{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/mat.htm","path":"bib/wb/swe/mat.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/mat.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, sl\u00e4kttavla.\n1:2 Abraham f\u00f6dde Isak, Isak f\u00f6dde Jakob, Jakob f\u00f6dde Judas och hans br\u00f6der;\n1:3 Judas f\u00f6dde Fares och Sara med Tamar, Fares f\u00f6dde Esrom, Esrom f\u00f6dde Aram;\n1:4 Aram f\u00f6dde Aminadab, Aminadab f\u00f6dde Naasson, Naasson f\u00f6dde Salmon;\n1:5 Salmon f\u00f6dde Boes med Rakab, Boes f\u00f6dde Jobed med Rut, Jobed f\u00f6dde Jessai;\n1:6 Jessai f\u00f6dde David, konungen, David f\u00f6dde Salomo med Urias' hustru;\n1:7 Salomo f\u00f6dde Roboam, Roboam f\u00f6dde Abia. Abia f\u00f6dde Asaf;\n1:8 Asaf f\u00f6dde Josafat, Josafat f\u00f6dde Joram, Joram f\u00f6dde Osias;\n1:9 Osias f\u00f6dde Joatam, Joatam f\u00f6dde Akas, Akas f\u00f6dde Esekias;\n1:10 Esekias f\u00f6dde Manasses, Manasses f\u00f6dde Amos, Amos f\u00f6dde Josias;\n1:11 Josias f\u00f6dde Jekonias och hans br\u00f6der, vid den tid d\u00e5 folket blev bortf\u00f6rt i f\u00e5ngenskap till Babylonien.\n1:12 Sedan folket hade blivit bortf\u00f6rt i f\u00e5ngenskap till Babylonien, f\u00f6dde Jekonias Salatiel, Salatiel f\u00f6dde Sorobabel;\n1:13 Sorobabel f\u00f6dde Abiud, Abiud f\u00f6dde Eljakim, Eljakim f\u00f6dde Asor;\n1:14 Asor f\u00f6dde Sadok, Sadok f\u00f6dde Akim, Akim f\u00f6dde Eliud;\n1:15 Eliud f\u00f6dde Eleasar, Eleasar f\u00f6dde Mattan, Mattan f\u00f6dde Jakob;\n1:16 Jakob f\u00f6dde Josef, Marias man, och av henne f\u00f6ddes Jesus, som kallas Kristus.\n1:17 S\u00e5 utg\u00f6ra sl\u00e4ktlederna fr\u00e5n Abraham intill David tillsammans fjorton leder, och fr\u00e5n David intill dess att folket blev bortf\u00f6rt i f\u00e5ngenskap till Babylonien fjorton leder, och fr\u00e5n det att folket blev bortf\u00f6rt i f\u00e5ngenskap till Babylonien intill Kristus fjorton leder.\n1:18 Med Jesu Kristi f\u00f6delse gick det s\u00e5 till. Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns hon, f\u00f6rr\u00e4n de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.\n1:19 Nu var Josef, hennes man, en r\u00e4ttsinnig man och ville icke uts\u00e4tta henne for van\u00e4ra; d\u00e4rf\u00f6r besl\u00f6t han att hemligen skilja sig fr\u00e5n henne.\n1:20 Men n\u00e4r han hade f\u00e5tt detta i sinnet, se, d\u00e5 visade sig i dr\u00f6mmen en Herrens \u00e4ngel f\u00f6r honom och sade: \u00bbJosef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som \u00e4r avlat i henne \u00e4r av helig ande.\n1:21 Och hon skall f\u00f6da en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall fr\u00e4lsa sitt folk ifr\u00e5n deras synder.\u00bb\n1:22 Allt detta har skett, f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:\n1:23 \u00bbSe, jungfrun skall bliva havande och f\u00f6da en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel\u00bb (det betyder Gud med oss).\n1:24 N\u00e4r Josef hade vaknat upp ur s\u00f6mnen, gjorde han som Herrens \u00e4ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.\n1:25 Och han k\u00e4nde henne icke, f\u00f6rr\u00e4n hon hade f\u00f6tt en son; och honom gav han namnet Jesus.\n2:1 N\u00e4r nu Jesus var f\u00f6dd i Betlehem i Judeen, p\u00e5 konung Herodes' tid, d\u00e5 kommo vise m\u00e4n fr\u00e5n \u00f6sterns l\u00e4nder till Jerusalem\n2:2 och sade: \u00bbVar \u00e4r den nyf\u00f6dde judakonungen? Vi hava n\u00e4mligen sett hans stj\u00e4rna i \u00f6stern och hava kommit f\u00f6r att giva honom v\u00e5r hyllning.\u00bb\n2:3 N\u00e4r konung Herodes h\u00f6rde detta, blev han f\u00f6rskr\u00e4ckt, och hela Jerusalem med honom.\n2:4 Och han f\u00f6rsamlade alla \u00f6verstepr\u00e4ster och skriftl\u00e4rde bland folket och fr\u00e5gade dem var Messias skulle f\u00f6das.\n2:5 De svarade honom: \u00bbI Betlehem i Judeen; ty s\u00e5 \u00e4r skrivet genom profeten:\n2:6 'Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda \u00e4r du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utg\u00e5 en furste som skall vara en herde f\u00f6r mitt folk Israel.'\u00bb\n2:7 D\u00e5 kallade Herodes hemligen till sig de vise m\u00e4nnen och utfr\u00e5gade dem noga om tiden d\u00e5 stj\u00e4rnan hade visat sig.\n2:8 Sedan l\u00e4t han dem fara till Betlehem och sade: \u00bbFaren \u00e5stad och forsken noga efter barnet; och n\u00e4r I haven funnit det, s\u00e5 l\u00e5ten mig veta detta, f\u00f6r att ocks\u00e5 jag m\u00e5 komma och giva det min hyllning.\u00bb\n2:9 N\u00e4r de hade h\u00f6rt konungens ord, foro de \u00e5stad; och se, stj\u00e4rnan som de hade sett i \u00f6stern gick framf\u00f6r dem, till dess att den kom \u00f6ver det st\u00e4lle d\u00e4r barnet var. D\u00e4r stannade den.\n2:10 Och n\u00e4r de s\u00e5go stj\u00e4rnan, uppfylldes de av mycket stor gl\u00e4dje.\n2:11 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. D\u00e5 f\u00f6llo de ned och g\u00e5vo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo \u00e5t det sk\u00e4nker: guld, r\u00f6kelse och myrra.\n2:12 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i dr\u00f6mmen, befallning att icke \u00e5terv\u00e4nda till Herodes; och de drogo s\u00e5 en annan v\u00e4g tillbaka till sitt land.\n2:13 Men n\u00e4r de hade dragit \u00e5stad, se, d\u00e5 visade sig i dr\u00f6mmen en Herrens \u00e4ngel f\u00f6r Josef och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar d\u00e4r, till dess jag s\u00e4ger dig till; ty Herodes t\u00e4nker s\u00f6ka efter barnet f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra det.\u00bb\n2:14 D\u00e5 stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten.\n2:15 D\u00e4r blev han kvar intill Herodes' d\u00f6d, f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: \u00bbUt ur Egypten kallade jag min son.\u00bb\n2:16 N\u00e4r Herodes nu s\u00e5g att han hade blivit g\u00e4ckad av de vise m\u00e4nnen, blev han mycket vred. Och han s\u00e4nde \u00e5stad och l\u00e4t d\u00f6da alla de gossebarn i Betlehem och hela omr\u00e5det d\u00e4romkring, som voro tv\u00e5 \u00e5r gamla och d\u00e4runder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade f\u00e5tt genom att utfr\u00e5ga de vise m\u00e4nnen.\n2:17 D\u00e5 fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n\u00e4r han sade:\n2:18 \u00bbEtt rop h\u00f6rdes i Rama, gr\u00e5t och mycken j\u00e4mmer; det var Rakel som begr\u00e4t sina barn, och hon ville icke l\u00e5ta tr\u00f6sta sig, eftersom de icke mer voro till.\u00bb\n2:19 Men n\u00e4r Herodes var d\u00f6d, se, d\u00e5 visade sig i dr\u00f6mmen en Herrens \u00e4ngel for Josef, i Egypten,\n2:20 och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv \u00e4ro nu d\u00f6da.\u00bb\n2:21 D\u00e5 stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom s\u00e5 till Israels land.\n2:22 Men n\u00e4r han h\u00f6rde att Arkelaus regerade \u00f6ver Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p\u00e5 grund av en uppenbarelse i dr\u00f6mmen drog han bort till Galileens bygder.\n2:23 Och n\u00e4r han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasar\u00e9.\n3:1 Vid den tiden upptr\u00e4dde Johannes d\u00f6paren och predikade i Judeens \u00f6ken\n3:2 och sade: \u00bbG\u00f6ren b\u00e4ttring, ty himmelriket \u00e4r n\u00e4ra.\u00bb\n3:3 Det var om denne som profeten Esaias talade, n\u00e4r han sade: \u00bbH\u00f6r r\u00f6sten av en som ropar i \u00f6knen: 'Bereden v\u00e4gen f\u00f6r Herren, g\u00f6ren stigarna j\u00e4mna f\u00f6r honom.'\u00bb\n3:4 Och Johannes hade kl\u00e4der av kamelh\u00e5r och bar en l\u00e4derg\u00f6rdel om sina l\u00e4nder, och hans mat var gr\u00e4shoppor och vildhonung.\n3:5 Och fr\u00e5n Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick d\u00e5 folket ut till honom\n3:6 och l\u00e4t d\u00f6pa sig av honom i floden Jordan, och bek\u00e4nde d\u00e4rvid sina synder.\n3:7 Men n\u00e4r han s\u00e5g m\u00e5nga faris\u00e9er och sadduc\u00e9er komma f\u00f6r att l\u00e5ta d\u00f6pa sig, sade han till dem: \u00bbI huggormars avf\u00f6da, vem har ingivit eder att s\u00f6ka komma undan den tillstundande vredesdomen?\n3:8 B\u00e4ren d\u00e5 ock s\u00e5dan frukt som tillh\u00f6r b\u00e4ttringen.\n3:9 Och menen icke att I kunnen s\u00e4ga vid eder sj\u00e4lva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; ty jag s\u00e4ger eder att Gud av dessa stenar kan uppv\u00e4cka barn \u00e5t Abraham.\n3:10 Och redan \u00e4r yxan satt till roten p\u00e5 tr\u00e4den; s\u00e5 bliver d\u00e5 vart tr\u00e4d som icke b\u00e4r god frukt avhugget och kastat i elden.\n3:11 Jag d\u00f6per eder i vatten till b\u00e4ttring, men den som kommer efter mig, han \u00e4r starkare \u00e4n jag, och jag \u00e4r icke ens v\u00e4rdig att b\u00e4ra hans skor; han skall d\u00f6pa eder i helig ande och eld.\n3:12 Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han br\u00e4nna upp i en eld som icke utsl\u00e4ckes.\u00bb\n3:13 D\u00e4refter kom Jesus fr\u00e5n Galileen till Johannes, vid Jordan, f\u00f6r att l\u00e5ta d\u00f6pa sig av honom;\n3:14 men denne ville hindra honom och sade: \u00bbJag beh\u00f6vde d\u00f6pas av dig, och du kommer till mig?\u00bb\n3:15 D\u00e5 svarade Jesus och sade till honom: \u00bbL\u00e5t det nu s\u00e5 ske; ty det h\u00f6ves oss att s\u00e5 uppfylla all r\u00e4ttf\u00e4rdighet. D\u00e5 tillstadde han honom det.\n3:16 Och n\u00e4r Jesus var d\u00f6pt, steg han strax upp ur vattnet; och se, d\u00e5 \u00f6ppnades himmelen, och han s\u00e5g Guds Ande s\u00e4nka sig ned s\u00e5som en duva och komma \u00f6ver honom.\n3:17 Och fr\u00e5n himmelen kom en r\u00f6st, som sade: \u00bbDenne \u00e4r min \u00e4lskade Son, i vilken jag har funnit behag.\u00bb\n4:1 D\u00e4refter blev Jesus av Anden f\u00f6rd upp i \u00f6knen, f\u00f6r att han skulle frestas av dj\u00e4vulen.\n4:2 Och n\u00e4r han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter, blev han omsider hungrig.\n4:3 D\u00e5 tr\u00e4dde frestaren fram och sade till honom: \u00bb\u00c4r du Guds Son, s\u00e5 bjud att dessa stenar bliva br\u00f6d.\u00bb\n4:4 Men han svarade och sade: \u00bbDet \u00e4r skrivet: 'M\u00e4nniskan skall leva icke allenast av br\u00f6d, utan av allt det som utg\u00e5r av Guds mun.'\u00bb\n4:5 D\u00e4refter tog dj\u00e4vulen honom med sig till den heliga staden och st\u00e4llde honom uppe p\u00e5 helgedomens mur\n4:6 och sade till honom: \u00bb\u00c4r du Guds Son, s\u00e5 kasta dig ned; det \u00e4r ju skrivet: 'Han skall giva sina \u00e4nglar befallning om dig, och de skola b\u00e4ra dig p\u00e5 h\u00e4nderna, s\u00e5 att du icke st\u00f6ter din fot mot n\u00e5gon sten.'\u00bb\n4:7 Jesus sade till honom: \u00bbDet \u00e4r ock skrivet: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'\u00bb\n4:8 \u00c5ter tog dj\u00e4vulen honom med sig, upp p\u00e5 ett mycket h\u00f6gt berg, och visade honom alla riken i v\u00e4rlden och deras h\u00e4rlighet\n4:9 och sade till honom: \u00bbAllt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.\u00bb\n4:10 D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbG\u00e5 bort, Satan; ty det \u00e4r skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tj\u00e4na.'\u00bb\n4:11 D\u00e5 l\u00e4mnade dj\u00e4vulen honom; och se, \u00e4nglar tr\u00e4dde fram och betj\u00e4nade honom.\n4:12 Men n\u00e4r han h\u00f6rde att Johannes hade blivit satt i f\u00e4ngelse, drog han sig tillbaka till Galileen.\n4:13 Och han l\u00e4mnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger vid sj\u00f6n, p\u00e5 Sabulons och Neftalims omr\u00e5de, och bosatte sig d\u00e4r,\n4:14 f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n\u00e4r han sade:\n4:15 \u00bbSabulons land och Neftalims land, trakten \u00e5t havet till, landet p\u00e5 andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen --\n4:16 det folk som d\u00e4r satt i m\u00f6rker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i d\u00f6dens \u00e4ngd och skugga, f\u00f6r dem gick upp ett ljus.\u00bb\n4:17 Fr\u00e5n den tiden begynte Jesus predika och s\u00e4ga: \u00bbG\u00f6ren b\u00e4ttring, ty himmelriket \u00e4r n\u00e4ra.\u00bb\n4:18 D\u00e5 han nu vandrade utmed Galileiska sj\u00f6n, fick han se tv\u00e5 br\u00f6der, Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut n\u00e4t i sj\u00f6n, ty de voro fiskare.\n4:19 Och han sade till dem: \u00bbF\u00f6ljen mig s\u00e5 skall jag g\u00f6ra eder till m\u00e4nniskofiskare.\u00bb\n4:20 Strax l\u00e4mnade de n\u00e4ten och f\u00f6ljde honom.\n4:21 N\u00e4r han hade g\u00e5tt d\u00e4rifr\u00e5n ett stycke l\u00e4ngre fram, fick han se tv\u00e5 andra br\u00f6der, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, d\u00e4r de j\u00e4mte sin fader Sebedeus sutto i b\u00e5ten och ordnade sina n\u00e4t; och han kallade dem till sig.\n4:22 Och strax l\u00e4mnade de b\u00e5ten och sin fader och f\u00f6ljde honom.\n4:23 Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr\u00f6plighet bland folket.\n4:24 Och ryktet om honom gick ut \u00f6ver hela Syrien, och man f\u00f6rde till honom alla sjuka som voro hems\u00f6kta av olika slags lidanden och pl\u00e5gor, alla som voro besatta eller m\u00e5nadsrasande eller lama; och han botade dem.\n4:25 Och honom f\u00f6ljde mycket folk ifr\u00e5n Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och fr\u00e5n landet p\u00e5 andra sidan Jordan.\n5:1 N\u00e4r han nu s\u00e5g folket, gick han upp p\u00e5 berget; och sedan han hade satt sig ned, tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram till honom.\n5:2 D\u00e5 \u00f6ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:\n5:3 \u00bbSaliga \u00e4ro de som \u00e4ro fattiga i anden, ty dem h\u00f6r himmelriket till.\n5:4 Saliga \u00e4ro de som s\u00f6rja, ty de skola bliva tr\u00f6stade.\n5:5 Saliga \u00e4ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.\n5:6 Saliga \u00e4ro de som hungra och t\u00f6rsta efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet, ty de skola bliva m\u00e4ttade.\n5:7 Saliga \u00e4ro de barmh\u00e4rtiga, ty dem skall vederfaras barmh\u00e4rtighet.\n5:8 Saliga \u00e4ro de renhj\u00e4rtade, ty de skola se Gud.\n5:9 Saliga \u00e4ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.\n5:10 Saliga \u00e4ro de som lida f\u00f6rf\u00f6ljelse f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull, ty dem h\u00f6r himmelriket till.\n5:11 Ja, saliga \u00e4ren I, n\u00e4r m\u00e4nniskorna f\u00f6r min skull sm\u00e4da och f\u00f6rf\u00f6lja eder och sanningsl\u00f6st s\u00e4ga allt ont mot eder.\n5:12 Gl\u00e4djens och fr\u00f6jden eder, ty eder l\u00f6n \u00e4r stor i himmelen. S\u00e5 f\u00f6rf\u00f6ljde man ju ock profeterna, som voro f\u00f6re eder.\n5:13 I \u00e4ren jordens salt; men om saltet mister sin s\u00e4lta, varmed skall man d\u00e5 giva det s\u00e4lta igen? Till intet annat duger det \u00e4n till att kastas ut och trampas ned av m\u00e4nniskorna.\n5:14 I \u00e4ren v\u00e4rldens ljus. Icke kan en stad d\u00f6ljas, som ligger uppe p\u00e5 ett berg?\n5:15 Ej heller t\u00e4nder man ett ljus och s\u00e4tter det under sk\u00e4ppan, utan man s\u00e4tter det p\u00e5 ljusstaken, s\u00e5 att det lyser f\u00f6r alla dem som \u00e4ro i huset.\n5:16 P\u00e5 samma s\u00e4tt m\u00e5 ock edert ljus lysa inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, s\u00e5 att de se edra goda g\u00e4rningar och prisa eder Fader, som \u00e4r i himmelen.\n5:17 I skolen icke mena att jag har kommit f\u00f6r att upph\u00e4va lagen eller profeterna. Jag har icke kommit f\u00f6r att upph\u00e4va, utan f\u00f6r att fullborda.\n5:18 Ty sannerligen s\u00e4ger jag eder: Intill dess himmel och jord f\u00f6rg\u00e5s, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6rr\u00e4n det allt har fullbordats.\n5:19 D\u00e4rf\u00f6r, den som upph\u00e4ver ett av de minsta bland dessa bud och l\u00e4r m\u00e4nniskorna s\u00e5, han skall r\u00e4knas f\u00f6r en av de minsta i himmelriket; men den som h\u00e5ller dem och l\u00e4r m\u00e4nniskorna s\u00e5, han skall r\u00e4knas f\u00f6r stor i himmelriket.\n5:20 Ty jag s\u00e4ger eder, att om eder r\u00e4ttf\u00e4rdighet icke \u00f6verg\u00e5r de skriftl\u00e4rdes och faris\u00e9ernas, s\u00e5 skolen I icke komma in i himmelriket.\n5:21 I haven h\u00f6rt att det \u00e4r sagt till de gamle: 'Du skall icke dr\u00e4pa; och den som dr\u00e4per, han \u00e4r hemfallen \u00e5t Domstolens dom.'\n5:22 Men jag s\u00e4ger eder: Var och en som vredgas p\u00e5 sin broder, han \u00e4r hemfallen \u00e5t Domstolens dom; men den som s\u00e4ger till sin broder: 'Du od\u00e5ga', han \u00e4r hemfallen \u00e5t Stora r\u00e5dets dom; och den som s\u00e4ger: 'Du d\u00e5re', han \u00e4r hemfallen \u00e5t det brinnande Gehenna.\n5:23 D\u00e4rf\u00f6r, om du kommer med din g\u00e5va till altaret, och d\u00e4r drager dig till minnes att din broder har n\u00e5got emot dig,\n5:24 s\u00e5 l\u00e4gg ned din g\u00e5va d\u00e4r framf\u00f6r altaret, och g\u00e5 f\u00f6rst bort och f\u00f6rlik dig med din broder, och kom sedan och b\u00e4r fram din g\u00e5va.\n5:25 Var villig till snar f\u00f6rlikning med din motpart, medan du \u00e4nnu \u00e4r med honom p\u00e5 v\u00e4gen, s\u00e5 att din motpart icke drager dig inf\u00f6r domaren, och domaren \u00f6verl\u00e4mnar dig \u00e5t r\u00e4ttstj\u00e4naren, och du bliver kastad i f\u00e4ngelse.\n5:26 Sannerligen s\u00e4ger jag dig: Du skall icke slippa ut d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6rr\u00e4n du har betalt den yttersta sk\u00e4rven.\n5:27 I haven h\u00f6rt att det \u00e4r sagt: 'Du skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott.'\n5:28 Men jag s\u00e4ger eder: Var och en som med beg\u00e4relse ser p\u00e5 en annans hustru, han har redan beg\u00e5tt \u00e4ktenskapsbrott med henne i sitt hj\u00e4rta.\n5:29 Om nu ditt h\u00f6gra \u00f6ga \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 riv ut det och kasta det ifr\u00e5n dig; ty det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att en av dina lemmar f\u00f6rd\u00e4rvas, \u00e4n att hela din kropp kastas i Gehenna.\n5:30 Och om din h\u00f6gra hand \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 hugg av den och kasta den ifr\u00e5n dig; ty det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att en av dina lemmar f\u00f6rd\u00e4rvas, \u00e4n att hela din kropp kommer till Gehenna.\n5:31 Det \u00e4r ock sagt: 'Den som vill skilja sig fr\u00e5n sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'\n5:32 Men jag s\u00e4ger eder: Var och en som skiljer sig fr\u00e5n sin hustru f\u00f6r n\u00e5gon annan saks skull \u00e4n f\u00f6r otukt, han bliver orsak till att \u00e4ktenskapsbrott beg\u00e5s med henne. Och den som tager en fr\u00e5nskild kvinna till hustru, han beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott.\n5:33 Ytterligare haven I h\u00f6rt att det \u00e4r sagt till de gamle: 'Du skall icke sv\u00e4rja falskt' och 'Du skall h\u00e5lla din ed inf\u00f6r Herren.'\n5:34 Men jag s\u00e4ger eder att I alls icke skolen sv\u00e4rja, varken vid himmelen, ty den \u00e4r 'Guds tron',\n5:35 ej heller vid jorden, ty den \u00e4r 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det \u00e4r 'den store Konungens stad';\n5:36 ej heller m\u00e5 du sv\u00e4rja vid ditt huvud, ty du kan icke g\u00f6ra ett enda h\u00e5r vare sig vitt eller svart;\n5:37 utan s\u00e5dant skall edert tal vara, att ja \u00e4r ja, och nej \u00e4r nej. Vad d\u00e4rut\u00f6ver \u00e4r, det \u00e4r av ondo.\n5:38 I haven h\u00f6rt att det \u00e4r sagt: '\u00d6ga f\u00f6r \u00f6ga och tand f\u00f6r tand.'\n5:39 Men jag s\u00e4ger eder att I icke skolen st\u00e5 emot en of\u00f6rr\u00e4tt; utan om n\u00e5gon sl\u00e5r dig p\u00e5 den h\u00f6gra kinden, s\u00e5 v\u00e4nd ock den andra till \u00e5t honom;\n5:40 och om n\u00e5gon vill g\u00e5 till r\u00e4tta med dig f\u00f6r att ber\u00f6va dig din livkl\u00e4dnad, s\u00e5 l\u00e5t honom f\u00e5 manteln med;\n5:41 och om n\u00e5gon tvingar dig att till hans tj\u00e4nst g\u00e5 med en mil, s\u00e5 g\u00e5 tv\u00e5 med honom.\n5:42 Giv \u00e5t den som beder dig, och v\u00e4nd dig icke bort ifr\u00e5n den som vill l\u00e5na av dig.\n5:43 I haven h\u00f6rt att det \u00e4r sagt: 'Du skall \u00e4lska din n\u00e4sta och hata din ov\u00e4n.'\n5:44 Men jag s\u00e4ger eder: \u00c4lsken edra ov\u00e4nner, och bedjen f\u00f6r dem som f\u00f6rf\u00f6lja eder,\n5:45 och varen s\u00e5 eder himmelske Faders barn; han l\u00e5ter ju sin sol g\u00e5 upp \u00f6ver b\u00e5de onda och goda och l\u00e5ter det regna \u00f6ver b\u00e5de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och or\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n5:46 Ty om I \u00e4lsken dem som \u00e4lska eder, vad l\u00f6n kunnen I f\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r? G\u00f6ra icke publikanerna detsamma?