{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/mic.htm","path":"bib/wb/swe/mic.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/mic.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han sk\u00e5dade ang\u00e5ende Samaria och Jerusalem.\n1:2 H\u00f6ren, I folk, allasammans; akta h\u00e4rp\u00e5, du jord med allt vad p\u00e5 dig \u00e4r. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.\n1:3 Ty se, HERREN tr\u00e4der ut ur sin boning, han far ned och g\u00e5r fram \u00f6ver jordens h\u00f6jder.\n1:4 Bergen sm\u00e4lta under hans f\u00f6tter, och dalar bryta sig fram -- s\u00e5som vaxet g\u00f6r f\u00f6r elden, s\u00e5som vattnet, n\u00e4r det st\u00f6rtar utf\u00f6r branten.\n1:5 Genom Jakobs \u00f6vertr\u00e4delse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem \u00e4r d\u00e5 upphovet till Jakobs \u00f6vertr\u00e4delse? \u00c4r det icke Samaria? Och vem till Juda offerh\u00f6jder? \u00c4r det icke Jerusalem?\n1:6 S\u00e5 skall jag d\u00e5 g\u00f6ra Samaria till en stenhop p\u00e5 marken, till en plats f\u00f6r ving\u00e5rdsplanteringar; jag skall vr\u00e4ka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.\n1:7 Alla hennes bel\u00e4ten skola bliva krossade, alla hennes sk\u00f6kosk\u00e4nker uppbr\u00e4nda i eld, alla hennes avgudar skall jag f\u00f6rst\u00f6ra; ty av sk\u00f6kol\u00f6n har hon hopsamlat dem, och sk\u00f6kol\u00f6n skola de \u00e5ter bliva.\n1:8 F\u00f6rdenskull m\u00e5ste jag klaga och j\u00e4mra mig, jag m\u00e5ste g\u00e5 barfota och naken; jag m\u00e5ste upph\u00e4va klagoskri s\u00e5som en schakal och sorgel\u00e5t s\u00e5som en struts.\n1:9 Ty ohelbara \u00e4ro hennes s\u00e5r; slaget har n\u00e5tt \u00e4nda till Juda, det har drabbat \u00e4nda till mitt folks port, \u00e4nda till Jerusalem.\n1:10 F\u00f6rkunnen det icke i Gat; gr\u00e5ten icke s\u00e5 bittert. I Bet-Leafra v\u00e4ltrar jag mig i stoftet.\n1:11 Dragen \u00e5stad, I Safirs inv\u00e5nare, i nakenhet och skam. Saanans inv\u00e5nare v\u00e5ga sig icke ut. Klagol\u00e5ten i Bet-Haesel tillst\u00e4djer eder ej att dr\u00f6ja d\u00e4r.\n1:12 Ty Marots inv\u00e5nare v\u00e5ndas efter tr\u00f6st; ned ifr\u00e5n HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.\n1:13 Sp\u00e4nnen travare f\u00f6r vagnen, I Lakis' inv\u00e5nare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels \u00f6vertr\u00e4delser f\u00f6rst funnos.\n1:14 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste du giva skiljebrev \u00e5t Moreset-Gat. Husen i Aksib hava f\u00f6r Israels konungar blivit s\u00e5som en f\u00f6rsinande b\u00e4ck.\n1:15 \u00c4nnu en g\u00e5ng skall jag l\u00e5ta er\u00f6vraren komma \u00f6ver eder, I Maresas inv\u00e5nare. \u00c4nda till Adullam skall Israels h\u00e4rlighet komma.\n1:16 Raka dig skallig och sk\u00e4r av ditt h\u00e5r, i sorg \u00f6ver barnen, som voro din lust; g\u00f6r ditt huvud s\u00e5 kalt som gamens, ty de skola f\u00f6ras bort ifr\u00e5n dig.