{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/kg1.htm","path":"bib/wb/swe/kg1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/kg1.htm","text":"1:1 Konung David var nu gammal och kommen till h\u00f6g \u00e5lder; och ehuru man h\u00f6ljde t\u00e4cken \u00f6ver honom, kunde han dock icke h\u00e5lla sig varm.\n1:2 D\u00e5 sade hans tj\u00e4nare till honom: \u00bbM\u00e5 man f\u00f6r min herre konungens r\u00e4kning s\u00f6ka upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva konungens tj\u00e4narinna och sk\u00f6ta honom. Om hon f\u00e5r ligga i din famn, s\u00e5 bliver min herre konungen varm\u00bb\n1:3 S\u00e5 s\u00f6kte de d\u00e5 \u00f6ver hela Israels land efter en sk\u00f6n flicka; och de funno Abisag fr\u00e5n Sunem och f\u00f6rde henne till konungen.\n1:4 Hon var en mycket sk\u00f6n flicka, och hon sk\u00f6tte nu konungen och betj\u00e4nade honom, men konungen hade intet umg\u00e4nge med henne.\n1:5 Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: \u00bbDet \u00e4r jag som skall bliva konung.\u00bb Och han skaffade sig vagnar och ryttare, d\u00e4rtill ock femtio man som l\u00f6pte framf\u00f6r honom.\n1:6 Hans fader hade aldrig velat bedr\u00f6va honom med att s\u00e4ga: \u00bbVarf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5?\u00bb Han var ock mycket fager; och hans moder hade f\u00f6tt honom n\u00e4st efter Absalom.\n1:7 Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med pr\u00e4stens Ebjatar, och dessa sl\u00f6to sig till Adonia och underst\u00f6dde honom.\n1:8 Men pr\u00e4sten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan, Simei, Rei och Davids hj\u00e4ltar h\u00f6llo icke med Adonia.\n1:9 Och Adonia slaktade f\u00e5r och f\u00e4kreatur och g\u00f6dkalvar vid Soheletstenen, som ligger vid Rogelsk\u00e4llan; och han inbj\u00f6d dit alla sina br\u00f6der, konungens s\u00f6ner, och alla de Juda m\u00e4n som voro i konungens tj\u00e4nst.\n1:10 Men profeten Natan, Benaja, hj\u00e4ltarna och sin broder Salomo inbj\u00f6d han icke.\n1:11 D\u00e5 sade Natan s\u00e5 till Bat-Seba, Salomos moder: \u00bbDu har v\u00e4l h\u00f6rt att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att v\u00e5r herre David vet d\u00e4rom?\n1:12 Men jag vill nu giva dig ett r\u00e5d, f\u00f6r att du m\u00e5 kunna r\u00e4dda ditt liv och din son Salomos liv.\n1:13 G\u00e5 in till konung David och s\u00e4g till honom: 'Har du icke, min herre konung, sj\u00e4lv med ed lovat din tj\u00e4narinna och sagt: Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p\u00e5 min tron? Varf\u00f6r har d\u00e5 Adonia blivit konung?'\n1:14 Och medan du \u00e4nnu \u00e4r d\u00e4r och talar med konungen, skall jag efter dig komma in och bekr\u00e4fta dina ord.\u00bb\n1:15 S\u00e5 gick d\u00e5 Bat-Seba in till konungen, i kammaren. Konungen var nu mycket gammal; och Abisag fr\u00e5n Sunem betj\u00e4nade konungen.\n1:16 Och Bat-Seba bugade sig och f\u00f6ll ned f\u00f6r konungen. D\u00e5 fr\u00e5gade konungen: \u00bbVad \u00f6nskar du?\u00bb\n1:17 Hon sade till honom: \u00bbMin herre, du har ju sj\u00e4lv lovat din tj\u00e4narinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p\u00e5 min tron.'\n1:18 Men se, nu har Adonia blivit konung, fast\u00e4n du, min herre konung, \u00e4nnu icke har f\u00e5tt veta det.\n1:19 Och han har slaktat tjurar och g\u00f6dkalvar och f\u00e5r i myckenhet, och han har inbjudit alla konungens s\u00f6ner och pr\u00e4sten Ebjatar och h\u00e4rh\u00f6vitsmannen Joab; men din tj\u00e4nare Salomo har han icke inbjudit.\n1:20 P\u00e5 dig, min herre konung, \u00e4ro nu hela Israels \u00f6gon riktade, i f\u00f6rv\u00e4ntan att du skall kung\u00f6ra f\u00f6r dem vem som skall sitta p\u00e5 min herre konungens tron efter honom.\n1:21 Eljest torde h\u00e4nda, att n\u00e4r min herre konungen har g\u00e5tt till vila hos sina f\u00e4der, d\u00e5 bliva jag och min son Salomo h\u00e5llna s\u00e5som brottslingar.\u00bb\n1:22 Medan hon \u00e4nnu h\u00f6ll p\u00e5 att tala med konungen, kom profeten Natan.\n1:23 Och man anm\u00e4lde det f\u00f6r konungen och sade: \u00bbProfeten Natan \u00e4r h\u00e4r.\u00bb N\u00e4r han s\u00e5 kom inf\u00f6r konungen, f\u00f6ll han ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte f\u00f6r konungen.\n1:24 Och Natan sade: \u00bbMin herre konung, \u00e4r det v\u00e4l du som har sagt att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta p\u00e5 din tron?\n1:25 Ty han har i dag g\u00e5tt ned och slaktat tjurar och g\u00f6dkalvar och f\u00e5r i myckenhet, och har inbjudit alla konungens s\u00f6ner och h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4nnen och pr\u00e4sten Ebjatar, och de h\u00e5lla nu p\u00e5 med att \u00e4ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'\n1:26 Men mig, din tj\u00e4nare, och pr\u00e4sten Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tj\u00e4nare Salomo har han icke inbjudit.\n1:27 Kan v\u00e4l detta hava utg\u00e5tt fr\u00e5n min herre konungen, utan att du har l\u00e5tit dina tj\u00e4nare vet vem som skall sitta p\u00e5 min herre konungens tron efter honom?\u00bb\n1:28 D\u00e5 svarade konung David och sade: \u00bbKallen hit till mig Bat-Seba.\u00bb N\u00e4r hon nu kom inf\u00f6r konungen och stod inf\u00f6r konungen,\n1:29 betygade konungen med ed och sade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rlossat mig fr\u00e5n all n\u00f6d:\n1:30 s\u00e5som jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d\u00e5 jag sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p\u00e5 min tron i mitt st\u00e4lle', s\u00e5 vill jag denna dag g\u00f6ra.\u00bb\n1:31 D\u00e5 bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och f\u00f6ll ned f\u00f6r konungen och sade: \u00bbM\u00e5 min herre, konung David, leva evinnerligen!\u00bb\n1:32 Och konung David sade: \u00bbKallen till mig pr\u00e4sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son. N\u00e4r dessa kommo inf\u00f6r konungen,\n1:33 sade konungen till dem: \u00bbTagen eder herres tj\u00e4nare med eder och s\u00e4tten min son Salomo p\u00e5 min egen mul\u00e5sna och f\u00f6ren honom med till Gihon.\n1:34 D\u00e4r m\u00e5 pr\u00e4sten Sadok och profeten Natan sm\u00f6rja honom till konung \u00f6ver Israel; sedan skolen I st\u00f6ta i basun och ropa: 'Leve konung Salomo!'\n1:35 D\u00e4refter skolen I f\u00f6lja honom hitupp, och n\u00e4r han kommer hit, skall han s\u00e4tta sig p\u00e5 min tron, och s\u00e5 skall han vara konung i mitt st\u00e4lle. Ty det \u00e4r honom jag har f\u00f6rordnat att vara furste \u00f6ver Israel och Juda.\u00bb\n1:36 D\u00e5 svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: \u00bbAmen. S\u00e5 bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.\n1:37 S\u00e5som HERREN har varit med min herre konungen, s\u00e5 vare han ock med Salomo. Ja, m\u00e5 han g\u00f6ra hans tron \u00e4nnu m\u00e4ktigare \u00e4n min herres, konung Davids, tron.\u00bb\n1:38 S\u00e5 gingo nu pr\u00e4sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, ditned, j\u00e4mte keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna, och satte Salomo p\u00e5 konung Davids mul\u00e5sna och f\u00f6rde honom till Gihon.\n1:39 Och pr\u00e4sten Sadok tog oljehornet ur t\u00e4ltet och smorde Salomo. D\u00e4refter st\u00f6tte de i basun, och allt folket ropade: \u00bbLeve konung Salomo!\u00bb\n1:40 Sedan f\u00f6ljde allt folket honom upp, under det att de bl\u00e5ste p\u00e5 fl\u00f6jter och visade sin gl\u00e4dje med ett s\u00e5 stort jubel, att jorden kunde r\u00e4mna av deras rop.\n1:41 Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig h\u00f6rde detta, just d\u00e5 de hade slutat att \u00e4ta. N\u00e4r Joab nu h\u00f6rde basunljudet, sade han: \u00bbVarf\u00f6r h\u00f6res detta larm fr\u00e5n staden?\u00bb\n1:42 Medan han \u00e4nnu talade, kom Jonatan, pr\u00e4sten Ebjatars son; och Adonia sade: \u00bbKom hit, ty du \u00e4r en r\u00e4ttskaffens man och har nog ett gott gl\u00e4djebudskap att f\u00f6rkunna.\u00bb\n1:43 Jonatan svarade och sade till Adonia: \u00bbNej, v\u00e5r herre, konung David, har gjort Salomo till konung.\n1:44 Och konungen har med honom s\u00e4nt \u00e5stad pr\u00e4sten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, j\u00e4mte keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna, och de hava satt honom p\u00e5 konungens mul\u00e5sna.\n1:45 D\u00e4refter hava pr\u00e4sten Sadok och profeten Natan i Gihon smort honom till konung, och sedan hava de dragit upp d\u00e4rifr\u00e5n under jubel, och hela staden har kommit i r\u00f6relse. H\u00e4rav kommer det buller som I haven h\u00f6rt.\n1:46 Salomo sitter nu ock p\u00e5 konungatronen.\n1:47 Vidare hava konungens tj\u00e4nare kommit och lyck\u00f6nskat v\u00e5r herre konung David, och sagt: 'Din Gud l\u00e5te Salomos namn bliva \u00e4nnu st\u00f6rre \u00e4n ditt namn, och hans tron \u00e4nnu m\u00e4ktigare \u00e4n din tron.' Och konungen har tillbett, nedb\u00f6jd p\u00e5 sin s\u00e4ng;\n1:48 ja, konungen har sagt s\u00e5: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i dag har satt en eftertr\u00e4dare p\u00e5 min tron, s\u00e5 att jag med egna \u00f6gon har f\u00e5tt se det!\u00bb\n1:49 D\u00e5 blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia f\u00f6rskr\u00e4ckta och stodo upp och gingo bort, var och en sin v\u00e4g.\n1:50 Men Adonia fruktade s\u00e5 f\u00f6r Salomo, att han stod upp och gick bort och fattade i hornen p\u00e5 altaret.\n1:51 Och det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Salomo: \u00bbSe, Adonia fruktar f\u00f6r konung Salomo; d\u00e4rf\u00f6r har han fattat i hornen p\u00e5 altaret och sagt: 'Konung Salomo m\u00e5ste lova mig i dag med ed att han icke skall d\u00f6da sin tj\u00e4nare med sv\u00e4rd.'\u00bb\n1:52 D\u00e5 sade Salomo: \u00bbOm han vill vara en r\u00e4ttskaffens man, s\u00e5 skall icke ett h\u00e5r av hans huvud falla till jorden; men om n\u00e5got ont bliver funnet hos honom, s\u00e5 skall han d\u00f6.\u00bb\n1:53 D\u00e4refter s\u00e4nde konung Salomo \u00e5stad och l\u00e4t h\u00e4mta honom fr\u00e5n altaret; och han kom och f\u00f6ll ned f\u00f6r konung Salomo. D\u00e5 sade Salomo till honom: \u00bbG\u00e5 hem till ditt.\u00bb\n2:1 D\u00e5 nu tiden tillstundade att David skulle d\u00f6, bj\u00f6d han sin son Salomo och sade:\n2:2 \u00bbJag g\u00e5r nu all v\u00e4rldens v\u00e4g; s\u00e5 var d\u00e5 frimodig och visa dig s\u00e5som en man.\n2:3 Och h\u00e5ll vad HERREN, din Gud, bjuder dig h\u00e5lla, s\u00e5 att du vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar och h\u00e5ller hans stadgar, hans bud och r\u00e4tter och vittnesb\u00f6rd, s\u00e5som det \u00e4r skrivet i Moses lag, p\u00e5 det att du m\u00e5 hava framg\u00e5ng i allt vad du g\u00f6r, och \u00f6verallt dit du v\u00e4nder dig;\n2:4 s\u00e5 att HERREN f\u00e5r uppfylla det ord som han talade om mig, d\u00e5 han sade: 'Om dina barn hava akt p\u00e5 sin v\u00e4g, s\u00e5 att de vandra inf\u00f6r mig i trohet och av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l, d\u00e5' -- sade han -- 'skall p\u00e5 Israels tron aldrig saknas en avkomling av dig.'\n2:5 Vidare: du vet v\u00e4l vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig, huru han gjorde mot de tv\u00e5 h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4nnen i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son, huru han dr\u00e4pte dem, s\u00e5 att han i fredstid utg\u00f6t blod, likasom hade det varit krig, och, likasom hade det varit krig, l\u00e4t blod komma p\u00e5 b\u00e4ltet som han hade omkring sina l\u00e4nder, och p\u00e5 skorna som han hade p\u00e5 sina f\u00f6tter.\n2:6 S\u00e5 g\u00f6r nu efter din vishet, och l\u00e5t icke hans gr\u00e5 h\u00e5r f\u00e5 med frid fara ned i d\u00f6dsriket.\n2:7 Men mot gileaditen Barsillais s\u00f6ner skall du bevisa godhet, s\u00e5 att de f\u00e5 vara med bland dem som \u00e4ta vid ditt bord; ty p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt bem\u00f6tte de mig, n\u00e4r jag flydde f\u00f6r din broder Absalom.\n2:8 Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten fr\u00e5n Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga f\u00f6rbannelser p\u00e5 den dag d\u00e5 jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig till m\u00f6tes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och sade: 'Jag skall icke d\u00f6da dig med sv\u00e4rd.'\n2:9 Men nu m\u00e5 du icke l\u00e5ta honom bliva ostraffad, ty du \u00e4r en vis man och vet v\u00e4l vad du b\u00f6r g\u00f6ra med honom, s\u00e5 att du l\u00e5ter hans gr\u00e5 h\u00e5r med blod fara ned i d\u00f6dsriket.\u00bb\n2:10 och David gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i Davids stad.\n2:11 Den tid David regerade \u00f6ver Israel var fyrtio \u00e5r; i Hebron regerade han i sju \u00e5r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre \u00e5r.\n2:12 Och Salomo satte sig p\u00e5 sin fader Davids tron, och han konungamakt blev starkt bef\u00e4st.\n2:13 Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder. Hon fr\u00e5gade d\u00e5: \u00bbHar du gott att meddela?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n2:14 D\u00e4refter sade han: \u00bbJag har n\u00e5got att tala med dig om.\u00bb Hon svarade: \u00bbTala.\u00bb\n2:15 D\u00e5 sade han: \u00bbDu vet sj\u00e4lv att konungad\u00f6met tillh\u00f6rde mig, och att hela Israel f\u00e4ste sina blickar p\u00e5 mig, i f\u00f6rv\u00e4ntan att jag skulle bliva konung. Men s\u00e5 gick konungad\u00f6met ifr\u00e5n mig och blev min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.\n2:16 Nu har jag en enda b\u00f6n till dig. Visa icke bort mig.\u00bb Hon svarade honom: \u00bbTala.\u00bb\n2:17 D\u00e5 sade han: \u00bbS\u00e4g till konung Salomo -- dig visar han ju icke bort -- att han giver mig Abisag fr\u00e5n Sunem till hustru.\u00bb\n2:18 Bat-Seba svarade: \u00bbGott! Jag skall sj\u00e4lv tala med konungen om dig.\u00bb\n2:19 S\u00e5 gick d\u00e5 Bat-Seba in till konung Salomo f\u00f6r att tala med honom om Adonia. D\u00e5 stod konungen upp och gick emot henne och bugade sig f\u00f6r henne och satte sig d\u00e4refter p\u00e5 sin stol; man st\u00e4llde ock fram en stol \u00e5t konungens moder, och hon satte sig p\u00e5 hans h\u00f6gra sida.\n2:20 D\u00e4refter sade hon: \u00bbJag har en enda liten b\u00f6n till dig. Visa icke bort mig.\u00bb Konungen svarade henne: \u00bbFramst\u00e4ll din b\u00f6n, min moder; jag vill ingalunda visa bort dig.\u00bb\n2:21 D\u00e5 sade hon: \u00bbL\u00e5t giva Abisag fr\u00e5n Sunem \u00e5t din broder Adonia till hustru.\u00bb\n2:22 Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: \u00bbVarf\u00f6r beg\u00e4r du endast Abisag fr\u00e5n Sunem \u00e5t Adonia? Du kunde lika g\u00e4rna beg\u00e4ra konungad\u00f6met \u00e5t honom -- han \u00e4r ju min \u00e4ldste broder -- ja, \u00e5t honom och \u00e5t pr\u00e4sten Ebjatar och \u00e5t Joab, Serujas son.\u00bb\n2:23 Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: \u00bbGud straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall f\u00e5 umg\u00e4lla att han har talat detta.\n2:24 Och nu, s\u00e5 sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt mig p\u00e5 min fader Davids tron, och som, enligt sitt l\u00f6fte, har uppbyggt \u00e5t mig ett hus: i dag skall Adonia d\u00f6das.\u00bb\n2:25 D\u00e4refter s\u00e4nde konung Salomo \u00e5stad och l\u00e4t utf\u00f6ra detta genom Benaja, Jojadas son; denne st\u00f6tte ned honom, s\u00e5 att han dog.\n2:26 Och till pr\u00e4sten Ebjatar sade konungen: \u00bbG\u00e5 bort till ditt jordagods i Anatot, ty du har f\u00f6rtj\u00e4nat d\u00f6den; men i dag vill jag icke d\u00f6da dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark framf\u00f6r min fader David, och eftersom du med min fader har lidit allt vad han har f\u00e5tt lida.\n2:27 S\u00e5 drev Salomo bort Ebjatar och l\u00e4t honom icke l\u00e4ngre vara HERRENS pr\u00e4st, f\u00f6r att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade talat i Silo \u00f6ver Elis hus.\n2:28 D\u00e5 nu ryktet h\u00e4rom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde han till HERRENS t\u00e4lt och fattade i hornen p\u00e5 altaret.\n2:29 Men n\u00e4r det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r konung Salomo att Joab hade flytt till HERRENS t\u00e4lt, och att han stod invid altaret, s\u00e4nde Salomo \u00e5stad Benaja, Jojadas son, och sade: \u00bbG\u00e5 och st\u00f6t ned honom.\u00bb\n2:30 N\u00e4r Benaja s\u00e5 kom till HERRENS t\u00e4lt, sade han till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger konungen: G\u00e5 bort h\u00e4rifr\u00e5n.\u00bb Men han svarade: \u00bbNej; h\u00e4r vill jag d\u00f6.\u00bb N\u00e4r Benaja framf\u00f6rde detta till konungen och sade: \u00bbS\u00e5 och s\u00e5 har Joab sagt, s\u00e5 har han svarat mig\u00bb,\n2:31 sade konungen till honom: \u00bbG\u00f6r s\u00e5som han har sagt, st\u00f6t ned honom och begrav honom, s\u00e5 att du befriar mig och min faders hus fr\u00e5n skulden f\u00f6r det blod som Joab utan sak har utgjutit.\n2:32 Och m\u00e5 HERREN l\u00e5ta hans blod komma tillbaka \u00f6ver hans eget huvud, d\u00e4rf\u00f6r att han st\u00f6tte ned tv\u00e5 m\u00e4n som voro r\u00e4ttf\u00e4rdigare och b\u00e4ttre \u00e4n han sj\u00e4lv, och dr\u00e4pte dem med sv\u00e4rd, utan att min fader David visste det, n\u00e4mligen Abner, Ners son, h\u00e4rh\u00f6vitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, h\u00e4rh\u00f6vitsmannen i Juda.\n2:33 Ja, deras blod skall komma tillbaka \u00f6ver Joabs och hans efterkommandes huvud f\u00f6r evigt. Men \u00e5t David och hans efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid till evig tid.\n2:34 S\u00e5 gick d\u00e5 Benaja, Jojadas son, ditupp och st\u00f6tte ned honom och d\u00f6dade honom; och han blev begraven d\u00e4r han bodde i \u00f6knen.\n2:35 Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans st\u00e4lle \u00f6ver h\u00e4ren; och pr\u00e4sten Sadok hade konungen satt i Ebjatars st\u00e4lle.\n2:36 D\u00e4refter s\u00e4nde konungen och l\u00e4t kalla till sig Simei och sade till honom: \u00bbBygg dig ett hus i Jerusalem och bo d\u00e4r, och d\u00e4rifr\u00e5n f\u00e5r du icke g\u00e5 ut, varken hit eller dit.\n2:37 Ty det m\u00e5 du veta, att p\u00e5 den dag du g\u00e5r ut och g\u00e5r \u00f6ver b\u00e4cken Kidron skall du d\u00f6den d\u00f6. Ditt blod kommer d\u00e5 \u00f6ver ditt eget huvud.\u00bb\n2:38 Simei sade till konungen: \u00bbVad du har talat \u00e4r gott; s\u00e5som min herre konungen har sagt, s\u00e5 skall din tj\u00e4nare g\u00f6ra.\u00bb Och Simei bodde i Jerusalem en l\u00e5ng tid.\n2:39 Men tre \u00e5r d\u00e4refter h\u00e4nde sig att tv\u00e5 tj\u00e4nare flydde ifr\u00e5n Simei till Akis, Maakas son, konungen i Gat. Och man ber\u00e4ttade f\u00f6r Simei och sade: \u00bbDina tj\u00e4nare \u00e4ro i Gat.\u00bb\n2:40 D\u00e5 stod Simei upp och sadlade sin \u00e5sna och begav sig till Akis i Gat f\u00f6r att s\u00f6ka efter sina tj\u00e4nare. Simei begav sig allts\u00e5 \u00e5stad och h\u00e4mtade sina tj\u00e4nare fr\u00e5n Gat.\n2:41 Men n\u00e4r det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Salomo att Simei hade begivit sig fr\u00e5n Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,\n2:42 s\u00e4nde konungen och l\u00e4t kalla till sig Simei och sade till honom: \u00bbHar jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och sagt till dig: 'Det m\u00e5 du veta, att p\u00e5 den dag du g\u00e5r ut och begiver dig hit eller dit skall du d\u00f6den d\u00f6'? Och du svarade mig: 'Vad du har sagt \u00e4r gott, och jag har h\u00f6rt det.'\n2:43 Varf\u00f6r har du d\u00e5 icke aktat p\u00e5 din ed vid HERREN och p\u00e5 det bud som jag har givit dig?\u00bb\n2:44 Och konungen sade ytterligare till Simei: \u00bbDu k\u00e4nner sj\u00e4lv allt det onda som ditt hj\u00e4rta vet med sig att du har gjort min fader David. HERREN skall nu l\u00e5ta din ondska komma tillbaka \u00f6ver ditt eget huvud.