{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/joh.htm","path":"bib/wb/swe/joh.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/joh.htm","text":"1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.\n1:2 Detta var i begynnelsen hos Gud.\n1:3 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som \u00e4r till.\n1:4 I det var liv, och livet var m\u00e4nniskornas ljus.\n1:5 Och ljuset lyser i m\u00f6rkret, och m\u00f6rkret har icke f\u00e5tt makt d\u00e4rmed.\n1:6 En man upptr\u00e4dde, s\u00e4nd av Gud; hans namn var Johannes.\n1:7 Han kom s\u00e5som ett vittne, f\u00f6r att vittna om ljuset, p\u00e5 det att alla skulle komma till tro genom honom.\n1:8 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.\n1:9 Det sanna ljuset, det som lyser \u00f6ver alla m\u00e4nniskor, skulle nu komma i v\u00e4rlden.\n1:10 I v\u00e4rlden var han, och genom honom hade v\u00e4rlden blivit till, men v\u00e4rlden ville icke veta av honom.\n1:11 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.\n1:12 Men \u00e5t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, \u00e5t dem som tro p\u00e5 hans namn;\n1:13 och de hava blivit f\u00f6dda, icke av blod, ej heller av k\u00f6ttslig vilja, ej heller av n\u00e5gon mans vilja, utan av Gud.\n1:14 Och Ordet vart k\u00f6tt och tog sin boning ibland oss, och vi s\u00e5go hans h\u00e4rlighet, vi s\u00e5go likasom en enf\u00f6dd Sons h\u00e4rlighet fr\u00e5n sin Fader, och han var full av n\u00e5d och sanning.\n1:15 Johannes vittnar om honom, han ropar och s\u00e4ger: \u00bbDet var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han \u00e4r f\u00f6re mig; ty han var f\u00f6rr \u00e4n jag.'\u00bb\n1:16 Av hans fullhet hava vi ju alla f\u00e5tt, ja, n\u00e5d ut\u00f6ver n\u00e5d;\n1:17 ty genom Moses blev lagen given, men n\u00e5den och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.\n1:18 Ingen har n\u00e5gonsin sett Gud; den enf\u00f6dde Sonen, som \u00e4r i Faderns sk\u00f6te, han har kungjort vad Gud \u00e4r.\n1:19 Och detta \u00e4r vad Johannes vittnade, n\u00e4r judarna hade s\u00e4nt till honom pr\u00e4ster och leviter fr\u00e5n Jerusalem f\u00f6r att fr\u00e5ga honom vem han var.\n1:20 Han svarade \u00f6ppet och f\u00f6rnekade icke; han sade \u00f6ppet: \u00bbJag \u00e4r icke Messias.\u00bb\n1:21 \u00c5ter fr\u00e5gade de honom: \u00bbVad \u00e4r du d\u00e5? \u00c4r du Elias?\u00bb Han svarade: \u00bbDet \u00e4r jag icke.\u00bb -- \u00bb\u00c4r du Profeten?\u00bb Han svarade: \u00bbNej.\u00bb\n1:22 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbVem \u00e4r du d\u00e5? S\u00e4g oss det, s\u00e5 att vi kunna giva dem svar, som hava s\u00e4nt oss. Vad s\u00e4ger du om dig sj\u00e4lv?\u00bb\n1:23 Han svarade: \u00bbJag \u00e4r r\u00f6sten av en som ropar i \u00f6knen: 'J\u00e4mnen v\u00e4gen f\u00f6r Herren', s\u00e5som profeten Esaias sade.\u00bb\n1:24 Och m\u00e4nnen voro uts\u00e4nda ifr\u00e5n faris\u00e9erna.\n1:25 Och de fr\u00e5gade honom och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r d\u00f6per du d\u00e5, om du icke \u00e4r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?\u00bb\n1:26 Johannes svarade dem och sade: \u00bbJag d\u00f6per i vatten; men mitt ibland eder st\u00e5r en som I icke k\u00e4nnen:\n1:27 han som kommer efter mig, vilkens skorem jag icke \u00e4r v\u00e4rdig att uppl\u00f6sa.\u00bb\n1:28 Detta skedde i Betania, p\u00e5 andra sidan Jordan, d\u00e4r Johannes d\u00f6pte.\n1:29 Dagen d\u00e4refter s\u00e5g han Jesus nalkas; d\u00e5 sade han: \u00bbSe, Guds Lamm, som borttager v\u00e4rldens synd!\n1:30 Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som \u00e4r f\u00f6re mig; ty han var f\u00f6rr \u00e4n jag.'\n1:31 Och jag k\u00e4nde honom icke; men f\u00f6r att han skall bliva uppenbar f\u00f6r Israel, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jag kommen och d\u00f6per i vatten.\u00bb\n1:32 Och Johannes vittnade och sade: \u00bbJag s\u00e5g Anden s\u00e5som en duva s\u00e4nka sig ned fr\u00e5n himmelen; och han f\u00f6rblev \u00f6ver honom.\n1:33 Och jag k\u00e4nde honom icke; men den som s\u00e4nde mig till att d\u00f6pa i vatten, han sade till mig: 'Den \u00f6ver vilken du f\u00e5r se Anden s\u00e4nka sig ned och f\u00f6rbliva, han \u00e4r den som d\u00f6per i helig ande.'\n1:34 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne \u00e4r Guds Son.\u00bb\n1:35 Dagen d\u00e4refter stod Johannes \u00e5ter d\u00e4r med tv\u00e5 av sina l\u00e4rjungar.\n1:36 N\u00e4r d\u00e5 Jesus kom g\u00e5ende, s\u00e5g Johannes p\u00e5 honom och sade: \u00bbSe, Guds Lamm!\u00bb\n1:37 Och de tv\u00e5 l\u00e4rjungarna h\u00f6rde hans ord och f\u00f6ljde Jesus.\n1:38 D\u00e5 v\u00e4nde sig Jesus om, och n\u00e4r han s\u00e5g att de f\u00f6ljde honom, fr\u00e5gade han dem: \u00bbVad viljen I?\u00bb De svarade honom: \u00bbRabbi\u00bb (det betyder m\u00e4stare) \u00bbvar bor du?\u00bb\n1:39 Han sade till dem: \u00bbKommen och sen.\u00bb D\u00e5 gingo de med honom och s\u00e5go var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -- Detta skedde vid den tionde timmen.\n1:40 En av de tv\u00e5 som hade h\u00f6rt var Johannes sade, och som hade f\u00f6ljt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.\n1:41 Denne tr\u00e4ffade f\u00f6rst sin broder Simon och sade till honom: \u00bbVi hava funnit Messias\u00bb (det betyder detsamma som Kristus).\n1:42 Och han f\u00f6rde honom till Jesus. D\u00e5 s\u00e5g Jesus p\u00e5 honom och sade: \u00bbDu \u00e4r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas\u00bb (det betyder detsamma som Petrus).\n1:43 Dagen d\u00e4refter ville Jesus g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n till Galileen, och han tr\u00e4ffade d\u00e5 Filippus. Och Jesus sade till honom: \u00bbF\u00f6lj mig.\u00bb\n1:44 Och Filippus var fr\u00e5n Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.\n1:45 Filippus tr\u00e4ffade Natanael och sade till honom: \u00bbDen som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, fr\u00e5n Nasaret.\u00bb\n1:46 Natanael sade till honom: \u00bbKan n\u00e5got gott komma fr\u00e5n Nasaret?\u00bb Filippus svarade honom: \u00bbKom och se.\u00bb\n1:47 N\u00e4r nu Jesus s\u00e5g Natanael nalkas, sade han om honom: \u00bbSe, denne \u00e4r en r\u00e4tt israelit, i vilken icke finnes n\u00e5got svek.\u00bb\n1:48 Natanael fr\u00e5gade honom: \u00bbHuru kunna du k\u00e4nna mig?\u00bb Jesus svarade och sade till honom: \u00bbF\u00f6rr\u00e4n Filippus kallade dig, s\u00e5g jag dig, d\u00e4r du var under fikontr\u00e4det.\u00bb\n1:49 Natanael svarade honom: \u00bbRabbi, du \u00e4r Guds Son, du \u00e4r Israels konung.\u00bb\n1:50 Jesus svarade och sade till honom: \u00bbEftersom jag sade dig att jag s\u00e5g dig under fikontr\u00e4det, tror du? St\u00f6rre ting \u00e4n vad detta \u00e4r skall du f\u00e5 se.\u00bb\n1:51 D\u00e4refter sade han till honom: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: I skolen f\u00e5 se himmelen \u00f6ppen och Guds \u00e4nglar fara upp och fara ned \u00f6ver M\u00e4nniskosonen.\u00bb\n2:1 P\u00e5 tredje dagen var ett br\u00f6llop i Kana i Galileen, och Jesu moder var d\u00e4r.\n2:2 Ocks\u00e5 Jesus och hans l\u00e4rjungar blevo bjudna till br\u00f6llopet.\n2:3 Och vinet begynte taga slut. D\u00e5 sade Jesu moder till honom: \u00bbDe hava intet vin.\u00bb\n2:4 Jesus svarade henne: \u00bbL\u00e5t mig vara, moder; min stund \u00e4r \u00e4nnu icke kommen.\u00bb\n2:5 Hans moder sade d\u00e5 till tj\u00e4narna: \u00bbVadhelst han s\u00e4ger till eder, det skolen I g\u00f6ra.\u00bb\n2:6 Nu stodo d\u00e4r sex stenkrukor, s\u00e5dana som judarna hade f\u00f6r sina reningar; de rymde tv\u00e5 eller tre bat-m\u00e5tt var.\n2:7 Jesus sade till dem: \u00bbFyllen krukorna med vatten.\u00bb Och de fyllde dem \u00e4nda till br\u00e4dden.\n2:8 Sedan sade han till dem: \u00bb\u00d6sen nu upp och b\u00e4ren till \u00f6vertj\u00e4naren.\u00bb Och de gjorde s\u00e5.\n2:9 Och \u00f6vertj\u00e4naren smakade p\u00e5 vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifr\u00e5n det hade kommit, vilket d\u00e4remot tj\u00e4narna visste, de som hade \u00f6st upp vattnet. D\u00e5 kallade \u00f6vertj\u00e4naren p\u00e5 brudgummen.\n2:10 och sade till honom: \u00bbMan brukar eljest alltid s\u00e4tta fram det goda vinet, och sedan, n\u00e4r g\u00e4sterna hava f\u00e5tt f\u00f6r mycket, det som \u00e4r s\u00e4mre. Du har g\u00f6mt det goda vinet \u00e4nda tills nu.\u00bb\n2:11 Detta var det f\u00f6rsta tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade s\u00e5 sin h\u00e4rlighet; och hans l\u00e4rjungar trodde p\u00e5 honom.\n2:12 D\u00e4refter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina br\u00f6der och sina l\u00e4rjungar; och d\u00e4r stannade de n\u00e5gra f\u00e5 dagar.\n2:13 Judarnas p\u00e5sk var nu n\u00e4ra, och Jesus begav sig d\u00e5 upp till Jerusalem.\n2:14 Och n\u00e4r han fick i helgedomen se huru d\u00e4r sutto m\u00e4n som s\u00e5lde f\u00e4kreatur och f\u00e5r och duvor, och huru v\u00e4xlare sutto d\u00e4r.\n2:15 D\u00e5 gjorde han sig ett gissel av t\u00e5g och drev dem alla ut ur helgedomen, med f\u00e5r och f\u00e4kreatur, och slog ut v\u00e4xlarnas penningar och st\u00f6tte omkull deras bord.\n2:16 Och till duvom\u00e5nglarna sade han: \u00bbTagen bort detta h\u00e4rifr\u00e5n; g\u00f6ren icke min Faders hus till ett marknadshus.\u00bb\n2:17 Hans l\u00e4rjungar kommo d\u00e5 ih\u00e5g att det var skrivet: \u00bbNit\u00e4lskan f\u00f6r ditt hus skall f\u00f6rt\u00e4ra mig.\u00bb\n2:18 D\u00e5 togo judarna till orda och sade till honom: \u00bbVad f\u00f6r tecken l\u00e5ter du oss se, eftersom du g\u00f6r p\u00e5 detta s\u00e4tt?\u00bb\n2:19 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbBryten ned detta tempel, s\u00e5 skall jag inom tre dagar l\u00e5ta det uppst\u00e5 igen.\u00bb\n2:20 D\u00e5 sade judarna: \u00bbI fyrtiosex \u00e5r har man byggt p\u00e5 detta tempel, och du skulle l\u00e5ta det uppst\u00e5 igen inom tre dagar?\u00bb\n2:21 Men det var om sin kropps tempel han talade.\n2:22 Sedan, n\u00e4r han hade uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, kommo hans l\u00e4rjungar ih\u00e5g att han hade sagt detta; och de trodde d\u00e5 skriften och det ord som Jesus hade sagt.\n2:23 Medan han nu var i Jerusalem, under p\u00e5sken, vid h\u00f6gtiden, kommo m\u00e5nga till tro p\u00e5 hans namn, n\u00e4r de s\u00e5go de tecken som han gjorde.\n2:24 Men sj\u00e4lv betrodde sig Jesus icke \u00e5t dem, eftersom han k\u00e4nde alla\n2:25 och icke beh\u00f6vde n\u00e5gon annans vittnesb\u00f6rd om m\u00e4nniskorna; ty av sig sj\u00e4lv visste han vad i m\u00e4nniskan var.\n3:1 Men bland faris\u00e9erna var en man som hette Nikodemus, en av judarnas r\u00e5dsherrar.\n3:2 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: \u00bbRabbi, vi veta att det \u00e4r fr\u00e5n Gud du har kommit s\u00e5som l\u00e4rare; ty ingen kan g\u00f6ra s\u00e5dana tecken som du g\u00f6r, om icke Gud \u00e4r med honom.\u00bb\n3:3 Jesus svarade och sade till honom: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: Om en m\u00e4nniska icke bliver f\u00f6dd p\u00e5 nytt, s\u00e5 kan hon icke f\u00e5 se Guds rike.\u00bb\n3:4 Nikodemus sade till honom: \u00bbHuru kan en m\u00e4nniska f\u00f6das, n\u00e4r hon \u00e4r gammal? Icke kan hon v\u00e4l \u00e5ter g\u00e5 in i sin moders liv och f\u00f6das?\u00bb\n3:5 Jesus svarade: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: Om en m\u00e4nniska icke bliver f\u00f6dd av vatten och ande, s\u00e5 kan hon icke komma in i Guds rike.\n3:6 Det som \u00e4r f\u00f6tt av k\u00f6tt, det \u00e4r k\u00f6tt; och det som \u00e4r f\u00f6tt av Anden, det \u00e4r ande.\n3:7 F\u00f6rundra dig icke \u00f6ver att jag sade dig att I m\u00e5sten f\u00f6das p\u00e5 nytt.\n3:8 Vinden bl\u00e5ser vart den vill, och du h\u00f6r dess sus, men du vet icke varifr\u00e5n den kommer, eller vart den far; s\u00e5 \u00e4r det med var och en som \u00e4r f\u00f6dd av Anden.\u00bb\n3:9 Nikodemus svarade och sade till honom: \u00bbHuru kan detta ske?\u00bb\n3:10 Jesus svarade och sade till honom: \u00bb\u00c4r du Israels l\u00e4rare och f\u00f6rst\u00e5r icke detta?\n3:11 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: Vad vi veta, det tala vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men v\u00e5rt vittnesb\u00f6rd tagen I icke emot.\n3:12 Tron i icke, n\u00e4r jag talar till eder om jordiska ting, huru skolen I d\u00e5 kunna tro, n\u00e4r jag talar till eder om himmelska ting?\n3:13 Och likv\u00e4l har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned fr\u00e5n himmelen, M\u00e4nniskosonen, som var i himmelen.\n3:14 Och s\u00e5som Moses upph\u00f6jde ormen i \u00f6knen, s\u00e5 m\u00e5ste M\u00e4nniskosonen bliva upph\u00f6jd,\n3:15 s\u00e5 att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.\n3:16 Ty s\u00e5 \u00e4lskade Gud v\u00e4rlden, att han utgav sin enf\u00f6dde Son, p\u00e5 det att var och en som tror p\u00e5 honom skall icke f\u00f6rg\u00e5s, utan hava evigt liv.\n3:17 Ty icke s\u00e4nde Gud sin Son i v\u00e4rlden f\u00f6r att d\u00f6ma v\u00e4rlden, utan f\u00f6r att v\u00e4rlden skulle bliva fr\u00e4lst genom honom.\n3:18 Den som tror p\u00e5 honom, han bliver icke d\u00f6md, men den som icke tror, han \u00e4r redan d\u00f6md, eftersom han icke tror p\u00e5 Guds enf\u00f6dde Sons namn.\n3:19 Och detta \u00e4r domen, att n\u00e4r ljuset hade kommit i v\u00e4rlden, m\u00e4nniskorna dock \u00e4lskade m\u00f6rkret mer \u00e4n ljuset, eftersom deras g\u00e4rningar voro onda,\n3:20 Ty var och en som g\u00f6r vad ont \u00e4r, han hatar ljuset och kommer icke till ljuset, p\u00e5 det att hans g\u00e4rningar icke skola bliva blottade.\n3:21 Men den som g\u00f6r sanningen, han kommer till ljuset, f\u00f6r att det skall bliva uppenbart att hans g\u00e4rningar \u00e4ro gjorda i Gud.\u00bb\n3:22 D\u00e4refter begav sig Jesus med sina l\u00e4rjungar till den judiska landsbygden, och d\u00e4r vistades han med dem och d\u00f6pte.\n3:23 Men ocks\u00e5 Johannes d\u00f6pte, i Enon, n\u00e4ra Salim, ty d\u00e4r fanns mycket vatten; och folket kom dit och l\u00e4t d\u00f6pa sig.\n3:24 Johannes hade n\u00e4mligen \u00e4nnu icke blivit kastad i f\u00e4ngelse.\n3:25 D\u00e5 uppstod mellan Johannes' l\u00e4rjungar och en jude en tvist om reningen.\n3:26 Och de kommo till Johannes och sade till honom: \u00bbRabbi, se, den som var hos dig p\u00e5 andra sidan Jordan, den som du har vittnat om, han d\u00f6per, och alla komma till honom.\u00bb\n3:27 Johannes svarade och sade: \u00bbEn m\u00e4nniska kan intet taga, om det icke bliver henne givet fr\u00e5n himmelen.\u00bb\n3:28 I kunnen sj\u00e4lva giva mig det vittnesb\u00f6rdet att jag sade: 'Icke \u00e4r jag Messias; jag \u00e4r allenast s\u00e4nd framf\u00f6r honom.'\n3:29 Brudgum \u00e4r den som har bruden; men brudgummens v\u00e4n, som st\u00e5r d\u00e4r och h\u00f6r honom, han gl\u00e4der sig storligen \u00e5t brudgummens r\u00f6st. Den gl\u00e4djen \u00e4r mig nu given i fullt m\u00e5tt.\n3:30 Det \u00e4r s\u00e5som sig b\u00f6r att han v\u00e4xer till, och att jag f\u00f6rminskas. --\n3:31 Den som kommer ovanifr\u00e5n, han \u00e4r \u00f6ver alla; den som \u00e4r fr\u00e5n jorden, han \u00e4r av jorden, och av jorden talar han. Ja, den som kommer fr\u00e5n himmelen, han \u00e4r \u00f6ver alla,\n3:32 och vad han har sett och h\u00f6rt, det vittnar han om; och likv\u00e4l tager ingen emot hans vittnesb\u00f6rd.\n3:33 Men om n\u00e5gon tager emot hans vittnesb\u00f6rd, s\u00e5 bekr\u00e4ftar han d\u00e4rmed att Gud \u00e4r sannf\u00e4rdig.\n3:34 Ty den som Gud har s\u00e4nt, han talar Guds ord; Gud giver n\u00e4mligen icke Anden efter m\u00e5tt.\n3:35 Fadern \u00e4lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.\n3:36 Den som tror p\u00e5 Sonen, han har evigt liv; men den som icke h\u00f6rsammar Sonen, han skall icke f\u00e5 se livet, utan Guds vrede f\u00f6rbliver \u00f6ver honom.\u00bb\n4:1 Men Herren fick nu veta att faris\u00e9erna hade h\u00f6rt hurusom Jesus vann flera l\u00e4rjungar och d\u00f6pte flera \u00e4n Johannes;\n4:2 dock var det icke Jesus sj\u00e4lv som d\u00f6pte, utan hans l\u00e4rjungar.\n4:3 D\u00e5 l\u00e4mnade han Judeen och begav sig \u00e5ter till Galileen.\n4:4 D\u00e4rvid m\u00e5ste han taga v\u00e4gen genom Samarien.\n4:5 S\u00e5 kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, n\u00e4ra det jordstycke som Jakob gav \u00e5t sin son Josef.\n4:6 Och d\u00e4r var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var tr\u00f6tt av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sj\u00e4tte timmen.\n4:7 D\u00e5 kom en samaritisk kvinna f\u00f6r att h\u00e4mta vatten. Jesus sade till henne: \u00bbGiv mig att dricka.