{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/job.htm","path":"bib/wb/swe/job.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/job.htm","text":"1:1 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.\n1:2 \u00c5t honom f\u00f6ddes sju s\u00f6ner och tre d\u00f6ttrar;\n1:3 och han \u00e4gde sju tusen f\u00e5r, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra \u00e5sninnor, d\u00e4rtill tj\u00e4nare i stor m\u00e4ngd. S\u00e5 var denne man m\u00e4ktigare \u00e4n n\u00e5gon annan i \u00d6sterlandet.\n1:4 Och hans s\u00f6ner hade f\u00f6r sed att g\u00e5 \u00e5stad och h\u00e5lla g\u00e4stabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de s\u00e4nde d\u00e5 och inbj\u00f6do sina tre systrar att \u00e4ta och dricka tillsammans med dem.\n1:5 N\u00e4r s\u00e5 en omg\u00e5ng av g\u00e4stabudsdagar var till \u00e4nda, s\u00e4nde Job efter dem f\u00f6r att helga dem; bittida om morgonen offrade han d\u00e5 ett br\u00e4nnoffer f\u00f6r var och en av dem. Ty Job t\u00e4nkte \u00bbKanh\u00e4nda hava mina barn syndat och i sina hj\u00e4rtan talat f\u00f6rgripligt om Gud\u00bb. S\u00e5 gjorde Job f\u00f6r var g\u00e5ng.\n1:6 Men nu h\u00e4nde sig en dag att Guds s\u00f6ner kommo och tr\u00e4dde fram inf\u00f6r HERREN, och \u00c5klagaren kom ocks\u00e5 med bland dem.\n1:7 D\u00e5 fr\u00e5gade HERREN \u00c5klagaren: \u00bbVarifr\u00e5n kommer du?\u00bb \u00c5klagaren svarade HERREN och sade: \u00bbFr\u00e5n en vandring ut\u00f6ver jorden och fr\u00e5n en f\u00e4rd omkring p\u00e5 den.\u00bb\n1:8 D\u00e5 sade HERREN till \u00c5klagaren: \u00bbHar du givit akt p\u00e5 min tj\u00e4nare Job? Ty p\u00e5 jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s\u00e5 fruktar Gud och flyr det onda.\u00bb\n1:9 \u00c5klagaren svarade HERREN och sade: \u00bb\u00c4r det d\u00e5 f\u00f6r intet som Job fruktar Gud?\n1:10 Du har ju p\u00e5 allt s\u00e4tt besk\u00e4rmat honom och hans hus och allt vad han \u00e4ger; du har v\u00e4lsignat hans h\u00e4nders verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet.\n1:11 Man r\u00e4ck ut din hand och kom vid detta allt som han \u00e4ger; f\u00f6rvisso skall han d\u00e5 mitt i ansiktet tala f\u00f6rgripliga ord mot dig.\u00bb\n1:12 HERREN sade till \u00c5klagaren: \u00bbV\u00e4lan, allt vad han \u00e4ger vare givet i din hand; allenast mot honom sj\u00e4lv m\u00e5 du icke r\u00e4cka ut din hand.\u00bb S\u00e5 gick \u00c5klagaren bort ifr\u00e5n HERRENS ansikte.\n1:13 N\u00e4r nu en dag hans s\u00f6ner och d\u00f6ttrar h\u00f6llo m\u00e5ltid och drucko vin i den \u00e4ldste broderns hus,\n1:14 Kom en budb\u00e4rare till Job och sade: \u00bbOxarna gingo f\u00f6r plogen, och \u00e5sninnorna betade d\u00e4rbredvid;\n1:15 d\u00e5 f\u00f6llo sab\u00e9erna in och r\u00f6vade bort dem, och folket slogo de med sv\u00e4rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f\u00f6r att jag skulle underr\u00e4tta dig d\u00e4rom.\u00bb\n1:16 Medan denne \u00e4nnu talade, kom \u00e5ter en och sade: \u00bbGuds eld f\u00f6ll ifr\u00e5n himmelen och slog ned bland sm\u00e5boskapen och folket och f\u00f6rt\u00e4rde dem. Jag var den ende som kom undan, f\u00f6r att jag skulle underr\u00e4tta dig d\u00e4rom.\u00bb\n1:17 Medan denne \u00e4nnu talade, kom \u00e5ter en och sade: Kald\u00e9erna st\u00e4llde upp sitt manskap i tre hopar och f\u00f6llo s\u00e5 \u00f6ver kamelerna och r\u00f6vade bort dem, och folket slogo de med sv\u00e4rdsegg. Jag var den ende som kom undan, f\u00f6r att jag skulle underr\u00e4tta dig d\u00e4rom.\u00bb\n1:18 Under det att denne \u00e4nnu talade, kom \u00e5ter en annan och sade: Dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar h\u00f6llo m\u00e5ltid och drucko vin i den \u00e4ldste broderns hus;\n1:19 d\u00e5 kom en stark storm fram \u00f6ver \u00f6knen och tog tag i husets fyra h\u00f6rn, och det f\u00f6ll omkull \u00f6ver folket, s\u00e5 att de f\u00f6rgingos. Jag var den ende som kom undan, f\u00f6r att jag skulle underr\u00e4tta dig d\u00e4rom.\u00bb\n1:20 D\u00e5 stod Job upp och rev s\u00f6nder sin mantel och skar av h\u00e5ret p\u00e5 sitt huvud. Och han f\u00f6ll ned till jorden och tillbad\n1:21 och sade: \u00bbNaken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag v\u00e4nda \u00e5ter dit; HERREN gav, och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!\u00bb\n1:22 Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot Gud.\n2:1 \u00c5ter h\u00e4nde sig en dag att Guds s\u00f6ner kommo och tr\u00e4dde fram inf\u00f6r HERREN; och \u00c5klagaren kom ocks\u00e5 med bland dem och tr\u00e4dde fram inf\u00f6r HERREN.\n2:2 D\u00e5 fr\u00e5gade HERREN \u00c5klagaren: \u00bbVarifr\u00e5n kommer du?\u00bb \u00c5klagaren svarade HERREN och sade: \u00bbFr\u00e5n en vandring ut\u00f6ver jorden och fr\u00e5n en f\u00e4rd omkring p\u00e5 den.\u00bb\n2:3 D\u00e5 sade HERREN till \u00c5klagaren: \u00bbHar du givit akt p\u00e5 min tj\u00e4nare Job? Ty p\u00e5 jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som s\u00e5 fruktar Gud och flyr det onda; och \u00e4nnu h\u00e5ller han fast vid sin ostrafflighet. S\u00e5 har du d\u00e5 uppeggat mig mot honom till att utan sak f\u00f6rd\u00e4rva honom.\u00bb\n2:4 \u00c5klagaren svarade HERREN och sade: \u00bbHud f\u00f6r hud; allt vad man \u00e4ger giver man ju f\u00f6r att sj\u00e4lv slippa undan.\n2:5 Men r\u00e4ck ut din hand och kom vid hans k\u00f6tt och ben; f\u00f6rvisso skall han d\u00e5 mitt i ansiktet tala f\u00f6rgripliga ord mot dig.\u00bb\n2:6 HERREN sade till \u00c5klagaren: \u00bbV\u00e4lan, han vare given i din hand; allenast hans liv m\u00e5 du skona.\u00bb\n2:7 S\u00e5 gick \u00c5klagaren bort ifr\u00e5n HERRENS ansikte och slog Job med sv\u00e5ra bulnader, ifr\u00e5n fotbladet \u00e4nda till hj\u00e4ssan.\n2:8 Och han tog sig en lersk\u00e4rva att skrapa sig med, d\u00e4r han satt mitt i askan.\n2:9 D\u00e5 sade hans hustru till honom: \u00bbH\u00e5ller du \u00e4nnu fast vid din ostrafflighet? Tala fritt ut om Gud, och d\u00f6.\u00bb\n2:10 Man han svarade henne: \u00bbDu talar s\u00e5som en d\u00e5raktig kvinna skulle tala. Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d\u00e5 icke ocks\u00e5 taga emot det onda?\u00bb Vid allt detta syndade Job icke med sina l\u00e4ppar.\n2:11 Men tre v\u00e4nner till Job fingo h\u00f6ra om alla de olyckor som hade tr\u00e4ffat honom, och de kommo s\u00e5, var och en fr\u00e5n sin ort; Elifas fr\u00e5n Teman, Bildad fr\u00e5n Sua och Sofar fr\u00e5n Naama. Och de avtalade med varandra att de skulle begiva sig \u00e5stad f\u00f6r att \u00f6mka honom och tr\u00f6sta honom.\n2:12 Men n\u00e4r de, \u00e4nnu p\u00e5 avst\u00e5nd, lyfte upp sina \u00f6gon och s\u00e5go att de icke mer kunde k\u00e4nna igen honom, brusto de ut i gr\u00e5t och revo s\u00f6nder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned \u00f6ver sina huvuden.\n2:13 Sedan sutto de med honom p\u00e5 jorden i sju dagar och sju n\u00e4tter, utan att n\u00e5gon av dem talade ett ord till honom, eftersom de s\u00e5go att hans pl\u00e5ga var mycket stor.\n3:1 D\u00e4refter uppl\u00e4t Job sin mun och f\u00f6rbannade sin f\u00f6delsedag;\n3:2 Job tog till orda och sade:\n3:3 M\u00e5 den dag utpl\u00e5nas, p\u00e5 vilken jag f\u00f6ddes, och den natt som sade: \u00bbEtt gossebarn \u00e4r avlat.\u00bb\n3:4 M\u00e5 den dagen v\u00e4ndas i m\u00f6rker, m\u00e5 Gud i h\u00f6jden ej fr\u00e5ga efter den och intet dagsljus lysa d\u00e4r\u00f6ver.\n3:5 M\u00f6rkret och d\u00f6dsskuggan b\u00f6rde den \u00e5ter, molnen l\u00e4gre sig \u00f6ver den; f\u00f6rskr\u00e4cke den allt som kan f\u00f6rm\u00f6rka en dag.\n3:6 Den natten m\u00e5 gripas av tjockaste m\u00f6rker; ej m\u00e5 den f\u00e5 fr\u00f6jda sig bland \u00e5rets dagar, intet rum m\u00e5 den finna inom m\u00e5nadernas krets.\n3:7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig h\u00f6je sig jubel under den.\n3:8 M\u00e5 den f\u00f6rbannas av dem som besv\u00e4rja dagar, av dem som f\u00f6rm\u00e5 mana upp Leviatan.\n3:9 M\u00e5 dess grynings stj\u00e4rnor f\u00f6rm\u00f6rkas, efter ljus m\u00e5 den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens \u00f6gonbryn m\u00e5 den aldrig f\u00e5 se;\n3:10 eftersom den ej tillsl\u00f6t d\u00f6rrarna till min moders liv, ej l\u00e4t olyckan f\u00f6rbliva dold f\u00f6r mina \u00f6gon.\n3:11 Varf\u00f6r fick jag ej d\u00f6 strax i moderssk\u00f6tet, f\u00f6rg\u00e5s vid det jag kom ut ur min moders liv?\n3:12 Varf\u00f6r funnos kn\u00e4n mig till m\u00f6tes, och varf\u00f6r br\u00f6st, d\u00e4r jag fick di?\n3:13 Hade s\u00e5 icke skett, l\u00e5ge jag nu i ro, jag finge d\u00e5 sova, jag nj\u00f6te d\u00e5 min vila,\n3:14 vid sidan av konungar och r\u00e5dsherrar i landet, m\u00e4n som byggde sig palatslika gravar,\n3:15 ja, vid sidan av furstar som voro rika p\u00e5 guld och hade sina hus uppfyllda av silver;\n3:16 eller vore jag icke till, lik ett nedgr\u00e4vt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.\n3:17 D\u00e4r hava ju de ogudaktiga upph\u00f6rt att rasa, d\u00e4r f\u00e5 de uttr\u00f6ttade komma till vila;\n3:18 d\u00e4r hava alla f\u00e5ngar f\u00e5tt ro, de h\u00f6ra d\u00e4r ingen p\u00e5drivares r\u00f6st.\n3:19 Sm\u00e5 och stora \u00e4ro d\u00e4r varandra lika, tr\u00e4len har d\u00e4r blivit fri ifr\u00e5n sin herre.\n3:20 Varf\u00f6r skulle den olycklige sk\u00e5da ljuset? Ja, varf\u00f6r gives liv \u00e5t dem som pl\u00e5gas s\u00e5 bittert,\n3:21 \u00e5t dem som v\u00e4nta efter d\u00f6den, utan att den kommer, och spana d\u00e4refter mer \u00e4n efter n\u00e5gon skatt,\n3:22 \u00e5t dem som skulle gl\u00e4djas -- ja, intill jubel -- och fr\u00f6jda sig, allenast de funne sin grav;\n3:23 varf\u00f6r \u00e5t en man vilkens v\u00e4g \u00e4r h\u00f6ljd i m\u00f6rker, \u00e5t en man s\u00e5 kringst\u00e4ngd av Gud?\n3:24 Suckan har ju blivit mitt dagliga br\u00f6d, och s\u00e5som vatten str\u00f6mma mina klagorop.\n3:25 ty det som ingav mig f\u00f6rskr\u00e4ckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade f\u00f6r, det kommer \u00f6ver mig.\n3:26 Jag f\u00e5r ingen rast, ingen ro, ingen vila; \u00e5ngest kommer \u00f6ver mig.\n4:1 D\u00e4refter tog Elifas fr\u00e5n Teman till orda och sade:\n4:2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan h\u00e5lla tillbaka sina ord?\n4:3 Se, m\u00e5nga har du visat till r\u00e4tta, och maktl\u00f6sa h\u00e4nder har du st\u00e4rkt;\n4:4 dina ord hava uppr\u00e4ttat den som stapplade, och \u00e5t vacklande kn\u00e4n har du givit kraft.\n4:5 Men nu, d\u00e5 det g\u00e4ller dig sj\u00e4lv, bliver du ot\u00e5lig, n\u00e4r det \u00e4r dig det drabbar, f\u00f6rskr\u00e4ckes du.\n4:6 Skulle d\u00e5 icke din gudsfruktan vara din tillf\u00f6rsikt och dina v\u00e4gars ostrafflighet ditt hopp?\n4:7 T\u00e4nk efter: n\u00e4r h\u00e4nde det att en oskyldig fick f\u00f6rg\u00e5s? och var skedde det att de redliga m\u00e5ste g\u00e5 under?\n4:8 Nej, s\u00e5 har jag sett det g\u00e5, att de som pl\u00f6ja f\u00f6rd\u00e4rv och de som uts\u00e5 olycka, de sk\u00f6rda och s\u00e5dant;\n4:9 f\u00f6r Guds andedr\u00e4kt f\u00f6rg\u00e5s de och f\u00f6r en fnysning av hans n\u00e4sa f\u00f6rsvinna de.\n4:10 Ja, lejonets skri och rytarens r\u00f6st m\u00e5ste tystna, och unglejonens t\u00e4nder brytas ut;\n4:11 Det gamla lejonet f\u00f6rg\u00e5s, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva f\u00f6rstr\u00f6dda.\n4:12 Men till mig sm\u00f6g sakta ett ord, mitt \u00f6ra f\u00f6rnam det likasom en viskning,\n4:13 N\u00e4r tankarna sv\u00e4vade om vid nattens syner och s\u00f6mnen f\u00f6ll tung p\u00e5 m\u00e4nniskorna,\n4:14 d\u00e5 kom en f\u00f6rskr\u00e4ckelse och b\u00e4van \u00f6ver mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.\n4:15 En vindpust for fram \u00f6ver mitt ansikte, d\u00e4rvid reste sig h\u00e5ren p\u00e5 min kropp.\n4:16 Och n\u00e5got tr\u00e4dde inf\u00f6r mina \u00f6gon, en skepnad vars form jag icke sk\u00f6njde; och jag h\u00f6rde en susning och en r\u00f6st:\n4:17 \u00bbKan d\u00e5 en m\u00e4nniska hava r\u00e4tt mot Gud eller en man vara ren inf\u00f6r sin skapare?\n4:18 Se, ej ens p\u00e5 sina tj\u00e4nare kan han f\u00f6rlita sig, j\u00e4mv\u00e4l sina \u00e4nglar m\u00e5ste han tillvita fel;\n4:19 huru mycket mer d\u00e5 dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas s\u00f6nder s\u00e5 l\u00e4tt som mal;\n4:20 n\u00e4r morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar d\u00e4rp\u00e5, hava de f\u00f6rg\u00e5tts f\u00f6r alltid.\n4:21 Ja, deras hyddas f\u00e4ste ryckes bort f\u00f6r dem, of\u00f6rt\u00e4nkt m\u00e5ste de d\u00f6.\u00bb\n5:1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du v\u00e4nda dig?\n5:2 Se, d\u00e5ren dr\u00e4pes av sin gr\u00e4melse, och den f\u00e5kunnige d\u00f6das av sin bitterhet.\n5:3 Jag s\u00e5g en d\u00e5re, fast var han rotad, men pl\u00f6tsligt m\u00e5ste jag ropa ve \u00f6ver hans boning.\n5:4 Ty hans barn g\u00e5 nu fj\u00e4rran ifr\u00e5n fr\u00e4lsning, de f\u00f6rtrampas i porten utan r\u00e4ddning.\n5:5 Av hans sk\u00f6rd \u00e4ter vem som \u00e4r hungrig, den r\u00f6vas bort, om och h\u00e4gnad med t\u00f6rnen; efter hans rikedom gapar ett giller.\n5:6 Ty icke upp ur stoftet kommer f\u00f6rd\u00e4rvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;\n5:7 nej, m\u00e4nniskan varder f\u00f6dd till olycka, s\u00e5som eldgnistor m\u00e5ste flyga mot h\u00f6jden.\n5:8 Men vore det nu jag, s\u00e5 s\u00f6kte jag n\u00e5d hos Gud, \u00e5t Gud hemst\u00e4llde jag min sak,\n5:9 \u00e5t honom som g\u00f6r stora och outrannsakliga ting, under, flera \u00e4n n\u00e5gon kan r\u00e4kna,\n5:10 \u00e5t honom som l\u00e5ter regnet falla p\u00e5 jorden och s\u00e4nder vatten ned \u00f6ver markerna,\n5:11 n\u00e4r han vill upph\u00f6ja de ringa och f\u00f6rhj\u00e4lpa de s\u00f6rjande till fr\u00e4lsning.\n5:12 Han \u00e4r den som g\u00f6r de klokas anslag om intet, s\u00e5 att deras h\u00e4nder intet utr\u00e4tta med f\u00f6rnuft;\n5:13 han f\u00e5ngar de visa i deras klokskap och l\u00e5ter de illfundiga f\u00f6rhasta sig i sina r\u00e5dslag:\n5:14 mitt p\u00e5 dagen r\u00e5ka de ut f\u00f6r m\u00f6rker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.\n5:15 S\u00e5 fr\u00e4lsar han fr\u00e5n deras tungors sv\u00e4rd, han fr\u00e4lsar den fattige ur den \u00f6verm\u00e4ktiges hand.\n5:16 Den arme kan s\u00e5 \u00e5ter hava ett hopp, och or\u00e4ttf\u00e4rdigheten m\u00e5ste tillsluta sin mun.\n5:17 Ja, s\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska som Gud agar; den Allsm\u00e4ktiges tuktan m\u00e5 du icke f\u00f6rkasta.\n5:18 Ty om han och sargar, s\u00e5 f\u00f6rbinder han ock, om han sl\u00e5r, s\u00e5 hela ock hans h\u00e4nder.\n5:19 Sex g\u00e5nger r\u00e4ddar han dig ur n\u00f6den, ja, sju g\u00e5nger avv\u00e4ndes olyckan fr\u00e5n dig.\n5:20 I hungerstid f\u00f6rlossar han dig fr\u00e5n d\u00f6den och i krig undan sv\u00e4rdets v\u00e5ld.\n5:21 N\u00e4r tungor sv\u00e4nga gisslet, g\u00f6mmes du undan; du har intet att frukta, n\u00e4r f\u00f6rh\u00e4rjelse kommer.\n5:22 Ja, \u00e5t f\u00f6rh\u00e4rjelse och dyr tid kan du d\u00e5 le, f\u00f6r vilddjur beh\u00f6ver du ej heller k\u00e4nna fruktan;\n5:23 ty med markens stenar st\u00e5r du i f\u00f6rbund, och med djuren p\u00e5 marken har du ing\u00e5tt fred.\n5:24 Och du f\u00e5r se huru din hydda st\u00e5r trygg; n\u00e4r du synar din boning, saknas intet d\u00e4ri.\n5:25 Du f\u00e5r ock se huru din \u00e4tt f\u00f6r\u00f6kas, huru din avkomma bliver s\u00e5som markens \u00f6rter.\n5:26 I graven kommer du, n\u00e4r du har hunnit din mognad, s\u00e5som s\u00e4desskylen b\u00e4rgas, d\u00e5 dess tid \u00e4r inne.\n5:27 Se, detta hava vi utrannsakat, och s\u00e5 \u00e4r det; h\u00f6r d\u00e4rp\u00e5 och bet\u00e4nk det v\u00e4l.\n6:1 D\u00e5 tog Job till orda och sade:\n6:2 Ack att min gr\u00e4melse bleve v\u00e4gd och min olycka lagd j\u00e4mte den p\u00e5 v\u00e5gen!\n6:3 Se, tyngre \u00e4r den nu \u00e4n havets sand, d\u00e4rf\u00f6r kan jag icke styra mina ord.\n6:4 Ty den Allsm\u00e4ktiges pilar hava tr\u00e4ffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, f\u00f6rskr\u00e4ckelser ifr\u00e5n Gud st\u00e4lla sig upp mot mig.\n6:5 Icke skriar vild\u00e5snan, n\u00e4r hon har friskt gr\u00e4s, icke r\u00e5mar oxen, d\u00e5 han st\u00e5r vid sitt foder?\n6:6 Men vem vill \u00e4ta den mat som ej har smak eller s\u00e4lta, och vem finner behag i slem\u00f6rtens saft?\n6:7 S\u00e5 v\u00e4grar nu min sj\u00e4l att komma vid detta, det \u00e4r f\u00f6r mig en v\u00e4mjelig spis.