\n2:45 Men konung Salomo skall bliva v\u00e4lsignad, och Davids tron skall bliva bef\u00e4st inf\u00f6r HERREN till evig tid.\u00bb\n2:46 P\u00e5 konungens befallning gick d\u00e4refter Benaja, Jojadas son, fram och st\u00f6tte ned honom, s\u00e5 att han dog. Och konungad\u00f6met blev bef\u00e4st i Salomos hand.\n3:1 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och f\u00f6rde henne in i Davids stad, och d\u00e4r fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus f\u00e4rdigt, s\u00e5 ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.\n3:2 Emellertid offrade folket p\u00e5 h\u00f6jderna, eftersom \u00e4nnu vid denna tid intet hus hade blivit byggt \u00e5t HERRENS namn.\n3:3 Och Salomo \u00e4lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer p\u00e5 h\u00f6jderna och t\u00e4nde offereld d\u00e4r.\n3:4 Och konungen begav sig till Gibeon f\u00f6r att offra d\u00e4r, ty detta var den f\u00f6rn\u00e4msta offerh\u00f6jden; tusen br\u00e4nnoffer offrade Salomo p\u00e5 altaret d\u00e4r.\n3:5 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN f\u00f6r Salomo i en dr\u00f6m om natten; Gud sade: \u00bbBed mig om vad du vill att jag skall giva dig.\u00bb\n3:6 Salomo svarade: \u00bbDu har gjort stor n\u00e5d med din tj\u00e4nare, min fader David, eftersom han vandrade inf\u00f6r dig i trohet, r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4ttsinnighet mot dig. Och du bevarade \u00e5t honom denna stora n\u00e5d och gav honom en son till eftertr\u00e4dare p\u00e5 hans tron, s\u00e5som ju nu har skett.\n3:7 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tj\u00e4nare till konung efter min fader David; men jag \u00e4r en helt ung man, som icke r\u00e4tt f\u00f6rst\u00e5r att vara ledare och anf\u00f6rare.\n3:8 Och din tj\u00e4nare \u00e4r h\u00e4r bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som \u00e4r s\u00e5 talrikt att det icke kan r\u00e4knas eller t\u00e4ljas f\u00f6r sin myckenhets skull.\n3:9 S\u00e5 giv nu din tj\u00e4nare ett h\u00f6rsamt hj\u00e4rta, s\u00e5 att han kan vara domare f\u00f6r ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem f\u00f6rm\u00e5r v\u00e4l eljest att vara domare f\u00f6r detta ditt stora folk?\u00bb\n3:10 Detta, att Salomo bad om s\u00e5dant, t\u00e4cktes Herren.\n3:11 Och Gud sade till honom: \u00bbEftersom du har bett om s\u00e5dant och icke bett om ett l\u00e5ngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att f\u00e5 f\u00f6rst\u00e5nd till att akta p\u00e5 vad r\u00e4tt \u00e4r,\n3:12 se, d\u00e4rf\u00f6r vill jag g\u00f6ra s\u00e5som du \u00f6nskar; se, jag giver dig ett s\u00e5 vist och f\u00f6rst\u00e5ndigt hj\u00e4rta, att din like icke har funnits f\u00f6re dig, och att din like ej heller skall uppst\u00e5 efter dig.\n3:13 D\u00e4rtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, n\u00e4mligen b\u00e5de rikedom och \u00e4ra, s\u00e5 att i all din tid ingen konung skall vara din like.\n3:14 Och om du vandrar p\u00e5 mina v\u00e4gar, s\u00e5 att du h\u00e5ller mina stadgar och bud, s\u00e5som din fader David gjorde, d\u00e5 skall jag l\u00e5ta dig l\u00e4nge leva.\u00bb\n3:15 D\u00e4refter vaknade Salomo och fann att det var en dr\u00f6m. Och n\u00e4r han kom till Jerusalem, tr\u00e4dde han fram inf\u00f6r Herrens f\u00f6rbundsark och offrade br\u00e4nnoffer och frambar tackoffer; och d\u00e4refter gjorde han ett g\u00e4stabud f\u00f6r alla sina tj\u00e4nare.\n3:16 Vid den tiden kommo tv\u00e5 sk\u00f6kor till konungen och tr\u00e4dde fram inf\u00f6r honom.\n3:17 Och den ena kvinnan sade: \u00bbH\u00f6r mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag f\u00f6dde barn d\u00e4r i huset hos henne.\n3:18 Sedan, p\u00e5 tredje dagen efter det jag hade f\u00f6tt mitt barn, f\u00f6dde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att n\u00e5gon fr\u00e4mmande var hos oss i huset; allenast vi b\u00e5da voro i huset.\n3:19 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihj\u00e4l honom.\n3:20 D\u00e5 stod hon upp om natten och tog min son fr\u00e5n min sida, under det att din tj\u00e4narinna sov, och lade honom i sin famn, men sin d\u00f6de son lade hon i min famn.\n3:21 N\u00e4r jag d\u00e5 om morgonen reste mig upp f\u00f6r att giva min son di, fick jag se att han var d\u00f6d. Men n\u00e4r jag s\u00e5g nogare p\u00e5 honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade f\u00f6tt.\u00bb\n3:22 D\u00e5 sade den andra kvinnan: \u00bbDet \u00e4r icke s\u00e5. Min son \u00e4r den som lever, och din son \u00e4r den som \u00e4r d\u00f6d.\u00bb Men den f\u00f6rsta svarade: \u00bbDet \u00e4r icke s\u00e5. Din son \u00e4r den som \u00e4r d\u00f6d, och min son \u00e4r den som lever.\u00bb S\u00e5 tvistade de inf\u00f6r konungen.\n3:23 D\u00e5 sade konungen: \u00bbDen ena s\u00e4ger: 'Denne, den som lever, \u00e4r min son, och din son \u00e4r den som \u00e4r d\u00f6d.' Och den andra s\u00e4ger: 'Det \u00e4r icke s\u00e5. Din son \u00e4r den som \u00e4r d\u00f6d, och min son \u00e4r den som lever.'\u00bb\n3:24 D\u00e4refter sade konungen: \u00bbTagen hit ett sv\u00e4rd.\u00bb Och n\u00e4r man hade burit sv\u00e4rdet fram till konungen,\n3:25 sade konungen: \u00bbHuggen det levande barnet i tv\u00e5 delar, och given den ena h\u00e4lften \u00e5t den ena och den andra h\u00e4lften \u00e5t den andra.\u00bb\n3:26 Men d\u00e5 sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hj\u00e4rta uppr\u00f6rdes av k\u00e4rlek till sonen -- hon sade: \u00bbH\u00f6r mig, herre; given henne det levande barnet; d\u00f6den det icke.\u00bb Men den andra sade: \u00bbM\u00e5 det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.\u00bb\n3:27 D\u00e5 tog konungen till orda och sade: \u00bbGiven henne det levande barnet; d\u00f6den det icke. Hon \u00e4r dess moder.\u00bb\n3:28 N\u00e4r nu hela Israel fick h\u00f6ra talas om den dom som konungen hade f\u00e4llt, h\u00e4pnade de \u00f6ver konungen, ty de s\u00e5go att Guds vishet var i honom till att skipa r\u00e4tt.\n4:1 Konung Salomo var nu konung \u00f6ver hela Israel.\n4:2 Och dessa voro hans f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n: Asarja, Sadoks son, var pr\u00e4st;\n4:3 Elihoref och Ahia, Sisas s\u00f6ner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;\n4:4 Benaja, Jojadas son, var \u00f6verbef\u00e4lhavare; Sadok och Ebjatar voro pr\u00e4ster;\n4:5 Asarja, Natans son, var \u00f6verfogde; Sabud, Natans son, en pr\u00e4st, var konungens v\u00e4n;\n4:6 Ahisar var \u00f6verhovm\u00e4stare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten \u00f6ver de allm\u00e4nna arbetena.\n4:7 Och Salomo hade satt \u00f6ver hela Israel tolv fogdar, som skulle s\u00f6rja f\u00f6r vad konungen och hans hus beh\u00f6vde; var och en hade \u00e5rligen sin m\u00e5nad, d\u00e5 han skulle s\u00f6rja f\u00f6r dessa behov.\n4:8 Och f\u00f6ljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;\n4:9 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;\n4:10 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;\n4:11 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;\n4:12 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger p\u00e5 sidan om Saretan, nedanf\u00f6r Jisreel, fr\u00e5n Bet-Sean \u00e4nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;\n4:13 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landstr\u00e4ckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora st\u00e4der med murar och kopparbommar;\n4:14 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;\n4:15 Ahimaas i Naftali; ocks\u00e5 han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;\n4:16 Baana, Husais son, i Aser och Alot;\n4:17 Josafat, Paruas son, i Isaskar;\n4:18 Simei, Elas son, i Benjamin;\n4:19 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillh\u00f6rt Sihon, amor\u00e9ernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.\n4:20 Juda och Israel voro d\u00e5 talrika, s\u00e5 talrika som sanden vid havet; och man \u00e5t och drack och var glad.\n4:21 S\u00e5 var nu Salomo herre \u00f6ver alla riken ifr\u00e5n floden till filist\u00e9ernas land och \u00e4nda ned till Egyptens gr\u00e4ns; de f\u00f6rde sk\u00e4nker till Salomo och voro honom underd\u00e5niga, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n4:22 Och vad Salomo f\u00f6r var dag beh\u00f6vde av livsmedel var: trettio korer fint mj\u00f6l och sextio korer vanligt mj\u00f6l,\n4:23 tio g\u00f6dda oxar, tjugu valloxar och hundra far, f\u00f6rutom hjortar, gaseller, dovhjortar och g\u00f6dda f\u00e5glar.\n4:24 Ty han r\u00e5dde \u00f6ver hela landet p\u00e5 andra sidan floden, ifr\u00e5n Tifsa \u00e4nda till Gasa, \u00f6ver alla konungar p\u00e5 andra sidan floden; och han hade fred p\u00e5 alla sidor, runt omkring,\n4:25 S\u00e5 att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vintr\u00e4d och sitt fikontr\u00e4d, ifr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba, s\u00e5 l\u00e4nge Salomo levde.\n4:26 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnsh\u00e4star och tolv tusen ridh\u00e4star.\n4:27 Och de n\u00e4mnda fogdarna s\u00f6rjde var sin m\u00e5nad f\u00f6r konung Salomos behov, och f\u00f6r allas som hade tilltr\u00e4de till konung Salomos bord; de l\u00e4to intet fattas.\n4:28 Och kornet och halmen f\u00f6r h\u00e4starna och travarna f\u00f6rde de, var och en i sin ordning, till det st\u00e4lle d\u00e4r han uppeh\u00f6ll sig.\n4:29 Och Gud gav Salomo vishet och f\u00f6rst\u00e5nd i mycket rikt m\u00e5tt och s\u00e5 mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p\u00e5 havets strand,\n4:30 s\u00e5 att Salomos vishet var st\u00f6rre \u00e4n alla \u00f6sterl\u00e4nningars vishet och all Egyptens vishet.\n4:31 Han var visare \u00e4n alla andra m\u00e4nniskor, visare \u00e4n esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols s\u00f6ner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.\n4:32 Han diktade tre tusen ordspr\u00e5k, och hans s\u00e5nger voro ett tusen fem.\n4:33 Han talade om tr\u00e4den, fr\u00e5n cedern p\u00e5 Libanon \u00e4nda till isopen, som v\u00e4xer fram ur v\u00e4ggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om f\u00e5glarna, om kr\u00e4ldjuren och om fiskarna.\n4:34 Och fr\u00e5n alla folk kom man f\u00f6r att h\u00f6ra Salomos visdom, fr\u00e5n alla konungar p\u00e5 jorden, som hade h\u00f6rt talas om hans visdom.\n5:1 Och Hiram, konungen i Tyrus, s\u00e4nde sina tj\u00e4nare till Salomo, sedan han hade f\u00e5tt h\u00f6ra att denne hade blivit smord till konung efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids v\u00e4n.\n5:2 Och Salomo s\u00e4nde till Hiram och l\u00e4t s\u00e4ga:\n5:3 \u00bbDu vet sj\u00e4lv att min fader David icke kunde bygga n\u00e5got hus \u00e5t HERRENS, sin Guds, namn, f\u00f6r de krigs skull med vilka fienderna runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under hans f\u00f6tter\n5:4 Men nu har HERREN, min Gud, l\u00e5tit mig f\u00e5 ro p\u00e5 alla sidor; ingen motst\u00e5ndare finnes, och ingen olycka \u00e4r p\u00e5 f\u00e4rde.\n5:5 D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker jag nu p\u00e5 att bygga ett hus \u00e5t HERRENS, min Guds, namn, s\u00e5som HERREN talade till min fader David, i det han sade: 'Din son, den som jag skall s\u00e4tta p\u00e5 din tron efter dig, han skall bygga huset \u00e5t mitt namn.'\n5:6 S\u00e5 bjud nu att man hugger \u00e5t mig cedrar p\u00e5 Libanon. H\u00e4rvid skola mina tj\u00e4nare vara dina tj\u00e4nare behj\u00e4lpliga; och jag vill giva dig betalning f\u00f6r dina tj\u00e4nares arbete, alldeles s\u00e5som du sj\u00e4lv beg\u00e4r. Ty du vet sj\u00e4lv att bland oss icke finnes n\u00e5gon som \u00e4r s\u00e5 skicklig att hugga virke som sidonierna.\u00bb\n5:7 D\u00e5 nu Hiram h\u00f6rde Salomos ord, blev han mycket glad; och han sade: \u00bbLovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s\u00e5 vis son till att regera \u00f6ver detta talrika folk!\u00bb\n5:8 Och Hiram s\u00e4nde till Salomo och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbJag har h\u00f6rt det budskap du har s\u00e4nt till mig. Jag vill g\u00f6ra allt vad du beg\u00e4r i fr\u00e5ga om cedertr\u00e4 och cypresstr\u00e4.\n5:9 Mina tj\u00e4nare skola f\u00f6ra virket fr\u00e5n Libanon ned till havet, och jag skall l\u00e5ta l\u00e4gga det i flottar p\u00e5 havet och f\u00f6ra det till det st\u00e4lle som du anvisar mig, och lossa det d\u00e4r; men du m\u00e5 sj\u00e4lv avh\u00e4mta det. Du \u00e5ter skall g\u00f6ra vad jag beg\u00e4r, n\u00e4mligen f\u00f6rse mitt hus med livsmedel.\u00bb\n5:10 S\u00e5 gav d\u00e5 Hirom \u00e5t Salomo cedertr\u00e4 och cypresstr\u00e4, s\u00e5 mycket han beg\u00e4rde.\n5:11 Men Salomo gav \u00e5t Hiram tjugu tusen korer vete, till f\u00f6da f\u00f6r hans hus, och tjugu korer olja av st\u00f6tta oliver. Detta gav Salomo \u00e5t Hiram f\u00f6r vart \u00e5r.\n5:12 Och HERREN hade givit Salomo vishet, s\u00e5som han hade lovat honom. Och v\u00e4nskap r\u00e5dde mellan Hiram och Salomo; och de sl\u00f6to f\u00f6rbund med varandra.\n5:13 Och konung Salomo b\u00e5dade upp arbetsfolk ur hela Israel, och arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.\n5:14 Dessa s\u00e4nde han till Libanon, tio tusen i v\u00e5r m\u00e5nad, skiftevis, s\u00e5 att de voro en m\u00e5nad p\u00e5 Libanon och tv\u00e5 m\u00e5nader hemma; och Adoniram hade uppsikten \u00f6ver de allm\u00e4nna arbetena.\n5:15 Och Salomo hade sjuttio tusen m\u00e4n som buro b\u00f6rdor, och \u00e5ttio tusen som h\u00f6ggo sten i bergen,\n5:16 f\u00f6rutom de \u00f6verfogdar som av Salomo voro anst\u00e4llda \u00f6ver arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade bef\u00e4let \u00f6ver folket som utf\u00f6rde arbetet.\n5:17 Och p\u00e5 konungens befallning br\u00f6to de stora och dyrbara stenar, f\u00f6r att husets grund skulle kunna l\u00e4ggas med huggen sten,\n5:18 Och Salomos byggningsm\u00e4n och Hiroms byggningsm\u00e4n och m\u00e4nnen fr\u00e5n Gebal h\u00f6ggo och tillredde b\u00e5de det tr\u00e4virke och de stenar som beh\u00f6vdes till att bygga huset.\n6:1 I det fyra hundra \u00e5ttionde \u00e5ret efter Israels barns utt\u00e5g ur Egyptens land, i det fj\u00e4rde \u00e5ret av Salomos regering \u00f6ver Israel, i m\u00e5naden Siv, det \u00e4r den andra m\u00e5naden, begynte han bygga huset \u00e5t HERREN.\n6:2 Huset som konung Salomo byggde \u00e5t HERREN var sextio alnar l\u00e5ngt, tjugu alnar brett och trettio alnar h\u00f6gt.\n6:3 F\u00f6rhuset framf\u00f6r tempelsalen var tjugu alnar l\u00e5ngt, framf\u00f6r husets kortsida, och tio alnar brett, d\u00e4r det l\u00e5g framf\u00f6r huset.\n6:4 Och han gjorde f\u00f6nster p\u00e5 huset, slutna f\u00f6nster, med bj\u00e4lkramar.\n6:5 Och runt omkring huset, utmed dess v\u00e4gg, uppf\u00f6rde han en ytterbyggnad, som gick runt omkring husets v\u00e4ggar, b\u00e5de utmed tempelsalen och utmed koret; och han gjorde d\u00e4ri sidokamrar runt omkring.\n6:6 Den nedersta v\u00e5ningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han hade gjort avsatser p\u00e5 huset runt omkring utv\u00e4ndigt, f\u00f6r att icke beh\u00f6va g\u00f6ra f\u00e4sth\u00e5l i husets v\u00e4ggar.\n6:7 Och n\u00e4r huset uppf\u00f6rdes, byggdes det av sten som hade blivit f\u00e4rdighuggen vid stenbrottet; allts\u00e5 h\u00f6rdes varken hammare eller yxa eller andra j\u00e4rnverktyg vid huset, n\u00e4r det byggdes.\n6:8 D\u00f6rren till mellersta sidokammaren hade sin plats p\u00e5 husets s\u00f6dra sida, och genom en trappg\u00e5ng kom man upp till den mellersta v\u00e5ningen, och fr\u00e5n den mellersta v\u00e5ningen upp till den tredje.\n6:9 S\u00e5 byggde han huset och fullbordade det. Och han panelade huset med inl\u00e4ggningar och med cederplankor i rader.\n6:10 Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han v\u00e5ningarna fem alnar h\u00f6ga; och den var f\u00e4st vid huset med cederbj\u00e4lkar.\n6:11 Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:\n6:12 \u00bbMed detta hus som du nu bygger skall s\u00e5 ske: om du vandrar efter mina stadgar och g\u00f6r efter mina r\u00e4tter och h\u00e5ller alla mina bud och vandrar efter dem, s\u00e5 skall jag p\u00e5 dig uppfylla mitt ord, det som jag talade till din fader David:\n6:13 jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke \u00f6vergiva mitt folk Israel.\u00bb\n6:14 S\u00e5 byggde nu Salomo huset och fullbordade det.\n6:15 Han t\u00e4ckte husets v\u00e4ggar inv\u00e4ndigt med br\u00e4der av cedertr\u00e4. Fr\u00e5n husets golv \u00e4nda upp till takbj\u00e4lkarna \u00f6verkl\u00e4dde han det med tr\u00e4 inv\u00e4ndigt; husets golv \u00f6verkl\u00e4dde han med br\u00e4der av cypresstr\u00e4.\n6:16 Och han t\u00e4ckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med br\u00e4der av cedertr\u00e4, fr\u00e5n golvet \u00e4nda upp till bj\u00e4lkarna; s\u00e5 inr\u00e4ttade han rummet d\u00e4rinne \u00e5t sig till ett kor: det allraheligaste.\n6:17 Och fyrtio alnar m\u00e4tte den del av huset, som utgjorde tempelsalen d\u00e4rframf\u00f6r.\n6:18 Och innantill hade huset en bel\u00e4ggning av cedertr\u00e4 med utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans var d\u00e4r av cedertr\u00e4, ingen sten syntes.\n6:19 Och ett kor inredde han i det inre av huset f\u00f6r att d\u00e4r st\u00e4lla HERRENS f\u00f6rbundsark.\n6:20 Och framf\u00f6r koret, som var tjugu alnar l\u00e5ngt, tjugu alnar brett och tjugu alnar h\u00f6gt, och som han \u00f6verdrog med fint guld, satte han ett altare, \u00f6verkl\u00e4tt med cedertr\u00e4.\n6:21 Och Salomo \u00f6verdrog det inre av huset med fint guld. Och med kedjor av guld st\u00e4ngde han f\u00f6r koret; och j\u00e4mv\u00e4l detta \u00f6verdrog han med guld.\n6:22 Allts\u00e5 \u00f6verdrog han hela huset med guld, till dess att hela huset var helt och h\u00e5llet \u00f6verdraget med guld. Han \u00f6verdrog ock med guld hela det altare som h\u00f6rde till koret.\n6:23 Och till koret gjorde han tv\u00e5 keruber av olivtr\u00e4. Den ena av dem var tio alnar h\u00f6g;\n6:24 och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra vinge var ock fem alnar, s\u00e5 att det var tio alnar fr\u00e5n den ena vingspetsen till den andra.\n6:25 Den andra keruben var ock tio alnar. B\u00e5da keruberna hade samma m\u00e5tt och samma form:\n6:26 den ena keruben var tio alnar h\u00f6g och likas\u00e5 den andra keruben.\n6:27 Och han st\u00e4llde keruberna i de innersta av huset, och keruberna bredde ut sina vingar, s\u00e5 att den enas ena vinge r\u00f6rde vid den ena v\u00e4ggen och den andra kerubens ena vinge r\u00f6rde vid den andra v\u00e4ggen; och mitt i huset r\u00f6rde deras b\u00e5da andra vingar vid varandra.\n6:28 Och han \u00f6verdrog keruberna med guld.\n6:29 Och alla husets v\u00e4ggar runt omkring utsirade han med snidverk i form av keruber, palmer och blomsterband; s\u00e5 b\u00e5de i det inre rummet och i det yttre.\n6:30 Och husets golv \u00f6verdrog han med guld; s\u00e5 b\u00e5de i det inre rummet och i det yttre.\n6:31 F\u00f6r ing\u00e5ngen till koret gjorde han d\u00f6rrar av olivtr\u00e4. D\u00f6rrinfattningen hade formen av en femkant.\n6:32 Och de b\u00e5da d\u00f6rrarna av olivtr\u00e4 prydde han med utsirningar i form av keruber, palmer och blomsterband, och \u00f6verdrog dem med guld; han lade ut guldet \u00f6ver keruberna och palmerna.\n6:33 Likas\u00e5 gjorde han f\u00f6r ing\u00e5ngen till tempelsalen d\u00f6rrposter av olivtr\u00e4, i fyrkant,\n6:34 och tv\u00e5 d\u00f6rrar av cypresstr\u00e4, var d\u00f6rr best\u00e5ende av tv\u00e5 d\u00f6rrhalvor som kunde vridas.\n6:35 Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och \u00f6verdrog dem med guld, som lades j\u00e4mnt \u00f6ver snidverken.\n6:36 Vidare byggde han den inre f\u00f6rg\u00e5rdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bj\u00e4lkar av cedertr\u00e4.