{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/kg2.htm","path":"bib/wb/swe/kg2.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/kg2.htm","text":"1:1 Efter Ahabs d\u00f6d avf\u00f6ll Moab fr\u00e5n Israel.\n1:2 Och Ahasja st\u00f6rtade ned genom gallret i sin \u00d6vre sal i Samaria och skadade sig, s\u00e5 att han blev sjuk. D\u00e5 skickade han \u00e5stad s\u00e4ndebud och sade till dem: \u00bbG\u00e5n och fr\u00e5gen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna fr\u00e5n denna sjukdom.\u00bb\n1:3 Men HERRENS \u00e4ngel hade talat s\u00e5 till tisbiten Elia: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 emot konungens i Samaria s\u00e4ndebud och tala s\u00e5 till dem: '\u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r att ingen Gud finnes i Israel som I g\u00e5n \u00e5stad och fr\u00e5gen Baal-Sebub, guden i Ekron?\n1:4 D\u00e4rf\u00f6r att I g\u00f6ren detta, s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Du skall icke komma upp ur den s\u00e4ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d\u00f6den d\u00f6.'\u00bb Och Elia gick.\n1:5 N\u00e4r sedan s\u00e4ndebuden kommo tillbaka till konungen, fr\u00e5gade han dem: \u00bbVarf\u00f6r kommen I tillbaka?\u00bb\n1:6 De svarade honom: \u00bbEn man kom emot oss och sade till oss: 'G\u00e5n tillbaka till konungen, som har s\u00e4nt eder, och talen s\u00e5 till honom: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: \u00c4r det d\u00e4rf\u00f6r att ingen Gud finnes i Israel som du s\u00e4nder bud f\u00f6r att fr\u00e5ga Baal-Sebub, guden i Ekron? D\u00e4rf\u00f6r att du s\u00e5 g\u00f6r skall du icke komma upp ur den s\u00e4ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d\u00f6den d\u00f6.'\u00bb\n1:7 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem: \u00bbHuru s\u00e5g den mannen ut, som kom emot eder och talade till eder p\u00e5 detta s\u00e4tt?\u00bb\n1:8 De svarade honom: \u00bbMannen bar en h\u00e5rmantel och var omgjordad med en l\u00e4derg\u00f6rdel om sina l\u00e4nder.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbDet var tisbiten Elia.\u00bb\n1:9 Och han s\u00e4nde till honom en underh\u00f6vitsman med femtio man. Och n\u00e4r denne kom upp till honom, d\u00e4r han satt p\u00e5 toppen av berget, sade han till honom: \u00bbDu gudsman, konungen befaller dig att komma ned.\u00bb\n1:10 Men Elia svarade och sade till underh\u00f6vitsmannen: \u00bbOm jag \u00e4r en gudsman, s\u00e5 komme eld ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4re dig och dina femtio.\u00bb D\u00e5 kom eld ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4rde honom och hans femtio.\n1:11 Och han s\u00e4nde \u00e5ter till honom en annan underh\u00f6vitsman med femtio man. Denne tog till orda och sade till honom: \u00bbDu gudsman, s\u00e5 s\u00e4ger konungen: Kom strax ned.\u00bb\n1:12 Men Elia svarade och sade till dem: \u00bbOm jag \u00e4r en gudsman, s\u00e5 komme eld ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4re dig och dina femtio.\u00bb D\u00e5 kom Guds eld ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4rde honom och hans femtio.\n1:13 \u00c5ter s\u00e4nde han \u00e5stad en tredje underh\u00f6vitsman med femtio man Och denne tredje underh\u00f6vitsman drog ditupp, och n\u00e4r han kom fram, f\u00f6ll han ned p\u00e5 sina kn\u00e4n f\u00f6r Elia och bad honom och sade till honom: \u00bbDu gudsman, l\u00e5t mitt liv och dessa dina femtio tj\u00e4nares liv vara n\u00e5got aktat i dina \u00f6gon.\n1:14 Se, eld har kommit ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4rt de f\u00f6rsta tv\u00e5 underh\u00f6vitsm\u00e4nnen med deras femtio man; men l\u00e5t nu mitt liv vara n\u00e5got aktat i dina \u00f6gon.\n1:15 Och HERRENS \u00e4ngel sade till Elia: \u00bbG\u00e5 ned med honom, frukta icke f\u00f6r honom.\u00bb D\u00e5 stod han upp och gick med honom ned till konungen\n1:16 Och han sade till denne: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Eftersom du skickade s\u00e4ndebud f\u00f6r att fr\u00e5ga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i Israel icke funnes n\u00e5gon Gud, som du kunde fr\u00e5ga h\u00e4rom -- f\u00f6rdenskull skall du icke f\u00e5 komma upp ur den s\u00e4ng i vilken du har lagt dig, ty du skall d\u00f6den d\u00f6.\u00bb\n1:17 Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat; och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda konungs, andra regerings\u00e5r. Han hade n\u00e4mligen ingen son.\n1:18 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n2:1 Vid den tid d\u00e5 HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en stormvind gingo Elia och Elisa fr\u00e5n Gilgal.\n2:2 Och Elia sade till Elisa: \u00bbStanna h\u00e4r, ty HERREN har s\u00e4nt mig till Betel.\u00bb Men Elisa svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever, jag l\u00e4mnar dig icke. Och de gingo ned till Betel.\n2:3 D\u00e5 kommo profetl\u00e4rjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: \u00bbVet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr\u00e5n dig, upp \u00f6ver ditt huvud?\u00bb Han svarade: \u00bbJa, jag vet det; tigen stilla.\u00bb\n2:4 Och Elia sade till honom: \u00bbElisa, stanna h\u00e4r, ty HERREN har s\u00e4nt mig till Jeriko.\u00bb Men han svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever, jag l\u00e4mnar dig icke.\u00bb Och de kommo till Jeriko.\n2:5 D\u00e5 gingo profetl\u00e4rjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: \u00bbVet du att HERREN i dag vill taga din herre ifr\u00e5n dig, upp \u00f6ver ditt huvud?\u00bb Han svarade: \u00bbJa, jag vet det; tigen stilla.\u00bb\n2:6 Och Elia sade till honom: \u00bbStanna h\u00e4r, ty HERREN har s\u00e4nt mig till Jordan.\u00bb Men han svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever, jag l\u00e4mnar dig icke.\u00bb Och de gingo b\u00e5da \u00e5stad.\n2:7 Men femtio m\u00e4n av profetl\u00e4rjungarna gingo ock \u00e5stad och st\u00e4llde sig p\u00e5 n\u00e5got avst\u00e5nd, l\u00e4ngre bort, under det att de b\u00e5da stodo vid Jordan.\n2:8 Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p\u00e5 vattnet; d\u00e5 delade sig detta \u00e5t tv\u00e5 sidor. Och de gingo s\u00e5 b\u00e5da p\u00e5 torr mark d\u00e4rigenom.\n2:9 N\u00e4r de hade kommit \u00f6ver, sade Elia till Elisa: \u00bbBed mig om vad jag skall g\u00f6ra f\u00f6r dig, innan jag bliver tagen ifr\u00e5n dig.\u00bb Elisa sade \u00bbM\u00e5 en dubbel arvslott av din ande falla mig till.\u00bb\n2:10 Han svarade: \u00bbDu har bett om n\u00e5got sv\u00e5rt. Men om du ser mig, n\u00e4r jag bliver tagen ifr\u00e5n dig, d\u00e5 kommer det dock att s\u00e5 ske dig; varom icke, s\u00e5 sker det ej.\u00bb\n2:11 Under det att de nu gingo och talade, syntes pl\u00f6tsligt en vagn eld, med h\u00e4star av eld, och skilde de b\u00e5da fr\u00e5n varandra; och Elia for i stormvinden upp till himmelen.\n2:12 Och Elisa s\u00e5g det och ropade: \u00bbMin fader, min fader! Du som f\u00f6r Israel \u00e4r b\u00e5de vagnar och ryttare!\u00bb Sedan s\u00e5g han honom icke mer. Och han fattade i sina kl\u00e4der och rev s\u00f6nder dem i tv\u00e5 stycken.\n2:13 D\u00e4refter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och v\u00e4nde s\u00e5 om och st\u00e4llde sig vid Jordans strand.\n2:14 Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p\u00e5 vattnet och sade: \u00bbVar \u00e4r HERREN, Elias Gud?\u00bb D\u00e5 nu ocks\u00e5 Elisa slog p\u00e5 vattnet, delade det sig \u00e5t tv\u00e5 sidor, och han gick \u00f6ver.\n2:15 N\u00e4r profetl\u00e4rjungarna, som voro vid Jeriko p\u00e5 n\u00e5got avst\u00e5nd, s\u00e5go detta, sade de: \u00bbElias ande vilar p\u00e5 Elisa.\u00bb Och de kommo honom till m\u00f6tes och bugade sig ned till jorden f\u00f6r honom.\n2:16 Och de sade till honom: \u00bbSe, bland dina tj\u00e4nare finnas femtio raska m\u00e4n; l\u00e5t dessa g\u00e5 och s\u00f6ka efter din herre. Kanh\u00e4nda har HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p\u00e5 n\u00e5got berg eller i n\u00e5gon dal.\u00bb Men han svarade: \u00bbS\u00e4nden ingen \u00e5stad.\n2:17 Men n\u00e4r de l\u00e4nge och v\u00e4l entr\u00e4get hade bett honom d\u00e4rom, sade han: \u00bbS\u00e5 s\u00e4nden d\u00e5 \u00e5stad.\u00bb D\u00e5 s\u00e4nde de \u00e5stad femtio m\u00e4n; och dessa s\u00f6kte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.\n2:18 N\u00e4r de sedan kommo tillbaka till honom, medan han \u00e4nnu vistades i Jeriko, sade han till dem: \u00bbSade jag icke till eder att I icke skullen g\u00e5?\u00bb\n2:19 Och m\u00e4nnen i staden sade till Elisa: \u00bbStadens l\u00e4ge \u00e4r ju gott, s\u00e5som min herre ser, men vattnet \u00e4r d\u00e5ligt, och d\u00e4rav komma missfall i landet.\u00bb\n2:20 Han sade: \u00bbH\u00e4mten hit \u00e5t mig en ny sk\u00e5l och l\u00e4ggen salt d\u00e4ri.\u00bb Och de h\u00e4mtade en \u00e5t honom.\n2:21 D\u00e4refter gick han ut till vattenk\u00e4llan och kastade salt d\u00e4ri och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; d\u00f6d och missfall skola icke mer komma d\u00e4rav.\n2:22 Och vattnet blev sunt, och har f\u00f6rblivit s\u00e5 \u00e4nda till denna dag, i enlighet med det ord Elisa talade.\n2:23 D\u00e4rifr\u00e5n begav han sig upp till Betel. Och under det han var p\u00e5 v\u00e4g ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte driva g\u00e4ck med honom och ropade till honom: \u00bbUpp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!\u00bb\n2:24 N\u00e4r han d\u00e5 v\u00e4nde sig om och fick se dem, uttalade han en f\u00f6rbannelse \u00f6ver dem i HERRENS namn. D\u00e5 kommo tv\u00e5 bj\u00f6rninnor ut ur skogen och sleto s\u00f6nder fyrtiotv\u00e5 av barnen.\n2:25 D\u00e4rifr\u00e5n gick han till berget Karmel och v\u00e4nde sedan d\u00e4rifr\u00e5n tillbaka till Samaria.\n3:1 Joram, Ahabs son, blev konung \u00f6ver Israel i Samaria i Josafats, Juda konungs, adertonde regerings\u00e5r, och han regerade i tolv \u00e5r.\n3:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; dock icke s\u00e5som hans fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans fader hade l\u00e5tit g\u00f6ra.\n3:3 Dock h\u00f6ll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fr\u00e5n dessa avstod han icke.\n3:4 Mesa, konungen i Moab, som \u00e4gde mycken boskap, hade i skatt till konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra tusen v\u00e4durar.\n3:5 Men n\u00e4r Ahab var d\u00f6d, avf\u00f6ll konungen i Moab fr\u00e5n konungen i Israel.\n3:6 D\u00e5 drog konung Joram ut fr\u00e5n Samaria och m\u00f6nstrade hela Israel.\n3:7 D\u00e4refter s\u00e4nde han \u00e5stad bud till Josafat, konungen i Juda, och l\u00e4t s\u00e4ga honom: \u00bbKonungen i Moab har avfallit fr\u00e5n mig. Vill du draga med mig f\u00f6r att strida mot Moab?\u00bb Han svarade: \u00bbJa, jag vill draga ditupp -- jag s\u00e5som du, mitt folk s\u00e5som ditt folk, mina h\u00e4star s\u00e5som dina h\u00e4star!\u00bb\n3:8 Och han fr\u00e5gade: \u00bbVilken v\u00e4g skola vi draga ditupp?\u00bb Han svarade \u00bbV\u00e4gen genom Edoms \u00f6ken.\u00bb\n3:9 S\u00e5 drogo d\u00e5 konungen i Israel konungen i Juda och konungen i Edom \u00e5stad; men n\u00e4r de hade f\u00e4rdats sju dagsresor, fanns intet vatten f\u00f6r h\u00e4ren och f\u00f6r djuren som de hade med sig.\n3:10 D\u00e5 sade Israels konung: \u00bbAck att HERREN skulle kalla tillhopa dessa tre konungar f\u00f6r att giva dem i Moabs hand!\u00bb\n3:11 Men Josafat sade: \u00bbFinnes h\u00e4r ingen HERRENS profet, s\u00e5 att vi kunna fr\u00e5ga HERREN genom honom?\u00bb D\u00e5 svarade en av Israels konungs tj\u00e4nare och sade: \u00bbElisa, Safats son, finnes h\u00e4r, han som pl\u00e4gade gjuta vatten p\u00e5 Elias h\u00e4nder.\u00bb\n3:12 Josafat sade: \u00bbHos honom \u00e4r HERRENS ord.\u00bb Israels konung och Josafat och Edoms konung gingo d\u00e5 ned till honom.\n3:13 Men Elisa sade till Israels konung: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra? G\u00e5 du till din faders profeter och till din moders profeter.\u00bb Israels konung svarade honom: \u00bbBort det, att HERREN skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar f\u00f6r att giva dem i Moabs hand!\u00bb\n3:14 D\u00e5 sade Elisa: \u00bbS\u00e5 sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tj\u00e4nare jag \u00e4r: om jag icke hade undseende f\u00f6r Josafat, Juda konung, s\u00e5 skulle jag icke akta p\u00e5 dig eller se till dig.\n3:15 Men h\u00e4mten nu hit \u00e5t mig en harpospelare.\u00bb S\u00e5 ofta harpospelaren spelade, kom n\u00e4mligen HERRENS hand \u00f6ver honom.\n3:16 Och han sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Gr\u00e4ven i denna dal grop vid grop.\n3:17 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I skolen icke m\u00e4rka n\u00e5gon vind, ej heller se n\u00e5got regn, men likv\u00e4l skall denna dal bliva full med vatten, s\u00e5 att b\u00e5de I sj\u00e4lva skolen hava att dricka och eder boskap och edra \u00f6vriga djur.\n3:18 Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock giva Moab i eder hand.\n3:19 Och I skolen intaga alla bef\u00e4sta st\u00e4der och alla andra ansenliga st\u00e4der, I skolen f\u00e4lla alla nyttiga tr\u00e4d och kasta igen alla vattenk\u00e4llor, och alla b\u00f6rdiga \u00e5kerstycken skolen I f\u00f6rd\u00e4rva med stenar.\u00bb\n3:20 Och se, om morgonen, vid den tid d\u00e5 spisoffret framb\u00e4res, str\u00f6mmade vatten till fr\u00e5n Edomssidan, s\u00e5 att landet fylldes med vatten.\n3:21 Moabiterna hade nu allasammans h\u00f6rt att konungarna hade dragit upp f\u00f6r att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenf\u00f6r \u00e5lder eller d\u00e4rut\u00f6ver blevo uppb\u00e5dade och stodo nu vid gr\u00e4nsen.\n3:22 Men bittida om morgonen, n\u00e4r solen gick upp och lyste p\u00e5 vattnet, s\u00e5go moabiterna vattnet framf\u00f6r sig r\u00f6tt s\u00e5som blod.\n3:23 D\u00e5 sade de: \u00bbDet \u00e4r blod! Konungarna hava helt visst r\u00e5kat i strid och d\u00e4rvid dr\u00e4pt varandra. Nu till plundring, Moab!\u00bb\n3:24 Men n\u00e4r de kommo till Israels l\u00e4ger, br\u00f6to israeliterna fram och slogo moabiterna, s\u00e5 att de flydde f\u00f6r dem. Och de drogo in i landet och slogo ytterligare moabiterna.\n3:25 Och st\u00e4derna f\u00f6rst\u00f6rde de, och p\u00e5 alla b\u00f6rdiga \u00e5kerstycken kastade de var och en sin sten, till dess de hade \u00f6verh\u00f6ljt dem, och alla vattenk\u00e4llor t\u00e4ppte de till, och alla nyttiga tr\u00e4d f\u00e4llde de, s\u00e5 att de till slut l\u00e4mnade kvar allenast stenarna av Kir-Hareset. Men n\u00e4r slungkastarna omringade staden och besk\u00f6to den\n3:26 och Moabs konung s\u00e5g att han icke kunde h\u00e5lla st\u00e5nd i striden, tog han med sig sju hundra sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n f\u00f6r att sl\u00e5 sig igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.\n3:27 D\u00e5 tog han sin f\u00f6rstf\u00f6dde son, den som skulle bliva konung efter honom, och offrade denne p\u00e5 muren till ett br\u00e4nnoffer. D\u00e5 drabbades Israel av sv\u00e5r hems\u00f6kelse, s\u00e5 att de m\u00e5ste bryta upp och l\u00e4mna honom i fred och v\u00e4nda tillbaka till sitt land igen.\n4:1 Och en kvinna som var hustru till en av profetl\u00e4rjungarna ropade till Elisa och sade: \u00bbMin man, din tj\u00e4nare, har d\u00f6tt, och du vet att din tj\u00e4nare fruktade HERREN; nu kommer hans fordrings\u00e4gare och vill taga mina b\u00e5da s\u00f6ner till tr\u00e4lar.\n4:2 Elisa sade till henne: \u00bbVad kan jag g\u00f6ra f\u00f6r dig? S\u00e4g mig, vad har du i huset?\u00bb Hon svarade: \u00bbDin tj\u00e4narinna har intet annat i huset \u00e4n en flaska sm\u00f6rjelseolja.\u00bb\n4:3 D\u00e5 sade han: \u00bbG\u00e5 och l\u00e5na dig k\u00e4rl utifr\u00e5n av alla dina grannar, tomma k\u00e4rl, men icke f\u00f6r f\u00e5.\n4:4 G\u00e5 s\u00e5 in, och st\u00e4ng igen d\u00f6rren om dig och dina s\u00f6ner, och gjut i alla dessa k\u00e4rl; och n\u00e4r ett k\u00e4rl \u00e4r fullt, s\u00e5 flytta undan det.\u00bb\n4:5 D\u00e5 gick hon ifr\u00e5n honom. Och sedan hon hade st\u00e4ngt igen d\u00f6rren om sig och sina s\u00f6ner, buro de fram k\u00e4rlen till henne, och hon g\u00f6t i.\n4:6 Och n\u00e4r k\u00e4rlen voro fulla, sade hon till sin son: \u00bbB\u00e4r fram \u00e5t mig \u00e4nnu ett k\u00e4rl.\u00bb Men han svarade henne: \u00bbH\u00e4r finnes intet k\u00e4rl mer. D\u00e5 stannade oljan av.\n4:7 Och hon kom och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r gudsmannen. D\u00e5 sade han: \u00bbG\u00e5 och s\u00e4lj oljan, och betala din skuld. Sedan m\u00e5 du med dina s\u00f6ner leva av det som bliver \u00f6ver.\u00bb\n4:8 En dag kom Elisa \u00f6ver till Sunem. D\u00e4r bodde en rik kvinna, som n\u00f6dgade honom att \u00e4ta hos sig; och s\u00e5 ofta han sedan kom dit\u00f6ver, tog han in d\u00e4r och \u00e5t.\n4:9 D\u00e5 sade hon en g\u00e5ng till sin man: \u00bbSe, jag har f\u00f6rnummit att han som best\u00e4ndigt kommer hit\u00f6ver \u00e4r en helig gudsman.\n4:10 S\u00e5 l\u00e5t oss nu mura upp ett litet rum p\u00e5 taket och d\u00e4r s\u00e4tta in \u00e5t honom en s\u00e4ng, ett bord, en stol och en ljusstake, s\u00e5 att han kan f\u00e5 taga in d\u00e4r, n\u00e4r han kommer till oss.\u00bb\n4:11 S\u00e5 kom han dit en dag och fick d\u00e5 taga in i rummet och ligga d\u00e4r.\n4:12 Och han sade till sin tj\u00e4nare Gehasi: \u00bbKalla hit sunemitiskan.\u00bb D\u00e5 kallade han dit henne, och hon infann sig d\u00e4r hos tj\u00e4naren.\n4:13 Ytterligare tillsade han honom: \u00bbS\u00e4g till henne: 'Se, du har haft allt detta besv\u00e4r f\u00f6r oss. Vad kan nu jag g\u00f6ra f\u00f6r dig? Har du n\u00e5got att andraga hos konungen eller hos h\u00e4rh\u00f6vitsmannen?'\u00bb Men hon svarade: \u00bbNej; jag bor ju h\u00e4r mitt ibland mitt folk.\u00bb\n4:14 Sedan fr\u00e5gade han: \u00bbVad kan jag d\u00e5 g\u00f6ra f\u00f6r henne?\u00bb Gehasi svarade: \u00bbJo, hon har ingen son, och hennes man \u00e4r gammal.\u00bb\n4:15 S\u00e5 sade han d\u00e5: \u00bbKalla henne hitin.\u00bb D\u00e5 kallade han dit henne, och hon stannade i d\u00f6rren.\n4:16 Och han sade: \u00bbN\u00e4sta \u00e5r vid just denna tid skall du hava en son i famnen.\u00bb Hon svarade: \u00bbNej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tj\u00e4narinna n\u00e5got s\u00e5dant.