\n5:47 Och om I visen v\u00e4nlighet mot edra br\u00f6der allenast, vad synnerligt g\u00f6ren I d\u00e4rmed? G\u00f6ra icke hedningarna detsamma?\n5:48 Varen allts\u00e5 I fullkomliga, s\u00e5som eder himmelske Fader \u00e4r fullkomlig.\u00bb\n6:1 \u00bbTagen eder till vara f\u00f6r att \u00f6va eder r\u00e4ttf\u00e4rdighet inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, f\u00f6r att bliva sedda av dem; annars haven I ingen l\u00f6n hos eder Fader, som \u00e4r i himmelen.\n6:2 D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r du giver en allmosa, s\u00e5 l\u00e5t icke st\u00f6ta i basun f\u00f6r dig, s\u00e5som skrymtarna g\u00f6ra i synagogorna och p\u00e5 gatorna, f\u00f6r att de skola bliva prisade av m\u00e4nniskorna. Sannerligen s\u00e4ger jag eder: De hava f\u00e5tt ut sin l\u00f6n.\n6:3 Nej, n\u00e4r du giver en allmosa, l\u00e5t d\u00e5 din v\u00e4nstra hand icke f\u00e5 veta vad den h\u00f6gra g\u00f6r,\n6:4 s\u00e5 att din allmosa gives i det f\u00f6rdolda. D\u00e5 skall din Fader, som ser i det f\u00f6rdolda, vederg\u00e4lla dig.\n6:5 Och n\u00e4r I bedjen, skolen I icke vara s\u00e5som skrymtarna, vilka g\u00e4rna st\u00e5 i synagogorna och i gath\u00f6rnen och bedja, f\u00f6r att bliva sedda av m\u00e4nniskorna. Sannerligen s\u00e4ger jag eder: De hava f\u00e5tt ut sin l\u00f6n.\n6:6 Nej, n\u00e4r du vill bedja, g\u00e5 d\u00e5 in i din kammare, och st\u00e4ng igen din d\u00f6rr, och bed till din Fader i det f\u00f6rdolda. D\u00e5 skall din Fader, som ser i det f\u00f6rdolda, vederg\u00e4lla dig.\n6:7 Men i edra b\u00f6ner skolen I icke hopa tomma ord s\u00e5som hedningarna, vilka mena att de skola bliva b\u00f6nh\u00f6rda f\u00f6r sina m\u00e5nga ords skull.\n6:8 S\u00e5 varen d\u00e5 icke lika dem; eder Fader vet ju vad I beh\u00f6ven, f\u00f6rr\u00e4n I bedjen honom.\n6:9 I skolen allts\u00e5 bedja s\u00e5lunda: 'Fader v\u00e5r, som \u00e4r i himmelen! Helgat varde ditt namn;\n6:10 tillkomme ditt rike; ske din vilja, s\u00e5som i himmelen, s\u00e5 ock p\u00e5 jorden;\n6:11 v\u00e5rt dagliga br\u00f6d giv oss i dag;\n6:12 och f\u00f6rl\u00e5t oss v\u00e5ra skulder, s\u00e5som ock vi f\u00f6rl\u00e5ta dem oss skyldiga \u00e4ro;\n6:13 och inled oss icke i frestelse, utan fr\u00e4ls oss ifr\u00e5n ondo.'\n6:14 Ty om I f\u00f6rl\u00e5ten m\u00e4nniskorna deras f\u00f6rsyndelser, s\u00e5 skall ock eder himmelske Fader f\u00f6rl\u00e5ta eder;\n6:15 men om I icke f\u00f6rl\u00e5ten m\u00e4nniskorna, s\u00e5 skall ej heller eder Fader f\u00f6rl\u00e5ta edra f\u00f6rsyndelser.\n6:16 Och n\u00e4r I fasten, skolen I icke visa en bedr\u00f6vad uppsyn s\u00e5som skrymtarna, vilka vanst\u00e4lla sina ansikten f\u00f6r att bliva sedda av m\u00e4nniskorna med sin fasta. Sannerligen s\u00e4ger jag eder: De hava f\u00e5tt ut sin l\u00f6n.\n6:17 Nej, n\u00e4r du fastar, sm\u00f6rj d\u00e5 ditt huvud och tv\u00e5 ditt ansikte,\n6:18 f\u00f6r att du icke m\u00e5 bliva sedd av m\u00e4nniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som \u00e4r i det f\u00f6rdolda. D\u00e5 skall din Fader, som ser i det f\u00f6rdolda, vederg\u00e4lla dig.\n6:19 Samlen eder icke skatter p\u00e5 jorden, d\u00e4r mott och mal f\u00f6rst\u00f6ra, och d\u00e4r tjuvar bryta sig in och stj\u00e4la,\n6:20 utan samlen eder skatter i himmelen, d\u00e4r mott och mal icke f\u00f6rst\u00f6ra, och d\u00e4r inga tjuvar bryta sig in och stj\u00e4la.\n6:21 Ty d\u00e4r din skatt \u00e4r, d\u00e4r kommer ock ditt hj\u00e4rta att vara.\n6:22 \u00d6gat \u00e4r kroppens lykta. Om nu ditt \u00f6ga \u00e4r friskt, s\u00e5 f\u00e5r hela din kropp ljus.\n6:23 Men om ditt \u00f6ga \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvat, d\u00e5 bliver hela din kropp h\u00f6ljd i m\u00f6rker. \u00c4r det nu s\u00e5, att ljuset, som du har i dig, \u00e4r m\u00f6rker, huru djupt bliver d\u00e5 icke m\u00f6rkret!\n6:24 Ingen kan tj\u00e4na tv\u00e5 herrar; ty antingen kommer han d\u00e5 att hata den ene och \u00e4lska den andre, eller kommer han att h\u00e5lla sig till den f\u00f6rre och f\u00f6rakta den senare. I kunnen icke tj\u00e4na b\u00e5de Gud och Mamon.\n6:25 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag eder: G\u00f6ren eder icke bekymmer f\u00f6r edert liv, vad I skolen \u00e4ta eller dricka, ej heller f\u00f6r eder kropp, vad I skolen kl\u00e4da eder med. \u00c4r icke livet mer \u00e4n maten, och kroppen mer \u00e4n kl\u00e4derna?\n6:26 Sen p\u00e5 f\u00e5glarna under himmelen: de s\u00e5 icke, ej heller sk\u00f6rda de, ej heller samla de in i lador; och likv\u00e4l f\u00f6der eder himmelske Fader dem. \u00c4ren I icke mycket mer \u00e4n de?\n6:27 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, l\u00e4gga en enda aln till sin livsl\u00e4ngd?\n6:28 Och varf\u00f6r bekymren I eder f\u00f6r kl\u00e4der? Besk\u00e5den liljorna p\u00e5 marken, huru de v\u00e4xa: de arbeta icke, ej heller spinna de;\n6:29 och likv\u00e4l s\u00e4ger jag eder att icke ens Salomo i all sin h\u00e4rlighet var s\u00e5 kl\u00e4dd som en av dem.\n6:30 Kl\u00e4der nu Gud s\u00e5 gr\u00e4set p\u00e5 marken, vilket i dag st\u00e5r och i morgon kastas i ugnen, skulle han d\u00e5 icke mycket mer kl\u00e4da eder, I klentrogne?\n6:31 S\u00e5 g\u00f6ren eder nu icke bekymmer, och s\u00e4gen icke: 'Vad skola vi \u00e4ta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kl\u00e4da oss med?'\n6:32 Efter allt detta s\u00f6ka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I beh\u00f6ven allt detta.\n6:33 Nej, s\u00f6ken f\u00f6rst efter hans rike och hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet, s\u00e5 skall ocks\u00e5 allt detta andra tillfalla eder.\n6:34 G\u00f6ren eder allts\u00e5 icke bekymmer f\u00f6r morgondagen, ty morgondagen skall sj\u00e4lv b\u00e4ra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen pl\u00e5ga.\u00bb\n7:1 \u00bbD\u00f6men icke, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n bliva d\u00f6mda;\n7:2 ty med den dom varmed I d\u00f6men skolen I bliva d\u00f6mda, och med det m\u00e5tt som I m\u00e4ten med skall ock m\u00e4tas \u00e5t eder.\n7:3 Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders \u00f6ga, men icke bliver varse bj\u00e4lken i ditt eget \u00f6ga?\n7:4 Eller huru kan du s\u00e4ga till din broder: 'L\u00e5t mig taga ut grandet ur ditt \u00f6ga', du som har en bj\u00e4lke i ditt eget \u00f6ga?\n7:5 Du skrymtare, tag f\u00f6rst ut bj\u00e4lken ur ditt eget \u00f6ga; d\u00e4refter m\u00e5 du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders \u00f6ga.\n7:6 Given icke \u00e5t hundarna vad heligt \u00e4r, och kasten icke edra p\u00e4rlor f\u00f6r svinen, p\u00e5 det att dessa icke m\u00e5 trampa dem under f\u00f6tterna och sedan v\u00e4nda sig om och sarga eder.\n7:7 Bedjen, och eder skall varda givet; s\u00f6ken, och I skolen finna; klappen, och f\u00f6r eder skall varda uppl\u00e5tet.\n7:8 Ty var och en som beder, han f\u00e5r; och den som s\u00f6ker, han finner; och f\u00f6r den som klappar skall varda uppl\u00e5tet.\n7:9 Eller vilken \u00e4r den man bland eder, som r\u00e4cker sin son en sten, n\u00e4r han beder honom om br\u00f6d,\n7:10 eller som r\u00e4cker honom en orm, n\u00e4r han beder om fisk?\n7:11 Om nu I, som \u00e4ren onda, f\u00f6rst\u00e5n att giva edra barn goda g\u00e5vor, huru mycket mer skall icke d\u00e5 eder Fader, som \u00e4r i himmelen, giva vad gott \u00e4r \u00e5t dem som bedja honom!\n7:12 D\u00e4rf\u00f6r, allt vad I viljen att m\u00e4nniskorna skola g\u00f6ra eder, det skolen I ock g\u00f6ra dem; ty detta \u00e4r lagen och profeterna.\n7:13 G\u00e5n in genom den tr\u00e5nga porten. Ty vid och bred \u00e4r den v\u00e4g som leder till f\u00f6rd\u00e4rvet, och m\u00e5nga \u00e4ro de som g\u00e5 fram p\u00e5 den;\n7:14 och den port \u00e4r tr\u00e5ng och den v\u00e4g \u00e4r smal, som leder till livet, och f\u00e5 \u00e4ro de som finna den.\n7:15 Tagen eder till vara f\u00f6r falska profeter, som komma till eder i f\u00e5rakl\u00e4der, men inv\u00e4rtes \u00e4ro glupande ulvar.\n7:16 Av deras frukt skolen I k\u00e4nna dem. Icke h\u00e4mtar man v\u00e4l vindruvor fr\u00e5n t\u00f6rnen, eller fikon fr\u00e5n tistlar?\n7:17 S\u00e5 b\u00e4r vart och ett gott tr\u00e4d god frukt, men ett d\u00e5ligt tr\u00e4d b\u00e4r ond frukt.\n7:18 Ett gott tr\u00e4d kan icke b\u00e4ra ond frukt, ej heller kan ett d\u00e5ligt tr\u00e4d b\u00e4ra god frukt.\n7:19 Vart tr\u00e4d som icke b\u00e4r god frukt bliver avhugget och kastat i elden.\n7:20 Allts\u00e5 skolen I k\u00e4nna dem av deras frukt. --\n7:21 Icke kommer var och en in i himmelriket, som s\u00e4ger till mig: 'Herre, Herre', utan den som g\u00f6r min himmelske Faders vilja.\n7:22 M\u00e5nga skola p\u00e5 'den dagen' s\u00e4ga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort m\u00e5nga kraftg\u00e4rningar?'\n7:23 Men d\u00e5 skall jag betyga f\u00f6r dem: 'Jag har aldrig k\u00e4nt eder; g\u00e5n bort ifr\u00e5n mig, I og\u00e4rningsm\u00e4n.'\n7:24 D\u00e4rf\u00f6r, var och en som h\u00f6r dessa mina ord och g\u00f6r efter dem, han m\u00e5 liknas vid en f\u00f6rst\u00e5ndig man som byggde sitt hus p\u00e5 h\u00e4lleberget.\n7:25 Och slagregn f\u00f6ll, och vattenstr\u00f6mmarna kommo, och vindarna bl\u00e5ste och kastade sig mot det huset; och likv\u00e4l f\u00f6ll det icke omkull, eftersom det var grundat p\u00e5 h\u00e4lleberget.\n7:26 Men var och en som h\u00f6r dessa mina ord och icke g\u00f6r efter dem, han m\u00e5 liknas vid en of\u00f6rst\u00e5ndig man som byggde sitt hus p\u00e5 sanden.\n7:27 Och slagregn f\u00f6ll, och vattenstr\u00f6mmarna kommo, och vindarna bl\u00e5ste och slogo mot det huset; och det f\u00f6ll omkull, och dess fall var stort.\u00bb\n7:28 N\u00e4r Jesus hade slutat detta tal, h\u00e4pnade folket \u00f6ver hans f\u00f6rkunnelse;\n7:29 ty han f\u00f6rkunnade sin l\u00e4ra f\u00f6r dem med makt och myndighet, och icke s\u00e5som deras skriftl\u00e4rde.\n8:1 Sedan han hade kommit ned fr\u00e5n berget, f\u00f6ljde honom mycket folk.\n8:2 D\u00e5 tr\u00e4dde en spet\u00e4lsk man fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och sade: \u00bbHerre, vill du, s\u00e5 kan du g\u00f6ra mig ren.\u00bb\n8:3 D\u00e5 r\u00e4ckte han ut handen och r\u00f6rde vid honom och sade: \u00bbJag vill; bliv ren.\u00bb Och strax blev han ren fr\u00e5n sin spet\u00e4lska.\n8:4 Och Jesus sade till honom: \u00bbSe till, att du icke s\u00e4ger detta f\u00f6r n\u00e5gon; men g\u00e5 bort och visa dig f\u00f6r pr\u00e4sten, och framb\u00e4r den offerg\u00e5va som Moses har p\u00e5bjudit, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r dem.\u00bb\n8:5 N\u00e4r han d\u00e4refter kom in i Kapernaum, tr\u00e4dde en h\u00f6vitsman fram till honom och bad honom\n8:6 och sade: \u00bbHerre, min tj\u00e4nare ligger d\u00e4rhemma lam och lider sv\u00e5rt.\u00bb\n8:7 Han sade till honom: \u00bbSkall d\u00e5 jag komma och bota honom?\u00bb\n8:8 H\u00f6vitsmannen svarade och sade: \u00bbHerre, jag \u00e4r icke v\u00e4rdig att du g\u00e5r in under mitt tak. Men s\u00e4g allenast ett ord, s\u00e5 bliver min tj\u00e4nare frisk.\n8:9 Jag \u00e4r ju sj\u00e4lv en man som st\u00e5r under andras bef\u00e4l: jag har ock krigsm\u00e4n under mig, och om jag s\u00e4ger till en av dem: 'G\u00e5', s\u00e5 g\u00e5r han, eller till en annan: 'Kom', s\u00e5 kommer han; och om jag s\u00e4ger till min tj\u00e4nare: 'G\u00f6r det', d\u00e5 g\u00f6r han s\u00e5.\u00bb\n8:10 N\u00e4r Jesus h\u00f6rde detta, f\u00f6rundrade han sig och sade till dem som f\u00f6ljde honom: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: I Israel har jag icke hos n\u00e5gon funnit s\u00e5 stor tro.\n8:11 Och jag s\u00e4ger eder: M\u00e5nga skola komma fr\u00e5n \u00f6ster och v\u00e4ster och f\u00e5 vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,\n8:12 men rikets barn skola bliva utkastade i m\u00f6rkret d\u00e4rutanf\u00f6r; d\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\u00bb\n8:13 Och Jesus sade till h\u00f6vitsmannen: \u00bbG\u00e5; s\u00e5som du tror, s\u00e5 m\u00e5 det ske dig.\u00bb Och i samma stund blev tj\u00e4naren frisk.\n8:14 N\u00e4r Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans sv\u00e4rmoder ligga sjuk i feber.\n8:15 D\u00e5 r\u00f6rde han vid hennes hand, och febern l\u00e4mnade henne; och hon stod upp och betj\u00e4nade honom.\n8:16 Men n\u00e4r det hade blivit afton, f\u00f6rde man till honom m\u00e5nga som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,\n8:17 f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n\u00e4r han sade: \u00bbHan tog p\u00e5 sig v\u00e5ra krankheter, och v\u00e5ra sjukdomar bar han.\u00bb\n8:18 D\u00e5 nu Jesus s\u00e5g mycket folk omkring sig, bj\u00f6d han att man skulle fara \u00f6ver till andra stranden.\n8:19 Och en skriftl\u00e4rd kom fram och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, jag vill f\u00f6lja dig varthelst du g\u00e5r.\u00bb\n8:20 D\u00e5 svarade Jesus honom: \u00bbR\u00e4varna hava kulor, och himmelens f\u00e5glar hava n\u00e4sten; men M\u00e4nniskosonen har ingen plats d\u00e4r han kan vila sitt huvud.\u00bb\n8:21 Och en annan av hans l\u00e4rjungar sade till honom: \u00bbHerre, tillst\u00e4d mig att f\u00f6rst g\u00e5 bort och begrava min fader.\u00bb\n8:22 D\u00e5 svarade Jesus honom: \u00bbF\u00f6lj du mig, och l\u00e5t de d\u00f6da begrava sina d\u00f6da.\u00bb\n8:23 Och han steg i b\u00e5ten, och hans l\u00e4rjungar f\u00f6ljde honom.\n8:24 Och se, d\u00e5 uppstod en h\u00e4ftig storm p\u00e5 sj\u00f6n, s\u00e5 att v\u00e5gorna slogo \u00f6ver b\u00e5ten; men han l\u00e5g och sov.\n8:25 D\u00e5 gingo de fram och v\u00e4ckte honom och sade: \u00bbHerre, hj\u00e4lp oss; vi f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n8:26 Han sade till dem: \u00bbI klentrogne, varf\u00f6r r\u00e4dens I?\u00bb D\u00e4refter stod han upp och n\u00e4pste vindarna och sj\u00f6n, och det blev alldeles lugnt.\n8:27 Och m\u00e4nniskorna f\u00f6rundrade sig och sade: \u00bbVad \u00e4r denne f\u00f6r en, eftersom b\u00e5de vindarna och sj\u00f6n \u00e4ro honom lydiga?\u00bb\n8:28 N\u00e4r han s\u00e5 hade kommit \u00f6ver till gadarenernas land p\u00e5 andra stranden, kommo tv\u00e5 besatta emot honom, ut fr\u00e5n gravarna d\u00e4r. Och de voro mycket v\u00e5ldsamma, s\u00e5 att ingen kunde f\u00e4rdas den v\u00e4gen fram.\n8:29 Dessa ropade d\u00e5 och sade: \u00bbVad har du med oss att g\u00f6ra, du Guds Son? Har du kommit hit f\u00f6r att pl\u00e5ga oss, f\u00f6rr\u00e4n tid \u00e4r?\u00bb\n8:30 Nu gick d\u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n dem en stor svinhjord i bet.\n8:31 Och de onda andarna b\u00e5do honom och sade: \u00bbOm du vill driva ut oss s\u00e5 l\u00e5t oss fara in i svinhjorden.\u00bb\n8:32 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbFaren \u00e5stad.\u00bb Och de g\u00e5vo sig \u00e5stad och foro in i svinen. Och se, d\u00e5 st\u00f6rtade sig hela hjorden utf\u00f6r branten ned i sj\u00f6n och omkom i vattnet.\n8:33 Men herdarna flydde; och n\u00e4r de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och s\u00e4rskilt vad som hade skett med de besatta.\n8:34 D\u00e5 gick hela staden ut f\u00f6r att m\u00f6ta Jesus; och n\u00e4r de fingo se honom, b\u00e5do de att han skulle begiva sig bort ifr\u00e5n deras omr\u00e5de.\n9:1 Och han steg i en b\u00e5t och for \u00f6ver och kom till sin egen stad.\n9:2 D\u00e5 f\u00f6rde de till honom en lam man, som l\u00e5g p\u00e5 en s\u00e4ng. N\u00e4r Jesus s\u00e5g deras tro sade han till den lame: \u00bbVar vid gott mod, min son; dina synder f\u00f6rl\u00e5tas dig.\u00bb\n9:3 D\u00e5 sade n\u00e5gra av de skriftl\u00e4rde vid sig sj\u00e4lva: \u00bbDenne h\u00e4dar.\u00bb\n9:4 Men Jesus f\u00f6rstod deras tankar och sade: \u00bbVarf\u00f6r t\u00e4nken I i edra hj\u00e4rtan vad ont \u00e4r?\n9:5 Vilket \u00e4r l\u00e4ttare, att s\u00e4ga: 'Dina synder f\u00f6rl\u00e5tas dig' eller att s\u00e4ga: 'St\u00e5 upp och g\u00e5'?\n9:6 Men f\u00f6r att I skolen veta att M\u00e4nniskosonen har makt h\u00e4r p\u00e5 jorden att f\u00f6rl\u00e5ta synder, s\u00e5 st\u00e5 upp\u00bb -- sade han nu till den lame -- \u00bboch tag din s\u00e4ng och g\u00e5 hem.\u00bb\n9:7 D\u00e5 stod han upp och gick hem.\n9:8 N\u00e4r folket s\u00e5g detta, blevo de h\u00e4pna och prisade Gud, som hade givit s\u00e5dan makt \u00e5t m\u00e4nniskor.\n9:9 N\u00e4r Jesus d\u00e4rifr\u00e5n gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: \u00bbF\u00f6lj mig.\u00bb D\u00e5 stod han upp och f\u00f6ljde honom.\n9:10 N\u00e4r han d\u00e4refter l\u00e5g till bords i hans hus, kommo m\u00e5nga publikaner och syndare dit och voro bordsg\u00e4ster d\u00e4r, j\u00e4mte Jesus och hans l\u00e4rjungar.\n9:11 Men d\u00e5 faris\u00e9erna s\u00e5go detta, sade de till hans l\u00e4rjungar: \u00bbHuru kan eder m\u00e4stare \u00e4ta med publikaner och syndare?\u00bb\n9:12 N\u00e4r han h\u00f6rde detta, sade han: \u00bbDet \u00e4r icke de friska som beh\u00f6va l\u00e4kare, utan de sjuka.\n9:13 Men g\u00e5n I \u00e5stad och l\u00e4ren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmh\u00e4rtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit f\u00f6r att kalla r\u00e4ttf\u00e4rdiga, utan f\u00f6r att kalla syndare.\u00bb\n9:14 D\u00e4refter kommo Johannes' l\u00e4rjungar till honom och sade: \u00bbVarf\u00f6r fasta icke dina l\u00e4rjungar d\u00e5 vi och faris\u00e9erna ofta fasta?\u00bb\n9:15 Jesus svarade dem: \u00bbIcke kunna v\u00e4l br\u00f6llopsg\u00e4sterna s\u00f6rja, s\u00e5 l\u00e4nge brudgummen \u00e4r hos dem? Men den tid skall komma, d\u00e5 brudgummen tages ifr\u00e5n dem, och d\u00e5 skola de fasta. --\n9:16 Ingen s\u00e4tter en lapp av okrympt tyg p\u00e5 en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort \u00e4nnu mer av manteln, och h\u00e5let skulle bliva v\u00e4rre.\n9:17 Ej heller sl\u00e5r man nytt vin I gamla skinnl\u00e4glar; om n\u00e5gon s\u00e5 gjorde, skulle l\u00e4glarna spr\u00e4ngas s\u00f6nder och vinet spillas ut, j\u00e4mte det att l\u00e4glarna f\u00f6rd\u00e4rvades. Nej, man sl\u00e5r nytt vin i nya l\u00e4glar, s\u00e5 bliva b\u00e5da delarna bevarade.\u00bb\n9:18 Medan han talade detta till dem, tr\u00e4dde en synagogf\u00f6rest\u00e5ndare fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och sade: \u00bbMin dotter har just nu d\u00f6tt, men kom och l\u00e4gg din hand p\u00e5 henne, s\u00e5 bliver hon \u00e5ter levande.\u00bb\n9:19 D\u00e5 stod Jesus upp och f\u00f6ljde honom med sina l\u00e4rjungar.\n9:20 Men en kvinna, som i tolv \u00e5r hade lidit av blodg\u00e5ng, n\u00e4rmade sig honom bakifr\u00e5n och r\u00f6rde vid h\u00f6rntofsen p\u00e5 hans mantel.\n9:21 Ty hon sade vid sig sj\u00e4lv: \u00bbOm jag allenast f\u00e5r r\u00f6ra vid hans mantel, s\u00e5 bliver jag hulpen.\u00bb\n9:22 D\u00e5 v\u00e4nde Jesus sig om, och n\u00e4r han fick se henne, sade han: \u00bbVar vid gott mod, min dotter; din tro har hj\u00e4lpt dig.\u00bb Och kvinnan var hulpen fr\u00e5n den stunden.\n9:23 N\u00e4r Jesus sedan kom in i f\u00f6rest\u00e5ndarens hus och fick se fl\u00f6jtbl\u00e5sarna och folket som h\u00f6jde klagol\u00e5t,\n9:24 sade han: \u00bbG\u00e5n bort h\u00e4rifr\u00e5n; ty flickan \u00e4r icke d\u00f6d, hon sover.\u00bb D\u00e5 h\u00e5nlogo de \u00e5t honom.\n9:25 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. D\u00e5 stod hon upp.\n9:26 Och ryktet h\u00e4rom gick ut \u00f6ver hela det landet.\n9:27 N\u00e4r Jesus gick d\u00e4rifr\u00e5n, f\u00f6ljde honom tv\u00e5 blinda som ropade och sade: \u00bbDavids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss.\u00bb\n9:28 Och d\u00e5 han kom hem, tr\u00e4dde de blinda fram till honom; och Jesus fr\u00e5gade dem: \u00bbTron I att jag kan g\u00f6ra detta?\u00bb De svarade honom: \u00bbJa, Herre.\u00bb\n9:29 D\u00e5 r\u00f6rde han vid deras \u00f6gon och sade: \u00bbSke eder efter eder tro.\u00bb\n9:30 Och deras \u00f6gon \u00f6ppnades. Och Jesus tillsade dem str\u00e4ngeligen att se till, att ingen finge veta detta.\n9:31 Men de gingo \u00e5stad och utspridde ryktet om honom \u00f6ver hela det landet.\n9:32 N\u00e4r dessa voro p\u00e5 v\u00e4g ut, f\u00f6rde man till honom en d\u00f6vstum som var besatt.\n9:33 Och n\u00e4r den onde anden hade blivit utdriven, talade den d\u00f6vstumme. Och folket f\u00f6rundrade sig och sade: \u00bbS\u00e5dant har aldrig f\u00f6rut varit sett i Israel.\u00bb\n9:34 Men faris\u00e9erna sade: \u00bbDet \u00e4r med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.\u00bb\n9:35 Och Jesus gick omkring i alla st\u00e4der och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skr\u00f6plighet.\n9:36 Och n\u00e4r han s\u00e5g folkskarorna, \u00f6mkade han sig \u00f6ver dem, eftersom de voro s\u00e5 illa medfarna och uppgivna, \u00bblika f\u00e5r som icke hava n\u00e5gon herde.