\u00bb\n4:8 Hans l\u00e4rjungar hade n\u00e4mligen g\u00e5tt in i staden f\u00f6r att k\u00f6pa mat.\n4:9 D\u00e5 sade den samaritiska kvinnan till honom: \u00bbHuru kan du, som \u00e4r jude, bedja mig, som \u00e4r en samaritisk kvinna, om n\u00e5got att dricka?\u00bb Judarna hava n\u00e4mligen ingen umg\u00e4ngelse med samariterna.\n4:10 Jesus svarade och sade till henne: \u00bbF\u00f6rstode du Guds g\u00e5va, och vem den \u00e4r som s\u00e4ger till dig: 'Giv mig att dricka', s\u00e5 skulle i st\u00e4llet du hava bett honom, och han skulle d\u00e5 hava givit dig levande vatten.\u00bb\n4:11 Kvinnan sade till honom: \u00bbHerre, du har ju intet att h\u00e4mta upp vatten med, och brunnen \u00e4r djup. Varifr\u00e5n f\u00e5r du d\u00e5 det friska vattnet?\u00bb\n4:12 Icke \u00e4r du v\u00e4l f\u00f6rmer \u00e4n v\u00e5r fader Jakob, som gav oss brunnen och sj\u00e4lv med sina barn och sin boskap drack ur den?\u00bb\n4:13 Jesus svarade och sade till henne: \u00bbVar och en som dricker av detta vatten, han bliver t\u00f6rstig igen;\n4:14 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig n\u00e5gonsin t\u00f6rsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en k\u00e4lla vars vatten springer upp med evigt liv.\u00bb\n4:15 Kvinnan sade till honom: \u00bbHerre, giv mig det vattnet, s\u00e5 att jag icke mer beh\u00f6ver t\u00f6rsta och komma hit f\u00f6r att h\u00e4mta vatten.\u00bb\n4:16 Han sade till henne: \u00bbG\u00e5 och h\u00e4mta din man, och kom sedan tillbaka.\u00bb\n4:17 Kvinnan svarade och sade: \u00bbJag har ingen man.\u00bb Jesus sade till henne: \u00bbDu har r\u00e4tt i vad du s\u00e4ger, att du icke har n\u00e5gon man.\u00bb\n4:18 Ty fem m\u00e4n har du haft, och den du nu har \u00e4r icke din man; d\u00e4ri sade du sant.\n4:19 D\u00e5 sade kvinnan till honom: \u00bbHerre, jag ser att du \u00e4r en profet.\n4:20 V\u00e5ra f\u00e4der hava tillbett p\u00e5 detta berg, men I s\u00e4gen att i Jerusalem den plats finnes, d\u00e4r man b\u00f6r tillbedja.\u00bb\n4:21 Jesus sade till henne: \u00bbTro mig, kvinna: den tid kommer, d\u00e5 det varken \u00e4r p\u00e5 detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern.\n4:22 I tillbedjen vad I icke k\u00e4nnen, vi tillbedja vad vi k\u00e4nna -- ty fr\u00e4lsningen kommer fr\u00e5n judarna --\n4:23 men den tid skall komma, ja, den \u00e4r redan inne, d\u00e5 sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty s\u00e5dana tillbedjare vill Fadern hava.\n4:24 Gud \u00e4r ande, och de som tillbedja m\u00e5ste tillbedja i ande och sanning.\u00bb\n4:25 Kvinnan sade till honom: \u00bbJag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; n\u00e4r han kommer, skall han f\u00f6rkunna oss allt.\u00bb\n4:26 Jesus svarade henne: \u00bbJag, som talar med dig, \u00e4r den du nu n\u00e4mnde.\u00bb\n4:27 I detsamma kommo hans l\u00e4rjungar; och de f\u00f6rundrade sig \u00f6ver att han talade med en kvinna. Dock fr\u00e5gade ingen vad han ville henne, eller varf\u00f6r han talade med henne.\n4:28 Men kvinnan l\u00e4t sin kruka st\u00e5 och gick in i staden och sade till folket:\n4:29 \u00bbKommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. M\u00e5nne icke han \u00e4r Messias?\u00bb\n4:30 D\u00e5 gingo de ut ur staden och kommo till honom.\n4:31 Under tiden b\u00e5do l\u00e4rjungarna honom och sade: \u00bbRabbi, tag och \u00e4t.\u00bb\n4:32 Men han svarade dem: \u00bbJag har mat att \u00e4ta som I icke veten om.\u00bb\n4:33 D\u00e5 sade l\u00e4rjungarna till varandra: \u00bbKan v\u00e4l n\u00e5gon hava burit mat till honom?\u00bb\n4:34 Jesus sade till dem: \u00bbMin mat \u00e4r att g\u00f6ra dens vilja, som har s\u00e4nt mig, och att fullborda hans verk.\u00bb\n4:35 I s\u00e4gen ju att det \u00e4nnu \u00e4r fyra m\u00e5nader innan sk\u00f6rdetiden kommer. Men se, jag s\u00e4ger eder: Lyften upp edra \u00f6gon, och sen p\u00e5 f\u00e4lten, huru de hava vitnat till sk\u00f6rd.\n4:36 Redan nu f\u00e5r den som sk\u00f6rdar uppb\u00e4ra sin l\u00f6n och samla in frukt till evigt liv; s\u00e5 kunna den som s\u00e5r och den som sk\u00f6rdar tillsammans gl\u00e4dja sig.\n4:37 Ty h\u00e4r sannas det ordet, att en \u00e4r den som s\u00e5r och en annan den som sk\u00f6rdar.\n4:38 Jag har s\u00e4nt eder att sk\u00f6rda, d\u00e4r I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven f\u00e5tt g\u00e5 in i deras arbete.\u00bb\n4:39 Och m\u00e5nga samariter fr\u00e5n den staden kommo till tro p\u00e5 honom f\u00f6r kvinnans ords skull, d\u00e5 hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort.\n4:40 N\u00e4r sedan samariterna kommo till honom, b\u00e5de de honom att stanna kvar hos dem. S\u00e5 stannade han d\u00e4r i tv\u00e5 dagar.\n4:41 Och l\u00e5ngt flera kommo d\u00e5 till tro f\u00f6r hans egna ords skull.\n4:42 Och de sade till kvinnan: \u00bbNu \u00e4r det icke mer f\u00f6r dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu sj\u00e4lva h\u00f6rt honom, och vi veta nu att han i sanning \u00e4r v\u00e4rldens Fr\u00e4lsare.\u00bb\n4:43 Men efter de tv\u00e5 dagarna gick han d\u00e4rifr\u00e5n till Galileen.\n4:44 Ty Jesus vittnade sj\u00e4lv att en profet icke \u00e4r aktad i sitt eget f\u00e4dernesland.\n4:45 N\u00e4r han nu kom till Galileen, togo galil\u00e9erna v\u00e4nligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid h\u00f6gtiden. Ocks\u00e5 de hade n\u00e4mligen varit d\u00e4r vid h\u00f6gtiden.\n4:46 S\u00e5 kom han \u00e5ter till Kana i Galileen, d\u00e4r han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns d\u00e5 en man i konungens tj\u00e4nst, vilkens son l\u00e5g sjuk.\n4:47 N\u00e4r han nu h\u00f6rde att Jesus hade kommit fr\u00e5n Judeen till Galileen, begav han sig \u00e5stad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne l\u00e5g f\u00f6r d\u00f6den.\n4:48 D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbOm I icke sen tecken och under, s\u00e5 tron I icke.\u00bb\n4:49 Mannen sade till honom: \u00bbHerre, kom ned, f\u00f6rr\u00e4n mitt barn d\u00f6r.\u00bb\n4:50 Jesus svarade honom: \u00bbG\u00e5, din son f\u00e5r leva.\u00bb D\u00e5 trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick.\n4:51 Och medan han \u00e4nnu var p\u00e5 v\u00e4gen hem, m\u00f6tte honom hans tj\u00e4nare och sade: \u00bbDin son kommer att leva.\u00bb\n4:52 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem vid vilken timme det hade blivit b\u00e4ttre med honom. De svarade honom: \u00bbI g\u00e5r vid den sjunde timmen l\u00e4mnade febern honom.\u00bb\n4:53 D\u00e5 m\u00e4rkte fadern att det hade skett just den timme d\u00e5 Jesus sade till honom: \u00bbDin son f\u00e5r leva.\u00bb Och han kom till tro, s\u00e5 ock hela hans hus.\n4:54 Detta var nu \u00e5ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit fr\u00e5n Judeen till Galileen.\n5:1 D\u00e4refter inf\u00f6ll en av judarnas h\u00f6gtider, och Jesus for upp till Jerusalem.\n5:2 Vid F\u00e5rporten i Jerusalem ligger en damm, p\u00e5 hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelarg\u00e5ngar.\n5:3 I dessa l\u00e5go m\u00e5nga sjuka, blinda, halta, f\u00f6rtvinade.\n5:5 D\u00e4r fanns nu en man som hade varit sjuk i trettio\u00e5tta \u00e5r.\n5:6 D\u00e5 Jesus fick se denne, d\u00e4r han l\u00e5g, och fick veta att han redan l\u00e5ng tid hade varit sjuk, sade han till honom: \u00bbVill du bliva frisk?\u00bb\n5:7 Den sjuke svarade honom: \u00bbHerre, jag har ingen som hj\u00e4lper mig ned i dammen, n\u00e4r vattnet har kommit i r\u00f6relse; och s\u00e5 stiger en annan ditned f\u00f6re mig, medan jag \u00e4nnu \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g.\u00bb\n5:8 Jesus sade till honom: \u00bbSt\u00e5 upp, tag din s\u00e4ng och g\u00e5.\u00bb\n5:9 Och strax blev mannen frisk och tog sin s\u00e4ng och gick. Men det var sabbat den dagen.\n5:10 D\u00e4rf\u00f6r sade judarna till mannen som hade blivit botad: \u00bbDet \u00e4r sabbat; det \u00e4r icke lovligt f\u00f6r dig att b\u00e4ra s\u00e4ngen.\u00bb\n5:11 Men han svarade dem: \u00bbDen som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din s\u00e4ng och g\u00e5.'\u00bb\n5:12 D\u00e5 fr\u00e5gade de honom: \u00bbVem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin s\u00e4ng och g\u00e5?\u00bb\n5:13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var d\u00e4r p\u00e5 platsen. --\n5:14 Sedan tr\u00e4ffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: \u00bbSe, du har blivit frisk; synda icke h\u00e4refter, p\u00e5 det att icke n\u00e5got v\u00e4rre m\u00e5 vederfaras dig.\u00bb\n5:15 Mannen gick d\u00e5 bort och omtalade f\u00f6r judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.\n5:16 D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rf\u00f6ljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde s\u00e5dant p\u00e5 sabbaten.\n5:17 Men han svarade dem: \u00bbMin Fader verkar \u00e4nnu alltj\u00e4mt; s\u00e5 verkar ock jag.\u00bb\n5:18 Och d\u00e4rf\u00f6r stodo judarna \u00e4nnu mer efter att d\u00f6da honom, eftersom han icke allenast ville g\u00f6ra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig sj\u00e4lv lik Gud.\n5:19 D\u00e5 talade Jesus \u00e5ter och sade till dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Sonen kan icke g\u00f6ra n\u00e5got av sig sj\u00e4lv, utan han g\u00f6r allenast vad han ser Fadern g\u00f6ra; ty vad han g\u00f6r, det g\u00f6r likaledes ock Sonen.\n5:20 Ty Fadern \u00e4lskar Sonen och l\u00e5ter honom se allt vad han sj\u00e4lv g\u00f6r; och st\u00f6rre g\u00e4rningar, \u00e4n dessa \u00e4ro, skall han l\u00e5ta honom se, s\u00e5 att I skolen f\u00f6rundra eder.\n5:21 Ty s\u00e5som Fadern uppv\u00e4cker d\u00f6da och g\u00f6r dem levande, s\u00e5 g\u00f6r ock Sonen levande vilka han vill.\n5:22 Icke heller d\u00f6mer Fadern n\u00e5gon, utan all dom har han \u00f6verl\u00e5tit \u00e5t Sonen,\n5:23 f\u00f6r att alla skola \u00e4ra Sonen s\u00e5som de \u00e4ra Faderns. Den som icke \u00e4rar Sonen, han \u00e4rar icke heller Fadern, som har s\u00e4nt honom.\n5:24 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som h\u00f6r mina ord och tror honom som har s\u00e4nt mig, han har evigt liv och kommer icke under n\u00e5gon dom, utan har \u00f6verg\u00e5tt fr\u00e5n d\u00f6den till livet.\n5:25 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den stund kommer, jag, den \u00e4r redan inne, s\u00e5 de d\u00f6da skola h\u00f6ra Guds Sons r\u00f6st, och de som h\u00f6ra den skola bliva levande.\n5:26 Ty s\u00e5som Fadern har liv i sig sj\u00e4lv, s\u00e5 har han ock givit \u00e5t Sonen att hava liv i sig sj\u00e4lv.\n5:27 Och han har givit honom makt att h\u00e5lla dom, eftersom han \u00e4r M\u00e4nniskoson.\n5:28 F\u00f6rundren eder icke \u00f6ver detta. Ty den stund kommer, d\u00e5 alla som \u00e4ro i gravarna skola h\u00f6ra hans r\u00f6st\n5:29 och g\u00e5 ut ur dem: de som hava gjort vad gott \u00e4r skola uppst\u00e5 till liv, och de som hava gjort vad ont \u00e4r skola uppst\u00e5 till dom.\n5:30 Jag kan icke g\u00f6ra n\u00e5got av mig sj\u00e4lv. S\u00e5som jag h\u00f6r, s\u00e5 d\u00f6mer jag; och min dom \u00e4r r\u00e4ttvis, ty jag s\u00f6ker icke min vilja, utan dens vilja, som har s\u00e4nt mig.\n5:31 Om jag sj\u00e4lv vittnar om mig, s\u00e5 g\u00e4ller icke mitt vittnesb\u00f6rd.\n5:32 Men det \u00e4r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesb\u00f6rd om mig \u00e4r sant.\n5:33 I haven s\u00e4nt bud till Johannes, och han har vittnat f\u00f6r sanningen,\n5:34 Dock, det \u00e4r icke av n\u00e5gon m\u00e4nniska som jag tager emot vittnesb\u00f6rd om mig; men jag s\u00e4ger detta, f\u00f6r att I skolen bliva fr\u00e4lsta.\n5:35 Han var den brinnande, skinande lampan, och f\u00f6r en liten stund villen I fr\u00f6jdas i dess ljus.\n5:36 Men jag har ett vittnesb\u00f6rd om mig, som \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n Johannes' vittnesb\u00f6rd: de g\u00e4rningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de g\u00e4rningar som jag g\u00f6r, de vittna om mig, att Fadern har s\u00e4nt mig.\n5:37 Ja, Fadern, som har s\u00e4nt mig, han har sj\u00e4lv vittnat om mig. Hans r\u00f6st haven I aldrig n\u00e5gonsin h\u00f6rt, ej heller haven I sett hans gestalt,\n5:38 och hans ord haven I icke l\u00e5tit f\u00f6rbliva i eder. Ty den han har s\u00e4nt, honom tron I icke.\n5:39 I rannsaken skrifterna, d\u00e4rf\u00f6r att I menen eder i dem hava evigt liv; och det \u00e4r dessa som vittna om mig.\n5:40 Men I viljen icke komma till mig f\u00f6r att f\u00e5 liv.\n5:41 Jag tager icke emot pris av m\u00e4nniskor;\n5:42 men jag k\u00e4nner eder och vet att I icke haven Guds k\u00e4rlek i eder.\n5:43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.\n5:44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke s\u00f6ken det pris som kommer fr\u00e5n honom som allena \u00e4r Gud?\n5:45 Menen icke att det \u00e4r jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder \u00e4r Moses, han till vilken I s\u00e4tten edert hopp.\n5:46 Trodden I Moses, s\u00e5 skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.\n5:47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d\u00e5 kunna tro mina ord?\u00bb\n6:1 D\u00e4refter for Jesus \u00f6ver Galileiska sj\u00f6n, \u00bbTiberias' sj\u00f6\u00bb.\n6:2 Och mycket folk f\u00f6ljde efter honom, d\u00e4rf\u00f6r att de s\u00e5go de tecken som han gjorde med de sjuka.\n6:3 Men Jesus gick upp p\u00e5 berget och satte sig d\u00e4r med sina l\u00e4rjungar.\n6:4 Och p\u00e5sken, judarnas h\u00f6gtid, var n\u00e4ra.\n6:5 D\u00e5 nu Jesus lyfte upp sina \u00f6gon och s\u00e5g att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: \u00bbVarifr\u00e5n skola vi k\u00f6pa br\u00f6d, s\u00e5 att dessa f\u00e5 \u00e4ta?\u00bb\n6:6 Men detta sade han f\u00f6r att s\u00e4tta honom p\u00e5 prov, ty sj\u00e4lv visste han vad han skulle g\u00f6ra.\n6:7 Filippus svarade honom: \u00bbBr\u00f6d f\u00f6r tv\u00e5 hundra silverpenningar vore icke nog f\u00f6r att var och en skulle f\u00e5 ett litet stycke.\u00bb\n6:8 D\u00e5 sade till honom en annan av hans l\u00e4rjungar, Andreas, Simon Petrus' broder:\n6:9 \u00bbH\u00e4r \u00e4r en gosse som har fem kornbr\u00f6d och tv\u00e5 fiskar; men vad f\u00f6rsl\u00e5r det f\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga?\u00bb\n6:10 Jesus sade: \u00bbL\u00e5ten folket l\u00e4gga sig h\u00e4r.\u00bb Och p\u00e5 det st\u00e4llet var mycket gr\u00e4s. D\u00e5 l\u00e4grade sig m\u00e4nnen d\u00e4r, och deras antal var vid pass fem tusen.\n6:11 D\u00e4refter tog Jesus br\u00f6den och tackade Gud och delade ut \u00e5t dem som hade lagt sig ned d\u00e4r, likaledes ock av fiskarna, s\u00e5 mycket de ville hava.\n6:12 Och n\u00e4r de voro m\u00e4tta, sade han till sina l\u00e4rjungar: \u00bbSamlen tillhopa de \u00f6verblivna styckena, s\u00e5 att intet f\u00f6rfares.\u00bb\n6:13 D\u00e5 samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbr\u00f6den hade blivit \u00f6ver efter dem som hade \u00e4tit.\n6:14 D\u00e5 nu m\u00e4nniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: \u00bbDenne \u00e4r f\u00f6rvisso Profeten som skulle komma i v\u00e4rlden.\u00bb\n6:15 N\u00e4r d\u00e5 Jesus m\u00e4rkte att de t\u00e4nkte komma och med v\u00e5ld f\u00f6ra honom med sig och g\u00f6ra honom till konung, drog han sig \u00e5ter undan till berget, helt allena.\n6:16 Men n\u00e4r det blev afton, gingo hans l\u00e4rjungar ned till sj\u00f6n\n6:17 och stego i en b\u00e5t f\u00f6r att fara \u00f6ver sj\u00f6n till Kapernaum. Det hade d\u00e5 redan blivit m\u00f6rkt, och Jesus hade \u00e4nnu icke kommit till dem;\n6:18 och sj\u00f6n gick h\u00f6g, ty det bl\u00e5ste h\u00e5rt.\n6:19 N\u00e4r de s\u00e5 hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma g\u00e5ende p\u00e5 sj\u00f6n och nalkas b\u00e5ten. D\u00e5 blevo de f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n6:20 Men han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r jag; varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta.\u00bb\n6:21 De ville d\u00e5 taga honom upp i b\u00e5ten; och strax var b\u00e5ten framme vid landet dit de foro.\n6:22 Dagen d\u00e4refter h\u00e4nde sig detta. Folket som stod kvar p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n hade lagt m\u00e4rke till att d\u00e4r icke fanns mer \u00e4n en enda b\u00e5t, och att Jesus icke hade stigit i den b\u00e5ten med sina l\u00e4rjungar, utan att l\u00e4rjungarna hade farit bort allena.\n6:23 Andra b\u00e5tar hade likv\u00e4l kommit fr\u00e5n Tiberias och lagt till n\u00e4ra det st\u00e4lle d\u00e4r folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacks\u00e4gelsen.