\n2:1 Ve dessa som t\u00e4nka ut vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r och bereda vad ont \u00e4r p\u00e5 sina l\u00e4ger, och som s\u00e4tta det i verket, s\u00e5 snart morgonen gryr, allenast det st\u00e5r i deras makt;\n2:2 dessa som hava beg\u00e4relse till sin n\u00e4stas \u00e5krar och r\u00f6va dem, eller till hans hus och till\u00e4gna sig dem; dessa som \u00f6va v\u00e5ld mot b\u00e5de m\u00e4nniskor och hus, mot b\u00e5de \u00e4gare och egendom!\n2:3 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Se, jag t\u00e4nker ut mot detta sl\u00e4kte vad ont \u00e4r; och I skolen icke kunna draga eder hals d\u00e4rur, ej heller skolen I sedan g\u00e5 s\u00e5 stolta, ty det bliver en ond tid.\n2:4 P\u00e5 den dagen skall man st\u00e4mma upp en visa \u00f6ver eder och sjunga en sorges\u00e5ng; man skall s\u00e4ga: \u00bbDet \u00e4r ute med oss, vi \u00e4ro f\u00f6rst\u00f6rda i grund! Mitt folks arvslott bliver nu given \u00e5t en annan. Ja i sanning, den ryckes ifr\u00e5n mig, och \u00e5t avf\u00e4llingar utskiftas v\u00e5ra \u00e5krar.\u00bb\n2:5 S\u00e5 sker det att hos dig icke mer finnes n\u00e5gon som f\u00e5r sp\u00e4nna m\u00e4tsn\u00f6re \u00f6ver en lott i HERRENS f\u00f6rsamling.\n2:6 \u00bbH\u00f6ren d\u00e5 upp att predika\u00bb, s\u00e5 \u00e4r deras predikan; \u00bbom s\u00e5dant f\u00e5r man icke predika; det \u00e4r ju ingen \u00e4nde p\u00e5 sm\u00e4delser!\u00bb\n2:7 \u00c4r detta ett tillb\u00f6rligt tal, du Jakobs hus? Har d\u00e5 HERREN varit snar till vrede? Hava hans g\u00e4rningar visat n\u00e5got s\u00e5dant? \u00c4ro icke fastmer mina ord milda mot den som vandrar redligt?\n2:8 Men nu sedan en tid uppreser sig mitt folk s\u00e5som en fiende. I sliten manteln bort ifr\u00e5n kl\u00e4derna p\u00e5 m\u00e4nniskor som trygga g\u00e5 sin v\u00e4g fram och ej vilja veta av strid.\n2:9 Mitt folks kvinnor driven I ut fr\u00e5n de hem d\u00e4r de hade sin lust; deras barn ber\u00f6ven I f\u00f6r alltid den ber\u00f6mmelse de hade av mig.\n2:10 St\u00e5n upp och g\u00e5n eder v\u00e4g! H\u00e4r skolen I icke hava n\u00e5gon vilostad, f\u00f6r eder orenhets skull, som drager i f\u00f6rd\u00e4rv, ja, i gruvligt f\u00f6rd\u00e4rv.\n2:11 Om n\u00e5gon som fore med munv\u00e4der och falskhet sade i sin l\u00f6gnaktighet: \u00bbJag vill predika f\u00f6r dig om vin och starka drycker\u00bb -- det vore en predikare f\u00f6r detta folk!\n2:12 Jag vill f\u00f6rsamla dig, Jakob, ja, hela ditt folk. Jag vill h\u00e4mta tillhopa Israels kvarlevor, jag vill f\u00f6ra dem tillsammans s\u00e5som f\u00e5ren till f\u00e5llan, s\u00e5som en hjord till dess betesmark, s\u00e5 att d\u00e4r uppst\u00e5r ett gny av m\u00e4nniskor.\n2:13 En v\u00e4gbrytare drager ut framf\u00f6r dem; de bryta sig igenom och t\u00e5ga fram, genom porten vandra de ut. Deras konung t\u00e5gar framf\u00f6r dem, HERREN g\u00e5r i spetsen f\u00f6r dem.\n3:1 Och jag sade: H\u00f6ren, I Jakobs h\u00f6vdingar och I furstar av Israels hus. Tillkommer det ej eder att veta vad r\u00e4tt \u00e4r,\n3:2 I som haten det goda och \u00e4lsken det onda, I som sliten huden av kroppen p\u00e5 m\u00e4nniskorna och k\u00f6ttet fr\u00e5n deras ben?