{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/jon.htm","path":"bib/wb/swe/jon.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/jon.htm","text":"1:1 Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:\n1:2 \u00bbSt\u00e5 upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f\u00f6r den; ty deras ondska har kommit upp inf\u00f6r mitt ansikte.\u00bb\n1:3 Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann d\u00e4r ett skepp som skulle g\u00e5 till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning f\u00f6r resan, steg han ombord d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6r att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.\n1:4 Men HERREN s\u00e4nde en stark vind ut \u00f6ver havet, s\u00e5 att en stark storm uppstod p\u00e5 havet; och skeppet var n\u00e4ra att krossas.\n1:5 D\u00e5 betogos sj\u00f6m\u00e4nnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad l\u00f6st som fanns i skeppet kastade de i havet f\u00f6r att bereda sig l\u00e4ttnad. Men Jona hade g\u00e5tt ned i det inre av fartyget och l\u00e5g d\u00e4r i djup s\u00f6mn.\n1:6 D\u00e5 gick skepparen till honom och sade till honom: \u00bbHuru kan du sova s\u00e5? St\u00e5 upp och \u00e5kalla din Gud. Kanh\u00e4nda skall den Guden t\u00e4nka p\u00e5 oss, s\u00e5 att vi icke f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n1:7 Och folket sade till varandra: \u00bbV\u00e4lan, l\u00e5t oss kasta lott, s\u00e5 att vi f\u00e5 veta f\u00f6r vems skull denna olycka har kommit \u00f6ver oss.\u00bb N\u00e4r de s\u00e5 kastade lott, f\u00f6ll lotten p\u00e5 Jona.\n1:8 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbS\u00e4g oss f\u00f6r vems skull denna olycka har kommit \u00f6ver oss. Vad \u00e4r ditt \u00e4rende, och varifr\u00e5n kommer du? Fr\u00e5n vilket land och av vad folk \u00e4r du?\u00bb\n1:9 Han svarade den; \u00bbJag \u00e4r en hebr\u00e9, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.\u00bb\n1:10 D\u00e5 betogos m\u00e4nnen av stor fruktan och sade till honom: \u00bbVad \u00e4r det du har gjort!\u00bb Ty m\u00e4nnen fingo genom det han ber\u00e4ttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.\n1:11 Och de sade till honom: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra med dig, s\u00e5 att havet stillar sig f\u00f6r oss?\u00bb Ty havet stormade mer och mer.\n1:12 D\u00e5 svarade han dem: \u00bbTagen mig och kasten mig i havet, s\u00e5 skall havet stillas f\u00f6r eder; ty jag vet att det \u00e4r f\u00f6r min skull som denna starka storm har kommit \u00f6ver eder.\u00bb\n1:13 Och m\u00e4nnen str\u00e4vade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.\n1:14 D\u00e5 ropade de till HERREN och sade: \u00bbAck HERRE, l\u00e5t oss icke f\u00f6rg\u00e5s f\u00f6r denne mans sj\u00e4ls skull, och l\u00e5t icke oskyldigt blod komma \u00f6ver oss. Ty du, HERRE, har gjort s\u00e5som dig t\u00e4ckes.\u00bb\n1:15 D\u00e4refter togo de Jona och kastade honom i havet. D\u00e5 lade sig havets raseri.\n1:16 Och m\u00e4nnen betogos av stor fruktan f\u00f6r HERREN, och de offrade slaktoffer \u00e5t HERREN och gjorde l\u00f6ften.\n2:1 Men HERREN s\u00e4nde en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre n\u00e4tter.\n2:2 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.\n2:3 Han sade: \u00bbJag \u00e5kallade HERREN i min n\u00f6d, och han svarade mig; fr\u00e5n d\u00f6dsrikets buk ropade jag, och du h\u00f6rde min r\u00f6st.\n2:4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och str\u00f6mmen omsl\u00f6t mig, alla dina svallande b\u00f6ljor gingo \u00f6ver mig.\n2:5 Jag t\u00e4nkte d\u00e5: 'Jag \u00e4r bortdriven ifr\u00e5n dina \u00f6gon.' Men jag skall \u00e5ter f\u00e5 sk\u00e5da upp mot ditt heliga tempel.\n2:6 Vatten omv\u00e4rvde mig in p\u00e5 livet, djupet omsl\u00f6t mig; sj\u00f6gr\u00e4s omsn\u00e4rjde mitt huvud.\n2:7 Till bergens grund sj\u00f6nk jag ned, jordens bommar sl\u00f6to sig bakom mig f\u00f6r evigt. Men du f\u00f6rde min sj\u00e4l upp ur graven, HERRE, min Gud.\n2:8 N\u00e4r min sj\u00e4l f\u00f6rsm\u00e4ktade i mig, d\u00e5 t\u00e4nkte jag p\u00e5 HERREN, och min b\u00f6n kom till dig, i ditt heliga tempel.\n2:9 De som h\u00e5lla sig till f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar, de l\u00e5ta sin n\u00e5ds Gud fara.