{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/mar.htm","path":"bib/wb/swe/mar.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/mar.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.\n1:2 S\u00e5 \u00e4r skrivet hos profeten Esaias: \u00bbSe, jag s\u00e4nder ut min \u00e4ngel framf\u00f6r dig, och han skall bereda v\u00e4gen f\u00f6r dig.\n1:3 H\u00f6r r\u00f6sten av en som ropar i \u00f6knen: 'Bereden v\u00e4gen f\u00f6r Herren, g\u00f6ren stigarna j\u00e4mna f\u00f6r honom.'\u00bb\n1:4 I enlighet h\u00e4rmed upptr\u00e4dde Johannes d\u00f6paren i \u00f6knen och predikade b\u00e4ttringens d\u00f6pelse till syndernas f\u00f6rl\u00e5telse.\n1:5 Och hela judiska landet och alla Jerusalems inv\u00e5nare gingo ut till honom och l\u00e4to d\u00f6pa sig av honom i floden Jordan, och bek\u00e4nde d\u00e4rvid sina synder.\n1:6 Och Johannes hade kl\u00e4der av kamelh\u00e5r och bar en l\u00e4derg\u00f6rdel om sina l\u00e4nder och levde av gr\u00e4shoppor och vildhonung.\n1:7 Och han predikade och sade: \u00bbEfter mig kommer den som \u00e4r starkare \u00e4n jag; jag \u00e4r icke ens v\u00e4rdig att b\u00f6ja mig ned f\u00f6r att uppl\u00f6sa hans skorem.\n1:8 Jag d\u00f6per eder med vatten, men han skall d\u00f6pa eder med helig ande.\u00bb\n1:9 Och det h\u00e4nde sig vid den tiden att Jesus kom fr\u00e5n Nasaret i Galileen. Och han l\u00e4t d\u00f6pa sig i Jordan av Johannes.\n1:10 Och strax d\u00e5 han steg upp ur vattnet, s\u00e5g han himmelen dela sig och Anden s\u00e5som en duva s\u00e4nka sig ned \u00f6ver honom.\n1:11 Och en r\u00f6st kom fr\u00e5n himmelen: \u00bbDu \u00e4r min \u00e4lskade Son; i dig har jag funnit behag.\u00bb\n1:12 Strax d\u00e4refter f\u00f6rde Anden honom ut i \u00f6knen.\n1:13 Och han var i \u00f6knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och levde bland vilddjuren; och \u00e4nglarna betj\u00e4nade honom.\n1:14 Men sedan Johannes hade blivit satt i f\u00e4ngelse, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium\n1:15 och sade: \u00bbTiden \u00e4r fullbordad, och Guds rike \u00e4r n\u00e4ra; g\u00f6ren b\u00e4ttring, och tron evangelium.\u00bb\n1:16 N\u00e4r han nu gick fram utmed Galileiska sj\u00f6n, fick han se Simon och Simons broder Andreas kasta ut n\u00e4t i sj\u00f6n, ty de voro fiskare.\n1:17 Och Jesus sade till dem: \u00bbF\u00f6ljen mig, s\u00e5 skall jag g\u00f6ra eder till m\u00e4nniskofiskare.\u00bb\n1:18 Strax l\u00e4mnade de n\u00e4ten och f\u00f6ljde honom.\n1:19 N\u00e4r han hade g\u00e5tt litet l\u00e4ngre fram, fick han se Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d\u00e4r de sutto i b\u00e5ten, ocks\u00e5 de, och ordnade sina n\u00e4t.\n1:20 Och strax kallade han dem till sig; och de l\u00e4mnade sin fader Sebedeus med legodr\u00e4ngarna kvar i b\u00e5ten och f\u00f6ljde honom.\n1:21 Sedan beg\u00e5vo de sig in i Kapernaum; och strax, p\u00e5 sabbaten, gick han in i synagogan och undervisade.\n1:22 Och folket h\u00e4pnade \u00f6ver hans f\u00f6rkunnelse; ty han f\u00f6rkunnade sin l\u00e4ra f\u00f6r dem med makt och myndighet, och icke s\u00e5som de skriftl\u00e4rde.\n1:23 Strax h\u00e4refter befann sig i deras synagoga en man som var besatt av en oren ande. Denne ropade\n1:24 och sade: \u00bbVad har du med oss att g\u00f6ra, Jesus fr\u00e5n Nasaret? Har du kommit f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra oss? Jag vet vem du \u00e4r, du Guds Helige.\u00bb\n1:25 Men Jesus tilltalade honom str\u00e4ngt och sade: \u00bbTig, och far ut ur honom.\u00bb\n1:26 D\u00e5 slet och ryckte den orene anden honom och ropade med h\u00f6g r\u00f6st och for ut ur honom.\n1:27 Och alla h\u00e4pnade, s\u00e5 att de begynte fr\u00e5ga varandra och s\u00e4ga: \u00bbVad \u00e4r detta? Det \u00e4r ju en ny l\u00e4ra, med makt och myndighet. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.\u00bb\n1:28 Och ryktet om honom gick strax ut \u00f6verallt i hela den kringliggande trakten av Galileen.\n1:29 Och strax d\u00e5 de hade kommit ut ur synagogan, beg\u00e5vo de sig med Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.\n1:30 Men Simons sv\u00e4rmoder l\u00e5g sjuk i feber, och de talade strax med honom om henne.\n1:31 D\u00e5 gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne; och febern l\u00e4mnade henne, och hon betj\u00e4nade dem.\n1:32 Men n\u00e4r solen hade g\u00e5tt ned och det hade blivit afton, f\u00f6rde man till honom alla som voro sjuka eller besatta;\n1:33 och hela staden var f\u00f6rsamlad utanf\u00f6r d\u00f6rren.\n1:34 Och han botade m\u00e5nga som ledo av olika slags sjukdomar; och han drev ut m\u00e5nga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna att tala, eftersom de k\u00e4nde honom.\n1:35 Och bittida om morgonen, medan det \u00e4nnu var m\u00f6rkt, stod han upp och gick \u00e5stad bort till en \u00f6de trakt, och bad d\u00e4r.\n1:36 Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.\n1:37 Och n\u00e4r de funno honom, sade de till honom: \u00bbAlla fr\u00e5ga efter dig.\u00bb\n1:38 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbL\u00e5t oss draga bort \u00e5t annat h\u00e5ll, till de n\u00e4rmaste sm\u00e5st\u00e4derna, f\u00f6r att jag ocks\u00e5 d\u00e4r m\u00e5 predika; ty d\u00e4rf\u00f6r har jag begivit mig ut.\u00bb\n1:39 Och han gick \u00e5stad och predikade i hela Galileen, i deras synagogor, och drev ut de onda andarna.\n1:40 Och en spet\u00e4lsk man kom fram till honom och f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 och bad honom och sade till honom: \u00bbVill du, s\u00e5 kan du g\u00f6ra mig ren.\u00bb\n1:41 D\u00e5 f\u00f6rbarmade han sig och r\u00e4ckte ut handen och r\u00f6rde vid honom och sade till honom: \u00bbJag vill; bliv ren.\u00bb\n1:42 Och strax vek spet\u00e4lskan ifr\u00e5n honom, och han blev ren.\n1:43 Sedan v\u00e4nde Jesus strax bort honom med str\u00e4nga ord\n1:44 och sade till honom: \u00bbSe till, att du icke s\u00e4ger n\u00e5got h\u00e4rom f\u00f6r n\u00e5gon; men g\u00e5 bort och visa dig f\u00f6r pr\u00e4sten, och framb\u00e4r f\u00f6r din rening det offer som Moses har p\u00e5bjudit, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r dem.\u00bb\n1:45 Men n\u00e4r han kom ut, begynte han ivrigt f\u00f6rkunna och utsprida vad som hade skett, s\u00e5 att Jesus icke mer kunde \u00f6ppet g\u00e5 in i n\u00e5gon stad, utan m\u00e5ste h\u00e5lla sig ute i \u00f6de trakter; och dit kom man till honom fr\u00e5n alla h\u00e5ll.\n2:1 N\u00e5gra dagar d\u00e4refter kom han \u00e5ter till Kapernaum; och n\u00e4r det spordes att han var hemma,\n2:2 f\u00f6rsamlade sig s\u00e5 mycket folk, att icke ens platsen utanf\u00f6r d\u00f6rren mer kunde rymma dem; och han f\u00f6rkunnade ordet f\u00f6r dem.\n2:3 D\u00e5 kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra m\u00e4n.\n2:4 Och d\u00e5 de f\u00f6r folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket \u00f6ver platsen d\u00e4r han var; och sedan de s\u00e5 hade gjort en \u00f6ppning, sl\u00e4ppte de ned s\u00e4ngen, som den lame l\u00e5g p\u00e5.\n2:5 N\u00e4r Jesus s\u00e5g deras tro, sade han till den lame: \u00bbMin son, dina synder f\u00f6rl\u00e5tas dig.\u00bb\n2:6 Nu sutto d\u00e4r n\u00e5gra skriftl\u00e4rde, och dessa t\u00e4nkte i sina hj\u00e4rtan:\n2:7 \u00bbHuru kan denne tala s\u00e5? Han h\u00e4dar ju. Vem kan f\u00f6rl\u00e5ta synder, utom Gud allena?\u00bb\n2:8 Strax f\u00f6rnam d\u00e5 Jesus i sin ande att de t\u00e4nkte s\u00e5 vid sig sj\u00e4lva; och han sade till dem: \u00bbHuru kunnen I t\u00e4nka s\u00e5dant i edra hj\u00e4rtan?\n2:9 Vilket \u00e4r l\u00e4ttare, att s\u00e4ga till den lame: 'Dina synder f\u00f6rl\u00e5tas dig' eller att s\u00e4ga: 'St\u00e5 upp, tag din s\u00e4ng och g\u00e5'?\n2:10 Men f\u00f6r att I skolen veta att M\u00e4nniskosonen har makt h\u00e4r p\u00e5 jorden att f\u00f6rl\u00e5ta synder,\n2:11 s\u00e5 s\u00e4ger jag dig\u00bb (och h\u00e4rmed v\u00e4nde han sig till den lame): \u00bbSt\u00e5 upp, tag din s\u00e4ng och g\u00e5 hem.\u00bb\n2:12 D\u00e5 stod han upp och tog strax sin s\u00e4ng och gick ut i allas \u00e5syn, s\u00e5 att de alla uppfylldes av h\u00e4pnad och prisade Gud och sade: \u00bbS\u00e5dant hava vi aldrig sett.\u00bb\n2:13 \u00c5ter begav han sig ut och gick l\u00e4ngs med sj\u00f6n. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.\n2:14 N\u00e4r han nu gick d\u00e4r fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: \u00bbF\u00f6lj mig.\u00bb D\u00e5 steg han upp och f\u00f6ljde honom.\n2:15 N\u00e4r Jesus d\u00e4refter l\u00e5g till bords i hans hus, voro d\u00e4r s\u00e5som bordsg\u00e4ster, j\u00e4mte Jesus och hans l\u00e4rjungar, ocks\u00e5 m\u00e5nga publikaner och syndare; ty m\u00e5nga s\u00e5dana funnos bland dem som f\u00f6ljde honom.\n2:16 Men n\u00e4r de skriftl\u00e4rde bland faris\u00e9erna s\u00e5go att han \u00e5t med publikaner och syndare, sade de till hans l\u00e4rjungar: \u00bbHuru kan han \u00e4ta med publikaner och syndare?\u00bb\n2:17 N\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, sade han till dem: \u00bbDet \u00e4r icke de friska som beh\u00f6va l\u00e4kare, utan de sjuka. Jag har icke kommit f\u00f6r att kalla r\u00e4ttf\u00e4rdiga, utan f\u00f6r att kalla syndare.\u00bb\n2:18 Och Johannes' l\u00e4rjungar och faris\u00e9erna h\u00f6llo fasta. Och man kom och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r fasta icke dina l\u00e4rjungar, d\u00e5 Johannes' l\u00e4rjungar och faris\u00e9ernas l\u00e4rjungar fasta?\u00bb\n2:19 Jesus svarade dem: \u00bbKunna v\u00e4l br\u00f6llopsg\u00e4sterna fasta, medan brudgummen \u00e4nnu \u00e4r hos dem? Nej, s\u00e5 l\u00e4nge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.\n2:20 Men den tid skall komma, d\u00e5 brudgummen tages ifr\u00e5n dem, och d\u00e5, p\u00e5 den tiden, skola de fasta. --\n2:21 Ingen syr en lapp av okrympt tyg p\u00e5 en gammal mantel; om n\u00e5gon s\u00e5 gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort \u00e4nnu mer av den gamla manteln, och h\u00e5let skulle bliva v\u00e4rre.\n2:22 Ej heller sl\u00e5r n\u00e5gon nytt vin i gamla skinnl\u00e4glar; om n\u00e5gon s\u00e5 gjorde, skulle vinet spr\u00e4nga s\u00f6nder l\u00e4glarna, s\u00e5 att b\u00e5de vinet och l\u00e4glarna f\u00f6rd\u00e4rvades. Nej, nytt vin sl\u00e5r man i nya l\u00e4glar.\u00bb\n2:23 Och det h\u00e4nde sig p\u00e5 sabbaten att han tog v\u00e4gen genom ett s\u00e4desf\u00e4lt; och hans l\u00e4rjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.\n2:24 D\u00e5 sade faris\u00e9erna till honom: \u00bbSe! Huru kunna de p\u00e5 sabbaten g\u00f6ra vad som icke \u00e4r lovligt?\u00bb\n2:25 Han svarade dem: \u00bbHaven I aldrig l\u00e4st vad David gjorde, n\u00e4r han sj\u00e4lv och de som f\u00f6ljde honom kommo i n\u00f6d och blevo hungriga:\n2:26 huru han d\u00e5, p\u00e5 den tid Abjatar var \u00f6verstepr\u00e4st, gick in i Guds hus och \u00e5t sk\u00e5debr\u00f6den -- fast\u00e4n det ju icke \u00e4r lovligt f\u00f6r andra \u00e4n f\u00f6r pr\u00e4sterna att \u00e4ta s\u00e5dant br\u00f6d -- och huru han j\u00e4mv\u00e4l gav \u00e5t dem som f\u00f6ljde honom?\u00bb\n2:27 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbSabbaten blev gjord f\u00f6r m\u00e4nniskans skull, och icke m\u00e4nniskan f\u00f6r sabbatens skull.\n2:28 S\u00e5 \u00e5r d\u00e5 M\u00e4nniskosonen herre ocks\u00e5 \u00f6ver sabbaten.\u00bb\n3:1 Och han gick \u00e5ter in i en synagoga. D\u00e4r var d\u00e5 en man som hade en f\u00f6rvissnad hand.\n3:2 Och de vaktade p\u00e5 honom, f\u00f6r att se om han skulle bota denne p\u00e5 sabbaten; de ville n\u00e4mligen f\u00e5 n\u00e5got att anklaga honom f\u00f6r.\n3:3 D\u00e5 sade han till mannen som hade den f\u00f6rvissnade handen: \u00bbSt\u00e5 upp, och kom fram.\u00bb\n3:4 Sedan sade han till dem: \u00bbVilketdera \u00e4r lovligt p\u00e5 sabbaten: att g\u00f6ra vad gott \u00e4r, eller att g\u00f6ra vad ont \u00e4r, att r\u00e4dda n\u00e5gons liv, eller att d\u00f6da?\u00bb Men de tego.\n3:5 D\u00e5 s\u00e5g han sig omkring p\u00e5 dem med vrede, bedr\u00f6vad \u00f6ver deras hj\u00e4rtans f\u00f6rstockelse, och sade till mannen: \u00bbR\u00e4ck ut din hand.\u00bb Och han r\u00e4ckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --\n3:6 D\u00e5 gingo faris\u00e9erna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle f\u00f6rg\u00f6ra honom.\n3:7 Och Jesus drog sig med sina l\u00e4rjungar undan till sj\u00f6n, och en stor hop folk f\u00f6ljde honom fr\u00e5n Galileen.\n3:8 Och fr\u00e5n Judeen och Jerusalem och Idumeen och fr\u00e5n landet p\u00e5 andra sidan Jordan och fr\u00e5n trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, n\u00e4r de fingo h\u00f6ra huru stora ting han gjorde.\n3:9 Och han tillsade sina l\u00e4rjungar att en b\u00e5t skulle h\u00e5llas tillreds \u00e5t honom, f\u00f6r folkets skull, f\u00f6r att de icke skulle tr\u00e4nga sig inp\u00e5 honom.\n3:10 Ty han botade m\u00e5nga och blev d\u00e4rf\u00f6r \u00f6verlupen av alla som hade n\u00e5gon pl\u00e5ga och f\u00f6rdenskull ville r\u00f6ra vid honom.\n3:11 Och n\u00e4r de orena andarna s\u00e5go honom, f\u00f6llo de ned f\u00f6r honom och och ropade och sade: \u00bbDu \u00e4r Guds Son.\u00bb\n3:12 Men han f\u00f6rbj\u00f6d dem str\u00e4ngeligen, \u00e5ter och \u00e5ter, att r\u00f6ja honom.\n3:13 Och han gick upp p\u00e5 berget och kallade till sig n\u00e5gra som han sj\u00e4lv uts\u00e5g; och de kommo till honom.