{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/lam.htm","path":"bib/wb/swe/lam.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/lam.htm","text":"1:1 Huru \u00f6vergiven sitter hon icke, den folkrika staden! Hon har blivit lik en \u00e4nka. Hon som var s\u00e5 m\u00e4ktig bland folken, en furstinna bland l\u00e4nderna, hon m\u00e5ste nu g\u00f6ra tr\u00e4ltj\u00e4nst.\n1:2 Bittert gr\u00e5ter hon i natten, och t\u00e5rar rinna utf\u00f6r hennes kind. Ingen finnes, som tr\u00f6star henne, bland alla hennes v\u00e4nner. Alla hennes n\u00e4rmaste hava varit trol\u00f6sa mot henne; de hava blivit hennes fiender.\n1:3 Juda har m\u00e5st g\u00e5 i landsflykt efter att hava utst\u00e5tt el\u00e4nde och sv\u00e5ra vederm\u00f6dor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes f\u00f6rf\u00f6ljare hava fallit \u00f6ver henne, mitt i hennes tr\u00e5ngm\u00e5l.\n1:4 V\u00e4garna till Sion ligga s\u00f6rjande, d\u00e5 nu ingen kommer till h\u00f6gtiderna. Alla hennes portar \u00e4ro \u00f6de, hennes pr\u00e4ster sucka. Hennes jungfrur \u00e4ro bedr\u00f6vade, och sj\u00e4lv s\u00f6rjer hon bittert.\n1:5 Hennes ov\u00e4nner hava f\u00e5tt \u00f6vermakten, f\u00f6r hennes fiender g\u00e5r allt v\u00e4l. Ty HERREN har s\u00e4nt henne bedr\u00f6velser f\u00f6r hennes m\u00e5nga \u00f6vertr\u00e4delsers skull. Hennes barn hava m\u00e5st g\u00e5 i f\u00e5ngenskap, bortdrivna av ov\u00e4nnen.\n1:6 S\u00e5 har all dottern Sions h\u00e4rlighet f\u00f6rsvunnit ifr\u00e5n henne. Hennes furstar likna hjortar som icke finna n\u00e5got bete; vanm\u00e4ktiga s\u00f6ka de fly bort, undan sina f\u00f6rf\u00f6ljare.\n1:7 I denna sitt el\u00e4ndes och sin husvillhets tid kommer Jerusalem ih\u00e5g allt vad dyrbart hon \u00e4gde i forna dagar. Nu d\u00e5 hennes folk har fallit f\u00f6r ov\u00e4nnens hand och hon icke har n\u00e5gon hj\u00e4lpare nu se hennes ov\u00e4nner med h\u00e5n p\u00e5 hennes underg\u00e5ng.\n1:8 Sv\u00e5rt hade Jerusalem f\u00f6rsynda sig; d\u00e4rf\u00f6r har hon blivit en styggelse. Alla som \u00e4rade henne f\u00f6rakta henne nu, d\u00e5 de se hennes blygd. D\u00e4rf\u00f6r suckar hon ock sj\u00e4lv och drager sig undan.\n1:9 Orenhet fl\u00e4ckar hennes kl\u00e4desf\u00e5llar; hon t\u00e4nkte icke p\u00e5 anden. D\u00e4rf\u00f6r vart hennes fall s\u00e5 gruvligt; ingen finnes, som tr\u00f6star henne. Se, HERRE, till mitt el\u00e4nde, ty fienden f\u00f6rh\u00e4ver sig.\n1:10 Ov\u00e4nnen r\u00e4ckte ut sin hand efter allt vad dyrbart hon \u00e4gde; ja, hon fick se huru hedningar kommo in i hennes helgedom, just s\u00e5dana som du hade f\u00f6rbjudit att komma in i din f\u00f6rsamling.\n1:11 Allt hennes folk m\u00e5ste med suckan tigga sitt br\u00f6d; f\u00f6r vad dyrbart de \u00e4gde m\u00e5ste de k\u00f6pa sig mat till att stilla sin hunger. Se, HERRE, och akta p\u00e5 huru f\u00f6raktad jag har blivit.