\n3:3 Men eftersom dessa \u00e4ta mitt folks k\u00f6tt och riva huden av deras kropp och bryta s\u00f6nder deras ben, f\u00f6r att stycka dem likasom det man kastar i grytan, ja, likasom k\u00f6tt som l\u00e4gges i kitteln,\n3:4 d\u00e4rf\u00f6r skall HERREN icke svara dem, n\u00e4r de ropa till honom; han skall d\u00f6lja sitt ansikte f\u00f6r dem p\u00e5 den tiden, f\u00f6r deras onda v\u00e4sendes skull.\n3:5 S\u00e5 talar HERREN mot de profeter som f\u00f6ra mitt folk vilse, mot dem som ropa: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l till!\u00bb, s\u00e5 l\u00e4nge de hava n\u00e5got att tugga med sina t\u00e4nder, men b\u00e5da upp folket till helig strid mot den som ej giver dem n\u00e5got i gapet.\n3:6 D\u00e4rf\u00f6r skall natt komma \u00f6ver eder, s\u00e5 att det bliver slut p\u00e5 edra syner, och m\u00f6rker, s\u00e5 att det bliver slut p\u00e5 edra sp\u00e5domar. Ja, solen skall g\u00e5 ned \u00f6ver profeterna och dagen varda m\u00f6rk \u00f6ver dem.\n3:7 Siarna skola st\u00e5 d\u00e4r med skam, och sp\u00e5m\u00e4nnen skola f\u00e5 blygas; de skola alla n\u00f6dgas skyla sitt sk\u00e4gg, d\u00e5 nu intet svar mer kommer fr\u00e5n Gud.\n3:8 Men jag, jag \u00e4r uppfylld med kraft, ja, med HERRENS Ande, med r\u00e4ttsinne och frimodighet, s\u00e5 att jag kan f\u00f6rkunna f\u00f6r Jakob hans \u00f6vertr\u00e4delse och f\u00f6r Israel hans synd.\n3:9 H\u00f6ren d\u00e5 detta, I h\u00f6vdingar av Jakobs hus och I furstar av Israels hus, I som h\u00e5llen f\u00f6r styggelse vad r\u00e4tt \u00e4r och g\u00f6ren krokigt allt vad rakt \u00e4r,\n3:10 I som byggen upp Sion med blodsd\u00e5d och Jerusalem med or\u00e4ttf\u00e4rdighet --\n3:11 den stad vars h\u00f6vdingar d\u00f6ma f\u00f6r mutor, vars pr\u00e4ster undervisa f\u00f6r betalning, och vars profeter sp\u00e5 f\u00f6r penningar, allt under det de st\u00f6dja sig p\u00e5 HERREN och s\u00e4ga: \u00bb\u00c4r icke HERREN mitt ibland oss? Olycka skall ej komma \u00f6ver oss.\u00bb\n3:12 D\u00e4rf\u00f6r skall f\u00f6r eder skull Sion varda uppl\u00f6jt till en \u00e5ker och Jerusalem bliva en stenhop och tempelberget en skogbevuxen h\u00f6jd.\n4:1 Men det skall ske i kommande dagar att det berg d\u00e4r HERRENS hus \u00e4r skall st\u00e5 d\u00e4r fast grundat, ypperst ibland bergen, och vara upph\u00f6jt \u00f6ver andra h\u00f6jder; och folk skall str\u00f6mma ditupp,\n4:2 ja, m\u00e5nga hednafolk skola g\u00e5 \u00e5stad och skola s\u00e4ga: \u00bbUpp, l\u00e5t oss draga \u00e5stad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, f\u00f6r att han m\u00e5 undervisa oss om sina v\u00e4gar, s\u00e5 att vi kunna vandra p\u00e5 hans stigar.\u00bb Ty fr\u00e5n Sion skall lag utg\u00e5, och HERRENS ord fr\u00e5n Jerusalem.\n4:3 Och han skall d\u00f6ma mellan m\u00e5nga folk och skipa r\u00e4tt \u00e5t m\u00e4ktiga hednafolk, \u00e4nda bort i fj\u00e4rran land. D\u00e5 skola de smida sina sv\u00e4rd till plogbillar och sina spjut till ving\u00e5rdsknivar. Folken skola ej mer lyfta sv\u00e4rd mot varandra och icke mer l\u00e4ra sig att strida.