{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/neh.htm","path":"bib/wb/swe/neh.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/neh.htm","text":"1:1 Nehemjas, Hakaljas sons, ber\u00e4ttelse. I m\u00e5naden Kisleu, i det tjugonde \u00e5ret, n\u00e4r jag var i Susans borg,\n1:2 h\u00e4nde sig att Hanani, en av mina br\u00f6der, och n\u00e5gra andra m\u00e4n kommo fr\u00e5n Juda. Och jag fr\u00e5gade dem om judarna, den r\u00e4ddade skara som fanns kvar efter f\u00e5ngenskapen, och om Jerusalem.\n1:3 De sade till mig: \u00bbDe kvarblivna, de som efter f\u00e5ngenskapen finnas kvar i h\u00f6vdingd\u00f6met, lida stor n\u00f6d och sm\u00e4lek, och Jerusalems mur \u00e4r nedbruten, och dess portar \u00e4ro uppbr\u00e4nda i eld.\u00bb\n1:4 N\u00e4r jag hade h\u00f6rt detta, satt jag gr\u00e5tande och s\u00f6rjande i flera dagar och fastade och bad inf\u00f6r himmelens Gud.\n1:5 Och jag sade: \u00bbAck HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansv\u00e4rde Gud, du som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d mot dem som \u00e4lska dig och h\u00e5lla dina bud,\n1:6 l\u00e5t ditt \u00f6ra akta h\u00e4rp\u00e5, och l\u00e5t dina \u00f6gon vara \u00f6ppna, och h\u00f6r din tj\u00e4nares b\u00f6n, den som jag nu beder inf\u00f6r dig b\u00e5de dag och natt, f\u00f6r Israels barn, dina tj\u00e4nare, i det att jag bek\u00e4nner Israels barns synder, dem som vi hava beg\u00e5tt mot dig; ty ocks\u00e5 jag och min faders hus hava syndat.\n1:7 Vi hava sv\u00e5rt f\u00f6rbrutit oss mot dig; vi hava icke h\u00e5llit de bud och stadgar och r\u00e4tter som du gav din tj\u00e4nare Mose.\n1:8 Men t\u00e4nk p\u00e5 det ord som du gav din tj\u00e4nare Mose, n\u00e4r du sade: 'Om I \u00e4ren otrogna, s\u00e5 skall jag f\u00f6rstr\u00f6 eder bland folken;\n1:9 men om I v\u00e4nden om till mig och h\u00e5llen mina bud och g\u00f6ren efter dem, d\u00e5 vill jag, om \u00e4n edra f\u00f6rdrivna vore vid himmelens \u00e4nda, likv\u00e4l f\u00f6rsamla dem d\u00e4rifr\u00e5n och l\u00e5ta dem komma till den plats som jag har utvalt till boning \u00e5t mitt namn.'\n1:10 De \u00e4ro ju dina tj\u00e4nare och ditt folk, som du har f\u00f6rlossat genom din stora kraft och din starka hand.\n1:11 Ack Herre, l\u00e5t ditt \u00f6ra akta p\u00e5 din tj\u00e4nares b\u00f6n, ja, p\u00e5 vad dina tj\u00e4nare bedja, de som vilja frukta ditt namn; l\u00e5t nu din tj\u00e4nare vara lyckosam och l\u00e5t honom finna barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r denne man.\u00bb Jag var d\u00e5 munsk\u00e4nk hos konungen.\n2:1 I m\u00e5naden Nisan, i Artasastas tjugonde regerings\u00e5r, vid ett tillf\u00e4lle d\u00e5 vin stod framsatt f\u00f6r konungen, tog jag vinet och gav det \u00e5t honom. Och jag hade icke f\u00f6rr visat mig sorgsen inf\u00f6r honom;\n2:2 men nu sade konungen till mig: \u00bbVarf\u00f6r ser du s\u00e5 sorgsen ut? Du \u00e4r ju icke sjuk; du m\u00e5ste hava n\u00e5gon hj\u00e4rtesorg.\u00bb D\u00e5 blev jag \u00f6verm\u00e5ttan h\u00e4pen.\n2:3 Och jag sade till konungen: \u00bbM\u00e5 konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, d\u00e5 den stad d\u00e4r mina f\u00e4ders gravar \u00e4ro ligger \u00f6de och dess portar \u00e4ro f\u00f6rt\u00e4rda av eld?\u00bb\n2:4 Konungen sade till mig: \u00bbVad \u00e4r det d\u00e5 du beg\u00e4r?\u00bb D\u00e5 bad jag en b\u00f6n till himmelens Gud\n2:5 och sade till konungen: \u00bbOm det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, och om du finner behag i din tj\u00e4nare, s\u00e5 beder jag att du ville l\u00e5ta mig fara till Juda, till den stad d\u00e4r mina f\u00e4ders gravar \u00e4ro, p\u00e5 det att jag \u00e5ter m\u00e5 bygga upp den.\u00bb\n2:6 D\u00e5 fr\u00e5gade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: \u00bbHuru l\u00e4nge kan din resa r\u00e4cka, och n\u00e4r kan du komma tillbaka?\u00bb D\u00e5 det nu allts\u00e5 t\u00e4cktes konungen att l\u00e5ta mig fara, uppgav jag f\u00f6r honom en best\u00e4md tid.\n2:7 Och jag sade till konungen: \u00bbOm det s\u00e5 t\u00e4ckes konungen, s\u00e5 m\u00e5 brev givas mig till st\u00e5th\u00e5llarna i landet p\u00e5 andra sidan floden, att de l\u00e5ta mig fara d\u00e4rigenom, till dess jag kommer till Juda,\n2:8 s\u00e5 ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen \u00f6ver den kungliga skogsparken, att han l\u00e5ter mig f\u00e5 virke f\u00f6r att d\u00e4rmed timra upp portarna till borgen som h\u00f6r till templet, \u00e4vensom virke till stadsmuren, s\u00e5 ock till det hus d\u00e4r jag sj\u00e4lv skall hava min bostad.\u00bb Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var \u00f6ver mig.\n2:9 N\u00e4r jag s\u00e5 kom till st\u00e5th\u00e5llarna i landet p\u00e5 andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade s\u00e4nt med mig h\u00e4rh\u00f6vitsm\u00e4n och ryttare.\n2:10 Men d\u00e5 horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj\u00e4nstemannen, h\u00f6rde detta, f\u00f6rtr\u00f6t det dem h\u00f6geligen att n\u00e5gon hade kommit f\u00f6r att se Israels barn till godo.\n2:11 N\u00e4r jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit d\u00e4r i tre dagar,\n2:12 stod jag upp om natten j\u00e4mte n\u00e5gra f\u00e5 m\u00e4n, utan att hava omtalat f\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska vad min Gud ingav mig i hj\u00e4rtat att g\u00f6ra f\u00f6r Jerusalem; och det djur som jag red p\u00e5 var det enda jag hade med mig.\n2:13 Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakk\u00e4llan och Dyngporten och bes\u00e5g Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro f\u00f6rt\u00e4rda av eld.\n2:14 Och jag drog vidare till K\u00e4llporten och till Konungsdammen, men d\u00e4r var det icke m\u00f6jligt f\u00f6r djuret att komma fram med mig.\n2:15 D\u00e5 begav jag mig uppf\u00f6r dalen om natten och bes\u00e5g muren och v\u00e4nde sedan \u00e5ter in genom Dalporten och kom s\u00e5 tillbaka.\n2:16 Och f\u00f6rest\u00e5ndarna hade icke f\u00e5tt veta vart jag hade g\u00e5tt, och vad jag ville g\u00f6ra, ty jag hade \u00e4nnu icke omtalat n\u00e5got f\u00f6r judarna, pr\u00e4sterna, \u00e4dlingarna, f\u00f6rest\u00e5ndarna och de \u00f6vriga, som skulle f\u00e5 med arbetet att g\u00f6ra.\n2:17 Men nu sade jag till dem: \u00bbI sen sj\u00e4lva i vilken n\u00f6d vi \u00e4ro, huru Jerusalem ligger \u00f6de, och huru dess portar \u00e4ro uppbr\u00e4nda i eld. V\u00e4lan d\u00e5, l\u00e5t oss bygga upp Jerusalems mur, f\u00f6r att vi icke l\u00e4ngre m\u00e5 vara till sm\u00e4lek.\u00bb\n2:18 Och jag omtalade f\u00f6r dem huru min Guds hand hade varit mig n\u00e5dig, s\u00e5 ock vad konungen hade lovat mig. D\u00e5 sade de: \u00bbVi vilja st\u00e5 upp och bygga.\u00bb Och de togo mod till sig f\u00f6r det goda verket.\n2:19 Men n\u00e4r horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tj\u00e4nstemannen, och araben Gesem h\u00f6rde detta, bespottade de oss och visade f\u00f6rakt f\u00f6r oss; och de sade: \u00bbVad \u00e4r det I g\u00f6ren? Viljen I s\u00e4tta eder upp mot konungen?\u00bb\n2:20 D\u00e5 gav jag dem detta svar: \u00bbHimmelens Gud skall l\u00e5ta det g\u00e5 oss v\u00e4l, och vi, hans tj\u00e4nare, vilja st\u00e5 upp och bygga; men I haven ingen del eller r\u00e4tt eller \u00e5minnelse i Jerusalem.\u00bb\n3:1 Och \u00f6verstepr\u00e4sten Eljasib och hans br\u00f6der, pr\u00e4sterna, stodo upp och byggde F\u00e5rporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan satte in d\u00f6rrarna. Vidare byggde de \u00e4nda fram till Hammeatornet, som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.\n3:2 D\u00e4rbredvid byggde Jerikos m\u00e4n; och d\u00e4rbredvid byggde Sackur, Imris son.\n3:3 Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och satte in dess d\u00f6rrar, dess riglar och bommar.\n3:4 D\u00e4rbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p\u00e5 att s\u00e4tta muren i st\u00e5nd; d\u00e4rbredvid arbetade Mesullam, son till Berekja, son till Mesesabel; och d\u00e4rbredvid arbetade Sadok, Baanas son.\n3:5 D\u00e4rbredvid arbetade tekoaiterna, men de f\u00f6rn\u00e4msta bland dem ville icke b\u00f6ja sin hals till att tj\u00e4na sin Herre.\n3:6 Gamla porten sattes i st\u00e5nd av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess d\u00f6rrar, dess riglar och bommar.\n3:7 D\u00e4rbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon j\u00e4mte m\u00e4nnen fr\u00e5n Gibeon och Mispa, som lydde under st\u00e5th\u00e5llaren i landet p\u00e5 andra sidan floden.