\n1:12 G\u00e5r detta eder ej till sinnes, I alla som dragen v\u00e4gen fram? Akten h\u00e4rp\u00e5 och sen till: kan n\u00e5gon pl\u00e5ga vara lik den varmed jag har blivit hems\u00f6kt, den varmed HERREN har bedr\u00f6vat mig p\u00e5 sin gl\u00f6dande vredes dag?\n1:13 Fr\u00e5n h\u00f6jden s\u00e4nde han en eld i mina ben och f\u00f6rd\u00e4rvade dem. Han bredde ut ett n\u00e4t f\u00f6r mina f\u00f6tter, han st\u00f6tte mig tillbaka. F\u00f6r\u00f6delse l\u00e4t han g\u00e5 \u00f6ver mig, han gjorde mig maktl\u00f6s f\u00f6r alltid.\n1:14 Mina \u00f6vertr\u00e4delser kn\u00f6tos samman av hans hand till ett ok, hopbundna lades de p\u00e5 min hals; s\u00e5 br\u00f6t han ned min kraft. Herren gav mig i h\u00e4nderna p\u00e5 m\u00e4nniskor som jag ej kan st\u00e5 emot.\n1:15 Alla de tappra k\u00e4mpar jag hyste aktade Herren f\u00f6r intet. Han lyste ut h\u00f6gtid, mig till f\u00f6rd\u00e4rv, f\u00f6r att krossa mina unga m\u00e4n. Ja, vinpressen trampade Herren till of\u00e4rd f\u00f6r jungfrun dottern Juda.\n1:16 F\u00f6rdenskull gr\u00e5ter jag; mitt \u00f6ga, det flyter i t\u00e5rar; ty fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig \u00e4ro de som skulle tr\u00f6sta mig och vederkvicka min sj\u00e4l. F\u00f6r\u00f6delse har g\u00e5tt \u00f6ver mina barn, ty fienden har blivit mig \u00f6verm\u00e4ktig.\n1:17 Sion r\u00e4cker ut sina h\u00e4nder, men ingen finnes, som tr\u00f6star henne; mot Jakob b\u00e5dade HERREN upp ov\u00e4nner fr\u00e5n alla sidor; Jerusalem har blivit en styggelse ibland dem.\n1:18 Ja, HERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, ty jag var genstr\u00e4vig mot hans bud. H\u00f6ren d\u00e5, alla I folk, och sen min pl\u00e5ga: mina jungfrur och mina unga m\u00e4n fingo g\u00e5 i f\u00e5ngenskap.\n1:19 Jag kallade p\u00e5 mina v\u00e4nner, men de bedrogo mig. Mina pr\u00e4ster och mina \u00e4ldste f\u00f6rgingos i staden, medan de tiggde sig mat f\u00f6r att stilla sin hunger.\n1:20 Se HERRE, huru jag \u00e4r i n\u00f6d, mitt innersta \u00e4r uppr\u00f6rt. Mitt hj\u00e4rta v\u00e4nder sig i mitt br\u00f6st, d\u00e4rf\u00f6r att jag var s\u00e5 genstr\u00e4vig. Ute har sv\u00e4rdet f\u00f6rgjort mina barn, och inomhus pesten.\n1:21 V\u00e4l h\u00f6r man huru jag suckar, men ingen finnes, som tr\u00f6star mig; alla mina fiender h\u00f6ra om min olycka och fr\u00f6jda sig \u00f6ver att du har gjort detta. Den dag du f\u00f6rkunnade har du l\u00e5tit komma. Dock, dem skall det g\u00e5 s\u00e5som mig.\n1:22 L\u00e5t all deras ondska komma inf\u00f6r ditt ansikte, och hems\u00f6k dem, likasom du har hems\u00f6kt mig f\u00f6r alla mina \u00f6vertr\u00e4delsers skull ty m\u00e5nga \u00e4ro mina suckar, och mitt hj\u00e4rta \u00e4r sjukt.\n2:1 Huru h\u00f6ljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i m\u00f6rker! Fr\u00e5n himmelen ned till jorden kastade han Israels h\u00e4rlighet. Han v\u00e5rdade sig icke om sin fotapall p\u00e5 sin vredes dag.