\n6:37 I det fj\u00e4rde \u00e5ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i m\u00e5naden Siv.\n6:38 Och i det elfte \u00e5ret, m\u00e5naden Bul, det \u00e4r den \u00e5ttonde m\u00e5naden, var huset f\u00e4rdigt till alla sina delar alldeles s\u00e5som det skulle vara. Han byggde allts\u00e5 d\u00e4rp\u00e5 i sju \u00e5r.\n7:1 Men p\u00e5 sitt eget hus byggde Salomo i tretton \u00e5r, innan han fick hela sitt hus f\u00e4rdigt.\n7:2 Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar l\u00e5ngt, femtio alnar brett och trettio alnar h\u00f6gt, med fyra rader pelare av cedertr\u00e4 och med huggna bj\u00e4lkar av cedertr\u00e4 ovanp\u00e5 pelarna.\n7:3 Det hade ock ett tak av cedertr\u00e4 \u00f6ver sidokamrarna, vilka vilade p\u00e5 pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.\n7:4 Och det hade bj\u00e4lklag i tre rader; och f\u00f6nster\u00f6ppningarna sutto mitt emot varandra i tre omg\u00e5ngar.\n7:5 Alla d\u00f6rr\u00f6ppningar och d\u00f6rrposter voro fyrkantiga, av bj\u00e4lkar; och f\u00f6nster\u00f6ppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre omg\u00e5ngar.\n7:6 Vidare gjorde han pelarf\u00f6rhuset, femtio alnar l\u00e5ngt och trettio alnar brett, och framf\u00f6r detta ocks\u00e5 ett f\u00f6rhus med pelare, och med ett trapphus framf\u00f6r dessa.\n7:7 Och han gjorde tronf\u00f6rhuset, d\u00e4r han skulle skipa r\u00e4tt, domsf\u00f6rhuset; det var belagt med cedertr\u00e4 fr\u00e5n golv till tak.\n7:8 Och hans eget hus, d\u00e4r han sj\u00e4lv skulle bo, p\u00e5 den andra g\u00e5rden, innanf\u00f6r f\u00f6rhuset, var byggt p\u00e5 samma s\u00e4tt. Salomo byggde ock ett hus, likadant som detta f\u00f6rhus, \u00e5t Faraos dotter, som han hade tagit till hustru.\n7:9 Allt detta var av dyrbara stenar, avm\u00e4tta s\u00e5som byggnadsblock och s\u00e5gade med s\u00e5g inv\u00e4ndigt och utv\u00e4ndigt, alltsammans, \u00e4nda ifr\u00e5n grunden upp till taklisterna; och likas\u00e5 allt d\u00e4rutanf\u00f6r, \u00e4nda till den stora f\u00f6rg\u00e5rdsmuren.\n7:10 Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio alnars l\u00e4ngd och av \u00e5tta alnars l\u00e4ngd.\n7:11 D\u00e4rovanp\u00e5 l\u00e5go dyrbara stenar, avm\u00e4tta s\u00e5som byggnadsblock, \u00e4vensom cederbj\u00e4lkar.\n7:12 Och den stora f\u00f6rg\u00e5rdsmuren d\u00e4r runt omkring var uppf\u00f6rd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bj\u00e4lkar av cedertr\u00e4. S\u00e5 var det ock med den inre f\u00f6rg\u00e5rdsmuren till HERRENS hus, s\u00e5 j\u00e4mv\u00e4l med husets f\u00f6rhus.\n7:13 Och konung Salomo s\u00e4nde och l\u00e4t h\u00e4mta Hiram fr\u00e5n Tyrus.\n7:14 Denne var son till en \u00e4nka av Naftali stam, och hans fader var en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och f\u00f6rst\u00e5nd och kunskap i fullt m\u00e5tt till att utf\u00f6ra alla slags arbeten av koppar. Han kom nu till konung Salomo och utf\u00f6rde alla hans arbeten.\n7:15 Han f\u00f6rf\u00e4rdigade de b\u00e5da pelarna av koppar. Aderton alnar h\u00f6g var den ena pelaren, och en tolv alnar l\u00e5ng tr\u00e5d m\u00e4tte omf\u00e5nget av den andra pelaren.\n7:16 Han gjorde ock tv\u00e5 pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att s\u00e4tta ovanp\u00e5 pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar h\u00f6gt.\n7:17 N\u00e4tlika utsirningar, som bildade ett n\u00e4tverk, h\u00e4ngprydnader i form av kedjor funnos p\u00e5 pelarhuvudena som sutto ovanp\u00e5 pelarna, sju p\u00e5 vart pelarhuvud.\n7:18 Och han gjorde pelarna s\u00e5, att tv\u00e5 rader gingo runt omkring \u00f6ver det ena av de n\u00e4tverk som tj\u00e4nade till att bet\u00e4cka pelarhuvudena, vilka h\u00f6jde sig \u00f6ver granat\u00e4pplena; och likadant gjorde han p\u00e5 det andra pelarhuvudet.\n7:19 Och pelarhuvudena som sutto ovanp\u00e5 pelarna inne i f\u00f6rhuset voro utformade till liljor, och m\u00e4tte fyra alnar.\n7:20 P\u00e5 b\u00e5da pelarna funnos pelarhuvuden, ocks\u00e5 ovantill invid den bukformiga delen inemot n\u00e4tverket. Och granat\u00e4pplena voro tv\u00e5 hundra, i rader runt omkring, \u00f6ver det andra pelarhuvudet.\n7:21 Pelarna st\u00e4llde han upp vid f\u00f6rhuset till tempelsalen. \u00c5t den pelare han st\u00e4llde upp p\u00e5 h\u00f6gra sidan gav han namnet Jakin, och \u00e5t den han st\u00e4llde upp p\u00e5 v\u00e4nstra sidan gav han namnet Boas.\n7:22 \u00d6verst voro pelarna utformade till liljor. S\u00e5 blev d\u00e5 arbetet med pelarna fullbordat.\n7:23 Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar fr\u00e5n den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar h\u00f6gt; och ett trettio alnar l\u00e5ngt sn\u00f6re m\u00e4tte dess omf\u00e5ng.\n7:24 Och under kanten voro gurklika sirater, som omg\u00e5vo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s\u00e5 att de gingo runt omkring havet. De gurklika siraterna sutto i tv\u00e5 rader, och de voro gjutna i ett stycke med det \u00f6vriga.\n7:25 Det stod p\u00e5 tolv oxar, tre v\u00e4nda mot norr, tre v\u00e4nda mot v\u00e4ster, tre v\u00e4nda mot s\u00f6der och tre v\u00e4nda mot \u00f6ster; havet stod ovanp\u00e5 dessa, och deras bakdelar voro alla v\u00e4nda in\u00e5t.\n7:26 Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord s\u00e5som kanten p\u00e5 en b\u00e4gare, i form av en utslagen lilja. Det rymde tv\u00e5 tusen bat.\n7:27 Vidare gjorde han de tio b\u00e4ckenst\u00e4llen, av koppar. Vart st\u00e4ll var fyra alnar l\u00e5ngt, fyra alnar brett och tre alnar h\u00f6gt.\n7:28 Och p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt voro dessa st\u00e4ll gjorda. De voro f\u00f6rsedda med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan h\u00f6rnlisterna.\n7:29 P\u00e5 dessa sidolister mellan h\u00f6rnlisterna funnos avbildade lejon, tjurar och keruber, och likas\u00e5 p\u00e5 h\u00f6rnlisterna upptill. Under lejonen och tjurarna sutto nedh\u00e4ngande blomsterslingor.\n7:30 Vart st\u00e4ll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och dess fyra f\u00f6tter voro f\u00f6rsedda med b\u00e4rarmar. Dessa b\u00e4rarmar voro gjutna till att sitta under b\u00e4ckenet, och mitt f\u00f6r var och en sutto blomsterslingor.\n7:31 Sin \u00f6ppning hade det inom kransstycket, som h\u00f6jde sig en aln upp\u00e5t. \u00f6ppningen i detta var rund; det var s\u00e5 gjort, att det kunde tj\u00e4na s\u00e5som underlag, och det m\u00e4tte en och en halv aln. Ocks\u00e5 p\u00e5 dess \u00f6ppning funnos utsirningar. Men sidolisterna d\u00e4rtill voro fyrkantiga, icke runda.\n7:32 De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens h\u00e5llare voro f\u00e4sta vid b\u00e4ckenst\u00e4llet. Vart hjul m\u00e4tte en och en halv aln.\n7:33 Hjulen voro gjorda s\u00e5som vagnshjul; och deras h\u00e5llare, deras ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.\n7:34 Fyra b\u00e4rarmar funnos p\u00e5 vart st\u00e4ll, i de fyra h\u00f6rnen; b\u00e4rarmarna voro gjorda i ett stycke med sitt st\u00e4ll.\n7:35 \u00d6verst p\u00e5 vart st\u00e4ll var en helt och h\u00e5llet rund uppsats, en halv aln h\u00f6g; och ovantill p\u00e5 vart st\u00e4ll sutto dess h\u00e5llare, s\u00e5 ock dess sidolister gjorda i ett stycke d\u00e4rmed.\n7:36 Och p\u00e5 h\u00e5llarnas ytor och p\u00e5 sidolisterna inristade han keruber, lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p\u00e5 var och en, s\u00e5 ock blomsterslingor runt omkring.\n7:37 P\u00e5 detta s\u00e4tt gjorde han de tio b\u00e4ckenst\u00e4llen; de voro alla gjutna p\u00e5 samma s\u00e4tt och hade samma m\u00e5tt och samma form\n7:38 Han gjorde ock tio b\u00e4cken, av koppar. Fyrtio bat rymde vart b\u00e4cken, och vart b\u00e4cken m\u00e4tte fyra alnar; till vart och ett av de tio b\u00e4ckenst\u00e4llen gjordes ett b\u00e4cken.\n7:39 Och han st\u00e4llde fem av b\u00e4ckenst\u00e4llen p\u00e5 h\u00f6gra sidan om huset och fem p\u00e5 v\u00e4nstra sidan om huset. Och havet st\u00e4llde han p\u00e5 h\u00f6gra sidan om huset, \u00e5t sydost.\n7:40 Hirom gjorde dessa b\u00e4cken, s\u00e5 ock skovlarna och sk\u00e5larna. S\u00e5 f\u00f6rde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utf\u00f6ra \u00e5t konung Salomo f\u00f6r HERRENS hus:\n7:41 n\u00e4mligen tv\u00e5 pelare, och de tv\u00e5 klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp\u00e5 pelarna, och de tv\u00e5 n\u00e4tverk som skulle bet\u00e4cka de b\u00e5da klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp\u00e5 pelarna,\n7:42 d\u00e4rj\u00e4mte de fyra hundra granat\u00e4pplena till de b\u00e5da n\u00e4tverken, tv\u00e5 rader granat\u00e4pplen till vart n\u00e4tverk, f\u00f6r att de b\u00e5da klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p\u00e5 pelarna s\u00e5 skulle bliva bet\u00e4ckta,\n7:43 Vidare de tio b\u00e4ckenst\u00e4llen och de tio b\u00e4ckenen p\u00e5 b\u00e4ckenst\u00e4llen,\n7:44 s\u00e5 ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under havet,\n7:45 vidare askk\u00e4rlen, skovlarna och sk\u00e5larna, korteligen, alla redan n\u00e4mnda f\u00f6rem\u00e5l som Hiram gjorde \u00e5t konung Salomo f\u00f6r HERRENS hus. Allt var av polerad koppar.\n7:46 P\u00e5 Jordansl\u00e4tten l\u00e4t konungen gjuta det i lerformar, mellan Suckot och Saretan.\n7:47 Och f\u00f6r den \u00f6verm\u00e5ttan stora myckenhetens skull l\u00e4mnade Salomo alla f\u00f6rem\u00e5len ov\u00e4gda, s\u00e5 att kopparens vikt icke blev utr\u00f6nt.\n7:48 Salomo gjorde ock alla \u00f6vriga f\u00f6rem\u00e5l som skulle finnas i HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som sk\u00e5debr\u00f6den skulle ligga p\u00e5,\n7:49 s\u00e5 ock ljusstakarna, fem p\u00e5 h\u00f6gra sidan och fem p\u00e5 v\u00e4nstra framf\u00f6r koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och lampt\u00e4ngerna av guld,\n7:50 vidare faten, knivarna, de b\u00e5da slagen av sk\u00e5lar och fyrfaten, av fint guld, \u00e4ntligen de gyllene g\u00e5ngj\u00e4rnen till de d\u00f6rrar som ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till de d\u00f6rrar i huset, som ledde till tempelsalen.\n7:51 Sedan allt det arbete som konung Salomo l\u00e4t utf\u00f6ra p\u00e5 HERRENS hus var f\u00e4rdigt, f\u00f6rde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat \u00e5t HERREN: silvret, guldet och k\u00e4rlen; detta lade han in i skattkamrarna i HERRENS hus.\n8:1 D\u00e4refter f\u00f6rsamlade Salomo de \u00e4ldste i Israel, alla huvudm\u00e4nnen f\u00f6r stammarna, Israels barns familjeh\u00f6vdingar, till konung Salomo i Jerusalem, f\u00f6r att h\u00e4mta HERRENS f\u00f6rbundsark upp fr\u00e5n Davids stad, det \u00e4r Sion.\n8:2 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig d\u00e5 till konung Salomo alla Israels m\u00e4n under h\u00f6gtiden i m\u00e5naden Etanim, det \u00e4r den sjunde m\u00e5naden.\n8:3 N\u00e4r d\u00e5 alla de \u00e4ldste i Israel hade kommit tillst\u00e4des, lyfte pr\u00e4sterna upp arken.\n8:4 Och de h\u00e4mtade HERRENS ark och uppenbarelset\u00e4ltet ditupp, j\u00e4mte alla heliga f\u00f6rem\u00e5l som funnos i t\u00e4ltet; pr\u00e4sterna och leviterna h\u00e4mtade det ditupp.\n8:5 Och konung Salomo stod framf\u00f6r arken j\u00e4mte Israels hela menighet, som hade f\u00f6rsamlats till honom; och de offrade d\u00e4rvid sm\u00e5boskap och f\u00e4kreatur i s\u00e5dan myckenhet, att de icke kunde t\u00e4ljas eller r\u00e4knas.\n8:6 Och pr\u00e4sterna buro in HERRENS f\u00f6rbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.\n8:7 Ty keruberna bredde ut sina vingar fram \u00f6ver den plats d\u00e4r arken stod, s\u00e5 att arken och dess st\u00e4nger ovantill bet\u00e4cktes av keruberna.\n8:8 Och st\u00e4ngerna voro s\u00e5 l\u00e5nga, att deras \u00e4ndar v\u00e4l kunde ses fr\u00e5n helgedomen framf\u00f6r koret, men d\u00e4remot icke voro synliga l\u00e4ngre ute. Och de hava blivit kvar d\u00e4r \u00e4nda till denna dag.\n8:9 I arken fanns intet annat \u00e4n de tv\u00e5 stentavlor som Mose hade lagt ned d\u00e4ri vid Horeb, n\u00e4r HERREN sl\u00f6t f\u00f6rbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.\n8:10 Men n\u00e4r pr\u00e4sterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn HERRENS hus,\n8:11 s\u00e5 att pr\u00e4sterna f\u00f6r molnskyns skull icke kunde st\u00e5 d\u00e4r och g\u00f6ra tj\u00e4nst; ty HERRENS h\u00e4rlighet uppfyllde HERRENS hus.\n8:12 D\u00e5 sade Salomo: \u00bbHERREN har sagt att han vill bo i t\u00f6cknet.\n8:13 Jag har nu byggt ett hus till boning \u00e5t dig, berett en plats d\u00e4r du m\u00e5 f\u00f6rbliva till evig tid.\u00bb\n8:14 Sedan v\u00e4nde konungen sig om och v\u00e4lsignade Israels hela f\u00f6rsamling, under det att Israels hela f\u00f6rsamling f\u00f6rblev st\u00e5ende.\n8:15 Han sade: \u00bbLovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han sade:\n8:16 'Fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde mitt folk Israel ut ur Egypten har jag icke i n\u00e5gon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den bygga ett hus d\u00e4r mitt namn skulle vara; men David har jag utvalt till att r\u00e5da \u00f6ver mitt folk Israel.'\n8:17 Och min fader David hade v\u00e4l i sinnet att bygga ett hus \u00e5t HERRENS, Israels Guds, namn;\n8:18 men HERREN sade till min fader David: 'D\u00e5 du nu har i sinnet att bygga ett hus \u00e5t mitt namn, s\u00e5 g\u00f6r du visserligen v\u00e4l d\u00e4ri att du har detta i sinnet;\n8:19 dock skall icke du f\u00e5 bygga detta hus, utan din son, den som har utg\u00e5tt fr\u00e5n din l\u00e4nd, han skall bygga huset \u00e5t mitt namn.'\n8:20 Och HERREN har uppfyllt det l\u00f6fte han gav; ty jag har kommit upp min fader Davids st\u00e4lle och sitter nu p\u00e5 Israels tron, s\u00e5som HERREN lovade, och jag har byggt huset \u00e5t HERRENS, Israels Guds, namn.\n8:21 Och d\u00e4r har jag tillrett ett rum f\u00f6r arken, i vilken f\u00f6rvaras det f\u00f6rbund som HERREN sl\u00f6t med v\u00e5ra f\u00e4der, n\u00e4r han f\u00f6rde dem ut ur Egyptens land.\u00bb\n8:22 D\u00e4refter tr\u00e4dde Salomo fram f\u00f6r HERRENS altare inf\u00f6r Israels hela f\u00f6rsamling, och utr\u00e4ckte sina h\u00e4nder mot himmelen\n8:23 och sade: \u00bbHERRE, Israels Gud, ingen gud \u00e4r dig lik, uppe i himmelen eller nere p\u00e5 jorden, du som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d mot dina tj\u00e4nare, n\u00e4r de vandra inf\u00f6r dig av allt sitt hj\u00e4rta,\n8:24 du som har h\u00e5llit vad du lovade din tj\u00e4nare David, min fader; ty vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s\u00e5som nu har skett.\n8:25 S\u00e5 h\u00e5ll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tj\u00e4nare David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid komma, d\u00e5 p\u00e5 Israels tron icke inf\u00f6r mig sitter en avkomling av dig, om allenast dina barn hava akt p\u00e5 sin v\u00e4g, s\u00e5 att de vandra inf\u00f6r mig, s\u00e5som du har vandrat inf\u00f6r mig.'\n8:26 S\u00e5 l\u00e5t nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din tj\u00e4nare David, min fader, bliva sanna.\n8:27 Men kan d\u00e5 Gud verkligen bo p\u00e5 jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d\u00e5 detta hus som jag har byggt!\n8:28 Men v\u00e4nd dig \u00e4nd\u00e5 till din tj\u00e4nares b\u00f6n och \u00e5kallan, HERRE, min Gud, s\u00e5 att du h\u00f6r p\u00e5 det rop och den b\u00f6n som din tj\u00e4nare nu upps\u00e4nder till dig,\n8:29 och l\u00e5ter dina \u00f6gon natt och dag vara \u00f6ppna och v\u00e4nda mot detta hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara d\u00e4r' -- s\u00e5 att du ock h\u00f6r den b\u00f6n som din tj\u00e4nare beder, v\u00e4nd mot denna plats.\n8:30 Ja, h\u00f6r p\u00e5 den \u00e5kallan som din tj\u00e4nare och ditt folk Israel upps\u00e4nda, v\u00e4nda mot denna plats. M\u00e5 du h\u00f6ra den och l\u00e5ta den komma upp till himmelen, d\u00e4r du bor; och n\u00e4r du h\u00f6r, s\u00e5 m\u00e5 du f\u00f6rl\u00e5ta.\n8:31 Om n\u00e5gon f\u00f6rsyndar sig mot sin n\u00e4sta och man \u00e5l\u00e4gger honom en ed och l\u00e5ter honom sv\u00e4rja, och han s\u00e5 kommer och sv\u00e4r inf\u00f6r ditt altare i detta hus,\n8:32 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det i himmelen och utf\u00f6ra ditt verk och skaffa dina tj\u00e4nare r\u00e4tt, i det att du d\u00f6mer den skyldige skyldig och l\u00e5ter hans g\u00e4rningar komma \u00f6ver hans huvud, men skaffar r\u00e4tt \u00e5t den som har r\u00e4tt och l\u00e5ter honom f\u00e5 efter hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n8:33 Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, d\u00e4rf\u00f6r att de hava syndat mot dig, men de omv\u00e4nda sig till dig och prisa ditt namn och bedja och \u00e5kalla dig i detta hus,\n8:34 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det i himmelen och f\u00f6rl\u00e5ta ditt folk Israels synd och l\u00e5ta dem komma tillbaka till det land som du har givit \u00e5t deras f\u00e4der.\n8:35 Om himmelen bliver tillsluten, s\u00e5 att regn icke faller, d\u00e4rf\u00f6r att de hava syndat mot dig, men de d\u00e5 bedja, v\u00e4nda mot denna plats, och prisa ditt namn och omv\u00e4nda sig fr\u00e5n sin synd, n\u00e4r du b\u00f6nh\u00f6r dem,\n8:36 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det i himmelen och f\u00f6rl\u00e5ta dina tj\u00e4nares och ditt folk Israels synd, i det att du l\u00e4r dem den goda v\u00e4g som de skola vandra; och m\u00e5 du l\u00e5ta det regna \u00f6ver ditt land, det som du har givit \u00e5t ditt folk till arvedel.\n8:37 Om hungersn\u00f6d uppst\u00e5r i landet, om pest uppst\u00e5r, om sot eller rost, om gr\u00e4shoppor eller gr\u00e4smaskar komma, om fienden tr\u00e4nger folket i det land d\u00e4r deras st\u00e4der st\u00e5, eller om n\u00e5gon annan pl\u00e5ga eller sjukdom kommer, vilken det vara m\u00e5,\n8:38 och om d\u00e5 n\u00e5gon b\u00f6n och \u00e5kallan h\u00f6jes fr\u00e5n n\u00e5gon m\u00e4nniska, vilken det vara m\u00e5, eller fr\u00e5n hela ditt folk Israel, n\u00e4r de var f\u00f6r sig k\u00e4nna pl\u00e5gan d\u00e4rav i sitt hj\u00e4rta och s\u00e5 utr\u00e4cka sina h\u00e4nder mot detta hus,\n8:39 m\u00e5 du d\u00e5 h\u00f6ra det i himmelen, d\u00e4r du bor, och f\u00f6rl\u00e5ta och utf\u00f6ra ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans g\u00e4rningar, eftersom du k\u00e4nner hans hj\u00e4rta -- ty du allena k\u00e4nner alla m\u00e4nniskors hj\u00e4rtan --\n8:40 p\u00e5 det att de alltid m\u00e5 frukta dig, s\u00e5 l\u00e4nge de leva i det land som du har givit \u00e5t v\u00e5ra f\u00e4der.\n8:41 Ocks\u00e5 om en fr\u00e4mling, en som icke \u00e4r av ditt folk Israel, kommer ifr\u00e5n fj\u00e4rran land f\u00f6r ditt namns skull\n8:42 -- ty man skall ock d\u00e4r h\u00f6ra talas om ditt stora namn och din starka hand och din utr\u00e4ckta arm -- om n\u00e5gon s\u00e5dan kommer och beder, v\u00e4nd mot detta hus,\n8:43 m\u00e5 du d\u00e5 i himmelen, d\u00e4r du bor, h\u00f6ra det och g\u00f6ra allt varom fr\u00e4mlingen ropar till dig, p\u00e5 det att alla jordens folk m\u00e5 k\u00e4nna ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel g\u00f6r, och f\u00f6rnimma att detta hus som jag har byggt \u00e4r uppkallat efter ditt namn.\n8:44 Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p\u00e5 den v\u00e4g du s\u00e4nder dem, och de d\u00e5 bedja till HERREN, v\u00e4nda i riktning mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt \u00e5t ditt namn,\n8:45 m\u00e5 du d\u00e5 i himmelen h\u00f6ra deras b\u00f6n och \u00e5kallan och skaffa dem r\u00e4tt.