\n3:8 D\u00e4rbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, j\u00e4mte guldsmederna; och d\u00e4rbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna. Det n\u00e4stf\u00f6ljande stycket av Jerusalem l\u00e4t man vara, \u00e4nda till Breda muren.\n3:9 D\u00e4rbredvid arbetade Refaja, Hurs son, h\u00f6vdingen \u00f6ver ena h\u00e4lften av Jerusalems omr\u00e5de.\n3:10 D\u00e4rbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget hus; och d\u00e4rbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.\n3:11 En annan str\u00e4cka sattes i st\u00e5nd av Malkia, Harims son, och av Hassub, Pahat-Moabs son, och d\u00e4rj\u00e4mte Ugnstornet.\n3:12 D\u00e4rbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, h\u00f6vdingen \u00f6ver andra h\u00e4lften av Jerusalems omr\u00e5de, han sj\u00e4lv med sina d\u00f6ttrar.\n3:13 Dalporten sattes i st\u00e5nd av Hanun och Sanoas inv\u00e5nare; de byggde upp den och satte in dess d\u00f6rrar, dess riglar och bommar. De byggde ock ett tusen alnar p\u00e5 muren, \u00e4nda fram till Dyngporten.\n3:14 Och Dyngporten sattes i st\u00e5nd av Malkia, Rekabs son, h\u00f6vdingen \u00f6ver Bet-Hackerems omr\u00e5de; han byggde upp den och satte in dess d\u00f6rrar, dess riglar och bommar.\n3:15 Och K\u00e4llporten sattes i st\u00e5nd av Sallun, Kol-Hoses son, h\u00f6vdingen \u00f6ver Mispas omr\u00e5de; han byggde upp den och lade tak d\u00e4rp\u00e5 och satte in dess d\u00f6rrar, dess riglar och bommar. Han byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga tr\u00e4dg\u00e5rden, \u00e4nda fram till trapporna som f\u00f6ra ned fr\u00e5n Davids stad.\n3:16 D\u00e4rn\u00e4st sattes ett stycke i st\u00e5nd av Nehemja, Asbuks son, h\u00f6vdingen \u00f6ver ena h\u00e4lften av Bet-Surs omr\u00e5de, n\u00e4mligen stycket \u00e4nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram till den gr\u00e4vda dammen och till Hj\u00e4ltehuset.\n3:17 D\u00e4rn\u00e4st arbetade leviterna under Rehum, Banis son; d\u00e4rbredvid arbetade Hasabja, h\u00f6vdingen \u00f6ver ena h\u00e4lften av Kegilas omr\u00e5de, f\u00f6r sitt omr\u00e5de.\n3:18 D\u00e4rn\u00e4st arbetade deras br\u00f6der under Bavai, Henadads son, h\u00f6vdingen \u00f6ver andra h\u00e4lften av Kegilas omr\u00e5de.\n3:19 D\u00e4rbredvid sattes en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av Eser, Jesuas son, h\u00f6vdingen \u00f6ver Mispa, n\u00e4mligen fr\u00e5n platsen mitt emot uppg\u00e5ngen till tyghuset i Vinkeln.\n3:20 D\u00e4rn\u00e4st sattes, under ivrigt arbete, en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av Baruk, Sabbais son, fr\u00e5n Vinkeln \u00e4nda fram till ing\u00e5ngen till \u00f6verstepr\u00e4sten Eljasibs hus.\n3:21 D\u00e4rn\u00e4st sattes en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av Meremot, son till Uria, son till Hackos, fr\u00e5n ing\u00e5ngen till Eljasibs hus \u00e4nda dit d\u00e4r Eljasibs hus slutar.\n3:22 D\u00e4rn\u00e4st arbetade pr\u00e4sterna, m\u00e4nnen fr\u00e5n Jordansl\u00e4tten.\n3:23 D\u00e4rn\u00e4st arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus; d\u00e4rn\u00e4st arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, utmed sitt eget hus.\n3:24 D\u00e4rn\u00e4st sattes en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av Binnui, Henadads son, fr\u00e5n Asarjas hus \u00e4nda fram till Vinkeln och vidare fram till H\u00f6rnet.\n3:25 Palal, Usais son, satte i st\u00e5nd stycket fr\u00e5n platsen mitt emot Vinkeln och det torn som skjuter ut fr\u00e5n det \u00f6vre konungshuset, vid f\u00e4ngelseg\u00e5rden; d\u00e4rn\u00e4st kom Pedaja, Pareos' son.\n3:26 (Men tempeltr\u00e4larna bodde p\u00e5 Ofel \u00e4nda fram till platsen mitt emot Vattenporten mot \u00f6ster och det utskjutande tornet.)\n3:27 D\u00e4rn\u00e4st sattes en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av tekoaiterna, fr\u00e5n platsen mitt emot det stora utskjutande tornet \u00e4nda fram till Ofelmuren.\n3:28 Ovanf\u00f6r H\u00e4stporten arbetade pr\u00e4sterna, var och en mitt emot sitt eget hus.\n3:29 D\u00e4rn\u00e4st arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och d\u00e4rn\u00e4st arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid \u00d6stra porten.\n3:30 D\u00e4rn\u00e4st sattes en annan str\u00e4cka i st\u00e5nd av Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sj\u00e4tte son; d\u00e4rn\u00e4st arbetade Mesullam, Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.\n3:31 D\u00e4rn\u00e4st sattes ett stycke i st\u00e5nd av Malkia, en av guldsmederna, \u00e4nda fram till tempeltr\u00e4larnas och k\u00f6pm\u00e4nnens hus, mitt emot M\u00f6nstringsporten och vidare fram till H\u00f6rnsalen.\n3:32 Och mellan H\u00f6rnsalen och F\u00e5rporten arbetade guldsmederna och k\u00f6pm\u00e4nnen p\u00e5 att s\u00e4tta muren i st\u00e5nd.\n4:1 N\u00e4r nu Sanballat h\u00f6rde att vi h\u00f6llo p\u00e5 att bygga upp muren, vredgades han och blev h\u00f6geligen f\u00f6rt\u00f6rnad. Och han bespottade judarna\n4:2 och talade s\u00e5 inf\u00f6r sina br\u00f6der och inf\u00f6r Samariens krigsfolk: \u00bbVad \u00e4r det dessa vanm\u00e4ktiga judar g\u00f6ra? Skall man l\u00e5ta dem h\u00e5llas? Skola de f\u00e5 offra? Skola de kanh\u00e4nda i sinom tid fullborda sitt verk? Skola de kunna giva liv \u00e5t stenarna i grush\u00f6garna, d\u00e4r de ligga f\u00f6rbr\u00e4nda?\u00bb\n4:3 Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: \u00bbHuru de \u00e4n bygga, skall dock en r\u00e4v komma deras stenmur att r\u00e4mna, blott han hoppar upp p\u00e5 den.\u00bb\n4:4 H\u00f6r, v\u00e5r Gud, huru f\u00f6raktade vi \u00e4ro. L\u00e5t deras sm\u00e4delser falla tillbaka p\u00e5 deras egna huvuden. Ja, l\u00e5t dem bliva utplundrade i ett land dit de f\u00f6ras s\u00e5som f\u00e5ngar.\n4:5 \u00d6verskyl icke deras missg\u00e4rningar, och l\u00e5t deras synd icke varda utpl\u00e5nad ur din \u00e5syn, eftersom de hava varit de byggande till f\u00f6rargelse.\n4:6 Och vi byggde p\u00e5 muren, och hela muren blev hopfogad till sin halva h\u00f6jd; och folket arbetade med gott mod.\n4:7 Men n\u00e4r Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna h\u00f6rde att man alltj\u00e4mt h\u00f6ll p\u00e5 med att laga upp Jerusalems murar, och att r\u00e4mnorna begynte igent\u00e4ppas, d\u00e5 blevo de mycket vreda.\n4:8 Och de sammansvuro sig allasammans att g\u00e5 \u00e5stad och angripa Jerusalem och st\u00f6ra folket i deras arbete.\n4:9 D\u00e5 b\u00e5do vi till v\u00e5r Gud; och vi l\u00e4to h\u00e5lla vakt mot dem b\u00e5de dag och natt f\u00f6r att skydda oss mot dem.\n4:10 Men judarna sade: \u00bbB\u00e4rarnas kraft sviker, och gruset \u00e4r alltf\u00f6r mycket; vi f\u00f6rm\u00e5 icke mer att bygga p\u00e5 muren.\u00bb\n4:11 V\u00e5ra ov\u00e4nner \u00e5ter sade: \u00bbInnan de f\u00e5 veta eller se n\u00e5got, skola vi st\u00e5 mitt ibland dem och dr\u00e4pa dem; s\u00e5 skola vi g\u00f6ra slut p\u00e5 arbetet.\u00bb\n4:12 N\u00e4r nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och fr\u00e5n alla h\u00e5ll uppmanade oss, v\u00e4l tio g\u00e5nger, att vi skulle draga oss tillbaka till dem,\n4:13 d\u00e5 st\u00e4llde jag upp folket i de l\u00e4gsta och mest \u00f6ppna delarna av staden bakom muren; jag st\u00e4llde upp dem efter sl\u00e4kter, med sina sv\u00e4rd, spjut och b\u00e5gar.\n4:14 Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till \u00e4dlingarna och f\u00f6rest\u00e5ndarna och det \u00f6vriga folket: \u00bbFrukten icke f\u00f6r dem; t\u00e4nken p\u00e5 Herren, den store och fruktansv\u00e4rde, och striden f\u00f6r edra br\u00f6der, edra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, edra hustrur och edra hus.\u00bb\n4:15 Sedan v\u00e5ra fiender s\u00e5lunda hade f\u00e5tt f\u00f6rnimma att saken var oss bekant, och att Gud hade gjort deras r\u00e5d om intet, kunde vi alla v\u00e4nda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.\n4:16 Fr\u00e5n den dagen var ena h\u00e4lften av mina tj\u00e4nare sysselsatt med arbetet, under det att andra h\u00e4lften stod v\u00e4pnad med sina spjut, sk\u00f6ldar, b\u00e5gar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda hus.\n4:17 De som byggde p\u00e5 muren och de som lassade p\u00e5 och buro b\u00f6rdor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra h\u00f6llo de vapnet.\n4:18 Och de som byggde hade var och en sitt sv\u00e4rd bundet vid sin l\u00e4nd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en basunbl\u00e5sare.