\n4:4 Och var och en skall sitta under sitt vintr\u00e4d och sitt fikontr\u00e4d, och ingen skall f\u00f6rskr\u00e4cka honom; ty s\u00e5 har HERREN Sebaots mun talat.\n4:5 Ja, alla andra folk vandra vart och ett i sin guds namn, men vi vilja vandra i HERRENS, v\u00e5r Guds, namn, alltid och evinnerligen.\n4:6 P\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN, skall jag f\u00f6rsamla de haltande och h\u00e4mta tillhopa de f\u00f6rdrivna och dem som jag har hems\u00f6kt med olyckor.\n4:7 Och jag skall l\u00e5ta de haltande bliva en kvarleva och de l\u00e5ngt bort f\u00f6rjagade ett m\u00e4ktigt folk; och HERREN skall vara konung \u00f6ver dem p\u00e5 Sions berg fr\u00e5n nu och till evig tid.\n4:8 Och du Herdetorn, du dotter Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det \u00e5terv\u00e4nda, det forna herrad\u00f6met, dottern Jerusalems konungav\u00e4lde.\n4:9 Men varf\u00f6r skriar du nu s\u00e5 h\u00f6gt? Finnes d\u00e5 ingen konung i dig, har du icke mer n\u00e5gon r\u00e5dklok man, eftersom \u00e5ngest, lik en barnaf\u00f6derskas, har gripit dig?\n4:10 Ja, v\u00e4l m\u00e5 du vrida dig i f\u00f6dslosm\u00e4rtor s\u00e5som en barnaf\u00f6derska, du dotter Sion; ty nu m\u00e5ste du ut ur staden, du m\u00e5ste bo p\u00e5 \u00f6ppna f\u00e4ltet; ja, du skall komma \u00e4nda till Babel -- d\u00e4r skall du finna r\u00e4ddning, d\u00e4r skall HERREN f\u00f6rlossa dig ur dina fienders hand.\n4:11 Nu hava m\u00e5nga hednafolk f\u00f6rsamlat sig mot dig, och de s\u00e4ga: \u00bbM\u00e5 hon varda sk\u00e4ndad, s\u00e5 att v\u00e5ra \u00f6gon f\u00e5 sk\u00e5da med lust p\u00e5 Sion.\u00bb\n4:12 Men dessa k\u00e4nna icke HERRENS tankar, de f\u00f6rst\u00e5 icke hans r\u00e5dslut, att han har samlat dem s\u00e5som k\u00e4rvar till tr\u00f6skplatsen.\n4:13 Upp d\u00e5 och tr\u00f6ska, du dotter Sion! Ty jag skall giva dig horn av j\u00e4rn och giva dig kl\u00f6var av koppar, f\u00f6r att du m\u00e5 s\u00f6nderkrossa m\u00e5nga folk. Och deras byte skall du giva till spillo \u00e5t HERREN och deras skatter \u00e5t hela jordens HERRE.\n5:1 Nu m\u00e5 du samla dina skaror, du skarornas stad. B\u00e5lverk har man rest upp mot oss; Israels domare sl\u00e5r man med ris p\u00e5 kinden.\n5:2 Men du Bet-Lehem Efrata, som \u00e4r s\u00e5 ringa f\u00f6r att vara bland Juda sl\u00e4kter, av dig skall \u00e5t mig utg\u00e5 en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens h\u00e4rkomst tillh\u00f6r f\u00f6rg\u00e5ngna \u00e5ldrar, forntidens dagar.\n5:3 D\u00e4rf\u00f6r skola de prisgivas intill den tid d\u00e5 hon som skall f\u00f6da har f\u00f6tt; d\u00e5 skall \u00e5terstoden av hans br\u00f6der f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka till Israels barn.\n5:4 Och han skall tr\u00e4da fram och vakta sin hjord i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns h\u00f6ghet; och den skall hava ro, ty han skall d\u00e5 vara stor intill jordens \u00e4ndar.