\n6:24 N\u00e4r allts\u00e5 folket nu s\u00e5g att Jesus icke var d\u00e4r, ej heller hans l\u00e4rjungar, stego de sj\u00e4lva i b\u00e5tarna och foro till Kapernaum f\u00f6r att s\u00f6ka efter Jesus.\n6:25 Och d\u00e5 de funno honom d\u00e4r p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n, fr\u00e5gade de honom: \u00bbRabbi, n\u00e4r kom du hit?\u00bb\n6:26 Jesus svarade dem och sade: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: I s\u00f6ken mig icke d\u00e4rf\u00f6r att I haven sett tecken, utan d\u00e4rf\u00f6r att I fingen \u00e4ta av br\u00f6den och bleven m\u00e4tta.\n6:27 Verken icke f\u00f6r att f\u00e5 den mat som f\u00f6rg\u00e5s, utan f\u00f6r att f\u00e5 den mat som f\u00f6rbliver och har med sig evigt liv, den som M\u00e4nniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sj\u00e4lv, l\u00e5tit undf\u00e5 sitt insegel.\u00bb\n6:28 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra f\u00f6r att utf\u00f6ra Guds g\u00e4rningar?\u00bb\n6:29 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbDetta \u00e4r Guds g\u00e4rning, att I tron p\u00e5 den han har s\u00e4nt.\u00bb\n6:30 De sade till honom: \u00bbVad f\u00f6r tecken g\u00f6r du d\u00e5? L\u00e5t oss se n\u00e5got tecken, s\u00e5 att vi kunna tro dig. Vilken g\u00e4rning utf\u00f6r du?\n6:31 V\u00e5ra f\u00e4der fingo \u00e4ta manna i \u00f6knen, s\u00e5som det \u00e4r skrivet: 'Han gav dem br\u00f6d fr\u00e5n himmelen att \u00e4ta.'\u00bb\n6:32 D\u00e5 svarade Jesus dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Det \u00e4r icke Moses som har givit eder br\u00f6det fr\u00e5n himmelen, men det \u00e4r min Fader som giver eder det r\u00e4tta br\u00f6det fr\u00e5n himmelen.\n6:33 Ty Guds br\u00f6d \u00e4r det br\u00f6d som kommer ned fr\u00e5n himmelen och giver v\u00e4rlden liv.\u00bb\n6:34 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbHerre, giv oss alltid det br\u00f6det.\u00bb\n6:35 Jesus svarade: \u00bbJag \u00e4r livets br\u00f6d. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror p\u00e5 mig, han skall aldrig t\u00f6rsta.\n6:36 Men det \u00e4r s\u00e5som jag har sagt eder: fast\u00e4n I haven sett mig, tron I dock icke.\n6:37 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.\n6:38 Ty jag har kommit ned fr\u00e5n himmelen, icke f\u00f6r att g\u00f6ra min vilja, utan f\u00f6r att g\u00f6ra dens vilja, som har s\u00e4nt mig.\n6:39 Och detta \u00e4r dens vilja, som har s\u00e4nt mig, att jag icke skall l\u00e5ta n\u00e5gon enda g\u00e5 f\u00f6rlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall l\u00e5ta dem uppst\u00e5 p\u00e5 den yttersta dagen.\n6:40 Ja, detta \u00e4r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror p\u00e5 honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall l\u00e5ta honom uppst\u00e5 p\u00e5 den yttersta dagen.\u00bb\n6:41 D\u00e5 knorrade judarna \u00f6ver honom, d\u00e4rf\u00f6r att han hade sagt: \u00bbJag \u00e4r det br\u00f6d som har kommit ned fr\u00e5n himmelen.\u00bb\n6:42 Och de sade: \u00bb\u00c4r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi k\u00e4nna? Huru kan han d\u00e5 s\u00e4ga: 'Jag har kommit ned fr\u00e5n himmelen'?\u00bb\n6:43 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbKnorren icke eder emellan.\n6:44 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har s\u00e4nt mig, drager honom; och jag skall l\u00e5ta honom uppst\u00e5 p\u00e5 den yttersta dagen.\n6:45 Det \u00e4r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava f\u00e5tt l\u00e4rdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och l\u00e4rt av honom, han kommer till mig.\n6:46 Icke som om n\u00e5gon skulle hava sett Fadern, utom den som \u00e4r fr\u00e5n Gud; han har sett Fadern.\n6:47 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som tror, han har evigt liv.\n6:48 Jag \u00e4r livets br\u00f6d.\n6:49 Edra f\u00e4der \u00e5to manna i \u00f6knen, och de dogo.\n6:50 Men med det br\u00f6d som kommer ned fr\u00e5n himmelen \u00e4r det s\u00e5, att om n\u00e5gon \u00e4ter d\u00e4rav, s\u00e5 skall han icke d\u00f6.\n6:51 Jag \u00e4r det levande br\u00f6det som har kommit ned fr\u00e5n himmelen. Om n\u00e5gon \u00e4ter av det br\u00f6det, s\u00e5 skall han leva till evig tid. Och det br\u00f6d som jag skall giva \u00e4r mitt k\u00f6tt; och jag giver det, f\u00f6r att v\u00e4rlden skall leva.\u00bb\n6:52 D\u00e5 tvistade judarna med varandra och sade: \u00bbHuru skulle denne kunna giva oss sitt k\u00f6tt att \u00e4ta?\u00bb\n6:53 Jesus sade d\u00e5 till dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Om I icke \u00e4ten M\u00e4nniskosonens k\u00f6tt och dricken hans blod, s\u00e5 haven I icke liv i eder.\n6:54 Den som \u00e4ter mitt k\u00f6tt och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall l\u00e5ta honom uppst\u00e5 p\u00e5 den yttersta dagen.\n6:55 Ty mitt k\u00f6tt \u00e4r sannskyldig mat, och mitt blod \u00e4r sannskyldig dryck.\n6:56 Den som \u00e4ter mitt k\u00f6tt och dricker mitt blod, han f\u00f6rbliver i mig, och jag f\u00f6rbliver i honom.\n6:57 S\u00e5som Fadern, han som \u00e4r den levande, har s\u00e4nt mig, och s\u00e5som jag lever genom Fadern, s\u00e5 skall ock den som \u00e4ter mig leva genom mig.\n6:58 S\u00e5 \u00e4r det med det br\u00f6d som har kommit ned fr\u00e5n himmelen. Det \u00e4r icke s\u00e5som det f\u00e4derna fingo \u00e4ta, vilka sedan dogo; den som \u00e4ter detta br\u00f6d, han skall leva till evig tid.\u00bb\n6:59 Detta sade han, n\u00e4r han undervisade i synagogan i Kapernaum.\n6:60 M\u00e5nga av hans l\u00e4rjungar, som h\u00f6rde detta, sade d\u00e5: \u00bbDetta \u00e4r ett h\u00e5rt tal; vem st\u00e5r ut med att h\u00f6ra p\u00e5 honom?\u00bb\n6:61 Men Jesus visste inom sig att hans l\u00e4rjungar knorrade \u00f6ver detta; och han sade till dem: \u00bb\u00c4r detta f\u00f6r eder en st\u00f6testen?\n6:62 Vad skolen I d\u00e5 s\u00e4ga, om I f\u00e5n se M\u00e4nniskosonen uppstiga dit d\u00e4r han f\u00f6rut var? --\n6:63 Det \u00e4r anden som g\u00f6r levande; k\u00f6ttet \u00e4r till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder \u00e4ro ande och \u00e4ro liv.\n6:64 Men bland eder finnas n\u00e5gra som icke tro.\u00bb Jesus visste n\u00e4mligen fr\u00e5n begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s\u00e5 ock vilken den var som skulle f\u00f6rr\u00e5da honom.\n6:65 Och han tillade: \u00bbF\u00f6rdenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.\u00bb\n6:66 F\u00f6r detta tals skull drogo sig m\u00e5nga av hans l\u00e4rjungar tillbaka, s\u00e5 att de icke l\u00e4ngre vandrade med honom.\n6:67 D\u00e5 sade Jesus till de tolv: \u00bbIcke viljen v\u00e4l ocks\u00e5 I g\u00e5 bort?\u00bb\n6:68 Simon Petrus svarade honom: \u00bbHerre, till vem skulle vi g\u00e5? Du har det eviga livets ord,\n6:69 och vi tro och f\u00f6rst\u00e5 att du \u00e4r Guds helige.\u00bb\n6:70 Jesus svarade dem: \u00bbHar icke jag sj\u00e4lv utvalt eder, I tolv? Och likv\u00e4l \u00e4r en av eder en dj\u00e4vul.\u00bb\n6:71 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle f\u00f6rr\u00e5da honom, och han var en av de tolv.\n7:1 D\u00e4refter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, d\u00e5 nu judarna stodo efter att d\u00f6da honom.\n7:2 Men judarnas l\u00f6vhyddoh\u00f6gtid var nu n\u00e4ra.\n7:3 D\u00e5 sade hans br\u00f6der till honom: \u00bbBegiv dig h\u00e4rifr\u00e5n och g\u00e5 till Judeen, s\u00e5 att ocks\u00e5 dina l\u00e4rjungar f\u00e5 se de g\u00e4rningar som du g\u00f6r.\n7:4 Ty ingen som vill vara k\u00e4nd bland m\u00e4nniskor utf\u00f6r sitt verk i hemlighet. D\u00e5 du nu g\u00f6r s\u00e5dana g\u00e4rningar, s\u00e5 tr\u00e4d \u00f6ppet fram f\u00f6r v\u00e4rlden.\u00bb\n7:5 Det var n\u00e4mligen s\u00e5, att icke ens hans br\u00f6der trodde p\u00e5 honom.\n7:6 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbMin tid \u00e4r \u00e4nnu icke kommen, men f\u00f6r eder \u00e4r tiden alltid l\u00e4glig.\n7:7 V\u00e4rlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag vittnar om henne, att hennes g\u00e4rningar \u00e4ro onda.\n7:8 G\u00e5n I upp till h\u00f6gtiden; jag \u00e4r icke stadd p\u00e5 v\u00e4g upp till denna h\u00f6gtid, ty min tid \u00e4r \u00e4nnu icke fullbordad.\u00bb\n7:9 Detta sade han till dem och stannade s\u00e5 kvar i Galileen.\n7:10 Men n\u00e4r hans br\u00f6der hade g\u00e5tt upp till h\u00f6gtiden, d\u00e5 gick ocks\u00e5 han ditupp, dock icke \u00f6ppet, utan likasom i hemlighet.\n7:11 Och judarna s\u00f6kte efter honom under h\u00f6gtiden och sade: \u00bbVar \u00e4r han?\u00bb\n7:12 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somliga sade: \u00bbHan \u00e4r en r\u00e4ttsinnig man\u00bb, men andra sade: \u00bbNej, han f\u00f6rvillar folket.\u00bb\n7:13 Dock talade ingen \u00f6ppet om honom, av fruktan f\u00f6r judarna.\n7:14 Men n\u00e4r redan halva h\u00f6gtiden var f\u00f6rliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade.\n7:15 D\u00e5 f\u00f6rundrade sig judarna och sade: \u00bbVarifr\u00e5n har denne sin l\u00e4rdom, han som icke har f\u00e5tt undervisning?\u00bb\n7:16 Jesus svarade dem och sade: \u00bbMin l\u00e4ra \u00e4r icke min, utan hans som har s\u00e4nt mig.\n7:17 Om n\u00e5gon vill g\u00f6ra hans vilja, s\u00e5 skall han f\u00f6rst\u00e5 om denna l\u00e4ra \u00e4r fr\u00e5n Gud, eller om jag talar av mig sj\u00e4lv.\n7:18 Den som talar av sig sj\u00e4lv, han s\u00f6ker sin egen \u00e4ra; men den som s\u00f6ker dens \u00e4ra, som har s\u00e4nt honom, han \u00e4r sannf\u00e4rdig, och or\u00e4ttf\u00e4rdighet finnes icke i honom. --\n7:19 Har icke Moses givit eder lagen? Och likv\u00e4l fullg\u00f6r ingen av eder lagen. Varf\u00f6r st\u00e5n I efter att d\u00f6da mig?\u00bb\n7:20 Folket svarade: \u00bbDu \u00e4r besatt av en ond ande. Vem st\u00e5r efter att d\u00f6da dig?\u00bb\n7:21 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbEn g\u00e4rning allenast gjorde jag, och alla f\u00f6rundren I eder \u00f6ver den.\n7:22 Moses har givit eder omsk\u00e4relsen -- icke som om den vore ifr\u00e5n Moses, ty den \u00e4r ifr\u00e5n f\u00e4derna -- och s\u00e5 omsk\u00e4ren I m\u00e4nniskor ocks\u00e5 p\u00e5 en sabbat.\n7:23 Om nu en m\u00e4nniska undf\u00e5r omsk\u00e4relsen p\u00e5 en sabbat, f\u00f6r att Moses' lag icke skall g\u00f6ras om intet, huru kunnen I d\u00e5 vredgas p\u00e5 mig, d\u00e4rf\u00f6r att jag p\u00e5 en sabbat gjorde en m\u00e4nniska hel och frisk?\n7:24 D\u00f6men icke efter skenet, utan d\u00f6men en r\u00e4tt dom.\u00bb\n7:25 D\u00e5 sade n\u00e5gra av folket i Jerusalem: \u00bb\u00c4r det icke denne som de st\u00e5 efter att d\u00f6da?\n7:26 Och \u00e4nd\u00e5 f\u00e5r han tala fritt, utan att de s\u00e4ga n\u00e5got till honom. Hava d\u00e5 r\u00e5dsherrarna verkligen blivit f\u00f6rvissade om att denne \u00e4r Messias?\n7:27 Dock, denne k\u00e4nna vi, och vi veta varifr\u00e5n han \u00e4r; men n\u00e4r Messias kommer, k\u00e4nner ingen varifr\u00e5n han \u00e4r.\u00bb\n7:28 D\u00e5 sade Jesus med h\u00f6g r\u00f6st, d\u00e4r han undervisade i helgedomen: \u00bbJav\u00e4l, I k\u00e4nnen mig, och I veten varifr\u00e5n jag \u00e4r. Likv\u00e4l har jag icke kommit av mig sj\u00e4lv, men han som har s\u00e4nt mig \u00e4r en som verkligen har myndighet att s\u00e4nda, han som I icke k\u00e4nnen.\n7:29 Men jag k\u00e4nner honom, ty fr\u00e5n honom \u00e4r jag kommen, och han har s\u00e4nt mig.\u00bb\n7:30 D\u00e5 ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom, ty hans stund var \u00e4nnu icke kommen.\n7:31 Men m\u00e5nga av folket trodde p\u00e5 honom, och de sade: \u00bbIcke skall v\u00e4l Messias, n\u00e4r han kommer, g\u00f6ra flera tecken \u00e4n denne har gjort?\u00bb\n7:32 S\u00e5dant fingo faris\u00e9erna h\u00f6ra folket i tysthet tala om honom. D\u00e5 s\u00e4nde \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna ut r\u00e4ttstj\u00e4nare f\u00f6r att gripa honom.\n7:33 Men Jesus sade: \u00bb\u00c4nnu en liten tid \u00e4r jag hos eder; sedan g\u00e5r jag bort till honom som har s\u00e4nt mig.\n7:34 I skolen d\u00e5 s\u00f6ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d\u00e4r jag \u00e4r, dit kunnen I icke komma.\u00bb\n7:35 D\u00e5 sade judarna till varandra: \u00bbVart t\u00e4nker denne g\u00e5, eftersom vi icke skola kunna finna honom? M\u00e5nne han t\u00e4nker g\u00e5 till dem som bo kringspridda bland grekerna? T\u00e4nker han d\u00e5 undervisa grekerna?\n7:36 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen s\u00f6ka efter mig, men I skolen icke finna mig, och d\u00e4r jag \u00e4r, dit kunnen I icke komma'?\u00bb\n7:37 P\u00e5 den sista dagen i h\u00f6gtiden, som ock var den f\u00f6rn\u00e4msta, stod Jesus d\u00e4r och ropade och sade: \u00bbOm n\u00e5gon t\u00f6rstar, s\u00e5 komme han till mig och dricke.\n7:38 Den som tror p\u00e5 mig, av hans innersta skola str\u00f6mmar av levande vatten flyta fram, s\u00e5som skriften s\u00e4ger.\u00bb\n7:39 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p\u00e5 honom skulle undf\u00e5; ty ande var d\u00e5 \u00e4nnu icke given, eftersom Jesus \u00e4nnu icke hade blivit f\u00f6rh\u00e4rligad.\n7:40 N\u00e5gra av folket, som h\u00f6rde dessa ord, sade d\u00e5: \u00bbDenne \u00e4r f\u00f6rvisso Profeten.\u00bb\n7:41 Andra sade: \u00bbHan \u00e4r Messias.\u00bb Andra \u00e5ter sade: \u00bbIcke kommer v\u00e4l Messias fr\u00e5n Galileen?\n7:42 S\u00e4ger icke skriften att Messias skall komma av Davids s\u00e4d och fr\u00e5n den lilla staden Betlehem, d\u00e4r David bodde?\n7:43 S\u00e5 uppstodo f\u00f6r hans skull stridiga meningar bland folket,\n7:44 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom.\n7:45 N\u00e4r sedan r\u00e4ttstj\u00e4narna kommo tillbaka till \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna, fr\u00e5gade dessa dem: \u00bbVarf\u00f6r haven I icke f\u00f6rt honom hit?\u00bb\n7:46 Tj\u00e4narna svarade: \u00bbAldrig har n\u00e5gon m\u00e4nniska talat, som den mannen talar.\u00bb\n7:47 D\u00e5 svarade faris\u00e9erna dem: \u00bbHaven nu ocks\u00e5 I blivit f\u00f6rvillade?\n7:48 Har d\u00e5 n\u00e5gon av r\u00e5dsherrarna trott p\u00e5 honom? Eller n\u00e5gon av faris\u00e9erna?\n7:49 Nej; men detta folk, som icke k\u00e4nner lagen, det \u00e4r f\u00f6rbannat.\n7:50 D\u00e5 sade Nikodemus till dem, han som f\u00f6rut hade bes\u00f6kt honom, och som sj\u00e4lv var en av dem:\n7:51 \u00bbIcke d\u00f6mer v\u00e4l v\u00e5r lag n\u00e5gon, utan att man f\u00f6rst har f\u00f6rh\u00f6rt honom och utr\u00f6nt vad han f\u00f6rehar?\u00bb\n7:52 De svarade och sade till honom: \u00bbKanske ocks\u00e5 du \u00e4r fr\u00e5n Galileen? Rannsaka, s\u00e5 skall du finna att ingen profet kommer fr\u00e5n Galileen.\u00bb\n7:53 [Och de gingo hem, var och en till sitt.\n8:1 Och Jesus gick ut till Oljeberget.\n8:2 Men i dagbr\u00e4ckningen kom han \u00e5ter till helgedomen.\n8:3 D\u00e5 f\u00f6rde \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna dit en kvinna som hade blivit betr\u00e4dd med \u00e4ktenskapsbrott; och n\u00e4r de hade lett henne fram,\n8:4 sade de till honom: \u00bbM\u00e4stare, denna kvinna har p\u00e5 bar g\u00e4rning blivit betr\u00e4dd med \u00e4ktenskapsbrott.\n8:5 Nu bjuder Moses i lagen att s\u00e5dana skola stenas. Vad s\u00e4ger d\u00e5 du?\u00bb\n8:6 Detta sade de f\u00f6r att sn\u00e4rja honom, p\u00e5 det att de skulle f\u00e5 n\u00e5got att anklaga honom f\u00f6r. D\u00e5 b\u00f6jde Jesus sig ned och skrev med fingret p\u00e5 jorden.\n8:7 Men n\u00e4r de stodo fast vid sin fr\u00e5ga, reste han sig upp och sade till dem: \u00bbDen av eder som \u00e4r utan synd, han kaste f\u00f6rsta stenen p\u00e5 henne.\u00bb\n8:8 Sedan b\u00f6jde han sig \u00e5ter ned och skrev p\u00e5 jorden.\n8:9 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, gingo de ut, den ene efter den andre, f\u00f6rst de \u00e4ldsta, och Jesus blev l\u00e4mnad allena med kvinnan, som stod d\u00e4r kvar.\n8:10 D\u00e5 s\u00e5g Jesus upp och sade till kvinnan: \u00bbVar \u00e4ro de andra? Har ingen d\u00f6mt dig?\u00bb\n8:11 Hon svarade: \u00bbHerre, ingen.\u00bb D\u00e5 sade han till henne: \u00bbIcke heller jag d\u00f6mer dig. G\u00e5, och synda icke h\u00e4refter.\u00bb]\n8:12 \u00c5ter talade Jesus till dem och sade: \u00bbJag \u00e4r v\u00e4rldens ljus; den som f\u00f6ljer mig, han skall f\u00f6rvisso icke vandra i m\u00f6rkret, utan skall hava livets ljus.\u00bb\n8:13 D\u00e5 sade faris\u00e9erna till honom: \u00bbDu vittnar om dig sj\u00e4lv; ditt vittnesb\u00f6rd g\u00e4ller icke.\u00bb\n8:14 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbOm jag \u00e4n vittnar om mig sj\u00e4lv, s\u00e5 g\u00e4ller dock mitt vittnesb\u00f6rd, ty jag vet varifr\u00e5n jag har kommit, och vart jag g\u00e5r; men I veten icke varifr\u00e5n jag kommer, eller vart jag g\u00e5r.