\u00bb\n9:37 D\u00e4rf\u00f6r sade han till sina l\u00e4rjungar: \u00bbSk\u00f6rden \u00e4r mycken, men arbetarna \u00e4ro f\u00e5.\n9:38 Bedjen f\u00f6rdenskull sk\u00f6rdens Herre att han s\u00e4nder ut arbetare till sin sk\u00f6rd.\u00bb\n10:1 Och han kallade till sig sina tolv l\u00e4rjungar och gav dem makt \u00f6ver orena andar, till att driva ut dem, s\u00e5 ock makt att bota alla slags sjukdomar och allt slags skr\u00f6plighet.\n10:2 Och dessa \u00e4ro de tolv apostlarnas namn: f\u00f6rst Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans broder;\n10:3 Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob, Alfeus' son, och Lebbeus;\n10:4 Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som f\u00f6rr\u00e5dde honom.\n10:5 Dessa tolv s\u00e4nde Jesus ut; och han bj\u00f6d dem och sade: \u00bbSt\u00e4llen icke eder f\u00e4rd till hedningarna, och g\u00e5n icke in i n\u00e5gon samaritisk stad,\n10:6 utan g\u00e5n hellre till de f\u00f6rlorade f\u00e5ren av Israels hus.\n10:7 Och d\u00e4r I g\u00e5n fram skolen I predika och s\u00e4ga: 'Himmelriket \u00e4r n\u00e4ra.'\n10:8 Boten sjuka, uppv\u00e4cken d\u00f6da, g\u00f6ren spet\u00e4lska rena, driven ut onda andar. I haven f\u00e5tt f\u00f6r intet; s\u00e5 given ock f\u00f6r intet.\n10:9 Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra b\u00e4lten,\n10:10 icke n\u00e5gon r\u00e4nsel f\u00f6r eder f\u00e4rd, ej heller dubbla livkl\u00e4dnader, ej heller skor eller stav; ty arbetaren \u00e4r v\u00e4rd sin mat.\n10:11 Men n\u00e4r I haven kommit in i n\u00e5gon stad eller by, s\u00e5 utforsken vilken d\u00e4rinne som \u00e4r v\u00e4rdig, och stannen hos honom, till dess I l\u00e4mnen den orten.\n10:12 Och n\u00e4r I kommen in i ett hus, s\u00e5 h\u00e4lsen det.\n10:13 Om d\u00e5 det huset \u00e4r v\u00e4rdigt, s\u00e5 m\u00e5 den frid I till\u00f6nsken det komma d\u00e4r\u00f6ver; men om det icke \u00e4r v\u00e4rdigt, d\u00e5 m\u00e5 den frid I till\u00f6nsken det v\u00e4nda tillbaka till eder.\n10:14 Och om man p\u00e5 n\u00e5got st\u00e4lle icke tager emot eder och icke h\u00f6r p\u00e5 edra ord, s\u00e5 g\u00e5n ut ur det huset eller den staden, och skudden stoftet av edra f\u00f6tter.\n10:15 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: F\u00f6r Sodoms och Gomorras land skall det p\u00e5 domens dag bliva dr\u00e4gligare \u00e4n f\u00f6r den staden.\n10:16 Se, jag s\u00e4nder eder \u00e5stad s\u00e5som f\u00e5r mitt in ibland ulvar. Varen f\u00f6rdenskull kloka s\u00e5som ormar och menl\u00f6sa s\u00e5som duvor.\n10:17 Tagen eder till vara f\u00f6r m\u00e4nniskorna; ty de skola draga eder inf\u00f6r domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;\n10:18 och I skolen f\u00f6ras fram ocks\u00e5 inf\u00f6r landsh\u00f6vdingar och konungar, f\u00f6r min skull, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r dem och f\u00f6r hedningarna.\n10:19 Men n\u00e4r man drager eder inf\u00f6r r\u00e4tta, g\u00f6ren eder d\u00e5 icke bekymmer f\u00f6r huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall bliva eder givet i den stunden.\n10:20 Det \u00e4r icke I som skolen tala, utan det \u00e4r eder Faders Ande som skall tala i eder.\n10:21 Och den ene brodern skall d\u00e5 \u00f6verl\u00e4mna den andre till att d\u00f6das, ja ock fadern sitt barn; och barn skola s\u00e4tta sig upp mot sina f\u00f6r\u00e4ldrar och skola d\u00f6da dem.\n10:22 Och I skolen bliva hatade av alla, f\u00f6r mitt namns skull. Men den som \u00e4r st\u00e5ndaktig intill \u00e4nden, han skall bliva fr\u00e4lst. --\n10:23 N\u00e4r de nu f\u00f6rf\u00f6lja eder i en stad, s\u00e5 flyn till en annan; och om de ocks\u00e5 d\u00e4r f\u00f6rf\u00f6lja eder, s\u00e5 flyn till \u00e4nnu en annan. Ty sannerligen s\u00e4ger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom alla Israels st\u00e4der, f\u00f6rr\u00e4n M\u00e4nniskosonen kommer.\n10:24 L\u00e4rjungen \u00e4r icke f\u00f6rmer \u00e4n sin m\u00e4stare, ej heller \u00e4r tj\u00e4naren f\u00f6rmer \u00e4n sin herre.\n10:25 Det m\u00e5 vara l\u00e4rjungen nog, om det g\u00e5r honom s\u00e5som hans m\u00e4stare, och tj\u00e4naren, om det g\u00e5r honom s\u00e5som hans herre. Om de hava kallat husbonden f\u00f6r Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s\u00e5 kalla hans husfolk!\n10:26 Frukten allts\u00e5 icke f\u00f6r dem; ty intet \u00e4r f\u00f6rborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet \u00e4r f\u00f6rdolt, som icke skall bliva k\u00e4nt.\n10:27 Vad jag s\u00e4ger eder i m\u00f6rkret, det skolen s\u00e4ga i ljuset, och vad I h\u00f6ren viskas i edert \u00f6ra, det skolen I predika p\u00e5 taken.\n10:28 Och frukten icke f\u00f6r dem som v\u00e4l kunna dr\u00e4pa kroppen, men icke hava makt att dr\u00e4pa sj\u00e4len, utan frukten fastmer honom som har makt att f\u00f6rg\u00f6ra b\u00e5de sj\u00e4l och kropp i Gehenna. --\n10:29 S\u00e4ljas icke tv\u00e5 sparvar f\u00f6r en sk\u00e4rv? Och icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.\n10:30 Men p\u00e5 eder \u00e4ro till och med huvudh\u00e5ren allasammans r\u00e4knade.\n10:31 Frukten allts\u00e5 icke; I \u00e4ren mer v\u00e4rda \u00e4n m\u00e5nga sparvar.\n10:32 D\u00e4rf\u00f6r, var och en som bek\u00e4nner mig inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, honom skall ock jag k\u00e4nnas vid inf\u00f6r min Fader, som \u00e4r i himmelen.\n10:33 Men den som f\u00f6rnekar mig inf\u00f6r m\u00e4nniskorna, honom skall ock jag f\u00f6rneka inf\u00f6r min Fader, som \u00e4r i himmelen.\n10:34 I skolen icke mena att jag har kommit f\u00f6r att s\u00e4nda frid p\u00e5 jorden. Jag har icke kommit f\u00f6r att s\u00e4nda frid, utan sv\u00e4rd.\n10:35 Ja, jag har kommit f\u00f6r att uppv\u00e4cka s\u00f6ndring, s\u00e5 att 'sonen s\u00e4tter sig upp mot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin sv\u00e4rmoder,\n10:36 och envar f\u00e5r sitt eget husfolk till fiender'.\n10:37 Den som \u00e4lskar fader eller moder mer \u00e4n mig, han \u00e4r mig icke v\u00e4rdig, och den som \u00e4lskar son eller dotter mer \u00e4n mig, han \u00e4r mig icke v\u00e4rdig;\n10:38 och den som icke tager sitt kors p\u00e5 sig och efterf\u00f6ljer mig, han \u00e4r mig icke v\u00e4rdig.\n10:39 Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv, f\u00f6r min skull, han skall finna det. --\n10:40 Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot honom som har s\u00e4nt mig.\n10:41 Den som tager emot en profet, d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r en profet, han skall f\u00e5 en profets l\u00f6n; och den som tager emot en r\u00e4ttf\u00e4rdig man, d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r en r\u00e4ttf\u00e4rdig man, han skall f\u00e5 en r\u00e4ttf\u00e4rdig mans l\u00f6n.\n10:42 Och den som giver en av dessa sm\u00e5 allenast en b\u00e4gare friskt vatten att dricka, d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r en l\u00e4rjunge -- sannerligen s\u00e4ger jag eder: Han skall ingalunda g\u00e5 miste om sin l\u00f6n.\u00bb\n11:1 N\u00e4r Jesus hade givit sina tolv l\u00e4rjungar alla dessa bud, gick han d\u00e4rifr\u00e5n vidare, f\u00f6r att undervisa och predika i deras st\u00e4der.\n11:2 Men n\u00e4r Johannes i sitt f\u00e4ngelse fick h\u00f6ra om Kristi g\u00e4rningar, s\u00e4nde han bud med sina l\u00e4rjungar\n11:3 och l\u00e4t fr\u00e5ga honom: \u00bb\u00c4r du den som skulle komma, eller skola vi f\u00f6rbida n\u00e5gon annan?\u00bb\n11:4 D\u00e5 svarade Jesus och sade till dem: \u00bbG\u00e5n tillbaka och omtalen f\u00f6r Johannes vad I h\u00f6ren och sen:\n11:5 blinda f\u00e5 sin syn, halta g\u00e5, spet\u00e4lska bliva rena, d\u00f6va h\u00f6ra, d\u00f6da uppst\u00e5, och 'f\u00f6r fattiga f\u00f6rkunnas gl\u00e4djens budskap'.\n11:6 Och salig \u00e4r den f\u00f6r vilken jag icke bliver en st\u00f6testen.\u00bb\n11:7 N\u00e4r dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: \u00bbVarf\u00f6r var det I gingen ut i \u00f6knen? Var det f\u00f6r att se ett r\u00f6r som drives hit och dit av vinden?\n11:8 Eller varf\u00f6r gingen I ut? Var det f\u00f6r att se en m\u00e4nniska kl\u00e4dd i fina kl\u00e4der? De som b\u00e4ra fina kl\u00e4der, dem finnen I ju i konungapalatsen.\n11:9 Varf\u00f6r gingen I d\u00e5 ut? Var det f\u00f6r att se en profet? Ja, jag s\u00e4ger eder: \u00c4nnu mer \u00e4n en profet \u00e4r han.\n11:10 Han \u00e4r den om vilken det \u00e4r skrivet: 'Se, jag s\u00e4nder ut min \u00e4ngel framf\u00f6r dig, och han skall bereda v\u00e4gen f\u00f6r dig.'\n11:11 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Bland dem som \u00e4ro f\u00f6dda av kvinnor har ingen uppst\u00e5tt, som har varit st\u00f6rre \u00e4n Johannes d\u00f6paren; men den som \u00e4r minst i himmelriket \u00e4r likv\u00e4l st\u00f6rre \u00e4n han.\n11:12 Och fr\u00e5n Johannes d\u00f6parens dagar intill denna stund tr\u00e4nger himmelriket fram med storm, och m\u00e4nniskor storma fram och rycka det till sig.\n11:13 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;\n11:14 och om I viljen tro det: han \u00e4r Elias, den som skulle komma.\n11:15 Den som har \u00f6ron, han h\u00f6re.\n11:16 Men vad skall jag likna detta sl\u00e4kte vid? Det \u00e4r likt barn som sitta p\u00e5 torgen och ropa till andra barn\n11:17 och s\u00e4ga: 'Vi hava spelat f\u00f6r eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorges\u00e5ng, och I haven icke j\u00e4mrat eder.'\n11:18 Ty Johannes kom, och han varken \u00e4ter eller dricker, och s\u00e5 s\u00e4ger man: 'Han \u00e4r besatt av en ond ande.'\n11:19 M\u00e4nniskosonen kom, och han b\u00e5de \u00e4ter och dricker, och nu s\u00e4ger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han \u00e4r, en publikaners och syndares v\u00e4n!' Men Visheten har f\u00e5tt r\u00e4tt av sina barn.\u00bb\n11:20 D\u00e4refter begynte han tala bestraffande ord till de st\u00e4der i vilka han hade utf\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga av sina kraftg\u00e4rningar, och f\u00f6reh\u00e5lla dem att de icke hade gjort b\u00e4ttring:\n11:21 \u00bbVe dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftg\u00e4rningar som \u00e4ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s\u00e5 skulle de f\u00f6r l\u00e4nge sedan hava gjort b\u00e4ttring i s\u00e4ck och aska.\n11:22 Men jag s\u00e4ger eder: F\u00f6r Tyrus och Sidon skall det p\u00e5 domens dag bliva dr\u00e4gligare \u00e4n f\u00f6r eder.\n11:23 Och du, Kapernaum, skall v\u00e4l du bliva upph\u00f6jt till himmelen? Nej, ned till d\u00f6dsriket m\u00e5ste du fara. Ty om de kraftg\u00e4rningar som \u00e4ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s\u00e5 skulle det hava st\u00e5tt \u00e4nnu i dag.\n11:24 Men jag s\u00e4ger eder att det f\u00f6r Sodoms land skall p\u00e5 domens dag bliva dr\u00e4gligare \u00e4n f\u00f6r dig.\u00bb\n11:25 Vid den tiden talade Jesus och sade: \u00bbJag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, f\u00f6r att du v\u00e4l har dolt detta f\u00f6r de visa och kloka, men uppenbarat det f\u00f6r de enfaldiga.\n11:26 Ja, Fader; s\u00e5 har ju varit ditt behag.\n11:27 Allt har av min Fader blivit f\u00f6rtrott \u00e5t mig. Och ingen k\u00e4nner Sonen utom Fadern, ej heller k\u00e4nner n\u00e5gon Fadern utom Sonen och den f\u00f6r vilken Sonen vill g\u00f6ra honom k\u00e4nd. --\n11:28 Kommen till mig, I alla som arbeten och \u00e4ren betungade, s\u00e5 skall jag giva eder ro.\n11:29 Tagen p\u00e5 eder mitt ok och l\u00e4ren av mig, ty jag \u00e4r saktmodig och \u00f6dmjuk i hj\u00e4rtat; 's\u00e5 skolen I finna ro f\u00f6r edra sj\u00e4lar'.\n11:30 Ty mitt ok \u00e4r milt, och min b\u00f6rda \u00e4r l\u00e4tt.\u00bb\n12:1 Vid den tiden tog Jesus p\u00e5 sabbaten v\u00e4gen genom ett s\u00e4desf\u00e4lt; och hans l\u00e4rjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och \u00e4ta.\n12:2 N\u00e4r faris\u00e9erna s\u00e5go detta, sade de till honom: \u00bbSe, dina l\u00e4rjungar g\u00f6ra vad som icke \u00e4r lovligt att g\u00f6ra p\u00e5 en sabbat.\u00bb\n12:3 Han svarade dem: \u00bbHaven I icke l\u00e4st vad David gjorde, n\u00e4r han och de som f\u00f6ljde honom blevo hungriga:\n12:4 huru han d\u00e5 gick in i Guds hus, och huru de \u00e5to sk\u00e5debr\u00f6den, fast\u00e4n det ju varken f\u00f6r honom eller f\u00f6r dem som f\u00f6ljde honom var lovligt att \u00e4ta s\u00e5dant br\u00f6d, utan allenast f\u00f6r pr\u00e4sterna?\n12:5 Eller haven I icke l\u00e4st i lagen att pr\u00e4sterna p\u00e5 sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likv\u00e4l \u00e4ro utan skuld?\n12:6 Men jag s\u00e4ger eder: H\u00e4r \u00e4r vad som \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n helgedomen.\n12:7 Och haden I f\u00f6rst\u00e5tt vad det \u00e4r: 'Jag har behag till barmh\u00e4rtighet, och icke till offer', s\u00e5 skullen I icke hava d\u00f6mt dem skyldiga, som \u00e4ro utan skuld.\n12:8 Ty M\u00e4nniskosonen \u00e4r herre \u00f6ver sabbaten.\u00bb\n12:9 Och han gick d\u00e4rifr\u00e5n vidare och kom in i deras synagoga.\n12:10 Och se, d\u00e4r var en man som hade en f\u00f6rvissnad hand. D\u00e5 fr\u00e5gade de honom och sade: \u00bb\u00c4r det lovligt att bota sjuka p\u00e5 sabbaten?\u00bb De ville n\u00e4mligen f\u00e5 n\u00e5got att anklaga honom f\u00f6r.\n12:11 Men han sade till dem: \u00bbOm n\u00e5gon bland eder har ett f\u00e5r, och detta p\u00e5 sabbaten faller i en grop, fattar han icke d\u00e5 i det och drager upp det?\n12:12 Huru mycket mer v\u00e4rd \u00e4r nu icke en m\u00e4nniska \u00e4n ett f\u00e5r! Allts\u00e5 \u00e4r det lovligt att p\u00e5 sabbaten g\u00f6ra vad gott \u00e4r.\u00bb\n12:13 D\u00e4refter sade han till mannen: \u00bbR\u00e4ck ut din hand.\u00bb Och han r\u00e4ckte ut den, och den blev frisk igen och f\u00e4rdig s\u00e5som den andra. --\n12:14 D\u00e5 gingo faris\u00e9erna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle f\u00f6rg\u00f6ra honom.\n12:15 Men n\u00e4r Jesus fick veta detta, gick han bort d\u00e4rifr\u00e5n; och m\u00e5nga f\u00f6ljde honom, och han botade dem alla,\n12:16 men f\u00f6rbj\u00f6d dem str\u00e4ngeligen att utbreda ryktet om honom.\n12:17 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, n\u00e4r han sade:\n12:18 \u00bbSe, \u00f6ver min tj\u00e4nare, som jag har utvalt, min \u00e4lskade, i vilken min sj\u00e4l har funnit behag, \u00f6ver honom skall jag l\u00e5ta min Ande komma, och han skall f\u00f6rkunna r\u00e4tten bland folken.\n12:19 Han skall icke kiva eller skria, och hans r\u00f6st skall man icke h\u00f6ra p\u00e5 gatorna,\n12:20 Ett brutet r\u00f6r skall han icke s\u00f6nderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsl\u00e4cka, intill dess att han har f\u00f6rt r\u00e4tten fram till seger.\n12:21 Och till hans namn skola folken s\u00e4tta sitt hopp.\u00bb\n12:22 D\u00e5 f\u00f6rde man till honom en besatt, som var blind och d\u00f6vstum. Och han botade honom, s\u00e5 att den d\u00f6vstumme talade och s\u00e5g.\n12:23 Och allt folket uppfylldes av h\u00e4pnad och sade: \u00bbM\u00e5nne icke denne \u00e4r Davids son?\u00bb\n12:24 Men n\u00e4r faris\u00e9erna h\u00f6rde detta, sade de: \u00bbDet \u00e4r allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.\u00bb\n12:25 Men han f\u00f6rstod deras tankar och sade till dem: \u00bbVart rike som har kommit i strid med sig sj\u00e4lvt bliver f\u00f6r\u00f6tt, och intet samh\u00e4lle eller hus som har kommit i strid med sig sj\u00e4lvt kan hava best\u00e5nd.\n12:26 Om nu Satan driver ut Satan, s\u00e5 har han kommit i strid med sig sj\u00e4lv. Huru kan d\u00e5 hans rike hava best\u00e5nd?\n12:27 Och om det \u00e4r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva d\u00e5 edra egna anh\u00e4ngare ut dem? De skola allts\u00e5 vara edra domare.\n12:28 Om det \u00e5ter \u00e4r med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, s\u00e5 har ju Guds rike kommit till eder. --\n12:29 Eller huru kan n\u00e5gon g\u00e5 in i en stark mans hus och ber\u00f6va honom hans bohag, s\u00e5framt han icke f\u00f6rut har bundit den starke? F\u00f6rst d\u00e4refter kan han plundra hans hus.\n12:30 Den som icke \u00e4r med mig, han \u00e4r emot mig, och den som icke f\u00f6rsamlar med mig, han f\u00f6rskingrar.\n12:31 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag eder: All annan synd och h\u00e4delse skall bliva m\u00e4nniskorna f\u00f6rl\u00e5ten, men h\u00e4delse mot Anden skall icke bliva f\u00f6rl\u00e5ten.\n12:32 Ja, om n\u00e5gon s\u00e4ger n\u00e5got mot M\u00e4nniskosonen, s\u00e5 skall det bliva honom f\u00f6rl\u00e5tet; men om n\u00e5gon s\u00e4ger n\u00e5got mot den helige Ande, s\u00e5 skall det icke bliva honom f\u00f6rl\u00e5tet, varken i denna tids\u00e5ldern eller i den tillkommande.\n12:33 I m\u00e5sten d\u00f6ma s\u00e5: antingen \u00e4r tr\u00e4det gott, och d\u00e5 m\u00e5ste dess frukt vara god; eller \u00e4r tr\u00e4det d\u00e5ligt, och d\u00e5 m\u00e5ste dess frukt vara d\u00e5lig. Ty av frukten k\u00e4nner man tr\u00e4det.\n12:34 I huggormars avf\u00f6da, huru skullen I kunna tala n\u00e5got gott, d\u00e5 I sj\u00e4lva \u00e4ren onda? Vad hj\u00e4rtat \u00e4r fullt av, det talar ju munnen.\n12:35 En god m\u00e4nniska b\u00e4r ur sitt goda f\u00f6rr\u00e5d fram vad gott \u00e4r, och en ond m\u00e4nniska b\u00e4r ur sitt onda f\u00f6rr\u00e5d fram vad ont \u00e4r.\n12:36 Men jag s\u00e4ger eder, att f\u00f6r vart f\u00e5f\u00e4ngligt ord som m\u00e4nniskorna tala skola de g\u00f6ra r\u00e4kenskap p\u00e5 domens dag.\n12:37 Ty efter dina ord skall du d\u00f6mas r\u00e4ttf\u00e4rdig, och efter dina ord skall du d\u00f6mas skyldig.\u00bb\n12:38 D\u00e5 togo n\u00e5gra av de skriftl\u00e4rde och faris\u00e9erna till orda och sade till honom: \u00bbM\u00e4stare, vi skulle vilja se n\u00e5got tecken av dig.\u00bb\n12:39 Men han svarade och sade till dem: \u00bbEtt ont och trol\u00f6st sl\u00e4kte \u00e4r detta! Det \u00e5stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det \u00e4n profeten Jonas' tecken.\n12:40 Ty likasom Jonas tre dagar och tre n\u00e4tter var i den stora fiskens buk, s\u00e5 skall ock M\u00e4nniskosonen tre dagar och tre n\u00e4tter vara i jordens sk\u00f6te.\n12:41 Ninevitiska m\u00e4n skola vid domen tr\u00e4da fram tillsammans med detta sl\u00e4kte och bliva det till dom. Ty de gjorde b\u00e4ttring vid Jonas' predikan; och se, h\u00e4r \u00e4r vad som \u00e4r mer \u00e4n Jonas.\n12:42 Drottningen av S\u00f6derlandet skall vid domen tr\u00e4da fram tillsammans med detta sl\u00e4kte och bliva det till dom. Ty hon kom fr\u00e5n jordens \u00e4nda f\u00f6r att h\u00f6ra Salomos visdom; och se, h\u00e4r \u00e4r vad som \u00e4r mer \u00e4n Salomo.\n12:43 N\u00e4r en oren ande har farit ut ur en m\u00e4nniska, vandrar han omkring i \u00f6kentrakter och s\u00f6ker efter ro, men finner ingen.\n12:44 D\u00e5 s\u00e4ger han: 'Jag vill v\u00e4nda tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifr\u00e5n.' Och n\u00e4r han kommer dit och finner det st\u00e5 ledigt och vara fejat och prytt,\n12:45 d\u00e5 g\u00e5r han \u00e5stad och tager med sig sju andra andar, som \u00e4ro v\u00e4rre \u00e4n han sj\u00e4lv, och de g\u00e5 ditin och bo d\u00e4r; och s\u00e5 bliver f\u00f6r den m\u00e4nniskan det sista v\u00e4rre \u00e4n det f\u00f6rsta. S\u00e5 skall det ock g\u00e5 med detta onda sl\u00e4kte.\u00bb\n12:46 Medan han \u00e4nnu talade till folket, kommo hans moder och hans br\u00f6der och stannade d\u00e4rutanf\u00f6r och ville tala med honom.\n12:47 D\u00e5 sade n\u00e5gon till honom: \u00bbSe, din moder och dina br\u00f6der st\u00e5 h\u00e4rutanf\u00f6r och vilja tala med dig.\u00bb\n12:48 Men han svarade och sade till den som omtalade detta f\u00f6r honom: \u00bbVilken \u00e4r min moder, och vilka \u00e4ro mina br\u00f6der?\u00bb\n12:49 Och han r\u00e4ckte ut handen mot sina l\u00e4rjungar och sade: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r min moder, och h\u00e4r \u00e4ro mina br\u00f6der!\n12:50 Ty var och en som g\u00f6r min himmelske Faders vilja, den \u00e4r min broder och min syster och min moder.\u00bb\n13:1 Samma dag gick Jesus ut fr\u00e5n huset d\u00e4r han bodde och satte sig vid sj\u00f6n.\n13:2 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig mycket folk omkring honom. D\u00e4rf\u00f6r steg han i en b\u00e5t; och han satt i den, medan allt folket stod p\u00e5 stranden.\n13:3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: \u00bbEn s\u00e5ningsman gick ut f\u00f6r att s\u00e5.\n13:4 Och n\u00e4r han s\u00e5dde, f\u00f6ll somt vid v\u00e4gen, och f\u00e5glarna kommo och \u00e5to upp det.\n13:5 Och somt f\u00f6ll p\u00e5 stengrund, d\u00e4r det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;\n13:6 men n\u00e4r solen hade g\u00e5tt upp, f\u00f6rbr\u00e4ndes det, och eftersom det icke hade n\u00e5gon rot, torkade det bort.