\u00bb\n4:17 Men kvinnan blev havande och f\u00f6dde en son f\u00f6ljande \u00e5r, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.\n4:18 Och n\u00e4r gossen blev st\u00f6rre, h\u00e4nde sig en dag att han gick ut till sin fader hos sk\u00f6rdem\u00e4nnen.\n4:19 D\u00e5 begynte han klaga f\u00f6r sin fader: \u00bbMitt huvud! Mitt huvud!\u00bb Denne sade till sin tj\u00e4nare: \u00bbTag honom och b\u00e4r honom till hans moder.\n4:20 Han tog honom d\u00e5 och f\u00f6rde honom till hans moder. Och han satt i hennes kn\u00e4 till middagstiden; d\u00e5 gav han upp andan.\n4:21 Men hon gick upp och lade honom p\u00e5 gudsmannens s\u00e4ng och st\u00e4ngde igen om honom och gick ut.\n4:22 D\u00e4refter kallade hon p\u00e5 sin man och sade: \u00bbS\u00e4nd till mig en av tj\u00e4narna med en \u00e5sninna, s\u00e5 vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.\u00bb\n4:23 Han sade: \u00bbVarf\u00f6r vill du i dag fara till honom? Det \u00e4r ju varken nym\u00e5nad eller sabbat.\u00bb Hon svarade: \u00bbOroa dig icke!\u00bb\n4:24 Sedan l\u00e4t hon sadla \u00e5sninnan och sade till sin tj\u00e4nare: \u00bbDriv p\u00e5 fram\u00e5t, och g\u00f6r icke n\u00e5got uppeh\u00e5ll i min f\u00e4rd, f\u00f6rr\u00e4n jag s\u00e4ger dig till.\u00bb\n4:25 S\u00e5 begav hon sig \u00e5stad och kom till gudsmannen p\u00e5 berget Karmel. D\u00e5 nu gudsmannen fick se henne p\u00e5 n\u00e5got avst\u00e5nd, sade han till sin tj\u00e4nare Gehasi: \u00bbSe, d\u00e4r \u00e4r sunemitiskan.\n4:26 Skynda nu emot henne och fr\u00e5ga henne: 'Allt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till med dig och med din man och med gossen?'\u00bb Hon svarade: \u00bbJa.\u00bb\n4:27 Men n\u00e4r hon kom upp till gudsmannen p\u00e5 berget, fattade hon om hans f\u00f6tter. D\u00e5 gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: \u00bbL\u00e5t henne vara, ty hennes sj\u00e4l \u00e4r bedr\u00f6vad; men HERREN hade f\u00f6rdolt detta f\u00f6r mig och icke l\u00e5tit mig f\u00e5 veta det.\u00bb\n4:28 Och hon sade: \u00bbHade jag v\u00e4l bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig n\u00e5got?\u00bb\n4:29 D\u00e5 sade han till Gehasi: \u00bbOmgjorda dina l\u00e4nder och tag min stav i din hand och g\u00e5 \u00e5stad; om du m\u00f6ter n\u00e5gon, s\u00e5 h\u00e4lsa icke p\u00e5 honom, och om n\u00e5gon h\u00e4lsar p\u00e5 dig, s\u00e5 besvara icke hans h\u00e4lsning. Och l\u00e4gg sedan min stav p\u00e5 gossens ansikte.\u00bb\n4:30 Men gossens moder sade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever, jag sl\u00e4pper dig icke.\u00bb D\u00e5 stod han upp och f\u00f6ljde med henne.\n4:31 Men Gehasi hade redan g\u00e5tt f\u00f6re dem och lagt staven p\u00e5 gossens ansikte; dock h\u00f6rdes icke ett ljud, och intet sp\u00e5r av f\u00f6rnimmelse kunde m\u00e4rkas. D\u00e5 v\u00e4nde han om och gick honom till m\u00f6tes och ber\u00e4ttade det f\u00f6r honom och sade: \u00bbGossen har icke vaknat upp.\u00bb\n4:32 Och n\u00e4r Elisa kom in i huset, fick han se att gossen l\u00e5g d\u00f6d p\u00e5 hans s\u00e4ng.\n4:33 D\u00e5 gick han in och st\u00e4ngde igen d\u00f6rren om dem b\u00e5da och bad till HERREN.\n4:34 Och han steg upp i s\u00e4ngen och lade sig \u00f6ver gossen, s\u00e5 att han hade sin mun p\u00e5 hans mun, sina \u00f6gon p\u00e5 hans \u00f6gon och sina h\u00e4nder p\u00e5 hans h\u00e4nder. N\u00e4r han s\u00e5 lutade sig ned \u00f6ver gossen, blev kroppen varm.\n4:35 D\u00e4refter gick han \u00e5ter fram och tillbaka i rummet och steg s\u00e5 \u00e5ter upp i s\u00e4ngen och lutade sig ned \u00f6ver honom. D\u00e5 n\u00f6s gossen, \u00e4nda till sju g\u00e5nger. Och d\u00e4rp\u00e5 slog gossen upp \u00f6gonen.\n4:36 Sedan ropade han p\u00e5 Gehasi och sade: \u00bbKalla hit sunemitiskan.\u00bb D\u00e5 kallade han in henne, och n\u00e4r hon kom in till honom, sade han: \u00bbTag din son.\u00bb\n4:37 D\u00e5 kom hon fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r hans f\u00f6tter och bugade sig mot jorden. D\u00e4refter tog hon sin son och gick ut.\n4:38 Och Elisa kom \u00e5ter till Gilgal, medan hungersn\u00f6den var i landet. N\u00e4r d\u00e5 profetl\u00e4rjungarna sutto d\u00e4r inf\u00f6r honom, sade han till sin tj\u00e4nare \u00bbS\u00e4tt p\u00e5 den stora grytan och koka n\u00e5got till soppa \u00e5t profetl\u00e4rjungarna.\u00bb\n4:39 Och en av dem gick ut p\u00e5 marken f\u00f6r att plocka n\u00e5got gr\u00f6nt; d\u00e5 fick han se en vild slingerv\u00e4xt, och av den plockade han n\u00e5got som liknade gurkor, sin mantel full. N\u00e4r han sedan kom in, skar han s\u00f6nder dem och lade dem i soppgrytan; ty de k\u00e4nde icke till dem.\n4:40 Och de \u00f6ste upp \u00e5t m\u00e4nnen, f\u00f6r att de skulle \u00e4ta. Men s\u00e5 snart de hade begynt \u00e4ta av soppan, g\u00e5vo de upp ett rop och sade: \u00bbD\u00f6den \u00e4r i grytan, du gudsman!\u00bb Och de kunde icke \u00e4ta.\n4:41 D\u00e5 sade han: \u00bbSkaffen hit mj\u00f6l.\u00bb Detta kastade han i grytan. D\u00e4refter sade han: \u00bb\u00d6s upp \u00e5t folket och l\u00e5t dem \u00e4ta.\u00bb Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.\n4:42 Och en man kom fr\u00e5n Baal-Salisa och f\u00f6rde med sig \u00e5t gudsmannen f\u00f6rstlingsbr\u00f6d; tjugu kornbr\u00f6d, och ax av gr\u00f6nskuren s\u00e4d i sin p\u00e5se. D\u00e5 sade han: \u00bbGiv det \u00e5t folket att \u00e4ta.\u00bb\n4:43 Men hans tj\u00e4nare sade: \u00bbHuru skall jag kunna s\u00e4tta fram detta f\u00f6r hundra m\u00e4n?\u00bb Han sade: \u00bbGiv det \u00e5t folket att \u00e4ta; ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN: De skola \u00e4ta och f\u00e5 \u00f6ver.\n4:44 D\u00e5 satte han fram det f\u00f6r dem. Och de \u00e5to och fingo \u00f6ver, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n5:1 Naaman, den arameiske konungens h\u00e4rh\u00f6vitsman, hade stort anseende hos sin herre och var h\u00f6gt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger \u00e5t Aram; och han var en tapper stridsman, men spet\u00e4lsk.\n5:2 Nu hade aram\u00e9erna, en g\u00e5ng d\u00e5 de drogo ut p\u00e5 str\u00f6vt\u00e5g, f\u00f6rt med sig s\u00e5som f\u00e5nge ur Israels land en ung flicka, som kom i tj\u00e4nst hos Naamans hustru.\n5:3 Denna sade till sin fru: \u00bbAck att min herre vore hos profeten i Samaria, s\u00e5 skulle denne nog befria honom fr\u00e5n hans spet\u00e4lska!\u00bb\n5:4 D\u00e5 gick hon \u00e5stad och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r sin herre och sade: \u00bbS\u00e5 och s\u00e5 har flickan ifr\u00e5n Israels land sagt.\n5:5 Konungen i Aram svarade: \u00bbFar dit, s\u00e5 skall jag s\u00e4nda brev till konungen i Israel.\u00bb S\u00e5 for han d\u00e5 och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, s\u00e5 ock tio h\u00f6gtidsdr\u00e4kter.\n5:6 Och han \u00f6verl\u00e4mnade brevet till Israels konung, och d\u00e4ri stod det: \u00bbNu, n\u00e4r detta brev kommer dig till handa, m\u00e5 du veta att jag har s\u00e4nt till dig min tj\u00e4nare Naaman, f\u00f6r att du m\u00e5 befria honom fr\u00e5n hans spet\u00e4lska.\u00bb\n5:7 N\u00e4r Israels konung hade l\u00e4st brevet, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och sade: \u00bb\u00c4r jag d\u00e5 Gud, s\u00e5 att jag skulle kunna d\u00f6da och g\u00f6ra levande, eftersom denne s\u00e4nder bud till mig att jag skall befria en man fr\u00e5n hans spet\u00e4lska? M\u00e4rken nu och sen huru han s\u00f6ker sak med mig.\u00bb\n5:8 Men n\u00e4r gudsmannen Elisa h\u00f6rde att Israels konung hade rivit s\u00f6nder sina kl\u00e4der, s\u00e4nde han till konungen och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbVarf\u00f6r har du rivit s\u00f6nder dina kl\u00e4der? L\u00e5t honom komma till mig, s\u00e5 skall han f\u00f6rnimma att en profet finnes i Israel.\u00bb\n5:9 S\u00e5 kom d\u00e5 Naaman med sina h\u00e4star och vagnar och stannade vid d\u00f6rren till Elisas hus.\n5:10 D\u00e5 s\u00e4nde Elisa ett bud ut till honom och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbG\u00e5 bort och bada dig sju g\u00e5nger i Jordan, s\u00e5 skall ditt k\u00f6tt \u00e5ter bliva sig likt, och du skall bliva ren.\u00bb\n5:11 Men Naaman blev vred och for sin v\u00e4g, i det han sade: \u00bbJag t\u00e4nkte att han skulle g\u00e5 ut till mig och tr\u00e4da fram och \u00e5kalla HERRENS, sin Guds, namn och f\u00f6ra sin hand fram och \u00e5ter \u00f6ver st\u00e4llet och s\u00e5 taga bort spet\u00e4lskan.\n5:12 \u00c4ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, b\u00e4ttre \u00e4n alla vatten Israel? D\u00e5 kunde jag ju lika g\u00e4rna bada mig i dem f\u00f6r att bliva ren.\u00bb S\u00e5 v\u00e4nde han om och for sin v\u00e4g i vrede.\n5:13 Men hans tj\u00e4nare gingo fram och talade till honom och sade: \u00bbMin fader, om profeten hade f\u00f6relagt dig n\u00e5got sv\u00e5rt, skulle du d\u00e5 icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, d\u00e5 han allenast har sagt till dig: 'Bada dig, s\u00e5 bliver du ren'!\n5:14 D\u00e5 for han ned och doppade sig i Jordan sju g\u00e5nger, s\u00e5som gudsmannen hade sagt; och hans k\u00f6tt blev d\u00e5 \u00e5ter sig likt, friskt s\u00e5som en ung gosses k\u00f6tt, och han blev ren.\n5:15 D\u00e4refter v\u00e4nde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och tr\u00e4dde fram f\u00f6r honom och sade: \u00bbSe, nu vet jag att ingen Gud finnes p\u00e5 hela jorden utom i Israel. S\u00e5 tag nu emot en tacksamhetssk\u00e4nk av din tj\u00e4nare.\u00bb\n5:16 Men han svarade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han vilkens tj\u00e4nare jag \u00e4r, jag vill icke taga emot den.\u00bb Och fast\u00e4n han entr\u00e4get bad honom att taga emot den, ville han icke.\n5:17 D\u00e5 sade Naaman: \u00bbOm du icke vill detta, s\u00e5 l\u00e5t d\u00e5 din tj\u00e4nare f\u00e5 s\u00e5 mycket jord som ett par mul\u00e5snor kunna b\u00e4ra. Ty din tj\u00e4nare vill icke mer offra br\u00e4nnoffer och slaktoffer \u00e5t andra gudar, utan allenast \u00e5t HERREN.\n5:18 Detta m\u00e5 dock HERREN f\u00f6rl\u00e5ta din tj\u00e4nare: n\u00e4r min herre g\u00e5r in i Rimmons tempel f\u00f6r att d\u00e4r b\u00f6ja kn\u00e4, och han d\u00e5 st\u00f6der sig vid min hand, och jag ocks\u00e5 b\u00f6jer kn\u00e4 d\u00e4r i Rimmons tempel, m\u00e5 d\u00e5 HERREN f\u00f6rl\u00e5ta din tj\u00e4nare, n\u00e4r jag s\u00e5 b\u00f6jer kn\u00e4 i Rimmons tempel.\n5:19 Han sade till honom: \u00bbFar i frid.\u00bb Men n\u00e4r h\u00e4n hade l\u00e4mnat honom och farit ett stycke v\u00e4g fram\u00e5t,\n5:20 t\u00e4nkte Gehasi, gudsmannen Elisas tj\u00e4nare: \u00bbSe, min herre har sl\u00e4ppt denne Naaman fr\u00e5n Aram, utan att taga emot av honom vad han hade f\u00f6rt med sig. S\u00e5 sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och s\u00f6ka f\u00e5 n\u00e5got av honom.\u00bb\n5:21 S\u00e5 gav sig d\u00e5 Gehasi \u00e5stad efter Naaman. Men n\u00e4r Naaman s\u00e5g n\u00e5gon skynda efter sig, steg han med hast ned fr\u00e5n vagnen och gick emot honom och sade: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till?\u00bb\n5:22 Han svarade: \u00bbJa; men min herre har s\u00e4nt mig och l\u00e5ter s\u00e4ga: 'Just nu hava tv\u00e5 unga m\u00e4n, profetl\u00e4rjungar, kommit till mig fr\u00e5n Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv\u00e5 h\u00f6gtidsdr\u00e4kter.'\u00bb\n5:23 Naaman svarade: \u00bbV\u00e4rdes taga tv\u00e5 talenter.\u00bb Och han bad honom entr\u00e4get och kn\u00f6t s\u00e5 in tv\u00e5 talenter silver i tv\u00e5 pungar och tog fram tv\u00e5 h\u00f6gtidsdr\u00e4kter, och l\u00e4mnade detta \u00e5t tv\u00e5 av sina tj\u00e4nare, och dessa buro det framf\u00f6r honom.\n5:24 Men n\u00e4r han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i f\u00f6rvar i huset; sedan l\u00e4t han m\u00e4nnen g\u00e5 sin v\u00e4g.\n5:25 D\u00e4refter gick han in och tr\u00e4dde fram f\u00f6r sin herre. D\u00e5 fr\u00e5gade Elisa honom: \u00bbVarifr\u00e5n kommer du, Gehasi?\u00bb Han svarade: \u00bbDin tj\u00e4nare har ingenst\u00e4des varit.\u00bb\n5:26 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbMenar du att jag icke i min ande var med, n\u00e4r en man v\u00e4nde om fr\u00e5n sin vagn och gick emot dig? \u00c4r det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig kl\u00e4der, s\u00e5 ock olivplanteringar, ving\u00e5rdar, f\u00e5r och f\u00e4kreatur, tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor,\n5:27 nu d\u00e5 Naamans spet\u00e4lska kommer att l\u00e5da vid dig och vid dina efterkommande f\u00f6r evigt?\u00bb S\u00e5 gick denne ut ifr\u00e5n honom, vit s\u00e5som sn\u00f6 av spet\u00e4lska.\n6:1 Profetl\u00e4rjungarna sade till Elisa: \u00bbSe, rummet d\u00e4r vi sitta inf\u00f6r dig \u00e4r f\u00f6r tr\u00e5ngt f\u00f6r oss.\u00bb\n6:2 L\u00e5t oss d\u00e4rf\u00f6r g\u00e5 till Jordan och d\u00e4rifr\u00e5n h\u00e4mta var sin timmerstock, s\u00e5 att vi d\u00e4r kunna bygga oss ett annat hus att sitta i.\u00bb Han svarade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad.\u00bb\n6:3 Men en av dem sade: \u00bbV\u00e4rdes sj\u00e4lv g\u00e5 med dina tj\u00e4naren.\u00bb Han varade: \u00bbJa, jag skall g\u00e5 med.\u00bb\n6:4 S\u00e5 gick han med dem. Och n\u00e4r de kommo till Jordan, begynte de hugga ned tr\u00e4d.\n6:5 Men under det att en av dem h\u00f6ll p\u00e5 att f\u00e4lla en stock, f\u00f6ll yxj\u00e4rnet i vattnet. D\u00e5 gav han upp ett rop och sade: \u00bbAck, min herre, yxan var ju l\u00e5nad.\u00bb\n6:6 Gudsmannen fr\u00e5gade: \u00bbVar f\u00f6ll den i?\u00bb Och han visade honom st\u00e4llet. D\u00e5 h\u00f6gg han av ett stycke tr\u00e4 och kastade det i d\u00e4r och fick s\u00e5 j\u00e4rnet att flyta upp.\n6:7 Sedan sade han: \u00bbTag nu upp det.\u00bb D\u00e5 r\u00e4ckte mannen ut sin hand och tog det.\n6:8 Och konungen i Aram l\u00e5g i krig med Israel. Men n\u00e4r han r\u00e5df\u00f6rde sig med sina tj\u00e4nare och sade: \u00bbP\u00e5 det och det st\u00e4llet vill jag l\u00e4gra mig\u00bb,\n6:9 d\u00e5 s\u00e4nde gudsmannen bud till Israels konung och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbTag dig till vara f\u00f6r att t\u00e5ga fram vid det st\u00e4llet, ty aram\u00e9erna ligga d\u00e4r.\u00bb\n6:10 D\u00e5 s\u00e4nde Israels konung till det st\u00e4lle som gudsmannen hade angivit f\u00f6r honom och varnat honom f\u00f6r; och han tog sig till vara d\u00e4r. Detta skedde icke allenast en g\u00e5ng eller tv\u00e5 g\u00e5nger.\n6:11 H\u00e4r\u00f6ver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till sig sina tj\u00e4nare och sade till dem: \u00bbKunnen I icke s\u00e4ga mig vem av de v\u00e5ra det \u00e4r som h\u00e5ller med Israels konung?\u00bb\n6:12 D\u00e5 svarade en av hans tj\u00e4nare: \u00bbIcke s\u00e5, min herre konung; men Elisa, profeten i Israel, kung\u00f6r f\u00f6r Israels konung vart ord som du talar i din sovkammare.\u00bb\n6:13 Han sade: \u00bbG\u00e5n och sen till, var han finnes, s\u00e5 att jag kan s\u00e4nda \u00e5stad och gripa honom.\u00bb Och man ber\u00e4ttade f\u00f6r honom att han var i Dotan.\n6:14 D\u00e5 s\u00e4nde han dit h\u00e4star och vagnar och en stor h\u00e4r; och de kommo dit om natten och omringade staden.\n6:15 N\u00e4r nu gudsmannens tj\u00e4nare bittida om morgonen stod upp och gick ut, fick han se att en h\u00e4r hade l\u00e4grat sig runt omkring staden med h\u00e4star och vagnar. D\u00e5 sade tj\u00e4naren till honom: \u00bbAck, min herre, huru skola vi nu g\u00f6ra?\u00bb\n6:16 Han svarade: \u00bbFrukta icke; ty de som \u00e4ro med oss \u00e4ro flera \u00e4n de som \u00e4ro med dem.\u00bb\n6:17 Och Elisa bad och sade: \u00bbHERRE, \u00f6ppna hans \u00f6gon, s\u00e5 att han ser.\u00bb D\u00e5 \u00f6ppnade HERREN tj\u00e4narens \u00f6gon, och han fick se att berget var fullt med h\u00e4star och vagnar av eld, runt omkring Elisa.\n6:18 N\u00e4r de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade: \u00bbSl\u00e5 detta folk med blindhet.\u00bb D\u00e5 slog han dem med blindhet, s\u00e5som Elisa bad.\n6:19 Och Elisa sade till dem: \u00bbDetta \u00e4r icke den r\u00e4tta v\u00e4gen eller den r\u00e4tta staden. F\u00f6ljen mig, s\u00e5 skall jag f\u00f6ra eder till den man som I s\u00f6ken.\u00bb D\u00e4refter f\u00f6rde han dem till Samaria.\n6:20 Men n\u00e4r de kommo till Samaria, sade Elisa: \u00bbHERRE, \u00f6ppna dessas \u00f6gon, s\u00e5 att de se.\u00bb D\u00e5 \u00f6ppnade HERREN deras \u00f6gon, och de fingo se att de voro mitt i Samaria.\n6:21 N\u00e4r d\u00e5 Israels konung s\u00e5g dem, sade han till Elisa: \u00bbSkall jag hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?\u00bb\n6:22 Han svarade: \u00bbDu skall icke hugga ned dem. Du pl\u00e4gar ju icke ens hugga ned dem som du har tagit till f\u00e5nga med sv\u00e4rd och b\u00e5ge. S\u00e4tt fram f\u00f6r dem mat och dryck och l\u00e5t dem \u00e4ta och dricka, och l\u00e5t dem sedan g\u00e5 till sin herre igen\u00bb\n6:23 D\u00e5 tillredde han \u00e5t dem en stor m\u00e5ltid, och n\u00e4r de hade \u00e4tit och druckit, l\u00e4t han dem g\u00e5; och de gingo till sin herre igen. Sedan kommo icke vidare n\u00e5gra arameiska str\u00f6vskaror in i Israels land.\n6:24 D\u00e4refter h\u00e4nde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin h\u00e4r och drog upp och bel\u00e4grade Samaria.\n6:25 Och medan de bel\u00e4grade Samaria, uppstod d\u00e4r en s\u00e5 stor hungersn\u00f6d, att man betalade \u00e5ttio siklar silver f\u00f6r ett \u00e5snehuvud och fem siklar silver f\u00f6r en fj\u00e4rdedels kab duvotr\u00e4ck.\n6:26 Och en g\u00e5ng d\u00e5 Israels konung gick omkring p\u00e5 muren ropade en kvinna till honom och sade: \u00bbHj\u00e4lp, min herre konung!\u00bb\n6:27 Han svarade: \u00bbHj\u00e4lper icke HERREN dig, varifr\u00e5n skall d\u00e5 jag kunna skaffa hj\u00e4lp \u00e5t dig? Fr\u00e5n logen eller fr\u00e5n vinpressen?\u00bb\n6:28 Och konungen fr\u00e5gade henne: \u00bbVad fattas dig?\u00bb Hon svarade: \u00bbKvinnan d\u00e4r sade till mig: 'Giv hit din son, s\u00e5 att vi f\u00e5 \u00e4ta honom i dag, s\u00e5 skola vi \u00e4ta min son i morgon.'\n6:29 S\u00e5 kokade vi min son och \u00e5to upp honom. N\u00e4sta dag sade jag till henne: 'Giv nu hit din son, s\u00e5 att vi f\u00e5 \u00e4ta honom.' Men d\u00e5 g\u00f6mde hon undan sin son.\u00bb\n6:30 N\u00e4r konungen h\u00f6rde kvinnans ord, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der, d\u00e4r han gick p\u00e5 muren. D\u00e5 fick folket se att han hade s\u00e4cktyg inunder, n\u00e4rmast kroppen.