hj\u00e4rta s\u00e5som en fl\u00f6jt \u00f6ver Moab, ja, mitt hj\u00e4rta klagar s\u00e5som en fl\u00f6jt \u00f6ver Kir-Heres' m\u00e4n: vad de hava kvar av sitt f\u00f6rv\u00e4rv g\u00e5r ju f\u00f6rlorat.\n48:37 Ty alla huvuden \u00e4ro skalliga och alla sk\u00e4gg avskurna; p\u00e5 alla h\u00e4nder \u00e4ro s\u00e5rm\u00e4rken och omkring l\u00e4nderna s\u00e4cktyg.\n48:38 P\u00e5 alla Moabs tak och p\u00e5 dess torg h\u00f6res allenast d\u00f6dsklagan, ty jag har krossat Moab s\u00e5som ett v\u00e4rdel\u00f6st k\u00e4rl, s\u00e4ger HERREN.\n48:39 Huru f\u00f6rf\u00e4rad \u00e4r han icke! I m\u00e5n j\u00e4mra eder. Huru v\u00e4nder icke Moab ryggen till med blygd! Ja, Moab bliver ett \u00e5tl\u00f6je och en skr\u00e4ck f\u00f6r alla dem som bo d\u00e4romkring.\n48:40 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, en som liknar en \u00f6rn sv\u00e4var fram och breder ut sina vingar \u00f6ver Moab.\n48:41 Keriot bliver intaget, bergf\u00e4stena bliva er\u00f6vrade. Och Moabs hj\u00e4ltars hj\u00e4rtan bliva p\u00e5 den dagen s\u00e5som en kvinnas hj\u00e4rta, n\u00e4r hon \u00e4r barnsn\u00f6d.\n48:42 Ja, Moab skall f\u00f6rg\u00f6ras s\u00e5 att det icke mer \u00e4r ett folk, ty det har f\u00f6rh\u00e4vt sig mot HERREN.\n48:43 Faror, fallgropar och f\u00e4llor v\u00e4nta eder, I Moabs inbyggare, s\u00e4ger HERREN.\n48:44 Om n\u00e5gon flyr undan faran, s\u00e5 st\u00f6rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s\u00e5 f\u00e5ngas han i f\u00e4llan. Ty jag skall l\u00e5ta ett hems\u00f6kelsens \u00e5r komma \u00f6ver dem, \u00f6ver Moab, s\u00e4ger HERREN.\n48:45 I Hesbons skugga stanna de, det \u00e4r ute med flyktingarnas kraft. Ty eld gick ut fr\u00e5n Hesbon, en l\u00e5ga fr\u00e5n Sihons land; och den f\u00f6rt\u00e4rde Moabs tinning, hj\u00e4ssan p\u00e5 stridslarmets s\u00f6ner.\n48:46 Ve dig, Moab! F\u00f6rlorat \u00e4r Kemos' folk. Ty dina s\u00f6ner \u00e4ro tagna till f\u00e5nga, och dina d\u00f6ttrar f\u00f6rda bort i f\u00e5ngenskap.\n48:47 Men i kommande dagar skall jag \u00e5ter uppr\u00e4tta Moab, s\u00e4ger HERREN. S\u00e5 l\u00e5ngt om domen \u00f6ver Moab.\n49:1 Om Ammons barn. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Har Israel nu inga barn, eller har han ingen arvinge mer? Eller varf\u00f6r har Malkam tagit arv, efter Gad, och varf\u00f6r bor hans folk i dess st\u00e4der?\n49:2 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN d\u00e5 jag skall l\u00e5ta h\u00f6ra ett h\u00e4rskri mot Rabba i Ammons barns land; och d\u00e5 skall det bliva en \u00f6de grush\u00f6g, och dess lydst\u00e4der skola br\u00e4nnas upp i eld; och Israel skall d\u00e5 taga arv efter dem som hava tagit hans arv, s\u00e4ger HERREN.\n49:3 J\u00e4mra dig, du Hesbon, ty Ai \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rt; ropen, I Rabbas d\u00f6ttrar. H\u00f6ljen eder i sorgdr\u00e4kt, klagen, och g\u00e5n omkring i g\u00e5rdarna; ty Malkam m\u00e5ste vandra bort i f\u00e5ngenskap, och hans pr\u00e4ster och furstar med honom.\n49:4 Varf\u00f6r ber\u00f6mmer du dig av dina dalar, av att din dal fl\u00f6dar \u00f6ver, du avf\u00e4lliga dotter? Du som f\u00f6rlitar dig p\u00e5 dina skatter och s\u00e4ger: \u00bbVem skall v\u00e4l komma \u00e5t mig?\u00bb,\n49:5 se, jag skall l\u00e5ta f\u00f6rskr\u00e4ckelse komma \u00f6ver dig fr\u00e5n alla dem som bo omkring dig, s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot. Och I skolen varda bortdrivna, var och en \u00e5t sitt h\u00e5ll och ingen skall f\u00f6rsamla de flyktande.\n49:6 Men d\u00e4refter skall jag \u00e5ter uppr\u00e4tta Ammons barn, s\u00e4ger HERREN.\n49:7 Om Edom. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Finnes d\u00e5 ingen vishet mer i Teman? Har all r\u00e5dighet f\u00f6rsvunnit ifr\u00e5n de f\u00f6rst\u00e5ndiga? \u00c4r deras vishet utt\u00f6md?\n49:8 Flyn, v\u00e4nden om, g\u00f6mmen eder djupt nere, I Dedans inbyggare. Ty \u00f6ver Esau skall jag l\u00e5ta of\u00e4rd komma p\u00e5 hans hems\u00f6kelses tid.\n49:9 N\u00e4r vinb\u00e4rgare komma \u00f6ver dig, skola de icke l\u00e4mna kvar n\u00e5gon eftersk\u00f6rd. N\u00e4r tjuvar komma om natten, skola de f\u00f6rd\u00e4rva s\u00e5 mycket dem lyster.\n49:10 Ty jag skall blotta Esau, jag skall uppenbara hans g\u00f6mslen, och han skall icke lyckas h\u00e5lla sig dold; f\u00f6rd\u00e4rv skall drabba hans barn, hans br\u00f6der och grannar, och han skall icke mer vara till.\n49:11 Bekymra dig ej om dina faderl\u00f6sa, jag vill beh\u00e5lla dem vid liv; och m\u00e5 dina \u00e4nkor f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 mig.\n49:12 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, de som icke hade f\u00f6rskyllt att dricka kalken, de n\u00f6dgas att dricka den; skulle d\u00e5 du bliva ostraffad? Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall n\u00f6dgas att dricka den.\n49:13 Ty vid mig sj\u00e4lv har jag svurit, s\u00e4ger HERREN, att Bosra skall bliva ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och sm\u00e4lek; det skall f\u00f6r\u00f6das och bliva ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar; och alla dess lydst\u00e4der skola bliva \u00f6demarker f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.\n49:14 Ett budskap har jag h\u00f6rt fr\u00e5n HERREN, och en budb\u00e4rare \u00e4r uts\u00e4nd bland folken: \u00bbF\u00f6rsamlen eder och kommen emot det, och st\u00e5n upp till strid.\n49:15 Ty se, jag skall g\u00f6ra dig ringa bland folken, f\u00f6raktad bland m\u00e4nniskorna.\n49:16 Den f\u00f6rf\u00e4ran du v\u00e4ckte har bedragit dig, ja, ditt hj\u00e4rtas \u00f6vermod, d\u00e4r du sitter ibland bergsklyftorna och h\u00e5ller dig fast h\u00f6gst uppe p\u00e5 h\u00f6jden. Om du \u00e4n byggde ditt n\u00e4ste s\u00e5 h\u00f6gt uppe som \u00f6rnen, s\u00e5 skulle jag dock st\u00f6rta dig ned d\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e4ger HERREN.\n49:17 Och Edom skall bliva ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad; alla som g\u00e5 d\u00e4r fram skola h\u00e4pna och vissla vid tanken p\u00e5 alla dess pl\u00e5gor.\n49:18 Likasom n\u00e4r Sodom och Gomorra med sina grannst\u00e4der omst\u00f6rtades, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 skall ingen mer bo d\u00e4r och intet m\u00e4nniskobarn d\u00e4r vistas.\n49:19 Se, lik ett lejon som drager upp fr\u00e5n Jordanbygdens sn\u00e5r och bryter in p\u00e5 frodiga betesmarker skall jag i ett \u00f6gonblick jaga dem bort d\u00e4rifr\u00e5n; och den som jag utv\u00e4ljer skall jag s\u00e4tta till herde \u00f6ver dem. Ty vem \u00e4r min like, och vem kan st\u00e4lla mig till ansvar? Och vilken \u00e4r den herde som kan best\u00e5 inf\u00f6r mig?\n49:20 H\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r det r\u00e5d som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl\u00e4pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h\u00e4pna \u00f6ver dem.\n49:21 Vid d\u00e5net av deras fall b\u00e4var jorden; man skriar s\u00e5, att ljudet h\u00f6res \u00e4nda borta vid R\u00f6da havet.\n49:22 Se, en som liknar en \u00f6rn lyfter sig och sv\u00e4var fram och breder ut sina vingar \u00f6ver Bosra. Och Edoms hj\u00e4ltars hj\u00e4rtan bliva p\u00e5 den dagen s\u00e5som en kvinnas hj\u00e4rta, n\u00e4r hon \u00e4r i barnsn\u00f6d.\n49:23 Om Damaskus. Hamat och Arpad komma p\u00e5 skam; ty ett ont budskap f\u00e5 de h\u00f6ra, och de betagas av \u00e5ngest. I havet r\u00e5der oro; det kan ej vara stilla.\n49:24 Damaskus f\u00f6rlorar modet, det v\u00e4nder sig om till flykt, ty skr\u00e4ck har fattat det; \u00e5ngest och v\u00e5nda har gripit det, lik en barnaf\u00f6derskas.\n49:25 Varf\u00f6r l\u00e4t man den icke vara, den ber\u00f6mda staden, min gl\u00e4djes stad?\n49:26 S\u00e5 m\u00e5ste nu dess unga m\u00e4n falla p\u00e5 dess gator, och alla dess stridsm\u00e4n f\u00f6rg\u00f6ras p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n49:27 Och jag skall t\u00e4nda eld p\u00e5 Damaskus' murar, och elden skall f\u00f6rt\u00e4ra Ben-Hadads palatser.\n49:28 Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar, konungen i Babel. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Upp, ja, dragen \u00e5stad upp mot Kedar, och f\u00f6rd\u00e4rven \u00d6sterlandets s\u00f6ner.\n49:29 Deras hyddor och deras hjordar m\u00e5 man taga, deras t\u00e4lt och allt deras bohag och deras kameler m\u00e5 f\u00f6ras bort ifr\u00e5n dem och man m\u00e5 ropa \u00f6ver dem; \u00bbSkr\u00e4ck fr\u00e5n alla sidor!\u00bb\n49:30 Flyn, ja, flykten med hast, g\u00f6mmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, s\u00e4ger HERREN, ty Nebukadressar, konungen i Babel, har lagt r\u00e5d mot eder och t\u00e4nkt ut mot eder ett anslag.\n49:31 Upp, s\u00e4ger HERREN, ja, dragen ditupp mot ett fredligt folk, som bor d\u00e4r i trygghet, utan b\u00e5de portar och bommar, i sin avskilda boning.\n49:32 Deras kameler skola bliva edert byte, och deras myckna boskap skall bliva edert rov; och jag skall f\u00f6rstr\u00f6 dem \u00e5t alla v\u00e4derstreck, m\u00e4nnen med det kantklippta h\u00e5ret och fr\u00e5n alla sidor skall jag l\u00e5ta of\u00e4rd komma \u00f6ver dem, s\u00e4ger HERREN.\n49:33 Och Hasor skall bliva en boning f\u00f6r schakaler en \u00f6demark till ev\u00e4rdlig tid; ingen skall mer bo d\u00e4r och intet m\u00e4nniskobarn d\u00e4r vistas.\n49:34 Detta \u00e4r vad som kom till profeten Jeremia s\u00e5som HERRENS ord om Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han sade:\n49:35 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta s\u00f6nder Elams b\u00e5ge, deras yppersta makt.