\n2:2 Utan skonsamhet f\u00f6rd\u00e4rvade Herren alla Jakobs boningar; i sin f\u00f6rgrymmelse br\u00f6t han ned dottern Judas f\u00e4sten, ja, han slog dem till jorden, han osk\u00e4rade riket och dess furstar.\n2:3 I sin vredes gl\u00f6d h\u00f6gg han av vart Israels horn; han h\u00f6ll sin h\u00f6gra hand tillbaka, n\u00e4r fienden kom. Jakob f\u00f6rbr\u00e4nde han lik en l\u00e5gande eld, som f\u00f6rt\u00e4r allt runt omkring.\n2:4 Han sp\u00e4nde sin b\u00e5ge s\u00e5som en fiende, med sin h\u00f6gra hand stod han fram s\u00e5som en ov\u00e4n och dr\u00e4pte alla som voro v\u00e5ra \u00f6gons lust. \u00d6ver dottern Sions hydda utg\u00f6t han sin vrede s\u00e5som en eld.\n2:5 Herren kom s\u00e5som en fiende och f\u00f6rd\u00e4rvade Israel, han f\u00f6rd\u00e4rvade alla dess palats, han f\u00f6rst\u00f6rde dess f\u00e4sten; s\u00e5 hopade han \u00f6ver dottern Juda j\u00e4mmer p\u00e5 j\u00e4mmer.\n2:6 Och han br\u00f6t ned sin hydda s\u00e5som en tr\u00e4dg\u00e5rd, han f\u00f6rst\u00f6rde sin h\u00f6gtidsplats. B\u00e5de h\u00f6gtid och sabbat l\u00e4t HERREN bliva f\u00f6rg\u00e4tna i Sion, och i sin vredes f\u00f6rgrymmelse f\u00f6rsk\u00f6t han b\u00e5de konung och pr\u00e4st.\n2:7 Herren f\u00f6rkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus s\u00e5som p\u00e5 en h\u00f6gtidsdag.\n2:8 HERREN hade beslutit att f\u00f6rst\u00f6ra dottern Sions murar; han sp\u00e4nde m\u00e4tsn\u00f6ret till att f\u00f6rd\u00e4rva och drog sin hand ej tillbaka. Han l\u00e4t sorg komma \u00f6ver vallar och murar; f\u00f6rfallna ligga de nu alla.\n2:9 Hennes portar sj\u00f6nko ned i jorden, han br\u00e4ckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undf\u00e5 ej heller n\u00e5gon syn fr\u00e5n HERREN.\n2:10 Dottern Sions \u00e4ldste sitta d\u00e4r stumma p\u00e5 jorden, de hava str\u00f6tt stoft p\u00e5 sina huvuden och h\u00f6ljt sig i sorgdr\u00e4kt; Jerusalems jungfrur s\u00e4nka sina huvuden mot jorden.\n2:11 Mina \u00f6gon \u00e4ro f\u00f6rt\u00e4rda av gr\u00e5t, mitt innersta \u00e4r uppr\u00f6rt, min lever \u00e4r s\u00e5som utgjuten p\u00e5 jorden f\u00f6r dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn f\u00f6rsm\u00e4kta p\u00e5 gatorna i staden.\n2:12 De ropa till sina m\u00f6drar: \u00bbVar f\u00e5 vi br\u00f6d och vin?\u00bb Ty f\u00f6rsm\u00e4ktande ligga de s\u00e5som slagna p\u00e5 gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina m\u00f6drars famn.\n2:13 Vad j\u00e4mf\u00f6rligt skall jag framl\u00e4gga f\u00f6r dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande \u00f6de kan jag draga fram till din tr\u00f6st, du jungfru dotter Sion? Din skada \u00e4r ju stor s\u00e5som ett hav; vem kan hela dig?\n2:14 Dina profeters syner voro falskhet och fl\u00e4rd, de blottade icke f\u00f6r dig din missg\u00e4rning, s\u00e5 att du kunde bliva uppr\u00e4ttad; de utsagor de f\u00f6rkunnade f\u00f6r dig voro falskhet och f\u00f6rf\u00f6relse.