\n6:31 Och han sade: \u00bbGud straffe mig nu och framgent, om Elisas, Safats sons, huvud i dag f\u00e5r sitta kvar p\u00e5 honom.\u00bb\n6:32 S\u00e5 s\u00e4nde han d\u00e5 dit en man f\u00f6re sig, under det att Elisa satt i sitt hus och de \u00e4ldste sutto d\u00e4r hos honom. Men innan den utskickade hann fram till honom, sade han till de \u00e4ldste: \u00bbSen I huru denne m\u00f6rdarson s\u00e4nder hit en man f\u00f6r att taga mitt huvud? Men sen nu till, att I st\u00e4ngen igen d\u00f6rren, n\u00e4r den utskickade kommer; och sp\u00e4rren s\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6r honom med den. Jag h\u00f6r nu ock ljudet av hans herres steg efter honom.\u00bb\n6:33 Medan han \u00e4nnu talade med dem, kom den utskickade ned till honom. Och denne sade: \u00bbSe, detta \u00e4r en olycka som kommer fr\u00e5n HERREN; huru skall jag d\u00e5 l\u00e4ngre kunna hoppas p\u00e5 HERREN?\u00bb\n7:1 Men Elisa svarade: \u00bbH\u00f6ren HERRENS ord. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: I morgon vid denna tid skall man f\u00e5 ett sea-m\u00e5tt fint mj\u00f6l f\u00f6r en sikel, s\u00e5 ock tv\u00e5 sea-m\u00e5tt korn f\u00f6r en sikel, i Samarias port.\u00bb\n7:2 Den k\u00e4mpe vid vilkens hand konungen st\u00f6dde sig svarade d\u00e5 gudsmannen och sade: \u00bbOm HERREN ocks\u00e5 gjorde f\u00f6nster p\u00e5 himmelen, huru skulle v\u00e4l detta kunna ske?\u00bb Han sade: \u00bbDu skall f\u00e5 se det med egna \u00f6gon, men du skall icke f\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav.\u00bb\n7:3 Utanf\u00f6r stadsporten uppeh\u00f6llo sig d\u00e5 fyra spet\u00e4lska m\u00e4n. Dessa sade till varandra: \u00bbVarf\u00f6r skola vi stanna kvar h\u00e4r, till dess vi d\u00f6?\u00bb\n7:4 Om vi besluta oss f\u00f6r att g\u00e5 in i staden nu d\u00e5 hungersn\u00f6d \u00e4r i staden, s\u00e5 skola vi d\u00f6 d\u00e4r, och om vi stanna h\u00e4r, skola vi ock d\u00f6. V\u00e4lan d\u00e5, l\u00e5t oss g\u00e5 \u00f6ver till aram\u00e9ernas l\u00e4ger; l\u00e5ta de oss leva, s\u00e5 f\u00e5 vi leva, och d\u00f6da de oss, s\u00e5 m\u00e5 vi d\u00f6.\u00bb\n7:5 S\u00e5 stodo de d\u00e5 upp i skymningen f\u00f6r att g\u00e5 in i aram\u00e9ernas l\u00e4ger. Men n\u00e4r de kommo till utkanten av aram\u00e9ernas l\u00e4ger, se, d\u00e5 fanns ingen m\u00e4nniska d\u00e4r.\n7:6 Ty Herren hade l\u00e5tit ett d\u00e5n av vagnar och h\u00e4star h\u00f6ras i aram\u00e9ernas l\u00e4ger, ett d\u00e5n s\u00e5som av en stor h\u00e4r, s\u00e5 att de hade sagt till varandra: \u00bbF\u00f6rvisso har Israels konung lejt hj\u00e4lp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, f\u00f6r att dessa skola komma \u00f6ver oss.\u00bb\n7:7 D\u00e4rf\u00f6r hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade \u00f6vergivit sina t\u00e4lt, sina h\u00e4star och \u00e5snor, l\u00e4gret s\u00e5dant det stod; de hade flytt f\u00f6r att r\u00e4dda sina liv.\n7:8 N\u00e4r de spet\u00e4lska nu kommo till utkanten av l\u00e4gret, gingo de in i ett t\u00e4lt och \u00e5to och drucko, och togo d\u00e4rur silver och guld och kl\u00e4der, och gingo s\u00e5 bort och g\u00f6mde det. Sedan v\u00e4nde de tillbaka och gingo in i ett annat t\u00e4lt och togo vad d\u00e4r fanns, och gingo s\u00e5 bort och g\u00f6mde det.\n7:9 Men d\u00e4refter sade de till varandra: \u00bbVi bete oss icke r\u00e4tt. I dag kunna vi framb\u00e4ra ett gl\u00e4djebudskap. Men om vi nu tiga och v\u00e4nta till i morgon, n\u00e4r det bliver dager, s\u00e5 skall det tillr\u00e4knas oss s\u00e5som missg\u00e4rning. V\u00e4lan d\u00e5, l\u00e5t oss g\u00e5 och ber\u00e4tta detta i konungens hus.\n7:10 S\u00e5 gingo de \u00e5stad och ropade an vakten vid stadsporten och ber\u00e4ttade f\u00f6r dem och sade: \u00bbVi kommo till aram\u00e9ernas l\u00e4ger, men d\u00e4r fanns ingen m\u00e4nniska, och icke ett ljud av n\u00e5gon m\u00e4nniska h\u00f6rdes; d\u00e4r stodo allenast h\u00e4starna och \u00e5snorna bundna och t\u00e4lten s\u00e5som de pl\u00e4ga st\u00e5.\u00bb\n7:11 Detta ropades sedan ut av dem som h\u00f6llo vakt vid porten, och man f\u00f6rkunnade det ocks\u00e5 inne i konungens hus.\n7:12 Konungen stod d\u00e5 upp om natten och sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbJag vill s\u00e4ga eder vad aram\u00e9erna hava f\u00f6r h\u00e4nder mot oss. De veta att vi lida hungersn\u00f6d, d\u00e4rf\u00f6r hava de g\u00e5tt ut ur l\u00e4gret och g\u00f6mt sig ute p\u00e5 marken, i det de t\u00e4nka att de skola gripa oss levande, n\u00e4r vi nu g\u00e5 ut ur staden, och att de s\u00e5 skola komma in i staden.\u00bb\n7:13 Men en av hans tj\u00e4nare svarade och sade: \u00bbL\u00e5t oss taga fem av de \u00e5terst\u00e5ende h\u00e4starna, dem som \u00e4nnu finnas kvar h\u00e4rinne -- det skall ju eljest g\u00e5 dem s\u00e5som det g\u00e5r hela hopen av israeliter som \u00e4nnu \u00e4ro kvar h\u00e4rinne, eller s\u00e5som det har g\u00e5tt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och l\u00e5t oss s\u00e4nda \u00e5stad och se efter.\u00bb\n7:14 S\u00e5 tog man d\u00e5 tv\u00e5 vagnar med h\u00e4star f\u00f6r, och konungen s\u00e4nde dem \u00e5stad efter aram\u00e9ernas h\u00e4r och sade: \u00bbFaren \u00e5stad och sen efter.\u00bb\n7:15 Dessa foro nu efter dem \u00e4nda till Jordan; och se, hela v\u00e4gen var full med kl\u00e4der och andra saker som aram\u00e9erna hade kastat ifr\u00e5n sig, n\u00e4r de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r konungen.\n7:16 D\u00e5 drog folket ut och plundrade Aram\u00e9ernas l\u00e4ger; och nu fick man ett sea-m\u00e5tt fint mj\u00f6l f\u00f6r en sikel och likas\u00e5 tv\u00e5 sea-m\u00e5tt korn f\u00f6r en sikel, s\u00e5som HERREN hade sagt.\n7:17 Och den k\u00e4mpe vid vilkens hand konungen pl\u00e4gade st\u00f6dja sig hade av honom blivit satt till att h\u00e5lla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till d\u00f6ds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, n\u00e4r konungen kom ned till honom.\n7:18 Ty n\u00e4r gudsmannen sade till konungen: \u00bbI morgon vid denna tid skall man i Samarias port f\u00e5 tv\u00e5 sea-m\u00e5tt korn f\u00f6r en sikel och likas\u00e5 ett sea-m\u00e5tt fint mj\u00f6l f\u00f6r en sikel\u00bb,\n7:19 d\u00e5 svarade k\u00e4mpen gudsmannen och sade: \u00bbOm HERREN ocks\u00e5 gjorde f\u00f6nster p\u00e5 himmelen, huru skulle v\u00e4l n\u00e5got s\u00e5dant kunna ske?\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbDu skall f\u00e5 se det med egna \u00f6gon, men du skall icke f\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav.\u00bb\n7:20 S\u00e5 gick det honom ock, ty folket trampade honom till d\u00f6ds i porten.\n8:1 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: \u00bbSt\u00e5 upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersn\u00f6den komma, och den har redan kommit in i landet och skall r\u00e4cka i sju \u00e5r.\u00bb\n8:2 D\u00e5 stod kvinnan upp och gjorde s\u00e5som gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filist\u00e9ernas land i sju \u00e5r.\n8:3 Men n\u00e4r de sju \u00e5ren voro f\u00f6rlidna, kom kvinnan tillbaka ifr\u00e5n filist\u00e9ernas land; och hon gick \u00e5stad f\u00f6r att anropa konungen om att \u00e5terf\u00e5 sitt hus och sin \u00e5ker.\n8:4 Och konungen h\u00f6ll d\u00e5 p\u00e5 att tala med Gehasi, gudsmannens tj\u00e4nare, och sade: \u00bbF\u00f6rt\u00e4lj f\u00f6r mig alla de stora ting som Elisa har gjort.\u00bb\n8:5 Och just som han f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r konungen huru han hade gjort en d\u00f6d levande, d\u00e5 kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att \u00e5terf\u00e5 sitt hus och sin \u00e5ker. D\u00e5 sade Gehasi: \u00bbMin herre konung, detta \u00e4r kvinnan, och detta \u00e4r hennes son, den som Elisa har gjort levande.\u00bb\n8:6 D\u00e5 fr\u00e5gade konungen kvinnan, och hon f\u00f6rt\u00e4ljde allt f\u00f6r honom. Sedan l\u00e4t konungen henne f\u00e5 en hovman med sig och sade: \u00bbSkaffa tillbaka allt vad som tillh\u00f6r henne, och d\u00e4rtill all avkastning av \u00e5kern, fr\u00e5n den dag d\u00e5 hon l\u00e4mnade landet \u00e4nda till nu.\u00bb\n8:7 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, l\u00e5g sjuk. N\u00e4r man nu ber\u00e4ttade f\u00f6r denne att gudsmannen hade kommit dit,\n8:8 sade konungen till Hasael: \u00bbTag sk\u00e4nker med dig och g\u00e5 gudsmannen till m\u00f6tes, och fr\u00e5ga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna fr\u00e5n denna sjukdom.\n8:9 S\u00e5 gick d\u00e5 Hasael honom till m\u00f6tes och tog med sig sk\u00e4nker, allt det b\u00e4sta som fanns i Damaskus, s\u00e5 mycket som fyrtio kameler kunde b\u00e4ra. Och han kom och tr\u00e4dde fram f\u00f6r honom och sade: \u00bbDin son Ben-Hadad, konungen i Aram, har s\u00e4nt mig till dig och l\u00e5ter fr\u00e5ga: 'Skall jag tillfriskna fr\u00e5n denna sjukdom?'\u00bb\n8:10 Elisa svarade honom: \u00bbG\u00e5 och s\u00e4g till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat f\u00f6r mig att han likv\u00e4l skall d\u00f6.\u00bb\n8:11 Och gudsmannen stirrade framf\u00f6r sig och betraktade honom l\u00e4nge och v\u00e4l; d\u00e4refter begynte han gr\u00e5ta.\n8:12 D\u00e5 sade Hasael: \u00bbVarf\u00f6r gr\u00e5ter min herre?\u00bb Han svarade: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att jag vet huru mycket ont du skall g\u00f6ra Israels barn: du skall s\u00e4tta eld p\u00e5 deras f\u00e4sten, deras unga m\u00e4n skall du dr\u00e4pa med sv\u00e4rd, deras sp\u00e4da barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.\u00bb\n8:13 Hasael sade: \u00bbVad \u00e4r v\u00e4l din tj\u00e4nare, den hunden, eftersom han skulle kunna g\u00f6ra s\u00e5 stora ting?\u00bb Elisa svarade: \u00bbHERREN har uppenbarat f\u00f6r mig att du skall bliva konung \u00f6ver Aram.\u00bb\n8:14 Och han gick ifr\u00e5n Elisa och kom till sin herre. D\u00e5 fr\u00e5gade denne honom: \u00bbVad sade Elisa till dig?\u00bb Han svarade: \u00bbHan sade till mig att du skall tillfriskna.\u00bb\n8:15 Men dagen d\u00e4refter tog han t\u00e4cket och doppade det i vatten och bredde ut det \u00f6ver hans ansikte; detta blev hans d\u00f6d. Och Hasael blev konung efter honom.\n8:16 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regerings\u00e5r, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda.\n8:17 Han var trettiotv\u00e5 \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade \u00e5tta \u00e5r i Jerusalem.\n8:18 Men han vandrade p\u00e5 Israels konungars v\u00e4g, s\u00e5som Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n8:19 Dock ville HERREN icke f\u00f6rd\u00e4rva Juda, f\u00f6r sin tj\u00e4nare Davids skull, enligt sitt l\u00f6fte till honom, att han skulle l\u00e5ta honom och hans s\u00f6ner hava en lampa f\u00f6r alltid.\n8:20 I hans tid avf\u00f6ll Edom fr\u00e5n Juda v\u00e4lde och satte en egen konung \u00f6ver sig.\n8:21 D\u00e5 drog Joram \u00f6ver till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall p\u00e5 edom\u00e9erna, som hade omringat honom, och slog dem och h\u00f6vitsmannen \u00f6ver deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor.\n8:22 S\u00e5 avf\u00f6ll Edom fr\u00e5n Juda v\u00e4lde, och det har varit skilt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4nda till denna dag. Vid just samma tid avf\u00f6ll ock Libna.\n8:23 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n8:24 Och Joram gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.\n8:25 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regerings\u00e5r blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda.\n8:26 Tjugutv\u00e5 \u00e5r gammal var Ahasja, n\u00e4r han blev konung, och han regerade ett \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung.\n8:27 Han vandrade p\u00e5 Ahabs hus' v\u00e4g och gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon likasom Ahabs hus; han var ju n\u00e4ra besl\u00e4ktad med Ahabs hus.\n8:28 Och han drog \u00e5stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev s\u00e5rad av aram\u00e9erna.\n8:29 D\u00e5 v\u00e4nde konung Joram tillbaka, f\u00f6r att i Jisreel l\u00e5ta hela sig fr\u00e5n de s\u00e5r som aram\u00e9erna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned f\u00f6r att bes\u00f6ka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne l\u00e5g sjuk.\n9:1 Profeten Elisa kallade till sig en av profetl\u00e4rjungarna och sade till honom: \u00bbOmgjorda dina l\u00e4nder och tag denna oljeflaska med dig, och g\u00e5 till Ramot i Gilead.\n9:2 Och n\u00e4r du har kommit dit, s\u00e5 s\u00f6k upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och g\u00e5 in och bed honom st\u00e5 upp, d\u00e4r han sitter bland sina br\u00f6der, och f\u00f6r honom in i den innersta kammaren.\n9:3 Tag s\u00e5 oljeflaskan och gjut olja p\u00e5 hans huvud och s\u00e4g: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag har smort dig till konung \u00f6ver Israel.' \u00d6ppna sedan d\u00f6rren och fly, utan att dr\u00f6ja.\u00bb\n9:4 S\u00e5 gick d\u00e5 den unge mannen, profetens tj\u00e4nare, \u00e5stad till Ramot i Gilead.\n9:5 Och n\u00e4r han kom dit, fick han se h\u00e4rens h\u00f6vitsm\u00e4n sitta d\u00e4r. D\u00e5 sade han: \u00bbJag har ett \u00e4rende till dig, h\u00f6vitsman.\u00bb Jehu fr\u00e5gade: \u00bbTill vem av oss alla h\u00e4r?\u00bb Han svarade: \u00bbTill dig sj\u00e4lv, h\u00f6vitsman.\u00bb\n9:6 D\u00e5 stod han upp och gick in i huset; och han g\u00f6t oljan p\u00e5 hans huvud och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung \u00f6ver HERRENS folk, \u00f6ver Israel.\n9:7 Och du skall f\u00f6rg\u00f6ra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p\u00e5 Isebel h\u00e4mnas mina tj\u00e4nare profeterna blod, ja, alla HERRENS tj\u00e4nares blod.\n9:8 Och Ahabs hela hus skall f\u00f6rg\u00e5s jag skall utrota allt mank\u00f6n av Ahab hus, b\u00e5de sm\u00e5 och stora i Israel.\n9:9 Och jag skall g\u00f6ra med Ahab hus s\u00e5som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och s\u00e5som jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus.\n9:10 Och hundarna skola \u00e4ta upp Isebel p\u00e5 Jisreels \u00e5kerf\u00e4lt, och ingen skall begrava henne.\u00bb D\u00e4refter \u00f6ppnade han d\u00f6rren och flydde.\n9:11 N\u00e4r sedan Jehu \u00e5ter kom ut till sin herres tj\u00e4nare, fr\u00e5gade man honom: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till? Varf\u00f6r kom denne vanvetting till dig?\u00bb Han svarade dem: \u00bbI k\u00e4nnen ju den mannen och hans tal.\u00bb\n9:12 Men de sade: \u00bbDu vill bedraga oss; s\u00e4g oss sanningen.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbS\u00e5 och s\u00e5 talade han till mig och sade: 'S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag har smort dig till konung \u00f6ver Israel.'\u00bb\n9:13 Strax tog d\u00e5 var och en av dem sin mantel och lade den under honom p\u00e5 sj\u00e4lva trappan; och de st\u00f6tte i basun och ropade: \u00bbJehu har blivit konung.\u00bb\n9:14 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansv\u00e4rjning mot Joram. (Joram hade d\u00e5 med hela Israel legat vid Ramot i Gilead f\u00f6r att f\u00f6rsvara det mot Hasael, konungen i Aram;\n9:15 men sj\u00e4lv hade konung Joram v\u00e4nt tillbaka, f\u00f6r att i Jisreel l\u00e5ta hela sig fr\u00e5n de s\u00e5r som aram\u00e9erna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: \u00bbOm I s\u00e5 viljen, s\u00e5 l\u00e5ten ingen slippa ut ur staden, som kan g\u00e5 \u00e5stad och ber\u00e4tta detta i Jisreel.\u00bb\n9:16 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram l\u00e5g sjuk d\u00e4r; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned f\u00f6r att bes\u00f6ka Joram.\n9:17 N\u00e4r nu v\u00e4ktaren som stod p\u00e5 tornet i Jisreel fick se Jehus skara, d\u00e5 han kom, sade han: \u00bbJag ser en skara.\u00bb D\u00e5 bj\u00f6d Joram att man skulle taga en ryttare och s\u00e4nda honom dem till m\u00f6tes och l\u00e5ta honom fr\u00e5ga om allt stode r\u00e4tt till.\n9:18 Ryttaren red honom d\u00e5 till m\u00f6tes och sade: \u00bbKonungen l\u00e5ter fr\u00e5ga 'Allt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till?'\u00bb D\u00e5 svarade Jehu: \u00bbVad kommer den saken dig vid? V\u00e4nd, och f\u00f6lj efter mig.\u00bb Och v\u00e4ktaren ber\u00e4ttade och sade: \u00bbDen utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.\u00bb\n9:19 D\u00e5 s\u00e4nde han en annan ryttare. n\u00e4r denne hade hunnit fram till dem, sade han: \u00bbKonungen l\u00e5ter fr\u00e5ga: 'Allt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till?'\u00bb Jehu svarade: \u00bbVad kommer den saken dig vid? V\u00e4nd, och f\u00f6lj efter mig.\u00bb\n9:20 V\u00e4ktaren ber\u00e4ttade \u00e5ter och sade: \u00bbHan har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. P\u00e5 deras s\u00e4tt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram s\u00e5som en vanvetting.\u00bb\n9:21 D\u00e5 sade Joram: \u00bbSp\u00e4nn f\u00f6r.\u00bb Och man sp\u00e4nde f\u00f6r hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut f\u00f6r att m\u00f6ta Jehu. Och de tr\u00e4ffade tillsammans med honom p\u00e5 jisreeliten Nabots \u00e5kerstycke.\n9:22 N\u00e4r Joram nu fick se Jehu, sade han: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till, Jehu?\u00bb Denne svarade: \u00bbHuru skulle det kunna st\u00e5 r\u00e4tt till, s\u00e5 l\u00e4nge som du t\u00e5l din moder Isebels avgudiska v\u00e4sen och hennes m\u00e5nga trolldomskonster?\u00bb\n9:23 D\u00e5 sv\u00e4ngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: \u00bbF\u00f6rr\u00e4deri, Ahasja!\u00bb\n9:24 Men Jehu hade fattat b\u00e5gen i sin hand och sk\u00f6t Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hj\u00e4rtat, och han sj\u00f6nk ned i sin vagn.\n9:25 D\u00e4refter sade han till sin livk\u00e4mpe Bidkar: \u00bbTag honom och kasta ut honom p\u00e5 jisreeliten Nabots \u00e5kerstycke; kom ih\u00e5g huru HERREN, n\u00e4r jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan:\n9:26 'Sannerligen, s\u00e5 visst som jag i g\u00e5r s\u00e5g Nabots och hans s\u00f6ners blod, s\u00e4ger HERREN, skall jag just p\u00e5 detta \u00e5kerstycke vederg\u00e4lla dig, s\u00e4ger HERREN.' Tag d\u00e4rf\u00f6r honom nu och kasta ut honom h\u00e4r p\u00e5 \u00e5kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.