\n13:7 Och somt f\u00f6ll bland t\u00f6rnen, och t\u00f6rnena sk\u00f6to upp och f\u00f6rkv\u00e4vde det.\n13:8 Men somt f\u00f6ll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.\n13:9 Den som har \u00f6ron, han h\u00f6re.\u00bb\n13:10 D\u00e5 tr\u00e4dde l\u00e4rjungarna fram och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r talar du till dem i liknelser?\u00bb\n13:11 Han svarade och sade: \u00bbEder \u00e4r givet att l\u00e4ra k\u00e4nna himmelrikets hemligheter, men dem \u00e4r det icke givet.\n13:12 Ty den som har, \u00e5t honom skall varda givet, s\u00e5 att han f\u00e5r \u00f6ver nog; men den som icke har, fr\u00e5n honom skall tagas ocks\u00e5 det han har.\n13:13 D\u00e4rf\u00f6r talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende \u00f6gon intet se, och med h\u00f6rande \u00f6ron intet h\u00f6ra, och intet heller f\u00f6rst\u00e5.\n13:14 S\u00e5 fullbordas p\u00e5 dem Esaias' profetia, den som s\u00e4ger: 'Med h\u00f6rande \u00f6ron skolen I h\u00f6ra, och dock alls intet f\u00f6rst\u00e5, och med seende \u00f6gon skolen I se, och dock alls intet f\u00f6rnimma.\n13:15 Ty detta folks hj\u00e4rta har blivit f\u00f6rstockat, och med \u00f6ronen h\u00f6ra de illa, och sina \u00f6gon hava de tillslutit, s\u00e5 att de icke se med sina \u00f6gon, eller h\u00f6ra med sina \u00f6ron, eller f\u00f6rst\u00e5 med sina hj\u00e4rtan, och omv\u00e4nda sig och bliva helade av mig.\n13:16 Men saliga \u00e4ro edra \u00f6gon, som se, och edra \u00f6ron, som h\u00f6ra.\n13:17 Ty sannerligen s\u00e4ger jag eder: M\u00e5nga profeter och r\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4n \u00e5stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att h\u00f6ra det som I h\u00f6ren, men fingo dock icke h\u00f6ra det.\n13:18 H\u00f6ren allts\u00e5 I vad som menas med liknelsen om s\u00e5ningsmannen.\n13:19 N\u00e4r n\u00e5gon h\u00f6r ordet om riket, men icke f\u00f6rst\u00e5r det, d\u00e5 kommer den onde och river bort det som s\u00e5ddes i hans hj\u00e4rta. Om en s\u00e5dan m\u00e4nniska kan det s\u00e4gas att s\u00e4den s\u00e5ddes vid v\u00e4gen.\n13:20 Och att den s\u00e5ddes p\u00e5 stengrunden, det \u00e4r sagt om den som v\u00e4l h\u00f6r ordet och strax tager emot det med gl\u00e4dje,\n13:21 men som icke har n\u00e5gon rot i sig, utan bliver best\u00e5ndande allenast till en tid, och n\u00e4r bedr\u00f6velse eller f\u00f6rf\u00f6ljelse p\u00e5kommer f\u00f6r ordets skull, d\u00e5 kommer han strax p\u00e5 fall.\n13:22 Och att den s\u00e5ddes bland t\u00f6rnena, det \u00e4r sagt om den som v\u00e4l h\u00f6r ordet, men l\u00e5ter tidens omsorger och rikedomens bedr\u00e4gliga lockelse f\u00f6rkv\u00e4va det, s\u00e5 att han bliver utan frukt.\n13:23 Men att den s\u00e5ddes i den goda jorden, det \u00e4r sagt om den som b\u00e5de h\u00f6r ordet och f\u00f6rst\u00e5r det, och som j\u00e4mv\u00e4l b\u00e4r frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.\u00bb\n13:24 En annan liknelse framst\u00e4llde han f\u00f6r dem; han sade: \u00bbMed himmelriket \u00e4r det, s\u00e5som n\u00e4r en man s\u00e5dde god s\u00e4d i sin \u00e5ker;\n13:25 men n\u00e4r folket sov, kom hans ov\u00e4n och s\u00e5dde ogr\u00e4s mitt ibland vetet och gick sedan sin v\u00e4g.\n13:26 N\u00e4r nu s\u00e4den sk\u00f6t upp och satte frukt, s\u00e5 visade sig ock ogr\u00e4set.\n13:27 D\u00e5 tr\u00e4dde husbondens tj\u00e4nare fram och sade till honom: 'Herre, du s\u00e5dde ju god s\u00e4d i din \u00e5ker; varifr\u00e5n har den d\u00e5 f\u00e5tt ogr\u00e4s?\n13:28 Han svarade dem: 'En ov\u00e4n har gjort detta.' Tj\u00e4narna sade till honom: 'Vill du allts\u00e5 att vi skola g\u00e5 \u00e5stad och samla det tillhopa?'\n13:29 Men han svarade: 'Nej; ty d\u00e5 kunden I rycka upp vetet j\u00e4mte ogr\u00e4set, n\u00e4r I samlen detta tillhopa.\n13:30 L\u00e5ten b\u00e5da slagen v\u00e4xa tillsammans intill sk\u00f6rdetiden; och n\u00e4r sk\u00f6rdetiden \u00e4r inne, vill jag s\u00e4ga till sk\u00f6rdem\u00e4nnen: 'Samlen f\u00f6rst tillhopa ogr\u00e4set, och binden det i knippor till att br\u00e4nnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'\u00bb\n13:31 En annan liknelse framst\u00e4llde han f\u00f6r dem; han sade: \u00bbHimmelriket \u00e4r likt ett senapskorn som en man tager och l\u00e4gger ned i sin \u00e5ker.\n13:32 Det \u00e4r minst av alla fr\u00f6n, men n\u00e4r det har v\u00e4xt upp, \u00e4r det st\u00f6rst bland kryddv\u00e4xter; ja, det bliver ett tr\u00e4d, s\u00e5 att himmelens f\u00e5glar komma och bygga sina n\u00e4sten p\u00e5 dess grenar.\u00bb\n13:33 En annan liknelse framst\u00e4llde han f\u00f6r dem: \u00bbHimmelriket \u00e4r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre sk\u00e4ppor mj\u00f6l, till dess alltsammans bliver syrat.\u00bb\n13:34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.\n13:35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: \u00bbJag vill \u00f6ppna min mun till liknelser, uppenbara vad f\u00f6rborgat har varit fr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse.\u00bb\n13:36 D\u00e4refter l\u00e4t han folket g\u00e5 och gick sj\u00e4lv hem. Och hans l\u00e4rjungar tr\u00e4dde fram till honom och sade: \u00bbUttyd f\u00f6r oss liknelsen om ogr\u00e4set i \u00e5kern.\u00bb\n13:37 Han svarade och sade: \u00bbDen som s\u00e5r den goda s\u00e4den \u00e4r M\u00e4nniskosonen.\n13:38 \u00c5kern \u00e4r v\u00e4rlden. Den goda s\u00e4den, det \u00e4r rikets barn, men ogr\u00e4set \u00e4r ondskans barn.\n13:39 Ov\u00e4nnen, som s\u00e5dde det, \u00e4r dj\u00e4vulen. Sk\u00f6rdetiden \u00e4r tidens \u00e4nde. Sk\u00f6rdem\u00e4nnen \u00e4r \u00e4nglar.\n13:40 S\u00e5som nu ogr\u00e4set samlas tillhopa och br\u00e4nnes upp i eld, s\u00e5 skall det ock ske vid tidens \u00e4nde.\n13:41 M\u00e4nniskosonen skall d\u00e5 s\u00e4nda ut sina \u00e4nglar, och de skola samla tillhopa och f\u00f6ra bort ur hans rike alla dem som \u00e4ro andra till fall, och dem som g\u00f6ra vad or\u00e4tt \u00e4r,\n13:42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; d\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\n13:43 D\u00e5 skola de r\u00e4ttf\u00e4rdiga lysa s\u00e5som solen, i sin Faders rike. Den som har \u00f6ron, han h\u00f6re.\n13:44 Himmelriket \u00e4r likt en skatt som har blivit g\u00f6md i en \u00e5ker. Och en man finner den, men h\u00e5ller det hemligt; och i sin gl\u00e4dje g\u00e5r han bort och s\u00e4ljer allt vad han \u00e4ger och k\u00f6per den \u00e5kern.\n13:45 Ytterligare \u00e4r det med himmelriket, s\u00e5som n\u00e4r en k\u00f6pman s\u00f6ker efter goda p\u00e4rlor;\n13:46 och d\u00e5 han har funnit en dyrbar p\u00e4rla, g\u00e5r han bort och s\u00e4ljer vad han \u00e4ger och k\u00f6per den.\n13:47 Ytterligare \u00e4r det med himmelriket, s\u00e5som n\u00e4r en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.\n13:48 N\u00e4r den s\u00e5 bliver full, drager man upp den p\u00e5 stranden och s\u00e4tter sig ned och samlar de goda i k\u00e4rl, men de d\u00e5liga kastar man bort. --\n13:49 S\u00e5 skall det ock ske vid tidens \u00e4nde: \u00e4nglarna skola g\u00e5 ut och skilja de onda fr\u00e5n de r\u00e4ttf\u00e4rdiga\n13:50 och kasta dem i den brinnande ugnen; d\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\n13:51 Haven I f\u00f6rst\u00e5tt allt detta?\u00bb De svarade honom: \u00bbJa.\u00bb\n13:52 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbS\u00e5 \u00e4r nu var skriftl\u00e4rd, som har blivit en l\u00e4rjunge f\u00f6r himmelriket, lik en husbonde som ur sitt f\u00f6rr\u00e5d b\u00e4r fram nytt och gammalt.\u00bb\n13:53 N\u00e4r Jesus hade framst\u00e4llt alla dessa liknelser, drog han bort d\u00e4rifr\u00e5n.\n13:54 Och han kom till sin f\u00e4dernestad, och d\u00e4r undervisade han folket i deras synagoga, s\u00e5 att de h\u00e4pnade och sade: \u00bbVarifr\u00e5n har han f\u00e5tt denna vishet? Och hans kraftg\u00e4rningar, varifr\u00e5n komma de?\n13:55 \u00c4r d\u00e5 denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans br\u00f6der Jakob och Josef och Simon och Judas?\n13:56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifr\u00e5n har han d\u00e5 f\u00e5tt allt detta?\u00bb\n13:57 S\u00e5 blev han f\u00f6r dem en st\u00f6testen. Men Jesus sade till dem: \u00bbEn profet \u00e4r icke f\u00f6raktad utom i sin f\u00e4dernestad och i sitt eget hus.\u00bb\n13:58 Och f\u00f6r deras otros skull gjorde han d\u00e4r icke m\u00e5nga kraftg\u00e4rningar.\n14:1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, h\u00f6ra ryktet om Jesus.\n14:2 D\u00e5 sade han till sina tj\u00e4nare: \u00bbDet \u00e4r Johannes d\u00f6paren. Han har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, och d\u00e4rf\u00f6r verka dessa krafter i honom.\u00bb\n14:3 Herodes hade n\u00e4mligen l\u00e5tit gripa Johannes och binda honom och s\u00e4tta honom i f\u00e4ngelse, f\u00f6r Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.\n14:4 Ty Johannes hade sagt till honom: \u00bbDet \u00e4r icke lovligt f\u00f6r dig att hava henne.\u00bb\n14:5 Och han hade velat d\u00f6da honom, men han fruktade f\u00f6r folket, eftersom de h\u00f6llo honom f\u00f6r en profet.\n14:6 Men s\u00e5 kom Herodes' f\u00f6delsedag. D\u00e5 dansade Herodias' dotter inf\u00f6r dem; och hon behagade Herodes s\u00e5 mycket,\n14:7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon beg\u00e4rde.\n14:8 Hon sade d\u00e5, s\u00e5som hennes moder ingav henne: \u00bbGiv mig h\u00e4r p\u00e5 ett fat Johannes d\u00f6parens huvud.\u00bb\n14:9 D\u00e5 blev konungen bekymrad, men f\u00f6r edens och f\u00f6r bordsg\u00e4sternas skull bj\u00f6d han att man skulle giva henne det,\n14:10 och s\u00e4nde \u00e5stad och l\u00e4t halshugga Johannes i f\u00e4ngelset.\n14:11 Och hans huvud blev framburet p\u00e5 ett fat och givet \u00e5t flickan; och hon bar det till sin moder.\n14:12 Men hans l\u00e4rjungar kommo och togo hans d\u00f6da kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det f\u00f6r Jesus.\n14:13 D\u00e5 Jesus h\u00f6rde detta, for han i en b\u00e5t d\u00e4rifr\u00e5n bort till en \u00f6de trakt, d\u00e4r de kunde vara allena. Men n\u00e4r folket fick h\u00f6ra h\u00e4rom, kommo de landv\u00e4gen efter honom fr\u00e5n st\u00e4derna.\n14:14 Och d\u00e5 han steg i land, fick han se att d\u00e4r var mycket folk; och han \u00f6mkade sig \u00f6ver dem och botade deras sjuka.\n14:15 Men n\u00e4r det led mot aftonen, tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram till honom och sade: \u00bbTrakten \u00e4r \u00f6de, och tiden \u00e4r redan framskriden. L\u00e5t folket skiljas \u00e5t, s\u00e5 att de kunna g\u00e5 bort i byarna och k\u00f6pa sig mat.\u00bb\n14:16 Men Jesus sade till dem: \u00bbDe beh\u00f6va icke g\u00e5 bort; given I dem att \u00e4ta.\u00bb\n14:17 De svarade honom: \u00bbVi hava h\u00e4r icke mer \u00e4n fem br\u00f6d och tv\u00e5 fiskar.\u00bb\n14:18 D\u00e5 sade han: \u00bbB\u00e4ren dem hit till mig.\u00bb\n14:19 D\u00e4refter tillsade han folket att l\u00e4gga sig ned i gr\u00e4set. Och han tog de fem br\u00f6den och de tv\u00e5 fiskarna och s\u00e5g upp till himmelen och v\u00e4lsignade dem. Och han br\u00f6t br\u00f6den och gav dem \u00e5t l\u00e4rjungarna, och l\u00e4rjungarna g\u00e5vo \u00e5t folket.\n14:20 Och de \u00e5to alla och blevo m\u00e4tta Sedan samlade man upp de \u00f6verblivna styckena, tolv korgar fulla.\n14:21 Men de som hade \u00e4tit voro vid pass fem tusen m\u00e4n, f\u00f6rutom kvinnor och barn.\n14:22 Strax d\u00e4refter n\u00f6dgade han sina l\u00e4rjungar att stiga i b\u00e5ten och f\u00f6re honom fara \u00f6ver till andra stranden, medan han tills\u00e5g att folket skildes \u00e5t.\n14:23 Och sedan detta hade skett, gick han upp p\u00e5 berget f\u00f6r att vara allena och bedja. N\u00e4r det s\u00e5 hade blivit afton, var han d\u00e4r ensam.\n14:24 B\u00e5ten var d\u00e5 redan m\u00e5nga stadier fr\u00e5n land och h\u00e5rt ansatt av v\u00e5gorna, ty vinden l\u00e5g emot.\n14:25 Men under fj\u00e4rde nattv\u00e4kten kom Jesus till dem, g\u00e5ende fram \u00f6ver sj\u00f6n.\n14:26 N\u00e4r d\u00e5 l\u00e4rjungarna fingo se honom g\u00e5 p\u00e5 sj\u00f6n, blevo de f\u00f6rf\u00e4rade och sade: \u00bbDet \u00e4r en v\u00e5lnad\u00bb, och ropade av f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n14:27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: \u00bbVaren vid gott mod; det \u00e4r jag, varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta.\u00bb\n14:28 D\u00e5 svarade Petrus honom och sade: \u00bbHerre, \u00e4r det du, s\u00e5 bjud mig att komma till dig p\u00e5 vattnet.\u00bb\n14:29 Han sade: \u00bbKom.\u00bb D\u00e5 steg Petrus ut ur b\u00e5ten och begynte g\u00e5 p\u00e5 vattnet och kom till Jesus.\n14:30 Men n\u00e4r han s\u00e5g huru stark vinden var, blev han f\u00f6rskr\u00e4ckt; och d\u00e5 han nu begynte sjunka, ropade han och sade: \u00bbHerre, hj\u00e4lp mig.\u00bb\n14:31 Och strax r\u00e4ckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: \u00bbDu klentrogne, varf\u00f6r tvivlade du?\u00bb\n14:32 N\u00e4r de sedan hade kommit upp i b\u00e5ten, lade sig vinden.\n14:33 Men de som voro i b\u00e5ten f\u00f6llo ned f\u00f6r honom och sade: \u00bbF\u00f6rvisso \u00e4r du Guds Son.\u00bb\n14:34 N\u00e4r de hade farit \u00f6ver, kommo de till Gennesarets land.\n14:35 D\u00e5 nu folket d\u00e4r p\u00e5 orten k\u00e4nde igen honom, s\u00e4nde de ut bud i hela trakten d\u00e4romkring, och man f\u00f6rde till honom alla som voro sjuka.\n14:36 Och de b\u00e5do honom att allenast f\u00e5 r\u00f6ra vid h\u00f6rntofsen p\u00e5 hans mantel; och alla som r\u00f6rde vid den blevo hulpna.\n15:1 H\u00e4refter kommo faris\u00e9er och skriftl\u00e4rde fr\u00e5n Jerusalem till Jesus och sade:\n15:2 \u00bbVarf\u00f6r \u00f6vertr\u00e4da dina l\u00e4rjungar de \u00e4ldstes stadgar? De tv\u00e5 ju icke sina h\u00e4nder, n\u00e4r de skola \u00e4ta.\u00bb\n15:3 Men han svarade och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r \u00f6vertr\u00e4den I sj\u00e4lva Guds bud, f\u00f6r edra stadgars skull?\n15:4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som sm\u00e4dar sin fader eller sin moder, han skall d\u00f6den d\u00f6.'\n15:5 Men I s\u00e4gen, att om n\u00e5gon s\u00e4ger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava f\u00e5tt till hj\u00e4lp, det giver jag i st\u00e4llet s\u00e5som offerg\u00e5va', d\u00e5 beh\u00f6ver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.\n15:6 I haven s\u00e5 gjort Guds budord om intet, f\u00f6r edra stadgars skull.\n15:7 I skrymtare, r\u00e4tt profeterade Esaias om eder, n\u00e4r han sade:\n15:8 'Detta folk \u00e4rar mig med sina l\u00e4ppar, men deras hj\u00e4rtan \u00e4ro l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig;\n15:9 och f\u00e5f\u00e4ngt dyrka de mig, eftersom de l\u00e4ror de f\u00f6rkunna \u00e4ro m\u00e4nniskobud.'\u00bb\n15:10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: \u00bbH\u00f6ren och f\u00f6rst\u00e5n.\n15:11 Icke vad som g\u00e5r in i munnen orenar m\u00e4nniskan, men vad som g\u00e5r ut ifr\u00e5n munnen, det orenar m\u00e4nniskan.\u00bb\n15:12 D\u00e5 tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram och sade till honom: \u00bbVet du, att n\u00e4r faris\u00e9erna h\u00f6rde det du nu sade, var det f\u00f6r dem en st\u00f6testen?\u00bb\n15:13 Men han svarade och sade: \u00bbVar planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med r\u00f6tterna.\n15:14 Fr\u00e5gen icke efter dem. De \u00e4ro blinda ledare; och om en blind leder en blind, s\u00e5 falla de b\u00e5da i gropen.\u00bb\n15:15 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade till honom: \u00bbUttyd f\u00f6r oss detta bildliga tal.\u00bb\n15:16 Han sade: \u00bb\u00c4ren d\u00e5 ocks\u00e5 I \u00e4nnu utan f\u00f6rst\u00e5nd?\n15:17 Insen I icke att allt som g\u00e5r in i munnen, det g\u00e5r ned i buken och har sin naturliga utg\u00e5ng?\n15:18 Men vad som g\u00e5r ut ifr\u00e5n munnen, det kommer fr\u00e5n hj\u00e4rtat, och det \u00e4r detta som orenar m\u00e4nniskan.\n15:19 Ty fr\u00e5n hj\u00e4rtat komma onda tankar, mord, \u00e4ktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesb\u00f6rd, h\u00e4delse.\n15:20 Det \u00e4r detta som orenar m\u00e4nniskan; men att \u00e4ta med otvagna h\u00e4nder, det orenar icke m\u00e4nniskan.\u00bb\n15:21 Och Jesus begav sig bort d\u00e4rifr\u00e5n och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.\n15:22 D\u00e5 kom en kananeisk kvinna fr\u00e5n det omr\u00e5det och ropade och sade: \u00bbHerre, Davids son, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver mig. Min dotter pl\u00e5gas sv\u00e5rt av en ond ande.\u00bb\n15:23 Men han svarade henne icke ett ord. D\u00e5 tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram och b\u00e5do honom och sade: \u00bbGiv henne besked; hon f\u00f6rf\u00f6ljer oss ju med sitt ropande.\u00bb\n15:24 Han svarade och sade: \u00bbJag \u00e4r icke uts\u00e4nd till andra \u00e4n till de f\u00f6rlorade f\u00e5ren av Israels hus.\u00bb\n15:25 Men hon kom fram och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och sade: \u00bbHerre, hj\u00e4lp mig.\u00bb\n15:26 D\u00e5 svarade han och sade: \u00bbDet \u00e4r otillb\u00f6rligt att taga br\u00f6det fr\u00e5n barnen och kasta det \u00e5t hundarna.\u00bb\n15:27 Hon sade: \u00bbJa, Herre. Ocks\u00e5 \u00e4ta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifr\u00e5n deras herrars bord.\u00bb\n15:28 D\u00e5 svarade Jesus och sade till henne: \u00bbO kvinna, din tro \u00e4r stor. Ske dig s\u00e5som du vill.\u00bb Och hennes dotter var frisk ifr\u00e5n den stunden.\n15:29 Men Jesus gick d\u00e4rifr\u00e5n vidare och kom till Galileiska sj\u00f6n. Och han gick upp p\u00e5 berget och satte sig d\u00e4r.\n15:30 D\u00e5 kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, d\u00f6vstumma, lytta och m\u00e5nga andra; dem lade de ned f\u00f6r hans f\u00f6tter, och han botade dem,\n15:31 s\u00e5 att folket f\u00f6rundrade sig, n\u00e4r de funno d\u00f6vstumma tala, lytta vara friska och f\u00e4rdiga, halta g\u00e5 och blinda se. Och man prisade Israels Gud.\n15:32 Och Jesus kallade sina l\u00e4rjungar till sig och sade: \u00bbJag \u00f6mkar mig \u00f6ver folket, ty det \u00e4r redan tre dagar som de hava dr\u00f6jt kvar hos mig, och de hava intet att \u00e4ta; och jag vill icke l\u00e5ta dem g\u00e5 ifr\u00e5n mig fastande, f\u00f6r att de icke skola uppgivas p\u00e5 v\u00e4gen.\u00bb\n15:33 D\u00e5 sade l\u00e4rjungarna till honom: \u00bbVarifr\u00e5n skola vi h\u00e4r, i en \u00f6ken, f\u00e5 s\u00e5 mycket br\u00f6d, att vi kunna m\u00e4tta s\u00e5 mycket folk?\u00bb\n15:34 Jesus fr\u00e5gade dem: \u00bbHuru m\u00e5nga br\u00f6d haven I?\u00bb De svarade: \u00bbSju, och d\u00e4rtill n\u00e5gra f\u00e5 sm\u00e5fiskar.\u00bb\n15:35 D\u00e5 tillsade han folket att l\u00e4gra sig p\u00e5 marken.\n15:36 Och han tog de sju br\u00f6den, s\u00e5 ock fiskarna, och tackade Gud och br\u00f6t br\u00f6den och gav \u00e5t l\u00e4rjungarna, och l\u00e4rjungarna g\u00e5vo \u00e5t folket.\n15:37 S\u00e5 \u00e5to de alla och blevo m\u00e4tta. Och de \u00f6verblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.\n15:38 Men de som hade \u00e4tit voro fyra tusen m\u00e4n, f\u00f6rutom kvinnor och barn.\n15:39 Sedan l\u00e4t han folket skiljas \u00e5t och steg i b\u00e5ten och for till Magadans omr\u00e5de.\n16:1 Och faris\u00e9erna och sadduc\u00e9erna kommo dit och ville s\u00e4tta honom p\u00e5 prov; de beg\u00e4rde att han skulle l\u00e5ta dem se n\u00e5got tecken fr\u00e5n himmelen.\n16:2 Men han svarade och sade till dem: \u00bbOm aftonen s\u00e4gen I: 'Det bliver klart v\u00e4der, ty himmelen \u00e4r r\u00f6d',\n16:3 och om morgonen: 'Det bliver ov\u00e4der i dag, ty himmelen \u00e4r mulen och r\u00f6d.' Ja, om himmelens utseende f\u00f6rst\u00e5n I att d\u00f6ma, men om tidernas tecken kunnen I icke d\u00f6ma.\n16:4 Ett ont och trol\u00f6st sl\u00e4kte \u00e4r detta! Det \u00e5stundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det \u00e4n Jonas' tecken.\u00bb Och s\u00e5 l\u00e4mnade han dem och gick sin v\u00e4g.\n16:5 N\u00e4r sedan l\u00e4rjungarna foro \u00e5stad, \u00f6ver till andra stranden, hade de f\u00f6rg\u00e4tit att taga med sig br\u00f6d.\n16:6 Och Jesus sade till dem: \u00bbSen till, att I tagen eder till vara f\u00f6r faris\u00e9ernas och sadduc\u00e9ernas surdeg.\u00bb\n16:7 D\u00e5 talade de med varandra och sade: \u00bbDet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att vi icke hava tagit med oss br\u00f6d.\u00bb\n16:8 Men n\u00e4r Jesus m\u00e4rkte detta, sade han: \u00bbI klentrogne, varf\u00f6r talen I eder emellan om att I icke haven br\u00f6d med eder?