{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/num.htm","path":"bib/wb/swe/num.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/num.htm","text":"1:1 Och HERREN talade till Mose i Sinais \u00f6ken, i uppenbarelset\u00e4ltet, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i andra m\u00e5naden av det andra \u00e5ret efter deras utt\u00e5g ur Egyptens land; han sade:\n1:2 \u00bbR\u00e4knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, allt mank\u00f6n, var person f\u00f6r sig;\n1:3 alla stridbara m\u00e4n i Israel, de m\u00e4n som \u00e4ro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, dem skolen I inm\u00f6nstra efter deras h\u00e4ravdelningar, du och Aron.\n1:4 I skolen d\u00e4rvid taga till eder en man av var stam, den som \u00e4r huvudman f\u00f6r sin stams familjer.\n1:5 Och dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 de m\u00e4n som skola bitr\u00e4da eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son;\n1:6 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;\n1:7 av Juda: Naheson, Amminadabs son;\n1:8 av Isaskar: Netanel, Suars son;\n1:9 av Sebulon: Eliab, Helons son;\n1:10 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son;\n1:11 av Benjamin: Abidan, Gideonis son;\n1:12 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;\n1:13 av Aser: Pagiel, Okrans son;\n1:14 av Gad: Eljasaf, Deguels son;\n1:15 av Naftali: Ahira, Enans son.\u00bb\n1:16 Dessa voro ombud f\u00f6r menigheten, h\u00f6vdingar f\u00f6r sina f\u00e4dernestammar, huvudm\u00e4n f\u00f6r Israels \u00e4tter.\n1:17 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna m\u00e4n;\n1:18 och sedan de hade f\u00f6rsamlat hela menigheten p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i andra m\u00e5naden, blev folket inf\u00f6rt i f\u00f6rteckningen efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, var person f\u00f6r sig,\n1:19 allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose; och han m\u00f6nstrade dem i Sinais \u00f6ken.\n1:20 Och avkomlingarna av Rubens, Israels f\u00f6rstf\u00f6ddes, s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, var person f\u00f6r sig, alla av mank\u00f6n som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:21 s\u00e5 m\u00e5nga av Rubens stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde fyrtiosex tusen fem hundra.\n1:22 Avkomlingarna av Simeons s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, s\u00e5 m\u00e5nga som inm\u00f6nstrades, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, var person f\u00f6r sig, alla av mank\u00f6n som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:23 s\u00e5 m\u00e5nga av Simeons stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde femtionio tusen tre hundra.\n1:24 Avkomlingarna av Gads s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:25 s\u00e5 m\u00e5nga av Gads stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra femtio.\n1:26 Avkomlingarna av Judas s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:27 s\u00e5 m\u00e5nga av Juda stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde sjuttiofyra tusen sex hundra.\n1:28 Avkomlingarna av Isaskars s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:29 s\u00e5 m\u00e5nga av Isaskars stam son inm\u00f6nstrades, utgjorde femtiofyra tusen fyra hundra.\n1:30 Avkomlingarna av Sebulons s\u00f6ner upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:31 s\u00e5 m\u00e5nga av Sebulons stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde femtiosju tusen fyra hundra.\n1:32 Avkomlingarna av Josefs s\u00f6ner: Avkomlingarna av Efraims s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:33 s\u00e5 m\u00e5nga av Efraims stam som inm\u00f6nstrades; utgjorde fyrtio tusen fem hundra.\n1:34 Avkomlingarna av Manasses s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:35 s\u00e5 m\u00e5nga av Manasse stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde trettiotv\u00e5 tusen tv\u00e5 hundra.\n1:36 Avkomlingarna av Benjamins s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:37 s\u00e5 m\u00e5nga av Benjamins stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde trettiofem tusen fyra hundra.\n1:38 Avkomlingarna av Dans s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:39 s\u00e5 m\u00e5nga av Dans stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde sextiotv\u00e5 tusen sju hundra.\n1:40 Avkomlingarna av Asers s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:41 s\u00e5 m\u00e5nga av Asers stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde fyrtioett tusen fem hundra.