\u00bb\n9:27 N\u00e4r Ahasja, Juda konung, s\u00e5g detta, flydde han \u00e5t Tr\u00e4dg\u00e5rdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: \u00bbSkjuten ned ocks\u00e5 honom i vagnen.\u00bb S\u00e5 skedde ock p\u00e5 Gurh\u00f6jden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog d\u00e4r.\n9:28 Sedan f\u00f6rde hans tj\u00e4nare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans f\u00e4der, i Davids stad.\n9:29 Ahasja hade blivit konung \u00f6ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regerings\u00e5r.\n9:30 S\u00e5 kom nu Jehu till Jisreel. N\u00e4r Isebel fick h\u00f6ra detta, sminkade hon sig kring \u00f6gonen och smyckade sitt huvud och s\u00e5g ut genom f\u00f6nstret.\n9:31 Och n\u00e4r Jehu kom in genom porten, ropade hon: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till, du, Simri, som har dr\u00e4pt din herre?\u00bb\n9:32 Han lyfte sitt ansikte upp mot f\u00f6nstret och sade: \u00bbVem h\u00e5ller med mig? Vem?\u00bb D\u00e5 s\u00e5go tv\u00e5 eller tre hovm\u00e4n ut, ned p\u00e5 honom.\n9:33 Han sade: \u00bbSt\u00f6rten ned henne.\u00bb Och de st\u00f6rtade ned henne, s\u00e5 att hennes blod st\u00e4nkte p\u00e5 v\u00e4ggen och p\u00e5 h\u00e4starna; och han k\u00f6rde \u00f6ver henne.\n9:34 D\u00e4refter gick han in och \u00e5t och drack. Sedan sade han: \u00bbTagen vara p\u00e5 henne, den f\u00f6rbannade, och begraven henne, ty hon \u00e4r dock en konungadotter.\u00bb\n9:35 Men n\u00e4r de d\u00e5 gingo \u00e5stad f\u00f6r att begrava henne, funno de av henne intet annat \u00e4n huvudsk\u00e5len, f\u00f6tterna och h\u00e4nderna.\n9:36 och de v\u00e4nde tillbaka och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r honom. D\u00e5 sade han: \u00bbDetta \u00e4r vad HERREN talade genom sin tj\u00e4nare tisbiten Elia, i det han sade: 'P\u00e5 Jisreels \u00e5kerf\u00e4lt skola hundarna \u00e4ta upp Isebels k\u00f6tt;\n9:37 och Isebels d\u00f6da kropp skall ligga s\u00e5som g\u00f6dsel p\u00e5 marken p\u00e5 Jisreels \u00e5kerf\u00e4lt, s\u00e5 att ingen skall kunna s\u00e4ga: Detta \u00e4r Isebel.'\u00bb\n10:1 Men Ahab hade sjuttio s\u00f6ner i Samaria. Och Jehu skrev brev och s\u00e4nde till Samaria, till de \u00f6verste i Jisreel, de \u00e4ldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;\n10:2 han skrev: \u00bbNu, n\u00e4r detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres s\u00f6ner hos eder, och som haven vagnarna och h\u00e4starna hos eder, och d\u00e4rtill en bef\u00e4st stad och vapen,\n10:3 m\u00e5n I utse den som \u00e4r b\u00e4st och l\u00e4mpligast av eder herres s\u00f6ner och s\u00e4tta honom p\u00e5 hans faders tron och strida f\u00f6r eder herres hus.\u00bb\n10:4 Men de blevo \u00f6verm\u00e5ttan f\u00f6rskr\u00e4ckta och sade: \u00bbDe tv\u00e5 konungarna hava ju icke kunnat h\u00e5lla st\u00e5nd mot honom; huru skulle d\u00e5 vi kunna h\u00e5lla st\u00e5nd!\u00bb\n10:5 Och \u00f6verhovm\u00e4staren och h\u00f6vdingen \u00f6ver staden och de \u00e4ldste och konungas\u00f6nernas fostrare s\u00e4nde till Jehu och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbVi \u00e4ro dina tj\u00e4nare; allt vad du s\u00e4ger oss villa vi g\u00f6ra. Vi vilja icke g\u00f6ra n\u00e5gon till konung; g\u00f6r vad dig t\u00e4ckes.\u00bb\n10:6 D\u00e5 skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: \u00bbOm I h\u00e5llen med mig och viljen lyssna till mina ord, s\u00e5 tagen huvudena av eder herres s\u00f6ner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.\u00bb De sjuttio konungas\u00f6nerna bodde n\u00e4mligen hos de store i staden, vilka fostrade dem.\n10:7 D\u00e5 nu brevet kom dem till handa, togo de konungas\u00f6nerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och s\u00e4nde dem till honom i Jisreel.\n10:8 N\u00e4r d\u00e5 ett bud kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom att de hade f\u00f6rt dit konungas\u00f6nernas huvuden, sade han: \u00bbL\u00e4ggen dem till i morgon i tv\u00e5 h\u00f6gar vid ing\u00e5ngen till porten.\u00bb\n10:9 Och om morgonen gick han ut och st\u00e4llde sig d\u00e4r och sade till allt folket: \u00bbI \u00e4ren utan skuld. Det \u00e4r jag som har anstiftat sammansv\u00e4rjningen mot min herre och dr\u00e4pt honom; men vem har slagit ihj\u00e4l alla dessa?\n10:10 M\u00e4rken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tj\u00e4nare Elia.\u00bb\n10:11 Sedan, dr\u00e4pte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s\u00e5 ock alla hans store och hans f\u00f6rtrogne och hans pr\u00e4ster; han l\u00e4t ingen slippa undan.\n10:12 D\u00e4refter stod han upp och begav sig \u00e5stad till Samaria; men under v\u00e4gen, n\u00e4r Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,\n10:13 tr\u00e4ffade han p\u00e5 Ahasjas, Juda konungs, br\u00f6der. Han fr\u00e5gade dem: \u00bbVilka \u00e4ren I?\u00bb De svarade: \u00bbVi \u00e4ro Ahasjas br\u00f6der, och vi \u00e4ro p\u00e5 v\u00e4g ned f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 konungas\u00f6nerna och konungamoderns s\u00f6ner.\u00bb\n10:14 Han sade: \u00bbGripen dem levande.\u00bb D\u00e5 grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv\u00e5; han l\u00e4t ingen av dem bliva kvar.\n10:15 N\u00e4r han sedan begav sig d\u00e4rifr\u00e5n, tr\u00e4ffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till m\u00f6tes; och han h\u00e4lsade p\u00e5 honom och sade till honom: \u00bb\u00c4r du lika redligt sinnad mot mig som jag \u00e4r mot dig?\u00bb Jonadab svarade: \u00bbJa.\u00bb \u00bb\u00c4r det s\u00e5\u00bb, sade han, \u00bbs\u00e5 r\u00e4ck mig din hand.\u00bb D\u00e5 r\u00e4ckte han honom sin hand; och han l\u00e4t honom stiga upp till sig i vagnen.\n10:16 Och han sade: \u00bbFar med mig och se huru jag nit\u00e4lskar f\u00f6r HERREN.\u00bb S\u00e5 k\u00f6rde man \u00e5stad med honom i hans vagn.\n10:17 Och n\u00e4r han kom till Samaria, dr\u00e4pte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och f\u00f6rgjorde det s\u00e5, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.\n10:18 Och Jehu f\u00f6rsamlade allt folket och sade till dem: \u00bbAhab har tj\u00e4nat Baal litet; Jehu skall tj\u00e4na honom mycket.\n10:19 S\u00e5 kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tj\u00e4nare och alla hans pr\u00e4ster -- ingen f\u00e5r saknas -- ty jag har ett stort offer \u00e5t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.\u00bb Men Jehu gjorde s\u00e5 med led list, i avsikt att utrota Baals tj\u00e4nare.\n10:20 D\u00e4refter sade Jehu: \u00bbP\u00e5lysen en helig h\u00f6gtidsf\u00f6rsamling \u00e5t Baal.\u00bb D\u00e5 lyste man ut en s\u00e5dan.\n10:21 Och Jehu s\u00e4nde bud \u00f6ver hela Israel, och alla Baals tj\u00e4nare kommo; Ingen underl\u00e4t att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifr\u00e5n den ena \u00e4ndan till den andra.\n10:22 Sedan sade han till f\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r kl\u00e4dkammaren: \u00bbTag fram kl\u00e4der \u00e5t alla Baals tj\u00e4nare.\u00bb Och han tog fram kl\u00e4derna \u00e5t dem.\n10:23 D\u00e4refter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tj\u00e4nare: \u00bbSen nu noga efter, att h\u00e4r bland eder icke finnes n\u00e5gon HERRENS tj\u00e4nare, utan allenast s\u00e5dana som tj\u00e4na Baal.\n10:24 De gingo allts\u00e5 in f\u00f6r att offra slaktoffer och br\u00e4nnoffer. Men Jehu hade d\u00e4rutanf\u00f6r st\u00e4llt \u00e5ttio man och sagt: \u00bbOm n\u00e5gon slipper undan av de m\u00e4n som jag nu \u00f6verl\u00e4mnar i edra h\u00e4nder, s\u00e5 skall liv givas f\u00f6r liv.\u00bb\n10:25 Och n\u00e4r man hade offrat br\u00e4nnoffret, sade Jehu till drabanterna och k\u00e4mparna: \u00bbG\u00e5n in och sl\u00e5n ned dem; l\u00e5ten ingen komma ut.\u00bb Och de slogo dem med sv\u00e4rdsegg, och drabanterna och k\u00e4mparna kastade undan deras kroppar. D\u00e4refter gingo de in i det inre av Baals tempel\n10:26 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och br\u00e4nde upp dem.\n10:27 Och sj\u00e4lva Baalsstoden br\u00f6to de ned; de br\u00f6to ock ned Baals tempel och gjorde d\u00e4rav avtr\u00e4den, som finnas kvar \u00e4nnu i dag.\n10:28 S\u00e5 utrotade Jehu Baal ur Israel.\n10:29 Men fr\u00e5n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, fr\u00e5n dem avstod icke Jehu, icke fr\u00e5n guldkalvarna i Betel och Dan.\n10:30 Och HERREN sade till Jehu: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r att du har v\u00e4l utf\u00f6rt vad r\u00e4tt var i mina \u00f6gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, d\u00e4rf\u00f6r skola dina s\u00f6ner till fj\u00e4rde led sitta p\u00e5 Israels tron.\n10:31 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hj\u00e4rta; han avstod icke fr\u00e5n de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n10:32 Vid denna tid begynte HERREN sk\u00e4ra bort stycken fr\u00e5n Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gr\u00e4ns\n10:33 och intog \u00f6stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omr\u00e5det fr\u00e5n Aroer vid b\u00e4cken Arnon, b\u00e5de Gilead och Basan.\n10:34 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n10:35 Och Jehu gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.\n10:36 Den tid Jehu regerade \u00f6ver Israel Samaria var tjugu\u00e5tta \u00e5r.\n11:1 N\u00e4r Atalja, Ahasjas moder, f\u00f6rnam att hennes son var d\u00f6d, stod hon upp och f\u00f6rgjorde hela konungasl\u00e4kten.\n11:2 Men just n\u00e4r konungabarnen skulle d\u00f6das, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom j\u00e4mte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; d\u00e4r h\u00f6ll man honom dold f\u00f6r Atalja, s\u00e5 att han icke blev d\u00f6dad.\n11:3 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, d\u00e4r han f\u00f6rblev g\u00f6md i sex \u00e5r, medan Atalja regerade i landet.\n11:4 Men i det sjunde \u00e5ret s\u00e4nde Jojada \u00e5stad och l\u00e4t h\u00e4mta kar\u00e9ernas och drabanternas underh\u00f6vitsm\u00e4n och f\u00f6rde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en \u00f6verenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.\n11:5 D\u00e4refter bj\u00f6d han dem och sade: \u00bbDetta \u00e4r vad I skolen g\u00f6ra: en tredjedel av eder, I som haven att intr\u00e4da i vakth\u00e5llningen p\u00e5 sabbaten, skall h\u00e5lla vakt i konungshuset\n11:6 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; s\u00e5 skolen h\u00e5lla vakt vid huset var i sin ordning.\n11:7 Men de b\u00e5da andra avdelningarna av eder, n\u00e4mligen alla som hava att avg\u00e5 fr\u00e5n vakth\u00e5llningen p\u00e5 sabbaten, de skola h\u00e5lla vakt i HERRENS hus hos konungen.\n11:8 I skolen st\u00e4lla eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om n\u00e5gon vill tr\u00e4nga sig inom leden, skall han d\u00f6das. Och I skolen f\u00f6lja konungen, vare sig han g\u00e5r ut eller in.\n11:9 Underh\u00f6vitsm\u00e4nnen gjorde allt vad pr\u00e4sten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina m\u00e4n, b\u00e5de de som skulle intr\u00e4da i vakth\u00e5llningen p\u00e5 sabbaten och de som skulle avg\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 sabbaten, och de kommo s\u00e5 till pr\u00e4sten Jojada.\n11:10 Och pr\u00e4sten gav \u00e5t underh\u00f6vitsm\u00e4nnen det spjut och de sk\u00f6ldar som hade tillh\u00f6rt konung David, och som funnos i HERRENS hus.\n11:11 Och drabanterna st\u00e4llde upp sig, var och en med sina vapen i handen, fr\u00e5n husets s\u00f6dra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.\n11:12 D\u00e4refter f\u00f6rde han ut konungasonen och satte p\u00e5 honom kronan och gav honom vittnesb\u00f6rdet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i h\u00e4nderna och ropade: \u00bbLeve konungen!\u00bb\n11:13 N\u00e4r Atalja nu h\u00f6rde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket.\n11:14 D\u00e4r fick hon d\u00e5 se konungen st\u00e5 vid pelaren, s\u00e5som \u00f6vligt var, och h\u00f6vitsm\u00e4nnen och trumpetbl\u00e5sarna bredvid konungen, och fick h\u00f6ra huru hela folkm\u00e4ngden jublade och st\u00f6tte i trumpeterna. D\u00e5 rev Atalja s\u00f6nder sina kl\u00e4der och utropade: \u00bbSammansv\u00e4rjning! Sammansv\u00e4rjning!\u00bb\n11:15 Men pr\u00e4sten Jojada gav underh\u00f6vitsm\u00e4nnen som anf\u00f6rde skaran denna befallning: \u00bbF\u00f6ren henne ut mellan leden, och om n\u00e5gon f\u00f6ljer henne, s\u00e5 m\u00e5 han d\u00f6das med sv\u00e4rd.\u00bb Pr\u00e4sten ville n\u00e4mligen f\u00f6rhindra att hon d\u00f6dades i HERRENS hus.\n11:16 Allts\u00e5 grepo de henne, och n\u00e4r hon hade kommit till den plats d\u00e4r h\u00e4starna pl\u00e4gade f\u00f6ras in i konungshuset, d\u00f6dades hon d\u00e4r.\n11:17 Och Jojada sl\u00f6t det f\u00f6rbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han sl\u00f6t ock ett f\u00f6rbund mellan konungen och folket.\n11:18 Och hela folkm\u00e4ngden begav sig till Baals tempel och rev ned det och f\u00f6rst\u00f6rde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals pr\u00e4st, dr\u00e4pte de framf\u00f6r altarna. D\u00e4refter st\u00e4llde pr\u00e4sten ut vakter vid HERRENS hus.\n11:19 Och han tog med sig underh\u00f6vitsm\u00e4nnen j\u00e4mte kar\u00e9erna och drabanterna och hela folkm\u00e4ngden, och de f\u00f6rde konungen ned fr\u00e5n HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig p\u00e5 konungatronen.\n11:20 Och hela folkm\u00e4ngden gladde sig, och staden f\u00f6rblev lugn. Men Atalja hade de d\u00f6dat med sv\u00e4rd i konungshuset.\n11:21 Joas var sju \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung.\n12:1 I Jehus sjunde regerings\u00e5r blev Joas konung, och han regerade fyrtio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, fr\u00e5n Beer-Seba.\n12:2 Och Joas gjorde vad r\u00e4tt var HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e4nge han levde, pr\u00e4sten Jojada hade varit hans l\u00e4rare.\n12:3 Dock blevo offerh\u00f6jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb\u00e4ra offer och t\u00e4nda offereld p\u00e5 h\u00f6jderna.\n12:4 Och Joas sade till pr\u00e4sterna: \u00bbAlla penningar vilka s\u00e5som heliga g\u00e5vor inflyta till HERRENS hus, g\u00e5ngbara penningar, s\u00e5dana som utg\u00f6ra l\u00f6sen f\u00f6r personer, efter det v\u00e4rde som f\u00f6r var och en best\u00e4mmes, och alla penningar som n\u00e5gon av sitt hj\u00e4rta manas att b\u00e4ra till HERRENS hus,\n12:5 dem skola pr\u00e4sterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola d\u00e4rmed s\u00e4tta i st\u00e5nd vad som \u00e4r f\u00f6rfallet p\u00e5 HERRENS hus, \u00f6verallt d\u00e4r n\u00e5got f\u00f6rfallet finnes.\u00bb\n12:6 Men i konung Joas' tjugutredje regerings\u00e5r hade pr\u00e4sterna \u00e4nnu icke satt i st\u00e5nd vad som var f\u00f6rfallet p\u00e5 huset.\n12:7 D\u00e5 kallade konung Joas till sig pr\u00e4sten Jojada och de \u00f6vriga pr\u00e4sterna och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r s\u00e4tten I icke i st\u00e5nd vad som \u00e4r f\u00f6rfallet p\u00e5 huset? Nu f\u00e5n I icke l\u00e4ngre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen l\u00e4mna dem ifr\u00e5n eder till det som \u00e4r f\u00f6rfallet p\u00e5 huset.\u00bb\n12:8 Och pr\u00e4sterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att s\u00e4tta i st\u00e5nd vad som var f\u00f6rfallet p\u00e5 huset.\n12:9 D\u00e5 tog pr\u00e4sten Jojada en kista och borrade ett h\u00e5l p\u00e5 locket och st\u00e4llde den bredvid altaret, p\u00e5 h\u00f6gra sidan, n\u00e4r man g\u00e5r in i HERRENS hus. Och pr\u00e4sterna som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln lade dit alla penningar som infl\u00f6to till HERRENS hus.\n12:10 Men s\u00e5 snart de d\u00e5 m\u00e4rkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp j\u00e4mte \u00f6verstepr\u00e4sten, och de kn\u00f6to in och r\u00e4knade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.\n12:11 D\u00e4refter \u00f6verl\u00e4mnades de uppv\u00e4gda penningarna \u00e5t de m\u00e4n som f\u00f6rr\u00e4ttade arbete s\u00e5som tillsyningsm\u00e4n vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem \u00e5t de timmerm\u00e4n och byggningsm\u00e4n som arbetade p\u00e5 HERRENS hus,\n12:12 och \u00e5t murarna och stenhuggarna, s\u00e5 ock till ink\u00f6p av tr\u00e4virke och huggen sten f\u00f6r att s\u00e4tta i st\u00e5nd vad som var f\u00f6rfallet p\u00e5 HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter f\u00f6r att s\u00e4tta huset i st\u00e5nd.\n12:13 Men man gjorde inga silverfat f\u00f6r HERRENS hus, ej heller knivar, sk\u00e5lar, trumpeter eller andra f\u00f6rem\u00e5l av guld eller av silver, f\u00f6r de penningar som infl\u00f6to till HERRENS hus,\n12:14 utan man gav dem \u00e5t arbetarna, och dessa satte d\u00e4rf\u00f6r HERRENS hus i st\u00e5nd.\n12:15 Och man h\u00f6ll icke n\u00e5gon r\u00e4kenskap med de m\u00e4n \u00e5t vilka penningarna \u00f6verl\u00e4mnades, f\u00f6r att de skulle giva dem \u00e5t arbetarna, utan de fingo handla p\u00e5 heder och tro.\n12:16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillf\u00f6llo pr\u00e4sterna.\n12:17 P\u00e5 den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och bel\u00e4grade Gat och intog det, d\u00e4refter st\u00e4llde Hasael sitt t\u00e5g upp mot Jerusalem.\n12:18 D\u00e5 tog Joas, Juda konung, allt vad hans f\u00e4der Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat \u00e5t HERREN, och vad han sj\u00e4lv hade helgat \u00e5t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och s\u00e4nde det till Hasael, konungen i Aram, och d\u00e5 l\u00e4mnade denne Jerusalem i fred.\n12:19 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n12:20 Och hans tj\u00e4nare uppreste sig och sammansvuro sig och dr\u00e4pte Joas i Millobyggnaden, som str\u00e4cker sig ned mot Silla.\n12:21 Det var hans tj\u00e4nare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till d\u00f6ds. Och man begrov honom hos hans f\u00e4der i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom\n13:1 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regerings\u00e5r blev Joahas, Jehus son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i sjutton \u00e5r.\n13:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon och f\u00f6ljde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; fr\u00e5n dem avstod han icke.