{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/jos.htm","path":"bib/wb/swe/jos.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/jos.htm","text":"1:1 Efter HERRENS tj\u00e4nare Moses d\u00f6d sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tj\u00e4nare:\n1:2 \u00bbMin tj\u00e4nare Mose \u00e4r d\u00f6d; s\u00e5 st\u00e5 nu upp och g\u00e5 \u00f6ver denna Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva dem, giva \u00e5t Israels barn.\n1:3 Var ort som eder fot betr\u00e4der har jag givit eder, s\u00e5som jag lovade Mose.\n1:4 Fr\u00e5n \u00f6knen till Libanon d\u00e4ruppe och \u00e4nda till den stora floden, floden Frat, \u00f6ver hetiternas land och \u00e4nda till Stora havet v\u00e4sterut skall edert omr\u00e5de str\u00e4cka sig.\n1:5 Ingen skall kunna st\u00e5 dig emot i alla dina livsdagar; s\u00e5som jag har varit med Mose, s\u00e5 skall jag ock vara med dig; jag skall icke l\u00e4mna dig eller \u00f6vergiva dig.\n1:6 Var frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; ty du skall utskifta \u00e5t detta folk s\u00e5som arv det land som jag med ed har lovat deras f\u00e4der att giva dem.\n1:7 Allenast m\u00e5 du vara helt frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad till att i alla stycken h\u00e5lla den lag som min tj\u00e4nare Mose har givit dig och g\u00f6ra efter den; vik icke av d\u00e4rifr\u00e5n vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster; p\u00e5 det att du m\u00e5 hava framg\u00e5ng i allt vad du f\u00f6retager dig.\n1:8 L\u00e5t icke denna lagbok vara skild fr\u00e5n din mun; t\u00e4nk p\u00e5 den b\u00e5de dag och natt, s\u00e5 att du i alla stycken h\u00e5ller det som \u00e4r skrivet i den och g\u00f6r d\u00e4refter; ty d\u00e5 skola dina v\u00e4gar vara lyckosamma, och d\u00e5 skall du hava framg\u00e5ng.\n1:9 Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad; s\u00e5 var nu icke f\u00f6rskr\u00e4ckt eller f\u00f6rsagd. Ty HERREN, din Gud, \u00e4r med dig i allt vad du f\u00f6retager dig.\u00bb\n1:10 D\u00e5 bj\u00f6d Josua folkets tillsyningsm\u00e4n och sade:\n1:11 \u00bbG\u00e5n igenom l\u00e4gret och bjuden folket och s\u00e4gen: 'Reden till reskost \u00e5t eder; ty om tre dagar skolen I g\u00e5 \u00f6ver denna Jordan, f\u00f6r att komma in i och taga i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder till besittning.'\u00bb\n1:12 Men till rubeniterna och gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam sade Josua:\n1:13 \u00bbT\u00e4nken p\u00e5 det som HERRENS tj\u00e4nare Mose bj\u00f6d eder, n\u00e4r han sade: 'HERREN, eder Gud, vill l\u00e5ta eder komma till ro och giva eder detta land.'\n1:14 Edra hustrur, edra barn och eder boskap m\u00e5 nu stanna kvar i det land som Mose har givit eder h\u00e4r p\u00e5 andra sidan Jordan; men I sj\u00e4lva, s\u00e5 m\u00e5nga av eder som \u00e4ro tappra stridsm\u00e4n, skolen draga v\u00e4pnade \u00e5stad i spetsen f\u00f6r edra br\u00f6der och hj\u00e4lpa dem,\n1:15 till dess att HERREN har l\u00e5tit edra br\u00f6der komma till ro s\u00e5v\u00e4l som eder, n\u00e4r ocks\u00e5 de hava tagit i besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva dem. Sedan m\u00e5n I v\u00e4nda tillbaka till det land som skall vara eder besittning; det m\u00e5n I d\u00e5 taga i besittning, det land som HERRENS tj\u00e4nare Mose har givit eder h\u00e4r p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan.\u00bb\n1:16 D\u00e5 svarade de Josua och sade: \u00bbAllt vad du har bjudit oss vilja vi g\u00f6ra, och varthelst du s\u00e4nder oss, dit vilja vi g\u00e5.\n1:17 S\u00e5som vi i allt hava lytt Mose, s\u00e5 vilja vi ock lyda dig; allenast m\u00e5 HERREN, din Gud, vara med dig, s\u00e5som han var med Mose.\n1:18 Var och en som \u00e4r genstr\u00e4vig mot dina befallningar och icke lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva d\u00f6dad. Allenast m\u00e5 du vara frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad.\u00bb\n2:1 Josua, Nuns son, s\u00e4nde hemligen ut tv\u00e5 spejare fr\u00e5n Sittim och sade: \u00bbG\u00e5n och besen landet och Jeriko.\u00bb De gingo \u00e5stad och kommo in i ett hus d\u00e4r en sk\u00f6ka bodde, vid namn Rahab, och d\u00e4r lade de sig till vila.\n2:2 Men f\u00f6r konungen i Jeriko blev inber\u00e4ttat: \u00bbI natt hava n\u00e5gra m\u00e4n kommit hit fr\u00e5n Israels barn f\u00f6r att utforska landet.\u00bb\n2:3 D\u00e5 s\u00e4nde konungen i Jeriko till Rahab och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbL\u00e4mna ut de m\u00e4n som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit f\u00f6r att utforska hela landet.\u00bb\n2:4 Men kvinnan tog de b\u00e5da m\u00e4nnen och dolde dem; sedan svarade hon: \u00bbJa, m\u00e4nnen kommo till mig, men jag visste icke varifr\u00e5n de voro;\n2:5 och n\u00e4r porten skulle st\u00e4ngas, sedan det hade blivit m\u00f6rkt, gingo m\u00e4nnen ut, och jag vet icke vart de togo v\u00e4gen; skynden eder att s\u00e4tta efter dem, s\u00e5 f\u00e5n I nog fatt i dem.\u00bb\n2:6 Men hon hade f\u00f6rt dem upp p\u00e5 taket och g\u00f6mt dem under linstj\u00e4lkar, som hon hade d\u00e4r, utbredda p\u00e5 taket.\n2:7 S\u00e5 satte nu m\u00e4nnen efter dem \u00e5t Jordan till, bort emot vadst\u00e4llena; och man st\u00e4ngde stadsporten s\u00e5 snart f\u00f6rf\u00f6ljarna hade begivit sig \u00e5stad.\n2:8 Men innan de fr\u00e4mmande m\u00e4nnen hade lagt sig, steg hon upp till dem p\u00e5 taket\n2:9 och sade till dem: \u00bbJag vet att HERREN har givit eder detta land, och att f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r eder har fallit \u00f6ver oss, ja, att alla landets inbyggare \u00e4ro i \u00e5ngest f\u00f6r eder.\n2:10 Ty vi hava h\u00f6rt huru HERREN l\u00e4t vattnet i R\u00f6da havet torka ut framf\u00f6r eder, n\u00e4r I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amor\u00e9ernas konungar, de tv\u00e5 p\u00e5 andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I g\u00e5ven dem till spillo.\n2:11 D\u00e5 vi h\u00f6rde detta, blevo v\u00e5ra hj\u00e4rtan f\u00f6rf\u00e4rade, och numera har ingen mod att st\u00e5 eder emot; ty HERREN, eder Gud, \u00e4r Gud, uppe i himmelen och nere p\u00e5 jorden.\n2:12 S\u00e5 loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmh\u00e4rtighet med min faders hus och giva mig ett s\u00e4kert tecken d\u00e4rp\u00e5,\n2:13 och l\u00e5ta min fader och min moder, mina br\u00f6der och mina systrar leva, s\u00e5 ock alla som tillh\u00f6ra dem, och r\u00e4dda oss fr\u00e5n d\u00f6den.\u00bb\n2:14 M\u00e4nnen sade till henne: \u00bbMed v\u00e5rt eget liv svara vi f\u00f6r edert, s\u00e5framt I icke f\u00f6rr\u00e5den v\u00e5rt f\u00f6rehavande; n\u00e4r HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmh\u00e4rtighet och trofasthet.\u00bb\n2:15 D\u00e5 sl\u00e4ppte hon ned dem genom f\u00f6nstret med ett t\u00e5g; ty hennes hus l\u00e5g invid stadsmuren, s\u00e5 att hon bodde invid sj\u00e4lva muren.\n2:16 Och hon sade till dem: \u00bbG\u00e5n upp i bergsbygden, s\u00e5 att edra f\u00f6rf\u00f6ljare icke tr\u00e4ffa p\u00e5 eder; och h\u00e5llen eder g\u00f6mda d\u00e4r i tre dagar, till dess edra f\u00f6rf\u00f6ljare hava kommit tillbaka, s\u00e5 kunnen I sedan forts\u00e4tta eder f\u00e4rd.\u00bb\n2:17 Och m\u00e4nnen sade till henne: \u00bbVi vilja likv\u00e4l vara fria ifr\u00e5n den ed som du nu har tagit av oss,\n2:18 om du, n\u00e4r vi komma in i landet, underl\u00e5ter att binda detta r\u00f6da sn\u00f6re i det f\u00f6nster genom vilket du har sl\u00e4ppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina br\u00f6der, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.\n2:19 Dock, om n\u00e5gon g\u00e5r \u00e5stad, utom d\u00f6rrarna till ditt hus, s\u00e5 komme hans blod \u00f6ver hans huvud, och vi \u00e4ro utan skuld; om d\u00e4remot n\u00e5gons hand kommer vid en av dem som \u00e4ro inne i ditt hus, s\u00e5 m\u00e5 dennes blod komma \u00f6ver v\u00e5rt huvud.\n2:20 Och om du f\u00f6rr\u00e5der v\u00e5rt f\u00f6rehavande, s\u00e5 \u00e4ro vi likaledes fria ifr\u00e5n den ed som du har tagit av oss.\u00bb\n2:21 Hon svarade: \u00bbVare det s\u00e5som I haven sagt.\u00bb Och s\u00e5 l\u00e4t hon dem g\u00e5, och de drogo \u00e5stad. Men hon band det r\u00f6da sn\u00f6ret i f\u00f6nstret.\n2:22 S\u00e5 drogo de nu \u00e5stad och kommo upp i bergsbygden och stannade d\u00e4r i tre dagar, till dess att deras f\u00f6rf\u00f6ljare hade v\u00e4nt tillbaka; ty dessa hade s\u00f6kt efter dem \u00f6verallt p\u00e5 v\u00e4garna, men hade icke funnit dem.\n2:23 Sedan v\u00e4nde de b\u00e5da m\u00e4nnen tillbaka och kommo ned fr\u00e5n bergsbygden och gingo \u00f6ver floden och kommo s\u00e5 till Josua, Nuns son; och de f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r honom allt vad som hade vederfarits dem.\n2:24 Och de sade till Josua: \u00bbHERREN har givit hela landet i v\u00e5r hand; alla landets inbyggare \u00e4ro i \u00e5ngest f\u00f6r oss.\u00bb\n3:1 Bittida f\u00f6ljande morgon br\u00f6t Josua med alla Israels barn upp fr\u00e5n Sittim och kom till Jordan; d\u00e4r stannade de om natten, innan de gingo \u00f6ver.\n3:2 Men efter tre dagar gingo tillsyningsm\u00e4nnen genom l\u00e4gret\n3:3 och bj\u00f6do folket och sade: \u00bbS\u00e5 snart I f\u00e5n se HERRENS, eder Guds, f\u00f6rbundsark, och att de levitiska pr\u00e4sterna b\u00e4ra den, skolen ock I bryta upp fr\u00e5n eder plats och f\u00f6lja efter den\n3:4 -- l\u00e5ten dock mellan den och eder vara ett avst\u00e5nd av vid pass tv\u00e5 tusen alnar; n\u00e4rmare m\u00e5n I icke komma den -- p\u00e5 det att I m\u00e5n kunna veta vilken v\u00e4g I skolen g\u00e5, ty I haven icke f\u00f6rut dragit den v\u00e4gen fram.\u00bb\n3:5 Och Josua sade till folket: \u00bbHelgen eder, ty i morgon skall HERREN g\u00f6ra under bland eder.\u00bb\n3:6 D\u00e4refter sade Josua till pr\u00e4sterna: \u00bbTagen f\u00f6rbundsarken och dragen \u00e5stad framf\u00f6r folket.\u00bb D\u00e5 togo de f\u00f6rbundsarken och gingo framf\u00f6r folket.\n3:7 Och HERREN sade till Josua: \u00bbI dag skall jag begynna att g\u00f6ra dig stor i hela Israels \u00f6gon, p\u00e5 det att de m\u00e5 f\u00f6rnimma, att s\u00e5som jag har varit med Mose, s\u00e5 vill jag ock vara med dig.\n3:8 Bjud du nu pr\u00e4sterna som b\u00e4ra f\u00f6rbundsarken och s\u00e4g: 'S\u00e5 snart I kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I stanna d\u00e4r, vid Jordan.'\u00bb\n3:9 D\u00e5 sade Josua till Israels barn: \u00bbTr\u00e4den fram hit och h\u00f6ren HERRENS, eder Guds, ord.\u00bb\n3:10 Och Josua sade: \u00bbH\u00e4rav skolen I f\u00f6rnimma att en levande Gud \u00e4r mitt ibland eder, och att han f\u00f6rvisso vill f\u00f6rdriva f\u00f6r eder kanan\u00e9erna, hetiterna, hiv\u00e9erna, periss\u00e9erna, girgas\u00e9erna, amor\u00e9erna och jebus\u00e9erna:\n3:11 f\u00f6rbundsarken, hela jordens Herres f\u00f6rbundsark, drager nu framf\u00f6r eder \u00f6ver Jordan.\n3:12 V\u00e4ljen allts\u00e5 ut tolv m\u00e4n ur Israels stammar, en man f\u00f6r var stam.\n3:13 S\u00e5 snart d\u00e5 pr\u00e4sterna som b\u00e4ra HERRENS, hela jordens Herres, ark st\u00e5 stilla med sina f\u00f6tter i Jordans vatten, det vatten som kommer uppifr\u00e5n, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st\u00e5 s\u00e5som en samlad h\u00f6g.\u00bb\n3:14 Folket br\u00f6t d\u00e5 upp fr\u00e5n sina t\u00e4lt f\u00f6r att g\u00e5 \u00f6ver Jordan, och pr\u00e4sterna som buro f\u00f6rbundsarken gingo framf\u00f6r folket.\n3:15 N\u00e4r nu de som buro arken kommo till Jordan, s\u00e5 att pr\u00e4sterna, som buro arken, med sina f\u00f6tter vidr\u00f6rde yttersta randen av vattnet i Jordan, vilken under hela sk\u00f6rdetiden \u00e4r full \u00f6ver alla sina br\u00e4ddar,\n3:16 d\u00e5 stannade det vatten som kom uppifr\u00e5n, och blev st\u00e5ende s\u00e5som en samlad h\u00f6g l\u00e5ngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger bredvid Saretan; och det vatten som fl\u00f6t ned mot Hedmarkshavet, Salthavet, blev s\u00e5lunda helt och h\u00e5llet avskuret. Och folket gick \u00f6ver mitt emot Jeriko.\n3:17 Men pr\u00e4sterna som buro HERRENS f\u00f6rbundsark stodo or\u00f6rliga p\u00e5 torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick \u00f6ver p\u00e5 torr mark, till dess att allt folket helt och h\u00e5llet hade kommit \u00f6ver Jordan.\n4:1 D\u00e5 nu allt folket helt och h\u00e5llet hade kommit \u00f6ver Jordan, sade HERREN till Josua:\n4:2 \u00bbV\u00e4ljen ut bland folket tolv m\u00e4n, en man ur var stam,\n4:3 och bjuden dem och s\u00e4gen: 'Tagen h\u00e4r ur Jordan, fr\u00e5n den plats d\u00e4r pr\u00e4sterna stodo med sina f\u00f6tter, tolv stenar, och lyften upp dem och f\u00f6ren dem \u00f6ver med eder, och l\u00e4ggen ned dem p\u00e5 det st\u00e4lle, d\u00e4r I skolen l\u00e4gra eder i natt.'\u00bb\n4:4 D\u00e5 kallade Josua till sig de tolv m\u00e4n som han hade utsett bland Israels barn, en man ur var stam.\n4:5 Och Josua sade till dem: \u00bbDragen \u00e5stad framf\u00f6r HERRENS, eder Guds, ark, och g\u00e5n ut mitt i Jordan; och var och en av eder m\u00e5 d\u00e4r lyfta upp en sten p\u00e5 axeln, efter antalet av Israels barns stammar.\n4:6 Detta skall n\u00e4mligen bliva ett minnesm\u00e4rke bland eder. N\u00e4r d\u00e5 edra barn i framtiden fr\u00e5ga: 'Vad betyda dessa stenar?',\n4:7 skolen I svara dem s\u00e5: 'De betyda att Jordans vatten h\u00e4r blev avskuret i sitt lopp, framf\u00f6r HERRENS f\u00f6rbundsark; ja, n\u00e4r den gick \u00f6ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp. D\u00e4rf\u00f6r skola dessa stenar vara ett \u00e5minnelsem\u00e4rke f\u00f6r Israels barn till ev\u00e4rdlig tid.'\u00bb\n4:8 D\u00e5 gjorde Israels barn s\u00e5som Josua bj\u00f6d dem; de togo upp tolv stenar ur Jordan, s\u00e5som HERREN hade tillsagt Josua, efter antalet av Israels barns stammar; och de f\u00f6rde dem \u00f6ver med sig till l\u00e4gerst\u00e4llet och lade ned dem d\u00e4r.\n4:9 Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p\u00e5 samma plats d\u00e4r pr\u00e4sterna som buro f\u00f6rbundsarken hade st\u00e5tt med sina f\u00f6tter; och de finnas kvar d\u00e4r \u00e4nnu i dag.\n4:10 Och pr\u00e4sterna som buro arken blevo st\u00e5ende mitt i Jordan, till dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua att tills\u00e4ga folket, alldeles i enlighet med vad Mose f\u00f6rut hade bjudit Josua; och folket gick \u00f6ver med hast.\n4:11 Men n\u00e4r allt folket helt och h\u00e5llet hade kommit \u00f6ver, gick ock HERRENS ark \u00f6ver, j\u00e4mte pr\u00e4sterna, och tog plats framf\u00f6r folket.