\n4:19 Jag hade n\u00e4mligen sagt till \u00e4dlingarna och f\u00f6rest\u00e5ndarna och det \u00f6vriga folket: \u00bbArbetet \u00e4r stort och vidstr\u00e4ckt, och vi \u00e4ro spridda \u00f6ver muren, l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra.\n4:20 D\u00e4r I nu h\u00f6ren basunen ljuda, dit skolen I f\u00f6rsamla eder till oss; v\u00e5r Gud skall strida f\u00f6r oss.\u00bb\n4:21 S\u00e5 gjorde ock vi v\u00e5rt arbete, under det att h\u00e4lften av folket stod v\u00e4pnad med sina spjut fr\u00e5n morgonrodnadens uppg\u00e5ng, till dess att stj\u00e4rnorna kommo fram.\n4:22 Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin tj\u00e4nare skulle stanna \u00f6ver natten inne i Jerusalem, s\u00e5 att vi om natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.\n4:23 Och varken jag eller mina br\u00f6der eller mina tj\u00e4nare eller de som gjorde vakt hos mig lade av kl\u00e4derna; vapnen h\u00f6llos av var och en f\u00f6r lika n\u00f6dv\u00e4ndiga som vatten.\n5:1 Och m\u00e4nnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot sina judiska br\u00f6der.\n5:2 N\u00e5gra sade: \u00bbVi med v\u00e5ra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar \u00e4ro m\u00e5nga; l\u00e5t oss f\u00e5 s\u00e4d, s\u00e5 att vi hava att \u00e4ta och kunna bliva vid liv.\u00bb\n5:3 Och n\u00e5gra sade: \u00bbV\u00e5ra \u00e5krar, ving\u00e5rdar och hus m\u00e5ste vi pants\u00e4tta; l\u00e5t oss f\u00e5 s\u00e4d till att stilla v\u00e5r hunger.\u00bb\n5:4 Och andra sade: \u00bbVi hava m\u00e5st l\u00e5na penningar p\u00e5 v\u00e5ra \u00e5krar och ving\u00e5rdar till skatten \u00e5t konungen.\n5:5 Nu \u00e4ro ju v\u00e5ra kroppar lika goda som v\u00e5ra br\u00f6ders kroppar, och v\u00e5ra barn lika goda som deras barn; men \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste vi giva v\u00e5ra s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i tr\u00e4ldom, ja, n\u00e5gra av v\u00e5ra d\u00f6ttrar hava redan blivit givna i tr\u00e4ldom, utan att vi f\u00f6rm\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got d\u00e4rvid, eftersom v\u00e5ra \u00e5krar och ving\u00e5rdar \u00e4ro i andras h\u00e4nder.\u00bb\n5:6 N\u00e4r jag nu h\u00f6rde deras rop och h\u00f6rde dessa ord, blev jag mycket vred.\n5:7 Och sedan jag hade g\u00e5tt till r\u00e5ds med mig sj\u00e4lv, f\u00f6rebr\u00e5dde jag \u00e4dlingarna och f\u00f6rest\u00e5ndarna och sade till dem: \u00bbDet \u00e4r ocker I bedriven mot varandra.\u00bb D\u00e4refter sammankallade jag en stor folkf\u00f6rsamling emot dem.\n5:8 Och jag sade till dem: \u00bbVi hava efter f\u00f6rm\u00e5ga frik\u00f6pt v\u00e5ra judiska br\u00f6der som voro s\u00e5lda \u00e5t hedningarna. Skolen nu I s\u00e4lja edra br\u00f6der? Skola de beh\u00f6va s\u00e4lja sig \u00e5t oss?\u00bb D\u00e5 tego de och hade intet att svara.\n5:9 Och jag sade: \u00bbVad I g\u00f6ren \u00e4r icke r\u00e4tt. I borden ju vandra i v\u00e5r Guds fruktan, s\u00e5 att v\u00e5ra fiender, hedningarna, ej finge orsak att sm\u00e4da oss.\n5:10 Ocks\u00e5 jag och mina br\u00f6der och mina tj\u00e4nare hava penningar och s\u00e4d att fordra av dem; l\u00e5t oss nu avst\u00e5 fr\u00e5n v\u00e5r fordran.\n5:11 Given dem redan i dag tillbaka deras \u00e5krar, ving\u00e5rdar, olivplanteringar och hus, och sk\u00e4nken efter den r\u00e4nta p\u00e5 penningarna, p\u00e5 s\u00e4den, p\u00e5 vinet och oljan, som I haven att fordra av dem.\u00bb\n5:12 De svarade: \u00bbVi vilja giva det tillbaka och icke utkr\u00e4va n\u00e5got av dem; vi vilja g\u00f6ra s\u00e5som du har sagt.\u00bb Och jag tog en ed av dem, sedan jag hade tillkallat pr\u00e4sterna, att de skulle g\u00f6ra s\u00e5.\n5:13 D\u00e4rj\u00e4mte skakade jag f\u00e5nget p\u00e5 min mantel och sade: \u00bbVar och en som icke h\u00e5ller detta sitt ord, honom m\u00e5 Gud s\u00e5 skaka bort ifr\u00e5n hans hus och hans gods; ja, varde han s\u00e5 utskakad och tom p\u00e5 allt.\u00bb Och hela f\u00f6rsamlingen sade: \u00bbAmen\u00bb, och lovade HERREN. D\u00e4refter gjorde folket s\u00e5som det var sagt.\n5:14 Ytterligare \u00e4r att n\u00e4mna att fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rordnades att vara st\u00e5th\u00e5llare \u00f6ver dem i Juda land, allts\u00e5 fr\u00e5n Artasastas tjugonde regerings\u00e5r \u00e4nda till hans trettioandra, tolv hela \u00e5r, varken jag eller mina br\u00f6der \u00e5to av st\u00e5th\u00e5llarkosten.\n5:15 De f\u00f6rra st\u00e5th\u00e5llarna, de som hade varit f\u00f6re mig, hade betungat folket och tagit av dem mat och vin till ett v\u00e4rde av mer \u00e4n fyrtio siklar silver, och j\u00e4mv\u00e4l deras tj\u00e4nare hade f\u00f6rfarit h\u00e5rt mot folket. Men s\u00e5 gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.\n5:16 Dessutom h\u00f6ll jag i att arbeta p\u00e5 muren, och ingen \u00e5ker k\u00f6pte vi oss; och alla mina tj\u00e4nare voro f\u00f6rsamlade vid arbetet d\u00e4r.\n5:17 Och av judarna och deras f\u00f6rest\u00e5ndare \u00e5to ett hundra femtio man vid mitt bord, f\u00f6rutom dem som kommo till oss ifr\u00e5n folken runt omkring oss.\n5:18 Och vad som tillreddes f\u00f6r var dag, n\u00e4mligen en oxe och sex uts\u00f6kta f\u00e5r, f\u00f6rutom f\u00e5glar, det tillreddes p\u00e5 min bekostnad; och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag. Men likv\u00e4l kr\u00e4vde jag icke ut st\u00e5th\u00e5llarkosten, eftersom arbetet tyngde s\u00e5 sv\u00e5rt p\u00e5 folket.\n5:19 T\u00e4nk, min Gud, p\u00e5 allt vad jag har gjort f\u00f6r detta folk, och r\u00e4kna mig det till godo!\n6:1 N\u00e4r nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och v\u00e5ra \u00f6vriga fiender h\u00f6rde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns n\u00e5gon r\u00e4mna i den -- om jag ock vid den tiden \u00e4nnu icke hade satt in d\u00f6rrar i portarna --\n6:2 d\u00e5 s\u00e4nde Sanballat och Gesem bud till mig och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbKom, l\u00e5t oss tr\u00e4da tillsammans i Kefirim i Onos dal.\u00bb De t\u00e4nkte n\u00e4mligen g\u00f6ra mig n\u00e5got ont.\n6:3 Men jag skickade bud till dem och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbJag har ett stort arbete f\u00f6r h\u00e4nder och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, s\u00e5som dock m\u00e5ste ske, om jag l\u00e4mnade det och komme ned till eder.\u00bb\n6:4 Och de s\u00e4nde samma bud till mig fyra g\u00e5nger; men var g\u00e5ng gav jag dem samma svar som f\u00f6rut.\n6:5 D\u00e5 s\u00e4nde Sanballat f\u00f6r femte g\u00e5ngen till mig sin tj\u00e4nare med samma bud, och denne hade nu med sig ett \u00f6ppet brev.\n6:6 D\u00e4ri var skrivet: \u00bbDet f\u00f6rljudes bland folken, och p\u00e5st\u00e5s j\u00e4mv\u00e4l av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- s\u00e5dant s\u00e4ger man.\n6:7 Du l\u00e4r ock hava best\u00e4llt profeter som i Jerusalem skola utropa och f\u00f6rkunna att du \u00e4r konung i Juda. Eftersom nu konungen nog f\u00e5r h\u00f6ra talas h\u00e4rom, d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 du nu komma, s\u00e5 att vi f\u00e5 r\u00e5dsl\u00e5 med varandra.\u00bb\n6:8 D\u00e5 s\u00e4nde jag bud till honom och l\u00e4t svara: \u00bbIntet av det du s\u00e4ger har n\u00e5gon grund, utan det \u00e4r dina egna p\u00e5fund.\u00bb\n6:9 De ville n\u00e4mligen alla skr\u00e4mma oss, i tanke att vi d\u00e5 skulle f\u00f6rlora allt mod till arbetet, och att detta s\u00e5 skulle bliva ogjort. Styrk du nu i st\u00e4llet mitt mod!\n6:10 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han h\u00f6ll sig d\u00e5 inne. Och han sade: \u00bbL\u00e5t oss tillsammans g\u00e5 till Guds hus, in i templet, och sedan st\u00e4nga igen templets d\u00f6rrar. Ty de skola komma f\u00f6r att dr\u00e4pa dig; om natten skola de komma f\u00f6r att dr\u00e4pa dig.\u00bb\n6:11 Men jag svarade: \u00bbSkulle en man s\u00e5dan som jag vilja fly? Eller kan v\u00e4l en man av mitt slag g\u00e5 in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke g\u00e5 dit.\u00bb\n6:12 Jag f\u00f6rstod n\u00e4mligen att Gud icke hade s\u00e4nt honom, utan att han f\u00f6reb\u00e5dade mig s\u00e5dant, blott d\u00e4rf\u00f6r att Tobia och Sanballat hade lejt honom.\n6:13 Han var lejd, f\u00f6r att jag skulle l\u00e5ta skr\u00e4mma mig till att g\u00f6ra s\u00e5som han sade och d\u00e4rmed f\u00f6rsynda mig; p\u00e5 detta s\u00e4tt ville de framkalla ont rykte om mig, f\u00f6r att sedan kunna sm\u00e4da mig.