\n6:8 Ack att min b\u00f6n bleve h\u00f6rd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!\n6:9 O att det t\u00e4cktes Gud att krossa mig, att r\u00e4cka ut sin hand och avsk\u00e4ra mitt liv!\n6:10 D\u00e5 funnes \u00e4nnu f\u00f6r mig n\u00e5gon tr\u00f6st, jag kunde d\u00e5 jubla, fast\u00e4n pl\u00e5gad utan f\u00f6rskoning; jag har ju ej f\u00f6rnekat den Heliges ord.\n6:11 Huru stor \u00e4r d\u00e5 min kraft, eftersom jag alltj\u00e4mt b\u00f6r hoppas? Och vad v\u00e4ntar mig f\u00f6r \u00e4nde, eftersom jag skall vara t\u00e5lig?\n6:12 Min kraft \u00e4r v\u00e4l ej s\u00e5som stenens, min kropp \u00e4r v\u00e4l icke av koppar?\n6:13 Nej, f\u00f6rvisso gives ingen hj\u00e4lp f\u00f6r mig, var utv\u00e4g har blivit mig st\u00e4ngd.\n6:14 Den f\u00f6rtvivlade borde ju r\u00f6na barmh\u00e4rtighet av sin v\u00e4n, men se, man \u00f6vergiver den Allsm\u00e4ktiges fruktan,\n6:15 Mina br\u00f6der \u00e4ro trol\u00f6sa, de \u00e4ro s\u00e5som regnb\u00e4ckar, ja, lika b\u00e4ckarnas r\u00e4nnilar, som snart sina ut,\n6:16 som v\u00e4l kunna g\u00e5 m\u00f6rka av vinterns fl\u00f6den, n\u00e4r sn\u00f6n har fallit och g\u00f6mt sig i dem,\n6:17 men som \u00e5ter f\u00f6rsvinna, n\u00e4r de tr\u00e4ffas av hettan, och torka bort ifr\u00e5n sin plats, d\u00e5 v\u00e4rmen kommer.\n6:18 V\u00e4gfarande d\u00e4r i trakten vika av till dem, men de finna allenast \u00f6dslighet och m\u00e5ste f\u00f6rg\u00e5s.\n6:19 Temas v\u00e4gfarande sk\u00e5dade dith\u00e4n, Sabas k\u00f6pmanst\u00e5g hoppades p\u00e5 dem;\n6:20 men de kommo p\u00e5 skam i sin f\u00f6rtr\u00f6stan, de s\u00e5go sig g\u00e4ckade, n\u00e4r de hade hunnit ditfram.\n6:21 Ja, likas\u00e5 \u00e4ren I nu ingenting v\u00e4rda, handfallna st\u00e5n I av f\u00f6rf\u00e4ran och f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n6:22 Har jag d\u00e5 beg\u00e4rt att I skolen giva mig g\u00e5vor, taga av edert gods f\u00f6r att l\u00f6sa mig ut,\n6:23 att I skolen r\u00e4dda mig undan min ov\u00e4n, k\u00f6pa mig fri ur v\u00e5ldsverkares hand?\n6:24 Undervisen mig, s\u00e5 vill jag tiga, l\u00e4ren mig att f\u00f6rst\u00e5 vari jag har farit vilse.\n6:25 Gott \u00e4r f\u00f6rvisso uppriktigt tal, men tillr\u00e4ttavisning av eder, vad b\u00e5tar den?\n6:26 Haven I d\u00e5 i sinnet att h\u00e5lla r\u00e4fst med ord, och skall den f\u00f6rtvivlade f\u00e5 tala f\u00f6r vinden?\n6:27 D\u00e5 kasten I v\u00e4l ocks\u00e5 lott om den faderl\u00f6se, d\u00e5 l\u00e4ren I v\u00e4l k\u00f6psl\u00e5 om eder v\u00e4n!\n6:28 Dock, m\u00e5 det nu t\u00e4ckas eder att akta p\u00e5 mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.\n6:29 V\u00e4nden om! M\u00e5 s\u00e5dan or\u00e4tt icke ske; ja, v\u00e4nden \u00e4nnu om, ty min sak \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig!\n6:30 Skulle v\u00e4l or\u00e4tt bo p\u00e5 min tunga, och min mun, skulle den ej f\u00f6rst\u00e5 vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r?\n7:1 En stridsmans liv lever ju m\u00e4nniskan p\u00e5 jorden, och hennes dagar \u00e4ro s\u00e5som dagakarlens dagar.\n7:2 Hon \u00e4r lik en tr\u00e4l som fl\u00e4mtar efter skugga, lik en dagakarl som f\u00e5r bida efter sin l\u00f6n.\n7:3 S\u00e5 har jag f\u00e5tt till arvedel m\u00e5nader av el\u00e4nde; n\u00e4tter av vederm\u00f6da hava blivit min lott.\n7:4 S\u00e5 snart jag har lagt mig, \u00e4r min fr\u00e5ga: \u00bbN\u00e4r skall jag d\u00e5 f\u00e5 st\u00e5 upp?\u00bb Ty aftonen synes mig s\u00e5 l\u00e5ng; jag \u00e4r \u00f6verm\u00e4tt av oro, innan morgonen har kommit.\n7:5 Med f\u00f6rruttnelsens maskar h\u00f6ljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller s\u00f6nder.\n7:6 Mina dagar fly snabbare \u00e4n v\u00e4varens spole; de f\u00f6rsvinna utan n\u00e5got hopp.\n7:7 T\u00e4nk d\u00e4rp\u00e5 att mitt liv \u00e4r en fl\u00e4kt, att mitt \u00f6ga icke mer skall f\u00e5 se n\u00e5gon lycka.\n7:8 Den nu ser mig, hans \u00f6ga skall ej vidare sk\u00e5da mig; b\u00e4st din blick vilar p\u00e5 mig, \u00e4r jag icke mer.\n7:9 S\u00e5som ett moln som har f\u00f6rsvunnit och g\u00e5tt bort, s\u00e5 \u00e4r den som har farit ned i d\u00f6dsriket; han kommer ej \u00e5ter upp d\u00e4rifr\u00e5n.\n7:10 Aldrig mer v\u00e4nder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.\n7:11 D\u00e4rf\u00f6r vill jag nu icke l\u00e4gga band p\u00e5 min mun, jag vill taga till orda i min andes \u00e5ngest, jag vill klaga i min sj\u00e4ls bedr\u00f6velse.\n7:12 Icke \u00e4r jag v\u00e4l ett hav eller ett havsvidunder, s\u00e5 att du m\u00e5ste s\u00e4tta ut vakt mot mig?\n7:13 N\u00e4r jag hoppas att min b\u00e4dd skall tr\u00f6sta mig, att mitt l\u00e4ger skall lindra mitt bekymmer,\n7:14 d\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rar du mig genom dr\u00f6mmar, och med syner f\u00f6rskr\u00e4cker du mig.\n7:15 Nej, hellre vill jag nu bliva kv\u00e4vd, hellre d\u00f6 \u00e4n vara blott knotor!\n7:16 Jag \u00e4r led vid detta; aldrig kommer jag \u00e5ter till liv. L\u00e5t mig vara; mina dagar \u00e4ro ju f\u00e5f\u00e4nglighet.\n7:17 Vad \u00e4r d\u00e5 en m\u00e4nniska, att du g\u00f6r s\u00e5 stor sak av henne, aktar p\u00e5 henne s\u00e5 noga,\n7:18 synar henne var morgon, pr\u00f6var henne vart \u00f6gonblick?\n7:19 Huru l\u00e4nge skall det dr\u00f6ja, innan du v\u00e4nder din blick ifr\u00e5n mig, l\u00e4mnar mig i fred ett litet andetag?\n7:20 Om jag \u00e4n har syndar, vad skadar jag d\u00e4rmed dig, du m\u00e4nniskornas bespejare? Varf\u00f6r har du satt mig till ett m\u00e5l f\u00f6r dina angrepp och l\u00e5tit mig bliva en b\u00f6rda f\u00f6r mig sj\u00e4lv?\n7:21 Varf\u00f6r vill du icke f\u00f6rl\u00e5ta mig min \u00f6vertr\u00e4delse, icke tillgiva mig min missg\u00e4rning? Nu m\u00e5ste jag ju snart g\u00e5 till vila i stoftet; om du s\u00f6ker efter mig, s\u00e5 \u00e4r jag icke mer.\n8:1 D\u00e4refter tog Bildad fr\u00e5n Sua till orda och sade:\n8:2 Huru l\u00e4nge vill du h\u00e5lla p\u00e5 med s\u00e5dant tal och l\u00e5ta din muns ord komma s\u00e5som en v\u00e4ldig storm?\n8:3 Skulle v\u00e4l Gud kunna kr\u00e4nka r\u00e4tten? Kan den Allsm\u00e4ktige kr\u00e4nka r\u00e4ttf\u00e4rdigheten?\n8:4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina \u00f6vertr\u00e4delsers v\u00e5ld,\n8:5 s\u00e5 vet, att om du sj\u00e4lv s\u00f6ker Gud och beder till den Allsm\u00e4ktige om misskund,\n8:6 d\u00e5, om du \u00e4r ren och r\u00e4ttsinnig, ja, d\u00e5 skall han vakna upp till din r\u00e4ddning och uppr\u00e4tta din boning, s\u00e5 att du bor d\u00e4r i r\u00e4ttf\u00e4rdighet;\n8:7 och s\u00e5 skall din f\u00f6rsta tid synas ringa, d\u00e5 nu din sista tid har blivit s\u00e5 stor.\n8:8 Ty fr\u00e5ga framfarna sl\u00e4kten, och akta p\u00e5 vad f\u00e4derna hava utr\u00f6nt\n8:9 -- vi sj\u00e4lva \u00e4ro ju fr\u00e5n i g\u00e5r och veta intet, en skugga \u00e4ro v\u00e5ra dagar p\u00e5 jorden;\n8:10 men de skola undervisa dig och s\u00e4ga dig det, ur sina hj\u00e4rtan skola de h\u00e4mta fram svar:\n8:11 \u00bbIcke kan r\u00f6ret v\u00e4xa h\u00f6gt, d\u00e4r marken ej \u00e4r sank, eller vassen skjuta i h\u00f6jden, d\u00e4r vatten ej finnes?\n8:12 Nej, b\u00e4st den st\u00e5r gr\u00f6n, ej mogen f\u00f6r sk\u00f6rd, m\u00e5ste den d\u00e5 vissna, f\u00f6re allt annat gr\u00e4s.\n8:13 S\u00e5 g\u00e5r det alla som f\u00f6rg\u00e4ta Gud; den gudl\u00f6ses hopp m\u00e5ste varda om intet.\n8:14 Ty hans tillf\u00f6rsikt visar sig br\u00e4cklig och hans f\u00f6rtr\u00f6stan lik spindelns v\u00e4v.\n8:15 Han f\u00f6rlitar sig p\u00e5 sitt hus, men det har intet best\u00e5nd; han tryggar sig d\u00e4rvid, men det \u00e4ger ingen fasthet.\n8:16 Lik en frodig planta v\u00e4xer han i solens sken, ut \u00f6ver lustg\u00e5rden str\u00e4cka sig hans skott;\n8:17 kring stenr\u00f6set slingra sig hans r\u00f6tter, mellan stenarna bryter han sig fram.\n8:18 Men n\u00e4r s\u00e5 Gud rycker bort honom fr\u00e5n hans plats, d\u00e5 f\u00f6rnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'\n8:19 Ja, s\u00e5 g\u00e5r det med hans levnads fr\u00f6jd, och ur mullen f\u00e5 andra v\u00e4xa upp.\u00bb\n8:20 Se, Gud f\u00f6raktar icke den som \u00e4r ostrafflig, han h\u00e5ller ej heller de onda vid handen.\n8:21 S\u00e5 bida d\u00e5, till dess han fyller din mun med l\u00f6je och dina l\u00e4ppar med jubel.\n8:22 De som hata dig varda d\u00e5 h\u00f6ljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.\n9:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n9:2 Ja, f\u00f6rvisso vet jag att s\u00e5 \u00e4r; huru skulle en m\u00e4nniska kunna hava r\u00e4tt mot Gud?\n9:3 Vill han g\u00e5 till r\u00e4tta med henne, s\u00e5 kan hon ej svara honom p\u00e5 en sak bland tusen.\n9:4 Han som \u00e4r s\u00e5 vis i f\u00f6rst\u00e5nd och s\u00e5 v\u00e4ldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;\n9:5 honom som of\u00f6rt\u00e4nkt flyttar bort berg och omst\u00f6rtar dem i sin vrede;\n9:6 honom som kommer jorden att vackla fr\u00e5n sin plats, och dess pelare b\u00e4va d\u00e4rvid;\n9:7 honom som befaller solen, s\u00e5 g\u00e5r hon icke upp, och som s\u00e4tter stj\u00e4rnorna under f\u00f6rsegling;\n9:8 honom som helt allena sp\u00e4nner ut himmelen och skrider fram \u00f6ver havets toppar;\n9:9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustj\u00e4rnorna och s\u00f6derns Stj\u00e4rngemak;\n9:10 honom som g\u00f6r stora och outrannsakliga ting och under, flera \u00e4n n\u00e5gon kan r\u00e4kna?\n9:11 Se, han far f\u00f6rbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, f\u00f6rr\u00e4n jag bliver honom varse.\n9:12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan s\u00e4ga till honom: \u00bbVad g\u00f6r du?\u00bb\n9:13 Gud, han ryggar icke sin vrede; f\u00f6r honom har Rahabs f\u00f6lje m\u00e5st b\u00f6ja sig;\n9:14 huru skulle jag d\u00e5 v\u00e5ga svara honom, v\u00e4lja ut ord till att tala med honom?\n9:15 Nej, om jag \u00e4n hade r\u00e4tt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.\n9:16 Och om han \u00e4n svarade mig p\u00e5 mitt rop, s\u00e5 kunde jag ej tro att han lyssnade till min r\u00f6st.\n9:17 Ty med storm hems\u00f6ker han mig och sl\u00e5r mig med s\u00e5r p\u00e5 s\u00e5r, utan sak.\n9:18 Han unnar mig icke att h\u00e4mta andan; nej, med bedr\u00f6velser m\u00e4ttar han mig.\n9:19 G\u00e4ller det f\u00f6rsteg i kraft: \u00bbV\u00e4lan, jag \u00e4r redo!\u00bb, g\u00e4ller det r\u00e4tt: \u00bbVem st\u00e4ller mig till ansvar?\u00bb\n9:20 Ja, hade jag \u00e4n r\u00e4tt, s\u00e5 d\u00f6mde min mun mig skyldig; vore jag \u00e4n ostrafflig, s\u00e5 l\u00e4te han mig synas vr\u00e5ng.\n9:21 Men ostrafflig \u00e4r jag! Jag aktar ej mitt liv, jag fr\u00e5gar icke efter, om jag f\u00e5r leva.\n9:22 Det m\u00e5 g\u00e5 som det vill, nu vare det sagt: han f\u00f6rg\u00f6r den ostrafflige j\u00e4mte den ogudaktige.\n9:23 Om en landspl\u00e5ga kommer med pl\u00f6tslig d\u00f6d, s\u00e5 bespottar han de oskyldigas f\u00f6rtvivlan.\n9:24 Jorden \u00e4r given i de ogudaktigas hand, och t\u00e4ckelse s\u00e4tter han f\u00f6r dess domares \u00f6gon. \u00c4r det ej han som g\u00f6r det, vem \u00e4r det d\u00e5?\n9:25 Min dagar hasta undan snabbare \u00e4n n\u00e5gon l\u00f6pare, de fly bort utan att hava sett n\u00e5gon lycka;\n9:26 de ila \u00e5stad s\u00e5som en farkost av r\u00f6r, s\u00e5som en \u00f6rn, n\u00e4r han st\u00f6rtar sig ned p\u00e5 sitt byte.\n9:27 Om jag \u00e4n besluter att f\u00f6rg\u00e4ta mitt bekymmer, att l\u00e5ta min sorgsenhet fara och g\u00f6ra mig glad,\n9:28 S\u00e5 m\u00e5ste jag dock b\u00e4va f\u00f6r alla mina kval; jag vet ju att du icke skall d\u00f6ma mig fri.\n9:29 Nej, s\u00e5som skyldig m\u00e5ste jag st\u00e5 d\u00e4r; varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 g\u00f6ra mig f\u00e5f\u00e4ng m\u00f6da?\n9:30 Om jag \u00e4n tv\u00e5r mig i sn\u00f6 och renar mina h\u00e4nder i lutsalt,\n9:31 s\u00e5 skall du dock s\u00e4nka mig ned i p\u00f6len, s\u00e5 att mina kl\u00e4der m\u00e5ste v\u00e4mjas vid mig.\n9:32 Ty han \u00e4r ej min like, s\u00e5 att jag v\u00e5gar svara honom, ej en s\u00e5dan, att vi kunna g\u00e5 till doms med varandra;\n9:33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet \u00f6ver oss b\u00e5da.\n9:34 M\u00e5 han blott v\u00e4nda av fr\u00e5n mig sitt ris, och m\u00e5 fruktan f\u00f6r honom ej f\u00f6rskr\u00e4cka mig;\n9:35 d\u00e5 skall jag tala utan att r\u00e4das f\u00f6r honom, ty jag vet med min sj\u00e4lv att jag icke \u00e4r en s\u00e5dan.\n10:1 Min sj\u00e4l \u00e4r led vid livet. Jag vill giva fritt lopp \u00e5t min klagan, jag vill tala i min sj\u00e4ls bedr\u00f6velse.\n10:2 Jag vill s\u00e4ga till Gud: D\u00f6m mig icke skyldig; l\u00e5t mig veta varf\u00f6r du s\u00f6ker sak mot mig.\n10:3 Anst\u00e5r det dig att \u00f6va v\u00e5ld, att f\u00f6rkasta dina h\u00e4nders verk, medan du l\u00e5ter ditt ljus lysa \u00f6ver de ogudaktigas r\u00e5dslag?\n10:4 Har du d\u00e5 \u00f6gon som en varelse av k\u00f6tt, eller ser du s\u00e5som m\u00e4nniskor se?\n10:5 \u00c4r din \u00e5lder som en m\u00e4nniskas \u00e5lder, eller \u00e4ro dina \u00e5r s\u00e5som en mans tider,\n10:6 eftersom du letar efter missg\u00e4rning hos mig och s\u00f6ker att hos mig finna synd,\n10:7 du som dock vet att jag icke \u00e4r skyldig, och att ingen finnes, som kan r\u00e4dda ur din hand?\n10:8 Dina h\u00e4nder hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu f\u00f6rd\u00e4rvar du mig!\n10:9 T\u00e4nk p\u00e5 huru du formade mig s\u00e5som lera; och nu l\u00e5ter du mig \u00e5ter varda till stoft!\n10:10 Ja, du utg\u00f6t mig s\u00e5som mj\u00f6lk, och s\u00e5som ost\u00e4mne l\u00e4t du mig stelna.\n10:11 Med hud och k\u00f6tt bekl\u00e4dde du mig, av ben och senor v\u00e4vde du mig samman.\n10:12 Liv och n\u00e5d besk\u00e4rde du mig, och genom din v\u00e5rd bevarades min ande.\n10:13 Men d\u00e4rvid g\u00f6mde du i ditt hj\u00e4rta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:\n10:14 om jag syndade, skulle du vakta p\u00e5 mig och icke l\u00e4mna min missg\u00e4rning ostraffad.\n10:15 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag \u00e4n oskyldig, s\u00e5 finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle m\u00e4ttas av skam och sk\u00e5da min of\u00e4rd.\n10:16 H\u00f6jde jag det likv\u00e4l, d\u00e5 skulle du s\u00e5som ett lejon jaga mig och alltj\u00e4mt bevisa din undermakt p\u00e5 mig.\n10:17 Nya vittnen mot mig skulle du d\u00e5 f\u00f6ra fram och alltmer l\u00e5ta mig k\u00e4nna din f\u00f6rt\u00f6rnelse; med skaror efter skaror skulle du ans\u00e4tta mig.\n10:18 Varf\u00f6r l\u00e4t du mig d\u00e5 komma ut ur moderssk\u00f6tet? Jag borde hava f\u00f6rg\u00e5tts, innan n\u00e5got \u00f6ga s\u00e5g mig,\n10:19 hava blivit s\u00e5som hade jag aldrig varit till; fr\u00e5n moderlivet skulle jag hava f\u00f6rts till graven.\n10:20 Kort \u00e4r ju min tid; m\u00e5 han d\u00e5 l\u00e5ta mig vara, l\u00e4mna mig i fred, s\u00e5 att jag f\u00e5r en flyktig gl\u00e4dje,\n10:21 innan jag g\u00e5r h\u00e4dan, f\u00f6r att aldrig komma \u00e5ter, bort till m\u00f6rkrets och d\u00f6dsskuggans land,\n10:22 till det land vars dunkel \u00e4r s\u00e5som djupa vatten, dit d\u00e4r d\u00f6dsskugga och f\u00f6rvirring r\u00e5der, ja, d\u00e4r dagsljuset sj\u00e4lvt \u00e4r s\u00e5som djupa vatten.\n11:1 D\u00e4refter tog Sofar fr\u00e5n Naama till orda och sade:\n11:2 Skall s\u00e5dant ordfl\u00f6de bliva utan svar och en s\u00e5 stortalig man f\u00e5 r\u00e4tt?\n11:3 Skall ditt l\u00f6sa tal n\u00f6dga m\u00e4n till tystnad, s\u00e5 att du f\u00e5r bespotta, utan att n\u00e5gon kommer dig att blygas?\n11:4 Och skall du s\u00e5 f\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVad jag l\u00e4r \u00e4r r\u00e4tt, och utan fl\u00e4ck har jag varit inf\u00f6r dina \u00f6gon\u00bb?\n11:5 Nej, om allenast Gud ville tala och uppl\u00e5ta sina l\u00e4ppar till att svara dig,\n11:6 om han ville uppenbara dig sin visdoms l\u00f6nnligheter, huru han \u00e4ger f\u00f6rst\u00e5nd, ja, i dubbelt m\u00e5tt, d\u00e5 ins\u00e5ge du att Gud, dig till f\u00f6rm\u00e5n, har l\u00e4mnat \u00e5t gl\u00f6mskan en del av din missg\u00e4rning.\n11:7 Men kan v\u00e4l du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsm\u00e4ktiges fullkomlighet?\n11:8 H\u00f6g s\u00e5som himmelen \u00e4r den -- vad kan du g\u00f6ra? djupare \u00e4n d\u00f6dsriket -- vad kan du f\u00f6rst\u00e5?\n11:9 Dess l\u00e4ngd str\u00e4cker sig vidare \u00e4n jorden, och i bredd \u00f6vertr\u00e4ffar den havet.