\n4:12 Och Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam drogo v\u00e4pnade \u00e5stad i spetsen f\u00f6r Israels barn, s\u00e5som Mose hade tillsagt dem.\n4:13 Det var vid pass fyrtio tusen m\u00e4n som s\u00e5 drogo \u00e5stad, v\u00e4pnade till strid, f\u00f6r att k\u00e4mpa inf\u00f6r HERREN p\u00e5 Jerikos hedmarker.\n4:14 P\u00e5 den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels \u00f6gon, och de fruktade honom, s\u00e5som de fruktat Mose, s\u00e5 l\u00e4nge denne levde.\n4:15 Och HERREN sade till Josua:\n4:16 \u00bbBjud pr\u00e4sterna som b\u00e4ra vittnesb\u00f6rdets ark att stiga upp ur Jordan.\u00bb\n4:17 Och Josua bj\u00f6d pr\u00e4sterna och sade: \u00bbStigen upp ur Jordan.\u00bb\n4:18 N\u00e4r d\u00e5 pr\u00e4sterna som buro HERRENS f\u00f6rbundsark stego upp ur Jordan, hade deras f\u00f6tter knappt hunnit upp p\u00e5 torra landet, f\u00f6rr\u00e4n Jordans vatten v\u00e4nde tillbaka till sin plats och n\u00e5dde, s\u00e5som f\u00f6rut, upp \u00f6ver alla sina br\u00e4ddar.\n4:19 Det var p\u00e5 tionde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden som folket steg upp ur Jordan; och de l\u00e4grade sig i Gilgal, p\u00e5 gr\u00e4nsen av \u00f6stra Jerikoomr\u00e5det.\n4:20 Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal.\n4:21 Och han sade till Israels barn: \u00bbN\u00e4r nu edra barn i framtiden fr\u00e5ga sina f\u00e4der: 'Vad betyda dessa stenar?',\n4:22 d\u00e5 skolen I g\u00f6ra det kunnigt f\u00f6r edra barn och s\u00e4ga: 'Israel gick p\u00e5 torr mark \u00f6ver denna Jordan,\n4:23 i det att HERREN, eder Gud, l\u00e4t vattnet i Jordan torka ut framf\u00f6r eder, till dess I haden g\u00e5tt \u00f6ver den, likasom HERREN, eder Gud, gjorde med R\u00f6da havet, som han l\u00e4t torka ut framf\u00f6r oss, till dess vi hade g\u00e5tt \u00f6ver det;\n4:24 p\u00e5 det att alla folk p\u00e5 jorden m\u00e5 f\u00f6rnimma huru stark HERRENS hand \u00e4r, s\u00e5 att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'\u00bb\n5:1 D\u00e5 nu alla amor\u00e9ernas konungar p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 v\u00e4stra sidan, och alla kanan\u00e9ernas konungar vid havet h\u00f6rde huru HERREN hade l\u00e5tit vattnet i Jordan torka ut framf\u00f6r Israels barn, medan vi gingo \u00f6ver den, blevo deras hj\u00e4rtan f\u00f6rf\u00e4rade, och de hade icke l\u00e4ngre mod att st\u00e5 emot Israels barn.\n5:2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: \u00bbG\u00f6r dig stenknivar och omsk\u00e4r \u00e5ter Israels barn, f\u00f6r andra g\u00e5ngen.\u00bb\n5:3 D\u00e5 gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid F\u00f6rhudsh\u00f6jden.\n5:4 Och orsaken varf\u00f6r Josua omskar dem var denna: allt det folk av mank\u00f6n, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara m\u00e4n, hade d\u00f6tt i \u00f6knen under v\u00e4gen, efter utt\u00e5get ur Egypten.\n5:5 Ty v\u00e4l hade bland folket alla de som voro med under utt\u00e5get blivit omskurna, men de bland folket, som voro f\u00f6dda i \u00f6knen under v\u00e4gen, efter utt\u00e5get ur Egypten, de voro alla oomskurna.\n5:6 Ty Israels barn vandrade i \u00f6knen i fyrtio \u00e5r, under vilken tid alla stridbara m\u00e4n i folket, som hade dragit ut ur Egypten, f\u00f6rgingos, eftersom de icke h\u00f6rde HERRENS r\u00f6st, varf\u00f6r ock HERREN svor att han icke skulle l\u00e5ta dem se det land som han med ed hade lovat deras f\u00e4der att giva oss, ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n5:7 Men deras barn, som han hade l\u00e5tit uppst\u00e5 i deras st\u00e4lle, dem omskar nu Josua, ty de hade f\u00f6rhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under v\u00e4gen.\n5:8 Och n\u00e4r allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar d\u00e4r de voro i l\u00e4gret, till dess de hade blivit l\u00e4kta.\n5:9 Och HERREN sade till Josua: \u00bbI dag har jag avv\u00e4ltrat fr\u00e5n eder Egyptens sm\u00e4lek.\u00bb Och detta st\u00e4lle fick namnet Gilgal, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n5:10 Medan nu Israels barn voro l\u00e4grade i Gilgal, h\u00f6llo de p\u00e5skh\u00f6gtid den fjortonde dagen i m\u00e5naden, om aftonen, p\u00e5 Jerikos hedmarker.\n5:11 Och dagen efter p\u00e5skh\u00f6gtiden \u00e5to de osyrat br\u00f6d och rostade ax av landets s\u00e4d, just p\u00e5 den dagen.\n5:12 Och mannat upph\u00f6rde dagen d\u00e4refter, d\u00e5 de nu \u00e5to av landets s\u00e4d, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de \u00e5to det \u00e5ret av landet Kanaans avkastning.\n5:13 Och medan Josua var vid Jeriko, h\u00e4nde sig att han, i det han lyfte upp sina \u00f6gon, fick se en man st\u00e5 d\u00e4r framf\u00f6r sig med ett draget sv\u00e4rd i sin hand. D\u00e5 gick Josua fram till honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbTillh\u00f6r du oss eller v\u00e5ra ov\u00e4nner?\u00bb\n5:14 Han svarade: \u00bbNej, jag \u00e4r h\u00f6vitsman \u00f6ver HERRENS h\u00e4r, och jag har just nu kommit hit.\u00bb D\u00e5 f\u00f6ll Josua ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: \u00bbVad har min herre att s\u00e4ga till sin tj\u00e4nare?\u00bb\n5:15 H\u00f6vitsmannen \u00f6ver HERRENS h\u00e4r sade d\u00e5 till Josua: \u00bbDrag dina skor av dina f\u00f6tter, ty platsen d\u00e4r du st\u00e5r \u00e4r helig.\u00bb Och Josua gjorde s\u00e5.\n6:1 Och Jeriko hade sina portar st\u00e4ngda, det h\u00f6ll sig tillst\u00e4ngt f\u00f6r Israels barn; ingen gick ut eller in.\n6:2 Men HERREN sade till Josua: \u00bbSe, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsm\u00e4n, i din hand.\n6:3 T\u00e5gen nu omkring staden, s\u00e5 m\u00e5nga stridbara m\u00e4n I \u00e4ren, runt omkring staden en g\u00e5ng; s\u00e5 skall du g\u00f6ra i sex dagar.\n6:4 Och sju pr\u00e4ster skola b\u00e4ra de sju jubelbasunerna framf\u00f6r arken; men p\u00e5 sjunde dagen skolen I t\u00e5ga omkring staden sju g\u00e5nger; och pr\u00e4sterna skola st\u00f6ta i basunerna.\n6:5 Och n\u00e4r det bl\u00e5ses i jubelhornet med utdragen ton, och I h\u00f6ren basunljudet, skall allt folket upph\u00e4va ett stort h\u00e4rskri; d\u00e5 skola stadsmurarna falla p\u00e5 st\u00e4llet, och folket skall draga in \u00f6ver dem, var och en r\u00e4tt fram.\u00bb\n6:6 D\u00e5 kallade Josua, Nuns son, till sig pr\u00e4sterna och sade till dem: \u00bbTagen f\u00f6rbundsarken, och sju pr\u00e4ster skola b\u00e4ra sju jubelbasuner framf\u00f6r HERRENS ark.\u00bb\n6:7 Och till folket blev sagt: \u00bbDragen ut och t\u00e5gen omkring staden; och den v\u00e4pnade skaran skall draga framf\u00f6r HERRENS ark.\u00bb\n6:8 D\u00e5 nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju pr\u00e4ster som buro jubelbasunerna framf\u00f6r HERREN \u00e5stad och st\u00f6tte i basunerna; och HERRENS f\u00f6rbundsark f\u00f6ljde efter dem.\n6:9 Och den v\u00e4pnade skaran gick framf\u00f6r pr\u00e4sterna som st\u00f6tte i basunerna, och den \u00f6vriga hopen slutade t\u00e5get och f\u00f6ljde efter arken, under det att man alltj\u00e4mt st\u00f6tte i basunerna.\n6:10 Men Josua hade bjudit folket och sagt: \u00bbI skolen icke upph\u00e4va n\u00e5got h\u00e4rskri eller l\u00e5ta h\u00f6ra eder r\u00f6st eller ens l\u00e5ta n\u00e5got ord utg\u00e5 av eder mun, f\u00f6rr\u00e4n den dag d\u00e5 jag s\u00e4ger till eder: 'H\u00e4ven upp ett h\u00e4rskri'; d\u00e5 skolen I upph\u00e4va ett h\u00e4rskri.\u00bb\n6:11 Och n\u00e4r han s\u00e5 hade l\u00e5tit b\u00e4ra HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en g\u00e5ng, gingo de in i l\u00e4gret och stannade i l\u00e4gret \u00f6ver natten.\n6:12 Och f\u00f6ljande morgon stod Josua bittida upp, och pr\u00e4sterna togo HERRENS ark.\n6:13 Och de sju pr\u00e4ster som buro de sju jubelbasunerna framf\u00f6r HERRENS ark gingo alltj\u00e4mt och st\u00f6tte i basunerna; och den v\u00e4pnade skaran gick framf\u00f6r dem, och den \u00f6vriga hopen slutade t\u00e5get och f\u00f6ljde efter HERRENS ark, under det att man alltj\u00e4mt st\u00f6tte i basunerna.\n6:14 De t\u00e5gade ocks\u00e5 nu p\u00e5 andra dagen en g\u00e5ng omkring staden och \u00e5terv\u00e4nde sedan till l\u00e4gret; s\u00e5 gjorde de i sex dagar.\n6:15 Men p\u00e5 sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppg\u00e5ng och t\u00e5gade d\u00e5 sju g\u00e5nger omkring staden p\u00e5 samma s\u00e4tt; endast denna dag t\u00e5gade de sju g\u00e5nger omkring staden.\n6:16 Och n\u00e4r pr\u00e4sterna sjunde g\u00e5ngen st\u00f6tte i basunerna, sade Josua till folket: \u00bbH\u00e4ven upp ett h\u00e4rskri, ty HERREN har givit eder staden.\n6:17 Men staden med allt vad d\u00e4ri \u00e4r skall givas till spillo \u00e5t HERREN; allenast sk\u00f6kan Rahab skall f\u00e5 leva, j\u00e4mte alla som \u00e4ro inne i hennes hus, d\u00e4rf\u00f6r att hon g\u00f6mde de utskickade som vi hade s\u00e4nt \u00e5stad.\n6:18 Men tagen eder v\u00e4l till vara f\u00f6r det tillspillogivna, s\u00e5 att I icke, sedan I haven givit det till spillo, \u00e4nd\u00e5 tagen n\u00e5got av det tillspillogivna och d\u00e4rigenom kommen Israels l\u00e4ger att hemfalla \u00e5t tillspillogivning, och s\u00e5 dragen olycka \u00f6ver det.\n6:19 Allt silver och guld och allt som \u00e4r av koppar eller j\u00e4rn skall vara helgat \u00e5t HERREN och ing\u00e5 till HERRENS skatt.\u00bb\n6:20 D\u00e5 hov folket upp ett h\u00e4rskri, och man st\u00f6tte i basunerna. Ja, n\u00e4r folket h\u00f6rde basunljudet, hov det upp ett stort h\u00e4rskri; d\u00e5 f\u00f6llo murarna p\u00e5 st\u00e4llet, och folket drog \u00f6ver dem in i staden, var och en r\u00e4tt fram; s\u00e5 intogo de staden.\n6:21 Och de g\u00e5vo till spillo allt vad som fanns i staden, b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, b\u00e5de unga och gamla, s\u00e5 ock oxar, f\u00e5r och \u00e5snor, och slogo dem med sv\u00e4rdsegg.\n6:22 Men till de b\u00e5da m\u00e4n som hade bespejat landet sade Josua: \u00bbG\u00e5n in i sk\u00f6kans hus och f\u00f6ren kvinnan, j\u00e4mte alla som tillh\u00f6ra henne, ut d\u00e4rifr\u00e5n, s\u00e5som I med ed haven lovat henne.\u00bb\n6:23 D\u00e5 gingo de unga m\u00e4n som hade varit d\u00e4r s\u00e5som spejare ditin och f\u00f6rde ut Rahab, j\u00e4mte hennes fader och moder och hennes br\u00f6der och alla som tillh\u00f6rde henne; hela hennes sl\u00e4kt f\u00f6rde de ut. Och de sl\u00e4ppte dem utanf\u00f6r Israels l\u00e4ger.\n6:24 Men staden med allt vad som fanns d\u00e4ri br\u00e4nde de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller j\u00e4rn lade de till skatten i HERRENS hus.\n6:25 Men sk\u00f6kan Rahab och hennes faders hus och alla som tillh\u00f6rde henne l\u00e4t Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta d\u00e4rf\u00f6r att hon g\u00f6mde de utskickade som Josua hade s\u00e4nt \u00e5stad f\u00f6r att bespeja Jeriko.\n6:26 P\u00e5 den tiden l\u00e4t Josua folket sv\u00e4rja denna ed: \u00bbF\u00f6rbannad vare inf\u00f6r HERREN den man som tager sig f\u00f6re att \u00e5ter bygga upp denna stad, Jeriko. N\u00e4r han l\u00e4gger dess grund, m\u00e5 detta kosta honom hans \u00e4ldste son, och n\u00e4r han s\u00e4tter upp dess portar, m\u00e5 detta kosta honom hans yngste son.\u00bb\n6:27 Och HERREN var med Josua, s\u00e5 att ryktet om honom gick ut \u00f6ver hela landet.\n7:1 Men Israels barn f\u00f6rgrepo sig trol\u00f6st p\u00e5 det tillspillogivna; ty Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda stam, tog n\u00e5got av det tillspillogivna. D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israels barn.\n7:2 Och Josua s\u00e4nde fr\u00e5n Jeriko n\u00e5gra m\u00e4n \u00e5stad till Ai, som ligger vid Bet-Aven, \u00f6ster om Betel, och sade till dem: \u00bbDragen ditupp och bespejen landet.\u00bb S\u00e5 drogo d\u00e5 m\u00e4nnen upp och bespejade Ai.\n7:3 Och n\u00e4r de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: \u00bbAllt folket beh\u00f6ver icke draga ditupp; om vid pass tv\u00e5 eller tre tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai. Du beh\u00f6ver icke l\u00e5ta allt folket g\u00f6ra sig m\u00f6dan att t\u00e5ga dit, ty dess inv\u00e5nare \u00e4ro f\u00e5.\u00bb\n7:4 Allts\u00e5 fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men dessa m\u00e5ste fly f\u00f6r ajiterna.\n7:5 Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem, f\u00f6rf\u00f6ljde de de \u00f6vriga utanf\u00f6r stadsporten \u00e4nda till Sebarim och slogo dem p\u00e5 sluttningen d\u00e4r. D\u00e5 blev folkets hj\u00e4rta f\u00f6rf\u00e4rat, det blev s\u00e5som vatten.\n7:6 Och Josua med de \u00e4ldste i Israel rev s\u00f6nder sina kl\u00e4der, och f\u00f6ll ned p\u00e5 sitt ansikte till jorden framf\u00f6r HERRENS ark och l\u00e5g d\u00e4r \u00e4nda till aftonen, och de str\u00f6dde stoft p\u00e5 sina huvuden.\n7:7 Och Josua sade: \u00bbAck, Herre, HERRE, varf\u00f6r har du d\u00e5 f\u00f6rt detta folk \u00f6ver Jordan, om du vill giva i amor\u00e9ernas hand och s\u00e5 f\u00f6rg\u00f6ra oss? O att vi hade beslutit oss f\u00f6r att stanna p\u00e5 andra sidan Jordan!\n7:8 Ack Herre, vad skall jag nu s\u00e4ga, sedan Israel har tagit till flykten f\u00f6r sina fiender?\n7:9 N\u00e4r kanan\u00e9erna och landets alla \u00f6vriga inbyggare f\u00e5 h\u00f6ra detta, skola de omringa oss och utrota till och med v\u00e5rt namn fr\u00e5n jorden. Vad vill du d\u00e5 g\u00f6ra f\u00f6r ditt stora namns \u00e4ra?\u00bb\n7:10 Men HERREN svarade Josua: \u00bbSt\u00e5 upp. Varf\u00f6r ligger du s\u00e5 p\u00e5 ditt ansikte?\n7:11 Israel har syndat, de hava \u00f6vertr\u00e4tt det f\u00f6rbund som jag stadgade f\u00f6r dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava stulit, de hava ljugit, de hava g\u00f6mt det bland sitt eget gods.\n7:12 D\u00e4rf\u00f6r kunna Israels barn icke st\u00e5 emot sina fiender, utan de m\u00e5ste taga till flykten f\u00f6r sina fiender, ty de \u00e4ro nu sj\u00e4lva hemfallna \u00e5t tillspillogivning. Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifr\u00e5n eder det tillspillogivna.\n7:13 St\u00e5 nu upp och helga folket och s\u00e4g: Helgen eder till i morgon. Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: N\u00e5got tillspillogivet finnes hos dig, Israel; du skall icke kunna st\u00e5 emot dina fiender, f\u00f6rr\u00e4n I skiljen det tillspillogivna fr\u00e5n eder.\n7:14 I morgon skolen I tr\u00e4da fram, den ena stammen efter den andra; i den stam som HERREN d\u00e5 l\u00e5ter tr\u00e4ffas av lotten skall den ena sl\u00e4kten efter den andra tr\u00e4da fram; och i den sl\u00e4kt som HERREN l\u00e5ter tr\u00e4ffas av lotten skall den ena familjen efter den andra tr\u00e4da fram; och i den familj som HERREN l\u00e5ter tr\u00e4ffas av lotten skall den ena mannen efter den andra tr\u00e4da fram.