{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/luk.htm","path":"bib/wb/swe/luk.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/luk.htm","text":"1:1 Alldenstund m\u00e5nga andra hava f\u00f6retagit sig att om de h\u00e4ndelser, som bland oss hava timat, avfatta ber\u00e4ttelser,\n1:2 i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sj\u00e4lva voro \u00e5syna vittnen och ordets tj\u00e4nare,\n1:3 s\u00e5 har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt \u00e4nda ifr\u00e5n begynnelsen, beslutit mig f\u00f6r att i f\u00f6ljd och ordning skriva d\u00e4rom till dig, \u00e4dle Teofilus,\n1:4 s\u00e5 att du kan inse huru tillf\u00f6rlitliga de stycken \u00e4ro, i vilka du har blivit undervisad.\n1:5 P\u00e5 den tid d\u00e5 Herodes var konung \u00f6ver Judeen levde en pr\u00e4st vid namn Sakarias, av Abias' \u00bbdagsavdelning\u00bb. Denne hade till hustru en av Arons d\u00f6ttrar som hette Elisabet.\n1:6 De voro b\u00e5da r\u00e4ttf\u00e4rdiga inf\u00f6r Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.\n1:7 Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och b\u00e5da voro de komna till h\u00f6g \u00e5lder.\n1:8 Medan han nu en g\u00e5ng, n\u00e4r ordningen kom till hans avdelning, gjorde pr\u00e4sterlig tj\u00e4nst inf\u00f6r Gud,\n1:9 h\u00e4nde det sig, vid den \u00f6vliga lottningen om de pr\u00e4sterliga sysslorna, att det tillf\u00f6ll honom att g\u00e5 in i Herrens tempel och t\u00e4nda r\u00f6kelsen.\n1:10 Och hela menigheten stod utanf\u00f6r och bad, medan r\u00f6koffret f\u00f6rr\u00e4ttades.\n1:11 D\u00e5 visade sig f\u00f6r honom en Herrens \u00e4ngel, st\u00e5ende p\u00e5 h\u00f6gra sidan om r\u00f6kelsealtaret.\n1:12 Och n\u00e4r Sakarias s\u00e5g honom, blev han f\u00f6rskr\u00e4ckt, och fruktan f\u00f6ll \u00f6ver honom.\n1:13 Men \u00e4ngeln sade till honom: \u00bbFrukta icke, Sakarias; ty din b\u00f6n \u00e4r h\u00f6rd, och din hustru Elisabet skall f\u00f6da dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.\n1:14 Och han skall bliva dig till gl\u00e4dje och fr\u00f6jd, och m\u00e5nga skola gl\u00e4dja sig \u00f6ver hans f\u00f6delse.\n1:15 Ty han skall bliva stor inf\u00f6r Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.\n1:16 Och m\u00e5nga av Israels barn skall han omv\u00e4nda till Herren, deras Gud.\n1:17 Han skall g\u00e5 framf\u00f6r honom i Elias' ande och kraft, f\u00f6r att 'v\u00e4nda f\u00e4dernas hj\u00e4rtan till barnen' och omv\u00e4nda de oh\u00f6rsamma till de r\u00e4ttf\u00e4rdigas sinnelag, s\u00e5 att han skaffar \u00e5t Herren ett v\u00e4lberett folk.\u00bb\n1:18 D\u00e5 sade Sakarias till \u00e4ngeln: \u00bbVarav skall jag veta detta? Jag \u00e4r ju sj\u00e4lv gammal, och min hustru \u00e4r kommen till h\u00f6g \u00e5lder.\u00bb\n1:19 \u00c4ngeln svarade och sade till honom: \u00bbJag \u00e4r Gabriel, som st\u00e5r inf\u00f6r Gud, och jag \u00e4r uts\u00e4nd f\u00f6r att tala till dig och f\u00f6rkunna dig detta glada budskap.\n1:20 Och se, \u00e4nda till den dag d\u00e5 detta sker skall du vara m\u00e5ll\u00f6s och icke kunna tala, d\u00e4rf\u00f6r att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.\u00bb\n1:21 Och folket stod och v\u00e4ntade p\u00e5 Sakarias och f\u00f6rundrade sig \u00f6ver att han s\u00e5 l\u00e4nge dr\u00f6jde i templet;\n1:22 och n\u00e4r han kom ut, kunde han icke tala till dem. D\u00e5 f\u00f6rstodo de att han hade sett n\u00e5gon syn i templet. Och han tecknade \u00e5t dem och f\u00f6rblev stum.\n1:23 Och n\u00e4r tiden f\u00f6r hans tj\u00e4nstg\u00f6ring hade g\u00e5tt till \u00e4nda, begav han sig hem.\n1:24 Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och h\u00f6ll sig dold i fem m\u00e5nader;\n1:25 och hon sade: \u00bbS\u00e5 har Herren gjort med mig nu, d\u00e5 han har sett till min sm\u00e4lek bland m\u00e4nniskorna, f\u00f6r att borttaga den.\u00bb\n1:26 I sj\u00e4tte m\u00e5naden blev \u00e4ngeln Gabriel s\u00e4nd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,\n1:27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.\n1:28 Och \u00e4ngeln kom in till henne och sade: \u00bbHell dig, du h\u00f6gtben\u00e5dade! Herren \u00e4r med dig.\u00bb\n1:29 Men hon blev mycket f\u00f6rskr\u00e4ckt vid hans ord och t\u00e4nkte p\u00e5 vad denna h\u00e4lsning m\u00e5nde inneb\u00e4ra.\n1:30 D\u00e5 sade \u00e4ngeln till henne: \u00bbFrukta icke, Maria; ty du har funnit n\u00e5d f\u00f6r Gud.\n1:31 Se, du skall bliva havande och f\u00f6da en son, och honom skall du giva namnet Jesus.\n1:32 Han skall bliva stor och kallas den H\u00f6gstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.\n1:33 Och han skall vara konung \u00f6ver Jakobs hus till evig tid, och p\u00e5 hans rike skall ingen \u00e4nde vara.\u00bb\n1:34 D\u00e5 sade Maria till \u00e4ngeln: \u00bbHuru skall detta ske? Jag vet ju icke av n\u00e5gon man.\u00bb\n1:35 \u00c4ngeln svarade och sade till henne: \u00bbHelig ande skall komma \u00f6ver dig, och kraft fr\u00e5n den H\u00f6gste skall \u00f6verskygga dig; d\u00e4rf\u00f6r skall ock det heliga som varder f\u00f6tt kallas Guds Son.\n1:36 Och se, j\u00e4mv\u00e4l din fr\u00e4nka Elisabet har blivit havande och skall f\u00f6da en son, nu p\u00e5 sin \u00e5lderdom; och detta \u00e4r sj\u00e4tte m\u00e5naden f\u00f6r henne, som s\u00e4ges vara ofruktsam.\n1:37 Ty f\u00f6r Gud kan intet vara om\u00f6jligt.\u00bb\n1:38 D\u00e5 sade Maria: \u00bbSe, jag \u00e4r Herrens tj\u00e4narinna; ske mig s\u00e5som du har sagt.\u00bb Och \u00e4ngeln l\u00e4mnade henne.\n1:39 En av de n\u00e4rmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.\n1:40 Och hon tr\u00e4dde in i Sakarias' hus och h\u00e4lsade Elisabet.\n1:41 N\u00e4r d\u00e5 Elisabet h\u00f6rde Marias h\u00e4lsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande\n1:42 och brast ut och ropade h\u00f6gt och sade: \u00bbV\u00e4lsignad vare du bland kvinnor, och v\u00e4lsignad din livsfrukt!\n1:43 Men varf\u00f6r sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?\n1:44 Se, n\u00e4r ljudet av din h\u00e4lsning n\u00e5dde mina \u00f6ron, spratt barnet till av fr\u00f6jd i mitt liv.\n1:45 Och salig \u00e4r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt fr\u00e5n Herren.\u00bb\n1:46 D\u00e5 sade Maria: \u00bbMin sj\u00e4l prisar storligen Herren,\n1:47 och min ande fr\u00f6jdar sig i Gud, min Fr\u00e4lsare.\n1:48 Ty han har sett till sin tj\u00e4narinnas ringhet; och se, h\u00e4refter skola alla sl\u00e4kten prisa mig salig.\n1:49 Ty den M\u00e4ktige har gjort stora ting med mig, och heligt \u00e4r hans namn.\n1:50 Hans barmh\u00e4rtighet varar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte \u00f6ver dem som frukta honom.\n1:51 Han har utf\u00f6rt v\u00e4ldiga g\u00e4rningar med sin arm, han har f\u00f6rskingrat dem som t\u00e4nkte \u00f6vermodiga tankar i sina hj\u00e4rtan.\n1:52 H\u00e4rskare har han st\u00f6rtat fr\u00e5n deras troner, och ringa m\u00e4n har han upph\u00f6jt;\n1:53 hungriga har han m\u00e4ttat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma h\u00e4nder.\n1:54 Han har tagit sig an sin tj\u00e4nare Israel och t\u00e4nkt p\u00e5 att bevisa barmh\u00e4rtighet\n1:55 mot Abraham och mot hans s\u00e4d till evig tid, efter sitt l\u00f6fte till v\u00e5ra f\u00e4der.\u00bb\n1:56 Och Maria stannade hos henne vid pass tre m\u00e5nader och v\u00e4nde d\u00e4refter hem igen.\n1:57 S\u00e5 var nu f\u00f6r Elisabet tiden inne, d\u00e5 hon skulle f\u00f6da; och hon f\u00f6dde en son.\n1:58 Och n\u00e4r hennes grannar och fr\u00e4nder fingo h\u00f6ra att Herren hade bevisat henne s\u00e5 stor barmh\u00e4rtighet, gladde de sig med henne.\n1:59 Och p\u00e5 \u00e5ttonde dagen kommo de f\u00f6r att omsk\u00e4ra barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.\n1:60 Men hans moder tog till orda och sade: \u00bbIngalunda; han skall heta Johannes.\u00bb\n1:61 D\u00e5 sade de till henne: \u00bbI din sl\u00e4kt finnes ju ingen som har det namnet.\u00bb\n1:62 Och de fr\u00e5gade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.\n1:63 D\u00e5 beg\u00e4rde han en tavla och skrev dessa ord: \u00bbJohannes \u00e4r hans namn.\u00bb Och alla f\u00f6rundrade sig.\n1:64 Men i detsamma \u00f6ppnades hans mun, och hans tunga l\u00f6stes, och han talade och lovade Gud.\n1:65 Och deras grannar betogos alla av h\u00e4pnad, och ryktet om allt detta gick ut \u00f6ver Judeens hela bergsbygd.\n1:66 Och alla som h\u00f6rde det lade m\u00e4rke d\u00e4rtill och sade: \u00bbVad m\u00e5nde v\u00e4l varda av detta barn?\u00bb Ocks\u00e5 var ju Herrens hand med honom.\n1:67 Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:\n1:68 \u00bbLovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det f\u00f6rlossning,\n1:69 och som har uppr\u00e4ttat \u00e5t oss ett fr\u00e4lsningens horn i sin tj\u00e4nare Davids hus,\n1:70 s\u00e5som han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.\n1:71 Ty han ville fr\u00e4lsa oss fr\u00e5n v\u00e5ra ov\u00e4nner och ur alla v\u00e5ra motst\u00e5ndares hand,\n1:72 och s\u00e5 g\u00f6ra barmh\u00e4rtighet med v\u00e5ra f\u00e4der och t\u00e4nka p\u00e5 sitt heliga f\u00f6rbund,\n1:73 vad han med ed hade lovat f\u00f6r v\u00e5r fader Abraham,\n1:74 Han ville besk\u00e4ra oss att f\u00e5 tj\u00e4na honom utan fruktan, fr\u00e4lsta ur v\u00e5ra ov\u00e4nners hand,\n1:75 ja, att g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r honom i helighet och r\u00e4ttf\u00e4rdighet i alla v\u00e5ra dagar.\n1:76 Och du, barn, skall bliva kallad den H\u00f6gstes profet, ty du skall g\u00e5 framf\u00f6r Herren och bereda v\u00e4gar f\u00f6r honom,\n1:77 till att giva hans folk kunskap om fr\u00e4lsning, i det att deras synder bliva dem f\u00f6rl\u00e5tna.\n1:78 S\u00e5 skall ske f\u00f6r v\u00e5r Guds f\u00f6rbarmande k\u00e4rleks skull, som skall l\u00e5ta ett ljus g\u00e5 upp och sk\u00e5da ned till oss fr\u00e5n h\u00f6jden,\n1:79 f\u00f6r att 'skina \u00f6ver dem som sitta i m\u00f6rker och d\u00f6dsskugga' och s\u00e5 styra v\u00e5ra f\u00f6tter in p\u00e5 fridens v\u00e4g.\u00bb\n1:80 Och barnet v\u00e4xte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i \u00f6knen, intill den dag d\u00e5 han skulle tr\u00e4da fram f\u00f6r Israel.\n2:1 Och det h\u00e4nde sig vid den tiden att fr\u00e5n kejsar Augustus utgick ett p\u00e5bud att hela v\u00e4rlden skulle skattskrivas.\n2:2 Detta var den f\u00f6rsta skattskrivningen, och den h\u00f6lls, n\u00e4r Kvirinius var landsh\u00f6vding \u00f6ver Syrien.\n2:3 D\u00e5 f\u00e4rdades alla var och en till sin stad, f\u00f6r att l\u00e5ta skattskriva sig.\n2:4 S\u00e5 gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och sl\u00e4kt, for han fr\u00e5n staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,\n2:5 f\u00f6r att l\u00e5ta skattskriva sig j\u00e4mte Maria, sin trolovade, som var havande.\n2:6 Medan de voro d\u00e4r, h\u00e4nde sig att tiden var inne, d\u00e5 hon skulle f\u00f6da.\n2:7 Och hon f\u00f6dde sin f\u00f6rstf\u00f6dde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum f\u00f6r dem i h\u00e4rb\u00e4rget.\n2:8 I samma nejd voro d\u00e5 n\u00e5gra herdar ute p\u00e5 marken och h\u00f6llo vakt om natten \u00f6ver sin hjord.\n2:9 D\u00e5 stod en Herrens \u00e4ngel framf\u00f6r dem, och Herrens h\u00e4rlighet kringstr\u00e5lade dem; och de blevo mycket f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n2:10 Men \u00e4ngeln sade till dem: \u00bbVaren icke f\u00f6rskr\u00e4ckta. Se, jag b\u00e5dar eder en stor gl\u00e4dje, som skall vederfaras allt folket.\n2:11 Ty i dag har en Fr\u00e4lsare blivit f\u00f6dd \u00e5t eder i Davids stad, och han \u00e4r Messias, Herren.\n2:12 Och detta skall f\u00f6r eder vara tecknet: I skolen finna ett nyf\u00f6tt barn, som ligger lindat i en krubba.\u00bb\n2:13 I detsamma s\u00e5gs d\u00e4r j\u00e4mte \u00e4ngeln en stor hop av den himmelska h\u00e4rskaran, och de lovade Gud och sade:\n2:14 \u00bb\u00c4ra vare Gud i h\u00f6jden, och frid p\u00e5 jorden, bland m\u00e4nniskor till vilka han har behag!\u00bb\n2:15 N\u00e4r s\u00e5 \u00e4nglarna hade farit ifr\u00e5n herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: \u00bbL\u00e5t oss nu g\u00e5 till Betlehem och se det som d\u00e4r har skett, och som Herren har kungjort f\u00f6r oss.\u00bb\n2:16 Och de skyndade \u00e5stad dit och funno Maria och Josef, och barnet som l\u00e5g i krubban.\n2:17 Och n\u00e4r de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.\n2:18 Och alla som h\u00f6rde det f\u00f6rundrade sig \u00f6ver vad herdarna ber\u00e4ttade f\u00f6r dem.\n2:19 Men Maria g\u00f6mde och begrundade allt detta i sitt hj\u00e4rta.\n2:20 Och herdarna v\u00e4nde tillbaka och prisade och lovade Gud f\u00f6r allt vad de hade f\u00e5tt h\u00f6ra och se, alldeles s\u00e5som det blivit dem sagt.\n2:21 N\u00e4r sedan \u00e5tta dagar hade g\u00e5tt till \u00e4nda och han skulle omsk\u00e4ras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit n\u00e4mnt av \u00e4ngeln, f\u00f6rr\u00e4n han blev avlad i sin moders liv.\n2:22 Och n\u00e4r deras reningsdagar hade g\u00e5tt till \u00e4nda, de som voro f\u00f6reskrivna i Moses' lag, f\u00f6rde de honom upp till Jerusalem f\u00f6r att b\u00e4ra honom fram inf\u00f6r Herren,\n2:23 enligt den f\u00f6reskriften i Herrens lag, att \u00bballt mank\u00f6n som \u00f6ppnar moderlivet skall r\u00e4knas s\u00e5som helgat \u00e5t Herren\u00bb,\n2:24 s\u00e5 ock f\u00f6r att offra \u00bbett par duvor eller tv\u00e5 unga turturduvor\u00bb, s\u00e5som stadgat var i Herrens lag.\n2:25 I Jerusalem levde d\u00e5 en man, vid namn Simeon, en r\u00e4ttf\u00e4rdig och from man, som v\u00e4ntade p\u00e5 Israels tr\u00f6st; och helig ande var \u00f6ver honom.\n2:26 Och av den helige Ande hade han f\u00e5tt den uppenbarelsen att han icke skulle se d\u00f6den, f\u00f6rr\u00e4n han hade f\u00e5tt se Herrens Smorde.\n2:27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna buro in barnet Jesus, f\u00f6r att s\u00e5 g\u00f6ra med honom som sed var efter lagen,\n2:28 d\u00e5 tog ocks\u00e5 han honom i sin famn och lovade Gud och sade:\n2:29 \u00bbHerre, nu l\u00e5ter du din tj\u00e4nare fara h\u00e4dan i frid, efter ditt ord,\n2:30 ty mina \u00f6gon hava sett din fr\u00e4lsning,\n2:31 vilken du har berett till att sk\u00e5das av alla folk:\n2:32 ett ljus som skall uppenbaras f\u00f6r hedningarna, och en h\u00e4rlighet som skall givas \u00e5t ditt folk Israel.\u00bb\n2:33 Och hans fader och moder f\u00f6rundrade sig \u00f6ver det som sades om honom.\n2:34 Och Simeon v\u00e4lsignade dem och sade till Maria, hans moder: \u00bbSe, denne \u00e4r satt till fall eller uppr\u00e4ttelse f\u00f6r m\u00e5nga i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.\n2:35 Ja, ocks\u00e5 genom din sj\u00e4l skall ett sv\u00e4rd g\u00e5. S\u00e5 skola m\u00e5nga hj\u00e4rtans tankar bliva uppenbara.\u00bb\n2:36 D\u00e4r fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till h\u00f6g \u00e5lder; i sju \u00e5r hade hon levat med sin man, fr\u00e5n den tid d\u00e5 hon var jungfru,\n2:37 och hon var nu \u00e4nka, \u00e5ttiofyra \u00e5r gammal. Och hon l\u00e4mnade aldrig helgedomen, utan tj\u00e4nade d\u00e4r Gud med fastor och b\u00f6ner, natt och dag.\n2:38 Hon kom ocks\u00e5 i samma stund tillst\u00e4des och prisade Gud och talade om honom till alla dem som v\u00e4ntade p\u00e5 f\u00f6rlossning f\u00f6r Jerusalem.\n2:39 Och n\u00e4r de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, v\u00e4nde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.\n2:40 Men barnet v\u00e4xte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds n\u00e5d var \u00f6ver honom.\n2:41 Nu pl\u00e4gade hans f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e5rligen vid p\u00e5skh\u00f6gtiden begiva sig till Jerusalem.\n2:42 N\u00e4r han var tolv \u00e5r gammal, gingo de ocks\u00e5 dit upp, s\u00e5som sed var vid h\u00f6gtiden.\n2:43 Men n\u00e4r de hade varit med om alla h\u00f6gtidsdagarna och v\u00e4nde hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans f\u00f6r\u00e4ldrar lade m\u00e4rke d\u00e4rtill.\n2:44 De menade att han var med i ress\u00e4llskapet och vandrade s\u00e5 en dagsled och s\u00f6kte efter honom bland fr\u00e4nder och v\u00e4nner.\n2:45 N\u00e4r de d\u00e5 icke funno honom, v\u00e4nde de tillbaka till Jerusalem och s\u00f6kte efter honom.\n2:46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, d\u00e4r han satt mitt ibland l\u00e4rarna och h\u00f6rde p\u00e5 dem och fr\u00e5gade dem;\n2:47 och alla som h\u00f6rde honom blevo uppfyllda av h\u00e4pnad \u00f6ver hans f\u00f6rst\u00e5nd och hans svar.\n2:48 N\u00e4r de nu fingo se honom d\u00e4r, f\u00f6rundrade de sig h\u00f6geligen; och hans moder sade till honom: \u00bbMin son, varf\u00f6r gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava s\u00f6kt efter dig med stor oro.\u00bb\n2:49 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r beh\u00f6vden I s\u00f6ka efter mig? Vissten I d\u00e5 icke att jag b\u00f6r vara d\u00e4r min Fader bor?\u00bb\n2:50 Men de f\u00f6rstodo icke det som han talade till dem.\n2:51 S\u00e5 f\u00f6ljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underd\u00e5nig. Och hans moder g\u00f6mde allt detta i sitt hj\u00e4rta.\n2:52 Och Jesus v\u00e4xte till i \u00e5lder och vishet och n\u00e5d inf\u00f6r Gud och m\u00e4nniskor.\n3:1 I femtonde \u00e5ret av kejsar Tiberius' regering, n\u00e4r Pontius Pilatus var landsh\u00f6vding i Judeen, och Herodes var landsfurste i Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,\n3:2 p\u00e5 den tid d\u00e5 Hannas var \u00f6verstepr\u00e4st j\u00e4mte Kaifas -- d\u00e5 kom Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i \u00f6knen;\n3:3 och han gick \u00e5stad och predikade i hela trakten omkring Jordan b\u00e4ttringens d\u00f6pelse till syndernas f\u00f6rl\u00e5telse.\n3:4 S\u00e5 uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors bok: \u00bbH\u00f6r r\u00f6sten av en som ropar i \u00f6knen: Bereden v\u00e4gen f\u00f6r Herren, g\u00f6ren stigarna j\u00e4mna f\u00f6r honom.\n3:5 Alla dalar skola fyllas och alla berg och h\u00f6jder s\u00e4nkas; vad krokigt \u00e4r skall bliva rak v\u00e4g, och vad ol\u00e4ndigt \u00e4r skall bliva sl\u00e4ta stigar;\n3:6 och allt k\u00f6tt skall se Guds fr\u00e4lsning.'\u00bb\n3:7 Han sade nu till folket som kom ut f\u00f6r att l\u00e5ta d\u00f6pa sig av honom: \u00bbI huggormars avf\u00f6da, vem har ingivit eder att s\u00f6ka komma undan den tillstundande vredesdomen?\n3:8 B\u00e4ren d\u00e5 ock s\u00e5dan frukt som tillh\u00f6r b\u00e4ttringen. Och s\u00e4gen icke vid eder sj\u00e4lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag s\u00e4ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv\u00e4cka barn \u00e5t Abraham.\n3:9 Redan \u00e4r ocks\u00e5 yxan satt till roten p\u00e5 tr\u00e4den; s\u00e5 bliver d\u00e5 vart tr\u00e4d som icke b\u00e4r god frukt avhugget och kastat p\u00e5 elden.\n3:10 Och folket fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbVad skola vi d\u00e5 g\u00f6ra?\u00bb\n3:11 Han svarade och sade till dem: \u00bbDen som har tv\u00e5 livkl\u00e4dnader, han dele med sig \u00e5t den som icke har n\u00e5gon; och en som har matf\u00f6rr\u00e5d, han g\u00f6re sammalunda.\u00bb\n3:12 S\u00e5 kommo ock publikaner f\u00f6r att l\u00e5ta d\u00f6pa sig, och de sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, vad skola vi g\u00f6ra?\u00bb\n3:13 Han svarade dem: \u00bbKr\u00e4ven icke ut mer \u00e4n vad som \u00e4r eder f\u00f6reskrivet.\u00bb\n3:14 Ocks\u00e5 krigsm\u00e4n fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbVad skola d\u00e5 vi g\u00f6ra? Han svarade dem: \u00bbTilltvingen eder icke penningar av n\u00e5gon, genom hot eller p\u00e5 annat otillb\u00f6rligt s\u00e4tt, utan l\u00e5ten eder n\u00f6ja med eder sold.\u00bb\n3:15 Och folket gick d\u00e4r i f\u00f6rbidan, och alla undrade i sina hj\u00e4rtan om Johannes icke till \u00e4ventyrs vore Messias.\n3:16 Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: \u00bbJag d\u00f6per eder med vatten, men den som kommer, som \u00e4r starkare \u00e4n jag, den vilkens skorem jag icke \u00e4r v\u00e4rdig att uppl\u00f6sa; han skall d\u00f6pa eder i helig ande och eld.\n3:17 Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han br\u00e4nna upp i en eld som icke utsl\u00e4ckes.\u00bb\n3:18 S\u00e5 f\u00f6rmanade han folket ocks\u00e5 i m\u00e5nga andra stycken och f\u00f6rkunnade evangelium f\u00f6r dem.\n3:19 Men n\u00e4r han hade f\u00f6reh\u00e5llit Herodes, landsfursten, hans synd i fr\u00e5ga om hans broders hustru Herodias och f\u00f6reh\u00e5llit honom allt det onda som han eljest hade gjort,\n3:20 lade Herodes till allt annat ocks\u00e5 det att han insp\u00e4rrade Johannes i f\u00e4ngelse.\n3:21 N\u00e4r nu allt folket l\u00e4t d\u00f6pa sig och j\u00e4mv\u00e4l Jesus blev d\u00f6pt, s\u00e5 skedde d\u00e4rvid, medan han bad, att himmelen \u00f6ppnades,\n3:22 och den helige Ande s\u00e4nkte sig ned \u00f6ver honom I lekamlig skepnad s\u00e5som en duva; och fr\u00e5n himmelen kom en r\u00f6st: \u00bbDu \u00e4r min \u00e4lskade Son; i dig har jag funnit behag.\u00bb\n3:23 Och Jesus var vid pass trettio \u00e5r gammal, n\u00e4r han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli,\n3:24 som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,\n3:25 som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,\n3:26 som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,\n3:27 som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,\n3:28 som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er,\n3:29 som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,\n3:30 som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,\n3:31 som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David,\n3:32 som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,\n3:33 som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas,\n3:34 som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,\n3:35 som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,\n3:36 som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,\n3:37 som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,\n3:38 som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.