\n49:36 Och fr\u00e5n himmelens fyra \u00e4ndar skall jag l\u00e5ta fyra vindar komma mot Elam, och skall f\u00f6rstr\u00f6 dess folk \u00e5t alla dessa v\u00e4derstreck; och intet folk skall finnas, dit icke de f\u00f6rdrivna ifr\u00e5n Elam skola komma.\n49:37 Och jag skall g\u00f6ra elamiterna f\u00f6rf\u00e4rade f\u00f6r sina fiender och f\u00f6r dem som st\u00e5 efter deras liv, och jag skall l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver dem, min vredes gl\u00f6d, s\u00e4ger HERREN. Jag skall s\u00e4nda sv\u00e4rdet efter dem, till dess att jag har gjort \u00e4nde p\u00e5 dem.\n49:38 Och jag skall s\u00e4tta upp min tron i Elam och f\u00f6rg\u00f6ra d\u00e4r b\u00e5de konung och furstar, s\u00e4ger HERREN.\n49:39 Men i kommande dagar skall jag \u00e5ter uppr\u00e4tta Elam, s\u00e4ger HERREN.\n50:1 Detta \u00e4r det ord som HERREN talade om Babel, om kald\u00e9ernas land, genom profeten Jeremia.\n50:2 F\u00f6rkunnen detta bland folken och kung\u00f6ren det, och resen upp ett baner; kung\u00f6ren det, d\u00f6ljen det icke. S\u00e4gen: Babel \u00e4r intaget, Bel har kommit p\u00e5 skam, Merodak \u00e4r krossad, ja, dess avgudar hava kommit p\u00e5 skam, dess el\u00e4ndiga avgudar \u00e4ro krossade.\n50:3 Ty ett folk drager upp mot det norrifr\u00e5n, som skall g\u00f6ra dess land till en \u00f6demark, s\u00e5 att ingen kan bo d\u00e4ri; b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur skola fly bort.\n50:4 I de dagarna och p\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gr\u00e5t skola de g\u00e5 \u00e5stad och s\u00f6ka HERREN, sin Gud.\n50:5 De skola fr\u00e5ga efter Sion; hit\u00e5t skola deras ansikten vara v\u00e4nda: \u00bbKommen! M\u00e5 man nu h\u00e5lla fast vid HERREN i ett evigt f\u00f6rbund, som aldrig varder f\u00f6rg\u00e4tet.\u00bb\n50:6 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade f\u00f6rt dem vilse och l\u00e4to dem irra omkring p\u00e5 bergen. S\u00e5 str\u00f6vade de fr\u00e5n berg till h\u00f6jd och gl\u00f6mde sin r\u00e4tta l\u00e4gerplats.\n50:7 Alla som tr\u00e4ffade p\u00e5 dem \u00e5to upp dem, och deras ov\u00e4nner sade: \u00bbVi \u00e5draga oss ingen skuld d\u00e4rmed.\u00bb S\u00e5 skedde, d\u00e4rf\u00f6r att de hade syndat mot HERREN, r\u00e4ttf\u00e4rdighetens boning, mot HERREN, deras f\u00e4ders hopp.\n50:8 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifr\u00e5n kald\u00e9ernas land, och bliven lika bockar som hasta framf\u00f6r hjorden.\n50:9 Ty se, jag skall uppv\u00e4cka fr\u00e5n nordlandet en hop av stora folk och f\u00f6ra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; fr\u00e5n det h\u00e5llet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara s\u00e5som en lyckosam hj\u00e4ltes, som icke v\u00e4nder tillbaka utan seger.\n50:10 Och Kaldeen skall l\u00e4mnas till plundring; dess plundrare skola alla f\u00e5 nog, s\u00e4ger HERREN.\n50:11 Ja, om I \u00e4n gl\u00e4djens och fr\u00f6jden eder, I som sk\u00f6vlen min arvedel, om I \u00e4n hoppen s\u00e5som kvigor p\u00e5 tr\u00f6skplatsen och frusten s\u00e5som hingstar,\n50:12 eder moder skall dock komma storligen p\u00e5 skam; hon som har f\u00f6tt eder skall f\u00e5 blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en \u00f6ken, ett torrt land och en hedmark!\n50:13 F\u00f6r HERRENS f\u00f6rt\u00f6rnelses skull m\u00e5ste det ligga obebott och alltigenom vara en \u00f6demark. Alla som g\u00e5 fram vid Babel skola h\u00e4pna och vissla vid tanken p\u00e5 alla dess pl\u00e5gor.\n50:14 Rusten eder till strid mot Babel fr\u00e5n alla sidor, I som sp\u00e4nnen b\u00e5ge; skjuten p\u00e5 henne, sparen icke p\u00e5 pilarna; ty mot HERREN har hon syndat.\n50:15 H\u00f6jen segerrop \u00f6ver henne p\u00e5 alla sidor: \u00bbHon har m\u00e5st giva sig; fallna \u00e4ro hennes st\u00f6djepelare, nedrivna hennes murar!\u00bb Detta \u00e4r ju HERRENS h\u00e4mnd, s\u00e5 h\u00e4mnens d\u00e5 p\u00e5 henne. S\u00e5som hon har gjort, s\u00e5 m\u00e5n I g\u00f6ra mot henne.\n50:16 Utroten ur Babel b\u00e5de dem som s\u00e5 och dem som i sk\u00f6rdens tid f\u00f6ra lien. Undan det h\u00e4rjande sv\u00e4rdet m\u00e5 envar nu v\u00e4nda om till sitt folk och envar fly hem till sitt land.\n50:17 Israel var ett vilsekommet f\u00e5r som jagades av lejon. F\u00f6rst \u00e5ts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.\n50:18 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud, s\u00e5: Se, jag skall hems\u00f6ka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hems\u00f6kt konungen i Assyrien.\n50:19 Och jag skall f\u00f6ra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall f\u00e5 g\u00e5 bet p\u00e5 Karmel och i Basan; och p\u00e5 Efraims berg och i Gilead skall han f\u00e5 \u00e4ta sig m\u00e4tt.