\n11:10 N\u00e4r han vill fara fram och sp\u00e4rra n\u00e5gon inne eller kalla n\u00e5gon till doms, vem kan d\u00e5 hindra honom?\n11:11 Han \u00e4r ju den som k\u00e4nner l\u00f6gnens m\u00e4n, f\u00f6rd\u00e4rv uppt\u00e4cker han, utan att leta d\u00e4refter.\n11:12 Men lika l\u00e4tt kan en d\u00e5raktig man f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5nd, som en vild\u00e5snef\u00e5le kan f\u00f6das till m\u00e4nniska.\n11:13 Om du nu r\u00e4tt bereder ditt hj\u00e4rta och utr\u00e4cker dina h\u00e4nder till honom,\n11:14 om du skaffar bort det f\u00f6rd\u00e4rv som kan l\u00e5da vid din hand och ej l\u00e5ter or\u00e4ttf\u00e4rdighet bo i dina hyddor,\n11:15 ja, d\u00e5 f\u00e5r du upplyfta ditt ansikte utan skam, du st\u00e5r fast och har intet att frukta.\n11:16 Ja, d\u00e5 skall du f\u00f6rg\u00e4ta din olycka, blott minnas den s\u00e5som vatten som har f\u00f6rrunnit.\n11:17 Ditt liv skall d\u00e5 str\u00e5la klarare \u00e4n middagens sken; och kommer m\u00f6rker p\u00e5, s\u00e5 \u00e4r det som en gryning till morgon.\n11:18 Du kan d\u00e5 vara trygg, ty du \u00e4ger ett hopp; du spanar omkring dig och g\u00e5r sedan trygg till vila.\n11:19 Ja, du f\u00e5r d\u00e5 ligga i ro, utan att n\u00e5gon f\u00f6rskr\u00e4cker dig, och m\u00e5nga skola s\u00f6ka din ynnest.\n11:20 Men de ogudaktigas \u00f6gon skola f\u00f6rsm\u00e4kta; ingen tillflykt skall mer finnas f\u00f6r dem, och deras hopp skall vara att f\u00e5 giva upp andan.\n12:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n12:2 Ja, visst \u00e4ren I det r\u00e4tta folket, och med eder kommer visheten att d\u00f6 ut!\n12:3 Dock, j\u00e4mv\u00e4l jag har f\u00f6rst\u00e5nd s\u00e5 gott som I, icke st\u00e5r jag tillbaka f\u00f6r eder; ty vem \u00e4r den som ej begriper slikt?\n12:4 S\u00e5 m\u00e5ste jag d\u00e5 vara ett \u00e5tl\u00f6je f\u00f6r min v\u00e4n, jag som fick svar, s\u00e5 snart jag ropade till Gud; man ler \u00e5t en som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig och ostrafflig!\n12:5 Ja, med f\u00f6rakt ses olyckan av den som st\u00e5r s\u00e4ker; f\u00f6rakt v\u00e4ntar dem vilkas f\u00f6tter vackla.\n12:6 Men f\u00f6rh\u00e4rjares hyddor \u00e5tnjuta frid, och trygghet f\u00e5 s\u00e5dana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.\n12:7 Men fr\u00e5ga du boskapen, den m\u00e5 undervisa dig, och f\u00e5glarna under himmelen, de m\u00e5 upplysa dig;\n12:8 eller tala till jorden, hon m\u00e5 undervisa dig, fiskarna i havet m\u00e5 giva dig besked.\n12:9 Vem kan icke l\u00e4ra genom allt detta att det \u00e4r HERRENS hand som har gjort det?\n12:10 I hans han \u00e4r ju allt levandes sj\u00e4l och alla m\u00e4nskliga varelsers anda.\n12:11 Skall icke \u00f6ra pr\u00f6va orden, likasom munnen pr\u00f6var matens smak?\n12:12 Vishet tillkommer ju de gamle och f\u00f6rst\u00e5nd dem som l\u00e4nge hava levat.\n12:13 Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom r\u00e5d och f\u00f6rst\u00e5nd.\n12:14 Se, vad han river ned, det bygges ej upp; f\u00f6r den han sp\u00e4rrar inne kan ingen uppl\u00e5ta.\n12:15 Han h\u00e5ller vattnen tillbaka -- se, se d\u00e5 bliver d\u00e4r torrt, han sl\u00e4pper dem l\u00f6sa, d\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rva de landet.\n12:16 Hos honom \u00e4r kraft och klokhet, den f\u00f6rvillade och f\u00f6rvillaren \u00e4ro b\u00e5da i hans hand.\n12:17 R\u00e5dsherrar utblottar han, han f\u00f6r dem i landsflykt, och domare g\u00f6r han till d\u00e5rar.\n12:18 Han uppl\u00f6ser konungars v\u00e4lde och s\u00e4tter f\u00e5ngb\u00e4lte om deras h\u00f6fter.\n12:19 Pr\u00e4ster utblottar han, han f\u00f6r dem i landsflykt, och de s\u00e4krast rotade kommer han p\u00e5 fall.\n12:20 V\u00e4lbetrodda m\u00e4n ber\u00f6var han m\u00e5let och avh\u00e4nder de \u00e4ldste deras insikt.\n12:21 Han utgjuter f\u00f6rakt \u00f6ver furstar och lossar de starkes g\u00f6rdel.\n12:22 Han blottar djupen, s\u00e5 att de ej h\u00f6ljas av m\u00f6rker, d\u00f6dsskuggan drager han fram i ljuset.\n12:23 Han l\u00e5ter folkslag v\u00e4xa till -- och f\u00f6rg\u00f6r dem; han utvidgar deras gr\u00e4nser, men f\u00f6r dem sedan bort.\n12:24 Stamh\u00f6vdingar i landet ber\u00f6var han f\u00f6rst\u00e5ndet, han leder dem vilse i v\u00e4gl\u00f6sa \u00f6demarker.\n12:25 De famla i m\u00f6rkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla s\u00e5som druckna.\n13:1 Ja, alltsammans har mitt \u00f6ga sett, mitt \u00f6ra har h\u00f6rt det och nogsamt givit akt.\n13:2 Vad I veten, det vet ocks\u00e5 jag; icke st\u00e5r jag tillbaka f\u00f6r eder.\n13:3 Men till den Allsm\u00e4ktige vill jag nu tala, det lyster mig att g\u00e5 till r\u00e4tta med Gud.\n13:4 Dock, I \u00e4ren m\u00e4n som spinna ihop l\u00f6gn, allasammans hops\u00e4tten I f\u00e5f\u00e4ngligt tal.\n13:5 Om I \u00e4nd\u00e5 villen alldeles tiga! Det kunde tillr\u00e4knas eder som vishet.\n13:6 H\u00f6ren nu likv\u00e4l mitt klagom\u00e5l, och akten p\u00e5 mina l\u00e4ppars gensagor.\n13:7 Viljen I f\u00f6rsvara Gud med or\u00e4ttf\u00e4rdigt tal och honom till f\u00f6rm\u00e5n bruka o\u00e4rligt tal?\n13:8 Skolen I visa eder partiska f\u00f6r honom eller g\u00f6ra eder till sakf\u00f6rare f\u00f6r Gud?\n13:9 Icke kan s\u00e5dant \u00e4ndas v\u00e4l, n\u00e4r han h\u00e5ller r\u00e4fst med eder? Eller kunnen I g\u00e4ckas med honom, s\u00e5som man kan g\u00e4ckas med en m\u00e4nniska?\n13:10 Nej, f\u00f6rvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.\n13:11 Sannerligen, hans majest\u00e4t skall d\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4cka eder, och fruktan f\u00f6r honom skall falla \u00f6ver eder.\n13:12 Edra t\u00e4nkespr\u00e5k skola d\u00e5 bliva visdomsord av aska, edra f\u00f6rsvarsverk varda s\u00e5som vallar av ler.\n13:13 Tigen nu f\u00f6r min, s\u00e5 skall jag tala, g\u00e5nge s\u00e5 \u00f6ver mig vad det vara m\u00e5.\n13:14 Ja, huru det \u00e4n g\u00e5r, vill jag fatta mitt k\u00f6tt mellan t\u00e4nderna och taga min sj\u00e4l i min hand.\n13:15 M\u00e5 han dr\u00e4pa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lla fram inf\u00f6r honom.\n13:16 Redan detta skall l\u00e4nda mig till fr\u00e4lsning, ty ingen gudl\u00f6s dristar komma inf\u00f6r honom.\n13:17 H\u00f6ren, h\u00f6ren d\u00e5 mina ord, och l\u00e5ten min f\u00f6rklaring tr\u00e4nga in i edra \u00f6ron.\n13:18 Se, h\u00e4r l\u00e4gger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava r\u00e4tt.\n13:19 Eller gives det n\u00e5gon som kan vederl\u00e4gga mig? Ja, d\u00e5 vill jag tiga -- och d\u00f6.\n13:20 Allenast tv\u00e5 ting m\u00e5 du ej g\u00f6ra mot mig, s\u00e5 beh\u00f6ver jag ej d\u00f6lja mig inf\u00f6r ditt ansikte:\n13:21 din hand m\u00e5 du ej l\u00e5ta komma mig n\u00e4r, och fruktan f\u00f6r dig m\u00e5 icke f\u00f6rskr\u00e4cka mig.\n13:22 Sedan m\u00e5 du \u00e5klaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du m\u00e5 gendriva mig.\n13:23 Huru \u00e4r det allts\u00e5 med mina missg\u00e4rningar och synder? L\u00e5t mig f\u00e5 veta min \u00f6vertr\u00e4delse och synd.\n13:24 Varf\u00f6r d\u00f6ljer du ditt ansikte och aktar mig s\u00e5som din fiende?\n13:25 Vill du skr\u00e4mma ett l\u00f6v som drives av vinden, vill du f\u00f6rf\u00f6lja ett borttorkat str\u00e5?\n13:26 Du skriver ju bedr\u00f6velser p\u00e5 min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missg\u00e4rningar;\n13:27 du s\u00e4tter mina f\u00f6tter i stocken, du vaktar p\u00e5 alla v\u00e4gar, f\u00f6r mina fotsulor m\u00e4rker du ut stegen.\n13:28 Och detta mot en som t\u00e4res bort lik murket tr\u00e4, en som liknar en kl\u00e4dnad s\u00f6nderfr\u00e4tt av mal!\n14:1 M\u00e4nniskan, av kvinna f\u00f6dd, lever en liten tid och m\u00e4ttas av oro;\n14:2 lik ett blomster v\u00e4xer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan s\u00e5som skuggan och har intet best\u00e5nd.\n14:3 Och till att vakta p\u00e5 en s\u00e5dan uppl\u00e5ter du dina \u00f6gon, ja, du drager mig till doms inf\u00f6r dig.\n14:4 Som om en ren skulle kunna framg\u00e5 av en oren! S\u00e5dant kan ju aldrig ske.\n14:5 \u00c4ro nu m\u00e4nniskans dagar oryggligt best\u00e4mda, hennes m\u00e5naders antal fastst\u00e4llt av dig, har du utstakat en gr\u00e4ns som hon ej kan \u00f6verskrida,\n14:6 v\u00e4nd d\u00e5 din blick ifr\u00e5n henne och unna henne ro, l\u00e5t henne njuta en dagakarls gl\u00e4dje av sin dag.\n14:7 F\u00f6r ett tr\u00e4d finnes ju kvar n\u00e5got hopp; hugges det \u00e4n ned, kan det \u00e5ter skjuta skott, och telningar beh\u00f6va ej fattas d\u00e4rp\u00e5.\n14:8 Om \u00e4n dess rot tynar h\u00e4n i jorden och dess stubbe d\u00f6r bort i mullen,\n14:9 s\u00e5 kan det gr\u00f6nska upp genom vattnets \u00e5ngor och skjuta grenar lik ett nyplantat tr\u00e4d.\n14:10 Men om en man d\u00f6r, s\u00e5 ligger han d\u00e4r slagen; om en m\u00e4nniska har givit upp andan, var finnes hon d\u00e5 mer?\n14:11 S\u00e5som n\u00e4r vattnet har f\u00f6rrunnit ur en sj\u00f6, och s\u00e5som n\u00e4r en flod har sinat bort och uttorkat,\n14:12 s\u00e5 ligger mannen d\u00e4r och st\u00e5r ej mer upp, han vaknar icke \u00e5ter, s\u00e5 l\u00e4nge himmelen varar; aldrig v\u00e4ckes han upp ur sin s\u00f6mn.\n14:13 Ack, att du ville g\u00f6mma mig i d\u00f6dsriket, f\u00f6rd\u00f6lja mig, till dess din vrede hade upph\u00f6rt, staka ut f\u00f6r mig en tidsgr\u00e4ns och sedan t\u00e4nka p\u00e5 mig --\n14:14 fast\u00e4n ju ingen kan f\u00e5 liv, n\u00e4r han en g\u00e5ng \u00e4r d\u00f6d! D\u00e5 skulle jag h\u00e5lla min stridstid ut, \u00e4nda till dess att min avl\u00f6sning komme.\n14:15 Du skulle d\u00e5 ropa p\u00e5 mig, och jag skulle svara dig; efter dina h\u00e4nders verk skulle du l\u00e4ngta;\n14:16 ja, du skulle d\u00e5 r\u00e4kna mina steg, du skulle ej akta p\u00e5 min synd.\n14:17 I en f\u00f6rseglad pung l\u00e5ge d\u00e5 min \u00f6vertr\u00e4delse, och du \u00f6verskylde min missg\u00e4rning.\n14:18 Men s\u00e5som sj\u00e4lva berget faller och f\u00f6rvittrar, och s\u00e5som klippan flyttas ifr\u00e5n sin plats,\n14:19 s\u00e5som stenar n\u00f6tas s\u00f6nder genom vattnet, och s\u00e5som mullen sk\u00f6ljes bort av dess fl\u00f6den, s\u00e5 g\u00f6r du ock m\u00e4nniskans hopp om intet.\n14:20 Du sl\u00e5r henne ned f\u00f6r alltid, och hon far h\u00e4dan; du f\u00f6rvandlar hennes ansikte och driver henne bort.\n14:21 Om hennes barn komma till \u00e4ra, s\u00e5 k\u00e4nner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, s\u00e5 aktar hon dock ej p\u00e5 dem.\n14:22 Hennes kropp k\u00e4nner blott sin egen pl\u00e5ga, hennes sj\u00e4l blott den sorg hon sj\u00e4lv f\u00e5r f\u00f6rnimma.\n15:1 D\u00e4refter tog Elifas fr\u00e5n Teman till orda och sade:\n15:2 Skall en vis man tala s\u00e5 i v\u00e4dret och fylla upp sitt br\u00f6st med \u00f6stanvind?\n15:3 Skall han f\u00f6rsvara sin sak med haltl\u00f6st tal, med ord som ingenting bevisa?\n15:4 \u00c4n mer, du g\u00f6r gudsfruktan om intet och kommer med klagol\u00e5t inf\u00f6r Gud.\n15:5 Ty din ondska l\u00e4gger dig orden i munnen, och ditt behag st\u00e5r till illfundigt tal.\n15:6 S\u00e5 d\u00f6mes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna l\u00e4ppar vittna emot dig.\n15:7 Var du den f\u00f6rsta m\u00e4nniska som f\u00f6ddes, och fick du liv, f\u00f6rr\u00e4n h\u00f6jderna funnos?\n15:8 Blev du \u00e5h\u00f6rare i Guds hemliga r\u00e5d och fick s\u00e5 visheten i ditt v\u00e5ld?\n15:9 Vad vet du d\u00e5, som vi icke veta? Vad f\u00f6rst\u00e5r du, som ej \u00e4r oss kunnigt?\n15:10 Gr\u00e5h\u00e5rsman och \u00e5ldring finnes ocks\u00e5 bland oss, ja, en som \u00f6verg\u00e5r din fader i \u00e5lder.\n15:11 F\u00f6rsm\u00e5r du den tr\u00f6st som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?\n15:12 Vart f\u00f6res du h\u00e4n av ditt sinne, och varf\u00f6r v\u00e4lva dina \u00f6gon s\u00e5,\n15:13 i det du v\u00e4nder ditt raseri mot Gud och \u00f6ser ut ord ur din mun?\n15:14 Vad \u00e4r en m\u00e4nniska, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna f\u00f6dd, att han skulle vara r\u00e4ttf\u00e4rdig?\n15:15 Se, ej ens p\u00e5 sina heliga kan han f\u00f6rlita sig, och himlarna \u00e4ro icke rena inf\u00f6r hans \u00f6gon;\n15:16 huru mycket mindre d\u00e5 den som \u00e4r ond och f\u00f6rd\u00e4rvad, den man som l\u00e4skar sig med or\u00e4ttf\u00e4rdighet s\u00e5som med vatten!\n15:17 Jag vill kung\u00f6ra dig n\u00e5got, s\u00e5 h\u00f6r nu mig; det som jag har sk\u00e5dat vill jag f\u00f6rt\u00e4lja,\n15:18 vad visa m\u00e4n hava gjort kunnigt, lagt fram s\u00e5som ett arv ifr\u00e5n sina f\u00e4der,\n15:19 ifr\u00e5n dem som allena fingo landet till g\u00e5va, och bland vilka ingen fr\u00e4mling \u00e4nnu hade tr\u00e4ngt in:\n15:20 Den ogudaktige har \u00e5ngest i alla sina dagar, under de \u00e5r, helt f\u00e5, som besk\u00e4ras en v\u00e5ldsverkare.\n15:21 Skr\u00e4ckr\u00f6ster ljuda i hans \u00f6ron; n\u00e4r han \u00e4r som tryggast, kommer f\u00f6rh\u00e4rjaren \u00f6ver honom.\n15:22 Han har intet hopp om r\u00e4ddning ur m\u00f6rkret, ty sv\u00e4rdet lurar p\u00e5 honom.\n15:23 S\u00e5som flykting s\u00f6ker han sitt br\u00f6d: var \u00e4r det? Han f\u00f6rnimmer att m\u00f6rkrets dag \u00e4r f\u00f6r handen.\n15:24 \u00c5ngest och tr\u00e5ngm\u00e5l f\u00f6rskr\u00e4cka honom, han nedsl\u00e5s av dem s\u00e5som av en stridsrustad konung.\n15:25 Ty mot Gud r\u00e4ckte han ut sin hand, och mot den Allsm\u00e4ktige f\u00f6rh\u00e4vde han sig;\n15:26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sk\u00f6ldars ryggar i sluten hop;\n15:27 han h\u00f6ljde sitt ansikte med fetma och samlade hull p\u00e5 sin l\u00e4nd;\n15:28 han bosatte sig i st\u00e4der, d\u00f6mda till f\u00f6rst\u00f6ring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de best\u00e4mda.\n15:29 D\u00e4rf\u00f6r bliver han ej rik, och hans gods best\u00e5r ej, hans sk\u00f6rdar luta ej tunga mot jorden.\n15:30 Han kan icke undslippa m\u00f6rkret; hans telningar skola f\u00f6rtorka av hetta, och sj\u00e4lv skall han f\u00f6rg\u00e5s genom Guds muns anda.\n15:31 I sin f\u00f6rvillelse m\u00e5 han ej lita p\u00e5 vad f\u00e5f\u00e4ngligt \u00e4r, ty f\u00e5f\u00e4nglighet m\u00e5ste bliva hans l\u00f6n.\n15:32 I f\u00f6rtid skall hans m\u00e5tt varda fyllt, och hans krona skall ej gr\u00f6nska mer.\n15:33 Han bliver lik ett vintr\u00e4d som i f\u00f6rtid mister sina druvor, lik ett olivtr\u00e4d som f\u00e4ller sina blommor.\n15:34 Ty den gudl\u00f6ses hus f\u00f6rbliver ofruktsamt, s\u00e5som eld f\u00f6rt\u00e4r hyddor d\u00e4r mutor tagas.\n15:35 Man g\u00e5r havande med olycka och f\u00f6der f\u00f6rd\u00e4rv; den livsfrukt man alstrar \u00e4r ett sviket hopp.\n16:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n16:2 \u00d6ver nog har jag f\u00e5tt h\u00f6ra av s\u00e5dant; usla tr\u00f6stare \u00e4ren I alla.\n16:3 \u00c4r det nu slut p\u00e5 detta tal i v\u00e4dret, eller eggar dig \u00e4nnu n\u00e5got till gensvar?\n16:4 Jag kunde v\u00e4l ock tala, jag s\u00e5som I; ja, jag ville att I voren i mitt st\u00e4lle! D\u00e5 kunde jag hops\u00e4tta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till h\u00e5n.\n16:5 Med munnen kunde jag d\u00e5 styrka eder och med l\u00e4pparnas \u00f6mkan bereda eder lindring.\n16:6 Om jag nu talar, s\u00e5 lindras d\u00e4rav ej min pl\u00e5ga; och tiger jag, icke sl\u00e4pper den mig \u00e4nd\u00e5.\n16:7 Nej, nu har all min kraft blivit t\u00f6md; du har ju f\u00f6r\u00f6tt hela mitt hus.\n16:8 Och att du har hems\u00f6kt mig, det g\u00e4ller s\u00e5som vittnesb\u00f6rd; min sjukdom f\u00e5r tr\u00e4da upp och tala mot mig.\n16:9 I vrede s\u00f6ndersliter och ans\u00e4tter man mig, man biter sina t\u00e4nder samman emot mig; ja, min ov\u00e4n v\u00e4sser mot mig sina blickar.\n16:10 Man sp\u00e4rrar upp munnen mot mig, sm\u00e4dligt sl\u00e5r man mig p\u00e5 mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.\n16:11 Gud giver mig till pris \u00e5t or\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskor och kastar mig i de ogudaktigas h\u00e4nder.\n16:12 Jag satt i god ro, d\u00e5 krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett m\u00e5l f\u00f6r sina skott;\n16:13 fr\u00e5n alla sidor tr\u00e4ffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan f\u00f6rskoning, min galla gjuter han ut p\u00e5 jorden.\n16:14 Han bryter ned mig med st\u00f6t p\u00e5 st\u00f6t, han stormar emot mig s\u00e5som en k\u00e4mpe.