\n5:5 Och tryggheten skall vara s\u00e5dan, att om Assur vill falla in i v\u00e5rt land och tr\u00e4nga in i v\u00e5ra palats, s\u00e5 kunna vi st\u00e4lla upp mot honom sju herdar, ja, \u00e5tta furstliga herrar;\n5:6 och dessa skola avbeta Assurs land med sv\u00e4rd och Nimrods land \u00e4nda in i dess portar. S\u00e5 skall han r\u00e4dda oss fr\u00e5n Assur, om denne vill falla in i v\u00e5rt land och tr\u00e4nga fram \u00f6ver v\u00e5ra gr\u00e4nser.\n5:7 D\u00e5 skall Jakobs kvarleva vara bland m\u00e5nga folk s\u00e5som dagg fr\u00e5n HERREN, s\u00e5som en regnskur p\u00e5 gr\u00e4s, vilken icke dr\u00f6jer f\u00f6r n\u00e5gon mans skull eller v\u00e4ntar f\u00f6r m\u00e4nniskobarns skull.\n5:8 Och Jakobs kvarleva skall d\u00e5 vara bland hedningarna, mitt ibland m\u00e5nga folk, s\u00e5som ett lejon bland boskap i skogen, s\u00e5som ett ungt lejon bland f\u00e5rhjordar, vilket f\u00f6rtrampar, var det g\u00e5r fram, och griper sitt rov utan r\u00e4ddning.\n5:9 Ja, m\u00e5 din hand vara upplyft \u00f6ver dina ov\u00e4nner, och m\u00e5 alla dina fiender bliva utrotade!\n5:10 Och det skall ske p\u00e5 den dagen, s\u00e4ger HERREN, att jag skall utrota dina h\u00e4star ur ditt land och f\u00f6rst\u00f6ra dina vagnar;\n5:11 jag skall utrota st\u00e4derna i ditt land och riva ned alla dina f\u00e4sten;\n5:12 jag skall utrota all trolldom hos dig, och inga teckentydare skola mer tr\u00e4ffas hos dig;\n5:13 jag skall utrota dina bel\u00e4ten och dina stoder ur ditt land, s\u00e5 att du icke mer skall tillbedja dina h\u00e4nders verk;\n5:14 jag skall omst\u00f6rta dina Aseror och skaffa dem bort ur ditt land; och dina st\u00e4der skall jag \u00f6del\u00e4gga.\n5:15 Och i vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse skall jag utkr\u00e4va h\u00e4mnd av hednafolken, dem som icke hava varit h\u00f6rsamma.\n6:1 H\u00f6ren vad HERREN s\u00e4ger: St\u00e5 upp och utf\u00f6r din sak inf\u00f6r bergen, och l\u00e5t h\u00f6jderna h\u00f6ra din r\u00f6st.\n6:2 Ja, h\u00f6ren HERRENS sak, I berg och I fasta klippor, jordens grundvalar! Ty HERREN har sak mot sitt folk, och med Israel vill han g\u00e5 till r\u00e4tta.\n6:3 Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och varmed har jag betungat dig? Svara mig!\n6:4 Jag f\u00f6rde dig ju upp ur Egyptens land, och ur tr\u00e4ldomshuset f\u00f6rlossade jag dig; och Mose, Aron och Mirjam l\u00e4t jag g\u00e5 framf\u00f6r dig.\n6:5 Mitt folk, kom ih\u00e5g vad Balak, konungen i Moab, hade i sinnet, och vad Bileam, Beors son, svarade honom; kom ih\u00e5g huru det var mellan Sittim och Gilgal, och l\u00e4r dig s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 HERRENS r\u00e4ttf\u00e4rdighets g\u00e4rningar.\n6:6 Varmed skall jag tr\u00e4da fram inf\u00f6r HERREN, och varmed b\u00f6ja mig ned inf\u00f6r Gud i h\u00f6jden? Skall jag tr\u00e4da fram inf\u00f6r honom med br\u00e4nnoffer, med \u00e5rsgamla kalvar?