\n50:20 I de dagarna och p\u00e5 den tider s\u00e4ger HERREN, skall man s\u00f6ka efter Israels missg\u00e4rning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall f\u00f6rl\u00e5ta dem som jag l\u00e5ter leva kvar.\n50:21 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. F\u00f6rf\u00f6lj dem och d\u00f6da dem och giv dem till spillo, s\u00e4ger HERREN, och g\u00f6r i alla stycken s\u00e5som jag har befallt dig.\n50:22 Krigsrop h\u00f6ras i landet, och stort brak.\n50:23 Huru s\u00f6nderbruten och krossad \u00e4r den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till h\u00e4pnad bland folken!\n50:24 Jag lade ut en snara f\u00f6r dig, och s\u00e5 blev du f\u00e5ngad, Babel, f\u00f6rr\u00e4n du visste d\u00e4rav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid.\n50:25 HERREN \u00f6ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utf\u00f6ra i kald\u00e9ernas land.\n50:26 Ja, kommen \u00f6ver det fr\u00e5n alla sidor, \u00f6ppnen dess f\u00f6rr\u00e5dskammare, kasten i en h\u00f6g vad d\u00e4r finnes, s\u00e5som man g\u00f6r med s\u00e4d, och given det till spillo; l\u00e5ten intet d\u00e4rav bliva kvar.\n50:27 Nedg\u00f6ren alla dess tjurar, f\u00f6ren dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hems\u00f6kelses tid!\n50:28 H\u00f6r huru de fly och s\u00f6ka r\u00e4dda sig ur Babels land, f\u00f6r att i Sion f\u00f6rkunna HERRENS, v\u00e5r Guds, h\u00e4mnd, h\u00e4mnden f\u00f6r hans tempel.\n50:29 B\u00e5den upp mot Babel folk i m\u00e4ngd, allt vad b\u00e5gskyttar heter; l\u00e4gren eder runt omkring det, l\u00e5ten ingen undkomma. Vederg\u00e4llen det efter dess g\u00e4rningar; g\u00f6ren mot det alldeles s\u00e5som det sj\u00e4lvt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat \u00f6vermodigt, mot Israels Helige.\n50:30 D\u00e4rf\u00f6r skola dess unga man falla p\u00e5 dess gator, och alla dess stridsm\u00e4n skola f\u00f6rg\u00f6ras p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN.\n50:31 Se, jag skall v\u00e4nda mig mot dig, du \u00f6vermodige, s\u00e4ger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d\u00e5 jag vill hems\u00f6ka dig.\n50:32 D\u00e5 skall den \u00f6vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna uppr\u00e4tta honom. Och jag skall t\u00e4nda eld p\u00e5 hans st\u00e4der, och elden skall f\u00f6rt\u00e4ra allt omkring honom.\n50:33 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: F\u00f6rtryckta \u00e4ro Israels barn, och Juda barn j\u00e4mte dem. Alla de som hava fart dem i f\u00e5ngenskap h\u00e5lla dem fast och vilja icke sl\u00e4ppa dem.\n50:34 Men deras f\u00f6rlossare \u00e4r stark; HERREN Sebaot \u00e4r hans namn. Han skall f\u00f6rvisso utf\u00f6ras deras sak, s\u00e5 att han skaffar ro \u00e5t jorden -- men oro \u00e5t Babels inv\u00e5nare.\n50:35 Sv\u00e4rd komme \u00f6ver kald\u00e9erna, s\u00e4ger HERREN, \u00f6ver Babels inv\u00e5nare, \u00f6ver dess furstar och dess visa m\u00e4n!\n50:36 Sv\u00e4rd komme \u00f6ver l\u00f6gnprofeterna, s\u00e5 att de st\u00e5 d\u00e4r s\u00e5som d\u00e5rar! Sv\u00e4rd komme \u00f6ver dess hj\u00e4ltar, s\u00e5 att de bliva f\u00f6rf\u00e4rade!\n50:37 Sv\u00e4rd komme \u00f6ver dess h\u00e4star och vagnar och \u00f6ver allt fr\u00e4mmande folk d\u00e4rinne, s\u00e5 att de bliva s\u00e5som kvinnor! Sv\u00e4rd komme \u00f6ver dess skatter, s\u00e5 att de bliva tagna s\u00e5som byte!\n50:38 Torka komme \u00f6ver dess vatten, s\u00e5 att de bliva uttorkade! Ty det \u00e4r ett bel\u00e4tenas land, och skr\u00e4ckgudar dyrka de s\u00e5som vanvettiga m\u00e4nniskor.\n50:39 D\u00e4rf\u00f6r skola nu schakaler bo d\u00e4r tillsammans med andra \u00f6kendjur, och strutsar skola d\u00e4r f\u00e5 sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte skall det vara obebott.\n50:40 Likasom n\u00e4r Sodom och Gomorra med sina grannst\u00e4der omst\u00f6rtades av Gud, s\u00e4ger HERREN, s\u00e5 skall ingen mer bo d\u00e4r och intet m\u00e4nniskobarn d\u00e4r vistas.\n50:41 Se, ett folk kommer norrifr\u00e5n; ett stort folk och m\u00e5nga konungar resa sig och komma fr\u00e5n jordens yttersta \u00e4nda.\n50:42 De f\u00f6ra b\u00e5ge och lans, de \u00e4ro grymma och utan f\u00f6rbarmande. D\u00e5net av dem \u00e4r s\u00e5som havets brus, och p\u00e5 sina h\u00e4star rida de fram, rustade s\u00e5som k\u00e4mpar till strid, mot dig, du dotter Babel.\n50:43 N\u00e4r konungen i Babel h\u00f6r ryktet om dem, sjunka hans h\u00e4nder ned; \u00e4ngslan griper honom, \u00e5ngest lik en barnaf\u00f6derskas.\n50:44 Se, lik ett lejon som drager upp fr\u00e5n Jordanbygdens sn\u00e5r och bryter in p\u00e5 frodiga betesmarker skall jag i ett \u00f6gonblick jaga dem bort d\u00e4rifr\u00e5n; och den som jag utv\u00e4ljer skall jag s\u00e4tta till herde \u00f6ver dem. Ty vem \u00e4r min like, och vem kan st\u00e4lla mig till ansvar? Och vilken \u00e4r den herde som kan best\u00e5 inf\u00f6r mig?