\n3:14 S\u00e5 f\u00f6rordnade han tolv som skulle f\u00f6lja honom, och som han ville s\u00e4nda ut till att predika,\n3:15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.\n3:16 Han f\u00f6rordnade allts\u00e5 dessa tolv: Simon, \u00e5t vilken han gav tillnamnet Petrus;\n3:17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, \u00e5t vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tord\u00f6nsm\u00e4n);\n3:18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren\n3:19 och Judas Iskariot, densamme som f\u00f6rr\u00e5dde honom.\n3:20 Och n\u00e4r han kom hem, f\u00f6rsamlade sig folket \u00e5ter, s\u00e5 att de icke ens fingo tillf\u00e4lle att \u00e4ta.\n3:21 D\u00e5 nu hans n\u00e4rmaste fingo h\u00f6ra h\u00e4rom, gingo de \u00e5stad f\u00f6r att taga vara p\u00e5 honom; ty de menade att han var fr\u00e5n sina sinnen.\n3:22 Och de skriftl\u00e4rde som hade kommit ned fr\u00e5n Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.\n3:23 D\u00e5 kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: \u00bbHuru skulle Satan kunna driva ut Satan?\n3:24 Om ett rike har kommit i strid med sig sj\u00e4lvt, s\u00e5 kan det riket ju icke hava best\u00e5nd;\n3:25 och om ett hus har kommit i strid med sig sj\u00e4lvt, s\u00e5 skall icke heller det huset kunna \u00e4ga best\u00e5nd.\n3:26 Om allts\u00e5 Satan har satt sig upp mot sig sj\u00e4lv och kommit i strid med sig sj\u00e4lv, s\u00e5 kan han icke \u00e4ga best\u00e5nd, utan det \u00e4r d\u00e5 ute med honom. --\n3:27 Nej, ingen kan g\u00e5 in i en stark mans hus och plundra honom p\u00e5 hans bohag, s\u00e5framt han icke f\u00f6rut har bundit den starke. F\u00f6rst d\u00e4refter kan han plundra hans hus.\n3:28 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Alla andra synder skola bliva m\u00e4nniskors barn f\u00f6rl\u00e5tna, ja ock alla andra h\u00e4delser, huru h\u00e4diskt de \u00e4n m\u00e5 tala;\n3:29 men den som h\u00e4dar den helige Ande, han f\u00e5r icke n\u00e5gonsin f\u00f6rl\u00e5telse, utan \u00e4r skyldig till evig synd.\u00bb\n3:30 De hade ju n\u00e4mligen sagt att han var besatt av en oren ande.\n3:31 S\u00e5 kommo nu hans moder och hans br\u00f6der; och de stannade d\u00e4rutanf\u00f6r och s\u00e4nde bud in till honom f\u00f6r att kalla honom ut.\n3:32 Och mycket folk satt d\u00e4r omkring honom; och man sade till honom: \u00bbSe, din moder och dina br\u00f6der st\u00e5 h\u00e4rutanf\u00f6r och fr\u00e5ga efter dig.\u00bb\n3:33 D\u00e5 svarade han dem och sade: Vilken \u00e4r min moder, och vilka \u00e4ro mina br\u00f6der?\u00bb\n3:34 Och han s\u00e5g sig omkring p\u00e5 dem som sutto d\u00e4r runt omkring honom, och han sade: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r min moder, och h\u00e4r \u00e4ro mina br\u00f6der!\n3:35 Den som g\u00f6r Guds vilja, den \u00e4r min broder och min syster och min moder.\u00bb\n4:1 Och han begynte \u00e5ter undervisa vid sj\u00f6n. Och d\u00e4r f\u00f6rsamlade sig en stor hop folk omkring honom. D\u00e4rf\u00f6r steg han i en b\u00e5t; och han satt i den ute p\u00e5 sj\u00f6n, under det att allt folket stod p\u00e5 land utmed sj\u00f6n.\n4:2 Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:\n4:3 \u00bbH\u00f6ren! En s\u00e5ningsman gick ut f\u00f6r att s\u00e5.\n4:4 D\u00e5 h\u00e4nde sig, n\u00e4r han s\u00e5dde, att somt f\u00f6ll vid v\u00e4gen, och f\u00e5glarna kommo och \u00e5to upp det.\n4:5 Och somt f\u00f6ll p\u00e5 stengrund, d\u00e4r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;\n4:6 men n\u00e4r solen hade g\u00e5tt upp, f\u00f6rbr\u00e4ndes det, och eftersom det icke hade n\u00e5gon rot, torkade det bort.\n4:7 Och somt f\u00f6ll bland t\u00f6rnen, och t\u00f6rnena sk\u00f6to upp och f\u00f6rkv\u00e4vde det, s\u00e5 att det icke gav n\u00e5gon frukt.\n4:8 Men somt f\u00f6ll i god jord, och det sk\u00f6t upp och v\u00e4xte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.\u00bb\n4:9 Och han tillade: \u00bbDen som har \u00f6ron till att h\u00f6ra, han h\u00f6re.\u00bb\n4:10 N\u00e4r han sedan hade dragit sig undan ifr\u00e5n folket, fr\u00e5gade honom de tolv, och med dem de andra som f\u00f6ljde honom, om liknelserna.\n4:11 D\u00e5 sade han till dem: \u00bb\u00c5t eder \u00e4r Guds rikes hemlighet given, men \u00e5t dem som st\u00e5 utanf\u00f6r meddelas alltsammans i liknelser,\n4:12 f\u00f6r att de 'med seende \u00f6gon skola se, och dock intet f\u00f6rnimma, och med h\u00f6rande \u00f6ron h\u00f6ra, och dock intet f\u00f6rst\u00e5, s\u00e5 att de icke omv\u00e4nda sig och undf\u00e5 f\u00f6rl\u00e5telse'.\u00bb\n4:13 Sedan sade han till dem: \u00bbF\u00f6rst\u00e5n I icke denna liknelse, huru skolen I d\u00e5 kunna fatta alla de andra liknelserna? --\n4:14 Vad s\u00e5ningsmannen s\u00e5r \u00e4r ordet.\n4:15 Och att s\u00e4den s\u00e5ddes vid v\u00e4gen, det \u00e4r sagt om dem i vilka ordet v\u00e4l bliver s\u00e5tt, men n\u00e4r de hava h\u00f6rt det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som s\u00e5ddes i dem.\n4:16 Sammalunda f\u00f6rh\u00e5ller det sig med det som s\u00e5s p\u00e5 stengrunden: det \u00e4r sagt om dem, som n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra ordet, v\u00e4l strax taga emot det med gl\u00e4dje,\n4:17 men icke hava n\u00e5gon rot i sig, utan bliva best\u00e5ndande allenast till en tid; n\u00e4r sedan bedr\u00f6velse eller f\u00f6rf\u00f6ljelse p\u00e5kommer f\u00f6r ordets skull, d\u00e5 komma de strax p\u00e5 fall.\n4:18 Annorlunda f\u00f6rh\u00e5ller det sig med det som s\u00e5s bland t\u00f6rnena: det \u00e4r sagt om dem som v\u00e4l h\u00f6ra ordet,\n4:19 men l\u00e5ta tidens omsorger och rikedomens bedr\u00e4gliga lockelse, och beg\u00e4relser efter andra ting, komma d\u00e4rin och f\u00f6rkv\u00e4va ordet, s\u00e5 att det bliver utan frukt.\n4:20 Men att det s\u00e5ddes i den goda jorden, det \u00e4r sagt om dem som b\u00e5de h\u00f6ra ordet och taga emot det, och som b\u00e4ra frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.\u00bb\n4:21 Och han sade till dem: \u00bbIcke tager man v\u00e4l fram ett ljus, f\u00f6r att det skall s\u00e4ttas under sk\u00e4ppan eller under b\u00e4nken; man g\u00f6r det ju, f\u00f6r att det skall s\u00e4ttas p\u00e5 ljusstaken.\n4:22 Ty intet \u00e4r f\u00f6rdolt, utom f\u00f6r att det skall bliva uppenbarat; ej heller har n\u00e5got blivit undang\u00f6mt, utom f\u00f6r att det skall komma i dagen.\n4:23 Om n\u00e5gon har \u00f6ron till att h\u00f6ra, s\u00e5 h\u00f6re han.\u00bb\n4:24 Och han sade till dem: \u00bbAkten p\u00e5 vad I h\u00f6ren. Med det m\u00e5tt som I m\u00e4ten med skall ock m\u00e4tas \u00e5t eder, och \u00e4nnu mer skall bliva eder tilldelat.\n4:25 Ty den som har, \u00e5t honom skall varda givet; men den som icke har, fr\u00e5n honom skall tagas ocks\u00e5 det han har.\u00bb\n4:26 Och han sade: \u00bbS\u00e5 \u00e4r det med Guds rike, som n\u00e4r en man s\u00e5r s\u00e4d i jorden;\n4:27 och han sover, och han vaknar, och n\u00e4tter och dagar g\u00e5, och s\u00e4den skjuter upp och v\u00e4xer i h\u00f6jden, han vet sj\u00e4lv icke huru.\n4:28 Av sig sj\u00e4lv b\u00e4r jorden frukt, f\u00f6rst str\u00e5 och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.\n4:29 N\u00e4r s\u00e5 frukten \u00e4r mogen, l\u00e5ter han strax lien g\u00e5, ty sk\u00f6rdetiden \u00e4r d\u00e5 inne.\u00bb\n4:30 Och han sade: \u00bbVad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framst\u00e4lla det?\n4:31 Det \u00e4r s\u00e5som ett senapskorn, som n\u00e4r det l\u00e4gges ned i jorden, \u00e4r minst av alla fr\u00f6n p\u00e5 jorden;\n4:32 men sedan det \u00e4r nedlagt, skjuter det upp och bliver st\u00f6rst bland alla kryddv\u00e4xter och f\u00e5r s\u00e5 stora grenar, att himmelens f\u00e5glar kunna bygga sina n\u00e4sten i dess skugga.\u00bb\n4:33 I m\u00e5nga s\u00e5dana liknelser f\u00f6rkunnade han ordet f\u00f6r dem, efter deras f\u00f6rm\u00e5ga att fatta det;\n4:34 och utan liknelse talade han icke till dem. Men f\u00f6r sina l\u00e4rjungar uttydde han allt, n\u00e4r de voro allena.\n4:35 Samma dag, om aftonen, sade han till dem: \u00bbL\u00e5t oss fara \u00f6ver till andra stranden.\u00bb\n4:36 S\u00e5 l\u00e4to de folket g\u00e5 och togo honom med i b\u00e5ten, d\u00e4r han redan f\u00f6rut var; och j\u00e4mv\u00e4l andra b\u00e5tar f\u00f6ljde med honom.\n4:37 D\u00e5 kom en h\u00e4ftig stormvind, och v\u00e5gorna slogo in i b\u00e5ten, s\u00e5 att b\u00e5ten redan begynte fyllas.\n4:38 Men han sj\u00e4lv l\u00e5g i bakstammen och sov, lutad mot huvudg\u00e4rden. D\u00e5 v\u00e4ckte de honom och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, fr\u00e5gar du icke efter att vi f\u00f6rg\u00e5s?\u00bb\n4:39 N\u00e4r han s\u00e5 hade vaknat, n\u00e4pste han vinden och sade till sj\u00f6n: \u00bbTig, var stilla.\u00bb Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.\n4:40 D\u00e4refter sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r r\u00e4dens I? Haven I \u00e4nnu ingen tro?\u00bb\n4:41 Och de hade blivit mycket h\u00e4pna och sade till varandra: \u00bbVem \u00e4r d\u00e5 denne, eftersom b\u00e5de vinden och sj\u00f6n \u00e4ro honom lydiga?\u00bb\n5:1 S\u00e5 kommo de \u00f6ver till gerasenernas land, p\u00e5 andra sidan sj\u00f6n.\n5:2 Och strax d\u00e5 han hade stigit ur b\u00e5ten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom fr\u00e5n gravarna d\u00e4r;\n5:3 han hade n\u00e4mligen sitt tillh\u00e5ll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera f\u00e4ngsla honom;\n5:4 ty v\u00e4l hade han m\u00e5nga g\u00e5nger blivit f\u00e4ngslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit s\u00f6nder fotbojorna, och ingen kunde f\u00e5 makt med honom.\n5:5 Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p\u00e5 bergen och skriade och sargade sig sj\u00e4lv med stenar.\n5:6 N\u00e4r denne nu fick se Jesus p\u00e5 avst\u00e5nd, skyndade han fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom\n5:7 och ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbVad har du med mig att g\u00f6ra, Jesus, du Guds, den H\u00f6gstes, Son? Jag besv\u00e4r dig vid Gud, pl\u00e5ga mig icke.\u00bb\n5:8 Jesus skulle n\u00e4mligen just s\u00e4ga till honom: \u00bbFar ut ur mannen, du orena ande.\u00bb\n5:9 D\u00e5 fr\u00e5gade han honom: \u00bbVad \u00e4r ditt namn?\u00bb Han svarade honom: \u00bbLegion \u00e4r mitt namn, ty vi \u00e4ro m\u00e5nga.\u00bb\n5:10 Och han bad honom entr\u00e4get att icke driva dem bort ifr\u00e5n den trakten.\n5:11 Nu gick d\u00e4r vid berget en stor svinhjord i bet.\n5:12 Och de b\u00e5do honom och sade: \u00bbS\u00e4nd oss \u00e5stad in i svinen; l\u00e5t oss f\u00e5 fara in i dem.\u00bb\n5:13 Och han tillstadde dem det. D\u00e5 g\u00e5vo sig de orena andarna \u00e5stad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass tv\u00e5 tusen svin, st\u00f6rtade sig utf\u00f6r branten ned i sj\u00f6n och drunknade i sj\u00f6n.\n5:14 Men de som vaktade dem flydde och ber\u00e4ttade h\u00e4rom i staden och p\u00e5 landsbygden; och folket gick \u00e5stad f\u00f6r att se vad det var som hade skett.\n5:15 N\u00e4r de d\u00e5 kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta d\u00e4r kl\u00e4dd och vid sina sinnen; och de betogos av h\u00e4pnad.\n5:16 Och de som hade \u00e5sett h\u00e4ndelsen f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.\n5:17 D\u00e5 begynte folket bedja honom att han skulle g\u00e5 bort ifr\u00e5n deras omr\u00e5de.\n5:18 N\u00e4r han sedan steg i b\u00e5ten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle f\u00e5 f\u00f6lja honom.\n5:19 Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: \u00bbG\u00e5 hem till de dina, och ber\u00e4tta f\u00f6r dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har f\u00f6rbarmat sig \u00f6ver dig.\u00bb\n5:20 D\u00e5 gick han \u00e5stad och begynte f\u00f6rkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla f\u00f6rundrade sig.\n5:21 Och n\u00e4r Jesus hade farit \u00f6ver i b\u00e5ten, tillbaka till andra stranden, f\u00f6rsamlade sig mycket folk omkring honom, d\u00e4r han stod vid sj\u00f6n.\n5:22 D\u00e5 kom en synagogf\u00f6rest\u00e5ndare, vid namn Jairus, dit; och n\u00e4r denne fick se honom, f\u00f6ll han ned f\u00f6r hans f\u00f6tter\n5:23 och bad honom entr\u00e4get och sade: \u00bbMin dotter ligger p\u00e5 sitt yttersta. Kom och l\u00e4gg h\u00e4nderna p\u00e5 henne, s\u00e5 att hon bliver hulpen och f\u00e5r leva.\u00bb\n5:24 D\u00e5 gick han med mannen; och honom f\u00f6ljde mycket folk, som tr\u00e4ngde sig inp\u00e5 honom.\n5:25 Nu var d\u00e4r en kvinna som hade haft blodg\u00e5ng i tolv \u00e5r,\n5:26 och som hade lidit mycket hos m\u00e5nga l\u00e4kare och kostat p\u00e5 sig allt vad hon \u00e4gde, utan att det hade varit henne till n\u00e5got gagn; snarare hade det blivit v\u00e4rre med henne.\n5:27 Hon hade f\u00e5tt h\u00f6ra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och r\u00f6rde vid hans mantel.\n5:28 Ty hon t\u00e4nkte: \u00bbOm jag \u00e5tminstone f\u00e5r r\u00f6ra vid hans kl\u00e4der, s\u00e5 bliver jag hulpen.\u00bb\n5:29 Och strax uttorkade hennes blods k\u00e4lla, och hon k\u00e4nde i sin kropp att hon var botad fr\u00e5n sin pl\u00e5ga.\n5:30 Men strax d\u00e5 Jesus inom sig f\u00f6rnam vilken kraft som hade g\u00e5tt ut ifr\u00e5n honom, v\u00e4nde han sig om i folkhopen och fr\u00e5gade: \u00bbVem r\u00f6rde vid mina kl\u00e4der?