\n7:15 Och den som d\u00e5 tr\u00e4ffas av lotten s\u00e5som skyldig till f\u00f6rgripelse p\u00e5 det tillspillogivna, han skall br\u00e4nnas upp i eld med allt vad han har, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00f6vertr\u00e4dde HERRENS f\u00f6rbund och gjorde vad som var en galenskap i Israel.\u00bb\n7:16 S\u00e5 l\u00e4t nu Josua bittida f\u00f6ljande morgon Israel tr\u00e4da fram, den ena stammen efter den andra; d\u00e5 tr\u00e4ffades Juda stam av lotten.\n7:17 N\u00e4r han d\u00e5 l\u00e4t Juda sl\u00e4kter tr\u00e4da fram, tr\u00e4ffade lotten seraiternas sl\u00e4kt; och n\u00e4r han l\u00e4t seraiternas sl\u00e4kt tr\u00e4da fram, den ena mannen efter den andra, tr\u00e4ffades Sabdi av lotten.\n7:18 N\u00e4r han d\u00e5 l\u00e4t hans familj tr\u00e4da fram, den ena mannen efter den andra, tr\u00e4ffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam.\n7:19 D\u00e5 sade Josua till Akan: \u00bbMin son, giv \u00e4ra \u00e5t HERREN, Israels Gud, och bek\u00e4nn, honom till pris: s\u00e4g mig vad du gjort och d\u00f6lj intet f\u00f6r mig.\u00bb\n7:20 Akan svarade Josua och sade: \u00bbDet \u00e4r sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty s\u00e5 har jag gjort:\n7:21 jag s\u00e5g ibland bytet en dyrbar mantel fr\u00e5n Sinear och tv\u00e5 hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick beg\u00e4relse och tog det; se, det \u00e4r g\u00f6mt i jorden, i mitten av mitt t\u00e4lt, och silvret underst.\u00bb\n7:22 D\u00e5 s\u00e4nde Josua n\u00e5gra m\u00e4n dit f\u00f6r att se efter, och de skyndade till t\u00e4ltet; och de funno det g\u00f6mt d\u00e4r i hans t\u00e4lt, och silvret underst.\n7:23 Och de togo det ur t\u00e4ltet och buro det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inf\u00f6r HERREN.\n7:24 D\u00e5 tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan, och hans s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, hans oxar, \u00e5snor och f\u00e5r, och hans t\u00e4lt, och allt \u00f6vrigt som han hade, och f\u00f6rde alltsammans upp till Akors dal.\n7:25 Och Josua sade: \u00bbVarf\u00f6r drog du olycka \u00f6ver oss? Nu skall ock HERREN i dag l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver dig.\u00bb Och Israels menighet stenade honom; de br\u00e4nde upp dem i eld och kastade stenar p\u00e5 dem.\n7:26 Och de uppkastade \u00f6ver honom ett stort stenr\u00f6se, som finnes kvar \u00e4nnu i dag; och s\u00e5 v\u00e4nde sig HERREN ifr\u00e5n sin vredes gl\u00f6d. D\u00e4rav fick det st\u00e4llet namnet Akors dal, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n8:1 Och HERREN sade till Josua: \u00bbFrukta icke och var icke f\u00f6rf\u00e4rad; tag med dig allt krigsfolket och st\u00e5 upp och drag \u00e5stad mot Ai. Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans stad och hans land.\n8:2 Och du skall g\u00f6ra med Ai och dess konung p\u00e5 samma s\u00e4tt som du gjorde med Jeriko och dess konung; dock m\u00e5n I beh\u00e5lla rovet d\u00e4rifr\u00e5n och boskapen, s\u00e5som edert byte. L\u00e4gg nu ett bakh\u00e5ll mot staden, p\u00e5 andra sidan d\u00e4rom.\u00bb\n8:3 D\u00e5 br\u00f6t Josua upp med allt krigsfolket f\u00f6r att draga \u00e5stad mot Ai. Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste stridsm\u00e4nnen, och s\u00e4nde dem ut om natten.\n8:4 Och han bj\u00f6d dem och sade: \u00bbGiven akt: I skolen l\u00e4gga eder i bakh\u00e5ll mot staden, p\u00e5 andra sidan d\u00e4rom, men l\u00e4ggen eder icke alltf\u00f6r l\u00e5ngt ifr\u00e5n staden; och h\u00e5llen eder alla redo.\n8:5 Sj\u00e4lv skall jag, med allt det folk som \u00e4r kvar hos mig, rycka fram mot staden. N\u00e4r de d\u00e5 draga ut mot oss s\u00e5som f\u00f6rra g\u00e5ngen, vilja vi fly f\u00f6r dem.\n8:6 D\u00e5 skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n staden; ty de skola t\u00e4nka: 'De flyr f\u00f6r oss, nu s\u00e5som f\u00f6rra g\u00e5ngen.'\n8:7 Men under det att vi fly f\u00f6r dem, skolen I bryta fram ifr\u00e5n bakh\u00e5llet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den i eder hand.\n8:8 Och s\u00e5 snart I haven f\u00e5tt staden i edert v\u00e5ld, skolen I t\u00e4nda eld p\u00e5 den; efter HERRENS ord skolen I s\u00e5 g\u00f6ra. Given akt p\u00e5 vad jag nu har bjudit eder.\u00bb\n8:9 S\u00e5 s\u00e4nde Josua dem \u00e5stad, och de gingo och lade sig i bakh\u00e5ll mellan Betel och Ai, v\u00e4ster om Ai. Men Josua stannade \u00f6ver natten bland folket.\n8:10 Och bittida f\u00f6ljande morgon m\u00f6nstrade Josua folket och drog s\u00e5, med de \u00e4ldste i Israel i spetsen f\u00f6r folket, upp till Ai.\n8:11 Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp och ryckte allt n\u00e4rmare, till dess de kommo mitt emot staden; d\u00e4r l\u00e4grade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.\n8:12 Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakh\u00e5ll mellan Betel och Ai, v\u00e4ster om staden.\n8:13 Och sedan folket hade blivit uppst\u00e4llt, s\u00e5v\u00e4l hela l\u00e4gret, norr om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.\n8:14 N\u00e4r konungen i Ai s\u00e5g detta, skyndade sig m\u00e4nnen i staden, han sj\u00e4lv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framf\u00f6r hedmarken; han sj\u00e4lv visste n\u00e4mligen icke att ett bakh\u00e5ll var lagt mot honom p\u00e5 andra sidan om staden.\n8:15 Och Josua och hela Israel l\u00e4to sl\u00e5 sig av dem och flydde \u00e5t \u00f6knen till.\n8:16 D\u00e5 uppb\u00e5dades allt folket i staden till att f\u00f6rf\u00f6lja dem; och under det att de f\u00f6rf\u00f6ljde Josua, blevo de lockade l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n staden.\n8:17 Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo ut efter Israel och l\u00e4mnade staden \u00f6ppen, i det att de f\u00f6rf\u00f6ljde Israel.\n8:18 Och HERREN sade till Josua: \u00bbR\u00e4ck ut lansen, som du har i din hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.\u00bb D\u00e5 r\u00e4ckte Josua ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.\n8:19 Och de som l\u00e5go i bakh\u00e5ll br\u00f6to med hast upp fr\u00e5n sin plats och skyndade \u00e5stad, s\u00e5 snart han r\u00e4ckte ut sin hand, och kommo in i staden och intogo den; och de t\u00e4nde strax eld p\u00e5 staden.\n8:20 N\u00e4r d\u00e5 m\u00e4nnen fr\u00e5n Ai v\u00e4nde sig om, fingo de se r\u00f6ken fr\u00e5n staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utv\u00e4g att fly, vare sig hit eller dit, d\u00e5 nu det folk som flydde \u00e5t \u00f6knen v\u00e4nde sig mot sina f\u00f6rf\u00f6ljare.\n8:21 Ty n\u00e4r Josua och hela Israel s\u00e5go att de som l\u00e5go i bakh\u00e5ll hade intagit staden, och att r\u00f6ken steg upp fr\u00e5n staden, v\u00e4nde de om och angrepo ajiterna.\n8:22 De andra drogo nu ocks\u00e5 ut fr\u00e5n staden emot dem, s\u00e5 att de kommo mitt emellan israeliterna och fingo dem p\u00e5 b\u00e5da sidor om sig, och dessa nedgjorde dem d\u00e5 och l\u00e4to ingen av dem slippa undan och r\u00e4dda sig.\n8:23 Men konungen i Ai blev levande tagen till f\u00e5nga och f\u00f6rd till Josua.\n8:24 Och n\u00e4r Israel hade dr\u00e4pt alla Ais inv\u00e5nare ute p\u00e5 f\u00e4ltet, i \u00f6knen, dit de hade f\u00f6rf\u00f6ljt dem, och dessa allasammans s\u00e5 hade fallit f\u00f6r sv\u00e4rdsegg och blivit nedgjorda, d\u00e5 v\u00e4nde hela Israel tillbaka till Ai och slog med sv\u00e4rdsegg ocks\u00e5 dem som voro d\u00e4r.\n8:25 Och de som f\u00f6llo p\u00e5 den dagen, m\u00e4n och kvinnor, utgjorde tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.\n8:26 Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade r\u00e4ckt ut lansen, f\u00f6rr\u00e4n alla Ais inv\u00e5nare hade blivit givna till spillo.\n8:27 Allenast boskapen och rovet fr\u00e5n denna stad togo israeliterna s\u00e5som sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit Josua.\n8:28 Och Josua br\u00e4nde upp Ai och gjorde det till en grush\u00f6g f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid, till en \u00f6demark, s\u00e5som det \u00e4r \u00e4nnu i dag.\n8:29 Och konungen i Ai l\u00e4t han h\u00e4nga upp p\u00e5 en p\u00e5le, d\u00e4r han fick h\u00e4nga \u00e4nda till aftonen. Men n\u00e4r solen gick ned, tog man p\u00e5 Josuas befallning hans d\u00f6da kropp ned fr\u00e5n p\u00e5len och kastade den vid ing\u00e5ngen till stadsporten; och man uppkastade \u00f6ver den ett stort stenr\u00f6se, som finnes kvar \u00e4nnu i dag.\n8:30 D\u00e5 byggde Josua \u00e5t HERREN, Israels Gud, ett altare p\u00e5 berget Ebal,\n8:31 s\u00e5som HERRENS tj\u00e4nare Mose hade bjudit Israels barn, och s\u00e5som det var f\u00f6reskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna stenar, vid vilka man icke hade kommit med n\u00e5got j\u00e4rn; och p\u00e5 det offrade de br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN och slaktade tackoffer.\n8:32 Och han l\u00e4t d\u00e4r p\u00e5 stenarna s\u00e4tta en avskrift av Moses lag, den lag som Mose hade skrivit och f\u00f6relagt Israels barn.\n8:33 Och Israels menighet, med dess \u00e4ldste och tillsyningsm\u00e4n och domare, stod p\u00e5 b\u00e5da sidor om arken, s\u00e5 att de hade framf\u00f6r sig de levitiska pr\u00e4sterna som buro HERRENS f\u00f6rbundsark, menigheten, fr\u00e4mlingar s\u00e5v\u00e4l som inf\u00f6dingar, den ena h\u00e4lften v\u00e4nd mot berget Gerissim och den andra h\u00e4lften mot berget Ebal, i enlighet med vad HERRENS tj\u00e4nare Mose hade bjudit, n\u00e4mligen att man f\u00f6rst skulle v\u00e4lsigna Israels folk.\n8:34 D\u00e4refter l\u00e4ste han upp alla lagens ord, v\u00e4lsignelsen och f\u00f6rbannelsen, alldeles s\u00e5som det var skrivet i lagboken.\n8:35 Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underl\u00e4t Josua att uppl\u00e4sa inf\u00f6r Israels hela f\u00f6rsamling, med kvinnor och barn, och inf\u00f6r de fr\u00e4mlingar som f\u00f6ljde med dem.\n9:1 D\u00e5 nu alla de konungar som bodde p\u00e5 andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i L\u00e5glandet och i hela kustlandet vid Stora havet upp emot Libanon, h\u00f6rde vad som hade skett -- hetiterna, amor\u00e9erna, kanan\u00e9erna, periss\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna --\n9:2 sl\u00f6to de sig endr\u00e4ktigt tillhopa f\u00f6r att strida mot Josua och Israel.\n9:3 Men n\u00e4r inv\u00e5narna i Gibeon h\u00f6rde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,\n9:4 togo ocks\u00e5 de sin tillflykt till list: de gingo \u00e5stad och f\u00f6reg\u00e5vo sig vara s\u00e4ndebud; de lade utslitna packs\u00e4ckar p\u00e5 sina \u00e5snor, s\u00e5 ock utslitna, s\u00f6nderspruckna och hopflickade vinl\u00e4glar av skinn,\n9:5 och togo utslitna, lappade skor p\u00e5 sina f\u00f6tter och kl\u00e4dde sig i utslitna kl\u00e4der, varj\u00e4mte allt det br\u00f6d de togo med sig till reskost var torrt och s\u00f6ndersmulat.\n9:6 S\u00e5 gingo de till Josua i l\u00e4gret vid Gilgal och sade till honom och Israels m\u00e4n: \u00bbVi hava kommit hit fr\u00e5n ett avl\u00e4gset land; sluten nu f\u00f6rbund med oss.\u00bb\n9:7 Men Israels m\u00e4n svarade hiv\u00e9erna: \u00bbKanh\u00e4nda bon I h\u00e4r mitt ibland oss; huru skulle vi d\u00e5 kunna sluta f\u00f6rbund med eder?\u00bb\n9:8 D\u00e5 sade de till Josua: \u00bbVi vilja bliva dig underd\u00e5niga.\u00bb Josua fr\u00e5gade dem: \u00bbVilka \u00e4ren I d\u00e5, och varifr\u00e5n kommen I?\u00bb\n9:9 De svarade honom: \u00bbDina tj\u00e4nare hava kommit fr\u00e5n ett mycket avl\u00e4gset land f\u00f6r HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava h\u00f6rt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten\n9:10 och allt vad han har gjort med amor\u00e9ernas konungar, de tv\u00e5 p\u00e5 andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot.\n9:11 D\u00e4rf\u00f6r sade v\u00e5ra \u00e4ldste och alla v\u00e5rt lands inbyggare till oss: 'Tagen reskost med eder och g\u00e5n dem till m\u00f6tes och s\u00e4gen till dem: Vi vilja bliva eder underd\u00e5niga, sluten nu f\u00f6rbund med oss.'\n9:12 Detta v\u00e5rt br\u00f6d var nybakat, n\u00e4r vi togo det med oss till reskost hemifr\u00e5n, den dag vi g\u00e5vo oss i v\u00e4g f\u00f6r att g\u00e5 till eder; men se, nu \u00e4r det torrt och s\u00f6ndersmulat.\n9:13 Dessa vinl\u00e4glar, som voro nya, n\u00e4r vi fyllde dem, se, de \u00e4ro nu s\u00f6nderspruckna. Och dessa kl\u00e4der och skor som vi hava p\u00e5 oss hava blivit utslitna under v\u00e5r mycket l\u00e5nga resa.\u00bb\n9:14 D\u00e5 togo m\u00e4nnen av deras reskost, men r\u00e5dfr\u00e5gade icke HERRENS mun.\n9:15 Och Josua tillf\u00f6rs\u00e4krade dem fred och sl\u00f6t ett f\u00f6rbund med dem, att de skulle f\u00e5 leva; och menighetens h\u00f6vdingar g\u00e5vo dem sin ed.\n9:16 Men n\u00e4r tre dagar voro f\u00f6rlidna, sedan de hade slutit f\u00f6rbund med dem, fingo de h\u00f6ra att de voro fr\u00e5n grannskapet, ja, att de bodde mitt ibland dem.\n9:17 D\u00e5 br\u00f6to Israels barn upp och kommo p\u00e5 tredje dagen till deras st\u00e4der; och deras st\u00e4der voro: Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.\n9:18 Likv\u00e4l angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens h\u00f6vdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Men hela menigheten knorrade mot h\u00f6vdingarna.\n9:19 D\u00e5 sade alla h\u00f6vdingarna till menigheten: \u00bbVi hava givit dem v\u00e5r ed vid HERREN, Israels Gud; d\u00e4rf\u00f6r kunna vi nu icke komma vid dem.\n9:20 Detta \u00e4r vad vi vilja g\u00f6ra med dem, i det att vi l\u00e5ta dem leva, p\u00e5 det att icke f\u00f6rt\u00f6rnelse m\u00e5 komma \u00f6ver oss, f\u00f6r edens skull som vi hava svurit dem.\u00bb\n9:21 Och h\u00f6vdingarna sade till dem att de skulle f\u00e5 leva; men de m\u00e5ste bliva vedhuggare och vattenb\u00e4rare \u00e5t hela menigheten, s\u00e5som h\u00f6vdingarna hade sagt till dem.\n9:22 Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade: \u00bbVarf\u00f6r haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket l\u00e5ngt borta fr\u00e5n eder', fast\u00e4n I bon mitt ibland oss?\n9:23 S\u00e5 varen I d\u00e4rf\u00f6r nu f\u00f6rbannade; I skolen aldrig upph\u00f6ra att vara tr\u00e4lar, vedhuggare och vattenb\u00e4rare vid min Guds hus.\u00bb\n9:24 De svarade Josua och sade: \u00bbDet hade blivit ber\u00e4ttat f\u00f6r dina tj\u00e4nare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tj\u00e4nare Mose att han ville giva eder hela detta land och f\u00f6rg\u00f6ra alla landets inbyggare f\u00f6r eder; d\u00e4rf\u00f6r fruktade vi storligen f\u00f6r v\u00e5ra liv, n\u00e4r I kommen, och s\u00e5 gjorde vi detta.