\n8:15 I d\u00f6men efter k\u00f6ttet; jag d\u00f6mer ingen.\n8:16 Och om jag \u00e4n d\u00f6mer, s\u00e5 \u00e4r min dom en r\u00e4tt dom, ty jag \u00e4r d\u00e4rvid icke ensam, utan med mig \u00e4r han som har s\u00e4nt mig.\n8:17 I eder lag \u00e4r ju ock skrivet att vad tv\u00e5 m\u00e4nniskor vittna, det g\u00e4ller s\u00e5som sant.\n8:18 H\u00e4r \u00e4r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks\u00e5 Fadern, som har s\u00e4nt mig.\n8:19 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbVar \u00e4r d\u00e5 din Fader?\u00bb Jesus svarade: \u00bbI k\u00e4nnen varken mig eller min Fader. Om I k\u00e4nden mig, s\u00e5 k\u00e4nden I ock min Fader.\u00bb\n8:20 Det var p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r offerkistorna stodo som han talade dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar hand p\u00e5 honom, ty hans stund var \u00e4nnu icke kommen.\n8:21 \u00c5ter sade han till dem: \u00bbJag g\u00e5r bort, och I skolen d\u00e5 s\u00f6ka efter mig; men I skolen d\u00f6 i eder synd. Dig jag g\u00e5r, dit kunnen I icke komma.\u00bb\n8:22 D\u00e5 sade judarna: \u00bbIcke vill han v\u00e4l dr\u00e4pa sig sj\u00e4lv, eftersom han s\u00e4ger: 'Dit jag g\u00e5r, dit kunnen I icke komma'?\u00bb\n8:23 Men han svarade dem: \u00bbI \u00e4ren h\u00e4rnedifr\u00e5n, jag \u00e4r ovanifr\u00e5n; I \u00e4ren av denna v\u00e4rlden, jag \u00e4r icke av denna v\u00e4rlden.\n8:24 D\u00e4rf\u00f6r sade jag till eder att I skullen d\u00f6 i edra synder; ty om I icke tron att jag \u00e4r den jag \u00e4r, s\u00e5 skolen I d\u00f6 i edra synder.\u00bb\n8:25 D\u00e5 fr\u00e5gade de honom: \u00bbVem \u00e4r du d\u00e5?\u00bb Jesus svarade dem: \u00bbDet som jag redan fr\u00e5n begynnelsen har uttalat f\u00f6r eder.\n8:26 Mycket har jag \u00e4nnu att tala och att d\u00f6ma i fr\u00e5ga om eder. Men han som har s\u00e4nt mig \u00e4r sannf\u00e4rdig, och vad jag har h\u00f6rt av honom, det talar jag ut inf\u00f6r v\u00e4rlden.\u00bb\n8:27 Men de f\u00f6rstodo icke att det var om Fadern som han talade till dem.\n8:28 D\u00e5 sade Jesus: \u00bbN\u00e4r I haven upph\u00f6jt M\u00e4nniskosonen, d\u00e5 skolen I f\u00f6rsta att jag \u00e4r den jag \u00e4r, och att jag icke g\u00f6r n\u00e5got av mig sj\u00e4lv, utan talar detta s\u00e5som Fadern har l\u00e4rt mig.\n8:29 Och han som har s\u00e4nt mig \u00e4r med mig; han har icke l\u00e4mnat mig allena, eftersom jag alltid g\u00f6r vad honom behagar.\u00bb\n8:30 N\u00e4r han talade detta, kommo m\u00e5nga till tro p\u00e5 honom.\n8:31 D\u00e5 sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: \u00bbOm I f\u00f6rbliven i mitt ord, s\u00e5 \u00e4ren I i sanning mina l\u00e4rjungar;\n8:32 Och I skolen d\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 sanningen, och sanningen skall g\u00f6ra eder fria.\u00bb\n8:33 De svarade honom: \u00bbVi \u00e4ro Abrahams s\u00e4d och hava aldrig varit tr\u00e4lar under n\u00e5gon. Huru kan du d\u00e5 s\u00e4ga: 'I skolen bliva fria'?\u00bb\n8:34 Jesus svarade dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Var och en som g\u00f6r synd, han \u00e4r syndens tr\u00e4l.\n8:35 Men tr\u00e4len f\u00e5r icke f\u00f6rbliva i huset f\u00f6r alltid; sonen f\u00e5r f\u00f6rbliva d\u00e4r f\u00f6r alltid.\n8:36 Om nu Sonen g\u00f6r eder fria, s\u00e5 bliven i verkligen fria.\n8:37 Jag vet att I \u00e4ren Abrahams s\u00e4d; men I st\u00e5n efter att d\u00f6da mig, eftersom mitt ord icke f\u00e5r n\u00e5gon ing\u00e5ng i eder.\n8:38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s\u00e5 g\u00f6ren ock I vad I haven h\u00f6rt av eder fader.\u00bb\n8:39 De svarade och sade till honom: \u00bbV\u00e5r fader \u00e4r ju Abraham.\u00bb Jesus svarade till dem: \u00bb\u00c4ren I Abrahams barn, s\u00e5 g\u00f6ren ock Abrahams g\u00e4rningar.\n8:40 Men nu st\u00e5n I efter att d\u00f6da mig, en man som har sagt eder sanningen, s\u00e5som jag har h\u00f6rt den av Gud. S\u00e5 handlade icke Abraham.\n8:41 Nej, I g\u00f6ren eder faders g\u00e4rningar.\u00bb De sade till honom: \u00bbVi \u00e4ro icke f\u00f6dda i \u00e4ktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.\u00bb\n8:42 Jesus svarade dem: \u00bbVore Gud eder fader, s\u00e5 \u00e4lskaden I ju mig, ty fr\u00e5n Gud har jag utg\u00e5tt, och fr\u00e5n honom \u00e4r jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig sj\u00e4lv, utan det \u00e4r han som har s\u00e4nt mig.\n8:43 Varf\u00f6r fatten I d\u00e5 icke vad jag talar? Jo, d\u00e4rf\u00f6r att I icke 'st\u00e5n ut med' att h\u00f6ra p\u00e5 mitt ord.\n8:44 I haven dj\u00e4vulen till eder fader, och vad eder fader har beg\u00e4r till, det viljen i g\u00f6ra. Han har varit en mandr\u00e5pare fr\u00e5n begynnelsen, och i sanningen st\u00e5r han icke, ty sanning finnes icke i honom. N\u00e4r han talar l\u00f6gn, d\u00e5 talar han av sitt eget, ty han \u00e4r en l\u00f6gnare, ja, l\u00f6gnens fader.\n8:45 Men mig tron I icke, just d\u00e4rf\u00f6r att jag talar sanning.\n8:46 Vilken av eder kan \u00f6verbevisa mig om n\u00e5gon synd? Om jag allts\u00e5 talar sanning, varf\u00f6r tron I mig d\u00e5 icke?\n8:47 Den som \u00e4r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att I icke \u00e4ren av Gud som I icke lyssnen d\u00e4rtill.\n8:48 Judarna svarade och sade till honom: \u00bbHava vi icke r\u00e4tt, d\u00e5 vi s\u00e4ga att du \u00e4r en samarit och \u00e4r besatt av en ond ande?\u00bb\n8:49 Jesus svarade: \u00bbJag \u00e4r icke besatt av n\u00e5gon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I \u00e5ter skymfen mig.\n8:50 Men jag s\u00f6ker icke min egen \u00e4ra; en finnes dock som s\u00f6ker den och som d\u00f6mer.\n8:51 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som h\u00e5ller mitt ord, han skall aldrig n\u00e5gonsin se d\u00f6den.\u00bb\n8:52 Judarna sade till honom: \u00bbNu f\u00f6rst\u00e5 vi att du \u00e4r besatt av en ond ande. Abraham har d\u00f6tt, s\u00e5 ock profeterna, och likv\u00e4l s\u00e4ger du: 'Den som h\u00e5ller mitt ord, han skall aldrig n\u00e5gonsin smaka d\u00f6den.'\n8:53 Icke \u00e4r v\u00e4l du f\u00f6rmer \u00e4n v\u00e5r Fader Abraham? Och han har ju d\u00f6tt. Profeterna hava ocks\u00e5 d\u00f6tt. Till vem g\u00f6r du d\u00e5 dig sj\u00e4lv?\u00bb\n8:54 Jesus svarade: \u00bbOm jag sj\u00e4lv ville skaffa mig \u00e4ra, s\u00e5 vore min \u00e4ra intet; men det \u00e4r min Fader som f\u00f6rl\u00e4nar mig \u00e4ra, han som I s\u00e4ger vara eder Gud.\n8:55 Dock, I haven icke l\u00e4rt k\u00e4nna honom, men jag k\u00e4nner honom; och om jag sade att jag icke k\u00e4nde honom, s\u00e5 bleve jag en l\u00f6gnare likasom I; men jag k\u00e4nner honom och h\u00e5ller hans ord.\n8:56 Abraham, eder fader, fr\u00f6jdade sig \u00f6ver att han skulle f\u00e5 se min dag. Han fick se den och blev glad.\u00bb\n8:57 D\u00e5 sade judarna till honom: \u00bbFemtio \u00e5r gammal \u00e4r du icke \u00e4nnu, och Abraham har du sett!\u00bb\n8:58 Jesus sade till dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: F\u00f6rr\u00e4n Abraham blev till, \u00e4r jag.\u00bb\n8:59 D\u00e5 togo de upp stenar f\u00f6r att kasta p\u00e5 honom. Men Jesus g\u00f6mde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.\n9:1 N\u00e4r han nu gick v\u00e4gen fram, fick han se en man som var f\u00f6dd blind.\n9:2 D\u00e5 fr\u00e5gade hans l\u00e4rjungar honom och sade: \u00bbRabbi, vilken har syndat, denne eller hans f\u00f6r\u00e4ldrar, s\u00e5 att han har blivit f\u00f6dd blind?\u00bb\n9:3 Jesus svarade: \u00bbDet \u00e4r varken denne som har syndat eller hans f\u00f6r\u00e4ldrar, utan s\u00e5 har skett, f\u00f6r att Guds g\u00e4rningar skulle uppenbaras p\u00e5 honom.\n9:4 Medan dagen varar, m\u00e5ste vi g\u00f6ra dens g\u00e4rningar, som har s\u00e4nt mig; natten kommer, d\u00e5 ingen kan verka.\n9:5 S\u00e5 l\u00e4nge jag \u00e4r i v\u00e4rlden, \u00e4r jag v\u00e4rldens ljus.\u00bb\n9:6 N\u00e4r han hade sagt detta, spottade han p\u00e5 jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen p\u00e5 mannens \u00f6gon\n9:7 och sade till honom: \u00bbG\u00e5 bort och tv\u00e5 dig i dammen Siloam\u00bb (det betyder uts\u00e4nd). Mannen gick d\u00e5 dit och tv\u00e5dde sig; och n\u00e4r han kom igen, kunde han se.\n9:8 D\u00e5 sade grannarna och andra som f\u00f6rut hade sett honom s\u00e5som tiggare: \u00bb\u00c4r detta icke den man som att och tiggde?\u00bb\n9:9 Somliga svarade: \u00bbDet \u00e4r han.\u00bb Andra sade: \u00bbNej, men han \u00e4r lik honom.\u00bb Sj\u00e4lv sade han: \u00bbJag \u00e4r den mannen.\u00bb\n9:10 Och de fr\u00e5gade honom: \u00bbHuru blevo d\u00e5 dina \u00f6gon \u00f6ppnade?\u00bb\n9:11 Han svarade: \u00bbDen man som heter Jesus gjorde en deg och smorde d\u00e4rmed mina \u00f6gon och sade till mig: 'G\u00e5 bort till Siloam och tv\u00e5 dig.' Jag gick d\u00e5 dit och tv\u00e5dde mig, och s\u00e5 fick jag min syn.\u00bb\n9:12 De fr\u00e5gade honom: \u00bbVar \u00e4r den mannen?\u00bb Han svarade: \u00bbDet vet jag icke.\u00bb\n9:13 D\u00e5 f\u00f6rde de honom, mannen som f\u00f6rut hade varit blind, bort till faris\u00e9erna.\n9:14 Och det var sabbat den dag d\u00e5 Jesus gjorde degen och \u00f6ppnade hans \u00f6gon.\n9:15 N\u00e4r nu j\u00e4mv\u00e4l faris\u00e9erna i sin ordning fr\u00e5gade honom huru han hade f\u00e5tt sin syn, svarade han dem: \u00bbHan lade en deg p\u00e5 mina \u00f6gon, och jag fick tv\u00e5 mig, och nu kan jag se.\u00bb\n9:16 D\u00e5 sade n\u00e5gra av faris\u00e9erna: \u00bbDen mannen \u00e4r icke fr\u00e5n Gud, eftersom han icke h\u00e5ller sabbaten.\u00bb Andra sade: \u00bbHuru skulle n\u00e5gon som \u00e4r en syndare kunna g\u00f6ra s\u00e5dana tecken?\u00bb S\u00e5 funnos bland dem stridiga meningar.\n9:17 D\u00e5 fr\u00e5gade de \u00e5ter den blinde: \u00bbVad s\u00e4ger du sj\u00e4lv om honom, d\u00e5 det ju var dina \u00f6gon han \u00f6ppnade?\u00bb Han svarade: \u00bbEn profet \u00e4r han.\u00bb\n9:18 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och f\u00e5tt sin syn, f\u00f6rr\u00e4n de hade kallat till sig mannen f\u00f6r\u00e4ldrar, hans som hade f\u00e5tt sin syn.\n9:19 Dem fr\u00e5gade de och sade: \u00bb\u00c4r detta eder son, den som I s\u00e4gen vara f\u00f6dd blind? Huru kommer det d\u00e5 till, att han nu kan se?\u00bb\n9:20 D\u00e5 svarade han f\u00f6r\u00e4ldrar och sade: \u00bbAtt denne \u00e4r v\u00e5r son, och att han f\u00f6ddes blind, det veta vi.\n9:21 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har \u00f6ppnat hans \u00f6gon. Fr\u00e5gen honom sj\u00e4lv; han \u00e4r gammal nog, han m\u00e5 sj\u00e4lv tala f\u00f6r sig.\u00bb\n9:22 Detta sade hans f\u00f6r\u00e4ldrar, d\u00e4rf\u00f6r att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit \u00f6verens om att den som bek\u00e4nde Jesus vara Messias, han skulle utst\u00f6tas ur synagogan.\n9:23 D\u00e4rf\u00f6r var det som hans f\u00f6r\u00e4ldrar sade: \u00bbHan \u00e4r gammal nog; fr\u00e5gen honom sj\u00e4lv.\u00bb\n9:24 D\u00e5 kallade de f\u00f6r andra g\u00e5ngen till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: \u00bbS\u00e4g nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man \u00e4r en syndare.\u00bb\n9:25 Han svarade: \u00bbOm han \u00e4r en syndare vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.\u00bb\n9:26 D\u00e5 fr\u00e5gade de honom: \u00bbVad gjorde han med dig? P\u00e5 vad s\u00e4tt \u00f6ppnade han dina \u00f6gon?\u00bb\n9:27 Han svarade dem: \u00bbJag har ju redan sagt eder det, men I h\u00f6rden icke p\u00e5 mig. Varf\u00f6r viljen I d\u00e5 \u00e5ter h\u00f6ra det? Kanske viljen ocks\u00e5 I bliva hans l\u00e4rjungar?\u00bb\n9:28 D\u00e5 bannade de honom och sade: \u00bbDu \u00e4r sj\u00e4lv hans l\u00e4rjunge; vi \u00e4ro Moses' l\u00e4rjungar.\n9:29 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifr\u00e5n denne \u00e4r, det veta vi icke.\u00bb\n9:30 Mannen svarade och sade till dem: \u00bbJa, d\u00e4ri ligger det f\u00f6runderliga, att I icke veten varifr\u00e5n han \u00e4r, och \u00e4nd\u00e5 har han \u00f6ppnat mina \u00f6gon.\n9:31 Vi veta ju att Gud icke h\u00f6r syndare, men ocks\u00e5 att om n\u00e5gon \u00e4r gudfruktig och g\u00f6r hans vilja, d\u00e5 h\u00f6r han honom.\n9:32 Aldrig f\u00f6rut har man h\u00f6rt att n\u00e5gon har \u00f6ppnat \u00f6gonen p\u00e5 en som f\u00f6ddes blind.\n9:33 Vore denne icke fr\u00e5n Gud, s\u00e5 kunde han intet g\u00f6ra.\u00bb\n9:34 De svarade och sade till honom: \u00bbDu \u00e4r hel och h\u00e5llen f\u00f6dd i synd, och du vill undervisa oss!\u00bb Och s\u00e5 drevo de ut honom.\n9:35 Jesus fick sedan h\u00f6ra att de hade drivit ut honom, och n\u00e4r han s\u00e5 tr\u00e4ffade honom, sade han: \u00bbTror du p\u00e5 M\u00e4nniskosonen?\u00bb\n9:36 Han svarade och sade: \u00bbHerre, vem \u00e4r han d\u00e5? S\u00e4g mig det, s\u00e5 att jag kan tro p\u00e5 honom.\u00bb\n9:37 Jesus sade till honom: \u00bbDu har sett honom; det \u00e4r han som talar med dig.\u00bb\n9:38 D\u00e5 sade han: \u00bbHerre, jag tror.\u00bb Och han f\u00f6ll ned f\u00f6r honom.\n9:39 Och Jesus sade: \u00bbTill en dom har jag kommit hit i v\u00e4rlden, f\u00f6r att de som icke se skola varda seende, och f\u00f6r att de som se skola varda blinda.\u00bb\n9:40 N\u00e4r n\u00e5gra faris\u00e9er som voro i hans n\u00e4rhet h\u00f6rde detta, sade de till honom: \u00bb\u00c4ro d\u00e5 kanske ocks\u00e5 vi blinda?\u00bb\n9:41 Jesus svarade dem: \u00bbVoren I blinda, s\u00e5 haden I icke synd. Men nu s\u00e4gen I: 'Vi se', d\u00e4rf\u00f6r st\u00e5r eder synd kvar.\u00bb\n10:1 \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som icke g\u00e5r in i f\u00e5rahuset genom d\u00f6rren, utan stiger in n\u00e5gon annan v\u00e4g, han \u00e4r en tjuv och en r\u00f6vare.\n10:2 Men den som g\u00e5r in genom d\u00f6rren, han \u00e4r f\u00e5rens herde.\n10:3 F\u00f6r honom \u00f6ppnar d\u00f6rrvaktaren, och f\u00e5ren lyssna till hans r\u00f6st, och han kallar sina f\u00e5r vid namn och f\u00f6r dem ut.\n10:4 Och n\u00e4r han har sl\u00e4ppt ut alla sina f\u00e5r, g\u00e5r han framf\u00f6r dem, och f\u00e5ren f\u00f6lja honom, ty de k\u00e4nna hans r\u00f6st.\n10:5 Men en fr\u00e4mmande f\u00f6lja de alls icke, utan fly bort ifr\u00e5n honom, ty de k\u00e4nna icke de fr\u00e4mmandes r\u00f6st.\u00bb\n10:6 S\u00e5 talade Jesus till dem i f\u00f6rt\u00e4ckta ord; men de f\u00f6rstodo icke vad det var som han talade till dem.\n10:7 \u00c5ter sade Jesus till dem: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Jag \u00e4r d\u00f6rren in till f\u00e5ren.\n10:8 Alla de som hava kommit f\u00f6re mig \u00e4ro tjuvar och r\u00f6vare, men f\u00e5ren hava icke lyssnat till dem.\n10:9 Jag \u00e4r d\u00f6rren; den som g\u00e5r in genom mig, han skall bliva fr\u00e4lst, och han skall f\u00e5 g\u00e5 ut och in och skall finna bete.\n10:10 Tjuven kommer allenast f\u00f6r att stj\u00e4la och slakta och f\u00f6rg\u00f6ra. Jag har kommit, f\u00f6r att de skola hava liv och hava \u00f6ver nog.\n10:11 Jag \u00e4r den gode herden. En god herde giver sitt liv f\u00f6r f\u00e5ren.\n10:12 Men den som \u00e4r lejd och icke \u00e4r herden sj\u00e4lv, n\u00e4r han, den som f\u00e5ren icke tillh\u00f6ra, ser ulven komma, d\u00e5 \u00f6vergiver han f\u00e5ren och flyr, och ulven r\u00f6var bort dem och f\u00f6rskingrar dem.\n10:13 Han \u00e4r ju lejd och fr\u00e5gar icke efter f\u00e5ren.\n10:14 Jag \u00e4r den gode herden, och jag k\u00e4nner mina f\u00e5r, och mina f\u00e5r k\u00e4nna mig,\n10:15 s\u00e5som Fadern k\u00e4nner mig, och s\u00e5som jag k\u00e4nner Fadern; och jag giver mitt liv f\u00f6r f\u00e5ren.\n10:16 Jag har ock andra f\u00e5r, som icke h\u00f6ra till detta f\u00e5rahus; ocks\u00e5 dem m\u00e5ste jag draga till mig, och de skola lyssna till min r\u00f6st. S\u00e5 skall det bliva en hjord och en herde.\n10:17 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- f\u00f6r att sedan taga igen det.\n10:18 Ingen tager det ifr\u00e5n mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag f\u00e5tt av min Fader.\u00bb\n10:19 F\u00f6r dessa ords skull uppstodo \u00e5ter stridiga meningar bland judarna.\n10:20 M\u00e5nga av dem sade: \u00bbHan \u00e4r besatt av en ond ande och \u00e4r fr\u00e5n sina sinnen. Varf\u00f6r h\u00f6ren I p\u00e5 honom?\u00bb\n10:21 Andra \u00e5ter sade: \u00bbS\u00e5dana ord talar icke den som \u00e4r besatt. Icke kan v\u00e4l en ond ande \u00f6ppna blindas \u00f6gon?\u00bb\n10:22 D\u00e4refter inf\u00f6ll tempelinvigningens h\u00f6gtid i Jerusalem. Det var nu vinter,\n10:23 och Jesus gick fram och \u00e5ter i Salomos pelarg\u00e5ng i helgedomen.