\u00bb\n5:31 Hans l\u00e4rjungar sade till honom: \u00bbDu ser huru folket tr\u00e4nger p\u00e5, och \u00e4nd\u00e5 fr\u00e5gar du: 'Vem r\u00f6rde vid mig?'\u00bb\n5:32 D\u00e5 s\u00e5g han sig omkring f\u00f6r att f\u00e5 se den som hade gjort detta.\n5:33 Men kvinnan fruktade och b\u00e4vade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och sade honom hela sanningen.\n5:34 D\u00e5 sade han till henne: \u00bbMin dotter, din tro har hj\u00e4lpt dig. G\u00e5 i frid, och var botad fr\u00e5n din pl\u00e5ga.\u00bb\n5:35 Medan han \u00e4nnu talade, kommo n\u00e5gra fr\u00e5n synagogf\u00f6rest\u00e5ndarens hus och sade: \u00bbDin dotter \u00e4r d\u00f6d; du m\u00e5 icke vidare g\u00f6ra m\u00e4staren omak.\u00bb\n5:36 Men n\u00e4r Jesus m\u00e4rkte vad som talades, sade han till synagogf\u00f6rest\u00e5ndaren: \u00bbFrukta icke, tro allenast.\u00bb\n5:37 Och han tillstadde ingen att f\u00f6lja med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.\n5:38 S\u00e5 kommo de till synagogf\u00f6rest\u00e5ndarens hus, och han fick d\u00e4r se en hop m\u00e4nniskor som h\u00f6jde klagol\u00e5t och gr\u00e4to och j\u00e4mrade sig h\u00f6gt.\n5:39 Och han gick in och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r klagen I och gr\u00e5ten? Flickan \u00e4r icke d\u00f6d, hon sover.\u00bb\n5:40 D\u00e5 h\u00e5nlogo de \u00e5t honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade f\u00e5tt f\u00f6lja med honom, och gick in dit d\u00e4r flickan l\u00e5g.\n5:41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: \u00bbTalita, kum\u00bb (det betyder: \u00bbFlicka, jag s\u00e4ger dig, st\u00e5 upp\u00bb).\n5:42 Och strax stod flickan upp och begynte g\u00e5 omkring (hon var n\u00e4mligen tolv \u00e5r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor h\u00e4pnad.\n5:43 Men han f\u00f6rbj\u00f6d dem str\u00e4ngeligen att l\u00e5ta n\u00e5gon f\u00e5 veta vad som hade skett. D\u00e4refter tillsade han att man skulle giva henne n\u00e5got att \u00e4ta.\n6:1 Och han gick bort d\u00e4rifr\u00e5n och begav sig till sin f\u00e4dernestad; och hans l\u00e4rjungar f\u00f6ljde honom.\n6:2 Och n\u00e4r det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket h\u00e4pnade, n\u00e4r de h\u00f6rde honom; de sade: \u00bbVarifr\u00e5n har han f\u00e5tt detta? Och vad \u00e4r det f\u00f6r vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftg\u00e4rningar som g\u00f6ras genom honom, varifr\u00e5n komma de?\n6:3 \u00c4r d\u00e5 denne icke timmermannen, han som \u00e4r Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar h\u00e4r hos oss?\u00bb S\u00e5 blev han f\u00f6r dem en st\u00f6testen.\n6:4 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbEn profet \u00e4r icke f\u00f6raktad utom i sin f\u00e4dernestad och bland sina fr\u00e4nder och i sitt eget hus.\u00bb\n6:5 Och han kunde icke d\u00e4r g\u00f6ra n\u00e5gon kraftg\u00e4rning, utom att han botade n\u00e5gra f\u00e5 sjuka, genom att l\u00e4gga h\u00e4nderna p\u00e5 dem.\n6:6 Och han f\u00f6rundrade sig \u00f6ver deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, fr\u00e5n den ena byn till den andra, och undervisade.\n6:7 Och han kallade till sig de tolv och s\u00e4nde s\u00e5 ut dem, tv\u00e5 och tv\u00e5, och gav dem makt \u00f6ver de orena andarna.\n6:8 Och han bj\u00f6d dem att icke taga n\u00e5got med sig p\u00e5 v\u00e4gen, utom allenast en stav: icke br\u00f6d, icke r\u00e4nsel, icke penningar i b\u00e4ltet.\n6:9 Sandaler finge de dock hava p\u00e5 f\u00f6tterna, men de skulle icke b\u00e4ra dubbla livkl\u00e4dnader.\n6:10 Och han sade till dem: \u00bbN\u00e4r I haven kommit in i n\u00e5got hus, s\u00e5 stannen d\u00e4r, till dess I l\u00e4mnen den orten.\n6:11 Och om man p\u00e5 n\u00e5got st\u00e4lle icke tager emot eder och icke h\u00f6r p\u00e5 eder, s\u00e5 g\u00e5n bort d\u00e4rifr\u00e5n, och skudden av stoftet som \u00e4r under edra f\u00f6tter, till ett vittnesb\u00f6rd mot dem.\u00bb\n6:12 Och de gingo ut och predikade att man skulle g\u00f6ra b\u00e4ttring;\n6:13 och de drevo ut m\u00e5nga onda andar och smorde m\u00e5nga sjuka med olja och botade dem.\n6:14 Och konung Herodes fick h\u00f6ra om honom, ty hans namn hade blivit k\u00e4nt. Man sade: \u00bbDet \u00e4r Johannes d\u00f6paren, som har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, och d\u00e4rf\u00f6r verka dessa krafter i honom.\u00bb\n6:15 Men andra sade: \u00bbDet \u00e4r Elias.\u00bb Andra \u00e5ter sade: \u00bbDet \u00e4r en profet, lik de andra profeterna.\u00bb\n6:16 Men n\u00e4r Herodes h\u00f6rde detta, sade han: \u00bbDet \u00e4r Johannes, den som jag l\u00e4t halshugga. Han bar uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da.\u00bb\n6:17 Herodes hade n\u00e4mligen s\u00e4nt \u00e5stad och l\u00e5tit gripa Johannes och binda honom och s\u00e4tta honom i f\u00e4ngelse, f\u00f6r Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till \u00e4kta,\n6:18 och Johannes hade d\u00e5 sagt till honom: \u00bbDet \u00e4r icke lovligt f\u00f6r dig att hava din broders hustru.\u00bb\n6:19 D\u00e4rf\u00f6r hyste nu Herodes agg till honom och ville d\u00f6da honom, men han hade icke makt d\u00e4rtill.\n6:20 Ty Herodes f\u00f6rstod att Johannes var en r\u00e4ttf\u00e4rdig och helig man, och han fruktade f\u00f6r honom och gav honom sitt beskydd. Och n\u00e4r han hade h\u00f6rt honom, blev han bet\u00e4nksam i m\u00e5nga stycken; och han h\u00f6rde honom g\u00e4rna.\n6:21 Men s\u00e5 kom en l\u00e4glig dag, i det att Herodes p\u00e5 sin f\u00f6delsedag gjorde ett g\u00e4stabud f\u00f6r sina storm\u00e4n och f\u00f6r krigs\u00f6verstarna och de f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen i Galileen.\n6:22 D\u00e5 gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsg\u00e4ster. Och konungen sade till flickan: \u00bbBeg\u00e4r av mig vadhelst du vill, s\u00e5 skall jag giva dig det.\u00bb\n6:23 Ja, han lovade henne detta med ed och sade: \u00bbVadhelst du beg\u00e4r av mig, det skall jag giva dig, \u00e4nda till h\u00e4lften av mitt rike.\u00bb\n6:24 D\u00e5 gick hon ut och fr\u00e5gade sin moder: \u00bbVad skall jag beg\u00e4ra?\u00bb Hon svarade: \u00bbJohannes d\u00f6parens huvud.\u00bb\n6:25 Och strax skyndade hon in till konungen och framst\u00e4llde sin beg\u00e4ran och sade: \u00bbJag vill att du nu genast giver mig p\u00e5 ett fat Johannes d\u00f6parens huvud.\u00bb\n6:26 D\u00e5 blev konungen mycket bekymrad, men f\u00f6r edens och f\u00f6r bordsg\u00e4sternas skull ville han icke avvisa henne.\n6:27 Allts\u00e5 s\u00e4nde konungen strax en drabant med befallning att h\u00e4mta hans huvud. Och denne gick \u00e5stad och halsh\u00f6gg honom i f\u00e4ngelset\n6:28 och bar sedan fram hans huvud p\u00e5 ett fat och gav det \u00e5t flickan, och flickan gav det \u00e5t sin moder.\n6:29 Men n\u00e4r hans l\u00e4rjungar fingo h\u00f6ra h\u00e4rom, kommo de och togo hans d\u00f6da kropp och lade den i en grav.\n6:30 Och apostlarna f\u00f6rsamlade sig hos Jesus och omtalade f\u00f6r honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade l\u00e4rt folket.\n6:31 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbKommen nu I med mig bort till en \u00f6de trakt, d\u00e4r vi f\u00e5 vara allena, och vilen eder n\u00e5got litet.\u00bb Ty de fingo icke ens tid att \u00e4ta; s\u00e5 m\u00e5nga voro de som kommo och gingo.\n6:32 De foro allts\u00e5 i b\u00e5ten bort till en \u00f6de trakt, d\u00e4r de kunde vara allena.\n6:33 Men man s\u00e5g dem fara sin v\u00e4g, och m\u00e5nga fingo veta det; och fr\u00e5n alla st\u00e4der str\u00f6mmade d\u00e5 m\u00e4nniskor tillsammans dit landv\u00e4gen och kommo fram f\u00f6re dem.\n6:34 N\u00e4r han s\u00e5 steg i land, fick han se att d\u00e4r var mycket folk. D\u00e5 \u00f6mkade han sig \u00f6ver dem, eftersom de voro \u00bblika f\u00e5r som icke hade n\u00e5gon herde\u00bb; och han begynte undervisa dem i m\u00e5ngahanda stycken.\n6:35 Men n\u00e4r det redan var l\u00e5ngt lidet p\u00e5 dagen, tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram till honom och sade: \u00bbTrakten \u00e4r \u00f6de, och det \u00e4r redan l\u00e5ngt lidet p\u00e5 dagen.\n6:36 L\u00e5t dem skiljas \u00e5t, s\u00e5 att de kunna g\u00e5 bort i g\u00e5rdarna och byarna h\u00e4romkring och k\u00f6pa sig n\u00e5got att \u00e4ta.\u00bb\n6:37 Men han svarade och sade till dem: \u00bbGiven I dem att \u00e4ta.\u00bb De svarade honom: \u00bbSkola vi d\u00e5 g\u00e5 bort och k\u00f6pa br\u00f6d f\u00f6r tv\u00e5 hundra silverpenningar och giva dem att \u00e4ta?\u00bb\n6:38 Men han sade till dem: \u00bbHuru m\u00e5nga br\u00f6d haven I? G\u00e5n och sen efter.\u00bb Sedan de hade gjort s\u00e5, svarade de: \u00bbFem, och d\u00e4rtill tv\u00e5 fiskar.\u00bb\n6:39 D\u00e5 befallde han dem att l\u00e5ta alla i skilda matlag l\u00e4gga sig ned i gr\u00f6na gr\u00e4set.\n6:40 Och de l\u00e4grade sig d\u00e4r i skilda hopar, hundra eller femtio i var.\n6:41 D\u00e4refter tog han de fem br\u00f6den och de tv\u00e5 fiskarna och s\u00e5g upp till himmelen och v\u00e4lsignade dem. Och han br\u00f6t br\u00f6den och gav dem \u00e5t l\u00e4rjungarna, f\u00f6r att de skulle l\u00e4gga fram \u00e5t folket; ocks\u00e5 de tv\u00e5 fiskarna delade han mellan dem alla.\n6:42 Och de \u00e5to alla och blevo m\u00e4tta.\n6:43 Sedan samlade man upp \u00f6verblivna br\u00f6dstycken, tolv korgar fulla, d\u00e4rtill ock kvarlevor av fiskarna.\n6:44 Och det var fem tusen m\u00e4n som hade \u00e4tit.\n6:45 Strax d\u00e4refter n\u00f6dgade han sina l\u00e4rjungar att stiga i b\u00e5ten och i f\u00f6rv\u00e4g fara \u00f6ver till Betsaida p\u00e5 andra stranden, medan han sj\u00e4lv tills\u00e5g att folket skildes \u00e5t.\n6:46 Och n\u00e4r han hade tagit avsked av folket, gick han d\u00e4rifr\u00e5n upp p\u00e5 berget f\u00f6r att bedja.\n6:47 N\u00e4r det s\u00e5 hade blivit afton, var b\u00e5ten mitt p\u00e5 sj\u00f6n, och han var ensam kvar p\u00e5 land.\n6:48 Och han s\u00e5g dem vara h\u00e5rt ansatta, d\u00e4r de rodde fram, ty vinden l\u00e5g emot dem. Vid fj\u00e4rde nattv\u00e4kten kom han d\u00e5 till dem, g\u00e5ende p\u00e5 sj\u00f6n, och skulle just g\u00e5 f\u00f6rbi dem.\n6:49 Men n\u00e4r de fingo se honom g\u00e5 p\u00e5 sj\u00f6n, trodde de att det var en v\u00e5lnad och ropade h\u00f6gt;\n6:50 ty de s\u00e5go honom alla och blevo f\u00f6rf\u00e4rade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: \u00bbVaren vid gott mod; det \u00e4r jag, varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta.\u00bb\n6:51 D\u00e4refter steg han upp till dem i b\u00e5ten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor h\u00e4pnad;\n6:52 ty de hade icke kommit till f\u00f6rst\u00e5nd genom det som hade skett med br\u00f6den, utan deras hj\u00e4rtan voro f\u00f6rstockade.\n6:53 N\u00e4r de hade farit \u00f6ver till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till d\u00e4r.\n6:54 Och n\u00e4r de stego ur b\u00e5ten, k\u00e4nde man strax igen honom;\n6:55 och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte d\u00e5 \u00f6verallt b\u00e4ra de sjuka p\u00e5 s\u00e4ngar dit d\u00e4r man h\u00f6rde att han var.\n6:56 Och varhelst han gick in i n\u00e5gon by eller n\u00e5gon stad eller n\u00e5gon g\u00e5rd, d\u00e4r lade man de sjuka p\u00e5 de \u00f6ppna platserna. Och de b\u00e5do honom att \u00e5tminstone f\u00e5 r\u00f6ra vid h\u00f6rntofsen p\u00e5 hans mantel; och alla som r\u00f6rde vid den blevo hulpna.\n7:1 Och faris\u00e9erna, s\u00e5 ock n\u00e5gra skriftl\u00e4rde som hade kommit fr\u00e5n Jerusalem, f\u00f6rsamlade sig omkring honom;\n7:2 och de fingo d\u00e5 se n\u00e5gra av hans l\u00e4rjungar \u00e4ta med \u00bborena\u00bb, det \u00e4r otvagna, h\u00e4nder.\n7:3 Nu \u00e4r det s\u00e5 med faris\u00e9erna och alla andra judar, att de icke \u00e4ta n\u00e5got utan att f\u00f6rut, till \u00e5tlydnad av de \u00e4ldstes stadgar, noga hava tvagit sina h\u00e4nder,\n7:4 likasom de icke heller, n\u00e4r de komma fr\u00e5n torget, \u00e4ta n\u00e5got utan att f\u00f6rut hava tvagit sig; m\u00e5nga andra stadgar finnas ock, som de av \u00e5lder pl\u00e4ga h\u00e5lla, s\u00e5som att sk\u00f6lja b\u00e4gare och tr\u00e4kannor och kopparsk\u00e5lar.\n7:5 D\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5gade honom nu faris\u00e9erna och de skriftl\u00e4rde: \u00bbVarf\u00f6r vandra icke dina l\u00e4rjungar efter de \u00e4ldstes stadgar, utan \u00e4ta med orena h\u00e4nder?\u00bb\n7:6 Men han svarade dem: \u00bbR\u00e4tt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, s\u00e5som det \u00e4r skrivet: 'Detta folk \u00e4rar mig med sina l\u00e4ppar, men deras hj\u00e4rtan \u00e4ro l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig;\n7:7 och f\u00e5f\u00e4ngt dyrka de mig, eftersom de l\u00e4ror de f\u00f6rkunna \u00e4ro m\u00e4nniskobud.'\n7:8 I s\u00e4tten Guds bud \u00e5 sido och h\u00e5llen m\u00e4nniskors stadgar.\u00bb\n7:9 Ytterligare sade han till dem: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5; I upph\u00e4ven Guds bud f\u00f6r att h\u00e5lla edra egna stadgar!\n7:10 Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som sm\u00e4dar sin fader eller sin moder, han skall d\u00f6den d\u00f6.'