\n9:25 Och se, nu \u00e4ro vi i din hand. Vad dig synes gott och r\u00e4tt att g\u00f6ra med oss, det m\u00e5 du g\u00f6ra.\u00bb\n9:26 Och han gjorde s\u00e5 med dem; han friade dem fr\u00e5n Israels barns hand, s\u00e5 att de icke dr\u00e4pte dem;\n9:27 men tillika best\u00e4mde Josua p\u00e5 den dagen att de skulle bliva vedhuggare och vattenb\u00e4rare och vid HERRENS altare -- s\u00e5som de \u00e4ro \u00e4nnu i dag -- p\u00e5 den plats som han skulle utv\u00e4lja.\n10:1 D\u00e5 nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, h\u00f6rde att Josua hade intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med Ai och dess konung p\u00e5 samma s\u00e4tt som han hade gjort med Jeriko och dess konung, och att inv\u00e5narna i Gibeon hade ing\u00e5tt fred med Israel och fingo bo mitt ibland dem,\n10:2 fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor stad, s\u00e5som en av konungast\u00e4derna, ja, det var st\u00f6rre \u00e4n Ai, och dess m\u00e4n voro alla tappra.\n10:3 Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, s\u00e4nde till Hoham, konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia, konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n10:4 \u00bbKommen hitupp till mig och hj\u00e4lpen mig, s\u00e5 att vi kunna sl\u00e5 gibeoniterna, ty de hava ing\u00e5tt fred med Josua och Israels barn.\u00bb\n10:5 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig d\u00e5 de fem amoreiska konungarna, konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina h\u00e4rar; och de bel\u00e4grade Gibeon och angrepo det.\n10:6 Men gibeoniterna s\u00e4nde till Josua i l\u00e4gret vid Gilgal och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbDrag icke din hand fr\u00e5n dina tj\u00e4nare, utan kom hitupp till oss med hast och unds\u00e4tt oss och hj\u00e4lp oss, ty konungarna \u00f6ver amor\u00e9erna, som bo i bergsbygden, hava f\u00f6rsamlat sig mot oss.\u00bb\n10:7 D\u00e5 drog Josua ditupp fr\u00e5n Gilgal med allt sitt krigsfolk och alla sina tappraste stridsm\u00e4n.\n10:8 Och HERREN sade till Josua: \u00bbFrukta icke f\u00f6r dem, ty jag har givit dem i dina h\u00e4nder; ingen av dem skall kunna st\u00e5 dig emot.\u00bb\n10:9 Och Josua kom pl\u00f6tsligt \u00f6ver dem, ty han t\u00e5gade hela natten, sedan han hade brutit upp fr\u00e5n Gilgal.\n10:10 Och HERREN s\u00e4nde en s\u00e5dan f\u00f6rvirring bland dem, n\u00e4r de fingo se israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid Gibeon; d\u00e4refter f\u00f6rf\u00f6ljde de dem p\u00e5 v\u00e4gen upp till Bet-Horon och nedgjorde dem, och drevo dem \u00e4nda till Aseka och Mackeda.\n10:11 Och n\u00e4r de s\u00e5, under sin flykt f\u00f6r Israel, hade kommit till den sluttning som g\u00e5r ned fr\u00e5n Bet-Horon, l\u00e4t HERREN stora stenar falla \u00f6ver dem fr\u00e5n himmelen, hela v\u00e4gen \u00e4nda till Aseka, s\u00e5 att de blevo d\u00f6dade; de som d\u00f6dades genom hagelstenarna voro till och med flera \u00e4n de som Israels barn dr\u00e4pte med sv\u00e4rd.\n10:12 Och Josua talade till HERREN p\u00e5 den dag d\u00e5 HERREN gav amor\u00e9erna i Israels barns v\u00e5ld; han sade inf\u00f6r Israel: \u00bbDu sol, st\u00e5 stilla i Gibeon, du m\u00e5ne, i Ajalons dal!\u00bb\n10:13 D\u00e5 stod solen stilla, och m\u00e5nen blev st\u00e5ende, till dess folket hade tagit h\u00e4mnd p\u00e5 sina fiender. Detta finnes ju upptecknat i \u00bbDen redliges bok\u00bb. Solen blev st\u00e5ende mitt p\u00e5 himmelen n\u00e4stan en hel dag och hastade icke att g\u00e5 ned.\n10:14 Aldrig har n\u00e5gon dag, varken f\u00f6rr eller senare, varit lik denna, i det att HERREN d\u00e5 lydde en mans ord; ty HERREN stridde f\u00f6r Israel.\n10:15 Och Josua med hela Israel v\u00e4nde tillbaka till l\u00e4gret vid Gilgal.\n10:16 Men de fem konungarna flydde och g\u00f6mde sig i grottan vid Mackeda.\n10:17 D\u00e5 blev det inber\u00e4ttat f\u00f6r Josua: \u00bbMan har funnit de fem konungarna g\u00f6mda i grottan till Mackeda.\u00bb\n10:18 Josua sade: \u00bbV\u00e4ltren stora stenar framf\u00f6r ing\u00e5ngen till grottan, och s\u00e4tten dit folk f\u00f6r att bevaka den.\n10:19 Men I andra, stannen icke, utan f\u00f6rf\u00f6ljen edra fiender, och nedg\u00f6ren dem som bliva efter; l\u00e5ten dem icke komma in i sina st\u00e4der, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.\u00bb\n10:20 D\u00e5 nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort nederlag och nedgjort dem -- varvid dock n\u00e5gra av dem lyckades r\u00e4dda sig och komma in i de bef\u00e4sta st\u00e4derna --\n10:21 v\u00e4nde allt folket v\u00e4lbeh\u00e5llet tillbaka till Josua i l\u00e4gret vid Mackeda, ty ingen v\u00e5gade mer ens r\u00f6ra sin tunga mot n\u00e5gon av Israels barn.\n10:22 D\u00e5 sade Josua: \u00bb\u00d6ppnen grottan och f\u00f6ren de fem konungarna till mig, ut ur grottan.\u00bb\n10:23 De gjorde s\u00e5 och f\u00f6rde de fem konungarna ut till honom ur grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.\n10:24 N\u00e4r dessa konungar hade blivit f\u00f6rda ut till Josua, kallade Josua till sig alla Israels m\u00e4n och sade till anf\u00f6rarna f\u00f6r krigsfolket som hade dragit med honom: \u00bbTr\u00e4den fram och s\u00e4tt edra f\u00f6tter p\u00e5 dessa konungars halsar.\u00bb Och de tr\u00e4dde fram och satte sina f\u00f6tter p\u00e5 deras halsar.\n10:25 Sedan sade Josua till dem: \u00bbFrukten icke och varen icke f\u00f6rsagda, utan varen frimodiga och of\u00f6rf\u00e4rade, ty s\u00e5 skall HERREN g\u00f6ra med alla sina fiender som I kommen i strid med.\u00bb\n10:26 D\u00e4refter l\u00e4t Josua sl\u00e5 dem till d\u00f6ds och h\u00e4nga upp dem p\u00e5 fem p\u00e5lar; och de fingo p\u00e5 p\u00e5larna \u00e4nda till aftonen.\n10:27 Men vid solnedg\u00e5ngen togos de p\u00e5 Josuas befallning ned fr\u00e5n p\u00e5larna och kastades in i grottan d\u00e4r de hade varit g\u00f6mda; och framf\u00f6r ing\u00e5ngen till grottan lade man stora stenar, som ligga kvar d\u00e4r \u00e4nnu i denna dag.\n10:28 Och Josua intog Mackeda p\u00e5 den dagen och slog dess inv\u00e5nare och dess konung med sv\u00e4rdsegg; han gav det till spillo med alla dem som voro d\u00e4rinne och l\u00e4t ingen slippa undan. Och han gjorde med konungen i Mackeda p\u00e5 samma s\u00e4tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.\n10:29 D\u00e4refter drog Josua med hela Israel fr\u00e5n Mackeda till Libna och bel\u00e4grade Libna.\n10:30 Och HERREN gav ocks\u00e5 det och dess konung i Israels hand; och de slogo dess inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg, alla dem som voro d\u00e4rinne, och l\u00e4to ingen d\u00e4rinne slippa undan. Och han gjorde med dess konung p\u00e5 samma s\u00e4tt som han hade gjort med konungen i Jeriko.\n10:31 Sedan drog Josua med hela Israel fr\u00e5n Libna till Lakis och bel\u00e4grade och angrep det.\n10:32 Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s\u00e5 att de intogo det p\u00e5 andra dagen; och de slogo dess inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg, alla dem som voro d\u00e4rinne -- alldeles s\u00e5som de hade gjort med Libna.\n10:33 D\u00e5 drog Horam, konungen i Geser, upp f\u00f6r att hj\u00e4lpa Lakis; men Josua slog honom och hans folk och l\u00e4t ingen av dem slippa undan.\n10:34 Och fr\u00e5n Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de bel\u00e4grade och angrepo det.\n10:35 Och de intogo det samma dag och slogo dess inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg, och han gav p\u00e5 den dagen till spillo alla dem som voro d\u00e4rinne -- alldeles s\u00e5som han hade gjort med Lakis.\n10:36 Sedan drog Josua med hela Israel fr\u00e5n Eglon upp till Hebron och bel\u00e4grade det.\n10:37 Och de intogo det och slogo dess inv\u00e5nare och dess konung med sv\u00e4rdsegg, s\u00e5 ock alla dess lydst\u00e4der och alla dem som voro d\u00e4rinne, och han l\u00e4t ingen slippa undan -- alldeles s\u00e5som han hade gjort med Eglon. Han gav det till spillo med alla dem som voro d\u00e4rinne.\n10:38 D\u00e4refter v\u00e4nde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och bel\u00e4grade det.\n10:39 Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydst\u00e4der, och de slogo deras inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg; de g\u00e5vo till spillo alla dem som voro d\u00e4rinne, och han l\u00e4t ingen slippa undan. Han gjorde med Debir och dess konung p\u00e5 samma s\u00e4tt som han hade gjort med Hebron, och s\u00e5som han hade gjort med Libna och dess konung.\n10:40 S\u00e5 intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, L\u00e5glandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar d\u00e4r och l\u00e4t ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, s\u00e5som HERREN, Israels Gud, hade bjudit.\n10:41 Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s\u00e5 ock hela landet Gosen \u00e4nda till Gibeon.\n10:42 Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p\u00e5 en g\u00e5ng, ty HERREN, Israels Gud, stridde f\u00f6r Israel.\n10:43 D\u00e4refter v\u00e4nde Josua med hela Israel tillbaka till l\u00e4gret vid Gilgal.\n11:1 D\u00e5 nu Jabin, konungen i Hasor, h\u00f6rde detta, s\u00e4nde han bud till Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen i Aksaf\n11:2 och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p\u00e5 Hedmarken, s\u00f6der om Kinarot, och i L\u00e5glandet, s\u00e5 ock i Nafot-Dor, v\u00e4sterut,\n11:3 vidare till kanan\u00e9erna \u00f6sterut och v\u00e4sterut och till amor\u00e9erna, hetiterna, periss\u00e9erna och jebus\u00e9erna i Bergsbygden, s\u00e5 och till hiv\u00e9erna nedanf\u00f6r Hermon, i Mispalandet.\n11:4 Dessa drogo nu ut med alla sina h\u00e4rar, en folkskara s\u00e5 talrik som sanden p\u00e5 havets strand, j\u00e4mte h\u00e4star och vagnar i stor myckenhet.\n11:5 Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och l\u00e4grade sig tillhopa vid Meroms vatten, f\u00f6r att strida mot Israel.\n11:6 Men HERREN sade till Josua: \u00bbFrukta icke f\u00f6r dem, ty i morgon vid denna tid vill jag sj\u00e4lv giva dem allasammans slagna i Israels v\u00e5ld. P\u00e5 deras h\u00e4star skall du avsk\u00e4ra fotsenorna, och deras vagnar skall du br\u00e4nna upp i eld.\u00bb\n11:7 Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pl\u00f6tsligt \u00f6ver dem vid Meroms vatten och anf\u00f6ll dem.\n11:8 Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och f\u00f6rf\u00f6ljde dem \u00e4nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till Mispedalen, \u00f6sterut; de slogo dem och l\u00e4to ingen slippa undan.\n11:9 Och Josua gjorde med dem s\u00e5som HERREN hade befallt honom: p\u00e5 deras h\u00e4star l\u00e4t han avsk\u00e4ra fotsenorna, och deras vagnar l\u00e4t han br\u00e4nna upp i eld.\n11:10 D\u00e4refter, vid samma tid, v\u00e4nde Josua tillbaka och intog Hasor och slog dess konung med sv\u00e4rd; ty Hasor var fordom huvudstaden f\u00f6r alla dessa riken.\n11:11 Alla de som voro d\u00e4rinne blevo slagna med sv\u00e4rdsegg och givna till spillo, s\u00e5 att intet som anda hade l\u00e4mnades kvar; och sj\u00e4lva Hasor br\u00e4nde han upp i eld.\n11:12 Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungast\u00e4derna med alla deras konungar, och han slog deras inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg och gav dem till spillo, s\u00e5som HERRENS tj\u00e4nare Mose hade bjudit.\n11:13 Dock br\u00e4nde Israel icke upp n\u00e5gon av de st\u00e4der som l\u00e5go p\u00e5 h\u00f6jder, utom Hasor allena, ty det uppbr\u00e4ndes av Josua.\n11:14 Och allt rovet fr\u00e5n dessa st\u00e4der, s\u00e5 ock boskapen, togo Israels barn s\u00e5som sitt byte; men alla m\u00e4nniskor i dem slogo de med sv\u00e4rdsegg, till dess att de hade f\u00f6rgjort dem; de l\u00e4to intet som anda hade bliva kvar.\n11:15 S\u00e5som HERREN hade bjudit sin tj\u00e4nare Mose, s\u00e5 hade Mose bjudit Josua, och s\u00e5 gjorde Josua; han underl\u00e4t icke n\u00e5got av allt det som HERREN hade bjudit Mose.\n11:16 S\u00e5 intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och hela landet Gosen, L\u00e5glandet och Hedmarken, s\u00e5 ock Israels bergsbygd och dess l\u00e5gland,\n11:17 landet fr\u00e5n Halakberget, som h\u00f6jer sig mot Seir, \u00e4nda till Baal-Gad i Libanonsdalen nedanf\u00f6r berget Hermon; och alla konungar d\u00e4r tog han till f\u00e5nga och slog dem till d\u00f6ds.\n11:18 I l\u00e5ng tid f\u00f6rde Josua krig mot alla dessa konungar.\n11:19 Om man undantager de hiv\u00e9er som bodde i Gibeon, fanns ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med strid.\n11:20 Ty fr\u00e5n HERREN kom det att de f\u00f6rstockade sina hj\u00e4rtan och m\u00f6tte Israel med krig, f\u00f6r att de skulle givas till spillo, och f\u00f6r att n\u00e5d icke skulle vederfaras dem; i st\u00e4llet skulle de f\u00f6rg\u00f6ras, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n11:21 Under denna tid drog Josua \u00e5stad och utrotade anakiterna i Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras st\u00e4der till spillo.\n11:22 I Israels barns land l\u00e4mnades inga anakiter kvar; allenast i Gasa, Gat och Asdod blevo n\u00e5gra kvar.\n11:23 S\u00e5 intog Josua hela landet, alldeles s\u00e5som HERREN hade lovat Mose; och Josua gav det till arvedel \u00e5t Israel, efter deras avdelningar och stammar. Och landet hade nu ro fr\u00e5n krig.\n12:1 Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och vilkas land de togo i besittning p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan, landet fr\u00e5n b\u00e4cken Arnon \u00e4nda till berget Hermon, s\u00e5 ock hela Hedmarken p\u00e5 \u00f6stra sidan:\n12:2 Sihon, amor\u00e9ernas konung, som bodde i Hesbon och r\u00e5dde \u00f6ver landet Aroer vid b\u00e4cken Arnons strand och fr\u00e5n dalens mitt, samt \u00f6ver ena h\u00e4lften av Gilead \u00e4nda till b\u00e4cken Jabbok, som \u00e4r Ammons barns gr\u00e4ns,\n12:3 \u00e4vensom \u00f6ver Hedmarken \u00e4nda upp till Kinarotsj\u00f6n, p\u00e5 \u00f6stra sidan, och \u00e4nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p\u00e5 \u00f6stra sidan, \u00e5t Bet-Hajesimot till, och l\u00e4ngre s\u00f6derut till trakten nedanf\u00f6r Pisgas sluttningar.\n12:4 Vidare intogo de Ogs omr\u00e5de, konungens i Basan, vilken var en av de sista rafa\u00e9erna och bodde i Astarot och Edrei.\n12:5 Han r\u00e5dde \u00f6ver Hermons bergsbygd och \u00f6ver Salka och hela Basan \u00e4nda till gesur\u00e9ernas och maakat\u00e9ernas omr\u00e5de, s\u00e5 ock \u00f6ver andra h\u00e4lften av Gilead, till Sihons omr\u00e5de, konungens i Hesbon.