\n10:24 D\u00e5 samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: \u00bbHuru l\u00e4nge vill du h\u00e5lla oss i ovisshet? Om du \u00e4r Messias, s\u00e5 s\u00e4g oss det \u00f6ppet.\u00bb\n10:25 Jesus svarade dem: \u00bbJag har sagt eder det, men I tron mig icke. De g\u00e4rningar som jag g\u00f6r i min Faders namn, de vittna om mig.\n10:26 Men I tron mig icke, ty I \u00e4ren icke av mina f\u00e5r.\n10:27 Mina f\u00e5r lyssna till min r\u00f6st, och jag k\u00e4nner dem, och de f\u00f6lja mig.\n10:28 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig n\u00e5gonsin f\u00f6rg\u00e5s, och ingen skall rycka dem ur min hand.\n10:29 Min Fader, som har givit mig dem, \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.\n10:30 Jag och Fadern \u00e4ro ett.\u00bb\n10:31 D\u00e5 togo judarna \u00e5ter upp stenar f\u00f6r att stena honom.\n10:32 Men Jesus sade till dem: \u00bbM\u00e5nga goda g\u00e4rningar, som komma fr\u00e5n min Fader, har jag l\u00e5tit eder se. F\u00f6r vilken av dessa g\u00e4rningar \u00e4r det som I viljen stena mig?\u00bb\n10:33 Judarna svarade honom: \u00bbDet \u00e4r icke f\u00f6r n\u00e5gon god g\u00e4rnings skull som vi vilja stena dig, utan d\u00e4rf\u00f6r att du h\u00e4dar och g\u00f6r dig sj\u00e4lv till Gud, du som \u00e4r en m\u00e4nniska.\u00bb\n10:34 Jesus svarade dem: \u00bbDet \u00e4r ju s\u00e5 skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I \u00e4ren gudar'.\n10:35 Om han nu har kallat f\u00f6r gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet --\n10:36 huru kunnen d\u00e5 I, p\u00e5 den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig f\u00f6r h\u00e4delse, mig som Fadern har helgat och s\u00e4nt i v\u00e4rlden?\n10:37 G\u00f6r jag icke min Faders g\u00e4rningar, s\u00e5 tron mig icke.\n10:38 Men g\u00f6r jag dem, s\u00e5 tron g\u00e4rningarna, om I \u00e4n icke tron mig; d\u00e5 skolen I fatta och f\u00f6rst\u00e5 att Fadern \u00e4r i mig, och att jag \u00e4r i Fadern.\u00bb\n10:39 D\u00e5 ville de \u00e5ter gripa honom, men han gick sin v\u00e4g, undan deras h\u00e4nder.\n10:40 Sedan begav han sig \u00e5ter bort till det st\u00e4lle p\u00e5 andra sidan Jordan, d\u00e4r Johannes f\u00f6rst hade d\u00f6pt, och stannade kvar d\u00e4r.\n10:41 Och m\u00e5nga kommo till honom. Och de sade: \u00bbV\u00e4l gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.\u00bb\n10:42 Och m\u00e5nga kommo d\u00e4r till tro p\u00e5 honom.\n11:1 Och en man vid namn Lasarus l\u00e5g sjuk; han var fr\u00e5n Betania, den by d\u00e4r Maria och hennes syster Marta bodde.\n11:2 Det var den Maria som smorde Herren med sm\u00f6rjelse och torkade hans f\u00f6tter med sitt h\u00e5r. Och nu l\u00e5g hennes broder Lasarus sjuk.\n11:3 D\u00e5 s\u00e4nde systrarna bud till Jesus och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbHerre, se, han som du har s\u00e5 k\u00e4r ligger sjuk.\u00bb\n11:4 N\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, sade han: \u00bbDen sjukdomen \u00e4r icke till d\u00f6ds, utan till Guds f\u00f6rh\u00e4rligande, s\u00e5 att Guds Son genom den bliver f\u00f6rh\u00e4rligad.\u00bb\n11:5 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus k\u00e4ra.\n11:6 N\u00e4r han nu h\u00f6rde att denne l\u00e5g sjuk, stannade han f\u00f6rst tv\u00e5 dagar d\u00e4r han var;\n11:7 men d\u00e4refter sade han till l\u00e4rjungarna: \u00bbL\u00e5t oss g\u00e5 tillbaka till Judeen.\u00bb\n11:8 L\u00e4rjungarna sade till honom: \u00bbRabbi, nyligen ville judarna stena dig, och \u00e5ter g\u00e5r du dit?\u00bb\n11:9 Jesus svarade: \u00bbDagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han st\u00f6ter sig icke, ty han ser d\u00e5 denna v\u00e4rldens ljus.\n11:10 Men den som vandrar om natten, han st\u00f6ter sig, ty han har d\u00e5 intet som lyser honom.\u00bb\n11:11 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: \u00bbLasarus, v\u00e5r v\u00e4n, har somnat in; men jag g\u00e5r f\u00f6r att v\u00e4cka upp honom ur s\u00f6mnen.\u00bb\n11:12 D\u00e5 sade hans l\u00e4rjungar till honom: \u00bbHerre, sover han, s\u00e5 bliver han frisk igen.\u00bb\n11:13 Men Jesus hade talat om hans d\u00f6d; de \u00e5ter menade att han talade om vanlig s\u00f6mn.\n11:14 D\u00e5 sade Jesus \u00f6ppet till dem: \u00bbLasarus \u00e4r d\u00f6d.\n11:15 Och f\u00f6r eder skull, f\u00f6r att I skolen tro, gl\u00e4der jag mig \u00f6ver att jag icke var d\u00e4r. Men l\u00e5t oss nu g\u00e5 till honom.\u00bb\n11:16 D\u00e5 sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra l\u00e4rjungarna: \u00bbL\u00e5t oss g\u00e5 med, f\u00f6r att vi m\u00e5 d\u00f6 med honom.\u00bb\n11:17 N\u00e4r s\u00e5 Jesus kom dit, fann han att den d\u00f6de redan hade legat fyra dagar i graven.\n11:18 Nu l\u00e5g Betania n\u00e4ra Jerusalem, vid pass femton stadier d\u00e4rifr\u00e5n,\n11:19 och m\u00e5nga judar hade kommit till Marta och Maria f\u00f6r att tr\u00f6sta dem i sorgen \u00f6ver deras broder.\n11:20 D\u00e5 nu Maria fick h\u00f6ra att Jesus kom, gick hon honom till m\u00f6tes; men Maria satt kvar hemma.\n11:21 Och Marta sade till Jesus: \u00bbHerre, hade du varit h\u00e4r, s\u00e5 vore min broder icke d\u00f6d.\n11:22 Men jag vet \u00e4nd\u00e5 att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.\u00bb\n11:23 Jesus sade till henne: \u00bbDin broder skall st\u00e5 upp igen.\u00bb\n11:24 Marta svarade honom: \u00bbJag vet att han skall st\u00e5 upp, vid uppst\u00e5ndelsen p\u00e5 den yttersta dagen.\u00bb\n11:25 Jesus svarade till henne: \u00bbJag \u00e4r uppst\u00e5ndelsen och livet. Den som tror p\u00e5 mig, han skall leva, om han \u00e4n d\u00f6r;\n11:26 och var och en som lever och tror p\u00e5 mig, han skall aldrig n\u00e5gonsin d\u00f6. Tror du detta?\u00bb\n11:27 Hon svarade honom: \u00bbJa, Herre, jag tror att du \u00e4r Messias, Guds Son, han som skulle komma i v\u00e4rlden.\u00bb\n11:28 N\u00e4r hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p\u00e5 Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: \u00bbM\u00e4staren \u00e4r h\u00e4r och kallar dig till sig.\u00bb\n11:29 N\u00e4r hon h\u00f6rde detta, stod hon strax upp och gick \u00e5stad till honom.\n11:30 Men Jesus hade \u00e4nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r Marta hade m\u00f6tt honom.\n11:31 D\u00e5 nu de judar, som voro inne i huset hos Maria f\u00f6r att tr\u00f6sta henne, s\u00e5go att hon s\u00e5 hastigt stod upp och gick ut, f\u00f6ljde de henne, i tanke att hon gick till graven f\u00f6r att gr\u00e5ta d\u00e4r.\n11:32 N\u00e4r s\u00e5 Maria kom till det st\u00e4lle d\u00e4r Jesus var och fick se honom, f\u00f6ll hon ned f\u00f6r hans f\u00f6tter och sade till honom: \u00bbHerre, hade du varit d\u00e4r, s\u00e5 vore min broder icke d\u00f6d.\u00bb\n11:33 D\u00e5 nu Jesus s\u00e5g henne gr\u00e5ta och s\u00e5g j\u00e4mv\u00e4l att de judar, som hade kommit med henne, gr\u00e4to, uppt\u00e4ndes han i sin ande och blev uppr\u00f6rd\n11:34 och fr\u00e5gade: \u00bbVar haven I lagt honom?\u00bb De svarade honom: \u00bbHerre, kom och se.\u00bb Och Jesus gr\u00e4t.\n11:35 D\u00e5 sade judarna: \u00bbSe huru k\u00e4r han hade honom!\u00bb\n11:36 Men somliga av dem sade:\n11:37 \u00bbKunde icke han, som \u00f6ppnade den blindes \u00f6gon, ock hava s\u00e5 gjort att denne icke hade d\u00f6tt?\u00bb\n11:38 D\u00e5 uppt\u00e4ndes Jesus \u00e5ter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten l\u00e5g framf\u00f6r ing\u00e5ngen.\n11:39 Jesus sade: \u00bbTagen bort stenen.\u00bb D\u00e5 sade den d\u00f6des syster Marta till honom: \u00bbHerre, han luktar redan, ty han har varit d\u00f6d i fyra dygn.\u00bb\n11:40 Jesus svarade henne: \u00bbSade jag dig icke, att om du trodde, skulle du f\u00e5 se Guds h\u00e4rlighet?\u00bb\n11:41 D\u00e5 togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina \u00f6gon och sade: \u00bbFader, jag tackar dig f\u00f6r att du har h\u00f6rt mig.\n11:42 Jag visste ju f\u00f6rut att du alltid h\u00f6r mig; men f\u00f6r folkets skull, som st\u00e5r h\u00e4r omkring, s\u00e4ger jag detta, f\u00f6r att de skola tro att det \u00e4r du som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n11:43 N\u00e4r han hade sagt detta, ropade han med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbLasarus, kom ut.\u00bb\n11:44 Och han som hade varit d\u00f6d kom ut, med h\u00e4nder och f\u00f6tter inlindade i bindlar och med ansiktet inh\u00f6ljt i en duk. Jesus sade till dem: \u00bbL\u00f6sen honom, och l\u00e5ten honom g\u00e5.\u00bb\n11:45 M\u00e5nga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde d\u00e5 p\u00e5 honom.\n11:46 Men n\u00e5gra av dem gingo bort till faris\u00e9erna och omtalade f\u00f6r dem vad Jesus hade gjort.\n11:47 D\u00e5 sammankallade \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna en r\u00e5dsf\u00f6rsamling och sade: \u00bbVad skola vi taga oss till? Denne man g\u00f6r ju m\u00e5nga tecken.\n11:48 Om vi skola l\u00e5ta honom s\u00e5 fortfara, skola alla tro p\u00e5 honom, och romarna komma d\u00e5 att taga ifr\u00e5n oss b\u00e5de land och folk.\u00bb\n11:49 Men en av dem, Kaifas, som var \u00f6verstepr\u00e4st f\u00f6r det \u00e5ret, sade till dem: \u00bbI f\u00f6rst\u00e5n intet,\n11:50 och I besinnen icke huru mycket b\u00e4ttre det \u00e4r f\u00f6r eder att en man d\u00f6r f\u00f6r folket, \u00e4n att hela folket f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n11:51 Detta sade han icke av sig sj\u00e4lv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var \u00f6verstepr\u00e4st f\u00f6r det \u00e5ret; ty Jesus skulle d\u00f6 f\u00f6r folket.\n11:52 Ja, icke allenast \u00bbf\u00f6r folket\u00bb; han skulle d\u00f6 ocks\u00e5 f\u00f6r att samla och f\u00f6rena Guds f\u00f6rskingrade barn.\n11:53 Fr\u00e5n den dagen var deras beslut fattat att d\u00f6da honom.\n11:54 S\u00e5 vandrade d\u00e5 Jesus icke l\u00e4ngre \u00f6ppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, p\u00e5 landsbygden, i n\u00e4rheten av \u00f6knen; d\u00e4r stannade han kvar med sina l\u00e4rjungar.\n11:55 Men judarnas p\u00e5sk var n\u00e4ra, och m\u00e5nga beg\u00e5vo sig d\u00e5, f\u00f6re p\u00e5sken, fr\u00e5n landsbygden upp till Jerusalem f\u00f6r att helga sig.\n11:56 Och de s\u00f6kte efter Jesus och sade till varandra, d\u00e4r de stodo i helgedom: \u00bbVad menen I? Skall han d\u00e5 alls icke komma till h\u00f6gtiden?\u00bb\n11:57 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna hade utf\u00e4rdat p\u00e5bud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till k\u00e4nna, f\u00f6r att de m\u00e5tte kunna gripa honom.\n12:1 Sex dagar f\u00f6re p\u00e5sk kom nu Jesus till Betania, d\u00e4r Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppv\u00e4ckt fr\u00e5n de d\u00f6da.\n12:2 D\u00e4r gjorde man d\u00e5 f\u00f6r honom ett g\u00e4stabud, och Marta betj\u00e4nade dem, men Lasarus var en av dem som l\u00e5go till bords j\u00e4mte honom.\n12:3 D\u00e5 tog Maria ett sk\u00e5lpund sm\u00f6rjelse av dyrbar \u00e4kta nardus och smorde d\u00e4rmed Jesu f\u00f6tter; sedan torkade hon hans f\u00f6tter med sitt h\u00e5r. Och huset uppfylldes med v\u00e4llukt av sm\u00f6rjelsen.\n12:4 Men Judas Iskariot, en av hans l\u00e4rjungar, den som skulle f\u00f6rr\u00e5da honom, sade d\u00e5:\n12:5 \u00bbVarf\u00f6r s\u00e5lde man icke hellre denna sm\u00f6rjelse f\u00f6r tre hundra silverpenningar och gav dessa \u00e5t de fattiga?\u00bb\n12:6 Detta sade han, icke d\u00e4rf\u00f6r, att han fr\u00e5gade efter de fattiga, utan d\u00e4rf\u00f6r, att han var en tjuv och pl\u00e4gade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.\n12:7 Men Jesus sade: \u00bbL\u00e5t henne vara; m\u00e5 hon f\u00e5 fullg\u00f6ra detta f\u00f6r min begravningsdag.\n12:8 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.\u00bb\n12:9 Nu hade det blivit k\u00e4nt f\u00f6r den stora hopen av judarna att Jesus var d\u00e4r, och de kommo dit, icke allenast f\u00f6r hans skull, utan ock f\u00f6r att se Lasarus, som han hade uppv\u00e4ckt fr\u00e5n de d\u00f6da.\n12:10 D\u00e5 besl\u00f6to \u00f6verstepr\u00e4sterna att d\u00f6da ocks\u00e5 Lasarus.\n12:11 Ty f\u00f6r hans skull gingo m\u00e5nga judar bort och trodde p\u00e5 Jesus.\n12:12 N\u00e4r dagen d\u00e4refter det myckna folk som hade kommit till h\u00f6gtiden fick h\u00f6ra att Jesus var p\u00e5 v\u00e4g till Jerusalem,\n12:13 togo de palmkvistar och gingo ut f\u00f6r att m\u00f6ta honom och ropade: \u00bbHosianna! V\u00e4lsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som \u00e4r Israels konung.\u00bb\n12:14 Och Jesus fick sig en \u00e5snef\u00e5le och satte sig upp p\u00e5 den, s\u00e5som det \u00e4r skrivet:\n12:15 \u00bbFrukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande p\u00e5 en \u00e5sninnas f\u00e5le.\u00bb\n12:16 Detta f\u00f6rstodo hans l\u00e4rjungar icke d\u00e5 strax, men n\u00e4r Jesus hade blivit f\u00f6rh\u00e4rligad, d\u00e5 kommo de ih\u00e5g att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.\n12:17 S\u00e5 gav nu folket honom sitt vittnesb\u00f6rd, de som hade varit med honom, n\u00e4r han kallade Lasarus ut ur graven och uppv\u00e4ckte honom fr\u00e5n de d\u00f6da.\n12:18 D\u00e4rf\u00f6r kom ocks\u00e5 det \u00f6vriga folket emot honom, eftersom de h\u00f6rde att han hade gjort det tecknet.\n12:19 D\u00e5 sade faris\u00e9erna till varandra: \u00bbI sen att I alls intet kunnen utr\u00e4tta; hela v\u00e4rlden l\u00f6per ju efter honom.\u00bb\n12:20 Nu voro d\u00e4r ock n\u00e5gra greker, av dem som pl\u00e4gade fara upp f\u00f6r att tillbedja under h\u00f6gtiden.\n12:21 Dessa kommo till Filippus, som var fr\u00e5n Betsaida i Galileen, och b\u00e5do honom och sade: \u00bbHerre, vi skulle vilja se Jesus.\u00bb\n12:22 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus.\n12:23 Jesus svarade dem och sade: \u00bbStunden \u00e4r kommen att M\u00e4nniskosonen skall f\u00f6rh\u00e4rligas.\n12:24 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och d\u00f6r, s\u00e5 f\u00f6rbliver det ett ensamt korn; men om det d\u00f6r, s\u00e5 b\u00e4r det mycken frukt.\n12:25 Den som \u00e4lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna v\u00e4rlden, han skall beh\u00e5lla det och skall hava evigt liv.\n12:26 Om n\u00e5gon vill tj\u00e4na mig, s\u00e5 f\u00f6lje han mig; och d\u00e4r jag \u00e4r, d\u00e4r skall ocks\u00e5 min tj\u00e4nare f\u00e5 vara. Om n\u00e5gon tj\u00e4nar mig, s\u00e5 skall min Fader \u00e4ra honom.\n12:27 Nu \u00e4r min sj\u00e4l i \u00e5ngest; vad skall jag v\u00e4l s\u00e4ga? Fader, fr\u00e4ls mig undan denna stund. Dock, just d\u00e4rf\u00f6r har jag kommit till denna stund.\n12:28 Fader, f\u00f6rh\u00e4rliga ditt namn.\u00bb D\u00e5 kom en r\u00f6st fr\u00e5n himmelen: \u00bbJag har redan f\u00f6rh\u00e4rligat det, och jag skall ytterligare f\u00f6rh\u00e4rliga det.\u00bb\n12:29 Folket, som stod d\u00e4r och h\u00f6rde detta, sade d\u00e5: \u00bbDet var ett tord\u00f6n.\u00bb Andra sade: \u00bbDet var en \u00e4ngel som talade med honom.\u00bb\n12:30 D\u00e5 svarade Jesus och sade: \u00bbDenna r\u00f6st kom icke f\u00f6r min skull, utan f\u00f6r eder skull.\u00bb\n12:31 Nu g\u00e5r en dom \u00f6ver denna v\u00e4rlden, nu skall denna v\u00e4rldens furste utkastas.\n12:32 Och n\u00e4r jag har blivit upph\u00f6jd fr\u00e5n jorden, skall jag draga alla till mig.\u00bb\n12:33 Med dessa ord gav han till k\u00e4nna p\u00e5 vad s\u00e4tt han skulle d\u00f6.\n12:34 D\u00e5 svarade folket honom: \u00bbVi hava h\u00f6rt av lagen att Messias skall stanna kvar f\u00f6r alltid. Huru kan du d\u00e5 s\u00e4ga att M\u00e4nniskosonen m\u00e5ste bliva upph\u00f6jd? Vad \u00e4r v\u00e4l detta f\u00f6r en M\u00e4nniskoson?\u00bb\n12:35 Jesus sade till dem: \u00bb\u00c4nnu en liten tid \u00e4r ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, p\u00e5 det att m\u00f6rkret icke m\u00e5 f\u00e5 makt med eder; den som vandrar i m\u00f6rkret, han vet ju icke var han g\u00e5r.\n12:36 Tron p\u00e5 ljuset, medan I haven ljuset, s\u00e5 att I bliven ljusets barn.\u00bb Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig f\u00f6r dem.\n12:37 Men fast\u00e4n han hade gjort s\u00e5 m\u00e5nga tecken inf\u00f6r dem, trodde de icke p\u00e5 honom.\n12:38 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias s\u00e4ger: \u00bbHerre, vem trodde, vad som predikades f\u00f6r oss, och f\u00f6r vem var Herrens arm uppenbar?\u00bb\n12:39 Allts\u00e5 kunde de icke tro; Esaias s\u00e4ger ju ytterligare:\n12:40 \u00bbHan har f\u00f6rblindat deras \u00f6gon och f\u00f6rstockat deras hj\u00e4rtan, s\u00e5 att de icke kunna se med sina \u00f6gon eller f\u00f6rst\u00e5 med sina hj\u00e4rtan och omv\u00e4nda sig och bliva helade av mig.