\n16:15 S\u00e4cktyg b\u00e4r jag hopf\u00e4st \u00f6ver min hud, och i stoftet har jag m\u00e5st s\u00e4nka mitt horn,\n16:16 Mitt anlete \u00e4r gl\u00f6dande r\u00f6tt av gr\u00e5t, och p\u00e5 mina \u00f6gonlock \u00e4r d\u00f6dsskugga l\u00e4grad.\n16:17 Och detta, fast\u00e4n v\u00e5ld ej finnes i mina h\u00e4nder, och fast\u00e4n min b\u00f6n \u00e4r ren!\n16:18 Du jord, \u00f6verskyl icke mitt blod, och l\u00e5t f\u00f6r mitt rop ingen vilostad finnas.\n16:19 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i h\u00f6jden den som skall tala f\u00f6r mig.\n16:20 Mina v\u00e4nner hava mig nu till sitt \u00e5tl\u00f6je, d\u00e4rf\u00f6r sk\u00e5dar mitt \u00f6ga med t\u00e5rar till Gud,\n16:21 Ja, m\u00e5 han h\u00e4r skaffa r\u00e4tt \u00e5t en man mot Gud och \u00e5t ett m\u00e4nniskobarn mot dess n\u00e4sta.\n16:22 Ty f\u00e5 \u00e4ro de \u00e5r som skola upprinna, innan jag vandrar den v\u00e4g d\u00e4r jag ej mer kommer \u00e5ter.\n17:1 Min livskraft \u00e4r f\u00f6rst\u00f6rd, mina dagar slockna ut, bland gravar f\u00e5r jag min lott.\n17:2 Ja, i sanning \u00e4r jag omgiven av g\u00e4ckeri, och avoghet f\u00e5r mitt \u00f6ga st\u00e4ndigt sk\u00e5da hos dessa!\n17:3 S\u00e5 st\u00e4ll nu s\u00e4kerhet och borgen f\u00f6r mig hos dig sj\u00e4lv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?\n17:4 Dessas hj\u00e4rtan har du ju tillslutit f\u00f6r f\u00f6rst\u00e5nd, d\u00e4rf\u00f6r skall du icke l\u00e5ta dem triumfera.\n17:5 Den som f\u00f6rr\u00e5der sina v\u00e4nner till plundring, p\u00e5 hans barn skola \u00f6gonen f\u00f6rsm\u00e4kta.\n17:6 Jag \u00e4r satt till ett ordspr\u00e5k bland folken; en man som man spottar i ansiktet \u00e4r jag.\n17:7 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r mitt \u00f6ga skumt av gr\u00e4melse, och mina lemmar \u00e4ro s\u00e5som en skugga allasammans.\n17:8 De redliga h\u00e4pna \u00f6ver s\u00e5dant, och den oskyldige uppr\u00f6res av harm mot den gudl\u00f6se.\n17:9 Men den r\u00e4ttf\u00e4rdige h\u00e5ller fast vid sin v\u00e4g, och den som har rena h\u00e4nder bemannar sig dess mer.\n17:10 Ja, g\u00e4rna m\u00e5n I alla ans\u00e4tta mig p\u00e5 nytt, jag l\u00e4r \u00e4nd\u00e5 bland eder ej finna n\u00e5gon vis.\n17:11 Mina dagar \u00e4ro f\u00f6rlidna, s\u00f6nderslitna \u00e4ro mina planer, vad som var mitt hj\u00e4rtas beg\u00e4r.\n17:12 Men natten vill man g\u00f6ra till dag, ljuset skulle vara n\u00e4ra, nu d\u00e5 m\u00f6rker bryter in.\n17:13 Nej, huru jag \u00e4n bidar, bliver d\u00f6dsriket min boning, i m\u00f6rkret skall jag b\u00e4dda mitt l\u00e4ger;\n17:14 till graven m\u00e5ste jag s\u00e4ga: \u00bbDu \u00e4r min fader\u00bb, till f\u00f6rruttnelsens maskar: \u00bbMin moder\u00bb, \u00bbMin syster\u00bb.\n17:15 Vad bliver d\u00e5 av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem f\u00e5r sk\u00e5da det?\n17:16 Till d\u00f6dsrikets bommar far det ned, d\u00e5 jag nu sj\u00e4lv g\u00e5r till vila i stoftet.\n18:1 D\u00e4refter tog Bildad fr\u00e5n Sua till orda och sade:\n18:2 Huru l\u00e4nge skolen I g\u00e5 p\u00e5 jakt efter ord? Kommen till f\u00f6rst\u00e5nd; sedan m\u00e5 vi talas vid.\n18:3 Varf\u00f6r skola vi aktas s\u00e5som osk\u00e4liga djur, r\u00e4knas i edra \u00f6gon s\u00e5som ett f\u00f6rstockat folk?\n18:4 Du som i din vrede sliter s\u00f6nder dig sj\u00e4lv, menar du att d\u00f6r din skull jorden skall bliva \u00f6de och klippan flyttas bort fr\u00e5n sin plats?\n18:5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och l\u00e5gan av hans eld icke giva n\u00e5got sken.\n18:6 Ljuset skall f\u00f6rm\u00f6rkas i hans hydda, och lampan slockna ut f\u00f6r honom.\n18:7 Hans v\u00e4ldiga steg skola st\u00e4ckas, hans egna r\u00e5dslag bringa honom p\u00e5 fall.\n18:8 Ty han rusar med sina f\u00f6tter in i n\u00e4tet, f\u00f6rs\u00e5ten lura, d\u00e4r han vandrar fram;\n18:9 snaran griper honom om h\u00e4len, och gillret tager honom fatt;\n18:10 garn till att f\u00e5nga honom \u00e4ro lagda p\u00e5 marken och sn\u00e4rjande band p\u00e5 hans stig.\n18:11 Fr\u00e5n alla sidor \u00e4ngsla honom f\u00f6rskr\u00e4ckelser, de jaga honom, varhelst han g\u00e5r fram.\n18:12 Olyckan vill uppsluka honom, och of\u00e4rd st\u00e5r redo, honom till fall.\n18:13 Under hans hud fr\u00e4tas hans lemmar bort, ja, av d\u00f6dens f\u00f6rstf\u00f6dde bortfr\u00e4tas hans lemmar.\n18:14 Ur sin hydda, som han f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5, ryckes han bort, och till f\u00f6rskr\u00e4ckelsernas konung vandrar han h\u00e4n.\n18:15 I hans hydda f\u00e5r fr\u00e4mlingar bo, och svavel utstr\u00f6s \u00f6ver hans boning.\n18:16 Nedantill f\u00f6rtorkas hans r\u00f6tter, och ovantill vissnar hans krona bort.\n18:17 Hans \u00e5minnelse f\u00f6rg\u00e5s ifr\u00e5n jorden, hans namn lever icke kvar i v\u00e4rlden.\n18:18 Fr\u00e5n ljus st\u00f6tes han ned i m\u00f6rker och f\u00f6rjagas ifr\u00e5n jordens krets.\n18:19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.\n18:20 \u00d6ver hans of\u00e4rdsdag h\u00e4pna v\u00e4sterns folk, och \u00f6sterns m\u00e4n gripas av rysning.\n18:21 Ja, s\u00e5 sker det med den or\u00e4ttf\u00e4rdiges hem, s\u00e5 g\u00e5r det dens hus, som ej vill veta av Gud.\n19:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n19:2 Huru l\u00e4nge skolen I bedr\u00f6va min sj\u00e4l och krossa mig s\u00f6nder med edra ord?\n19:3 Tio g\u00e5nger haven I nu talat sm\u00e4dligt mot mig och kr\u00e4nkt mig utan all f\u00f6rsyn.\n19:4 Om s\u00e5 \u00e4r, att jag verkligen har farit vilse, d\u00e5 \u00e4r f\u00f6rvillelsen min egen sak.\n19:5 Men viljen I \u00e4nd\u00e5 verkligen f\u00f6rh\u00e4va eder mot mig, och p\u00e5st\u00e5n I att sm\u00e4leken har drabbat mig med sk\u00e4l,\n19:6 s\u00e5 veten fastmer att Gud har gjort mig or\u00e4tt och att han har omsn\u00e4rjt mig med sitt n\u00e4t.\n19:7 Se, jag klagar \u00f6ver v\u00e5ld, men f\u00e5r intet svar; jag ropar, men f\u00e5r icke r\u00e4tt.\n19:8 Min v\u00e4g har han sp\u00e4rrat, s\u00e5 att jag ej kommer fram, och \u00f6ver mina stigar breder han m\u00f6rker.\n19:9 Min \u00e4ra har han avkl\u00e4tt mig, och fr\u00e5n mitt huvud har han tagit bort kronan.\n19:10 Fr\u00e5n alla sidor bryter han ned mig, s\u00e5 att jag f\u00f6rg\u00e5s; han rycker upp mitt hopp, s\u00e5som vore det ett tr\u00e4d.\n19:11 Sin vrede l\u00e5ter han brinna mot mig och aktar mig s\u00e5som sina ov\u00e4nners like.\n19:12 Hans skaror draga samlade fram och bereda sig v\u00e4g till anfall mot mig; de l\u00e4gra sig runt omkring min hydda.\n19:13 L\u00e5ngt bort ifr\u00e5n mig har han drivit mina fr\u00e4nder; mina bekanta \u00e4ro idel fr\u00e4mlingar mot mig.\n19:14 Mina n\u00e4rmaste hava dragit sig undan, och mina f\u00f6rtrogna hava f\u00f6rg\u00e4tit mig.\n19:15 Mitt husfolk och mina tj\u00e4nstekvinnor akta mig s\u00e5som fr\u00e4mling; en fr\u00e4mmande man har jag blivit i deras \u00f6gon.\n19:16 Kallar jag p\u00e5 min tj\u00e4nare, s\u00e5 svarar han icke; \u00f6dmjukt m\u00e5ste jag b\u00f6nfalla hos honom.\n19:17 Min andedr\u00e4kt \u00e4r vidrig f\u00f6r min hustru, jag v\u00e4cker leda hos min moders barn.\n19:18 Till och med de sm\u00e5 barnen visa mig f\u00f6rakt; s\u00e5 snart jag st\u00e5r upp, tala de oh\u00f6viskt emot mig.\n19:19 Ja, en styggelse \u00e4r jag f\u00f6r alla dem jag umgicks med; de som voro mig k\u00e4rast hava v\u00e4nt sig emot mig.\n19:20 Benen i min kropp tr\u00e4nga ut i hud och hull; knappt tandk\u00f6ttet har jag f\u00e5tt beh\u00e5lla kvar.\n19:21 Haven misskund, haven misskund med mig, I mina v\u00e4nner, d\u00e5 nu Guds hand s\u00e5 har hems\u00f6kt mig.\n19:22 Varf\u00f6r skolen I f\u00f6rf\u00f6lja mig, I s\u00e5som Gud, och aldrig bliva m\u00e4tta av mitt k\u00f6tt?\n19:23 Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,\n19:24 ja, bleve med ett stift av j\u00e4rn och med bly f\u00f6r evig tid inpr\u00e4glade i klippan!\n19:25 Dock, jag vet att min f\u00f6rlossare lever, och att han till slut skall st\u00e5 fram \u00f6ver stoftet.\n19:26 Och sedan denna min sargade hud \u00e4r borta, skall jag fri ifr\u00e5n mitt k\u00f6tt f\u00e5 sk\u00e5da Gud.\n19:27 Ja, honom skall jag f\u00e5 sk\u00e5da, mig till hj\u00e4lp, f\u00f6r mina \u00f6gon skall jag se honom, ej s\u00e5som en fr\u00e4mling; d\u00e4refter tr\u00e5nar jag i mitt innersta.\n19:28 Men n\u00e4r I t\u00e4nken: \u00bbhuru skola vi icke ans\u00e4tta honom!\u00bb -- s\u00e5som vore skulden att finna hos mig --\n19:29 d\u00e5 m\u00e5n I taga eder till vara f\u00f6r sv\u00e4rdet, ty vreden h\u00f6r till de synder som straffas med sv\u00e4rd; s\u00e5 m\u00e5n I d\u00e5 besinna att en dom skall komma.\n20:1 D\u00e4refter tog Sofar fr\u00e5n Naama till orda och sade:\n20:2 P\u00e5 s\u00e5dant tal giva mina tankar mig ett svar, \u00e4n mer, d\u00e5 jag nu \u00e4r s\u00e5 uppr\u00f6rd i mitt inre.\n20:3 Sm\u00e4dlig tillr\u00e4ttavisning m\u00e5ste jag h\u00f6ra, och man svarar mig med munv\u00e4der p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndigt tal.\n20:4 Vet du d\u00e5 icke att s\u00e5 har varit fr\u00e5n evig tid, fr\u00e5n den stund d\u00e5 m\u00e4nniskor sattes p\u00e5 jorden:\n20:5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudl\u00f6ses gl\u00e4dje ett \u00f6gonblick?\n20:6 Om \u00e4n hans f\u00f6rh\u00e4velse stiger upp till himmelen och hans huvud n\u00e5r intill molnen,\n20:7 S\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s han dock f\u00f6r alltid och aktas lik sin tr\u00e4ck; de som s\u00e5go honom m\u00e5ste fr\u00e5ga: \u00bbVar \u00e4r han?\u00bb\n20:8 Lik en dr\u00f6m flyger han bort, och ingen finner honom mer; han f\u00f6rjagas s\u00e5som en syn om natten.\n20:9 Det \u00f6ga som s\u00e5g honom ser honom icke \u00e5ter, och hans plats f\u00e5r ej sk\u00e5da honom mer.\n20:10 Hans barn m\u00e5ste gottg\u00f6ra hans skulder till de arma, hans h\u00e4nder \u00e5terb\u00e4ra hans vinning.\n20:11 B\u00e4st ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.\n20:12 Om \u00e4n ondskan smakar ljuvligt i hans mun, s\u00e5 att han g\u00f6mmer den under sin tunga,\n20:13 \u00e4r r\u00e4dd om den och ej vill g\u00e5 miste d\u00e4rom, utan h\u00e5ller den f\u00f6rvarad inom sin gom,\n20:14 s\u00e5 f\u00f6rvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.\n20:15 Den rikedom han har slukat m\u00e5ste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.\n20:16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dr\u00e4pt.\n20:17 Ingen b\u00e4ck f\u00e5r vederkvicka hans syn, ingen str\u00f6m med fl\u00f6den av honung och gr\u00e4ddmj\u00f6lk.\n20:18 Sitt f\u00f6rd\u00e4rv m\u00e5ste han \u00e5terb\u00e4ra, han f\u00e5r ej njuta d\u00e4rav; hans fr\u00f6jd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.\n20:19 Ty mot de arma \u00f6vade han v\u00e5ld och l\u00e4t dem ligga d\u00e4r; han rev till sig hus som han ej kan h\u00e5lla vid makt.\n20:20 Han visste ej av n\u00e5gon ro f\u00f6r sin buk, men han skall icke r\u00e4dda sig med sina skatter.\n20:21 Intet slapp undan hans glupskhet, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ger och hans lycka intet best\u00e5nd.\n20:22 Mitt i hans \u00f6verfl\u00f6d p\u00e5kommer honom n\u00f6d, och envar el\u00e4ndig v\u00e4nder d\u00e5 mot honom sin hand.\n20:23 Ja, s\u00e5 m\u00e5ste ske, f\u00f6r att hans buk m\u00e5 bliva fylld; sin vredes gl\u00f6d skall Gud s\u00e4nda \u00f6ver honom och l\u00e5ta den tr\u00e4nga s\u00e5som ett regn in i hans kropp.\n20:24 Om han flyr undan f\u00f6r vapen av j\u00e4rn, s\u00e5 genomborras han av kopparb\u00e5gens skott.\n20:25 N\u00e4r han d\u00e5 drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, n\u00e4r den ljungande udden kommer fram ur hans galla, d\u00e5 falla d\u00f6dsfasorna \u00f6ver honom.\n20:26 Idel m\u00f6rker \u00e4r f\u00f6rvarat \u00e5t hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den f\u00f6rt\u00e4r vad som \u00e4r kvar i hans hydda.\n20:27 Himmelen l\u00e4gger hans missg\u00e4rning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.\n20:28 Vad som har samlats i hans hus far \u00e5ter sin kos, likt f\u00f6rrinnande vatten, p\u00e5 vredens dag.\n20:29 S\u00e5dan lott f\u00e5r en ogudaktig m\u00e4nniska av Gud, s\u00e5dan arvedel har av Gud blivit best\u00e4md \u00e5t henne.\n21:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n21:2 H\u00f6ren \u00e5tminstone p\u00e5 mina ord; l\u00e5ten det vara den tr\u00f6st som I given mig.\n21:3 Haven f\u00f6rdrag med mig, s\u00e5 att jag f\u00e5r tala; sedan jag har talat, m\u00e5 du bespotta.\n21:4 \u00c4r d\u00e5 min klagan, s\u00e5som n\u00e4r m\u00e4nniskor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat \u00e4n ot\u00e5lig?\n21:5 Akten p\u00e5 mig, s\u00e5 skolen I h\u00e4pna och n\u00f6dgas l\u00e4gga handen p\u00e5 munnen.\n21:6 Ja, n\u00e4r jag t\u00e4nker d\u00e4rp\u00e5, d\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckes jag sj\u00e4lv, och f\u00f6rf\u00e4ran griper mitt k\u00f6tt.\n21:7 Varf\u00f6r f\u00e5 de ogudaktiga leva, ja, med \u00e5ldern v\u00e4xa till i rikedom?\n21:8 De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inf\u00f6r sina \u00f6gon.\n21:9 Deras hus st\u00e5 trygga, ej hems\u00f6kta av f\u00f6rskr\u00e4ckelse; Gud l\u00e5ter sitt ris icke komma vid dem.\n21:10 N\u00e4r deras boskap parar sig, \u00e4r det icke f\u00f6rg\u00e4ves; l\u00e4tt kalva deras kor, och icke i otid.\n21:11 Sina barn sl\u00e4ppa de ut s\u00e5som en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.\n21:12 De st\u00e4mma upp med pukor och harpor, och gl\u00e4dja sig vid pipors ljud.\n21:13 De f\u00f6rn\u00f6ta sina dagar i lust, och ned till d\u00f6dsriket fara de i frid.\n21:14 Och de sade dock till Gud: \u00bbVik ifr\u00e5n oss, dina v\u00e4gar vilja vi icke veta av.\n21:15 Vad \u00e4r den Allsm\u00e4ktige, att vi skulle tj\u00e4na honom? och vad skulle det hj\u00e4lpa oss att \u00e5kalla honom?\u00bb\n21:16 Det \u00e4r sant, i deras egen hand st\u00e5r ej deras lycka, och de ogudaktigas r\u00e5dslag vare fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig!\n21:17 Men huru ofta utslocknar v\u00e4l de ogudaktigas lampa, huru ofta h\u00e4nder det att of\u00e4rd kommer \u00f6ver dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?\n21:18 De borde ju bliva s\u00e5som halm f\u00f6r vinden, lika agnar som stormen rycker bort.\n21:19 \u00bbGud spar \u00e5t hans barn att lida f\u00f6r hans ondska.\u00bb Ja, men honom sj\u00e4lv borde han vederg\u00e4lla, s\u00e5 att han finge k\u00e4nna det.\n21:20 Med egna \u00f6gon borde han se sitt fall, och av den Allsm\u00e4ktiges vrede borde han f\u00e5 dricka.\n21:21 Ty vad fr\u00e5gar han efter sitt hus, n\u00e4r han sj\u00e4lv \u00e4r borta, n\u00e4r hans m\u00e5naders antal har n\u00e5tt sin \u00e4nde?\n21:22 \u00bbSkall man d\u00e5 l\u00e4ra Gud f\u00f6rst\u00e5nd, honom som d\u00f6mer \u00f6ver de h\u00f6gsta?\u00bb\n21:23 Ja, den ene f\u00e5r d\u00f6 i sin v\u00e4lmaktstid, d\u00e4r han sitter i allsk\u00f6ns frid och ro;\n21:24 hans st\u00e4vor hava f\u00e5tt st\u00e5 fulla med mj\u00f6lk, och m\u00e4rgen i hans ben har bevarat sin saft.\n21:25 Den andre m\u00e5ste d\u00f6 med bedr\u00f6vad sj\u00e4l, och aldrig fick han njuta av n\u00e5gon lycka.\n21:26 Tillsammans ligga de s\u00e5 i stoftet, och f\u00f6rruttnelsens maskar \u00f6vert\u00e4cka dem.\n21:27 Se, jag k\u00e4nner v\u00e4l edra tankar och de funder med vilka I viljen nedsl\u00e5 mig.\n21:28 I sp\u00f6rjen ju: \u00bbVad har blivit av de h\u00f6ga herrarnas hus, av hyddorna n\u00e4r de ogudaktiga bodde?\u00bb\n21:29 Haven I d\u00e5 ej fr\u00e5gat dem som vida foro, och akten I ej p\u00e5 deras vittnesb\u00f6rd:\n21:30 att den onde bliver sparad p\u00e5 of\u00e4rdens dag och b\u00e4rgad undan p\u00e5 vredens dag?\n21:31 Vem v\u00e5gar ens f\u00f6reh\u00e5lla en s\u00e5dan hans v\u00e4g? Vem vederg\u00e4ller honom, vad han \u00e4n m\u00e5 g\u00f6ra?\n21:32 Och n\u00e4r han har blivit bortf\u00f6rd till graven, s\u00e5 vakar man sedan d\u00e4r vid kullen.\n21:33 Ljuvligt f\u00e5r han vilja under dalens torvor. I hans sp\u00e5r drager hela v\u00e4rlden fram; f\u00f6re honom har och otaliga g\u00e5tt.\n21:34 Huru kunnen I d\u00e5 bjuda mig s\u00e5 f\u00e5f\u00e4nglig tr\u00f6st? Av edra svar st\u00e5r allenast trol\u00f6sheten kvar.\n22:1 D\u00e4refter tog Elifas fr\u00e5n Teman till orda och sade:\n22:2 Kan en man bereda Gud n\u00e5got gagn, s\u00e5 att det l\u00e4nder honom till gagn, om n\u00e5gon \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndig?\n22:3 Har den Allsm\u00e4ktige n\u00e5gon b\u00e5tnad av att du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, eller n\u00e5gon vinning av att du vandrar ostraffligt?