\n13:3 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid.\n13:4 (Men Joahas b\u00f6nf\u00f6ll inf\u00f6r HERREN, och HERREN h\u00f6rde honom, eftersom han s\u00e5g Israels betryck, d\u00e5 nu konungen i Aram f\u00f6rtryckte dem.\n13:5 Och HERREN gav \u00e5t Israel en fr\u00e4lsare, s\u00e5 att de blevo r\u00e4ddade ur aram\u00e9ernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor s\u00e5som f\u00f6rut.\n13:6 Dock avstodo de icke fr\u00e5n de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick ocks\u00e5 st\u00e5 kvar i Samaria.)\n13:7 Ty han hade icke l\u00e5tit Joahas beh\u00e5lla mer folk \u00e4n femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s\u00e5 illa f\u00f6rgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, s\u00e5 att de blevo s\u00e5som stoft, n\u00e4r man tr\u00f6skar.\n13:8 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n13:9 Och Joahas gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.\n13:10 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regerings\u00e5r blev Joas, Joahas' son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i sexton \u00e5r.\n13:11 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; han avstod icke fr\u00e5n n\u00e5gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.\n13:12 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n13:13 Och Joas gick till vila hos sina f\u00e4der, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.\n13:14 Men n\u00e4r Elisa l\u00e5g sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gr\u00e5tande och sade: \u00bbMin fader, min fader! Du som f\u00f6r Israel \u00e4r b\u00e5de vagnar och ryttare!\u00bb\n13:15 D\u00e5 sade Elisa till honom: \u00bbH\u00e4mta en b\u00e5ge och pilar.\u00bb Och han h\u00e4mtade \u00e5t honom en b\u00e5ge och pilar.\n13:16 D\u00e5 sade han till Israels konung: \u00bbFatta i b\u00e5gen med din hand.\u00bb Och n\u00e4r han hade gjort detta, lade Elisa sina h\u00e4nder p\u00e5 konungens h\u00e4nder.\n13:17 D\u00e4refter sade han: \u00bb\u00d6ppna f\u00f6nstret mot \u00f6ster.\u00bb Och n\u00e4r han hade \u00f6ppnat det, sade Elisa: \u00bbSkjut.\u00bb Och han sk\u00f6t. D\u00e5 sade han: \u00bbEn HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall sl\u00e5 aram\u00e9erna vid Afek, s\u00e5 att de f\u00f6rg\u00f6ras.\u00bb\n13:18 D\u00e4refter sade han: \u00bbTag pilarna.\u00bb Och n\u00e4r han hade tagit dem, sade han till Israels konung: \u00bbSl\u00e5 p\u00e5 jorden.\u00bb D\u00e5 slog han tre g\u00e5nger och sedan h\u00f6ll han upp.\n13:19 D\u00e5 blev gudsmannen vred p\u00e5 honom och sade: \u00bbDu skulle slagit fem eller sex g\u00e5nger, ty d\u00e5 skulle du hava slagit aram\u00e9erna s\u00e5, att de hade blivit f\u00f6rgjorda; men nu kommer du att sl\u00e5 aram\u00e9erna allenast tre g\u00e5nger.\u00bb\n13:20 S\u00e5 dog d\u00e5 Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska str\u00f6vskaror pl\u00e4gade falla in i landet, vid \u00e5rets ing\u00e5ng.\n13:21 S\u00e5 h\u00e4nde sig, att just n\u00e4r n\u00e5gra h\u00f6llo p\u00e5 att begrava en man, fingo de se en str\u00f6vskara; d\u00e5 kastade de mannen i Elisas grav. N\u00e4r d\u00e5 mannen kom i ber\u00f6ring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp p\u00e5 sina f\u00f6tter.\n13:22 Och Hasael, konungen i Aram, hade f\u00f6rtryckt Israel, s\u00e5 l\u00e4nge Joahas levde.\n13:23 Men HERREN blev dem n\u00e5dig och f\u00f6rbarmade sig \u00f6ver dem och v\u00e4nde sig till dem, f\u00f6r det f\u00f6rbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke f\u00f6rd\u00e4rva dem, och han hade \u00e4nnu icke kastat dem bort ifr\u00e5n sitt ansikte.\n13:24 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom.\n13:25 D\u00e5 tog Joas, Joahas' son, tillbaka fr\u00e5n Ben-Hadad, Hasaels son, de st\u00e4der som denne i krig hade tagit ifr\u00e5n hans fader Joahas. Tre g\u00e5nger slog Joas honom och \u00e5tertog s\u00e5 Israels st\u00e4der.\n14:1 I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regerings\u00e5r blev Amasja, Joas' son, konung i Juda.\n14:2 Han var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugunio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Joaddin, fr\u00e5n Jerusalem.\n14:3 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, dock icke s\u00e5som hans fader David; men han gjorde i allt s\u00e5som hans fader Joas hade gjort.\n14:4 Offerh\u00f6jderna blevo likv\u00e4l icke avskaffade, utan folket fortfor att framb\u00e4ra offer och t\u00e4nda offereld p\u00e5 h\u00f6jderna.\n14:5 Och sedan konungad\u00f6met hade blivit bef\u00e4st i hans hand, l\u00e4t han dr\u00e4pa dem av sina tj\u00e4nare, som hade dr\u00e4pt hans fader, konungen.\n14:6 Men m\u00f6rdarnas barn d\u00f6dade han icke, i enlighet med vad f\u00f6reskrivet var i Moses lagbok, d\u00e4r HERREN hade bjudit och sagt: \u00bbF\u00f6r\u00e4ldrarna skola icke d\u00f6das f\u00f6r sina barns skull, och barnen skola icke d\u00f6das f\u00f6r sina f\u00f6r\u00e4ldrars skull, utan var och en skall d\u00f6 genom sin egen synd.\u00bb\n14:7 Han slog edom\u00e9erna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela med strid och gav det namnet Jokteel, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n14:8 D\u00e4refter skickade Amasja s\u00e4ndebud till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbKom, l\u00e5t oss drabba samman med varandra.\u00bb\n14:9 Men Joas, Israels konung, s\u00e4nde d\u00e5 till Amasja, Juda konung, och l\u00e4t svara: \u00bbT\u00f6rnbusken p\u00e5 Libanon s\u00e4nde en g\u00e5ng bud till cedern p\u00e5 Libanon och l\u00e4t s\u00e4ga: 'Giv din dotter \u00e5t min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur p\u00e5 Libanon fram \u00f6ver t\u00f6rnbusken och trampade ned den.\n14:10 Du har slagit Edom, och d\u00e4r\u00f6ver f\u00f6rh\u00e4ver du dig i ditt hj\u00e4rta. Men l\u00e5t dig n\u00f6ja med den \u00e4ran, och stanna hemma. Varf\u00f6r utmanar du olyckan, dig sj\u00e4lv och Juda med dig till fall?\u00bb\n14:11 Men Amasja ville icke h\u00f6ra h\u00e4rp\u00e5, och Joas, Israels konung, drog d\u00e5 upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som h\u00f6r till Juda.\n14:12 Och Juda m\u00e4n blevo slagna av Israels m\u00e4n och flydde, var och en till sin hydda.\n14:13 Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev tagen till f\u00e5nga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och n\u00e4r de kommo till Jerusalem, br\u00f6t han ned ett stycke av Jerusalems mur vid Efraimsporten, och d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4nda till H\u00f6rnporten, fyra hundra alnar.\n14:14 Och han tog allt guld och silver och alla k\u00e4rl som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, d\u00e4rtill ock gisslan, och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka till Samaria.\n14:15 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Joas, om vad han gjorde och om hans bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n14:16 Och Joas gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i Samaria, hos Israels konungar. Och hans son Jerobeam blev konung efter honom.\n14:17 Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton \u00e5r efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, d\u00f6d.\n14:18 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n14:19 Och en sammansv\u00e4rjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s\u00e5 att han m\u00e5ste fly till Lakis. D\u00e5 s\u00e4ndes m\u00e4n efter honom till Lakis, och dessa d\u00f6dade honom d\u00e4r.\n14:20 Sedan f\u00f6rde man honom d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 h\u00e4star; och han blev begraven i Jerusalem hos sina f\u00e4der i Davids stad.\n14:21 Och allt folket i Juda tog Asarja som d\u00e5 var sexton \u00e5r gammal, och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas st\u00e4lle.\n14:22 Det var han som bef\u00e4ste Elat; ock han lade det \u00e5ter under Juda, sedan konungen hade g\u00e5tt till vila hos sina f\u00e4der.\n14:23 I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regerings\u00e5r blev Jerobeam, Joas' son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i fyrtioett \u00e5r.\n14:24 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; han avstod icke fr\u00e5n n\u00e5gon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n14:25 Han \u00e5tervann Israels omr\u00e5de, fr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat \u00e4nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tj\u00e4nare profeten Jona, Amittais son, fr\u00e5n Gat-Hahefer.\n14:26 Ty HERREN s\u00e5g att Israels betryck var mycket sv\u00e5rt, och att det var ute med alla och envar, och att Israel icke hade n\u00e5gon hj\u00e4lpare.\n14:27 Och HERREN hade \u00e4nnu icke beslutit att utpl\u00e5na Israels namn under himmelen; d\u00e4rf\u00f6r fr\u00e4lste han dem genom Jerobeam, Joas' son.\n14:28 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter och hans krig, s\u00e5 ock om huru han \u00e5t Israel \u00e5tervann den del av Damaskus och Hamat, som en g\u00e5ng hade tillh\u00f6rt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n14:29 Och Jerobeam gick till vila hos sina f\u00e4der, Israels konungar. Och hans son Sakarja blev konung efter honom.\n15:1 I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regerings\u00e5r blev Asarja, Amasjas son, konung i Juda.\n15:2 Han var sexton \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade femtiotv\u00e5 \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Jekolja, fr\u00e5n Jerusalem.\n15:3 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader Amasja hade gjort.\n15:4 Dock blevo offerh\u00f6jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb\u00e4ra offer och t\u00e4nda offereld p\u00e5 h\u00f6jderna.\n15:5 Men HERREN hems\u00f6kte konungen, s\u00e5 att han blev spet\u00e4lsk f\u00f6r hela sitt liv; och han bodde sedan i ett s\u00e4rskilt hus. Jotam, konungens son, f\u00f6restod d\u00e5 hans hus och d\u00f6mde folket i landet.\n15:6 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Asarja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n15:7 Och Asarja gick till vila hos sina f\u00e4der, och man begrov honom hos hans f\u00e4der i Davids stad. Och hans son Jotam blev konung efter honom.\n15:8 I Asarjas, Juda konungs, trettio\u00e5ttonde regerings\u00e5r blev Sakarja, Jerobeams son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i sex m\u00e5nader.\n15:9 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5som hans f\u00e4der hade gjort; han avstod icke fr\u00e5n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n15:10 Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansv\u00e4rjning mot honom och slog honom till d\u00f6ds i folkets \u00e5syn, och blev s\u00e5 konung i hans st\u00e4lle\n15:11 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Sakarja, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:12 S\u00e5, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, n\u00e4r han sade: \u00bbDina s\u00f6ner till fj\u00e4rde led skola sitta p\u00e5 Israels tron.\u00bb Det skedde s\u00e5.\n15:13 Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs, trettionionde regerings\u00e5r, och han regerade en m\u00e5nads tid i Samaria.\n15:14 Men d\u00e5 drog Menahem, Gadis son, upp fr\u00e5n Tirsa och kom till Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till d\u00f6ds i Samaria, och blev s\u00e5 konung i hans st\u00e4lle\n15:15 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Sallum och om den sammansv\u00e4rjning han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:16 Vid den tiden f\u00f6rh\u00e4rjade Menahem Tifsa med allt vad d\u00e4rinne var, s\u00e5 ock hela dess omr\u00e5de, fr\u00e5n Tirsa; ty staden hade icke \u00f6ppnat portarna, d\u00e4rf\u00f6r h\u00e4rjade han den, och alla dess havande kvinnor l\u00e4t han upprista.\n15:17 I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regerings\u00e5r blev Menahem, Gadis son, konung \u00f6ver Israel och regerade i tio \u00e5r, i Samaria.\n15:18 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; han avstod icke, s\u00e5 l\u00e4nge han levde, fr\u00e5n de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n15:19 Och Pul, konungen i Assyrien, f\u00f6ll in i landet; d\u00e5 gav Menahem \u00e5t Pul tusen talenter silver, f\u00f6r att han skulle underst\u00f6dja honom och bef\u00e4sta konungad\u00f6met i hans hand.\n15:20 Och de penningar som Menahem skulle giva \u00e5t konungen i Assyrien tog han ut genom att l\u00e4gga skatt p\u00e5 alla rika m\u00e4n i Israel, en skatt av femtio siklar silver p\u00e5 var och en. S\u00e5 v\u00e4nde d\u00e5 konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke d\u00e4r i landet.\n15:21 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Menahem och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:22 Och Menahem gick till vila hos sina f\u00e4der. Och hans son Pekaja blev konung efter honom.\n15:23 I Asarjas, Juda konungs, femtionde regerings\u00e5r blev Pekaja, Menahems son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i tv\u00e5 \u00e5r.\n15:24 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon; han avstod icke fr\u00e5n de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n15:25 Och Peka, Remaljas son, hans livk\u00e4mpe, anstiftade en sammansv\u00e4rjning mot honom och dr\u00e4pte honom i Samaria, i konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje; d\u00e4rvid hade han med sig femtio gileaditer. S\u00e5 d\u00f6dade han honom och blev konung i hans st\u00e4lle.\n15:26 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:27 I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regerings\u00e5r blev Peka, Remaljas son, konung \u00f6ver Israel i Samaria och regerade i tjugu \u00e5r.\n15:28 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00d6gon; han avstod icke fr\u00e5n de Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.\n15:29 I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor, Gilead och Galileen, hela Naftali land, och f\u00f6rde folket bort till Assyrien.\n15:30 Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansv\u00e4rjning mot Peka, Remaljas son, och slog honom till d\u00f6ds och blev s\u00e5 konung i hans st\u00e4lle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regerings\u00e5r.\n15:31 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Peka och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Israels konungars kr\u00f6nika.\n15:32 I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regerings\u00e5r blev Jotam, Ussias son, konung i Juda.\n15:33 Han var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade sexton \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Jerusa, Sadoks dotter.\n15:34 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon; han gjorde alldeles s\u00e5som hans fader Ussia hade gjort.\n15:35 Dock blevo offerh\u00f6jderna icke avskaffade, utan folket fortfor att framb\u00e4ra offer och t\u00e4nda offereld p\u00e5 h\u00f6jderna. Han byggde \u00d6vre porten till HERRENS hus.\n15:36 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n15:37 Vid den tiden begynte HERREN att l\u00e5ta Juda hems\u00f6kas av Resin, konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.\n15:38 Och Jotam gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i sin fader Davids stad. Och hans son Ahas blev konung efter honom.\n16:1 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regerings\u00e5r blev Ahas, Jotams son, konung i Juda.\n16:2 Tjugu \u00e5r gammal var Ahas, n\u00e4r han blev konung, och han regerade sexton \u00e5r i Jerusalem. Han gjorde icke vad r\u00e4tt var i HERRENS, sin Guds, \u00f6gon, s\u00e5som hans fader David,\n16:3 utan vandrade p\u00e5 Israels konungars v\u00e4g; ja, han l\u00e4t ock sin son g\u00e5 genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn.\n16:4 Och han frambar offer och t\u00e4nde offereld p\u00e5 h\u00f6jderna och kullarna och under alla gr\u00f6na tr\u00e4d.\n16:5 P\u00e5 den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels konung, upp f\u00f6r att er\u00f6vra Jerusalem; och de innesl\u00f6to Ahas, men kunde icke er\u00f6vra staden.\n16:6 Vid samma tid \u00e5tervann Resin, konungen i Aram, Elat \u00e5t Aram och jagade Juda m\u00e4n bort ifr\u00e5n Elot. D\u00e4refter kommo aram\u00e9erna till Elat och bosatte sig d\u00e4r, och d\u00e4r bo de \u00e4nnu i dag.\n16:7 Men Ahas skickade s\u00e4ndebud till Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien, och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r din tj\u00e4nare och din son. Drag hitupp och fr\u00e4ls mig fr\u00e5n Arams konung och fr\u00e5n Israels konung, ty de hava \u00f6verfallit mig.\u00bb\n16:8 Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, och s\u00e4nde det s\u00e5som sk\u00e4nk till konungen i Assyrien.\n16:9 Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien drog upp mot Damaskus och intog det och f\u00f6rde bort folket till Kir och d\u00f6dade Resin.\n16:10 Sedan for konung Ahas till Damaskus f\u00f6r att d\u00e4r m\u00f6ta Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien. Och n\u00e4r konung Ahas fick se altaret i Damaskus, s\u00e4nde han till pr\u00e4sten Uria en avteckning av altaret och en m\u00f6nsterbild till ett s\u00e5dant, alldeles s\u00e5som det var gjort.\n16:11 Sedan byggde pr\u00e4sten Uria altaret; alldeles efter den f\u00f6reskrift som konung Ahas hade s\u00e4nt till honom fr\u00e5n Damaskus gjorde pr\u00e4sten Uria det f\u00e4rdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka fr\u00e5n Damaskus.\n16:12 N\u00e4r s\u00e5 konungen efter sin hemkomst fr\u00e5n Damaskus fick se altaret, tr\u00e4dde han fram till altaret och steg upp till det.\n16:13 D\u00e4refter f\u00f6rbr\u00e4nde han sitt br\u00e4nnoffer och sitt spisoffer och utg\u00f6t sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han offrade st\u00e4nkte han p\u00e5 altaret.\n16:14 Men kopparaltaret, som stod inf\u00f6r HERRENS ansikte, flyttade han undan fr\u00e5n husets framsida, fr\u00e5n platsen mellan det nya altaret och HERRENS hus, och st\u00e4llde det p\u00e5 norra sidan om detta altare.