\n7:11 Men I s\u00e4gen: om en son s\u00e4ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f\u00e5tt till hj\u00e4lp, det giver jag i st\u00e4llet s\u00e5som korban' (det betyder offerg\u00e5va),\n7:12 d\u00e5 kunnen I icke tillst\u00e4dja honom att vidare g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r sin fader eller sin moder.\n7:13 P\u00e5 detta s\u00e4tt g\u00f6ren I Guds budord om intet genom edra f\u00e4derne\u00e4rvda stadgar. Och mycket annat s\u00e5dant g\u00f6ren I.\u00bb\n7:14 D\u00e4refter kallade han \u00e5ter folket till sig och sade till dem: \u00bbH\u00f6ren mig alla och f\u00f6rst\u00e5n.\n7:15 Intet som utifr\u00e5n g\u00e5r in i m\u00e4nniskan kan orena henne, men vad som g\u00e5r ut ifr\u00e5n m\u00e4nniskan, detta \u00e4r det som orenar henne.\u00bb\n7:17 N\u00e4r han sedan hade l\u00e4mnat folket och kommit inomhus, fr\u00e5gade hans l\u00e4rjungar honom om detta bildliga tal.\n7:18 Han svarade dem: \u00bb\u00c4ren d\u00e5 ocks\u00e5 I s\u00e5 utan f\u00f6rst\u00e5nd? Insen I icke att intet som utifr\u00e5n g\u00e5r in i m\u00e4nniskan kan orena henne,\n7:19 eftersom det icke g\u00e5r in i hennes hj\u00e4rta, utan ned i buken, och har sin naturliga utg\u00e5ng?\u00bb H\u00e4rmed f\u00f6rklarade han all mat f\u00f6r ren.\n7:20 Och han tillade: \u00bbVad som g\u00e5r ut ifr\u00e5n m\u00e4nniskan, detta \u00e4r det som orenar m\u00e4nniskan.\n7:21 Ty inifr\u00e5n, fr\u00e5n m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan, utg\u00e5 deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,\n7:22 \u00e4ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, l\u00f6saktighet, avund, h\u00e4delse, \u00f6vermod, of\u00f6rsynt v\u00e4sende.\n7:23 Allt detta onda g\u00e5r inifr\u00e5n ut, och det orenar m\u00e4nniskan.\u00bb\n7:24 Och han stod upp och begav sig bort d\u00e4rifr\u00e5n till Tyrus' omr\u00e5de. D\u00e4r gick han in i ett hus och ville icke att n\u00e5gon skulle f\u00e5 veta det. Dock kunde han icke f\u00f6rbliva obem\u00e4rkt,\n7:25 utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax d\u00e5 hon hade f\u00e5tt h\u00f6ra om honom, och f\u00f6ll ned f\u00f6r hans f\u00f6tter;\n7:26 det var en grekisk kvinna av syrofenicisk h\u00e4rkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.\n7:27 Men han sade till henne: \u00bbL\u00e5t barnen f\u00f6rst bliva m\u00e4ttade; det \u00e4r ju otillb\u00f6rligt att taga br\u00f6det fr\u00e5n barnen och kasta det \u00e5t hundarna.\u00bb\n7:28 Hon svarade och sade till honom: \u00bbJa, Herre; ocks\u00e5 \u00e4ta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.\u00bb\n7:29 D\u00e5 sade han till henne: \u00bbF\u00f6r det ordets skull s\u00e4ger jag dig: G\u00e5; den onde anden har farit ut ur din dotter.\u00bb\n7:30 Och n\u00e4r hon kom hem, fann hon flickan ligga p\u00e5 s\u00e4ngen och s\u00e5g att den onde anden hade farit ut.\n7:31 Sedan begav han sig \u00e5ter bort ifr\u00e5n Tyrus' omr\u00e5de och tog v\u00e4gen \u00f6ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omr\u00e5de, till Galileiska sj\u00f6n.\n7:32 Och man f\u00f6rde till honom en som var d\u00f6v och n\u00e4stan stum och bad honom att l\u00e4gga handen p\u00e5 denne.\n7:33 D\u00e5 tog han honom avsides ifr\u00e5n folket och satte sina fingrar i hans \u00f6ron och spottade och r\u00f6rde vid hans tunga\n7:34 och s\u00e5g upp till himmelen, suckade och sade till honom: \u00bbEffata\u00bb (det betyder: \u00bbUppl\u00e5t dig\u00bb).\n7:35 D\u00e5 \u00f6ppnades hans \u00f6ron, och hans tungas band l\u00f6stes, och han talade redigt och klart.\n7:36 Och Jesus f\u00f6rbj\u00f6d dem att omtala detta f\u00f6r n\u00e5gon; men ju mer han f\u00f6rbj\u00f6d dem, dess mer f\u00f6rkunnade de det.\n7:37 Och folket h\u00e4pnade \u00f6verm\u00e5ttan och sade: \u00bbAllt har han v\u00e4l best\u00e4llt: de d\u00f6va l\u00e5ter han h\u00f6ra och de stumma tala.\u00bb\n8:1 D\u00e5 vid samma tid \u00e5ter mycket folk hade kommit tillst\u00e4des, och de icke hade n\u00e5got att \u00e4ta, kallade han sina l\u00e4rjungar till sig och sade till dem:\n8:2 \u00bbJag \u00f6mkar mig \u00f6ver folket, ty det \u00e4r redan tre dagar som de hava dr\u00f6jt kvar hos mig, och de hava intet att \u00e4ta.\n8:3 Om jag nu l\u00e5ter dem fastande g\u00e5 ifr\u00e5n mig hem, s\u00e5 uppgivas de p\u00e5 v\u00e4gen; somliga av dem hava ju kommit l\u00e5ngv\u00e4ga ifr\u00e5n.\u00bb\n8:4 D\u00e5 svarade hans l\u00e4rjungar honom: \u00bbVarifr\u00e5n skall man h\u00e4r i en \u00f6ken kunna f\u00e5 br\u00f6d till att m\u00e4tta dessa med?\u00bb\n8:5 Han fr\u00e5gade dem: \u00bbHuru m\u00e5nga br\u00f6d haven I?\u00bb De svarade: \u00bbSju.\u00bb\n8:6 D\u00e5 tillsade han folket att l\u00e4gra sig p\u00e5 marken. Ock han tog de sju br\u00f6den, tackade Gud och br\u00f6t dem och gav \u00e5t sina l\u00e4rjungar, f\u00f6r att de skulle l\u00e4gga fram dem; och de lade fram \u00e5t folket.\n8:7 De hade ock n\u00e5gra f\u00e5 sm\u00e5fiskar; och n\u00e4r han hade v\u00e4lsignat dessa, bj\u00f6d han att man likaledes skulle l\u00e4gga fram dem.\n8:8 S\u00e5 \u00e5to de och blevo m\u00e4tta. Och man samlade sedan upp sju korgar med \u00f6verblivna stycken.\n8:9 Men antalet av dem som voro tillst\u00e4des var vid pass fyra tusen. Sedan l\u00e4t han dem skiljas \u00e5t.\n8:10 Och strax d\u00e4refter steg han i b\u00e5ten med sina l\u00e4rjungar och for till trakten av Dalmanuta.\n8:11 Och faris\u00e9erna kommo ditut och begynte disputera med honom; de ville s\u00e4tta honom p\u00e5 prov och beg\u00e4rde av honom n\u00e5got tecken fr\u00e5n himmelen.\n8:12 D\u00e5 suckade han ur sin andes djup och sade: \u00bbVarf\u00f6r beg\u00e4r detta sl\u00e4kte ett tecken? Sannerligen s\u00e4ger jag eder: \u00c5t detta sl\u00e4kte skall intet tecken givas.\u00bb\n8:13 S\u00e5 l\u00e4mnade han dem och steg \u00e5ter i b\u00e5ten och for \u00f6ver till andra stranden.\n8:14 Och de hade f\u00f6rg\u00e4tit att taga med sig br\u00f6d; icke mer \u00e4n ett enda br\u00f6d hade de med sig i b\u00e5ten.\n8:15 Och han bj\u00f6d dem och sade: \u00bbSen till, att I tagen eder till vara f\u00f6r faris\u00e9ernas surdeg och f\u00f6r Herodes' surdeg.\u00bb\n8:16 D\u00e5 talade de med varandra om att de icke hade br\u00f6d med sig.\n8:17 Men n\u00e4r han m\u00e4rkte detta, sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r talen I om att I icke haven br\u00f6d med eder? Fatten och f\u00f6rst\u00e5n I d\u00e5 \u00e4nnu ingenting? \u00c4ro edra hj\u00e4rtan s\u00e5 f\u00f6rstockade?\n8:18 I haven ju \u00f6gon; sen I d\u00e5 icke? I haven ju \u00f6ron; h\u00f6ren I d\u00e5 icke?\n8:19 Och kommen I icke ih\u00e5g huru m\u00e5nga korgar fulla av stycken I samladen upp, n\u00e4r jag br\u00f6t de fem br\u00f6den \u00e5t de fem tusen?\u00bb De svarade honom: \u00bbTolv.\u00bb\n8:20 \u00bbOch n\u00e4r jag br\u00f6t de sju br\u00f6den \u00e5t de fyra tusen, huru m\u00e5nga korgar fulla av stycken samladen I d\u00e5 upp?\u00bb De svarade: \u00bbSju.\u00bb\n8:21 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbF\u00f6rst\u00e5n I d\u00e5 \u00e4nnu ingenting?\u00bb\n8:22 D\u00e4refter kommo de till Betsaida. Och man f\u00f6rde till honom en som var blind och bad honom att han skulle r\u00f6ra vid denne.\n8:23 D\u00e5 tog han den blinde vid handen och ledde honom utanf\u00f6r byn; sedan spottade han p\u00e5 hans \u00f6gon och lade h\u00e4nderna p\u00e5 honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbSer du n\u00e5got?\u00bb\n8:24 Han s\u00e5g d\u00e5 upp och svarade: \u00bbJag kan urskilja m\u00e4nniskorna; jag ser dem g\u00e5 omkring, men de likna tr\u00e4d.\u00bb\n8:25 D\u00e4refter lade han \u00e5ter h\u00e4nderna p\u00e5 hans \u00f6gon, och nu s\u00e5g han tydligt och var botad och kunde j\u00e4mv\u00e4l p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll se allting klart.\n8:26 Och Jesus bj\u00f6d honom g\u00e5 hem och sade: \u00bbG\u00e5 icke ens in i byn.\u00bb\n8:27 Och Jesus gick med sina l\u00e4rjungar bort till byarna vid Cesarea Filippi. P\u00e5 v\u00e4gen dit fr\u00e5gade han sina l\u00e4rjungar och sade till dem: \u00bbVem s\u00e4ger folket mig vara?\u00bb\n8:28 De svarade och sade: \u00bbJohannes d\u00f6paren; andra s\u00e4ga dock Elias, andra \u00e5ter s\u00e4ga: 'Det \u00e4r en av profeterna.'\u00bb\n8:29 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem: \u00bbVem s\u00e4gen d\u00e5 I mig vara?\u00bb Petrus svarade och sade till honom: \u00bbDu \u00e4r Messias.\u00bb\n8:30 D\u00e5 f\u00f6rbj\u00f6d han dem str\u00e4ngeligen att f\u00f6r n\u00e5gon s\u00e4ga detta om honom.\n8:31 Sedan begynte han undervisa dem om att M\u00e4nniskosonen m\u00e5ste lida mycket, och att han skulle bliva f\u00f6rkastad av de \u00e4ldste och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde, och att han skulle bliva d\u00f6dad, men att han tre dagar d\u00e4refter skulle uppst\u00e5 igen.\n8:32 Och han talade detta i of\u00f6rt\u00e4ckta ordalag. D\u00e5 tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots\u00e4ga honom.\n8:33 Men han v\u00e4nde sig om, och n\u00e4r han d\u00e5 s\u00e5g sina l\u00e4rjungar, talade han str\u00e4ngt till Petrus och sade: \u00bbG\u00e5 bort, Satan, och st\u00e5 mig icke i v\u00e4gen; ty dina tankar \u00e4ro icke Guds tankar, utan m\u00e4nniskotankar.\u00bb\n8:34 Och han kallade till sig folket j\u00e4mte sina l\u00e4rjungar och sade till dem: \u00bbOm n\u00e5gon vill efterf\u00f6lja mig, s\u00e5 f\u00f6rsake han sig sj\u00e4lv och tage sitt kors p\u00e5 sig; s\u00e5 f\u00f6lje han mig.\n8:35 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f\u00f6r min och f\u00f6r evangelii skull, han skall bevara det.\n8:36 Och vad hj\u00e4lper det en m\u00e4nniska, om hon vinner hela v\u00e4rlden, men f\u00f6rlorar sin sj\u00e4l?\n8:37 Och vad kan en m\u00e4nniska giva till l\u00f6sen f\u00f6r sin sj\u00e4l?\n8:38 Den som blyges f\u00f6r mig och f\u00f6r mina ord, i detta trol\u00f6sa och syndiga sl\u00e4kte, f\u00f6r honom skall ock M\u00e4nniskosonen blygas, n\u00e4r han kommer i sin Faders h\u00e4rlighet med de heliga \u00e4nglarna.\u00bb\n9:1 Ytterligare sade han till dem: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Bland dem som h\u00e4r st\u00e5 finnas n\u00e5gra som icke skola smaka d\u00f6den, f\u00f6rr\u00e4n de f\u00e5 se Guds rike vara kommet i sin kraft.\u00bb\n9:2 Sex dagar d\u00e4refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och f\u00f6rde dem ensamma upp p\u00e5 ett h\u00f6gt berg, d\u00e4r de voro allena. Och hans utseende f\u00f6rvandlades inf\u00f6r dem;\n9:3 och hans kl\u00e4der blevo gl\u00e4nsande och mycket vita, s\u00e5 att ingen valkare p\u00e5 jorden kan g\u00f6ra kl\u00e4der s\u00e5 vita.\n9:4 Och f\u00f6r dem visade sig Elias j\u00e4mte Moses, och dessa samtalade med Jesus.\n9:5 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade till Jesus: \u00bbRabbi, h\u00e4r \u00e4r oss gott att vara; l\u00e5t oss g\u00f6ra tre hyddor, \u00e5t dig en och \u00e5t Moses en och \u00e5t Elias en.\u00bb\n9:6 Han visste n\u00e4mligen icke vad han skulle s\u00e4ga; s\u00e5 stor var deras f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n9:7 D\u00e5 kom en sky som \u00f6verskyggde dem, och ur skyn kom en r\u00f6st: \u00bbDenne \u00e4r min \u00e4lskade Son; h\u00f6ren honom.\u00bb\n9:8 Och pl\u00f6tsligt m\u00e4rkte de, n\u00e4r de s\u00e5go sig omkring, att d\u00e4r icke mer fanns n\u00e5gon hos dem utom Jesus allena.\n9:9 D\u00e5 de sedan gingo ned fr\u00e5n berget, bj\u00f6d han dem att de icke, f\u00f6rr\u00e4n M\u00e4nniskosonen hade uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, skulle f\u00f6r n\u00e5gon omtala vad de hade sett.\n9:10 Och de lade m\u00e4rke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppst\u00e5 fr\u00e5n de d\u00f6da.\n9:11 Och de fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbDe skriftl\u00e4rde s\u00e4ga ju att Elias f\u00f6rst m\u00e5ste komma?\u00bb\n9:12 Han svarade dem: \u00bbElias m\u00e5ste visserligen f\u00f6rst komma och uppr\u00e4tta allt igen. Men huru kan det d\u00e5 vara skrivet om M\u00e4nniskosonen att han skall lida mycket och bliva f\u00f6raktad?\n9:13 Dock, jag s\u00e4ger eder att Elias redan har kommit; och de f\u00f6rforo mot honom alldeles s\u00e5som de ville, och s\u00e5som det var skrivet att det skulle g\u00e5 honom.\u00bb\n9:14 N\u00e4r de d\u00e4refter kommo till l\u00e4rjungarna, s\u00e5go de att mycket folk var samlat omkring dem, och att n\u00e5gra skriftl\u00e4rde disputerade med dem.\n9:15 Och strax d\u00e5 allt folket fick se honom, blevo de mycket h\u00e4pna och skyndade fram och h\u00e4lsade honom.\n9:16 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem: \u00bbVarom disputeren I med dem?\u00bb\n9:17 Och en man i folkhopen svarade honom: \u00bbM\u00e4stare, jag har f\u00f6rt till dig min son, som \u00e4r besatt av en stum ande.\n9:18 Och varhelst denne f\u00e5r fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan st\u00e5r gossen om munnen, och han gnisslar med t\u00e4nderna och bliver s\u00e5som livl\u00f6s. Nu bad jag dina l\u00e4rjungar att de skulle driva ut honom, men de f\u00f6rm\u00e5dde det icke.\u00bb\n9:19 D\u00e5 svarade han dem och sade: \u00bbO du otrogna sl\u00e4kte, huru l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara hos eder? Huru l\u00e4nge m\u00e5ste jag h\u00e4rda ut med eder? F\u00f6ren honom till mig.