\n22:4 \u00c4r det f\u00f6r din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han g\u00e5r med dig till doms?\n22:5 Har d\u00e5 icke din ondska varit stor, och voro ej dina missg\u00e4rningar utan \u00e4nde?\n22:6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade p\u00e5 deras kl\u00e4der.\n22:7 \u00c5t den f\u00f6rsm\u00e4ktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du br\u00f6d.\n22:8 F\u00f6r den v\u00e4ldige ville du uppl\u00e5ta landet, och den myndige skulle f\u00e5 bo d\u00e4ri,\n22:9 men \u00e4nkor l\u00e4t du g\u00e5 med tomma h\u00e4nder, och de faderl\u00f6sas armar blevo krossade.\n22:10 D\u00e4rf\u00f6r omgives du nu av snaror och f\u00f6rf\u00e4ras av pl\u00f6tslig skr\u00e4ck.\n22:11 ja, av ett m\u00f6rker d\u00e4r du intet ser, och av vattenfl\u00f6den som \u00f6vert\u00e4cka dig.\n22:12 I himmelens h\u00f6jde \u00e4r det ju Gud som har sin boning, och du ser stj\u00e4rnorna d\u00e4ruppe, huru h\u00f6gt de sitta;\n22:13 d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker du: \u00bbVad kan Gud veta? Skulle han kunna d\u00f6ma, han som bor bortom t\u00f6cknet?\n22:14 Molnen \u00e4ro ju ett t\u00e4ckelse, s\u00e5 att han intet ser; och p\u00e5 himlarunden \u00e4r det han har sin g\u00e5ng.\u00bb\n22:15 Vill du d\u00e5 h\u00e5lla dig p\u00e5 forntidens v\u00e4g, d\u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvets m\u00e4n gingo fram,\n22:16 de m\u00e4n som bortrycktes, innan deras tid var ute, och s\u00e5som en str\u00f6m fl\u00f6t deras grundval bort,\n22:17 de m\u00e4n som sade till Gud: \u00bbVik ifr\u00e5n oss\u00bb, ty vad skulle den Allsm\u00e4ktige kunna g\u00f6ra dem?\n22:18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas r\u00e5dslag vare fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig!\n22:19 De r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola se det och gl\u00e4dja sig, och den oskyldige skall f\u00e5 bespotta dem:\n22:20 \u00bbJa, nu \u00e4ro f\u00f6rvisso v\u00e5ra motst\u00e5ndare utrotade, och deras \u00f6verfl\u00f6d har elden f\u00f6rt\u00e4rt.\u00bb\n22:21 Men s\u00f6k nu f\u00f6rlikning och frid med honom; d\u00e4rigenom skall lycka falla dig till.\n22:22 Tag emot undervisning av hans mun, och f\u00f6rvara hans ord i ditt hj\u00e4rta.\n22:23 Om du omv\u00e4nder dig till den Allsm\u00e4ktige, s\u00e5 bliver du uppr\u00e4ttad; men or\u00e4ttf\u00e4rdighet m\u00e5 du skaffa bort ur din hydda.\n22:24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland b\u00e4ckens stenar,\n22:25 s\u00e5 bliver den Allsm\u00e4ktige din gyllene skatt, det \u00e4dlaste silver varder han f\u00f6r dig.\n22:26 Ja, d\u00e5 skall du hava din lust i den Allsm\u00e4ktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.\n22:27 N\u00e4r du d\u00e5 beder till honom, skall han h\u00f6ra dig, och de l\u00f6ften du g\u00f6r skall du f\u00e5 infria.\n22:28 Allt vad du besluter skall d\u00e5 lyckas f\u00f6r dig, och ljus skall skina p\u00e5 dina v\u00e4gar.\n22:29 Om de leda mot djupet och du d\u00e5 beder: \u00bbUpp\u00e5t!\u00bb, s\u00e5 fr\u00e4lsar han mannen som har \u00f6dmjukat sig.\n22:30 Ja han r\u00e4ddar och den som ej \u00e4r fri ifr\u00e5n skuld; genom dina h\u00e4nders renhet r\u00e4ddas en s\u00e5dan.\n23:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n23:2 Ocks\u00e5 i dag vill min klaga g\u00f6ra uppror. Min hand k\u00e4nnes matt f\u00f6r min suckans skull.\n23:3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit d\u00e4r han bor!\n23:4 Jag skulle d\u00e5 l\u00e4gga fram f\u00f6r honom min sak och fylla min mun med bevis.\n23:5 Jag ville v\u00e4l h\u00f6ra vad han kunde svara mig, och f\u00f6rnimma vad han skulle s\u00e4ga till mig.\n23:6 Icke med \u00f6vermakt finge han bek\u00e4mpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.\n23:7 D\u00e5 skulle hans motpart st\u00e5 h\u00e4r s\u00e5som en redlig man, ja, d\u00e5 skulle jag f\u00f6r alltid komma undan min domare.\n23:8 Men g\u00e5r jag mot \u00f6ster, s\u00e5 \u00e4r han icke d\u00e4r; g\u00e5r jag mot v\u00e4ster, s\u00e5 varsnar jag honom ej;\n23:9 har han n\u00e5got att skaffa i norr, jag sk\u00e5dar honom icke; d\u00f6ljer han sig i s\u00f6der, jag ser honom ej heller d\u00e4r.\n23:10 Han vet ju vilken v\u00e4g jag har vandrat; han har pr\u00f6vat mig, och jag har befunnits lik guld.\n23:11 Vid hans sp\u00e5r har min for h\u00e5llit fast, hans v\u00e4g har jag f\u00f6ljt, utan att vika av.\n23:12 Fr\u00e5n hans l\u00e4ppars bud har jag icke gjort n\u00e5got avsteg; mer \u00e4n egna r\u00e5dslut har jag aktat hans muns tal.\n23:13 Men hans vilja \u00e4r orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det g\u00f6r han ock.\n23:14 Ja, han giver mig fullt upp min besk\u00e4rda del, och mycket av samma slag har han \u00e4nnu i f\u00f6rvar.\n23:15 D\u00e4rf\u00f6r gripes jag av f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r hans ansikte; n\u00e4r jag bet\u00e4nker det, fruktar jag f\u00f6r honom.\n23:16 Det \u00e4r Gud som har gjort mitt hj\u00e4rta f\u00f6rsagt, den Allsm\u00e4ktige \u00e4r det som har v\u00e5llat min f\u00f6rskr\u00e4ckelse,\n23:17 ty jag fick icke f\u00f6rg\u00e5s, innan m\u00f6rkret kom, d\u00f6dsnatten undanh\u00f6ll han mig.\n24:1 Varf\u00f6r har den Allsm\u00e4ktige inga r\u00e4fstetider i f\u00f6rvar? varf\u00f6r f\u00e5 hans v\u00e4nner ej sk\u00e5da hans h\u00e4mndedagar?\n24:2 Se, r\u00e5m\u00e4rken flyttar man undan, r\u00f6vade hjordar driver man i bet;\n24:3 de faderl\u00f6sas \u00e5sna f\u00f6r man bort och tager \u00e4nkans ko i pant.\n24:4 Man tr\u00e4nger de fattiga undan fr\u00e5n v\u00e4gen, de betryckta i landet m\u00e5ste g\u00f6mma sig med varandra.\n24:5 Ja, s\u00e5som vild\u00e5snor m\u00e5ste de leva i \u00f6knen; dit g\u00e5 de och m\u00f6da sig och s\u00f6ka n\u00e5got till t\u00e4ring; hedmarken \u00e4r det br\u00f6d de hava \u00e5t sina barn.\n24:6 P\u00e5 f\u00e4ltet f\u00e5 de till sk\u00f6rd vad boskap pl\u00e4gar \u00e4ta, de h\u00e4mta upp det sista i den ogudaktiges ving\u00e5rd.\n24:7 Nakna ligga de om natten, ber\u00f6vade sina kl\u00e4der; de hava intet att skyla sig med i k\u00f6lden.\n24:8 Av st\u00f6rtskurar fr\u00e5n bergen genomdr\u00e4nkas de; de famna klippan, ty de \u00e4ga ej annan tillflykt.\n24:9 Den faderl\u00f6se slites fr\u00e5n sin moders br\u00f6st, och den betryckte drabbas av utpantning.\n24:10 Nakna m\u00e5ste de g\u00e5 omkring, ber\u00f6vade sina kl\u00e4der, hungrande n\u00f6dgas de b\u00e4ra p\u00e5 k\u00e4rvar.\n24:11 Inom sina f\u00f6rtryckares murar m\u00e5ste de bereda olja, de f\u00e5 trampa vinpressar och d\u00e4rvid lida t\u00f6rst.\n24:12 Utst\u00f6tta ur m\u00e4nniskors samfund j\u00e4mra de sig, ja, fr\u00e5n d\u00f6dsslagnas sj\u00e4lar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej p\u00e5 vad f\u00f6rv\u00e4nt som sker.\n24:13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de k\u00e4nna icke dess v\u00e4gar och h\u00e5lla sig ej p\u00e5 dess stigar.\n24:14 Vid dagningen st\u00e5r m\u00f6rdaren upp f\u00f6r att dr\u00e4pa den betryckte och fattige; och om natten g\u00f6r han sig till tjuvars like.\n24:15 \u00c4ktenskapsbrytarens \u00f6ga spejar efter skymningen, han t\u00e4nker: \u00bbIntet \u00f6ga f\u00e5r k\u00e4nna igen mig\u00bb, och s\u00e4tter s\u00e5 ett t\u00e4ckelse framf\u00f6r sitt ansikte.\n24:16 N\u00e4r det \u00e4r m\u00f6rkt, bryta s\u00e5dana sig in i husen, men under dagen st\u00e4nga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.\n24:17 Ty det svarta m\u00f6rkret r\u00e4knas av dem alla s\u00e5som morgon, med m\u00f6rkrets f\u00f6rskr\u00e4ckelser \u00e4ro de ju f\u00f6rtrogna.\n24:18 \u00bbMen hastigt\u00bb, menen I, \u00bbryckes en s\u00e5dan bort av str\u00f6mmen, f\u00f6rbannad bliver hans del i landet; till ving\u00e5rdarna f\u00e5r han ej mer styra sina steg.\n24:19 S\u00e5som sn\u00f6vatten f\u00f6rt\u00e4res av torka och hetta, s\u00e5 f\u00f6rt\u00e4r d\u00f6dsriket den som har syndat.\n24:20 Hans moders liv f\u00f6rg\u00e4ter honom, maskar frossa p\u00e5 honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; s\u00e5som ett tr\u00e4d brytes or\u00e4ttf\u00e4rdigheten av.\n24:21 S\u00e5 g\u00e5r det, n\u00e4r n\u00e5gon plundrar den ofruktsamma, som intet f\u00f6der, och n\u00e4r n\u00e5gon icke g\u00f6r gott mot \u00e4nkan.\u00bb\n24:22 Ja, men han uppeh\u00e5ller ock v\u00e5ldsm\u00e4nnen genom sin kraft, de f\u00e5 st\u00e5 upp, n\u00e4r de redan hade f\u00f6rlorat hoppet om livet;\n24:23 han giver dem trygghet, s\u00e5 att de f\u00e5 vila, och hans \u00f6gon vaka \u00f6ver deras v\u00e4gar.\n24:24 N\u00e4r de hava stigit till sin h\u00f6jd, besk\u00e4res dem en snar h\u00e4danf\u00e4rd, de sjunka d\u00e5 ned och d\u00f6 som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.\n24:25 \u00c4r det ej s\u00e5, vem vill d\u00e5 vederl\u00e4gga mig, vem kan g\u00f6ra mina ord om intet?\n25:1 D\u00e4refter tog Bildad fr\u00e5n Sua till orda och sade:\n25:2 Hos honom \u00e4r v\u00e4ldighet och f\u00f6rskr\u00e4ckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars h\u00f6jd.\n25:3 Vem finnes, som f\u00f6rm\u00e5r r\u00e4kna hans skaror? Och vem \u00f6verstr\u00e5las ej av hans ljus?\n25:4 Huru skulle d\u00e5 en m\u00e4nniska kunna hava r\u00e4tt mot Gud eller en av kvinna f\u00f6dd kunna befinnas ren?\n25:5 Se, ej ens m\u00e5nen skiner nog klart, ej ens stj\u00e4rnorna \u00e4ro rena i hans \u00f6gon;\n25:6 huru mycket mindre d\u00e5 m\u00e4nniskan, det krypet, m\u00e4nniskobarnet, den masken!\n26:1 D\u00e4refter tog Job till orda och sade:\n26:2 Vilken hj\u00e4lp har du ej sk\u00e4nkt den vanm\u00e4ktige, huru har du ej st\u00e4rkt den maktl\u00f6ses arm!\n26:3 Vilka r\u00e5d har du ej givit den ovise, och vilket \u00f6verfl\u00f6d av klokhet har du ej lagt i dagen!\n26:4 Vem gav dig kraft att tala s\u00e5dana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?\n26:5 D\u00f6dsrikets skuggor gripas av \u00e5ngest, djupets vatten och de som bo d\u00e4ri.\n26:6 D\u00f6dsriket ligger blottat f\u00f6r honom, och avgrunden har intet t\u00e4ckelse.\n26:7 Han sp\u00e4nner ut nordanrymden \u00f6ver det tomma och h\u00e4nger upp jorden p\u00e5 intet.\n26:8 Han samlar vatten i sina moln s\u00e5som i ett knyte, och skyarna brista icke under b\u00f6rdan.\n26:9 Han g\u00f6mmer sin tron f\u00f6r v\u00e5r \u00e5syn, han omh\u00f6ljer den med sina skyar.\n26:10 En rundel har han v\u00e4lvt s\u00e5som gr\u00e4ns f\u00f6r vattnen, d\u00e4r varest ljus \u00e4ndas i m\u00f6rker.\n26:11 Himmelens pelare sk\u00e4lva, de gripas av f\u00f6rf\u00e4ran vid hans n\u00e4pst.\n26:12 Med sin kraft f\u00f6rskr\u00e4ckte han havet, och genom sitt f\u00f6rst\u00e5nd s\u00f6nderkrossade han Rahab.\n26:13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.\n26:14 Se, detta \u00e4r allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning \u00e4r allt vad vi f\u00f6rnimma d\u00e4rom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?\n27:1 \u00c5ter hov Job upp sin r\u00f6st och kvad:\n27:2 S\u00e5 sant Gud lever, han som har f\u00f6rh\u00e5llit mig min r\u00e4tt, den Allsm\u00e4ktige, som har v\u00e5llat min sj\u00e4ls bedr\u00f6velse:\n27:3 aldrig, s\u00e5 l\u00e4nge \u00e4nnu min ande \u00e4r i mig och Guds livsfl\u00e4kt \u00e4r kvar i min n\u00e4sa,\n27:4 aldrig skola mina l\u00e4ppar tala vad or\u00e4ttf\u00e4rdigt \u00e4r, och min tunga b\u00e4ra fram o\u00e4rligt tal.\n27:5 Bort det, att jag skulle giva eder r\u00e4tt! Intill min d\u00f6d l\u00e5ter jag min ostrafflighet ej tagas ifr\u00e5n mig.\n27:6 Vid min r\u00e4ttf\u00e4rdighet h\u00e5ller jag fast och sl\u00e4pper den icke, mitt hj\u00e4rta f\u00f6rebr\u00e5r mig ej f\u00f6r n\u00e5gon av mina dagar.\n27:7 Nej, s\u00e5som ogudaktig m\u00e5 min fiende st\u00e5 d\u00e4r och min motst\u00e5ndare s\u00e5som or\u00e4ttf\u00e4rdig.\n27:8 Ty vad hopp har den gudl\u00f6se n\u00e4r hans liv avsk\u00e4res, n\u00e4r hans sj\u00e4l ryckes bort av Gud?\n27:9 M\u00e5nne Gud skall h\u00f6ra hans rop, n\u00e4r n\u00f6den kommer \u00f6ver honom?\n27:10 Eller kan en s\u00e5dan hava sin lust i den Allsm\u00e4ktige, kan han \u00e5kalla Gud alltid?\n27:11 Jag vill undervisa eder om huru Gud g\u00e5r till v\u00e4ga; huru den Allsm\u00e4ktige t\u00e4nker, vill jag icke f\u00f6rd\u00f6lja.\n27:12 Dock, I haven ju sj\u00e4lva allasammans sk\u00e5dat det; huru kunnen I d\u00e5 h\u00e4ngiva eder \u00e5t s\u00e5 f\u00e5f\u00e4ngliga tankar?\n27:13 H\u00f6ren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel v\u00e5ldsverkaren f\u00e5r av den Allsm\u00e4ktige:\n27:14 Om hans barn bliva m\u00e5nga, s\u00e5 \u00e4r vinningen sv\u00e4rdets; hans avkomlingar f\u00e5 ej br\u00f6d att m\u00e4tta sig med.\n27:15 De som slippa undan l\u00e4ggas i graven genom pest, och hans \u00e4nkor kunna icke h\u00e5lla sin klagogr\u00e5t.\n27:16 Om han ock hopar silver s\u00e5som stoft och l\u00e4gger kl\u00e4der p\u00e5 h\u00f6g s\u00e5som lera,\n27:17 s\u00e5 \u00e4r det den r\u00e4ttf\u00e4rdige som f\u00e5r kl\u00e4da sig i vad han l\u00e4gger p\u00e5 h\u00f6g, och den skuldl\u00f6se kommer att utskifta silvret.\n27:18 Det hus han bygger bliver s\u00e5 f\u00f6rg\u00e4ngligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren g\u00f6r sig.\n27:19 Rik l\u00e4gger han sig och menar att intet skall tagas bort; men n\u00e4r han \u00f6ppnar sina \u00f6gon, \u00e4r ingenting kvar.\n27:20 S\u00e5som vattenfloder taga f\u00f6rskr\u00e4ckelser honom fatt, om natten r\u00f6vas han bort av stormen.\n27:21 \u00d6stanvinden griper honom, s\u00e5 att han far sin kos, den rycker honom undan fr\u00e5n hans plats.\n27:22 Utan f\u00f6rskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; f\u00f6r hans hand m\u00e5ste han flykta med hast.\n27:23 D\u00e5 sl\u00e5r man ihop h\u00e4nderna, honom till h\u00e5n; man visslar \u00e5t honom p\u00e5 platsen d\u00e4r han var.\n28:1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;\n28:2 j\u00e4rn h\u00e4mtas upp ur jorden, och stenar sm\u00e4ltas till koppar.\n28:3 Man s\u00e4tter d\u00e5 gr\u00e4nser f\u00f6r m\u00f6rkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,\n28:4 D\u00e4r spr\u00e4nger man schakt l\u00e5ngt under markens bebyggare, d\u00e4r f\u00e4rdas man f\u00f6rg\u00e4ten djupt under vandrarens fot, d\u00e4r h\u00e4nger man sv\u00e4vande, fj\u00e4rran ifr\u00e5n m\u00e4nniskor.\n28:5 Ovan ur jorden uppv\u00e4xer br\u00f6d, men d\u00e4rnere omv\u00e4lves den s\u00e5som av eld.\n28:6 D\u00e4r, bland dess stenar, har safiren sitt f\u00e4ste, guldmalm h\u00e4mtar man ock d\u00e4r.\n28:7 Stigen ditned \u00e4r ej k\u00e4nd av \u00f6rnen, och falkens \u00f6ga har ej utspanat den;\n28:8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har g\u00e5tt d\u00e4rfram.\n28:9 Ja, d\u00e4r b\u00e4r man hand p\u00e5 h\u00e5rda stenen; bergen omv\u00e4lvas \u00e4nda ifr\u00e5n r\u00f6tterna.\n28:10 In i klipporna bryter man sig g\u00e5ngar, d\u00e4r \u00f6gat f\u00e5r se allt vad h\u00e4rligt \u00e4r.\n28:11 Vatten\u00e5dror t\u00e4ppas till och hindras att gr\u00e5ta. S\u00e5 dragas dolda skatter fram i ljuset.\n28:12 Men visheten, var finnes hon, och var har f\u00f6rst\u00e5ndet sin boning?\n28:13 Priset f\u00f6r henne k\u00e4nner ingen m\u00e4nniska; hon st\u00e5r ej att finna i de levandes land.\n28:14 Djupet s\u00e4ger: \u00bbHon \u00e4r icke h\u00e4r\u00bb, och havet s\u00e4ger: \u00bbHos mig \u00e4r hon icke.\u00bb\n28:15 Hon k\u00f6per icke f\u00f6r \u00e4dlaste metall, med silver g\u00e4ldas ej hennes v\u00e4rde.\n28:16 Hon v\u00e4ges icke upp med guld fr\u00e5n Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.\n28:17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon f\u00e5r ej i byte mot gyllene klenoder.\n28:18 Koraller och kristall m\u00e5 icke ens n\u00e4mnas; sv\u00e5rare \u00e4r f\u00f6rv\u00e4rva vishet \u00e4n p\u00e4rlor.\n28:19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon v\u00e4ges icke upp med renaste guld.\n28:20 Ja, visheten, varifr\u00e5n kommer v\u00e4l hon, och var har f\u00f6rst\u00e5ndet sin boning?\n28:21 F\u00f6rborgad \u00e4r hon f\u00f6r alla levandes \u00f6gon, f\u00f6r himmelens f\u00e5glar \u00e4r hon f\u00f6rdold;\n28:22 avgrunden och d\u00f6den giva till k\u00e4nna; \u00bbBlott h\u00f6rs\u00e4gner om henne f\u00f6rnummo v\u00e5ra \u00f6ron.\u00bb\n28:23 Gud, han \u00e4r den som k\u00e4nner v\u00e4gen till henne, han \u00e4r den som vet var hon har sin boning.