\n16:15 Och konung Ahas bj\u00f6d pr\u00e4sten Uria och sade: \u00bbP\u00e5 det stora altaret skall du f\u00f6rbr\u00e4nna morgonens br\u00e4nnoffer och aftonens spisoffer, \u00e4vensom konungens br\u00e4nnoffer j\u00e4mte hans spisoffer, s\u00e5 ock br\u00e4nnoffer, spisoffer och drickoffer f\u00f6r allt folket i landet; och allt blodet, s\u00e5v\u00e4l av br\u00e4nnoffer som av slaktoffer, skall du st\u00e4nka d\u00e4rp\u00e5. Men vad Jag skall g\u00f6ra med kopparaltaret, det vill jag n\u00e4rmare bet\u00e4nka.\u00bb\n16:16 Och pr\u00e4sten Uria gjorde alldeles s\u00e5som konung Ahas bj\u00f6d honom.\n16:17 Konung Ahas l\u00f6sbr\u00f6t ock sidolisterna p\u00e5 b\u00e4ckenst\u00e4llen och tog bort b\u00e4ckenet fr\u00e5n dem; och havet lyfte han ned fr\u00e5n kopparoxarna som stodo d\u00e4runder och st\u00e4llde det p\u00e5 ett stengolv.\n16:18 Och den t\u00e4ckta sabbatsg\u00e5ngen som man hade byggt vid huset, s\u00e5 ock konungens yttre ing\u00e5ngsv\u00e4g, f\u00f6rlade han inom HERRENS hus, f\u00f6r den assyriske konungens skull.\n16:19 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n16:20 Och Ahab gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven hos sina f\u00e4der i Davids stad. Och hans son Hiskia blev konung efter honom.\n17:1 I Ahas', Juda konungs, tolfte regerings\u00e5r blev Hosea, Elas son, konung i Samaria \u00f6ver Israel och regerade i nio \u00e5r.\n17:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS; \u00f6gon, dock icke s\u00e5som de israelitiska konungar som hade varit f\u00f6re honom\n17:3 Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea m\u00e5ste bliva honom underd\u00e5nig och giva honom sk\u00e4nker.\n17:4 Men sedan m\u00e4rkte konungen i Assyrien att Hosea f\u00f6rehade st\u00e4mplingar, i det att han skickade s\u00e4ndebud till So, konungen i Egypten och icke, s\u00e5som f\u00f6rut, vart \u00e5r s\u00e4nde sk\u00e4nker till konungen i Assyrien D\u00e5 l\u00e4t konungen i Assyrien sp\u00e4rra in honom och h\u00e5lla honom bunden i f\u00e4ngelse.\n17:5 Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog upp mot Samaria och bel\u00e4grade det i tre \u00e5r.\n17:6 I Hoseas nionde regerings\u00e5r intog konungen i Assyrien Samaria och f\u00f6rde Israel bort till Assyrien och l\u00e4t dem bo i Hala och vid Habor -- en str\u00f6m i Gosan -- och i Mediens st\u00e4der.\n17:7 Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade f\u00f6rt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.\n17:8 De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn, och efter de stadgar som Israels konungar hade uppgjort.\n17:9 Ja, Israels barn hade bedrivit otillb\u00f6rliga ting mot HERREN, sin Gud; de hade byggt sig offerh\u00f6jder p\u00e5 alla sina boningsorter, vid v\u00e4ktartornen s\u00e5v\u00e4l som i de bef\u00e4sta st\u00e4derna.\n17:10 De hade rest stoder och Aseror \u00e5t sig p\u00e5 alla h\u00f6ga kullar och under alla gr\u00f6na tr\u00e4d.\n17:11 D\u00e4r hade de p\u00e5 alla offerh\u00f6jder t\u00e4nt offereld, likasom de folk som HERREN hade drivit bort f\u00f6r dem, och hade gjort onda ting, s\u00e5 att de f\u00f6rt\u00f6rnade HERREN.\n17:12 De hade tj\u00e4nat de el\u00e4ndiga avgudarna, fast\u00e4n HERREN hade sagt till dem: \u00bbI skolen icke g\u00f6ra s\u00e5.\n17:13 Och HERREN hade varnat b\u00e5de Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: \u00bbV\u00e4nden om fr\u00e5n edra onda v\u00e4gar och h\u00e5llen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav edra f\u00e4der -- s\u00e5 ock vad jag har l\u00e5tit s\u00e4ga eder genom mina tj\u00e4nare profeterna.\u00bb\n17:14 Men de ville icke h\u00f6ra, utan voro h\u00e5rdnackade s\u00e5som deras f\u00e4der, vilka icke trodde p\u00e5 HERREN, sin Gud.\n17:15 De f\u00f6rkastade hans stadgar och det f\u00f6rbund som han hade slutit med deras f\u00e4der, och de f\u00f6rordningar som han hade givit dem, och f\u00f6ljde efter f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar och bedrevo f\u00e5f\u00e4nglighet, likasom de folk som voro omkring dem, fast\u00e4n HERREN hade f\u00f6rbjudit dem att g\u00f6ra s\u00e5som dessa.\n17:16 De \u00f6verg\u00e5vo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bel\u00e4ten, tv\u00e5 kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillb\u00e5do himmelens hela h\u00e4rskara och tj\u00e4nade Baal.\n17:17 Och de l\u00e4to sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar g\u00e5 genom eld och befattade sig med sp\u00e5dom och \u00f6vade trolldom de s\u00e5lde sig till att g\u00f6ra vad ont var i HERRENS \u00f6gon och f\u00f6rt\u00f6rnade honom d\u00e4rmed.\n17:18 D\u00e4rf\u00f6r blev ock HERREN mycket vred p\u00e5 Israel och f\u00f6rsk\u00f6t dem fr\u00e5n sitt ansikte, s\u00e5 att icke n\u00e5got annat blev kvar \u00e4n Juda stam allena.\n17:19 Dock h\u00f6ll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter de stadgar som Israel hade uppgjort.\n17:20 S\u00e5 f\u00f6rkastade d\u00e5 HERREN all Israels s\u00e4d och tuktade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifr\u00e5n sitt ansikte.\n17:21 Ty n\u00e4r han hade ryckt Israel fr\u00e5n Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till konung, f\u00f6rf\u00f6rde Jerobeam Israel till att avfalla fr\u00e5n HERREN och kom dem att beg\u00e5 en stor synd.\n17:22 Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade gjort; de avstodo icke fr\u00e5n dem.\n17:23 Men till slut f\u00f6rsk\u00f6t HERREN Israel fr\u00e5n sitt ansikte, s\u00e5som har hade hotat genom alla sina tj\u00e4nare profeterna. S\u00e5 blev Israel; bortf\u00f6rt fr\u00e5n sitt land till Assyrien, d\u00e4r de \u00e4ro \u00e4nnu i dag.\n17:24 Och konungen i Assyrien l\u00e4t folk komma fr\u00e5n Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och bos\u00e4tta sig i Samariens st\u00e4der, i Israels barns st\u00e4lle. S\u00e5 togo d\u00e5 dessa Samarien i besittning och bosatte sig i dess st\u00e4der.\n17:25 Men d\u00e5 de under den f\u00f6rsta tiden av sin vistelse d\u00e4r icke fruktade HERREN, s\u00e4nde HERREN bland dem lejon, som anst\u00e4llde f\u00f6r\u00f6delse bland dem.\n17:26 Och man omtalade detta f\u00f6r konungen i Assyrien och sade: \u00bbDe folk som du har f\u00f6rt bort och l\u00e5tit bos\u00e4tta sig i Samariens st\u00e4der veta icke huru landets Gud skall dyrkas d\u00e4rf\u00f6r har han s\u00e4nt lejon ibland dem, och dessa d\u00f6da dem nu, eftersom de icke veta huru landets Gud skall dyrkas.\u00bb\n17:27 D\u00e5 bj\u00f6d konungen i Assyrien och sade: \u00bbL\u00e5ten en av de pr\u00e4ster som I haven f\u00f6rt bort d\u00e4rifr\u00e5n fara dit; m\u00e5 de fara dit och bos\u00e4tta sig d\u00e4r. Och m\u00e5 han l\u00e4ra dem huru landets Gud skall dyrkas.\u00bb\n17:28 S\u00e5 kom d\u00e5 en av de pr\u00e4ster som: de hade f\u00f6rt bort ifr\u00e5n Samarien och bosatte sig i Betel; och han l\u00e4rde dem huru de skulle frukta HERREN.\n17:29 V\u00e4l gjorde sig vart folk sin egen gud och st\u00e4llde upp denne i de offerh\u00f6jdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk f\u00f6r sig, i de st\u00e4der d\u00e4r det bodde.\n17:30 Folket ifr\u00e5n Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifr\u00e5n Kut gjorde sig en Nergal, och folket ifr\u00e5n Hamat gjorde sig en Asima;\n17:31 aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna br\u00e4nde upp sina barn i eld \u00e5t Adrammelek och Anammelek, Sefarvaims gudar.\n17:32 Men de fruktade ocks\u00e5 HERREN. Och de gjorde m\u00e4n ur sin egen krets till offerh\u00f6jdspr\u00e4ster \u00e5t sig, och dessa offrade \u00e5t dem i offerh\u00f6jdshusen.\n17:33 S\u00e5 fruktade de visserligen HERREN, men de tj\u00e4nade d\u00e4rj\u00e4mte sina egna gudar, p\u00e5 samma s\u00e4tt som de folk ifr\u00e5n vilka man hade f\u00f6rt bort dem.\n17:34 \u00c4nnu i dag g\u00f6ra de likasom f\u00f6rut: de frukta icke HERREN och g\u00f6ra icke efter de stadgar och den r\u00e4tt som de hava f\u00e5tt, icke efter den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans \u00e5t vilken han gav namnet Israel.\n17:35 Ty HERREN sl\u00f6t ett f\u00f6rbund med dem och bj\u00f6d dem och sade: \u00bbI skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller tj\u00e4na dem eller offra \u00e5t dem.\n17:36 Nej, HERREN allena, som f\u00f6rde eder upp ur Egyptens land med stor makt och utr\u00e4ckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I tillbedja och \u00e5t honom skolen I offra.\n17:37 Och de stadgar och r\u00e4tter, den lag och de bud som han har f\u00f6reskrivit eder, dem skolen I h\u00e5lla och g\u00f6ra i all tid; men I skolen icke frukta andra gudar.\n17:38 Det f\u00f6rbund som jag har slutit med eder skolen I icke f\u00f6rg\u00e4ta; I skolen icke frukta andra gudar.\n17:39 Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s\u00e5 skall han r\u00e4dda eder ur alla edra fienders hand.\u00bb\n17:40 Men de ville icke h\u00f6ra h\u00e4rp\u00e5, utan gjorde likasom f\u00f6rut.\n17:41 S\u00e5 fruktade d\u00e5 dessa folk HERREN, men tj\u00e4nade d\u00e4rj\u00e4mte sina bel\u00e4ten. Ocks\u00e5 deras barn och deras barnbarn g\u00f6ra \u00e4nnu i dag s\u00e5som deras f\u00e4der gjorde.\n18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regerings\u00e5r blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.\n18:2 Han var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tjugunio \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.\n18:3 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader David hade gjort.\n18:4 Han avskaffade offerh\u00f6jderna, slog s\u00f6nder stoderna och h\u00f6gg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty \u00e4nda till denna tid hade Israels barn t\u00e4nt offereld \u00e5t denne. Man kallade honom Nehustan.\n18:5 P\u00e5 HERREN, Israels Gud, f\u00f6rtr\u00f6stade han, s\u00e5 att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit f\u00f6re honom.\n18:6 Han h\u00f6ll sig till HERREN och vek icke av ifr\u00e5n honom, utan h\u00f6ll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.\n18:7 Och HERREN var med honom, s\u00e5 att han hade framg\u00e5ng i allt vad han f\u00f6retog sig. Han avf\u00f6ll fr\u00e5n konungen i Assyrien och upph\u00f6rde att vara honom underd\u00e5nig.\n18:8 Han slog ock filist\u00e9erna och intog deras land \u00e4nda till Gasa med dess omr\u00e5de, s\u00e5v\u00e4l v\u00e4ktartorn som bef\u00e4sta st\u00e4der.\n18:9 I konung Hiskias fj\u00e4rde regerings\u00e5r, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regerings\u00e5r, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och bel\u00e4grade det.\n18:10 Och de intogo det efter tre \u00e5r, i Hiskias sj\u00e4tte regerings\u00e5r; under detta \u00e5r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regerings\u00e5r, blev Samaria intaget.\n18:11 Och konungen i Assyrien f\u00f6rde Israel bort till Assyrien och f\u00f6rflyttade dem till Hala och till Habor, en str\u00f6m i Gosan, och till Mediens st\u00e4der --\n18:12 detta d\u00e4rf\u00f6r att de icke h\u00f6rde HERRENS, sin Guds, r\u00f6st, utan \u00f6vertr\u00e4dde hans f\u00f6rbund, allt vad HERRENS tj\u00e4nare Mose hade bjudit; de ville varken h\u00f6ra eller g\u00f6ra det.\n18:13 Och i konung Hiskias fjortonde regerings\u00e5r drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla bef\u00e4sta st\u00e4der i Juda och intog dem.\n18:14 D\u00e5 s\u00e4nde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbJag har f\u00f6rsyndat mig; v\u00e4nd om och l\u00e4mna mig i fred. Vad du l\u00e4gger p\u00e5 mig vill jag b\u00e4ra.\u00bb D\u00e5 \u00e5lade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.\n18:15 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.\n18:16 Vid detta tillf\u00e4lle l\u00f6sbr\u00f6t ock Hiskia fr\u00e5n d\u00f6rrarna till HERRENS tempel och fr\u00e5n d\u00f6rrposterna den bel\u00e4ggning som Hiskia, Juda konung, hade \u00f6verdragit dem med, och gav detta \u00e5t konungen i Assyrien.\n18:17 Men konungen i Assyrien s\u00e4nde fr\u00e5n Lakis \u00e5stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor h\u00e4r mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo d\u00e5 upp och kommo till Jerusalem; och n\u00e4r de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid \u00d6vre dammens vattenledning, p\u00e5 v\u00e4gen till Valkarf\u00e4ltet.\n18:18 Och de beg\u00e4rde att f\u00e5 tala med konungen. D\u00e5 gingo \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.\n18:19 Och Rab-Sake sade till dem: \u00bbS\u00e4gen till Hiskia: S\u00e5 s\u00e4ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad \u00e4r det f\u00f6r en f\u00f6rtr\u00f6stan som du nu har h\u00e4ngivit dig \u00e5t?\n18:20 Du menar v\u00e4l att allenast munv\u00e4der beh\u00f6vs f\u00f6r att veta r\u00e5d och hava makt att f\u00f6ra krig. P\u00e5 vem f\u00f6rtr\u00f6star du d\u00e5, eftersom du har satt dig upp mot mig?\n18:21 Du f\u00f6rtr\u00f6star val nu p\u00e5 den br\u00e4ckta r\u00f6rstaven Egypten, men se, n\u00e4r n\u00e5gon st\u00f6der sig p\u00e5 den, g\u00e5r den in i hans hand och genomborrar den. Ty s\u00e5dan \u00e4r Farao, konungen i Egypten, f\u00f6r alla som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 honom.\n18:22 Eller s\u00e4gen I kanh\u00e4nda till mig: 'Vi f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, v\u00e5r Gud'? Var det d\u00e5 icke hans offerh\u00f6jder och altaren Hiskia avskaffade, n\u00e4r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf\u00f6r detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?\n18:23 Men ing\u00e5 nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv\u00e5 tusen h\u00e4star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.\n18:24 Huru skulle du d\u00e5 kunna sl\u00e5 tillbaka en enda st\u00e5th\u00e5llare, en av min herres ringaste tj\u00e4nare? Och du s\u00e4tter din f\u00f6rtr\u00f6stan till Egypten, i hopp om att s\u00e5 f\u00e5 vagnar och ryttare!\n18:25 Menar du d\u00e5 att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta st\u00e4lle f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva det? Nej, det \u00e4r HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f\u00f6rd\u00e4rva det.\u00bb\n18:26 D\u00e5 sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: \u00bbTala till dina tj\u00e4nare p\u00e5 arameiska, ty vi f\u00f6rst\u00e5 det spr\u00e5ket, och tala icke med oss p\u00e5 judiska inf\u00f6r folket som st\u00e5r p\u00e5 muren.\u00bb\n18:27 Men Rab-Sake svarade dem: \u00bb\u00c4r det d\u00e5 till din herre och till dig som min herre har s\u00e4nt mig att tala dessa ord? \u00c4r det icke fastmer till de m\u00e4n som sitta p\u00e5 muren, och som j\u00e4mte eder skola n\u00f6dgas \u00e4ta sin egen tr\u00e4ck och dricka sitt eget vatten?\u00bb\n18:28 D\u00e4refter tr\u00e4dde Rab-Sake n\u00e4rmare och ropade med h\u00f6g r\u00f6st p\u00e5 judiska och talade och sade: \u00bbH\u00f6ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.\n18:29 S\u00e5 s\u00e4ger konungen: L\u00e5ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f\u00f6rm\u00e5r icke r\u00e4dda eder ur min hand\n18:30 Och l\u00e5ten icke Hiskia f\u00f6rleda eder att f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, d\u00e4rmed att han s\u00e4ger: 'HERREN skall f\u00f6rvisso r\u00e4dda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'\n18:31 H\u00f6ren icke p\u00e5 Hiskia. Ty s\u00e5 s\u00e4ger konungen i Assyrien: G\u00f6ren upp i godo med mig och given eder \u00e5t mig, s\u00e5 skolen I f\u00e5 \u00e4ta var och en av sitt vintr\u00e4d och av sitt fikontr\u00e4d och dricka var och en ur sin brunn,\n18:32 till dess jag kommer och h\u00e4mtar eder till ett land som \u00e4r likt edert eget land, ett land med s\u00e4d och vin, ett land med br\u00f6d och ving\u00e5rdar, ett land med \u00e4dla olivtr\u00e4d och honung; s\u00e5 skolen I f\u00e5 leva och icke d\u00f6. Men h\u00f6ren icke p\u00e5 Hiskia; ty han vill f\u00f6rleda eder, n\u00e4r han s\u00e4ger: 'HERREN skall r\u00e4dda oss.'\n18:33 Har v\u00e4l n\u00e5gon av de andra folkens gudar n\u00e5gonsin r\u00e4ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?\n18:34 Var \u00e4ro Hamats och Arpads gudar? Var \u00e4ro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de r\u00e4ddat Samaria ur min hand?\n18:35 Vilken bland andra l\u00e4nders alla gudar har v\u00e4l r\u00e4ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall r\u00e4dda Jerusalem ur min hand?\u00bb\n18:36 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s\u00e5 bjudit och sagt: \u00bbSvaren honom icke.\u00bb\n18:37 Och \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s\u00f6nderrivna kl\u00e4der och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom vad Rab-Sake hade sagt.\n19:1 D\u00e5 nu konung Hiskia h\u00f6rde detta, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der och h\u00f6ljde sig i sorgdr\u00e4kt och gick in i HERRENS hus.\n19:2 Och \u00f6verhovm\u00e4staren Eljakim och sekreteraren Sebna och de \u00e4ldste bland pr\u00e4sterna s\u00e4nde han, h\u00f6ljda i sorgdr\u00e4kt, till profeten Jesaja, Amos' son.\n19:3 Och de sade till denne: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Hiskia: En n\u00f6dens, tuktans och sm\u00e4lekens dag \u00e4r denna dag, ty fostren hava v\u00e4l kommit fram till f\u00f6dseln, men kraft att f\u00f6da finnes icke.\n19:4 Kanh\u00e4nda skall HERREN, din Gud, h\u00f6ra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har s\u00e4nt honom till att sm\u00e4da den levande Guden, s\u00e5 att han straffar honom f\u00f6r dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har h\u00f6rt. S\u00e5 bed nu en b\u00f6n f\u00f6r den kvarleva som \u00e4nnu finnes.\u00bb\n19:5 N\u00e4r nu konung Hiskias tj\u00e4nare kommo till Jesaja,\n19:6 sade Jesaja till dem: \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till eder herre: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Frukta icke f\u00f6r de ord som du har h\u00f6rt, dem med vilka den assyriske konungens tj\u00e4nare hava h\u00e4dat mig.\n19:7 Se, jag skall l\u00e5ta en s\u00e5dan ande komma in i honom, att han, p\u00e5 grund av ett rykte som han skall f\u00e5 h\u00f6ra, v\u00e4nder tillbaka till sitt land; och jag skall l\u00e5ta honom falla f\u00f6r sv\u00e4rd i hans eget land.\n19:8 Och Rab-Sake v\u00e4nde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att bel\u00e4gra Libna; ty han hade h\u00f6rt att han hade brutit upp fr\u00e5n Lakis.