\n2:15 Alla v\u00e4gfarande sl\u00e5 ihop h\u00e4nderna, dig till h\u00e5n; de vissla och skaka huvudet \u00e5t dottern Jerusalem: \u00bb\u00c4r detta den stad som man kallade 'sk\u00f6nhetens fullhet', 'hela jordens fr\u00f6jd'?\u00bb\n2:16 Alla dina fiender sp\u00e4rra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman t\u00e4nderna, de s\u00e4ga: \u00bbVi hava f\u00f6rd\u00e4rvat henne. Ja, detta \u00e4r den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.\u00bb\n2:17 HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han f\u00f6r l\u00e4nge sedan hade f\u00f6rordnat; han har brutit ned utan f\u00f6rskoning. Och han har l\u00e5tit fienden gl\u00e4djas \u00f6ver dig, han har upph\u00f6jt dina ov\u00e4nners horn.\n2:18 Deras hj\u00e4rtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, l\u00e5t dina t\u00e5rar rinna som en b\u00e4ck, b\u00e5de dag och natt; l\u00e5t dig icke f\u00f6rtr\u00f6ttas, unna ditt \u00f6ga ingen ro.\n2:19 St\u00e5 upp, ropa h\u00f6gt i natten, n\u00e4r dess v\u00e4kter begynna, utgjut ditt hj\u00e4rta s\u00e5som vatten inf\u00f6r Herrens ansikte; lyft upp till honom dina h\u00e4nder f\u00f6r dina barns liv, ty de f\u00f6rsm\u00e4kta av hunger i alla gators h\u00f6rn.\n2:20 Se, HERRE, och akta p\u00e5 vem du s\u00e5 har hems\u00f6kt. Skola d\u00e5 kvinnor n\u00f6dgas \u00e4ta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dr\u00e4pa pr\u00e4ster och profeter?\n2:21 P\u00e5 jorden, ute p\u00e5 gatorna, ligga de, b\u00e5de unga och gamla; mina jungfrur och mina unga m\u00e4n hava fallit f\u00f6r sv\u00e4rd. Du dr\u00e4pte p\u00e5 din vredes dag, du slaktade utan f\u00f6rskoning.\n2:22 S\u00e5som till en h\u00f6gtidsdag kallade du samman mot mig f\u00f6rskr\u00e4ckelser ifr\u00e5n alla sidor; och p\u00e5 HERRENS vredes dag fanns ingen som blev r\u00e4ddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem f\u00f6rgjorde min fiende.\n3:1 Jag \u00e4r en man som har pr\u00f6vat el\u00e4nde under hans vredes ris.\n3:2 Mig har han f\u00f6rt och l\u00e5tit vandra genom m\u00f6rker och genom ljus.\n3:3 Ja, mot mig v\u00e4nder han sin hand best\u00e4ndigt, \u00e5ter och \u00e5ter.\n3:4 Han har uppfr\u00e4tt mitt k\u00f6tt och min hud, han har krossat benen i mig.\n3:5 Han har kringskansat och omv\u00e4rvt mig med gift och vederm\u00f6da.\n3:6 I m\u00f6rker har han lagt mig s\u00e5som de l\u00e4ngesedan d\u00f6da.\n3:7 Han har kringmurat mig, s\u00e5 att jag ej kommer ut, han har lagt p\u00e5 mig tunga fj\u00e4ttrar.\n3:8 Huru jag \u00e4n klagar och ropar, tillstoppar han \u00f6ronen f\u00f6r min b\u00f6n.\n3:9 Med huggen sten har han murat f\u00f6r mina v\u00e4gar, mina stigar har han gjort sv\u00e5ra.\n3:10 En lurande bj\u00f6rn \u00e4r han mot mig, ett lejon som ligger i f\u00f6rs\u00e5t.