\n4:1 Sedan v\u00e4nde Jesus tillbaka fr\u00e5n Jordan, full av helig ande, och f\u00f6rdes genom Anden omkring i \u00f6knen\n4:2 och frestades av dj\u00e4vulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna \u00e5t han intet; men n\u00e4r de hade g\u00e5tt till \u00e4nda, blev han hungrig.\n4:3 D\u00e5 sade dj\u00e4vulen till honom: \u00bb\u00c4r du Guds Son, s\u00e5 bjud denna sten att bliva br\u00f6d.\u00bb\n4:4 Jesus svarade honom: \u00bbDet \u00e4r skrivet: 'M\u00e4nniskan skall leva icke allenast av br\u00f6d.'\u00bb\n4:5 Och dj\u00e4vulen f\u00f6rde honom upp p\u00e5 en h\u00f6jd och visade honom i ett \u00f6gonblick alla riken i v\u00e4rlden\n4:6 och sade till honom: \u00bb\u00c5t dig vill jag giva makten \u00f6ver allt detta med dess h\u00e4rlighet; ty \u00e5t mig har den blivit \u00f6verl\u00e4mnad, och \u00e5t vem jag vill kan jag giva den.\n4:7 Om du allts\u00e5 tillbeder inf\u00f6r mig, s\u00e5 skall den hel och h\u00e5llen h\u00f6ra dig till.\u00bb\n4:8 Jesus svarade och sade till honom: \u00bbDet \u00e4r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj\u00e4na.'\u00bb\n4:9 Och han f\u00f6rde honom till Jerusalem och st\u00e4llde honom uppe p\u00e5 helgedomens mur och sade till honom: \u00bb\u00c4r du Guds Son, s\u00e5 kasta dig ned h\u00e4rifr\u00e5n;\n4:10 det \u00e4r ju skrivet: 'Han skall giva sina \u00e4nglar befallning om dig, att de skola v\u00e4l bevara dig';\n4:11 s\u00e5 ock: 'De skola b\u00e4ra dig p\u00e5 h\u00e4nderna, s\u00e5 att du icke st\u00f6ter din fot mot n\u00e5gon sten.'\u00bb\n4:12 D\u00e5 svarade Jesus och sade till honom: \u00bbDet \u00e4r sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'\u00bb\n4:13 N\u00e4r dj\u00e4vulen s\u00e5 hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifr\u00e5n honom, intill l\u00e4glig tid.\n4:14 Och Jesus v\u00e4nde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.\n4:15 Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.\n4:16 S\u00e5 kom han till Nasaret, d\u00e4r han var uppf\u00f6dd. Och p\u00e5 sabbatsdagen gick han, s\u00e5som hans sed var, in i synagogan: och d\u00e4r stod han upp till att f\u00f6rel\u00e4sa.\n4:17 D\u00e5 r\u00e4ckte man \u00e5t honom profeten Esaias' bok; och n\u00e4r han \u00f6ppnade boken, fick han se det st\u00e4lle d\u00e4r det stod skrivet:\n4:18 \u00bbHerrens Ande \u00e4r \u00f6ver mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att f\u00f6rkunna gl\u00e4djens budskap f\u00f6r de fattiga, till att predika frihet f\u00f6r de f\u00e5ngna och syn f\u00f6r de blinda, ja, till att giva de f\u00f6rtryckta frihet\n4:19 och till att predika ett n\u00e5dens \u00e5r fr\u00e5n Herren.\u00bb\n4:20 Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka \u00e5t tj\u00e4naren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina \u00f6gon f\u00e4sta p\u00e5 honom.\n4:21 D\u00e5 begynte han tala och sade till dem: \u00bbI dag \u00e4r detta skriftens ord fullbordat inf\u00f6r edra \u00f6ron.\u00bb\n4:22 Och de g\u00e5vo honom alla sitt vittnesb\u00f6rd och f\u00f6rundrade sig \u00f6ver de n\u00e5dens ord som utgingo fr\u00e5n hans mun, och sade: \u00bb\u00c4r d\u00e5 denne icke Josefs son?\u00bb\n4:23 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbHelt visst skolen I nu v\u00e4nda mot mig det ordet: 'L\u00e4kare, bota dig sj\u00e4lv' och s\u00e4ga: 'S\u00e5dana stora ting som vi hava h\u00f6rt vara gjorda i Kapernaum, s\u00e5dana m\u00e5 du g\u00f6ra ocks\u00e5 h\u00e4r i din f\u00e4dernestad.'\u00bb\n4:24 Och han tillade: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Ingen profet bliver i sitt f\u00e4dernesland v\u00e4l mottagen.\n4:25 Men jag s\u00e4ger eder, s\u00e5som sant \u00e4r: I Israel funnos m\u00e5nga \u00e4nkor p\u00e5 Elias' tid d\u00e5 himmelen var tillsluten i tre \u00e5r och sex m\u00e5nader, och stor hungersn\u00f6d kom \u00f6ver hela landet --\n4:26 och likv\u00e4l blev Elias icke s\u00e4nd till n\u00e5gon av dessa, utan allenast till en \u00e4nka i Sarepta i Sidons land.\n4:27 Och m\u00e5nga spet\u00e4lska funnos i Israel p\u00e5 profeten Elisas tid; och likv\u00e4l blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman fr\u00e5n Syrien.\u00bb\n4:28 N\u00e4r de som voro i synagogan h\u00f6rde detta, uppfylldes de alla av vrede\n4:29 och stodo upp och drevo honom ut ur staden och f\u00f6rde honom \u00e4nda fram till branten av det berg som deras stad var byggd p\u00e5, och ville st\u00f6rta honom d\u00e4rutf\u00f6r.\n4:30 Men han gick sin v\u00e4g mitt igenom hopen och vandrade vidare.\n4:31 Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket p\u00e5 sabbaten.\n4:32 Och de h\u00e4pnade \u00f6ver hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.\n4:33 Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med h\u00f6g r\u00f6st:\n4:34 \u00bbBort h\u00e4rifr\u00e5n! Vad har du med oss att g\u00f6ra, Jesus fr\u00e5n Nasaret? Har du kommit f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra oss? Jag vet vem du \u00e4r, du Guds Helige.\u00bb\n4:35 Men Jesus tilltalade honom str\u00e4ngt och sade: \u00bbTig och far ut ur honom.\u00bb D\u00e5 kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom n\u00e5gon skada.\n4:36 Och h\u00e4pnad kom \u00f6ver dem alla, och de talade med varandra och sade: \u00bbVad \u00e4r det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.\u00bb\n4:37 Och ryktet om honom spriddes \u00e5t alla h\u00e5ll i den kringliggande trakten.\n4:38 Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons sv\u00e4rmoder var ansatt av en sv\u00e5r feber, och de b\u00e5do honom f\u00f6r henne.\n4:39 D\u00e5 tr\u00e4dde han fram och lutade sig \u00f6ver henne och n\u00e4pste febern, och den l\u00e4mnade henne; och strax stod hon upp och betj\u00e4nade dem.\n4:40 Men n\u00e4r solen gick ned, f\u00f6rde alla till honom sina sjuka, s\u00e5dana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade h\u00e4nderna p\u00e5 var och en av dem och botade dem.\n4:41 Onda andar blevo ock utdrivna ur m\u00e5nga, och de ropade d\u00e4rvid och sade: \u00bbDu \u00e4r Guds Son.\u00bb Men han tilltalade dem str\u00e4ngt och tillsade dem att icke s\u00e4ga n\u00e5got, eftersom de visste att han var Messias.\n4:42 Och n\u00e4r det \u00e5ter hade blivit dag, gick han \u00e5stad bort till en \u00f6de trakt. Men folket s\u00f6kte efter honom; och n\u00e4r de kommo fram till honom, ville de h\u00e5lla honom kvar och hindra honom att g\u00e5 sin v\u00e4g.\n4:43 Men han sade till dem: \u00bbOcks\u00e5 f\u00f6r de andra st\u00e4derna m\u00e5ste jag f\u00f6rkunna evangelium om Guds rike, ty d\u00e4rtill har jag blivit uts\u00e4nd.\u00bb\n4:44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.\n5:1 D\u00e5 nu en g\u00e5ng folket, f\u00f6r att h\u00f6ra Guds ord, tr\u00e4ngde sig inp\u00e5 honom d\u00e4r han stod vid Gennesarets sj\u00f6,\n5:2 fick han se tv\u00e5 b\u00e5tar ligga vid sj\u00f6stranden; men de som fiskade hade g\u00e5tt i land och h\u00f6llo p\u00e5 att sk\u00f6lja sina n\u00e4t.\n5:3 D\u00e5 steg han i en av b\u00e5tarna, den som tillh\u00f6rde Simon, och bad honom l\u00e4gga ut n\u00e5got litet fr\u00e5n land. Sedan satte han sig ned och undervisade folket fr\u00e5n b\u00e5ten.\n5:4 Och n\u00e4r han hade slutat att tala, sade han till Simon: \u00bbL\u00e4gg ut p\u00e5 djupet; och kasten d\u00e4r ut edra n\u00e4t till f\u00e5ngst.\u00bb\n5:5 D\u00e5 svarade Simon och sade: \u00bbM\u00e4stare, vi hava arbetat hela natten och f\u00e5tt intet; men p\u00e5 ditt ord vill jag kasta ut n\u00e4ten.\u00bb\n5:6 Och n\u00e4r de hade gjort s\u00e5, fingo de en stor hop fiskar i sina n\u00e4t; och n\u00e4ten gingo s\u00f6nder.\n5:7 D\u00e5 vinkade de \u00e5t sina kamrater i den andra b\u00e5ten, att dessa skulle komma och hj\u00e4lpa dem. Och de kommo och fyllde upp b\u00e5da b\u00e5tarna, s\u00e5 att de begynte sjunka.\n5:8 N\u00e4r Simon Petrus s\u00e5g detta, f\u00f6ll han ned f\u00f6r Jesu kn\u00e4n och sade: \u00bbG\u00e5 bort ifr\u00e5n mig, Herre; jag \u00e4r en syndig m\u00e4nniska.\u00bb\n5:9 Ty f\u00f6r detta fiskaf\u00e4nges skull hade han och alla som voro med honom betagits av h\u00e4pnad,\n5:10 j\u00e4mv\u00e4l Jakob och Johannes, Sebedeus' s\u00f6ner, som deltogo med Simon i fisket. Men Jesus sade till Simon: \u00bbFrukta icke; h\u00e4refter skall du f\u00e5nga m\u00e4nniskor.\u00bb\n5:11 Och de f\u00f6rde b\u00e5tarna i land och l\u00e4mnade alltsammans och f\u00f6ljde honom.\n5:12 Och medan han var i en av st\u00e4derna, h\u00e4nde sig, att d\u00e4r kom en man som var full av spet\u00e4lska. N\u00e4r denne fick se Jesus, f\u00f6ll han ned p\u00e5 sitt ansikte och bad honom och sade: \u00bbHerre, vill du, s\u00e5 kan du g\u00f6ra mig ren.\u00bb\n5:13 D\u00e5 r\u00e4ckte han ut handen och r\u00f6rde vid honom och sade: \u00bbJag vill; bliv ren.\u00bb Och strax vek spet\u00e4lskan ifr\u00e5n honom.\n5:14 Och han f\u00f6rbj\u00f6d honom att omtala detta f\u00f6r n\u00e5gon, men tillade: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och visa dig f\u00f6r pr\u00e4sten och framb\u00e4r f\u00f6r din rening ett offer, s\u00e5som Moses har p\u00e5bjudit, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r dem.\u00bb\n5:15 Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig f\u00f6r att h\u00f6ra honom och f\u00f6r att bliva botade fr\u00e5n sina sjukdomar.\n5:16 Men han drog sig undan till \u00f6de trakter och bad.\n5:17 Nu h\u00e4nde sig en dag, d\u00e5 han undervisade folket, att d\u00e4r sutto n\u00e5gra faris\u00e9er och lagl\u00e4rare -- s\u00e5dana hade n\u00e4mligen kommit dit fr\u00e5n alla byar i Galileen och Judeen och fr\u00e5n Jerusalem -- och Herrens kraft verkade, s\u00e5 att sjuka blevo botade av honom.\n5:18 D\u00e5 kommo n\u00e5gra m\u00e4n dit med en lam man, som de buro p\u00e5 en s\u00e4ng; och de f\u00f6rs\u00f6kte komma in med honom f\u00f6r att l\u00e4gga honom ned framf\u00f6r Jesus.\n5:19 Men d\u00e5 de f\u00f6r folkets skull icke kunde finna n\u00e5got annat s\u00e4tt att komma in med honom stego de upp p\u00e5 taket och sl\u00e4ppte honom tillika med s\u00e4ngen ned genom tegelbel\u00e4ggningen, mitt ibland dem, framf\u00f6r Jesus.\n5:20 N\u00e4r han s\u00e5g deras tro, sade han: \u00bbMin v\u00e4n, dina synder \u00e4ro dig f\u00f6rl\u00e5tna.\u00bb\n5:21 D\u00e5 begynte de skriftl\u00e4rde och faris\u00e9erna t\u00e4nka s\u00e5: \u00bbVad \u00e4r denne f\u00f6r en, som talar s\u00e5 h\u00e4diska ord? Vem kan f\u00f6rl\u00e5ta synder utom Gud allena?\u00bb\n5:22 Men Jesus f\u00f6rnam deras tankar och svarade och sade till dem: \u00bbVad \u00e4r det I t\u00e4nken i edra hj\u00e4rtan?\n5:23 Vilket \u00e4r l\u00e4ttare att s\u00e4ga: 'Dina synder \u00e4ro dig f\u00f6rl\u00e5tna' eller att s\u00e4ga: 'St\u00e5 upp och g\u00e5'?\n5:24 Men f\u00f6r att I skolen veta, att M\u00e4nniskosonen har makt h\u00e4r p\u00e5 jorden att f\u00f6rl\u00e5ta synder, s\u00e5 s\u00e4ger jag dig\u00bb (och h\u00e4rmed v\u00e4nde han sig till den lame): \u00bbSt\u00e5 upp, tag din s\u00e4ng och g\u00e5 hem.\u00bb\n5:25 D\u00e5 stod han strax upp i deras \u00e5syn och tog s\u00e4ngen, som han hade legat p\u00e5, och gick hem, prisande Gud.\n5:26 Och de grepos alla av best\u00f6rtning och prisade Gud; och de sade, fulla av h\u00e4pnad: \u00bbVi hava i dag sett f\u00f6runderliga ting.\u00bb\n5:27 Sedan begav han sig d\u00e4rifr\u00e5n. Och han fick se en publikan, vid namn Levi, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: \u00bbF\u00f6lj mig.\u00bb\n5:28 D\u00e5 l\u00e4mnade han allt och stod upp och f\u00f6ljde honom.\n5:29 Och Levi gjorde i sitt hus ett stort g\u00e4stabud f\u00f6r honom; och en stor hop publikaner och andra voro bordsg\u00e4ster d\u00e4r j\u00e4mte dem.\n5:30 Men faris\u00e9erna -- s\u00e4rskilt de skriftl\u00e4rde bland dem -- knorrade mot hans l\u00e4rjungar och sade: \u00bbHuru kunnen I \u00e4ta och dricka med publikaner och syndare?\u00bb\n5:31 D\u00e5 svarade Jesus och sade till dem: \u00bbDe \u00e4r icke de friska som beh\u00f6va l\u00e4kare, utan de sjuka.\n5:32 Jag har icke kommit f\u00f6r att kalla r\u00e4ttf\u00e4rdiga, utan syndare, till b\u00e4ttring.\n5:33 Och de sade till honom: \u00bbJohannes' l\u00e4rjungar fasta ofta och h\u00e5lla b\u00f6ner, sammalunda ock faris\u00e9ernas; men dina l\u00e4rjungar \u00e4ta och dricka.\u00bb\n5:34 Jesus svarade dem: \u00bbIcke kunnen I v\u00e4l \u00e5l\u00e4gga br\u00f6llopsg\u00e4sterna att fasta, medan brudgummen \u00e4nnu \u00e4r hos dem?\n5:35 Men en annan tid skall komma, och d\u00e5, n\u00e4r brudgummen tages ifr\u00e5n dem, d\u00e5, p\u00e5 den tiden, skola de fasta.\u00bb --\n5:36 Han framst\u00e4llde ock f\u00f6r dem denna liknelse: \u00bbIngen river av en lapp fr\u00e5n en ny mantel och s\u00e4tter den p\u00e5 en gammal mantel; om n\u00e5gon s\u00e5 gjorde, skulle han icke allenast riva s\u00f6nder den nya manteln, utan d\u00e4rtill komme, att lappen fr\u00e5n den nya manteln icke skulle passa den gamla.\n5:37 Ej heller sl\u00e5r n\u00e5gon nytt vin i gamla skinnl\u00e4glar; om n\u00e5gon s\u00e5 gjorde, skulle det nya vinet spr\u00e4nga s\u00f6nder l\u00e4glarna, och vinet skulle spillas ut, j\u00e4mte det att l\u00e4glarna f\u00f6rd\u00e4rvades.\n5:38 Nej, nytt vin b\u00f6r man sl\u00e5 i nya l\u00e4glar. --\n5:39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan g\u00e4rna hava nytt; ty han tycker, att det gamla \u00e4r b\u00e4ttre.\u00bb\n6:1 Och det h\u00e4nde sig p\u00e5 en sabbat att han tog v\u00e4gen genom ett s\u00e4desf\u00e4lt; och hans l\u00e4rjungar ryckte av axen och gnuggade s\u00f6nder dem med h\u00e4nderna och \u00e5to.\n6:2 D\u00e5 sade n\u00e5gra av faris\u00e9erna; \u00bbHuru kunnen I g\u00f6ra vad som icke \u00e4r lovligt att g\u00f6ra p\u00e5 sabbaten?\n6:3 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbHaven I icke l\u00e4st om det som David gjorde, n\u00e4r han sj\u00e4lv och de som f\u00f6ljde honom blevo hungriga:\n6:4 huru han d\u00e5 gick in i Guds hus och tog sk\u00e5debr\u00f6den och \u00e5t, och j\u00e4mv\u00e4l gav \u00e5t dem som f\u00f6ljde honom, fast\u00e4n det ju icke \u00e4r lovligt f\u00f6r andra \u00e4n allenast f\u00f6r pr\u00e4sterna att \u00e4ta s\u00e5dant br\u00f6d?\u00bb\n6:5 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbM\u00e4nniskosonen \u00e4r herre \u00f6ver sabbaten.\u00bb\n6:6 P\u00e5 en annan sabbat h\u00e4nde sig att han gick in i synagogan och undervisade. D\u00e4r var d\u00e5 en man vilkens h\u00f6gra hand var f\u00f6rvissnad.\n6:7 Och de skriftl\u00e4rde och faris\u00e9erna vaktade p\u00e5 honom, f\u00f6r att se om han botade n\u00e5gon p\u00e5 sabbaten; de ville n\u00e4mligen finna n\u00e5got att anklaga honom f\u00f6r.\n6:8 Men han f\u00f6rstod deras tankar och sade till mannen som hade den f\u00f6rvissnade handen: \u00bbSt\u00e5 upp, och tr\u00e4d fram.\u00bb D\u00e5 stod han upp och tr\u00e4dde fram.\n6:9 Sedan sade Jesus till dem: \u00bbJag vill g\u00f6ra eder en fr\u00e5ga. Vilketdera \u00e4r lovligt p\u00e5 sabbaten: att g\u00f6ra vad gott \u00e4r, eller att g\u00f6ra vad ont \u00e4r, att r\u00e4dda n\u00e5gons liv, eller att f\u00f6rg\u00f6ra det?\u00bb\n6:10 Och han s\u00e5g sig omkring p\u00e5 dem alla och sade till mannen: \u00bbR\u00e4ck ut din hand.\u00bb Och han gjorde s\u00e5; och hans hand blev frisk igen.\n6:11 Men de blevo s\u00e5som ursinniga och talade med varandra om vad de skulle kunna f\u00f6retaga sig mot Jesus.\n6:12 S\u00e5 h\u00e4nde sig p\u00e5 den tiden att han gick \u00e5stad upp p\u00e5 berget f\u00f6r att bedja; och han blev kvar d\u00e4r \u00f6ver natten i b\u00f6n till Gud.\n6:13 Men n\u00e4r det blev dag, kallade han till sig sina l\u00e4rjungar och utvalde bland dem tolv, som han ock ben\u00e4mnde apostlar:\n6:14 Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus\n6:15 och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som kallades ivraren;\n6:16 vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en f\u00f6rr\u00e4dare.\n6:17 Dessa tog han nu med sig och steg \u00e5ter ned och stannade p\u00e5 en j\u00e4mn plats; och en stor skara av hans l\u00e4rjungar var d\u00e4r f\u00f6rsamlad, s\u00e5 ock en stor hop folk ifr\u00e5n hela Judeen och Jerusalem, och fr\u00e5n kuststr\u00e4ckan vid Tyrus och Sidon.\n6:18 Dessa hade kommit f\u00f6r att h\u00f6ra honom och f\u00f6r att bliva botade fr\u00e5n sina sjukdomar. Och j\u00e4mv\u00e4l de som voro kvalda av orena andar blevo botade.\n6:19 Och allt folket s\u00f6kte att f\u00e5 r\u00f6ra vid honom, ty kraft gick ut ifr\u00e5n honom och botade alla.\n6:20 Och han lyfte upp sina \u00f6gon och s\u00e4g p\u00e5 sina l\u00e4rjungar och sade: \u00bbSaliga \u00e4ren I, som \u00e4ren fattiga, ty eder h\u00f6r Guds rike till.\n6:21 Saliga \u00e4ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva m\u00e4ttade. Saliga \u00e4ren I, som nu gr\u00e5ten, ty I skolen le.\n6:22 Saliga \u00e4ren I, n\u00e4r m\u00e4nniskorna f\u00f6r M\u00e4nniskosonens skull hata eder och f\u00f6rskjuta och sm\u00e4da eder och kasta bort edert namn s\u00e5som n\u00e5got ont.\n6:23 Gl\u00e4djens p\u00e5 den dagen, ja, springen upp av fr\u00f6jd, ty se, eder l\u00f6n \u00e4r stor i himmelen. P\u00e5 samma satt gjorde ju deras f\u00e4der med profeterna.\n6:24 Men ve eder, I som \u00e4ren rika, ty I haven f\u00e5tt ut eder hugnad!\n6:25 Ve eder, som nu \u00e4ren m\u00e4tta, ty I skolen hungra! Ve eder, som nu len, ty I skolen s\u00f6rja och gr\u00e5ta!\n6:26 Ve eder, n\u00e4r alla m\u00e4nniskor tala v\u00e4l om eder! P\u00e5 samma s\u00e4tt gjorde ju deras fader i fr\u00e5ga om de falska profeterna.\n6:27 Men till eder, som h\u00f6ren mig, s\u00e4ger jag: \u00c4lsken edra ov\u00e4nner, g\u00f6ren gott mot dem som hata eder,\n6:28 v\u00e4lsignen dem som f\u00f6rbanna eder, bedjen f\u00f6r dem som f\u00f6ror\u00e4tta eder.\n6:29 Om n\u00e5gon sl\u00e5r dig p\u00e5 den ena kinden, s\u00e5 h\u00e5ll ock fram den andra \u00e5t honom; och om n\u00e5gon tager manteln ifr\u00e5n dig, s\u00e5 f\u00f6rv\u00e4gra honom icke heller livkl\u00e4dnaden.\n6:30 Giv \u00e5t var och en som beder dig; och om n\u00e5gon tager ifr\u00e5n dig vad som \u00e4r ditt, s\u00e5 kr\u00e4v det icke igen.\n6:31 S\u00e5som I viljen att m\u00e4nniskorna skola g\u00f6ra mot eder, s\u00e5 skolen I ock g\u00f6ra mot dem.\n6:32 Om I \u00e4lsken dem som \u00e4lska eder, vad tack kunnen I f\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r? Ocks\u00e5 syndare \u00e4lska ju dem av vilka de bliva \u00e4lskade.\n6:33 Och om I g\u00f6ren gott mot dem som g\u00f6ra eder gott, vad tack kunnen I f\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r? Ocks\u00e5 syndare g\u00f6ra ju detsamma.\n6:34 Och om I l\u00e5nen \u00e5t dem av vilka I kunnen hoppas att sj\u00e4lva f\u00e5 n\u00e5got, vad tack kunnen I f\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r? Ocks\u00e5 syndare l\u00e5na ju \u00e5t syndare f\u00f6r att f\u00e5 lika igen.\n6:35 Nej, \u00e4lsken edra ov\u00e4nner, och g\u00f6ren gott och given l\u00e5n utan att hoppas p\u00e5 n\u00e5gon geng\u00e4ld. D\u00e5 skall eder l\u00f6n bliva stor, och d\u00e5 skolen I vara den H\u00f6gstes barn; ty han \u00e4r mild mot de otacksamma och onda.\n6:36 Varen barmh\u00e4rtiga, s\u00e5som eder Fader \u00e4r barmh\u00e4rtig.\n6:37 D\u00f6men icke, s\u00e5 skolen I icke bliva d\u00f6mda; f\u00f6rd\u00f6men icke, s\u00e5 skolen I icke bliva f\u00f6rd\u00f6mda. F\u00f6rl\u00e5ten, och eder skall bliva f\u00f6rl\u00e5tet.\n6:38 Given, och eder skall bliva givet. Ett gott m\u00e5tt, v\u00e4l packat, skakat och \u00f6verfl\u00f6dande, skall man giva eder i sk\u00f6tet; ty med det m\u00e5tt som I m\u00e4ten med skall ock m\u00e4tas \u00e5t eder igen.\u00bb\n6:39 Han framst\u00e4llde ock f\u00f6r dem denna liknelse: \u00bbKan v\u00e4l en blind leda en blind? Falla de icke d\u00e5 b\u00e5da i gropen?\n6:40 L\u00e4rjungen \u00e4r icke f\u00f6rmer \u00e4n sin m\u00e4stare; n\u00e4r n\u00e5gon bliver full\u00e4rd, s\u00e5 bliver han allenast sin m\u00e4stare lik.\n6:41 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders \u00f6ga, men icke bliver varse bj\u00e4lken i ditt eget \u00f6ga?\n6:42 Huru kan du s\u00e4ga till din broder: 'Broder, l\u00e5t mig taga ut grandet i ditt \u00f6ga', du som icke ser bj\u00e4lken i ditt eget \u00f6ga? Du skrymtare, tag f\u00f6rst ut bj\u00e4lken ur ditt eget \u00f6ga; d\u00e4refter m\u00e5 du se till, att du kan tala ut grandet i din broders \u00f6ga.\n6:43 Ty intet gott tr\u00e4d finnes, som b\u00e4r d\u00e5lig frukt, och lika litet finnes n\u00e5got d\u00e5ligt tr\u00e4d som b\u00e4r god frukt;\n6:44 vart och ett tr\u00e4d k\u00e4nnes ju igen p\u00e5 sin frukt. Icke h\u00e4mtar man v\u00e4l fikon ifr\u00e5n t\u00f6rnen, ej heller sk\u00f6rdar man vindruvor av t\u00f6rnbuskar.\n6:45 En god m\u00e4nniska b\u00e4r ur sitt hj\u00e4rtas goda f\u00f6rr\u00e5d fram vad gott \u00e4r, och en ond m\u00e4nniska b\u00e4r ur sitt onda f\u00f6rr\u00e5d fram vad ont \u00e4r; ty vad hennes hj\u00e4rta \u00e4r fullt av, det talar hennes mun. --\n6:46 Men varf\u00f6r ropen I till mig: 'Herre, Herre', och g\u00f6ren dock icke vad jag s\u00e4ger?\n6:47 Var och en som kommer till mig och h\u00f6r mina ord och g\u00f6r efter dem, vem han \u00e4r lik, det skall jag visa eder.\n6:48 Han \u00e4r lik en man som ville bygga ett hus och som d\u00e5 gr\u00e4vde djupt och lade dess grund p\u00e5 h\u00e4lleberget. N\u00e4r sedan \u00f6versv\u00e4mning kom, st\u00f6rtade sig vattenstr\u00f6mmen mot det huset, men den f\u00f6rm\u00e5dde dock icke skaka det, eftersom det var s\u00e5 byggt.\n6:49 Men den som h\u00f6r och icke g\u00f6r, han \u00e4r lik en man som byggde ett hus p\u00e5 blotta jorden, utan att l\u00e4gga n\u00e5gon grund. Och vattenstr\u00f6mmen st\u00f6rtade sig emot det, och strax f\u00f6ll det samman, och det husets fall blev stort.\u00bb\n7:1 N\u00e4r han nu hade talat allt detta till slut inf\u00f6r folket, gick han in i Kapernaum.\n7:2 Men d\u00e4r var en h\u00f6vitsman som hade en tj\u00e4nare, vilken l\u00e5g sjuk och var n\u00e4ra d\u00f6den; och denne var h\u00f6gt skattad av honom.\n7:3 D\u00e5 han nu fick h\u00f6ra om Jesus, s\u00e4nde han till honom n\u00e5gra av judarnas \u00e4ldste och bad honom komma och bota hans tj\u00e4nare.\n7:4 N\u00e4r dessa kommo till Jesus, b\u00e5do de honom entr\u00e4get och sade: \u00bbHan \u00e4r v\u00e4rd att du g\u00f6r honom detta,\n7:5 ty han har v\u00e5rt folk k\u00e4rt, och det \u00e4r han som har byggt synagogan \u00e5t oss.