\n50:45 H\u00f6ren d\u00e4rf\u00f6r det r\u00e5d som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kald\u00e9ernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen sl\u00e4pas bort; sannerligen, deras betesmark skall h\u00e4pna \u00f6ver dem.\n50:46 N\u00e4r man ropar: \u00bbBabel \u00e4r intaget\u00bb, d\u00e5 b\u00e4var jorden, och ett skriande h\u00f6res bland folken.\n51:1 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall uppv\u00e4cka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en f\u00f6rd\u00e4rvares ande.\n51:2 Och jag skall s\u00e4nda fr\u00e4mlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och \u00f6del\u00e4gga dess land. Ja, fr\u00e5n alla sidor skola de komma emot det p\u00e5 olyckans dag.\n51:3 Skyttar skola sp\u00e4nna sina b\u00e5gar mot dem som d\u00e4r sp\u00e4nna b\u00e5ge, och mot dem som d\u00e4r yvas i pansar. Skonen icke dess unga m\u00e4n, given hela dess h\u00e4r till spillo.\n51:4 D\u00f6dsslagna m\u00e4n skola d\u00e5 falla i kald\u00e9ernas land och genomborrade man p\u00e5 dess gator.\n51:5 Ty Israel och Juda \u00e4ro icke \u00e4nkor som hava blivit \u00f6vergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, d\u00e4rf\u00f6r att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.\n51:6 Flyn ut ur Babel; m\u00e5 var och en s\u00f6ka r\u00e4dda sitt liv, s\u00e5 att I icke f\u00f6rg\u00e5s genom dess missg\u00e4rning. Ty detta \u00e4r f\u00f6r HERREN en h\u00e4mndens tid, d\u00e5 han vill vederg\u00e4lla det vad det har gjort.\n51:7 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och s\u00e5 blevo folken s\u00e5som vanvettiga.\n51:8 Men pl\u00f6tsligt \u00e4r nu Babel fallet och krossat. J\u00e4mren eder \u00f6ver henne, h\u00e4mten balsam f\u00f6r hennes pl\u00e5ga, om hon till \u00e4ventyrs kan helas.\n51:9 \u00bbJa, vi hava s\u00f6kt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; l\u00e5t oss l\u00e4mna henne och g\u00e5 var och en till sitt land. Ty hennes straffdom r\u00e4cker upp till himmelen och n\u00e5r allt upp till skyarna.\n51:10 HERREN har l\u00e5tit v\u00e5r r\u00e4tt g\u00e5 fram; kom, l\u00e5t oss f\u00f6rt\u00e4lja i Sion HERRENS, v\u00e5r Guds, verk.\u00bb\n51:11 V\u00e4ssen pilarna, fatten sk\u00f6ldarna. HERREN har uppv\u00e4ckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar \u00e4ro v\u00e4nda mot Babel till att f\u00f6rd\u00e4rva det. Ja, HERRENS h\u00e4mnd \u00e4r h\u00e4r, h\u00e4mnden f\u00f6r hans tempel.\n51:12 Resen upp ett baner mot Babels murar, h\u00e5llen str\u00e4ng vakt, st\u00e4llen ut v\u00e4ktare, l\u00e4ggen bakh\u00e5ll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han g\u00f6r vad han har talat mot Babels inv\u00e5nare.\n51:13 Du som bor vid stora vatten och \u00e4r s\u00e5 rik p\u00e5 skatter, din \u00e4nde har nu kommit, din vinningslystnads m\u00e5tt \u00e4r fyllt.\n51:14 HERREN Sebaot har svurit vid sig sj\u00e4lv: sannerligen, om jag \u00e4n har uppfyllt dig med m\u00e4nniskor s\u00e5 talrika som gr\u00e4shoppor, s\u00e5 skall man dock f\u00e5 upph\u00e4va sk\u00f6rdeskri \u00f6ver dig.\n51:15 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f\u00f6rst\u00e5nd har han utsp\u00e4nt himmelen.\n51:16 N\u00e4r han vill l\u00e5ta h\u00f6ra sin r\u00f6st, d\u00e5 brusa himmelens vatten, d\u00e5 l\u00e5ter han regnskyar stiga upp fr\u00e5n jordens \u00e4nda; han l\u00e5ter ljungeldar komma med regn och f\u00f6r vinden ut ur dess f\u00f6rvaringsrum.\n51:17 S\u00e5som d\u00e5rar st\u00e5 d\u00e5 alla m\u00e4nniskor d\u00e4r och begripa intet; guldsmederna komma d\u00e5 alla p\u00e5 skam med sina bel\u00e4ten, ty deras gjutna bel\u00e4ten \u00e4ro l\u00f6gn, och ingen ande \u00e4r i dem.\n51:18 De \u00e4ro f\u00e5f\u00e4nglighet, en tillverkning att le \u00e5t; n\u00e4r hems\u00f6kelsen kommer \u00f6ver dem, m\u00e5ste de f\u00f6rg\u00e5s.\n51:19 Men s\u00e5dan \u00e4r icke han som \u00e4r Jakobs del; nej, det \u00e4r han som har skapat allt, och s\u00e4rskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot \u00e4r hans namn.\n51:20 Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig f\u00f6rd\u00e4rvade jag riken.\n51:21 Med dig krossade jag h\u00e4st och ryttare; med dig krossade jag vagn och k\u00f6rsven.\n51:22 Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.\n51:23 Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag \u00e5kermannen och hans oxpar; med dig krossade jag st\u00e5th\u00e5llare och landsh\u00f6vding.\n51:24 Men nu skall jag vederg\u00e4lla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava f\u00f6r\u00f6vat mot Sion, inf\u00f6r edra \u00f6gon, s\u00e4ger HERREN.