\n3:11 Han f\u00f6rde mig p\u00e5 villov\u00e4g och rev mig i stycken, f\u00f6r\u00f6delse l\u00e4t han g\u00e5 \u00f6ver mig.\n3:12 Han sp\u00e4nde sin b\u00e5ge och satte mig upp till ett m\u00e5l f\u00f6r sin pil.\n3:13 Ja, pilar fr\u00e5n sitt koger s\u00e4nde han in i mina njurar.\n3:14 Jag blev ett \u00e5tl\u00f6je f\u00f6r hela mitt folk en visa f\u00f6r dem hela dagen.\n3:15 Han m\u00e4ttade mig med bittra \u00f6rter, han gav mig mal\u00f6rt att dricka.\n3:16 Han l\u00e4t mina t\u00e4nder bita s\u00f6nder sig p\u00e5 stenar, han h\u00f6ljde mig med aska.\n3:17 Ja, du f\u00f6rkastade min sj\u00e4l och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.\n3:18 Jag sade: \u00bbDet \u00e4r ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.\u00bb\n3:19 T\u00e4nk p\u00e5 mitt el\u00e4nde och min husvillhet, p\u00e5 mal\u00f6rten och giftet!\n3:20 Stadigt t\u00e4nker min sj\u00e4l d\u00e4rp\u00e5 och \u00e4r bedr\u00f6vad i mig.\n3:21 Men detta vill jag besinna, och d\u00e4rf\u00f6r skall jag hoppas:\n3:22 HERRENS n\u00e5d \u00e4r det att det icke \u00e4r ute med oss, ty det \u00e4r icke slut med hans barmh\u00e4rtighet.\n3:23 Den \u00e4r var morgon ny, ja, stor \u00e4r din trofasthet.\n3:24 HERREN \u00e4r min del, det s\u00e4ger min sj\u00e4l mig; d\u00e4rf\u00f6r vill jag hoppas p\u00e5 honom.\n3:25 HERREN \u00e4r god mot dem som f\u00f6rbida honom, mot den sj\u00e4l som s\u00f6ker honom.\n3:26 Det \u00e4r gott att hoppas i stillhet p\u00e5 hj\u00e4lp fr\u00e5n HERREN.\n3:27 Det \u00e4r gott f\u00f6r en man att han f\u00e5r b\u00e4ra ett ok i sin ungdom.\n3:28 M\u00e5 han sitta ensam och tyst, n\u00e4r ett s\u00e5dant p\u00e5l\u00e4gges honom.\n3:29 M\u00e5 han s\u00e4nka sin mun i stoftet; kanh\u00e4nda finnes \u00e4nnu hopp.\n3:30 M\u00e5 han v\u00e4nda kinden till \u00e5t den som sl\u00e5r honom och l\u00e5ta m\u00e4tta sig med sm\u00e4lek.\n3:31 Ty Herren f\u00f6rkastar icke f\u00f6r evig tid;\n3:32 utan om han har bedr\u00f6vat, s\u00e5 f\u00f6rbarmar han sig igen, efter sin stora n\u00e5d.\n3:33 Ty icke av villigt hj\u00e4rta pl\u00e5gar han m\u00e4nniskors barn och v\u00e5llar dem bedr\u00f6velse.\n3:34 Att man krossar under sina f\u00f6tter alla f\u00e5ngar i landet,\n3:35 att man vr\u00e4nger en mans r\u00e4tt inf\u00f6r den H\u00f6gstes ansikte,\n3:36 att man g\u00f6r or\u00e4tt mot en m\u00e4nniska i n\u00e5gon hennes sak, skulle Herren icke se det?\n3:37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bj\u00f6d?\n3:38 Kommer icke fr\u00e5n den H\u00f6gstes mun b\u00e5de ont och gott?\n3:39 Varf\u00f6r knorrar d\u00e5 en m\u00e4nniska h\u00e4r i livet, varf\u00f6r en man, om han drabbas av sin synd?\n3:40 L\u00e5tom oss rannsaka v\u00e5ra v\u00e4gar och pr\u00f6va dem och omv\u00e4nda oss till HERREN.\n3:41 L\u00e5tom oss upplyfta v\u00e5ra hj\u00e4rtan, s\u00e5v\u00e4l som v\u00e5ra h\u00e4nder, till Gud i himmelen.