\u00bb\n7:6 D\u00e5 gick Jesus med dem. Men n\u00e4r han icke var l\u00e5ngt ifr\u00e5n h\u00f6vitsmannens hus, s\u00e4nde denne n\u00e5gra av sina v\u00e4nner och l\u00e4t s\u00e4ga till honom: \u00bbHerre, g\u00f6r dig icke omak; ty jag \u00e4r icke v\u00e4rdig att du g\u00e5r in under mitt tak.\n7:7 D\u00e4rf\u00f6r har jag ej heller aktat mig sj\u00e4lv v\u00e4rdig att komma till dig Men s\u00e4g ett ord, s\u00e5 bliver min tj\u00e4nare frisk.\n7:8 Jag \u00e4r ju sj\u00e4lv en man som st\u00e5r under andras bef\u00e4l; jag har ock krigsm\u00e4n under mig, och om jag s\u00e4ger till en av dem: 'G\u00e5', s\u00e5 g\u00e5r han, eller till en annan: 'Kom', s\u00e5 kommer han, och om jag s\u00e4ger till min tj\u00e4nare: 'G\u00f6r det', d\u00e5 g\u00f6r han s\u00e5.\u00bb\n7:9 N\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, f\u00f6rundrade han sig \u00f6ver honom och v\u00e4nde sig om och sade till folket som f\u00f6ljde honom: \u00bbJag s\u00e4ger eder: Icke ens i Israel har jag funnit s\u00e5 stor tro.\u00bb\n7:10 Och de som hade blivit uts\u00e4nda gingo hem igen och funno tj\u00e4naren vara frisk.\n7:11 D\u00e4refter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans l\u00e4rjungar och mycket folk.\n7:12 Och se, d\u00e5 han kom n\u00e4ra stadsporten, bars d\u00e4r ut en d\u00f6d, och han var sin moders ende son, och hon var \u00e4nka; och en ganska stor hop folk ifr\u00e5n staden gick med henne.\n7:13 N\u00e4r Herren fick se henne, \u00f6mkade han sig \u00f6ver henne och sade till henne: \u00bbGr\u00e5t icke.\u00bb\n7:14 Och han gick fram och r\u00f6rde vid b\u00e5ren, och de som buro stannade. Och han sade: \u00bbUnge man, jag s\u00e4ger dig: St\u00e5 upp.\u00bb\n7:15 D\u00e5 satte sig den d\u00f6de upp och begynte tala. Och han gav honom \u00e5t hans moder.\n7:16 Och alla betogos av h\u00e4pnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppst\u00e5tt ibland oss\u00bb och: \u00bbGud har sett till sitt folk.\u00bb\n7:17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet d\u00e4romkring.\n7:18 Och allt detta fick Johannes h\u00f6ra ber\u00e4ttas av sina l\u00e4rjungar.\n7:19 D\u00e5 kallade Johannes till sig tv\u00e5 av sina l\u00e4rjungar och s\u00e4nde dem till Herren med denna fr\u00e5ga: \u00bb\u00c4r du den som skulle komma, eller skola vi f\u00f6rbida n\u00e5gon annan?\u00bb\n7:20 N\u00e4r mannen kommo fram till honom, sade de: \u00bbJohannes d\u00f6paren har s\u00e4nt oss till dig och l\u00e5ter fr\u00e5ga: '\u00c4r du den som skulle komma, eller skola vi f\u00f6rbida n\u00e5gon annan?'\u00bb\n7:21 Just d\u00e5 h\u00f6ll Jesus p\u00e5 med att bota m\u00e5nga som ledo av sjukdomar och pl\u00e5gor, eller som voro besatta av onda andar, och \u00e5t m\u00e5nga blinda gav han deras syn.\n7:22 Och han svarade och sade till m\u00e4nnen: \u00bbG\u00e5n tillbaka och omtalen f\u00f6r Johannes vad I haven sett och h\u00f6rt: blinda f\u00e5 sin syn, halta g\u00e5, spet\u00e4lska bliva rena, d\u00f6va h\u00f6ra, d\u00f6da uppst\u00e5, 'f\u00f6r fattiga f\u00f6rkunnas gl\u00e4djens budskap'.\n7:23 Och salig \u00e4r den f\u00f6r vilken jag icke bliver en st\u00f6testen.\u00bb\n7:24 N\u00e4r sedan Johannes' s\u00e4ndebud hade g\u00e5tt sin v\u00e4g, begynte han tala till folket om Johannes: \u00bbVarf\u00f6r var det I gingen ut i \u00f6knen? Var det f\u00f6r att se ett r\u00f6r som drives hit och dit av vinden?\n7:25 Eller varf\u00f6r gingen I ut? Var det f\u00f6r att se en m\u00e4nniska kl\u00e4dd i fina kl\u00e4der? De som b\u00e4ra pr\u00e4ktiga kl\u00e4der och leva i kr\u00e4slighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.\n7:26 Varf\u00f6r gingen I d\u00e5 ut? Var det f\u00f6r att se en profet? Ja, jag s\u00e4ger eder: \u00c4nnu mer \u00e4n en profet \u00e4r han.\n7:27 Han \u00e4r den om vilken det \u00e4r skrivet: 'Se, jag s\u00e4nder ut min \u00e4ngel framf\u00f6r dig, och han skall bereda v\u00e4gen f\u00f6r dig.'\n7:28 Jag s\u00e4ger eder: Bland dem som \u00e4ro f\u00f6dda av kvinnor har ingen varit st\u00f6rre \u00e4n Johannes; men den som \u00e4r minst i Guds rike \u00e4r likv\u00e4l st\u00f6rre \u00e4n han.\n7:29 S\u00e5 gav ock allt folket som h\u00f6rde honom Gud r\u00e4tt, j\u00e4mv\u00e4l publikanerna, och l\u00e4to d\u00f6pa sig med Johannes' dop.\n7:30 Men faris\u00e9erna och de lagkloke f\u00f6raktade Guds r\u00e5dslut i fr\u00e5ga om dem sj\u00e4lva och l\u00e4to icke d\u00f6pa sig av honom.\n7:31 Vad skall jag d\u00e5 likna detta sl\u00e4ktes m\u00e4nniskor vid? Ja, vad \u00e4ro de lika?\n7:32 De \u00e4ro lika barn som sitta p\u00e5 torget och ropa till varandra och s\u00e4ga: 'Vi hava spelat f\u00f6r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges\u00e5ng, och I haven icke gr\u00e5tit.'\n7:33 Ty Johannes d\u00f6paren har kommit, och han \u00e4ter icke br\u00f6d och dricker ej heller vin, och s\u00e5 s\u00e4gen I: 'Han \u00e4r besatt av en ond ande.'\n7:34 M\u00e4nniskosonen har kommit, och han b\u00e5de \u00e4ter och dricker, och nu s\u00e4gen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han \u00e4r, en publikaners och syndares v\u00e4n!'\n7:35 Men Visheten har f\u00e5tt r\u00e4tt av alla sina barn.\u00bb\n7:36 Och en faris\u00e9 inbj\u00f6d honom till en m\u00e5ltid hos sig; och han gick in i faris\u00e9ens hus och lade sig till bords.\n7:37 Nu fanns d\u00e4r i staden en synderska; och n\u00e4r denna fick veta att han l\u00e5g till bords i faris\u00e9ens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med sm\u00f6rjelse\n7:38 och stannade bakom honom vid hans f\u00f6tter, gr\u00e5tande, och begynte v\u00e4ta hans f\u00f6tter med sina t\u00e5rar och torkade dem med sitt huvudh\u00e5r och kysste ivrigt hans f\u00f6tter och smorde dem med sm\u00f6rjelsen.\n7:39 Men n\u00e4r faris\u00e9en som hade inbjudit honom s\u00e5g detta, sade han vid sig sj\u00e4lv: \u00bbVore denne en profet, s\u00e5 skulle han k\u00e4nna till, vilken och hurudan denna kvinna \u00e4r, som r\u00f6r vid honom; han skulle d\u00e5 veta att hon \u00e4r en synderska.\u00bb\n7:40 D\u00e5 tog Jesus till orda och sade till honom: \u00bbSimon, jag har n\u00e5got att s\u00e4ga dig.\u00bb Han svarade: \u00bbM\u00e4stare, s\u00e4g det.\n7:41 \u00bbEn man som l\u00e5nade ut penningar hade tv\u00e5 g\u00e4lden\u00e4rer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.\n7:42 Men d\u00e5 de icke kunde betala, eftersk\u00e4nkte han skulden f\u00f6r dem b\u00e5da. Vilken av dem kommer nu att \u00e4lska honom mest?\u00bb\n7:43 Simon svarade och sade: \u00bbJag menar den \u00e5t vilken han eftersk\u00e4nkte mest.\u00bb D\u00e5 sade han till honom: \u00bbR\u00e4tt d\u00f6mde du\u00bb\n7:44 Och s\u00e5 v\u00e4nde han sig \u00e5t kvinnan och sade till Simon: \u00bbSer du denna kvinna? N\u00e4r jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina f\u00f6tter, men hon har v\u00e4tt mina f\u00f6tter med sina t\u00e5rar och torkat dem med sitt h\u00e5r.\n7:45 Du gav mig ingen h\u00e4lsningskyss, men \u00e4nda ifr\u00e5n den stund d\u00e5 jag kom hitin, har hon icke upph\u00f6rt att ivrigt kyssa mina f\u00f6tter.\n7:46 Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina f\u00f6tter med sm\u00f6rjelse.\n7:47 F\u00f6rdenskull s\u00e4ger jag dig: Hennes m\u00e5nga synder \u00e4ro henne f\u00f6rl\u00e5tna; hon har ju ock visat mycken k\u00e4rlek. Men den som f\u00e5r litet f\u00f6rl\u00e5tet, han \u00e4lskar ock litet.\u00bb\n7:48 Sedan sade han till henne: \u00bbDina synder \u00e4ro dig f\u00f6rl\u00e5tna.\u00bb\n7:49 D\u00e5 begynte de som voro bordsg\u00e4ster j\u00e4mte honom att s\u00e4ga vid sig sj\u00e4lva: \u00bbVem \u00e4r denne, som till och med f\u00f6rl\u00e5ter synder?\u00bb\n7:50 Men han sade till kvinnan: \u00bbDin tro har fr\u00e4lst dig. G\u00e5 i frid.\u00bb\n8:1 D\u00e4refter vandrade han igenom landet, fr\u00e5n stad till stad och fr\u00e5n by till by, och predikade och f\u00f6rkunnade evangelium om Guds rike. Och med honom f\u00f6ljde de tolv,\n8:2 s\u00e5 ock n\u00e5gra kvinnor som hade blivit befriade fr\u00e5n onda andar och botade fr\u00e5n sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,\n8:3 och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och m\u00e5nga andra som tj\u00e4nade dem med sina \u00e4godelar.\n8:4 D\u00e5 nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de s\u00e4rskilda st\u00e4derna beg\u00e5vo sig ut till honom, sade han i en liknelse:\n8:5 \u00bbEn s\u00e5ningsman gick ut f\u00f6r att s\u00e5 sin s\u00e4d. Och n\u00e4r han s\u00e5dde, f\u00f6ll somt vid v\u00e4gen och blev nedtrampat, och himmelens f\u00e5glar \u00e5to upp det.\n8:6 Och somt f\u00f6ll p\u00e5 stengrund, och n\u00e4r det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke d\u00e4r hade n\u00e5gon fuktighet.\n8:7 Och somt f\u00f6ll bland t\u00f6rnen, och t\u00f6rnena v\u00e4xte upp tillsammans d\u00e4rmed och f\u00f6rkv\u00e4vde det.\n8:8 Men somt f\u00f6ll i god jord, och n\u00e4r det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.\u00bb Sedan han hade talat detta, sade han med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbDen som har \u00f6ron till att h\u00f6ra, han h\u00f6re.\u00bb\n8:9 D\u00e5 fr\u00e5gade hans l\u00e4rjungar honom vad denna liknelse betydde.\n8:10 Han sade: \u00bbEder \u00e4r givet att l\u00e4ra k\u00e4nna Guds rikes hemligheter, men \u00e5t de andra meddelas de i liknelser, f\u00f6r att de med seende \u00f6gon intet skola se och med h\u00f6rande \u00f6ron intet f\u00f6rst\u00e5'.\n8:11 S\u00e5 \u00e4r nu detta liknelsens mening: S\u00e4den \u00e4r Guds ord.\n8:12 Och att den s\u00e5ddes vid v\u00e4gen, det \u00e4r sagt om dem som hava h\u00f6rt ordet, men sedan kommer dj\u00e4vulen och tager bort det ur deras hj\u00e4rtan, f\u00f6r att de icke skola komma till tro och bliva fr\u00e4lsta.\n8:13 Och att den s\u00e5ddes p\u00e5 stengrunden det \u00e4r sagt om dem, som n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra ordet, taga emot det med gl\u00e4dje, men icke hava n\u00e5gon rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund avfalla de.\n8:14 Och att den f\u00f6ll bland t\u00f6rnena, det \u00e4r sagt om dem, som n\u00e4r de hava h\u00f6rt ordet, g\u00e5 bort och l\u00e5ta sig f\u00f6rkv\u00e4vas av rikedomens omsorger och njutandet av livets goda och s\u00e5 icke f\u00f6ra n\u00e5got fram till mognad.\n8:15 Men att den f\u00f6ll i den goda jorden, det \u00e4r sagt om dem, som n\u00e4r de hava h\u00f6rt ordet, beh\u00e5lla det i r\u00e4ttsinniga och goda hj\u00e4rtan och b\u00e4ra frukt i st\u00e5ndaktighet.\n8:16 Ingen t\u00e4nder ett ljus och g\u00f6mmer det sedan under ett k\u00e4rl eller s\u00e4tter det under en b\u00e4nk, utan man s\u00e4tter det p\u00e5 en ljusstake, f\u00f6r att de som komma in skola se skenet.\n8:17 Ty intet \u00e4r f\u00f6rdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller \u00e4r n\u00e5got undang\u00f6mt, som icke skall bliva k\u00e4nt och komma i dagen.\n8:18 Akten f\u00f6rdenskull p\u00e5 huru I h\u00f6ren. Ty den som har, \u00e5t honom skall varda givet; men den som icke har, fr\u00e5n honom skall tagas ocks\u00e5 det han menar sig hava.\u00bb\n8:19 Och hans moder och hans br\u00f6der kommo och s\u00f6kte honom, men f\u00f6r folkets skull kunde de icke komma in till honom.\n8:20 D\u00e5 sade man till honom: \u00bbDin moder och dina broder st\u00e5 h\u00e4rutanf\u00f6r och vilja tr\u00e4ffa dig.\u00bb\n8:21 Men han svarade och sade till dem: \u00bbMin moder och mina br\u00f6der \u00e4ro dessa, som h\u00f6ra Guds ord och g\u00f6ra det.\u00bb\n8:22 En dag steg han med sina l\u00e4rjungar i en b\u00e5t och sade till dem: \u00bbL\u00e5t oss fara \u00f6ver sj\u00f6n till andra sidan.\u00bb Och de lade ut.\n8:23 Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned \u00f6ver sj\u00f6n, och deras b\u00e5t begynte fyllas med vatten, s\u00e5 att de voro i fara.\n8:24 D\u00e5 gingo de fram och v\u00e4ckte upp honom och sade: \u00bbM\u00e4stare, M\u00e4stare, vi f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb N\u00e4r han s\u00e5 hade vaknat, n\u00e4pste han vinden och vattnets v\u00e5gor, och de stillades, och det blev lugnt.\n8:25 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbVar \u00e4r eder tro?\u00bb Men de hade blivit h\u00e4pna och f\u00f6rundrade sig och sade till varandra: \u00bbVem \u00e4r d\u00e5 denne? Han befaller ju b\u00e5de vindarna och vattnet, och de lyda honom.\u00bb\n8:26 S\u00e5 foro de \u00f6ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot Galileen.\n8:27 Och n\u00e4r han hade stigit i land, kom en man fr\u00e5n staden emot honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska l\u00e5ng tid icke hade haft kl\u00e4der p\u00e5 sig och icke bodde i hus, utan bland gravarna.\n8:28 D\u00e5 nu denne fick se Jesus, skriade han och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra, Jesus, du Guds, den H\u00f6gstes, son? Jag beder dig, pl\u00e5ga mig icke.\u00bb\n8:29 Jesus skulle n\u00e4mligen just bjuda den orene anden att fara ut ur mannen. Ty i l\u00e5ng tid hade han farit sv\u00e5rt fram med mannen; och v\u00e4l hade denne varit f\u00e4ngslad med kedjor och fotbojor och h\u00e5llits i f\u00f6rvar, men han hade slitit s\u00f6nder bojorna och hade av den onde anden blivit driven ut i \u00f6knarna.\n8:30 Jesus fr\u00e5gade honom: \u00bbVad \u00e4r ditt namn?\u00bb Han svarade: \u00bbLegion.\u00bb Ty det var m\u00e5nga onda andar som hade farit in i honom.\n8:31 Och dessa b\u00e5do Jesus att han icke skulle befalla dem att fara ned i avgrunden.\n8:32 Nu gick d\u00e4r en ganska stor svinhjord i bet p\u00e5 berget. Och de b\u00e5do honom att han ville tillst\u00e4dja dem att fara in i svinen. Och han tillstadde dem det.\n8:33 D\u00e5 g\u00e5vo sig de onda andarna \u00e5stad ut ur mannen och foro in i svinen. Och hjorden st\u00f6rtade sig utf\u00f6r branten ned i sj\u00f6n och drunknade.\n8:34 Men n\u00e4r herdarna s\u00e5go vad som hade skett, flydde de och ber\u00e4ttade h\u00e4rom i staden och p\u00e5 landsbygden.\n8:35 Och folket gick ut f\u00f6r att se vad som hade skett. N\u00e4r de d\u00e5 kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu f\u00f6tter, kl\u00e4dd och vid sina sinnen; och de betogos av h\u00e4pnad.\n8:36 Och de som hade sett h\u00e4ndelsen omtalade f\u00f6r dem huru den besatte hade blivit botad.\n8:37 Allt folket ifr\u00e5n den kringliggande trakten av gerasenernas land bad d\u00e5 Jesus att han skulle g\u00e5 bort ifr\u00e5n dem, ty de voro gripna av stor f\u00f6rskr\u00e4ckelse. S\u00e5 steg han d\u00e5 i en b\u00e5t f\u00f6r att v\u00e4nda tillbaka.\n8:38 Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad honom att f\u00e5 f\u00f6lja honom. Men Jesus tillsade honom att g\u00e5, med de orden:\n8:39 \u00bbV\u00e4nd tillbaka hem, och f\u00f6rt\u00e4lj huru stora ting Gud har gjort med dig.\u00bb D\u00e5 gick han bort och f\u00f6rkunnade i hela staden huru stora ting Jesus hade gjort med honom.\n8:40 N\u00e4r Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla v\u00e4ntade de p\u00e5 honom.\n8:41 D\u00e5 kom d\u00e4r en man, vid namn Jairus, som var f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r synagogan. Denne f\u00f6ll ned f\u00f6r Jesu f\u00f6tter och bad honom att han skulle komma till hans hus;\n8:42 ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv \u00e5r gammal, som l\u00e5g f\u00f6r d\u00f6den. Men under det att han var p\u00e5 v\u00e4g dit, tr\u00e4ngde folket h\u00e5rt p\u00e5 honom.\n8:43 Nu var d\u00e4r en kvinna som hade haft blodg\u00e5ng i tolv \u00e5r och icke hade kunnat botas av n\u00e5gon.\n8:44 Hon n\u00e4rmade sig honom bakifr\u00e5n och r\u00f6rde vid h\u00f6rntofsen p\u00e5 hans mantel, och strax stannade hennes blodg\u00e5ng\n8:45 Men Jesus fr\u00e5gade: \u00bbVem var det som r\u00f6rde vid mig?\u00bb D\u00e5 alla nekade till att hava gjort det, sade Petrus: \u00bbM\u00e4stare, hela folkhopen trycker och tr\u00e4nger dig ju.\u00bb\n8:46 Men Jesus sade: \u00bbDet var n\u00e5gon som r\u00f6rde vid mig; ty jag k\u00e4nde att kraft gick ut ifr\u00e5n mig.\u00bb\n8:47 D\u00e5 nu kvinnan s\u00e5g att hon icke hade blivit obem\u00e4rkt, kom hon fram b\u00e4vande och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och omtalade inf\u00f6r allt folket varf\u00f6r hon hade r\u00f6rt vid honom, och huru hon strax hade blivit frisk.\n8:48 D\u00e5 sade han till henne: \u00bbMin dotter, din tro har hj\u00e4lpt dig. G\u00e5 i frid.\u00bb\n8:49 Medan han \u00e4nnu talade, kom n\u00e5gon fr\u00e5n synagogf\u00f6rest\u00e5ndarens hus och sade: \u00bbDin dotter \u00e4r d\u00f6d; du m\u00e5 icke vidare g\u00f6ra m\u00e4staren omak.\u00bb\n8:50 Men n\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, sade han till honom: \u00bbFrukta icke; tro allenast, s\u00e5 f\u00e5r hon liv igen.\u00bb\n8:51 Och n\u00e4r han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen att g\u00e5 med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och d\u00e4rtill flickans fader och moder.\n8:52 Och alla gr\u00e4to och j\u00e4mrade sig \u00f6ver henne. Men han sade: \u00bbGr\u00e5ten icke; hon \u00e4r icke d\u00f6d, hon sover.\u00bb\n8:53 D\u00e5 h\u00e5nlogo de \u00e5t honom, ty de visste ju att hon var d\u00f6d.\n8:54 Men han tog henne vid handen och sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbFlicka, st\u00e5 upp.\u00bb\n8:55 D\u00e5 kom hennes ande igen, och hon stod strax upp. Och han tillsade att man skulle giva henne n\u00e5got att \u00e4ta.\n8:56 Och hennes f\u00f6r\u00e4ldrar blevo uppfyllda av h\u00e4pnad; men han f\u00f6rbj\u00f6d dem att f\u00f6r n\u00e5gon omtala vad som hade skett.\n9:1 Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet \u00f6ver alla onda andar, s\u00e5 ock makt att bota sjukdomar.\n9:2 Och han s\u00e4nde ut dem till att predika Guds rike och till att bota sjuka.\n9:3 Och han sade till dem: \u00bbTagen intet med eder p\u00e5 v\u00e4gen, varken stav eller r\u00e4nsel eller br\u00f6d eller penningar, och haven icke heller dubbla livkl\u00e4dnader.\n9:4 Och n\u00e4r I haven kommit in n\u00e5got hus, s\u00e5 stannen d\u00e4r, till dess I l\u00e4mnen den orten.\n9:5 Och om man n\u00e5gonst\u00e4des icke tager emot eder, s\u00e5 g\u00e5n bort ifr\u00e5n den staden, och skudden stoftet av edra f\u00f6tter, till ett vittnesb\u00f6rd mot dem.\u00bb\n9:6 Och de gingo ut och vandrade igenom landet, fr\u00e5n by till by, och f\u00f6rkunnade evangelium och botade sjuka allest\u00e4des.\n9:7 Men n\u00e4r Herodes, landsfursten, fick h\u00f6ra om allt detta som skedde visste han icke vad han skulle tro. Ty somliga sade: \u00bbDet \u00e4r Johannes, som har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da.\u00bb\n9:8 Men andra sade: \u00bbDet \u00e4r Elias, som har visat sig.\u00bb Andra \u00e5ter sade: \u00bbDet \u00e4r n\u00e5gon av de gamla profeterna, som har uppst\u00e5tt.\u00bb\n9:9 Men Herodes sj\u00e4lv sade: \u00bbJohannes har jag l\u00e5tit halshugga. Vem \u00e4r d\u00e5 denne, som jag h\u00f6r s\u00e5dant om?\u00bb Och han s\u00f6kte efter tillf\u00e4lle att f\u00e5 se honom.\n9:10 Och apostlarna kommo tillbaka och f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r Jesus huru stora ting de hade gjort. De tog han dem med sig och drog sig undan till en stad som hette Betsaida, d\u00e4r de kunde vara allena.\n9:11 Men n\u00e4r folket fick veta detta, gingo de efter honom. Och han l\u00e4t dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem som beh\u00f6vde botas gjorde han friska.\n9:12 Men dagen begynte nalkas sitt slut. D\u00e5 tr\u00e4dde de tolv fram och sade till honom: \u00bbL\u00e5t folket skiljas \u00e5t, s\u00e5 att de kunna g\u00e5 bort i byarna och g\u00e5rdarna h\u00e4romkring och skaffa sig h\u00e4rb\u00e4rge och f\u00e5 mat; vi \u00e4ro ju h\u00e4r i en \u00f6de trakt.\u00bb\n9:13 Men han sade till dem: \u00bbGiven I dem att \u00e4ta.\u00bb De svarade: \u00bbVi hava icke mer \u00e4n fem br\u00f6d och tv\u00e5 fiskar, s\u00e5framt vi icke skola g\u00e5 bort och k\u00f6pa mat \u00e5t allt detta folk.\u00bb\n9:14 D\u00e4r voro n\u00e4mligen vid pass fem tusen m\u00e4n. D\u00e5 sade han till sina l\u00e4rjungar: \u00bbL\u00e5ten dem l\u00e4gga sig ned i matlag, femtio eller s\u00e5 omkring i vart.\u00bb\n9:15 Och de gjorde s\u00e5 och l\u00e4to dem alla l\u00e4gga sig ned.\n9:16 D\u00e4refter tog han de fem br\u00f6den och de tv\u00e5 fiskarna och s\u00e4g upp till himmelen och v\u00e4lsignade dem. Och han br\u00f6t br\u00f6den och gav \u00e5t l\u00e4rjungarna, f\u00f6r att de skulle l\u00e4gga fram \u00e5t folket.\n9:17 Och de \u00e5to alla och blevo m\u00e4tta. sedan samlade man upp de stycken som hade blivit \u00f6ver efter dem, tolv korgar.\n9:18 N\u00e4r han en g\u00e5ng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro hans l\u00e4rjungar hos honom. Och han fr\u00e5gade dem och sade: \u00bbVem s\u00e4ger folket mig vara?\u00bb\n9:19 De svarade och sade: \u00bbJohannes d\u00f6paren; dock s\u00e4ga andra Elias; andra \u00e5ter s\u00e4ga: 'Det \u00e4r n\u00e5gon av de gamla profeterna, som har uppst\u00e5tt.'\u00bb\n9:20 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem: \u00bbVem s\u00e4gen d\u00e5 I mig vara?\u00bb Petrus svarade och sade: \u00bbGuds Smorde.\u00bb\n9:21 D\u00e5 f\u00f6rbj\u00f6d han dem str\u00e4ngeligen att s\u00e4ga detta till n\u00e5gon.\n9:22 Och han sade: \u00bbM\u00e4nniskosonen m\u00e5ste lida mycket, och han skall bliva f\u00f6rkastad av de \u00e4ldste och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rda och skall bliva d\u00f6dad, men p\u00e5 tredje dagen skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb\n9:23 Och han sade till alla: \u00bbOm n\u00e5gon vill efterf\u00f6lja mig, s\u00e5 f\u00f6rsake han sig sj\u00e4lv och tage sitt kors p\u00e5 sig var dag; s\u00e5 f\u00f6lje han mig.\n9:24 Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som mister sitt liv, f\u00f6r min skull, han skall bevara det.\n9:25 Och vad hj\u00e4lper det en m\u00e4nniska om hon vinner hela v\u00e4rlden, men mister sig sj\u00e4lv eller sj\u00e4lv g\u00e5r f\u00f6rlorad?\n9:26 Den som blyges f\u00f6r mig och f\u00f6r mina ord, f\u00f6r honom skall M\u00e4nniskosonen blygas, n\u00e4r han kom mer i sin och min Faders och de heliga \u00e4nglarnas h\u00e4rlighet.