\n8:46 Om de synda mot dig -- eftersom ingen m\u00e4nniska finnes, som icke syndar -- och du bliver vred p\u00e5 dem och giver dem i fiendens v\u00e5ld, s\u00e5 att man tager dem till f\u00e5nga och f\u00f6r dem bort till fiendens land, fj\u00e4rran eller n\u00e4ra,\n8:47 men de d\u00e5 besinna sig i det land d\u00e4r de \u00e4ro i f\u00e5ngenskap, och omv\u00e4nda sig och \u00e5kalla dig i landet d\u00e4r man h\u00e5ller dem f\u00e5ngna och s\u00e4ga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit ogudaktiga',\n8:48 om de s\u00e5 omv\u00e4nda sig till dig av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l, i sina fienders land -- deras som hava f\u00f6rt dem i f\u00e5ngenskap -- och bedja till dig, v\u00e4nda i riktning mot sitt land, det som du har givit \u00e5t deras f\u00e4der, och mot den stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt \u00e5t ditt namn,\n8:49 m\u00e5 du d\u00e5 i himmelen, d\u00e4r du bor, h\u00f6ra deras b\u00f6n och \u00e5kallan och skaffa dem r\u00e4tt\n8:50 och f\u00f6rl\u00e5ta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de \u00f6vertr\u00e4delser som de hava beg\u00e5tt mot dig, och l\u00e5ta dem finna barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r dem som h\u00e5lla dem f\u00e5ngna, s\u00e5 att dessa f\u00f6rbarma sig \u00f6ver dem.\n8:51 Ty de \u00e4ro ju ditt folk och din arvedel, som du har f\u00f6rt ut ur Egypten, den sm\u00e4ltugnen.\n8:52 Ja, l\u00e5t dina \u00f6gon vara \u00f6ppna och v\u00e4nda till din tj\u00e4nares och ditt folk Israels \u00e5kallan, s\u00e5 att du h\u00f6r p\u00e5 dem, s\u00e5 ofta de ropa till dig.\n8:53 Ty du har sj\u00e4lv avskilt dem \u00e5t dig till arvedel bland alla folk p\u00e5 Jorden, s\u00e5som du talade genom din tj\u00e4nare Mose, n\u00e4r du f\u00f6rde v\u00e5ra f\u00e4der ut ur Egypten, o Herre, HERRE.\u00bb\n8:54 N\u00e4r Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och \u00e5kalla HERREN, stod han upp fr\u00e5n HERRENS altare, d\u00e4r han hade legat p\u00e5 sina kn\u00e4n med h\u00e4nderna utr\u00e4ckta mot himmelen,\n8:55 och tr\u00e4dde fram och v\u00e4lsignade Israels hela f\u00f6rsamling med h\u00f6g r\u00f6st och sade:\n8:56 \u00bbLovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles s\u00e5som han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tj\u00e4nare Mose.\n8:57 S\u00e5 vare d\u00e5 HERREN, v\u00e5r Gud, med oss, s\u00e5som han har varit med v\u00e5ra f\u00e4der. Han m\u00e5 icke \u00f6vergiva oss och f\u00f6rskjuta oss,\n8:58 utan b\u00f6ja v\u00e5ra hj\u00e4rtan till sig, s\u00e5 att vi alltid vandra p\u00e5 hans v\u00e4gar och h\u00e5lla hans bud och stadgar och r\u00e4tter, dem som han har givit v\u00e5ra f\u00e4der.\n8:59 Och m\u00e5 dessa mina ord, med vilka jag har b\u00f6nfallit inf\u00f6r HERRENS ansikte, vara n\u00e4ra HERREN, v\u00e5r Gud, dag och natt, s\u00e5 att han skaffar r\u00e4tt \u00e5t sin tj\u00e4nare och r\u00e4tt \u00e5t sitt folk Israel, efter var dags behov;\n8:60 p\u00e5 det att alla folk p\u00e5 jorden m\u00e5 f\u00f6rnimma att HERREN \u00e4r Gud, och ingen annan.\n8:61 Och m\u00e5 edra hj\u00e4rtan vara h\u00e4ngivna \u00e5t HERREN, v\u00e5r Gud, s\u00e5 att I alltj\u00e4mt vandren efter hans stadgar och h\u00e5llen hans bud, s\u00e5som I nu g\u00f6ren.\u00bb\n8:62 Och konungen j\u00e4mte hela Israel offrade slaktoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n8:63 Till det tackoffer som Salomo offrade \u00e5t HERREN tog han tjugutv\u00e5 tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av sm\u00e5boskapen. S\u00e5 invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.\n8:64 P\u00e5 samma dag helgade konungen den mellersta delen av f\u00f6rg\u00e5rden framf\u00f6r HERRENS hus, ty d\u00e4r offrade han br\u00e4nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod inf\u00f6r HERRENS ansikte, var f\u00f6r litet f\u00f6r att br\u00e4nnoffret, spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas d\u00e4r.\n8:65 Vid detta tillf\u00e4lle firade Salomo h\u00f6gtiden, och med honom hela Israel -- en stor f\u00f6rsamling ifr\u00e5n hela landet, allt ifr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat \u00e4nda till Egyptens b\u00e4ck -- inf\u00f6r HERRENS, v\u00e5r Guds, ansikte i sju dagar och \u00e5ter sju dagar, tillsammans fjorton dagar.\n8:66 P\u00e5 \u00e5ttonde dagen l\u00e4t han folket g\u00e5, och de togo avsked av konungen. Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gl\u00e4dje och fr\u00f6jd \u00f6ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tj\u00e4nare David och sitt folk Israel.\n9:1 D\u00e5 nu Salomo hade byggt HERRENS hus f\u00e4rdigt, s\u00e5 ock konungshuset, \u00e4vensom allt annat som han hade k\u00e4nt \u00e5stundan och lust att utf\u00f6ra,\n9:2 uppenbarade sig HERREN f\u00f6r andra g\u00e5ngen f\u00f6r Salomo, likasom han f\u00f6rut hade uppenbarat sig f\u00f6r honom i Gibeon.\n9:3 Och HERREN sade till honom \u00bbJag har h\u00f6rt den b\u00f6n och \u00e5kallan som du har upps\u00e4nt till mig; detta hus som du har byggt har jag helgat, till att d\u00e4r f\u00e4sta mitt namn f\u00f6r evig tid. Och mina \u00f6gon och mitt hj\u00e4rta skola vara d\u00e4r alltid.\n9:4 Om du nu vandrar inf\u00f6r mig, s\u00e5som din fader David vandrade, med ostraffligt hj\u00e4rta och i redlighet, s\u00e5 att du g\u00f6r allt vad jag har bjudit dig och h\u00e5ller mina stadgar och r\u00e4tter\n9:5 d\u00e5 skall jag uppr\u00e4tth\u00e5lla din konungatron \u00f6ver Israel evinnerligen, s\u00e5som jag lovade ang\u00e5ende din fader David, n\u00e4r jag sade: 'Aldrig skall p\u00e5 Israels tron saknas en avkomling av dig.'\n9:6 Men om I och edra barn v\u00e4nden om och \u00f6vergiven mig, och icke h\u00e5llen de bud och stadgar som jag har f\u00f6relagt eder, utan g\u00e5n bort och tj\u00e4nen andra gudar och tillbedjen dem,\n9:7 d\u00e5 skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem; och det hus som jag har helgat \u00e5t mitt namn skall jag f\u00f6rkasta ifr\u00e5n mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordspr\u00e5k och en visa bland alla folk.\n9:8 Och huru upph\u00f6jt detta hus nu \u00e4n m\u00e5 vara, skall d\u00e5 var och en som g\u00e5r d\u00e4rf\u00f6rbi bliva h\u00e4pen och vissla. Och n\u00e4r man fr\u00e5gar: 'Varf\u00f6r har HERREN gjort s\u00e5 mot detta land och detta hus?',\n9:9 d\u00e5 skall man svara: 'D\u00e4rf\u00f6r att de \u00f6verg\u00e5vo HERREN, sin Gud, som hade f\u00f6rt deras f\u00e4der ut ur Egyptens land, och h\u00f6llo sig till andra gudar och tillb\u00e5do dem och tj\u00e4nade dem, d\u00e4rf\u00f6r har HERREN l\u00e5tit allt detta onda komma \u00f6ver dem.'\u00bb\n9:10 N\u00e4r de tjugu \u00e5r voro f\u00f6rlidna, under vilka Salomo byggde p\u00e5 de tv\u00e5 husen, HERRENS hus och konungshuset,\n9:11 gav konung Salomo tjugu st\u00e4der i Galileen \u00e5t Hiram, konungen i Tyrus, som hade f\u00f6rsett honom med cedertr\u00e4, cypresstr\u00e4 och guld, s\u00e5 mycket han beg\u00e4rde.\n9:12 Men n\u00e4r Hiram fr\u00e5n Tyrus begav sig ut f\u00f6r att bese de st\u00e4der som Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,\n9:13 utan han sade: \u00bbVad \u00e4r detta f\u00f6r st\u00e4der som du har givit mig, min broder?\u00bb Och han kallade dem Kabuls land, s\u00e5som de heta \u00e4nnu i dag.\n9:14 Men Hiram s\u00e4nde till konungen ett hundra tjugu talenter guld.\n9:15 Och p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt f\u00f6rh\u00f6ll det sig med det arbetsfolk som konung Salomo b\u00e5dade upp f\u00f6r att bygga HERRENS hus och hans eget hus och Millo, \u00e4vensom Jerusalems murar, s\u00e5 ock Hasor, Megiddo och Geser.\n9:16 (Farao, konungen i Egypten, hade n\u00e4mligen dragit upp och intagit Geser och br\u00e4nt upp det i eld och dr\u00e4pt de kanan\u00e9er som bodde i staden, varefter han hade givit den till hemgift \u00e5t sin dotter, Salomos hustru.\n9:17 Men Salomo byggde upp Geser, \u00e4vensom Nedre Bet-Horon,\n9:18 s\u00e5 ock Baalat och Tamar i \u00f6knen d\u00e4r i landet,\n9:19 vidare alla Salomos f\u00f6rr\u00e5dsst\u00e4der, vagnsst\u00e4derna och h\u00e4stst\u00e4derna, och vad annat Salomo k\u00e4nde \u00e5stundan att bygga i Jerusalem, p\u00e5 Libanon och eljest i hela det land som lydde under hans v\u00e4lde.)\n9:20 Allt det folk som fanns kvar av amor\u00e9erna, hetiterna, periss\u00e9erna hiv\u00e9erna och jebus\u00e9erna, korteligen, alla de som icke voro av Israels barn --\n9:21 deras avkomlingar, s\u00e5 m\u00e5nga som funnos kvar i landet efter dem, i det Israels barn icke hade f\u00f6rm\u00e5tt giva dem till spillo, dessa p\u00e5lade Salomo att vara arbetspliktiga tj\u00e4nare, s\u00e5som de \u00e4ro \u00e4nnu i dag.\n9:22 Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till tr\u00e4l, utan de blevo krigare och blevo hans tj\u00e4nare och h\u00f6vitsman och k\u00e4mpar, eller uppsyningsm\u00e4n \u00f6ver hans vagnar och ridh\u00e4star.\n9:23 \u00d6verfogdarna \u00f6ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa hade bef\u00e4let \u00f6ver folket som utf\u00f6rde arbetet.\n9:24 Men s\u00e5 snart Faraos dotter hade flyttat upp fr\u00e5n Davids stad till det hus som han hade byggt \u00e5t henne, byggde han ock Millo.\n9:25 Och Salomo offrade tre g\u00e5nger om \u00e5ret br\u00e4nnoffer och tackoffer p\u00e5 det altare som han hade byggt \u00e5t HERREN, och t\u00e4nde d\u00e4rj\u00e4mte r\u00f6kelsen inf\u00f6r HERRENS ansikte. S\u00e5 hade han d\u00e5 gjort huset f\u00e4rdigt.\n9:26 Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid Elot, p\u00e5 stranden av R\u00f6da havet, i Edoms land.\n9:27 P\u00e5 denna flotta s\u00e4nde Hiram av sitt folk sj\u00f6kunnigt skeppsmanskap, som \u00e5tf\u00f6ljde Salomos folk.\n9:28 De foro till Ofir och h\u00e4mtade d\u00e4rifr\u00e5n guld, fyra hundra tjugu talenter, som de f\u00f6rde till konung Salomo.\n10:1 N\u00e4r drottningen av Saba fick h\u00f6ra ryktet om Salomo och vad han hade gjort f\u00f6r HERRENS namn, kom hon f\u00f6r att s\u00e4tta honom p\u00e5 prov med sv\u00e5ra fr\u00e5gor.\n10:2 Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort f\u00f6lje, med kameler, som buro v\u00e4lluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s\u00e5 ock \u00e4dla stenar. Och n\u00e4r hon kom inf\u00f6r Salomo, f\u00f6relade hon honom allt vad hon hade i tankarna.\n10:3 Men Salomo gav henne svar p\u00e5 alla hennes fr\u00e5gor; intet var f\u00f6rborgat f\u00f6r konungen, utan han kunde giva henne svar p\u00e5 allt.\n10:4 N\u00e4r nu drottningen av Saba s\u00e5g all Salomos vishet, och s\u00e5g huset som han hade byggt,\n10:5 och s\u00e5g r\u00e4tterna p\u00e5 hans bord, och s\u00e5g huru hans tj\u00e4nare sutto d\u00e4r, och huru de som betj\u00e4nade honom utf\u00f6rde sina \u00e5ligganden, och huru de voro kl\u00e4dda, och vidare s\u00e5g hans munsk\u00e4nkar, och n\u00e4r hon s\u00e5g br\u00e4nnoffren som han offrade i HERRENS hus, d\u00e5 blev hon utom sig av f\u00f6rundran.\n10:6 Och hon sade till konungen: \u00bbSant var det tal som jag h\u00f6rde i mitt land om dig och om din vishet.\n10:7 Jag ville icke tro vad man sade, f\u00f6rr\u00e4n jag sj\u00e4lv kom och med egna \u00f6gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till h\u00e4lften har blivit omtalat f\u00f6r mig. Du har l\u00e5ngt mer vishet och rikedom, \u00e4n jag genom ryktet hade h\u00f6rt.\n10:8 S\u00e4lla \u00e4ro dina m\u00e4n, s\u00e4lla \u00e4ro dessa dina tj\u00e4nare, som best\u00e4ndigt f\u00e5 st\u00e5 inf\u00f6r dig och h\u00f6ra din visdom.\n10:9 Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit s\u00e5dant behag i dig, att han har satt dig p\u00e5 Israels tron! Ja, d\u00e4rf\u00f6r att HERREN \u00e4lskar Israel evinnerligen, d\u00e4rf\u00f6r har han satt dig till konung, f\u00f6r att du skall skipa lag och r\u00e4tt.\u00bb\n10:10 Och hon gav \u00e5t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s\u00e5 ock v\u00e4lluktande kryddor i stor myckenhet, d\u00e4rtill \u00e4dla stenar; en s\u00e5 stor myckenhet av v\u00e4lluktande kryddor, som drottningen av Saba gav \u00e5t konung Salomo, har aldrig mer blivit inf\u00f6rd.\n10:11 N\u00e4r Hirams flotta h\u00e4mtade guld fr\u00e5n Ofir, hemf\u00f6rde ocks\u00e5 den fr\u00e5n Ofir almugtr\u00e4 i stor myckenhet, \u00e4vensom \u00e4dla stenar.\n10:12 Av almugtr\u00e4et l\u00e4t konungen g\u00f6ra tillbeh\u00f6r till HERRENS hus och till konungshuset, s\u00e5 ock harpor och psaltare f\u00f6r s\u00e5ngarna. S\u00e5 mycket almugtr\u00e4 har sedan intill denna dag icke inf\u00f6rts eller blivit sett i landet.\n10:13 Konung Salomo \u00e5ter gav \u00e5t drottningen av Saba allt vad hon \u00e5stundade och beg\u00e4rde, och sk\u00e4nkte henne i sin konungsliga frikostighet ocks\u00e5 annat d\u00e4rut\u00f6ver. Sedan v\u00e4nde hon om och for till sitt land igen med sina tj\u00e4nare.\n10:14 Det guld som \u00e5rligen inkom till Salomo v\u00e4gde sex hundra sextiosex talenter,\n10:15 f\u00f6rutom det som inkom genom kringresande handelsm\u00e4n och genom kr\u00e4mares k\u00f6penskap, s\u00e5 ock fr\u00e5n Erebs alla konungar och fr\u00e5n st\u00e5th\u00e5llarna i landet.\n10:16 Och konung Salomo l\u00e4t g\u00f6ra tv\u00e5 hundra stora sk\u00f6ldar av uthamrat guld och anv\u00e4nde till var s\u00e5dan sk\u00f6ld sex hundra siklar guld;\n10:17 likaledes tre hundra mindre sk\u00f6ldar av uthamrat guld och anv\u00e4nde till var s\u00e5dan sk\u00f6ld tre minor guld; och konungen satte upp dem i Libanonskogshuset.\n10:18 Vidare l\u00e4t konungen g\u00f6ra en stor tron av elfenben och \u00f6verdrog den med fint guld.\n10:19 Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill avrundat; p\u00e5 b\u00e5da sidor om sitsen voro armst\u00f6d, och tv\u00e5 lejon stodo utmed armst\u00f6den;\n10:20 och tolv lejon stodo d\u00e4r p\u00e5 de sex trappstegen, p\u00e5 b\u00e5da sidor. N\u00e5got s\u00e5dant har aldrig blivit f\u00f6rf\u00e4rdigat i n\u00e5got annat rike.\n10:21 Och alla konung Salomos dryckesk\u00e4rl voro av guld, och alla k\u00e4rl i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet, det aktades icke f\u00f6r n\u00e5got i Salomos tid.\n10:22 Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p\u00e5 havet j\u00e4mte Hirams flotta; en g\u00e5ng vart tredje \u00e5r kom Tarsisflottan hem och f\u00f6rde med sig guld och silver, elfenben, apor och p\u00e5f\u00e5glar.\n10:23 Och konung Salomo blev st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gon annan konung p\u00e5 jorden, b\u00e5de i rikedom och i vishet.\n10:24 Fr\u00e5n alla l\u00e4nder kom man f\u00f6r att bes\u00f6ka Salomo och h\u00f6ra den vishet som Gud hade nedlagt i hans hj\u00e4rta.\n10:25 Och var och en f\u00f6rde med sig sk\u00e4nker: f\u00f6rem\u00e5l av silver och av guld, kl\u00e4der, vapen, v\u00e4lluktande kryddor, h\u00e4star och mul\u00e5snor. S\u00e5 skedde \u00e5r efter \u00e5r.\n10:26 Salomo samlade ock vagnar och ridh\u00e4star, s\u00e5 att han hade ett tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridh\u00e4star; dem f\u00f6rlade han dels i vagnsst\u00e4derna, dels i Jerusalem, hos konungen sj\u00e4lv.\n10:27 Och konungen styrde s\u00e5, att silver blev lika vanligt i Jerusalem som stenar, och cedertr\u00e4 lika vanligt som mullb\u00e4rsfikontr\u00e4 i L\u00e5glandet.\n10:28 Och h\u00e4starna som Salomo l\u00e4t anskaffa inf\u00f6rdes fr\u00e5n Egypten; ett antal kungliga uppk\u00f6pare h\u00e4mtade ett visst antal av dem till best\u00e4mt pris.\n10:29 Var vagn som h\u00e4mtades upp fr\u00e5n Egypten och inf\u00f6rdes kostade sex hundra siklar silver, och var h\u00e4st ett hundra femtio. Sammalunda inf\u00f6rdes ock genom deras f\u00f6rsorg s\u00e5dana till hetiternas alla konungar och till konungarna i Aram.\n11:1 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter m\u00e5nga andra utl\u00e4ndska kvinnor som han \u00e4lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,\n11:2 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: \u00bbI skolen icke inl\u00e5ta eder med dem, och de f\u00e5 icke inl\u00e5ta sig med eder; de skola f\u00f6rvisso eljest f\u00f6rleda edra hj\u00e4rtan att avfalla till deras gudar.\u00bb Till dessa h\u00f6ll sig Salomo och \u00e4lskade dem.\n11:3 Han hade sju hundra furstliga gem\u00e5ler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor f\u00f6rledde hans hj\u00e4rta till avfall.\n11:4 Ja, n\u00e4r Salomo blev gammal, f\u00f6rledde kvinnorna hans hj\u00e4rta att avfalla till andra gudar, s\u00e5 att hans hj\u00e4rta icke f\u00f6rblev h\u00e4ngivet \u00e5t HERREN, hans Gud, s\u00e5som hans fader Davids hj\u00e4rta hade varit.\n11:5 S\u00e5 kom Salomo att f\u00f6lja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse.\n11:6 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och f\u00f6ljde icke i allt efter HERREN, s\u00e5som hans fader David hade gjort.\n11:7 Salomo byggde n\u00e4mligen d\u00e5 en offerh\u00f6jd \u00e5t Kemos, moabiternas styggelse, p\u00e5 berget \u00f6ster om Jerusalem, och likas\u00e5 en \u00e5t Molok, Ammons barns styggelse.\n11:8 P\u00e5 samma s\u00e4tt gjorde han f\u00f6r alla sina utl\u00e4ndska kvinnor, s\u00e5 att de fingo t\u00e4nda offereld och framb\u00e4ra offer \u00e5t sina gudar.\n11:9 Och HERREN blev vred p\u00e5 Salomo, d\u00e4rf\u00f6r att hans hj\u00e4rta hade avfallit fr\u00e5n HERREN, Israels Gud, som dock tv\u00e5 g\u00e5nger hade uppenbarat sig f\u00f6r honom,\n11:10 och som hade givit honom ett s\u00e4rskilt bud ang\u00e5ende denna sak, att han icke skulle f\u00f6lja efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade h\u00e5llit.\n11:11 D\u00e4rf\u00f6r sade HERREN till Salomo: \u00bbEftersom det \u00e4r s\u00e5 med dig, och eftersom du icke har h\u00e5llit det f\u00f6rbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifr\u00e5n dig och giva det \u00e5t din tj\u00e4nare.\n11:12 Men f\u00f6r din fader Davids skull vill jag icke g\u00f6ra detta i din tid; f\u00f6rst ur din sons hand skall jag rycka det.\n11:13 Dock skall jag icke rycka hela riket ifr\u00e5n honom, utan en stam skall jag giva \u00e5t din son, f\u00f6r min tj\u00e4nare Davids skull och f\u00f6r Jerusalems skull, som jag har utvalt.\u00bb\n11:14 Och HERREN l\u00e4t en motst\u00e5ndare till Salomo uppst\u00e5 i edom\u00e9en Hadad. Denne var av konungasl\u00e4kten i Edom.\n11:15 Ty n\u00e4r David var i strid med Edom, och h\u00e4rh\u00f6vitsmannen Joab drog upp f\u00f6r att begrava de slagna och d\u00e4rvid f\u00f6rgjorde allt mank\u00f6n i Edom\n11:16 -- ty Joab och hela Israel stannade d\u00e4r i sex m\u00e5nader, till dess att han hade utrotat allt mank\u00f6n i Edom --\n11:17 d\u00e5 flydde Adad j\u00e4mte n\u00e5gra edomeiska m\u00e4n som hade varit i hans faders tj\u00e4nst, och de togo v\u00e4gen till Egypten; Hadad var d\u00e5 en ung gosse.\n11:18 De begav sig \u00e5stad fr\u00e5n Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig fr\u00e5n Paran och kommo s\u00e5 till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underh\u00e5ll \u00e5t honom och gav honom land.\n11:19 Och Hadad fann mycken n\u00e5d f\u00f6r Faraos \u00f6gon, s\u00e5 att denne gav honom till hustru en syster till sin gem\u00e5l, en syster till drottning Tapenes.\n11:20 Denna syster till Tapenes f\u00f6dde \u00e5t honom sonen Genubat, och Tapenes l\u00e4t avv\u00e4nja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos s\u00f6ner.\n11:21 D\u00e5 nu Hadad i Egypten h\u00f6rde att David hade g\u00e5tt till vila hos sina f\u00e4der, och att h\u00e4rh\u00f6vitsmannen Joab var d\u00f6d, sade han till Farao: \u00bbL\u00e5t mig fara hem till mitt land.\u00bb\n11:22 Men Farao sade till honom: \u00bbVad fattas dig h\u00e4r hos mig, eftersom du vill fara till ditt land?\u00bb Han svarade: \u00bbHindra mig icke, utan l\u00e5t mig g\u00e5.\n11:23 Och Gud l\u00e4t \u00e4nnu en motst\u00e5ndare till honom uppst\u00e5 i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifr\u00e5n sin herre, Hadadeser, konungen i Soba.\n11:24 N\u00e4r David sedan anst\u00e4llde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev h\u00f6vitsman f\u00f6r en str\u00f6vskara; dessa drogo d\u00e4refter till Damaskus och slogo sig ned d\u00e4r och gjorde sig till herrar i Damaskus.