\n19:9 Men n\u00e4r Sanherib fick h\u00f6ra s\u00e4ga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut f\u00f6r att strida mot honom, skickade han \u00e5ter s\u00e4ndebud till Hiskia och sade:\n19:10 \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till Hiskia, Juda konung: L\u00e5t icke din Gud, som du f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5, bedraga dig, i det att du t\u00e4nker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'\n19:11 Du har nu h\u00f6rt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra l\u00e4nder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva r\u00e4ddad!\n19:12 Hava v\u00e4l de folk som mina f\u00e4der f\u00f6rd\u00e4rvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit r\u00e4ddade av sina gudar?\n19:13 Var \u00e4r Hamats konung och Arpads konung och konungen \u00f6ver Sefarvaims stad, \u00f6ver Hena och Iva?\u00bb\n19:14 N\u00e4r Hiskia hade mottagit brevet av s\u00e4ndebuden och l\u00e4st det, gick han upp i HERRENS hus, och d\u00e4r bredde Hiskia ut det inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n19:15 Och Hiskia bad inf\u00f6r HERRENS ansikte och sade: \u00bbHERRE, Israels Gud, du som tronar p\u00e5 keruberna, du allena \u00e4r Gud, den som r\u00e5der \u00f6ver alla riken p\u00e5 jorden; du har gjort himmel och jord.\n19:16 HERRE, b\u00f6j ditt \u00f6ra h\u00e4rtill och h\u00f6r; HERRE, \u00f6ppna dina \u00f6gon och se. Ja, h\u00f6r Sanheribs ord, det budskap varmed han har sm\u00e4dat den levande Guden.\n19:17 Det \u00e4r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava f\u00f6r\u00f6tt folken och deras land.\n19:18 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av m\u00e4nniskoh\u00e4nder, tr\u00e4 och sten; d\u00e4rf\u00f6r kunde de f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n19:19 Men fr\u00e4ls oss nu, HERRE, v\u00e5r Gud, ur hans hand, s\u00e5 att alla riken p\u00e5 jorden f\u00f6rnimma att du, HERRE, allena \u00e4r Gud.\u00bb\n19:20 D\u00e5 s\u00e4nde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och l\u00e5t s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig ang\u00e5ende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag h\u00f6rt.\n19:21 S\u00e5 \u00e4r nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon f\u00f6raktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.\n19:22 vem har du sm\u00e4dat och h\u00e4dat, och mot vem har du upph\u00e4vt din r\u00f6st? Alltf\u00f6r h\u00f6gt har du upplyft dina \u00f6gon -- Ja, mot Israels Helige.\n19:23 Genom dina s\u00e4ndebud sm\u00e4dade du Herren, n\u00e4r du sade: 'Med mina m\u00e5nga vagnar drog jag upp p\u00e5 bergens h\u00f6jder, l\u00e4ngst upp p\u00e5 Libanon; jag h\u00f6gg ned dess h\u00f6ga cedrar och v\u00e4ldiga cypresser; jag tr\u00e4ngde fram till dess innersta g\u00f6mslen, dess frodigaste skog;\n19:24 jag gr\u00e4vde brunnar och drack ut fr\u00e4mmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens str\u00f6mmar.'\n19:25 Har du icke h\u00f6rt att jag f\u00f6r l\u00e4nge sedan beredde detta? Av \u00e5lder best\u00e4mde jag ju s\u00e5; och nu har jag f\u00f6rt det fram: du fick makt att \u00f6del\u00e4gga bef\u00e4sta st\u00e4der till grusade stenhopar.\n19:26 Deras inv\u00e5nare blevo maktl\u00f6sa, de f\u00f6rf\u00e4rades och stodo med skam. Det gick dem s\u00e5som gr\u00e4set p\u00e5 marken och gr\u00f6na \u00f6rter, s\u00e5som det som v\u00e4xer p\u00e5 taken, och s\u00e4d som f\u00f6rbr\u00e4nnes, f\u00f6rr\u00e4n str\u00e5et har vuxit upp.\n19:27 Om du sitter eller g\u00e5r ut eller g\u00e5r in, s\u00e5 vet jag det, och huru du rasar mot mig.\n19:28 Men d\u00e5 du nu s\u00e5 rasar mot mig, och d\u00e5 ditt \u00f6vermod har n\u00e5tt till mina \u00f6ron, skall jag s\u00e4tta min krok i din n\u00e4sa och mitt betsel i din mun och f\u00f6ra dig tillbaka samma v\u00e4g som du har kommit p\u00e5.\n19:29 Och detta skall f\u00f6r dig vara tecknet: man skall detta \u00e5r \u00e4ta vad som v\u00e4xer upp av spills\u00e4d, och n\u00e4sta \u00e5r sj\u00e4lvvuxen s\u00e4d; men det tredje \u00e5ret skolen I f\u00e5 s\u00e5 och sk\u00f6rda och plantera ving\u00e5rdar och \u00e4ta deras frukt.\n19:30 Och den r\u00e4ddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall \u00e5ter skjuta rot nedtill och b\u00e4ra frukt upptill.\n19:31 Ty fr\u00e5n Jerusalem skall utg\u00e5 en kvarleva, en r\u00e4ddad skara fr\u00e5n Sions berg. HERRENS nit\u00e4lskan skall g\u00f6ra detta.\n19:32 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5 om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta n\u00e5gon pil ditin; han skall icke mot den f\u00f6ra fram n\u00e5gon sk\u00f6ld eller kasta upp n\u00e5gon vall mot den.\n19:33 Samma v\u00e4g han kom skall han v\u00e4nda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, s\u00e4ger HERREN.\n19:34 Ty jag skall besk\u00e4rma och fr\u00e4lsa denna stad f\u00f6r min och min tj\u00e4nare Davids skull.\u00bb\n19:35 Och samma natt gick HERRENS \u00e4ngel ut och slog i assyriernas l\u00e4ger ett hundra \u00e5ttiofem tusen man; och n\u00e4r man bittida f\u00f6ljande morgon kom ut, fick man se d\u00f6da kroppar ligga d\u00e4r \u00f6verallt\n19:36 D\u00e5 br\u00f6t Sanherib, konungen i Assyrien, upp och t\u00e5gade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.\n19:37 Men n\u00e4r han en g\u00e5ng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dr\u00e4pt med sv\u00e4rd av Adrammelek och Sareser; d\u00e4refter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.\n20:1 Vid den tiden blev Hiskia d\u00f6dssjuk; och profeten Jesaja, Amos' son, kom till honom och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Best\u00e4ll om ditt hus; ty du m\u00e5ste d\u00f6 och skall icke tillfriskna.\u00bb\n20:2 D\u00e5 v\u00e4nde han sitt ansikte mot v\u00e4ggen och bad till HERREN och sade:\n20:3 \u00bbAck HERRE, t\u00e4nk dock p\u00e5 huru jag har vandrat inf\u00f6r dig i trohet och med h\u00e4ngivet hj\u00e4rta och gjort vad gott \u00e4r i dina \u00f6gon.\u00bb Och Hiskia gr\u00e4t bitterligen.\n20:4 Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS ord till honom; han sade:\n20:5 \u00bbV\u00e4nd om och s\u00e4g till Hiskia, fursten \u00f6ver mitt folk: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har h\u00f6rt din b\u00f6n, jag har sett dina t\u00e5rar. Se, jag vill g\u00f6ra dig frisk; i \u00f6vermorgon skall du f\u00e5 g\u00e5 upp i HERRENS hus.\n20:6 Och jag skall f\u00f6r\u00f6ka din livstid med femton \u00e5r; jag skall ock r\u00e4dda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand. Ja, jag skall besk\u00e4rma denna stad, f\u00f6r min skull och f\u00f6r min tj\u00e4nare Davids skull.\n20:7 Och Jesaja sade: \u00bbH\u00e4mten hit en fikonkaka.\u00bb D\u00e5 h\u00e4mtade man en s\u00e5dan och lade den p\u00e5 bulnaden. Och han tillfrisknade.\n20:8 Och Hiskia sade till Jesaja: \u00bbVad f\u00f6r ett tecken gives mig d\u00e4rp\u00e5 att HERREN skall g\u00f6ra mig frisk, s\u00e5 att jag i \u00f6vermorgon f\u00e5r g\u00e5 upp i HERRENS hus?\u00bb\n20:9 Jesaja svarade: \u00bbDetta skall f\u00f6r dig vara tecknet fr\u00e5n HERREN d\u00e4rp\u00e5 att HERREN skall g\u00f6ra vad han har lovat: skuggan har g\u00e5tt tio steg fram\u00e5t; skall den nu g\u00e5 tio steg tillbaka?\u00bb\n20:10 Hiskia sade: \u00bbDet \u00e4r l\u00e4tt f\u00f6r skuggan att str\u00e4cka sig tio steg fram\u00e5t. Nej, l\u00e5t skuggan g\u00e5 tio steg tillbaka.\u00bb\n20:11 D\u00e5 ropade profeten Jesaja till HERREN, och han l\u00e4t skuggan p\u00e5 Ahas' solvisare g\u00e5 tillbaka de tio steg som den redan hade lagt till rygga.\n20:12 Vid samma tid s\u00e4nde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i Babel, brev och sk\u00e4nker till Hiskia, ty han hade sport att Hiskia hade varit sjuk.\n20:13 Och n\u00e4r Hiskia hade h\u00f6rt p\u00e5 dem, visade han dem hela sitt f\u00f6rr\u00e5dshus, sitt silver och guld, sina v\u00e4lluktande kryddor och sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i hans skattkamrar. Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans \u00e4go, som han icke visade dem.\n20:14 Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom: \u00bbVad hava dessa m\u00e4n sagt, och varifr\u00e5n hava de kommit till dig?\u00bb Hiskia svarade: \u00bbDe hava kommit ifr\u00e5n fj\u00e4rran land, ifr\u00e5n Babel.\u00bb\n20:15 Han sade vidare: \u00bbVad hava de sett i ditt hus?\u00bb Hiskia svarade: \u00bbAllt som \u00e4r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina skattkamrar, som jag icke har visat dem.\u00bb\n20:16 D\u00e5 sade Jesaja till Hiskia: \u00bbH\u00f6r HERRENS ord:\n20:17 Se, dagar skola komma, d\u00e5 allt som finnes i ditt hus, och som dina f\u00e4der hava samlat \u00e4nda till denna dag skall f\u00f6ras bort till Babel; intet skall bliva kvar, s\u00e4ger HERREN.\n20:18 Och s\u00f6ner till dig, de som skola utg\u00e5 av dig, och som du skall f\u00f6da, dem skall man taga, och de skola bliva hovtj\u00e4nare i den babyloniske konungens palats.\u00bb\n20:19 Hiskia sade till Jesaja: \u00bbGott \u00e4r det HERRENS ord som du har talat.\u00bb Och han sade ytterligare: \u00bbJa, om nu blott frid och trygghet f\u00e5 r\u00e5da i min tid.\u00bb\n20:20 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Hiskia och om alla hans bedrifter, och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars kr\u00f6nika.\n20:21 Och Hiskia gick till vila hos sina f\u00e4der. Och hans son Manasse blev konung efter honom.\n21:1 Manasse var tolv \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade femtiofem \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Hefsi-Ba.\n21:2 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade f\u00f6rdrivit f\u00f6r Israels barn.\n21:3 Han byggde \u00e5ter upp de offerh\u00f6jder som hans fader Hiskia hade f\u00f6rst\u00f6rt, och reste altaren \u00e5t Baal och gjorde en Asera, likasom Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tj\u00e4nade himmelens hela h\u00e4rskara.\n21:4 Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: \u00bbVid Jerusalem vill jag f\u00e4sta mitt namn.\u00bb\n21:5 Han byggde altaren \u00e5t himmelens hela h\u00e4rskara p\u00e5 de b\u00e5da f\u00f6rg\u00e5rdarna till HERRENS hus.\n21:6 Han l\u00e4t ock sin son g\u00e5 genom eld och \u00f6vade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n och gjorde mycket som var ont i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 att han f\u00f6rt\u00f6rnade honom.\n21:7 Och Aserabel\u00e4tet som han hade l\u00e5tit g\u00f6ra satte han i det hus om vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo: \u00bbVid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag f\u00e4sta mitt namn f\u00f6r evig tid\n21:8 Och jag skall icke mer l\u00e5ta Israel vandra flyktig bort ifr\u00e5n det land som jag har givit \u00e5t deras f\u00e4der, om de allenast h\u00e5lla och g\u00f6ra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag som min tj\u00e4nare Mose har givit dem.\u00bb\n21:9 Men de lyssnade icke h\u00e4rtill, och Manasse f\u00f6rf\u00f6rde dem, s\u00e5 att de gjorde mer ont \u00e4n de folk som HERREN hade f\u00f6rgjort f\u00f6r Israels barn.\n21:10 D\u00e5 talade HERREN genom sina tj\u00e4nare profeterna och sade:\n21:11 \u00bbEftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser och s\u00e5 gjort mer ont, \u00e4n allt vad amor\u00e9erna som voro f\u00f6re honom hava gjort, s\u00e5 att han med sina el\u00e4ndiga avgudar har kommit ocks\u00e5 Juda att synda,\n21:12 d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN, Israels Gud, s\u00e5: 'Se, jag skall l\u00e5ta en s\u00e5dan olycka komma \u00f6ver Jerusalem och Juda, att det skall genljuda i b\u00e5da \u00f6ronen p\u00e5 var och en som f\u00e5r h\u00f6ra det.\n21:13 Och mot Jerusalem skall jag bruka det m\u00e4tsn\u00f6re som jag brukade mot Samaria, och det s\u00e4nklod som jag brukade mot Ahabs hus; och jag skall sk\u00f6lja Jerusalem tomt, s\u00e5som man sk\u00f6ljer ett fat och, sedan man har sk\u00f6ljt det, v\u00e4nder det upp och ned.\n21:14 Och jag skall f\u00f6rskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i deras fienders hand, s\u00e5 att de skola bliva ett rov och ett byte f\u00f6r alla sina fiender --\n21:15 detta d\u00e4rf\u00f6r att de hava gjort vad ont \u00e4r i mina \u00f6gon och best\u00e4ndigt f\u00f6rt\u00f6rnat mig, fr\u00e5n den dag d\u00e5 deras fader drogo ut ur Egypten \u00e4nda till denna dag.'\u00bb\n21:16 D\u00e4rtill utg\u00f6t ock Manasse oskyldigt blod i s\u00e5 stor myckenhet, att han d\u00e4rmed uppfyllde Jerusalem fr\u00e5n den ena \u00e4ndan till den andra -- detta f\u00f6rutom den s\u00e4rskilda syns genom vilken han kom Juda att synda och g\u00f6ra vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n21:17 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Manasse och om allt vad han gjorde s\u00e5 ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n21:18 Och Manasse gick till vila hos sina f\u00e4der och blev begraven i tr\u00e4dg\u00e5rden till sitt hus, i Ussas tr\u00e4dg\u00e5rd. Och hans son Amon blev konung efter honom.\n21:19 Amon var tjugutv\u00e5 \u00e5r gammal n\u00e4r han blev konung, och han regerade tv\u00e5 \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Mesullemet, Harus' dotter, fr\u00e5n Jotba.\n21:20 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5som hans fader Manasse hade gjort.\n21:21 Han vandrade i allt p\u00e5 samma v\u00e4g som hans fader hade vandrat, och tj\u00e4nade och tillbad de el\u00e4ndiga avgudar som hans fader hade tj\u00e4nat.\n21:22 Han \u00f6vergav HERREN, sina f\u00e4ders Gud, och vandrade icke p\u00e5 HERRENS v\u00e4g.\n21:23 Och Amons tj\u00e4nare sammansvuro sig mot honom och d\u00f6dade konungen hemma i hans hus.\n21:24 Men folket i landet dr\u00e4pte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. D\u00e4refter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.\n21:25 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Amon, om vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n21:26 Och man begrov honom i hans grav i Ussas tr\u00e4dg\u00e5rd. Och hans son Josia blev konung efter honom.\n22:1 Josia var \u00e5tta \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade trettioett \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, fr\u00e5n Boskat.\n22:2 Han gjorde vad r\u00e4tt var i HERRENS \u00f6gon och vandrade i allt p\u00e5 sin fader Davids v\u00e4g och vek icke av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n22:3 I sitt adertonde regerings\u00e5r s\u00e4nde konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, \u00e5stad till HERRENS hus och sade:\n22:4 \u00bbG\u00e5 upp till \u00f6verstepr\u00e4sten Hilkia, och bjud honom att g\u00f6ra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifr\u00e5n folket av dem som h\u00e5lla vakt vid tr\u00f6skeln.\n22:5 Och han skall \u00f6verl\u00e4mna dem \u00e5t de m\u00e4n som f\u00f6rr\u00e4tta arbete s\u00e5som tillsyningsm\u00e4n vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem \u00e5t de m\u00e4n som arbeta vid HERRENS hus, f\u00f6r att s\u00e4tta i st\u00e5nd vad som \u00e4r f\u00f6rfallet p\u00e5 huset,\n22:6 n\u00e4mligen \u00e5t timmerm\u00e4nnen, byggningsm\u00e4nnen och murarna, s\u00e5 ock till att ink\u00f6pa tr\u00e4virke och huggen sten f\u00f6r att s\u00e4tta huset i st\u00e5nd.\n22:7 Dock skall man icke h\u00e5lla n\u00e5gon r\u00e4kenskap med dem ang\u00e5ende de penningar som \u00f6verl\u00e4mnas \u00e5t dem, utan de skola f\u00e5 handla p\u00e5 heder och tro.\u00bb\n22:8 Och \u00f6verstepr\u00e4sten Hilkia sade till sekreteraren Safan: \u00bbJag har funnit lagboken i HERRENS hus.\u00bb Och Hilkia gav boken \u00e5t Safan, och han l\u00e4ste den.\n22:9 D\u00e4refter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin ber\u00e4ttelse inf\u00f6r konungen; han sade: \u00bbDina tj\u00e4nare hava t\u00f6mt ut de penningar som funnos i templet, och hava \u00f6verl\u00e4mnat dem \u00e5t de m\u00e4n som f\u00f6rr\u00e4tta arbete s\u00e5som tillsyningsm\u00e4n vid HERRENS hus.\u00bb\n22:10 Vidare ber\u00e4ttade sekreteraren Safan f\u00f6r konungen och sade: \u00bbPr\u00e4sten Hilkia har givit mig en bok.\u00bb Och Safan f\u00f6rel\u00e4ste den f\u00f6r konungen.\n22:11 N\u00e4r konungen nu h\u00f6rde lagbokens ord, rev han s\u00f6nder sina kl\u00e4der.\n22:12 Och konungen bj\u00f6d pr\u00e4sten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tj\u00e4nare, och sade:\n22:13 \u00bbG\u00e5n och fr\u00e5gen HERREN f\u00f6r mig och f\u00f6r folket, ja, f\u00f6r hela Juda, ang\u00e5ende det som st\u00e5r i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor \u00e4r HERRENS vrede, den som \u00e4r uppt\u00e4nd mot oss, d\u00e4rf\u00f6r att v\u00e5ra f\u00e4der icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som \u00e4r oss f\u00f6reskrivet.\n22:14 D\u00e5 gingo pr\u00e4sten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru \u00e5t Sallum, kl\u00e4dkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.\n22:15 D\u00e5 sade hon till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: S\u00e4gen till den man som har s\u00e4nt eder till mig:\n22:16 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, \u00f6ver denna plats och \u00f6ver dess inv\u00e5nare skall jag l\u00e5ta olycka komma, allt vad som st\u00e5r i den bok som Juda konung har l\u00e4st --\n22:17 detta d\u00e4rf\u00f6r att de hava \u00f6vergivit mig och t\u00e4nt offereld \u00e5t andra gudar, och s\u00e5 hava f\u00f6rt\u00f6rnat mig med alla sina h\u00e4nders verk. Min vrede skall uppt\u00e4ndas mot denna plats och skall icke bliva utsl\u00e4ckt.\n22:18 Men till Juda konung, som har s\u00e4nt eder f\u00f6r att fr\u00e5ga HERREN, till honom skolen I s\u00e4ga s\u00e5: S\u00e5 s\u00e4ger HERRES, Israels Gud,\n22:19 ang\u00e5ende de ord som du har h\u00f6rt: Eftersom ditt hj\u00e4rta blev bevekt och du \u00f6dmjukade dig inf\u00f6r HERREN, n\u00e4r du h\u00f6rde vad jag har talat mot denna plats och mot dess inv\u00e5nare, n\u00e4mligen att de skola bliva ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad och ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar, och eftersom du rev s\u00f6nder dina kl\u00e4der och gr\u00e4t inf\u00f6r mig, f\u00f6rdenskull har jag ock h\u00f6rt dig, s\u00e4ger HERREN.\n22:20 D\u00e4rf\u00f6r vill jag samla dig till dina f\u00e4der, s\u00e5 att du f\u00e5r samlas till dem i din grav med frid; och dina \u00f6gon skola slippa att se all den olycka som jag skall l\u00e5ta komma \u00f6ver denna plats.