\n6:14 T\u00e4nk, min Gud p\u00e5 Tobia, \u00e4vensom Sanballat, efter dessa hans g\u00e4rningar, s\u00e5 ock p\u00e5 profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skr\u00e4mma mig!\n6:15 Och muren blev f\u00e4rdig p\u00e5 tjugufemte dagen i m\u00e5naden Elul, efter femtiotv\u00e5 dagar.\n6:16 N\u00e4r nu alla v\u00e5ra fiender h\u00f6rde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och s\u00e5go att de hade kommit illa till korta; ty de f\u00f6rstodo nu att detta arbete var v\u00e5r Guds verk.\n6:17 Vid denna tid s\u00e4nde ock Juda \u00e4dlingar m\u00e5nga brev till Tobia, och brev fr\u00e5n Tobia ankommo ock till dem.\n6:18 Ty m\u00e5nga i Juda voro genom ed f\u00f6rbundna med honom; han var n\u00e4mligen m\u00e5g till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.\n6:19 Dessa pl\u00e4gade ocks\u00e5 inf\u00f6r mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia s\u00e4nde ock brev f\u00f6r att skr\u00e4mma mig.\n7:1 N\u00e4r nu muren var uppbyggd, satte jag in d\u00f6rrarna; och d\u00f6rrvaktare, s\u00e5ngare och leviter blevo anst\u00e4llda.\n7:2 Och till bef\u00e4lhavare \u00f6ver Jerusalem satte jag min broder Hanani j\u00e4mte Hananja, h\u00f6vitsman i borgen, ty denne h\u00f6lls f\u00f6r en p\u00e5litlig man och var gudfruktig mer \u00e4n m\u00e5nga andra.\n7:3 Och jag sade till dem: \u00bbJerusalems portar m\u00e5 icke \u00f6ppnas, f\u00f6rr\u00e4n solen \u00e4r h\u00f6gt uppe; och medan vakten \u00e4nnu st\u00e5r kvar, skall man st\u00e4nga d\u00f6rrarna och s\u00e4tta bommarna f\u00f6r. Och I skolen st\u00e4lla ut vakter av Jerusalems inv\u00e5nare, var och en p\u00e5 hans post, s\u00e5 att envar f\u00e5r st\u00e5 framf\u00f6r sitt eget hus.\u00bb\n7:4 Och staden var vidstr\u00e4ckt och stor, men d\u00e4r fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda.\n7:5 Och min Gud ingav mig i hj\u00e4rtat att jag skulle f\u00f6rsamla \u00e4dlingarna, f\u00f6rest\u00e5ndarna och folket f\u00f6r att upptecknas i sl\u00e4ktregister. D\u00e5 fann jag sl\u00e4ktf\u00f6rteckningen \u00f6ver dem som f\u00f6rst hade dragit upp, och jag fann d\u00e4ri s\u00e5 skrivet:\n7:6 \u00bbDessa voro de m\u00e4n fr\u00e5n h\u00f6vdingd\u00f6met, som drogo upp ur den landsflykt och f\u00e5ngenskap till vilken de hade blivit bortf\u00f6rda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som v\u00e4nde tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,\n7:7 i det att de f\u00f6ljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet m\u00e4n av Israels meniga folk:\n7:8 Pareos' barn: tv\u00e5 tusen ett hundra sjuttiotv\u00e5;\n7:9 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv\u00e5;\n7:10 Aras barn: sex hundra femtiotv\u00e5;\n7:11 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv\u00e5 tusen \u00e5tta hundra aderton;\n7:12 Elams barn: ett tusen tv\u00e5 hundra femtiofyra;\n7:13 Sattus barn: \u00e5tta hundra fyrtiofem;\n7:14 Sackais barn: sju hundra sextio;\n7:15 Binnuis barn: sex hundra fyrtio\u00e5tta;\n7:16 Bebais barn: sex hundra tjugu\u00e5tta;\n7:17 Asgads barn: tv\u00e5 tusen tre hundra tjugutv\u00e5;\n7:18 Adonikams barn: sex hundra sextiosju;\n7:19 Bigvais barn: tv\u00e5 tusen sextiosju;\n7:20 Adins barn: sex hundra femtiofem;\n7:21 Aters barn av Hiskia: nittio\u00e5tta;\n7:22 Hasums barn: tre hundra tjugu\u00e5tta;\n7:23 Besais barn: tre hundra tjugufyra;\n7:24 Harifs barn: ett hundra tolv;\n7:25 Gibeons barn: nittiofem;\n7:26 m\u00e4nnen fr\u00e5n Bet-Lehem och Netofa: ett hundra \u00e5ttio\u00e5tta;\n7:27 m\u00e4nnen fr\u00e5n Anatot: ett hundra tjugu\u00e5tta;\n7:28 m\u00e4nnen fr\u00e5n Bet-Asmavet: fyrtiotv\u00e5;\n7:29 m\u00e4nnen fr\u00e5n Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre;\n7:30 m\u00e4nnen fr\u00e5n Rama och Geba: sex hundra tjuguen;\n7:31 m\u00e4nnen fr\u00e5n Mikmas: ett hundra tjugutv\u00e5;\n7:32 m\u00e4nnen fr\u00e5n Betel och Ai: ett hundra tjugutre;\n7:33 m\u00e4nnen fr\u00e5n det andra Nebo: femtiotv\u00e5;\n7:34 den andre Elams barn: ett tusen tv\u00e5 hundra femtiofyra;\n7:35 Harims barn: tre hundra tjugu;\n7:36 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;\n7:37 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;\n7:38 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.\n7:39 Av pr\u00e4sterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;\n7:40 Immers barn: ett tusen femtiotv\u00e5;\n7:41 Pashurs barn: ett tusen tv\u00e5 hundra fyrtiosju;\n7:42 Harims barn: ett tusen sjutton.\n7:43 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra;\n7:44 av s\u00e5ngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtio\u00e5tta;\n7:45 av d\u00f6rrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettio\u00e5tta.\n7:46 Av tempeltr\u00e4larna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,\n7:47 Keros' barn, Sias barn, Padons barn,\n7:48 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,\n7:49 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,\n7:50 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,\n7:51 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,\n7:52 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,\n7:53 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,\n7:54 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,\n7:55 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,\n7:56 Nesias barn, Hatifas barn.\n7:57 Av Salomos tj\u00e4nares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn,\n7:58 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,\n7:59 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn.\n7:60 Tempeltr\u00e4larna och Salomos tj\u00e4nares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotv\u00e5.\n7:61 Och dessa voro de som drogo \u00e5stad fr\u00e5n Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin sl\u00e4kt, och huruvida de voro av Israel:\n7:62 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv\u00e5.\n7:63 Och av pr\u00e4sterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais d\u00f6ttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.\n7:64 Dessa s\u00f6kte efter sina sl\u00e4ktregister, men man kunde icke finna dem; d\u00e4rf\u00f6r blevo de s\u00e5som ov\u00e4rdiga uteslutna fr\u00e5n pr\u00e4stad\u00f6met.\n7:65 Och st\u00e5th\u00e5llaren tillsade dem att de icke skulle f\u00e5 \u00e4ta av det h\u00f6gheliga, f\u00f6rr\u00e4n en pr\u00e4st uppstode med urim och tummim.\n7:66 Hela f\u00f6rsamlingen utgjorde sammanr\u00e4knad fyrtiotv\u00e5 tusen tre hundra sextio,\n7:67 f\u00f6rutom deras tj\u00e4nare och tj\u00e4narinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem h\u00f6rde tv\u00e5 hundra fyrtiofem s\u00e5ngare och s\u00e5ngerskor.\n7:69 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu \u00e5snor.\n7:70 Och somliga bland huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna g\u00e5vo sk\u00e4nker till arbetet. St\u00e5th\u00e5llaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, d\u00e4rtill femtio sk\u00e5lar och fem hundra trettio pr\u00e4sterliga livkl\u00e4dnader.\n7:71 Och somliga bland huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna g\u00e5vo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv\u00e5 tusen tv\u00e5 hundra minor.\n7:72 Och det \u00f6vriga folkets g\u00e5vor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver tv\u00e5 tusen minor, s\u00e5 ock sextiosju pr\u00e4sterliga livkl\u00e4dnader.\n7:73 Och pr\u00e4sterna, leviterna, d\u00f6rrvaktarna, s\u00e5ngarna, en del av meniga folket samt tempeltr\u00e4larna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina st\u00e4der.\u00bb\n8:1 N\u00e4r sjunde m\u00e5naden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina st\u00e4der, f\u00f6rsamlade sig folket, alla s\u00e5som en man, p\u00e5 den \u00f6ppna platsen framf\u00f6r Vattenporten; och de b\u00e5do Esra, den skriftl\u00e4rde, att h\u00e4mta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit \u00e5t Israel.\n8:2 D\u00e5 framlade pr\u00e4sten Esra lagen f\u00f6r f\u00f6rsamlingen, f\u00f6r b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, alla som kunde f\u00f6rst\u00e5 vad de h\u00f6rde; detta var p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i sjunde m\u00e5naden.\n8:3 Och han f\u00f6rel\u00e4ste d\u00e4rur vid den \u00f6ppna platsen framf\u00f6r Vattenporten, fr\u00e5n dagningen till middagen, f\u00f6r m\u00e4n och kvinnor, dem som kunde f\u00f6rst\u00e5 det; och allt folket lyssnade till lagboken.