\n28:24 Ty han f\u00f6rm\u00e5r sk\u00e5da till jordens \u00e4ndar, allt vad som finnes under himmelen ser han.\n28:25 N\u00e4r han m\u00e4tte ut \u00e5t vinden dess styrka och avv\u00e4gde vattnen efter m\u00e5tt,\n28:26 n\u00e4r han stadgade en lag f\u00f6r regnet och en v\u00e4g f\u00f6r tord\u00f6nets str\u00e5le,\n28:27 d\u00e5 s\u00e5g han och uppenbarade henne, d\u00e5 l\u00e4t han henne st\u00e5 fram, d\u00e5 utforskade han henne.\n28:28 Och till m\u00e4nniskorna sade han s\u00e5: \u00bbSe Herrens fruktan, det \u00e4r vishet, och att fly det onda \u00e4r f\u00f6rst\u00e5nd.\u00bb\n29:1 \u00c5ter hov Job upp sin r\u00f6st och kvad:\n29:2 Ack att jag vore s\u00e5som i forna m\u00e5nader, s\u00e5som i de dagar d\u00e5 Gud gav mig sitt beskydd,\n29:3 d\u00e5 hans lykta sken \u00f6ver mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom m\u00f6rkret!\n29:4 Ja, vore jag s\u00e5som i min mognads dagar, d\u00e5 Guds huldhet vilade \u00f6ver min hydda,\n29:5 d\u00e5 \u00e4nnu den Allsm\u00e4ktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,\n29:6 d\u00e5 mina f\u00f6tter badade i gr\u00e4ddmj\u00f6lk och klippan invid mig g\u00f6t ut b\u00e4ckar av olja!\n29:7 N\u00e4r jag d\u00e5 gick upp till porten i staden och intog mitt s\u00e4te p\u00e5 torget,\n29:8 d\u00e5 drogo de unga sig undan vid min \u00e5syn, de gamla reste sig upp och blevo st\u00e5ende.\n29:9 D\u00e5 h\u00f6llo h\u00f6vdingar tillbaka sina ord och lade handen p\u00e5 munnen;\n29:10 furstarnas r\u00f6st lj\u00f6d d\u00e5 d\u00e4mpad, och deras tunga l\u00e5dde vid gommen.\n29:11 Ja, vart \u00f6ra som h\u00f6rde prisade mig d\u00e5 s\u00e4ll, och vart \u00f6ga som s\u00e5g bar vittnesb\u00f6rd om mig;\n29:12 ty jag r\u00e4ddade den betryckte som ropade, och den faderl\u00f6se, den som ingen hj\u00e4lpare hade.\n29:13 Den olyckliges v\u00e4lsignelse kom d\u00e5 \u00f6ver mig, och \u00e4nkans hj\u00e4rta uppfyllde jag med jubel.\n29:14 I r\u00e4ttf\u00e4rdighet kl\u00e4dde jag mig, och den var s\u00e5som min kl\u00e4dnad; r\u00e4ttvisa bar jag s\u00e5som mantel och huvudbindel.\n29:15 \u00d6gon blev jag d\u00e5 \u00e5t den blinde, och f\u00f6tter var jag \u00e5t den halte.\n29:16 Jag var d\u00e5 en fader f\u00f6r de fattiga, och den ok\u00e4ndes sak redde jag ut.\n29:17 Jag krossade den or\u00e4ttf\u00e4rdiges k\u00e4kar och ryckte rovet undan hans t\u00e4nder.\n29:18 Jag t\u00e4nkte d\u00e5: \u00bbI mitt n\u00e4ste skall jag f\u00e5 d\u00f6, mina dagar skola bliva m\u00e5nga s\u00e5som sanden.\n29:19 Min rot ligger ju \u00f6ppen f\u00f6r vatten, och i min krona faller nattens dagg.\n29:20 Min \u00e4ra bliver st\u00e4ndigt ny, och min b\u00e5ge f\u00f6ryngras i min hand.\u00bb\n29:21 Ja, p\u00e5 mig h\u00f6rde man d\u00e5 och v\u00e4ntade, man lyssnade under tystnad p\u00e5 mitt r\u00e5d.\n29:22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; s\u00e5som ett vederkvickande fl\u00f6de kommo mina ord \u00f6ver dem.\n29:23 De v\u00e4ntade p\u00e5 mig s\u00e5som p\u00e5 regn, de sp\u00e4rrade upp sina munnar s\u00e5som efter v\u00e5rregn.\n29:24 N\u00e4r de misstr\u00f6stade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke f\u00f6rm\u00f6rka.\n29:25 T\u00e4cktes jag bes\u00f6ka dem, s\u00e5 m\u00e5ste jag sitta fr\u00e4mst; jag tronade d\u00e5 s\u00e5som en konung i sin skara, lik en man som har tr\u00f6st f\u00f6r de s\u00f6rjande.\n30:1 Och nu le de \u00e5t mig, m\u00e4nniskor som \u00e4ro yngre till \u00e5ren \u00e4n jag, m\u00e4n vilkas f\u00e4der jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat s\u00e4tta bland mina vallhundar.\n30:2 Vad skulle de ocks\u00e5 kunna gagna mig med sin hj\u00e4lp, dessa m\u00e4nniskor som sakna all manlig kraft?\n30:3 Utm\u00e4rglade \u00e4ro de ju av brist och sv\u00e4lt; de gnaga sin f\u00f6da av torra \u00f6knen, som redan i f\u00f6rv\u00e4g \u00e4r \u00f6de och \u00f6dslig.\n30:4 Salt\u00f6rter plocka de d\u00e4r bland sn\u00e5ren, och ginstr\u00f6tter \u00e4r vad de hava till mat.\n30:5 Ur m\u00e4nniskors samkv\u00e4m drives de ut, man ropar efter dem s\u00e5som efter tjuvar.\n30:6 I gruvliga klyftor m\u00e5ste de bo, i h\u00e5lor under jorden och i bergens skrevor.\n30:7 Bland sn\u00e5ren h\u00e4va de upp sitt tjut, under n\u00e4sslor ligga de skockade,\n30:8 en avf\u00f6da av d\u00e5rar och \u00e4rel\u00f6st folk, utjagade ur landet med hugg och slag.\n30:9 Och f\u00f6r s\u00e5dana har jag nu blivit en visa, de hava mig till \u00e4mne f\u00f6r sitt tal;\n30:10 med avsky h\u00e5lla de sig fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig, de hava ej f\u00f6rsyn f\u00f6r att spotta \u00e5t mig.\n30:11 Nej, mig till pl\u00e5ga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inf\u00f6r mig.\n30:12 Invid min h\u00f6gra sida upph\u00e4ver sig ynglet; mina f\u00f6tter vilja de st\u00f6ta undan. De g\u00f6ra sig v\u00e4gar som skola leda till min of\u00e4rd.\n30:13 Stigen framf\u00f6r mig hava de rivit upp. De g\u00f6ra sitt b\u00e4sta till att f\u00f6rd\u00e4rva mig, de som dock sj\u00e4lva \u00e4ro hj\u00e4lpl\u00f6sa.\n30:14 S\u00e5som genom en bred r\u00e4mna bryta de in; de v\u00e4ltra sig fram under murarnas brak.\n30:15 F\u00f6rskr\u00e4ckelser v\u00e4lvas ned \u00f6ver mig. S\u00e5som en storm bortrycka de min \u00e4ra, och s\u00e5som ett moln har min v\u00e4lf\u00e4rd farit bort.\n30:16 Och nu utgjuter sig min sj\u00e4l inom mig, el\u00e4ndesdagar h\u00e5lla mig fast.\n30:17 Natten bortfr\u00e4ter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.\n30:18 Genom \u00f6verm\u00e4ktig kraft har mitt kroppsh\u00f6lje blivit vanst\u00e4llt, s\u00e5som en livkl\u00e4dnad h\u00e4nger det omkring mig.\n30:19 I orenlighet har jag blivit nedstj\u00e4lpt, och sj\u00e4lv \u00e4r jag nu lik stoft och aska.\n30:20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag st\u00e5r h\u00e4r, men de bespejar mig allenast.\n30:21 Du f\u00f6rvandlas f\u00f6r mig till en grym fiende, med din starka hand ans\u00e4tter du mig.\n30:22 Du lyfter upp mig i stormvinden och f\u00f6r mig h\u00e4n, och i bruset l\u00e5ter du mig f\u00f6rsm\u00e4lta av \u00e5ngest.\n30:23 Ja, jag f\u00f6rst\u00e5r att du vill f\u00f6ra mig till d\u00f6den, till den boning dit allt levande f\u00f6rsamlas.\n30:24 Men skulle man vid sitt fall ej f\u00e5 str\u00e4cka ut handen, ej ropa efter hj\u00e4lp, n\u00e4r of\u00e4rd har kommit?\n30:25 Gr\u00e4t jag ej sj\u00e4lv \u00f6ver den som hade h\u00e5rda dagar, och \u00f6mkade sig min sj\u00e4l ej \u00f6ver den fattige?\n30:26 Se, jag v\u00e4ntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades p\u00e5 ljus, men m\u00f6rker kom.\n30:27 D\u00e4rf\u00f6r sjuder mitt innersta och f\u00e5r ingen ro, el\u00e4ndesdagar hava ju m\u00f6tt mig.\n30:28 Med m\u00f6rknad hud g\u00e5r jag, fast\u00e4n ej br\u00e4nd av solen; mitt i f\u00f6rsamlingen st\u00e5r jag upp och skriar.\n30:29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en fr\u00e4nde \u00e4r jag vorden till strutsarna.\n30:30 Min hud har svartnat och lossnat fr\u00e5n mitt k\u00f6tt, benen i min kropp \u00e4ro f\u00f6rbr\u00e4nda av hetta.\n30:31 I sorgel\u00e5t \u00e4r mitt harpospel f\u00f6rbytt, mina pipors klang i h\u00f6gljudd gr\u00e5t.\n31:1 Ett f\u00f6rbund sl\u00f6t jag med mina \u00f6gon: aldrig skulle jag sk\u00e5da efter n\u00e5gon jungfru.\n31:2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i h\u00f6jden, vilken arvedel av den Allsm\u00e4ktige d\u00e4rovan?\n31:3 Of\u00e4rd kommer ju \u00f6ver de or\u00e4ttf\u00e4rdiga, och olycka drabbar og\u00e4rningsm\u00e4n.\n31:4 Ser icke han mina v\u00e4gar, r\u00e4knar han ej alla mina steg?\n31:5 Har jag v\u00e4l umg\u00e5tts med l\u00f6gn, och har min fot varit snar till svek?\n31:6 Nej, m\u00e5 jag v\u00e4gas p\u00e5 en riktig v\u00e5g, s\u00e5 skall Gud f\u00f6rnimma min ostrafflighet.\n31:7 Hava mina steg vikit av ifr\u00e5n v\u00e4gen, har mitt hj\u00e4rta f\u00f6ljt efter mina \u00f6gon, eller l\u00e5der vid min h\u00e4nder en fl\u00e4ck?\n31:8 D\u00e5 m\u00e5 en annan \u00e4ta var jag har s\u00e5tt, och vad jag har planterat m\u00e5 ryckas upp med roten.\n31:9 Har mitt hj\u00e4rta l\u00e5tit d\u00e5ra sig av n\u00e5gon kvinna, s\u00e5 att jag har st\u00e5tt p\u00e5 lur vid min n\u00e4stas d\u00f6rr?\n31:10 D\u00e5 m\u00e5 min hustru mala mj\u00f6l \u00e5t en annan, och fr\u00e4mmande m\u00e4n m\u00e5 d\u00e5 famntaga henne.\n31:11 Ja, s\u00e5dant hade varit en sk\u00e4ndlighet, en straffbar missg\u00e4rning hade det varit,\n31:12 en eld som skulle f\u00f6rt\u00e4ra intill avgrunden och f\u00f6rh\u00e4rja till roten all min gr\u00f6da.\n31:13 Har jag kr\u00e4nkt min tj\u00e4nares eller tj\u00e4narinnas r\u00e4tt, n\u00e4r de hade n\u00e5gon tvist med mig?\n31:14 Vad skulle jag d\u00e5 g\u00f6ra, n\u00e4r Gud stode upp, och n\u00e4r han h\u00f6lle r\u00e4fst, vad kunde jag d\u00e5 svara honom?\n31:15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i moderssk\u00f6tet.\n31:16 Har jag v\u00e4grat de arma vad de beg\u00e4rde eller l\u00e5tit \u00e4nkans \u00f6gon f\u00f6rsm\u00e4kta?\n31:17 Har jag \u00e4tit mitt br\u00f6dstycke allena, utan att den faderl\u00f6se och har f\u00e5tt \u00e4ta d\u00e4rav?\n31:18 Nej, fr\u00e5n min ungdom fostrades han hos mig s\u00e5som hos en fader, och fr\u00e5n min moders liv var jag \u00e4nkors ledare.\n31:19 Har jag kunnat se en olycklig g\u00e5 utan kl\u00e4der, se en fattig ej \u00e4ga n\u00e5got att skyla sig med?\n31:20 M\u00e5ste ej fastmer hans l\u00e4nd v\u00e4lsigna mig, och fick han ej v\u00e4rma sig i ull av mina lamm?\n31:21 Har jag lyft min hand mot den faderl\u00f6se, d\u00e4rf\u00f6r att jag s\u00e5g mig hava medh\u00e5ll i porten?\n31:22 D\u00e5 m\u00e5 min axel lossna fr\u00e5n sitt f\u00e4ste och min arm brytas av ifr\u00e5n sin led.\n31:23 Jag m\u00e5ste d\u00e5 frukta of\u00e4rd ifr\u00e5n Gud och skulle st\u00e5 maktl\u00f6s inf\u00f6r hans majest\u00e4t.\n31:24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min f\u00f6rtr\u00f6stan?\n31:25 Var det min gl\u00e4dje att min rikedom blev s\u00e5 stor, och att min hand f\u00f6rv\u00e4rvade s\u00e5 mycket?\n31:26 H\u00e4nde det, n\u00e4r jag s\u00e5g solljuset, huru det sken, och m\u00e5nen, huru h\u00e4rligt den gick fram,\n31:27 att mitt hj\u00e4rta hemligen l\u00e4t d\u00e5ra sig, s\u00e5 att jag med handkyss gav dem min hyllning?\n31:28 Nej, ocks\u00e5 det hade varit en straffbar missg\u00e4rning; d\u00e4rmed hade jag ju f\u00f6rnekat Gud i h\u00f6jden.\n31:29 Har jag glatt mig \u00e5t min fiendes of\u00e4rd och fr\u00f6jdats, n\u00e4r olycka tr\u00e4ffade honom?\n31:30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s\u00e5, ej att med f\u00f6rbannelse beg\u00e4ra hans liv.\n31:31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick m\u00e4tta sig av k\u00f6tt vid mitt bord?\n31:32 Fr\u00e4mlingen beh\u00f6vde ej stanna \u00f6ver natten p\u00e5 gatan, mina d\u00f6rrar l\u00e4t jag st\u00e5 \u00f6ppna ut\u00e5t v\u00e4gen.\n31:33 Har jag p\u00e5 m\u00e4nniskovis skylt mina \u00f6vertr\u00e4delser och g\u00f6mt min missg\u00e4rning i min barm,\n31:34 av fruktan f\u00f6r den stora hopen och av r\u00e4dsla f\u00f6r stamfr\u00e4nders f\u00f6rakt, s\u00e5 att jag teg och ej gick utom min d\u00f6rr?\n31:35 Ack att n\u00e5gon funnes, som ville h\u00f6ra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsm\u00e4ktige m\u00e5 nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!\n31:36 Sannerligen, jag skulle d\u00e5 b\u00e4ra den h\u00f6gt p\u00e5 min skuldra, s\u00e5som en krona skulle jag f\u00e4sta den p\u00e5 mig.\n31:37 Jag ville d\u00e5 g\u00f6ra honom r\u00e4kenskap f\u00f6r alla mina steg, lik en furste skulle jag d\u00e5 tr\u00e4da inf\u00f6r honom.\n31:38 Har min mark h\u00f6jt rop \u00f6ver mig, och hava dess f\u00e5ror gr\u00e5tit med varandra?\n31:39 Har jag f\u00f6rt\u00e4rt dess gr\u00f6da obetald eller utpinat dess brukares liv?\n31:40 D\u00e5 m\u00e5 t\u00f6rne v\u00e4xa upp f\u00f6r vete, och ogr\u00e4s i st\u00e4llet f\u00f6r korn. Slut p\u00e5 Jobs tal.\n32:1 De tre m\u00e4nnen upph\u00f6rde nu att svara Job, eftersom han h\u00f6ll sig sj\u00e4lv f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n32:2 D\u00e5 blev Elihu, Barakels son, fr\u00e5n Bus, av Rams sl\u00e4kt, uppt\u00e4nd av vrede. Mot Job uppt\u00e4ndes han av vrede, d\u00e4rf\u00f6r att denne menade sig hava r\u00e4tt mot Gud;\n32:3 och mot hans tre v\u00e4nner uppt\u00e4ndes hans vrede, d\u00e4rf\u00f6r att de icke funno n\u00e5got svar varmed de kunde vederl\u00e4gga Job.\n32:4 Hittills hade Elihu dr\u00f6jt att tala till Job, d\u00e4rf\u00f6r att de andra voro \u00e4ldre till \u00e5ren \u00e4n han.\n32:5 Men d\u00e5 nu Elihu s\u00e5g att de tre m\u00e4nnen icke mer hade n\u00e5got att svara, uppt\u00e4ndes hans vrede.\n32:6 S\u00e5 tog d\u00e5 Elihu, Barakels son, fr\u00e5n Bus, till orda och sade; Ung till \u00e5ren \u00e4r jag, I d\u00e4remot \u00e4ren gamla. D\u00e4rf\u00f6r h\u00f6ll jag mig tillbaka och var f\u00f6rsagd och lade ej fram f\u00f6r eder min mening.\n32:7 Jag t\u00e4nkte: \u00bbM\u00e5 \u00e5ldern tala, och m\u00e5 \u00e5rens m\u00e4ngd f\u00f6rkunna visdom.\u00bb\n32:8 Dock, p\u00e5 anden i m\u00e4nniskorna kommer det an, den Allsm\u00e4ktiges livsfl\u00e4kt giver dem f\u00f6rst\u00e5nd.\n32:9 Icke de \u00e5ldriga \u00e4ro alltid visast, icke de \u00e4ldsta f\u00f6rst\u00e5 b\u00e4st vad r\u00e4tt \u00e4r.\n32:10 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag nu: H\u00f6r mig; jag vill l\u00e4gga fram min mening, ocks\u00e5 jag.\n32:11 Se, jag v\u00e4ntade p\u00e5 vad I skullen tala, jag lyssnade efter f\u00f6rst\u00e5nd ifr\u00e5n eder, efter sk\u00e4l som I skullen draga fram.\n32:12 Ja, noga aktade jag p\u00e5 eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara p\u00e5 hans ord.\n32:13 Nu m\u00e5n I icke s\u00e4ga: \u00bbVi m\u00f6ttes av vishet; Gud, men ingen m\u00e4nniska, kan nedsl\u00e5 denne.\u00bb\n32:14 Sk\u00e4l mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bem\u00f6ta honom med edra bevis.\n32:15 Se, nu st\u00e5 de best\u00f6rta och svara ej mer, m\u00e5let i munnen hava de mist.\n32:16 Och jag skulle v\u00e4nta, d\u00e5 de nu intet kunna s\u00e4ga, d\u00e5 de st\u00e5 d\u00e4r och ej mer hava n\u00e5got svar!\n32:17 Nej, ocks\u00e5 jag vill svara i min ordning, jag vill l\u00e4gga fram min mening, ocks\u00e5 jag.\n32:18 Ty, fullt upp har jag av sk\u00e4l, anden i mitt inre vill spr\u00e4nga mig s\u00f6nder.\n32:19 Ja, mitt inre \u00e4r s\u00e5som inst\u00e4ngt vin, likt en l\u00e4gel med nytt vin \u00e4r det n\u00e4ra att brista.\n32:20 S\u00e5 vill jag d\u00e5 tala och skaffa mig luft, jag vill uppl\u00e5ta mina l\u00e4ppar och svara.\n32:21 Jag f\u00e5r ej hava anseende till personen, och jag skall ej till n\u00e5gon tala inst\u00e4llsamma ord.\n32:22 Nej, jag f\u00f6rst\u00e5r ej att tala inst\u00e4llsamma ord; huru l\u00e4tt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!\n33:1 Men h\u00f6r nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill s\u00e4ga.\n33:2 Se, jag uppl\u00e5ter nu mina l\u00e4ppar, min tunga tager till orda i min mun.\n33:3 Ur ett redbart hj\u00e4rta framg\u00e5r mitt tal, och vad mina l\u00e4ppar f\u00f6rst\u00e5 s\u00e4ga de \u00e4rligt ut.\n33:4 Guds ande \u00e4r det som har gjort mig, den Allsm\u00e4ktiges fl\u00e4kt besk\u00e4r mig liv.\n33:5 Om du f\u00f6rm\u00e5r, s\u00e5 m\u00e5 du nu svara mig; red dig till strid mot mig, tr\u00e4d fram.\n33:6 Se, jag \u00e4r likst\u00e4lld med dig inf\u00f6r Gud, jag \u00e4r danad av en nypa ler, ocks\u00e5 jag.\n33:7 Ja, fruktan f\u00f6r mig beh\u00f6ver ej f\u00f6rskr\u00e4cka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.\n33:8 Men nu sade du s\u00e5 inf\u00f6r mina \u00f6ron, s\u00e5 lj\u00f6do de ord jag h\u00f6rde:\n33:9 \u00bbRen \u00e4r jag och fri ifr\u00e5n \u00f6vertr\u00e4delse, oskyldig \u00e4r jag och utan missg\u00e4rning;\n33:10 men se, han finner p\u00e5 sak mot mig, han aktar mig s\u00e5som sin fiende.\n33:11 Han s\u00e4tter mina f\u00f6tter i stocken, vaktar p\u00e5 alla mina v\u00e4gar.\u00bb\n33:12 Nej, h\u00e4ri har du or\u00e4tt, svarar jag dig. Gud \u00e4r ju f\u00f6rmer \u00e4n en m\u00e4nniska.\n33:13 Huru kan du g\u00e5 till r\u00e4tta med honom, s\u00e5som g\u00e5ve han aldrig svar i sin sak?\n33:14 B\u00e5de p\u00e5 ett s\u00e4tt och p\u00e5 tv\u00e5 talar Gud, om man ocks\u00e5 ej aktar d\u00e4rp\u00e5.