\n11:25 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motst\u00e5ndare och gjorde det skada, han s\u00e5v\u00e4l som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung \u00f6ver Aram.\n11:26 Och en av Salomos tj\u00e4nare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, fr\u00e5n Sereda, och hans moder hette Seruga och var \u00e4nka. Denne reste sig upp mot konungen.\n11:27 Orsaken varf\u00f6r han reste sig upp mot konungen var f\u00f6ljande. Salomo byggde d\u00e5 p\u00e5 Millo; han ville bef\u00e4sta det blottade st\u00e4llet p\u00e5 sin fader Davids stad.\n11:28 Nu var Jerobeam en dugande man; och d\u00e5 Salomo s\u00e5g att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom \u00f6ver allt det arbete som \u00e5l\u00e5g Josefs hus.\n11:29 Vid den tiden h\u00e4nde sig en g\u00e5ng att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; d\u00e5 kom profeten Ahia fr\u00e5n Silo emot honom p\u00e5 v\u00e4gen, d\u00e4r han gick kl\u00e4dd i en ny mantel; och de b\u00e5da voro ensamma p\u00e5 f\u00e4ltet.\n11:30 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p\u00e5 sig och ryckte s\u00f6nder den i tolv stycken.\n11:31 D\u00e4refter sade han till Jerobeam: \u00bbTag h\u00e4r tio stycken f\u00f6r dig. Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna \u00e5t dig;\n11:32 den ena stammen skall han f\u00e5 beh\u00e5lla f\u00f6r min tj\u00e4nare Davids skull och f\u00f6r Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar.\n11:33 S\u00e5 skall ske, d\u00e4rf\u00f6r att de hava \u00f6vergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat p\u00e5 mina v\u00e4gar och icke gjort vad r\u00e4tt \u00e4r i mina \u00f6gon, efter mina stadgar och r\u00e4tter, s\u00e5som hans fader David gjorde.\n11:34 Dock skall jag icke taga ifr\u00e5n honom sj\u00e4lv det samlade riket, utan jag vill l\u00e5ta honom f\u00f6rbliva furste, s\u00e5 l\u00e4nge han lever, f\u00f6r min tj\u00e4nare Davids skull, som jag utvalde, d\u00e4rf\u00f6r att han h\u00f6ll mina bud och stadgar.\n11:35 Men fr\u00e5n hans son skall jag taga konungad\u00f6met och giva det \u00e5t dig, n\u00e4mligen de tio stammarna.\n11:36 En stam skall jag giva \u00e5t hans son, s\u00e5 att min tj\u00e4nare David alltid har en lampa inf\u00f6r mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt \u00e5t mig, till att d\u00e4r f\u00e4sta mitt namn.\n11:37 Dig vill jag allts\u00e5 taga och vill l\u00e5ta dig regera \u00f6ver allt vad dig lyster; du skall bliva konung \u00f6ver Israel.\n11:38 Om du nu h\u00f6rsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p\u00e5 mina v\u00e4gar och g\u00f6r vad r\u00e4tt \u00e4r i mina \u00f6gon, s\u00e5 att du h\u00e5ller mina stadgar och bud, s\u00e5som min tj\u00e4nare David gjorde, s\u00e5 skall jag vara med dig och bygga \u00e5t dig ett hus som bliver best\u00e5ndande, s\u00e5som jag byggde ett hus \u00e5t David, och jag skall giva Israel \u00e5t dig. --\n11:39 Ja, f\u00f6r den sakens skull skall jag \u00f6dmjuka Davids s\u00e4d, dock icke f\u00f6r alltid.\u00bb\n11:40 Och Salomo s\u00f6kte tillf\u00e4lle att d\u00f6da Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos d\u00f6d.\n11:41 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos kr\u00f6nika.\n11:42 Den tid Salomo regerade i Jerusalem \u00f6ver hela Israel var fyrtio \u00e5r.\n11:43 Och Salomo gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.\n12:1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem f\u00f6r att g\u00f6ra honom till konung.\n12:2 N\u00e4r Jerobeam, Nebats son, h\u00f6rde detta -- han var d\u00e5 \u00e4nnu kvar i Egypten, dit han hade flytt f\u00f6r konung Salomo; Jerobeam bodde allts\u00e5 i Egypten,\n12:3 men de s\u00e4nde ditbort och l\u00e4to kalla honom \u00e5ter -- d\u00e5 kom han tillst\u00e4des j\u00e4mte Israels hela f\u00f6rsamling och talade till Rehabeam och sade:\n12:4 \u00bbDin fader gjorde v\u00e5rt ok f\u00f6r sv\u00e5rt; men l\u00e4tta nu du det sv\u00e5ra arbete och det tunga ok som din fader lade p\u00e5 oss, s\u00e5 vilja vi tj\u00e4na dig.\u00bb\n12:5 Han svarade dem: \u00bbG\u00e5n bort och v\u00e4nten \u00e4nnu tre dagar, och kommen s\u00e5 tillbaka till mig.\u00bb Och folket gick.\n12:6 D\u00e5 r\u00e5df\u00f6rde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tj\u00e4nst hos hans fader Salomo, medan denne \u00e4nnu levde; han sade: \u00bbVilket svar r\u00e5den I mig att giva detta folk?\u00bb\n12:7 De svarade honom och sade: \u00bbOm du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tj\u00e4nst, om du lyssnar till deras b\u00f6n och talar goda ord till dem, s\u00e5 skola de f\u00f6r alltid bliva dina tj\u00e4nare.\u00bb\n12:8 Men han aktade icke p\u00e5 det r\u00e5d som de gamle hade givit honom, utan r\u00e5df\u00f6rde sig med de unga m\u00e4n som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tj\u00e4nst.\n12:9 Han sade till dem: \u00bbVilket svar r\u00e5den I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'L\u00e4tta det ok som din fader har lagt p\u00e5 oss'?\u00bb\n12:10 De unga m\u00e4nnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d\u00e5 och sade: \u00bbS\u00e5 b\u00f6r du s\u00e4ga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde v\u00e5rt ok tungt, men l\u00e4tta du det f\u00f6r oss' -- s\u00e5 b\u00f6r du tala till dem: 'Mitt minsta finger \u00e4r tjockare \u00e4n min faders l\u00e4nd.\n12:11 S\u00e5 veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra edert ok \u00e4nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s\u00e5 skall jag tukta eder med skorpiongissel.'\u00bb\n12:12 S\u00e5 kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p\u00e5 tredje dagen, s\u00e5som konungen hade befallt, i det han sade: \u00bbKommen tillbaka till mig p\u00e5 tredje dagen.\u00bb\n12:13 D\u00e5 gav konungen folket ett h\u00e5rt svar; ty han aktade icke p\u00e5 det r\u00e5d som de gamle hade givit honom.\n12:14 Han talade till dem efter de unga m\u00e4nnens r\u00e5d och sade: \u00bbHar min fader gjort edert ok tungt, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra edert ok \u00e4nnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s\u00e5 skall jag tukta eder med skorpiongissel.\u00bb\n12:15 Allts\u00e5 h\u00f6rde konungen icke p\u00e5 folket; ty det var s\u00e5 skickat av HERREN, f\u00f6r att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia fr\u00e5n Silo.\n12:16 D\u00e5 nu hela Israel f\u00f6rnam att konungen icke ville h\u00f6ra p\u00e5 dem, gav folket konungen detta svar: \u00bbVad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sj\u00e4lv om ditt hus, du David.\u00bb D\u00e4refter drog Israel hem till sina hyddor.\n12:17 Allenast \u00f6ver de israeliter som bodde i Juda st\u00e4der f\u00f6rblev Rehabeam konung.\n12:18 Och n\u00e4r konung Rehabeam s\u00e4nde \u00e5stad Adoram, som hade uppsikten \u00f6ver de allm\u00e4nna arbetena, stenade hela Israel denne till d\u00f6ds; och konung Rehabeam sj\u00e4lv m\u00e5ste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.\n12:19 S\u00e5 avf\u00f6ll Israel fr\u00e5n Davids hus och har varit skilt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4nda till denna dag.\n12:20 Men n\u00e4r hela Israel h\u00f6rde att Jerobeam hade kommit tillbaka, s\u00e4nde de och l\u00e4to kalla honom till folkf\u00f6rsamlingen och gjorde honom till konung \u00f6ver hela Israel; ingen h\u00f6ll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.\n12:21 Och n\u00e4r Rehabeam kom till Jerusalem, f\u00f6rsamlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra \u00e5ttio tusen utvalda krigare, f\u00f6r att de skulle strida mot Israels hus och \u00e5tervinna konungad\u00f6met \u00e5t Rehabeam, Salomos son.\n12:22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;\n12:23 han sade: \u00bbS\u00e4g till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det \u00f6vriga folket:\n12:24 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra br\u00f6der, Israels barn. V\u00e4nden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit fr\u00e5n mig.\u00bb Och de lyssnade till HERRENS ord och v\u00e4nde om och gingo sin v\u00e4g, s\u00e5som HERREN hade befallt.\n12:25 Men Jerobeam bef\u00e4ste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig d\u00e4r. D\u00e4rifr\u00e5n drog han \u00e5stad och bef\u00e4ste Penuel.\n12:26 Och Jerobeam sade vid sig sj\u00e4lv: \u00bbS\u00e5som nu \u00e4r, kan riket komma tillbaka till Davids hus.\n12:27 Ty om folket h\u00e4r f\u00e5r draga upp och anst\u00e4lla slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, s\u00e5 kan folkets hj\u00e4rta v\u00e4nda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, d\u00e5 kunna de dr\u00e4pa mig och v\u00e4nda tillbaka till Rehabeam, Juda konung.\u00bb\n12:28 Sedan nu konungen hade \u00f6verlagt h\u00e4rom, l\u00e4t han g\u00f6ra tv\u00e5 kalvar av guld. D\u00e4refter sade han till folket: \u00bbNu m\u00e5 det vara nog med edra f\u00e4rder upp till Jerusalem. Se, h\u00e4r \u00e4r din Gud, Israel, han som har f\u00f6rt dig upp ur Egyptens land.\u00bb\n12:29 Och han st\u00e4llde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.\n12:30 Detta blev en orsak till synd; folket gick \u00e4nda till Dan f\u00f6r att tr\u00e4da fram inf\u00f6r den ena av dem.\n12:31 Han byggde ocks\u00e5 upp offerh\u00f6jdshus och gjorde till pr\u00e4ster allahanda m\u00e4n ur folket, s\u00e5dana som icke voro av Levi barn.\n12:32 Och Jerobeam anordnade en h\u00f6gtid i \u00e5ttonde m\u00e5naden, p\u00e5 femtonde dagen i m\u00e5naden, lik h\u00f6gtiden Juda, och steg d\u00e5 upp till altaret; s\u00e5 gjorde han i Betel f\u00f6r att offra \u00e5t de kalvar som han hade l\u00e5tit g\u00f6ra. Och de m\u00e4n som han hade gjort till offerh\u00f6jdspr\u00e4ster l\u00e4t han g\u00f6ra tj\u00e4nst i Betel.\n12:33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts\u00e5 upp p\u00e5 femtonde dagen i \u00e5ttonde m\u00e5naden, den m\u00e5nad som han av eget p\u00e5fund hade valt. Han anordnade n\u00e4mligen d\u00e5 en h\u00f6gtid f\u00f6r Israels barn och steg upp till altaret f\u00f6r att d\u00e4r t\u00e4nda offereld.\n13:1 Men d\u00e5 kom p\u00e5 HERRENS befallning en gudsman fr\u00e5n Juda till Betel, just n\u00e4r Jerobeam stod vid altaret f\u00f6r att d\u00e4r t\u00e4nda offereld.\n13:2 Och mannen ropade mot altaret p\u00e5 HERRENS befallning och sade: \u00bbAltare! Altare! S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, \u00e5t Davids hus skall f\u00f6das en son vid namn Josia, han skall p\u00e5 dig slakta offerh\u00f6jdspr\u00e4sterna som ant\u00e4nda offereld p\u00e5 dig, och m\u00e4nniskoben skall man d\u00e5 br\u00e4nna upp p\u00e5 dig.\u00bb\n13:3 P\u00e5 samma g\u00e5ng angav han ett tecken, i det han sade: \u00bbDetta \u00e4r tecknet p\u00e5 att det \u00e4r HERREN som har talat: se, altaret skall r\u00e4mna, och askan d\u00e4rp\u00e5 skall spillas ut.\u00bb\n13:4 N\u00e4r konung Jerobeam h\u00f6rde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, r\u00e4ckte han ut sin hand fr\u00e5n altaret och sade: \u00bbGripen honom.\u00bb Men handen som han hade r\u00e4ckt ut mot honom f\u00f6rvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen.\n13:5 Och altaret r\u00e4mnade, och askan p\u00e5 altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen p\u00e5 HERRENS befallning hade angivit.\n13:6 D\u00e5 tog konungen till orda och sade till gudsmannen: \u00bbB\u00f6nfall inf\u00f6r HERREN, din Gud, och bed f\u00f6r mig att jag m\u00e5 kunna draga min hand tillbaka till mig igen.\u00bb Och gudsmannen b\u00f6nf\u00f6ll inf\u00f6r HERREN; och konungen kunde d\u00e5 draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som f\u00f6rut.\n13:7 D\u00e5 talade konungen till gudsmannen: \u00bbKom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en g\u00e5va.\u00bb\n13:8 Men gudsmannen svarade konungen: \u00bbOm du \u00e4n vill giva mig h\u00e4lften av vad som finnes i ditt hus, s\u00e5 kommer jag dock icke med dig; h\u00e4r p\u00e5 orten vill jag varken \u00e4ta eller dricka.\n13:9 Ty s\u00e5 har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken \u00e4ta eller dricka, och ej heller v\u00e4nda tillbaka samma v\u00e4g du har g\u00e5tt hit.\u00bb\n13:10 D\u00e4refter gick han sina f\u00e4rde en annan v\u00e4g och v\u00e4nde icke tillbaka samma v\u00e4g han hade kommit till Betel.\n13:11 Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. N\u00e4r de hade f\u00f6rt\u00e4ljt detta f\u00f6r sin fader,\n13:12 fr\u00e5gade deras fader dem vilken v\u00e4g han hade g\u00e5tt. Och hans s\u00f6ner visste vilken v\u00e4g gudsmannen som kom fr\u00e5n Juda hade g\u00e5tt.\n13:13 D\u00e5 sade han till sina s\u00f6ner: \u00bbSadlen \u00e5snan \u00e5t mig.\u00bb N\u00e4r de d\u00e5 hade sadlat \u00e5snan \u00e5t honom, satte han sig p\u00e5 den\n13:14 och begav dig \u00e5stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han fr\u00e5gade honom: \u00bb\u00c4r du den gudsman som har kommit fr\u00e5n Juda?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n13:15 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbKom med mig hem och \u00e4t med mig.\u00bb\n13:16 Men han svarade: \u00bbJag kan icke v\u00e4nda om med dig och f\u00f6lja dig, och jag vill icke \u00e4ta eller dricka med dig h\u00e4r p\u00e5 orten;\n13:17 ty s\u00e5 har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken \u00e4ta eller dricka d\u00e4r; du skall icke heller g\u00e5 tillbaka samma v\u00e4g du har g\u00e5tt dit.\u00bb\n13:18 Han sade till honom: \u00bbJag \u00e4r ock en profet s\u00e5som du, och en \u00e4ngel har talat till mig p\u00e5 HERRENS befallning och sagt: 'F\u00f6r honom tillbaka med dig hem och giv honom att \u00e4ta och dricka.'\u00bb Men h\u00e4ri lj\u00f6g han f\u00f6r honom.\n13:19 D\u00e5 v\u00e4nde han tillbaka med honom och \u00e5t i hans hus och drack.\n13:20 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade f\u00f6rt honom tillbaka.\n13:21 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit fr\u00e5n Juda och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: D\u00e4rf\u00f6r att du har varit genstr\u00e4vig mot HERRENS ord och icke h\u00e5llit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig,\n13:22 utan v\u00e4nt tillbaka och \u00e4tit och druckit p\u00e5 den ort d\u00e4r han hade f\u00f6rbjudit, dig att \u00e4ta och dricka, d\u00e4rf\u00f6r skall din d\u00f6da kropp icke komma i dina f\u00e4ders grav.\n13:23 Sedan han nu hade \u00e4tit och druckit, sadlade han \u00e5snan \u00e5t honom, \u00e5t profeten som han hade f\u00f6rt tillbaka.\n13:24 Och denne begav sig \u00e5stad; men ett lejon kom emot honom p\u00e5 v\u00e4gen och d\u00f6dade honom. Sedan l\u00e5g hans d\u00f6da kropp utstr\u00e4ckt d\u00e4r p\u00e5 v\u00e4gen, under det att \u00e5snan stod bredvid den; och lejonet stod ocks\u00e5 bredvid den d\u00f6da kroppen.\n13:25 D\u00e5 nu folk som gick d\u00e4rf\u00f6rbi fick se den d\u00f6da kroppen ligga utstr\u00e4ckt p\u00e5 v\u00e4gen och lejonet st\u00e5 bredvid den d\u00f6da kroppen, gingo de in i staden d\u00e4r den gamle profeten bodde och omtalade det d\u00e4r.\n13:26 N\u00e4r profeten, som hade f\u00f6rt honom tillbaka fr\u00e5n hans v\u00e4g, h\u00f6rde det, sade han: \u00bbDet \u00e4r gudsmannen, han som var genstr\u00e4vig mot HERRENS ord; d\u00e4rf\u00f6r har HERREN givit honom i lejonets v\u00e5ld, och det har krossat och d\u00f6dat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.\u00bb\n13:27 D\u00e4refter tillsade han sina s\u00f6ner att de skulle sadla \u00e5snan \u00e5t honom; och de sadlade den.\n13:28 S\u00e5 begav han sig \u00e5stad och fann den d\u00f6da kroppen liggande utstr\u00e4ckt p\u00e5 v\u00e4gen och \u00e5snan och lejonet st\u00e5ende bredvid den d\u00f6da kroppen; lejonet hade icke \u00e4tit av den d\u00f6da kroppen och ej heller krossat \u00e5snan.\n13:29 D\u00e5 tog profeten upp gudsmannens d\u00f6da kropp och lade den p\u00e5 \u00e5snan och f\u00f6rde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad f\u00f6r att h\u00e5lla d\u00f6dsklagan och begrava honom.\n13:30 Och han lade hans d\u00f6da kropp i sin egen grav; och de h\u00f6llo d\u00f6dsklagan efter honom och ropade: \u00bbAck ve, min broder!\u00bb\n13:31 D\u00e5 han nu hade begravit honom, sade han till sina s\u00f6ner: \u00bbN\u00e4r jag d\u00f6r, s\u00e5 begraven mig i den grav d\u00e4r gudsmannen ligger begraven; l\u00e4ggen mina ben vid sidan av hans ben.\n13:32 Ty f\u00f6rvisso skall det ord g\u00e5 i fullbordan, som han p\u00e5 HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerh\u00f6jdshus i Samariens st\u00e4der.\u00bb\n13:33 Dock v\u00e4nde Jerobeam efter detta icke om fr\u00e5n sin onda v\u00e4g, utan gjorde \u00e5ter allahanda man ur folket till offerh\u00f6jdspr\u00e4ster; vem som hade lust d\u00e4rtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerh\u00f6jdspr\u00e4st.\n13:34 P\u00e5 detta s\u00e4tt blev han f\u00f6r Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utpl\u00e5nat och utrotat fr\u00e5n jorden.\n14:1 Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.\n14:2 D\u00e5 sade Jerobeam till sin hustru: \u00bbSt\u00e5 upp och f\u00f6rkl\u00e4d dig, s\u00e5 att ingen kan m\u00e4rka att du \u00e4r Jerobeams hustru, och g\u00e5 till Silo, ty d\u00e4r bor profeten Ahia, han som f\u00f6rkunnade om mig att jag skulle bliva konung \u00f6ver detta folk.\n14:3 Och tag med dig tio br\u00f6d, d\u00e4rtill sm\u00e5tt bakverk och en kruka honung, och g\u00e5 in till honom; han skall d\u00e5 f\u00f6rkunna f\u00f6r dig huru det skall g\u00e5 med gossen.\u00bb\n14:4 Jerobeams hustru gjorde s\u00e5; hon stod upp och gick till Silo och kom till Ahias hus. Och Ahia kunde icke se, ty hans \u00f6gon voro starrblinda av \u00e5lderdom.\n14:5 Men HERREN hade sagt till Ahia: \u00bbJust nu kommer Jerobeams hustru f\u00f6r att f\u00f6rfr\u00e5ga sig hos dig om sin son, ty han \u00e4r sjuk; s\u00e5 och s\u00e5 skall du tala till henne. Men n\u00e4r hon kommer, skall hon st\u00e4lla sig fr\u00e4mmande.\n14:6 D\u00e5 nu Ahia h\u00f6rde ljudet av hennes steg, n\u00e4r hon kom i d\u00f6rren, sade han: \u00bbKom in, du Jerobeams hustru. Varf\u00f6r st\u00e4ller du dig fr\u00e4mmande? Jag har ju f\u00e5tt uppdrag att giva dig ett h\u00e5rt budskap.\n14:7 G\u00e5 och s\u00e4g Jerobeam: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Se, jag har upph\u00f6jt dig ur folket och satt dig till furste \u00f6ver mitt folk Israel\n14:8 och har ryckt riket fr\u00e5n Davids hus och givit det \u00e5t dig. Men du har icke varit s\u00e5dan som min tj\u00e4nare David, som h\u00f6ll mina bud och f\u00f6ljde efter mig av allt sitt hj\u00e4rta, s\u00e5 att han gjorde allenast vad r\u00e4tt var i mina \u00f6gon;\n14:9 utan du har gjort mer ont \u00e4n alla som hava varit f\u00f6re dig och har g\u00e5tt bort och gjort dig andra gudar, n\u00e4mligen gjutna bel\u00e4ten, f\u00f6r att f\u00f6rt\u00f6rna mig, och har kastat mig bakom din rygg.\n14:10 D\u00e4rf\u00f6r skall jag l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver Jerobeams hus och utrota allt mank\u00f6n av Jerobeams hus, b\u00e5de sm\u00e5 och stora i Israel; och jag skall bortsopa Jerobeams hus, s\u00e5som man sopar bort orenlighet, till dess det bliver en \u00e4nde d\u00e4rp\u00e5.\n14:11 Den av Jerobeams hus, som d\u00f6r i staden, skola hundarna \u00e4ta upp, och den som d\u00f6r ute p\u00e5 marken, skola himmelens f\u00e5glar \u00e4ta upp. Ty s\u00e5 har HERREN talat.\n14:12 S\u00e5 st\u00e5 du nu upp och g\u00e5 hem igen. N\u00e4r din fot tr\u00e4der in i staden, skall barnet d\u00f6.\n14:13 Och hela Israel skall h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter honom, och man skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han komma i en grav, d\u00e4rf\u00f6r att i Jerobeams hus dock hos honom blev funnet n\u00e5got som var gott inf\u00f6r HERREN, Israels Gud.