\n8:4 Och Esra, den skriftl\u00e4rde, stod p\u00e5 en h\u00f6g tr\u00e4st\u00e4llning som man hade gjort f\u00f6r det \u00e4ndam\u00e5let; och bredvid honom stodo Mattitja, Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p\u00e5 hans h\u00f6gra sida, och till v\u00e4nster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana, Sakarja och Mesullam.\n8:5 Och Esra \u00f6ppnade boken, s\u00e5 att allt folket s\u00e5g det, ty han stod h\u00f6gre \u00e4n allt folket; och n\u00e4r han \u00f6ppnade den, stod allt folket upp.\n8:6 Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade: \u00bbAmen, Amen\u00bb, med uppr\u00e4ckta h\u00e4nder; och de b\u00f6jde sig ned och tillb\u00e5do HERREN med ansiktet mot jorden.\n8:7 Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod d\u00e4r, var och en p\u00e5 sin plats.\n8:8 Och de f\u00f6rel\u00e4ste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade meningen, s\u00e5 att man f\u00f6rstod det som l\u00e4stes.\n8:9 Och Nehemja, han som var st\u00e5th\u00e5llare, och pr\u00e4sten Esra, den skriftl\u00e4rde, och leviterna, som undervisade folket, sade till allt folket: \u00bbDenna dag \u00e4r helgad \u00e5t HERREN, eder Gud; s\u00f6rjen icke och gr\u00e5ten icke.\u00bb Ty allt folket gr\u00e4t, n\u00e4r de h\u00f6rde lagens ord.\n8:10 Och han sade ytterligare till dem: \u00bbG\u00e5n bort och \u00e4ten eder b\u00e4sta mat och dricken edert s\u00f6taste vin, och s\u00e4nden omkring g\u00e5vor d\u00e4rav till dem som icke hava n\u00e5got tillrett \u00e5t sig, ty denna dag \u00e4r helgad \u00e5t v\u00e5r Herre. Och varen icke bedr\u00f6vade, ty fr\u00f6jd i HERREN \u00e4r eder starkhet.\u00bb\n8:11 Ocks\u00e5 leviterna lugnade allt folket och sade: \u00bbVaren stilla, ty dagen \u00e4r helig; varen icke bedr\u00f6vade.\u00bb\n8:12 Och allt folket gick bort och \u00e5t och drack; de s\u00e4nde ock omkring g\u00e5vor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada; ty de hade aktat p\u00e5 det som man hade kungjort f\u00f6r dem.\n8:13 Dagen d\u00e4refter f\u00f6rsamlade sig huvudm\u00e4nnen f\u00f6r hela folkets familjer, s\u00e5 ock pr\u00e4sterna och leviterna, till Esra, den skriftl\u00e4rde, f\u00f6r att giva n\u00e4rmare akt p\u00e5 lagens ord.\n8:14 Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit att Israels barn skulle bo i l\u00f6vhyddor under h\u00f6gtiden i sjunde m\u00e5naden,\n8:15 och att man skulle kung\u00f6ra och l\u00e5ta utropa i alla deras st\u00e4der och i Jerusalem och s\u00e4ga: \u00bbG\u00e5n ut p\u00e5 bergen och h\u00e4mten l\u00f6v av olivtr\u00e4d, planterade eller vilda, och l\u00f6v av myrten, palmtr\u00e4d och andra lummiga tr\u00e4d, och g\u00f6ren l\u00f6vhyddor, s\u00e5som det \u00e4r f\u00f6reskrivet.\u00bb\n8:16 D\u00e5 gick folket ut och h\u00e4mtade s\u00e5dant och gjorde sig hyddor p\u00e5 tak och p\u00e5 g\u00e5rdar, var och en \u00e5t sig, s\u00e5 ock p\u00e5 g\u00e5rdarna till Guds hus och p\u00e5 den \u00f6ppna platsen vid Vattenporten och p\u00e5 den \u00f6ppna platsen vid Efraimsporten.\n8:17 Och hela f\u00f6rsamlingen, s\u00e5 m\u00e5nga som hade kommit tillbaka ifr\u00e5n f\u00e5ngenskapen, gjorde sig l\u00f6vhyddor och bodde i dessa hyddor. Ty fr\u00e5n Jesuas, Nuns sons, dagar \u00e4nda till den dagen hade Israels barn icke gjort s\u00e5. Och d\u00e4r r\u00e5dde mycket stor gl\u00e4dje.\n8:18 Och man f\u00f6rel\u00e4ste ur Guds lagbok var dag, fr\u00e5n den f\u00f6rsta dagen till den sista. Och de h\u00f6llo h\u00f6gtid i sju dagar, och p\u00e5 \u00e5ttonde dagen h\u00f6lls en h\u00f6gtidsf\u00f6rsamling p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt.\n9:1 Men p\u00e5 tjugufj\u00e4rde dagen i samma m\u00e5nad f\u00f6rsamlade sig Israels barn och h\u00f6llo fasta och kl\u00e4dde sig i sorgdr\u00e4kt och str\u00f6dde jord p\u00e5 sina huvuden.\n9:2 Och de som voro av Israels sl\u00e4kt avskilde sig fr\u00e5n alla fr\u00e4mlingar och tr\u00e4dde s\u00e5 fram och bek\u00e4nde sina synder och sina f\u00e4ders missg\u00e4rningar.\n9:3 Och de stodo upp, var och en p\u00e5 sin plats, och man f\u00f6rel\u00e4ste ur HERRENS, deras Guds, lagbok under en fj\u00e4rdedel av dagen; och under en annan fj\u00e4rdedel bek\u00e4nde de sina synder och tillb\u00e5do HERREN, sin Gud.\n9:4 Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani tr\u00e4dde upp p\u00e5 leviternas upph\u00f6jning och ropade med h\u00f6g r\u00f6st till HERREN, sin Gud.\n9:5 Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: \u00bbSt\u00e5n upp och loven HERREN, eder Gud, fr\u00e5n evighet till evighet. Ja, lovat vare ditt h\u00e4rliga namn, som \u00e4r upph\u00f6jt \u00f6ver allt lov och pris.\n9:6 Du allena \u00e4r HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras h\u00e4rskara, jorden och allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r, haven och allt vad som \u00e4r i dem, och det \u00e4r du som beh\u00e5ller det allt vid liv; och himmelens h\u00e4rskara tillbeder dig.\n9:7 Du \u00e4r HERREN Gud, som utvalde Abram och f\u00f6rde honom ut fr\u00e5n det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.\n9:8 Och du fann hans hj\u00e4rta fast i tron inf\u00f6r dig, och du sl\u00f6t med honom det f\u00f6rbundet att du skulle giva \u00e5t hans s\u00e4d kanan\u00e9ernas, hetiternas, amor\u00e9ernas, periss\u00e9ernas, jebus\u00e9ernas och girgas\u00e9ernas land, ja, giva det \u00e5t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n9:9 Och du s\u00e5g till v\u00e5ra f\u00e4ders betryck i Egypten och h\u00f6rde deras rop vid R\u00f6da havet.\n9:10 Du gjorde tecken och under p\u00e5 Farao och p\u00e5 alla hans tj\u00e4nare och p\u00e5 allt folket i hans land; ty du f\u00f6rnam att dessa handlade \u00f6vermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som \u00e4r detsamma \u00e4n i dag.\n9:11 Havet kl\u00f6v du itu f\u00f6r dem, s\u00e5 att de gingo mitt igenom havet p\u00e5 torr mark; men deras f\u00f6rf\u00f6ljare l\u00e4t du sjunka i djupet s\u00e5som stenar, i v\u00e4ldiga vatten.\n9:12 Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, f\u00f6r att lysa dem p\u00e5 den v\u00e4g de skulle g\u00e5.\n9:13 Och du steg ned p\u00e5 berget Sinai och talade till dem fr\u00e5n himmelen och gav dem r\u00e4ttf\u00e4rdiga r\u00e4tter och riktiga lagar, goda stadgar och bud.\n9:14 Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tj\u00e4nare Mose.\n9:15 Och du gav dem br\u00f6d fr\u00e5n himmelen, n\u00e4r de hungrade, och l\u00e4t vatten komma ut ur klippan, n\u00e4r de t\u00f6rstade; och du tillsade dem att g\u00e5 och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva \u00e5t dem.\n9:16 Men v\u00e5ra f\u00e4der, de voro \u00f6vermodiga; de voro h\u00e5rdnackade, s\u00e5 att de icke h\u00f6rde p\u00e5 dina bud.\n9:17 De ville icke h\u00f6ra och t\u00e4nkte icke p\u00e5 de under som du hade gjort med dem, utan voro h\u00e5rdnackade och valde i sin genstr\u00e4vighet en anf\u00f6rare, f\u00f6r att v\u00e4nda tillbaka till sin tr\u00e4ldom. Men du \u00e4r en f\u00f6rl\u00e5tande Gud, n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet; och du \u00f6vergav dem icke.\n9:18 Nej, fast\u00e4n de gjorde \u00e5t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta \u00e4r din Gud, han som har f\u00f6rt dig upp ur Egypten', och fast\u00e4n de gjorde sig skyldiga till stora h\u00e4delser,\n9:19 s\u00e5 \u00f6vergav du dem likv\u00e4l icke i \u00f6knen, efter din stora barmh\u00e4rtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifr\u00e5n dem, utan ledde dem p\u00e5 v\u00e4gen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p\u00e5 den v\u00e4g de skulle g\u00e5.\n9:20 Din gode Ande s\u00e4nde du att undervisa dem, och ditt manna f\u00f6rv\u00e4grade du icke deras mun, och vatten gav du dem, n\u00e4r de t\u00f6rstade.\n9:21 I fyrtio \u00e5r f\u00f6rs\u00f6rjde du dem i \u00f6knen, s\u00e5 att intet fattades dem; deras kl\u00e4der blevo icke utslitna, och deras f\u00f6tter svullnade icke.\n9:22 Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter \u00e5t dem p\u00e5 skilda h\u00e5ll; och de intogo Sihons land, det land som tillh\u00f6rde konungen i Hesbon, och det land som tillh\u00f6rde Og, konungen i Basan\n9:23 Och du l\u00e4t deras barn bliva talrika s\u00e5som stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelen, och f\u00f6rde dem in i det land varom du hade sagt till deras f\u00e4der att de skulle komma dit och taga det i besittning.