\n6:7 Har HERREN behag till v\u00e4durar i tusental, till oljestr\u00f6mmar i tiotusental? Skall jag giva min f\u00f6rstf\u00f6dde till offer f\u00f6r min \u00f6vertr\u00e4delse, min livsfrukt till syndoffer f\u00f6r min sj\u00e4l?\n6:8 Nej, vad gott \u00e4r har han kungjort f\u00f6r dig, o m\u00e4nniska. Ty vad annat beg\u00e4r HERREN av dig, \u00e4n att du g\u00f6r vad r\u00e4tt \u00e4r och vinnl\u00e4gger dig om k\u00e4rlek och vandrar i \u00f6dmjukhet inf\u00f6r din Gud?\n6:9 H\u00f6r huru HERREN ropar till staden! Ja, s\u00e4ll \u00e4r den som aktar p\u00e5 ditt namn. H\u00f6ren om straffet, och vem han \u00e4r, som har best\u00e4mt det.\n6:10 Kunna ogudaktighetens skatter framgent f\u00e5 stanna i den ogudaktiges hus? Kan d\u00e4r f\u00e5 finnas ett underm\u00e5ligt efa-m\u00e5tt, v\u00e4rt att f\u00f6rbannas?\n6:11 Vore jag r\u00e4ttf\u00e4rdig, om jag f\u00f6rdroge or\u00e4tt v\u00e5g och falska vikter i pungen,\n6:12 om de rika i staden finge vara fulla av or\u00e4ttr\u00e5dighet, om dess inv\u00e5nare finge tala l\u00f6gn och hava falsk tunga i sin mun?\n6:13 Nej, och d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste jag sl\u00e5 dig med ol\u00e4kliga s\u00e5r, hems\u00f6ka dig med f\u00f6r\u00f6delse f\u00f6r dina synders skull.\n6:14 N\u00e4r du \u00e4ter n\u00e5got, skall du icke bliva m\u00e4tt, och tomhet skall r\u00e5da i din buk. Vad du skaffar undan skall du \u00e4nd\u00e5 icke kunna r\u00e4dda, och vad du r\u00e4ddar skall jag giva \u00e5t sv\u00e4rdet.\n6:15 Du skall s\u00e5, men icke f\u00e5 sk\u00f6rda; du skall pressa oliver, men icke f\u00e5 sm\u00f6rja din kropp med oljan, du skall pressa ut druvmust, men icke f\u00e5 dricka vinet.\n6:16 Vid Omris stadgar h\u00e5ller man fast, man efterf\u00f6ljer alla Ahabs hus' g\u00e4rningar; ty efter dessas r\u00e5dslag \u00e4r det I vandren. D\u00e4rf\u00f6r skall jag g\u00f6ra dig till ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r h\u00e4pnad, och inv\u00e5narna i staden till ett m\u00e5l f\u00f6r begabberi; ja, mitt folks sm\u00e4lek skolen I f\u00e5 b\u00e4ra.\n7:1 Ve mig! Det \u00e4r mig, s\u00e5som n\u00e4r frukten \u00e4r insamlad om sommaren, eller s\u00e5som n\u00e4r eftersk\u00f6rden efter vinb\u00e4rgningen \u00e4r slut och ingen druvklase mer finnes att \u00e4ta, intet f\u00f6rstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.\n7:2 De fromma \u00e4ro f\u00f6rsvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland m\u00e4nniskorna. Alla ligga de p\u00e5 lur efter blod; envar vill f\u00e5nga den andre i sitt n\u00e4t.\n7:3 Till att fr\u00e4mja det onda \u00e4ro deras h\u00e4nder redo: fursten beg\u00e4r g\u00e5vor, och domaren st\u00e5r efter vinning; den m\u00e4ktige kr\u00e4ver \u00f6ppet vad honom lyster; s\u00e5 bedriva de vr\u00e5nghet.\n7:4 Den b\u00e4ste ibland dem \u00e4r s\u00e5som ett t\u00f6rnsn\u00e5r, den redligaste v\u00e4rre \u00e4n en taggig h\u00e4ck. Men n\u00e4r dina siares dag \u00e4r inne, ja, n\u00e4r hems\u00f6kelsen n\u00e5r dig, d\u00e5 skall best\u00f6rtning komma ibland dem.