\n12:6 HERRENS tj\u00e4nare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och HERRENS tj\u00e4nare Mose hade givit landet till besittning \u00e5t rubeniterna, gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam.\n12:7 Och f\u00f6ljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels barn slogo p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 v\u00e4stra sidan, fr\u00e5n Baal-Gad i Libanonsdalen \u00e4nda till Halakberget, som h\u00f6jer sig mot Seir. (Josua gav sedan landet till besittning \u00e5t Israels stammar, efter deras avdelningar,\n12:8 s\u00e5v\u00e4l Bergsbygden, L\u00e5glandet, Hedmarken och Bergssluttningarna som ock \u00d6knen och Sydlandet, hetiternas, amor\u00e9ernas, kanan\u00e9ernas, periss\u00e9ernas, hiv\u00e9ernas och jebus\u00e9ernas land.)\n12:9 De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid Betel, en,\n12:10 konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,\n12:11 konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,\n12:12 konungen i Eglon en, konungen i Geser en,\n12:13 konungen i Debir en, konungen i Geder en,\n12:14 konungen i Horma en, konungen i Arad en,\n12:15 konungen i Libna en, konungen i Adullam en,\n12:16 konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,\n12:17 konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,\n12:18 konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,\n12:19 konungen i Madon en, konungen i Hasor en,\n12:20 konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,\n12:21 konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,\n12:22 konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,\n12:23 konungen \u00f6ver Dor i Nafat-Dor en, konungen \u00f6ver Goim vid Gilgal en,\n12:24 konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.\n13:1 D\u00e5 nu Josua var gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder, sade HERREN till honom: \u00bbDu \u00e4r gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder, men \u00e4nnu \u00e5terst\u00e5r av landet en mycket stor del som skall intagas.\n13:2 Detta \u00e4r n\u00e4mligen vad som \u00e5terst\u00e5r av landet: alla filist\u00e9ernas kretsar och hela gesur\u00e9ernas land.\n13:3 Ty allt som finnes mellan Sihor, \u00f6ster om Egypten, och Ekrons omr\u00e5de norrut r\u00e4knas till Kanan\u00e9ernas land, n\u00e4mligen vad filist\u00e9ernas fem h\u00f6vdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod, den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s\u00e5 ock av\u00e9ernas omr\u00e5de,\n13:4 hela kanan\u00e9ernas land s\u00f6derut, vidare Meara, som tillh\u00f6r sidonierna, \u00e4nda till Afek, \u00e4nda till amor\u00e9ernas omr\u00e5de.\n13:5 och gebal\u00e9ernas land samt hela Libanonstrakten \u00f6sterut, fr\u00e5n Baal-Gad, nedanf\u00f6r berget Hermon, \u00e4nda dit d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat --\n13:6 alla inbyggarna i bergsbygden, fr\u00e5n Libanon \u00e4nda till Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sj\u00e4lv f\u00f6rdriva f\u00f6r Israels barn. Men f\u00f6rdela du genom lottkastning landet \u00e5t Israel till arvedel, s\u00e5som jag har bjudit dig.\n13:7 Ja, redan nu m\u00e5 du utskifta detta land till arvedel \u00e5t de nio stammarna och \u00e5t ena h\u00e4lften av Manasse stam.\u00bb\n13:8 J\u00e4mte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna f\u00e5tt sin arvedel, den som Mose gav dem p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan, just s\u00e5som HERRENS tj\u00e4nare Mose gav den \u00e5t dem:\n13:9 landet fr\u00e5n Aroer, vid b\u00e4cken Arnons strand, och fr\u00e5n staden i dalens mitt, s\u00e5 ock hela Medebasl\u00e4tten \u00e4nda till Dibon,\n13:10 j\u00e4mte alla \u00f6vriga st\u00e4der som hade tillh\u00f6rt Sihon, amor\u00e9ernas konung, vilken regerade i Hesbon, \u00e4nda till Ammons barns omr\u00e5de,\n13:11 vidare Gilead och gesur\u00e9ernas och maakat\u00e9ernas omr\u00e5de och hela Hermons bergsbygd och hela Basan \u00e4nda till Salka,\n13:12 hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei, och som levde kvar s\u00e5som en av de sista rafa\u00e9erna, sedan Mose hade slagit och f\u00f6rdrivit dem.\n13:13 Dock f\u00f6rdrevo Israels barn icke gesur\u00e9erna och maakat\u00e9erna; d\u00e4rf\u00f6r bodde ock gesur\u00e9er och maakat\u00e9er kvar bland Israels folk, s\u00e5som de g\u00f6ra \u00e4nnu i dag.\n13:14 (Men \u00e5t Levi stam gav han icke n\u00e5gon arvedel. HERRENS, Israels Guds, eldsoffer \u00e4ro hans arvedel, s\u00e5som han har sagt honom.)\n13:15 Mose gav allts\u00e5 land \u00e5t Rubens barns stam, efter deras sl\u00e4kter.\n13:16 De fingo omr\u00e5det fr\u00e5n Aroer, vid b\u00e4cken Arnons strand, och fr\u00e5n staden i dalens mitt, s\u00e5 ock hela sl\u00e4tten vid Medeba,\n13:17 Hesbon med alla dess lydst\u00e4der p\u00e5 sl\u00e4tten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon,\n13:18 Jahas, Kedemot, Mefaat,\n13:19 Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p\u00e5 Dalberget,\n13:20 Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,\n13:21 alla st\u00e4derna p\u00e5 sl\u00e4tten, hela Sihons rike, amor\u00e9ernas konungs, hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose j\u00e4mte de midjanitiska h\u00f6vdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sihons lydfurstar, som bodde d\u00e4r i landet.\n13:22 Bileam, Beors son, sp\u00e5mannen, dr\u00e4ptes ock av Israels barn med sv\u00e4rd, j\u00e4mte andra som d\u00e5 blevo slagna av dem.\n13:23 Och gr\u00e4nsen f\u00f6r Rubens barn var Jordan; den utgjorde gr\u00e4nsen. Detta \u00e4r Rubens barns arvedel, efter deras sl\u00e4kter, st\u00e4derna med sina byar.\n13:24 Likaledes gav Mose land \u00e5t Gads stam, \u00e5t Gads barn, efter deras sl\u00e4kter.\n13:25 De fingo till sitt omr\u00e5de Jaeser och alla st\u00e4der i Gilead och h\u00e4lften av Ammons barns land, \u00e4nda till det Aroer som ligger gent emot Rabba,\n13:26 vidare landet fr\u00e5n Hesbon \u00e4nda till Ramat-Hammispe och Betonim, och fr\u00e5n Mahanaim \u00e4nda till Lidebirs omr\u00e5de,\n13:27 samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det \u00f6vriga av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gr\u00e4nsen, upp till \u00e4ndan av Kinneretsj\u00f6n, landet p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan.\n13:28 Detta \u00e4r Gads barns arvedel, efter deras sl\u00e4kter, st\u00e4derna med sina byar.\n13:29 Och Mose gav ocks\u00e5 land \u00e5t ena h\u00e4lften av Manasse stam, s\u00e5 att denna h\u00e4lft av Manasse barns stam fick land, efter sina sl\u00e4kter.\n13:30 Deras omr\u00e5de utgjordes av landet fr\u00e5n Mahanaim, av hela Basan, hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio st\u00e4der,\n13:31 allts\u00e5 ock av halva Gilead j\u00e4mte Astarot och Edrei, Ogs huvudst\u00e4der i Basan; detta gavs \u00e5t Makirs, Manasses sons, barn, n\u00e4mligen \u00e5t ena h\u00e4lften av Makirs barn, efter deras sl\u00e4kter.\n13:32 Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p\u00e5 Moabs hedar, p\u00e5 andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p\u00e5 \u00f6stra sidan.\n13:33 Men \u00e5t Levi stam gav Mose icke n\u00e5gon arvedel. HERREN, Israels Gud, \u00e4r deras arvedel, s\u00e5som han har sagt dem.\n14:1 Och dessa \u00e4ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som pr\u00e4sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade \u00e5t dem,\n14:2 n\u00e4mligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, s\u00e5som HERREN hade bjudit genom Mose ang\u00e5ende de nio stammarna och den ena halva stammen.\n14:3 Ty de tv\u00e5 \u00f6vriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose f\u00e5tt sin arvedel p\u00e5 andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit n\u00e5gon arvedel bland dem.\n14:4 Ty Josefs barn utgjorde tv\u00e5 stammar, Manasse och Efraim; och \u00e5t leviterna gav man icke n\u00e5gon s\u00e4rskild del av landet, utan allenast n\u00e5gra st\u00e4der att bo i, med tillh\u00f6rande utmarker f\u00f6r deras boskap och deras \u00f6vriga egendom.\n14:5 S\u00e5som HERREN hade bjudit Mose, s\u00e5 gjorde Israels barn, n\u00e4r de utskiftade landet\n14:6 Men Juda barn tr\u00e4dde fram inf\u00f6r Josua i Gilgal, och kenas\u00e9en Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: \u00bbDu vet sj\u00e4lv vad HERREN sade till gudsmannen Mose ang\u00e5ende mig och dig i Kades-Barnea.\n14:7 Jag var fyrtio \u00e5r gammal, n\u00e4r HERRENS tj\u00e4nare Mose s\u00e4nde mig \u00e5stad fr\u00e5n Kades-Barnea f\u00f6r att bespeja landet, och jag avgav sedan min ber\u00e4ttelse d\u00e4rom inf\u00f6r honom efter b\u00e4sta f\u00f6rst\u00e5nd.\n14:8 Mina br\u00f6der, som hade varit d\u00e4ruppe med mig, gjorde folkets hj\u00e4rtan f\u00f6rsagda, men jag efterf\u00f6ljde i allt HERREN, min Gud.\n14:9 D\u00e5 betygade Mose p\u00e5 den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har betr\u00e4tt skall vara din och dina barns arvedel f\u00f6r ev\u00e4rdlig tid, d\u00e4rf\u00f6r att du i allt har efterf\u00f6ljt HERREN, min Gud.'\n14:10 Och se, nu har HERREN l\u00e5tit mig leva, s\u00e5som han lovade, i ytterligare fyrtiofem \u00e5r, sedan HERREN talade s\u00e5 till Mose -- de \u00e5r Israel vandrade i \u00f6knen; se, jag \u00e4r nu \u00e5ttiofem \u00e5r gammal.\n14:11 \u00c4nnu i dag \u00e4r jag lika stark som jag var den dag d\u00e5 Mose s\u00e4nde mig \u00e5stad, ja, s\u00e5dan min kraft d\u00e5 var, s\u00e5dan \u00e4r den \u00e4nnu, vare sig det g\u00e4ller att strida eller att vara ledare och anf\u00f6rare.\n14:12 S\u00e5 giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p\u00e5 den dagen. Du h\u00f6rde ju sj\u00e4lv d\u00e5 att anakiterna bo d\u00e4r, och att d\u00e4r finnas stora bef\u00e4sta st\u00e4der; m\u00e5h\u00e4nda \u00e4r HERREN med mig, s\u00e5 att jag kan f\u00f6rdriva dem, s\u00e5som HERREN har lovat.\u00bb\n14:13 D\u00e5 v\u00e4lsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.\n14:14 Allts\u00e5 fick d\u00e5 kenas\u00e9en Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, s\u00e5som det \u00e4r \u00e4nnu i dag, d\u00e4rf\u00f6r att han i allt hade efterf\u00f6ljt HERREN, Israels Gud.\n14:15 Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den st\u00f6rste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro fr\u00e5n krig.\n15:1 Juda barns stam fick, efter sina sl\u00e4kter, sin lott s\u00f6derut intill Edoms gr\u00e4ns, intill \u00f6knen Sin, l\u00e4ngst ned i s\u00f6der.\n15:2 Och deras s\u00f6dra gr\u00e4ns begynte vid \u00e4ndan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,\n15:3 gick vidare s\u00f6der om Skorpionh\u00f6jden och fram till Sin, drog sig s\u00e5 upp s\u00f6der om Kades-Barnea, gick d\u00e4refter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt b\u00f6jde sig sedan mot Karka.\n15:4 Vidare gick den fram till Asmon och d\u00e4rifr\u00e5n ut till Egyptens b\u00e4ck; sedan gick gr\u00e4nsen ut vid havet. \u00bbDetta\u00bb, sade han, \u00bbskall vara eder gr\u00e4ns i s\u00f6der.\u00bb\n15:5 Gr\u00e4nsen i \u00f6ster var Salthavet \u00e4nda till Jordans utlopp. Och gr\u00e4nsen p\u00e5 norra sidan begynte vid den vik av detta hav, d\u00e4r Jordan har sitt utlopp.\n15:6 D\u00e4rifr\u00e5n drog sig gr\u00e4nsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gr\u00e4nsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.\n15:7 D\u00e4refter drog sig gr\u00e4nsen upp till Debir fr\u00e5n Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimsh\u00f6jden, s\u00f6der om b\u00e4cken; sedan gick gr\u00e4nsen fram till Semesk\u00e4llans vatten och s\u00e5 ut till Rogelsk\u00e4llan.\n15:8 Vidare drog sig gr\u00e4nsen upp\u00e5t Hinnoms sons dal, s\u00f6der om Jebus' h\u00f6jd, det \u00e4r Jerusalem; d\u00e4refter drog sig gr\u00e4nsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, v\u00e4sterut, i norra \u00e4ndan av Refaimsdalen.\n15:9 Och fr\u00e5n toppen av detta berg drog sig gr\u00e4nsen fram till Neftoavattnets k\u00e4lla och vidare till st\u00e4derna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gr\u00e4nsen till Baala, det \u00e4r Kirjat-Jearim.\n15:10 Och fr\u00e5n Baala b\u00f6jde sig gr\u00e4nsen \u00e5t v\u00e4ster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergsh\u00f6jd, det \u00e4r Kesalon, norr om denna, och gick s\u00e5 ned till Bet-Semes och framom Timna.\n15:11 Vidare gick gr\u00e4nsen till Ekrons h\u00f6jd, norrut; d\u00e4refter drog sig gr\u00e4nsen till Sickeron, gick s\u00e5 framom berget Baala och d\u00e4rifr\u00e5n ut till Jabneel; sedan gick gr\u00e4nsen ut vid havet.\n15:12 Och gr\u00e4nsen i v\u00e4ster f\u00f6ljde Stora havet; det utgjorde gr\u00e4nsen. Dessa voro Juda barns gr\u00e4nser runt omkring, efter deras sl\u00e4kter.\n15:13 Men \u00e5t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en s\u00e4rskild del bland Juda barn, n\u00e4mligen Arbas, Anaks faders, stad, det \u00e4r Hebron.\n15:14 Och Kaleb f\u00f6rdrev d\u00e4rifr\u00e5n Anaks tre s\u00f6ner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.\n15:15 D\u00e4rifr\u00e5n drog han upp mot Debirs inv\u00e5nare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.\n15:16 Och Kaleb sade: \u00bb\u00c5t den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.\u00bb\n15:17 N\u00e4r d\u00e5 Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.\n15:18 Och n\u00e4r hon kom till honom, intalade hon honom att beg\u00e4ra ett stycke \u00e5kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned fr\u00e5n \u00e5snan. D\u00e5 sade Kaleb till henne: \u00bbVad \u00f6nskar du?\u00bb\n15:19 Hon sade: \u00bbGiv mig en avskedssk\u00e4nk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, m\u00e5 du giva mig vattenk\u00e4llor.\u00bb D\u00e5 gav han henne Illiotk\u00e4llorna och Tatiotk\u00e4llorna.\n15:20 Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras sl\u00e4kter.\n15:21 Och de st\u00e4der som l\u00e5go ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gr\u00e4ns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,\n15:22 Kina, Dimona, Adada,\n15:23 Kedes, Hasor och Jitnan,\n15:24 Sif, Telem, Bealot,\n15:25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det \u00e4r Hasor,\n15:26 Amam, Sema, Molada,\n15:27 Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,\n15:28 Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,\n15:29 Baala, Ijim, Esem,\n15:30 Eltolad, Kesil, Horma,\n15:31 Siklag, Madmanna, Sansanna,\n15:32 Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio st\u00e4der med sina byar.