\n33:15 I dr\u00f6mmen, i nattens syn, n\u00e4r s\u00f6mnen har fallit tung \u00f6ver m\u00e4nniskorna och de vila i slummer p\u00e5 sitt l\u00e4ger,\n33:16 d\u00e5 \u00f6ppnar han m\u00e4nniskornas \u00f6ron och s\u00e4tter inseglet p\u00e5 sina varningar till dem,\n33:17 n\u00e4r han vill avv\u00e4nda n\u00e5gon fr\u00e5n en og\u00e4rning eller h\u00e5lla h\u00f6gmodet borta ifr\u00e5n en m\u00e4nniska.\n33:18 S\u00e5 bevarar han hennes sj\u00e4l fr\u00e5n graven och hennes liv ifr\u00e5n att f\u00f6rg\u00e5s genom vapen.\n33:19 Hon bliver ock agad genom pl\u00e5gor p\u00e5 sitt l\u00e4ger och genom st\u00e4ndig oro, allt intill benen.\n33:20 Hennes sinne f\u00e5r leda vid maten, och hennes sj\u00e4l vid den f\u00f6da hon \u00e4lskade.\n33:21 Hennes hull f\u00f6rtvinar, till dess intet \u00e4r att se, ja, hennes ben t\u00e4ras bort intill osynlighet.\n33:22 S\u00e5 nalkas hennes sj\u00e4l till graven och hennes liv h\u00e4n till d\u00f6dens makter.\n33:23 Men om en \u00e4ngel d\u00e5 finnes, som vakar \u00f6ver henne, en medlare, n\u00e5gon enda av de tusen, och denne f\u00e5r l\u00e4ra m\u00e4nniskan hennes plikt,\n33:24 d\u00e5 f\u00f6rbarmar Gud sig \u00f6ver henne och s\u00e4ger; \u00bbFr\u00e4ls henne, s\u00e5 att hon slipper fara ned i graven; l\u00f6sepenningen har jag nu f\u00e5tt.\u00bb\n33:25 Hennes kropp f\u00e5r d\u00e5 ny ungdomskraft, hon bliver \u00e5ter s\u00e5som under sin styrkas dagar.\n33:26 N\u00e4r hon d\u00e5 beder till Gud, \u00e4r han henne n\u00e5dig och l\u00e5ter henne se sitt ansikte med jubel; han giver s\u00e5 den mannen hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e5ter.\n33:27 S\u00e5 f\u00e5r denne d\u00e5 sjunga inf\u00f6r m\u00e4nniskorna och s\u00e4ga: \u00bbV\u00e4l syndade jag, och v\u00e4l kr\u00e4nkte jag r\u00e4tten, dock vederfors mig ej vad jag hade f\u00f6rskyllt;\n33:28 ty han f\u00f6rlossade min sj\u00e4l, s\u00e5 att den undslapp graven, och mitt liv f\u00e5r nu med lust sk\u00e5da ljuset.\u00bb\n33:29 Se, detta allt kommer Gud \u00e5stad, b\u00e5de tv\u00e5 g\u00e5nger och tre, f\u00f6r den mannen,\n33:30 till att r\u00e4dda hans sj\u00e4l fr\u00e5n graven, s\u00e5 att han f\u00e5r njuta av de levandes ljus.\n33:31 Akta nu h\u00e4rp\u00e5, du Job, och h\u00f6r mig; tig, s\u00e5 att jag f\u00e5r tala.\n33:32 Dock, har du n\u00e5got att s\u00e4ga, s\u00e5 svara mig; tala, ty g\u00e4rna g\u00e5ve jag dig r\u00e4tt.\n33:33 Varom icke, s\u00e5 \u00e4r det du som m\u00e5 h\u00f6ra p\u00e5 mig; du m\u00e5 tiga, s\u00e5 att jag f\u00e5r l\u00e4ra dig vishet.\n34:1 Och Elihu tog till orda och sade:\n34:2 H\u00f6ren, I vise, mina ord; I f\u00f6rst\u00e5ndige, lyssnen till mig.\n34:3 \u00d6rat skall ju pr\u00f6va orden, och munnen smaken hos det man vill \u00e4ta.\n34:4 M\u00e5 vi nu utv\u00e4lja \u00e5t oss vad r\u00e4tt \u00e4r, samf\u00e4llt s\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 vad gott \u00e4r.\n34:5 Se, Job har sagt: \u00bbJag \u00e4r oskyldig. Gud har f\u00f6rh\u00e5llit mig min r\u00e4tt.\n34:6 Fast\u00e4n jag har r\u00e4tt, m\u00e5ste jag st\u00e5 s\u00e5som l\u00f6gnare; d\u00f6dsskjuten \u00e4r jag, jag som intet har brutit.\u00bb\n34:7 Var finnes en man som \u00e4r s\u00e5som Job? Han l\u00e4skar sig med bespottelse s\u00e5som med vatten,\n34:8 han g\u00f6r sig till og\u00e4rningsm\u00e4ns stallbroder och s\u00e4llar sig till ogudaktiga m\u00e4nniskor.\n34:9 Ty han s\u00e4ger: \u00bbDet gagnar en man till intet, om han h\u00e5ller sig v\u00e4l med Gud.\u00bb\n34:10 H\u00f6ren mig d\u00e4rf\u00f6r, I f\u00f6rst\u00e5ndige m\u00e4n: Bort det, att Gud skulle beg\u00e5 n\u00e5gon or\u00e4tt, att den Allsm\u00e4ktige skulle g\u00f6ra vad or\u00e4ttf\u00e4rdigt \u00e4r!\n34:11 Nej, han vederg\u00e4ller var m\u00e4nniska efter hennes g\u00e4rningar och l\u00f6nar envar s\u00e5som hans vandel har f\u00f6rtj\u00e4nat.\n34:12 Ty Gud g\u00f6r i sanning intet som \u00e4r or\u00e4tt, den Allsm\u00e4ktige kan icke kr\u00e4nka r\u00e4tten.\n34:13 Vem har bjudit honom att v\u00e5rda sig om jorden, och vem lade p\u00e5 honom b\u00f6rdan av hela jordens krets?\n34:14 Om han ville t\u00e4nka allenast p\u00e5 sig sj\u00e4lv och \u00e5ter draga till sig sin anda och livsfl\u00e4kt,\n34:15 d\u00e5 skulle p\u00e5 en g\u00e5ng allt k\u00f6tt f\u00f6rg\u00e5s, och m\u00e4nniskorna skulle v\u00e4nda \u00e5ter till stoft.\n34:16 Men m\u00e4rk nu v\u00e4l och h\u00f6r h\u00e4rp\u00e5, lyssna till vad mina ord f\u00f6rkunna.\n34:17 Skulle den f\u00f6rm\u00e5 regera, som hatade vad r\u00e4tt \u00e4r? Eller f\u00f6rd\u00f6mer du den som \u00e4r den st\u00f6rste i r\u00e4ttf\u00e4rdighet?\n34:18 F\u00e5r man d\u00e5 s\u00e4ga till en konung: \u00bbDu og\u00e4rningsman\u00bb, eller till en furste: \u00bbDu ogudaktige\u00bb?\n34:19 Gud har ju ej anseende till n\u00e5gon h\u00f6vdings person, han aktar den rike ej f\u00f6r mer \u00e4n den fattige, ty alla \u00e4ro de hans h\u00e4nders verk.\n34:20 I ett \u00f6gonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av b\u00e4van och f\u00f6rg\u00e5s, de v\u00e4ldige ryckas bort, utan m\u00e4nniskohand.\n34:21 Ty hans \u00f6gon vakta p\u00e5 var mans v\u00e4gar, och alla deras steg, dem ser han.\n34:22 Intet m\u00f6rker finnes och ingen skugga s\u00e5 djup, att og\u00e4rningsm\u00e4n kunna f\u00f6rd\u00f6lja sig d\u00e4ri.\n34:23 Ty l\u00e4nge beh\u00f6ver Gud ej vakta p\u00e5 en m\u00e4nniska, innan hon m\u00e5ste st\u00e5 till doms inf\u00f6r honom.\n34:24 Han krossar de v\u00e4ldige utan rannsakning och l\u00e5ter s\u00e5 andra tr\u00e4da fram i deras st\u00e4lle.\n34:25 Ja, han m\u00e4rker v\u00e4l vad de g\u00f6ra, han omst\u00f6rtar dem om natten och l\u00e5ter dem f\u00f6rg\u00e5s.\n34:26 S\u00e5som ogudaktiga tuktar han dem \u00f6ppet, inf\u00f6r m\u00e4nniskors \u00e5syn,\n34:27 eftersom de veko av ifr\u00e5n honom och ej aktade p\u00e5 alla hans v\u00e4gar.\n34:28 De bragte s\u00e5 den armes rop inf\u00f6r honom, och rop av betryckta fick han h\u00f6ra.\n34:29 Vem v\u00e5gar d\u00e5 f\u00f6rd\u00f6ma, om han stillar larmet? Ja, vem vill v\u00e4l sk\u00e5da honom, om han d\u00f6ljer sitt ansikte, f\u00f6r ett folk eller f\u00f6r en enskild man,\n34:30 n\u00e4r han vill rycka makten ifr\u00e5n gudl\u00f6sa m\u00e4nniskor och hindra dem att bliva snaror f\u00f6r folket?\n34:31 Kan man v\u00e4l s\u00e4ga till Gud: \u00bbJag m\u00e5ste lida, jag som \u00e4nd\u00e5 intet har f\u00f6rbrutit.\n34:32 Visa mig du vad som g\u00e5r \u00f6ver mitt f\u00f6rst\u00e5nd; om jag har gjort n\u00e5got or\u00e4tt, vill jag d\u00e5 ej g\u00f6ra s\u00e5 mer.\u00bb\n34:33 Skall d\u00e5 han, f\u00f6r ditt klanders skull, giva vederg\u00e4llning s\u00e5som du vill? Du sj\u00e4lv, och icke jag, m\u00e5 d\u00f6ma d\u00e4rom; ja, tala du ut vad du menar.\n34:34 Men kloka m\u00e4n skola s\u00e4ga s\u00e5 till mig, visa m\u00e4n, n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra mig:\n34:35 \u00bbJob talar utan n\u00e5gon insikt, hans ord \u00e4ro utan f\u00f6rst\u00e5nd.\u00bb\n34:36 S\u00e5 m\u00e5 nu Job utst\u00e5 pr\u00f6vningar allt framgent, d\u00e5 han vill f\u00f6rsvara sig p\u00e5 og\u00e4rningsm\u00e4ns s\u00e4tt.\n34:37 Till sin synd l\u00e4gger han ju uppenbar ondska, oss till h\u00e5n sl\u00e5r han ihop sina h\u00e4nder och talar stora ord mot Gud.\n35:1 Och Elihu tog till orda och sade:\n35:2 Menar du att s\u00e5dant \u00e4r riktigt? Kan du p\u00e5st\u00e5 att du har r\u00e4tt mot Gud,\n35:3 du som fr\u00e5gar vad r\u00e4ttf\u00e4rdighet gagnar dig, vad den b\u00e5tar dig mer \u00e4n synd?\n35:4 Svar h\u00e4rp\u00e5 vill jag giva dig, jag ock dina v\u00e4nner med dig.\n35:5 Sk\u00e5da upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som g\u00e5 d\u00e4r h\u00f6gt \u00f6ver dig.\n35:6 Om du syndar, vad g\u00f6r du v\u00e4l honom d\u00e4rmed? Och om dina \u00f6vertr\u00e4delser \u00e4ro m\u00e5nga, vad skadar du honom d\u00e4rmed?\n35:7 Eller om du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, vad giver du honom, och vad undf\u00e5r han av din hand?\n35:8 Nej, f\u00f6r din like kunde din ogudaktighet n\u00e5got betyda och f\u00f6r en m\u00e4nniskoson din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n35:9 V\u00e4l klagar man, n\u00e4r v\u00e5ldsg\u00e4rningarna \u00e4ro m\u00e5nga, man ropar om hj\u00e4lp mot de \u00f6verm\u00e4ktigas arm;\n35:10 men ingen fr\u00e5gar: \u00bbVar \u00e4r min Gud, min skapare, han som l\u00e5ter lovs\u00e5nger ljuda mitt i natten,\n35:11 han som giver oss insikt framf\u00f6r markens djur och vishet framf\u00f6r himmelens f\u00e5glar?\u00bb\n35:12 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det man f\u00e5r ropa utan svar om skydd mot de ondas \u00f6vermod.\n35:13 Se, p\u00e5 f\u00e5f\u00e4ngliga b\u00f6ner h\u00f6r icke Gud, den Allsm\u00e4ktige aktar icke p\u00e5 slikt;\n35:14 allra minst, n\u00e4r du p\u00e5st\u00e5r att du icke f\u00e5r sk\u00e5da honom, att du m\u00e5ste v\u00e4nta p\u00e5 honom, fast\u00e4n saken \u00e4r uppenbar.\n35:15 Och nu menar du att hans vrede ej h\u00e5ller n\u00e5gon r\u00e4fst, och att han f\u00f6ga bekymrar sig om m\u00e4nniskors \u00f6vermod?\n35:16 Ja, till f\u00e5f\u00e4ngligt tal sp\u00e4rrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.\n36:1 Vidare sade Elihu:\n36:2 Bida \u00e4nnu litet, s\u00e5 att jag f\u00e5r giva dig besked, ty \u00e4nnu n\u00e5got har jag att s\u00e4ga till Guds f\u00f6rsvar.\n36:3 Min insikt vill jag h\u00e4mta vida ifr\u00e5n, och \u00e5t min skapare vill jag skaffa r\u00e4tt.\n36:4 Ja, f\u00f6rvisso skola mina ord icke vara l\u00f6gn; en man med fullgod insikt har du framf\u00f6r dig.\n36:5 Se, Gud \u00e4r v\u00e4ldig, men han f\u00f6rsm\u00e5r dock ingen, han som \u00e4r s\u00e5 v\u00e4ldig i sitt f\u00f6rst\u00e5nds kraft.\n36:6 Den ogudaktige l\u00e5ter han ej bliva vid liv, men \u00e5t de arma skaffar han r\u00e4tt.\n36:7 Han tager ej sina \u00f6gon fr\u00e5n de r\u00e4ttf\u00e4rdiga; de f\u00e5 trona i konungars krets, f\u00f6r alltid l\u00e5ter han dem sitta d\u00e4r i h\u00f6ghet.\n36:8 Och om de l\u00e4ggas bundna i kedjor och f\u00e5ngas i el\u00e4ndets snaror,\n36:9 s\u00e5 vill han d\u00e4rmed visa dem vad de hava gjort, och vilka \u00f6vertr\u00e4delser de hava beg\u00e5tt i sitt h\u00f6gmod;\n36:10 han vill d\u00e5 \u00f6ppna deras \u00f6ra f\u00f6r tuktan och mana dem att v\u00e4nda om ifr\u00e5n f\u00f6rd\u00e4rvet.\n36:11 Om de d\u00e5 h\u00f6ra p\u00e5 honom och underkasta sig, s\u00e5 f\u00e5 de framleva sina dagar i lycka och sina \u00e5r i ljuvlig ro.\n36:12 Men h\u00f6ra de honom ej, s\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s de genom vapen och omkomma, n\u00e4r de minst t\u00e4nka det.\n36:13 Ja, de som med gudl\u00f6st hj\u00e4rta h\u00e4ngiva sig \u00e5t vrede och icke anropa honom, n\u00e4r han l\u00e4gger dem i band,\n36:14 deras sj\u00e4l skall i deras ungdom ryckas bort av d\u00f6den, och deras liv skall dela tempelbolares lott.\n36:15 Genom lidandet vill han r\u00e4dda den lidande, och genom betrycket vill han \u00f6ppna hans \u00f6ra.\n36:16 S\u00e5 s\u00f6kte han ock draga dig ur n\u00f6dens gap, ut p\u00e5 en rymlig plats, d\u00e4r intet tr\u00e5ngm\u00e5l r\u00e5dde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta r\u00e4tter.\n36:17 Men nu b\u00e4r du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och r\u00e4ttvisa h\u00e5lla dig nu fast.\n36:18 Ty vrede borde ej f\u00e5 uppegga dig under din tuktans tid, och huru sv\u00e5rt du \u00e4n har m\u00e5st plikta, borde du ej d\u00e4rav ledas vilse.\n36:19 Huru kan han l\u00e4ra dig bedja, om icke genom n\u00f6d och genom allt som nu har pr\u00f6vat din kraft?\n36:20 Du m\u00e5 ej l\u00e4ngta s\u00e5 ivrigt efter natten, den natt d\u00e5 folken skola ryckas bort ifr\u00e5n sin plats.\n36:21 Tag dig till vara, s\u00e5 att du ej v\u00e4nder dig till vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r; s\u00e5dant behagar dig ju mer \u00e4n att lida.\n36:22 Se, Gud \u00e4r upph\u00f6jd genom sin kraft. Var finnes n\u00e5gon m\u00e4stare som \u00e4r honom lik?\n36:23 Vem har f\u00f6reskrivit honom hans v\u00e4g, och vem kan s\u00e4ga: \u00bbDu g\u00f6r vad or\u00e4tt \u00e4r?\u00bb\n36:24 T\u00e4nk d\u00e5 p\u00e5 att upph\u00f6ja hans g\u00e4rningar, dem vilka m\u00e4nniskorna besjunga\n36:25 och som de alla sk\u00e5da med lust, de d\u00f6dliga, om de \u00e4n blott sk\u00f6nja dem i fj\u00e4rran.\n36:26 Ja, Gud \u00e4r f\u00f6r h\u00f6g f\u00f6r v\u00e5rt f\u00f6rst\u00e5nd, hans \u00e5r \u00e4ro flera \u00e4n n\u00e5gon kan utrannsaka.\n36:27 Se, vattnets droppar drager han upp\u00e5t, och de sila ned s\u00e5som regn, d\u00e4r hans dimma g\u00e5r fram;\n36:28 skyarna gjuta dem ut s\u00e5som en str\u00f6m, l\u00e5ta dem drypa ned \u00f6ver talrika m\u00e4nniskor.\n36:29 Ja, kan n\u00e5gon fatta molnens utbredning, braket som utg\u00e5r fr\u00e5n hans hydda?\n36:30 Se, sitt ljungeldsljus breder han ut \u00f6ver molnen, och sj\u00e4lva havsgrunden h\u00f6ljer han in d\u00e4ri.\n36:31 Ty s\u00e5 utf\u00f6r han sina domar \u00f6ver folken; s\u00e5 bereder han ock n\u00e4ring i rikligt m\u00e5tt.\n36:32 I ljungeldsljus h\u00f6ljer han sina h\u00e4nder och s\u00e4nder det ut mot dem som begynna strid.\n36:33 Budskap om honom b\u00e4r hans dunder; sj\u00e4lva boskapen beb\u00e5dar hans ant\u00e5g.\n37:1 Ja, vid s\u00e5dant f\u00f6rskr\u00e4ckes mitt hj\u00e4rta, b\u00e4vande spritter det upp.\n37:2 H\u00f6ren, h\u00f6ren huru hans r\u00f6st ljuder vred, h\u00f6ren d\u00e5net som g\u00e5r ut ur hans mun.\n37:3 Han s\u00e4nder det \u00e5stad, s\u00e5 l\u00e5ngt himmelen n\u00e5r, och sina ljungeldar bort till jordens \u00e4ndar.\n37:4 Efter\u00e5t ryter s\u00e5 d\u00e5net, n\u00e4r han dundrar med sin v\u00e4ldiga r\u00f6st; och p\u00e5 ljungeldarna spar han ej, d\u00e5 hans r\u00f6st l\u00e5ter h\u00f6ra sig.\n37:5 Ja, underbart dundrar Gud med sin r\u00f6st, stora ting g\u00f6r han, ut\u00f6ver vad vi f\u00f6rst\u00e5.\n37:6 Se, \u00e5t sn\u00f6n giver han bud: \u00bbFall ned till jorden\u00bb, s\u00e5 ock \u00e5t regnskuren, \u00e5t sitt regnfl\u00f6des m\u00e4ktiga skur.\n37:7 D\u00e4rmed fj\u00e4ttrar han alla m\u00e4nniskors h\u00e4nder, s\u00e5 att envar som han har skapat kan l\u00e4ra d\u00e4rav.\n37:8 D\u00e5 draga sig vilddjuren in i sina g\u00f6mslen, och i sina kulor l\u00e4gga de sig till ro.\n37:9 Fr\u00e5n Stj\u00e4rngemaket kommer d\u00e5 storm och k\u00f6ld genom nordanhimmelens stj\u00e4rnor;\n37:10 med sin andedr\u00e4kt s\u00e4nder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.\n37:11 Skyarna lastar han ock med v\u00e4ta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.\n37:12 De m\u00e5ste sv\u00e4va \u00e4n hit, \u00e4n dit, alltefter hans r\u00e5dslut och de uppdrag de f\u00e5, vadhelst han \u00e5l\u00e4gger dem p\u00e5 jordens krets.\n37:13 \u00c4n \u00e4r det som tuktoris, \u00e4n med hj\u00e4lp \u00e5t hans jord, \u00e4n \u00e4r det med n\u00e5d som han l\u00e5ter dem komma.\n37:14 Lyssna d\u00e5 h\u00e4rtill, du Job; stanna och bet\u00e4nk Guds under.\n37:15 F\u00f6rst\u00e5r du p\u00e5 vad s\u00e4tt Gud styr deras g\u00e5ng och l\u00e5ter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?\n37:16 F\u00f6rst\u00e5r du lagen f\u00f6r skyarnas j\u00e4mvikt, den Allvises underbara verk?\n37:17 F\u00f6rst\u00e5r du huru kl\u00e4derna bliva dig s\u00e5 heta, n\u00e4r han l\u00e5ter jorden domna under sunnanvinden?\n37:18 Kan du v\u00e4lva molnhimmelen s\u00e5 som han, s\u00e5 fast som en spegel av gjuten metall?\n37:19 L\u00e4r oss d\u00e5 vad vi skola s\u00e4ga till honom; f\u00f6r v\u00e5rt m\u00f6rkers skull hava vi intet att l\u00e4gga fram.\n37:20 Ej m\u00e5 det beb\u00e5das honom att jag vill tala. M\u00e5nne n\u00e5gon beg\u00e4r sitt eget f\u00f6rd\u00e4rv?\n37:21 Men synes icke redan skenet? Str\u00e5lande visar han sig ju mellan skyarna, d\u00e4r vinden har g\u00e5tt fram och sopat dem undan.\n37:22 I guldglans kommer han fr\u00e5n norden. Ja, Gud \u00e4r h\u00f6ljd i fruktansv\u00e4rt majest\u00e4t;\n37:23 den Allsm\u00e4ktige kunna vi icke fatta, honom som \u00e4r s\u00e5 stor i kraft, honom som ej kr\u00e4nker r\u00e4tten, ej str\u00e4ngaste r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n37:24 F\u00f6rdenskull frukta m\u00e4nniskorna honom; men de sj\u00e4lvkloka -- dem alla aktar han ej p\u00e5.\n38:1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:\n38:2 Vem \u00e4r du som st\u00e4mplar vishet s\u00e5som m\u00f6rker, i det att du talar s\u00e5 utan insikt?\n38:3 Omgjorda nu s\u00e5som ej man dina l\u00e4nder; jag vill fr\u00e5ga dig, och du m\u00e5 giva mig besked.