\u00bb Och de v\u00e4nde till baka till konungen med detta svar.\n23:1 D\u00e5 s\u00e4nde konungen \u00e5stad m\u00e4n som f\u00f6rsamlade till honom alla de \u00e4ldste i Juda och Jerusalem.\n23:2 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda m\u00e4n och alla Jerusalems inv\u00e5nare f\u00f6ljde honom, ocks\u00e5 pr\u00e4sterna och profeterna, ja, allt folket, ifr\u00e5n den minste till den st\u00f6rste. Och han l\u00e4ste upp f\u00f6r dem allt vad som stod i f\u00f6rbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus\n23:3 Och konungen tr\u00e4dde fram till pelaren och sl\u00f6t inf\u00f6r HERRENS ansikte det f\u00f6rbundet, att de skulle f\u00f6lja efter HERREN och h\u00e5lla hans bud, hans vittnesb\u00f6rd och hans stadgar, av allt hj\u00e4rta och av all sj\u00e4l, och uppr\u00e4tth\u00e5lla detta f\u00f6rbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket tr\u00e4dde in i f\u00f6rbundet.\n23:4 D\u00e4refter bj\u00f6d konungen \u00f6verstepr\u00e4sten Hilkia och pr\u00e4sterna n\u00e4st under honom, s\u00e5 ock dem som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln, att de skulle f\u00f6ra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda \u00e5t Baal och Aseran och \u00e5t himmelens hela h\u00e4rskara. Och han l\u00e4t br\u00e4nna upp dem utanf\u00f6r Jerusalem p\u00e5 Kidrons f\u00e4lt, men askan efter dem l\u00e4t han f\u00f6ra till Betel.\n23:5 Han avsatte ock de avgudapr\u00e4ster som Juda konungar hade tillsatt, f\u00f6r att t\u00e4nda offereld p\u00e5 offerh\u00f6jderna i Juda st\u00e4der och runt omkring Jerusalem, s\u00e5 ock dem som t\u00e4nde offereld \u00e5t Baal, \u00e5t solen, \u00e5t m\u00e5nen, \u00e5t stj\u00e4rnbilderna och \u00e5t himmelens hela h\u00e4rskara.\n23:6 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och f\u00f6rde bort den utanf\u00f6r Jerusalem till Kidrons dal, och br\u00e4nde upp den d\u00e4r i Kidrons dal, han st\u00f6tte s\u00f6nder den till stoft och kastade stoftet p\u00e5 den allm\u00e4nna begravningsplatsen.\n23:7 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor v\u00e4vde tyg till t\u00e4lt \u00e5t Aseran.\n23:8 Och han l\u00e4t f\u00f6ra alla pr\u00e4sterna bort ifr\u00e5n Juda st\u00e4der och orenade de offerh\u00f6jder d\u00e4r pr\u00e4sterna hade t\u00e4nt offereld, fr\u00e5n Geba \u00e4nda till Beer-Seba; och han br\u00f6t ned offerh\u00f6jderna vid stadsportarna, b\u00e5de den som l\u00e5g vid ing\u00e5ngen till stadsh\u00f6vitsmannen Josuas port och den som l\u00e5g till v\u00e4nster, n\u00e4r man gick in genom stadsporten.\n23:9 Dock fingo offerh\u00f6jdspr\u00e4sterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast \u00e4ta osyrat br\u00f6d ibland sina br\u00f6der.\n23:10 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, f\u00f6r att ingen skulle l\u00e5ta sin son eller dotter g\u00e5 genom eld, till offer \u00e5t Molok.\n23:11 Och han skaffade bort de h\u00e4star som Juda konungar hade invigt \u00e5t solen och st\u00e4llt upp s\u00e5, att man icke kunde g\u00e5 in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar br\u00e4nde han upp i eld.\n23:12 Och altarna p\u00e5 taket \u00f6ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade l\u00e5tit g\u00f6ra, och de altaren som Manasse hade l\u00e5tit g\u00f6ra p\u00e5 de b\u00e5da f\u00f6rg\u00e5rdarna till HERRENS hus, dem br\u00f6t konungen ned; sedan skyndade han bort d\u00e4rifr\u00e5n och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.\n23:13 Och offerh\u00f6jderna \u00f6ster om Jerusalem och s\u00f6der om F\u00f6rd\u00e4rvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt \u00e5t Astarte, sidoniernas styggelse, \u00e5t Kemos, Moabs styggelse, och \u00e5t Milkom, Ammons barns sk\u00e4ndlighet, dem orenade konungen.\n23:14 Han slog s\u00f6nder stoderna och h\u00f6gg ned Aserorna; och platsen d\u00e4r de hade st\u00e5tt fyllde han med m\u00e4nniskoben.\n23:15 Ocks\u00e5 altaret i Betel, den offerh\u00f6jd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks\u00e5 detta altare med offerh\u00f6jden br\u00f6t han ned; d\u00e4refter br\u00e4nde han upp offerh\u00f6jden och st\u00f6tte s\u00f6nder den till stoft och br\u00e4nde tillika upp Aseran.\n23:16 N\u00e4r d\u00e5 Josia s\u00e5g sig om och fick se gravarna som voro d\u00e4r p\u00e5 berget, s\u00e4nde han \u00e5stad och l\u00e4t h\u00e4mta benen ur gravarna och br\u00e4nde upp dem p\u00e5 altaret och orenade det s\u00e5 -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit f\u00f6rkunnat av gudsmannen som f\u00f6rkunnade att detta skulle ske.\n23:17 Och han fr\u00e5gade: \u00bbVad \u00e4r det f\u00f6r en v\u00e5rd som jag ser d\u00e4r?\u00bb Folket i staden svarade honom: \u00bbDet \u00e4r den gudsmans grav, som kom fr\u00e5n Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.\u00bb\n23:18 D\u00e5 sade han: \u00bbL\u00e5ten honom vara; ingen m\u00e5 r\u00f6ra hans ben.\u00bb S\u00e5 l\u00e4mnade man d\u00e5 hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit fr\u00e5n Samarien.\n23:19 D\u00e4rj\u00e4mte skaffade Josia bort alla de offerh\u00f6jdshus i Samariens st\u00e4der, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00e5stad; och han gjorde med dem alldeles p\u00e5 samma s\u00e4tt som han hade gjort i Betel.\n23:20 Och alla offerh\u00f6jdspr\u00e4ster som funnos d\u00e4r slaktade han p\u00e5 altarna och br\u00e4nde m\u00e4nniskoben ovanp\u00e5 dem. D\u00e4refter v\u00e4nde han tillbaka till Jerusalem.\n23:21 Och konungen bj\u00f6d allt folket och sade: \u00bbH\u00e5llen HERRENS, eder Guds, p\u00e5skh\u00f6gtid, s\u00e5som det \u00e4r f\u00f6reskrivet i denna f\u00f6rbundsbok.\u00bb\n23:22 Ty en s\u00e5dan p\u00e5skh\u00f6gtid hade icke blivit h\u00e5llen sedan den tid d\u00e5 domarna d\u00f6mde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid.\n23:23 F\u00f6rst i konung Josias adertonde regerings\u00e5r h\u00f6lls en s\u00e5dan HERRENS p\u00e5skh\u00f6gtid i Jerusalem.\n23:24 D\u00e4rj\u00e4mte skaffade Josia bort andebesv\u00e4rjarna och sp\u00e5m\u00e4nnen, husgudarna och de el\u00e4ndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, p\u00e5 det att han skulle uppr\u00e4tth\u00e5lla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som pr\u00e4sten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.\n23:25 Ingen konung lik honom hade funnits f\u00f6re honom, ingen som s\u00e5 av allt sitt hj\u00e4rta och av all sin sj\u00e4l och av all sin kraft hade v\u00e4nt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller n\u00e5gon som var honom lik.\n23:26 Dock v\u00e4nde HERREN sig icke ifr\u00e5n sin stora vredes gl\u00f6d, d\u00e5 nu hans vrede hade blivit uppt\u00e4nd mot Juda, f\u00f6r allt det varmed Manasse hade f\u00f6rt\u00f6rnat honom.\n23:27 Och HERREN sade: \u00bbOcks\u00e5 Juda vill jag f\u00f6rskjuta ifr\u00e5n mitt ansikte, likasom jag har f\u00f6rskjutit Israel; ja, jag vill f\u00f6rkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s\u00e5 ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara d\u00e4r.\u00bb\n23:28 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n23:29 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. D\u00e5 t\u00e5gade konung Josia emot honom, men blev d\u00f6dad av honom vid Megiddo, under f\u00f6rsta sammandrabbningen.\n23:30 Och hans tj\u00e4nare f\u00f6rde hans d\u00f6da kropp i en vagn bort ifr\u00e5n Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader.\n23:31 Joahas var tjugutre \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tre m\u00e5nader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, fr\u00e5n Libna.\n23:32 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans f\u00e4der hade gjort.\n23:33 Och Farao Neko l\u00e4t s\u00e4tta honom i f\u00e4ngelse i Ribla i Hamats land och gjorde s\u00e5 slut p\u00e5 hans regering i Jerusalem; och han p\u00e5lade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.\n23:34 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias st\u00e4lle och f\u00f6r\u00e4ndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom s\u00e5 till Egypten och dog d\u00e4r.\n23:35 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet \u00e5t Farao; men han m\u00e5ste skattl\u00e4gga landet f\u00f6r att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs fr\u00e5n dem silvret och guldet, f\u00f6r att sedan utbetalas \u00e5t Farao Neko.\n23:36 Jojakim var tjugufem \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung; och han regerade elva \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, fr\u00e5n Ruma.\n23:37 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans f\u00e4der hade gjort.\n24:1 I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och Jojakim blev honom underd\u00e5nig och f\u00f6rblev s\u00e5 i tre \u00e5r; men sedan avf\u00f6ll han fr\u00e5n honom.\n24:2 D\u00e5 s\u00e4nde HERREN \u00f6ver honom kald\u00e9ernas; aram\u00e9ernas, moabiternas och Ammons barns h\u00e4rskaror; han s\u00e4nde dem \u00f6ver Juda f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sina tj\u00e4nare profeterna.\n24:3 Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom \u00f6ver Juda, i det att han f\u00f6rsk\u00f6t det fr\u00e5n sitt ansikte f\u00f6r de synder Manasse hade beg\u00e5tt och f\u00f6r allt vad denne hade f\u00f6r\u00f6vat,\n24:4 j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r det oskyldiga blod som han utg\u00f6t, ty han uppfyllde Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke f\u00f6rl\u00e5ta.\n24:5 Vad nu mer \u00e4r att s\u00e4ga om Jojakim och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars kr\u00f6nika.\n24:6 Och Jojakim gick till vila hos sina f\u00e4der. Och hans son Jojakin blev konung efter honom.\n24:7 D\u00e4refter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty konungen i Babel hade intagit allt som tillh\u00f6rde konungen i Egypten, fr\u00e5n Egyptens b\u00e4ck \u00e4nda till floden Frat.\u00bb\n24:8 Jojakin var aderton \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade tre m\u00e5nader i Jerusalem. Hans moder hette Nehusta, Elnatans dotter, fr\u00e5n Jerusalem.\n24:9 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som hans fader hade gjort.\n24:10 P\u00e5 den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars tj\u00e4nare upp till Jerusalem, och staden blev bel\u00e4grad.\n24:11 Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans tj\u00e4nare bel\u00e4grade den.\n24:12 D\u00e5 gav sig Jojakin, Juda konung, \u00e5t konungen i Babel, med sin moder och med sina tj\u00e4nare, sina h\u00f6vitsm\u00e4n och hovm\u00e4n; och konungen i Babel tog honom s\u00e5 till f\u00e5nga i sitt \u00e5ttonde regerings\u00e5r.\n24:13 Och han f\u00f6rde bort d\u00e4rifr\u00e5n alla skatter i HERRENS hus och skatterna i konungshuset, han l\u00f6sbr\u00f6t ock bel\u00e4ggningen fr\u00e5n alla gyllene f\u00f6rem\u00e5l som Salomo, Israels konung, hade l\u00e5tit g\u00f6ra f\u00f6r HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.\n24:14 Och han f\u00f6rde bort i f\u00e5ngenskap hela Jerusalem, alla h\u00f6vitsm\u00e4n och alla tappra stridsm\u00e4n; tio tusen f\u00f6rde han bort, j\u00e4mv\u00e4l alla timmerm\u00e4n och smeder. Inga andra l\u00e4mnades kvar \u00e4n de ringaste av folket i landet.\n24:15 Han f\u00f6rde Jojakin bort till Babel; d\u00e4rj\u00e4mte f\u00f6rde han konungens moder, konungens hustrur och hans hovm\u00e4n samt de m\u00e4ktige i landet s\u00e5som f\u00e5ngar bort ifr\u00e5n Jerusalem till Babel,\n24:16 s\u00e5 ock alla stridsm\u00e4nnen, sju tusen, och timmerm\u00e4nnen och smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga m\u00e4n. Dessa f\u00f6rdes nu av den babyloniske konungen i f\u00e5ngenskap till Babel.\n24:17 Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung i hans st\u00e4lle och f\u00f6r\u00e4ndrade dennes namn till Sidkia.\n24:18 Sidkia var tjuguett \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade elva \u00e5r i Jerusalem. Hans moder hette Hamital, Jeremias dotter, fr\u00e5n Libna.\n24:19 Han gjorde vad ont var i HERRENS \u00f6gon, alldeles s\u00e5som Jojakim hade gjort.\n24:20 Ty p\u00e5 grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem och Juda, till dess att han kastade dem bort ifr\u00e5n sitt ansikte.\n25:1 D\u00e5, i hans nionde regerings\u00e5r, i tionde m\u00e5naden; p\u00e5 tionde dagen i m\u00e5naden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin h\u00e4r till Jerusalem och bel\u00e4grade det; och de byggde en bel\u00e4gringsmur runt omkring det.\n25:2 S\u00e5 blev staden bel\u00e4grad och f\u00f6rblev s\u00e5 \u00e4nda till konung Sidkias elfte regerings\u00e5r.\n25:3 Men p\u00e5 nionde dagen i m\u00e5naden var hungersn\u00f6den s\u00e5 stor i staden, att m\u00e4ngden av folket icke hade n\u00e5got att \u00e4ta.\n25:4 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de b\u00e5da murarna (den port som ledde till den kungliga tr\u00e4dg\u00e5rden), medan kald\u00e9erna l\u00e5go runt omkring staden; och folket tog v\u00e4gen \u00e5t Hedmarken till.\n25:5 Men kald\u00e9ernas h\u00e4r f\u00f6rf\u00f6ljde konungen, och de hunno upp honom p\u00e5 Jerikos hedmarker, sedan hela hans h\u00e4r hade \u00f6vergivit honom och skingrat sig.\n25:6 Och de grepo konungen och f\u00f6rde honom till den babyloniske konungen i Ribla; d\u00e4r h\u00f6ll man rannsakning och dom med honom.\n25:7 Och Sidkias barn slaktade man inf\u00f6r hans \u00f6gon, och p\u00e5 Sidkia sj\u00e4lv stack man ut \u00f6gonen; och man f\u00e4ngslade honom med kopparfj\u00e4ttrar och f\u00f6rde honom till Babel.\n25:8 I femte m\u00e5naden, p\u00e5 sjunde dagen i m\u00e5naden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regerings\u00e5r, kom den babyloniske konungens tj\u00e4nare Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, till Jerusalem.\n25:9 Denne br\u00e4nde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de f\u00f6rn\u00e4mas hus, br\u00e4nde han upp i eld.\n25:10 Och murarna runt omkring Jerusalem br\u00f6tos ned av hela den h\u00e4r av kald\u00e9er, som \u00f6versten f\u00f6r drabanterna hade med sig,\n25:11 och \u00e5terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de \u00f6verl\u00f6pare som hade g\u00e5tt \u00f6ver till konungen i Babel, s\u00e5 ock den \u00f6vriga hopen, dem f\u00f6rde Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, bort i f\u00e5ngenskap.\n25:12 Men av de ringaste i landet l\u00e4mnade \u00f6versten f\u00f6r drabanterna n\u00e5gra kvar till ving\u00e5rdsm\u00e4n och \u00e5kerm\u00e4n.\n25:13 Kopparpelarna i HERRENS hus, b\u00e4ckenst\u00e4llen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kald\u00e9erna s\u00f6nder och f\u00f6rde kopparen till Babel.\n25:14 Och askk\u00e4rlen, skovlarna, knivarna, sk\u00e5larna och alla koppark\u00e4rl som hade begagnats vid gudstj\u00e4nsten togo de bort.\n25:15 Likaledes tog \u00f6versten f\u00f6r drabanterna bort fyrfaten och offersk\u00e5larna, allt som var av rent guld eller av rent silver.\n25:16 Vad ang\u00e5r de tv\u00e5 pelarna, havet, som var allenast ett, och b\u00e4ckenst\u00e4llen, som Salomo hade l\u00e5tit g\u00f6ra till HERRENS hus, s\u00e5 kunde kopparen i alla dessa f\u00f6rem\u00e5l icke v\u00e4gas.\n25:17 Aderton alnar h\u00f6g var den ena pelaren, och ovanp\u00e5 den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar h\u00f6gt, och ett n\u00e4tverk och granat\u00e4pplen funnos p\u00e5 pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p\u00e5 den andra pelaren, \u00f6ver n\u00e4tverket.\n25:18 Och \u00f6versten f\u00f6r drabanterna tog \u00f6verstepr\u00e4sten Seraja j\u00e4mte Sefanja, pr\u00e4sten n\u00e4st under honom, s\u00e5 ock de tre som h\u00f6llo vakt vid tr\u00f6skeln,\n25:19 och fr\u00e5n staden tog han en hovman, den som var anf\u00f6rare f\u00f6r krigsfolket, och fem av konungens n\u00e4rmaste m\u00e4n, som p\u00e5tr\u00e4ffades i staden, s\u00e5 ock sekreteraren, den h\u00e4rh\u00f6vitsman som pl\u00e4gade utskriva folket i landet till krigstj\u00e4nst, och sextio andra m\u00e4n av landets folk, som p\u00e5tr\u00e4ffades i staden --\n25:20 dessa tog Nebusaradan, \u00f6versten f\u00f6r drabanterna, och f\u00f6rde dem till den babyloniske konungen i Ribla.\n25:21 Och konungen i Babel l\u00e4t avliva dem d\u00e4r, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortf\u00f6rt fr\u00e5n sitt land.\n25:22 Men \u00f6ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, l\u00e4t bliva kvar d\u00e4r, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.\n25:23 N\u00e4r d\u00e5 alla krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen j\u00e4mte sina m\u00e4n fingo h\u00f6ra att konungen i Babel hade satt Gedalja \u00f6ver landet, kommo de till Gedalja i Mispa, n\u00e4mligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina m\u00e4n.\n25:24 Och Gedalja gav dem och deras m\u00e4n sin ed och sade till dem: \u00bbFrukten icke f\u00f6r kald\u00e9ernas tj\u00e4nare. Stannen kvar i landet, och tj\u00e4nen konungen i Babel, s\u00e5 skall det g\u00e5 eder v\u00e4l.\u00bb\n25:25 Men i sjunde m\u00e5naden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig b\u00f6rd, och hade med sig tio m\u00e4n, och de slogo ihj\u00e4l Gedalja, s\u00e5 ock de judar och kald\u00e9er som voro hos honom i Mispa.\n25:26 D\u00e5 br\u00f6t allt folket upp, fr\u00e5n den minste till den st\u00f6rste, tillika med krigsh\u00f6vitsm\u00e4nnen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade f\u00f6r kald\u00e9erna.\n25:27 Men i det trettiosjunde \u00e5ret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap, i tolfte m\u00e5naden, p\u00e5 tjugusjunde dagen i m\u00e5naden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma \u00e5r han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till n\u00e5der och befriade honom ur f\u00e4ngelset;\n25:28 Och han talade v\u00e4nligt med honom och gav honom fr\u00e4msta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.\n25:29 Han fick l\u00e4gga av sin f\u00e5ngdr\u00e4kt och best\u00e4ndigt \u00e4ta vid hans bord, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n25:30 Och ett st\u00e4ndigt underh\u00e5ll gavs honom fr\u00e5n konungen, visst f\u00f6r var dag, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.","title":"Swedish Bible: 2 Kings","type":"page"}