\n9:27 Men sannerligen s\u00e4ger jag eder: Bland dem som h\u00e4r st\u00e5 finnas n\u00e5gra som icke skola smaka d\u00f6den, f\u00f6rr\u00e4n de f\u00e5 se Guds rike.\u00bb\n9:28 Vid pass \u00e5tta dagar efter det att han hade talat detta tog han Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p\u00e5 berget f\u00f6r att bedja.\n9:29 Och under det att han bad, blev hans ansikte f\u00f6rvandlat, och hans kl\u00e4der blevo skinande vita.\n9:30 Och de, tv\u00e5 m\u00e4n stodo d\u00e4r och samtalade med honom, och dessa voro Moses och Elias.\n9:31 De visade sig i h\u00e4rlighet och talade om hans bortg\u00e5ng, vilken han skulle fullborda i Jerusalem.\n9:32 Men Petrus och de som voro med honom voro f\u00f6rtyngda av s\u00f6mn; d\u00e5 de sedan vaknade, s\u00e5go de hans h\u00e4rlighet och de b\u00e5da m\u00e4nnen, som stodo hos honom.\n9:33 N\u00e4r s\u00e5 dessa skulle skiljas ifr\u00e5n honom, sade Petrus till Jesus: \u00bbM\u00e4stare, har \u00e4r oss gott att vara; l\u00e5t oss g\u00f6ra tre hyddor, en \u00e5t dig och en \u00e5t Moses och en \u00e5t Elias.\u00bb Han visste n\u00e4mligen icke vad han sade.\n9:34 Medan han s\u00e5 talade, kom en sky och \u00f6verskyggde dem; och de blevo f\u00f6rskr\u00e4ckta, n\u00e4r de tr\u00e4dde in i skyn.\n9:35 Och ur skyn kom en r\u00f6st som sade: \u00bbDenne \u00e4r min Son, den utvalde; h\u00f6ren honom.\u00bb\n9:36 Och i detsamma som r\u00f6sten kom, funno de Jesus vara d\u00e4r allena. -- Och de f\u00f6rtego detta och omtalade icke f\u00f6r n\u00e5gon p\u00e5 den tiden n\u00e5got av vad de hade sett.\n9:37 N\u00e4r de dagen d\u00e4refter gingo ned fr\u00e5n berget, h\u00e4nde sig att mycket folk kom honom till m\u00f6tes.\n9:38 D\u00e5 ropade en man ur folkhopen och sade: \u00bbM\u00e4stare, jag beder dig, se till min son, ty han \u00e4r mitt enda barn.\n9:39 Det \u00e4r s\u00e5, att en ande pl\u00e4gar gripa fatt i honom, och strax skriar han d\u00e5, och anden sliter och rycker honom, och fradgan st\u00e5r honom om munnen. Och det \u00e4r med knapp n\u00f6d han sl\u00e4pper honom, sedan han har s\u00f6nderbr\u00e5kat honom.\n9:40 Nu bad jag dina l\u00e4rjungar att de skulle driva ut honom, men de kunde det icke.\u00bb\n9:41 D\u00e5 svarade Jesus och sade: \u00bbO du otrogna och vr\u00e5nga sl\u00e4kte, huru l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara hos eder och h\u00e4rda ut med eder? F\u00f6r hit din son.\u00bb\n9:42 Men \u00e4nnu medan denne var p\u00e5 v\u00e4g fram, kastade den onde anden omkull honom och slet och ryckte honom. D\u00e5 tilltalade Jesus den orene anden str\u00e4ngt och gjorde gossen frisk och gav honom tillbaka \u00e5t hans fader.\n9:43 Och alla h\u00e4pnade \u00f6ver Guds stora makt. D\u00e5 nu alla f\u00f6rundrade sig \u00f6ver alla de g\u00e4rningar som han gjorde, sade han till sina l\u00e4rjungar:\n9:44 \u00bbTagen emot dessa ord med \u00f6ppna \u00f6ron: M\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad i m\u00e4nniskors h\u00e4nder.\n9:45 Men de f\u00f6rstodo icke detta som han sade, och det var f\u00f6rborgat f\u00f6r dem, s\u00e5 att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att fr\u00e5ga honom om det som han hade sagt.\n9:46 Och bland dem uppstod tanken p\u00e5 vilken av dem som vore st\u00f6rst.\n9:47 Men Jesus f\u00f6rstod deras hj\u00e4rtans tankar och tog ett barn och st\u00e4llde det bredvid sig\n9:48 och sade till dem: \u00bbDen som tager emot detta barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s\u00e4nt mig. Ty den som \u00e4r minst bland eder alla, han \u00e4r st\u00f6rst.\n9:49 Och Johannes tog till orda och sade: \u00bbM\u00e4stare, s\u00e5go huru en man drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom, eftersom han icke f\u00f6ljde med oss.\u00bb\n9:50 Men Jesus sade till honom: \u00bbHindren honom icke; ty den som icke \u00e4r emot eder, han \u00e4r f\u00f6r eder.\u00bb\n9:51 D\u00e5 nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, besl\u00f6t han att st\u00e4lla sin f\u00e4rd till Jerusalem.\n9:52 Och han s\u00e4nde budb\u00e4rare framf\u00f6r sig; och de gingo \u00e5stad och kommo in i en samaritisk by f\u00f6r att reda till \u00e5t honom.\n9:53 Men folket d\u00e4r tog icke emot honom, eftersom han var stadd p\u00e5 f\u00e4rd till Jerusalem.\n9:54 N\u00e4r de b\u00e5da l\u00e4rjungarna Jakob i och Johannes f\u00f6rnummo detta, sade de: \u00bbHerre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4r dem?\u00bb\n9:55 D\u00e5 v\u00e4nde han sig om och tillr\u00e4ttavisade dem.\n9:56 Och de gingo till en annan by.\n9:57 Medan de nu f\u00e4rdades fram p\u00e5 v\u00e4gen, sade n\u00e5gon till honom: \u00bbJag vill f\u00f6lja dig, varthelst du g\u00e5r.\n9:58 D\u00e5 svarade Jesus honom: \u00bbR\u00e4varna hava kulor, och himmelens f\u00e5glar hava n\u00e4sten; men M\u00e4nniskosonen har ingen plats d\u00e4r han kan vila sitt huvud.\u00bb\n9:59 Och till en annan sade han: \u00bbF\u00f6l; mig.\u00bb Men denne svarade: \u00bbTillst\u00e4d mig att f\u00f6rst g\u00e5 bort och begrava min fader.\u00bb\n9:60 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbL\u00e5t de d\u00f6da begrava sina d\u00f6da; men g\u00e5 du \u00e5stad och f\u00f6rkunna Guds rike.\u00bb\n9:61 \u00c5ter en annan sade: \u00bbJag vill f\u00f6lja dig, Herre, men tillst\u00e4d mig att f\u00f6rst taga avsked av dem som h\u00f6ra till mitt hus.\u00bb\n9:62 D\u00e5 svarade Jesus honom: \u00bbIngen som ser sig tillbaka, sedan han har satt sin hand till plogen, \u00e4r skickad f\u00f6r Guds rike.\u00bb\n10:1 D\u00e4refter uts\u00e5g Herren sjuttiotv\u00e5 andra och s\u00e4nde ut dem framf\u00f6r sig, tv\u00e5 och tv\u00e5, till var stad och ort dit han sj\u00e4lv t\u00e4nkte komma\n10:2 \u00bbSk\u00f6rden \u00e4r mycken, men arbetarna \u00e4ro f\u00e5. Bedjen f\u00f6rdenskull sk\u00f6rdens Herre att han s\u00e4nder ut arbetare till sin sk\u00f6rd.\n10:3 G\u00e5n \u00e5stad. Se, jag s\u00e4nder eder s\u00e5som lamm mitt in ibland ulvar.\n10:4 B\u00e4ren ingen penningpung, ingen r\u00e4nsel, inga skor, och h\u00e4lsen icke p\u00e5 n\u00e5gon under v\u00e4gen.\n10:5 Men n\u00e4r I kommen in i n\u00e5got hus, s\u00e5 s\u00e4gen f\u00f6rst: 'Frid vare \u00f6ver detta hus.'\n10:6 Om d\u00e5 n\u00e5gon finnes d\u00e4rinne, som \u00e4r frid v\u00e4rd, s\u00e5 skall den frid I till\u00f6nsken vila \u00f6ver honom; varom icke, s\u00e5 skall den v\u00e4nda tillbaka \u00f6ver eder sj\u00e4lva.\n10:7 Och stannen kvar i det huset, och \u00e4ten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren \u00e4r v\u00e4rd sin l\u00f6n. G\u00e5n icke ur hus i hus.\n10:8 Och n\u00e4r I kommen in i n\u00e5gon stad d\u00e4r man tager emot eder, s\u00e5 \u00e4ten vad som s\u00e4ttes fram \u00e5t eder,\n10:9 och boten de sjuka som finnas d\u00e4r, och s\u00e4gen till dem: 'Guds rike \u00e4r eder n\u00e4ra.'\n10:10 Men n\u00e4r I kommen in i n\u00e5gon stad d\u00e4r man icke tager emot eder, s\u00e5 g\u00e5n ut p\u00e5 dess gator och s\u00e4gen:\n10:11 'Till och med det stoft som l\u00e5der vid v\u00e5ra f\u00f6tter ifr\u00e5n eder stad skaka vi av oss \u00e5t eder. Men det m\u00e5n I veta, att Guds rike \u00e4r n\u00e4ra.'\n10:12 Jag s\u00e4ger eder att det f\u00f6r Sodom skall p\u00e5 'den dagen' bliva dr\u00e4gligare \u00e4n f\u00f6r den staden.\n10:13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg\u00e4rningar som \u00e4ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s\u00e5 skulle de f\u00f6r l\u00e4nge sedan hava suttit i s\u00e4ck och aska och gjort b\u00e4ttring.\n10:14 Men ocks\u00e5 skall det vid domen bliva dr\u00e4gligare f\u00f6r Tyrus och Sidon \u00e4n f\u00f6r eder.\n10:15 Och du. Kapernaum, skall v\u00e4l du bliva upph\u00f6jt till himmelen? Nej, ned till d\u00f6dsriket m\u00e5ste du fara. --\n10:16 Den som h\u00f6r eder, han h\u00f6r mig, och den som f\u00f6rkastar eder, han f\u00f6rkastar mig; men den som f\u00f6rkastar mig, han f\u00f6rkastar honom som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n10:17 Och de sjuttiotv\u00e5 kommo tillbaka, uppfyllda av gl\u00e4dje, och sade: \u00bbHerre, ocks\u00e5 de onda andarna \u00e4ro oss underd\u00e5niga genom ditt namn.\u00bb\n10:18 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbJag s\u00e5g Satan falla ned fr\u00e5n himmelen s\u00e5som en ljungeld.\n10:19 Se, jag har givit eder makt att trampa p\u00e5 ormar och skorpioner och att f\u00f6rtrampa all ov\u00e4nnens h\u00e4rsmakt, och han skall icke kunna g\u00f6ra eder n\u00e5gon skada.\n10:20 Dock, gl\u00e4djens icke \u00f6ver att \u00e4nglarna \u00e4ro eder underd\u00e5niga, utan gl\u00e4djens \u00f6ver att edra namn \u00e4ro skrivna i himmelen.\u00bb\n10:21 I samma stund uppfylldes han av fr\u00f6jd genom den helige Ande och sade: \u00bbJag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f\u00f6r att du v\u00e4l har dolt detta f\u00f6r de visa och kloka, men uppenbarat det f\u00f6r de enfaldiga. Ja, Fader; s\u00e5 har ju varit ditt behag.\n10:22 Allt har av min Fader blivit f\u00f6r trott \u00e5t mig. Och ingen k\u00e4nner vem Sonen \u00e4r utom Fadern, ej heller vem Fadern \u00e4r, utom Sonen och den f\u00f6r vilken Sonen vill g\u00f6ra honom k\u00e4nd.\u00bb\n10:23 Sedan v\u00e4nde han sig till l\u00e4rjungarna, n\u00e4r han var allena med dem och sade: \u00bbSaliga \u00e4ro de \u00f6gon som se det I sen.\n10:24 Ty jag s\u00e4ger eder: M\u00e5nga profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och h\u00f6ra det som I h\u00f6ren, men fingo dock icke h\u00f6ra det.\u00bb\n10:25 Men en lagklok stod upp och ville sn\u00e4rja honom och sade: \u00bbM\u00e4stare, vad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 evigt liv till arvedel?\u00bb\n10:26 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbVad \u00e4r skrivet i lagen? Huru l\u00e4ser du?\u00bb\n10:27 Han svarade och sade: \u00bb'Du skall \u00e4lska Herren, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l och av all din kraft och av allt ditt f\u00f6rst\u00e5nd och din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.'\u00bb\n10:28 Han sade till honom: \u00bbR\u00e4tt svarade du. G\u00f6r det, s\u00e5 f\u00e5r du leva,\n10:29 D\u00e5 ville han r\u00e4ttf\u00e4rdiga sig och sade till Jesus: \u00bbVilken \u00e4r d\u00e5 min n\u00e4sta?\u00bb\n10:30 Jesus svarade och sade: \u00bbEn man begav sig fr\u00e5n Jerusalem ned till Jeriko, men r\u00e5kade ut f\u00f6r r\u00f6vare, som togo ifr\u00e5n honom hans kl\u00e4der och d\u00e4rtill slogo honom; d\u00e4refter gingo de sin v\u00e4g och l\u00e4to honom ligga d\u00e4r halvd\u00f6d.\n10:31 S\u00e5 h\u00e4nde sig att en pr\u00e4st f\u00e4rdades samma v\u00e4g; och n\u00e4r han fick se honom, gick han f\u00f6rbi.\n10:32 Likaledes ock en levit: n\u00e4r denne kom till det st\u00e4llet och fick se honom, gick han f\u00f6rbi.\n10:33 Men en samarit, som f\u00e4rdades samma v\u00e4g, kom ocks\u00e5 dit d\u00e4r han l\u00e5g; och n\u00e4r denne fick se honom, \u00f6mkade han sig \u00f6ver honom\n10:34 och gick fram till honom och g\u00f6t olja och vin i hans s\u00e5r och f\u00f6rband dem. Sedan lyfte han upp honom p\u00e5 sin \u00e5sna och f\u00f6rde honom till ett h\u00e4rb\u00e4rge och sk\u00f6tte honom.\n10:35 Morgonen d\u00e4refter tog han fram tv\u00e5 silverpenningar och gav dem \u00e5t v\u00e4rden och sade: 'Sk\u00f6t honom och vad du mer kostar p\u00e5 honom skall jag betala dig, n\u00e4r jag kommer tillbaka.' --\n10:36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens n\u00e4sta, som hade fallit i r\u00f6varh\u00e4nder?\u00bb\n10:37 Han svarade: \u00bbDen som bevisade honom barmh\u00e4rtighet.\u00bb D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbG\u00e5 du och g\u00f6r sammalunda.\u00bb\n10:38 N\u00e4r de nu voro p\u00e5 vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.\n10:39 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens f\u00f6tter och h\u00f6rde p\u00e5 hans ord.\n10:40 Men Marta var upptagen av m\u00e5ngahanda bestyr f\u00f6r att tj\u00e4na honom. Och hon gick fram och sade: \u00bbHerre, fr\u00e5gar du icke efter att min syster har l\u00e4mnat alla bestyr \u00e5t mig allena? S\u00e4g nu till henne att hon hj\u00e4lper mig.\u00bb\n10:41 D\u00e5 svarade Herren och sade till henne: \u00bbMarta, Marta, du g\u00f6r dig bekymmer och oro f\u00f6r m\u00e5ngahanda,\n10:42 men allenast ett \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifr\u00e5n henne.\u00bb\n11:1 N\u00e4r han en g\u00e5ng uppeh\u00f6ll sig p\u00e5 ett st\u00e4lle f\u00f6r att bedja och hade slutat sin b\u00f6n, sade en av hans l\u00e4rjungar till honom: \u00bbHerre, l\u00e4r oss att bedja, s\u00e5som ock Johannes l\u00e4rde sina l\u00e4rjungar.\u00bb\n11:2 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbN\u00e4r I bedjen, skolen I s\u00e4ga s\u00e5: 'Fader, helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;\n11:3 v\u00e5rt dagliga br\u00f6d giv oss var dag;\n11:4 och f\u00f6rl\u00e5t oss v\u00e5ra synder, ty ocks\u00e5 vi f\u00f6rl\u00e5ta var och en som \u00e4r oss n\u00e5got skyldig; och inled oss icke i frestelse.'\u00bb\n11:5 Ytterligare sade han till dem: \u00bbOm n\u00e5gon av eder har en v\u00e4n och mitt i natten kommer till denne och s\u00e4ger till honom: 'K\u00e4re v\u00e4n, l\u00e5na mig tre br\u00f6d;\n11:6 ty en av mina v\u00e4nner har kommit resande till mig, och jag har intet att s\u00e4tta fram \u00e5t honom'\n11:7 s\u00e5 svarar kanske den andre inifr\u00e5n huset och s\u00e4ger: 'G\u00f6r mig icke omak; d\u00f6rren \u00e4r redan st\u00e4ngd, och b\u00e5de jag och mina barn hava g\u00e5tt till s\u00e4ngs; jag kan icke st\u00e5 upp och g\u00f6ra dig n\u00e5got.'\n11:8 Men jag s\u00e4ger eder: Om han \u00e4n icke, av det sk\u00e4let att han \u00e4r hans v\u00e4n, vill st\u00e5 upp och giva honom n\u00e5got, s\u00e5 kommer han likv\u00e4l, d\u00e4rf\u00f6r att den andre \u00e4r s\u00e5 p\u00e5tr\u00e4ngande, att st\u00e5 upp och giva honom s\u00e5 mycket han beh\u00f6ver.\n11:9 Likas\u00e5 s\u00e4ger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet; s\u00f6ken, och I skolen finna; klappen, och f\u00f6r eder skall varda uppl\u00e5tet.\n11:10 Ty var och en som beder, han f\u00e5r; och den som s\u00f6ker, han finner; och f\u00f6r den som klappar skall varda uppl\u00e5tet.\n11:11 Finnes bland eder n\u00e5gon fader, som n\u00e4r hans son beder honom om en fisk, i stallet f\u00f6r en fisk r\u00e4cker honom en orm,\n11:12 eller som r\u00e4cker honom en skorpion, n\u00e4r han beder om ett \u00e4gg?\n11:13 Om nu I, som \u00e4ren onda, f\u00f6rst\u00e5n att giva edra barn goda g\u00e5vor, huru mycket mer skall icke d\u00e5 den himmelske Fadern giva helig ande \u00e5t dem som bedja honom!\u00bb\n11:14 Och han drev ut en ond ande som var d\u00f6vstum. Och n\u00e4r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d\u00f6vstumme; och folket f\u00f6rundrade sig.\n11:15 Men n\u00e5gra av dem sade: \u00bbDet \u00e4r med Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.\u00bb\n11:16 Och n\u00e5gra andra ville s\u00e4tta honom p\u00e5 prov och beg\u00e4rde av honom ett tecken fr\u00e5n himmelen.\n11:17 Men han f\u00f6rstod deras tankar och sade till dem: \u00bbVart rike som har kommit i strid med sig sj\u00e4lvt bliver f\u00f6r\u00f6tt, s\u00e5 att hus faller p\u00e5 hus.\n11:18 Om nu Satan har kommit i strid med sig sj\u00e4lv, huru kan d\u00e5 hans rike hava best\u00e5nd? I s\u00e4gen ju att det \u00e4r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna.\n11:19 Men om det \u00e4r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d\u00e5 edra egna anh\u00e4ngare ut dem? De skola allts\u00e5 vara edra domare.\n11:20 Om det \u00e5ter \u00e4r med Guds finger som jag driver ut de onda andarna, s\u00e5 har ju Guds rike kommit till eder. --\n11:21 N\u00e4r en stark man, fullt v\u00e4pnad, bevakar sin g\u00e5rd, d\u00e5 \u00e4ro hans \u00e4godelar fredade.\n11:22 Men om n\u00e5gon som \u00e4r starkare \u00e4n han angriper honom och \u00f6vervinner honom, s\u00e5 tager denne ifr\u00e5n honom alla vapnen, som han f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5, och skiftar ut bytet efter honom.\n11:23 Den som icke \u00e4r med mig, han \u00e4r emot mig, och den som icke f\u00f6rsamlar med mig, han f\u00f6rskingrar.\n11:24 N\u00e4r en oren ande har farit ut ur en m\u00e4nniska, vandrar han omkring i \u00f6kentrakter och s\u00f6ker efter ro. Men d\u00e5 han icke finner n\u00e5gon, s\u00e4ger han: 'Jag vill v\u00e4nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr\u00e5n.'\n11:25 Och n\u00e4r han kommer dit och finner det fejat och prytt,\n11:26 d\u00e5 g\u00e5r han \u00e5stad och tager med sig sju andra andar, som \u00e4ro v\u00e4rre \u00e4n han sj\u00e4lv, och de g\u00e5 ditin och bo d\u00e4r; och s\u00e5 bliver f\u00f6r den m\u00e4nniskan det sista v\u00e4rre \u00e4n det f\u00f6rsta.\u00bb\n11:27 N\u00e4r han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin r\u00f6st och ropade till honom: \u00bbSaligt \u00e4r det moderssk\u00f6te som har burit dig, och de br\u00f6st som du har diat.\u00bb\n11:28 Men han svarade: \u00bbJa, saliga \u00e4r de som h\u00f6ra Guds ord och g\u00f6mma det.\u00bb\n11:29 Men n\u00e4r folket str\u00f6mmade till tog han till orda och sade: \u00bbDetta sl\u00e4kte \u00e4r ett ont sl\u00e4kte Det beg\u00e4r ett tecken, men intet annat tecken skall givas det \u00e4n Jonas' tecken.\n11:30 Ty s\u00e5som Jonas blev ett tecken f\u00f6r nineviterna, s\u00e5 skall ock M\u00e4nniskosonen vara ett tecken f\u00f6r detta sl\u00e4kte.\n11:31 Drottningen av S\u00f6derlandet skall vid domen tr\u00e4da fram tillsammans med detta sl\u00e4ktes m\u00e4n och bliva dem till dom. Ty hon kom fr\u00e5n jordens \u00e4nda f\u00f6r att h\u00f6ra Salomos visdom; och se, har \u00e4r vad som \u00e4r mer \u00e4n Salomo.\n11:32 Ninevitiska m\u00e4n skola vid domen tr\u00e4da fram tillsammans med detta sl\u00e4kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b\u00e4ttring vid Jonas' predikan; och se, h\u00e4r \u00e4r vad som \u00e4r mer \u00e4n Jonas.\n11:33 Ingen t\u00e4nder ett ljus och s\u00e4tter det p\u00e5 en undang\u00f6md plats eller under sk\u00e4ppan, utan man s\u00e4tter det p\u00e5 ljusstaken, f\u00f6r att de som komma in skola se skenet.\n11:34 Ditt \u00f6ga \u00e4r kroppens lykta. N\u00e4r ditt \u00f6ga \u00e4r friskt, d\u00e5 har ock hela din kropp ljus; men n\u00e4r det \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvat, d\u00e5 \u00e4r ock din kropp h\u00f6ljd i m\u00f6rker.\n11:35 Se d\u00e4rf\u00f6r till, att ljuset som du har i dig icke \u00e4r m\u00f6rker.\n11:36 Om s\u00e5 hela din kropp f\u00e5r ljus och icke har n\u00e5gon del h\u00f6ljd i m\u00f6rker, d\u00e5 har den ljus i sin helhet, s\u00e5som n\u00e4r en lykta lyser dig med sitt klara sken.\u00bb\n11:37 Under det att han s\u00e5 talade, inbj\u00f6d en faris\u00e9 honom till m\u00e5ltid hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.\n11:38 Men n\u00e4r faris\u00e9en s\u00e5g att han icke tv\u00e5dde sig f\u00f6re m\u00e5ltiden, f\u00f6rundrade han sig.\n11:39 D\u00e5 sade Herren till honom: \u00bbI faris\u00e9er, I g\u00f6ren nu det yttre av b\u00e4garen och fatet rent, medan edert inre \u00e4r fullt av rofferi och ondska.\n11:40 I d\u00e5rar, har icke han som har gjort det yttre ocks\u00e5 gjort det inre?\n11:41 Given fastmer s\u00e5som allmosa vad inuti k\u00e4rlet \u00e4r; f\u00f6rst d\u00e5 bliver allt hos eder rent.\n11:42 Men ve eder, I faris\u00e9er, som given tionde av mynta och ruta och alla slags kryddv\u00e4xter, men icke akten p\u00e5 r\u00e4tten och p\u00e5 k\u00e4rleken till Gud! Det ena borden I g\u00f6ra, men icke underl\u00e5ta det andra.\n11:43 Ve eder, I faris\u00e9er, som g\u00e4rna viljen sitta fr\u00e4mst i synagogorna och g\u00e4rna viljen bliva h\u00e4lsade p\u00e5 torgen!\n11:44 Ve eder, I som \u00e4ren lika gravar som ingen kan m\u00e4rka, och \u00f6ver vilka m\u00e4nniskorna g\u00e5 fram utan att veta det!\u00bb\n11:45 D\u00e5 tog en av de lagkloke till orda och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, n\u00e4r du s\u00e5 talar, skymfar du ocks\u00e5 oss.\u00bb\n11:46 Han svarade: \u00bbJa, ve ock eder, I lagkloke, som p\u00e5 m\u00e4nniskorna l\u00e4ggen b\u00f6rdor, sv\u00e5ra att b\u00e4ra, men sj\u00e4lva icke viljen med ett enda finger r\u00f6ra vid de b\u00f6rdorna!\n11:47 Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra f\u00e4der dr\u00e4pte!\n11:48 S\u00e5 b\u00e4ren I d\u00e5 vittnesb\u00f6rd om edra f\u00e4ders g\u00e4rningar och gillen dem; ty om de dr\u00e4pte profeterna, s\u00e5 byggen I upp deras gravar.\n11:49 D\u00e4rf\u00f6r har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall s\u00e4nda till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dr\u00e4pa, och andra skola de f\u00f6rf\u00f6lja.\n11:50 Och s\u00e5 skall av detta sl\u00e4kte utkr\u00e4vas alla profeters blod, allt det som \u00e4r utgjutet fr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse,\n11:51 \u00e4nda ifr\u00e5n Abels blod intill Sakarias' blod, hans som f\u00f6rgjordes mellan altaret och templet.' Ja, jag s\u00e4ger eder: Det skall utkr\u00e4vas av detta sl\u00e4kte.\n11:52 Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till kunskapen! Sj\u00e4lva haven I icke kommit ditin och f\u00f6r dem som ville komma dit haven I lagt hinder.\u00bb\n11:53 N\u00e4r han inf\u00f6r allt folket sade detta till dem, blevo faris\u00e9erna och de lagkloke mycket f\u00f6rbittrade och g\u00e5vo sig i strid med honom om m\u00e5nga stycken;\n11:54 de s\u00f6kte n\u00e4mligen efter tillf\u00e4lle att kunna anklaga honom.\n12:1 D\u00e5 nu otaligt mycket folk var f\u00f6rsamlat omkring honom, s\u00e5 att de trampade p\u00e5 varandra, tog han till orda och sade, n\u00e4rmast till sina l\u00e4rjungar: \u00bbTagen eder till vara f\u00f6r faris\u00e9ernas surdeg, det \u00e4r f\u00f6r skrymteri.\n12:2 Intet \u00e4r f\u00f6rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet \u00e4r f\u00f6rdolt, som icke skall bliva k\u00e4nt.\n12:3 D\u00e4rf\u00f6r skall allt vad I haven sagt i m\u00f6rkret bliva h\u00f6rt i ljuset, och vad I haven viskat i n\u00e5gons \u00f6ra i kammaren, det skall bliva utropat p\u00e5 taken.\n12:4 Men jag s\u00e4ger eder, mina v\u00e4nner: Frukten icke f\u00f6r dem som v\u00e4l kunna dr\u00e4pa kroppen, men sedan icke hava makt att g\u00f6ra n\u00e5got mer.