\n15:33 I L\u00e5glandet: Estaol, Sorga, Asna,\n15:34 Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,\n15:35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,\n15:36 Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton st\u00e4der med sina byar;\n15:37 Senan, Hadasa, Migdal-Gad,\n15:38 Dilean, Mispe, Jokteel,\n15:39 Lakis, Boskat, Eglon,\n15:40 Kabbon, Lamas, Kitlis,\n15:41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton st\u00e4der med sina byar;\n15:42 Libna, Eter, Asan,\n15:43 Jifta, Asna, Nesib,\n15:44 Kegila, Aksib och Maresa -- nio st\u00e4der med sina byar;\n15:45 Ekron med underlydande st\u00e4der och byar;\n15:46 fr\u00e5n Ekron till havet allt vad som ligger p\u00e5 sidan om Asdod samt dith\u00f6rande byar;\n15:47 vidare Asdod med underlydande st\u00e4der och byar, Gasa med underlydande st\u00e4der och byar \u00e4nda till Egyptens b\u00e4ck och fram till Stora havet, som utgjorde gr\u00e4nsen.\n15:48 Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,\n15:49 Danna, Kirjat-Sanna, det \u00e4r Debir,\n15:50 Anab, Estemo, Anim,\n15:51 Gosen, Holon och Gilo -- elva st\u00e4der med sina byar;\n15:52 Arab, Ruma, Esean,\n15:53 Janum, Bet-Tappua, Afeka,\n15:54 Humta, Kirjat-Arba, det \u00e4r Hebron, och Sior -- nio st\u00e4der med sina byar;\n15:55 Maon, Karmel, Sif, Juta,\n15:56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa,\n15:57 Kain, Gibea och Timna -- tio st\u00e4der med sina byar;\n15:58 Halhul, Bet-Sur, Gedor,\n15:59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex st\u00e4der med sina byar;\n15:60 Kirjat-Baal, det \u00e4r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv\u00e5 st\u00e4der med sina byar;\n15:61 I \u00d6knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,\n15:62 Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex st\u00e4der med sina byar.\n15:63 Men jebus\u00e9erna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke f\u00f6rdriva; d\u00e4rf\u00f6r bodde ock jebus\u00e9erna kvar bland Juda barn i Jerusalem, s\u00e5som de g\u00f6ra \u00e4nnu i dag.\n16:1 Och lotten f\u00f6ll ut f\u00f6r Josefs barn s\u00e5lunda: Landet fr\u00e5n Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten \u00f6sterut, \u00f6knen, som fr\u00e5n Jeriko h\u00f6jer sig upp\u00e5t Bergsbygden mot Betel.\n16:2 Och gr\u00e4nsen gick vidare fr\u00e5n Betel till Lus och s\u00e5 fram till arkiternas omr\u00e5de, mot Atarot.\n16:3 D\u00e4refter gick den v\u00e4sterut ned till jafletiternas omr\u00e5de, \u00e4nda till Nedre Bet-Horons omr\u00e5de och till Geser; sedan gick den ut vid havet.\n16:4 Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.\n16:5 Efraims barn fingo, efter sina sl\u00e4kter, sina gr\u00e4nser s\u00e5lunda: Gr\u00e4nsen f\u00f6r deras arvedel i \u00f6ster gick fr\u00e5n Atrot-Addar \u00e4nda till \u00d6vre Bet-Horon.\n16:6 Sedan gick gr\u00e4nsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gr\u00e4ns. D\u00e4rifr\u00e5n b\u00f6jde sig gr\u00e4nsen \u00f6sterut till Taanat-Silo. D\u00e4refter gick den fram d\u00e4r i \u00f6ster till Janoa.\n16:7 Fr\u00e5n Janoa gick den ned till Atarot och Naara, tr\u00e4ffade s\u00e5 Jeriko och gick ut vid Jordan.\n16:8 Fr\u00e5n Tappua gick gr\u00e4nsen v\u00e4sterut till Kanab\u00e4cken och gick sedan ut vid havet. Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras sl\u00e4kter.\n16:9 Dit h\u00f6rde ock de st\u00e4der som avs\u00f6ndrades \u00e5t Efraims barn inom Manasse barns arvedel, alla dessa st\u00e4der med sina byar.\n16:10 Men de f\u00f6rdrevo icke kanan\u00e9erna som bodde i Geser; d\u00e4rf\u00f6r bodde ock kanan\u00e9erna kvar bland Efraims barn, s\u00e5som de g\u00f6ra \u00e4nnu i dag, men de blevo arbetspliktiga tj\u00e4nare under dem.\n17:1 Och Manasse stam fick sin lott s\u00e5lunda, ty han var Josefs f\u00f6rstf\u00f6dde: Makir, Manasses f\u00f6rstf\u00f6dde, Gileads fader, fick Gilead och Basan, ty han var en stridsman.\n17:2 Manasses \u00f6vriga barn fingo ock land, efter sina sl\u00e4kter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers barn, och Semidas barn. Dessa voro Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar, efter deras sl\u00e4kter.\n17:3 Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga s\u00f6ner, utan allenast d\u00f6ttrar; och hans d\u00f6ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.\n17:4 Dessa tr\u00e4dde fram inf\u00f6r pr\u00e4sten Eleasar och Josua, Nuns son, och stamh\u00f6vdingarna och sade: \u00bbHERREN bj\u00f6d Mose att giva oss en arvedel bland v\u00e5ra br\u00f6der.\u00bb D\u00e5 gav man dem, efter HERRENS befallning, en arvedel bland deras faders br\u00f6der.\n17:5 Allts\u00e5 blevo de lotter som tillf\u00f6llo Manasse tio -- f\u00f6rutom Gileads land och Basan p\u00e5 andra sidan Jordan --\n17:6 eftersom Manasses d\u00f6ttrar fingo en arvedel bland hans s\u00f6ner. Men Gileads land hade Manasses \u00f6vriga barn f\u00e5tt.\n17:7 Och Manasse fick sin gr\u00e4ns best\u00e4md s\u00e5lunda: Den gick fr\u00e5n Aser till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; d\u00e4refter gick gr\u00e4nsen \u00e5t h\u00f6ger, till En-Tappuas inbyggare.\n17:8 (Tappuas land tillf\u00f6ll n\u00e4mligen Manasse, men sj\u00e4lva Tappua, inemot Manasse gr\u00e4ns, tillf\u00f6ll Efraims barn.)\n17:9 Och gr\u00e4nsen gick vidare ned till Kanab\u00e4cken, s\u00f6der om b\u00e4cken; men st\u00e4derna d\u00e4r tillf\u00f6llo Efraim, fast\u00e4n de l\u00e5go bland Manasse st\u00e4der. Manasse gr\u00e4ns gick vidare norr om b\u00e4cken och gick sedan ut vid havet.\n17:10 Det som l\u00e5g s\u00f6der om den tillf\u00f6ll Efraim, men det som l\u00e5g norr om den tillf\u00f6ll Manasse, och deras gr\u00e4ns var havet; och i norr n\u00e5dde de till Aser och i \u00f6ster till Isaskar.\n17:11 Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, inv\u00e5narna i Dor och underlydande orter, inv\u00e5narna i En-Dor och underlydande orter, inv\u00e5narna i Taanak och underlydande orter, inv\u00e5narna i Megiddo och underlydande orter, de tre h\u00f6jdernas land.\n17:12 Men Manasse barn kunde icke intaga dessa st\u00e4der, utan kanan\u00e9erna f\u00f6rm\u00e5dde h\u00e5lla sig kvar d\u00e4r i landet.\n17:13 N\u00e4r sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kanan\u00e9erna arbetspliktiga under sig; de f\u00f6rdrevo dem icke heller d\u00e5.\n17:14 Och Josefs barn talade till Josua och sade: \u00bbVarf\u00f6r har du givit oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fast\u00e4n vi \u00e4ro ett talrikt folk, d\u00e5 ju HERREN hitintills har v\u00e4lsignat oss?\u00bb\n17:15 D\u00e5 svarade Josua dem: \u00bbOm du \u00e4r ett f\u00f6r talrikt folk, s\u00e5 drag upp till skogsbygden och r\u00f6j dig d\u00e4r mark i periss\u00e9ernas och rafa\u00e9ernas land, eftersom Efraims bergsbygd \u00e4r dig f\u00f6r tr\u00e5ng.\u00bb\n17:16 Men Josefs barn sade: \u00bbI bergsbygden finnes icke rum nog f\u00f6r oss; och de kanan\u00e9er som bo i dalbygden hava allasammans stridsvagnar av j\u00e4rn, b\u00e5de de som bo i Bet-Sean och underlydande orter och de som bo i Jisreels dal.\u00bb\n17:17 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: \u00bbDu \u00e4r ett talrikt folk och har stor kraft, d\u00e4rf\u00f6r skall du icke hava allenast en lott;\n17:18 utan du skall f\u00e5 en bergsbygd, som ju ock \u00e4r en skogsbygd, men som du skall r\u00f6ja upp, s\u00e5 att till och med utkanterna d\u00e4rav skola tillh\u00f6ra dig. Ty du m\u00e5ste f\u00f6rdriva kanan\u00e9erna, eftersom de hava stridsvagnar av j\u00e4rn och \u00e4ro s\u00e5 starka.\u00bb\n18:1 Och Israels barns hela menighet f\u00f6rsamlade sig i Silo och uppsatte d\u00e4r uppenbarelset\u00e4ltet, d\u00e5 nu landet var dem underd\u00e5nigt.\n18:2 Men \u00e4nnu \u00e5terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade f\u00e5tt sin arvedel sig tillskiftad.\n18:3 D\u00e4rf\u00f6r sade Josua till Israels barn: \u00bbHuru l\u00e4nge viljen I f\u00f6rsumma att g\u00e5 \u00e5stad och taga i besittning det land som HERREN, edra f\u00e4ders Gud, har givit eder?\n18:4 Utsen \u00e5t eder tre m\u00e4n f\u00f6r var stam, s\u00e5 skall jag s\u00e4nda dem \u00e5stad, f\u00f6r att de m\u00e5 st\u00e5 upp och draga omkring i landet och s\u00e4tta upp en beskrivning d\u00e4r\u00f6ver, efter som vars och ens arvedel skall bliva, och s\u00e5 komma tillbaka till mig.\n18:5 De skola n\u00e4mligen uppdela det \u00e5t sig i sju delar, varvid Juda skall f\u00f6rbliva vid sitt omr\u00e5de i s\u00f6der och Josefs hus f\u00f6rbliva vid sitt omr\u00e5de i norr.\n18:6 Och sedan skolen I s\u00e4tta upp beskrivningen \u00f6ver landet, efter dessa sju delar, och b\u00e4ra den hit till mig, s\u00e5 vill jag kasta lott f\u00f6r eder h\u00e4r inf\u00f6r HERREN, v\u00e5r Gud.\n18:7 Ty leviterna f\u00e5 ingen s\u00e4rskild del bland eder, utan HERRENS pr\u00e4stad\u00f6me \u00e4r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena h\u00e4lften av Manasse stam hava redan f\u00e5tt sin arvedel p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan, den arvedel som HERRENS tj\u00e4nare Mose gav dem.\u00bb\n18:8 Och m\u00e4nnen stodo upp och gingo \u00e5stad; och n\u00e4r de gingo \u00e5stad bj\u00f6d Josua dem att de skulle s\u00e4tta upp en beskrivning \u00f6ver landet, i det han sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och dragen omkring i landet och s\u00e4tten upp en beskrivning d\u00e4r\u00f6ver, och v\u00e4nden sedan tillbaka till mig, s\u00e5 vill jag kasta lott f\u00f6r eder h\u00e4r inf\u00f6r HERREN i Silo.\u00bb\n18:9 S\u00e5 gingo d\u00e5 m\u00e4nnen \u00e5stad och drogo genom landet och satte upp en beskrivning \u00f6ver det, efter dess sju delar, med dess st\u00e4der, och kommo s\u00e5 tillbaka till Josua i l\u00e4gret vid Silo.\n18:10 Sedan kastade Josua lott f\u00f6r dem i Silo inf\u00f6r HERREN, och Josua utskiftade d\u00e4r landet \u00e5t Israels barn, efter deras avdelningar.\n18:11 D\u00e5 nu lotten drogs f\u00f6r Benjamins barns stam, efter deras sl\u00e4kter, f\u00f6ll den ut s\u00e5, att det omr\u00e5de som lotten gav dem l\u00e5g mellan Juda barns och Josefs barns omr\u00e5den.\n18:12 Deras gr\u00e4ns p\u00e5 norra sidan begynte vid Jordan, och gr\u00e4nsen drog sig s\u00e5 upp mot Jerikos h\u00f6jd i norr och upp\u00e5t bergsbygden v\u00e4sterut och gick s\u00e5 ut i \u00f6knen vid Bet-Aven.\n18:13 D\u00e4rifr\u00e5n gick gr\u00e4nsen fram till Lus, till h\u00f6jden s\u00f6der om Lus, det \u00e4r Betel; sedan gick gr\u00e4nsen ned till Atrot-Addar \u00f6ver berget s\u00f6der om Nedre Bet-Horon.\n18:14 Och gr\u00e4nsen drog sig vidare fram\u00e5t och b\u00f6jde sig p\u00e5 v\u00e4stra sidan s\u00f6derut fr\u00e5n berget som ligger gent emot Bet-Horon, s\u00f6der d\u00e4rom, och gick s\u00e5 ut till Kirjat-Baal, det \u00e4r staden Kirjat-Jearim inom Juda barns omr\u00e5de. Detta var v\u00e4stra sidan.\n18:15 Och s\u00f6dra sidan begynte vid \u00e4ndan av Kirjat-Jearims omr\u00e5de, och gr\u00e4nsen gick s\u00e5 \u00e5t v\u00e4ster fram till Neftoavattnets k\u00e4lla.\n18:16 Sedan gick gr\u00e4nsen ned till \u00e4ndan av det berg som ligger gent emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och d\u00e4refter ned i Hinnomsdalen, p\u00e5 s\u00f6dra sidan om Jebus' h\u00f6jd, och gick s\u00e5 ned till Rogelsk\u00e4llan.\n18:17 D\u00e4refter drog den sig norrut och gick fram till Semesk\u00e4llan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimsh\u00f6jden, och gick s\u00e5 ned till Bohans, Rubens sons, sten.\n18:18 Vidare gick den fram till den h\u00f6jd som ligger framf\u00f6r Hedmarken, norrut, och s\u00e5 ned till Hedmarken.\n18:19 Sedan gick gr\u00e4nsen fram till Bet-Hoglas h\u00f6jd, norrut, och s\u00e5 gick gr\u00e4nsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans s\u00f6dra \u00e4nda. Detta var s\u00f6dra gr\u00e4nsen.\n18:20 Men p\u00e5 \u00f6stra sidan var Jordan gr\u00e4nsen. Detta var Benjamins barns arvedel med dess gr\u00e4nser runt omkring, efter deras sl\u00e4kter.\n18:21 Och de st\u00e4der som tillf\u00f6llo Benjamins barns stam, efter deras sl\u00e4kter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,\n18:22 Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,\n18:23 Avim, Para, Ofra,\n18:24 Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv st\u00e4der med sina byar;\n18:25 Gibeon, Rama, Beerot,\n18:26 Mispe, Kefira, Mosa,\n18:27 Rekem, Jirpeel, Tarala,\n18:28 Sela, Elef, Jebus, det \u00e4r Jerusalem, Gibeat och Kirjat -- fjorton st\u00e4der med sina byar. Detta var nu Benjamins barns arvedel, efter deras sl\u00e4kter.\n19:1 Och den andra lotten f\u00f6ll ut f\u00f6r Simeon, f\u00f6r Simeons barns stam, efter deras sl\u00e4kter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns arvedel.\n19:2 De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,\n19:3 Hasar-Sual, Bala, Esem,\n19:4 Eltolad, Betul, Horma,\n19:5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,\n19:6 Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton st\u00e4der med deras byar;\n19:7 Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra st\u00e4der med deras byar;\n19:8 d\u00e4rtill alla de byar som l\u00e5go runt omkring dessa st\u00e4der, \u00e4nda till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras sl\u00e4kter.\n19:9 Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var f\u00f6r stor f\u00f6r dem; d\u00e4rf\u00f6r fingo Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.\n19:10 Den tredje lotten drogs ut f\u00f6r Sebulons barn, efter deras sl\u00e4kter; och gr\u00e4nsen f\u00f6r deras arvedel gick \u00e4nda till Sarid.\n19:11 D\u00e4rifr\u00e5n drog sig deras gr\u00e4ns v\u00e4sterut upp\u00e5t till Mareala och tr\u00e4ffade Dabbeset och tr\u00e4ffade vidare dalen som ligger gent emot Jokneam.\n19:12 P\u00e5 andra sidan fr\u00e5n Sarid, \u00f6sterut mot solens uppg\u00e5ng, v\u00e4nde den sig \u00e5t Kislot-Tabors omr\u00e5de och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia.\n19:13 D\u00e4rifr\u00e5n gick den fram \u00f6sterut mot solens uppg\u00e5ng till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som str\u00e4cker sig till Nea.\n19:14 H\u00e4rf\u00f6rbi b\u00f6jde sig gr\u00e4nsen i norr till Hannaton och gick s\u00e5 ut vid Jifta-Els dal.\n19:15 Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem -- tolv st\u00e4der med deras byar.\n19:16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras sl\u00e4kter, de n\u00e4mnda st\u00e4derna med sina byar.\n19:17 F\u00f6r Isaskar f\u00f6ll den fj\u00e4rde lotten ut, f\u00f6r Isaskars barn, efter deras sl\u00e4kter.\n19:18 Och deras gr\u00e4ns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,\n19:19 Hafaraim, Sion, Anaharat,\n19:20 Rabbit, Kisjon, Ebes,\n19:21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;\n19:22 och gr\u00e4nsen tr\u00e4ffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras gr\u00e4ns gick ut vid Jordan -- sexton st\u00e4der med deras byar.