\u00bb\n9:20 Och de f\u00f6rde honom till Jesus. Och strax d\u00e5 han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han f\u00f6ll ned p\u00e5 jorden och v\u00e4ltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.\n9:21 Jesus fr\u00e5gade d\u00e5 hans fader: \u00bbHuru l\u00e4nge har det varit s\u00e5 med honom?\u00bb Han svarade: \u00bbAlltsedan han var ett litet barn;\n9:22 och det har ofta h\u00e4nt att han har kastat honom \u00e4n i elden, \u00e4n i vattnet, f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra honom. Men om du f\u00f6rm\u00e5r n\u00e5got, s\u00e5 f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss och hj\u00e4lp oss.\u00bb\n9:23 D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbOm jag f\u00f6rm\u00e5r, s\u00e4ger du. Allt f\u00f6rm\u00e5r den som tror.\u00bb\n9:24 Strax ropade gossens fader och sade: \u00bbJag tror! Hj\u00e4lp min otro.\u00bb\n9:25 Men n\u00e4r Jesus s\u00e5g att folk str\u00f6mmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden str\u00e4ngt och sade till honom: \u00bbDu stumme och d\u00f6ve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.\u00bb\n9:26 D\u00e5 skriade han och slet och ryckte gossen sv\u00e5rt och for ut; och gossen blev s\u00e5som d\u00f6d, s\u00e5 att folket menade att han verkligen var d\u00f6d.\n9:27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod d\u00e5 upp.\n9:28 N\u00e4r Jesus d\u00e4refter hade kommit inomhus, fr\u00e5gade hans l\u00e4rjungar honom, d\u00e5 de nu voro allena: \u00bbVarf\u00f6r kunde icke vi driva ut honom?\u00bb\n9:29 Han svarade dem: \u00bbDetta slag kan icke drivas ut genom n\u00e5got annat \u00e4n b\u00f6n och fasta.\u00bb\n9:30 Och de gingo d\u00e4rifr\u00e5n och vandrade genom Galileen; men han ville icke att n\u00e5gon skulle f\u00e5 veta det.\n9:31 Han undervisade n\u00e4mligen sina l\u00e4rjungar och sade till dem: \u00bbM\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad i m\u00e4nniskors h\u00e4nder, och man skall d\u00f6da honom; men tre dagar efter det att han har blivit d\u00f6dad skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb\n9:32 Och de f\u00f6rstodo icke vad han sade, men de fruktade att fr\u00e5ga honom.\n9:33 Och de kommo till Kapernaum. Och n\u00e4r han hade kommit dit d\u00e4r han bodde, fr\u00e5gade han dem: \u00bbVad var det I samtaladen om p\u00e5 v\u00e4gen?\u00bb\n9:34 Men de tego, ty de hade p\u00e5 v\u00e4gen talat med varandra om vilken som vore st\u00f6rst.\n9:35 D\u00e5 satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: \u00bbOm n\u00e5gon vill vara den f\u00f6rste, s\u00e5 vare han den siste av alla och allas tj\u00e4nare.\u00bb\n9:36 Och han tog ett barn och st\u00e4llde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:\n9:37 \u00bbDen som tager emot ett s\u00e5dant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n9:38 Johannes sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, vi s\u00e5go huru en man som icke f\u00f6ljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke f\u00f6ljde oss.\u00bb\n9:39 Men Jesus sade: \u00bbHindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftg\u00e4rning kan strax d\u00e4refter tala illa om mig.\n9:40 Ty den som icke \u00e4r emot oss, han \u00e4r f\u00f6r oss.\n9:41 Ja, den som giver eder en b\u00e4gare vatten att dricka, d\u00e4rf\u00f6r att I h\u00f6ren Kristus till -- sannerligen s\u00e4ger jag eder: Han skall ingalunda g\u00e5 miste om sin l\u00f6n.\n9:42 Och den som f\u00f6rf\u00f6r en av dessa sm\u00e5 som tro, f\u00f6r honom vore det b\u00e4ttre, om en kvarnsten h\u00e4ngdes om hans hals och han kastades i havet.\n9:43 Om nu din hand \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 hugg av den. Det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att ing\u00e5 i livet lytt, \u00e4n att hava b\u00e5da h\u00e4nderna i beh\u00e5ll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsl\u00e4ckes.\n9:45 Och om din fot \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 hugg av den. Det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att ing\u00e5 i livet halt, \u00e4n att hava b\u00e5da f\u00f6tterna i beh\u00e5ll och kastas i Gehenna.\n9:47 Och om ditt \u00f6ga \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 riv ut det. Det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att ing\u00e5 i Guds rike en\u00f6gd, \u00e4n att hava b\u00e5da \u00f6gonen i beh\u00e5ll och kastas i Gehenna,\n9:48 d\u00e4r 'deras mask icke d\u00f6r och elden icke utsl\u00e4ckes'.\n9:49 Ty var m\u00e4nniska m\u00e5ste saltas med eld.\n9:50 Saltet \u00e4r en god sak; men om saltet mister sin s\u00e4lta, varmed skolen I d\u00e5 \u00e5terst\u00e4lla dess kraft? -- Haven salt i eder och h\u00e5llen frid inb\u00f6rdes.\u00bb\n10:1 Och han stod upp och begav sig d\u00e4rifr\u00e5n, genom landet p\u00e5 andra sidan Jordan, till Judeens omr\u00e5de. Och mycket folk f\u00f6rsamlades \u00e5ter omkring honom, och \u00e5ter undervisade han dem, s\u00e5som hans sed var.\n10:2 D\u00e5 ville n\u00e5gra faris\u00e9er sn\u00e4rja honom, och de tr\u00e4dde fram och fr\u00e5gade honom om det vore lovligt f\u00f6r en man att skilja sig fr\u00e5n sin hustru.\n10:3 Men han svarade och sade till dem: \u00bbVad har Moses bjudit eder?\u00bb\n10:4 De sade: \u00bbMoses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev \u00e5t sin hustru och s\u00e5 skilja sig fr\u00e5n henne.\u00bb\n10:5 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbF\u00f6r edra hj\u00e4rtans h\u00e5rdhets skull skrev han \u00e5t eder detta bud.\n10:6 Men redan vid v\u00e4rldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och kvinna'.\n10:7 'F\u00f6rdenskull skall en man \u00f6vergiva sin fader och sin moder.\n10:8 Och de tu skola varda ett k\u00f6tt.' S\u00e5 \u00e4ro de icke mer tv\u00e5, utan ett k\u00f6tt.\n10:9 Vad nu Gud har sammanfogat, det m\u00e5 m\u00e4nniskan icke \u00e5tskilja.\u00bb\n10:10 N\u00e4r de sedan hade kommit hem, fr\u00e5gade hans l\u00e4rjungar honom \u00e5ter om detsamma.\n10:11 Och han svarade dem: \u00bbDen som skiljer sig fr\u00e5n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott mot henne.\n10:12 Och om en hustru skiljer sig fr\u00e5n sin man och tager sig en annan man, d\u00e5 beg\u00e5r hon \u00e4ktenskapsbrott.\n10:13 Och man bar fram barn till honom, f\u00f6r att han skulle r\u00f6ra vid dem; men l\u00e4rjungarna visade bort dem.\n10:14 N\u00e4r Jesus s\u00e5g detta, blev han misslynt och sade till dem: \u00bbL\u00e5ten barnen komma till mig, och f\u00f6rmenen dem det icke; ty Guds rike h\u00f6r s\u00e5dana till.\n10:15 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike s\u00e5som ett barn, han kommer aldrig ditin.\u00bb\n10:16 Och han tog dem upp i famnen och lade h\u00e4nderna p\u00e5 dem och v\u00e4lsignade dem.\n10:17 N\u00e4r han sedan begav sig \u00e5stad f\u00f6r att forts\u00e4tta sin v\u00e4g, skyndade en man fram och f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 f\u00f6r honom och fr\u00e5gade honom: \u00bbGode M\u00e4stare, vad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 evigt liv till arvedel?\u00bb\n10:18 Jesus sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r kallar du mig god? Ingen \u00e4r god utom Gud allena.\n10:19 Buden k\u00e4nner du: 'Du skall icke dr\u00e4pa', 'Du skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj\u00e4la', 'Du skall icke b\u00e4ra falskt vittnesb\u00f6rd', 'Du skall icke undanh\u00e5lla n\u00e5gon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'\u00bb\n10:20 D\u00e5 svarade han honom: \u00bbM\u00e4stare, allt detta har jag h\u00e5llit fr\u00e5n min ungdom.\u00bb\n10:21 D\u00e5 s\u00e5g Jesus p\u00e5 honom och fick k\u00e4rlek till honom och sade till honom: \u00bbEtt fattas dig: g\u00e5 bort och s\u00e4lj allt vad du \u00e4ger och giv \u00e5t de fattiga; d\u00e5 skall du f\u00e5 en skatt i himmelen. Och kom sedan och f\u00f6lj mig.\u00bb\n10:22 Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedr\u00f6vad bort, ty han hade m\u00e5nga \u00e4godelar.\n10:23 D\u00e5 s\u00e5g Jesus sig omkring och sade till sina l\u00e4rjungar: \u00bbHuru sv\u00e5rt \u00e4r det icke f\u00f6r dem som hava penningar att komma in i Guds rike!\u00bb\n10:24 Men l\u00e4rjungarna h\u00e4pnade vid hans ord. D\u00e5 tog Jesus \u00e5ter till orda och sade till dem: \u00bbJa, mina barn, huru sv\u00e5rt \u00e4r det icke att komma in i Guds rike!\n10:25 Det \u00e4r l\u00e4ttare f\u00f6r en kamel att komma igenom ett n\u00e5ls\u00f6ga, \u00e4n f\u00f6r den som \u00e4r rik att komma in i Guds rike.\u00bb\n10:26 D\u00e5 blevo de \u00e4nnu mer h\u00e4pna och sade till varandra: \u00bbVem kan d\u00e5 bliva fr\u00e4lst?\u00bb\n10:27 Jesus s\u00e5g p\u00e5 dem och sade: \u00bbF\u00f6r m\u00e4nniskor \u00e4r det om\u00f6jligt, men icke f\u00f6r Gud, ty f\u00f6r Gud \u00e4r allting m\u00f6jligt.\u00bb\n10:28 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade till honom: \u00bbSe, vi hava \u00f6vergivit allt och f\u00f6ljt dig.\u00bb\n10:29 Jesus svarade: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Ingen som f\u00f6r min och evangelii skull har \u00f6vergivit hus, eller br\u00f6der eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,\n10:30 ingen s\u00e5dan finnes, som icke skall f\u00e5 hundrafalt igen: redan h\u00e4r i tiden hus, och br\u00f6der och systrar, och m\u00f6drar och barn, och jordagods, mitt under f\u00f6rf\u00f6ljelser, och i den tillkommande tids\u00e5ldern evigt liv.\n10:31 Men m\u00e5nga som \u00e4ro de f\u00f6rsta skola bliva de sista, medan de sista bliva de f\u00f6rsta.\u00bb\n10:32 Och de voro p\u00e5 v\u00e4gen upp till Jerusalem. Och Jesus gick f\u00f6re dem, och de gingo d\u00e4r b\u00e4vande; och de som f\u00f6ljde med dem voro uppfyllda av fruktan. D\u00e5 tog han \u00e5ter till sig de tolv och begynte tala till dem om vad som skulle \u00f6verg\u00e5 honom:\n10:33 \u00bbSe, vi g\u00e5 nu upp till Jerusalem, och M\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde, och de skola d\u00f6ma honom till d\u00f6den och \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t hedningarna,\n10:34 och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla honom och d\u00f6da honom; men tre dagar d\u00e4refter skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb\n10:35 D\u00e5 tr\u00e4dde Jakob och Johannes, Sebedeus' s\u00f6ner, fram till honom och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, vi skulle vilja att du l\u00e4te oss f\u00e5 vad vi nu t\u00e4nka beg\u00e4ra av dig.\u00bb\n10:36 Han fr\u00e5gade dem: \u00bbVad viljen I d\u00e5 att jag skall l\u00e5ta eder f\u00e5?\u00bb\n10:37 De svarade honom: \u00bbL\u00e5t den ene av oss i din h\u00e4rlighet f\u00e5 sitta p\u00e5 din h\u00f6gra sida, och den andre p\u00e5 din v\u00e4nstra.\u00bb\n10:38 Men Jesus sade till dem: \u00bbI veten icke vad I beg\u00e4ren. Kunnen I dricka den kalk som jag dricker, eller genomg\u00e5 det dop som jag genomg\u00e5r?\u00bb\n10:39 De svarade honom: \u00bbDet kunna vi.\u00bb D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbJa, den kalk jag dricker skolen I f\u00e5 dricka, och det dop jag genomg\u00e5r skolen I genomg\u00e5,\n10:40 men platsen p\u00e5 min h\u00f6gra sida och platsen p\u00e5 min v\u00e4nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f\u00f6r vilka s\u00e5 \u00e4r best\u00e4mt.\u00bb\n10:41 N\u00e4r de tio andra h\u00f6rde detta, blevo de misslynta p\u00e5 Jakob och Johannes.\n10:42 D\u00e5 kallade Jesus dem till sig och sade till dem: \u00bbI veten att de som r\u00e4knas f\u00f6r folkens furstar upptr\u00e4da mot dem s\u00e5som herrar, och att deras m\u00e4ktige l\u00e5ta dem k\u00e4nna sin myndighet.\n10:43 Men s\u00e5 \u00e4r det icke bland eder; utan den som vill bliva st\u00f6rst bland eder, han vare de andras tj\u00e4nare,\n10:44 och den som vill vara fr\u00e4mst bland eder, han vare allas dr\u00e4ng.\n10:45 Ocks\u00e5 M\u00e4nniskosonen har ju kommit, icke f\u00f6r att l\u00e5ta tj\u00e4na sig, utan f\u00f6r att tj\u00e4na och giva sitt liv till l\u00f6sen f\u00f6r m\u00e5nga.\u00bb\n10:46 Och de kommo till Jeriko. Men n\u00e4r han \u00e5ter gick ut ifr\u00e5n Jeriko, f\u00f6ljd av sina l\u00e4rjungar och en ganska stor hop folk, satt d\u00e4r vid v\u00e4gen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.\n10:47 N\u00e4r denne h\u00f6rde att det var Jesus fr\u00e5n Nasaret, begynte han ropa och s\u00e4ga: \u00bbJesus, Davids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig.\u00bb\n10:48 Och m\u00e5nga tillsade honom str\u00e4ngeligen att han skulle tiga; men han ropade \u00e4nnu mycket mer: \u00bbDavids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig.\u00bb\n10:49 D\u00e5 stannade Jesus och sade: \u00bbKallen honom hit.\u00bb Och de kallade p\u00e5 den blinde och sade till honom: \u00bbVar vid gott mod, st\u00e5 upp; han kallar dig till sig.\u00bb\n10:50 D\u00e5 kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus.\n10:51 Och Jesus talade till honom och sade: \u00bbVad vill du att jag skall g\u00f6ra dig?\u00bb Den blinde svarade honom: \u00bbRabbuni, l\u00e5t mig f\u00e5 min syn.\u00bb\n10:52 Jesus sade till honom: \u00bbG\u00e5; din tro har hj\u00e4lpt dig.\u00bb Och strax fick han sin syn och f\u00f6ljde honom p\u00e5 v\u00e4gen.