\n9:24 S\u00e5 kommo d\u00e5 barnen och togo landet i besittning, och du kuvade f\u00f6r dem landets inbyggare, kanan\u00e9erna, och gav dessa i deras hand, b\u00e5de konungarna och folken d\u00e4r i landet, s\u00e5 att de gjorde med dem vad de ville.\n9:25 Och de intogo bef\u00e4sta st\u00e4der och ett b\u00f6rdigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, ving\u00e5rdar, olivplanteringar och frukttr\u00e4d i myckenhet; och de \u00e5to och blevo m\u00e4tta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda.\n9:26 Men de blevo genstr\u00e4viga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dr\u00e4pte dina profeter, som varnade dem och ville omv\u00e4nda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora h\u00e4delser.\n9:27 D\u00e5 gav du dem i deras ov\u00e4nners hand, s\u00e5 att dessa f\u00f6rtryckte dem; men n\u00e4r de i sin n\u00f6ds tid ropade till dig, h\u00f6rde du det fr\u00e5n himmelen, och efter din stora barmh\u00e4rtighet gav du dem fr\u00e4lsare, som fr\u00e4lste dem ur deras ov\u00e4nners hand.\n9:28 N\u00e4r de s\u00e5 kommo till ro, gjorde de \u00e5ter vad ont var inf\u00f6r dig. D\u00e5 \u00f6verl\u00e4mnade du dem i deras fienders hand, s\u00e5 att dessa fingo r\u00e5da \u00f6ver dem; men n\u00e4r de \u00e5ter ropade till dig, d\u00e5 h\u00f6rde du det fr\u00e5n himmelen och r\u00e4ddade dem efter din barmh\u00e4rtighet, m\u00e5nga g\u00e5nger.\n9:29 Och du varnade dem och ville omv\u00e4nda dem till din lag; men de voro \u00f6vermodiga och h\u00f6rde icke p\u00e5 dina bud, utan syndade mot dina r\u00e4tter, om vilka det g\u00e4ller att den m\u00e4nniska som g\u00f6r efter dem f\u00e5r leva genom dem; de spj\u00e4rnade emot i genstr\u00e4vighet och voro h\u00e5rdnackade och ville icke h\u00f6ra.\n9:30 Du hade f\u00f6rdrag med dem i m\u00e5nga \u00e5r och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke d\u00e4rtill; d\u00e5 gav du dem i de fr\u00e4mmande folkens hand.\n9:31 Men i din stora barmh\u00e4rtighet gjorde du icke alldeles \u00e4nde p\u00e5 dem och \u00f6vergav dem icke; ty du \u00e4r en n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig Gud.\n9:32 Och nu, v\u00e5r Gud, du store, v\u00e4ldige och fruktansv\u00e4rde Gud, du som h\u00e5ller f\u00f6rbund och bevarar n\u00e5d, nu m\u00e5 du icke akta f\u00f6r ringa all den vederm\u00f6da som har tr\u00e4ffat oss, v\u00e5ra konungar, v\u00e5ra furstar, v\u00e5ra pr\u00e4ster, v\u00e5ra f\u00e4der och hela ditt folk, ifr\u00e5n de assyriska konungarnas dagar \u00e4nda till denna dag.\n9:33 Nej, du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig vid allt det som har kommit \u00f6ver oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.\n9:34 Och v\u00e5ra konungar, v\u00e5ra furstar, v\u00e5ra pr\u00e4ster och v\u00e5ra f\u00e4der hava icke gjort efter din lag och icke aktat p\u00e5 dina bud och p\u00e5 de varningar som du har l\u00e5tit komma till dem.\n9:35 Och fast\u00e4n de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och b\u00f6rdiga land som du hade uppl\u00e5tit f\u00f6r dem, hava de \u00e4nd\u00e5 icke tj\u00e4nat dig och icke omv\u00e4nt sig fr\u00e5n sina onda g\u00e4rningar.\n9:36 Se, vi \u00e4ro nu andras tj\u00e4nare; i det land som du gav \u00e5t v\u00e5ra f\u00e4der, f\u00f6r att de skulle \u00e4ta dess frukt och dess goda, just d\u00e4r \u00e4ro vi andras tj\u00e4nare,\n9:37 och sin rika avkastning giver det \u00e5t de konungar som du f\u00f6r v\u00e5ra synders skull har satt \u00f6ver oss. Och de r\u00e5da \u00f6ver v\u00e5ra kroppar och v\u00e5r boskap s\u00e5som de vilja, och vi \u00e4ro i stor n\u00f6d.\u00bb\n9:38 P\u00e5 grund av allt detta sl\u00f6to vi ett fast f\u00f6rbund och uppsatte det skriftligen; och p\u00e5 skrivelsen, som f\u00f6rs\u00e5gs med sigill, stodo v\u00e5ra furstars, v\u00e5ra leviters och v\u00e5ra pr\u00e4sters namn.\n10:1 F\u00f6ljande namn stodo p\u00e5 skrivelserna som buro sigillen: Nehemja, st\u00e5th\u00e5llaren, Hakaljas son, och Sidkia,\n10:2 Seraja, Asarja, Jeremia,\n10:3 Pashur, Amarja, Malkia,\n10:4 Hattus, Sebanja, Malluk,\n10:5 Harim, Meremot, Obadja,\n10:6 Daniel, Ginneton, Baruk,\n10:7 Mesullam, Abia, Mijamin,\n10:8 Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro pr\u00e4sterna.\n10:9 Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn, Kadmiel,\n10:10 s\u00e5 ock deras br\u00f6der: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,\n10:11 Mika, Rehob, Hasabja,\n10:12 Sackur, Serebja, Sebanja,\n10:13 Hodia, Bani och Beninu.\n10:14 Folkets huvudm\u00e4n voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,\n10:15 Bunni, Asgad, Bebai,\n10:16 Adonia, Bigvai, Adin,\n10:17 Ater, Hiskia, Assur,\n10:18 Hodia, Hasum, Besai,\n10:19 Harif, Anatot, Nobai,\n10:20 Magpias, Mesullam, Hesir,\n10:21 Mesesabel, Sadok, Jaddua,\n10:22 Pelatja, Hanan, Anaja,\n10:23 Hosea, Hananja, Hassub,\n10:24 Hallohes, Pilha, Sobek,\n10:25 Rehum, Hasabna, Maaseja,\n10:26 Ahia, Hanan, Anan,\n10:27 Malluk, Harim och Baana.\n10:28 Och det \u00f6vriga folket, pr\u00e4sterna, leviterna, d\u00f6rrvaktarna, s\u00e5ngarna, tempeltr\u00e4larna och alla de som hade avskilt sig fr\u00e5n de fr\u00e4mmande folken och v\u00e4nt sig till Guds lag, s\u00e5 ock deras hustrur, s\u00f6ner och d\u00f6ttrar, alla som hade kommit till moget f\u00f6rst\u00e5nd,\n10:29 dessa sl\u00f6to sig till sina f\u00f6rn\u00e4mligare br\u00f6der och gingo ed och svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit given genom Guds tj\u00e4nare Mose, och att de skulle h\u00e5lla och g\u00f6ra efter alla HERRENS, v\u00e5r HERRES, bud och r\u00e4tter och stadgar,\n10:30 att vi icke skulle giva v\u00e5ra d\u00f6ttrar \u00e5t de fr\u00e4mmande folken, ej heller taga deras d\u00f6ttrar till hustrur \u00e5t v\u00e5ra s\u00f6ner.\n10:31 Och n\u00e4r de fr\u00e4mmande folken f\u00f6rde in handelsvaror eller n\u00e5got slags s\u00e4d till salu p\u00e5 sabbatsdagen, skulle vi icke k\u00f6pa det av dem p\u00e5 sabbat eller helgdag; och vi skulle l\u00e5ta vart sjunde \u00e5r vara fri\u00e5r och d\u00e5 avst\u00e5 fr\u00e5n alla slags krav.\n10:32 Och vi fastst\u00e4llde f\u00f6r oss den f\u00f6rpliktelsen att s\u00e5som v\u00e5r g\u00e4rd \u00e5rligen erl\u00e4gga en tredjedels sikel till tj\u00e4nsten i v\u00e5r Guds hus,\n10:33 n\u00e4mligen till sk\u00e5debr\u00f6den, och till det dagliga br\u00e4nnoffret, och till offren p\u00e5 sabbaterna, vid nym\u00e5naderna och h\u00f6gtiderna, och till tackoffren, och till syndoffren f\u00f6r Israels f\u00f6rsoning, och till allt arbete i v\u00e5r Guds hus.\n10:34 Och vi, pr\u00e4sterna, leviterna och folket, kastade lott ang\u00e5ende vedoffret, huru man \u00e5rligen skulle f\u00f6ra det till v\u00e5r Guds hus p\u00e5 best\u00e4mda tider, efter v\u00e5ra familjer, f\u00f6r att ant\u00e4ndas p\u00e5 HERRENS, v\u00e5r Guds, altare, s\u00e5som det \u00e4r f\u00f6reskrivet i lagen.\n10:35 Och vi skulle \u00e5rligen f\u00f6ra till HERRENS hus f\u00f6rstlingen av v\u00e5r mark, och f\u00f6rstlingen av all frukt p\u00e5 alla slags tr\u00e4d,\n10:36 och de f\u00f6rstf\u00f6dda av v\u00e5ra s\u00f6ner och av v\u00e5r boskap, s\u00e5som det \u00e4r f\u00f6reskrivet i lagen; vi skulle f\u00f6ra till v\u00e5r Guds hus de f\u00f6rstf\u00f6dda b\u00e5de av v\u00e5ra f\u00e4kreatur och av v\u00e5r sm\u00e5boskap, till pr\u00e4sterna som gjorde tj\u00e4nst i v\u00e5r Guds hus.\n10:37 Och f\u00f6rstlingen av v\u00e5rt mj\u00f6l och v\u00e5ra offerg\u00e4rder, s\u00e5 ock av allt slags tr\u00e4dfrukt, av vin och olja skulle vi f\u00f6ra till pr\u00e4sterna, in i kamrarna i v\u00e5r Guds hus, och tionden av v\u00e5r jord till leviterna; ty det var leviterna som skulle uppb\u00e4ra tionden i alla de st\u00e4der vid vilka vi brukade jorden.\n10:38 Och en pr\u00e4st, en av Arons s\u00f6ner, skulle vara med leviterna, n\u00e4r leviterna uppburo tionden; och sj\u00e4lva skulle leviterna f\u00f6ra tionden av sin tionde upp till v\u00e5r Guds hus, in i f\u00f6rr\u00e5dshusets kamrar.\n10:39 Ty s\u00e5v\u00e4l de \u00f6vriga israeliterna som Levi barn skulle f\u00f6ra sin offerg\u00e4rd av s\u00e4d, vin och olja in i dessa kamrar, d\u00e4r helgedomens k\u00e4rl och de tj\u00e4nstg\u00f6rande pr\u00e4sterna, \u00e4vensom d\u00f6rrvaktarna och s\u00e5ngarna voro. Allts\u00e5 skulle vi icke f\u00f6rsumma v\u00e5r Guds hus.\n11:1 Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det \u00f6vriga folket kastade lott, f\u00f6r att s\u00e5 var tionde man skulle utses att bo i Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de andra st\u00e4derna.