\n51:25 Se, jag skall v\u00e4nda mig mot dig, du f\u00f6rd\u00e4rvets berg, s\u00e4ger HERREN, du som f\u00f6rd\u00e4rvade hela jorden; och jag skall utr\u00e4cka min hand mot dig och v\u00e4ltra dig ned fr\u00e5n klipporna och g\u00f6ra dig till ett f\u00f6rbr\u00e4nt berg,\n51:26 s\u00e5 att man icke av dig skall kunna taga vare sig h\u00f6rnsten eller grundsten, utan du skall bliva en \u00f6demark f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid, s\u00e4ger HERREN.\n51:27 Resen upp ett baner p\u00e5 jorden, st\u00f6ten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, b\u00e5den upp mot det riken, b\u00e5de Ararats, Minnis och Askenas', tills\u00e4tten h\u00f6vdingar mot det, dragen ditupp med h\u00e4star som likna borstiga gr\u00e4shoppor.\n51:28 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess st\u00e5th\u00e5llare och alla dess landsh\u00f6vdingar, och hela det land som lyder under deras v\u00e4lde.\n51:29 D\u00e5 darrar jorden och b\u00e4var, ty nu fullbordas vad HERREN t\u00e4nkte mot Babel: att han ville g\u00f6ra Babels land till en \u00f6demark, d\u00e4r ingen skulle bo.\n51:30 Babels hj\u00e4ltar upph\u00f6ra att strida, de sitta stilla i sina f\u00e4sten; deras styrka har f\u00f6rsvunnit, de hava blivit s\u00e5som kvinnor. Man har t\u00e4nt eld p\u00e5 dess boningar; dess bommar \u00e4ro s\u00f6nderbrutna.\n51:31 L\u00f6parna l\u00f6pa mot varandra, den ene budb\u00e4raren korsar den andres v\u00e4g, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad \u00e5r intagen,\n51:32 att vadst\u00e4llena \u00e4ro besatta och dammarna f\u00f6rbr\u00e4nda i eld och krigsm\u00e4nnen gripna av skr\u00e4ck.\n51:33 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel \u00e4r s\u00e5som en tr\u00f6skplats, n\u00e4r man just har trampat till den; \u00e4nnu en liten tid, och sk\u00f6rdetiden kommer f\u00f6r henne.\n51:34 Upp\u00e4tit mig och f\u00f6rgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt k\u00e4rl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina l\u00e4ckerheter och drivit mig bort.\n51:35 \u00bbDen or\u00e4tt mig har skett och det som har vederfarits mitt k\u00f6tt, det komme \u00f6ver Babel\u00bb, s\u00e5 m\u00e5 Sions inv\u00e5nare s\u00e4ga; och \u00bbMitt blod komme \u00f6ver Kaldeens inbyggare\u00bb, s\u00e5 m\u00e5 Jerusalem s\u00e4ga.\n51:36 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag skall utf\u00f6ra din sak och utkr\u00e4va din h\u00e4mnd. Jag skall l\u00e5ta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,\n51:37 och Babel skall bliva en stenhop, en boning f\u00f6r schakaler, ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och begabberi, s\u00e5 att ingen kan bo d\u00e4r.\n51:38 Alla ryta de nu s\u00e5som lejon; de skria s\u00e5som lejonungar.\n51:39 Men n\u00e4r de \u00e4ro som mest uppt\u00e4nda, skall jag tillreda \u00e5t dem ett g\u00e4stabud; jag skall g\u00f6ra dem druckna, s\u00e5 att de jubla. S\u00e5 skola de somna in i en evig s\u00f6mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s\u00e4ger HERREN.\n51:40 Jag skall f\u00f6ra dem ned till att slaktas s\u00e5som lamm, likasom v\u00e4durar och bockar.\n51:41 Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens ber\u00f6mmelse er\u00f6vrad! Huru har icke Babel blivit ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad bland folken!\n51:42 Havet steg upp \u00f6ver Babel; av dess brusande b\u00f6ljor blev det \u00f6vert\u00e4ckt.\n51:43 S\u00e5 blev av dess st\u00e4der en \u00f6demark, ett torrt land och en hedmark, ett land d\u00e4r ingen bor, och d\u00e4r intet m\u00e4nniskobarn g\u00e5r fram.\n51:44 Ja, jag skall hems\u00f6ka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer str\u00f6mma till honom. Babels murar skola ock falla.\n51:45 Dragen ut d\u00e4rifr\u00e5n, mitt folk; m\u00e5 var och en s\u00f6ka r\u00e4dda sitt liv undan HERRENS vredes gl\u00f6d.\n51:46 Varen icke f\u00f6rsagda i edra hj\u00e4rtan, och frukten icke f\u00f6r de olycksbud som h\u00f6ras i landet, om \u00e4n ett olycksbud kommer det ena \u00e5ret och sedan n\u00e4sta \u00e5r ett nytt olycksbud, och om \u00e4n v\u00e5ld r\u00e5der p\u00e5 jorden och h\u00e4rskare st\u00e5r mot h\u00e4rskare.\n51:47 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, d\u00e5 jag skall hems\u00f6ka Babels bel\u00e4ten, och d\u00e5 hela dess land skall st\u00e5 med skam och alla skola falla slagna d\u00e4rinne.\n51:48 D\u00e5 skola himmel och jord jubla \u00f6ver Babel, de och allt vad i dem \u00e4r, d\u00e5 nu f\u00f6rh\u00e4rjarna komma \u00f6ver det norrifr\u00e5n, s\u00e4ger HERREN.\n51:49 Ja, I slagna av Israel, ocks\u00e5 Babel m\u00e5ste falla, likasom f\u00f6r Babel m\u00e4nniskor f\u00f6llo slagna \u00f6ver hela jorden.\n51:50 I som haven lyckats r\u00e4dda eder undan sv\u00e4rdet, g\u00e5n \u00e5stad, stannen icke. Kommen ih\u00e5g HERREN, i fj\u00e4rran land, och t\u00e4nken p\u00e5 Jerusalem.