\n11:1 N\u00e4r de nu nalkades Jerusalem och voro n\u00e4ra Betfage och Betania vid Oljeberget, s\u00e4nde han \u00e5stad tv\u00e5 av sina l\u00e4rjungar\n11:2 och sade till dem: \u00bbG\u00e5n in i byn som ligger mitt framf\u00f6r eder, s\u00e5 skolen I, strax d\u00e5 I kommen ditin, finna en \u00e5snef\u00e5le st\u00e5 d\u00e4r bunden, som \u00e4nnu ingen m\u00e4nniska har suttit p\u00e5; l\u00f6sen den och f\u00f6ren den hit.\n11:3 Och om n\u00e5gon fr\u00e5gar eder varf\u00f6r I g\u00f6ren detta, s\u00e5 skolen I svara: 'Herren beh\u00f6ver den, men han skall strax s\u00e4nda den tillbaka hit.\u00bb\n11:4 D\u00e5 gingo de \u00e5stad och funno en \u00e5snef\u00e5le st\u00e5 d\u00e4r bunden utanf\u00f6r en port vid v\u00e4gen, och de l\u00f6ste den.\n11:5 Och n\u00e5gra som stodo d\u00e4r bredvid sade till dem: \u00bbVad g\u00f6ren I? Varf\u00f6r l\u00f6sen I f\u00e5len?\u00bb\n11:6 Men de svarade dem s\u00e5som Jesus hade bjudit. D\u00e5 l\u00e4t man dem vara.\n11:7 Och de f\u00f6rde f\u00e5len till Jesus och lade sina mantlar p\u00e5 den, och han satte sig upp p\u00e5 den.\n11:8 Och m\u00e5nga bredde ut sina mantlar p\u00e5 v\u00e4gen, andra \u00e5ter skuro av kvistar och l\u00f6v p\u00e5 f\u00e4lten och str\u00f6dde p\u00e5 v\u00e4gen.\n11:9 Och de som gingo f\u00f6re och de som f\u00f6ljde efter ropade: \u00bbHosianna! V\u00e4lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.\n11:10 V\u00e4lsignat vare v\u00e5r fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i h\u00f6jden!\u00bb\n11:11 S\u00e5 drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och n\u00e4r han hade sett sig omkring \u00f6verallt och det redan var sent p\u00e5 dagen, gick han med de tolv ut till Betania.\n11:12 N\u00e4r de dagen d\u00e4refter voro p\u00e5 v\u00e4g tillbaka fr\u00e5n Betania, blev han hungrig.\n11:13 Och d\u00e5 han p\u00e5 avst\u00e5nd fick se ett fikontr\u00e4d som hade l\u00f6v, gick han dit f\u00f6r att se om han till \u00e4ventyrs skulle finna n\u00e5got d\u00e4rp\u00e5; men n\u00e4r han kom fram till det, fann han intet annat \u00e4n l\u00f6v, det var icke d\u00e5 fikonens tid.\n11:14 D\u00e5 talade han och sade till tr\u00e4det: \u00bbAldrig n\u00e5gonsin mer \u00e4te n\u00e5gon frukt av dig.\u00bb Och hans l\u00e4rjungar h\u00f6rde detta.\n11:15 N\u00e4r de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som s\u00e5lde och k\u00f6pte i helgedomen. Och han st\u00f6tte omkull v\u00e4xlarnas bord och duvom\u00e5nglarnas s\u00e4ten;\n11:16 han tillstadde icke heller att man bar n\u00e5gonting genom helgedomen.\n11:17 Och han undervisade dem och sade: \u00bbDet \u00e4r ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b\u00f6nehus f\u00f6r alla folk.' Men I haven gjort det till en r\u00f6varkula.\u00bb\n11:18 D\u00e5 \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde fingo h\u00f6ra h\u00e4rom, s\u00f6kte de efter tillf\u00e4lle att f\u00f6rg\u00f6ra honom; ty de fruktade f\u00f6r honom, eftersom allt folket h\u00e4pnade \u00f6ver hans undervisning.\n11:19 N\u00e4r det blev afton, beg\u00e5vo de sig ut ur staden.\n11:20 Men d\u00e5 de nu p\u00e5 morgonen \u00e5ter gingo d\u00e4r fram, fingo de se fikontr\u00e4det vara f\u00f6rtorkat \u00e4nda fr\u00e5n roten.\n11:21 D\u00e5 kom Petrus ih\u00e5g vad som hade skett och sade till honom: \u00bbRabbi, se, fikontr\u00e4det som du f\u00f6rbannade \u00e4r f\u00f6rtorkat.\u00bb\n11:22 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbHaven tro p\u00e5 Gud.\n11:23 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Om n\u00e5gon s\u00e4ger till detta berg: 'H\u00e4v dig upp, och kasta dig i havet' och d\u00e4rvid icke tvivlar i sitt hj\u00e4rta, utan tror att det han s\u00e4ger skall ske, d\u00e5 skall det ske honom s\u00e5.\n11:24 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag eder: Allt vad I bedjen om och beg\u00e4ren, tron att det \u00e4r eder givet; och det skall ske eder s\u00e5.\n11:25 Och n\u00e4r I st\u00e5n och bedjen, s\u00e5 f\u00f6rl\u00e5ten, om I haven n\u00e5got emot n\u00e5gon, f\u00f6r att ocks\u00e5 eder Fader, som \u00e4r i himmelen, m\u00e5 f\u00f6rl\u00e5ta eder edra f\u00f6rsyndelser.\u00bb\n11:27 S\u00e5 kommo de \u00e5ter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde och de \u00e4ldste fram till honom;\n11:28 och de sade till honom: \u00bbMed vad myndighet g\u00f6r du detta? Och vem har givit dig myndighet att g\u00f6ra detta?\u00bb\n11:29 Jesus svarade dem: \u00bbJag vill st\u00e4lla en fr\u00e5ga till eder; svaren mig p\u00e5 den, s\u00e5 skall ock jag s\u00e4ga eder med vad myndighet jag g\u00f6r detta.\n11:30 Johannes' d\u00f6pelse, var den fr\u00e5n himmelen eller fr\u00e5n m\u00e4nniskor? Svaren mig h\u00e4rp\u00e5.\u00bb\n11:31 D\u00e5 \u00f6verlade de med varandra och sade: \u00bbOm vi svara: 'Fr\u00e5n himmelen', s\u00e5 fr\u00e5gar han: 'Varf\u00f6r trodden I honom d\u00e5 icke?'\n11:32 Eller skola vi svara: 'Fr\u00e5n m\u00e4nniskor'?\u00bb -- det v\u00e5gade de icke av fruktan f\u00f6r folket, ty alla h\u00f6llo f\u00f6re att Johannes verkligen var en profet.\n11:33 De svarade allts\u00e5 Jesus och sade: \u00bbVi veta det icke.\u00bb D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g\u00f6r detta.\u00bb\n12:1 Och han begynte tala till dem i liknelser: \u00bbEn man planterade en ving\u00e5rd och satte st\u00e4ngsel d\u00e4romkring och h\u00f6gg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; d\u00e4refter lejde han ut den \u00e5t ving\u00e5rdsm\u00e4n och for utrikes.\n12:2 N\u00e4r sedan r\u00e4tta tiden var inne, s\u00e4nde han en tj\u00e4nare till ving\u00e5rdsm\u00e4nnen, f\u00f6r att denne av ving\u00e5rdsm\u00e4nnen skulle uppb\u00e4ra n\u00e5gon del av ving\u00e5rdens frukt.\n12:3 Men de togo fatt p\u00e5 honom och misshandlade honom och l\u00e4to honom g\u00e5 tomh\u00e4nt tillbaka.\n12:4 \u00c5ter s\u00e4nde han till dem en annan tj\u00e4nare. Honom slogo de i huvudet och skymfade.\n12:5 Sedan s\u00e4nde han \u00e5stad \u00e4nnu en annan, men denne dr\u00e4pte de. Likas\u00e5 gjorde de med m\u00e5nga andra: somliga misshandlade de, och andra dr\u00e4pte de.\n12:6 Nu hade han ock en enda son, vilken han \u00e4lskade. Honom s\u00e4nde han slutligen \u00e5stad till dem, ty han t\u00e4nkte: 'De skola v\u00e4l hava f\u00f6rsyn f\u00f6r min son.'\n12:7 Men ving\u00e5rdsm\u00e4nnen sade till varandra: 'Denne \u00e4r arvingen; kom, l\u00e5t oss dr\u00e4pa honom, s\u00e5 bliver arvet v\u00e5rt.'\n12:8 Och de togo fatt p\u00e5 honom och dr\u00e4pte honom och kastade honom ut ur ving\u00e5rden. --\n12:9 Vad skall nu ving\u00e5rdens herre g\u00f6ra? Jo, han skall komma och f\u00f6rg\u00f6ra ving\u00e5rdsm\u00e4nnen och l\u00e4mna ving\u00e5rden \u00e5t andra.\n12:10 Haven I icke l\u00e4st detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm\u00e4nnen f\u00f6rkastade, den har blivit en h\u00f6rnsten;\n12:11 av Herren har den blivit detta, och underbar \u00e4r den i v\u00e5ra \u00f6gon'?\u00bb\n12:12 De hade nu g\u00e4rna velat gripa honom, men de fruktade f\u00f6r folket; ty de f\u00f6rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. S\u00e5 l\u00e4to de honom vara och gingo sin v\u00e4g.\n12:13 D\u00e4refter s\u00e4nde de till honom n\u00e5gra faris\u00e9er och herodianer, f\u00f6r att dessa skulle f\u00e5nga honom genom n\u00e5got hans ord.\n12:14 Dessa kommo nu och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, vi veta att du \u00e4r sannf\u00e4rdig och icke fr\u00e5gar efter n\u00e5gon, ty du ser icke till personen, utan l\u00e4r om Guds v\u00e4g vad sant \u00e4r. \u00c4r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller \u00e4r det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?\u00bb\n12:15 Men han f\u00f6rstod deras skrymteri och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r s\u00f6ken I att sn\u00e4rja mig? Tagen hit en penning, s\u00e5 att jag f\u00e5r se den.\u00bb\n12:16 D\u00e5 l\u00e4mnade de fram en s\u00e5dan. D\u00e4refter fr\u00e5gade han dem: \u00bbVems bild och \u00f6verskrift \u00e4r detta?\u00bb De svarade honom: \u00bbKejsarens.\u00bb\n12:17 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbS\u00e5 given kejsaren vad kejsaren tillh\u00f6r, och Gud vad Gud tillh\u00f6r.\u00bb Och de f\u00f6rundrade sig h\u00f6geligen \u00f6ver honom.\n12:18 Sedan kommo till honom n\u00e5gra av sadduc\u00e9erna, vilka mena att det icke gives n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse. Dessa fr\u00e5gade honom och sade:\n12:19 \u00bbM\u00e4stare, Moses har givit oss den f\u00f6reskriften, att om n\u00e5gon har en broder som d\u00f6r, och som efterl\u00e4mnar hustru, men icke l\u00e4mnar barn efter sig, s\u00e5 skall han taga sin broders hustru till \u00e4kta och skaffa avkomma \u00e5t sin broder.\n12:20 Nu voro h\u00e4r sju br\u00f6der. Den f\u00f6rste tog sig en hustru, men dog utan att l\u00e4mna n\u00e5gon avkomma efter sig.\n12:21 D\u00e5 tog den andre i ordningen henne, men ocks\u00e5 han dog utan att l\u00e4mna n\u00e5gon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.\n12:22 S\u00e5 skedde med alla sju: ingen av dem l\u00e4mnade n\u00e5gon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.\n12:23 Vilken av dem skall nu vid uppst\u00e5ndelsen, n\u00e4r de uppst\u00e5, f\u00e5 henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.\u00bb\n12:24 Jesus svarade dem: \u00bbVisar icke eder fr\u00e5ga att I faren vilse och varken f\u00f6rst\u00e5n skrifterna, ej heller Guds kraft?\n12:25 Efter uppst\u00e5ndelsen fr\u00e5n de d\u00f6da taga m\u00e4n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur \u00e5t m\u00e4n, utan de \u00e4ro d\u00e5 s\u00e5som \u00e4nglarna i himmelen.\n12:26 Men vad nu det ang\u00e5r, att de d\u00f6da uppst\u00e5, haven I icke l\u00e4st i Moses' bok, p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r det talas om t\u00f6rnbusken, huru Gud sade till honom s\u00e5: 'Jag \u00e4r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?\n12:27 Han \u00e4r en Gud icke f\u00f6r d\u00f6da, utan f\u00f6r levande. I faren mycket vilse.\u00bb\n12:28 D\u00e5 tr\u00e4dde en av de skriftl\u00e4rde fram, en som hade h\u00f6rt deras ordskifte och f\u00f6rst\u00e5tt att han hade svarat dem v\u00e4l. Denne fr\u00e5gade honom: \u00bbVilket \u00e4r det f\u00f6rn\u00e4msta av alla buden?\u00bb\n12:29 Jesus svarade: \u00bbDet f\u00f6rn\u00e4msta \u00e4r detta: 'H\u00f6r, Israel! Herren, v\u00e5r Gud, Herren \u00e4r en.\n12:30 Och du skall \u00e4lska Herren, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l och av allt ditt f\u00f6rst\u00e5nd och av all din kraft.'\n12:31 D\u00e4rn\u00e4st kommer detta: 'Du skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.' Intet annat bud \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n dessa.\u00bb\n12:32 D\u00e5 svarade den skriftl\u00e4rde honom: \u00bbM\u00e4stare, du har i sanning r\u00e4tt i vad du s\u00e4ger, att han \u00e4r en, och att ingen annan \u00e4r \u00e4n han.\n12:33 Och att \u00e4lska honom av allt sitt hj\u00e4rta och av allt sitt f\u00f6rst\u00e5nd och av all sin kraft och att \u00e4lska sin n\u00e4sta s\u00e5som sig sj\u00e4lv, det \u00e4r 'f\u00f6rmer \u00e4n alla br\u00e4nnoffer och slaktoffer'.\u00bb\n12:34 D\u00e5 nu Jesus m\u00e4rkte att han hade svarat f\u00f6rst\u00e5ndigt, sade han till honom: \u00bbDu \u00e4r icke l\u00e5ngt ifr\u00e5n Guds rike.\u00bb Sedan dristade sig ingen att vidare st\u00e4lla n\u00e5gon fr\u00e5ga p\u00e5 honom.\n12:35 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framst\u00e4llde han denna fr\u00e5ga: \u00bbHuru kunna de skriftl\u00e4rde s\u00e4ga att Messias \u00e4r Davids son?\n12:36 David sj\u00e4lv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: S\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'\n12:37 S\u00e5 kallar nu David sj\u00e4lv honom 'herre'; huru kan han d\u00e5 vara hans son?\u00bb Och folkskarorna h\u00f6rde honom g\u00e4rna.\n12:38 Och han undervisade dem och sade till dem: \u00bbTagen eder till vara f\u00f6r de skriftl\u00e4rde, som g\u00e4rna g\u00e5 omkring i fotsida kl\u00e4der och g\u00e4rna vilja bliva h\u00e4lsade p\u00e5 torgen\n12:39 och g\u00e4rna sitta fr\u00e4mst i synagogorna och p\u00e5 de fr\u00e4msta platserna vid g\u00e4stabuden --\n12:40 detta under det att de utsuga \u00e4nkors hus, medan de f\u00f6r syns skull h\u00e5lla l\u00e5nga b\u00f6ner. De skola f\u00e5 en dess h\u00e5rdare dom.\u00bb\n12:41 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och s\u00e5g huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och m\u00e5nga rika lade dit mycket.\n12:42 Men en fattig \u00e4nka kom och lade ned tv\u00e5 sk\u00e4rvar, det \u00e4r ett \u00f6re.\n12:43 D\u00e5 kallade han sina l\u00e4rjungar till sig och sade till dem: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Denna fattiga \u00e4nka lade dit mer \u00e4n alla de andra som lade n\u00e5got i offerkistorna.\n12:44 Ty dessa lade alla dit av sitt \u00f6verfl\u00f6d, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, s\u00e5 mycket som fanns i hennes \u00e4go.\u00bb\n13:1 D\u00e5 han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans l\u00e4rjungar till honom: \u00bbM\u00e4stare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!\u00bb\n13:2 Jesus svarade honom: \u00bbJa, du ser nu dessa stora byggnader; men h\u00e4r skall f\u00f6rvisso icke l\u00e4mnas sten p\u00e5 sten; allt skall bliva nedbrutet.