\n11:2 Och folket v\u00e4lsignade alla de m\u00e4n som frivilligt bosatte sig i Jerusalem.\n11:3 Och de huvudm\u00e4n i h\u00f6vdingd\u00f6met, som bodde i Jerusalem, bodde var och en d\u00e4r han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga israeliter, pr\u00e4ster, leviter och tempeltr\u00e4lar, s\u00e5 ock Salomos tj\u00e4nares barn.\n11:4 I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn, n\u00e4mligen: Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,\n11:5 s\u00e5 ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.\n11:6 Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra sextio\u00e5tta stridbara m\u00e4n.\n11:7 Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja,\n11:8 och n\u00e4st honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugu\u00e5tta.\n11:9 Joel, Sikris son, var tillsyningsman \u00f6ver dem, och Juda, Hassenuas son, var den andre i bef\u00e4let \u00f6ver staden.\n11:10 Av pr\u00e4sterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin\n11:11 samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,\n11:12 s\u00e5 ock deras br\u00f6der, som f\u00f6rr\u00e4ttade sysslorna i huset, \u00e5tta hundra tjugutv\u00e5; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,\n11:13 s\u00e5 ock hans br\u00f6der, huvudm\u00e4n f\u00f6r familjer, tv\u00e5 hundra fyrtiotv\u00e5; vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till Mesillemot, son till Immer,\n11:14 s\u00e5 ock deras br\u00f6der, dugande m\u00e4n, ett hundra tjugu\u00e5tta; och tillsyningsman \u00f6ver dem var Sabdiel, Haggedolims son.\n11:15 Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son till Hasabja, son till Bunni,\n11:16 s\u00e5 ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten \u00f6ver de yttre sysslorna vid Guds hus och h\u00f6rde till leviternas huvudm\u00e4n,\n11:17 vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, s\u00e5nganf\u00f6raren, som vid b\u00f6nen tog upp lovs\u00e5ngen, och Bakbukja, den av hans br\u00f6der, som var n\u00e4rmast efter honom, och Abda, son till Sammua, son till Galal, son till Jeditun.\n11:18 Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv\u00e5 hundra \u00e5ttiofyra.\n11:19 Och d\u00f6rrvaktarna, Ackub, Talmon och deras br\u00f6der, som h\u00f6llo vakt vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv\u00e5.\n11:20 Och de \u00f6vriga israeliterna, pr\u00e4sterna och leviterna bodde i alla de andra st\u00e4derna i Juda, var och en i sin arvedel.\n11:21 Men tempeltr\u00e4larna bodde p\u00e5 Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten \u00f6ver tempeltr\u00e4larna.\n11:22 Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja, son till Mika, av Asafs barn, s\u00e5ngarna.\n11:23 Ty ett kungligt p\u00e5bud var utf\u00e4rdat ang\u00e5ende dem, och en best\u00e4md utanordning var f\u00f6r var dag fastst\u00e4lld f\u00f6r s\u00e5ngarna.\n11:24 Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick konungen till handa i var sak som r\u00f6rde folket.\n11:25 Och i byarna med tillh\u00f6rande utmarker bodde ock en del av Juda barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,\n11:26 vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet\n11:27 och Hasar-Sual, s\u00e5 ock i Beer-Seba och underlydande orter,\n11:28 i Siklag, \u00e4vensom i Mekona och underlydande orter,\n11:29 i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,\n11:30 Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka och underlydande orter; och de hade sina boningsorter fr\u00e5n Beer- Seba \u00e4nda till Hinnoms dal.\n11:31 Och Benjamins barn hade sina boningsorter fr\u00e5n Geba: i Mikmas och Aja, s\u00e5 ock i Betel och underlydande orter,\n11:32 i Anatot, Nob, Ananja,\n11:33 Hasor, Rama, Gittaim,\n11:34 Hadid, Seboim, Neballat,\n11:35 Lod, Ono, och Timmermansdalen.\n11:36 Och av leviterna blevo n\u00e5gra avdelningar fr\u00e5n Juda r\u00e4knade till Benjamin.\n12:1 Och dessa voro de pr\u00e4ster och leviter som drogo upp med Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,\n12:2 Amarja, Malluk, Hattus,\n12:3 Sekanja, Rehum, Meremot,\n12:4 Iddo, Ginnetoi, Abia,\n12:5 Mijamin, Maadja, Bilga,\n12:6 Semaja, Jojarib, Jedaja,\n12:7 Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja. Dessa voro huvudm\u00e4n f\u00f6r pr\u00e4sterna och f\u00f6r sina br\u00f6der i Jesuas tid.\n12:8 Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och Mattanja, som j\u00e4mte sina br\u00f6der f\u00f6restod lovs\u00e5ngen;\n12:9 vidare Bakbukja och Unno, deras br\u00f6der, som hade sina platser mitt emot dem, s\u00e5 att var avdelning hade sin tj\u00e4nstg\u00f6ring.\n12:10 Och Jesua f\u00f6dde Jojakim, och Jojakim f\u00f6dde Eljasib, och Eljasib Jojada,\n12:11 och Jojada f\u00f6dde Jonatan, och Jonatan f\u00f6dde Jaddua.\n12:12 Och i Jojakims tid voro huvudm\u00e4nnen f\u00f6r pr\u00e4sternas familjer f\u00f6ljande: f\u00f6r Seraja Meraja, f\u00f6r Jeremia Hananja,\n12:13 f\u00f6r Esra Mesullam, f\u00f6r Amarja Johanan,\n12:14 f\u00f6r Malluki Jonatan, f\u00f6r Sebanja Josef,\n12:15 f\u00f6r Harim Adna, f\u00f6r Merajot Helkai,\n12:16 f\u00f6r Iddo Sakarja, f\u00f6r Ginneton Mesullam,\n12:17 f\u00f6r Abia Sikri, f\u00f6r Minjamin, f\u00f6r Moadja Piltai,\n12:18 f\u00f6r Bilga Sammua, f\u00f6r Semaja Jonatan,\n12:19 f\u00f6r Jojarib Mattenai, f\u00f6r Jedaja Ussi,\n12:20 f\u00f6r Sallai Kallai, f\u00f6r Amok Eber,\n12:21 f\u00f6r Hilkia Hasabja, f\u00f6r Jedaja Netanel.\n12:22 I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo huvudm\u00e4nnen f\u00f6r leviternas familjer upptecknade, \u00e4vens\u00e5 pr\u00e4sterna under persern Darejaves' regering.\n12:23 Huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Levi barns familjer \u00e4ro upptecknade i kr\u00f6nikeboken, \u00e4nda till Johanans, Eljasibs sons, tid.\n12:24 Och leviternas huvudm\u00e4n voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels son, samt deras br\u00f6der, som stodo mitt emot dem f\u00f6r att lova och tacka, s\u00e5som gudsmannen David hade bjudit, den ena tj\u00e4nstg\u00f6rande avdelningen j\u00e4mte den andra.\n12:25 Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub h\u00f6llo s\u00e5som d\u00f6rrvaktare vakt \u00f6ver f\u00f6rr\u00e5dshusen vid portarna.\n12:26 Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i Nehemjas, st\u00e5th\u00e5llarens, och i pr\u00e4sten Esras, den skriftl\u00e4rdes, tid.\n12:27 Och n\u00e4r Jerusalems mur skulle invigas, upps\u00f6kte man leviterna p\u00e5 alla deras orter och f\u00f6rde dem till Jerusalem f\u00f6r att h\u00e5lla invignings- och gl\u00e4djeh\u00f6gtid under tacks\u00e4gelse och s\u00e5ng, med cymbaler, psaltare och harpor.\n12:28 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig s\u00e5ngarnas barn s\u00e5v\u00e4l fr\u00e5n nejden runt omkring Jerusalem som fr\u00e5n netofatiternas byar,\n12:29 \u00e4vensom fr\u00e5n Bet-Haggilgal och fr\u00e5n Gebas och Asmavets utmarker; ty s\u00e5ngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.\n12:30 Och pr\u00e4sterna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.\n12:31 Och jag l\u00e4t Juda furstar stiga upp p\u00e5 muren. D\u00e4refter anordnade jag tv\u00e5 stora lovs\u00e5ngsk\u00f6rer och h\u00f6gtidst\u00e5g; den ena k\u00f6ren gick till h\u00f6ger ovanp\u00e5 muren, fram till Dyngporten.\n12:32 Och dem f\u00f6ljde Hosaja och ena h\u00e4lften av Juda furstar\n12:33 samt Asarja, Esra och Mesullam,\n12:34 Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,\n12:35 \u00e4vensom n\u00e5gra av pr\u00e4sterna s\u00f6ner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf,\n12:36 s\u00e5 ock hans br\u00f6der Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och Esra, den skriftl\u00e4rde, gick i spetsen f\u00f6r dem.\n12:37 Och de gingo \u00f6ver K\u00e4llporten och rakt fram uppf\u00f6r trapporna till Davids stad, p\u00e5 trappan i muren ovanf\u00f6r Davids hus, \u00e4nda fram till Vattenporten mot \u00f6ster.\n12:38 Och efter den andra lovs\u00e5ngsk\u00f6ren, som gick \u00e5t motsatt h\u00e5ll, f\u00f6ljde jag med andra h\u00e4lften av folket, ovanp\u00e5 muren, upp genom Ugnstornet \u00e4nda till Breda muren,\n12:39 vidare \u00f6ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom Hananeltornet, \u00e4nda fram till F\u00e5rporten; och de stannade vid F\u00e4ngelseporten.