\n16:9 F\u00f6rst\u00e5n I \u00e4nnu ingenting? Och kommen I icke ih\u00e5g de fem br\u00f6den \u00e5t de fem tusen, och huru m\u00e5nga korgar I d\u00e5 togen upp?\n16:10 Ej heller de sju br\u00f6den \u00e5t de fyra tusen, och huru m\u00e5nga korgar I d\u00e5 togen upp?\n16:11 Huru kommer det d\u00e5 till, att I icke f\u00f6rst\u00e5n att det ej var om br\u00f6d som jag talade till eder? Tagen eder till vara f\u00f6r faris\u00e9ernas och sadduc\u00e9ernas surdeg.\u00bb\n16:12 D\u00e5 f\u00f6rstodo de att det icke var f\u00f6r surdeg i br\u00f6d som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan f\u00f6r faris\u00e9ernas och sadduc\u00e9ernas l\u00e4ra.\n16:13 Men n\u00e4r Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, fr\u00e5gade han sina l\u00e4rjungar och sade: \u00bbVem s\u00e4ger folket M\u00e4nniskosonen vara?\u00bb\n16:14 De svarade: \u00bbSomliga s\u00e4ga Johannes d\u00f6paren, andra Elias, andra \u00e5ter Jeremias eller en annan av profeterna.\u00bb\n16:15 D\u00e5 fr\u00e5gade han dem: \u00bbVem s\u00e4gen d\u00e5 I mig vara?\u00bb\n16:16 Simon Petrus svarade och sade: \u00bbDu \u00e4r Messias, den levande Gudens Son.\u00bb\n16:17 D\u00e5 svarade Jesus och sade till honom: \u00bbSalig \u00e4r du, Simon, Jonas' son; ty k\u00f6tt och blod har icke uppenbarat detta f\u00f6r dig, utan min Fader, som \u00e4r i himmelen.\n16:18 S\u00e5 s\u00e4ger ock jag dig att du \u00e4r Petrus; och p\u00e5 denna klippa skall jag bygga min f\u00f6rsamling, och d\u00f6dsrikets portar skola icke bliva henne \u00f6verm\u00e4ktiga.\n16:19 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p\u00e5 jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du l\u00f6ser p\u00e5 jorden, det skall vara l\u00f6st i himmelen.\u00bb\n16:20 D\u00e4refter f\u00f6rbj\u00f6d han l\u00e4rjungarna att f\u00f6r n\u00e5gon s\u00e4ga att han var Messias.\n16:21 Fr\u00e5n den tiden begynte Jesus f\u00f6rklara f\u00f6r sina l\u00e4rjungar, att han m\u00e5ste g\u00e5 till Jerusalem och lida mycket av de \u00e4ldste och \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde, och att han skulle bliva d\u00f6dad, men att han p\u00e5 tredje dagen skulle uppst\u00e5 igen.\n16:22 D\u00e5 tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt mots\u00e4ga honom och sade: \u00bbBevare dig Gud, Herre! Ingalunda f\u00e5r detta vederfaras dig.\u00bb\n16:23 Men han v\u00e4nde sig om och sade till Petrus: \u00bbG\u00e5 bort, Satan, och st\u00e5 mig icke i v\u00e4gen; du \u00e4r f\u00f6r mig en st\u00f6testen, ty dina tankar \u00e4ro icke Guds tankar, utan m\u00e4nniskotankar.\u00bb\n16:24 D\u00e4refter sade Jesus till sina l\u00e4rjungar: \u00bbOm n\u00e5gon vill efterf\u00f6lja mig, s\u00e5 f\u00f6rsake han sig sj\u00e4lv och tage sitt kors p\u00e5 sig: s\u00e5 f\u00f6lje han mig.\n16:25 Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, f\u00f6r min skull, han skall finna det.\n16:26 Och vad hj\u00e4lper det en m\u00e4nniska, om hon vinner hela v\u00e4rlden, men f\u00f6rlorar sin sj\u00e4l? Eller vad kan en m\u00e4nniska giva till l\u00f6sen f\u00f6r sin sj\u00e4l?\n16:27 M\u00e4nniskosonen skall komma i sin Faders h\u00e4rlighet med sina \u00e4nglar, och d\u00e5 skall han vederg\u00e4lla var och en efter hans g\u00e4rningar.\n16:28 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Bland dem som h\u00e4r st\u00e5 finnas n\u00e5gra som icke skola smaka d\u00f6den, f\u00f6rr\u00e4n de f\u00e5 se M\u00e4nniskosonen komma i sitt rike.\u00bb\n17:1 Sex dagar d\u00e4refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och f\u00f6rde dem upp p\u00e5 ett h\u00f6gt berg, d\u00e4r de voro allena.\n17:2 Och hans utseende f\u00f6rvandlades inf\u00f6r dem: hans ansikte sken s\u00e5som solen, och hans kl\u00e4der blevo vita s\u00e5som ljuset.\n17:3 Och se, f\u00f6r dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.\n17:4 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade till Jesus: \u00bbHerre, h\u00e4r \u00e4r oss gott att vara; vill du, s\u00e5 skall jag h\u00e4r g\u00f6ra tre hyddor, \u00e5t dig en och \u00e5t Moses en och \u00e5t Elias en.\u00bb\n17:5 Och se, medan han \u00e4nnu talade, \u00f6verskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en r\u00f6st som sade: \u00bbDenne \u00e4r min \u00e4lskade Son, i vilken jag har funnit behag; h\u00f6ren honom.\u00bb\n17:6 N\u00e4r l\u00e4rjungarna h\u00f6rde detta, f\u00f6llo de ned p\u00e5 sina ansikten i stor f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n17:7 Men Jesus gick fram och r\u00f6rde vid dem och sade: \u00bbSt\u00e5n upp, och varen icke f\u00f6rskr\u00e4ckta.\u00bb\n17:8 N\u00e4r de d\u00e5 lyfte upp sina \u00f6gon, s\u00e5go de ingen utom Jesus allena.\n17:9 D\u00e5 de sedan gingo ned fr\u00e5n berget, bj\u00f6d Jesus dem och sade: \u00bbOmtalen icke f\u00f6r n\u00e5gon denna syn, f\u00f6rr\u00e4n M\u00e4nniskosonen har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da.\u00bb\n17:10 Men l\u00e4rjungarna fr\u00e5gade honom och sade: \u00bbHuru kunna d\u00e5 de skriftl\u00e4rde s\u00e4ga att Elias f\u00f6rst m\u00e5ste komma?\u00bb\n17:11 Han svarade och sade: \u00bbElias m\u00e5ste visserligen komma och uppr\u00e4tta allt igen;\n17:12 men jag s\u00e4ger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan f\u00f6rforo mot honom alldeles s\u00e5som de ville. Sammalunda skall ock M\u00e4nniskosonen f\u00e5 lida genom dem.\u00bb\n17:13 D\u00e5 f\u00f6rstodo l\u00e4rjungarna att det var om Johannes d\u00f6paren som han talade till dem.\n17:14 N\u00e4r de d\u00e4refter kommo till folket, tr\u00e4dde en man fram till honom och f\u00f6ll p\u00e5 kn\u00e4 f\u00f6r honom\n17:15 och sade: \u00bbHerre, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver min son ty han \u00e4r m\u00e5nadsrasande och pl\u00e5gas sv\u00e5rt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.\n17:16 Och jag f\u00f6rde honom till dina l\u00e4rjungar, men de kunde icke bota honom.\u00bb\n17:17 D\u00e5 svarade Jesus och sade: \u00bbO du otrogna och vr\u00e5nga sl\u00e4kte, huru l\u00e4nge m\u00e5ste jag vara bland eder? Huru l\u00e4nge m\u00e5ste jag h\u00e4rda ut med eder? F\u00f6ren honom hit till mig.\u00bb\n17:18 Och Jesus tilltalade honom str\u00e4ngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad fr\u00e5n den stunden.\n17:19 Sedan, n\u00e4r de voro allena, tr\u00e4dde l\u00e4rjungarna fram till Jesus och fr\u00e5gade: \u00bbVarf\u00f6r kunde icke vi driva ut honom?\u00bb\n17:20 Han svarade dem: \u00bbF\u00f6r eder otros skull. Ty sannerligen s\u00e4ger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott s\u00e5som ett senapskorn, s\u00e5 skolen I kunna s\u00e4ga till detta berg: 'Flytta dig h\u00e4rifr\u00e5n dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d\u00e5 vara om\u00f6jligt f\u00f6r eder.\u00bb\n17:22 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: \u00bbM\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad i m\u00e4nniskors h\u00e4nder,\n17:23 och man skall d\u00f6da honom, men p\u00e5 tredje dagen skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb D\u00e5 blevo de mycket bedr\u00f6vade.\n17:24 Och n\u00e4r de hade kommit till Kapernaum, tr\u00e4dde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: \u00bbPl\u00e4gar icke eder m\u00e4stare betala tempelskatt?\u00bb\n17:25 Han svarade: \u00bbJo.\u00bb N\u00e4r han sedan hade kommit hem, f\u00f6rekom honom Jesus med fr\u00e5gan: \u00bbVad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina s\u00f6ner eller av andra m\u00e4nniskor?\u00bb\n17:26 Han svarade: \u00bbAv andra m\u00e4nniskor.\u00bb D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbAllts\u00e5 \u00e4ro d\u00e5 s\u00f6nerna fria.\n17:27 Men f\u00f6r att vi icke skola bliva dem till en st\u00f6testen, s\u00e5 g\u00e5 ned till sj\u00f6n och kasta ut en krok. Tag s\u00e5 den f\u00f6rsta fisk som du drager upp, och n\u00e4r du \u00f6ppnar munnen p\u00e5 den skall du d\u00e4r finna en silverpenning. Tag den, och giv den \u00e5t dem for mig och dig.\u00bb\n18:1 I samma stund tr\u00e4dde l\u00e4rjungarna fram till Jesus och fr\u00e5gade: \u00bbVilken \u00e4r den st\u00f6rste i himmelriket?\u00bb\n18:2 D\u00e5 kallade han fram ett barn och st\u00e4llde det mitt ibland dem\n18:3 och sade: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Om I icke omv\u00e4nden eder och bliven s\u00e5som barn, skolen I icke komma in i himmelriket.\n18:4 Den som nu s\u00e5 \u00f6dmjukar sig, att han bliver s\u00e5som detta barn, han \u00e4r den st\u00f6rste i himmelriket.\n18:5 Och den som tager emot ett s\u00e5dant barn I mitt namn, han tager emot mig.\n18:6 Men den som f\u00f6rf\u00f6r en av dessa sm\u00e5 som tro p\u00e5 mig, f\u00f6r honom vore det b\u00e4ttre att en kvarnsten h\u00e4ngdes om hans hals och han s\u00e4nktes ned i havets djup.\n18:7 Ve v\u00e4rlden f\u00f6r f\u00f6rf\u00f6relsers skull! F\u00f6rf\u00f6relser m\u00e5ste ju komma; men ve den m\u00e4nniska genom vilken f\u00f6rf\u00f6relsen kommer!\n18:8 Om nu din hand eller din fot \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 hugg av den och kasta den ifr\u00e5n dig. Det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att ing\u00e5 i livet lytt eller halt, \u00e4n att hava b\u00e5da h\u00e4nderna eller b\u00e5da f\u00f6tterna i beh\u00e5ll och kastas i den eviga elden.\n18:9 Och om ditt \u00f6ga \u00e4r dig till f\u00f6rf\u00f6relse, s\u00e5 riv ut det och kasta det ifr\u00e5n dig. Det \u00e4r b\u00e4ttre f\u00f6r dig att ing\u00e5 i livet en\u00f6gd, \u00e4n att hava b\u00e5da \u00f6gonen i beh\u00e5ll och kastas i det brinnande Gehenna.\n18:10 Sen till, att I icke f\u00f6rakten n\u00e5gon av dessa sm\u00e5; ty jag s\u00e4ger eder att deras \u00e4nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.\n18:12 Vad synes eder? Om en man har hundra f\u00e5r, och ett av dem har kommit vilse, l\u00e4mnar han icke d\u00e5 de nittionio p\u00e5 bergen och g\u00e5r \u00e5stad och s\u00f6ker efter det som har kommit vilse?\n18:13 Och h\u00e4nder det d\u00e5 att han finner det -- sannerligen s\u00e4ger jag eder: d\u00e5 gl\u00e4der han sig mer \u00f6ver det f\u00e5ret \u00e4n \u00f6ver de nittionio som icke hade kommit vilse.\n18:14 S\u00e5 \u00e4r det ej heller eder himmelske Faders vilja att n\u00e5gon av dessa sm\u00e5 skall g\u00e5 f\u00f6rlorad.\n18:15 Men om din broder f\u00f6rsyndar sig, s\u00e5 g\u00e5 \u00e5stad och f\u00f6reh\u00e5ll honom det enskilt. Om han d\u00e5 lyssnar till dig, s\u00e5 har du vunnit din broder.\n18:16 Men om han icke lyssnar till dig, s\u00e5 tag med dig \u00e4nnu en eller tv\u00e5, f\u00f6r att 'var sak m\u00e5 avg\u00f6ras efter tv\u00e5 eller tre vittnens utsago'.\n18:17 Lyssnar han icke till dem, s\u00e5 s\u00e4g det till f\u00f6rsamlingen. Lyssnar han ej heller till f\u00f6rsamlingen, s\u00e5 vare han f\u00f6r dig s\u00e5som en hedning och en publikan.\n18:18 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Allt vad I binden p\u00e5 jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I l\u00f6sen p\u00e5 jorden, det skall vara l\u00f6st i himmelen.\n18:19 Ytterligare s\u00e4ger jag eder, att om tv\u00e5 av eder h\u00e4r p\u00e5 jorden komma \u00f6verens att bedja om n\u00e5got, vad det vara m\u00e5, s\u00e5 skall det besk\u00e4ras dem av min Fader, som \u00e4r i himmelen.\n18:20 Ty var tv\u00e5 eller tre \u00e4r f\u00f6rsamlade i mitt namn, d\u00e4r \u00e4r jag mitt ibland dem.\u00bb\n18:21 D\u00e5 tr\u00e4dde Petrus fram och sade till honom: \u00bbHerre, huru m\u00e5nga g\u00e5nger skall jag f\u00f6rl\u00e5ta min broder, om han f\u00f6rsyndar sig mot mig? \u00c4r sju g\u00e5nger nog?\u00bb\n18:22 Jesus svarade honom: \u00bbJag s\u00e4ger dig: Icke sju g\u00e5nger, utan sjuttio g\u00e5nger sju g\u00e5nger.\n18:23 Allts\u00e5 \u00e4r det med himmelriket, s\u00e5som n\u00e4r en konung ville h\u00e5lla r\u00e4kenskap med sina tj\u00e4nare.\n18:24 Och n\u00e4r han begynte h\u00e5lla r\u00e4kenskap, f\u00f6rde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.\n18:25 Men d\u00e5 denna icke kunde betala, bj\u00f6d hans herre att han skulle s\u00e4ljas, s\u00e5 ock hans hustru och barn och allt vad han \u00e4gde, f\u00f6r att skulden m\u00e5tte bliva betald.\n18:26 D\u00e5 f\u00f6ll tj\u00e4naren ned f\u00f6r hans f\u00f6tter och sade: 'Hav t\u00e5lamod med mig, s\u00e5 skall jag betala dig alltsammans.'\n18:27 Och tj\u00e4narens herre \u00f6mkade sig \u00f6ver honom och gav honom fri och eftersk\u00e4nkte honom hans skuld.\n18:28 Men n\u00e4r samme tj\u00e4nare kom ut, tr\u00e4ffade han p\u00e5 en av sina medtj\u00e4nare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du \u00e4r skyldig.'\n18:29 D\u00e5 f\u00f6ll hans medtj\u00e4nare ned och bad honom och sade: 'Hav t\u00e5lamod med mig, s\u00e5 skall jag betala dig.'\n18:30 Men han ville icke, utan gick \u00e5stad och l\u00e4t s\u00e4tta honom i f\u00e4ngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.\n18:31 D\u00e5 nu hans medtj\u00e4nare s\u00e5go det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och ber\u00e4ttade f\u00f6r sin herre allt som hade skett.\n18:32 D\u00e5 kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tj\u00e4nare, allt vad du var skyldig eftersk\u00e4nkte jag dig, eftersom du bad mig d\u00e4rom.\n18:33 Borde d\u00e5 icke ocks\u00e5 du hava f\u00f6rbarmat dig \u00f6ver din medtj\u00e4nare, s\u00e5som jag f\u00f6rbarmade mig \u00f6ver dig?'\n18:34 Och i sin vrede \u00f6verl\u00e4mnade hans herre honom i f\u00e5ngknektarnas v\u00e5ld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.\n18:35 S\u00e5 skall ock min himmelske Fader g\u00f6ra med eder, om I icke av hj\u00e4rtat f\u00f6rl\u00e5ten var och en sin broder.\u00bb\n19:1 N\u00e4r Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifr\u00e5n Galileen och begav sig, genom landet p\u00e5 andra sidan Jordan, till Judeens omr\u00e5de.\n19:2 Och mycket folk f\u00f6ljde honom, och han botade d\u00e4r de sjuka.\n19:3 D\u00e5 ville n\u00e5gra faris\u00e9er sn\u00e4rja honom och tr\u00e4dde fram till honom och sade: \u00bb\u00c4r det lovligt att skilja sig fr\u00e5n sin hustru av vilken orsak som helst?\u00bb\n19:4 Men han svarade och sade: \u00bbHaven I icke l\u00e4st att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'\n19:5 och sade: 'F\u00f6rdenskull skall en man \u00f6vergiva sin fader och sin moder och h\u00e5lla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett k\u00f6tt'?\n19:6 S\u00e5 \u00e4ro de icke mer tv\u00e5, utan ett k\u00f6tt. Vad nu Gud har sammanfogat, det m\u00e5 m\u00e4nniskan icke \u00e5tskilja.\u00bb\n19:7 D\u00e5 sade de till honom: \u00bbHuru kunde d\u00e5 Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och s\u00e5 skilja sig fr\u00e5n henne?\u00bb\n19:8 Han svarade dem: \u00bbF\u00f6r edra hj\u00e4rtans h\u00e5rdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas fr\u00e5n edra hustrur, men fr\u00e5n begynnelsen har det icke varit s\u00e5.\n19:9 Och jag s\u00e4ger eder: Den som f\u00f6r n\u00e5gon annan orsaks skull \u00e4n f\u00f6r otukt skiljer sig fr\u00e5n sin hustru och tager sig en annan hustru, han beg\u00e5r \u00e4ktenskapsbrott.\u00bb\n19:10 D\u00e5 sade l\u00e4rjungarna till honom: \u00bb\u00c4r det s\u00e5 med mannens st\u00e4llning till hustrun, d\u00e5 \u00e4r det icke r\u00e5dligt att gifta sig.\u00bb\n19:11 Men han svarade dem: \u00bbIcke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de \u00e5t vilka s\u00e5dant \u00e4r givet.\n19:12 Ty visserligen finnas somliga som genom f\u00f6delsen, allt ifr\u00e5n moderlivet, \u00e4ro oskickliga till \u00e4ktenskap, andra \u00e5ter som av m\u00e4nniskor hava gjorts oskickliga d\u00e4rtill, men somliga finnas ock, som f\u00f6r himmelrikets skull sj\u00e4lvmant hava gjort sig oskickliga d\u00e4rtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.\u00bb\n19:13 D\u00e4refter buros barn fram till honom, f\u00f6r att han skulle l\u00e4gga h\u00e4nderna p\u00e5 dem och bedja; men l\u00e4rjungarna visade bort dem.\n19:14 D\u00e5 sade Jesus: \u00bbL\u00e5ten barnen vara, och f\u00f6rmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket h\u00f6r s\u00e5dana till.\u00bb\n19:15 Och han lade h\u00e4nderna p\u00e5 dem och gick sedan d\u00e4rifr\u00e5n.\n19:16 D\u00e5 tr\u00e4dde en man fram till honom och sade: \u00bbM\u00e4stare, vad gott skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00e5 evigt liv?\u00bb\n19:17 Han sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r fr\u00e5gar du mig om vad som \u00e4r gott? En finnes som \u00e4r god. Men vill du ing\u00e5 i livet, s\u00e5 h\u00e5ll buden.\u00bb\n19:18 Han fr\u00e5gade: \u00bbVilka?\u00bb Jesus svarade: \u00bb'Du skall icke dr\u00e4pa', 'Du skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott', 'Du skall icke stj\u00e4la', 'Du skall icke b\u00e4ra falskt vittnesb\u00f6rd',\n19:19 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.'\u00bb\n19:20 D\u00e5 sade den unge mannen till honom: \u00bbAllt detta har jag h\u00e5llit. Vad fattas mig \u00e4nnu?\u00bb\n19:21 Jesus svarade honom: \u00bbVill du vara fullkomlig, s\u00e5 g\u00e5 bort och s\u00e4lj vad du \u00e4ger och giv \u00e5t de fattiga; d\u00e5 skall du f\u00e5 en skatt i himmelen. Och kom sedan och f\u00f6lj mig.\u00bb\n19:22 Men n\u00e4r den unge mannen h\u00f6rde detta, gick han bedr\u00f6vad bort, ty han hade m\u00e5nga \u00e4godelar.\n19:23 D\u00e5 sade Jesus till sina l\u00e4rjungar: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: F\u00f6r den som \u00e4r rik \u00e4r det sv\u00e5rt att komma in i himmelriket.\n19:24 Ja, jag s\u00e4ger eder: Det \u00e4r l\u00e4ttare f\u00f6r en kamel att komma in genom ett n\u00e5ls\u00f6ga, \u00e4n f\u00f6r den som \u00e4r rik att komma in i Guds rike.\u00bb\n19:25 N\u00e4r l\u00e4rjungarna h\u00f6rde detta, blevo de mycket h\u00e4pna och sade: \u00bbVem kan d\u00e5 bliva fr\u00e4lst?\u00bb\n19:26 Men Jesus s\u00e5g p\u00e5 dem och sade till dem: \u00bbF\u00f6r m\u00e4nniskor \u00e4r detta om\u00f6jligt, men f\u00f6r Gud \u00e4r allting m\u00f6jligt.\u00bb\n19:27 D\u00e5 tog Petrus till orda och sade till honom: \u00bbSe, vi hava \u00f6vergivit allt och f\u00f6ljt dig; vad skola vi f\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r?\u00bb\n19:28 Jesus svarade dem: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: N\u00e4r v\u00e4rlden f\u00f6des p\u00e5 nytt, d\u00e5 n\u00e4r M\u00e4nniskosonen s\u00e4tter sig p\u00e5 sin h\u00e4rlighets tron, d\u00e5 skolen ocks\u00e5 I, som haven efterf\u00f6ljt mig, f\u00e5 sitta p\u00e5 tolv troner s\u00e5som domare \u00f6ver Israels tolv stammar.\n19:29 Och var och en som har \u00f6vergivit hus, eller br\u00f6der eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, f\u00f6r mitt namns skull, han skall f\u00e5 m\u00e5ngfaldigt igen, och skall f\u00e5 evigt liv till arvedel.\n19:30 Men m\u00e5nga som \u00e4ro de f\u00f6rsta skola bliva de sista, och m\u00e5nga som \u00e4ro de sista skola bliva de f\u00f6rsta.\u00bb\n20:1 \u00bbTy med himmelriket \u00e4r det, s\u00e5som n\u00e4r en husbonde bittida om morgonen gick ut f\u00f6r att leja \u00e5t sig arbetare till sin ving\u00e5rd.\n20:2 Och n\u00e4r han hade kommit \u00f6verens med arbetarna om en viss dagspenning, s\u00e4nde han dem till sin ving\u00e5rd.\n20:3 N\u00e4r han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se n\u00e5gra andra st\u00e5 sysslol\u00f6sa p\u00e5 torget;\n20:4 och han sade till dem: 'G\u00e5n ock I till min ving\u00e5rd, s\u00e5 skall jag giva eder vad sk\u00e4ligt \u00e4r.'\n20:5 Och de gingo. \u00c5ter gick han ut vid sj\u00e4tte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.\n20:6 Ocks\u00e5 vid elfte timmen gick han ut och fann d\u00e5 n\u00e5gra andra st\u00e5 d\u00e4r; och han sade till dem: 'Varf\u00f6r st\u00e5n I h\u00e4r hela dagen sysslol\u00f6sa?'\n20:7 De svarade honom: 'D\u00e4rf\u00f6r att ingen har lejt oss.' D\u00e5 sade han till dem: 'G\u00e5n ock I till min ving\u00e5rd.'\n20:8 N\u00e4r det s\u00e5 hade blivit afton, sade ving\u00e5rdens herre till sin f\u00f6rvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras l\u00f6n, men begynn med de sista och g\u00e5 s\u00e5 tillbaka \u00e4nda till de f\u00f6rsta.'\n20:9 D\u00e5 nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.\n20:10 N\u00e4r sedan de f\u00f6rsta kommo, trodde de att de skulle f\u00e5 mer, men ocks\u00e5 var och en av dem fick samma dagspenning.\n20:11 N\u00e4r de s\u00e5 fingo, knorrade de mot husbonden.\n20:12 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har \u00e4nd\u00e5 st\u00e4llt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'\n20:13 D\u00e5 svarade han en av dem och sade: 'Min v\u00e4n, jag g\u00f6r dig ingen or\u00e4tt. Kom du icke \u00f6verens med mig om den dagspenningen?