\n12:5 Jag vill l\u00e4ra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har makt att, sedan han har dr\u00e4pt, ocks\u00e5 kasta i Gehenna. Ja, jag s\u00e4ger eder: Honom skolen I frukta. --\n12:6 S\u00e4ljas icke fem sparvar f\u00f6r tv\u00e5 sk\u00e4rvar? Och icke en av dem \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ten hos Gud.\n12:7 Men p\u00e5 eder \u00e4ro till och med huvudh\u00e5ren allasammans r\u00e4knade. Frukten icke; I \u00e4ren mer v\u00e4rda \u00e4n m\u00e5nga sparvar.\n12:8 Och jag s\u00e4ger eder: Var och en som bek\u00e4nner mig inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, honom skall ock M\u00e4nniskosonen k\u00e4nnas vid inf\u00f6r Guds \u00e4nglar.\n12:9 Men den som f\u00f6rnekar mig inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, han skall ock bliva f\u00f6rnekad inf\u00f6r Guds \u00e4nglar.\n12:10 Och om n\u00e5gon s\u00e4ger n\u00e5got mot M\u00e4nniskosonen, s\u00e5 skall det bliva honom f\u00f6rl\u00e5tet; men den som h\u00e4dar den helige Ande, honom skall det icke bliva f\u00f6rl\u00e5tet.\n12:11 Men n\u00e4r man drager eder fram inf\u00f6r synagogor och \u00f6verheter och myndigheter, s\u00e5 g\u00f6ren eder icke bekymmer f\u00f6r huru eller varmed I skolen f\u00f6rsvara eder, eller vad I skolen s\u00e4ga;\n12:12 ty den helige Ande skall i samma stund l\u00e4ra eder vad I skolen s\u00e4ga.\u00bb\n12:13 Och en man i folkhopen sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, s\u00e4g till min broder att han skiftar arvet med mig.\u00bb\n12:14 Men han svarade honom: \u00bbMin v\u00e4n, vem har satt mig till domare eller skiftesman \u00f6ver eder?\u00bb\n12:15 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbSen till, att I tagen eder till vara f\u00f6r allt slags girighet; ty en m\u00e4nniskas liv beror icke d\u00e4rp\u00e5 att hon har \u00f6verfl\u00f6d p\u00e5 \u00e4godelar.\u00bb\n12:16 Och han framst\u00e4llde f\u00f6r dem en liknelse; han sade: \u00bbDet var en rik man vilkens \u00e5krar buro ymniga sk\u00f6rdar.\n12:17 Och han t\u00e4nkte vid sig sj\u00e4lv och sade: 'Vad skall jag g\u00f6ra? Jag har ju icke rum nog f\u00f6r att inb\u00e4rga min sk\u00f6rd.'\n12:18 D\u00e4refter sade han: 'S\u00e5 vill jag g\u00f6ra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp st\u00f6rre, och i dem skall jag samla in all min gr\u00f6da och allt mitt goda.\n12:19 Sedan vill jag s\u00e4ga till min sj\u00e4l: K\u00e4ra sj\u00e4l, du har mycket gott f\u00f6r varat f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r; giv dig nu ro, \u00e4t, drick och var glad.\n12:20 Men Gud sade till honom: 'Du d\u00e5re, i denna natt skall din sj\u00e4l utkr\u00e4vas av dig; vem skall d\u00e5 f\u00e5 vad du har samlat i f\u00f6rr\u00e5d?' --\n12:21 S\u00e5 g\u00e5r det den som samlar skatter \u00e5t sig sj\u00e4lv, men icke \u00e4r rik inf\u00f6r Gud.\u00bb\n12:22 Och han sade till sina l\u00e4rjungar: \u00bbD\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag eder: G\u00f6ren eder icke bekymmer f\u00f6r edert liv, vad I skolen \u00e4ta, ej heller f\u00f6r eder kropp, vad I skolen kl\u00e4da eder med.\n12:23 Livet \u00e4r ju mer \u00e4n maten, och kroppen mer \u00e4n kl\u00e4derna.\n12:24 Given akt p\u00e5 korparna: de s\u00e5 icke, ej heller sk\u00f6rda de, och de hava varken visthus eller lada; och likv\u00e4l f\u00f6der Gud dem. Huru mycket mer \u00e4ren icke I \u00e4n f\u00e5glarna!\n12:25 Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer l\u00e4gga en aln till sin livsl\u00e4ngd?\n12:26 F\u00f6rm\u00e5n I nu icke ens det som minst \u00e4r, varf\u00f6r g\u00f6ren I eder d\u00e5 bekymmer f\u00f6r det \u00f6vriga?\n12:27 Given akt p\u00e5 liljorna, huru de varken spinna eller v\u00e4va; och likv\u00e4l s\u00e4ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h\u00e4rlighet var s\u00e5 kl\u00e4dd som en av dem.\n12:28 Kl\u00e4der nu Gud s\u00e5 gr\u00e4set p\u00e5 marken, vilket i dag st\u00e5r och i morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d\u00e5 icke kl\u00e4da eder, I klentrogne!\n12:29 S\u00f6ken d\u00e4rf\u00f6r icke heller I efter vad I skolen \u00e4ta, eller vad I skolen dricka, och beg\u00e4ren icke vad som \u00e4r f\u00f6r h\u00f6gt.\n12:30 Efter allt detta s\u00f6ka ju hedningarna i v\u00e4rlden, och eder Fader vet att I beh\u00f6ven detta.\n12:31 Nej, s\u00f6ken efter hans rike, s\u00e5 skall ocks\u00e5 detta andra tillfalla eder.\n12:32 Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att giva eder riket.\n12:33 S\u00e4ljen vad I \u00e4gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar som icke n\u00f6tas ut, en outt\u00f6mlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv n\u00e5r, och d\u00e4r man icke f\u00f6rd\u00e4rvar.\n12:34 Ty d\u00e4r eder skatt \u00e4r, d\u00e4r komma ock edra hj\u00e4rtan att vara.\n12:35 Haven edra l\u00e4nder omgjordade och edra lampor brinnande.\n12:36 Och varen I lika tj\u00e4nare som v\u00e4nta p\u00e5 att deras herre skall bryta upp fr\u00e5n br\u00f6llopet, f\u00f6r att strax kunna \u00f6ppna f\u00f6r honom, n\u00e4r han kommer och klappar.\n12:37 Saliga \u00e4ro de tj\u00e4nare som deras herre finner vakande, n\u00e4r han kommer. Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Han skall f\u00e4sta upp sin kl\u00e4dnad och l\u00e5ta dem taga plats vid bordet och sj\u00e4lv g\u00e5 fram och betj\u00e4na dem.\n12:38 Och vare sig han kommer under den andra nattv\u00e4kten eller under den tredje och finner dem s\u00e5 g\u00f6ra -- saliga \u00e4ro de d\u00e5.\n12:39 Men det f\u00f6rst\u00e5n I v\u00e4l, att om husbonden visste vilken stund tjuven skulle komma, s\u00e5 tillstadde han icke att n\u00e5gon br\u00f6t sig in i hans hus.\n12:40 S\u00e5 varen ock I redo ty i en stund d\u00e5 I icke v\u00e4nten det skall M\u00e4nniskosonen komma.\u00bb\n12:41 D\u00e5 sade Petrus: \u00bbHerre, \u00e4r det om oss som du talar i denna liknelse, eller \u00e4r det om alla?\u00bb\n12:42 Herren svarade: \u00bbFinnes n\u00e5gon trogen och f\u00f6rst\u00e5ndig f\u00f6rvaltare, som av sin herre kan s\u00e4ttas \u00f6ver hans husfolk, f\u00f6r att i r\u00e4tt tid giva dem deras best\u00e4mda kost --\n12:43 salig \u00e4r d\u00e5 den tj\u00e4naren, om hans herre, n\u00e4r han kommer, finner honom g\u00f6ra s\u00e5.\n12:44 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Han skall s\u00e4tta honom \u00f6ver allt vad han \u00e4ger.\n12:45 Men om s\u00e5 \u00e4r, att tj\u00e4naren s\u00e4ger i sitt hj\u00e4rta: 'Min herre kommer icke s\u00e5 snart', och han begynner att sl\u00e5 de andra tj\u00e4narna och tj\u00e4narinnorna och att \u00e4ta och dricka s\u00e5 att han bliver drucken,\n12:46 d\u00e5 skall den tj\u00e4narens herre komma p\u00e5 en dag d\u00e5 han icke v\u00e4ntar det, och i en stund d\u00e5 han icke t\u00e4nker sig det, och han skall l\u00e5ta hugga honom i stycken och l\u00e5ta honom f\u00e5 sin del med de otrogna. --\n12:47 Och den tj\u00e4nare som hade f\u00e5tt veta sin herres vilja, men icke redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva straffad med m\u00e5nga slag.\n12:48 Men den som, utan att hava f\u00e5tt veta hans vilja, gjorde vad som val slag v\u00e4rt, han skall bliva straffad med allenast f\u00e5 slag. Var och en \u00e5t vilken mycket \u00e4r givet, av honom skall mycket varda utkr\u00e4vt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.\n12:49 Jag har kommit f\u00f6r att t\u00e4nda en eld p\u00e5 jorden; och huru g\u00e4rna ville jag icke att den redan brunne!\n12:50 Men jag m\u00e5ste genomg\u00e5 ett dop; och huru \u00e4ngslas jag icke, till dess att det \u00e4r fullbordat!\n12:51 Menen I att jag har kommit f\u00f6r att skaffa frid p\u00e5 jorden? Nej, s\u00e4ger jag eder, fastmer s\u00f6ndring.\n12:52 Ty om fem finnas i samma hus, skola de h\u00e4refter vara s\u00f6ndrade fr\u00e5n varandra, s\u00e5 att tre st\u00e5 mot tv\u00e5 Och tv\u00e5 mot tre:\n12:53 fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin dotter och dottern mot sin moder, sv\u00e4rmodern mot sin sonhustru och sonhustrun mot sin sv\u00e4rmoder.\n12:54 Han hade ocks\u00e5 till folket: \u00bbN\u00e4r I sen ett moln stiga upp i v\u00e4ster, s\u00e4gen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s\u00e5.\n12:55 Och n\u00e4r I sen sunnanvind bl\u00e5sa, s\u00e4gen I: 'Nu kommer stark hetta'; och detta sker.\n12:56 I skrymtare, jordens och himmelens utseende f\u00f6rst\u00e5n I att tyda; huru kommer det d\u00e5 till, att I icke kunnen tyda denna tiden?\n12:57 Varf\u00f6r l\u00e5ten I icke edert eget inre d\u00f6ma om vad r\u00e4tt \u00e4r?\n12:58 N\u00e4r du g\u00e5r till en \u00f6verhetsperson med din motpart, s\u00e5 g\u00f6r dig under v\u00e4gen all m\u00f6da att bliva f\u00f6rlikt med denne, s\u00e5 att han icke drager dig fram inf\u00f6r domaren; d\u00e5 h\u00e4nder att domaren \u00f6verl\u00e4mnar dig \u00e5t r\u00e4ttstj\u00e4naren, och att r\u00e4ttstj\u00e4naren kastar dig i f\u00e4ngelse.\n12:59 Jag s\u00e4ger dig: Du skall icke slippa ut d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6rr\u00e4n du har betalt \u00e4nda till den yttersta sk\u00e4rven.\u00bb\n13:1 Vid samma tid kommo n\u00e5gra och ber\u00e4ttade f\u00f6r honom om de galil\u00e9er vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.\n13:2 D\u00e5 svarade han och sade till dem: \u00bbMenen I att dessa galil\u00e9er voro st\u00f6rre syndare \u00e4n alla andra galil\u00e9er, eftersom de fingo lida s\u00e5dant?\n13:3 Nej, s\u00e4ger jag eder; men om I icke g\u00f6ren b\u00e4ttring, skolen I alla sammalunda f\u00f6rg\u00e5s.\n13:4 Eller de aderton som d\u00f6dades, n\u00e4r tornet i Siloam f\u00f6ll p\u00e5 dem, menen I att de voro mer brottsliga \u00e4n alla andra m\u00e4nniskor som bo i Jerusalem?\n13:5 Nej, s\u00e4ger jag eder; men om I icke g\u00f6ren b\u00e4ttring, skolen I alla sammalunda f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n13:6 Och han framst\u00e4llde denna liknelse: \u00bbEn man hade ett fikontr\u00e4d planterat i sin ving\u00e5rd; och han kom och s\u00f6kte frukt d\u00e4rp\u00e5, men fann ingen.\n13:7 D\u00e5 sade han till ving\u00e5rdsmannen: 'Se, nu i tre \u00e5r har jag kommit och s\u00f6kt frukt p\u00e5 detta fikontr\u00e4d, utan att finna n\u00e5gon. Hugg bort det. Varf\u00f6r skall det d\u00e4rj\u00e4mte f\u00e5 utsuga jorden?'\n13:8 Men ving\u00e5rdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, l\u00e5t det st\u00e5 kvar ocks\u00e5 detta \u00e5r, f\u00f6r att jag under tiden m\u00e5 gr\u00e4va omkring det och g\u00f6da det;\n13:9 kanh\u00e4nda skall det s\u00e5 till n\u00e4sta \u00e5 b\u00e4ra frukt. Varom icke, s\u00e5 m\u00e5 du d\u00e5 hugga bort det.'\u00bb\n13:10 N\u00e4r han en g\u00e5ng p\u00e5 sabbaten undervisade i en synagoga,\n13:11 var d\u00e4r en kvinna som i aderton \u00e5r hade varit besatt av en sjukdomsande, och hon var s\u00e5 hopkrumpen, att hon alls icke kunde r\u00e4ta upp sin kropp.\n13:12 D\u00e5 nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade till henne \u00bbKvinna, du \u00e4r fri ifr\u00e5n din sjuk dom\u00bb,\n13:13 och han lade d\u00e4rvid h\u00e4nderna p\u00e5 henne. Och strax r\u00e4tade hon upp sig och prisade Gud.\n13:14 Men det f\u00f6rtr\u00f6t synagogf\u00f6rest\u00e5ndaren att Jesus p\u00e5 sabbaten botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: \u00bbSex dagar finnas, p\u00e5 vilka man b\u00f6r arbeta. P\u00e5 dem m\u00e5n I allts\u00e5 komma och l\u00e5ta bota eder, men icke p\u00e5 sabbatsdagen.\n13:15 D\u00e5 svarade Herren honom och sade: \u00bbI skrymtare, l\u00f6ser icke var och en av eder p\u00e5 sabbaten sin oxe eller \u00e5sna fr\u00e5n krubban och leder den bort f\u00f6r att vattna den?\n13:16 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har h\u00e5llit bunden nu i aderton \u00e5r, skulle d\u00e5 icke hon p\u00e5 sabbatsdagen f\u00e5 l\u00f6sas fr\u00e5n sin boja?\u00bb\n13:17 N\u00e4r han sade detta, blygdes alla hans motst\u00e5ndare; och allt folket gladde sig \u00f6ver alla de h\u00e4rliga g\u00e4rningar som gjordes av honom.\n13:18 S\u00e5 sade han d\u00e5: \u00bbVad \u00e4r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna det vid?\n13:19 Det \u00e4r likt ett senapskorn som en man tager och l\u00e4gger ned i sin tr\u00e4dg\u00e5rd, och det v\u00e4xer och bliver ett tr\u00e4d, och himmelens f\u00e5glar bygga sina n\u00e4sten p\u00e5 dess grenar.\u00bb\n13:20 Ytterligare sade han: \u00bbVad skall jag likna Guds rike vid?\n13:21 Det \u00e4r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk\u00e4ppor mj\u00f6l, till dess alltsammans bliver syrat.\u00bb\n13:22 Och han vandrade fr\u00e5n stad till stad och fr\u00e5n by till by och undervisade folket, under det att han fortsatte sin f\u00e4rd till Jerusalem.\n13:23 Och n\u00e5gon fr\u00e5gade honom: \u00bbHerre, \u00e4r det allenast f\u00e5 som bliva fr\u00e4lsta?\u00bb D\u00e5 svarade han dem:\n13:24 \u00bbK\u00e4mpen f\u00f6r att komma in genom den tr\u00e5nga d\u00f6rren; ty m\u00e5nga, s\u00e4ger jag eder, skola f\u00f6rs\u00f6ka att komma in och skola dock icke f\u00f6rm\u00e5 det.\n13:25 Om husbonden har st\u00e5tt upp och tillslutit d\u00f6rren, och I sedan kommen och st\u00e4llen eder d\u00e4rutanf\u00f6r och klappen p\u00e5 d\u00f6rren och s\u00e4gen: 'Herre, l\u00e5t upp f\u00f6r oss', s\u00e5 skall han svara och s\u00e4ga till eder: 'Jag vet icke varifr\u00e5n I \u00e4ren.'\n13:26 Och I skolen d\u00e5 s\u00e4ga: 'Vi hava ju \u00e4tit och druckit med dig, och du har undervisat p\u00e5 v\u00e5ra gator.'\n13:27 Men han skall svara: 'Jag s\u00e4ger eder: Jag vet icke varifr\u00e5n I \u00e4ren; g\u00e5n bort ifr\u00e5n mig, alla I og\u00e4rningsm\u00e4n.'\n13:28 D\u00e4r skall d\u00e5 bliva gr\u00e5t och tandagnisslan, n\u00e4r I f\u00e5n se Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen eder sj\u00e4lva utkastade.\n13:29 Ja, m\u00e4nniskor skola komma fr\u00e5n \u00f6ster och v\u00e4ster, fr\u00e5n norr och s\u00f6der och bliva bordsg\u00e4ster i Guds rike.\n13:30 Och se, d\u00e5 skola somliga som \u00e4ro de sista bliva de f\u00f6rsta, och somliga som \u00e4ro de f\u00f6rsta bliva de sista.\n13:31 I samma stund kommo n\u00e5gra faris\u00e9er fram och sade till honom: \u00bbBegiv dig \u00e5stad bort h\u00e4rifr\u00e5n; ty Herodes vill dr\u00e4pa dig.\u00bb\n13:32 D\u00e5 svarade han dem: \u00bbG\u00e5n och s\u00e4gen den r\u00e4ven, att jag i dag och i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag f\u00f6rst p\u00e5 tredje dagen \u00e4r f\u00e4rdig.\n13:33 Men jag m\u00e5ste vandra i dag och i morgon och i \u00f6vermorgon, ty det \u00e4r icke i sin ordning att en profet f\u00f6rg\u00f6res annorst\u00e4des \u00e4n i Jerusalem. --\n13:34 Jerusalem, Jerusalem, du som dr\u00e4per profeterna och stenar dem som \u00e4ro s\u00e4nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f\u00f6rsamla dina barn, likasom h\u00f6nan f\u00f6rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men haven icke velat.\n13:35 Se, edert hus skall komma att st\u00e5 \u00f6vergivet. Men jag s\u00e4ger eder: I skolen icke se mig, f\u00f6rr\u00e4n den tid kommen, d\u00e5 I s\u00e4gen: 'V\u00e4lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'\n14:1 N\u00e4r han p\u00e5 en sabbat hade kommit in till en av de f\u00f6rn\u00e4mligaste faris\u00e9erna f\u00f6r att intaga en m\u00e5ltid, h\u00e4nde sig, medan man d\u00e4r vaktade p\u00e5 honom,\n14:2 att en vattusiktig man kom dit och stod framf\u00f6r honom.\n14:3 D\u00e5 tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och faris\u00e9erna: \u00bb\u00c4r det lovligt att bota sjuka p\u00e5 sabbaten, eller \u00e4r det icke lovligt?\u00bb\n14:4 Men de tego. D\u00e5 tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och l\u00e4t honom g\u00e5.\n14:5 Sedan sade han till dem: \u00bbOm n\u00e5gon av eder har en \u00e5sna eller en oxe som faller i en brunn, g\u00e5r han icke d\u00e5 strax och drager upp den, j\u00e4mv\u00e4l p\u00e5 sabbatsdagen?\u00bb\n14:6 Och de f\u00f6rm\u00e5dde icke svara n\u00e5got h\u00e4rp\u00e5.\n14:7 D\u00e5 han nu m\u00e4rkte huru g\u00e4sterna utvalde \u00e5t sig de fr\u00e4msta platserna, framst\u00e4llde han f\u00f6r dem en liknelse; han sade till dem:\n14:8 \u00bbN\u00e4r du av n\u00e5gon har blivit bjuden till br\u00f6llop, s\u00e5 tag icke den fr\u00e4msta platsen vid bordet. Ty kanh\u00e4nda finnes bland g\u00e4sterna n\u00e5gon som \u00e4r mer ansedd \u00e4n du,\n14:9 och d\u00e5 kommer till \u00e4ventyrs den som har bjudit b\u00e5de dig och honom och s\u00e4ger till dig: 'Giv plats \u00e5t denne'; och s\u00e5 m\u00e5ste du med skam intaga den nedersta platsen.\n14:10 Nej, n\u00e4r du har blivit bjuden, s\u00e5 g\u00e5 och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan d\u00e5 h\u00e4nda att den som har bjudit dig s\u00e4ger till dig, n\u00e4r han kommer: 'Min v\u00e4n, stig h\u00f6gre upp.' D\u00e5 vederfares dig heder inf\u00f6r alla de andra bordsg\u00e4sterna.\n14:11 Ty var och en som upph\u00f6jer sig, han skall bliva f\u00f6r\u00f6dmjukad, och den som \u00f6dmjukar sig, han skall bliva upph\u00f6jd.\u00bb\n14:12 Han sade ock till den som hade bjudit honom: \u00bbN\u00e4r du g\u00f6r ett g\u00e4stabud, p\u00e5 middagen eller p\u00e5 aftonen, s\u00e5 inbjud icke dina v\u00e4nner eller dina br\u00f6der eller dina fr\u00e4nder, ej heller rika grannar, s\u00e5 att de bjuda dig igen och du d\u00e4rigenom f\u00e5r vederg\u00e4llning.\n14:13 Nej, n\u00e4r du g\u00f6r g\u00e4stabud, s\u00e5 bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.\n14:14 Salig \u00e4r du d\u00e5; ty eftersom de icke f\u00f6rm\u00e5 vederg\u00e4lla dig, skall du f\u00e5 din vederg\u00e4llning vid de r\u00e4ttf\u00e4rdigas uppst\u00e5ndelse.\u00bb\n14:15 D\u00e5 nu en av de andra vid bordet h\u00f6rde detta, sade denne till honom: \u00bbSalig \u00e4r den som f\u00e5r bliva bordsg\u00e4st i Guds rike!\u00bb\n14:16 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbEn man tillredde ett stort g\u00e4stabud och bj\u00f6d m\u00e5nga.\n14:17 Och n\u00e4r g\u00e4stabudet skulle h\u00e5llas, s\u00e4nde han ut sin tj\u00e4nare och l\u00e4t s\u00e4ga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu \u00e4r allt redo.'\n14:18 Men de begynte alla strax urs\u00e4kta sig. Den f\u00f6rste sade till honom: 'Jag har k\u00f6pt ett jordagods, och jag m\u00e5ste g\u00e5 ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min urs\u00e4kt.'\n14:19 En annan sade: 'Jag har k\u00f6pt fem par oxar, och jag skall nu g\u00e5 \u00e5stad och f\u00f6rs\u00f6ka dem. Jag beder dig, tag emot min urs\u00e4kt.'\n14:20 \u00c5ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och d\u00e4rf\u00f6r kan jag icke komma.'\n14:21 Och tj\u00e4naren kom igen och omtalade detta f\u00f6r sin herre. D\u00e5 blev husbonden vred och sade till sin tj\u00e4nare: 'G\u00e5 strax ut p\u00e5 gator och gr\u00e4nder i staden, och f\u00f6r hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'\n14:22 Sedan sade tj\u00e4naren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har \u00e4r \u00e4nnu rum.'\n14:23 D\u00e5 sade herren till tj\u00e4naren: 'G\u00e5 ut p\u00e5 v\u00e4gar och stigar, och n\u00f6dga m\u00e4nniskorna att komma hitin, s\u00e5 att mitt hus bliver fullt.\n14:24 Ty jag s\u00e4ger eder att ingen av de m\u00e4n som voro bjudna skall smaka sin m\u00e5ltid.'\u00bb\n14:25 Och mycket folk gick med honom; och han v\u00e4nde sig om och sade till dem:\n14:26 \u00bbOm n\u00e5gon kommer till mig, och han d\u00e4rvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina br\u00f6der och systrar, d\u00e4rtill ock sitt eget liv, s\u00e5 kan han icke vara min l\u00e4rjunge.\n14:27 Den som icke b\u00e4r sitt kors och efterf\u00f6ljer mig, han kan icke vara min l\u00e4rjunge.\n14:28 Ty om n\u00e5gon bland eder vill bygga ett torn, s\u00e4tter han sig icke d\u00e5 f\u00f6rst ned och ber\u00e4knar kostnaden och mer till, om han \u00e4ger vad som beh\u00f6ves f\u00f6r att bygga det f\u00e4rdigt?\n14:29 Eljest, om han lade grunden, men icke f\u00f6rm\u00e5dde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom\n14:30 och s\u00e4ga: 'Den mannen begynte bygga, men f\u00f6rm\u00e5dde icke fullborda sitt verk.'\n14:31 Eller om en konung vill draga ut i krig f\u00f6r att drabba samman med en annan konung, s\u00e4tter han sig icke d\u00e5 f\u00f6rst ned och t\u00e4nker efter, om han f\u00f6rm\u00e5r att med tio tusen m\u00f6ta den som kommer emot honom med tjugu tusen?\n14:32 Om s\u00e5 icke \u00e4r, m\u00e5ste han ju, medan den andre \u00e4nnu \u00e4r l\u00e5ngt borta, skicka s\u00e4ndebud och underhandla om fred.\n14:33 Likas\u00e5 kan ingen av eder vara min l\u00e4rjunge, om han icke f\u00f6rsakar allt vad han \u00e4ger. --\n14:34 S\u00e5 \u00e4r v\u00e4l saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin s\u00e4lta, varmed skall man d\u00e5 \u00e5terst\u00e4lla dess kraft?\n14:35 Varken f\u00f6r jorden eller f\u00f6r g\u00f6dselh\u00f6gen \u00e4r det tj\u00e4nligt; man kastar ut det. Den som har \u00f6ron till att h\u00f6ra, han h\u00f6re.\u00bb\n15:1 Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette f\u00f6r att h\u00f6ra honom.\n15:2 Men faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rde knorrade och sade: \u00bbDenne tager emot syndare och \u00e4ter med dem.\u00bb\n15:3 D\u00e5 framst\u00e4llde han f\u00f6r dem denna liknelse; han sade:\n15:4 \u00bbOm ibland eder finnes en man som har hundra f\u00e5r, och han f\u00f6rlorar ett av dem, l\u00e4mnar han icke d\u00e5 de nittionio i \u00f6knen och g\u00e5r och s\u00f6ker efter det f\u00f6rlorade, till dess han finner det?\n15:5 Och n\u00e4r han har funnit det, l\u00e4gger han det p\u00e5 sina axlar med gl\u00e4dje.\n15:6 Och n\u00e4r han kommer hem, kallar han tillhopa sina v\u00e4nner och grannar och s\u00e4ger till dem: 'Gl\u00e4djens med mig, ty jag har funnit mitt f\u00e5r, som var f\u00f6rlorat.'\n15:7 Jag s\u00e4ger eder att likas\u00e5 bliver mer gl\u00e4dje i himmelen \u00f6ver en enda syndare som g\u00f6r b\u00e4ttring, \u00e4n \u00f6ver nittionio r\u00e4ttf\u00e4rdiga som ingen b\u00e4ttring beh\u00f6va.\n15:8 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, t\u00e4nder hon icke d\u00e5 upp ljus och sopar huset och s\u00f6ker noga, till dess hon finner den?\n15:9 Och n\u00e4r hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina v\u00e4ninnor och grannkvinnor och s\u00e4ger: 'Gl\u00e4djens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.'