\n19:23 Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras sl\u00e4kter, st\u00e4derna med sina byar.\n19:24 Den femte lotten f\u00f6ll ut f\u00f6r Asers barns stam, efter deras sl\u00e4kter.\n19:25 Och deras gr\u00e4ns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,\n19:26 Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet tr\u00e4ffade den Karmel och Sihor-Libnat.\n19:27 D\u00e4refter v\u00e4nde den sig \u00e5t \u00f6ster till Bet-Dagon och tr\u00e4ffade Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och gick s\u00e5 ut till Kabul i norr.\n19:28 Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, \u00e4nda upp till Stora Sidon.\n19:29 Och gr\u00e4nsen v\u00e4nde sig till Rama och gick fram till den bef\u00e4sta staden Tyrus; sedan v\u00e4nde sig gr\u00e4nsen till Hosa och gick s\u00e5 ut vid havet d\u00e4r landstr\u00e4ckan vid Aksib begynner.\n19:30 Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv\u00e5 st\u00e4der med deras byar.\n19:31 Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras sl\u00e4kter, de n\u00e4mnda st\u00e4derna med sina byar.\n19:32 F\u00f6r Naftali barn f\u00f6ll den sj\u00e4tte lotten ut, f\u00f6r Naftali barn, efter deras sl\u00e4kter.\n19:33 Och deras gr\u00e4ns gick fr\u00e5n Helef, fr\u00e5n terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, \u00e4nda till Lackum, och gick s\u00e5 ut vid Jordan.\n19:34 Och gr\u00e4nsen v\u00e4nde sig v\u00e4sterut till Asnot-Tabor och gick vidare d\u00e4rifr\u00e5n till Huckok; den tr\u00e4ffade Sebulon i s\u00f6der, och Aser tr\u00e4ffade den i v\u00e4ster och Juda med Jordan i \u00f6ster.\n19:35 Och den omfattade de bef\u00e4sta st\u00e4derna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret,\n19:36 Adama, Rama, Hasor,\n19:37 Kedes, Edrei, En-Hasor,\n19:38 Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton st\u00e4der med deras byar.\n19:39 Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras sl\u00e4kter, st\u00e4derna med sina byar.\n19:40 F\u00f6r Dans barns stam, efter deras sl\u00e4kter, f\u00f6ll den sjunde lotten ut.\n19:41 Och gr\u00e4nsen f\u00f6r deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,\n19:42 Saalabbin, Ajalon, Jitla,\n19:43 Elon, Timna, Ekron,\n19:44 Elteke, Gibbeton, Baalat,\n19:45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,\n19:46 Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omr\u00e5det framf\u00f6r Jafo.\n19:47 (Men n\u00e4r sedan Dans barns omr\u00e5de gick f\u00f6rlorat f\u00f6r dem, drogo Dans barn upp och bel\u00e4grade Lesem och intogo det och slogo dess inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg; och sedan de s\u00e5 hade tagit det i besittning, bosatte de sig d\u00e4r och kallade Lesem f\u00f6r Dan, efter Dans, sin faders, namn.)\n19:48 Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras sl\u00e4kter, de n\u00e4mnda st\u00e4derna med sina byar.\n19:49 N\u00e4r Israels barn s\u00e5 hade utskiftat landet efter dess gr\u00e4nser, g\u00e5vo de \u00e5t Josua, Nuns son, en s\u00e4rskild arvedel ibland sig.\n19:50 Efter HERRENS befallning g\u00e5vo de honom n\u00e4mligen den stad som han beg\u00e4rde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde staden och bosatte sig d\u00e4r.\n19:51 Dessa voro de arvslotter som pr\u00e4sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna inom Israels barns stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inf\u00f6r HERRENS ansikte, vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet. S\u00e5 avslutade de nu f\u00f6rdelningen av landet.\n20:1 Och HERREN talade till Josua och sade:\n20:2 \u00bbTala till Israels barn och s\u00e4g: Utsen \u00e5t eder de frist\u00e4der om vilka jag har talat till eder genom Mose,\n20:3 de st\u00e4der till vilka en dr\u00e5pare som oupps\u00e5tligen, utan vett och vilja, har d\u00f6dat n\u00e5gon m\u00e5 kunna fly; och I skolen hava dem s\u00e5som tillflyktsorter undan blodsh\u00e4mnaren.\n20:4 Och n\u00e4r n\u00e5gon flyr till en av dessa st\u00e4der, skall han stanna vid ing\u00e5ngen till stadsporten och omtala sin sak f\u00f6r de \u00e4ldste i den staden; d\u00e4refter m\u00e5 de taga honom in i staden till sig och giva honom en plats d\u00e4r han f\u00e5r bo ibland dem.\n20:5 Och om blodsh\u00e4mnaren f\u00f6rf\u00f6ljer honom, skola de icke \u00f6verl\u00e4mna dr\u00e5paren i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har d\u00f6dat sin n\u00e4sta, och utan att f\u00f6rut hava burit hat till honom.\n20:6 Och han skall stanna kvar d\u00e4r i staden, till dess han har st\u00e5tt till r\u00e4tta inf\u00f6r menigheten, och till dess den d\u00e5varande \u00f6verstepr\u00e4sten har d\u00f6tt; sedan m\u00e5 dr\u00e5paren v\u00e4nda tillbaka och komma till sin stad fr\u00e5n vilken han har flytt.\u00bb\n20:7 S\u00e5 helgade de d\u00e5 d\u00e4rtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det \u00e4r Hebron, i Juda bergsbygd.\n20:8 Och p\u00e5 andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p\u00e5 \u00f6stra sidan, uts\u00e5go de d\u00e4rtill inom Rubens stam Beser i \u00f6knen p\u00e5 sl\u00e4tten, inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i Basan.\n20:9 Dessa voro de st\u00e4der som f\u00f6r alla Israels barn, och f\u00f6r de fr\u00e4mlingar som bodde ibland dem, best\u00e4mdes att vara orter till vilka var och en som oupps\u00e5tligen hade d\u00f6dat n\u00e5gon finge fly, s\u00e5 att han skulle slippa d\u00f6 f\u00f6r blodsh\u00e4mnarens hand, innan han hade st\u00e5tt till r\u00e4tta inf\u00f6r menigheten.\n21:1 Och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r leviternas familjer tr\u00e4dde fram inf\u00f6r pr\u00e4sten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna inom Israels barns stammar\n21:2 och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: \u00bbHERREN bj\u00f6d genom Mose att man skulle giva oss st\u00e4der att bo i, med tillh\u00f6rande utmarker f\u00f6r v\u00e5r boskap.\u00bb\n21:3 S\u00e5 g\u00e5vo d\u00e5 Israels barn, efter HERRES befallning, av sina arvslotter \u00e5t leviterna f\u00f6ljande st\u00e4der med tillh\u00f6rande utmarker.\n21:4 F\u00f6r kehatiternas sl\u00e4kter f\u00f6ll lotten ut s\u00e5, att bland dessa leviter pr\u00e4sten Arons s\u00f6ner genom lotten fingo ur Juda stam, ur simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton st\u00e4der.\n21:5 Och Kehats \u00f6vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams sl\u00e4kter, ur Dans stam och ur ena h\u00e4lften av Manasse stam tio st\u00e4der.\n21:6 Gersons barn \u00e5ter fingo genom lotten ur Isaskars stams sl\u00e4kter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra h\u00e4lften av Manasse stam, i Basan, tretton st\u00e4der.\n21:7 Meraris barn fingo, efter sina sl\u00e4kter, ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam tolv st\u00e4der.\n21:8 Israels barn g\u00e5vo nu \u00e5t leviterna dessa st\u00e4der med tillh\u00f6rande utmarker, genom lottkastning, s\u00e5som HERREN hade bjudit genom Mose.\n21:9 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man f\u00f6ljande h\u00e4r namngivna st\u00e4der:\n21:10 Bland kehatiternas sl\u00e4kter bland Levi barn fingo Arons s\u00f6ner f\u00f6ljande, ty dem tr\u00e4ffade lotten f\u00f6rst:\n21:11 Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det \u00e4r Hebron, i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.\n21:12 Men \u00e5kerjorden och byarna som h\u00f6rde till staden gav man till besittning \u00e5t Kaleb, Jefunnes son.\n21:13 \u00c5t pr\u00e4sten Arons s\u00f6ner gav man allts\u00e5 dr\u00e5parfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,\n21:14 Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,\n21:15 Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,\n21:16 Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker -- nio st\u00e4der ur dessa tv\u00e5 stammar;\n21:17 och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker,\n21:18 Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra st\u00e4der.\n21:19 De st\u00e4der som Arons s\u00f6ner, pr\u00e4sterna, fingo utgjorde allts\u00e5 tillsammans tretton st\u00e4der, med tillh\u00f6rande utmarker.\n21:20 Och Kehats barns sl\u00e4kter av leviterna, n\u00e4mligen de \u00f6vriga Kehats barn, fingo ur Efraims stam f\u00f6ljande st\u00e4der, som lotten best\u00e4mde \u00e5t dem:\n21:21 Man gav dem dr\u00e5parfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Geser med dess utmarker,\n21:22 Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker -- fyra st\u00e4der;\n21:23 och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker,\n21:24 Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- fyra st\u00e4der;\n21:25 och ur ena h\u00e4lften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv\u00e5 st\u00e4der.\n21:26 De st\u00e4der som de \u00f6vriga Kehats barns sl\u00e4kter fingo utgjorde allts\u00e5 tillsammans tio, med tillh\u00f6rande utmarker.\n21:27 Bland leviternas sl\u00e4kter fingo vidare Gersons barn ur ena h\u00e4lften av Manasse stam dr\u00e5parfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv\u00e5 st\u00e4der;\n21:28 och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker,\n21:29 Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra st\u00e4der;\n21:30 och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker,\n21:31 Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra st\u00e4der;\n21:32 och ur Naftali stam dr\u00e5parfristaden Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker -- tre st\u00e4der.\n21:33 Gersoniternas st\u00e4der, efter deras sl\u00e4kter, utgjorde allts\u00e5 tillsammans tretton st\u00e4der, med tillh\u00f6rande utmarker.\n21:34 Och de \u00f6vriga leviterna, Meraris barns sl\u00e4kter, fingo ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker,\n21:35 Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra st\u00e4der.\n21:38 och ur Gads stam dr\u00e5parfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med dess utmarker,\n21:39 Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker -- tillsammans fyra st\u00e4der.\n21:40 De st\u00e4der som dessa de \u00f6vriga leviternas sl\u00e4kter, Meraris barn, fingo p\u00e5 sin lott, efter sina sl\u00e4kter, utgjorde allts\u00e5 tillsammans tolv st\u00e4der.\n21:41 Tillsammans utgjorde levitst\u00e4derna inom Israels barns besittningsomr\u00e5de fyrtio\u00e5tta st\u00e4der med tillh\u00f6rande utmarker.\n21:42 Var och en av dessa st\u00e4der skulle best\u00e5 av sj\u00e4lva staden och tillh\u00f6rande utmarker runt omkring. S\u00e5 var det med alla dessa st\u00e4der.\n21:43 S\u00e5 gav d\u00e5 HERREN \u00e5t Israel hela det land som han med ed hade lovat giva \u00e5t deras f\u00e4der; och de togo det i besittning och bosatte sig d\u00e4r.\n21:44 Och HERREN l\u00e4t dem hava ro p\u00e5 alla sidor, alldeles s\u00e5som han med ed hade lovat deras f\u00e4der; och ingen av deras fiender kunde st\u00e5 dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.\n21:45 Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.\n22:1 D\u00e5 kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena h\u00e4lften av Manasse stam\n22:2 och sade till dem: \u00bbI haven h\u00e5llit allt vad HERRENS tj\u00e4nare Mose har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag har befallt eder.\n22:3 I haven under denna l\u00e5nga tid, \u00e4nda till denna dag, icke \u00f6vergivit edra br\u00f6der, och I haven h\u00e5llit vad HERRENS, eder Guds, bud har befallt eder h\u00e5lla.\n22:4 Och nu har HERREN, eder Gud, l\u00e5tit edra br\u00f6der komma till ro, s\u00e5som han lovade dem; s\u00e5 v\u00e4nden nu om och g\u00e5n hem till edra hyddor i det land I haven f\u00e5tt till besittning, det som HERRENS tj\u00e4nare Mose har givit eder p\u00e5 andra sidan Jordan.\n22:5 Allenast m\u00e5n I noga h\u00e5lla och g\u00f6ra efter de bud och den lag som HERRENS tj\u00e4nare Mose har givit eder, s\u00e5 att I \u00e4lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p\u00e5 hans v\u00e4gar och iakttagen hans bud och h\u00e5llen eder till honom och tj\u00e4nen honom av allt edert hj\u00e4rta och av all eder sj\u00e4l.\u00bb\n22:6 Och Josua v\u00e4lsignade dem och l\u00e4t dem g\u00e5, och s\u00e5 gingo de hem till sina hyddor.\n22:7 Ty \u00e5t ena h\u00e4lften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och \u00e5t andra h\u00e4lften hade Josua givit land j\u00e4mte deras br\u00f6der p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 v\u00e4stra sidan. D\u00e5 nu Josua l\u00e4t dem g\u00e5 hem till sina hyddor, v\u00e4lsignade han dem\n22:8 och sade till dem: \u00bbV\u00e4nden tillbaka till edra hyddor med de stora skatter I haven f\u00e5tt, med boskap i stor myckenhet, med silver, guld, koppar och j\u00e4rn och kl\u00e4der i stor myckenhet; skiften s\u00e5 med edra br\u00f6der bytet fr\u00e5n edra fiender.\u00bb\n22:9 S\u00e5 v\u00e4nde d\u00e5 Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam tillbaka, och gingo bort ifr\u00e5n de \u00f6vriga israeliterna, bort ifr\u00e5n Silo i Kanaans land, f\u00f6r att begiva sig till Gileads land, det land de hade f\u00e5tt till besittning, och d\u00e4r de skulle hava sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.\n22:10 N\u00e4r s\u00e5 Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de d\u00e4r ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.\n22:11 Och de \u00f6vriga israeliterna fingo h\u00f6ra s\u00e4gas: \u00bbSe, Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam hava byggt ett altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p\u00e5 andra sidan om de \u00f6vriga israeliternas omr\u00e5de.\u00bb\n22:12 N\u00e4r Israels barn h\u00f6rde detta, f\u00f6rsamlade sig deras hela menighet i Silo f\u00f6r att draga upp till strid mot dem.\n22:13 D\u00e4refter s\u00e4nde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas, pr\u00e4sten Eleasars son,\n22:14 och med honom tio h\u00f6vdingar, en h\u00f6vding f\u00f6r var stamfamilj inom Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman f\u00f6r sin familj inom Israels \u00e4tter.\n22:15 Och n\u00e4r dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och sade:\n22:16 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger hela HERRENS menighet: Vad \u00e4r detta f\u00f6r en otrohet som I haven beg\u00e5tt mot Israels Gud, d\u00e5 I haven v\u00e4nt eder bort ifr\u00e5n HERREN, d\u00e4rigenom att I haven byggt eder ett altare och s\u00e5lunda nu satt eder upp mot HERREN?