\u00bb\n12:41 Detta kunde Esaias s\u00e4ga, eftersom han hade sett hans h\u00e4rlighet, n\u00e4r han talade med honom. --\n12:42 Dock funnos j\u00e4mv\u00e4l bland r\u00e5dsherrarna m\u00e5nga som trodde p\u00e5 honom; men f\u00f6r faris\u00e9ernas skulle ville de icke bek\u00e4nna det, f\u00f6r att de icke skulle bliva utst\u00f6tta ur synagogan.\n12:43 Ty de skattade h\u00f6gre att bliva \u00e4rade av m\u00e4nniskor \u00e4n att bliva \u00e4rade av Gud.\n12:44 Men Jesus sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbDen som tror p\u00e5 mig, han tror icke p\u00e5 mig, utan p\u00e5 honom som har s\u00e4nt mig.\n12:45 Och den som ser mig, han ser honom som har s\u00e4nt mig.\n12:46 S\u00e5som ett ljus har jag kommit i v\u00e4rlden, f\u00f6r att ingen av dem som tro p\u00e5 mig skall f\u00f6rbliva i m\u00f6rkret.\n12:47 Om n\u00e5gon h\u00f6r mina ord, men icke h\u00e5ller dem, s\u00e5 d\u00f6mer icke jag honom; ty jag har icke kommit f\u00f6r att d\u00f6ma v\u00e4rlden, utan f\u00f6r att fr\u00e4lsa v\u00e4rlden.\n12:48 Den som f\u00f6rkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare \u00f6ver sig; det ord som jag har talat, det skall d\u00f6ma honom p\u00e5 den yttersta dagen.\n12:49 Ty jag har icke talat av mig sj\u00e4lv, utan Fadern, som har s\u00e4nt mig, han har bjudit mig vad jag skall s\u00e4ga, och vad jag skall tala.\n12:50 Och jag vet att hans bud \u00e4r evigt liv; d\u00e4rf\u00f6r, vad jag talar, det talar jag s\u00e5som Fadern har sagt mig.\u00bb\n13:1 F\u00f6re p\u00e5skh\u00f6gtiden h\u00e4nde sig detta. Jesus visste att stunden var kommen f\u00f6r honom att g\u00e5 bort ifr\u00e5n denna v\u00e4rlden till Fadern; och s\u00e5som han allt hittills hade \u00e4lskat sina egna h\u00e4r i v\u00e4rlden, s\u00e5 gav han dem nu ett yttersta bevis p\u00e5 sin k\u00e4rlek.\n13:2 De h\u00f6llo nu aftonm\u00e5ltid, och dj\u00e4vulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hj\u00e4rtat att f\u00f6rr\u00e5da Jesus.\n13:3 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans h\u00e4nder, och att han hade g\u00e5tt ut fr\u00e5n Gud och skulle g\u00e5 till Gud.\n13:4 Men han stod upp fr\u00e5n m\u00e5ltiden och lade av sig \u00f6verkl\u00e4dnaden och tog en linneduk och band den om sig.\n13:5 Sedan slog han vatten i ett b\u00e4cken och begynte tv\u00e5 l\u00e4rjungarnas f\u00f6tter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om sig.\n13:6 S\u00e5 kom han till Simon Petrus. Denne sade d\u00e5 till honom: \u00bbHerre, skulle du tv\u00e5 mina f\u00f6tter?\u00bb\n13:7 Jesus svarade och sade till honom: \u00bbVad jag g\u00f6r f\u00f6rst\u00e5r du icke nu, men framdeles skall du fatta det.\u00bb\n13:8 Petrus sade till honom: \u00bbAldrig n\u00e5gonsin skall du tv\u00e5 mina f\u00f6tter!\u00bb Jesus svarade honom: \u00bbOm jag icke tv\u00e5r dig, s\u00e5 har du ingen del med mig.\u00bb\n13:9 D\u00e5 sade Simon Petrus till honom: \u00bbHerre, icke allenast mina f\u00f6tter, utan ock h\u00e4nder och huvud!\u00bb\n13:10 Jesus svarade honom: \u00bbDen som \u00e4r helt tvagen, han beh\u00f6ver allenast tv\u00e5 f\u00f6tterna; han \u00e4r ju i \u00f6vrigt hel och h\u00e5llen ren. S\u00e5 \u00e4ren ock I rena -- dock icke alla.\u00bb\n13:11 Han visste n\u00e4mligen vem det var som skulle f\u00f6rr\u00e5da honom; d\u00e4rf\u00f6r sade han att de icke alla voro rena.\n13:12 Sedan han nu hade tvagit deras f\u00f6tter och tagit p\u00e5 sig \u00f6verkl\u00e4dnaden och \u00e5ter lagt sig ned vid bordet, sade han till dem: \u00bbF\u00f6rst\u00e5n I vad jag har gjort med eder?\n13:13 I kallen mig 'M\u00e4stare' och 'Herre', och I s\u00e4ger r\u00e4tt, ty jag \u00e4r s\u00e5.\n13:14 Har nu jag, eder Herre och M\u00e4stare, tvagit edra f\u00f6tter, s\u00e5 \u00e4ren ock I pliktiga att tv\u00e5 varandras f\u00f6tter.\n13:15 Jag har ju givit eder ett f\u00f6red\u00f6me, f\u00f6r att I skolen g\u00f6ra s\u00e5som jag har gjort mot eder.\n13:16 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Tj\u00e4naren \u00e4r icke f\u00f6rmer \u00e4n sin herre, ej heller s\u00e4ndebudet f\u00f6rmer \u00e4n den som har s\u00e4nt honom.\n13:17 D\u00e5 I veten detta, saliga \u00e4ren I, om I ock g\u00f6ren det.\n13:18 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Men detta skriftens ord skulle ju fullbordas: 'Den som \u00e5t mitt br\u00f6d, han lyfte mot mig sin h\u00e4l.'\n13:19 Redan nu, f\u00f6rr\u00e4n det sker, s\u00e4ger jag eder det, f\u00f6r att I, n\u00e4r det har skett, skolen tro att jag \u00e4r den jag \u00e4r.\n13:20 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som tager emot den jag s\u00e4nder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n13:21 N\u00e4r Jesus hade sagt detta, blev han uppr\u00f6rd i sin ande och betygade och sade: \u00bbSannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: En av eder skall f\u00f6rr\u00e5da mig.\u00bb\n13:22 D\u00e5 s\u00e5go l\u00e4rjungarna p\u00e5 varandra och undrade vilken han talade om.\n13:23 Nu var d\u00e4r bland l\u00e4rjungarna en som l\u00e5g till bords invid Jesu br\u00f6st, den l\u00e4rjunge som Jesus \u00e4lskade.\n13:24 \u00c5t denne gav d\u00e5 Simon Petrus ett tecken och sade till honom: \u00bbS\u00e4g vilken det \u00e4r som han talar om.\u00bb\n13:25 Han lutade sig d\u00e5 mot Jesu br\u00f6st och fr\u00e5gade honom: \u00bbHerre, vilken \u00e4r det?\u00bb\n13:26 D\u00e5 svarade Jesus: \u00bbDet \u00e4r den \u00e5t vilken jag r\u00e4cker br\u00f6dstycket som jag nu doppar.\u00bb D\u00e4rvid doppade han br\u00f6dstycket och r\u00e4ckte det \u00e5t Judas, Simon Iskariots son.\n13:27 D\u00e5, n\u00e4r denne hade tagit emot br\u00f6dstycket, for Satan in i honom. Och Jesus sade till honom: \u00bbG\u00f6r snart vad du g\u00f6r.\u00bb\n13:28 Men ingen av dem som l\u00e5go d\u00e4r till bords f\u00f6rstod varf\u00f6r han sade detta till honom.\n13:29 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade n\u00e5gra att Jesus hade velat s\u00e4ga till honom: \u00bbK\u00f6p vad vi beh\u00f6va till h\u00f6gtiden\u00bb, eller ock att han hade tillsagt honom att giva n\u00e5got \u00e5t de fattiga.\n13:30 D\u00e5 han nu hade tagit emot br\u00f6dstycket, gick han strax ut; och det var natt.\n13:31 Och n\u00e4r han hade g\u00e5tt ut, sade Jesus: \u00bbNu \u00e4r M\u00e4nniskosonen f\u00f6rh\u00e4rligad, och Gud \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rligad i honom.\n13:32 \u00c4r nu Gud f\u00f6rh\u00e4rligad i honom, s\u00e5 skall ock Gud f\u00f6rh\u00e4rliga honom i sig sj\u00e4lv, och han skall snart f\u00f6rh\u00e4rliga honom.\n13:33 K\u00e4ra barn, allenast en liten tid \u00e4r jag \u00e4nnu hos eder; I skolen sedan s\u00f6ka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit jag g\u00e5r, dit kunnen I icke komma', detsamma s\u00e4ger jag nu ock till eder.\n13:34 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen \u00e4lska varandra; ja, s\u00e5som jag har \u00e4lskat eder, s\u00e5 skolen ock I \u00e4lska varandra.\n13:35 Om I haven k\u00e4rlek inb\u00f6rdes, s\u00e5 skola alla d\u00e4rav f\u00f6rst\u00e5 att I \u00e4ren mina l\u00e4rjungar.\u00bb\n13:36 D\u00e5 fr\u00e5gade Simon Petrus honom: \u00bbHerre, vart g\u00e5r du?\u00bb Jesus svarade: \u00bbDit jag g\u00e5r, dit kan du icke nu f\u00f6lja mig; men framdeles skall du f\u00f6lja mig.\u00bb\n13:37 Petrus sade till honom: \u00bbHerre, varf\u00f6r kan jag icke f\u00f6lja dig nu? Mitt liv vill jag giva f\u00f6r dig.\u00bb\n13:38 Jesus svarade: \u00bbDitt liv vill du giva f\u00f6r mig? Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: Hanen skall icke gala, f\u00f6rr\u00e4n du tre g\u00e5nger har f\u00f6rnekat mig.\u00bb\n14:1 \u00bbEdra hj\u00e4rtan vare icke oroliga. Tron p\u00e5 Gud; tron ock p\u00e5 mig.\n14:2 I min Faders hus \u00e4ro m\u00e5nga boningar; om s\u00e5 icke voro, skulle jag nu s\u00e4ga eder att jag g\u00e5r bort f\u00f6r att bereda eder rum.\n14:3 Och om jag \u00e4n g\u00e5r bort f\u00f6r att bereda eder rum, s\u00e5 skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att d\u00e4r jag \u00e4r, d\u00e4r skolen I ock vara.\n14:4 Och v\u00e4gen som leder dit jag g\u00e5r, den veten I.\u00bb\n14:5 Tomas sade till honom: \u00bbHerre, vi veta icke vart du g\u00e5r; huru kunna vi d\u00e5 veta v\u00e4gen?\u00bb\n14:6 Jesus svarade honom: \u00bbJag \u00e4r v\u00e4gen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.\n14:7 Haden I k\u00e4nt mig, s\u00e5 haden I ock k\u00e4nt min Fader; nu k\u00e4nnen I honom och haven sett honom.\u00bb\n14:8 Filippus sade till honom: \u00bbHerre, l\u00e5t oss se Fadern, s\u00e5 hava vi nog.\u00bb\n14:9 Jesus svarade honom: \u00bbS\u00e5 l\u00e5ng tid har jag varit hos eder, och du har icke l\u00e4rt k\u00e4nna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Huru kan du d\u00e5 s\u00e4ga: 'L\u00e5t oss se Fadern'?\n14:10 Tror du icke att jag \u00e4r i Fadern, och att Fadern \u00e4r i mig? De ord jag talar till eder talar jag icke av mig sj\u00e4lv. Och g\u00e4rningarna, dem g\u00f6r Fadern, som bor i mig; de \u00e4ro hans verk.\n14:11 Tron mig; jag \u00e4r i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, s\u00e5 tron f\u00f6r sj\u00e4lva g\u00e4rningarnas skull.\n14:12 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som tror p\u00e5 mig, han skall ock sj\u00e4lv g\u00f6ra de g\u00e4rningar som jag g\u00f6r; och \u00e4nnu st\u00f6rre \u00e4n dessa skall han g\u00f6ra. Ty jag g\u00e5r till Fadern,\n14:13 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag g\u00f6ra, p\u00e5 det att Fadern m\u00e5 bliva f\u00f6rh\u00e4rligad i Sonen.\n14:14 Ja, om I bedjen om n\u00e5got i mitt namn, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra det.\n14:15 \u00c4lsken I mig, s\u00e5 h\u00e5llen I mina bud,\n14:16 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hj\u00e4lpare, som f\u00f6r alltid skall vara hos eder:\n14:17 sanningens Ande, som v\u00e4rlden icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och k\u00e4nner honom icke. Men I k\u00e4nnen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder.\n14:18 Jag skall icke l\u00e4mna eder faderl\u00f6sa; jag skall komma till eder.\n14:19 \u00c4nnu en liten tid, och v\u00e4rlden ser mig icke mer, men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.\n14:20 P\u00e5 den dagen skolen I f\u00f6rst\u00e5 att jag \u00e4r i min Fader, och att I \u00e4ren i mig, och att jag \u00e4r i eder.\n14:21 Den som har mina bud och h\u00e5ller dem, han \u00e4r den som \u00e4lskar mig; och den som \u00e4lskar mig, han skall bliva \u00e4lskad av min Fader, och jag skall \u00e4lska honom och jag skall uppenbara mig f\u00f6r honom.\u00bb\n14:22 Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d\u00e5 till honom: \u00bbHerre, varav kommer det att du t\u00e4nker uppenbara dig f\u00f6r oss, men icke f\u00f6r v\u00e4rlden?\u00bb\n14:23 Jesus svarade och sade till honom: \u00bbOm n\u00e5gon \u00e4lskar mig, s\u00e5 h\u00e5ller han mitt ord; och min Fader skall \u00e4lska honom, och vi skola komma till honom och taga v\u00e5r boning hos honom.\n14:24 Den som icke \u00e4lskar mig, han h\u00e5ller icke mina ord; och likv\u00e4l \u00e4r det ord som I h\u00f6ren icke mitt, utan Faderns, som har s\u00e4nt mig.\n14:25 Detta har jag talat till eder, medan jag \u00e4nnu \u00e4r kvar hos eder.\n14:26 Men Hj\u00e4lparen, den helige Ande, som Fadern skall s\u00e4nda i mitt namn, han skall l\u00e4ra eder allt och p\u00e5minna eder om allt vad jag har sagt eder.\n14:27 Frid l\u00e4mnar jag efter mig \u00e5t eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den s\u00e5som v\u00e4rlden giver. Edra hj\u00e4rtan vare icke oroliga eller f\u00f6rsagda.\n14:28 I h\u00f6rden att jag sade till eder: 'Jag g\u00e5r bort, men jag kommer \u00e5ter till eder.' Om I \u00e4lskaden mig, s\u00e5 skullen I ju gl\u00e4djas \u00f6ver att jag g\u00e5r bort till Fadern, ty Fadern \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n jag.\n14:29 Och nu har jag sagt eder det, f\u00f6rr\u00e4n det sker, p\u00e5 det att I m\u00e5n tro, n\u00e4r det har skett.\n14:30 H\u00e4refter talar jag icke mycket med eder, ty denna v\u00e4rldens furste kommer. I mig finnes intet som h\u00f6r honom till;\n14:31 men detta sker, f\u00f6r att v\u00e4rlden skall f\u00f6rst\u00e5 att jag \u00e4lskar Fadern och g\u00f6r s\u00e5som Fadern har bjudit mig. St\u00e5n upp, l\u00e5t oss g\u00e5 h\u00e4rifr\u00e5n.\u00bb\n15:1 \u00bbJag \u00e4r det sanna vintr\u00e4det, och min Fader \u00e4r ving\u00e5rdsmannen.\n15:2 Var gren i mig, som icke b\u00e4r frukt, den tager han bort; och var och en som b\u00e4r frukt, den rensar han, f\u00f6r att den skall b\u00e4ra mer frukt.\n15:3 I \u00e4ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till eder.\n15:4 F\u00f6rbliven i mig, s\u00e5 f\u00f6rbliver ock jag i eder. S\u00e5som grenen icke kan b\u00e4ra frukt av sig sj\u00e4lv, utan allenast om den f\u00f6rbliver i vintr\u00e4det, s\u00e5 kunnen I det ej heller, om I icke f\u00f6rbliven i mig.\n15:5 Jag \u00e4r vintr\u00e4det, I \u00e4ren grenarna. Om n\u00e5gon f\u00f6rbliver i mig, och jag i honom, s\u00e5 b\u00e4r han mycken frukt; ty mig f\u00f6rutan kunnen I intet g\u00f6ra.\n15:6 Om n\u00e5gon icke f\u00f6rbliver i mig, s\u00e5 kastas han ut s\u00e5som en avbruten gren och f\u00f6rtorkas; och man samlar tillhopa s\u00e5dana grenar och kastar dem i elden, och de br\u00e4nnas upp.\n15:7 Om I f\u00f6rbliven i mig, och mina ord f\u00f6rbliva i eder, s\u00e5 m\u00e5n I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.\n15:8 D\u00e4rigenom bliver min Fader f\u00f6rh\u00e4rligad, att i b\u00e4ren mycken frukt och bliven mina l\u00e4rjungar.\n15:9 S\u00e5som Fadern har \u00e4lskat mig, s\u00e5 har ock jag \u00e4lskat eder; f\u00f6rbliven i min k\u00e4rlek.\n15:10 Om I h\u00e5llen mina bud, s\u00e5 f\u00f6rbliven I i min k\u00e4rlek, likasom jag har h\u00e5llit min Faders bud och f\u00f6rbliver i hans k\u00e4rlek.\n15:11 Detta har jag talat till eder, f\u00f6r att min gl\u00e4dje skall bo i eder, och f\u00f6r att eder gl\u00e4dje skall bliva fullkomlig.\n15:12 Detta \u00e4r mitt bud, att I skolen \u00e4lska varandra, s\u00e5som jag har \u00e4lskat eder.\n15:13 Ingen har st\u00f6rre k\u00e4rlek, \u00e4n att han giver sitt liv f\u00f6r sina v\u00e4nner.\n15:14 I \u00e4ren mina v\u00e4nner, om I g\u00f6ren vad jag bjuder eder.\n15:15 Jag kallar eder nu icke l\u00e4ngre tj\u00e4nare, ty tj\u00e4naren f\u00e5r icke veta vad hans herre g\u00f6r; v\u00e4nner kallar jag eder, ty allt vad jag har h\u00f6rt av min Fader har jag kungjort f\u00f6r eder.\n15:16 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har best\u00e4mt om eder att I skolen g\u00e5 \u00e5stad och b\u00e4ra frukt, s\u00e5dan frukt som bliver best\u00e5ndande, p\u00e5 det att Fadern m\u00e5 giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.\n15:17 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen \u00e4lska varandra.\n15:18 Om v\u00e4rlden hatar eder, s\u00e5 bet\u00e4nken att hon har hatat mig f\u00f6rr \u00e4n eder.\n15:19 Voren I av v\u00e4rlden, s\u00e5 \u00e4lskade ju v\u00e4rlden vad henne tillh\u00f6rde; men eftersom I icke \u00e4ren av v\u00e4rlden, utan av mig haven blivit utvalda och tagna ut ur v\u00e4rlden, d\u00e4rf\u00f6r hatar v\u00e4rlden eder.\n15:20 Kommen ih\u00e5g det ord som jag sade till eder: 'Tj\u00e4naren \u00e4r icke f\u00f6rmer \u00e4n sin herre.' Hava de f\u00f6rf\u00f6ljt mig, s\u00e5 skola de ock f\u00f6rf\u00f6lja eder; hava de h\u00e5llit mitt ord, s\u00e5 skola de ock h\u00e5lla edert.\n15:21 Men allt detta skola de g\u00f6ra mot eder f\u00f6r mitt namns skull, eftersom de icke k\u00e4nna honom som har s\u00e4nt mig.\n15:22 Hade jag icke kommit och talat till dem, s\u00e5 skulle de icke hava haft synd; men nu hava de ingen urs\u00e4kt f\u00f6r sin synd.\n15:23 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.\n15:24 Hade jag icke bland dem gjort s\u00e5dana g\u00e4rningar, som ingen annan har gjort, s\u00e5 skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett dem, och hava likv\u00e4l hatat b\u00e5de mig och min Fader.\n15:25 Men det ordet skulle ju fullbordas, som \u00e4r skrivet i deras lag: 'De hava hatat mig utan sak.'\n15:26 Dock, n\u00e4r Hj\u00e4lparen kommer, som jag skall s\u00e4nda eder ifr\u00e5n Fadern, sanningens Ande, som utg\u00e5r ifr\u00e5n Fadern, d\u00e5 skall han vittna om mig.\n15:27 Ocks\u00e5 I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig fr\u00e5n begynnelsen.\u00bb\n16:1 \u00bbDetta har jag talat till eder, f\u00f6r att I icke skolen komma p\u00e5 fall.\n16:2 Man skall utst\u00f6ta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d\u00e5 vemhelst som dr\u00e4per eder skall mena sig d\u00e4rmed f\u00f6rr\u00e4tta offertj\u00e4nst \u00e5t Gud.