\n20:14 Tag vad dig tillkommer och g\u00e5. Men \u00e5t denne siste vill jag giva lika mycket som \u00e5t dig.\n20:15 Har jag icke lov att g\u00f6ra s\u00e5som jag vill med det som \u00e4r mitt? Eller skall du med onda \u00f6gon se p\u00e5 att jag \u00e4r s\u00e5 god?' --\n20:16 S\u00e5 skola de sista bliva de f\u00f6rsta, och de f\u00f6rsta bliva de sista.\u00bb\n20:17 D\u00e5 nu Jesus ville g\u00e5 upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, s\u00e5 att de voro allena; och under v\u00e4gen sade han till dem:\n20:18 \u00bbSe, vi g\u00e5 nu upp till Jerusalem, och M\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde, och de skola d\u00f6ma honom till d\u00f6den\n20:19 och \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t hedningarna till att begabbas och gisslas och korsf\u00e4stas; men p\u00e5 tredje dagen skall han uppst\u00e5 igen.\u00bb\n20:20 D\u00e5 tr\u00e4dde Sebedeus' s\u00f6ners moder fram till honom med sina s\u00f6ner och f\u00f6ll ned f\u00f6r honom och ville beg\u00e4ra n\u00e5got av honom.\n20:21 Han fr\u00e5gade henne: \u00bbVad vill du?\u00bb Hon svarade honom: \u00bbS\u00e4g att i ditt rike den ene av dessa mina tv\u00e5 s\u00f6ner skall f\u00e5 sitta p\u00e5 din h\u00f6gra sida, och den andre p\u00e5 din v\u00e4nstra.\u00bb\n20:22 Men Jesus svarade och sade: \u00bbI veten icke vad I beg\u00e4ren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?\u00bb De svarade honom: \u00bbDet kunna vi.\u00bb\n20:23 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbJa, v\u00e4l skolen I f\u00e5 dricka min kalk, men platsen p\u00e5 min h\u00f6gra sida och platsen p\u00e5 min v\u00e4nstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem f\u00f6r vilka s\u00e5 \u00e4r best\u00e4mt av min Fader.\u00bb\n20:24 N\u00e4r de tio andra h\u00f6rde detta, blevo de misslynta p\u00e5 de tv\u00e5 br\u00f6derna.\n20:25 D\u00e5 kallade Jesus dem till sig och sade: \u00bbI veten att furstarna upptr\u00e4da mot sina folk s\u00e5som herrar, och att de m\u00e4ktige l\u00e5ta folken k\u00e4nna sin myndighet.\n20:26 S\u00e5 \u00e4r det icke bland eder; utan den som vill bliva st\u00f6rst bland eder, han vare de andras tj\u00e4nare,\n20:27 och den som vill vara fr\u00e4mst bland eder, han vare de andras dr\u00e4ng,\n20:28 likasom M\u00e4nniskosonen har kommit, icke f\u00f6r att l\u00e5ta tj\u00e4na sig, utan f\u00f6r att tj\u00e4na och giva sitt liv till l\u00f6sen f\u00f6r m\u00e5nga.\u00bb\n20:29 N\u00e4r de sedan gingo ut ifr\u00e5n Jeriko, f\u00f6ljde honom mycket folk.\n20:30 Och se, tv\u00e5 blinda sutto d\u00e4r vid v\u00e4gen. N\u00e4r dessa h\u00f6rde att det var Jesus som gick d\u00e4r fram, ropade de och sade: \u00bbHerre, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss, du Davids son.\u00bb\n20:31 Och folket tillsade dem str\u00e4ngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: \u00bbHerre, f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss, du Davids son.\u00bb\n20:32 D\u00e5 stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: \u00bbVad viljen I att jag skall g\u00f6ra eder?\u00bb\n20:33 De svarade honom: \u00bbHerre, l\u00e5t v\u00e5ra \u00f6gon bliva \u00f6ppnade.\u00bb\n20:34 D\u00e5 f\u00f6rbarmade sig Jesus \u00f6ver dem och r\u00f6rde vid deras \u00f6gon, och strax fingo de sin syn och f\u00f6ljde honom.\n21:1 N\u00e4r de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, d\u00e5 s\u00e4nde Jesus \u00e5stad tv\u00e5 l\u00e4rjungar\n21:2 och sade till dem: \u00bbG\u00e5n in i byn som ligger mitt framf\u00f6r eder, s\u00e5 skolen I strax finna en \u00e5sninna st\u00e5 d\u00e4r bunden och en f\u00e5le bredvid henne; l\u00f6sen dem och f\u00f6ren dem till mig.\n21:3 Och om n\u00e5gon s\u00e4ger n\u00e5got till eder, s\u00e5 skolen I svara: 'Herren beh\u00f6ver dem'; d\u00e5 skall han strax sl\u00e4ppa dem.\u00bb\n21:4 Detta har skett, f\u00f6r att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:\n21:5 \u00bbS\u00e4gen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande p\u00e5 en \u00e5sna, p\u00e5 en arbets\u00e5sninnas f\u00e5le.'\u00bb\n21:6 Och l\u00e4rjungarna gingo \u00e5stad och gjorde s\u00e5som Jesus hade befallt dem\n21:7 och ledde till honom \u00e5sninnan och f\u00e5len; och de lade sina mantlar p\u00e5 denne, och han satte sig d\u00e4rovanp\u00e5.\n21:8 Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p\u00e5 v\u00e4gen; men somliga skuro kvistar av tr\u00e4den och str\u00f6dde p\u00e5 v\u00e4gen.\n21:9 Och folket, b\u00e5de de som gingo f\u00f6re honom och de som f\u00f6ljde efter, ropade och sade: \u00bbHosianna Davids son! V\u00e4lsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i h\u00f6jden!\u00bb\n21:10 N\u00e4r han s\u00e5 drog in i Jerusalem, kom hela staden i r\u00f6relse, och man fr\u00e5gade: \u00bbVem \u00e4r denne?\u00bb\n21:11 Och folket sade: \u00bbDet \u00e4r Jesus, profeten, fr\u00e5n Nasaret i Galileen.\u00bb\n21:12 Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som s\u00e5lde och k\u00f6pte i helgedomen, och han st\u00f6tte omkull v\u00e4xlarnas bord och duvom\u00e5nglarnas s\u00e4ten.\n21:13 Och han sade till dem: \u00bbDet \u00e4r skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett b\u00f6nehus.' Men I g\u00f6ren det till en r\u00f6varkula.\u00bb\n21:14 Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.\n21:15 Men n\u00e4r \u00f6verstepr\u00e4sterna och de skriftl\u00e4rde s\u00e5go de under som han gjorde, och s\u00e5go barnen som ropade i helgedomen och sade: \u00bbHosianna Davids son!\u00bb, d\u00e5 f\u00f6rtr\u00f6t detta dem;\n21:16 och de sade till honom: \u00bbH\u00f6r du vad dessa s\u00e4ga?\u00bb D\u00e5 svarade Jesus dem: \u00bbJa; haven I aldrig l\u00e4st: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?\u00bb\n21:17 D\u00e4refter l\u00e4mnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade d\u00e4r \u00f6ver natten.\n21:18 N\u00e4r han sedan p\u00e5 morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.\n21:19 Och d\u00e5 han fick se ett fikontr\u00e4d vid v\u00e4gen, gick han fram till det, men fann intet d\u00e4rp\u00e5, utom allenast l\u00f6v. D\u00e5 sade han till det: \u00bbAldrig n\u00e5gonsin mer skall frukt v\u00e4xa p\u00e5 dig.\u00bb Och strax f\u00f6rtorkades fikontr\u00e4det.\n21:20 N\u00e4r l\u00e4rjungarna s\u00e5go detta, f\u00f6rundrade de sig och sade: \u00bbHuru kunde fikontr\u00e4det s\u00e5 i hast f\u00f6rtorkas?\u00bb\n21:21 D\u00e5 svarade Jesus och sade till dem: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, s\u00e5 skolen I icke allenast kunna g\u00f6ra s\u00e5dant som skedde med fikontr\u00e4det, utan I skolen till och med kunna s\u00e4ga till detta berg: 'H\u00e4v dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.\n21:22 Och allt vad I med tro bedjen om i eder b\u00f6n, det skolen I f\u00e5.\u00bb\n21:23 N\u00e4r han d\u00e4refter hade kommit in i helgedomen, tr\u00e4dde \u00f6verstepr\u00e4sterna och folkets \u00e4ldste fram till honom, d\u00e4r han undervisade; och de sade: \u00bbMed vad myndighet g\u00f6r du detta? Och vem har givit dig s\u00e5dan myndighet?\u00bb\n21:24 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbOcks\u00e5 jag vill st\u00e4lla en fr\u00e5ga till eder; om I svaren mig p\u00e5 den, s\u00e5 skall ock jag s\u00e4ga eder med vad myndighet jag g\u00f6r detta\u00bb.\n21:25 Johannes' d\u00f6pelse, varifr\u00e5n var den: fr\u00e5n himmelen eller fr\u00e5n m\u00e4nniskor?\u00bb D\u00e5 \u00f6verlade de med varandra och sade: \u00bbOm vi svara: 'Fr\u00e5n himmelen', s\u00e5 fr\u00e5gar han oss: 'Varf\u00f6r trodden I honom d\u00e5 icke?'\n21:26 Men om vi svara: 'Fr\u00e5n m\u00e4nniskor', d\u00e5 m\u00e5ste vi frukta f\u00f6r folket, ty alla h\u00e5lla de Johannes f\u00f6r en profet.\u00bb\n21:27 De svarade allts\u00e5 Jesus och sade: \u00bbVi veta det icke.\u00bb D\u00e5 sade ock han till dem: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger icke heller jag eder med vad myndighet jag g\u00f6r detta.\n21:28 Men vad synes eder? En man hade tv\u00e5 s\u00f6ner. Och han kom till den f\u00f6rste och sade: 'Min son, g\u00e5 i dag och arbeta i ving\u00e5rden.'\n21:29 Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efter\u00e5t \u00e5ngrade han sig och gick.\n21:30 Och han kom till den andre och sade sammalunda. D\u00e5 svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,\n21:31 Vilken av de tv\u00e5 gjorde vad fadern ville?\u00bb De svarade: \u00bbDen f\u00f6rste.\u00bb Jesus sade till dem: \u00bbJa, sannerligen s\u00e4ger jag eder: Publikaner och sk\u00f6kor skola f\u00f6rr g\u00e5 in i Guds rike \u00e4n I.\n21:32 Ty Johannes kom och l\u00e4rde eder r\u00e4ttf\u00e4rdighetens v\u00e4g, och I trodden honom icke, men publikaner och sk\u00f6kor trodde honom. Och fast\u00e4n I s\u00e5gen detta, \u00e5ngraden I eder icke heller efter\u00e5t, s\u00e5 att I trodden honom.\n21:33 H\u00f6ren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en ving\u00e5rd, och han satte st\u00e4ngsel omkring den och h\u00f6gg ut ett presskar d\u00e4rinne och byggde ett vakttorn; d\u00e4refter lejde han ut den \u00e5t ving\u00e5rdsm\u00e4n och for utrikes.\n21:34 N\u00e4r sedan frukttiden nalkades, s\u00e4nde han sina tj\u00e4nare till ving\u00e5rdsm\u00e4nnen f\u00f6r att uppb\u00e4ra frukten \u00e5t honom.\n21:35 Men ving\u00e5rdsm\u00e4nnen togo fatt p\u00e5 hans tj\u00e4nare, och en misshandlade de, en annan dr\u00e4pte de, en tredje stenade de.\n21:36 \u00c5ter s\u00e4nde han \u00e5stad andra tj\u00e4nare, flera \u00e4n de f\u00f6rra, men de gjorde med dem sammalunda.\n21:37 Slutligen s\u00e4nde han till dem sin son, ty han t\u00e4nkte: 'De skola v\u00e4l hava f\u00f6rsyn f\u00f6r min son.'\n21:38 Men n\u00e4r ving\u00e5rdsm\u00e4nnen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne \u00e4r arvingen; kom, l\u00e5t oss dr\u00e4pa honom, s\u00e5 f\u00e5 vi hans arv.'\n21:39 Och de togo fatt p\u00e5 honom och f\u00f6rde honom ut ur ving\u00e5rden och dr\u00e4pte honom.\n21:40 N\u00e4r nu ving\u00e5rdens herre kommer, vad skall han d\u00e5 g\u00f6ra med de ving\u00e5rdsm\u00e4nnen?\u00bb\n21:41 De svarade honom: \u00bbEftersom de hava illa gjort, skall han illa f\u00f6rg\u00f6ra dem, och ving\u00e5rden skall han l\u00e4mna \u00e5t andra ving\u00e5rdsm\u00e4n, som giva honom frukten, n\u00e4r tiden d\u00e4rtill \u00e4r inne.\u00bb\n21:42 Jesus sade till dem: \u00bbJa, haven I aldrig l\u00e4st i skrifterna: 'Den sten som byggningsm\u00e4nnen f\u00f6rkastade. den har blivit en h\u00f6rnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar \u00e4r den i v\u00e5ra \u00f6gon'?\n21:43 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag eder att Guds rike skall tagas ifr\u00e5n eder, och givas \u00e5t ett folk som b\u00e4r dess frukt.\u00bb\n21:45 D\u00e5 nu \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna h\u00f6rde hans liknelser, f\u00f6rstodo de att det var om dem som han talade.\n21:46 Och de hade g\u00e4rna velat gripa honom, men de fruktade f\u00f6r folket, eftersom man h\u00f6ll honom f\u00f6r en profet.\n22:1 Och Jesus begynte \u00e5ter tala till dem i liknelser och sade:\n22:2 \u00bbMed himmelriket \u00e4r det, s\u00e5som n\u00e4r en konung gjorde br\u00f6llop \u00e5t sin son.\n22:3 Han s\u00e4nde ut sina tj\u00e4nare f\u00f6r att kalla till br\u00f6llopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.\n22:4 \u00c5ter s\u00e4nde han ut andra tj\u00e4nare och befallde dem att s\u00e4ga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min m\u00e5ltid, mina oxar och min g\u00f6dboskap \u00e4ro slaktade, och allt \u00e4r redo; kommen till br\u00f6llopet.'\n22:5 Men de aktade icke d\u00e4rp\u00e5, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin k\u00f6penskap.\n22:6 Och de \u00f6vriga grepo hans tj\u00e4nare och misshandlade och dr\u00e4pte dem.\n22:7 D\u00e5 blev konungen vred och s\u00e4nde ut sitt krigsfolk och f\u00f6rgjorde dr\u00e5parna och br\u00e4nde upp deras stad.\n22:8 D\u00e4refter sade han till sina tj\u00e4nare: 'Br\u00f6llopet \u00e4r tillrett, men de som voro bjudna voro icke v\u00e4rdiga.\n22:9 G\u00e5n d\u00e4rf\u00f6r ut till v\u00e4gsk\u00e4len och bjuden till br\u00f6llopet alla som I tr\u00e4ffen p\u00e5.'\n22:10 Och tj\u00e4narna gingo ut p\u00e5 v\u00e4garna och samlade tillhopa alla som de tr\u00e4ffade p\u00e5, b\u00e5de onda och goda, och br\u00f6llopssalen blev full av bordsg\u00e4ster.\n22:11 Men n\u00e4r konungen nu kom in f\u00f6r att se p\u00e5 g\u00e4sterna, fick han d\u00e4r se en man som icke var kl\u00e4dd i br\u00f6llopskl\u00e4der.\n22:12 D\u00e5 sade han till honom: 'Min v\u00e4n, huru har du kommit hitin, d\u00e5 du icke b\u00e4r br\u00f6llopskl\u00e4der?' Och han kunde intet svara.\n22:13 D\u00e5 sade konungen till tj\u00e4narna: 'Gripen honom vid h\u00e4nder och f\u00f6tter, och kasten honom ut i m\u00f6rkret h\u00e4rutanf\u00f6r.' D\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\n22:14 Ty m\u00e5nga \u00e4ro kallade, men f\u00e5 utvalda.\u00bb\n22:15 D\u00e4refter gingo faris\u00e9erna bort och fattade det beslutet att de skulle s\u00f6ka sn\u00e4rja honom genom n\u00e5got hans ord.\n22:16 Och de s\u00e4nde till honom sina l\u00e4rjungar, tillika med herodianerna, och l\u00e4to dem s\u00e4ga: \u00bbM\u00e4stare, vi veta att du \u00e4r sannf\u00e4rdig och l\u00e4r om Guds v\u00e4g vad sant \u00e4r, utan att fr\u00e5ga efter n\u00e5gon; ty du ser icke till personen.\n22:17 S\u00e5 s\u00e4g oss d\u00e5: Vad synes dig? \u00c4r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller \u00e4r det icke lovligt?\u00bb\n22:18 Men Jesus m\u00e4rkte deras ondska och sade: \u00bbVarf\u00f6r s\u00f6ken I att sn\u00e4rja mig, I skrymtare?\n22:19 L\u00e5ten mig se skattepenningen.\u00bb D\u00e5 l\u00e4mnade de fram till honom en penning.\n22:20 D\u00e4refter fr\u00e5gade han dem: \u00bbVems bild och \u00f6verskrift \u00e4r detta?\u00bb\n22:21 De svarade: \u00bbKejsarens.\u00bb D\u00e5 sade han till dem: \u00bbS\u00e5 given d\u00e5 kejsaren vad kejsaren tillh\u00f6r, och Gud vad Gud tillh\u00f6r.\u00bb\n22:22 N\u00e4r de h\u00f6rde detta, f\u00f6rundrade de sig. Och de l\u00e4mnade honom och gingo sin v\u00e4g.\n22:23 Samma dag tr\u00e4dde n\u00e5gra sadduc\u00e9er fram till honom och ville p\u00e5st\u00e5 att det icke gives n\u00e5gon uppst\u00e5ndelse; de fr\u00e5gade honom\n22:24 och sade: \u00bbM\u00e4stare, Moses har sagt: 'Om n\u00e5gon d\u00f6r barnl\u00f6s, s\u00e5 skall hans broder i hans st\u00e4lle \u00e4kta hans hustru och skaffa avkomma \u00e5t sin broder.'\n22:25 Nu voro hos oss sju br\u00f6der. Den f\u00f6rste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade n\u00e5gon avkomma, l\u00e4mnade han sin hustru efter sig \u00e5t sin broder.\n22:26 Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.\n22:27 Sist av alla dog hustrun.\n22:28 Vilken av de sju skall d\u00e5 vid uppst\u00e5ndelsen f\u00e5 henne till hustru? De hade ju alla \u00e4ktat henne.\u00bb\n22:29 Jesus svarade och sade till dem: \u00bbI faren vilse, ty I f\u00f6rst\u00e5n icke skrifterna, ej heller Guds kraft.\n22:30 Vid uppst\u00e5ndelsen taga m\u00e4n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur \u00e5t m\u00e4n, utan de \u00e4ro d\u00e5 s\u00e5som \u00e4nglarna i himmelen.\n22:31 Men vad nu ang\u00e5r de d\u00f6das uppst\u00e5ndelse, haven I icke l\u00e4st vad eder \u00e4r sagt av Gud:\n22:32 'Jag \u00e4r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han \u00e4r en Gud icke f\u00f6r d\u00f6da, utan f\u00f6r levande.\u00bb\n22:33 N\u00e4r folket h\u00f6rde detta, h\u00e4pnade de \u00f6ver hans undervisning.\n22:34 Men n\u00e4r faris\u00e9erna fingo h\u00f6ra att han hade stoppat munnen till p\u00e5 sadduc\u00e9erna, samlade de sig tillhopa;\n22:35 och en av dem, som var lagklok, ville sn\u00e4rja honom och fr\u00e5gade:\n22:36 \u00bbM\u00e4stare, vilket \u00e4r det yppersta budet i lagen?\u00bb\n22:37 D\u00e5 svarade han honom: \u00bb'Du skall \u00e4lska HERREN, din Gud, av allt ditt hj\u00e4rta och av all din sj\u00e4l och av allt ditt f\u00f6rst\u00e5nd.'\n22:38 Detta \u00e4r det yppersta och f\u00f6rn\u00e4msta budet.\n22:39 D\u00e4rn\u00e4st kommer ett som \u00e4r detta likt: 'Du skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.'\n22:40 P\u00e5 dessa tv\u00e5 bud h\u00e4nger hela lagen och profeterna.\u00bb\n22:41 Men d\u00e5 nu faris\u00e9erna voro f\u00f6rsamlade, fr\u00e5gade Jesus dem\n22:42 och sade: \u00bbVad synes eder om Messias, vems son \u00e4r han?\u00bb De svarade honom: \u00bbDavids.\u00bb\n22:43 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbHuru kan d\u00e5 David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han s\u00e4ger ju:\n22:44 'Herren sade till min herre: S\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina f\u00f6tter.'\n22:45 Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d\u00e5 vara hans son?\u00bb\n22:46 Och ingen f\u00f6rm\u00e5dde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig n\u00e5gon fr\u00e5n den dagen att vidare st\u00e4lla n\u00e5gon fr\u00e5ga till honom.\n23:1 D\u00e4refter talade Jesus till folket och till sina l\u00e4rjungar\n23:2 och sade: \u00bbP\u00e5 Moses' stol hava de skriftl\u00e4rde och faris\u00e9erna satt sig.\n23:3 D\u00e4rf\u00f6r, allt vad de s\u00e4ga eder, det skolen I g\u00f6ra och h\u00e5lla, men efter deras g\u00e4rningar skolen I icke g\u00f6ra; ty de s\u00e4ga, men g\u00f6ra icke.\n23:4 De binda ihop tunga b\u00f6rdor och l\u00e4gga dem p\u00e5 m\u00e4nniskornas skuldror, men sj\u00e4lva vilja de icke r\u00f6ra ett finger f\u00f6r att flytta dem.\n23:5 Och alla sina g\u00e4rningar g\u00f6ra de f\u00f6r att bliva sedda av m\u00e4nniskorna. De g\u00f6ra sina b\u00f6neremsor breda och h\u00f6rntofsarna p\u00e5 sina mantlar stora.\n23:6 De vilja g\u00e4rna hava de fr\u00e4msta platserna vid g\u00e4stabuden och sitta fr\u00e4mst i synagogorna\n23:7 och vilja g\u00e4rna bliva h\u00e4lsade p\u00e5 torgen och av m\u00e4nniskorna kallas 'rabbi'.\n23:8 Men I skolen icke l\u00e5ta kalla eder 'rabbi', ty en \u00e4r eder M\u00e4stare, och I \u00e4ren alla br\u00f6der.\n23:9 Ej heller skolen I kalla n\u00e5gon p\u00e5 jorden eder 'fader', ty en \u00e4r eder Fader, han som \u00e4r i himmelen.\n23:10 Ej heller skolen I l\u00e5ta kalla eder 'l\u00e4rom\u00e4stare', ty en \u00e4r eder l\u00e4rom\u00e4stare, Kristus.\n23:11 Den som \u00e4r st\u00f6rst bland eder, han vare de andras tj\u00e4nare.\n23:12 Men den som upph\u00f6jer sig, han skall bliva f\u00f6r\u00f6dmjukad, och den som \u00f6dmjukar sig, han skall bliva upph\u00f6jd.\n23:13 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er, I skrymtare, som tillsluten himmelriket f\u00f6r m\u00e4nniskorna! Sj\u00e4lva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillst\u00e4djen I icke att komma in.\n23:15 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er, I skrymtare, som faren omkring \u00f6ver vatten och land f\u00f6r att g\u00f6ra en proselyt, och n\u00e4r n\u00e5gon har blivit det, g\u00f6ren I honom till ett Gehennas barn, dubbelt v\u00e4rre \u00e4n I sj\u00e4lva \u00e4ren!\n23:16 Ve eder, I blinde ledare, som s\u00e4gen: 'Om n\u00e5gon sv\u00e4r vid templet, s\u00e5 betyder det intet; men om n\u00e5gon sv\u00e4r vid guldet i templet, d\u00e5 \u00e4r han bunden av sin ed'!\n23:17 I d\u00e5raktige och blinde, vilket \u00e4r d\u00e5 f\u00f6rmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?\n23:18 S\u00e5 ock: 'Om n\u00e5gon sv\u00e4r vid altaret, s\u00e5 betyder det intet; men om n\u00e5gon sv\u00e4r vid offerg\u00e5van som ligger d\u00e4rp\u00e5, d\u00e5 \u00e4r han bunden av sin ed.'\n23:19 I blinde, vilket \u00e4r d\u00e5 f\u00f6rmer, offerg\u00e5van eller altaret, som helgar offerg\u00e5van?\n23:20 Den som sv\u00e4r vid altaret, han sv\u00e4r allts\u00e5 b\u00e5de vid detta och vid allt som ligger d\u00e4rp\u00e5.\n23:21 Och den som sv\u00e4r vid templet, han sv\u00e4r b\u00e5de vid detta och vid honom som bor d\u00e4ri.\n23:22 Och den som sv\u00e4r vid himmelen, han sv\u00e4r b\u00e5de vid Guds tron och vid honom som sitter d\u00e4rp\u00e5.\n23:23 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underl\u00e5ten det som \u00e4r viktigast i lagen, n\u00e4mligen r\u00e4tten och barmh\u00e4rtigheten och troheten! Det ena borden I g\u00f6ra, men icke underl\u00e5ta det andra.\n23:24 I blinde ledare, som silen bort myggan och sv\u00e4ljen kamelen!\n23:25 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er, I skrymtare, som g\u00f6ren det yttre av b\u00e4garen och fatet rent, medan de inuti \u00e4ro fulla av vad I haven f\u00f6rv\u00e4rvat genom rofferi och om\u00e4ttlig ondska!