\n51:51 Vi st\u00e5 h\u00e4r med skam, ja vi m\u00e5ste h\u00f6ra sm\u00e4delse; blygsel h\u00f6ljer v\u00e5rt ansikte, ty fr\u00e4mlingar hava kastat sig \u00f6ver vad heligt som fanns i HERRENS hus.\n51:52 Se, d\u00e4rf\u00f6r skola dagar komma, s\u00e4ger HERREN, d\u00e5 jag skall hems\u00f6ka dess bel\u00e4ten, och d\u00e5 slagna m\u00e4n skola j\u00e4mra sig i hela dess land.\n51:53 Om Babel \u00e4n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin bef\u00e4stning \u00e4n s\u00e5 h\u00f6g och stark s\u00e5 skulle dock f\u00f6rh\u00e4rjare ifr\u00e5n mig komma \u00f6ver det, s\u00e4ger HERREN.\n51:54 Klagorop h\u00f6ras fr\u00e5n Babel, och stort brak fr\u00e5n kald\u00e9ernas land.\n51:55 Ty HERREN f\u00f6rh\u00e4rjar Babel och g\u00f6r slut p\u00e5 det stora larmet d\u00e4rinne. Och deras b\u00f6ljor brusa s\u00e5som stora vatten; d\u00e5net av dem ljuder h\u00f6gt.\n51:56 Ty \u00f6ver det, \u00f6ver Babel, kommer en f\u00f6rh\u00e4rjare, och dess hj\u00e4ltar tagas till f\u00e5nga, deras b\u00e5gar brytas s\u00f6nder. Se, HERREN \u00e4r en vederg\u00e4llningens Gud; han l\u00f6nar till fullo.\n51:57 Ja, jag skall g\u00f6ra dess furstar druckna, s\u00e5 ock dess visa m\u00e4n, dess st\u00e5th\u00e5llare, dess landsh\u00f6vdingar och dess hj\u00e4ltar, och de skola somna in i en evig s\u00f6mn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, s\u00e4ger konungen, han vilkens namn \u00e4r HERREN Sebaot.\n51:58 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omst\u00f6rtas, och dess h\u00f6ga portar skola br\u00e4nnas upp i eld. S\u00e5 m\u00f6da sig folken f\u00f6r det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig tr\u00f6tta f\u00f6r det som skall f\u00f6rbr\u00e4nnas av elden.\n51:59 Detta \u00e4r vad profeten Jeremia bj\u00f6d Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, n\u00e4r denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fj\u00e4rde regerings\u00e5r. Seraja var n\u00e4mligen den som hade bestyret med l\u00e4gerplatserna.\n51:60 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma \u00f6ver Babel, allt detta som nu \u00e4r skrivet om Babel.\n51:61 Jeremia sade till Seraja: \u00bbN\u00e4r du kommer till Babel, s\u00e5 se till, att du l\u00e4ser upp allt detta.\n51:62 Och du skall s\u00e4ga: 'HERRE, du har sj\u00e4lv talat om denna ort att du vill f\u00f6rd\u00e4rva den, s\u00e5 att ingen mer skall bo d\u00e4r, varken n\u00e5gon m\u00e4nniska eller n\u00e5got djur; ty den skall vara en \u00f6demark f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid.'\n51:63 Och n\u00e4r du har l\u00e4st upp boken till slut, s\u00e5 bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,\n51:64 och s\u00e4g: 'P\u00e5 detta s\u00e4tt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, f\u00f6r den olyckas skull som jag skall l\u00e5ta komma \u00f6ver det, mitt under deras \u00e4vlan.'\u00bb S\u00e5 l\u00e5ngt Jeremias ord.\n52:1 Sidkia var tjuguett \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade elva \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr\u00e5n Libna.\n52:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som Jojakim hade gjort.\n52:3 Ty p\u00e5 grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr\u00e5n sitt ansikte. Och Sidkia avf\u00f6ll fr\u00e5n konungen i Babel.\n52:4 D\u00e5, i hans nionde regerings\u00e5r, i tionde m\u00e5naden, p\u00e5 tionde dagen i m\u00e5naden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin h\u00e4r till Jerusalem, och de bel\u00e4grade det; och de byggde en bel\u00e4gringsmur runt omkring det.\n52:5 S\u00e5 blev staden bel\u00e4grad och f\u00f6rblev s\u00e5 \u00e4nda till konung Sidkias elfte regerings\u00e5r.\n52:6 Men i fj\u00e4rde m\u00e5naden, p\u00e5 nionde dagen i m\u00e5naden, var hungersn\u00f6den s\u00e5 stor i staden, att m\u00e4ngden av folket icke hade n\u00e5got att \u00e4ta.\n52:7 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden om natten genom porten mellan de b\u00e5da murarna (den port som ledde till den kungliga tr\u00e4dg\u00e5rden), medan kald\u00e9erna l\u00e5go runt omkring staden; och de togo v\u00e4gen \u00e5t Hedmarken till.\n52:8 Men kald\u00e9ernas h\u00e4r f\u00f6rf\u00f6ljde konungen, och de hunno upp Sidkia p\u00e5 Jerikos hedmarker, sedan hela hans h\u00e4r hade \u00f6vergivit honom och skingrat sig.\n52:9 Och de grepo konungen och f\u00f6rde honom till den babyloniske konungen i Ribla i Hamats land; d\u00e4r h\u00f6ll denne rannsakning och dom med honom.\n52:10 Och konungen i Babel l\u00e4t slakta Sidkias barn inf\u00f6r hans \u00f6gon; d\u00e4rj\u00e4mte l\u00e4t han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.\n52:11 Och p\u00e5 Sidkia sj\u00e4lv l\u00e4t han sticka ut \u00f6gonen och l\u00e4t f\u00e4ngsla honom med kopparfj\u00e4ttrar. Och konungen i Babel f\u00f6rde honom d\u00e4refter till Babel och l\u00e4t honom sitta i f\u00e4ngelsehuset \u00e4nda till hans d\u00f6dsdag.