\n16:3 Och s\u00e5 skola de g\u00f6ra, d\u00e4rf\u00f6r att de icke hava l\u00e4rt k\u00e4nna Fadern, ej heller mig.\n16:4 Men detta har jag talat till eder, f\u00f6r att I, n\u00e4r den tiden \u00e4r inne, skolen komma ih\u00e5g att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke fr\u00e5n begynnelsen, ty jag var ju hos eder.\n16:5 Och nu g\u00e5r jag bort till honom som har s\u00e4nt mig; och ingen av eder fr\u00e5gar mig vart jag g\u00e5r.\n16:6 Men edra hj\u00e4rtan \u00e4ro uppfyllda av bedr\u00f6velse, d\u00e4rf\u00f6r att jag har sagt eder detta.\n16:7 Dock s\u00e4ger jag eder sanningen: Det \u00e4r nyttigt f\u00f6r eder att jag g\u00e5r bort, ty om jag icke ginge bort, s\u00e5 komme icke Hj\u00e4lparen till eder; men d\u00e5 jag nu g\u00e5r bort, skall jag s\u00e4nda honom till eder.\n16:8 Och n\u00e4r han kommer, skall han l\u00e5ta v\u00e4rlden f\u00e5 veta sanningen i fr\u00e5ga om synd och r\u00e4ttf\u00e4rdighet och dom:\n16:9 i fr\u00e5ga om synd, ty de tro icke p\u00e5 mig;\n16:10 i fr\u00e5ga om r\u00e4ttf\u00e4rdighet, ty jag g\u00e5r till Fadern, och I sen mig icke mer;\n16:11 i fr\u00e5ga om dom, ty denna v\u00e4rldens furste \u00e4r nu d\u00f6md.\n16:12 Jag hade \u00e4nnu mycket att s\u00e4ga eder, men I kunnen icke nu b\u00e4ra det.\n16:13 Men n\u00e4r han kommer, som \u00e4r sanningens Ande, d\u00e5 skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig sj\u00e4lv, utan vad han h\u00f6r, allt det skall han tala; och han skall f\u00f6rkunna f\u00f6r eder vad komma skall.\n16:14 Han skall f\u00f6rh\u00e4rliga mig, ty av mitt skall han taga och skall f\u00f6rkunna det f\u00f6r eder.\n16:15 Allt vad Fadern har, det \u00e4r mitt; d\u00e4rf\u00f6r sade jag att han skall taga av mitt och f\u00f6rkunna det f\u00f6r eder.\n16:16 En liten tid, och I sen mig icke mer; och \u00e5ter en liten tid, och I f\u00e5n se mig.\u00bb\n16:17 D\u00e5 sade n\u00e5gra av hans l\u00e4rjungar till varandra: \u00bbVad \u00e4r detta som han s\u00e4ger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och \u00e5ter en liten tid, och I f\u00e5n se mig', s\u00e5 ock: 'Jag g\u00e5r till Fadern'?\u00bb\n16:18 De sade allts\u00e5: \u00bbVad \u00e4r detta som han s\u00e4ger: 'En liten tid'? Vi f\u00f6rst\u00e5 icke vad han talar.\u00bb\n16:19 D\u00e5 m\u00e4rkte Jesus att de ville fr\u00e5ga honom, och han sade till dem: \u00bbI talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och \u00e5ter en liten tid, och I f\u00e5n se mig.'\n16:20 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: I skolen bliva bedr\u00f6vade, men eder bedr\u00f6velse skall v\u00e4ndas i gl\u00e4dje.\n16:21 N\u00e4r en kvinna f\u00f6der barn, har hon bedr\u00f6velse, ty hennes stund \u00e4r kommen; men n\u00e4r hon har f\u00f6tt barnet, kommer hon icke mer ih\u00e5g sin vederm\u00f6da, ty hon gl\u00e4der sig \u00f6ver att en m\u00e4nniska \u00e4r f\u00f6dd till v\u00e4rlden.\n16:22 S\u00e5 haven ock I nu bedr\u00f6velse; men jag skall se eder \u00e5ter, och d\u00e5 skola edra hj\u00e4rtan gl\u00e4dja sig, och ingen skall taga eder gl\u00e4dje ifr\u00e5n eder.\n16:23 Och p\u00e5 den dagen skolen I icke fr\u00e5ga mig om n\u00e5got. Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.\n16:24 Hittills haven I icke bett om n\u00e5got i mitt namn; bedjen, och I skolen f\u00e5, f\u00f6r att eder gl\u00e4dje skall bliva fullkomlig.\n16:25 Detta har jag talat till eder i f\u00f6rt\u00e4ckta ord; den tid kommer, d\u00e5 jag icke mer skall tala till eder i f\u00f6rt\u00e4ckta ord, utan \u00f6ppet f\u00f6rkunna f\u00f6r eder om Fadern.\n16:26 P\u00e5 den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag s\u00e4ger eder icke att jag skall bedja Fadern f\u00f6r eder,\n16:27 ty Fadern sj\u00e4lv \u00e4lskar eder, eftersom I haven \u00e4lskat mig och haven trott att jag \u00e4r utg\u00e5ngen fr\u00e5n Gud.\n16:28 Ja, jag har g\u00e5tt ut ifr\u00e5n Fadern och har kommit i v\u00e4rlden; \u00e5ter l\u00e4mnar jag v\u00e4rlden och g\u00e5r till Fadern.\u00bb\n16:29 D\u00e5 sade hans l\u00e4rjungar: \u00bbSe, nu talar du \u00f6ppet och brukar inga f\u00f6rt\u00e4ckta ord.\n16:30 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke \u00e4r beh\u00f6vligt f\u00f6r dig att man fr\u00e5gar dig; d\u00e4rf\u00f6r tro vi att du \u00e4r utg\u00e5ngen fr\u00e5n Gud.\u00bb\n16:31 Jesus svarade dem: \u00bbNu tron I?\n16:32 Se, den stund kommer, ja, den \u00e4r redan kommen, s\u00e5 I skolen f\u00f6rskingras, var och en \u00e5t sitt h\u00e5ll, och l\u00e4mna mig allena. Dock, jag \u00e4r icke allena, ty Fadern \u00e4r med mig.\n16:33 Detta har jag talat till eder, f\u00f6r att I skolen hava frid i mig. I v\u00e4rlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har \u00f6vervunnit v\u00e4rlden.\u00bb\n17:1 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina \u00f6gon mot himmelen och sade: \u00bbFader, stunden \u00e4r kommen; f\u00f6rh\u00e4rliga din Son, p\u00e5 det att din Son m\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rliga dig,\n17:2 eftersom du har givit honom makt \u00f6ver allt k\u00f6tt, f\u00f6r att han skall giva evigt liv \u00e5t alla dem som du har givit \u00e5t honom.\n17:3 Och detta \u00e4r evigt liv, att de k\u00e4nna dig, den enda sanne Guden, och den du har s\u00e4nt, Jesus Kristus.\n17:4 Jag har f\u00f6rh\u00e4rligat dig p\u00e5 jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utf\u00f6ra.\n17:5 Och nu, Fader, f\u00f6rh\u00e4rliga du mig hos dig sj\u00e4lv, med den h\u00e4rlighet som jag hade hos dig, f\u00f6rr\u00e4n v\u00e4rlden var till.\n17:6 Jag har uppenbarat ditt namn f\u00f6r de m\u00e4nniskor som du har tagit ut ur v\u00e4rlden och givit \u00e5t mig. De voro dina, och du har givit dem \u00e5t mig, och de hava h\u00e5llit ditt ord.\n17:7 Nu hava de f\u00f6rst\u00e5tt att allt vad du har givit \u00e5t mig, det kommer fr\u00e5n dig.\n17:8 Ty de ord som du har givit \u00e5t mig har jag givit \u00e5t dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning f\u00f6rst\u00e5tt att jag \u00e4r utg\u00e5ngen fr\u00e5n dig, och de tro att du har s\u00e4nt mig.\n17:9 Jag beder f\u00f6r dem; det \u00e4r icke f\u00f6r v\u00e4rlden jag beder, utan f\u00f6r dem som du har givit \u00e5t mig, ty de \u00e4ro dina\n17:10 -- s\u00e5som allt mitt \u00e4r ditt, och ditt \u00e4r mitt -- och jag \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rligad i dem.\n17:11 Jag \u00e4r nu icke l\u00e4ngre kvar i v\u00e4rlden, men de \u00e4ro kvar i v\u00e4rlden, n\u00e4r jag g\u00e5r till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har f\u00f6rtrott \u00e5t mig -- f\u00f6r att de m\u00e5 vara ett, likasom vi \u00e4ro ett.\n17:12 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har f\u00f6rtrott \u00e5t mig; jag vakade \u00f6ver dem, och ingen av dem gick i f\u00f6rd\u00e4rvet, ingen utom f\u00f6rd\u00e4rvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.\n17:13 Nu g\u00e5r jag till tid; dock talar jag detta, medan jag \u00e4nnu \u00e4r h\u00e4r i v\u00e4rlden, f\u00f6r att de skola hava min gl\u00e4dje fullkomlig i sig.\n17:14 Jag har givit dem ditt ord; och v\u00e4rlden har hatat dem, eftersom de icke \u00e4ro av v\u00e4rlden, likasom icke heller jag \u00e4r av v\u00e4rlden.\n17:15 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur v\u00e4rlden, utan att du skall bevara dem fr\u00e5n det onda.\n17:16 De \u00e4ro icke av v\u00e4rlden, likasom icke heller jag \u00e4r av v\u00e4rlden.\n17:17 Helga dem i sanningen; ditt ord \u00e4r sanning.\n17:18 S\u00e5som du har s\u00e4nt mig i v\u00e4rlden, s\u00e5 har ock jag s\u00e4nt dem i v\u00e4rlden.\n17:19 Och jag helgar mig till ett offer f\u00f6r dem, p\u00e5 det att ock de m\u00e5 vara i sanning helgade.\n17:20 Men icke f\u00f6r dessa allenast beder jag, utan ock f\u00f6r dem som genom deras ord komma till tro p\u00e5 mig;\n17:21 jag beder att de alla m\u00e5 vara ett, och att, s\u00e5som du, Fader, \u00e4r i mig, och jag i dig, ocks\u00e5 de m\u00e5 vara i oss, f\u00f6r att v\u00e4rlden skall tro att du har s\u00e4nt mig.\n17:22 Och den h\u00e4rlighet som du har givit mig, den har jag givit \u00e5t dem, f\u00f6r att de skola vara ett, s\u00e5som vi \u00e4ro ett\n17:23 -- jag i dem, och du i mig -- ja, f\u00f6r att de skola vara fullkomligt f\u00f6renade till ett, s\u00e5 att v\u00e4rlden kan f\u00f6rst\u00e5 att du har s\u00e4nt mig, och att du har \u00e4lskat dem, s\u00e5som du har \u00e4lskat mig.\n17:24 Fader, jag vill att d\u00e4r jag \u00e4r, d\u00e4r skola ock de som du har givit mig vara med mig, s\u00e5 att de f\u00e5 se min h\u00e4rlighet, som du har givit mig; ty du har \u00e4lskat mig f\u00f6re v\u00e4rldens begynnelse.\n17:25 R\u00e4ttf\u00e4rdige Fader, v\u00e4rlden har icke l\u00e4rt k\u00e4nna dig, men jag k\u00e4nner dig, och dessa hava f\u00f6rst\u00e5tt att du har s\u00e4nt mig.\n17:26 Och jag har kungjort f\u00f6r dem ditt namn och skall kung\u00f6ra det, p\u00e5 det att den k\u00e4rlek, som du har \u00e4lskat mig med, m\u00e5 vara i dem, och jag i dem.\u00bb\n18:1 N\u00e4r Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina l\u00e4rjungar d\u00e4rifr\u00e5n och gick \u00f6ver b\u00e4cken Kidron till andra sidan. D\u00e4r var en \u00f6rtag\u00e5rd, och i den gick han in med sina l\u00e4rjungar.\n18:2 Men ocks\u00e5 Judas, han som f\u00f6rr\u00e5dde honom, k\u00e4nde till det st\u00e4llet, ty d\u00e4r hade Jesus och hans l\u00e4rjungar ofta kommit tillsammans.\n18:3 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s\u00e5 ock n\u00e5gra av \u00f6verstepr\u00e4sternas och faris\u00e9ernas tj\u00e4nare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen.\n18:4 Och Jesus, som visste allt vad som skulle \u00f6verg\u00e5 honom, gick fram och sade till dem: \u00bbVem s\u00f6ken I?\u00bb\n18:5 De svarade honom: \u00bbJesus fr\u00e5n Nasaret.\u00bb Jesus sade till dem: \u00bbDet \u00e4r jag.\u00bb Och Judas, f\u00f6rr\u00e4daren, stod ocks\u00e5 d\u00e4r ibland dem.\n18:6 N\u00e4r Jesus nu sade till dem: \u00bbDet \u00e4r jag\u00bb, veko de tillbaka och f\u00f6llo till marken.\n18:7 \u00c5ter fr\u00e5gade han dem d\u00e5: \u00bbVem s\u00f6ken I?\u00bb De svarade: \u00bbJesus fr\u00e5n Nasaret.\u00bb\n18:8 Jesus sade: \u00bbJag har sagt eder att det \u00e4r jag; om det allts\u00e5 \u00e4r mig I s\u00f6ken, s\u00e5 l\u00e5ten dessa g\u00e5.\u00bb\n18:9 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: \u00bbAv dem som du har givit mig har jag icke f\u00f6rlorat n\u00e5gon.\u00bb\n18:10 Och Simon Petrus, som hade ett sv\u00e4rd, drog ut det och h\u00f6gg till \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nare och h\u00f6gg s\u00e5 av honom h\u00f6gra \u00f6rat; och tj\u00e4narens namn var Malkus.\n18:11 D\u00e5 sade Jesus till Petrus: \u00bbStick ditt sv\u00e4rd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?\u00bb\n18:12 Den romerska vakten med sin \u00f6verste och de judiska r\u00e4ttstj\u00e4narna grepo d\u00e5 Jesus och bundo honom\n18:13 och f\u00f6rde honom bort, f\u00f6rst till Hannas; denne var n\u00e4mligen sv\u00e4rfader till Kaifas, som var \u00f6verstepr\u00e4st det \u00e5ret.\n18:14 Och det var Kaifas som under r\u00e5dpl\u00e4gningen hade sagt till judarna, att det vore b\u00e4st om en man finge d\u00f6 f\u00f6r folket.\n18:15 Och Simon Petrus j\u00e4mte en annan l\u00e4rjunge f\u00f6ljde efter Jesus. Den l\u00e4rjungen var bekant med \u00f6verstepr\u00e4sten och gick med Jesus in p\u00e5 \u00f6verstepr\u00e4stens g\u00e5rd;\n18:16 men Petrus stod utanf\u00f6r vid porten. Den andre l\u00e4rjungen, den som var bekant med \u00f6verstepr\u00e4sten, gick d\u00e5 ut och talade med portvakterskan och fick s\u00e5 f\u00f6ra Petrus ditin.\n18:17 Tj\u00e4nstekvinnan som vaktade porten sade d\u00e4rvid till Petrus: \u00bb\u00c4r icke ocks\u00e5 du en av den mannens l\u00e4rjungar?\u00bb Han svarade: \u00bbNej, det \u00e4r jag icke.\u00bb\n18:18 Men tj\u00e4narna och r\u00e4ttsbetj\u00e4nterna hade gjort upp en koleld, ty det var kallt, och de stodo d\u00e4r och v\u00e4rmde sig; bland dem stod ocks\u00e5 Petrus och v\u00e4rmde sig.\n18:19 \u00d6verstepr\u00e4sten fr\u00e5gade nu Jesus om hans l\u00e4rjungar och om hans l\u00e4ra.\n18:20 Jesus svarade honom: \u00bbJag har \u00f6ppet talat f\u00f6r v\u00e4rlden, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p\u00e5 st\u00e4llen d\u00e4r alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.\n18:21 Varf\u00f6r fr\u00e5gar du d\u00e5 mig? Dem som hava h\u00f6rt mig m\u00e5 du fr\u00e5ga om vad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.\u00bb\n18:22 N\u00e4r Jesus sade detta, gav honom en av r\u00e4ttstj\u00e4narna, som stod d\u00e4r bredvid, ett slag p\u00e5 kinden och sade: \u00bbSkall du s\u00e5 svara \u00f6verstepr\u00e4sten?\u00bb\n18:23 Jesus svarade honom: \u00bbHar jag talat or\u00e4tt, s\u00e5 bevisa att det var or\u00e4tt; men har jag talat r\u00e4tt, varf\u00f6r sl\u00e5r du mig d\u00e5?\u00bb\n18:24 Och Hannas s\u00e4nde honom bunden till \u00f6verstepr\u00e4sten Kaifas.\n18:25 Men Simon Petrus stod och v\u00e4rmde sig. D\u00e5 sade de till honom: \u00bb\u00c4r icke ocks\u00e5 du en av hans l\u00e4rjungar?\u00bb Han nekade och sade: \u00bbDet \u00e4r jag icke.\u00bb\n18:26 D\u00e5 sade en av \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nare, en fr\u00e4nde till den som Petrus hade huggit \u00f6rat av: \u00bbS\u00e5g jag icke sj\u00e4lv att du var med honom i \u00f6rtag\u00e5rden?\u00bb\n18:27 D\u00e5 nekade Petrus \u00e5ter. Och i detsamma gol hanen.\n18:28 Sedan f\u00f6rde de Jesus fr\u00e5n Kaifas till pretoriet; och det var nu morgon. Men sj\u00e4lva gingo de icke in i pretoriet, f\u00f6r att de icke skulle bliva orenade, utan skulle kunna \u00e4ta p\u00e5skalammet.\n18:29 D\u00e5 gick Pilatus ut till dem och sade: \u00bbVad haven I f\u00f6r anklagelse att framb\u00e4ra mot denne man?\u00bb\n18:30 De svarade och sade till honom: \u00bbVore han icke en illg\u00e4rningsman, s\u00e5 hade vi icke \u00f6verl\u00e4mnat honom \u00e5t dig.\u00bb\n18:31 D\u00e5 sade Pilatus till dem: \u00bbTagen I honom, och d\u00f6men honom efter eder lag.\u00bb Judarna svarade honom: \u00bbF\u00f6r oss \u00e4r det icke lovligt att avliva n\u00e5gon.\u00bb\n18:32 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt f\u00f6r att giva till k\u00e4nna p\u00e5 vad s\u00e4tt han skulle d\u00f6.\n18:33 Pilatus gick \u00e5ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och sade till honom: \u00bb\u00c4r du judarnas konung?\u00bb\n18:34 Jesus svarade: \u00bbS\u00e4ger du detta av dig sj\u00e4lv, eller hava andra sagt dig det om mig?\u00bb\n18:35 Pilatus svarade: \u00bbJag \u00e4r v\u00e4l icke en jude! Ditt eget folk och \u00f6verstepr\u00e4sterna hava \u00f6verl\u00e4mnat dig \u00e5t mig. Vad har du gjort?\u00bb\n18:36 Jesus svarade: \u00bbMitt rike \u00e4r icke av denna v\u00e4rlden. Om mitt rike vore av denna v\u00e4rlden, s\u00e5 hade v\u00e4l mina tj\u00e4nare k\u00e4mpat f\u00f6r att jag icke skulle bliva \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t judarna. Men nu \u00e4r mitt rike icke av denna v\u00e4rlden.\u00bb\n18:37 S\u00e5 sade Pilatus till honom: \u00bbS\u00e5 \u00e4r du dock en konung?\u00bb Jesus svarade: \u00bbDu s\u00e4ger det sj\u00e4lv, att jag \u00e4r en konung. Ja, d\u00e4rtill \u00e4r jag f\u00f6dd, och d\u00e4rtill har jag kommit i v\u00e4rlden, att jag skall vittna f\u00f6r sanningen. Var och en som \u00e4r av sanningen, han h\u00f6r min r\u00f6st.\u00bb\n18:38 Pilatus sade till honom: \u00bbVad \u00e4r sanning?\u00bb N\u00e4r han hade sagt detta, gick han \u00e5ter ut till judarna och sade till dem: \u00bbJag finner honom icke skyldig till n\u00e5got brott.\n18:39 Nu \u00e4r det en sedv\u00e4nja hos eder, att jag vid p\u00e5sken skall giva eder en f\u00e5nge l\u00f6s. Viljen I d\u00e5 att jag skall giva eder 'judarnas konung' l\u00f6s?\u00bb\n18:40 D\u00e5 skriade de \u00e5ter och sade: \u00bbIcke honom, utan Barabbas.\u00bb Men Barabbas var en r\u00f6vare.\n19:1 S\u00e5 tog d\u00e5 Pilatus Jesus och l\u00e4t gissla honom.\n19:2 Och krigsm\u00e4nnen vredo samman en krona av t\u00f6rnen och satte den p\u00e5 hans huvud och kl\u00e4dde p\u00e5 honom en purpurf\u00e4rgad mantel.\n19:3 Sedan tr\u00e4dde de fram till honom och sade: \u00bbHell dig, du judarnas konung!\u00bb och slogo honom p\u00e5 kinden.\n19:4 \u00c5ter gick Pilatus ut och sade till folket: \u00bbSe, jag vill f\u00f6ra honom ut till eder, p\u00e5 det att I m\u00e5n f\u00f6rst\u00e5 att jag icke finner honom skyldig till n\u00e5got brott.\u00bb\n19:5 Och Jesus kom d\u00e5 ut, kl\u00e4dd i t\u00f6rnekronan och den purpurf\u00e4rgade manteln. Och han sade till dem: \u00bbSe mannen!