\u00bb\n13:3 N\u00e4r han sedan satt p\u00e5 Oljeberget, mitt emot helgedomen, fr\u00e5gade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d\u00e5 de voro allena:\n13:4 \u00bbS\u00e4g oss n\u00e4r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden \u00e4r inne, d\u00e5 allt detta skall g\u00e5 i fullbordan.\u00bb\n13:5 D\u00e5 begynte Jesus tala till dem och sade: \u00bbSen till, att ingen f\u00f6rvillar eder.\n13:6 M\u00e5nga skola komma under mitt namn och s\u00e4ga: 'Det \u00e4r jag' och skola f\u00f6rvilla m\u00e5nga.\n13:7 Men n\u00e4r I f\u00e5n h\u00f6ra krigslarm och rykten om krig, s\u00e5 f\u00f6rloren icke besinningen; s\u00e5dant m\u00e5ste komma, men d\u00e4rmed \u00e4r \u00e4nnu icke \u00e4nden inne.\n13:8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordb\u00e4vningar p\u00e5 den ena orten efter den andra, och hungersn\u00f6d skall uppst\u00e5; detta \u00e4r begynnelsen till 'f\u00f6dslov\u00e5ndorna'.\n13:9 Men tagen I eder till vara. Man skall d\u00e5 draga eder inf\u00f6r domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och st\u00e4llas fram inf\u00f6r landsh\u00f6vdingar och konungar, f\u00f6r min skull, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r dem.\n13:10 Men evangelium m\u00e5ste f\u00f6rst bliva predikat f\u00f6r alla folk.\n13:11 N\u00e4r man nu f\u00f6r eder \u00e5stad och drager eder inf\u00f6r r\u00e4tta, s\u00e5 g\u00f6ren eder icke f\u00f6rut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det m\u00e5n I tala. Ty det \u00e4r icke I som skolen tala, utan den helige Ande.\n13:12 Och den ene brodern skall d\u00e5 \u00f6verl\u00e4mna den andre till att d\u00f6das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s\u00e4tta sig upp mot sina f\u00f6r\u00e4ldrar och skola d\u00f6da dem.\n13:13 Och I skolen bliva hatade av alla, f\u00f6r mitt namns skull. Men den som \u00e4r st\u00e5ndaktig intill \u00e4nden, han skall bliva fr\u00e4lst.\n13:14 Men n\u00e4r I f\u00e5n se 'f\u00f6r\u00f6delsens styggelse' st\u00e5 d\u00e4r han icke borde st\u00e5 -- den som l\u00e4ser detta, han give akt d\u00e4rp\u00e5 -- d\u00e5 m\u00e5 de som \u00e4ro i Judeen fly bort till bergen,\n13:15 och den som \u00e4r p\u00e5 taket m\u00e5 icke stiga ned och g\u00e5 in f\u00f6r att h\u00e4mta n\u00e5got ur sitt hus,\n13:16 och den som \u00e4r ute p\u00e5 marken m\u00e5 icke v\u00e4nda tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta sin mantel.\n13:17 Och ve de som \u00e4ro havande, eller som giva di p\u00e5 den tiden!\n13:18 Men bedjen att det icke m\u00e5 ske om vintern.\n13:19 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vederm\u00f6da, s\u00e5 sv\u00e5r att dess like icke har f\u00f6rekommit allt ifr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse, fr\u00e5n den tid d\u00e5 Gud skapade v\u00e4rlden, intill nu', ej heller n\u00e5gonsin skall f\u00f6rekomma.\n13:20 Och om Herren icke f\u00f6rkortade den tiden, s\u00e5 skulle intet k\u00f6tt bliva fr\u00e4lst; men f\u00f6r de utvaldas skull, f\u00f6r de m\u00e4nniskors skull, som han har utvalt, har han f\u00f6rkortat den tiden.\n13:21 Och om n\u00e5gon d\u00e5 s\u00e4ger till eder: 'Se h\u00e4r \u00e4r Messias', eller: 'Se d\u00e4r \u00e4r han', s\u00e5 tron det icke.\n13:22 Ty m\u00e4nniskor som falskeligen s\u00e4ga sig vara Messias skola uppst\u00e5, s\u00e5 ock falska profeter, och de skola g\u00f6ra tecken och under, f\u00f6r att, om m\u00f6jligt, f\u00f6rvilla de utvalda.\n13:23 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt f\u00f6rut.\n13:24 Men p\u00e5 den tiden, efter den vederm\u00f6dan, skall solen f\u00f6rm\u00f6rkas och m\u00e5nen upph\u00f6ra att giva sitt sken,\n13:25 och stj\u00e4rnorna skola falla ifr\u00e5n himmelen, och makterna i himmelen skola b\u00e4va.\n13:26 Och d\u00e5 skall man f\u00e5 se 'M\u00e4nniskosonen komma i skyarna' med stor makt och h\u00e4rlighet.\n13:27 Och han skall d\u00e5 s\u00e4nda ut sina \u00e4nglar och f\u00f6rsamla sina utvalda fr\u00e5n de fyra v\u00e4derstrecken, fr\u00e5n jordens \u00e4nda till himmelens \u00e4nda.\n13:28 Ifr\u00e5n fikontr\u00e4det m\u00e5n I h\u00e4r h\u00e4mta en liknelse. N\u00e4r dess kvistar begynna att f\u00e5 save och l\u00f6ven spricka ut, d\u00e5 veten I att sommaren \u00e4r n\u00e4ra.\n13:29 Likas\u00e5, n\u00e4r I sen detta ske, d\u00e5 kunnen I ock veta att han \u00e4r n\u00e4ra och st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren.\n13:30 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Detta sl\u00e4kte skall icke f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6rr\u00e4n allt detta sker.\n13:31 Himmel och jord skola f\u00f6rg\u00e5s, men mina ord skola icke f\u00f6rg\u00e5s.\n13:32 Men om den dagen och den stunden vet ingen n\u00e5got, icke \u00e4nglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.\n13:33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke n\u00e4r tiden \u00e4r inne.\n13:34 S\u00e5som n\u00e4r en man reser utrikes och l\u00e4mnar sitt hus och giver sina tj\u00e4nare makt och myndighet d\u00e4r\u00f6ver, \u00e5t var och en hans s\u00e4rskilda syssla, och d\u00e4rvid ock bjuder portvaktaren att vaka.\n13:35 likas\u00e5 bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke n\u00e4r husets herre kommer, om han kommer p\u00e5 aftonen eller vid midnattstiden eller i haneg\u00e4llet eller p\u00e5 morgonen;\n13:36 vaken, s\u00e5 att han icke finner eder sovande, n\u00e4r han of\u00f6rt\u00e4nkt kommer.\n13:37 Men vad jag s\u00e4ger till eder, det s\u00e4ger jag till alla: Vaken!\u00bb\n14:1 Tv\u00e5 dagar d\u00e4refter var det p\u00e5sk och det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid. Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde s\u00f6kte efter tillf\u00e4lle att gripa honom med list och d\u00f6da honom.\n14:2 De sade n\u00e4mligen: \u00bbIcke under h\u00f6gtiden, f\u00f6r att ej oroligheter skola uppst\u00e5 bland folket.\u00bb\n14:3 Men n\u00e4r han var i Betania, i Simon den spet\u00e4lskes hus, och d\u00e4r l\u00e5g till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med sm\u00f6rjelse av dyrbar \u00e4kta nardus. Och hon br\u00f6t s\u00f6nder flaskan och g\u00f6t ut sm\u00f6rjelsen \u00f6ver hans huvud.\n14:4 N\u00e5gra som voro d\u00e4r blevo d\u00e5 misslynta och sade till varandra: \u00bbVarf\u00f6r skulle denna sm\u00f6rjelse f\u00f6rspillas?\n14:5 Man hade ju kunnat s\u00e4lja den f\u00f6r mer \u00e4n tre hundra silverpenningar och giva dessa \u00e5t de fattiga.\u00bb Och de talade h\u00e5rda ord till henne.\n14:6 Men Jesus sade: \u00bbL\u00e5ten henne vara. Varf\u00f6r oroen I henne? Det \u00e4r en god g\u00e4rning som hon har gjort mot mig.\n14:7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och n\u00e4rhelst I viljen kunnen I g\u00f6ra dem gott, men mig haven I icke alltid.\n14:8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i f\u00f6rv\u00e4g smort min kropp s\u00e5som en tillredelse till min begravning.\n14:9 Och sannerligen s\u00e4ger jag eder: Varhelst i hela v\u00e4rlden evangelium bliver predikat, d\u00e4r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till \u00e5minnelse.\u00bb\n14:10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till \u00f6verstepr\u00e4sterna och ville f\u00f6rr\u00e5da honom \u00e5t dem.\n14:11 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan s\u00f6kte han efter tillf\u00e4lle att f\u00f6rr\u00e5da honom, d\u00e5 l\u00e4gligt var.\n14:12 P\u00e5 f\u00f6rsta dagen i det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid, n\u00e4r man slaktade p\u00e5skalammet, sade hans l\u00e4rjungar till honom: \u00bbVart vill du att vi skola g\u00e5 och reda till, s\u00e5 att du kan \u00e4ta p\u00e5skalammet?\u00bb\n14:13 D\u00e5 s\u00e4nde han \u00e5stad tv\u00e5 av sina l\u00e4rjungar och sade till dem: \u00bbG\u00e5n in i staden; d\u00e4r skolen I m\u00f6ta en man som b\u00e4r en kruka vatten. F\u00f6ljen honom.\n14:14 Och s\u00e4gen till husbonden i det hus d\u00e4r han g\u00e5r in: 'M\u00e4staren fr\u00e5gar: Var finnes h\u00e4rb\u00e4rget d\u00e4r jag skall \u00e4ta p\u00e5skalammet med mina l\u00e4rjungar?'\n14:15 D\u00e5 skall han visa eder en stor sal i \u00f6vre v\u00e5ningen, tillredd och ordnad f\u00f6r m\u00e5ltid; reden till \u00e5t oss d\u00e4r.\u00bb\n14:16 Och l\u00e4rjungarna beg\u00e5vo sig i v\u00e4g och kommo in i staden och funno det s\u00e5 som han hade sagt dem; och de redde till p\u00e5skalammet.\n14:17 N\u00e4r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.\n14:18 Och medan de l\u00e5go till bords och \u00e5to, sade Jesus: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: En av eder skall f\u00f6rr\u00e5da mig, 'den som \u00e4ter med mig'.\u00bb\n14:19 D\u00e5 begynte de bedr\u00f6vas och fr\u00e5ga honom, den ene efter den andre: \u00bbIcke \u00e4r det v\u00e4l jag?\u00bb\n14:20 Och han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r en av de tolv, den som j\u00e4mte mig doppar i fatet.\n14:21 Ja, M\u00e4nniskosonen skall g\u00e5 bort, s\u00e5som det \u00e4r skrivet om honom; men ve den m\u00e4nniska genom vilken M\u00e4nniskosonen bliver f\u00f6rr\u00e5dd! Det hade varit b\u00e4ttre f\u00f6r den m\u00e4nniskan, om hon icke hade blivit f\u00f6dd.\u00bb\n14:22 Medan de nu \u00e5to, tog han ett br\u00f6d och v\u00e4lsignade det och br\u00f6t det och gav \u00e5t dem och sade: \u00bbTagen detta; detta \u00e4r min lekamen.\u00bb\n14:23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav \u00e5t dem; och de drucko alla d\u00e4rav.\n14:24 Och han sade till dem: \u00bbDetta \u00e4r mitt blod, f\u00f6rbundsblodet, som varder utgjutet f\u00f6r m\u00e5nga.\n14:25 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer fr\u00e5n vintr\u00e4d, f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 den dag d\u00e5 jag dricker det nytt i Guds rike.\u00bb\n14:26 N\u00e4r de sedan hade sjungit lovs\u00e5ngen, gingo de ut till Oljeberget.\n14:27 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbI skolen alla komma p\u00e5 fall; ty det \u00e4r skrivet: 'Jag skall sl\u00e5 herden, och f\u00e5ren skola f\u00f6rskingras.'\n14:28 Men efter min uppst\u00e5ndelse skall jag f\u00f6re eder g\u00e5 till Galileen.\u00bb\n14:29 D\u00e5 svarade Petrus honom: \u00bbOm \u00e4n alla andra komma p\u00e5 fall, s\u00e5 skall dock jag det icke.\u00bb\n14:30 Jesus sade till honom: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag dig: Redan i denna natt, f\u00f6rr\u00e4n hanen har galit tv\u00e5 g\u00e5nger, skall du tre g\u00e5nger f\u00f6rneka mig.\u00bb\n14:31 D\u00e5 f\u00f6rs\u00e4krade han \u00e4nnu ivrigare: \u00bbOm jag \u00e4n m\u00e5ste d\u00f6 med dig, s\u00e5 skall jag dock icke f\u00f6rneka dig.\u00bb Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett st\u00e4lle som kallades Getsemane.\n14:32 D\u00e5 sade han till sina l\u00e4rjungar: \u00bbBliven kvar h\u00e4r, medan jag beder.\u00bb\n14:33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte b\u00e4va och \u00e4ngslas.\n14:34 Och han sade till dem: \u00bbMin sj\u00e4l \u00e4r djupt bedr\u00f6vad, \u00e4nda till d\u00f6ds; stannen kvar h\u00e4r och vaken.\u00bb\n14:35 D\u00e4refter gick han litet l\u00e4ngre bort och f\u00f6ll ned p\u00e5 jorden och bad, att om m\u00f6jligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.\n14:36 Och han sade: \u00bbAbba, Fader, allt \u00e4r m\u00f6jligt f\u00f6r dig. Tag denna kalk ifr\u00e5n mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!\u00bb\n14:37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D\u00e5 sade han till Petrus: \u00bbSimon, sover du? F\u00f6rm\u00e5dde du d\u00e5 icke vaka en kort stund?\n14:38 Vaken, och bedjen att I icke m\u00e5n komma i frestelse. Anden \u00e4r villig, men k\u00f6ttet \u00e4r svagt.\u00bb\n14:39 Och han gick \u00e5ter bort och bad och sade samma ord.\n14:40 N\u00e4r han sedan kom tillbaka, fann han dem \u00e5ter sovande, ty deras \u00f6gon voro f\u00f6rtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.\n14:41 F\u00f6r tredje g\u00e5ngen kom han tillbaka och sade d\u00e5 till dem: \u00bbJa, I soven \u00e4nnu alltj\u00e4mt och vilen eder! Det \u00e4r nog. Stunden \u00e4r kommen. M\u00e4nniskosonen skall nu bliva \u00f6verl\u00e4mnad i syndarnas h\u00e4nder.\n14:42 St\u00e5n upp, l\u00e5t oss g\u00e5; se, den som f\u00f6rr\u00e5der mig \u00e4r n\u00e4ra.\u00bb\n14:43 Och i detsamma, medan han \u00e4nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j\u00e4mte honom en folkskara med sv\u00e4rd och stavar, uts\u00e4nd fr\u00e5n \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde och de \u00e4ldste.\n14:44 Men f\u00f6rr\u00e4daren hade kommit \u00f6verens med dem om ett tecken och sagt: \u00bbDen som jag kysser, den \u00e4r det; honom skolen I gripa och f\u00f6ra bort under s\u00e4ker bevakning.\u00bb\n14:45 Och n\u00e4r han nu kom dit, tr\u00e4dde han strax fram till honom och sade: \u00bbRabbi!\u00bb och kysste honom h\u00e4ftigt.\n14:46 D\u00e5 grepo de Jesus och togo honom f\u00e5ngen.\n14:47 Men en av dem som stodo d\u00e4r bredvid drog sitt sv\u00e4rd och h\u00f6gg till \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nare och h\u00f6gg s\u00e5 av honom \u00f6rat.\n14:48 Och Jesus talade till dem och sade: \u00bbS\u00e5som mot en r\u00f6vare haven I g\u00e5tt ut med sv\u00e4rd och stavar f\u00f6r att fasttaga mig.\n14:49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.\u00bb\n14:50 D\u00e5 \u00f6verg\u00e5vo de honom alla och flydde.