\n52:12 I femte m\u00e5naden, p\u00e5 tionde dagen i m\u00e5naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regerings\u00e5r, kom Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna; denne var den babyloniske konungens f\u00f6rtroendeman vid Jerusalem.\n52:13 Han br\u00e4nde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f\u00f6rn\u00e4mas hus, br\u00e4nde han upp i eld.\n52:14 Och alla murar runt omkring Jerusalem br\u00f6tos ned av hela den h\u00e4r av kald\u00e9er, som \u00f6versten f\u00f6r drabanterna hade med sig.\n52:15 Och en del av de ringaste bland folket och den \u00f6vriga \u00e5terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de \u00f6verl\u00f6pare som hade g\u00e5tt \u00f6ver till konungen i Babel, s\u00e5 ock det hantverksfolk som fanns kvar, dem f\u00f6rde Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, bort i f\u00e5ngenskap.\n52:16 Men av de ringaste i landet l\u00e4mnade Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, n\u00e5gra kvar till ving\u00e5rdsm\u00e4n och \u00e5kerm\u00e4n.\n52:17 Kopparpelarna i HERRENS hus, b\u00e4ckenst\u00e4llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald\u00e9erna s\u00f6nder och f\u00f6rde all kopparen till Babel.\n52:18 Och askk\u00e4rlen, skovlarna, knivarna, de b\u00e5da slagen av sk\u00e5lar och alla koppark\u00e4rl som hade begagnats vid gudstj\u00e4nsten togo de bort.\n52:19 Likaledes tog \u00f6versten f\u00f6r drabanterna bort faten, fyrfaten, offersk\u00e5larna, askk\u00e4rlen, ljusstakarna, de andra sk\u00e5larna och b\u00e4garna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.\n52:20 Vad ang\u00e5r de tv\u00e5 pelarna, havet som var allenast ett, och de tolv kopparoxarna under b\u00e4ckenst\u00e4llen, som konung Salomo hade l\u00e5tit g\u00f6ra till HERRENS hus, s\u00e5 kunde kopparen i alla dessa f\u00f6rem\u00e5l icke v\u00e4gas.\n52:21 Och vad pelarna ang\u00e5r, s\u00e5 var den ena pelaren aderton alnar h\u00f6g, och en tolv alnar l\u00e5ng tr\u00e5d m\u00e4tte dess omf\u00e5ng, och den var fyra finger tjock och ih\u00e5lig.\n52:22 Och ovanp\u00e5 den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena pelarhuvud var fem alnar h\u00f6gt, och ett n\u00e4tverk och granat\u00e4pplen funnos p\u00e5 pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Och likadant var det p\u00e5 den andra pelaren med fina granat\u00e4pplen.\n52:23 Och granat\u00e4pplena voro nittiosex ut\u00e5t; men tillsammans voro granat\u00e4pplena p\u00e5 n\u00e4tverket runt omkring ett hundra.\n52:24 Och \u00f6versten f\u00f6r drabanterna tog \u00f6verstepr\u00e4sten Seraja j\u00e4mte Sefanja pr\u00e4sten n\u00e4st under honom, s\u00e5 ock de tre som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln,\n52:25 och fr\u00e5n staden tog han en hovman, den som var anf\u00f6rare f\u00f6r krigsfolket, och sju av konungens n\u00e4rmaste m\u00e4n, som p\u00e5tr\u00e4ffades i staden, s\u00e5 ock h\u00e4rh\u00f6vitsmannens sekreterare, som pl\u00e4gade utskriva folket i landet till krigstj\u00e4nst, och sextio andra m\u00e4n av landets folk, som p\u00e5tr\u00e4ffades i staden --\n52:26 dessa tog Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, och f\u00f6rde dem till den babyloniske konungen i Ribla.\n52:27 Och konungen i Babel l\u00e4t avliva dem d\u00e4r, i Ribla i Hamats land. S\u00e5 blev Juda bortf\u00f6rt fr\u00e5n sitt land.\n52:28 Detta \u00e4r antalet av dem som Nebukadressar f\u00f6rde bort: i det sjunde \u00e5ret tre tusen tjugutre judar,\n52:29 och i Nebukadressars adertonde: regerings\u00e5r \u00e5tta hundra trettiotv\u00e5 personer fr\u00e5n Jerusalem.\n52:30 Men i Nebukadressars tjugutredje regerings\u00e5r bortf\u00f6rde Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, av judarna sju hundra fyrtiofem personer. Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra personer.\n52:31 Men i det trettiosjunde \u00e5ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap, i tolfte m\u00e5naden, p\u00e5 tjugufemte dagen i m\u00e5naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma \u00e5r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n\u00e5der och f\u00f6rde honom ut ur f\u00e4ngelset.\n52:32 Och han talade v\u00e4nligt med honom och gav honom \u00f6versta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.\n52:33 Han fick l\u00e4gga av sin f\u00e5ngdr\u00e4kt och best\u00e4ndigt \u00e4ta vid hans bord, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n52:34 Och ett st\u00e4ndigt underh\u00e5ll gavs honom fr\u00e5n konungen i Babel, visst f\u00f6r var dag, \u00e4nda till hans d\u00f6dsdag, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.","title":"Swedish Bible: Jeremiah","type":"page"}