\n1:42 Avkomlingarna av Naftalis s\u00f6ner, upptecknade efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n,\n1:43 s\u00e5 m\u00e5nga av Naftali stam som inm\u00f6nstrades, utgjorde femtiotre tusen fyra hundra.\n1:44 Dessa voro de inm\u00f6nstrade, de som blevo inm\u00f6nstrade av Mose och Aron och Israels h\u00f6vdingar, tolv m\u00e4n, som f\u00f6retr\u00e4dde var och en sin stamfamilj.\n1:45 Och alla de av Israels barn som inm\u00f6nstrades, efter deras familjer, de som voro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, alla stridbara m\u00e4n i Israel,\n1:46 alla dessa inm\u00f6nstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra femtio.\n1:47 Men leviterna i sin f\u00e4dernestam blevo icke inm\u00f6nstrade med de \u00f6vriga.\n1:48 Ty HERREN talade till Mose och sade:\n1:49 Levi stam allenast skall du icke inm\u00f6nstra, och du skall icke r\u00e4kna antalet av dem med de \u00f6vriga israeliterna;\n1:50 utan du skall f\u00f6rordna leviterna att f\u00f6rest\u00e5 vittnesb\u00f6rdets tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbeh\u00f6r. De skola b\u00e4ra tabernaklet och alla dess redskap och g\u00f6ra tj\u00e4nst d\u00e4rvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt l\u00e4ger.\n1:51 N\u00e4r tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det, och n\u00e4r tabernaklet skall sl\u00e5s upp, skola leviterna upps\u00e4tta det; men om n\u00e5gon fr\u00e4mmande kommer d\u00e4rvid, skall han d\u00f6das.\n1:52 De \u00f6vriga israeliterna skola l\u00e4gra sig var och en i sitt l\u00e4ger, och var och en under sitt baner, efter sina h\u00e4ravdelningar;\n1:53 men leviterna skola l\u00e4gra sig runt omkring vittnesb\u00f6rdets tabernakel, f\u00f6r att icke f\u00f6rt\u00f6rnelse m\u00e5 komma \u00f6ver Israels barns menighet; och leviterna skola iakttaga vad som \u00e4r att iakttaga vid vittnesb\u00f6rdets tabernakel.\n1:54 Och Israels barn gjorde s\u00e5; de gjorde i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n2:1 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n2:2 Israels barn skola l\u00e4gra sig var och en under sitt baner, vid de f\u00e4lttecken som h\u00f6ra till deras s\u00e4rskilda familjer; runt omkring uppenbarelset\u00e4ltet skola de l\u00e4gra sig s\u00e5, att de hava det framf\u00f6r sig.\n2:3 P\u00e5 framsidan, \u00f6sterut, skall Juda l\u00e4gra sig under sitt baner, efter sina h\u00e4ravdelningar: Juda barns h\u00f6vding Naheson, Amminadabs son\n2:4 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, sjuttiofyra tusen sex hundra man.\n2:5 Bredvid honom skall Isaskars stam l\u00e4gra sig: Isaskars barns h\u00f6vding Netanel, Suars son,\n2:6 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, femtiofyra tusen fyra hundra man.\n2:7 D\u00e4rn\u00e4st Sebulons stam: Sebulons barns h\u00f6vding Eliab, Helons son,\n2:8 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, femtiosju tusen fyra hundra man.\n2:9 De inm\u00f6nstrade som tillh\u00f6ra Juda l\u00e4ger utg\u00f6ra allts\u00e5 tillsammans ett hundra \u00e5ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina h\u00e4ravdelningar. De skola vid uppbrott t\u00e5ga fr\u00e4mst.\n2:10 Ruben skall l\u00e4gra sig under sitt baner s\u00f6derut, efter sina h\u00e4ravdelningar: Rubens barns h\u00f6vding Elisur, Sedeurs son,\n2:11 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, fyrtiosex tusen fem hundra man.\n2:12 Bredvid honom skall Simeons stam l\u00e4gra sig: Simeons barns h\u00f6vding Selumiel, Surisaddais son,\n2:13 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, femtionio tusen tre hundra man.\n2:14 D\u00e4rn\u00e4st Gads stam: Gads barns h\u00f6vding Eljasaf, Reguels son\n2:15 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, fyrtiofem tusen sex hundra femtio man.\n2:16 De inm\u00f6nstrade som tillh\u00f6ra Rubens l\u00e4ger utg\u00f6ra allts\u00e5 tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man, delade i sina h\u00e4ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t\u00e5ga i andra rummet.\n2:17 Sedan skall uppenbarelset\u00e4ltet med leviternas l\u00e4ger hava sin plats i t\u00e5get, mitt emellan de \u00f6vriga l\u00e4gren. I den ordning de l\u00e4gra sig skola de ock t\u00e5ga, var och en p\u00e5 sin plats, under sina baner.\n2:18 Efraim skall l\u00e4gra sig under sitt baner v\u00e4sterut, efter sina h\u00e4ravdelningar: Efraims barns h\u00f6vding Elisama, Ammihuds son,\n2:19 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, fyrtio tusen fem hundra man.