\n22:17 \u00c4r det icke nog att vi hava beg\u00e5tt missg\u00e4rningen med Peor, fr\u00e5n vilken vi \u00e4nnu i dag icke hava blivit renade, och f\u00f6r vilken en hems\u00f6kelse drabbade HERRENS menighet?\n22:18 Viljen I nu ytterligare v\u00e4nda eder bort ifr\u00e5n HERREN? Om I i dag s\u00e4tten eder upp mot HERREN, s\u00e5 skall f\u00f6rvisso i morgon hans f\u00f6rt\u00f6rnelse drabba Israels hela menighet.\n22:19 Men om det land I haven f\u00e5tt till besittning tyckes eder vara orent, s\u00e5 dragen \u00f6ver till det land HERREN har tagit till besittning, d\u00e4r HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra besittningar d\u00e4r bland oss. S\u00e4tten eder icke upp mot HERREN och s\u00e4tten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare, ett annat \u00e4n HERRENS, v\u00e5r Guds, altare.\n22:20 N\u00e4r Akan, Seras son, hade trol\u00f6st f\u00f6rgripit sig p\u00e5 det tillspillogivna, kom icke d\u00e5 f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver Israels hela menighet, s\u00e5 att han sj\u00e4lv icke blev den ende som f\u00f6rgicks genom den missg\u00e4rningen?\n22:21 D\u00e5 svarade Rubens barn och Gads barn och ena h\u00e4lften av Manasse stam och talade till huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels \u00e4tter:\n22:22 \u00bbGud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel m\u00e5 ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet och otrohet mot HERREN -- du m\u00e5 d\u00e5 i dag undandraga oss din hj\u00e4lp! --\n22:23 om vi hava byggt altaret \u00e5t oss, d\u00e4rf\u00f6r att vi vilja v\u00e4nda oss bort ifr\u00e5n HERREN, och om vi vilja offra d\u00e4rp\u00e5 br\u00e4nnoffer eller spisoffer eller framb\u00e4ra tackoffer d\u00e4rp\u00e5, d\u00e5 m\u00e5 HERREN sj\u00e4lv utkr\u00e4va vad vi hava f\u00f6rskyllt.\n22:24 Nej, vi hava sannerligen gjort s\u00e5 av fruktan f\u00f6r vad som kunde h\u00e4nda, i det att vi t\u00e4nkte att edra barn i framtiden skulle kunna s\u00e4ga till v\u00e5ra barn: 'Vad haven I att g\u00f6ra med HERREN, Israels Gud?\n22:25 HERREN har ju satt Jordan till gr\u00e4ns mellan oss och eder, I Rubens barn och Gads barn; allts\u00e5 haven I ingen del i HERREN.' Och s\u00e5 skulle edra barn kunna hindra v\u00e5ra barn fr\u00e5n att frukta HERREN.\n22:26 D\u00e4rf\u00f6r sade vi: M\u00e5 vi gripa oss an och bygga detta altare, men icke till br\u00e4nnoffer eller till slaktoffer,\n22:27 utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan b\u00e5das efterkommande efter oss, att vi vilja f\u00f6rr\u00e4tta HERRENS tj\u00e4nst inf\u00f6r hans ansikte med v\u00e5ra br\u00e4nnoffer och slaktoffer och tackoffer, s\u00e5 att edra barn i framtiden icke kunna s\u00e4ga till v\u00e5ra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'\n22:28 Och vi t\u00e4nkte: Om det i framtiden h\u00e4nder att de s\u00e5 s\u00e4ga till oss och v\u00e5ra efterkommande, d\u00e5 kunna vi svara: 'Sen p\u00e5 den bild av HERRENS altare, som v\u00e5ra f\u00e4der hava gjort, men icke till br\u00e4nnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne mellan oss och eder.'\n22:29 Bort det, att vi skulle s\u00e4tta oss upp mot HERREN och nu v\u00e4nda oss bort ifr\u00e5n HERREN genom att bygga ett altare till br\u00e4nnoffer eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat \u00e4n HERRENS, v\u00e5r Guds, altare, som st\u00e5r framf\u00f6r hans tabernakel.\u00bb\n22:30 D\u00e5 nu pr\u00e4sten Pinehas och menighetens h\u00f6vdingar, n\u00e4mligen huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels \u00e4tter, som voro med honom, h\u00f6rde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det dem.\n22:31 Och Pinehas, pr\u00e4sten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasse barn: \u00bbNu hava vi f\u00f6rnummit att HERREN \u00e4r mitt ibland oss, d\u00e4rav n\u00e4mligen, att I icke haven velat beg\u00e5 en s\u00e5dan otrohet mot HERREN. D\u00e4rmed haven I ock r\u00e4ddat Israels barn undan HERRENS hand.\u00bb\n22:32 D\u00e4refter v\u00e4nde Pinehas, pr\u00e4sten Eleasars son, j\u00e4mte h\u00f6vdingarna tillbaka fr\u00e5n Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i Kanaans land till de \u00f6vriga israeliterna och avg\u00e5vo sin ber\u00e4ttelse h\u00e4rom inf\u00f6r dem.\n22:33 Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de t\u00e4nkte icke mer p\u00e5 att draga upp till strid mot dem, f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva det land d\u00e4r Rubens barn och Gads barn bodde.\n22:34 Och Rubens barn och Gads barn g\u00e5vo namn \u00e5t altaret; de sade: \u00bbEtt vittne \u00e4r det mellan oss, att HERREN \u00e4r Gud.\u00bb\n23:1 En l\u00e5ng tid h\u00e4refter, n\u00e4r HERREN hade l\u00e5tit Israel f\u00e5 ro f\u00f6r alla dess fiender runt omkring, och d\u00e5 Josua var gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder,\n23:2 kallade han till sig hela Israel, dess \u00e4ldste, dess huvudm\u00e4n, dess domare och tillsyningsm\u00e4n och sade till dem: \u00bbJag \u00e4r nu gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder.\n23:3 Och I haven sj\u00e4lva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med alla dessa folk, n\u00e4r I drogen h\u00e4rin, ty HERREN eder Gud, stridde sj\u00e4lv f\u00f6r eder.\n23:4 Se, dessa folk som \u00e4nnu \u00e4ro kvar har jag genom lottkastning f\u00f6rdelat \u00e5t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifr\u00e5n Jordan intill Stora havet v\u00e4sterut, f\u00f6r att icke n\u00e4mna alla de folk jag har utrotat.\n23:5 Och HERREN, eder Gud, skall sj\u00e4lv driva dem undan f\u00f6r eder och f\u00f6rjaga dem f\u00f6r eder, s\u00e5 att I skolen taga deras land i besittning, s\u00e5som HERREN, eder Gud, har lovat eder.\n23:6 Men varen I nu st\u00e5ndaktiga i att h\u00e5lla och g\u00f6ra allt vad som \u00e4r f\u00f6reskrivet i Moses lagbok, s\u00e5 att I icke viken av d\u00e4rifr\u00e5n vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster,\n23:7 och icke tr\u00e4den i gemenskap med dessa folk som \u00e4nnu \u00e4ro kvar h\u00e4r j\u00e4mte eder, ej heller n\u00e4mnen deras gudars namn eller sv\u00e4rjen vid dem eller tj\u00e4nen och tillbedjen dem.\n23:8 Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I h\u00e5lla eder, s\u00e5som I haven gjort \u00e4nda till denna dag,\n23:9 varf\u00f6r ock HERREN har f\u00f6rdrivit f\u00f6r eder stora och m\u00e4ktiga folk, s\u00e5 att ingen har kunnat st\u00e5 eder emot \u00e4nda till denna dag.\n23:10 En enda man bland eder jagade tusen framf\u00f6r sig, ty HERREN, eder Gud, stridde sj\u00e4lv f\u00f6r eder, s\u00e5som han hade lovat eder.\n23:11 S\u00e5 haven nu noga akt p\u00e5 eder sj\u00e4lva, s\u00e5 att I \u00e4lsken HERREN, eder Gud.\n23:12 Ty om I v\u00e4nden eder bort ifr\u00e5n honom, och h\u00e5llen eder till \u00e5terstoden av dessa folk som \u00e4nnu \u00e4ro kvar h\u00e4r j\u00e4mte eder, och befrynden eder med dem, s\u00e5 att I tr\u00e4den i gemenskap med dem och de med eder,\n23:13 d\u00e5 m\u00e5n I f\u00f6rvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall f\u00f6rdriva dessa folk undan f\u00f6r eder, utan de skola bliva eder till en snara och ett giller och bliva ett gissel f\u00f6r edra sidor och taggar i edra \u00f6gon, till dess I bliven utrotade ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.\n23:14 Se, jag g\u00e5r nu all v\u00e4rldens v\u00e4g. S\u00e5 besinnen d\u00e5 av allt edert hj\u00e4rta och av all eder sj\u00e4l att intet har uteblivit av allt det goda som HERREN, eder Gud, har lovat ang\u00e5ende eder; det har allt g\u00e5tt i fullbordan f\u00f6r eder, intet d\u00e4rav har uteblivit.\n23:15 Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har kommit \u00f6ver eder, s\u00e5 skall ock HERREN l\u00e5ta allt det onda komma \u00f6ver eder, till dess han har f\u00f6rgjort eder ur detta goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.\n23:16 Om I n\u00e4mligen \u00f6vertr\u00e4den HERRENS, eder Guds, f\u00f6rbund, det som han har stadgat f\u00f6r eder, och g\u00e5n \u00e5stad och tj\u00e4nen andra gudar och tillbedjen dem, s\u00e5 skall HERRENS vrede uppt\u00e4ndas mot eder, och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han har givit eder.\u00bb\n24:1 Och Josua f\u00f6rsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han kallade till sig de \u00e4ldste i Israel, dess huvudm\u00e4n, dess domare och dess tillsyningsm\u00e4n, och de tr\u00e4dde fram inf\u00f6r Gud.\n24:2 Och Josua sade till allt folket: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: P\u00e5 andra sidan floden bodde edra f\u00e4der i forna tider; s\u00e5 gjorde ock Tera, Abrahams och Nahors fader. Och de tj\u00e4nade d\u00e4r andra gudar.\n24:3 Men jag h\u00e4mtade eder fader Abraham fr\u00e5n andra sidan floden och l\u00e4t honom vandra omkring i hela Kanaans land. Och jag gjorde hans s\u00e4d talrik; jag gav honom Isak,\n24:4 och \u00e5t Isak gav jag Jakob och Esau. Och jag gav Seirs bergsbygd till besittning \u00e5t Esau; men Jakob och hans s\u00f6ner drogo ned till Egypten.\n24:5 Sedan s\u00e4nde jag Mose och Aron och hems\u00f6kte Egypten med de g\u00e4rningar jag d\u00e4r gjorde, och d\u00e4refter f\u00f6rde jag eder ut.\n24:6 Och n\u00e4r jag f\u00f6rde edra f\u00e4der ut ur Egypten och I haden kommit till havet, f\u00f6rf\u00f6ljde egyptierna edra f\u00e4der med vagnar och ryttare ned i R\u00f6da havet.\n24:7 D\u00e5 ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt m\u00f6rker mellan eder och egyptierna och l\u00e4t havet komma \u00f6ver dem, s\u00e5 att det \u00f6vert\u00e4ckte dem; ja, I s\u00e5gen med egna \u00f6gon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodden I i \u00f6knen en l\u00e5ng tid.\n24:8 D\u00e4refter f\u00f6rde jag eder in i amor\u00e9ernas land, vilka bodde p\u00e5 andra sidan Jordan, och de inl\u00e4to sig i strid med eder; men jag gav dem i eder hand, s\u00e5 att I intogen deras land, och jag f\u00f6rgjorde dem f\u00f6r eder.\n24:9 D\u00e5 uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han s\u00e4nde och l\u00e4t kalla till sig Bileam, Beors son, f\u00f6r att denne skulle f\u00f6rbanna eder.\n24:10 Men jag ville icke h\u00f6ra p\u00e5 Bileam, utan han m\u00e5ste v\u00e4lsigna eder, och jag r\u00e4ddade eder ur hans hand.\n24:11 Och n\u00e4r I haden g\u00e5tt \u00f6ver Jordan och kommit till Jeriko, g\u00e5vo sig Jerikos borgare i strid med eder, s\u00e5 och amor\u00e9erna, periss\u00e9erna, kanan\u00e9erna, hetiterna och girgas\u00e9erna, hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna; men jag gav dem i eder hand.\n24:12 Och jag s\u00e4nde getingar framf\u00f6r eder, och genom dessa f\u00f6rjagades amor\u00e9ernas tv\u00e5 konungar f\u00f6r eder, icke genom ditt sv\u00e4rd eller din b\u00e5ge.\n24:13 Och jag gav eder ett land varp\u00e5 du icke hade nedlagt n\u00e5got arbete, s\u00e5 ock st\u00e4der som I icke haden byggt, och i dem fingen I bo; och av ving\u00e5rdar och olivplanteringar som I icke haden planterat fingen I \u00e4ta.\n24:14 S\u00e5 frukten nu HERREN och tj\u00e4nen honom ostraffligt och troget; skaffen bort de gudar som edra f\u00e4der tj\u00e4nade p\u00e5 andra sidan floden och i Egypten, och tj\u00e4nen HERREN.\n24:15 Men om det misshagar eder att tj\u00e4na HERREN, s\u00e5 utv\u00e4ljen \u00e5t eder i dag vem I viljen tj\u00e4na, antingen de gudar som edra f\u00e4der tj\u00e4nade, n\u00e4r de bodde p\u00e5 andra sidan floden, eller de gudar som dyrkas av amor\u00e9erna, i vilkas land I sj\u00e4lva bon. Men jag och mitt hus, vi vilja tj\u00e4na HERREN.\u00bb\n24:16 D\u00e5 svarade folket och sade: \u00bbBort det, att vi skulle \u00f6vergiva HERREN och tj\u00e4na andra gudar!\n24:17 Nej, HERREN \u00e4r v\u00e5r Gud, han \u00e4r den som har f\u00f6rt oss och v\u00e5ra f\u00e4der upp ur Egyptens land, ur tr\u00e4ldomshuset, och som inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p\u00e5 hela den v\u00e4g vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi hava dragit fram.\n24:18 HERREN har f\u00f6rjagat f\u00f6r oss alla dessa folk, s\u00e5 ock amor\u00e9erna som bodde i landet. D\u00e4rf\u00f6r vilja vi ock tj\u00e4na HERREN; ty an \u00e4r v\u00e5r Gud.\u00bb\n24:19 Josua sade till folket: \u00bbI kunnen icke tj\u00e4na HERREN, ty han \u00e4r en helig Gud; han \u00e4r en nit\u00e4lskande Gud, han skall icke hava f\u00f6rdrag med edra \u00f6vertr\u00e4delser och synder.\n24:20 Om I \u00f6vergiven HERREN och tj\u00e4nen fr\u00e4mmande gudar, s\u00e5 skall han v\u00e4nda sig bort och l\u00e5ta det g\u00e5 eder illa och f\u00f6rg\u00f6ra eder, i st\u00e4llet f\u00f6r att han hittills har l\u00e5tit det g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb\n24:21 Men folket sade till Josua: \u00bbIcke s\u00e5, utan vi vilja tj\u00e4na HERREN.\u00bb\n24:22 D\u00e5 sade Josua till folket: \u00bbI \u00e4ren nu sj\u00e4lva vittnen mot eder, att I haven utvalt HERREN \u00e5t eder, f\u00f6r att tj\u00e4na honom.\u00bb De svarade: \u00bbJa.\u00bb\n24:23 Han sade: \u00bbS\u00e5 skaffen nu bort de fr\u00e4mmande gudar som I haven bland eder, och b\u00f6jen edra hj\u00e4rtan till HERREN, Israels Gud.\u00bb\n24:24 Folket svarade Josua: \u00bbHERREN, v\u00e5r Gud, vilja vi tj\u00e4na, och hans r\u00f6st vilja vi h\u00f6ra.\u00bb\n24:25 S\u00e5 sl\u00f6t d\u00e5 Josua p\u00e5 den dagen ett f\u00f6rbund med folket och f\u00f6relade dem lag och r\u00e4tt i Sikem.\n24:26 Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok. Och han tog en stor sten och reste den d\u00e4r, under eken som stod vid HERRENS helgedom.\n24:27 Och Josua sade till allt folket: \u00bbSe, denna sten skall vara vittne mot oss, ty den har h\u00f6rt alla de ord som HERREN har talat med oss; den skall vara vittne mot eder, s\u00e5 att I icke f\u00f6rneken eder Gud.\u00bb\n24:28 Sedan l\u00e4t Josua folket g\u00e5, var och en till sin arvedel.\n24:29 En tid h\u00e4refter dog HERRENS tj\u00e4nare Josua, Nuns son, ett hundra tio \u00e5r gammal.\n24:30 Och man begrov honom p\u00e5 hans arvedels omr\u00e5de, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.\n24:31 Och Israel tj\u00e4nade HERREN, s\u00e5 l\u00e4nge Josua levde, och s\u00e5 l\u00e4nge de \u00e4ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av alla de g\u00e4rningar HERREN hade gjort f\u00f6r Israel.\n24:32 Och Josefs ben, som Israels barn hade f\u00f6rt upp ur Egypten, begrovo de i Sikem, p\u00e5 det jordstycke som Jakob hade k\u00f6pt av Hamors, Sikems faders, barn f\u00f6r hundra kesitor; Josefs barn fingo detta till arvedel.\n24:33 Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims bergsbygd.","title":"Swedish Bible: Joshua","type":"page"}