\n23:26 Du blinde faris\u00e9, g\u00f6r f\u00f6rst insidan av b\u00e4garen ren, f\u00f6r att sedan ocks\u00e5 dess utsida m\u00e5 bliva ren.\n23:27 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er, I skrymtare, som \u00e4ren lika vitmenade gravar, vilka v\u00e4l utanp\u00e5 synas prydliga, men inuti \u00e4ro fulla av de d\u00f6das ben och allt slags orenlighet!\n23:28 S\u00e5 synens ock I utv\u00e4rtes f\u00f6r m\u00e4nniskorna r\u00e4ttf\u00e4rdiga, men inv\u00e4rtes \u00e4ren I fulla av skrymteri och or\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n23:29 Ve eder, I skriftl\u00e4rde och faris\u00e9er, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de r\u00e4ttf\u00e4rdigas grifter\n23:30 och s\u00e4gen: 'Om vi hade levat p\u00e5 v\u00e5ra f\u00e4ders tid, s\u00e5 skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!\n23:31 S\u00e5 vittnen I d\u00e5 om eder sj\u00e4lva, att I \u00e4ren barn av dem som dr\u00e4pte profeterna.\n23:32 N\u00e5v\u00e4l, uppfyllen d\u00e5 I edra f\u00e4ders m\u00e5tt.\n23:33 I ormar, I huggormars avf\u00f6da, huru skullen I kunna s\u00f6ka undg\u00e5 att d\u00f6mas till Gehenna?\n23:34 Se, d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4nder jag till eder profeter och vise och skriftl\u00e4rde. Somliga av dem skolen I dr\u00e4pa och korsf\u00e4sta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och f\u00f6rf\u00f6lja ifr\u00e5n den ena staden till den andra.\n23:35 Och s\u00e5 skall \u00f6ver eder komma allt r\u00e4ttf\u00e4rdigt blod som \u00e4r utgjutet p\u00e5 jorden, \u00e4nda ifr\u00e5n den r\u00e4ttf\u00e4rdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dr\u00e4pten mellan templet och altaret.\n23:36 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Allt detta skall komma \u00f6ver detta sl\u00e4kte.\n23:37 Jerusalem, Jerusalem, du som dr\u00e4per profeterna och stenar dem som \u00e4ro s\u00e4nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f\u00f6rsamla dina barn, likasom h\u00f6nan f\u00f6rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.\n23:38 Se, edert hus skall komma att st\u00e5 \u00f6vergivet och \u00f6de.\n23:39 Ty jag s\u00e4ger eder: H\u00e4refter skolen I icke f\u00e5 se mig, intill den tid d\u00e5 I s\u00e4gen: 'V\u00e4lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'\u00bb\n24:1 Och Jesus gick d\u00e4rifr\u00e5n, ut ur helgedomen. Hans l\u00e4rjungar tr\u00e4dde d\u00e5 fram och b\u00e5do honom giva akt p\u00e5 helgedomens byggnader.\n24:2 D\u00e5 svarade han och sade till dem: \u00bbJa, I sen nu allt detta; men sannerligen s\u00e4ger jag eder: H\u00e4r skall icke l\u00e4mnas sten p\u00e5 sten; allt skall bliva nedbrutet.\u00bb\n24:3 N\u00e4r han sedan satt p\u00e5 Oljeberget, tr\u00e4dde hans l\u00e4rjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: \u00bbS\u00e4g oss n\u00e4r detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens \u00e4nde.\u00bb\n24:4 D\u00e5 svarade Jesus och sade till dem: \u00bbSen till, att ingen f\u00f6rvillar eder.\n24:5 Ty m\u00e5nga skola komma under mitt namn och s\u00e4ga: 'Jag \u00e4r Messias' och skola f\u00f6rvilla m\u00e5nga.\n24:6 Och I skolen f\u00e5 h\u00f6ra krigslarm och rykten om krig; sen d\u00e5 till, att I icke f\u00f6rloren besinningen, ty s\u00e5dant m\u00e5ste komma, men d\u00e4rmed \u00e4r \u00e4nnu icke \u00e4nden inne.\n24:7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersn\u00f6d och jordb\u00e4vningar p\u00e5 den ena orten efter den andra;\n24:8 men allt detta \u00e4r allenast begynnelsen till 'f\u00f6dslov\u00e5ndorna'.\n24:9 D\u00e5 skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dr\u00e4pa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, f\u00f6r mitt namns skull.\n24:10 Och d\u00e5 skola m\u00e5nga komma p\u00e5 fall, och den ene skall f\u00f6rr\u00e5da den andre, och den ene skall hata den andre.\n24:11 Och m\u00e5nga falska profeter skola uppst\u00e5 och skola f\u00f6rvilla m\u00e5nga.\n24:12 Och d\u00e4rigenom att lagl\u00f6sheten f\u00f6r\u00f6kas, skall k\u00e4rleken hos de flesta kallna.\n24:13 Men den som \u00e4r st\u00e5ndaktig intill \u00e4nden, han skall bliva fr\u00e4lst.\n24:14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela v\u00e4rlden, till ett vittnesb\u00f6rd f\u00f6r alla folk. Och sedan skall \u00e4nden komma.\n24:15 N\u00e4r I nu f\u00e5n se 'f\u00f6r\u00f6delsens styggelse', om vilken \u00e4r talat genom profeten Daniel, st\u00e5 p\u00e5 helig plats -- den som l\u00e4ser detta, han give akt d\u00e4rp\u00e5 --\n24:16 d\u00e5 m\u00e5 de som \u00e4ro i Judeen fly bort till bergen,\n24:17 och den som \u00e4r p\u00e5 taket m\u00e5 icke stiga ned f\u00f6r att h\u00e4mta vad som finnes i hans hus,\n24:18 och den som \u00e4r ute p\u00e5 marken m\u00e5 icke v\u00e4nda tillbaka f\u00f6r att h\u00e4mta sin mantel.\n24:19 Och ve dem som \u00e4ro havande, eller som giva di p\u00e5 den tiden!\n24:20 Men bedjen att eder flykt icke m\u00e5 ske om vintern eller p\u00e5 sabbaten.\n24:21 Ty d\u00e5 skall det bliva 'en stor vederm\u00f6da, vars like icke har f\u00f6rekommit allt ifr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse intill nu', ej heller n\u00e5gonsin skall f\u00f6rekomma.\n24:22 Och om den tiden icke bleve f\u00f6rkortad, s\u00e5 skulle intet k\u00f6tt bliva fr\u00e4lst; men f\u00f6r de utvaldas skull skall den tiden bliva f\u00f6rkortad.\n24:23 Om n\u00e5gon d\u00e5 s\u00e4ger till eder: 'Se h\u00e4r \u00e4r Messias', eller: 'D\u00e4r \u00e4r han', s\u00e5 tron det icke.\n24:24 Ty m\u00e4nniskor som falskeligen s\u00e4ga sig vara Messias skola uppst\u00e5, s\u00e5 ock falska profeter, och de skola g\u00f6ra stora tecken och under, f\u00f6r att, om m\u00f6jligt f\u00f6rvilla j\u00e4mv\u00e4l de utvalda.\n24:25 Jag har nu sagt eder det f\u00f6rut.\n24:26 D\u00e4rf\u00f6r, om man s\u00e4ger till eder: 'Se, han \u00e4r i \u00f6knen', s\u00e5 g\u00e5n icke ditut, eller: 'Se, han \u00e4r inne i huset', s\u00e5 tron det icke.\n24:27 Ty s\u00e5som ljungelden, n\u00e4r den g\u00e5r ut fr\u00e5n \u00f6ster, synes \u00e4nda till v\u00e4ster, s\u00e5 skall M\u00e4nniskosonens tillkommelse vara. --\n24:28 D\u00e4r \u00e5teln \u00e4r, dit skola rovf\u00e5glarna f\u00f6rsamla sig.\n24:29 Men strax efter den tidens vederm\u00f6da skall solen f\u00f6rm\u00f6rkas och m\u00e5nen upph\u00f6ra att giva sitt sken, och stj\u00e4rnorna skola falla ifr\u00e5n himmelen, och himmelens makter skola b\u00e4va.\n24:30 Och d\u00e5 skall M\u00e4nniskosonens tecken visa sig p\u00e5 himmelen, och alla sl\u00e4kter p\u00e5 jorden skola d\u00e5 j\u00e4mra sig. Och man skall f\u00e5 se 'M\u00e4nniskosonen komma p\u00e5 himmelens skyar' med stor makt och h\u00e4rlighet.\n24:31 Och han skall s\u00e4nda ut sina \u00e4nglar med starkt basunljud, och de skola f\u00f6rsamla hans utvalda fr\u00e5n de fyra v\u00e4derstrecken, fr\u00e5n himmelens ena \u00e4nda till den andra.\n24:32 Ifr\u00e5n fikontr\u00e4det m\u00e5n I h\u00e4r h\u00e4mta en liknelse. N\u00e4r dess kvistar begynna att f\u00e5 save och l\u00f6ven spricka ut, d\u00e5 veten I att sommaren \u00e4r n\u00e4ra.\n24:33 Likas\u00e5, n\u00e4r I sen allt detta, d\u00e5 kunnen I ock veta att han \u00e4r n\u00e4ra och st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren.\n24:34 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Detta sl\u00e4kte skall icke f\u00f6rg\u00e5s, f\u00f6rr\u00e4n allt detta sker.\n24:35 Himmel och jord skola f\u00f6rg\u00e5s, men mina ord skola aldrig f\u00f6rg\u00e5s.\n24:36 Men om den dagen och den stunden vet ingen n\u00e5got, icke ens \u00e4nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.\n24:37 Ty s\u00e5som det skedde p\u00e5 Noas tid, s\u00e5 skall det ske vid M\u00e4nniskosonens tillkommelse.\n24:38 S\u00e5som m\u00e4nniskorna levde p\u00e5 den tiden, f\u00f6re floden: de \u00e5to och drucko, m\u00e4n togo sig hustrur, och hustrur g\u00e5vos \u00e5t m\u00e4n, \u00e4nda till den dag d\u00e5 Noa gick in i arken;\n24:39 och de visste av intet, f\u00f6rr\u00e4n floden kom och tog dem allasammans bort -- s\u00e5 skall det ske vid M\u00e4nniskosonens tillkommelse.\n24:40 D\u00e5 skola tv\u00e5 m\u00e4n vara tillsammans ute p\u00e5 marken; en skall bliva upptagen, och en skall l\u00e4mnas kvar.\n24:41 Tv\u00e5 kvinnor skola mala p\u00e5 samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall l\u00e4mnas kvar.\n24:42 Vaken f\u00f6rdenskull; ty I veten icke vilken dag v\u00e5r Herre kommer.\n24:43 Men det f\u00f6rst\u00e5n I v\u00e4l, att om husbonden visste under vilken nattv\u00e4kt tjuven skulle komma, s\u00e5 vakade han och tillstadde icke att n\u00e5gon br\u00f6t sig in i hans hus.\n24:44 Varen d\u00e4rf\u00f6r ock I redo; ty i en stund d\u00e5 I icke v\u00e4nten det skall M\u00e4nniskosonen komma.\n24:45 Finnes nu n\u00e5gon trogen och f\u00f6rst\u00e5ndig tj\u00e4nare, som av sin herre har blivit satt \u00f6ver hans husfolk f\u00f6r att giva dem mat i r\u00e4tt tid --\n24:46 salig \u00e4r d\u00e5 den tj\u00e4naren, om hans herre, n\u00e4r han kommer, finner honom g\u00f6ra s\u00e5.\n24:47 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Han skall s\u00e4tta honom \u00f6ver allt vad han \u00e4ger.\n24:48 Men om s\u00e5 \u00e4r, att tj\u00e4naren \u00e4r en ond man, som s\u00e4ger i sitt hj\u00e4rta: 'Min herre kommer icke s\u00e5 snart',\n24:49 och han begynner sl\u00e5 sina medtj\u00e4nare och \u00e4ter och dricker med dem som \u00e4ro druckna,\n24:50 d\u00e5 skall den tj\u00e4narens herre komma p\u00e5 en dag d\u00e5 han icke v\u00e4ntar det, och i en stund d\u00e5 han icke t\u00e4nker sig det,\n24:51 och han skall l\u00e5ta hugga honom i stycken och l\u00e5ta honom f\u00e5 sin del med skrymtare. D\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\u00bb\n25:1 \u00bbD\u00e5 skall det vara med himmelriket, s\u00e5som n\u00e4r tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut f\u00f6r att m\u00f6ta brudgummen.\n25:2 Men fem av dem voro of\u00f6rst\u00e5ndiga, och fem voro f\u00f6rst\u00e5ndiga.\n25:3 De of\u00f6rst\u00e5ndiga togo v\u00e4l sina lampor, men togo ingen olja med sig.\n25:4 De f\u00f6rst\u00e5ndiga \u00e5ter togo olja i sina k\u00e4rl, tillika med lamporna.\n25:5 D\u00e5 nu brudgummen dr\u00f6jde, blevo de alla s\u00f6mniga och somnade.\n25:6 Men vid midnattstiden lj\u00f6d ett anskri: 'Se brudgummen kommer! G\u00e5n ut och m\u00f6ten honom.'\n25:7 D\u00e5 stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.\n25:8 Och de of\u00f6rst\u00e5ndiga sade till de f\u00f6rst\u00e5ndiga: 'Given oss av eder olja, ty v\u00e5ra lampor slockna.'\n25:9 Men de f\u00f6rst\u00e5ndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda r\u00e4cka till f\u00f6r b\u00e5de oss och eder. G\u00e5n hellre bort till dem som s\u00e4lja, och k\u00f6pen \u00e5t eder.'\n25:10 Men n\u00e4r de gingo bort f\u00f6r att k\u00f6pa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till br\u00f6llopet, och d\u00f6rren st\u00e4ngdes igen.\n25:11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, l\u00e5t upp f\u00f6r oss.'\n25:12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Jag k\u00e4nner eder icke.'\n25:13 Vaken f\u00f6rdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.\n25:14 Ty det skall ske, likasom n\u00e4r en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tj\u00e4nare och \u00f6verl\u00e4mnade \u00e5t dem sina \u00e4godelar;\n25:15 \u00e5t en gav han fem pund, \u00e5t en annan tv\u00e5 och \u00e5t en tredje ett pund, \u00e5t var och en efter hans f\u00f6rm\u00e5ga, och for utrikes.\n25:16 Strax gick d\u00e5 den som hade f\u00e5tt de fem punden bort och f\u00f6rvaltade dem s\u00e5, att han med dem vann andra fem pund.\n25:17 Den som hade f\u00e5tt de tv\u00e5 punden vann p\u00e5 samma s\u00e4tt andra tv\u00e5.\n25:18 Men den som hade f\u00e5tt ett pund gick bort och gr\u00e4vde en grop i jorden och g\u00f6mde d\u00e4r sin herres penningar.\n25:19 En l\u00e5ng tid d\u00e4refter kom tj\u00e4narnas herre hem och h\u00f6ll r\u00e4kenskap med dem.\n25:20 D\u00e5 tr\u00e4dde den fram, som hade f\u00e5tt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du \u00f6verl\u00e4mnade \u00e5t mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'\n25:21 Hans herre svarade honom: 'R\u00e4tt s\u00e5, du gode och trogne tj\u00e4nare! N\u00e4r du var satt \u00f6ver det som ringa \u00e4r, var du trogen; jag skall s\u00e4tta dig \u00f6ver mycket. G\u00e5 in i din herres gl\u00e4dje.'\n25:22 S\u00e5 tr\u00e4dde ock den fram, som hade f\u00e5tt de tv\u00e5 punden, och sade: 'Herre, du \u00f6verl\u00e4mnade \u00e5t mig tv\u00e5 pund; se, andra tv\u00e5 pund har jag vunnit.'\n25:23 Hans herre svarade honom: 'R\u00e4tt s\u00e5, du gode och trogne tj\u00e4nare! N\u00e4r du var satt \u00f6ver det som ringa \u00e4r, var du trogen; jag skall s\u00e4tta dig \u00f6ver mycket. G\u00e5 in i din herres gl\u00e4dje.'\n25:24 Sedan tr\u00e4dde ock den fram, som hade f\u00e5tt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade l\u00e4rt k\u00e4nna dig s\u00e5som en str\u00e4ng man, som vill sk\u00f6rda, d\u00e4r du icke har s\u00e5tt, och inb\u00e4rga, d\u00e4r du icke har utstr\u00f6tt;\n25:25 och av fruktan f\u00f6r dig gick jag bort och g\u00f6mde ditt pund i jorden. Se h\u00e4r har du vad dig tillh\u00f6r.'\n25:26 D\u00e5 svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tj\u00e4nare, du visste att jag vill sk\u00f6rda, d\u00e4r jag icke har s\u00e5tt, och inb\u00e4rga, d\u00e4r jag icke har utstr\u00f6tt?\n25:27 D\u00e5 borde du ocks\u00e5 hava satt in mina penningar i en bank, s\u00e5 att jag hade f\u00e5tt igen mitt med r\u00e4nta, n\u00e4r jag kom hem.\n25:28 Tagen d\u00e4rf\u00f6r ifr\u00e5n honom hans pund, och given det \u00e5t den som har de tio punden.\n25:29 Ty var och en som har, \u00e5t honom skall varda givet, s\u00e5 att han f\u00e5r \u00f6ver nog; men den som icke har, fr\u00e5n honom skall tagas ocks\u00e5 det han har.\n25:30 Och kasten den oduglige tj\u00e4naren ut i m\u00f6rkret h\u00e4rutanf\u00f6r.' D\u00e4r skall vara gr\u00e5t och tandagnisslan.\n25:31 Men n\u00e4r M\u00e4nniskosonen kommer i sin h\u00e4rlighet, och alla \u00e4nglar med honom, d\u00e5 skall han s\u00e4tta sig p\u00e5 sin h\u00e4rlighets tron.\n25:32 Och inf\u00f6r honom skola f\u00f6rsamlas alla folk och han skall skilja dem fr\u00e5n varandra, s\u00e5som en herde skiljer f\u00e5ren ifr\u00e5n getterna.\n25:33 Och f\u00e5ren skall han st\u00e4lla p\u00e5 sin h\u00f6gra sida, och getterna p\u00e5 den v\u00e4nstra.\n25:34 D\u00e4refter skall Konungen s\u00e4ga till dem som st\u00e5 p\u00e5 hans h\u00f6gra sida: 'Kommen, I min Faders v\u00e4lsignade, och tagen i besittning det rike som \u00e4r tillrett \u00e5t eder fr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse.\n25:35 Ty jag var hungrig, och I g\u00e5ven mig att \u00e4ta; jag var t\u00f6rstig, och I g\u00e5ven mig att dricka; jag var husvill, och I g\u00e5ven mig h\u00e4rb\u00e4rge,\n25:36 naken, och I kl\u00e4dden mig; jag var sjuk, och I bes\u00f6kten mig; jag var i f\u00e4ngelse, och I kommen till mig.'\n25:37 D\u00e5 skola de r\u00e4ttf\u00e4rdiga svara honom och s\u00e4ga: 'Herre, n\u00e4r s\u00e5go vi dig hungrig och g\u00e5vo dig mat, eller t\u00f6rstig och g\u00e5vo dig att dricka?\n25:38 Och n\u00e4r s\u00e5go vi dig husvill och g\u00e5vo dig h\u00e4rb\u00e4rge, eller naken och kl\u00e4dde dig?\n25:39 Och n\u00e4r s\u00e5go vi dig sjuk eller i f\u00e4ngelse och kommo till dig?'\n25:40 D\u00e5 skall Konungen svara och s\u00e4ga till dem: 'Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta br\u00f6der, det haven I gjort mot mig.'\n25:41 D\u00e4refter skall han ock s\u00e4ga till dem som st\u00e5 p\u00e5 hans v\u00e4nstra sida: 'G\u00e5n bort ifr\u00e5n mig, I f\u00f6rbannade, till den eviga elden, som \u00e4r tillredd \u00e5t dj\u00e4vulen och hans \u00e4nglar.\n25:42 Ty jag var hungrig, och I g\u00e5ven mig icke att \u00e4ta; jag var t\u00f6rstig, och I g\u00e5ven mig icke att dricka;\n25:43 jag var husvill, och I g\u00e5ven mig icke h\u00e4rb\u00e4rge, naken, och I kl\u00e4dden mig icke, sjuk och i f\u00e4ngelse, och I bes\u00f6kten mig icke.'\n25:44 D\u00e5 skola ocks\u00e5 de svara och s\u00e4ga: 'Herre, n\u00e4r s\u00e5go vi dig hungrig eller t\u00f6rstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i f\u00e4ngelse och tj\u00e4nade dig icke?'\n25:45 D\u00e5 skall han svara dem och s\u00e4ga: 'Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'\n25:46 Och dessa skola d\u00e5 d\u00e5 bort till evigt straff, men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga till evigt liv.\u00bb\n26:1 N\u00e4r nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina l\u00e4rjungar:\n26:2 \u00bbI veten att det tv\u00e5 dagar h\u00e4refter \u00e4r p\u00e5sk; d\u00e5 skall M\u00e4nniskosonen bliva f\u00f6rr\u00e5dd och utl\u00e4mnad till att korsf\u00e4stas.\u00bb\n26:3 D\u00e4refter f\u00f6rsamlade sig \u00f6verstepr\u00e4sterna och folkets \u00e4ldste hos \u00f6verstepr\u00e4sten, som hette Kaifas, i hans hus,\n26:4 och r\u00e5dslogo om att l\u00e5ta gripa Jesus med list och d\u00f6da honom.\n26:5 Men de sade: \u00bbIcke under h\u00f6gtiden, f\u00f6r att ej oroligheter skola uppst\u00e5 bland folket.\u00bb\n26:6 Men n\u00e4r Jesus var i Betania, i Simon den spet\u00e4lskes hus,\n26:7 framtr\u00e4dde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar sm\u00f6rjelse; denna g\u00f6t hon ut \u00f6ver hans huvud, d\u00e4r han l\u00e5g till bords.\n26:8 D\u00e5 l\u00e4rjungarna s\u00e5go detta, blevo de misslynta och sade: \u00bbVarf\u00f6r skulle detta f\u00f6rspillas?\n26:9 Man hade ju kunnat s\u00e4lja det f\u00f6r mycket penningar och giva dessa \u00e5t de fattiga.\u00bb\n26:10 N\u00e4r Jesus m\u00e4rkte detta, sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r oroen I kvinnan? Det \u00e4r en god g\u00e4rning som hon har gjort mot mig.\n26:11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.\n26:12 N\u00e4r hon g\u00f6t ut denna sm\u00f6rjelse p\u00e5 min kropp, gjorde hon det s\u00e5som en tillredelse till min begravning.\n26:13 Sannerligen s\u00e4ger jag eder: Varhelst i hela v\u00e4rlden detta evangelium bliver predikat, d\u00e4r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till \u00e5minnelse.\u00bb\n26:14 D\u00e4refter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till \u00f6verstepr\u00e4sterna\n26:15 och sade: \u00bbVad viljen I giva mig f\u00f6r att jag skall \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t eder?\u00bb D\u00e5 v\u00e4gde de upp \u00e5t honom trettio silverpenningar.\n26:16 Och fr\u00e5n den stunden s\u00f6kte han efter l\u00e4gligt tillf\u00e4lle att f\u00f6rr\u00e5da honom.\n26:17 Men p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i det osyrade br\u00f6dets h\u00f6gtid tr\u00e4dde l\u00e4rjungarna fram till Jesus och fr\u00e5gade: \u00bbVar vill du att vi skola reda till \u00e5t dig att \u00e4ta p\u00e5skalammet?\u00bb\n26:18 Han svarade: \u00bbG\u00e5n in i staden till den och den och s\u00e4gen till honom: 'M\u00e4staren l\u00e5ter s\u00e4ga: Min tid \u00e4r n\u00e4ra; hos dig vill jag h\u00e5lla p\u00e5skh\u00f6gtid med mina l\u00e4rjungar.'\u00bb\n26:19 Och l\u00e4rjungarna gjorde s\u00e5som Jesus hade befallt dem och redde till p\u00e5skalammet.\n26:20 N\u00e4r det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.\n26:21 Och medan de \u00e5to, sade han: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag eder: En av eder skall f\u00f6rr\u00e5da mig.\u00bb\n26:22 D\u00e5 blevo de mycket bedr\u00f6vade och begynte fr\u00e5ga honom, var efter annan: \u00bbIcke \u00e4r det v\u00e4l jag, Herre?\u00bb\n26:23 D\u00e5 svarade han och sade: \u00bbDen som j\u00e4mte mig nu doppade handen i fatet, han skall f\u00f6rr\u00e5da mig.\n26:24 M\u00e4nniskosonen skall g\u00e5 bort, s\u00e5som det \u00e4r skrivet om honom; men ve den m\u00e4nniska genom vilken M\u00e4nniskosonen bliver f\u00f6rr\u00e5dd! Det hade varit b\u00e4ttre f\u00f6r den m\u00e4nniskan, om hon icke hade blivit f\u00f6dd.\u00bb\n26:25 Judas, han som f\u00f6rr\u00e5dde honom, tog d\u00e5 till orda och fr\u00e5gade: \u00bbRabbi, icke \u00e4r det v\u00e4l jag?\u00bb Han svarade honom: \u00bbDu har sj\u00e4lv sagt det.\u00bb\n26:26 Medan de nu \u00e5to, tog Jesus ett br\u00f6d och v\u00e4lsignade det och br\u00f6t det och gav \u00e5t l\u00e4rjungarna och sade: \u00bbTagen och \u00e4ten; detta \u00e4r min lekamen.\u00bb\n26:27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav \u00e5t dem och sade: \u00bbDricken h\u00e4rav alla;\n26:28 ty detta \u00e4r mitt blod, f\u00f6rbundsblodet, som varder utgjutet f\u00f6r m\u00e5nga till syndernas f\u00f6rl\u00e5telse.