\n14:14 Men HERREN skall l\u00e5ta en konung \u00f6ver Israel uppst\u00e5 \u00e5t sig, en konung som skall utrota Jerobeams hus. Detta \u00e4r den dagen; och vad skall icke nu ske!\n14:15 HERREN skall sl\u00e5 Israel, s\u00e5 att det bliver likt vassen, som vaggar hit och dit i vattnet. Och han skall rycka upp Israel ur detta goda land, som han har givit \u00e5t deras f\u00e4der, och skall f\u00f6rstr\u00f6 dem p\u00e5 andra sidan floden, d\u00e4rf\u00f6r att de hava gjort sig Aseror och d\u00e4rmed f\u00f6rt\u00f6rnat HERREN.\n14:16 Och han skall prisgiva Israel f\u00f6r de synders skull som Jerobeam har beg\u00e5tt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.\u00bb\n14:17 D\u00e5 stod Jerobeams hustru upp och gick sin v\u00e4g och kom till Tirsa; och just som hon betr\u00e4dde husets tr\u00f6skel, gav gossen upp andan.\n14:18 Och man begrov honom, och hela Israel h\u00f6ll d\u00f6dsklagan efter honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tj\u00e4nare, profeten Ahia.\n14:19 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jerobeam, om hans krig och om hans regering, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n14:20 Den tid Jerobeam regerade var tjugutv\u00e5 \u00e5r. S\u00e5 gick han till vila hos sina f\u00e4der; och hans son Nadab blev konung efter honom.\n14:21 Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda. Fyrtioett \u00e5r gammal var Rehabeam, n\u00e4r han blev konung, och han regerade sjutton \u00e5r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israels stammar, till att d\u00e4r f\u00e4sta sitt namn. Hans moder hette Naama, ammonitiskan.\n14:22 Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; med de synder som de begingo retade de honom l\u00e5ngt mer, \u00e4n deras f\u00e4der hade gjort.\n14:23 Ty ocks\u00e5 de byggde sig offerh\u00f6jder och reste stoder och Aseror p\u00e5 alla h\u00f6ga kullar och under alla gr\u00f6na tr\u00e4d;\n14:24 ja, ocks\u00e5 tempelbolare funnos i landet. De gjorde efter alla styggelser hos de folk som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn.\n14:25 Men i konung Rehabeams femte regerings\u00e5r drog Sosak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem.\n14:26 Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset; alltsammans tog han. Han tog ock alla de gyllene sk\u00f6ldar som Salomo hade l\u00e5tit g\u00f6ra.\n14:27 I deras st\u00e4lle l\u00e4t konung Rehabeam g\u00f6ra sk\u00f6ldar av koppar, och dessa l\u00e4mnade han i f\u00f6rvar \u00e5t h\u00f6vitsm\u00e4nnen f\u00f6r drabanterna som h\u00f6llo vakt vid ing\u00e5ngen till konungshuset.\n14:28 Och s\u00e5 ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna dem; sedan f\u00f6rde de dem tillbaka till drabantsalen.\n14:29 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Rehabeam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n14:30 Men Rehabeam och Jerobeam l\u00e5go i krig med varandra, s\u00e5 l\u00e4nge de levde.\n14:31 Och Rehabeam gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i Davids stad. Hans moder hette Naama, ammonitiskan. Och hans son Abiam blev konung efter honom.\n15:1 I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regerings\u00e5r blev Abiam konung \u00f6ver Juda.\n15:2 Han regerade tre \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter.\n15:3 Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade beg\u00e5tt f\u00f6re honom, och hans hj\u00e4rta var icke h\u00e4ngivet \u00e5t HERREN, hans Gud, s\u00e5som hans fader Davids hj\u00e4rta hade varit.\n15:4 Allenast f\u00f6r Davids skull l\u00e4t HERREN, hans Gud, honom f\u00e5 en lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom och l\u00e4t Jerusalem hava best\u00e5nd --\n15:5 detta d\u00e4rf\u00f6r att David gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon och icke vek ifr\u00e5n n\u00e5got som han bj\u00f6d honom, s\u00e5 l\u00e4nge han levde, utom i saken med hetiten Uria.\n15:6 Men Rehabeam och Jerobeam l\u00e5go i krig med varandra, s\u00e5 l\u00e4nge den f\u00f6rre levde.\n15:7 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Abiam och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika. Men Abiam och Jerobeam l\u00e5go i krig med varandra.\n15:8 Och Abiam gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom.\n15:9 I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regerings\u00e5r blev Asa konung \u00f6ver Juda.\n15:10 Han regerade fyrtioett \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Maaka, Abisaloms dotter.\n15:11 Och Asa gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5som hans fader David hade gjort\n15:12 Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de el\u00e4ndiga avgudabel\u00e4ten som hans fader hade l\u00e5tit g\u00f6ra.\n15:13 Ja, sin moder Maaka avsatte han fr\u00e5n hennes drottningsv\u00e4rdighet, d\u00e4rf\u00f6r att hon hade satt upp en styggelse \u00e5t Aseran; Asa h\u00f6gg nu ned styggelsen och br\u00e4nde upp den i Kidrons dal.\n15:14 Men offerh\u00f6jderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hj\u00e4rta h\u00e4ngivet \u00e5t HERREN, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n15:15 Och han f\u00f6rde in i HERRENS hus b\u00e5de vad hans fader och vad han sj\u00e4lv hade helgat \u00e5t HERREN: silver, guld och k\u00e4rl.\n15:16 Men Asa och Baesa, Israels konung, l\u00e5go i krig med varandra, s\u00e5 l\u00e4nge de levde.\n15:17 Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte bef\u00e4sta Rama, f\u00f6r att hindra att n\u00e5gon komme vare sig till eller ifr\u00e5n Asa, Juda konung.\n15:18 D\u00e5 tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i HERRENS hus, \u00e4vensom skatterna i konungshuset, och l\u00e4mnade detta \u00e5t sina tj\u00e4nare; d\u00e4refter s\u00e4nde konung Asa dem till Ben-Hadad, son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n15:19 \u00bbEtt f\u00f6rbund best\u00e5r ju mellan mig och dig, s\u00e5som det var mellan min fader och din fader. Se, h\u00e4r s\u00e4nder jag dig sk\u00e4nker av silver och guld, s\u00e5 bryt d\u00e5 nu ditt f\u00f6rbund med Baesa, Israels konung, f\u00f6r att han m\u00e5 l\u00e4mna mig i fred.\u00bb\n15:20 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och s\u00e4nde sina krigsh\u00f6vitsm\u00e4n mot Israels st\u00e4der och f\u00f6rh\u00e4rjade Ijon, Dan, Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot j\u00e4mte hela Naftali land.\n15:21 N\u00e4r Baesa h\u00f6rde detta, avstod han fr\u00e5n att bef\u00e4sta Rama och h\u00f6ll sig sedan stilla i Tirsa.\n15:22 Men konung Asa b\u00e5dade upp hela Juda, ingen fritagen; och de f\u00f6rde bort stenar och tr\u00e4virke som Baesa anv\u00e4nde till att bef\u00e4sta Rama. D\u00e4rmed bef\u00e4ste nu konung Asa Geba i Benjamin, s\u00e5 ock Mispa.\n15:23 Allt vad mer \u00e4r att s\u00e4ga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt vad han gjorde och om de st\u00e4der han byggde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika. Men p\u00e5 sin \u00e5lderdom fick han en sjukdom i sina f\u00f6tter.\n15:24 Och Asa gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i sin fader Davids stad. Och hans son Josafat blev konung efter honom.\n15:25 Men Nadab, Jerobeams son, blev konung \u00f6ver Israel i Asas, Juda konungs, andra regerings\u00e5r, och han regerade \u00f6ver Israel i tv\u00e5 \u00e5r.\n15:26 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och vandrade p\u00e5 sin faders v\u00e4g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda.\n15:27 Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en sammansv\u00e4rjning mot honom, och Baesa dr\u00e4pte honom vid Gibbeton, som tillh\u00f6rde filist\u00e9erna; Nadab med hela Israel h\u00f6ll n\u00e4mligen p\u00e5 med att bel\u00e4gra Gibbeton.\n15:28 I Asas, Juda konungs, tredje regerings\u00e5r var det som Baesa d\u00f6dade honom, och han blev s\u00e5 sj\u00e4lv konung i hans st\u00e4lle.\n15:29 Och n\u00e4r han hade blivit konung f\u00f6rgjorde han hela Jerobeams hus; han l\u00e4t intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom sin tj\u00e4nare Ahia fr\u00e5n Silo --\n15:30 detta f\u00f6r de synders skull som Jerobeam hade beg\u00e5tt, och genom vilka han kom Israel att synda, s\u00e5 att han d\u00e4rmed f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN, Israels Gud.\n15:31 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Nadab och om allt vad han gjorde det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:32 Men Asa och Baesa, Israels konung, l\u00e5go i krig med varandra, l\u00e4nge de levde.\n15:33 I Asas, Juda konungs, tredje regerings\u00e5r blev Baesa, Ahias son, konung \u00f6ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra \u00e5r.\n15:34 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och vandrade p\u00e5 Jerobeams v\u00e4g och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att synda.\n16:1 Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:\n16:2 \u00bbSe, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste \u00f6ver mitt folk Israel. Men du har vandrat p\u00e5 Jerobeams v\u00e4g och kommit mitt folk Israel att synda, s\u00e5 att de hava f\u00f6rt\u00f6rnat mig genom sina synder.\n16:3 D\u00e4rf\u00f6r vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill g\u00f6ra med ditt hus s\u00e5som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.\n16:4 Den av Baesas hus, som d\u00f6r i staden, skola hundarna \u00e4ta upp, och den av hans hus, som d\u00f6r ute p\u00e5 marken, skola himmelens f\u00e5glar \u00e4ta upp.\u00bb\n16:5 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Baesa, om vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n16:6 Och Baesa gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i Tirsa. Och hans son Ela blev konung efter honom.\n16:7 Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit till Baesa och hans hus, icke allenast f\u00f6r allt det onda som han hade gjort i HERRENS \u00f6gon, d\u00e5 han f\u00f6rt\u00f6rnade honom genom sina h\u00e4nders verk, s\u00e5 att det m\u00e5ste g\u00e5 honom s\u00e5som det gick Jerobeams hus, utan ock d\u00e4rf\u00f6r att han hade f\u00f6rgjort detta.\n16:8 I Asas, Juda konungs, tjugusj\u00e4tte regerings\u00e5r blev Ela, Baesas son, konung \u00f6ver Israel i Tirsa och regerade i tv\u00e5 \u00e5r.\n16:9 Men hans tj\u00e4nare Simri, som var h\u00f6vitsman f\u00f6r den ena h\u00e4lften av stridsvagnarna, anstiftade en sammansv\u00e4rjning mot honom. Och en g\u00e5ng, d\u00e5 han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus, \u00f6verhovm\u00e4starens i Tirsa,\n16:10 kom Simri dit och slog honom till d\u00f6ds -- det var i Asas, Juda konungs, tjugusjunde regerings\u00e5r -- och han sj\u00e4lv blev s\u00e5 konung i hans st\u00e4lle.\n16:11 Och n\u00e4r han hade blivit konung och intagit sin tron, f\u00f6rgjorde han hela Baesas hus, utan att l\u00e5ta n\u00e5gon av mank\u00f6n bliva kvar, varken hans blodsf\u00f6rvanter eller hans v\u00e4nner.\n16:12 S\u00e5 utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu --\n16:13 detta f\u00f6r alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade beg\u00e5tt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s\u00e5 att de f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN, Israels Gud, med de f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar som de dyrkade.\n16:14 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Ela och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n16:15 I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regerings\u00e5r blev Simri konung och regerade i sju dagar, i Tirsa. Folket h\u00f6ll d\u00e5 p\u00e5 att bel\u00e4gra Gibbeton, som tillh\u00f6rde filist\u00e9erna.\n16:16 Medan nu folket h\u00f6ll p\u00e5 med bel\u00e4gringen, fingo de h\u00f6ra s\u00e4gas \u00bbSimri har anstiftat en sammansv\u00e4rjning; han har ock dr\u00e4pt konungen.\u00bb D\u00e5 gjorde hela Israel samma dag Omri, den israelitiske h\u00e4rh\u00f6vitsmannen, till konung, i l\u00e4gret.\n16:17 D\u00e4refter drog Omri med hela Israel upp fr\u00e5n Gibbeton, och de angrepo Tirsa.\n16:18 Men n\u00e4r Simri s\u00e5g att staden var intagen, gick han in i konungshusets palatsbyggnad och br\u00e4nde upp konungshuset j\u00e4mte sig sj\u00e4lv i eld och omkom s\u00e5 --\n16:19 detta f\u00f6r de synders skull som han hade beg\u00e5tt, i det att han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och vandrade p\u00e5 Jerobeams v\u00e4g och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade kommit Israel att synda.\n16:20 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Simri och om den sammansv\u00e4rjning som han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n16:21 Nu delade sig Israels folk i tv\u00e5 h\u00e4lfter; den ena h\u00e4lften av folket h\u00f6ll sig till Tibni, Ginats son, och ville g\u00f6ra honom till konung, och den andra h\u00e4lften h\u00f6ll sig till Omri.\n16:22 Men den del av folket som h\u00f6ll sig till Omri, fick \u00f6verhanden \u00f6ver den del som h\u00f6ll sig till Tibni, Ginats son. Och n\u00e4r Tibni var d\u00f6d, blev Omri konung.\n16:23 I Asas, Juda konungs, trettiof\u00f6rsta regerings\u00e5r blev Omri konung \u00f6ver Israel och regerade i tolv \u00e5r; i Tirsa regerade han i sex \u00e5r.\n16:24 Han k\u00f6pte berget Samaria av Semer f\u00f6r tv\u00e5 talenter silver; och han bebyggde berget och kallade staden som han byggde d\u00e4r Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets \u00e4gare.\n16:25 Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; han gjorde mer ont \u00e4n n\u00e5gon av dem som hade varit f\u00f6re honom.\n16:26 Han vandrade i allt p\u00e5 Jerobeams, Nebats sons, v\u00e4g och i de synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s\u00e5 att de f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN, Israels Gud, med de f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar de dyrkade.\n16:27 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Omri, om vad han gjorde och om de bedrifter han utf\u00f6rde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n16:28 Och Omri gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i Samaria. Och hans son Ahab blev konung efter honom.\n16:29 Ahab, Omris son, blev konung \u00f6ver Israel i Asas, Juda konungs, trettio\u00e5ttonde regerings\u00e5r; sedan regerade Ahab, Omris son, i tjugutv\u00e5 \u00e5r \u00f6ver Israel i Samaria.\n16:30 Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, mer \u00e4n n\u00e5gon av dem som hade varit f\u00f6re honom.\n16:31 Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons, synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal, sidoniernas konung, och gick s\u00e5 \u00e5stad och tj\u00e4nade Baal och tillbad honom.\n16:32 Och han reste ett altare \u00e5t Baal i Baalstemplet som han hade byggt i Samaria.\n16:33 D\u00e4rtill l\u00e4t Ahab g\u00f6ra Aseran. S\u00e5 gjorde Ahab mer till att f\u00f6rt\u00f6rna HERREN, Israels Gud, \u00e4n n\u00e5gon av de Israels konungar som hade varit f\u00f6re honom.\n16:34 Under hans tid byggde beteliten Hiel \u00e5ter upp Jeriko. Men n\u00e4r han lade dess grund, kostade det honom hans \u00e4ldste son Abiram, och n\u00e4r han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Josua, Nuns son.\n17:1 Och tisbiten Elia, en man som f\u00f6rut hade uppeh\u00e5llit sig i Gilead, sade till Ahab: \u00bbS\u00e5 sant HERREN, Israels Gud, lever, han vilkens tj\u00e4nare jag \u00e4r, under dessa \u00e5r skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag s\u00e4ger det.\u00bb\n17:2 Och HERRENS ord kom till honom; han sade:\n17:3 \u00bbG\u00e5 bort h\u00e4rifr\u00e5n och begiv dig \u00f6sterut, och g\u00f6m dig vid b\u00e4cken Kerit, som \u00f6sterifr\u00e5n rinner ut i Jordan.\n17:4 Din dryck skall du f\u00e5 ur b\u00e4cken, och korparna har jag bjudit att d\u00e4r f\u00f6rse dig med f\u00f6da.\u00bb\n17:5 D\u00e5 gick han bort och gjorde s\u00e5som HERREN hade befallt; han gick bort och uppeh\u00f6ll sig vid b\u00e4cken Kerit, som \u00f6sterifr\u00e5n rinner ut i Jordan.\n17:6 Och korparna f\u00f6rde till honom br\u00f6d och k\u00f6tt om morgonen, och br\u00f6d och k\u00f6tt om aftonen, och sin dryck fick han ur b\u00e4cken.\n17:7 Men efter n\u00e5gon tid torkade b\u00e4cken ut, d\u00e4rf\u00f6r att det icke regnade i landet.\n17:8 D\u00e5 kom HERRENS ord till honom; han sade:\n17:9 \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 till Sarefat, som h\u00f6r till Sidon, och uppeh\u00e5ll dig d\u00e4r. Se, jag har d\u00e4r bjudit en \u00e4nka att f\u00f6rse dig med f\u00f6da.\u00bb\n17:10 Han stod upp och gick till Sarefat. Och n\u00e4r han kom till stadsporten, fick han d\u00e4r se en \u00e4nka som samlade ved. D\u00e5 ropade han till henne och sade: \u00bbH\u00e4mta litet vatten \u00e5t mig i k\u00e4rlet, s\u00e5 att jag f\u00e5r dricka.\u00bb\n17:11 N\u00e4r hon nu gick f\u00f6r att h\u00e4mta det, ropade han efter henne och sade: \u00bbTag ock med dig ett stycke br\u00f6d \u00e5t mig.\u00bb\n17:12 Men hon svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN, din Gud, lever, jag \u00e4ger icke en kaka br\u00f6d, utan allenast en hand full mj\u00f6l i krukan och litet olja i kruset. Och se, h\u00e4r har jag samlat ihop ett par vedpinnar, och jag g\u00e5r nu hem och tillreder det \u00e5t mig och min son, f\u00f6r att vi m\u00e5 \u00e4ta det och sedan d\u00f6.\u00bb\n17:13 D\u00e5 sade Elia till henne: \u00bbFrukta icke; g\u00e5 och g\u00f6r s\u00e5som du har sagt. Men red f\u00f6rst till en liten kaka d\u00e4rav \u00e5t mig, och b\u00e4r ut den till mig; red sedan till \u00e5t dig och din son.\n17:14 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Mj\u00f6let i krukan skall icke taga slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d\u00e5 HERREN l\u00e5ter det regna p\u00e5 jorden.\u00bb\n17:15 D\u00e5 gick hon \u00e5stad och gjorde s\u00e5som Elia hade sagt. Och hon hade sedan att \u00e4ta, hon sj\u00e4lv och han och hennes husfolk, en l\u00e5ng tid.\n17:16 Mj\u00f6let i krukan tog icke slut, och oljan i kruset tr\u00f6t icke, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.\n17:17 Men h\u00e4refter h\u00e4nde sig, att kvinnans, hans v\u00e4rdinnas, son blev sjuk; hans sjukdom blev mycket sv\u00e5r, s\u00e5 att han till slut icke mer andades.\n17:18 D\u00e5 sade hon till Elia: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra, du gudsman? Du har kommit till mig, f\u00f6r att min missg\u00e4rning skulle bliva ih\u00e5gkommen, s\u00e5 att min son m\u00e5ste d\u00f6.\u00bb\n17:19 Men han sade till henne: \u00bbGiv mig din son.\u00bb Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen d\u00e4r han bodde och lade honom p\u00e5 sin s\u00e4ng.\n17:20 Och han ropade till HERREN och sade: \u00bbHERRE, min Gud, har du v\u00e4l kunnat g\u00f6ra s\u00e5 illa mot denna \u00e4nka, vilkens g\u00e4st jag \u00e4r, att du har d\u00f6dat hennes son?\u00bb\n17:21 D\u00e4refter str\u00e4ckte han sig ut \u00f6ver gossen tre g\u00e5nger och ropade till HERREN och sade: \u00bbHERRE, min Gud, l\u00e5t denna gosses sj\u00e4l komma tillbaka in i honom.\u00bb\n17:22 Och HERREN h\u00f6rde Elias r\u00f6st, och gossens sj\u00e4l kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen.\n17:23 Och Elia tog gossen och bar honom fr\u00e5n salen ned i huset och gav honom \u00e5t hans moder. Och Elia sade: \u00bbSe, din son lever.\u00bb\n17:24 D\u00e5 sade kvinnan till Elia: \u00bbNu vet jag att du \u00e4r en gudsman, och att HERRENS ord i din mun \u00e4r sanning.\u00bb\n18:1 En l\u00e5ng tid h\u00e4refter, p\u00e5 tredje \u00e5ret, kom HERRENS ord till Elia; han sade: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och tr\u00e4d fram f\u00f6r Ahab, s\u00e5 skall jag sedan l\u00e5ta det regna p\u00e5 jorden.