\n38:4 Var var du, n\u00e4r jag lade jordens grund? S\u00e4g det, om du har ett s\u00e5 stort f\u00f6rst\u00e5nd.\n38:5 Vem har fastst\u00e4llt hennes m\u00e5tt -- du vet ju det? Och vem sp\u00e4nde sitt m\u00e4tsn\u00f6re ut \u00f6ver henne?\n38:6 Var fingo hennes pelare sina f\u00e4sten, och vem var det som lade hennes h\u00f6rnsten,\n38:7 medan morgonstj\u00e4rnorna tillsammans jublade och alla Guds s\u00f6ner h\u00f6jde gl\u00e4djerop?\n38:8 Och vem satte d\u00f6rrar f\u00f6r havet, n\u00e4r det f\u00f6ddes och kom ut ur moderlivet,\n38:9 n\u00e4r jag gav det moln till bekl\u00e4dnad och l\u00e4t t\u00f6cken bliva dess linda,\n38:10 n\u00e4r jag \u00e5t det utstakade min gr\u00e4ns och satte bom och d\u00f6rrar d\u00e4rf\u00f6r,\n38:11 och sade: \u00bbH\u00e4rintill skall du komma, men ej vidare, h\u00e4r skola dina stolta b\u00f6ljor l\u00e4gga sig\u00bb?\n38:12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat \u00e5t morgonrodnaden dess plats,\n38:13 d\u00e4r den skulle fatta jorden i dess flikar, s\u00e5 att de ogudaktiga skakades bort d\u00e4rifr\u00e5n?\n38:14 D\u00e5 \u00e4ndrar den form s\u00e5som leran under signetet, och tingen st\u00e5 fram s\u00e5som kl\u00e4dda i skrud;\n38:15 d\u00e5 ber\u00f6vas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes f\u00f6r h\u00f6gt brytes s\u00f6nder.\n38:16 Har du stigit ned till havets k\u00e4llor och vandrat omkring p\u00e5 djupets botten?\n38:17 Hava d\u00f6dens portar avsl\u00f6jat sig f\u00f6r dig, ja, s\u00e5g du d\u00f6dsskuggans portar?\n38:18 Har du \u00f6versk\u00e5dat jordens vidder? Om du k\u00e4nner allt detta, s\u00e5 l\u00e5t h\u00f6ra.\n38:19 Vet du v\u00e4gen dit varest ljuset bor, eller platsen d\u00e4r m\u00f6rkret har sin boning,\n38:20 s\u00e5 att du kan h\u00e4mta dem ut till deras gr\u00e4ns och finna stigarna som leda till deras hus?\n38:21 Visst kan du det, ty s\u00e5 tidigt blev du ju f\u00f6dd, s\u00e5 stort \u00e4r ju dina dagars antal!\n38:22 Har du varit framme vid sn\u00f6ns f\u00f6rr\u00e5dshus? Och haglets f\u00f6rr\u00e5dshus, du s\u00e5g v\u00e4l dem\n38:23 -- de f\u00f6rr\u00e5d som jag har sparat till hems\u00f6kelsens tid, till stridens och drabbningens dag?\n38:24 Vet du v\u00e4gen dit varest ljuset delar sig, dit d\u00e4r stormen sprider sig ut \u00f6ver jorden?\n38:25 Vem har \u00e5t regnfl\u00f6det \u00f6ppnat en r\u00e4nna och banat en v\u00e4g f\u00f6r tord\u00f6nets str\u00e5le,\n38:26 till att s\u00e4nda regn \u00f6ver l\u00e4nder d\u00e4r ingen bor, \u00f6ver \u00f6knar, d\u00e4r ingen m\u00e4nniska finnes,\n38:27 till att m\u00e4tta \u00f6dsliga \u00f6demarker och giva v\u00e4xt \u00e5t gr\u00e4sets brodd?\n38:28 S\u00e4g om regnet har n\u00e5gon fader, och vem han \u00e4r, som f\u00f6dde daggens droppar?\n38:29 Ur vilken moders liv \u00e4r det isen gick fram, och vem \u00e4r hon som f\u00f6dde himmelens rimfrost?\n38:30 Se, vattnet t\u00e4tnar och bliver likt sten, s\u00e5 ytan sluter sig samman \u00f6ver djupet.\n38:31 Knyter du tillhopa Sjustj\u00e4rnornas knippe? Och f\u00f6rm\u00e5r du att lossa Orions band?\n38:32 \u00c4r det du som, n\u00e4r tid \u00e4r, f\u00f6r himmelstecknen fram, och som leder Bj\u00f6rninnan med hennes ungar?\n38:33 Ja, f\u00f6rst\u00e5r du himmelens lagar, och ordnar du dess v\u00e4lde \u00f6ver jorden?\n38:34 Kan du upph\u00f6ja din r\u00f6st till molnen och f\u00f6rm\u00e5 vattenfl\u00f6den att \u00f6vert\u00e4cka dig?\n38:35 Kan du s\u00e4nda ljungeldar \u00e5stad, s\u00e5 att de g\u00e5, s\u00e5 att de svara dig: \u00bbJa vi \u00e4ro redo\u00bb?\n38:36 Vem har lagt vishet i de m\u00f6rka molnen, och vem gav f\u00f6rst\u00e5nd \u00e5t j\u00e4rtecknen i luften?\n38:37 Vem h\u00e5ller med sin vishet r\u00e4kning p\u00e5 skyarna? Och himmelens l\u00e4glar, vem h\u00e4ller ut dem,\n38:38 medan mullen sm\u00e4lter s\u00e5som malm och jordkokorna klibbas tillhopa?\n39:1 \u00c4r det du som jagar upp rov \u00e5t lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,\n39:2 n\u00e4r de trycka sig ned i sina kulor eller ligga p\u00e5 lur i sn\u00e5ret?\n39:3 Vem \u00e4r det som skaffar mat \u00e5t korpen, n\u00e4r hans ungar ropar till Gud, d\u00e4r de sv\u00e4va omkring utan f\u00f6da?\n39:4 Vet du tiden f\u00f6r stengetterna att f\u00f6da, vakar du \u00f6ver n\u00e4r hindarna b\u00f6r kalva?\n39:5 R\u00e4knar du m\u00e5naderna som de skola g\u00e5 dr\u00e4ktiga, ja, vet du tiden f\u00f6r dem att f\u00f6da?\n39:6 De b\u00f6ja sig ned, de avb\u00f6rda sig sina foster, hastigt g\u00f6ra de sig fria ifr\u00e5n f\u00f6dslov\u00e5ndan.\n39:7 Deras ungar frodas och v\u00e4xa till p\u00e5 marken, s\u00e5 springa de sin v\u00e4g och v\u00e4nda ej tillbaka.\n39:8 Vem har sk\u00e4nkt vild\u00e5snan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?\n39:9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och salt\u00f6knen blev hennes boning.\n39:10 Hon ler \u00e5t larmet i staden, hon h\u00f6r ingen p\u00e5drivares rop.\n39:11 Vad hon spanar upp p\u00e5 berget har hon till bete, hon letar efter allt som \u00e4r gr\u00f6nt.\n39:12 Skall vildoxen finnas h\u00e5gad att tj\u00e4na dig och att stanna \u00f6ver natten invid din krubba?\n39:13 Kan du tvinga vildoxen att g\u00e5 i f\u00e5ran efter t\u00f6m och f\u00f6rm\u00e5 honom att i ditt sp\u00e5r harva markerna j\u00e4mna?\n39:14 Kan du lita p\u00e5 honom, d\u00e5 ju hans kraft \u00e4r s\u00e5 stor, kan du betro \u00e5t honom ditt arbetes frukt?\n39:15 \u00d6verl\u00e5ter du \u00e5t honom att f\u00f6ra hem din s\u00e4d och att h\u00e4mta den tillhopa till din loge?\n39:16 Strutshonans vingar flaxa med fr\u00f6jd, men vad moders\u00f6mhet visa v\u00e4l hennes pennor, hennes fj\u00e4drar?\n39:17 \u00c5t jorden \u00f6verl\u00e5ter hon ju sina \u00e4gg och ruvar dem ovanp\u00e5 sanden.\n39:18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem s\u00f6nder.\n39:19 H\u00e5rd \u00e4r hon mot sin avkomma, s\u00e5som vore den ej hennes; att hennes avel kan g\u00e5 under, det bekymrar henne ej.\n39:20 Ty Gud har gjort henne gl\u00f6msk f\u00f6r vishet, han har ej tilldelat henne f\u00f6rst\u00e5nd.\n39:21 Men n\u00e4r det g\u00e4ller, piskar hon sig sj\u00e4lv upp till spr\u00e5ng; d\u00e5 ler hon \u00e5t b\u00e5de h\u00e4st och man.\n39:22 \u00c4r det du som giver \u00e5t h\u00e4sten hans styrka och kl\u00e4der hans hals med brusande man?\n39:23 \u00c4r det du som l\u00e4r honom gr\u00e4shoppans spr\u00e5ng? Hans stolta frustning, en f\u00f6rskr\u00e4ckelse \u00e4r den!\n39:24 Han skrapar marken och fr\u00f6jdar sig i sin kraft och rusar s\u00e5 fram mot v\u00e4pnade skaror.\n39:25 Han ler \u00e5t fruktan och k\u00e4nner ej f\u00f6rf\u00e4ran, han ryggar icke tillbaka f\u00f6r sv\u00e4rd.\n39:26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.\n39:27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, n\u00e4r basunen har ljudit.\n39:28 F\u00f6r var basunst\u00f6t frustar han: Huj! \u00c4nnu i fj\u00e4rran v\u00e4drar han striden, anf\u00f6rarnas rop och larmet av h\u00e4rskrin.\n39:29 \u00c4r det ett verk av ditt f\u00f6rst\u00e5nd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot s\u00f6der?\n39:30 Eller \u00e4r det p\u00e5 ditt bud som \u00f6rnen stiger s\u00e5 h\u00f6gt och bygger sitt n\u00e4ste i h\u00f6jden?\n39:31 P\u00e5 klippan bor han, d\u00e4r har han sitt tillh\u00e5ll, p\u00e5 klippans spets och p\u00e5 branta berget.\n39:32 D\u00e4rifr\u00e5n spanar han efter sitt byte, l\u00e5ngt bort i fj\u00e4rran sk\u00e5dar hans \u00f6gon.\n39:33 Hans ungar frossa p\u00e5 blod, och d\u00e4r slagna ligga, d\u00e4r finner man honom.\n39:34 S\u00e5 svarade nu HERREN Job och sade:\n39:35 Vill du tvista med den Allsm\u00e4ktige, du m\u00e4stare? Svara d\u00e5, du som s\u00e5 klagar p\u00e5 Gud!\n39:36 Job svarade HERREN och sade:\n39:37 Nej, d\u00e4rtill \u00e4r jag f\u00f6r ringa; vad skulle jag svara dig? Jag m\u00e5ste l\u00e4gga handen p\u00e5 munnen.\n39:38 En g\u00e5ng har jag talat, och nu s\u00e4ger jag intet mer; ja, tv\u00e5 g\u00e5nger, men jag g\u00f6r det icke \u00e5ter.\n40:1 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:\n40:2 Omgjorda s\u00e5som en man dina l\u00e4nder; jag vill fr\u00e5ga dig, och du m\u00e5 giva mig besked.\n40:3 Vill du g\u00f6ra min r\u00e4tt om intet och d\u00f6ma mig skyldig, f\u00f6r att sj\u00e4lv st\u00e5 s\u00e5som r\u00e4ttf\u00e4rdig?\n40:4 Har du en s\u00e5dan arm som Gud, och f\u00f6rm\u00e5r du dundra med din r\u00f6st s\u00e5som han?\n40:5 Pryd dig d\u00e5 med \u00e4ra och h\u00f6ghet, kl\u00e4d dig i majest\u00e4t och h\u00e4rlighet.\n40:6 Gjut ut din vredes f\u00f6rgrymmelse, \u00f6dmjuka med en blick allt vad h\u00f6gt \u00e4r.\n40:7 Ja, kuva med en blick allt vad h\u00f6gt \u00e4r, sl\u00e5 ned de ogudaktiga p\u00e5 st\u00e4llet.\n40:8 G\u00f6m dem i stoftet allasammans, ja, fj\u00e4ttra deras ansikten i m\u00f6rkret.\n40:9 D\u00e5 vill jag prisa dig, ocks\u00e5 jag, f\u00f6r segern som din h\u00f6gra hand har berett dig.\n40:10 Se, Behemot, han \u00e4r ju mitt verk s\u00e5v\u00e4l som du. Han lever av gr\u00e4s s\u00e5som en oxe.\n40:11 Och se vilken kraft han \u00e4ger i sina l\u00e4nder, vilken styrka han har i sin buks muskler.\n40:12 Han b\u00e4r sin svans s\u00e5 styv som en ceder, ett konstrikt fl\u00e4tverk \u00e4ro senorna i hans l\u00e5r.\n40:13 Hans benpipor \u00e4ro s\u00e5som r\u00f6r av koppar, benen i hans kropp likna st\u00e4nger av j\u00e4rn.\n40:14 F\u00f6rstlingen \u00e4r han av vad Gud har gjort; hans skapare sj\u00e4lv har givit honom hans sk\u00e4ra.\n40:15 Ty foder \u00e5t honom framb\u00e4ra bergen, d\u00e4r de vilda djuren alla hava sin lek.\n40:16 Under lotustr\u00e4d l\u00e4gger han sig ned, i skygdet av r\u00f6r och vass.\n40:17 Lotustr\u00e4d giva honom tak och skugga, piltr\u00e4d h\u00e4gna honom runt omkring.\n40:18 \u00c4r floden \u00e4n s\u00e5 v\u00e5ldsam, s\u00e5 \u00e4ngslas han dock icke; han \u00e4r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.\n40:19 Vem kan f\u00e5nga honom, n\u00e4r han \u00e4r p\u00e5 sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?\n40:20 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?\n40:21 Kan du s\u00e4tta en s\u00e4vhank i hans nos eller borra en hake genom hans k\u00e4ft?\n40:22 Menar du att han skall sl\u00f6sa p\u00e5 dig m\u00e5nga b\u00f6ner eller tala till dig med mjuka ord?\n40:23 Att han skall vilja sluta f\u00f6rdrag med dig, s\u00e5 att du finge honom till din tr\u00e4l f\u00f6r alltid?\n40:24 Kan du hava honom till leksak s\u00e5som en f\u00e5gel och s\u00e4tta honom i band \u00e5t dina t\u00e4rnor?\n40:25 Pl\u00e4ga fiskarlag k\u00f6psl\u00e5 om honom och stycka ut hans kropp mellan kr\u00e4mare?\n40:26 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?\n40:27 Ja, f\u00f6rs\u00f6k att b\u00e4ra hand p\u00e5 honom du skall minnas den striden och skall ej f\u00f6ra s\u00e5 mer.\n40:28 Nej, den s\u00e5dant v\u00e5gar, hans hopp bliver sviket, han f\u00e4lles till marken redan vid hans \u00e5syn.\n41:1 S\u00e5 of\u00f6rv\u00e4gen \u00e4r ingen, att han t\u00f6rs reta denne. Vem v\u00e5gar d\u00e5 s\u00e4tta sig upp mot mig sj\u00e4lv?\n41:2 Vem har f\u00f6rst givit mig n\u00e5got, som jag allts\u00e5 b\u00f6r betala igen? Mitt \u00e4r ju allt vad som finnes under himmelen.\n41:3 Jag vill ej h\u00f6ra upp att tala om hans lemmar, om huru v\u00e4ldig han \u00e4r, och huru h\u00e4rligt han \u00e4r danad.\n41:4 Vem m\u00e4ktar rycka av honom hans pansar? Vem v\u00e5gar sig in mellan hans k\u00e4kars par?\n41:5 Hans gaps d\u00f6rrar, vem vill \u00f6ppna dem? Runtom hans t\u00e4nder bor ju f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n41:6 Stolta sitta p\u00e5 honom sk\u00f6ldarnas rader; hopslutna \u00e4ro de med fast f\u00f6rsegling.\n41:7 T\u00e4tt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfl\u00e4kt tr\u00e4nger in mellan dem.\n41:8 Var och en h\u00e5ller ihop med den n\u00e4sta, de gripa in i varandra och skiljas ej \u00e5t.\n41:9 N\u00e4r han fnyser, str\u00e5lar det av ljus; hans blickar \u00e4ro s\u00e5som morgonrodnadens \u00f6gonbryn.\n41:10 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram d\u00e4rur.\n41:11 Fr\u00e5n hans n\u00e4sborrar utg\u00e5r r\u00f6k s\u00e5som ur en sjudande panna p\u00e5 br\u00e4nslet.\n41:12 Hans andedr\u00e4kt framgnistrar eldkol, och l\u00e5gor bryta fram ur hans gap.\n41:13 P\u00e5 hans hals har kraften sin boning, och framf\u00f6r honom stapplar f\u00f6rsagdhet.\n41:14 Sj\u00e4lva det veka p\u00e5 hans buk \u00e4r ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, s\u00e5som gjutet p\u00e5 honom.\n41:15 Hans hj\u00e4rta \u00e4r fast s\u00e5som sten, fast s\u00e5som bottenstenen i kvarnen.\n41:16 N\u00e4r han reser sig, b\u00e4va hj\u00e4ltar, av \u00e5ngest mista de all sans.\n41:17 Angripes han med ett sv\u00e4rd, s\u00e5 h\u00e5ller det ej st\u00e5nd, ej heller spjut eller pil eller pansar.\n41:18 Han aktar j\u00e4rn s\u00e5som halm och koppar s\u00e5som murket tr\u00e4.\n41:19 B\u00e5gskott skr\u00e4mma honom ej bort, slungstenar f\u00f6rvandlas f\u00f6r honom till str\u00e5;\n41:20 ja, stridsklubbor aktar han s\u00e5som str\u00e5, han ler \u00e5t rasslet av lansar.\n41:21 P\u00e5 sin buk b\u00e4r han skarpa eggar, sp\u00e5r s\u00e5som av en tr\u00f6skvagn ristar han i dyn.\n41:22 Han g\u00f6r djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel f\u00f6rvandlar han vattnet.\n41:23 Bakom honom str\u00e5lar v\u00e4gen av ljus, djupet synes b\u00e4ra silverh\u00e5r.\n41:24 Ja, p\u00e5 jorden finnes intet som \u00e4r honom likt, otillg\u00e4nglig f\u00f6r fruktan skapades han.\n41:25 P\u00e5 allt vad h\u00f6gt \u00e4r ser han med f\u00f6rakt, konung \u00e4r han \u00f6ver alla stolta vilddjur.\n42:1 Job svarade HERREN och sade:\n42:2 Ja, jag vet att du f\u00f6rm\u00e5r allt, och att intet som du besluter \u00e4r dig f\u00f6r sv\u00e5rt.\n42:3 Vem var d\u00e5 jag som i of\u00f6rst\u00e5nd gav vishet namn av m\u00f6rker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig f\u00f6r underbart och det jag ej kunde f\u00f6rst\u00e5.\n42:4 Men h\u00f6r nu, s\u00e5 vill jag tala; jag vill fr\u00e5ga dig, och du m\u00e5 giva mig besked.\n42:5 Blott h\u00f6rs\u00e4gner hade jag f\u00f6rnummit om dig, men nu har jag f\u00e5tt se dig med egna \u00f6gon.\n42:6 D\u00e4rf\u00f6r tager jag det tillbaka och \u00e5ngrar mig, i stoft och aska.\n42:7 Sedan HERREN hade talat s\u00e5 till Job, sade han till Elifas fr\u00e5n Teman: \u00bbMin vrede \u00e4r uppt\u00e4nd mot dig och dina b\u00e5da v\u00e4nner, d\u00e4rf\u00f6r att I icke haven talat om mig vad r\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5som min tj\u00e4nare Job har gjort.\n42:8 S\u00e5 tagen eder nu sju tjurar och sju v\u00e4durar, och g\u00e5n till min tj\u00e4nare Job och offren dem s\u00e5som br\u00e4nnoffer f\u00f6r eder; ock l\u00e5ten min tj\u00e4nare Job bedja f\u00f6r eder. Till \u00e4ventyrs skall jag d\u00e5, av n\u00e5d mot honom, avst\u00e5 fr\u00e5n att g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6rskr\u00e4ckligt mot eder, till straff d\u00e4rf\u00f6r att I icke haven talat om mig vad r\u00e4tt \u00e4r, s\u00e5som min tj\u00e4nare Job har gjort.\u00bb\n42:9 D\u00e5 gingo Elifas fr\u00e5n Teman, Bildad fr\u00e5n Sua och Sofar fr\u00e5n Naaman \u00e5stad och gjorde s\u00e5som HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog n\u00e5digt emot Jobs b\u00f6n.\n42:10 Och d\u00e5 nu Job bad f\u00f6r sina v\u00e4nner, uppr\u00e4ttade HERREN \u00e5ter honom sj\u00e4lv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han f\u00f6rut hade haft.\n42:11 Och alla hans br\u00f6der och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och h\u00f6llo m\u00e5ltid med honom i hans hus, och \u00f6mkade honom f\u00f6r alla de olyckor som HERREN hade l\u00e5tit komma \u00f6ver honom. Och de g\u00e5vo honom vardera en kesita och en guldring.\n42:12 Och HERREN v\u00e4lsignade slutet av Jobs levnad \u00e4nnu mer \u00e4n begynnelsen, s\u00e5 att han fick fjorton tusen f\u00e5r, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen \u00e5sninnor.\n42:13 Och han fick sju s\u00f6ner och tre d\u00f6ttrar.\n42:14 Den f\u00f6rsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.\n42:15 Och s\u00e5 sk\u00f6na kvinnor som Jobs d\u00f6ttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras br\u00f6der.\n42:16 Och Job levde d\u00e4refter ett hundra fyrtio \u00e5r, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.\n42:17 Sedan dog Job, gammal och m\u00e4tt p\u00e5 att leva.","title":"Swedish Bible: Job","type":"page"}