\n12:40 Sedan tr\u00e4dde de b\u00e5da lovs\u00e5ngsk\u00f6rerna upp i Guds hus, och likas\u00e5 jag och ena h\u00e4lften av f\u00f6rest\u00e5ndarna j\u00e4mte mig,\n12:41 s\u00e5 ock pr\u00e4sterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai, Sakarja och Hananja, med trumpeterna,\n12:42 och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser. Och s\u00e5ngarna l\u00e4to s\u00e5ngen ljuda under Jisrajas anf\u00f6rarskap.\n12:43 Och de offrade p\u00e5 den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade berett dem stor gl\u00e4dje; ocks\u00e5 kvinnor och barn voro glada. Och gl\u00e4djen fr\u00e5n Jerusalem h\u00f6rdes vida omkring.\n12:44 Vid samma tid tillsattes m\u00e4n som skulle f\u00f6rest\u00e5 f\u00f6rr\u00e5dskamrarna d\u00e4r offerg\u00e4rder, f\u00f6rstling och tionde nedlades; de skulle i dem hopsamla fr\u00e5n stads\u00e5krarna det som efter lagen tillkom pr\u00e4sterna och leviterna. Ty gl\u00e4dje r\u00e5dde i Juda \u00f6ver att pr\u00e4sterna och leviterna nu gjorde sin tj\u00e4nst.\n12:45 Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstj\u00e4nsten och vid reningarna, och likas\u00e5 gjorde s\u00e5ngarna och d\u00f6rrvaktarna sin tj\u00e4nst, s\u00e5som David och hans son Salomo hade bjudit.\n12:46 Ty redan i fordom tid, p\u00e5 Davids och Asafs tid, hans som var anf\u00f6rare f\u00f6r s\u00e5ngarna, sj\u00f6ngos lov- och tacks\u00e4gelses\u00e5nger till Gud.\n12:47 Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel \u00e5t s\u00e5ngarna och d\u00f6rrvaktarna vad som tillkom dem f\u00f6r var dag; och man gav \u00e5t leviterna deras helgade andel, och leviterna g\u00e5vo \u00e5t Arons s\u00f6ner deras helgade andel.\n13:1 Vid samma tid f\u00f6rel\u00e4ste man ur Moses bok f\u00f6r folket, och man fann d\u00e4ri skrivet att ingen ammonit eller moabit n\u00e5gonsin skulle f\u00e5 komma in i Guds f\u00f6rsamling,\n13:2 d\u00e4rf\u00f6r att de icke hade kommit Israels barn till m\u00f6tes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att f\u00f6rbanna dem; fast\u00e4n v\u00e5r Gud f\u00f6rvandlade f\u00f6rbannelsen till v\u00e4lsignelse.\n13:3 Och n\u00e4r de hade h\u00f6rt lagen, avskilde de allt slags fr\u00e4mmande folk fr\u00e5n Israel.\n13:4 Men en tid f\u00f6rut hade pr\u00e4sten Eljasib, som var satt att f\u00f6rest\u00e5 kammaren i v\u00e5r Guds hus, och som var en fr\u00e4nde till Tobia,\n13:5 \u00e5t denne inrett en stor kammare, d\u00e4r man f\u00f6rut pl\u00e4gade l\u00e4gga in spisoffret, r\u00f6kelsen och k\u00e4rlen och den tionde av s\u00e4d, vin och olja, som var best\u00e4md \u00e5t leviterna, s\u00e5ngarna och d\u00f6rrvaktarna, s\u00e5 ock offerg\u00e4rden \u00e5t pr\u00e4sterna.\n13:6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regerings\u00e5r hade jag \u00e5terkommit till konungen. Men sedan jag efter n\u00e5gon tid hade utbett mig tillst\u00e5nd av konungen,\n13:7 begav jag mig till Jerusalem. Och n\u00e4r jag d\u00e4r f\u00f6rnam det onda som Eljasib hade gjort till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r Tobia, d\u00e5 han hade inrett \u00e5t honom en kammare i f\u00f6rg\u00e5rdarna till Guds hus,\n13:8 misshagade detta mig h\u00f6geligen; och jag l\u00e4t kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.\n13:9 D\u00e4refter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag l\u00e4t \u00e5ter st\u00e4lla in i dem Guds hus' k\u00e4rl, s\u00e5 ock spisoffret och r\u00f6kelsen.\n13:10 Och n\u00e4r jag vidare fick veta att man icke hade givit \u00e5t leviterna vad dem tillkom, varf\u00f6r ock leviterna och s\u00e5ngarna, i st\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rr\u00e4tta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,\n13:11 d\u00e5 f\u00f6rebr\u00e5dde jag f\u00f6rest\u00e5ndarna detta och sade: \u00bbVarf\u00f6r har Guds hus blivit s\u00e5 f\u00f6rsummat?\u00bb Och jag h\u00e4mtade dem tillhopa och l\u00e4t dem inst\u00e4lla sig p\u00e5 sina platser.\n13:12 Och hela Juda f\u00f6rde fram till f\u00f6rr\u00e5dshusen sin tionde av s\u00e4d, vin och olja;\n13:13 och jag satte pr\u00e4sten Selemja och Sadok, den skriftl\u00e4rde, och Pedaja, en av leviterna, till f\u00f6rvaltare \u00f6ver f\u00f6rr\u00e5dshusen och gav dem till bitr\u00e4de Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda s\u00e5som p\u00e5litliga m\u00e4n, och de skulle nu ombes\u00f6rja utdelningen \u00e5t sina br\u00f6der.\n13:14 T\u00e4nk f\u00f6rdenskull p\u00e5 mig, min Gud, och l\u00e5t icke de fromma g\u00e4rningar bliva utpl\u00e5nade, som jag har gjort f\u00f6r min Guds hus och f\u00f6r tj\u00e4nstg\u00f6ringen d\u00e4r!\n13:15 Vid samma tid s\u00e5g jag i Juda huru man trampade vinpressarna p\u00e5 sabbaten och f\u00f6rde hem s\u00e4d, som man lastade p\u00e5 \u00e5snor, s\u00e5 ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man f\u00f6rde s\u00e5dant till Jerusalem p\u00e5 sabbatsdagen; och jag varnade dem, n\u00e4r de s\u00e5lde dessa livsf\u00f6rn\u00f6denheter.\n13:16 Och tyrierna, som vistades d\u00e4r, f\u00f6rde in fisk och alla slags varor och s\u00e5lde dem p\u00e5 sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.\n13:17 D\u00e5 f\u00f6rebr\u00e5dde jag Juda \u00e4dlingar detta och sade till dem: \u00bbHuru kunnen I handla s\u00e5 illa och d\u00e4rmed ohelga sabbatsdagen?\n13:18 Var det icke d\u00e4rf\u00f6r att edra f\u00e4der gjorde s\u00e5dant som v\u00e5r Gud l\u00e4t all denna olycka komma \u00f6ver oss och \u00f6ver denna stad? Och nu dragen I \u00e4nnu st\u00f6rre vrede \u00f6ver Israel genom att s\u00e5 ohelga sabbaten.\u00bb\n13:19 Och s\u00e5 snart det begynte bliva m\u00f6rkt i Jerusalems portar f\u00f6re sabbaten, tillsade jag att man skulle st\u00e4nga d\u00f6rrarna; jag tillsade ock att man icke skulle \u00f6ppna dem f\u00f6rr\u00e4n efter sabbaten. Och jag st\u00e4llde n\u00e5gra av mina tj\u00e4nare p\u00e5 vakt vid portarna, f\u00f6r att intet lastgods skulle kunna f\u00f6ras in p\u00e5 sabbatsdagen.\n13:20 D\u00e5 stannade k\u00f6pm\u00e4n och f\u00f6rs\u00e4ljare av alla slags varor utanf\u00f6r Jerusalem \u00f6ver natten, och det b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger.\n13:21 Men jag varnade dem och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r stannen I \u00f6ver natten framf\u00f6r muren? Om I \u00e4nnu en g\u00e5ng g\u00f6ren s\u00e5, skall jag l\u00e5ta min hand drabba eder.\u00bb\n13:22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och h\u00e5lla vakt vid portarna, f\u00f6r att sabbatsdagen m\u00e5tte h\u00e5llas helig. T\u00e4nk ock d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora n\u00e5d!\n13:23 P\u00e5 den tiden s\u00e5g jag ocks\u00e5 judiska m\u00e4n som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.\n13:24 Och deras barn talade till h\u00e4lften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock n\u00e5got av de andra folkens tungom\u00e5l.\n13:25 D\u00e5 f\u00f6rebr\u00e5dde jag dem detta och uttalade f\u00f6rbannelser \u00f6ver dem, ja, n\u00e5gra av dem slog jag och ryckte jag i sk\u00e4gget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: \u00bbI skolen icke giva edra d\u00f6ttrar \u00e5t deras s\u00f6ner, ej heller skolen I av deras d\u00f6ttrar taga hustrur \u00e5t edra s\u00f6ner eller \u00e5t eder sj\u00e4lva.\n13:26 Var det icke med s\u00e5dant som Salomo, Israels konung, f\u00f6rsyndade sig? Det fanns bland de m\u00e5nga folken ingen konung som var hans like, ty han var \u00e4lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung \u00f6ver hela Israel. Likv\u00e4l kommo de fr\u00e4mmande kvinnorna ocks\u00e5 honom att synda.\n13:27 Och nu skulle vi om eder f\u00e5 h\u00f6ra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot v\u00e5r Gud, i det att I haven tagit till eder fr\u00e4mmande kvinnor!\u00bb\n13:28 Och en son till Jojada, \u00f6verstepr\u00e4sten Eljasibs son, var m\u00e5g till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifr\u00e5n mig.\n13:29 T\u00e4nk p\u00e5 dem, min Gud, d\u00e4rf\u00f6r att de hava befl\u00e4ckat pr\u00e4stad\u00f6met och pr\u00e4stad\u00f6mets och leviternas f\u00f6rbund!\n13:30 S\u00e5 renade jag folket ifr\u00e5n allt fr\u00e4mmande v\u00e4sen; och jag fastst\u00e4llde vad pr\u00e4sterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,\n13:31 och huru vedoffret p\u00e5 best\u00e4mda tider skulle avl\u00e4mnas, och huru med f\u00f6rstlingsg\u00e5vorna skulle f\u00f6rfaras. T\u00e4nk h\u00e4rp\u00e5, min Gud, och r\u00e4kna mig det till godo!","title":"Swedish Bible: Nehemiah","type":"page"}