\n26:29 Och jag s\u00e4ger eder: H\u00e4refter skall jag icke mer dricka av det som kommer fr\u00e5n vintr\u00e4d, f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 den dag d\u00e5 jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.\u00bb\n26:30 N\u00e4r de sedan hade sjungit lovs\u00e5ngen, gingo de ut till Oljeberget.\n26:31 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbI denna natt skolen I alla komma p\u00e5 fall f\u00f6r min skull, ty det \u00e4r skrivet: 'Jag skall sl\u00e5 herden, och f\u00e5ren i hjorden skola f\u00f6rskingras.'\n26:32 Men efter min uppst\u00e5ndelse skall jag f\u00f6re eder g\u00e5 till Galileen.\u00bb\n26:33 D\u00e5 svarade Petrus och sade till honom: \u00bbOm \u00e4n alla andra komma p\u00e5 fall f\u00f6r din skull, s\u00e5 skall dock jag aldrig komma p\u00e5 fall.\u00bb\n26:34 Jesus sade till honom: \u00bbSannerligen s\u00e4ger jag dig: I denna natt, f\u00f6rr\u00e4n hanen har galit, skall du tre g\u00e5nger f\u00f6rneka mig.\u00bb\n26:35 Petrus svarade honom: \u00bbOm jag \u00e4n m\u00e5ste d\u00f6 med dig, s\u00e5 skall jag dock f\u00f6rvisso icke f\u00f6rneka dig.\u00bb Sammalunda sade ock alla de andra l\u00e4rjungarna.\n26:36 D\u00e4refter kom Jesus med dem till ett st\u00e4lle som hette Getsemane. Och han sade till l\u00e4rjungarna: \u00bbBliven kvar h\u00e4r, medan jag g\u00e5r dit bort och beder.\u00bb\n26:37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv\u00e5 s\u00f6ner; och han begynte bedr\u00f6vas och \u00e4ngslas.\n26:38 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbMin sj\u00e4l \u00e4r djupt bedr\u00f6vad, \u00e4nda till d\u00f6ds; stannen kvar h\u00e4r och vaken med mig.\u00bb\n26:39 D\u00e4refter gick han litet l\u00e4ngre bort och f\u00f6ll ned p\u00e5 sitt ansikte och bad och sade: \u00bbMin Fader, om det \u00e4r m\u00f6jligt, s\u00e5 g\u00e5nge denna kalk ifr\u00e5n mig. Dock icke s\u00e5som jag vill, utan s\u00e5som du vill!\u00bb\n26:40 Sedan kom han tillbaka till l\u00e4rjungarna och fann dem sovande. D\u00e5 sade han till Petrus: \u00bbS\u00e5 litet f\u00f6rm\u00e5dden I d\u00e5 vaka en kort stund med mig!\n26:41 Vaken, och bedjen att I icke m\u00e5n komma i frestelse. Anden \u00e4r villig, men k\u00f6ttet \u00e4r svagt.\u00bb\n26:42 \u00c5ter gick han bort, f\u00f6r andra g\u00e5ngen, och bad och sade: \u00bbMin Fader, om detta icke kan g\u00e5 ifr\u00e5n mig, utan jag m\u00e5ste dricka denna kalk, s\u00e5 ske din vilja.\u00bb\n26:43 N\u00e4r han sedan kom tillbaka, fann han dem \u00e5ter sovande, ty deras \u00f6gon voro f\u00f6rtyngda.\n26:44 D\u00e5 l\u00e4t han dem vara och gick \u00e5ter bort och bad, f\u00f6r tredje g\u00e5ngen, och sade \u00e5terigen samma ord.\n26:45 D\u00e4refter kom han tillbaka till l\u00e4rjungarna och sade till dem: \u00bbJa, I soven \u00e4nnu alltj\u00e4mt och vilen eder! Se, stunden \u00e4r n\u00e4ra d\u00e5 M\u00e4nniskosonen skall bliva \u00f6verl\u00e4mnad i syndares h\u00e4nder.\n26:46 St\u00e5n upp, l\u00e5t oss g\u00e5; se, den \u00e4r n\u00e4ra, som f\u00f6rr\u00e5der mig.\u00bb\n26:47 Och se, medan han \u00e4nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j\u00e4mte honom en stor folkskara, med sv\u00e4rd och stavar, uts\u00e4nd fr\u00e5n \u00f6verstepr\u00e4sterna och folkets \u00e4ldste.\n26:48 Men f\u00f6rr\u00e4daren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: \u00bbDen som jag kysser, den \u00e4r det; honom skolen I gripa.\u00bb\n26:49 Och han tr\u00e4dde nu strax fram till Jesus och sade: \u00bbHell dig, rabbi!\u00bb och kysste honom h\u00e4ftigt.\n26:50 Jesus sade till honom: \u00bbMin v\u00e4n, g\u00f6r vad du \u00e4r h\u00e4r f\u00f6r att g\u00f6ra.\u00bb D\u00e5 stego de fram och grepo Jesus och togo honom f\u00e5ngen.\n26:51 Men en av dem som voro med Jesus f\u00f6rde handen till sitt sv\u00e4rd och drog ut det och h\u00f6gg till \u00f6verstepr\u00e4stens tj\u00e4nare och h\u00f6gg s\u00e5 av honom \u00f6rat.\n26:52 D\u00e5 sade Jesus till honom: \u00bbStick ditt sv\u00e4rd tillbaka i skidan: ty alla som taga till sv\u00e4rd skola f\u00f6rg\u00f6ras genom sv\u00e4rd.\n26:53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu s\u00e4nde till min tj\u00e4nst mer \u00e4n tolv legioner \u00e4nglar?\n26:54 Men huru bleve d\u00e5 skrifterna fullbordade, som s\u00e4ga att s\u00e5 m\u00e5ste ske?\u00bb\n26:55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: \u00bbS\u00e5som mot en r\u00f6vare haven I g\u00e5tt ut med sv\u00e4rd och stavar f\u00f6r att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.\n26:56 Men allt detta har skett, f\u00f6r att profeternas skrifter skola fullbordas.\u00bb D\u00e5 \u00f6verg\u00e5vo alla l\u00e4rjungarna honom och flydde.\n26:57 Men de som hade gripit Jesus f\u00f6rde honom bort till \u00f6verstepr\u00e4sten Kaifas, hos vilken de skriftl\u00e4rde och de \u00e4ldste hade f\u00f6rsamlat sig.\n26:58 Och Petrus f\u00f6ljde honom p\u00e5 avst\u00e5nd \u00e4nda till \u00f6verstepr\u00e4stens g\u00e5rd; d\u00e4r gick han in och satte sig bland r\u00e4ttstj\u00e4narna f\u00f6r att se vad slutet skulle bliva.\n26:59 Och \u00f6verstepr\u00e4sterna och hela Stora r\u00e5det s\u00f6kte efter n\u00e5got falskt vittnesb\u00f6rd mot Jesus, f\u00f6r att kunna d\u00f6da honom;\n26:60 men fast\u00e4n m\u00e5nga falska vittnen tr\u00e4dde fram, funno de likv\u00e4l intet. Slutligen tr\u00e4dde dock tv\u00e5 m\u00e4n fram\n26:61 och sade: \u00bbDenne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p\u00e5 tre dagar bygga upp det igen.'\u00bb\n26:62 D\u00e5 stod \u00f6verstepr\u00e4sten upp och sade till honom: \u00bbSvarar du intet? Huru \u00e4r det med det som dessa vittna mot dig?\u00bb\n26:63 Men Jesus teg. D\u00e5 sade \u00f6verstepr\u00e4sten till honom: \u00bbJag besv\u00e4r dig vid den levande Guden, att du s\u00e4ger oss om du \u00e4r Messias, Guds Son.\u00bb\n26:64 Jesus svarade honom: \u00bbDu har sj\u00e4lv sagt det. Men jag s\u00e4ger eder: H\u00e4refter skolen I f\u00e5 se M\u00e4nniskosonen sitta p\u00e5 Maktens h\u00f6gra sida och komma p\u00e5 himmelens skyar.\u00bb\n26:65 D\u00e5 rev \u00f6verstepr\u00e4sten s\u00f6nder sina kl\u00e4der och sade: \u00bbHan har h\u00e4dat. Vad beh\u00f6va vi mer n\u00e5gra vittnen? I haven nu h\u00f6rt h\u00e4delsen.\n26:66 Vad synes eder?\u00bb De svarade och sade: \u00bbHan \u00e4r skyldig till d\u00f6den.\u00bb\n26:67 D\u00e4refter spottade man honom i ansiktet och slog honom p\u00e5 kinderna, den ene med knytn\u00e4ven, den andre med flata handen,\n26:68 och sade: \u00bbProfetera f\u00f6r oss, Messias: vem var det som slog dig?\u00bb\n26:69 Men Petrus satt utanf\u00f6r p\u00e5 g\u00e5rden. D\u00e5 kom en tj\u00e4nstekvinna fram till honom och sade: \u00bbOcks\u00e5 du var med Jesus fr\u00e5n Galileen.\u00bb\n26:70 Men han nekade inf\u00f6r alla och sade: \u00bbJag f\u00f6rst\u00e5r icke vad du menar.\u00bb\n26:71 N\u00e4r han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro d\u00e4r: \u00bbDenne var med Jesus fr\u00e5n Nasaret.\u00bb\n26:72 \u00c5ter nekade han med en ed och sade: \u00bbJag k\u00e4nner icke den mannen.\u00bb\n26:73 Litet d\u00e4refter kommo de kringst\u00e5ende fram och sade till Petrus: \u00bbF\u00f6rvisso \u00e4r ocks\u00e5 du en av dem; redan ditt uttal r\u00f6jer dig ju.\u00bb\n26:74 D\u00e5 begynte han f\u00f6rbanna sig och sv\u00e4rja: \u00bbJag k\u00e4nner icke den mannen.\u00bb Och i detsamma gol hanen.\n26:75 D\u00e5 kom Petrus ih\u00e5g Jesu ord, huru han hade sagt: \u00bbF\u00f6rr\u00e4n hanen gal, skall du tre g\u00e5nger f\u00f6rneka mig.\u00bb Och han gick ut och gr\u00e4t bitterligen.\n27:1 Men n\u00e4r det hade blivit morgon, fattade alla \u00f6verstepr\u00e4sterna och folkets \u00e4ldste det beslutet ang\u00e5ende Jesus, att de skulle d\u00f6da honom.\n27:2 Och de l\u00e4to binda honom och f\u00f6rde honom bort och \u00f6verl\u00e4mnade honom \u00e5t Pilatus, landsh\u00f6vdingen.\n27:3 N\u00e4r d\u00e5 Judas, som hade f\u00f6rr\u00e5tt honom, s\u00e5g att han var d\u00f6md, \u00e5ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste\n27:4 och sade: \u00bbJag har syndat d\u00e4rigenom att jag har f\u00f6rr\u00e5tt oskyldigt blod.\u00bb Men de svarade: \u00bbVad kommer det oss vid? Du f\u00e5r sj\u00e4lv svara d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb\n27:5 D\u00e5 kastade han silverpenningarna i templet och gick sin v\u00e4g. Sedan gick han bort och h\u00e4ngde sig.\n27:6 Men \u00f6verstepr\u00e4sterna togo silverpenningarna och sade: \u00bbDet \u00e4r icke lovligt att l\u00e4gga dem i offerkistan, eftersom det \u00e4r blodspenningar.\u00bb\n27:7 Och sedan de hade fattat sitt beslut, k\u00f6pte de f\u00f6r dem Krukmakar\u00e5kern till begravningsplats f\u00f6r fr\u00e4mlingar.\n27:8 D\u00e4rf\u00f6r kallas den \u00e5kern \u00e4nnu i dag Blods\u00e5kern.\n27:9 S\u00e5 fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, n\u00e4r han sade: \u00bbOch jag tog de trettio silverpenningarna -- priset f\u00f6r den man vilkens v\u00e4rde hade blivit best\u00e4mt, den som israelitiska m\u00e4n hade v\u00e4rderat --\n27:10 och jag gav dem till betalning f\u00f6r Krukmakar\u00e5kern, i enlighet med Herrens befallning till mig.\u00bb\n27:11 Men Jesus st\u00e4lldes fram inf\u00f6r landsh\u00f6vdingen. Och landsh\u00f6vdingen fr\u00e5gade honom och sade: \u00bb\u00c4r du judarnas konung?\u00bb Jesus svarade honom: \u00bbDu s\u00e4ger det sj\u00e4lv.\u00bb\n27:12 Men n\u00e4r \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste framst\u00e4llde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.\n27:13 D\u00e5 sade Pilatus till honom: \u00bbH\u00f6r du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?\u00bb\n27:14 Men han svarade honom icke p\u00e5 en enda fr\u00e5ga, s\u00e5 att landsh\u00f6vdingen mycket f\u00f6rundrade sig.\n27:15 Nu var det sed att landsh\u00f6vdingen vid h\u00f6gtiden gav folket en f\u00e5nge l\u00f6s, vilken de ville.\n27:16 Och man hade d\u00e5 en beryktad f\u00e5nge, som hette Barabbas.\n27:17 N\u00e4r de nu voro f\u00f6rsamlade, fr\u00e5gade Pilatus dem: \u00bbVilken viljen I att jag skall giva eder l\u00f6s, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?\u00bb\n27:18 Han visste n\u00e4mligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inf\u00f6r r\u00e4tta.\n27:19 Och medan han satt p\u00e5 domars\u00e4tet, hade hans hustru s\u00e4nt bud till honom och l\u00e5tit s\u00e4ga: \u00bbBefatta dig icke med denne r\u00e4ttf\u00e4rdige man; ty jag har i natt lidit mycket i dr\u00f6mmen f\u00f6r hans skull.\u00bb\n27:20 Men \u00f6verstepr\u00e4sterna och de \u00e4ldste hade \u00f6vertalat folket att beg\u00e4ra Barabbas och l\u00e5ta f\u00f6rg\u00f6ra Jesus.\n27:21 N\u00e4r allts\u00e5 landsh\u00f6vdingen nu fr\u00e5gade dem och sade: \u00bbVilken av de tv\u00e5 viljen I att jag skall giva eder l\u00f6s?\u00bb, s\u00e5 svarade de: \u00bbBarabbas.\u00bb\n27:22 D\u00e5 fr\u00e5gade Pilatus dem: \u00bbVad skall jag d\u00e5 g\u00f6ra med Jesus, som kallas Messias?\u00bb De svarade alla: \u00bbL\u00e5t korsf\u00e4sta honom.\u00bb\n27:23 Men han fr\u00e5gade: \u00bbVad ont har han d\u00e5 gjort?\u00bb D\u00e5 skriade de \u00e4nnu ivrigare: \u00bbL\u00e5t korsf\u00e4sta honom.\u00bb\n27:24 N\u00e4r nu Pilatus s\u00e5g att han intet kunde utr\u00e4tta, utan att larmet blev allt starkare, l\u00e4t han h\u00e4mta vatten och tv\u00e5dde sina h\u00e4nder i folkets \u00e5syn och sade: \u00bbJag \u00e4r oskyldig till denne mans blod. I f\u00e5n sj\u00e4lva svara d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb\n27:25 Och allt folket svarade och sade: \u00bbHans blod komme \u00f6ver oss och \u00f6ver v\u00e5ra barn.\u00bb\n27:26 D\u00e5 gav han dem Barabbas l\u00f6s; men Jesus l\u00e4t han gissla och utl\u00e4mnade honom sedan till att korsf\u00e4stas.\n27:27 D\u00e5 togo landsh\u00f6vdingens krigsm\u00e4n Jesus med sig in i pretoriet och f\u00f6rsamlade hela den romerska vakten omkring honom.\n27:28 Och de togo av honom hans kl\u00e4der och satte p\u00e5 honom en r\u00f6d mantel\n27:29 och vredo samman en krona av t\u00f6rnen och satte den p\u00e5 hans huvud, och i hans h\u00f6gra hand satte de ett r\u00f6r. Sedan b\u00f6jde de kn\u00e4 inf\u00f6r honom och begabbade honom och sade: \u00bbHell dig, judarnas konung!\u00bb\n27:30 Och de spottade p\u00e5 honom och togo r\u00f6ret och slogo honom d\u00e4rmed i huvudet.\n27:31 Och n\u00e4r de s\u00e5 hade begabbat honom, kl\u00e4dde de av honom manteln och satte p\u00e5 honom hans egna kl\u00e4der och f\u00f6rde honom bort till att korsf\u00e4stas.\n27:32 D\u00e5 de nu voro p\u00e5 v\u00e4g ditut, tr\u00e4ffade de p\u00e5 en man fr\u00e5n Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att g\u00e5 med och b\u00e4ra hans kors.\n27:33 Och n\u00e4r de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),\n27:34 r\u00e4ckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d\u00e5 han hade smakat d\u00e4rp\u00e5, ville han icke dricka det.\n27:35 Och n\u00e4r de hade korsf\u00e4st honom, delade de hans kl\u00e4der mellan sig genom att kasta lott om dem.\n27:36 Sedan sutto de d\u00e4r och h\u00f6llo vakt om honom.\n27:37 Och \u00f6ver hans huvud hade man satt upp en \u00f6verskrift, som angav vad han var anklagad f\u00f6r, och den lydde s\u00e5: \u00bbDenne \u00e4r Jesus, judarnas konung.\u00bb\n27:38 Med honom korsf\u00e4stes d\u00e5 ock tv\u00e5 r\u00f6vare, den ene p\u00e5 h\u00f6gra sidan och den andre p\u00e5 v\u00e4nstra.\n27:39 Och de som gingo d\u00e4r f\u00f6rbi bespottade honom och skakade huvudet\n27:40 och sade: \u00bbDu som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hj\u00e4lp dig nu sj\u00e4lv, om du \u00e4r Guds Son, och stig ned fr\u00e5n korset.\u00bb\n27:41 Sammalunda talade ock \u00f6verstepr\u00e4sterna, j\u00e4mte de skriftl\u00e4rde och de \u00e4ldste, begabbande ord och sade:\n27:42 \u00bbAndra har han hj\u00e4lpt; sig sj\u00e4lv kan han icke hj\u00e4lpa. Han \u00e4r ju Israels konung; han stige nu ned fr\u00e5n korset, s\u00e5 vilja vi tro p\u00e5 honom.\n27:43 Han har satt sin f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 Gud, m\u00e5 nu han fr\u00e4lsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag \u00e4r Guds Son.'\u00bb\n27:44 P\u00e5 samma s\u00e4tt sm\u00e4dade honom ocks\u00e5 r\u00f6varna som voro korsf\u00e4sta med honom.\n27:45 Men vid sj\u00e4tte timmen kom \u00f6ver hela landet ett m\u00f6rker, som varade \u00e4nda till nionde timmen.\n27:46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbEli, Eli, lema sabaktani?\u00bb; det betyder: \u00bbMin Gud, min Gud, varf\u00f6r har du \u00f6vergivit mig?\u00bb\n27:47 Men n\u00e4r n\u00e5gra av dem som stodo d\u00e4r borde detta, sade de: \u00bbHan kallar p\u00e5 Elias.\u00bb\n27:48 Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med \u00e4ttikvin och satte den p\u00e5 ett r\u00f6r och gav honom att dricka.\n27:49 Men de andra sade: \u00bbL\u00e5t oss se om Elias kommer och hj\u00e4lper honom.\u00bb\n27:50 \u00c5ter ropade Jesus med h\u00f6g r\u00f6st och gav upp andan.\n27:51 Och se, d\u00e5 r\u00e4mnade f\u00f6rl\u00e5ten i templet i tv\u00e5 stycken, uppifr\u00e5n och \u00e4nda ned, och jorden skalv, och klipporna r\u00e4mnade,\n27:52 och gravarna \u00f6ppnades, och m\u00e5nga avsomnade heligas kroppar stodo upp.\n27:53 De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppst\u00e5ndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig f\u00f6r m\u00e5nga.\n27:54 Men n\u00e4r h\u00f6vitsmannen och de som med honom h\u00f6llo vakt om Jesus s\u00e5go jordb\u00e4vningen och det \u00f6vriga som skedde, blevo de mycket f\u00f6rskr\u00e4ckta och sade: \u00bbF\u00f6rvisso var denne Guds Son.\u00bb\n27:55 Och m\u00e5nga kvinnor som hade f\u00f6ljt Jesus fr\u00e5n Galileen och tj\u00e4nat honom, stodo d\u00e4r p\u00e5 avst\u00e5nd och s\u00e5go vad som skedde.\n27:56 Bland dessa voro Maria fr\u00e5n Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, s\u00e5 ock Sebedeus' s\u00f6ners moder.\n27:57 Men n\u00e4r det hade blivit afton, kom en rik man fr\u00e5n Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu l\u00e4rjunge;\n27:58 denne gick till Pilatus och utbad sig att f\u00e5 Jesu kropp. D\u00e5 bj\u00f6d Pilatus att man skulle l\u00e4mna ut den \u00e5t honom.\n27:59 Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk\n27:60 och lade den i den nya grav som han hade l\u00e5tit hugga ut \u00e5t sig i klippan; och sedan han hade v\u00e4ltrat en stor sten f\u00f6r ing\u00e5ngen till graven, gick han d\u00e4rifr\u00e5n.\n27:61 Men Maria fr\u00e5n Magdala och den andra Maria voro d\u00e4r, och de sutto gent emot graven.\n27:62 F\u00f6ljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, f\u00f6rsamlade sig \u00f6verstepr\u00e4sterna och faris\u00e9erna och gingo till Pilatus\n27:63 och sade: \u00bbHerre, vi hava dragit oss till minnes att den villol\u00e4raren sade, medan han \u00e4nnu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppst\u00e5.'\n27:64 Bjud f\u00f6rdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s\u00e5 att hans l\u00e4rjungar icke komma och stj\u00e4la bort honom, och sedan s\u00e4ga till folket att han har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da. D\u00e5 bliver den sista villan v\u00e4rre \u00e4n den f\u00f6rsta.\u00bb\n27:65 Pilatus svarade dem: \u00bbD\u00e4r haven I vakt; g\u00e5n \u00e5stad och skydden graven s\u00e5 gott I kunnen.\u00bb\n27:66 Och de gingo \u00e5stad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock f\u00f6rseglade stenen.\n28:1 N\u00e4r sabbaten hade g\u00e5tt till \u00e4nda, i gryningen till f\u00f6rsta veckodagen, kommo Maria fr\u00e5n Magdala och den andra Maria f\u00f6r att se graven.\n28:2 D\u00e5 blev det en stor jordb\u00e4vning; ty en Herrens \u00e4ngel steg ned fr\u00e5n himmelen och gick fram och v\u00e4ltrade bort stenen och satte sig p\u00e5 den.\n28:3 Och han var att sk\u00e5da s\u00e5som en ljungeld, och hans kl\u00e4der voro vita s\u00e5som sn\u00f6.\n28:4 Och v\u00e4ktarna sk\u00e4lvde av f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r honom och blevo s\u00e5som d\u00f6da.\n28:5 Men \u00e4ngeln talade och sade till kvinnorna: \u00bbVaren I icke f\u00f6rskr\u00e4ckta; jag vet att I s\u00f6ken Jesus, den korsf\u00e4ste.\n28:6 Han \u00e4r icke h\u00e4r, ty han \u00e4r uppst\u00e5nden, s\u00e5som han hade f\u00f6rutsagt. Kommen hit, och sen platsen d\u00e4r han har legat.\n28:7 Och g\u00e5n s\u00e5 \u00e5stad med hast, och s\u00e4gen till hans l\u00e4rjungar att han \u00e4r uppst\u00e5nden fr\u00e5n de d\u00f6da. Och han skall f\u00f6re eder g\u00e5 till Galileen; d\u00e4r skolen I f\u00e5 se honom. Jag har nu sagt eder det.\u00bb\n28:8 Och de gingo med hast bort ifr\u00e5n graven, under fruktan och med stor gl\u00e4dje, och skyndade \u00e5stad f\u00f6r att omtala det f\u00f6r hans l\u00e4rjungar.\n28:9 Men se, d\u00e5 kom Jesus emot dem och sade: \u00bbHell eder!\u00bb Och de gingo fram och fattade om hans f\u00f6tter och tillb\u00e5do honom.\n28:10 D\u00e5 sade Jesus till dem: \u00bbFrukten icke; g\u00e5n \u00e5stad och omtalen detta f\u00f6r mina br\u00f6der, p\u00e5 det att de m\u00e5 g\u00e5 till Galileen; d\u00e4r skola de f\u00e5 se mig.\u00bb\n28:11 Men under det att de voro p\u00e5 v\u00e4gen, kommo n\u00e5gra av v\u00e4ktarna till staden och underr\u00e4ttade \u00f6verstepr\u00e4sterna om allt det som hade h\u00e4nt.\n28:12 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig dessa j\u00e4mte de \u00e4ldste; och sedan de hade fattat sitt beslut, g\u00e5vo de en ganska stor summa penningar \u00e5t krigsm\u00e4nnen\n28:13 och sade: \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga: 'Hans l\u00e4rjungar kommo om natten och stulo bort honom, medan vi sovo.'\n28:14 Och om saken kommer f\u00f6r landsh\u00f6vdingens \u00f6ron, s\u00e5 skola vi st\u00e4lla honom till freds och s\u00f6rja f\u00f6r, att I kunnen vara utan bekymmer.\u00bb\n28:15 Och de togo emot penningarna och gjorde s\u00e5som man hade l\u00e4rt dem. Och det talet utspriddes bland judarna och \u00e4r g\u00e4ngse bland dem \u00e4nnu i denna dag.\n28:16 Men de elva l\u00e4rjungarna beg\u00e5vo sig till det berg i Galileen, dit Jesus hade bjudit dem att g\u00e5.\n28:17 Och n\u00e4r de fingo se honom, tillb\u00e5do de honom. Dock funnos n\u00e5gra som tvivlade.\n28:18 D\u00e5 tr\u00e4dde Jesus fram och talade till dem och sade: \u00bbMig \u00e4r given all makt i himmelen och p\u00e5 jorden.\n28:19 G\u00e5n f\u00f6rdenskull ut och g\u00f6ren alla folk till l\u00e4rjungar, d\u00f6pande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,\n28:20 l\u00e4rande dem att h\u00e5lla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag \u00e4r med eder alla dagar intill tidens \u00e4nde.\u00bb","title":"Swedish Bible: Matthew","type":"page"}