\n2:10 Men jag vill offra \u00e5t dig, med h\u00f6gljudd tacks\u00e4gelse; vad jag har lovat vill jag infria; fr\u00e4lsningen \u00e4r hos HERREN!\u00bb\n2:11 Och p\u00e5 HERRENS befallning kastade fisken upp Jona p\u00e5 land.\n3:1 Och HERRENS ord kom f\u00f6r andra g\u00e5ngen till Jona; han sade:\n3:2 \u00bbSt\u00e5 upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f\u00f6r den vad jag skall tala till dig.\u00bb\n3:3 D\u00e5 stod Jona upp och begav sig till Nineve, s\u00e5som HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inf\u00f6r Gud, tre dagsresor l\u00e5ng.\n3:4 Och Jona begav sig p\u00e5 v\u00e4g in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: \u00bbDet dr\u00f6jer \u00e4nnu fyrtio dagar, s\u00e5 skall Nineve bliva omst\u00f6rtat.\u00bb\n3:5 D\u00e5 trodde folket i Nineve p\u00e5 Gud, och lyste ut en fasta och kl\u00e4dde sig i sorgdr\u00e4kt, b\u00e5de stora och sm\u00e5.\n3:6 Och n\u00e4r saken kom f\u00f6r konungen i Nineve, stod han upp fr\u00e5n sin tron och lade av sin mantel och h\u00f6ljde sig i sorgdr\u00e4kt och satte sig i aska.\n3:7 Sedan utropade och f\u00f6rkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores p\u00e5bud, och sade: \u00bbIngen m\u00e4nniska m\u00e5 smaka n\u00e5got, icke heller n\u00e5got djur, vare sig av f\u00e4kreaturen eller sm\u00e5boskapen; de m\u00e5 icke f\u00f6ras i bet, ej heller vattnas.\n3:8 Och b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur skola h\u00f6lja sig i sorgdr\u00e4kt och ropa till Gud med all makt. Och var och en m\u00e5 v\u00e4nda om fr\u00e5n sin onda v\u00e4g och fr\u00e5n den or\u00e4tt som han har haft f\u00f6r h\u00e4nder.\n3:9 Vem vet, kanh\u00e4nda v\u00e4nder Gud d\u00e5 om och \u00e5ngrar sig och v\u00e4nder sig ifr\u00e5n sin vredes gl\u00f6d, s\u00e5 att vi icke f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n3:10 D\u00e5 nu Gud s\u00e5g vad de gjorde, att de v\u00e4nde om fr\u00e5n sin onda v\u00e4g, \u00e5ngrade han det onda som han hade hotat att g\u00f6ra mot dem, och han gjorde icke s\u00e5.\n4:1 Men detta f\u00f6rtr\u00f6t Jona h\u00f6geligen, och hans vrede uppt\u00e4ndes.\n4:2 Och han bad till HERREN och sade: \u00bbAck Herre, var det icke detta jag t\u00e4nkte, n\u00e4r jag \u00e4nnu var i mitt land! D\u00e4rf\u00f6r ville jag ock i f\u00f6rv\u00e4g fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du \u00e4r en n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig Gud, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet, och s\u00e5dan att du \u00e5ngrar det onda.\n4:3 S\u00e5 tag nu, Herre, mitt liv ifr\u00e5n mig; ty jag vill hellre vara d\u00f6d \u00e4n leva.\u00bb\n4:4 Men HERREN sade: \u00bbMenar du att du har sk\u00e4l till att vredgas?\u00bb\n4:5 Och Jona gick ut ur staden och stannade \u00f6ster om staden; d\u00e4r gjorde han sig en hydda och satt i skuggan d\u00e4runder, f\u00f6r att se huru det skulle g\u00e5 med staden.\n4:6 Och HERREN Gud l\u00e4t en ricinbuske skjuta upp \u00f6ver Jona, f\u00f6r att den skulle giva skugga \u00e5t hans huvud och hj\u00e4lpa honom ur hans f\u00f6rtrytelse; och Jona gladde sig h\u00f6geligen \u00f6ver ricinbusken.\n4:7 Men dagen d\u00e4refter, n\u00e4r morgonrodnaden gick upp, s\u00e4nde Gud maskar som fr\u00e4tte ricinbusken, s\u00e5 att den vissnade.\n4:8 N\u00e4r sedan solen hade g\u00e5tt upp, s\u00e4nde Gud en br\u00e4nnande \u00f6stanvind, och solen stack Jona p\u00e5 huvudet, s\u00e5 att han f\u00f6rsm\u00e4ktade. D\u00e5 \u00f6nskade han sig d\u00f6den och sade: \u00bbJag vill hellre vara d\u00f6d \u00e4n leva.\u00bb\n4:9 Men Gud sade till Jona: \u00bbMenar du att du har sk\u00e4l till att vredgas f\u00f6r ricinbuskens skull?\u00bb Han svarade: \u00bbJag m\u00e5 v\u00e4l hava sk\u00e4l att vredgas till d\u00f6ds.\u00bb\n4:10 D\u00e5 sade HERREN: \u00bbDu \u00f6mkar dig \u00f6ver ricinbusken, som du icke har haft n\u00e5gon m\u00f6da med och icke har dragit upp, som kom till p\u00e5 en natt och f\u00f6rgicks efter en natt.\n4:11 Och jag skulle icke \u00f6mka mig \u00f6ver Nineve, den stora staden, d\u00e4r mer \u00e4n ett hundra tjugu tusen m\u00e4nniskor finnas, som icke f\u00f6rst\u00e5 att skilja mellan h\u00f6ger och v\u00e4nster, och d\u00e4rtill djur i myckenhet!\u00bb","title":"Swedish Bible: Jonah","type":"page"}