\u00bb\n18:2 D\u00e5 gick Elia \u00e5stad f\u00f6r att tr\u00e4da fram f\u00f6r Ahab. Men hungersn\u00f6den var d\u00e5 stor i Samaria.\n18:3 Och Ahab kallade till sig Obadja, sin \u00f6verhovm\u00e4stare; men Obadja dyrkade HERREN med stor iver.\n18:4 Och n\u00e4r Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett hundra profeter och g\u00f6mt dem, femtio man \u00e5t g\u00e5ngen, i en grotta och f\u00f6rsett dem med mat och dryck.\n18:5 Ahab sade nu till Obadja: \u00bbFar igenom landet till alla vattenk\u00e4llor och alla b\u00e4ckar. Kanh\u00e4nda skola vi finna gr\u00e4s, s\u00e5 att vi kunna beh\u00e5lla h\u00e4star och mul\u00e5snor vid liv och slippa att slakta ned n\u00e5gon boskap.\u00bb\n18:6 Och de f\u00f6rdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom. Ahab for en v\u00e4g f\u00f6r sig, och Obadja for en annan v\u00e4g f\u00f6r sig.\n18:7 N\u00e4r nu Obadja f\u00e4rdades sin v\u00e4g fram, fick han se Elia komma emot sig. Och han k\u00e4nde igen denne och f\u00f6ll ned p\u00e5 Sitt ansikte och sade: \u00bb\u00c4r du h\u00e4r, min herre Elia?\u00bb\n18:8 Han svarade honom: \u00bbJa. G\u00e5 och s\u00e4g till din herre: 'Elia \u00e4r h\u00e4r.'\u00bb\n18:9 D\u00e5 sade han: \u00bbVarmed har jag f\u00f6rsyndat mig, eftersom du vill giva din tj\u00e4nare i Ahabs hand och l\u00e5ta honom d\u00f6da mig?\n18:10 S\u00e5 sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke n\u00e5got folk eller n\u00e5got rike dit min herre icke har s\u00e4nt f\u00f6r att s\u00f6ka efter dig; och om man har svarat: 'Han \u00e4r icke h\u00e4r', s\u00e5 har han av det riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.\n18:11 Och nu s\u00e4ger du: 'G\u00e5 och s\u00e4g till din herre: Elia \u00e4r h\u00e4r!'\n18:12 Om nu, n\u00e4r jag g\u00e5r ifr\u00e5n dig, HERRENS Ande skulle rycka bort dig, jag vet icke vart, och jag likv\u00e4l komme med ditt budskap till Ahab, s\u00e5 skulle han dr\u00e4pa mig, n\u00e4r han icke funne dig. Och dock har ju jag, din tj\u00e4nare, fruktat HERREN allt ifr\u00e5n min ungdom.\n18:13 Har det icke blivit ber\u00e4ttat f\u00f6r min herre vad jag gjorde, n\u00e4r Isebel dr\u00e4pte HERRENS profeter, huru jag g\u00f6mde ett hundra av HERRENS profeter, femtio man och \u00e5ter femtio, i en grotta och f\u00f6rs\u00e5g dem med mat och dryck?\n18:14 Och nu s\u00e4ger du: 'G\u00e5 och s\u00e4g till din herre: Elia \u00e4r h\u00e4r!' -- f\u00f6r att han skall dr\u00e4pa mig.\u00bb\n18:15 Men Elia svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tj\u00e4nare jag \u00e4r, redan i dag skall jag tr\u00e4da fram f\u00f6r honom.\u00bb\n18:16 D\u00e5 gick Obadja Ahab till m\u00f6tes och f\u00f6rkunnade detta f\u00f6r honom; och Ahab begav sig \u00e5stad f\u00f6r att m\u00f6ta Elia.\n18:17 Och n\u00e4r Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: \u00bb\u00c4r du h\u00e4r, du som drager olycka \u00f6ver Israel?\u00bb\n18:18 Han svarade: \u00bbDet \u00e4r icke jag, som drager olycka \u00f6ver Israel, utan du och din faders hus, d\u00e4rmed att I \u00f6vergiven HERRENS bud, och d\u00e4rmed att du f\u00f6ljer efter Baalerna.\n18:19 Men s\u00e4nd nu bort och f\u00f6rsamla hela Israel till mig p\u00e5 berget Karmel, j\u00e4mte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra hundra profeter, som \u00e4ta vid Isebels bord.\u00bb\n18:20 D\u00e5 s\u00e4nde Ahab omkring bland Israels barn och l\u00e4t f\u00f6rsamla profeterna p\u00e5 berget Karmel.\n18:21 Och Elia tr\u00e4dde fram f\u00f6r allt folket och sade: \u00bbHuru l\u00e4nge viljen I halta p\u00e5 b\u00e5da sidor? \u00c4r det HERREN som \u00e4r Gud, s\u00e5 f\u00f6ljen efter honom; men om Baal \u00e4r det, s\u00e5 f\u00f6ljen efter honom.\u00bb Och folket svarade honom icke ett ord.\n18:22 D\u00e5 sade Elia till folket: \u00bbJag allena \u00e4r kvar s\u00e5som HERRENS Profet, och Baals profeter \u00e4ro fyra hundra femtio man.\n18:23 M\u00e5 man nu giva oss tv\u00e5 tjurar, och m\u00e5 de v\u00e4lja ut \u00e5t sig den ena tjuren och stycka den och l\u00e4gga den p\u00e5 veden, utan att t\u00e4nda eld d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 vill jag reda till den andra tjuren och l\u00e4gga den p\u00e5 veden, utan att t\u00e4nda eld d\u00e4rp\u00e5.\n18:24 D\u00e4refter m\u00e5n I \u00e5kalla eder guds namn, men sj\u00e4lv vill jag \u00e5kalla HERRENS namn. \u00bbDen gud som d\u00e5 svarar med eld, han vare Gud.\u00bb Allt folket svarade och sade. \u00bbDitt f\u00f6rslag \u00e4r gott.\u00bb\n18:25 D\u00e5 sade Elia till Baals profeter: \u00bbV\u00e4ljen ut \u00e5t eder den ena tjuren och reden till den, I f\u00f6rst, ty I \u00e4ren flertalet; \u00e5kallen d\u00e4refter eder guds namn, men eld f\u00e5n I icke t\u00e4nda.\u00bb\n18:26 D\u00e5 togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan \u00e5kallade de Baals namn fr\u00e5n morgonen \u00e4nda till middagen och ropade: \u00bbBaal, svara oss.\u00bb Men icke ett ljud h\u00f6rdes, och ingen svarade. Och alltj\u00e4mt haltade de \u00e5stad kring altaret som man hade gjort.\n18:27 N\u00e4r det s\u00e5 blev middag, g\u00e4ckades Elia med dem och sade: \u00bbRopen \u00e4nnu h\u00f6gre, ty visserligen \u00e4r han en gud, men han har v\u00e4l n\u00e5got att begrunda, eller ock har han g\u00e5tt avsides, eller \u00e4r han p\u00e5 resa; kanh\u00e4nda sover han, men d\u00e5 skall han v\u00e4l vakna.\u00bb\n18:28 D\u00e5 ropade de \u00e4nnu h\u00f6gre och ristade sig, s\u00e5som deras sed var, med sv\u00e4rd och spjut, s\u00e5 att blodet kom ut p\u00e5 dem.\n18:29 N\u00e4r det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt raseri, och h\u00f6llo s\u00e5 p\u00e5 \u00e4nda till den tid d\u00e5 spisoffret framb\u00e4res. Men icke ett ljud h\u00f6rdes, ingen svarade, och ingen tycktes heller akta p\u00e5 dem.\n18:30 Och Elia sade till allt folket: \u00bbTr\u00e4den hitfram till mig.\u00bb S\u00e5 tr\u00e4dde nu allt folket fram till honom. D\u00e5 satte han \u00e5ter i st\u00e5nd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.\n18:31 Elia tog tolv stenar, lika m\u00e5nga som Jakobs s\u00f6ners stammar -- den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: \u00bbIsrael skall vara ditt namn.\u00bb\n18:32 Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde omkring altaret en grav, stor nog f\u00f6r ett uts\u00e4de av tv\u00e5 sea-m\u00e5tt.\n18:33 D\u00e4refter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p\u00e5 veden.\n18:34 Sedan sade han: \u00bbFyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut vattnet \u00f6ver br\u00e4nnoffret och veden.\u00bb Han sade ytterligare: \u00bbG\u00f6ren s\u00e5 \u00e4nnu en g\u00e5ng.\u00bb Och de gjorde s\u00e5 f\u00f6r andra g\u00e5ngen. D\u00e4refter sade han: \u00bbG\u00f6ren s\u00e5 f\u00f6r tredje g\u00e5ngen.\u00bb Och de gjorde s\u00e5 f\u00f6r tredje g\u00e5ngen.\n18:35 Och vattnet fl\u00f6t runt omkring altaret; och han l\u00e4t fylla ocks\u00e5 graven med vatten.\n18:36 D\u00e5 nu tiden var inne att framb\u00e4ra spisoffret, tr\u00e4dde profeten Elia fram och sade: \u00bbHERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, l\u00e5t det i dag bliva kunnigt att du \u00e4r Gud i Israel, och att jag \u00e4r din tj\u00e4nare, och att det \u00e4r p\u00e5 din befallning jag har gjort allt detta.\u00bb\n18:37 Svara mig, HERRE, svara mig, s\u00e5 att detta folk f\u00f6rnimmer att det \u00e4r du, HERRE, som \u00e4r Gud, i det att du v\u00e4nder om deras hj\u00e4rtan.\u00bb\n18:38 \u00bbD\u00e5 f\u00f6ll HERRENS ed ned och f\u00f6rt\u00e4rde br\u00e4nnoffret, veden, stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.\n18:39 N\u00e4r allt folket s\u00e5g detta, f\u00f6llo de ned p\u00e5 sina ansikten och sade: \u00bbHERREN \u00e4r det som \u00e4r Gud! HERREN \u00e4r det som \u00e4r Gud!\u00bb\n18:40 Men Elia sade till dem: \u00bbGripen Baals profeter; l\u00e5ten ingen av dem komma undan.\u00bb Och de grepo dem. Och Elia l\u00e4t f\u00f6ra dem ned till b\u00e4cken Kison och slakta dem d\u00e4r.\n18:41 Och Elia sade till Ahab: \u00bbBegiv dig ditupp, \u00e4t och drick, ty jag h\u00f6r bruset av regn.\u00bb\n18:42 D\u00e5 begav sig Ahab ditupp f\u00f6r att \u00e4ta och dricka. Men Elia steg upp p\u00e5 Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och s\u00e4nkte sitt ansikte mellan sina kn\u00e4n.\n18:43 Och han sade till sin tj\u00e4nare \u00bbG\u00e5 upp och sk\u00e5da ut \u00e5t havet.\u00bb Denne gick d\u00e5 upp och sk\u00e5dade ut, men sade: \u00bbJag ser ingenting.\u00bb S\u00e5 tillsade han honom sju g\u00e5nger att g\u00e5 tillbaka.\n18:44 N\u00e4r han d\u00e5 kom dit sjunde g\u00e5ngen sade han: \u00bbNu ser jag ett litet moln, icke st\u00f6rre \u00e4n en mans hand, stiga upp ur havet.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbG\u00e5 upp och s\u00e4g till Ahab: Sp\u00e4nn f\u00f6r och far ned, s\u00e5 att regnet icke h\u00e5ller dig kvar.\u00bb\n18:45 Och i ett \u00f6gonblick f\u00f6rm\u00f6rkades himmelen av moln och storm, och ett starkt regn f\u00f6ll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel.\n18:46 Men HERRENS hand hade kommit \u00f6ver Elia, s\u00e5 att han omgjorde sina l\u00e4nder och sprang framf\u00f6r Ahab \u00e4nda inemot Jisreel.\n19:1 Men n\u00e4r Ahab ber\u00e4ttade f\u00f6r Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade dr\u00e4pt alla profeterna med sv\u00e4rd,\n19:2 S\u00e4nde Isebel en budb\u00e4rare till Elia och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbGudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid l\u00e5ter det g\u00e5 med ditt liv s\u00e5som det gick med alla dessas liv.\u00bb\n19:3 N\u00e4r han f\u00f6rnam detta, stod han upp och begav sig i v\u00e4g f\u00f6r att r\u00e4dda sitt liv, och han kom s\u00e5 till Beer-Seba, som h\u00f6r till Juda; d\u00e4r l\u00e4mnade han kvar sin tj\u00e4nare.\n19:4 Men sj\u00e4lv gick han ut i \u00f6knen en dagsresa. D\u00e4r satte han sig under en ginstbuske; och han \u00f6nskade sig d\u00f6den och sade: \u00bbDet \u00e4r nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag \u00e4r icke f\u00f6rmer \u00e4n mina f\u00e4der.\u00bb\n19:5 D\u00e4refter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, d\u00e5 r\u00f6rde en \u00e4ngel vid honom och sade till honom: \u00bbSt\u00e5 upp och \u00e4t.\u00bb\n19:6 N\u00e4r han d\u00e5 s\u00e5g upp, fick han vid sin huvudg\u00e4rd se ett br\u00f6d, s\u00e5dant som bakas p\u00e5 gl\u00f6dande stenar, och ett krus med vatten. Och han \u00e5t och drack och lade sig \u00e5ter ned.\n19:7 Men HERRENS \u00e4ngel r\u00f6rde \u00e5ter vid honom, f\u00f6r andra g\u00e5ngen, och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och \u00e4t, ty eljest bliver v\u00e4gen dig f\u00f6r l\u00e5ng.\u00bb\n19:8 D\u00e5 stod han upp och \u00e5t och drack, och gick s\u00e5, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, \u00e4nda till Guds berg Horeb.\n19:9 D\u00e4r gick han in i en grotta, och i den stannade han \u00f6ver natten. D\u00e5 kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: \u00bbVad vill du h\u00e4r, Elia?\u00bb\n19:10 Han svarade: \u00bbJag har nit\u00e4lskat f\u00f6r HERREN, h\u00e4rskarornas Gud. Ty Israels barn hava \u00f6vergivit ditt f\u00f6rbund, rivit ned dina altaren och dr\u00e4pt dina profeter med sv\u00e4rd; jag allena \u00e4r kvar, och de st\u00e5 efter att taga mitt liv.\u00bb\n19:11 Han sade: \u00bbG\u00e5 ut och st\u00e4ll dig p\u00e5 berget inf\u00f6r HERREN.\u00bb D\u00e5 gick HERREN fram d\u00e4r, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och br\u00f6t s\u00f6nder klippor, gick f\u00f6re HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordb\u00e4vning; men icke var HERREN i jordb\u00e4vningen.\n19:12 Efter jordb\u00e4vningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.\n19:13 S\u00e5 snart Elia h\u00f6rde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till grottan. D\u00e5 kom en r\u00f6st till honom och sade: \u00bbVad vill du h\u00e4r, Elia?\u00bb\n19:14 Han svarade: \u00bbJag har nit\u00e4lskat f\u00f6r HERREN, h\u00e4rskarornas Gud. Ty Israels barn hava \u00f6vergivit ditt f\u00f6rbund, rivit ned dina altaren och dr\u00e4pt dina profeter med sv\u00e4rd; jag allena \u00e4r kvar, och de st\u00e5 efter att taga mitt liv.\u00bb\n19:15 HERREN sade till honom: \u00bbG\u00e5 nu tillbaka igen, och tag v\u00e4gen till Damaskus' \u00f6ken, och g\u00e5 in och sm\u00f6rj Hasael till konung \u00f6ver Aram.\n19:16 Och Jehu, Nimsis son, skall du sm\u00f6rja till konung \u00f6ver Israel. Och till profet i ditt st\u00e4lle skall du sm\u00f6rja Elisa, Safats son, fr\u00e5n Abel-Mehola.\n19:17 Och s\u00e5 skall ske: den som kommer undan Hasaels sv\u00e4rd, honom skall Jehu d\u00f6da, och den som kommer undan Jehus sv\u00e4rd, honom skall Elisa d\u00f6da.\n19:18 Men jag skall l\u00e5ta sju tusen m\u00e4n bliva kvar i Israel, alla de kn\u00e4n som icke hava b\u00f6jt sig f\u00f6r Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.\u00bb\n19:19 N\u00e4r han sedan gick d\u00e4rifr\u00e5n, tr\u00e4ffade han p\u00e5 Elisa, Safats son, som h\u00f6ll p\u00e5 att pl\u00f6ja; tolv par oxar gingo framf\u00f6r honom, och sj\u00e4lv k\u00f6rde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel \u00f6ver honom.\n19:20 D\u00e5 sl\u00e4ppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: \u00bbL\u00e5t mig f\u00f6rst f\u00e5 kyssa min fader och min moder, s\u00e5 vill jag sedan f\u00f6lja dig.\u00bb Han sade till honom: \u00bbV\u00e4lan, du m\u00e5 g\u00e5 tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.\u00bb\n19:21 D\u00e5 l\u00e4mnade han honom och gick tillbaka och tog sina b\u00e5da oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras k\u00f6tt; detta gav han \u00e5t folket, och de \u00e5to. D\u00e4refter stod han upp och f\u00f6ljde Elia och blev hans tj\u00e4nare.\n20:1 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h\u00e4r; han hade med sig trettiotv\u00e5 konungar j\u00e4mte h\u00e4star och vagnar. Han drog upp och bel\u00e4grade Samaria och ansatte det.\n20:2 Och han skickade s\u00e4ndebud in i staden till Ahab, Israels konung,\n20:3 och l\u00e4t s\u00e4ga honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillh\u00f6r mig, och det b\u00e4sta du har av kvinnor och barn tillh\u00f6r mig ock.\u00bb\n20:4 Israels konung svarade och sade: \u00bbS\u00e5som du har sagt, min herre konung: jag sj\u00e4lv och allt vad jag har tillh\u00f6r dig.\u00bb\n20:5 Men s\u00e4ndebuden kommo tillbaka och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Ben-Hadad: Jag har ju s\u00e4nt till dig och l\u00e5tit s\u00e4ga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'\n20:6 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid s\u00e4nda mina tj\u00e4nare till dig, f\u00f6r att de m\u00e5 genoms\u00f6ka ditt hus och dina tj\u00e4nares hus; och allt som \u00e4r dina \u00f6gons lust skola de taga med sig och f\u00f6ra bort.\u00bb\n20:7 D\u00e5 kallade Israels konung till sig alla de \u00e4ldste i landet och sade: \u00bbM\u00e4rken och sen huru denne st\u00e5r efter v\u00e5rt f\u00f6rd\u00e4rv. Ty n\u00e4r han s\u00e4nde till mig och beg\u00e4rde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, v\u00e4grade jag ju icke att giva honom det.\u00bb\n20:8 Alla de \u00e4ldste och allt folket sade till honom: \u00bbH\u00f6r icke p\u00e5 honom och g\u00f6r honom icke till viljes.\u00bb\n20:9 S\u00e5 svarade han d\u00e5 Ben-Hadads s\u00e4ndebud: \u00bbS\u00e4gen till min herre konungen: Allt, varom du f\u00f6rra g\u00e5ngen s\u00e4nde bud till din tj\u00e4nare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.\u00bb Och s\u00e4ndebuden v\u00e4nde tillbaka med detta svar.\n20:10 D\u00e5 s\u00e4nde Ben-Hadad till honom och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbGudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall r\u00e4cka till att fylla h\u00e4nderna p\u00e5 allt det folk som f\u00f6ljer mig.\u00bb\n20:11 Men Israels konung svarade och sade: \u00bbS\u00e4gen s\u00e5: Icke m\u00e5 den som omgjordar sig med sv\u00e4rdet ber\u00f6mma sig likt den som sp\u00e4nner det av sig.\u00bb\n20:12 S\u00e5 snart Ben-Hadad h\u00f6rde detta svar, d\u00e4r han satt och drack med konungarna i l\u00e4gerhyddorna, sade han till sina tj\u00e4nare: \u00bbG\u00f6ren eder redo.\u00bb Och de gjorde sig redo till att angripa staden.\n20:13 D\u00e5 tr\u00e4dde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, p\u00e5 det att du m\u00e5 f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\u00bb\n20:14 D\u00e5 fr\u00e5gade Ahab: \u00bbGenom vem? Han svarade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Genom landsh\u00f6vdingarnas m\u00e4n.\u00bb Han fr\u00e5gade ytterligare: \u00bbVem skall begynna striden?\u00bb Han svarade: \u00bbDu sj\u00e4lv.\u00bb\n20:15 S\u00e5 m\u00f6nstrade han d\u00e5 landsh\u00f6vdingarnas m\u00e4n, och de voro tv\u00e5 hundra trettiotv\u00e5, d\u00e4refter m\u00f6nstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man.\n20:16 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just n\u00e4r Ben-Hadad h\u00f6ll p\u00e5 att dricka sig drucken i l\u00e4gerhyddorna, tillsammans med de trettiotv\u00e5 konungar som sade kommit honom till hj\u00e4lp.\n20:17 Landsh\u00f6vdingarnas m\u00e4n drogo f\u00f6rst ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad s\u00e4nde ut underr\u00e4ttade honom om att folk kom ut fr\u00e5n Samaria.\n20:18 D\u00e5 sade han: \u00bbOm de hava dragit ut i fredlig avsikt, s\u00e5 gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s\u00e5 gripen dem ock levande.\u00bb\n20:19 Men n\u00e4r dessa -- landsh\u00f6vdingarnas m\u00e4n och h\u00e4ren som f\u00f6ljde dem -- hade kommit ut ur staden,\n20:20 h\u00f6ggo de ned var och en sin man, och aram\u00e9erna flydde, och Israel f\u00f6rf\u00f6ljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan p\u00e5 en h\u00e4st, j\u00e4mte n\u00e5gra ryttare.\n20:21 Och Israels konung drog ut och slog b\u00e5de ryttarh\u00e4ren och vagnsh\u00e4ren och tillfogade aram\u00e9erna ett stort nederlag.\n20:22 Men profeten tr\u00e4dde fram till Israels konung och sade till honom: \u00bbGrip dig nu an; och bet\u00e4nk och se till, vad du b\u00f6r g\u00f6ra, ty n\u00e4sta \u00e5r kommer konungen i Aram att \u00e5ter draga upp mot dig.\u00bb\n20:23 Men den arameiske konungens tj\u00e4nare sade till honom: \u00bbDeras gud \u00e4r en bergsgud; d\u00e4rf\u00f6r hava de blivit oss \u00f6verm\u00e4ktiga. L\u00e5t oss nu strida mot dem p\u00e5 sl\u00e4tten, s\u00e5 skola vi f\u00f6rvisso bliva dem \u00f6verm\u00e4ktiga.\n20:24 Och vidare m\u00e5ste du g\u00f6ra s\u00e5: avs\u00e4tt var och en av konungarna fr\u00e5n hans plats, och ins\u00e4tt st\u00e5th\u00e5llare i deras st\u00e4lle.\n20:25 Skaffa dig sedan sj\u00e4lv en h\u00e4r, lika stor som den du har f\u00f6rlorat, med lika m\u00e5nga h\u00e4star och lika m\u00e5nga vagnar, och l\u00e5t oss sedan strida mot dem p\u00e5 sl\u00e4tten, s\u00e5 skola vi f\u00f6rvisso bliva dem \u00f6verm\u00e4ktiga.\u00bb Och han lyssnade till deras ord och gjorde s\u00e5.\n20:26 F\u00f6ljande \u00e5r m\u00f6nstrade Ben-Hadad aram\u00e9erna och drog s\u00e5 upp till Afek f\u00f6r att strida mot Israel.\n20:27 Israels barn hade ock blivit m\u00f6nstrade och f\u00f6rsedda med livsmedel och t\u00e5gade d\u00e4refter emot dem. Och Israels barn l\u00e4grade sig gent emot dem, lika tv\u00e5 sm\u00e5 gethjordar, under det att aram\u00e9erna uppfyllde landet.\n20:28 D\u00e5 tr\u00e4dde gudsmannen fram och sade till Israels konung: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: D\u00e4rf\u00f6r att aram\u00e9erna hava sagt: 'HERREN \u00e4r en bergsgud och icke en dalgud', d\u00e4rf\u00f6r giver jag hela denna stora hop i din hand, p\u00e5 det att I m\u00e5n f\u00f6rnimma att jag \u00e4r HERREN.\u00bb\n20:29 Och de voro l\u00e4grade mitt emot varandra i sju dagar. P\u00e5 sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d\u00e5 av aram\u00e9erna hundra tusen man fotfolk, detta p\u00e5 en enda dag.