\n15:10 Likas\u00e5, s\u00e4ger jag eder, bliver gl\u00e4dje hos Guds \u00e4nglar \u00f6ver en enda syndare som g\u00f6r b\u00e4ttring.\n15:11 Ytterligare sade han: \u00bbEn man hade tv\u00e5 s\u00f6ner.\n15:12 Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del av f\u00f6rm\u00f6genheten, som faller p\u00e5 min lott.' D\u00e5 skiftade han sina \u00e4godelar mellan dem.\n15:13 Och icke l\u00e5ng tid d\u00e4refter lade den yngre sonen allt sitt tillhopa och for l\u00e5ngt bort till ett fr\u00e4mmande land. D\u00e4r levde han i utsv\u00e4vningar och f\u00f6rfor s\u00e5 sin f\u00f6rm\u00f6genhet.\n15:14 Men sedan han hade sl\u00f6sat bort allt, kom en sv\u00e4r hungersn\u00f6d \u00f6ver det landet, och han begynte lida n\u00f6d.\n15:15 D\u00e5 gick han bort och gav sig under en man d\u00e4r i landet, och denne s\u00e4nde honom ut p\u00e5 sina marker f\u00f6r att vakta svin.\n15:16 Och han \u00e5stundade att f\u00e5 fylla sin buk med de fr\u00f6skidor som svinen \u00e5to; men ingen gav honom n\u00e5got.\n15:17 D\u00e5 kom han till besinning och sade: 'Huru m\u00e5nga legodr\u00e4ngar hos min fader hava icke br\u00f6d i \u00f6verfl\u00f6d, medan jag har f\u00f6rg\u00e5s av hunger!\n15:18 Jag vill st\u00e5 upp och g\u00e5 till min fader och s\u00e4ga till honom: Fader, jag har syndat mot himmelen och inf\u00f6r dig;\n15:19 jag \u00e4r icke mer v\u00e4rd att kallas din son. L\u00e5t mig bliva s\u00e5som en av dina legodr\u00e4ngar.'\n15:20 S\u00e5 stod han upp och gick till sin fader. Och medan han \u00e4nnu var l\u00e5ngt borta, fick hans fader se honom och \u00f6mkade sig \u00f6ver honom och skyndade emot honom och f\u00f6ll honom om halsen och kysste honom innerligt.\n15:21 Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen och inf\u00f6r dig; jag \u00e4r icke mer v\u00e4rd att kallas din son.'\n15:22 D\u00e5 sade fadern till sina tj\u00e4nare 'Skynden eder att taga fram den yppersta kl\u00e4dnaden och kl\u00e4den honom i den, och s\u00e4tten en ring p\u00e5 hans hand och skor p\u00e5 hans f\u00f6tter.\n15:23 Och h\u00e4mten den g\u00f6dda kalven och slakten den, s\u00e5 vilja vi \u00e4ta och g\u00f6r oss glada.\n15:24 Ty denne min son var d\u00f6d, men har f\u00e5tt liv igen; han var f\u00f6rlorad men \u00e4r \u00e5terfunnen.' Och de begynte g\u00f6ra sig glada.\n15:25 Men hans \u00e4ldre son var ute p\u00e5 marken. N\u00e4r denne nu v\u00e4nde tillbaka och hade kommit n\u00e4ra huset fick han h\u00f6ra spel och dans.\n15:26 D\u00e5 kallade han till sig en av tj\u00e4narna och fr\u00e5gade vad detta kunde betyda.\n15:27 Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d\u00e5 nu din fader har f\u00e5tt honom v\u00e4lbeh\u00e5llen tillbaka, har han l\u00e5tit slakta den g\u00f6dda kalven.'\n15:28 D\u00e5 blev han vred och ville icke g\u00e5 in. Hans fader gick d\u00e5 ut och talade vanligt med honom.\n15:29 Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r har jag nu tj\u00e4nat dig, och aldrig har jag \u00f6vertr\u00e4tt n\u00e5got ditt bud; och lik v\u00e4l har du \u00e5t mig aldrig givit ens en killing, f\u00f6r att jag skulle kunna g\u00f6ra mig glad med mina v\u00e4nner.\n15:30 Men n\u00e4r denne din son, som har f\u00f6rt\u00e4rt dina \u00e4godelar tillsammans med sk\u00f6kor, nu har kommit tillbaka, s\u00e5 har du f\u00f6r honom l\u00e5tit slakta den g\u00f6dda kalven.'\n15:31 D\u00e5 sade han till honom: 'Min son, du \u00e4r alltid hos mig, och all mitt \u00e4r ditt.\n15:32 Men nu m\u00e5ste vi fr\u00f6jda oss och vara glada; ty denne din broder var d\u00f6d, men har f\u00e5tt liv igen, han var f\u00f6rlorad, men \u00e4r \u00e5terfunnen.'\u00bb\n16:1 Han sade ocks\u00e5 till sina l\u00e4rjungar: \u00bbEn rik man hade en f\u00f6rvaltare som hos honom blev angiven f\u00f6r f\u00f6rskingring av hans \u00e4godelar.\n16:2 D\u00e5 kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad \u00e4r det jag h\u00f6r om dig? G\u00f6r r\u00e4kenskap f\u00f6r din f\u00f6rvaltning; ty du kan icke l\u00e4ngre f\u00e5 vara f\u00f6rvaltare.'\n16:3 Men f\u00f6rvaltaren sade vid sig sj\u00e4lv: 'Vad skall jag g\u00f6ra, d\u00e5 min herre nu tager ifr\u00e5n mig f\u00f6rvaltningen? Gr\u00e4va orkar jag icke; att tigga blyges jag f\u00f6r.\n16:4 Dock, nu vet jag vad jag skall g\u00f6ra, f\u00f6r att man m\u00e5 upptaga mig i sina hus, n\u00e4r jag bliver avsatt ifr\u00e5n f\u00f6rvaltningen.'\n16:5 Och han kallade till sig sin herres g\u00e4lden\u00e4rer, var och en s\u00e4rskilt. Och han fr\u00e5gade den f\u00f6rste: 'Huru mycket \u00e4r du skyldig min herre?'\n16:6 Han svarade: 'Hundra fat olja.' D\u00e5 sade han till honom: 'Tag h\u00e4r ditt skuldebrev, och s\u00e4tt dig nu strax ned och skriv femtio.'\n16:7 Sedan fr\u00e5gade han en annan: 'och du, huru mycket \u00e4r du skyldig?' Denne svarade: 'hundra tunnor vete.' D\u00e5 sade han till honom: 'Tag h\u00e4r ditt skuldebrev och skriv \u00e5ttio.'\n16:8 Och husbonden prisade den or\u00e4ttr\u00e5dige f\u00f6rvaltaren f\u00f6r det att han hade handlat klokt. Ty denna tids\u00e5lders barn skicka sig klokare mot sitt sl\u00e4kte \u00e4n ljusets barn.\n16:9 Och jag s\u00e4ger eder: Skaffen eder v\u00e4nner medelst den or\u00e4ttr\u00e5dige Mamons goda, f\u00f6r att de, n\u00e4r detta har tagit slut, m\u00e5 taga emot eder i de eviga hyddorna.\n16:10 Den som \u00e4r trogen i det minsta, han \u00e4r ock trogen i vad mer \u00e4r, och den som \u00e4r or\u00e4ttr\u00e5dig i det minsta, han \u00e4r ock or\u00e4ttr\u00e5dig i vad mer \u00e4r.\n16:11 Haven I nu icke varit trogna, n\u00e4r det g\u00e4llde den or\u00e4ttr\u00e5dige Mamons goda, vem vill d\u00e5 betro eder det sannskyldiga goda?\n16:12 Och haven I icke varit trogna, n\u00e4r det g\u00e4llde vad som tillh\u00f6rde en annan, vem vill d\u00e5 giva eder det som h\u00f6r eder till?\n16:13 Ingen som tj\u00e4nar kan tj\u00e4na tv\u00e5 herrar; ty antingen kommer han d\u00e5 att hata den ene och \u00e4lska den andre, eller kommer han att h\u00e5lla sig till den f\u00f6rre och f\u00f6rakta den senare. I kunnen icke tj\u00e4na b\u00e5de Gud och Mamon.\u00bb\n16:14 Allt detta h\u00f6rde nu faris\u00e9erna, som voro penningk\u00e4ra, och de drevo d\u00e5 g\u00e4ck med honom.\n16:15 Men han sade till dem: \u00bbI h\u00f6ren till dem som g\u00f6ra sig r\u00e4ttf\u00e4rdiga inf\u00f6r m\u00e4nniskorna. Men Gud k\u00e4nner edra hj\u00e4rtan; ty det som bland m\u00e4nniskor \u00e4r h\u00f6gt \u00e4r en styggelse inf\u00f6r Gud.\n16:16 Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes. Sedan dess f\u00f6rkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma ditin.\n16:17 Men snarare kunna himmel och jord f\u00f6rg\u00e5s, \u00e4n en enda prick av lagen kan falla bort.\n16:18 Var och en som skiljer sig fr\u00e5n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott. Och den som tager till hustru en kvinna som \u00e4r skild fr\u00e5n sin man, han beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott.\n16:19 Det var en rik man som kl\u00e4dde sig i purpur och fint linne och levde var dag i gl\u00e4dje och prakt.\n16:20 Men en fattig man, vid namn Lasarus, l\u00e5g vid hans port, full av s\u00e5r,\n16:21 och \u00e5stundade att f\u00e5 stilla sin hunger med vad som kunde falla ifr\u00e5n den rike mannens bord. Ja, det gick s\u00e5 l\u00e5ngt att hundarna kommo och slickade hans s\u00e5r.\n16:22 S\u00e5 h\u00e4nde sig att den fattige dog och blev f\u00f6rd av \u00e4nglarna till Abrahams sk\u00f6te. Ocks\u00e5 den rike dog och blev begraven.\n16:23 N\u00e4r han nu l\u00e5g i d\u00f6dsriket och pl\u00e5gades, lyfte han upp sina \u00f6gon och fick se Abraham l\u00e5ngt borta och Lasarus i hans sk\u00f6te.\n16:24 D\u00e5 ropade han och sade: 'Fader Abraham, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig, och s\u00e4nd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, ty jag pinas sv\u00e5rt i dessa l\u00e5gor.'\n16:25 Men Abraham svarade: 'Min son kom ih\u00e5g att du, medan du levde, fick ut ditt goda och Lasarus d\u00e4remot vad ont var; nu \u00e5ter f\u00e5r han h\u00e4r hugnad, under det att du pinas.\n16:26 Och till allt detta kommer, att ett stort svalg \u00e4r satt mellan oss och eder, f\u00f6r att de som vilja begiva sig \u00f6ver h\u00e4rifr\u00e5n till eder icke skola kunna det, och f\u00f6r att ej heller n\u00e5gon d\u00e4rifr\u00e5n skall kunna komma \u00f6ver till oss.\u00bb\n16:27 D\u00e5 sade han: 'S\u00e5 beder jag dig d\u00e5, fader, att du s\u00e4nder honom till min faders hus,\n16:28 d\u00e4r jag har fem br\u00f6der, och l\u00e5ter honom varna dem, s\u00e5 att icke ocks\u00e5 de komma till detta pinorum.'\n16:29 Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m\u00e5 de lyssna till.'\n16:30 Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om n\u00e5gon kommer till dem fr\u00e5n de d\u00f6da, s\u00e5 skola de g\u00f6ra b\u00e4ttring.'\n16:31 D\u00e5 sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och profeterna, s\u00e5 skola de icke heller l\u00e5ta \u00f6vertyga sig, om n\u00e5gon uppst\u00e5r fr\u00e5n de d\u00f6da.'\u00bb\n17:1 Och han sade till sina l\u00e4rjungar: \u00bbDet \u00e4r icke annat m\u00f6jligt \u00e4n att f\u00f6rf\u00f6relser m\u00e5ste komma, men ve den genom vilken de komma!\n17:2 F\u00f6r honom vore det b\u00e4ttre att en kvarnsten h\u00e4ngdes om hans hals och han kastades i havet, \u00e4n att han skulle f\u00f6rf\u00f6ra en av dessa sm\u00e5.\n17:3 Tagen eder till vara! Om din broder f\u00f6rsyndat sig, s\u00e5 tillr\u00e4ttavisa honom; och om han d\u00e5 \u00e5ngrar sig, s\u00e5 f\u00f6rl\u00e5t honom.\n17:4 Ja, om han sju g\u00e5nger om dagen f\u00f6rsyndar sig mot dig och sju g\u00e5nger kommer tillbaka till dig och s\u00e4ger: 'Jag \u00e5ngrar mig' s\u00e5 skall du f\u00f6rl\u00e5ta honom.\u00bb\n17:5 Och apostlarna sade till Herren: \u00bbF\u00f6r\u00f6ka v\u00e5r tro.\u00bb\n17:6 D\u00e5 sade Herren: \u00bbOm I haden tro, vore den ock blott s\u00e5som ett senapskorn, s\u00e5 skullen I kunna s\u00e4ga till detta mullb\u00e4rsfikontr\u00e4d: 'Ryck dig upp med r\u00f6tterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.\n17:7 Om n\u00e5gon bland eder har en tj\u00e4nare som k\u00f6r plogen eller vaktar boskap, icke s\u00e4ger han v\u00e4l till tj\u00e4naren, n\u00e4r denne kommer hem fr\u00e5n marken: 'G\u00e5 du nu strax till bords'?\n17:8 S\u00e4ger han icke fastmer till honom: 'Red till min m\u00e5ltid, och f\u00e4st s\u00e5 upp din kl\u00e4dnad och betj\u00e4na mig, medan jag \u00e4ter och dricker; sedan m\u00e5 du sj\u00e4lv \u00e4ta och dricka'?\n17:9 Icke tackar han v\u00e4l tj\u00e4naren f\u00f6r att denne gjorde det som blev honom befallt?\n17:10 Sammalunda, n\u00e4r I haven gjort allt som har blivit eder befallt, d\u00e5 skolen I s\u00e4ga: 'Vi \u00e4ro blott ringa tj\u00e4nare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att g\u00f6ra.'\u00bb\n17:11 D\u00e5 han nu var stadd p\u00e5 sin f\u00e4rd till Jerusalem, tog han v\u00e4gen mellan Samarien och Galileen.\n17:12 Och n\u00e4r han kom in i en by, m\u00f6ttes han av tio spet\u00e4lska m\u00e4n. Dessa stannade p\u00e5 avst\u00e5nd\n17:13 och ropade och sade: \u00bbJesus, M\u00e4stare, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss.\u00bb\n17:14 N\u00e4r han fick se dem, sade han till dem: \u00bbG\u00e5n och visen eder f\u00f6r pr\u00e4sterna.\u00bb Och medan de voro p\u00e5 v\u00e4g dit, blevo de rena.\n17:15 Och en av dem v\u00e4nde tillbaka, n\u00e4r han s\u00e5g att han hade blivit botad, och prisade Gud med h\u00f6g r\u00f6st\n17:16 och f\u00f6ll ned p\u00e5 mitt ansikte f\u00f6r Jesu f\u00f6tter och tackade honom. Och denne var en samarit.\n17:17 D\u00e5 svarade Jesus och sade: \u00bbBlevo icke alla tio gjorda rena? Var \u00e4ro de nio?\n17:18 Fanns d\u00e5 ibland dem ingen som v\u00e4nde tillbaka f\u00f6r att prisa Gud, utom denne fr\u00e4mling?\u00bb\n17:19 Och han sade till honom: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 dina f\u00e4rde. Din tro har fr\u00e4lst dig.\u00bb\n17:20 Och d\u00e5 han blev tillfr\u00e5gad av faris\u00e9erna n\u00e4r Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: \u00bbGuds rike kommer icke p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt att det kan f\u00f6rnimmas med \u00f6gonen,\n17:21 ej heller skall man kunna s\u00e4ga: 'Se h\u00e4r \u00e4r det', eller: 'D\u00e4r \u00e4r det.' Ty se, Guds rike \u00e4r inv\u00e4rtes i eder.\u00bb\n17:22 Och han sade till l\u00e4rjungarna: \u00bbDen tid skall komma, d\u00e5 I g\u00e4rna skullen vilja se en av M\u00e4nniskosonens dagar, men I skolen icke f\u00e5 det.\n17:23 V\u00e4l skall man d\u00e5 s\u00e4ga till eder: 'Se d\u00e4r \u00e4r han', eller: 'Se h\u00e4r \u00e4r han'; men g\u00e5n icke dit, och l\u00f6pen icke d\u00e4refter.\n17:24 Ty s\u00e5som ljungelden, n\u00e4r den ljungar fram, lyser fr\u00e5n himmelens ena \u00e4nda till den andra, s\u00e5 skall det vara med M\u00e4nniskosonen p\u00e5 hand dag.\n17:25 Men f\u00f6rst m\u00e5ste han lida mycket och bliva f\u00f6rkastad av detta sl\u00e4kte.\n17:26 Och s\u00e5som det skedde p\u00e5 Noas tid, s\u00e5 skall det ock ske i M\u00e4nniskosonens dagar:\n17:27 m\u00e4nniskorna \u00e5to och drucko, m\u00e4n togo sig hustrur, och hustrur g\u00e5vos \u00e5t m\u00e4n, \u00e4nda till den dag d\u00e5 Noa gick in i arken; d\u00e5 kom floden och f\u00f6rgjorde dem allasammans.\n17:28 Likaledes, s\u00e5som det skedde p\u00e5 Lots tid: m\u00e4nniskorna \u00e5to och drucko, k\u00f6pte och s\u00e5lde, planterade och byggde,\n17:29 men p\u00e5 den dag d\u00e5 Lot gick ut fr\u00e5n Sodom regnade eld och svavel ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rgjorde dem allasammans,\n17:30 alldeles p\u00e5 samma s\u00e4tt skall det ske den dag d\u00e5 M\u00e4nniskosonen uppenbaras.\n17:31 Den som den dagen \u00e4r p\u00e5 taket och har sitt bohag inne i huset, han m\u00e5 icke stiga ned f\u00f6r att h\u00e4mta det; ej heller m\u00e5 den som \u00e4r ute p\u00e5 marken v\u00e4nda tillbaka.\n17:32 Kommen ih\u00e5g Lots hustru.\n17:33 Den som st\u00e5r efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall r\u00e4dda det.\n17:34 Jag s\u00e4ger eder: Den natten skola tv\u00e5 ligga i samma s\u00e4ng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall l\u00e4mnas kvar.\n17:35 Tv\u00e5 kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall l\u00e4mnas kvar.\u00bb\n17:36 D\u00e5 fr\u00e5gade de honom: \u00bbVar d\u00e5, Herre?\u00bb Han svarade dem: \u00bbD\u00e4r den d\u00f6da kroppen \u00e4r, dit skola ock rovf\u00e5glarna f\u00f6rsamla sig.\u00bb\n18:1 Och han framst\u00e4llde f\u00f6r dem en liknelse, f\u00f6r att l\u00e4ra dem att de alltid borde bedja, utan att f\u00f6rtr\u00f6ttas.\n18:2 Han sade: \u00bbI en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade f\u00f6rsyn f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska.\n18:3 I samma stad fanns ock en \u00e4nka som \u00e5ter och \u00e5ter kom till honom och sade: 'Skaffa mig r\u00e4tt av min motpart.'\n18:4 Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig sj\u00e4lv: 'Det m\u00e5 nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har f\u00f6rsyn f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska;\n18:5 likv\u00e4l, eftersom denna \u00e4nka \u00e4r mig s\u00e5 besv\u00e4rlig, vill jag \u00e4nd\u00e5 skaffa henne r\u00e4tt, f\u00f6r att hon icke med sina ideliga bes\u00f6k skall alldeles pina ut mig.'\u00bb\n18:6 Och Herren tillade: \u00bbH\u00f6ren vad den or\u00e4ttf\u00e4rdige domaren h\u00e4r s\u00e4ger.\n18:7 Skulle d\u00e5 Gud icke skaffa r\u00e4tt \u00e5t sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava t\u00e5lamod med dem?\n18:8 Jag s\u00e4ger eder: Han skall snart skaffa dem r\u00e4tt. Men skall v\u00e4l M\u00e4nniskosonen, n\u00e4r han kommer, finna tro h\u00e4r p\u00e5 jorden?\u00bb\n18:9 Ytterligare framst\u00e4llde han denna liknelse f\u00f6r somliga som f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5 sig sj\u00e4lva och menade sig vara r\u00e4ttf\u00e4rdiga, under det att de f\u00f6raktade andra:\n18:10 \u00bbTv\u00e5 m\u00e4n gingo upp i helgedomen f\u00f6r att bedja; den ene var en faris\u00e9 och den andre en publikan.\n18:11 Faris\u00e9en tr\u00e4dde fram och bad s\u00e5 f\u00f6r sig sj\u00e4lv: 'Jag tackar dig, Gud, f\u00f6r att jag icke \u00e4r s\u00e5som andra m\u00e4nniskor, r\u00f6vare, or\u00e4ttr\u00e5diga, \u00e4ktenskapsbrytare, ej heller s\u00e5som denne publikan.\n18:12 Jag fastar tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag f\u00f6rv\u00e4rvar.'\n18:13 Men publikanen stod l\u00e5ngt borta och ville icke ens lyfta sina \u00f6gon upp mot himmelen, utan slog sig f\u00f6r sitt br\u00f6st och sade: 'Gud, misskunda dig \u00f6ver mig syndare.' --\n18:14 Jag s\u00e4ger eder: Denne gick hem igen r\u00e4ttf\u00e4rdig mer an den andre. Ty var och en som upph\u00f6jer sig, han skall bliva f\u00f6r\u00f6dmjukad, men den som \u00f6dmjukar sig, han skall bliva upph\u00f6jd.\u00bb\n18:15 Man bar fram till honom ocks\u00e5 sp\u00e4da barn, f\u00f6r att han skulle r\u00f6ra vid dem; men n\u00e4r hans l\u00e4rjungar s\u00e5go detta, visade de bort dem.\n18:16 D\u00e5 kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: \u00bbL\u00e5ten barnen komma till mig, och f\u00f6rmenen dem det icke; ty Guds rike h\u00f6r s\u00e5dana till.\n18:17 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike s\u00e5som ett barn, han kommer aldrig ditin.\u00bb\n18:18 Och en \u00f6verhetsperson fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbGode M\u00e4stare, vad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 evigt liv till arvedel?\u00bb\n18:19 Jesus sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r kallar du mig god? Ingen \u00e4r god utom Gud allena.\n18:20 Buden k\u00e4nner du: 'Du skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott', 'Du skall icke dr\u00e4pa', 'Du skall icke stj\u00e4la', 'Du skall icke b\u00e4ra falskt vittnesb\u00f6rd', 'Hedra din fader och din moder.'\u00bb\n18:21 D\u00e5 svarade han: \u00bbAllt detta har jag h\u00e5llit fr\u00e5n min ungdom.\u00bb\n18:22 N\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, sade han till honom: \u00bbEtt \u00e5terst\u00e5r dig \u00e4nnu: s\u00e4lj allt vad du \u00e4ger och dela ut \u00e5t de fattiga; d\u00e5 skall du f\u00e5 en skatt i himmelen. Och kom sedan och f\u00f6lj mig.\u00bb\n18:23 Men n\u00e4r han h\u00f6rde detta, blev han djupt bedr\u00f6vad, ty han var mycket rik.\n18:24 D\u00e5 nu Jesus s\u00e5g huru det var med honom, sade han: \u00bbHuru sv\u00e5rt \u00e4r det icke f\u00f6r dem som hava penningar att komma in i Guds rike!\n18:25 Ja, det \u00e4r l\u00e4ttare f\u00f6r en kamel att komma in genom ett n\u00e5ls\u00f6ga, \u00e4n f\u00f6r den som \u00e4r rik att komma in i Guds rike.\u00bb\n18:26 D\u00e5 sade de som h\u00f6rde detta: \u00bbVem kan d\u00e5 bliva fr\u00e4lst?\u00bb\n18:27 Men han svarade: \u00bbVad som \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskor, det \u00e4r m\u00f6jligt f\u00f6r Gud.\u00bb\n18:28 D\u00e5 sade Petrus: \u00bbSe, vi hava \u00f6vergivit allt som var v\u00e5rt och hava f\u00f6ljt dig.\u00bb\n18:29 Han svarade dem: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Ingen som f\u00f6r Guds rikes skull har \u00f6vergivit hus, eller hustru, eller br\u00f6der, eller f\u00f6r\u00e4ldrar eller barn,\n18:30 ingen s\u00e5dan finnes, som icke skall m\u00e5ngfaldigt igen redan h\u00e4r i tiden, och i den tillkommande tids\u00e5ldern evigt liv.\u00bb\n18:31 Och han tog till sig de tolv och sade till dem: \u00bbSe, vi g\u00e5 nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna \u00e4r skrivet om M\u00e4nniskosonen.\n18:32 Ty han skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,\n18:33 och de skola gissla honom och d\u00f6da honom; men p\u00e5 tredje dagen skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb\n18:34 Och de f\u00f6rstodo intet h\u00e4rav; ja, detta som han talade var dem s\u00e5 f\u00f6rdolt, att de icke fattade vad som sades.\n18:35 D\u00e5 han nu nalkades Jeriko, h\u00e4nde sig att en blind man satt vid v\u00e4gen och tiggde.\n18:36 N\u00e4r denne h\u00f6rde en hop m\u00e4nniskor g\u00e5 d\u00e4r fram, fr\u00e5gade han vad det var.\n18:37 Och man omtalade f\u00f6r honom att det var Jesus fr\u00e5n Nasaret som kom p\u00e5 v\u00e4gen.\n18:38 D\u00e5 ropade han och sade: \u00bbJesus, Davids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig.\u00bb\n18:39 Och de som gingo framf\u00f6r tillsade honom str\u00e4ngeligen att han skulle tiga; men han ropade \u00e4nnu mycket mer: \u00bbDavids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig.\u00bb\n18:40 D\u00e5 stannade Jesus och bj\u00f6d att mannen skulle ledas fram till honom. Och n\u00e4r han hade kommit fram, fr\u00e5gade han honom:\n18:41 \u00bbVad vill du att jag skall g\u00f6ra dig?\u00bb Han svarade: \u00bbHerre, l\u00e5t mig f\u00e5 min syn.\u00bb\n18:42 Jesus sade till honom: \u00bbHav din syn; din tro har hj\u00e4lpt dig.\u00bb\n18:43 Och strax fick han sin syn och f\u00f6ljde honom och prisade Gud. Och allt folket som s\u00e5g detta lovade Gud.\n19:1 Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.\n19:2 D\u00e4r fanns en man, vid namn Sackeus, som var f\u00f6rman f\u00f6r publikanerna och en rik man.\n19:3 Denne ville g\u00e4rna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke f\u00f6r folkets skull, ty han var liten till v\u00e4xten.\n19:4 D\u00e5 skyndade han i f\u00f6rv\u00e4g och steg upp i ett mullb\u00e4rsfikontr\u00e4d f\u00f6r att f\u00e5 se honom, ty han skulle komma den v\u00e4gen fram.\n19:5 N\u00e4r Jesus nu kom till det st\u00e4llet, s\u00e5g han upp och sade till honom: \u00bbSackeus, skynda dig ned, ty i dag m\u00e5ste jag g\u00e4sta i ditt hus.\u00bb\n19:6 Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gl\u00e4dje.\n19:7 Men alla som s\u00e5go det knorrade och sade: \u00bbHan har g\u00e5tt in f\u00f6r att g\u00e4sta hos en syndare.\u00bb\n19:8 Men Sackeus tr\u00e4dde fram och sade till Herren: \u00bbHerre, h\u00e4lften av mina \u00e4godelar giver jag nu \u00e5t de fattiga; och om jag har utkr\u00e4vt f\u00f6r mycket av n\u00e5gon, s\u00e5 giver jag fyradubbelt igen.