\u00bb\n19:6 D\u00e5 nu \u00f6verstepr\u00e4sterna och r\u00e4ttstj\u00e4narna fingo se honom, skriade de: \u00bbKorsf\u00e4st! Korsf\u00e4st!\u00bb Pilatus sade till dem: \u00bbTagen I honom, och korsf\u00e4sten honom; jag finner honom icke skyldig till n\u00e5got brott.\u00bb\n19:7 Judarna svarade honom: \u00bbVi hava sj\u00e4lva en lag, och efter den lagen m\u00e5ste han d\u00f6, ty han har gjort sig till Guds Son.\u00bb\n19:8 N\u00e4r Pilatus h\u00f6rde dem tala s\u00e5, blev hans fruktan \u00e4nnu st\u00f6rre.\n19:9 Och han gick \u00e5ter in i pretoriet och fr\u00e5gade Jesus: \u00bbVarifr\u00e5n \u00e4r du?\u00bb Men Jesus gav honom intet svar.\n19:10 D\u00e5 sade Pilatus till honom: \u00bbSvarar du mig icke? Vet du d\u00e5 icke att jag har makt att giva dig l\u00f6s och makt att korsf\u00e4sta dig?\u00bb\n19:11 Jesus svarade honom: \u00bbDu hade alls ingen makt \u00f6ver mig, om den icke vore dig given ovanifr\u00e5n. D\u00e4rf\u00f6r har den st\u00f6rre synd, som har \u00f6verl\u00e4mnat mig \u00e5t dig.\u00bb\n19:12 Fr\u00e5n den stunden s\u00f6kte Pilatus efter n\u00e5gon utv\u00e4g att giva honom l\u00f6s. Men judarna ropade och sade: \u00bbGiver du honom l\u00f6s, s\u00e5 \u00e4r du icke kejsarens v\u00e4n. Vemhelst som g\u00f6r sig till konung, han s\u00e4tter sig upp mot kejsaren.\u00bb\n19:13 N\u00e4r Pilatus h\u00f6rde de orden, l\u00e4t han f\u00f6ra ut Jesus och satte sig p\u00e5 domars\u00e4tet, p\u00e5 en plats som kallades Litostroton, p\u00e5 hebreiska Gabbata.\n19:14 Och det var tillredelsedagen f\u00f6re p\u00e5sken, vid sj\u00e4tte timmen. Och han sade till judarna: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r eder konung!\u00bb\n19:15 D\u00e5 skriade de: \u00bbBort med honom! Bort med honom! Korsf\u00e4st honom!\u00bb Pilatus sade till dem: \u00bbSkall jag korsf\u00e4sta eder konung?\u00bb \u00d6verstepr\u00e4sterna svarade: \u00bbVi hava ingen annan konung \u00e4n kejsaren.\u00bb\n19:16 D\u00e5 gjorde han dem till viljes och bj\u00f6d att han skulle korsf\u00e4stas. Och de togo Jesus med sig.\n19:17 Och han bar sj\u00e4lv sitt kors och kom s\u00e5 ut till det st\u00e4lle som kallades Huvudskalleplatsen, p\u00e5 hebreiska Golgata.\n19:18 D\u00e4r korsf\u00e4ste de honom, och med honom tv\u00e5 andra, en p\u00e5 vardera sidan, och Jesus i mitten.\n19:19 Men Pilatus l\u00e4t ock g\u00f6ra en \u00f6verskrift och s\u00e4tta upp den p\u00e5 korset; och den lydde s\u00e5: \u00bbJesus fr\u00e5n Nasaret, judarnas konung.\u00bb\n19:20 Den \u00f6verskriften l\u00e4ste m\u00e5nga av judarna, ty det st\u00e4lle d\u00e4r Jesus var korsf\u00e4st l\u00e5g n\u00e4ra staden: och den var avfattad p\u00e5 hebreiska, p\u00e5 latin och p\u00e5 grekiska.\n19:21 D\u00e5 sade judarnas \u00f6verstepr\u00e4ster till Pilatus: \u00bbSkriv icke: 'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas konung.\u00bb\n19:22 Pilatus svarade: \u00bbVad jag har skrivit, det har jag skrivit.\u00bb\n19:23 D\u00e5 nu krigsm\u00e4nnen hade korsf\u00e4st Jesus, togo de hans kl\u00e4der och delade dem i fyra delar, en del \u00e5t var krigsman. Ocks\u00e5 livkl\u00e4dnaden togo de. Men livkl\u00e4dnaden hade inga s\u00f6mmar, utan var v\u00e4vd i ett stycke, uppifr\u00e5n och alltigenom.\n19:24 D\u00e4rf\u00f6r sade de till varandra: \u00bbL\u00e5t oss icke sk\u00e4ra s\u00f6nder den, utan kasta lott om vilken den skall tillh\u00f6ra.\u00bb Ty skriftens ord skulle fullbordas: \u00bbDe delade mina kl\u00e4der mellan sig och kastade lott om min kl\u00e4dnad.\u00bb S\u00e5 gjorde nu krigsm\u00e4nnen.\n19:25 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster, Maria, Klopas' hustru, och Maria fr\u00e5n Magdala.\n19:26 N\u00e4r Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den l\u00e4rjunge som han \u00e4lskade, sade han till sin moder: \u00bbModer, se din son.\u00bb\n19:27 Sedan sade han till l\u00e4rjungen: \u00bbSe din moder.\u00bb Och fr\u00e5n den stunden tog l\u00e4rjungen henne hem till sig.\n19:28 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat, sade han d\u00e4refter, d\u00e5 ju skriften skulle i allt uppfyllas: \u00bbJag t\u00f6rstar.\u00bb\n19:29 D\u00e4r stod d\u00e5 en k\u00e4rl som var fullt av \u00e4ttikvin. Med det vinet fyllde de en svamp, som de satte p\u00e5 en isopsst\u00e4ngel och f\u00f6rde till hans mun.\n19:30 Och n\u00e4r Jesus hade tagit emot vinet, sade han: \u00bbDet \u00e4r fullbordat.\u00bb Sedan b\u00f6jde han ned huvudet och gav upp andan.\n19:31 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar p\u00e5 korset \u00f6ver sabbaten (det var n\u00e4mligen en stor sabbatsdag), b\u00e5do de Pilatus att han skulle l\u00e5ta s\u00f6ndersl\u00e5 de korsf\u00e4stas ben och taga bort kropparna.\n19:32 S\u00e5 kommo d\u00e5 krigsm\u00e4nnen och slogo s\u00f6nder den f\u00f6rstes ben och sedan den andres som var korsf\u00e4st med honom.\n19:33 N\u00e4r de d\u00e4refter kommo till Jesus och s\u00e5go honom redan vara d\u00f6d, slogo de icke s\u00f6nder hans ben;\n19:34 men en av krigsm\u00e4nnen stack upp han sida med ett spjut, och strax kom d\u00e4rifr\u00e5n ut blod och vatten.\n19:35 Och den som har sett detta, han har vittnat d\u00e4rom, f\u00f6r att ock I skolen tro; och hans vittnesb\u00f6rd \u00e4r sant, och han vet att han talar sanning.\n19:36 Ty detta skedde, f\u00f6r att skriftens ord skulle fullbordas: \u00bbIntet ben skall s\u00f6ndersl\u00e5s p\u00e5 honom.\u00bb\n19:37 Och \u00e5ter ett annat skriftens ord lyder s\u00e5: \u00bbDe skola se upp till honom som de hava stungit.\u00bb\n19:38 Men Josef fr\u00e5n Arimatea, som var en Jesu l\u00e4rjunge -- fast\u00e4n i hemlighet, av fruktan f\u00f6r judarna -- kom d\u00e4refter och bad Pilatus att f\u00e5 taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom det. D\u00e5 gick han \u00e5stad och tog hans kropp.\n19:39 Och j\u00e4mv\u00e4l Nikodemus kom dit, han som f\u00f6rsta g\u00e5ngen hade bes\u00f6kt honom om natten; denne f\u00f6rde med sig en blandning av myrra och aloe, vid pass hundra sk\u00e5lpund.\n19:40 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de v\u00e4lluktande kryddorna, s\u00e5som judarna hava f\u00f6r sed vid tillredelse till begravning.\n19:41 Men invid det st\u00e4lle d\u00e4r han hade blivit korsf\u00e4st var en \u00f6rtag\u00e5rd, och i \u00f6rtag\u00e5rden fanns en ny grav, som \u00e4nnu ingen hade varit lagd i.\n19:42 D\u00e4r lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven l\u00e5g n\u00e4ra.\n20:1 Men p\u00e5 f\u00f6rsta veckodagen, medan det \u00e4nnu var m\u00f6rkt, kom Maria fr\u00e5n Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen fr\u00e5n graven.\n20:2 D\u00e5 skyndade hon d\u00e4rifr\u00e5n och kom till Simon Petrus och till den andre l\u00e4rjungen, den som Jesus \u00e4lskade, och sade till dem: \u00bbDe hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava lagt honom.\u00bb\n20:3 D\u00e5 beg\u00e5vo sig Petrus och den andre l\u00e4rjungen \u00e5stad p\u00e5 v\u00e4g till graven.\n20:4 Och de sprungo b\u00e5da p\u00e5 samma g\u00e5ng; men den andre l\u00e4rjungen sprang fortare \u00e4n Petrus och kom f\u00f6rst fram till graven.\n20:5 Och n\u00e4r han lutade sig ditin, s\u00e5 han linnebindlarna ligga d\u00e4r; dock gick han icke in.\n20:6 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in i graven och fick s\u00e5 se huru bindlarna l\u00e5go d\u00e4r,\n20:7 och huru duken som hade varit h\u00f6ljd \u00f6ver hans huvud icke l\u00e5g tillsammans med bindlarna, utan f\u00f6r sig sj\u00e4lv p\u00e5 ett s\u00e4rskilt st\u00e4lle, hopvecklad.\n20:8 D\u00e5 gick ock den andre l\u00e4rjungen ditin, han som f\u00f6rst hade kommit till graven; och han s\u00e5g och trodde.\n20:9 De hade n\u00e4mligen \u00e4nnu icke f\u00f6rst\u00e5tt skriftens ord, att han skulle uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da.\n20:10 Och l\u00e4rjungarna gingo s\u00e5 hem till sitt igen.\n20:11 Men Maria stod och gr\u00e4t utanf\u00f6r graven. Och under det hon gr\u00e4t, lutade hon sig in i graven\n20:12 och fick d\u00e5 se tv\u00e5 \u00e4nglar i vita kl\u00e4der sitta d\u00e4r Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid f\u00f6tternas.\n20:13 Och de sade till henne: \u00bbKvinna, varf\u00f6r gr\u00e5ter du?\u00bb Hon svarade dem: \u00bbDe hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.\u00bb\n20:14 Vid det hon sade detta, v\u00e4nde hon sig om och fick se Jesus st\u00e5 d\u00e4r; men hon visste icke att det var Jesus.\n20:15 Jesus sade till henne: \u00bbKvinna, varf\u00f6r gr\u00e5ter du? Vem s\u00f6ker du?\u00bb Hon trodde att det var \u00f6rtag\u00e5rdsm\u00e4staren och svarade honom: \u00bbHerre, om det \u00e4r du som har burit bort honom, s\u00e5 s\u00e4g mig var du har lagt honom, s\u00e5 att jag kan h\u00e4mta honom.\u00bb\n20:16 Jesus sade till henne: \u00bbMaria!\u00bb D\u00e5 v\u00e4nde hon sig om och sade till honom p\u00e5 hebreiska: \u00bbRabbuni!\u00bb (det betyder m\u00e4stare).\n20:17 Jesus sade till henne: \u00bbR\u00f6r icke vid mig; jag har ju \u00e4nnu icke farit upp till Fadern. Men g\u00e5 till mina br\u00f6der, och s\u00e4g till dem att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och eder Gud.\u00bb\n20:18 Maria fr\u00e5n Magdala gick d\u00e5 och omtalade f\u00f6r l\u00e4rjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.\n20:19 P\u00e5 aftonen samma dag, den f\u00f6rsta veckodagen, medan l\u00e4rjungarna av fruktan f\u00f6r judarna voro samlade inom st\u00e4ngda d\u00f6rrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: \u00bbFrid vare med eder!\u00bb\n20:20 Och n\u00e4r han hade sagt detta, visade han dem sina h\u00e4nder och sin sida. Och l\u00e4rjungarna blevo glada, n\u00e4r de s\u00e5go Herren.\n20:21 \u00c5ter sade Jesus till dem: \u00bbFrid vare med eder! S\u00e5som Fadern har s\u00e4nt mig, s\u00e5 s\u00e4nder ock jag eder.\u00bb\n20:22 Och n\u00e4r han hade sagt detta, andades han p\u00e5 dem och sade till dem: \u00bbTagen emot helig ande!\n20:23 Om I f\u00f6rl\u00e5ten n\u00e5gon hans synder, s\u00e5 \u00e4ro de honom f\u00f6rl\u00e5tna; och om I binden n\u00e5gon i hans synder, s\u00e5 \u00e4r han bunden i dem.\u00bb\n20:24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med dem, n\u00e4r Jesus kom.\n20:25 D\u00e5 nu de andra l\u00e4rjungarna sade till honom att de hade sett Herren, svarade han dem: \u00bbOm jag icke ser h\u00e5len efter spikarna i hans h\u00e4nder och sticker mitt finger i h\u00e5len efter spikarna och sticker min hand i hans sida, s\u00e5 kan jag icke tro det.\u00bb\n20:26 \u00c5tta dagar d\u00e4refter voro hans l\u00e4rjungar \u00e5ter d\u00e4rinne, och Tomas var med bland dem. D\u00e5 kom Jesus, medan d\u00f6rrarna voro st\u00e4ngda, och stod mitt ibland de, och sade: \u00bbFrid vare med eder!\u00bb\n20:27 Sedan sade han till Tomas: \u00bbR\u00e4ck hit dit finger, se h\u00e4r \u00e4ro mina h\u00e4nder; och r\u00e4ck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla icke, utan tro.\u00bb\n20:28 Tomas svarade och sade till honom: \u00bbMin Herre och min Gud!\u00bb\n20:29 Jesus sade till honom: \u00bbEftersom du har sett mig, tror du? Saliga \u00e4ro de som icke se och dock tro.\u00bb\n20:30 \u00c4nnu m\u00e5nga andra tecken, som icke \u00e4ro uppskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina l\u00e4rjungars \u00e5syn.\n20:31 Men dessa hava blivit uppskrivna, f\u00f6r att I skolen tro att Jesus \u00e4r Messias, Guds Son, och f\u00f6r att I genom tron skolen hava liv i hans namn.\n21:1 D\u00e4refter uppenbarade sig Jesus \u00e5ter f\u00f6r l\u00e4rjungarna, vid Tiberias' sj\u00f6; och vid den uppenbarelsen gick s\u00e5 till:\n21:2 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han som var fr\u00e5n Kana i Galileen, och Sebedeus' s\u00f6ner voro tillsammans, och med dem tv\u00e5 andra av hans l\u00e4rjungar.\n21:3 Simon Petrus sade d\u00e5 till dem: \u00bbJag vill g\u00e5 \u00e5stad och fiska.\u00bb De sade till honom: \u00bbVi g\u00e5 ocks\u00e5 med dig.\u00bb S\u00e5 beg\u00e5vo de sig \u00e5stad och stego i b\u00e5ten. Men den natten fingo de intet.\n21:4 N\u00e4r det sedan hade blivit morgon, stod Jesus d\u00e4r p\u00e5 stranden; dock visste l\u00e4rjungarna icke att det var Jesus.\n21:5 Och Jesus sade till dem: \u00bbMina barn, haven I n\u00e5got att \u00e4ta?\u00bb De svarade honom: \u00bbNej.\u00bb\n21:6 Han sade till dem: \u00bbKasten ut n\u00e4tet p\u00e5 h\u00f6gra sidan om b\u00e5ten, s\u00e5 skolen I f\u00e5.\u00bb D\u00e5 kastade de ut; och nu fingo de en s\u00e5 stor hop fiskar, att de icke f\u00f6rm\u00e5dde draga upp n\u00e4tet.\n21:7 Den l\u00e4rjunge som Jesus \u00e4lskade sade d\u00e5 till Petrus: \u00bbDet \u00e4r Herren.\u00bb N\u00e4r Simon Petrus h\u00f6rde att det var Herren, tog han p\u00e5 sig sin \u00f6verkl\u00e4dnad -- ty han var okl\u00e4dd -- och gav sig i sj\u00f6n.\n21:8 Men de andra l\u00e4rjungarna kommo med b\u00e5ten och drogo efter sig n\u00e4tet med fiskarna; de voro n\u00e4mligen icke l\u00e4ngre fr\u00e5n land \u00e4n vid pass tv\u00e5 hundra alnar.\n21:9 N\u00e4r de sedan hade stigit i land, s\u00e5go de gl\u00f6d ligga d\u00e4r och fisk, som l\u00e5g d\u00e4rp\u00e5, och br\u00f6d.\n21:10 Jesus sade till dem: \u00bbTagen hit av de fiskar som I nu fingen.\u00bb\n21:11 D\u00e5 steg Simon Petrus i b\u00e5ten och drog n\u00e4tet upp p\u00e5 land, och det var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Och fast\u00e4n de voro s\u00e5 m\u00e5nga, hade n\u00e4tet icke g\u00e5tt s\u00f6nder.\n21:12 D\u00e4refter sade Jesus till dem: \u00bbKommen hit och \u00e4ten.\u00bb Och ingen av l\u00e4rjungarna dristade sig att fr\u00e5ga honom vem han var, ty de f\u00f6rstodo att det var Herren.\n21:13 Jesus gick d\u00e5 fram och tog br\u00f6det och gav dem, likaledes ock av fiskarna.\n21:14 Detta var nu tredje g\u00e5ngen som Jesus uppenbarade sig f\u00f6r sina l\u00e4rjungar, sedan han hade uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da.\n21:15 N\u00e4r de hade \u00e4tit, sade Jesus till Simon Petrus: \u00bbSimon, Johannes' son, \u00e4lskar du mig mer \u00e4n dessa g\u00f6ra?\u00bb Han svarade honom: \u00bbJa, Herre; du vet att jag har dig k\u00e4r.\u00bb D\u00e5 sade han till honom: \u00bbF\u00f6d mina lamm.\u00bb\n21:16 \u00c5ter fr\u00e5gade han honom, f\u00f6r andra g\u00e5ngen: \u00bbSimon, Johannes' son, \u00e4lskar du mig?\u00bb Han svarade honom: \u00bbJa, Herre; du vet att jag har dig k\u00e4r.\u00bb D\u00e5 sade han till honom: \u00bbVar en herde f\u00f6r mina f\u00e5r.\u00bb\n21:17 F\u00f6r tredje g\u00e5ngen fr\u00e5gade han honom: \u00bbSimon, Johannes' son, har du mig k\u00e4r?\u00bb Petrus blev bedr\u00f6vad \u00f6ver att han f\u00f6r tredje g\u00e5ngen fr\u00e5gade honom: \u00bbHar du mig k\u00e4r?\u00bb Och han svarade honom: \u00bbHerre, du vet allting; du vet att jag har dig k\u00e4r.\u00bb D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbF\u00f6d mina f\u00e5r.\n21:18 Sannerligen, sannerligen s\u00e4ger jag dig: N\u00e4r du var yngre, omgjordade du dig sj\u00e4lv och gick vart du ville; men n\u00e4r du bliver gammal, skall du n\u00f6dgas str\u00e4cka ut dina h\u00e4nder, och en annan skall omgjorda dig och f\u00f6ra dig dit du icke vill.\u00bb\n21:19 Detta sade han f\u00f6r att giva till k\u00e4nna med hurudan d\u00f6d Petrus skulle f\u00f6rh\u00e4rliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade han till honom: \u00bbF\u00f6lj mig.\u00bb\n21:20 N\u00e4r Petrus v\u00e4nde sig om, fick han se att den l\u00e4rjunge som Jesus \u00e4lskade f\u00f6ljde med, densamme som under aftonm\u00e5ltiden hade lutat sig mot hans br\u00f6st och fr\u00e5gat honom: \u00bbHerre, vilken \u00e4r det som skall f\u00f6rr\u00e5da dig?\u00bb\n21:21 D\u00e5 nu Petrus s\u00e5g den l\u00e4rjungen, fr\u00e5gade han Jesus: \u00bbHerre, huru bliver det d\u00e5 med denne?\u00bb\n21:22 Jesus svarade honom: \u00bbOm jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? F\u00f6lj du mig.\u00bb\n21:23 S\u00e5 kom det talet ut ibland br\u00f6derna, att den l\u00e4rjungen icke skulle d\u00f6. Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke skulle d\u00f6, utan allenast: \u00bbOm jag vill att han skall leva kvar, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?\u00bb\n21:24 Det \u00e4r den l\u00e4rjungen som vittnar om detta, och som har skrivit detta; och vi veta att hans vittnesb\u00f6rd \u00e4r sant.\n21:25 \u00c4nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, s\u00e5 tror jag att icke ens hela v\u00e4rlden skulle kunna rymma de b\u00f6cker som d\u00e5 bleve skrivna.","title":"Swedish Bible: John","type":"page"}