\n3:42 Vi hava varit avf\u00e4lliga och genstr\u00e4viga, och du har icke f\u00f6rl\u00e5tit det.\n3:43 Du har h\u00f6ljt dig i vrede och f\u00f6rf\u00f6ljt oss, du har dr\u00e4pt utan f\u00f6rskoning.\n3:44 Du har h\u00f6ljt dig i moln, s\u00e5 att ingen b\u00f6n har n\u00e5tt fram.\n3:45 Ja, orena och f\u00f6raktade l\u00e5ter du oss st\u00e5 mitt ibland folken.\n3:46 Alla v\u00e5ra fiender sp\u00e4rra upp munnen emot oss.\n3:47 Faror och fallgropar m\u00f6ta oss f\u00f6rd\u00e4rv och skada.\n3:48 Vattenb\u00e4ckar rinna ned fr\u00e5n mitt \u00f6ga f\u00f6r dottern mitt folks skada.\n3:49 Mitt \u00f6ga fl\u00f6dar utan uppeh\u00e5ll och f\u00f6rtr\u00f6ttas icke,\n3:50 till dess att HERREN blickar ned fr\u00e5n himmelen och ser h\u00e4rtill.\n3:51 Mitt \u00f6ga v\u00e5llar mig pl\u00e5ga f\u00f6r alla min stads d\u00f6ttrars skull.\n3:52 Jag bliver ivrigt jagad s\u00e5som en f\u00e5gel av dem som utan sak \u00e4ro mina fiender.\n3:53 De vilja f\u00f6rg\u00f6ra mitt liv h\u00e4r i djupet, de kasta stenar p\u00e5 mig.\n3:54 Vatten str\u00f6mma \u00f6ver mitt huvud, jag s\u00e4ger: \u00bbDet \u00e4r ute med mig.\u00bb\n3:55 Jag \u00e5kallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.\n3:56 Du h\u00f6r min r\u00f6st; tillslut icke ditt \u00f6ra, bered mig lindring, d\u00e5 jag nu ropar.\n3:57 Ja, du nalkas mig, n\u00e4r jag \u00e5kallar dig; du s\u00e4ger: \u00bbFrukta icke.\u00bb\n3:58 Du utf\u00f6r, Herre, min sj\u00e4ls sak, du f\u00f6rlossar mitt liv.\n3:59 Du ser, HERRE, den or\u00e4tt mig vederfares; skaffa mig r\u00e4tt.\n3:60 Du ser all deras h\u00e4mndgirighet, alla deras anslag mot mig.\n3:61 Du h\u00f6r deras sm\u00e4delser, HERRE, alla deras anslag mot mig.\n3:62 Vad mina motst\u00e5ndare tala och t\u00e4nka ut \u00e4r best\u00e4ndigt riktat mot mig.\n3:63 Akta p\u00e5 huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller st\u00e5 upp.\n3:64 Du skall giva dem vederg\u00e4llning, HERRE, efter deras h\u00e4nders verk.\n3:65 Du skall l\u00e4gga ett t\u00e4ckelse \u00f6ver deras hj\u00e4rtan; din f\u00f6rbannelse skall komma \u00f6ver dem.\n3:66 Du skall f\u00f6rf\u00f6lja dem i vrede och f\u00f6rg\u00f6ra dem, s\u00e5 att de ej best\u00e5 under HERRENS himmel.\n4:1 Huru har icke guldet ber\u00f6vats sin glans, den \u00e4dla metallen f\u00f6rvandlats! Heliga stenar ligga kringkastade i alla gators h\u00f6rn.\n4:2 Sions \u00e4dlaste s\u00f6ner som aktades lika med fint guld, huru r\u00e4knas de icke nu s\u00e5som lerk\u00e4rl, krukmakarh\u00e4nders verk!\n4:3 Sj\u00e4lva schakalerna r\u00e4cka spenarna \u00e5t sina ungar f\u00f6r att giva dem di; men dottern mitt folk har blivit grym, lik strutsen i \u00f6knen.\n4:4 Spenabarnets tunga l\u00e5der av t\u00f6rst vid dess gom; le sp\u00e4da barnen bedja om br\u00f6d, men ingen bryter s\u00e5dant \u00e5t dem.\n4:5 De som f\u00f6rr \u00e5to l\u00e4ckerheter f\u00f6rsm\u00e4kta nu p\u00e5 gatorna; de som uppf\u00f6ddes i scharlakan m\u00e5ste nu ligga i dyn.