\n19:9 Och Jesus sade om honom: \u00bbI dag har fr\u00e4lsning vederfarits detta hus, eftersom ocks\u00e5 han \u00e4r en Abrahams son.\n19:10 Ty M\u00e4nniskosonen har kommit f\u00f6r att upps\u00f6ka och fr\u00e4lsa det som var f\u00f6rlorat.\u00bb\n19:11 Medan de h\u00f6rde h\u00e4rp\u00e5, framst\u00e4llde han ytterligare en liknelse, eftersom han var n\u00e4ra Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.\n19:12 Han sade allts\u00e5: \u00bbEn man av f\u00f6rn\u00e4mlig sl\u00e4kt t\u00e4nkte fara bort till ett avl\u00e4gset land f\u00f6r att utverka \u00e5t sig konungslig v\u00e4rdighet; sedan skulle han komma tillbaka.\n19:13 Och han kallade till sig tio sin tj\u00e4nare och gav dem tio pund och sade till dem: 'F\u00f6rvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'\n19:14 Men hans landsm\u00e4n hatade honom och s\u00e4nde, efter hans avf\u00e4rd, \u00e5stad en beskickning och l\u00e4to s\u00e4ga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung \u00f6ver oss.\u00bb\n19:15 N\u00e4r han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat \u00e5t sig den konungsliga v\u00e4rdigheten, l\u00e4t han kalla till sig de tj\u00e4nare \u00e5t vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin f\u00f6rvaltning hade f\u00f6rv\u00e4rvat.\n19:16 D\u00e5 kom den f\u00f6rste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'\n19:17 Han svarade honom: 'R\u00e4tt s\u00e5, du gode tj\u00e4nare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f\u00e5 makt och myndighet \u00f6ver tio st\u00e4der.'\n19:18 D\u00e4refter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'\n19:19 D\u00e5 sade han j\u00e4mv\u00e4l till denne: 'S\u00e5 vare ock du satt \u00f6ver fem st\u00e4der.'\n19:20 Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se h\u00e4r \u00e4r ditt pund; jag har haft det f\u00f6rvarat i en duk.\n19:21 Ty jag fruktade f\u00f6r dig, eftersom du \u00e4r en str\u00e4ng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och sk\u00f6rda vad du icke har s\u00e5tt.'\n19:22 Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag d\u00f6ma dig, du onde tj\u00e4nare. Du visste allts\u00e5 att jag \u00e4r en str\u00e4ng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och sk\u00f6rda vad jag icke har s\u00e5tt?\n19:23 Varf\u00f6r satte du d\u00e5 icke in mina penningar i en bank? D\u00e5 hade jag, n\u00e4r jag kom hem, f\u00e5tt uppb\u00e4ra dem med r\u00e4nta.'\n19:24 Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifr\u00e5n honom hans pund, och given det \u00e5t den som har de tio punden.'\n19:25 De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'\n19:26 Han svarade: 'Jag s\u00e4ger eder: Var och en som har, \u00e5t honom skall varda givet; men den som icke har, fr\u00e5n honom skall tagas ocks\u00e5 det han har.\n19:27 Men dessa mina ov\u00e4nner, som icke ville hava mig till konung \u00f6ver sig, f\u00f6ren dem hit huggen ned dem h\u00e4r inf\u00f6r mig.\u00bb\n19:28 Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framf\u00f6r de andra upp mot Jerusalem.\n19:29 N\u00e4r han d\u00e5 nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, s\u00e4nde han \u00e5stad tv\u00e5 av l\u00e4rjungarna\n19:30 och sade: \u00bbG\u00e5n in i byn som ligger h\u00e4r mitt framf\u00f6r. Och n\u00e4r I kommen ditin, skolen I finna en \u00e5snef\u00e5le st\u00e5 d\u00e4r bunden, som ingen m\u00e4nniska n\u00e5gonsin har suttit p\u00e5, l\u00f6sen den och f\u00f6ren den hit.\n19:31 Och om n\u00e5gon fr\u00e5gar eder varf\u00f6r I l\u00f6sen den skolen I svara s\u00e5: 'Herren beh\u00f6ver den.'\u00bb\n19:32 Och de som hade blivit uts\u00e4nda gingo \u00e5stad och funno det s\u00e5 som han hade sagt dem.\n19:33 Och n\u00e4r de l\u00f6ste f\u00e5len, fr\u00e5gade \u00e4garen dem: \u00bbVarf\u00f6r l\u00f6sen I f\u00e5len?\u00bb\n19:34 De svarade: \u00bbHerren beh\u00f6ver den.\u00bb\n19:35 Och de f\u00f6rde f\u00e5len till Jesus och lade sina mantlar p\u00e5 den och l\u00e4to Jesus s\u00e4tta sig d\u00e4rovanp\u00e5.\n19:36 Och d\u00e4r han f\u00e4rdades fram bredde de ut sina mantlar under honom p\u00e5 v\u00e4gen.\n19:37 Och d\u00e5 han var n\u00e4ra foten av Oljeberget, begynte hela l\u00e4rjungaskaran i sin gl\u00e4dje att med h\u00f6g r\u00f6st lova Gud f\u00f6r alla de kraftg\u00e4rningar som de hade sett;\n19:38 och de sade: \u00bbV\u00e4lsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och \u00e4ra i h\u00f6jden!\u00bb\n19:39 Och n\u00e5gra faris\u00e9er som voro med i folkhopen sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, f\u00f6rbjud dina l\u00e4rjungar att ropa s\u00e5.\u00bb\n19:40 Men han svarade och sade: \u00bbJag s\u00e4ger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.\u00bb\n19:41 D\u00e5 han nu kom n\u00e4rmare och fick se staden, begynte han gr\u00e5ta \u00f6ver den\n19:42 och sade: \u00bbO att du i dag hade insett, ocks\u00e5 du, vad din frid tillh\u00f6r! Men nu \u00e4r det f\u00f6rdolt f\u00f6r dina \u00f6gon.\n19:43 Ty den tid skall komma \u00f6ver dig, d\u00e5 dina fiender skola omgiva dig med bel\u00e4gringsvall och innesluta dig och tr\u00e4nga dig p\u00e5 alla sidor.\n19:44 Och de skola sl\u00e5 ned dig till jorden, tillika med dina barn, som \u00e4ro i dig, och skola icke l\u00e4mna kvar i dig sten p\u00e5 sten, d\u00e4rf\u00f6r att du icke aktade p\u00e5 den tid d\u00e5 du var s\u00f6kt.\u00bb\n19:45 Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som s\u00e5lde d\u00e4rinne;\n19:46 och han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett b\u00f6nehus.' Men I haven gjort det till en r\u00f6varkula.\u00bb\n19:47 Och han undervisade var dag i helgedomen. Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde och folkets f\u00f6rn\u00e4mste m\u00e4n s\u00f6kte efter tillf\u00e4lle att f\u00f6rg\u00f6ra honom;\n19:48 men de kunde icke finna n\u00e5gon utv\u00e4g d\u00e4rtill, ty allt folket h\u00f6ll sig till honom och h\u00f6rde honom.\n20:1 Och en dag, d\u00e5 han undervisade folket i helgedomen och f\u00f6rkunnade evangelium, tr\u00e4dde \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde, tillika med de \u00e4ldste, fram\n20:2 och talade till honom och sade: \u00bbS\u00e4g oss, med vad myndighet g\u00f6r du detta? Och vem \u00e4r det som har rivit dig s\u00e5dan myndighet?\u00bb\n20:3 Han svarade och sade till dem: \u00bbOcks\u00e5 jag vill st\u00e4lla en fr\u00e5ga till eder; svaren mig p\u00e5 den.\n20:4 Johannes' d\u00f6pelse, var den fr\u00e5n himmelen eller fr\u00e5n m\u00e4nniskor?\u00bb\n20:5 D\u00e5 \u00f6verlade de med varandra och sade: \u00bbOm vi svara: 'Fr\u00e5n himmelen' s\u00e5 fr\u00e5gar han: 'Varf\u00f6r trodden I honom d\u00e5 icke?'\n20:6 Men om vi svara: 'Fr\u00e5n m\u00e4nniskor', d\u00e5 kommer allt folket att stena oss, ty de \u00e4ro f\u00f6rvissade om att Johannes var en profet.\u00bb\n20:7 De svarade allts\u00e5 att de icke visste varifr\u00e5n den var.\n20:8 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g\u00f6r detta.\u00bb\n20:9 Och han framst\u00e4llde f\u00f6r folket denna liknelse: \u00bbEn man planterade en ving\u00e5rd och lejde ut den \u00e5t ving\u00e5rdsm\u00e4n och f\u00f6r utrikes f\u00f6r l\u00e5ng tid.\n20:10 N\u00e4r sedan r\u00e4tta tiden var inne, s\u00e4nde han en tj\u00e4nare till ving\u00e5rdsm\u00e4nnen, f\u00f6r att de \u00e5t denne skulle l\u00e4mna n\u00e5gon del av ving\u00e5rdens frukt. Men ving\u00e5rdsm\u00e4nnen misshandlade honom och l\u00e4to honom g\u00e5 tomh\u00e4nt bort.\n20:11 Ytterligare s\u00e4nde han en annan tj\u00e4nare. Ocks\u00e5 honom misshandlade och skymfade de och l\u00e4to honom g\u00e5 tomh\u00e4nt bort.\n20:12 Ytterligare s\u00e4nde han en tredje. Men ocks\u00e5 denne slogo de blodig och drevo bort honom.\n20:13 D\u00e5 sade ving\u00e5rdens herre: 'Vad skall jag g\u00f6ra? Jo, jag vill s\u00e4nda min \u00e4lskade son; f\u00f6r honom skola de v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 hava f\u00f6rsyn.'\n20:14 Men n\u00e4r ving\u00e5rdsmannen fingo se honom, \u00f6verlade de med varandra och sade: 'Denne \u00e4r arvingen; l\u00e5t oss dr\u00e4pa honom, f\u00f6r att arvet m\u00e5 bliva v\u00e5rt.'\n20:15 Och de f\u00f6rde honom ut ur ving\u00e5rden och dr\u00e4pte honom. \u00bbVad skall nu ving\u00e5rdens herre g\u00f6ra med dem?\n20:16 Jo, han skall komma och f\u00f6rg\u00f6ra de ving\u00e5rdsm\u00e4nnen och l\u00e4mna ving\u00e5rden \u00e5t andra.\u00bb N\u00e4r de h\u00f6rde detta, sade de: \u00bbBort det!\u00bb\n20:17 D\u00e5 s\u00e5g han p\u00e5 dem och sade: \u00bbVad betyder d\u00e5 detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm\u00e4nnen f\u00f6rkastade, den har blivit en h\u00f6rnsten'?\n20:18 Var och en som faller p\u00e5 den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller p\u00e5, honom skall den s\u00f6ndersmula.\u00bb\n20:19 Och de skriftl\u00e4rde och \u00f6verstepr\u00e4sterna hade g\u00e4rna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade f\u00f6r folket. Ty de f\u00f6rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.\n20:20 Och de vaktade p\u00e5 honom och s\u00e4nde ut n\u00e5gra som f\u00f6rs\u00e5tligen skulle l\u00e5tsa sig vara r\u00e4ttsinniga m\u00e4n, f\u00f6r att dessa skulle f\u00e5nga honom genom n\u00e5got hans ord, s\u00e5 att de skulle kunna \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t \u00f6verheten, i landsh\u00f6vdingens v\u00e5ld.\n20:21 Dessa fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbM\u00e4stare, vi veta att du talar och undervisar r\u00e4tt och icke har anseende till personen, utan l\u00e4r om Guds v\u00e4g vad sant \u00e4r.\n20:22 \u00c4r det lovligt f\u00f6r oss att giva kejsaren skatt, eller \u00e4r det icke lovligt?\u00bb\n20:23 Men han m\u00e4rkte deras illfundighet och sade till dem:\n20:24 \u00bbL\u00e5ten mig se en penning. Vems bild och \u00f6verskrift b\u00e4r den?\u00bb De svarade: \u00bbKejsarens.\u00bb\n20:25 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbGiven allts\u00e5 kejsaren vad kejsaren tillh\u00f6r, och Gud vad Gud tillh\u00f6r.\u00bb\n20:26 Och de f\u00f6rm\u00e5dde icke f\u00e5nga honom genom n\u00e5got hans ord inf\u00f6r folket, utan f\u00f6rundrade sig \u00f6ver hans svar och tego.\n20:27 D\u00e4refter tr\u00e4dde n\u00e5gra sadduc\u00e9er fram och ville p\u00e5st\u00e5 att det icke gives n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse. Dessa fr\u00e5gade honom\n20:28 och sade: \u00bbM\u00e4stare, Moses har givit oss den f\u00f6reskriften, att om n\u00e5gon har en broder som \u00e4r gift, men d\u00f6r barnl\u00f6s, s\u00e5 skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma \u00e5t sin broder.\n20:29 Nu voro h\u00e4r sju br\u00f6der. Den f\u00f6rste tog sig en hustru, men dog barnl\u00f6s.\n20:30 D\u00e5 tog den andre i ordningen henne\n20:31 och d\u00e4refter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att n\u00e5gon av dem l\u00e4mnade barn efter sig.\n20:32 Slutligen dog ock hustrun.\n20:33 Vilken av dem skall d\u00e5 vid uppst\u00e5ndelsen f\u00e5 kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.\u00bb\n20:34 Jesus svarade dem: \u00bbMed den nuvarande tids\u00e5lderns barn \u00e4r det s\u00e5, att m\u00e4n taga sig hustrur, och hustrur givas \u00e5t m\u00e4n;\n20:35 men de som bliva aktade v\u00e4rdiga att f\u00e5 del i den nya tids\u00e5ldern och i uppst\u00e5ndelsen fr\u00e5n de d\u00f6da, med dem \u00e4r det s\u00e5, att varken m\u00e4n tag sig hustrur, eller hustrur givas m\u00e4n.\n20:36 De kunna ju ej heller mer d\u00f6 ty de \u00e4ro lika \u00e4nglarna och \u00e4ro, Guds s\u00f6ner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppst\u00e5ndelsen.\n20:37 Men att de d\u00f6da uppst\u00e5, det har ock Moses, p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r det talas om t\u00f6rnbusken, givit till k\u00e4nna, n\u00e4r han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';\n20:38 Och han \u00e4r en Gud icke f\u00f6r d\u00f6da, utan f\u00f6r levande, ty f\u00f6r honom leva alla.\u00bb\n20:39 D\u00e5 svarade n\u00e5gra av de skriftl\u00e4rde och sade: \u00bbM\u00e4stare, du har talat r\u00e4tt.\u00bb\n20:40 De dristade sig n\u00e4mligen icke att vidare st\u00e4lla n\u00e5gon fr\u00e5ga p\u00e5 honom.\n20:41 Men han sade till dem: \u00bbHuru kan man s\u00e4ga att Messias \u00e4r Davids son?\n20:42 David sj\u00e4lv s\u00e4ger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: S\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida,\n20:43 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'\n20:44 David kallar honom allts\u00e5 'herre'; huru kan han d\u00e5 vara hans son?\u00bb\n20:45 Och han sade till sina l\u00e4rjungar, s\u00e5 att allt folket h\u00f6rde det:\n20:46 \u00bbTagen eder till vara f\u00f6r de skriftl\u00e4rde, som g\u00e4rna g\u00e5 omkring i fotsida kl\u00e4der och g\u00e4rna vilja bliva h\u00e4lsade p\u00e5 torgen och g\u00e4rna sitta fr\u00e4mst i synagogorna och p\u00e5 de fr\u00e4msta platserna vid g\u00e4stabuden --\n20:47 detta under det att de utsuga \u00e4nkors hus, medan de f\u00f6r syns skull h\u00e5lla l\u00e5nga baner. Del skola f\u00e5 en dess h\u00e5rdare dom.\u00bb\n21:1 Och n\u00e4r han s\u00e5g upp, fick han se huru de rika lade ned sina g\u00e5vor i offerkistorna.\n21:2 D\u00e4rvid fick han ock se huru en fattig \u00e4nka lade ned tv\u00e5 sk\u00e4rvar.\n21:3 D\u00e5 sade han: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Denna fattiga \u00e4nka lade dit mer \u00e4n alla de andra.\n21:4 Ty det var av sitt \u00f6verfl\u00f6d som alla dessa lade ned n\u00e5got bland g\u00e5vorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin \u00e4go.\u00bb\n21:5 Och d\u00e5 n\u00e5gra talade om helgedomen, huru den var uppf\u00f6rd av h\u00e4rliga stenar och prydd med helgedomssk\u00e4nker, sade han:\n21:6 \u00bbDagar skola komma, d\u00e5 av allt detta som I nu sen icke skall l\u00e4mnas sten p\u00e5 sten, utan allt skall bliva nedbrutet.\u00bb\n21:7 D\u00e5 fr\u00e5gade de honom och sade: \u00bbM\u00e4stare, n\u00e4r skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden \u00e4r inne, d\u00e5 detta kommer att ske?\u00bb\n21:8 Han svarade: \u00bbSen till, att I icke bliven f\u00f6rvillade. Ty m\u00e5nga skola komma under mitt namn och s\u00e4ga: 'Det \u00e4r jag' och: 'Tiden \u00e4r n\u00e4ra'. Men f\u00f6ljen dem icke.\n21:9 Och n\u00e4r I f\u00e5n h\u00f6ra krigslarm och upprorslarm, s\u00e5 bliven icke f\u00f6rf\u00e4rade; ty s\u00e5dant m\u00e5ste f\u00f6rst komma, men d\u00e4rmed \u00e4r icke strax \u00e4nden inne.\u00bb\n21:10 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbFolk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;\n21:11 och det skall bliva stora jordb\u00e4vningar, s\u00e5 ock hungersn\u00f6d och farsoter p\u00e5 den ena orten efter den andra, och skr\u00e4cksyner skola visa sig och stora tecken p\u00e5 himmelen.\n21:12 Men f\u00f6re allt detta skall man gripa eder, man skall f\u00f6rf\u00f6lja eder och draga eder inf\u00f6r synagogorna och s\u00e4tta eder i f\u00e4ngelse och f\u00f6ra eder fram inf\u00f6r konungar och landsh\u00f6vdingar, f\u00f6r mitt namns skull.\n21:13 S\u00e5 skolen I f\u00e5 tillf\u00e4lle att framb\u00e4ra vittnesb\u00f6rd.\n21:14 M\u00e4rken d\u00e4rf\u00f6r noga att I icke f\u00f6rut m\u00e5n g\u00f6ra eder bekymmer f\u00f6r huru I skolen f\u00f6rsvara eder.\n21:15 Ty jag skall giva eder s\u00e5dana ord och s\u00e5dan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna st\u00e5 emot eller s\u00e4ga n\u00e5got emot.\n21:16 I skolen bliva f\u00f6rr\u00e5dda till och med av f\u00f6r\u00e4ldrar och br\u00f6der och fr\u00e4nder och v\u00e4nner; och somliga av eder skall man d\u00f6da.\n21:17 Och I skolen bliva hatade av alla f\u00f6r mitt namns skull.\n21:18 Men icke ett h\u00e5r p\u00e5 edra huvuden skall g\u00e5 f\u00f6rlorat.\n21:19 Genom att vara st\u00e5ndaktiga skolen I vinna edra sj\u00e4lar.\n21:20 Men n\u00e4r I f\u00e5n se Jerusalem omringas av krigsh\u00e4rar, d\u00e5 skolen I veta att dess \u00f6del\u00e4ggelse \u00e4r n\u00e4ra.\n21:21 D\u00e5 m\u00e5 de som \u00e4ro i Judeen fly bort till bergen, och de som \u00e4ro inne i staden m\u00e5 draga ut d\u00e4rifr\u00e5n och de som \u00e4ro ute p\u00e5 landsbygden m\u00e5 icke g\u00e5 ditin.\n21:22 Ty detta \u00e4r en h\u00e4mndens tid, d\u00e5 allt som \u00e4r skrivet skall uppfyllas.\n21:23 Ve dem som \u00e4ro havande, eller som giva di p\u00e5 den tiden! Ty stor n\u00f6d skall d\u00e5 komma i landet, och en vredesdom \u00f6ver detta folk.\n21:24 Och de skola falla f\u00f6r sv\u00e4rdsegg och bliva bortf\u00f6rda i f\u00e5ngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva f\u00f6rtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider \u00e4ro fullbordade.\n21:25 Och tecken skola ske i solen och m\u00e5nen och i stj\u00e4rnorna, och p\u00e5 jorden skall \u00e5ngest komma \u00f6ver folken, och de skola st\u00e5 r\u00e5dl\u00f6sa vid havets och v\u00e5gornas d\u00e5n,\n21:26 d\u00e5 nu m\u00e4nniskor uppgiva andan av f\u00f6rskr\u00e4ckelse och \u00e4ngslan f\u00f6r det som skall \u00f6verg\u00e5 v\u00e4rlden; ty himmelens makter skola b\u00e4va.\n21:27 Och d\u00e5 skall man f\u00e5 se 'M\u00e4nniskosonen komma i en sky', med stor makt och h\u00e4rlighet.\n21:28 Men n\u00e4r detta begynner ske, d\u00e5 m\u00e5n I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty d\u00e5 nalkas eder f\u00f6rlossning.\u00bb\n21:29 Och han framst\u00e4llde f\u00f6r dem en liknelse: \u00bbSen p\u00e5 fikontr\u00e4det och p\u00e5 alla andra tr\u00e4d.\n21:30 N\u00e4r I f\u00e5n se att de skjuta knopp, d\u00e5 veten I av eder sj\u00e4lva att sommaren redan \u00e4r n\u00e4ra.\n21:31 Likas\u00e5, n\u00e4r I sen detta ske, d\u00e5 kunnen I ock veta att Guds rike \u00e4r n\u00e4ra.\n21:32 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Detta sl\u00e4kte skall icke f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6rr\u00e4n allt detta sker.\n21:33 Himmel och jord skola f\u00f6rg\u00e5s, men mina ord skola aldrig f\u00f6rg\u00e5s.\n21:34 Men tagen eder till vara f\u00f6r att l\u00e5ta edra hj\u00e4rtan f\u00f6rtyngas av om\u00e5ttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s\u00e5 att den dagen kommer p\u00e5 eder of\u00f6rt\u00e4nkt;\n21:35 ty s\u00e5som en snara skall den komma \u00f6ver hela jordens alla inbyggare.\n21:36 Men vaken alltj\u00e4mt, och bedjen att I m\u00e5n kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna best\u00e5 inf\u00f6r M\u00e4nniskosonen.\u00bb\n21:37 Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade d\u00e4r \u00f6ver natten.\n21:38 Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen f\u00f6r att h\u00f6ra honom.\n22:1 Det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, som ock kallas p\u00e5sk, var nu n\u00e4ra.\n22:2 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde s\u00f6kte efter tillf\u00e4lle att r\u00f6ja honom ur v\u00e4gen. De fruktade n\u00e4mligen f\u00f6r folket.\n22:3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.\n22:4 Denne gick bort och talade med \u00f6verstepr\u00e4sterna och bef\u00e4lhavarna f\u00f6r tempelvakten om huru han skulle \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t dem.\n22:5 D\u00e5 blevo de glada och f\u00f6rklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.\n22:6 Och han gick in p\u00e5 deras anbud och s\u00f6kte sedan efter l\u00e4gligt tillf\u00e4lle att f\u00f6rr\u00e5da honom \u00e5t dem, utan att n\u00e5gon folkskockning uppstod.\n22:7 S\u00e5 kom nu den dag i det osyrad br\u00f6dets h\u00f6gtid, d\u00e5 man skulle slakta p\u00e5skalammet.\n22:8 D\u00e5 s\u00e4nde han \u00e5stad Petrus och Johannes och sade: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och reden till \u00e5t oss, s\u00e5 att vi kunna \u00e4ta p\u00e5skalammet.\u00bb\n22:9 De fr\u00e5gade honom: Var vill du att vi skola reda till det?\u00bb\n22:10 Han svarade dem: N\u00e4r I kommen in i staden, skolen I m\u00f6ta en man som b\u00e4r en kruka vatten. F\u00f6ljen honom till det hus d\u00e4r han g\u00e5r in.\n22:11 Och s\u00e4gen till husbonden i det huset: 'M\u00e4staren fr\u00e5gar dig: Var finnes h\u00e4rb\u00e4rget d\u00e4r jag skall \u00e4ta p\u00e5skalammet med mina l\u00e4rjungar?'\n22:12 D\u00e5 skall han visa eder en stor sal i \u00f6vre v\u00e5ningen, ordnad f\u00f6r m\u00e5ltid; reden till d\u00e4r.\u00bb\n22:13 Och de gingo \u00e5stad och funno det s\u00e5 som han hade sagt dem; och de redde till p\u00e5skalammet.\n22:14 Och n\u00e4r stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.\n22:15 Och han sade till dem: \u00bbJag har h\u00f6geligen \u00e5stundat att \u00e4ta detta p\u00e5skalamm med eder, f\u00f6rr\u00e4n mitt lidande begynner;\n22:16 ty jag s\u00e4ger eder att jag icke mer skall fira denna h\u00f6gtid, f\u00f6rr\u00e4n den kommer till fullbordan i Guds rike.\u00bb\n22:17 Och han l\u00e4t giva sig en kalk och tackade Gud och sade: \u00bbTagen detta och delen eder emellan;\n22:18 ty jag s\u00e4ger eder att jag h\u00e4refter icke, f\u00f6rr\u00e4n Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer fr\u00e5n vintr\u00e4d.\u00bb\n22:19 Sedan tog han ett br\u00f6d och tackade Gud och br\u00f6t det och gav \u00e5t dem och sade: \u00bbDetta \u00e4r min lekamen, som varder utgiven f\u00f6r eder. G\u00f6ren detta till min \u00e5minnelse.\u00bb\n22:20 Sammalunda tog han ock kalken, efter m\u00e5ltiden, och sade: \u00bbDenna kalk \u00e4r det nya f\u00f6rbundet, i mitt blod, som varder utgjutet f\u00f6r eder.\n22:21 Men se, den som f\u00f6rr\u00e5der mig, hans hand \u00e4r med mig p\u00e5 bordet.\n22:22 Ty M\u00e4nniskosonen skall g\u00e5 bort, s\u00e5som f\u00f6rut \u00e4r best\u00e4mt; men ve den m\u00e4nniska genom vilken han bliver f\u00f6rr\u00e5dd!\u00bb\n22:23 Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det v\u00e4l kunde vara som skulle g\u00f6ra detta.\n22:24 En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle r\u00e4knas f\u00f6r den st\u00f6rste.\n22:25 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbKonungarna upptr\u00e4da mot sina folk s\u00e5som h\u00e4rskare, och de som hava myndighet \u00f6ver folken l\u00e5ta kalla sig 'n\u00e5dige herrar'.\n22:26 Men s\u00e5 \u00e4r det icke med eder; utan den som \u00e4r st\u00f6rst bland eder, han vare s\u00e5som den yngste, och den som \u00e4r den f\u00f6rn\u00e4mste, han vare s\u00e5som en tj\u00e4nare.