\n7:5 Man f\u00e5r icke tro p\u00e5 n\u00e5gon v\u00e4n, icke lita p\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6rtrogen; f\u00f6r henne som vilar i din famn m\u00e5ste du vakta din muns d\u00f6rrar.\n7:6 Ty sonen f\u00f6raktar sin fader, dottern s\u00e4tter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin sv\u00e4rmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.\n7:7 Men jag vill sk\u00e5da efter HERREN, jag vill hoppas p\u00e5 min fr\u00e4lsnings Gud; min Gud skall h\u00f6ra mig.\n7:8 Gl\u00e4djens icke \u00f6ver mig, I mina fiender. Om jag \u00e4n har fallit, skall jag dock st\u00e5 upp igen; om jag \u00e4n sitter i m\u00f6rkret, \u00e4r dock HERREN mitt ljus.\n7:9 Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag b\u00e4ra hans vrede, till dess att han utf\u00f6r min sak och skaffar mig r\u00e4tt, till dess att han f\u00f6r mig ut i ljuset, s\u00e5 att jag med lust f\u00e5r se p\u00e5 hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n7:10 N\u00e4r mina fiender se det, skola de h\u00f6ljas med skam, desamma som s\u00e4ga till mig: \u00bbVar \u00e4r nu HERREN, din Gud?\u00bb Mina \u00f6gon skola se med lust p\u00e5 dem; ty d\u00e5 skola de bliva nedtrampade s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatan.\n7:11 En dag skall komma, d\u00e5 dina murar skola byggas upp; p\u00e5 den dagen skola dina gr\u00e4nser str\u00e4cka sig vida.\n7:12 P\u00e5 den dagen skall man komma till dig b\u00e5de fr\u00e5n Assur och fr\u00e5n Egyptens st\u00e4der, ja fr\u00e5n Egypten och \u00e4nda ifr\u00e5n floden, och fr\u00e5n hav till hav, och fr\u00e5n berg till berg.\n7:13 Men eljest skall jorden bliva en \u00f6demark f\u00f6r sina inbyggares skull; det skall vara deras g\u00e4rningars frukt.\n7:14 Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, s\u00e5 att den f\u00e5r hava sin avskilda boning i skogen p\u00e5 Karmel; l\u00e5t den g\u00e5 i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.\n7:15 Ja, likasom i de dagar d\u00e5 du drog ut ur Egyptens land skall jag l\u00e5ta dem se underbara ting.\n7:16 Hedningarna skola se det och komma p\u00e5 skam med all sin makt. De skola n\u00f6dgas l\u00e4gga handen p\u00e5 munnen, deras \u00f6ron skola vara bed\u00f6vade.\n7:17 De skola slicka stoftet s\u00e5som ormar; lika maskar som kr\u00e4la p\u00e5 jorden skola de med b\u00e4van \u00f6vergiva sina borgar. Med f\u00f6rskr\u00e4ckelse skola de s\u00f6ka HERREN, v\u00e5r Gud; Ja, f\u00f6r dig skola de frukta.\n7:18 Vem \u00e4r en s\u00e5dan Gud som du? -- du som f\u00f6rl\u00e5ter kvarlevan av din arvedel dess missg\u00e4rning och tillgiver den dess \u00f6vertr\u00e4delse, du som icke beh\u00e5ller vrede evinnerligen, ty du har lust till n\u00e5d,\n7:19 och du skall \u00e5ter f\u00f6rbarma dig \u00f6ver oss och trampa v\u00e5ra missg\u00e4rningar under f\u00f6tterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.\n7:20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och n\u00e5d mot Abraham, s\u00e5som du med ed har lovat v\u00e5ra f\u00e4der i forntidens dagar.","title":"Swedish Bible: Micah","type":"page"}