\n4:6 S\u00e5 var dottern mitt folks missg\u00e4rning st\u00f6rre \u00e4n Sodoms synd, Sodoms, som omst\u00f6rtades i ett \u00f6gonblick, utan att m\u00e4nniskoh\u00e4nder kommo d\u00e4rvid.\n4:7 Hennes furstar voro mer gl\u00e4nsande \u00e4n sn\u00f6, de voro vitare \u00e4n mj\u00f6lk, deras hy var r\u00f6dare \u00e4n korall, deras utseende var likt safirens.\n4:8 Nu hava deras ansikten blivit m\u00f6rkare \u00e4n svart f\u00e4rg, man k\u00e4nner icke igen dem p\u00e5 gatorna; deras hud sitter fastklibbad vid benen, den har f\u00f6rtorkats och blivit s\u00e5som tr\u00e4.\n4:9 Lyckligare voro de som dr\u00e4ptes med sv\u00e4rd, \u00e4n de \u00e4ro, som dr\u00e4pas av hunger, de som t\u00e4ras bort under kval, utan n\u00e4ring fr\u00e5n marken.\n4:10 Med egna h\u00e4nder m\u00e5ste \u00f6msinta kvinnor koka sina barn f\u00f6r att hava dem till f\u00f6da vid dottern mitt folks skada.\n4:11 HERREN har utt\u00f6mt sin f\u00f6rt\u00f6rnelse, utgjutit sin vredes gl\u00f6d; i Sion har han t\u00e4nt upp en eld, som har f\u00f6rt\u00e4rt dess grundvalar.\n4:12 Ingen konung p\u00e5 jorden hade trott det, ingen som bor p\u00e5 jordens krets, att n\u00e5gon ov\u00e4n eller fiende skulle komma in genom Jerusalems portar.\n4:13 F\u00f6r dess profeters synders skull har s\u00e5 skett, f\u00f6r dess pr\u00e4sters missg\u00e4rningar, d\u00e4rf\u00f6r att de d\u00e4rinne utg\u00f6to de r\u00e4ttf\u00e4rdigas blod.\n4:14 S\u00e5som blinda irra de omkring p\u00e5 gatorna, fl\u00e4ckade av blod. s\u00e5 att ingen finnes, som v\u00e5gar komma vid deras kl\u00e4der.\n4:15 \u00bbViken undan!\u00bb \u00bbOren!\u00bb, s\u00e5 ropar man framf\u00f6r dem; \u00bbViken undan, viken undan, kommen icke vid den!\u00bb ja, flyktiga och ostadiga m\u00e5ste de vara; bland hedningarna s\u00e4ger man om dem: \u00bbDe skola ej mer finna n\u00e5gon boning.\u00bb\n4:16 HERRENS \u00e5syn f\u00f6rskingrar dem, han vill icke mer akta p\u00e5 dem; mot pr\u00e4sterna visas intet undseende, mot de \u00e4ldste ingen misskund.\n4:17 \u00c4nnu f\u00f6rsm\u00e4kta v\u00e5ra \u00f6gon i f\u00e5f\u00e4ng v\u00e4ntan efter hj\u00e4lp; fr\u00e5n v\u00e5rt v\u00e5rdtorn speja vi efter ett folk som \u00e4nd\u00e5 ej kan fr\u00e4lsa oss.\n4:18 Han lurar p\u00e5 vara steg, s\u00e5 att vi ej v\u00e5ga g\u00e5 p\u00e5 v\u00e5ra gator. V\u00e5r \u00e4nde \u00e4r n\u00e4ra, vara dagar \u00e4ro ute; ja, v\u00e5r ande har kommit.\n4:19 V\u00e5ra f\u00f6rf\u00f6ljare voro snabbare \u00e4n himmelens \u00f6rnar; p\u00e5 bergen jagade de oss, i \u00f6knen lade de f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r oss.\n4:20 HERRENS smorde, han som var v\u00e5r livsfl\u00e4kt, blev f\u00e5ngad i deras gropar, han under vilkens skugga vi hoppades att f\u00e5 leva bland folken.\n4:21 Ja, fr\u00f6jda dig och var glad, du dotter Edom, du som bor i Us' land! Ocks\u00e5 till dig skall kalken komma; du skall varda drucken och f\u00e5 ligga blottad.