\n20:30 De \u00e5terst\u00e5ende flydde in i staden Afek; men stadsmuren f\u00f6ll ned \u00f6ver tjugusju tusen man, dem som \u00e5terstodo. Ben-Hadad flydde ocks\u00e5 och kom in i staden och sprang fr\u00e5n kammare till kammare.\n20:31 D\u00e5 sade hans tj\u00e4nare till honom: \u00bbVi hava h\u00f6rt att konungarna av Israels hus \u00e4ro n\u00e5diga konungar. L\u00e5t oss d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4tta s\u00e4cktyg om v\u00e5ra l\u00e4nder och rep om v\u00e5ra huvuden och giva oss \u00e5t Israels konung; kanh\u00e4nda l\u00e5ter han dig d\u00e5 f\u00e5 leva.\u00bb\n20:32 Och de bundo s\u00e4cktyg omkring sina l\u00e4nder och rep omkring sina huvuden och kommo s\u00e5 till Israels konung och sade: \u00bbDin tj\u00e4nare Ben-Hadad beder: 'L\u00e5t mig f\u00e5 leva.'\u00bb Han svarade: \u00bb\u00c4r han \u00e4nnu vid liv, han min broder?\u00bb\n20:33 M\u00e4nnen, som i detta hans ord s\u00e5go ett gott varsel, skyndade att taga fasta d\u00e4rp\u00e5 och sade: \u00bbJa, din broder \u00e4r Ben-Hadad.\u00bb Han sade: \u00bbG\u00e5n och h\u00e4mten honom hit.\u00bb D\u00e5 gav sig Ben-Hadad \u00e5t honom, och han l\u00e4t honom stiga upp i sin vagn.\n20:34 Och Ben-Hadad sade till honom: \u00bbDe st\u00e4der som min fader tog fr\u00e5n din fader vill jag giva tillbaka, och du skall f\u00f6r din r\u00e4kning f\u00e5 inr\u00e4tta handelskvarter i Damaskus, s\u00e5som min fader fick g\u00f6ra i Samaria.\u00bb \u00bbV\u00e4lan\u00bb, sade Ahab, \u00bbp\u00e5 s\u00e5dana villkor vill jag giva dig fri.\u00bb Och han sl\u00f6t ett f\u00f6rdrag med honom och gav honom fri.\n20:35 Och en av profetl\u00e4rjungarna sade p\u00e5 HERRENS befallning till en annan: \u00bbSl\u00e5 till mig.\u00bb Men mannen v\u00e4grade att sl\u00e5 honom.\n20:36 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbEftersom du icke har lyssnat till HERRENS r\u00f6st, d\u00e4rf\u00f6r skall ett lejon sl\u00e5 ned dig, n\u00e4r du g\u00e5r ifr\u00e5n mig.\u00bb Och n\u00e4r han gick sin v\u00e4g ifr\u00e5n honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom.\n20:37 Sedan tr\u00e4ffade han en annan man och sade: \u00bbSl\u00e5 till mig.\u00bb Och mannen slog honom s\u00e5 h\u00e5rt, att s\u00e5r uppstod d\u00e4rav.\n20:38 D\u00e4refter gick profeten och st\u00e4llde sig i konungens v\u00e4g, sedan han hade gjort sig oigenk\u00e4nnlig genom att s\u00e4tta en bindel \u00f6ver \u00f6gonen.\n20:39 N\u00e4r nu konungen kom d\u00e4rfram, ropade han till konungen och sade: \u00bbDin tj\u00e4nare hade givit sig ut i striden, d\u00e5 i detsamma en man kom d\u00e4rifr\u00e5n och f\u00f6rde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det g\u00e5 dig s\u00e5som det skulle hava g\u00e5tt honom, eller ock m\u00e5ste du betala en talent silver.'\n20:40 Nu h\u00e4nde sig, under det din tj\u00e4nare hade att syssla \u00e4n h\u00e4r \u00e4n d\u00e4r, att mannen kom undan.\u00bb Israels konung sade till honom: \u00bbDin dom \u00e4r given; du har ju sj\u00e4lv avkunnat den.\u00bb\n20:41 D\u00e5 tog han skyndsamt bort bindeln fr\u00e5n sina \u00f6gon, och Israels konung k\u00e4nde igen honom och s\u00e5g att han var en av profeterna.\n20:42 Och han sade till konungen: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: D\u00e4rf\u00f6r att du har sl\u00e4ppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det g\u00e5 dig s\u00e5som det skulle hava g\u00e5tt honom, och ditt folk s\u00e5som det har g\u00e5tt hans folk.\u00bb\n20:43 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria.\n21:1 D\u00e4refter h\u00e4nde sig f\u00f6ljande. Jisreeliten Nabot hade en ving\u00e5rd i Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.\n21:2 Och Ahab talade till Nabot och sade: \u00bbL\u00e5t mig f\u00e5 din ving\u00e5rd f\u00f6r att d\u00e4rav g\u00f6ra mig en k\u00f6kstr\u00e4dg\u00e5rd, eftersom den ligger s\u00e5 n\u00e4ra intill mitt hus; jag vill giva dig en b\u00e4ttre ving\u00e5rd i st\u00e4llet, eller om dig s\u00e5 behagar, vill jag giva dig penningar s\u00e5som betalning f\u00f6r den.\u00bb\n21:3 Men Nabot svarade Ahab: \u00bbHERREN l\u00e5te det vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att jag skulle l\u00e5ta dig f\u00e5 mina f\u00e4ders arvedel.\u00bb\n21:4 D\u00e5 gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred f\u00f6r det svars skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, n\u00e4r denne sade: \u00bbJag vill icke l\u00e5ta dig f\u00e5 mina f\u00e4ders arvedel.\u00bb Och han lade sig p\u00e5 sin s\u00e4ng och v\u00e4nde bort sitt ansikte och \u00e5t intet.\n21:5 D\u00e5 kom hans hustru Isebel in till honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbVarf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 missmodig, och varf\u00f6r \u00e4ter du intet?\u00bb\n21:6 Han svarade henne: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att n\u00e4r jag talade till jisreeliten Nabot och sade till honom: 'L\u00e5t mig f\u00e5 din ving\u00e5rd f\u00f6r penningar, eller om du s\u00e5 \u00f6nskar, vill jag giva dig en annan ving\u00e5rd i st\u00e4llet', d\u00e5 svarade han: 'Jag vill icke l\u00e5ta dig f\u00e5 min ving\u00e5rd.'\n21:7 D\u00e5 sade hans hustru Isebel honom: \u00bb\u00c4r det du som nu regerar \u00f6ver Israel? St\u00e5 upp och \u00e4t och var vid gott mod; jag skall skaffa dig jisreeliten Nabot ving\u00e5rd.\n21:8 D\u00e4refter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under det med hans signetring, och s\u00e4nde s\u00e5 brevet till de \u00e4ldste och f\u00f6rn\u00e4msta i Nabots stad, de som bodde d\u00e4r j\u00e4mte honom.\n21:9 Och hon skrev i brevet s\u00e5: \u00bbLysen ut en fasta, och l\u00e5ten Nabot sitta l\u00e4ngst fram bland folket.\n21:10 Och l\u00e5ten s\u00e5 tv\u00e5 onda m\u00e4n s\u00e4tta sig mitt emot honom, och l\u00e5ten dem vittna emot honom och s\u00e4ga: 'Du har talat f\u00f6rgripligt mot Gud och konungen.' F\u00f6ren s\u00e5 ut honom och stenen honom till d\u00f6ds.\u00bb\n21:11 Och de \u00e4ldsta och f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen i staden, de som bodde d\u00e4r i hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade s\u00e4nt dem, och s\u00e5som det var skrivet i brevet som hon hade s\u00e4nt till dem.\n21:12 De lyste ut en fasta och l\u00e4to Nabot sitta l\u00e4ngst fram bland folket.\n21:13 Och de tv\u00e5 onda m\u00e4nnen kommo och satte sig mitt emot honom; och de onda m\u00e4nnen vittnade mot Nabot inf\u00f6r folket och sade: Nabot har talat f\u00f6rgripligt mot Gud och konungen.\u00bb D\u00e5 f\u00f6rde man honom utanf\u00f6r staden och stenade honom till d\u00f6ds.\n21:14 D\u00e4refter s\u00e4nde de bud till Isebel och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbNabot har blivit stenad till d\u00f6ds.\u00bb\n21:15 S\u00e5 snart Isebel h\u00f6rde att Nabot var stenad till d\u00f6ds, sade hon till Ahab: \u00bbSt\u00e5 upp och tag jisreeliten Nabots ving\u00e5rd i besittning, den som han v\u00e4grade att l\u00e5ta dig f\u00e5 f\u00f6r penningar; ty Nabot \u00e4r icke l\u00e4ngre vid liv, utan han \u00e4r d\u00f6d.\u00bb\n21:16 S\u00e5 snart Ahab h\u00f6rde att Nabot var d\u00f6d, stod han upp och begav sig \u00e5stad ned till jisreeliten Nabots ving\u00e5rd f\u00f6r att taga den i besittning.\n21:17 Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:\n21:18 \u00bbSt\u00e5 upp, g\u00e5 \u00e5stad och m\u00f6t Ahab, Israels konung, som bor i Samaria. Du tr\u00e4ffar honom i Nabots ving\u00e5rd, dit han har g\u00e5tt ned f\u00f6r att taga den i besittning.\n21:19 Och du skall tala till honom och s\u00e4ga: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Har du till redan hunnit att b\u00e5de dr\u00e4pa och tilltr\u00e4da arvet?' D\u00e4refter skall du tala till honom och s\u00e4ga: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: P\u00e5 samma st\u00e4lle d\u00e4r hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna slicka ocks\u00e5 ditt blod.'\u00bb\n21:20 Ahab sade till Elia: \u00bbHar du \u00e4ntligen funnit mig, du min fiende?\u00bb Han svarade: \u00bbJa, jag har funnit dig. Eftersom du har s\u00e5lt dig till att g\u00f6ra vad ont \u00e4r i HERRENS \u00f6gon,\n21:21 d\u00e4rf\u00f6r skall jag ock l\u00e5ta vad ont \u00e4r komma \u00f6ver dig och skall bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mank\u00f6n, b\u00e5de sm\u00e5 och stora i Israel.\n21:22 Och jag skall g\u00f6ra med ditt hus s\u00e5som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s\u00e5som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus, d\u00e4rf\u00f6r att du har f\u00f6rt\u00f6rnat mig och kommit Israel att synda.\n21:23 Ocks\u00e5 om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola \u00e4ta upp Isebel invid Jisreels murar.\n21:24 Ja, den av Ahabs hus, som d\u00f6r i staden, skola hundarna \u00e4ta upp, och den som d\u00f6r ute p\u00e5 marken skola himmelens f\u00e5glar \u00e4ta upp.\u00bb\n21:25 (Ocks\u00e5 har ingen varit s\u00e5som Ahab, han som s\u00e5lde sig till att g\u00f6ra vad ont var i HERRENS \u00f6gon, n\u00e4r hans hustru Isebel uppeggade honom d\u00e4rtill.\n21:26 Mycken styggelse f\u00f6r\u00f6vade han, i det han f\u00f6ljde efter de el\u00e4ndiga avgudarna, alldeles s\u00e5som amor\u00e9erna hade gjort, vilka HERREN f\u00f6rdrev f\u00f6r Israels barn.)\n21:27 Men n\u00e4r Ahab h\u00f6rde de orden, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och svepte s\u00e4cktyg om sin kropp och fastade; och han l\u00e5g h\u00f6ljd i s\u00e4cktyg och gick tyst omkring.\n21:28 D\u00e5 kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:\n21:29 \u00bbHar du sett huru Ahab \u00f6dmjukar sig inf\u00f6r mig? D\u00e4rf\u00f6r att han s\u00e5 \u00f6dmjukar sig inf\u00f6r mig, skall jag icke l\u00e5ta olyckan komma i hans tid; f\u00f6rst i hans sons tid skall jag l\u00e5ta olyckan komma \u00f6ver hans hus.\u00bb\n22:1 Och de sutto i ro i tre \u00e5r, under vilka intet krig var mellan Aram och Israel.\n22:2 Men i det tredje \u00e5ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels konung.\n22:3 Och Israels konung sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbI veten ju att Ramot i Gilead tillh\u00f6r oss. Och likv\u00e4l sitta vi stilla och taga det icke ifr\u00e5n konungen i Aram.\u00bb\n22:4 Och han fr\u00e5gade Josafat: Vill du draga med mig f\u00f6r att bel\u00e4gra Ramot i Gilead?\u00bb Josafat svarade Israels konung: \u00bbJag s\u00e5som du, mitt folk s\u00e5som ditt folk, mina h\u00e4star s\u00e5som dina h\u00e4star!\u00bb\n22:5 Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: \u00bbFr\u00e5ga dock f\u00f6rst HERREN h\u00e4rom.\u00bb\n22:6 D\u00e5 f\u00f6rsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra m\u00e4n, och fr\u00e5gade dem: \u00bbSkall jag draga \u00e5stad mot Ramot i Gilead f\u00f6r att bel\u00e4gra det, eller skall jag avst\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n?\u00bb De svarade: \u00bbDrag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.\u00bb\n22:7 Men Josafat sade: \u00bbFinnes h\u00e4r ingen annan HERRENS profet, s\u00e5 att vi kunna fr\u00e5ga genom honom?\u00bb\n22:8 Israels konung svarade Josafat: \u00bbH\u00e4r finnes \u00e4nnu en man, Mika, Jimlas son, genom vilken vi kunna fr\u00e5ga HERREN; men han \u00e4r mig f\u00f6rhatlig, ty han profeterar aldrig lycka \u00e5t mig, utan allenast olycka.\u00bb Josafat sade: \u00bbKonungen s\u00e4ge icke s\u00e5.\u00bb\n22:9 D\u00e5 kallade Israels konung till sig en hovman och sade: \u00bbSkaffa skyndsamt hit Mika, Jimlas son.\u00bb\n22:10 Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p\u00e5 sin tron, ikl\u00e4dda sina skrudar, p\u00e5 en tr\u00f6skplats vid Samarias port, under det att alla profeterna profeterade inf\u00f6r dem.\n22:11 D\u00e5 gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av j\u00e4rn och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Med dessa skall du st\u00e5nga aram\u00e9erna, s\u00e5 att de f\u00f6rg\u00f6ras.\u00bb\n22:12 Och alla profeterna profeterade p\u00e5 samma s\u00e4tt och sade: \u00bbDrag upp mot Ramot i Gilead, s\u00e5 skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.\u00bb\n22:13 Och budet som hade g\u00e5tt f\u00f6r att tillkalla Mika talade till honom och sade: \u00bbDet \u00e4r s\u00e5, att profeterna med en mun lova konungen lycka; l\u00e5t nu dina ord st\u00e4mma \u00f6verens med vad de hava talat, och lova ocks\u00e5 du lycka.\u00bb\n22:14 Men Mika svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, jag skall allenast tala det som HERREN s\u00e4ger till mig.\u00bb\n22:15 N\u00e4r han sedan kom till konungen, fr\u00e5gade konungen honom: \u00bbMika, skola vi draga \u00e5stad till Ramot i Gilead f\u00f6r att bel\u00e4gra det, eller skola vi avst\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n?\u00bb Han svarade honom: \u00bbDrag ditupp, s\u00e5 skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens hand.\u00bb\n22:16 Men konungen sade till honom: \u00bbHuru m\u00e5nga g\u00e5nger skall jag besv\u00e4rja dig att icke tala till mig annat \u00e4n sanning i HERRENS namn?\u00bb\n22:17 D\u00e5 sade han: \u00bbJag s\u00e5g hela Israel f\u00f6rskingrat p\u00e5 bergen, likt f\u00e5r som icke hava n\u00e5gon herde. Och HERREN sade: 'Dessa hava icke n\u00e5gon herre; m\u00e5 de v\u00e4nda tillbaka hem i frid, var och en till sitt.'\u00bb\n22:18 D\u00e5 sade Israels konung till Josafat: \u00bbSade jag dig icke att denne aldrig profeterar lycka \u00e5t mig, utan allenast olycka?\u00bb\n22:19 Men han sade: \u00bbH\u00f6r allts\u00e5 HERRENS ord. Jag s\u00e5g HERREN sitta p\u00e5 sin tron och himmelens hela h\u00e4rskara st\u00e5 d\u00e4r hos honom, p\u00e5 hans h\u00f6gra sida och p\u00e5 hans v\u00e4nstra.\n22:20 Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i Gilead, f\u00f6r att han m\u00e5 falla d\u00e4r?' D\u00e5 sade den ene s\u00e5 och den andre s\u00e5.\n22:21 Slutligen kom anden fram och st\u00e4llde sig inf\u00f6r HERREN och sade: 'Jag vill locka honom d\u00e4rtill.' HERREN fr\u00e5gade honom: 'P\u00e5 vad s\u00e4tt?'\n22:22 Han svarade: 'Jag vill g\u00e5 ut och bliva en l\u00f6gnens ande i alla hans profeters mun.' D\u00e5 sade han: 'Du m\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka att locka honom d\u00e4rtill, och du skall ocks\u00e5 lyckas; g\u00e5 ut och g\u00f6r s\u00e5.'\n22:23 Och se, nu har HERREN lagt en l\u00f6gnens ande i alla dessa dina profeters mun, medan HERREN \u00e4nd\u00e5 har beslutit att olycka skall komma \u00f6ver dig.\u00bb\n22:24 D\u00e5 tr\u00e4dde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p\u00e5 kinden och sade: \u00bbP\u00e5 vilken v\u00e4g har d\u00e5 HERRENS Ande g\u00e5tt bort ifr\u00e5n mig f\u00f6r att tala med dig?\u00bb\n22:25 Mika svarade: \u00bbDu skall f\u00e5 se det p\u00e5 den dag d\u00e5 du n\u00f6dgas springa fr\u00e5n kammare till kammare f\u00f6r att g\u00f6mma dig.\u00bb\n22:26 Men Israels konung sade: \u00bbTag Mika och f\u00f6r honom tillbaka till Amon, h\u00f6vitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.\n22:27 Och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger konungen: S\u00e4tten denne i f\u00e4ngelse och bespisen honom med f\u00e5ngkost, till dess jag kommer v\u00e4lbeh\u00e5llen hem.\u00bb\n22:28 Mika svarade: \u00bbOm du kommer v\u00e4lbeh\u00e5llen tillbaka, s\u00e5 har HERREN icke talat genom mig.\u00bb Och han sade ytterligare: \u00bbH\u00f6ren detta, I folk, allasammans.\u00bb\n22:29 S\u00e5 drog nu Israels konung j\u00e4mte Josafat, Juda konung, upp till Ramot i Gilead.\n22:30 Och Israels konung sade till Josafat: \u00bbJag vill f\u00f6rkl\u00e4da mig, n\u00e4r jag drager ut i striden, men du m\u00e5 vara kl\u00e4dd i dina egna kl\u00e4der.\u00bb S\u00e5 f\u00f6rkl\u00e4dde sig Israels konung, n\u00e4r han drog ut i striden.\n22:31 Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv\u00e5 vagnsh\u00f6vitsm\u00e4n: \u00bbI skolen icke giva eder i strid med n\u00e5gon, vare sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.\u00bb\n22:32 N\u00e4r d\u00e5 h\u00f6vitsm\u00e4nnen \u00f6ver vagnarna fingo se Josafat, t\u00e4nkte de: \u00bbF\u00f6rvisso \u00e4r detta Israels konung\u00bb, och v\u00e4nde sig d\u00e4rf\u00f6r till anfall mot honom. D\u00e5 gav Josafat upp ett rop.\n22:33 S\u00e5 snart nu h\u00f6vitsm\u00e4nnen \u00f6ver vagnarna m\u00e4rkte att det icke var Israels konung, v\u00e4nde de om och l\u00e4to honom vara.\n22:34 Men en man som sp\u00e4nde sin b\u00e5ge och sk\u00f6t p\u00e5 m\u00e5f\u00e5 tr\u00e4ffade Israels konung i en fog p\u00e5 rustningen. D\u00e5 sade denne till sin k\u00f6rsven: \u00bbSv\u00e4ng om vagnen och f\u00f6r mig ut ur h\u00e4ren, ty jag \u00e4r s\u00e5rad.\u00bb\n22:35 Och striden blev p\u00e5 den dagen allt h\u00e4ftigare, och konungen stod uppr\u00e4tt i sin vagn, v\u00e4nd mot aram\u00e9erna; men om aftonen gav han upp andan. Och blodet fr\u00e5n s\u00e5ret hade runnit ned i vagnen.\n22:36 Och vid solnedg\u00e5ngen gick ett rop genom h\u00e4ren: \u00bbVar och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!\u00bb\n22:37 S\u00e5 d\u00f6dades d\u00e5 konungen och blev f\u00f6rd till Samaria; och man begrov konungen d\u00e4r i Samaria.\n22:38 Och n\u00e4r man sk\u00f6ljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och sk\u00f6korna badade sig d\u00e4ri -- s\u00e5som HERREN hade sagt.\n22:39 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde, och om alla de st\u00e4der som han byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n22:40 Och Ahab gick till vila hos sina f\u00e4der. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.\n22:41 Men Josafat, Asas sons blev konung \u00f6ver Juda i Ahabs, Israels konungs, fj\u00e4rde regerings\u00e5r.\n22:42 Trettiofem \u00e5r gammal var Josafat, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugufem \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.\n22:43 Och han vandrade i allt p\u00e5 sin fader Asas v\u00e4g, utan att vika av ifr\u00e5n den; han gjorde n\u00e4mligen vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon.\n22:44 Dock blevo offerh\u00f6jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb\u00e4ra offer och t\u00e4nda offereld p\u00e5 h\u00f6jderna.\n22:45 Och Josafat h\u00f6ll fred med Israels konung.\n22:46 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Josafat och om de bedrifter han utf\u00f6rde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n22:47 Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som \u00e4nnu funnos d\u00e4r, vilka hade l\u00e4mnats kvar i hans fader Asas tid.\n22:48 I Edom fanns d\u00e5 ingen konung, utan en st\u00e5th\u00e5llare regerade d\u00e4r.\n22:49 Och Josafat hade l\u00e5tit bygga Tarsis-skepp, som skulle g\u00e5 till Ofir f\u00f6r att h\u00e4mta guld; men de kommo aldrig \u00e5stad, ty de ledo skeppsbrott vid Esjon-Geber.\n22:50 D\u00e5 sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: \u00bbL\u00e5t mitt folk fara med ditt folk p\u00e5 skeppen.\u00bb Men Josafat ville icke.\n22:51 Och Josafat gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i sin fader Davids stad. Och hans son Joram blev konung efter honom.\n22:52 Ahasja, Ahabs son, blev konung \u00f6ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, sjuttonde regerings\u00e5r, och han regerade \u00f6ver Israel i tv\u00e5 \u00e5r.\n22:53 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och vandrade p\u00e5 sin faders och sin moders v\u00e4g och p\u00e5 Jerobeams, Nebats sons, v\u00e4g, hans som hade kommit Israel att synda.\n22:54 Och han tj\u00e4nade Baal och tillbad honom och f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN, Israels Gud, alldeles s\u00e5som hans fader hade gjort.","title":"Swedish Bible: 1 Kings","type":"page"}