\n22:27 Ty vilken \u00e4r st\u00f6rre: den som ligger till bords eller den som tj\u00e4nar? \u00c4r det icke den som ligger till bords? Och likv\u00e4l \u00e4r jag h\u00e4r ibland eder s\u00e5som en tj\u00e4nare. --\n22:28 Men I \u00e4ren de som hava f\u00f6rblivit hos mig i mina pr\u00f6vningar;\n22:29 och s\u00e5som min Fader har \u00f6verl\u00e5tit konungslig makt \u00e5t mig, s\u00e5 \u00f6verl\u00e5ter jag likadan makt \u00e5t eder,\n22:30 s\u00e5 att I skolen f\u00e5 \u00e4ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta p\u00e5 troner s\u00e5som domare \u00f6ver Israels tolv sl\u00e4kter.\n22:31 Simon, Simon! Se, Satan har beg\u00e4rt att f\u00e5 eder i sitt v\u00e5ld, f\u00f6r att kunna s\u00e5lla eder s\u00e5som vete;\n22:32 men jag har bett f\u00f6r dig, att din tro icke m\u00e5 bliva om intet. Och n\u00e4r du en g\u00e5ng har omv\u00e4nt dig, s\u00e5 styrk dina br\u00f6der.\u00bb\n22:33 D\u00e5 sade han till honom: \u00bbHerre, jag \u00e4r redo att med dig b\u00e5de g\u00e5 i f\u00e4ngelse och g\u00e5 i d\u00f6den.\u00bb\n22:34 Men han svarade: \u00bbJag s\u00e4ger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, f\u00f6rr\u00e4n du tre g\u00e5nger har f\u00f6rnekat mig och sagt att du icke k\u00e4nner mig.\u00bb\n22:35 Ytterligare sade han till dem: \u00bbN\u00e4r jag s\u00e4nde eder \u00e5stad utan penningpung, utan r\u00e4nsel, utan skor, icke fattades eder d\u00e5 n\u00e5got?\u00bb De svarade: \u00bbIntet.\u00bb\n22:36 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbNu \u00e5ter m\u00e5 den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en r\u00e4nsel, han g\u00f6re sammalunda; och den som icke har n\u00e5got sv\u00e4rd, han s\u00e4lje sin mantel och k\u00f6pe sig ett s\u00e5dant.\n22:37 Ty jag s\u00e4ger eder att p\u00e5 mig m\u00e5ste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev r\u00e4knad bland og\u00e4rningsm\u00e4n'. Ja, det som \u00e4r f\u00f6rutsagt om mig, det g\u00e5r nu i fullbordan\u00bb\n22:38 D\u00e5 sade de: \u00bbHerre, se h\u00e4r \u00e4ro tv\u00e5 sv\u00e4rd.\u00bb Han svarade dem: \u00bbDet \u00e4r nog.\u00bb\n22:39 Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, s\u00e5som hans sed var; och hans l\u00e4rjungar f\u00f6ljde honom.\n22:40 Men n\u00e4r han hade kommit till platsen, sade han till dem: \u00bbBedjen att I icke m\u00e5n komma i frestelse.\u00bb\n22:41 Sedan gick han bort ifr\u00e5n dem, vid pass ett stenkast, och f\u00f6ll ned p\u00e5 sina kn\u00e4n och bad\n22:42 och sade: \u00bbFader, om det \u00e4r din vilja, s\u00e5 tag denna kalk ifr\u00e5n mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.\u00bb\n22:43 D\u00e5 visade sig f\u00f6r honom en \u00e4ngel fr\u00e5n himmelen, som styrkte honom.\n22:44 Men han hade kommit i sv\u00e5r \u00e5ngest och bad allt ivrigare, och hans svett blev s\u00e5som blodsdroppar, som f\u00f6llo ned p\u00e5 jorden.\n22:45 N\u00e4r han sedan stod upp fr\u00e5n b\u00f6nen och kom tillbaka till l\u00e4rjungarna, fann han dem insomnade av bedr\u00f6velse.\n22:46 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r soven I? St\u00e5n upp, och bedjen att I icke m\u00e5n komma i frestelse.\u00bb\n22:47 Och se, medan han \u00e4nnu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framf\u00f6r dem. Och han tr\u00e4dde fram till Jesus f\u00f6r att kyssa honom.\n22:48 Men Jesus sade till honom: \u00bbJudas, f\u00f6rr\u00e5der du M\u00e4nniskosonen med en kyss?\u00bb\n22:49 D\u00e5 nu de som voro med Jesus s\u00e5go vad som var p\u00e5 f\u00e4rde, fr\u00e5gade de: \u00bbHerre, skola vi hugga till med sv\u00e4rd?\u00bb\n22:50 Och en av dem h\u00f6gg till \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nare och h\u00f6gg s\u00e5 av honom h\u00f6gra \u00f6rat.\n22:51 D\u00e5 svarade Jesus och sade: \u00bbL\u00e5ten det g\u00e5 s\u00e5 l\u00e5ngt.\u00bb Och han r\u00f6rde vid hans \u00f6ra och helade honom.\n22:52 Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till \u00f6verstepr\u00e4sterna och bef\u00e4lhavarna f\u00f6r tempelvakten och de \u00e4ldste: \u00bbS\u00e5som mot en r\u00f6vare haven I g\u00e5tt ut med sv\u00e4rd och stavar.\n22:53 Fast\u00e4n jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke str\u00e4ckt ut edra h\u00e4nder emot mig men detta \u00e4r eder stund, och nu r\u00e5der m\u00f6rkrets makt.\u00bb\n22:54 S\u00e5 grepo de honom och f\u00f6rde honom \u00e5stad in i \u00f6verstepr\u00e4stens hus. Och Petrus f\u00f6ljde efter p\u00e5 avst\u00e5nd.\n22:55 Och de t\u00e4nde upp en eld mitt p\u00e5 g\u00e5rden och satte sig d\u00e4r tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.\n22:56 Men en tj\u00e4nstekvinna, som fick se honom, d\u00e4r han satt vid elden f\u00e4ste \u00f6gonen p\u00e5 honom och sade: \u00bbOcks\u00e5 denne var med honom.\n22:57 Men han nekade och sade: \u00bbKvinna, jag k\u00e4nner honom icke.\u00bb\n22:58 Kort d\u00e4refter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: \u00bbOcks\u00e5 du \u00e4r en av dem.\u00bb Men Petrus svarade: \u00bbNej, det \u00e4r jag icke.\u00bb\n22:59 Vid pass en timme d\u00e4refter kom en annan som bedyrade och sade: \u00bbF\u00f6rvisso var ocks\u00e5 denne med honom; han \u00e4r ju ock en galil\u00e9.\u00bb\n22:60 D\u00e5 svarade Petrus: \u00bbJag f\u00f6rst\u00e5r icke vad du menar.\u00bb Och i detsamma, medan han \u00e4nnu talade, gol hanen.\n22:61 D\u00e5 v\u00e4nde Herren sig om och s\u00e5g p\u00e5 Petrus; och Petrus kom d\u00e5 ih\u00e5g Herrens ord, huru han hade sagt till honom: \u00bbF\u00f6rr\u00e4n hanen i dag har galit, skall du tre g\u00e5nger f\u00f6rneka mig.\u00bb\n22:62 Och han gick ut och gr\u00e4t bitterligen.\n22:63 Och de m\u00e4n som h\u00f6llo Jesus f\u00e5ngen begabbade honom och misshandlade honom.\n22:64 De h\u00f6ljde \u00f6ver honom och fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbProfetera: vem var det som slog dig?\u00bb\n22:65 M\u00e5nga andra sm\u00e4dliga ord talade de ock mot honom.\n22:66 Men n\u00e4r det blev dag, f\u00f6rsamlade sig folkets \u00e4ldste, \u00f6verstepr\u00e4ster och skriftl\u00e4rde, och l\u00e4to f\u00f6ra honom inf\u00f6r sitt Stora r\u00e5d\n22:67 och sade: \u00bb\u00c4r du Messias, s\u00e5 s\u00e4g oss det.\u00bb Men han svarade dem: \u00bbOm jag s\u00e4ger eder det, s\u00e5 tron I det icke.\n22:68 Och om jag fr\u00e5gar, s\u00e5 svaren I icke.\n22:69 Men h\u00e4refter skall M\u00e4nniskosonen sitta p\u00e5 den gudomliga Maktens h\u00f6gra sida.\u00bb\n22:70 D\u00e5 sade de alla: \u00bbS\u00e5 \u00e4r du d\u00e5 Guds Son?\u00bb Han svarade dem: \u00bbI s\u00e4gen det sj\u00e4lva, att jag \u00e4r det.\u00bb\n22:71 D\u00e5 sade de: \u00bbVad beh\u00f6va vi mer n\u00e5got vittnesb\u00f6rd? Vi hava ju sj\u00e4lva nu h\u00f6rt det av hans egen mun.\u00bb\n23:1 Och de stodo upp, hela hopen, och f\u00f6rde honom till Pilatus.\n23:2 D\u00e4r begynte de anklaga honom och sade: \u00bbVi hava funnit att denne man f\u00f6rleder v\u00e5rt folk och vill f\u00f6rhindra att man giver kejsaren skatt, och att han s\u00e4ger sig vara Messias, en konung.\u00bb\n23:3 D\u00e5 fr\u00e5gade Pilatus honom och sade: \u00c4r du judarnas konung?\u00bb Han svarade honom och sade: \u00bbDu s\u00e4ger det sj\u00e4lv.\u00bb\n23:4 Men Pilatus sade till \u00f6verstepr\u00e4sterna och till folket: \u00bbJag finner intet brottsligt hos denne man.\u00bb\n23:5 D\u00e5 blevo de \u00e4nnu ivrigare och sade: \u00bbHan uppviglar med sin l\u00e4ra folket i hela Judeen, allt ifr\u00e5n Galileen och \u00e4nda hit.\u00bb\n23:6 N\u00e4r Pilatus h\u00f6rde detta, fr\u00e5gade han om mannen var fr\u00e5n Galileen.\n23:7 Och d\u00e5 han fick veta att han var fr\u00e5n det land som lydde under Herodes' v\u00e4lde, s\u00e4nde han honom bort till Herodes, som under dessa dalar ocks\u00e5 var i Jerusalem.\n23:8 N\u00e4r Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan l\u00e5ng tid velat se honom; han hade n\u00e4mligen h\u00f6rt talas om honom, och han hoppades nu att f\u00e5 se honom g\u00f6ra n\u00e5got tecken.\n23:9 Men fast\u00e4n han st\u00e4llde ganska m\u00e5nga fr\u00e5gor p\u00e5 Jesus, svarade denne honom intet.\n23:10 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde stodo d\u00e4r och anklagade honom h\u00e4ftigt.\n23:11 Men Herodes och hans krigsfolk bem\u00f6tte honom med f\u00f6rakt och begabbade honom; och sedan de hade satt p\u00e5 honom en lysande kl\u00e4dnad, s\u00e4nde de honom tillbaka till Pilatus.\n23:12 Och Herodes och Pilatus blevo den dagen v\u00e4nner med varandra; F\u00f6rut hade n\u00e4mligen dem emellan r\u00e5tt ov\u00e4nskap.\n23:13 Sedan kallade Pilatus tillhopa \u00f6verstepr\u00e4sterna och r\u00e5dsherrarna och folket\n23:14 och sade till dem: \u00bbI haven f\u00f6rt till mig denne man och sagt att han f\u00f6rleder folket; och jag har nu i eder n\u00e4rvaro anst\u00e4llt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till n\u00e5got av det som I anklagen honom f\u00f6r.\n23:15 Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju s\u00e4nt honom tillbaka till oss. I sen allts\u00e5 att denne icke har gjort n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den.\n23:16 D\u00e4rf\u00f6r vill jag giva honom l\u00f6s, medan jag har tuktat honom.\u00bb\n23:18 D\u00e5 skriade hela hopen och sade: \u00bbHav bort denne, och giv oss Barabbas l\u00f6s.\u00bb\n23:19 (Denne man hade blivit kastad i f\u00e4ngelse p\u00e5 grund av ett upplopp, som hade \u00e4gt rum i staden, och f\u00f6r ett dr\u00e5ps skull.)\n23:20 \u00c5ter talade Pilatus till dem, ty han \u00f6nskade att kunna giva Jesus l\u00f6s.\n23:21 Men de ropade emot honom: \u00bbKorsf\u00e4st, korsf\u00e4st honom!\u00bb\n23:22 D\u00e5 talade han till dem f\u00f6r tredje g\u00e5ngen och fr\u00e5gade: \u00bbVad ont har denne d\u00e5 gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till n\u00e5got som f\u00f6rtj\u00e4nar d\u00f6den D\u00e4rf\u00f6r vill jag giva honom l\u00f6s, sedan jag har tuktat honom.\u00bb\n23:23 Men de l\u00e5go \u00f6ver honom med h\u00f6ga rop och beg\u00e4rde att han skulle l\u00e5ta korsf\u00e4sta honom; och deras rop blevo honom \u00f6verm\u00e4ktiga.\n23:24 D\u00e5 d\u00f6mde Pilatus att s\u00e5 skulle ske, som de beg\u00e4rde.\n23:25 Och han l\u00f6sgav den man de beg\u00e4rde, den som hade blivit kastad i f\u00e4ngelse f\u00f6r upplopp och dr\u00e5p; men Jesus utl\u00e4mnade han, f\u00f6r att med honom skulle ske efter deras vilja.\n23:26 N\u00e4r de sedan f\u00f6rde bort honom, fingo de fatt en man, Simon fr\u00e5n Cyrene, som kom utifr\u00e5n marken; p\u00e5 honom lade de korset, f\u00f6r att han skulle b\u00e4ra det efter Jesus.\n23:27 Men en stor hop folk f\u00f6ljde med honom, bland dem ocks\u00e5 kvinnor som j\u00e4mrade sig och gr\u00e4to \u00f6ver honom.\n23:28 D\u00e5 v\u00e4nde Jesus sig om till dem och sade: \u00bbI Jerusalems d\u00f6ttrar, gr\u00e5ten icke \u00f6ver mig, utan gr\u00e5ten \u00f6ver eder sj\u00e4lva och \u00f6ver edra barn.\n23:29 Ty se, den tid skall komma, d\u00e5 man skall s\u00e4ga: 'Saliga \u00e4ro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava f\u00f6tt barn, och de br\u00f6st som icke hava givit di.'\n23:30 D\u00e5 skall man begynna s\u00e4ga till: bergen: 'Fallen \u00f6ver oss', och till h\u00f6jderna: 'Skylen oss.'\n23:31 Ty om han g\u00f6r s\u00e5 med det friska tr\u00e4det, vad skall icke d\u00e5 ske med det torra!\u00bb\n23:32 J\u00e4mv\u00e4l tv\u00e5 andra, tv\u00e5 og\u00e4rningsm\u00e4n, f\u00f6rdes ut f\u00f6r att avlivas tillika med honom.\n23:33 Och n\u00e4r de hade kommit till den plats som kallades \u00bbHuvudskallen\u00bb korsf\u00e4ste de honom d\u00e4r, s\u00e5 ock og\u00e4rningsm\u00e4nnen, den ene p\u00e5 h\u00f6gra sidan och den andre p\u00e5 v\u00e4nstra.\n23:34 Men Jesus sade. \u00bbFader, f\u00f6rl\u00e5t dem; ty de veta icke vad de g\u00f6ra. Och de delade hans kl\u00e4der mellan sig och kastade lott om dem. --\n23:35 Men folket stod och s\u00e5g d\u00e4rp\u00e5. Och j\u00e4mv\u00e4l r\u00e5dsherrarna drevo g\u00e4ck med honom och sade: \u00bbAndra har han hj\u00e4lpt; nu m\u00e5 han hj\u00e4lpa sig sj\u00e4lv, om han \u00e4r Guds Smorde, den utvalde.\u00bb\n23:36 Ocks\u00e5 krigsm\u00e4nnen gingo fram och begabbade honom och r\u00e4ckte honom \u00e4ttikvin\n23:37 och sade: \u00bb\u00c4r du judarnas konung, s\u00e5 hj\u00e4lp dig sj\u00e4lv.\u00bb\n23:38 Men \u00f6ver honom hade man ock satt upp en \u00f6verskrift: \u00bbDenne \u00e4r judarnas konung.\u00bb\n23:39 Och en av de og\u00e4rningsm\u00e4n som voro d\u00e4r upph\u00e4ngda sm\u00e4dade honom och sade: \u00bbDu \u00e4r ju Messias; hj\u00e4lp d\u00e5 dig sj\u00e4lv och oss.\u00bb\n23:40 D\u00e5 tillr\u00e4ttavisade honom den andre och svarade och sade: \u00bbFruktar icke heller du Gud, du som \u00e4r under samma dom?\n23:41 Oss vederfares detta med all r\u00e4tt, ty vi lida vad v\u00e5ra g\u00e4rningar \u00e4ro v\u00e4rda, men denne man har intet ont gjort.\u00bb\n23:42 Sedan sade han: \u00bbJesus, t\u00e4nk p\u00e5 mig, n\u00e4r du kommer i ditt rike.\u00bb\n23:43 Han svarade honom: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.\u00bb\n23:44 Det var nu omkring sj\u00e4tte timmen; d\u00e5 kom \u00f6ver hela landet ett m\u00f6rker, som varade \u00e4nda till nionde timmen,\n23:45 i det att solen miste sitt sken. Och f\u00f6rl\u00e5ten i templet r\u00e4mnade mitt itu.\n23:46 Och Jesus ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbFader, i dina h\u00e4nder befaller jag min ande.\u00bb Och n\u00e4r han hade sagt detta, gav han upp andan.\n23:47 Men n\u00e4r h\u00f6vitsmannen s\u00e5g vad som skedde, prisade han Gud och sade: \u00bbS\u00e5 var d\u00e5 denne verkligen en r\u00e4ttf\u00e4rdig man!\u00bb\n23:48 Och n\u00e4r allt folket, de som hade kommit tillsammans f\u00f6r att se h\u00e4rp\u00e5, s\u00e5go vad som skedde, slogo de sig f\u00f6r br\u00f6stet och v\u00e4nde hem igen.\n23:49 Men alla hans v\u00e4nner stodo p\u00e5 avst\u00e5nd och s\u00e5go detta, bland dem ocks\u00e5 n\u00e5gra kvinnor, de som hade f\u00f6ljt med honom fr\u00e5n Galileen.\n23:50 Nu var d\u00e4r en r\u00e5dsherre, vi namn Josef, en god och r\u00e4ttf\u00e4rdig man,\n23:51 som icke hade samtyckt till deras r\u00e5dslag och g\u00e4rning. Han var fr\u00e5n Arimatea, en stad i Judeen; och han v\u00e4ntade p\u00e5 Guds rike.\n23:52 Denne gick till Pilatus och utbad sig att f\u00e5 Jesu kropp.\n23:53 Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och d\u00e4r \u00e4nnu ingen hade varit lagd.\n23:54 Det var d\u00e5 tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing\u00e5.\n23:55 Och de kvinnor, som med honom hade kommit fr\u00e5n Galileen, f\u00f6ljde efter och s\u00e5go graven och s\u00e5go huru hans kropp lades ned d\u00e4ri.\n23:56 Sedan v\u00e4nde de hem igen och redde till v\u00e4lluktande kryddor och sm\u00f6rjelse; men p\u00e5 sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.\n24:1 Men p\u00e5 f\u00f6rsta veckodagen kommo de, tidigt i sj\u00e4lva dagbr\u00e4ckningen, till graven med de v\u00e4lluktande kryddor som de hade tillrett.\n24:2 Och de funno stenen vara bortv\u00e4ltrad fr\u00e5n graven.\n24:3 D\u00e5 gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.\n24:4 N\u00e4r de nu icke visste vad de skulle t\u00e4nka h\u00e4rom, se, d\u00e5 stodo tv\u00e5 man framf\u00f6r dem i skinande kl\u00e4der.\n24:5 Och de blevo f\u00f6rskr\u00e4ckta och b\u00f6jde sina ansikten ned mot jorden. D\u00e5 sade mannen till dem \u00bbVarf\u00f6r s\u00f6ken I den levande bland de d\u00f6da?\n24:6 Han \u00e4r icke har, han \u00e4r uppst\u00e5nden. Kommen ih\u00e5g vad han talade till eder, medan han \u00e4nnu var i Galileen, huru han sade:\n24:7 'M\u00e4nniskosonen m\u00e5ste bliva \u00f6verl\u00e4mnad i syndiga m\u00e4nniskors h\u00e4nder och bliva korsf\u00e4st; men p\u00e5 tredje dagen skall han uppst\u00e5 igen.'\u00bb\n24:8 D\u00e5 kommo de ih\u00e5g hans ord.\n24:9 Och de v\u00e4nde tillbaka fr\u00e5n graven och omtalade allt detta f\u00f6r de elva och f\u00f6r alla de andra. --\n24:10 Kvinnorna voro Maria fr\u00e5n Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och j\u00e4mv\u00e4l de andra kvinnorna inst\u00e4mde med dem och sade detsamma till apostlarna.\n24:11 Deras ord syntes dock f\u00f6r dessa vara l\u00f6st tal, och de trodde dem icke.\n24:12 Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och n\u00e4r han lutade sig ditin s\u00e5g han d\u00e4r allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av f\u00f6rundran \u00f6ver det som hade skett.\n24:13 Men tv\u00e5 av dem voro samma dag stadda p\u00e5 vandring till en by som hette Emmaus, och som l\u00e5g sextio stadiers v\u00e4g fr\u00e5n Jerusalem.\n24:14 Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.\n24:15 Medan de nu samtalade och \u00f6verlade med varandra, nalkades Jesus sj\u00e4lv och gick med dem.\n24:16 Men deras \u00f6gon voro tillslutna, s\u00e5 att de icke k\u00e4nde igen honom.\n24:17 Och han sade till dem: \u00bbVad \u00e4r det I talen om med varandra, medan I g\u00e5n h\u00e4r?\u00bb D\u00e5 stannade de och s\u00e5go bedr\u00f6vade ut.\n24:18 Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: \u00bbDu \u00e4r v\u00e4l en fr\u00e4mling i Jerusalem, den ende som icke har h\u00f6rt vad d\u00e4r har skett i dessa dagar?\u00bb\n24:19 Han fr\u00e5gade dem: \u00bbVad d\u00e5?\u00bb De svarade honom: \u00bbDet som har skett med Jesus fr\u00e5n Nasaret, vilken var en profet, m\u00e4ktig i g\u00e4rningar och ord inf\u00f6r Gud och allt folket:\n24:20 huru n\u00e4mligen v\u00e5ra \u00f6verstepr\u00e4ster och r\u00e5dsherrar hava utl\u00e4mnat honom till att d\u00f6mas till d\u00f6den och hava korsf\u00e4st honom.\n24:21 Men vi hoppades att han var den som skulle f\u00f6rlossa Israel. Och likv\u00e4l, till allt detta kommer att det redan \u00e4r tredje dagen sedan detta skedde.\n24:22 Men nu hava d\u00e4rj\u00e4mte n\u00e5gra av v\u00e5ra kvinnor gjort oss h\u00e4pna; ty sedan de bittida p\u00e5 morgonen hade varit vid graven\n24:23 och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en \u00e4nglasyn, och \u00e4nglarna hade sagt att han levde.\n24:24 Och n\u00e4r n\u00e5gra av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara s\u00e5 som kvinnorna hade sagt, men honom sj\u00e4lv s\u00e5go de icke.\u00bb\n24:25 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbO, huru of\u00f6rst\u00e5ndiga \u00e4ren I icke och tr\u00f6ghj\u00e4rtade till att tro p\u00e5 allt vad profeterna hava talat!\n24:26 M\u00e5ste icke Messias lida detta, f\u00f6r I att s\u00e5 ing\u00e5 i sin h\u00e4rlighet?\u00bb\n24:27 Och han begynte att genomg\u00e5 Moses och alla profeterna och uttydde f\u00f6r dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.\n24:28 N\u00e4r de nu nalkades byn dit de voro p\u00e5 v\u00e4g, st\u00e4llde han sig som om han ville g\u00e5 vidare.\n24:29 Men de n\u00f6dgade honom och sade: \u00bbBliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.\u00bb D\u00e5 gick han ditin och stannade kvar hos dem.\n24:30 Och n\u00e4r han nu l\u00e5g till bords med dem, tog han br\u00f6det och v\u00e4lsignade och br\u00f6t det och r\u00e4ckte \u00e5t dem.\n24:31 D\u00e4rvid \u00f6ppnades deras \u00f6gon, s\u00e5 att de k\u00e4nde igen honom. Men d\u00e5 f\u00f6rsvann han ur deras \u00e5syn.\n24:32 Och de sade till varandra: \u00bbVoro icke v\u00e5ra hj\u00e4rtan brinnande i oss, n\u00e4r han talade med oss p\u00e5 v\u00e4gen och uttydde skrifterna f\u00f6r oss?\u00bb\n24:33 Och i samma stund stodo de upp och v\u00e4nde tillbaka till Jerusalem; och de funno d\u00e4r de elva f\u00f6rsamlade, s\u00e5 ock de andra som hade slutit sig till dem.\n24:34 Och dessa sade: \u00bbHerren \u00e4r verkligen uppst\u00e5nden, och han har visat sig f\u00f6r Simon.\u00bb\n24:35 D\u00e5 f\u00f6rt\u00e4ljde de sj\u00e4lva vad som hade skett p\u00e5 v\u00e4gen, och huru han hade blivit igenk\u00e4nd av dem, n\u00e4r han br\u00f6t br\u00f6det.\n24:36 Medan de nu talade h\u00e4rom, stod han sj\u00e4lv mitt ibland dem och sade till dem: \u00bbFrid vare med eder.\n24:37 D\u00e5 blevo de f\u00f6rf\u00e4rade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de s\u00e5go.\n24:38 Men han sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r \u00e4ren I s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckta, och varf\u00f6r uppstiga tvivel i edra hj\u00e4rtan?\n24:39 Sen h\u00e4r mina h\u00e4nder och mina f\u00f6tter, och sen att det \u00e4r jag sj\u00e4lv; ja, tagen p\u00e5 mig och sen. En ande har ju icke k\u00f6tt och ben, s\u00e5som I sen mig hava.\u00bb\n24:40 Och n\u00e4r han hade sagt detta, visade han dem sina h\u00e4nder och sina f\u00f6tter.\n24:41 Men d\u00e5 de \u00e4nnu icke trodde, f\u00f6r gl\u00e4djes skull, utan allenast f\u00f6rundrade sig, sade han till dem: \u00bbHaven I h\u00e4r n\u00e5got att \u00e4ta?\u00bb\n24:42 D\u00e5 r\u00e4ckte de honom ett stycke stekt fisk och n\u00e5got av en honungskaka;\n24:43 och han tog det och \u00e5t d\u00e4rav i deras \u00e5syn.\n24:44 Och han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r s\u00e5som jag sade till eder, medan jag \u00e4nnu var bland eder, att allt m\u00e5ste fullbordas, som \u00e4r skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.\u00bb\n24:45 D\u00e4refter \u00f6ppnade han deras sinnen, s\u00e5 att de f\u00f6rstodo skrifterna.\n24:46 Och han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r s\u00e5 skrivet, att Messias skulle lida och p\u00e5 tredje dagen uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da,\n24:47 och att b\u00e4ttring till syndernas f\u00f6rl\u00e5telse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och f\u00f6rst i Jerusalem.\n24:48 I kunnen vittna h\u00e4rom.\n24:49 Och se, jag vill s\u00e4nda till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar h\u00e4r i staden, till dess I fr\u00e5n h\u00f6jden bliven bekl\u00e4dda med kraft.\u00bb\n24:50 Sedan f\u00f6rde han dem ut till Betania; och d\u00e4r lyfte han upp sina h\u00e4nder och v\u00e4lsignade dem.\n24:51 Och medan han v\u00e4lsignade dem, f\u00f6rsvann han ifr\u00e5n dem och blev upptagen till himmelen.\n24:52 D\u00e5 tillb\u00e5do de honom och v\u00e4nde sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor gl\u00e4dje.\n24:53 Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.","title":"Swedish Bible: Luke","type":"page"}