\n4:22 Din missg\u00e4rning \u00e4r ej mer, du dotter Sion; han skall ej \u00e5ter f\u00f6ra dig bort i f\u00e5ngenskap. Men din missg\u00e4rning, du dotter Edom, skall han hems\u00f6ka; han skall uppenbara dina synder.\n5:1 T\u00e4nk, HERRE, p\u00e5 vad som har vederfarits oss sk\u00e5da ned och se till v\u00e5r sm\u00e4lek.\n5:2 V\u00e5r arvedel har kommit i fr\u00e4mlingars \u00e4go, v\u00e5ra hus i utl\u00e4nningars.\n5:3 Vi hava blivit v\u00e4rnl\u00f6sa, vi hava ingen fader; v\u00e5ra m\u00f6drar \u00e4ro s\u00e5som \u00e4nkor.\n5:4 Vattnet som tillh\u00f6r oss f\u00e5 vi dricka allenast f\u00f6r penningar; v\u00e5r egen ved m\u00e5ste vi betala.\n5:5 V\u00e5ra f\u00f6rf\u00f6ljare \u00e4ro oss p\u00e5 halsen; huru tr\u00f6tta vi \u00e4n \u00e4ro, unnas oss dock ingen vila.\n5:6 Vi hava m\u00e5st giva oss under Egypten, under Assyrien, f\u00f6r att f\u00e5 br\u00f6d till att m\u00e4tta oss med.\n5:7 V\u00e5ra f\u00e4der hava syndat, de \u00e4ro icke mer, vi m\u00e5ste b\u00e4ra deras missg\u00e4rningar.\n5:8 Tr\u00e4lar f\u00e5 r\u00e5da \u00f6ver oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras v\u00e5ld.\n5:9 Med fara f\u00f6r v\u00e5rt liv h\u00e4mta vi v\u00e5rt br\u00f6d, b\u00e4rga det undan \u00f6knens sv\u00e4rd.\n5:10 V\u00e5r hud \u00e4r gl\u00f6dande s\u00e5som en ugn, f\u00f6r br\u00e4nnande hungers skull.\n5:11 Kvinnorna kr\u00e4nkte man i Sion, jungfrurna i Juda st\u00e4der.\n5:12 Furstarna blevo upph\u00e4ngda av deras h\u00e4nder, f\u00f6r de \u00e4ldste visade de ingen f\u00f6rsyn.\n5:13 Ynglingarna m\u00e5ste b\u00e4ra p\u00e5 kvarnstenar, och gossarna dignade under vedb\u00f6rdor.\n5:14 De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upph\u00f6rt med sitt str\u00e4ngaspel.\n5:15 V\u00e5ra hj\u00e4rtan hava icke mer n\u00e5gon fr\u00f6jd i sorgel\u00e5t \u00e4r v\u00e5r dans f\u00f6rvandlad.\n5:16 Kronan har fallit ifr\u00e5n v\u00e5rt huvud; ve oss, att vi syndade s\u00e5!\n5:17 D\u00e4rf\u00f6r hava ock v\u00e5ra hj\u00e4rtan blivit sjuka, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ro v\u00e5ra \u00f6gon f\u00f6rm\u00f6rkade,\n5:18 f\u00f6r Sions bergs skull, som nu ligger \u00f6de, s\u00e5 att r\u00e4varna str\u00f6va omkring d\u00e4rp\u00e5.\n5:19 Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron best\u00e5r fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n5:20 Varf\u00f6r vill du f\u00f6r alltid f\u00f6rg\u00e4ta oss, f\u00f6rkasta oss f\u00f6r best\u00e4ndigt?\n5:21 Tag oss \u00e5ter till dig, HERRE, s\u00e5 att vi f\u00e5 v\u00e4nda \u00e5ter; f\u00f6rnya v\u00e5ra dagar, s\u00e5 att de bliva s\u00e5som fordom.\n5:22 Eller har du alldeles f\u00f6rkastat oss? F\u00f6rt\u00f6rnas du p\u00e5 oss s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan?","title":"Swedish Bible: Lamentations","type":"page"}