\n14:51 Och bland dem som hade f\u00f6ljt med honom var en ung man, h\u00f6ljd i ett linnekl\u00e4de, som var kastat \u00f6ver blotta kroppen; honom grepo de.\n14:52 Men han l\u00e4mnade linnekl\u00e4det kvar och flydde undan naken.\n14:53 S\u00e5 f\u00f6rde de nu Jesus bort till \u00f6verstepr\u00e4sten, och d\u00e4r f\u00f6rsamlade sig alla \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste och de skriftl\u00e4rde.\n14:54 Och Petrus f\u00f6ljde honom p\u00e5 avst\u00e5nd \u00e4nda in p\u00e5 \u00f6verstepr\u00e4stens g\u00e5rd; d\u00e4r satt han sedan tillsammans med tj\u00e4narna och v\u00e4rmde sig vid elden.\n14:55 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och hela Stora r\u00e5det s\u00f6kte efter n\u00e5got vittnesb\u00f6rd mot Jesus, f\u00f6r att kunna d\u00f6da honom; men de funno intet.\n14:56 Ty v\u00e4l vittnade m\u00e5nga falskt mot honom, men vittnesb\u00f6rden st\u00e4mde icke \u00f6verens.\n14:57 Och n\u00e5gra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:\n14:58 \u00bbVi hava sj\u00e4lva h\u00f6rt honom s\u00e4ga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som \u00e4r gjort med h\u00e4nder, och skall sedan p\u00e5 tre dagar bygga upp ett annat, som icke \u00e4r gjort med h\u00e4nder.'\u00bb\n14:59 Men icke ens i det stycket st\u00e4mde deras vittnesb\u00f6rd \u00f6verens.\n14:60 D\u00e5 stod \u00f6verstepr\u00e4sten upp ibland dem och fr\u00e5gade Jesus och sade: \u00bbSvarar du intet? Huru \u00e4r det med det som dessa vittna mot dig?\u00bb\n14:61 Men han teg och svarade intet. \u00c5ter fr\u00e5gade \u00f6verstepr\u00e4sten honom och sade till honom: \u00bb\u00c4r du Messias, den H\u00f6gtlovades Son?\u00bb\n14:62 Jesus svarade: \u00bbJag \u00e4r det. Och I skolen f\u00e5 se M\u00e4nniskosonen sitta p\u00e5 Maktens h\u00f6gra sida och komma med himmelens skyar.\u00bb\n14:63 D\u00e5 rev \u00f6verstepr\u00e4sten s\u00f6nder sina kl\u00e4der och sade: \u00bbVad beh\u00f6va vi mer n\u00e5gra vittnen?\n14:64 I h\u00f6rden h\u00e4delsen. Vad synes eder?\u00bb D\u00e5 d\u00f6mde de alla honom skyldig till d\u00f6den.\n14:65 Och n\u00e5gra begynte spotta p\u00e5 honom; och sedan de hade h\u00f6ljt \u00f6ver hans ansikte, slogo de honom p\u00e5 kinderna med knytn\u00e4varna och sade till honom: \u00bbProfetera.\u00bb Ocks\u00e5 r\u00e4ttstj\u00e4narna slogo honom p\u00e5 kinderna.\n14:66 Medan nu Petrus befann sig d\u00e4rnere p\u00e5 g\u00e5rden, kom en av \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nstekvinnor dit.\n14:67 Och n\u00e4r hon fick se Petrus, d\u00e4r han satt och v\u00e4rmde sig, s\u00e5g hon p\u00e5 honom och sade: \u00bbOcks\u00e5 du var med nasar\u00e9en, denne Jesus.\u00bb\n14:68 Men han nekade och sade: \u00bbJag varken vet eller f\u00f6rst\u00e5r vad du menar.\u00bb Sedan gick han ut p\u00e5 den yttre g\u00e5rden.\n14:69 N\u00e4r tj\u00e4nstekvinnan d\u00e5 fick se honom d\u00e4r, begynte hon \u00e5ter s\u00e4ga till dem som stodo bredvid: \u00bbDenne \u00e4r en av dem.\u00bb\n14:70 D\u00e5 nekade han \u00e5ter. Litet d\u00e4refter sade \u00e5terigen de som stodo d\u00e4r bredvid till Petrus: \u00bbF\u00f6rvisso \u00e4r du en av dem; du \u00e4r ju ocks\u00e5 en galil\u00e9.\u00bb\n14:71 D\u00e5 begynte han f\u00f6rbanna sig och sv\u00e4rja: \u00bbJag k\u00e4nner icke den man som I talen om.\u00bb\n14:72 Och i detsamma gol hanen f\u00f6r andra g\u00e5ngen. D\u00e5 kom Petrus ih\u00e5g Jesu ord, huru han hade sagt till honom: \u00bbF\u00f6rr\u00e4n hanen har galit tv\u00e5 g\u00e5nger, skall du tre g\u00e5nger f\u00f6rneka mig.\u00bb Och han brast ut i gr\u00e5t.\n15:1 Sedan nu \u00f6verstepr\u00e4sterna, tillsammans med de \u00e4ldste och de skriftl\u00e4rde, hela Stora r\u00e5det, p\u00e5 morgonen hade fattat sitt beslut, l\u00e4to de strax binda Jesus och f\u00f6rde honom bort och \u00f6verl\u00e4mnade honom \u00e5t Pilatus.\n15:2 D\u00e5 fr\u00e5gade Pilatus honom: \u00bb\u00c4r du judarnas konung?\u00bb Han svarade honom och sade: \u00bbDu s\u00e4ger det sj\u00e4lv.\u00bb\n15:3 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna framst\u00e4llde m\u00e5nga anklagelser mot honom.\n15:4 Pilatus fr\u00e5gade honom d\u00e5 \u00e5ter och sade: \u00bbSvarar du intet? Du h\u00f6r ju huru mycket det \u00e4r som de anklaga dig f\u00f6r.\u00bb\n15:5 Men Jesus svarade intet mer, s\u00e5 att Pilatus f\u00f6rundrade sig.\n15:6 Nu pl\u00e4gade han vid h\u00f6gtiden giva dem en f\u00e5nge l\u00f6s, den som de beg\u00e4rde.\n15:7 Och d\u00e4r fanns d\u00e5 en man, han som kallades Barabbas, vilken satt f\u00e4ngslad j\u00e4mte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet beg\u00e5tt dr\u00e5p.\n15:8 Folket kom ditupp och begynte beg\u00e4ra att han skulle g\u00f6ra \u00e5t dem s\u00e5som han pl\u00e4gade g\u00f6ra.\n15:9 Pilatus svarade dem och sade: \u00bbViljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' l\u00f6s?\u00bb\n15:10 Han f\u00f6rstod n\u00e4mligen att det var av avund som \u00f6verstepr\u00e4sterna hade dragit Jesus inf\u00f6r r\u00e4tta.\n15:11 Men \u00f6verstepr\u00e4sterna uppeggade folket till att beg\u00e4ra att han hellre skulle giva dem Barabbas l\u00f6s.\n15:12 N\u00e4r allts\u00e5 Pilatus \u00e5ter tog till orda och fr\u00e5gade dem: \u00bbVad skall jag d\u00e5 g\u00f6ra med den som I kallen 'judarnas konung'?\u00bb,\n15:13 s\u00e5 skriade de \u00e5ter: \u00bbKorsf\u00e4st honom!\u00bb\n15:14 Men Pilatus fr\u00e5gade dem: \u00bbVad ont har han d\u00e5 gjort?\u00bb D\u00e5 skriade de \u00e4nnu ivrigare: \u00bbKorsf\u00e4st honom!\u00bb\n15:15 Och eftersom Pilatus ville g\u00f6ra folket till viljes, gav han dem Barabbas l\u00f6s; men Jesus l\u00e4t han gissla och utl\u00e4mnade honom sedan till att korsf\u00e4stas.\n15:16 Och krigsm\u00e4nnen f\u00f6rde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.\n15:17 Och de kl\u00e4dde p\u00e5 honom en purpurf\u00e4rgad mantel och vredo samman en krona av t\u00f6rnen och satte den p\u00e5 honom.\n15:18 Sedan begynte de h\u00e4lsa honom: \u00bbHell dig, judarnas konung!\u00bb\n15:19 Och de slogo honom i huvudet med ett r\u00f6r och spottade p\u00e5 honom; d\u00e4rvid b\u00f6jde de kn\u00e4 och g\u00e5vo honom sin hyllning.\n15:20 Och n\u00e4r de hade begabbat honom, kl\u00e4dde de av honom den purpurf\u00e4rgade manteln och satte p\u00e5 honom hans egna kl\u00e4der och f\u00f6rde honom ut f\u00f6r att korsf\u00e4sta honom.\n15:21 Och en man som kom utifr\u00e5n marken gick d\u00e4r fram, Simon fr\u00e5n Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g\u00e5 med och b\u00e4ra hans kors.\n15:22 Och de f\u00f6rde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).\n15:23 Och de r\u00e4ckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.\n15:24 Och de korsf\u00e4ste honom och delade sedan hans kl\u00e4der mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle f\u00e5.\n15:25 Och det var vid tredje timmen som de korsf\u00e4ste honom.\n15:26 Och den \u00f6verskrift som man hade satt upp \u00f6ver honom, f\u00f6r att angiva vad han var anklagad f\u00f6r, hade denna lydelse: \u00bbJudarnas konung.\u00bb\n15:27 Och de korsf\u00e4ste med honom tv\u00e5 r\u00f6vare, den ene p\u00e5 hans h\u00f6gra sida och den andre p\u00e5 hans v\u00e4nstra.\n15:29 Och de som gingo d\u00e4r f\u00f6rbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: \u00bbTvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!\n15:30 Hj\u00e4lp dig nu sj\u00e4lv, och stig ned fr\u00e5n korset.\u00bb\n15:31 Sammalunda talade ock \u00f6verstepr\u00e4sterna, j\u00e4mte de skriftl\u00e4rde, begabbande ord med varandra och sade: \u00bbAndra har han hj\u00e4lpt; sig sj\u00e4lv kan han icke hj\u00e4lpa.\n15:32 Han som \u00e4r Messias, Israels konung, han stige nu ned fr\u00e5n korset, s\u00e5 att vi f\u00e5 se det och tro.\u00bb Ocks\u00e5 de m\u00e4n som voro korsf\u00e4sta med honom sm\u00e4dade honom.\n15:33 Men vid sj\u00e4tte timmen kom \u00f6ver hela landet ett m\u00f6rker, som varade \u00e4nda till nionde timmen.\n15:34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbEloi, Eloi, lema sabaktani?\u00bb; det betyder: \u00bbMin Gud, min Gud, varf\u00f6r har du \u00f6vergivit mig?\u00bb\n15:35 D\u00e5 n\u00e5gra av dem som stodo d\u00e4r bredvid h\u00f6rde detta, sade de: \u00bbH\u00f6r, han kallar p\u00e5 Elias.\u00bb\n15:36 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med \u00e4ttikvin och satte den p\u00e5 ett r\u00f6r och gav honom att dricka, i det han sade: \u00bbL\u00e5t oss se om Elias kommer och tager honom ned.\u00bb\n15:37 Men Jesus ropade med h\u00f6g r\u00f6st och gav upp andan.\n15:38 D\u00e5 r\u00e4mnade f\u00f6rl\u00e5ten i templet i tv\u00e5 stycken, uppifr\u00e5n och \u00e4nda ned.\n15:39 Men n\u00e4r h\u00f6vitsmannen, som stod d\u00e4r mitt emot honom, s\u00e5g att han p\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt gav upp andan, sade han: \u00bbF\u00f6rvisso var denne man Guds Son.\u00bb\n15:40 Ocks\u00e5 n\u00e5gra kvinnor stodo d\u00e4r p\u00e5 avst\u00e5nd och s\u00e5go vad som skedde. Bland dessa voro j\u00e4mv\u00e4l Maria fr\u00e5n Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s\u00e5 ock Salome\n15:41 -- vilka hade f\u00f6ljt honom och tj\u00e4nat honom, medan han var i Galileen -- d\u00e4rtill m\u00e5nga andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.\n15:42 Det var nu tillredelsedag (det \u00e4r dagen f\u00f6re sabbaten), och det hade blivit afton.\n15:43 Josef fr\u00e5n Arimatea, en ansedd r\u00e5dsherre och en av dem som v\u00e4ntade p\u00e5 Guds rike, tog d\u00e4rf\u00f6r nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att f\u00e5 Jesu kropp.\n15:44 D\u00e5 f\u00f6rundrade sig Pilatus \u00f6ver att Jesus redan skulle vara d\u00f6d, och han kallade till sig h\u00f6vitsmannen och fr\u00e5gade honom om det var l\u00e4nge sedan han hade d\u00f6tt.\n15:45 Och n\u00e4r han av h\u00f6vitsmannen hade f\u00e5tt veta huru det var, sk\u00e4nkte han \u00e5t Josef hans d\u00f6da kropp.\n15:46 Denne k\u00f6pte d\u00e5 en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan v\u00e4ltrade han en sten f\u00f6r ing\u00e5ngen till graven.\n15:47 Men Maria fr\u00e5n Magdala och den Maria som var Joses' moder s\u00e5go var han lades.\n16:1 Och n\u00e4r sabbaten var f\u00f6rliden, k\u00f6pte Maria fr\u00e5n Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome v\u00e4lluktande kryddor, f\u00f6r att sedan g\u00e5 \u00e5stad och sm\u00f6rja honom.\n16:2 Och bittida om morgonen p\u00e5 f\u00f6rsta veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppg\u00e5ngen.\n16:3 Och de sade till varandra: \u00bbVem skall \u00e5t oss v\u00e4ltra bort stenen fr\u00e5n ing\u00e5ngen till graven?\u00bb\n16:4 Men n\u00e4r de s\u00e5go upp, fingo de se att stenen redan var bortv\u00e4ltrad. Den var n\u00e4mligen mycket stor.\n16:5 Och n\u00e4r de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta d\u00e4r p\u00e5 h\u00f6gra sidan, kl\u00e4dd i en vit fotsid kl\u00e4dnad; och de blevo f\u00f6rskr\u00e4ckta.\n16:6 Men han sade till dem: \u00bbVaren icke f\u00f6rskr\u00e4ckta. I s\u00f6ken Jesus fr\u00e5n Nasaret, den korsf\u00e4ste. Han \u00e4r uppst\u00e5nden, han \u00e4r icke h\u00e4r. Se d\u00e4r \u00e4r platsen d\u00e4r de lade honom.\n16:7 Men g\u00e5n bort och s\u00e4gen till hans l\u00e4rjungar, och s\u00e4rskilt till Petrus: 'Han skall f\u00f6re eder g\u00e5 till Galileen; d\u00e4r skolen I f\u00e5 se honom, s\u00e5som han bar sagt eder.'\u00bb\n16:8 D\u00e5 gingo de ut och flydde bort ifr\u00e5n graven, ty b\u00e4van och best\u00f6rtning hade kommit \u00f6ver dem. Och i sin fruktan sade de intet till n\u00e5gon.\n16:9 [Men efter sin uppst\u00e5ndelse visade han sig p\u00e5 f\u00f6rsta veckodagens morgon f\u00f6rst f\u00f6r Maria fr\u00e5n Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar.\n16:10 Hon gick d\u00e5 och omtalade det f\u00f6r dem som hade f\u00f6ljt med honom, och som nu s\u00f6rjde och gr\u00e4to.\n16:11 Men n\u00e4r dessa h\u00f6rde s\u00e4gas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke.\n16:12 D\u00e4refter uppenbarade han sig i en annan skepnad f\u00f6r tv\u00e5 av dem, medan de voro stadda p\u00e5 vandring ut\u00e5t landsbygden.\n16:13 Ocks\u00e5 dessa gingo bort och omtalade det f\u00f6r de andra; men icke heller dem trodde man.\n16:14 Sedan uppenbarade han sig ocks\u00e5 f\u00f6r de elva, n\u00e4r de l\u00e5go till bords; och han f\u00f6rebr\u00e5dde dem d\u00e5 deras otro och deras hj\u00e4rtans h\u00e5rdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom vara uppst\u00e5nden.\n16:15 Och han sade till dem: \u00bbG\u00e5n ut i hela v\u00e4rlden och prediken evangelium f\u00f6r allt skapat.\n16:16 Den som tror och bliver d\u00f6pt, han skall bliva fr\u00e4lst; men den som icke tror, han skall bliva f\u00f6rd\u00f6md.\n16:17 Och dessa tecken skola \u00e5tf\u00f6lja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungom\u00e5l,\n16:18 ormar skola de taga i h\u00e4nderna, och om de dricka n\u00e5got d\u00f6dande gift, s\u00e5 skall det alls icke skada dem; p\u00e5 sjuka skola de l\u00e4gga h\u00e4nderna, och de skola d\u00e5 bliva friska.\u00bb\n16:19 D\u00e4refter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida.\n16:20 Men de gingo ut och predikade allest\u00e4des. Och Herren verkade med dem och stadf\u00e4ste ordet genom de tecken som \u00e5tf\u00f6ljde det.]","title":"Swedish Bible: Mark","type":"page"}