\n2:20 Bredvid honom skall Manasse stam l\u00e4gra sig: Manasse barns h\u00f6vding Gamliel, Pedasurs son,\n2:21 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, trettiotv\u00e5 tusen tv\u00e5 hundra man.\n2:22 D\u00e4rn\u00e4st Benjamins stam: Benjamins barns h\u00f6vding Abidan, Gideonis son,\n2:23 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, trettiofem tusen fyra hundra man.\n2:24 De inm\u00f6nstrade som tillh\u00f6ra Efraims l\u00e4ger utg\u00f6ra allts\u00e5 tillsammans ett hundra \u00e5tta tusen ett hundra man, delade i sina h\u00e4ravdelningar. Och de skola vid uppbrott t\u00e5ga i tredje rummet.\n2:25 Dan skall l\u00e4gra sig under sitt baner norrut, efter sina h\u00e4ravdelningar: Dans barns h\u00f6vding Ahieser, Ammisaddais son,\n2:26 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, sextiotv\u00e5 tusen sju hundra man.\n2:27 Bredvid honom skall Asers stam l\u00e4gra sig: Asers barns h\u00f6vding Pagiel, Okrans son,\n2:28 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans har, fyrtioett tusen fem hundra man.\n2:29 D\u00e4rn\u00e4st Naftali stam: Naftali barns h\u00f6vding Ahira, Enans son,\n2:30 med de inm\u00f6nstrade som utg\u00f6ra hans h\u00e4r, femtiotre tusen fyra hundra man.\n2:31 De inm\u00f6nstrade som tillh\u00f6ra Dans l\u00e4ger utg\u00f6ra allts\u00e5 tillsammans ett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrott t\u00e5ga sist, under sina baner.\n2:32 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som inm\u00f6nstrades. De som inm\u00f6nstrades i l\u00e4gren, efter sina h\u00e4ravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem hundra femtio man.\n2:33 Men leviterna blevo icke inm\u00f6nstrade med de \u00f6vriga israeliterna, ty s\u00e5 hade HERREN: bjudit Mose.\n2:34 Och Israels barn gjorde s\u00e5; alldeles s\u00e5, som HERREN hade bjudit Mose, l\u00e4grade de sig under sina baner, och s\u00e5 t\u00e5gade de ock, var och en i sin sl\u00e4kt, efter sin familj.\n3:1 Detta \u00e4r ber\u00e4ttelsen om Arons och Moses sl\u00e4kt, vid den tid d\u00e5 HERREN talade med Mose p\u00e5 Sinai berg.\n3:2 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Arons s\u00f6ner: Nadab, den f\u00f6rstf\u00f6dde, och Abihu, Eleasar och Itamar.\n3:3 Dessa voro namnen p\u00e5 Arons s\u00f6ner, de smorda pr\u00e4sterna, som hade mottagit handfyllning till att vara pr\u00e4ster.\n3:4 Men Nadab och Abihu f\u00f6llo d\u00f6da ned inf\u00f6r HERRENS ansikte, n\u00e4r de framburo fr\u00e4mmande eld inf\u00f6r HERRENS ansikte i Sinais \u00f6ken; och de hade inga s\u00f6ner. Sedan voro Eleasar och Itamar pr\u00e4ster under sin fader Aron.\n3:5 Och HERREN talade till Mose och sade:\n3:6 Levi stam skall du l\u00e5ta f\u00e5 tilltr\u00e4de hit; du skall l\u00e5ta dem st\u00e5 inf\u00f6r pr\u00e4sten Aron f\u00f6r att betj\u00e4na honom.\n3:7 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela menigheten har att iakttaga, inf\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltet, i det att de f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten vid tabernaklet.\n3:8 Och de skola hava v\u00e5rden om alla uppenbarelset\u00e4ltets tillbeh\u00f6r, och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten vid tabernaklet.\n3:9 Allts\u00e5 skall du giva leviterna \u00e5t Aron och hans s\u00f6ner; de skola vara honom givna s\u00e5som g\u00e5va av Israels barn.\n3:10 Men Aron och hans s\u00f6ner skall du anbefalla att iakttaga vad som h\u00f6r till deras pr\u00e4st\u00e4mbete. Om n\u00e5gon fr\u00e4mmande kommer d\u00e4rvid, skall han d\u00f6das.\n3:11 Och HERREN talade till Mose och sade:\n3:12 Se, jag har sj\u00e4lv bland Israels barn uttagit leviterna i st\u00e4llet f\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn, allt som \u00f6ppnar moderlivet, s\u00e5 att leviterna skola tillh\u00f6ra mig.\n3:13 Ty mig tillh\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt; p\u00e5 den dag d\u00e5 jag slog allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land helgade jag \u00e5t mig allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Israel, s\u00e5v\u00e4l m\u00e4nniskor som boskap. Mig skola de tillh\u00f6ra. Jag \u00e4r HERREN.\n3:14 Och HERREN talade till Mose i Sinais \u00f6ken och sade:\n3:15 M\u00f6nstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras sl\u00e4kter; alla av mank\u00f6n som \u00e4ro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver skall du inm\u00f6nstra.\n3:16 och Mose inm\u00f6nstrade dem efter HERRENS befallning, s\u00e5som honom hade blivit bjudet.\n3:17 Och dessa voro Levis s\u00f6ner, efter deras namn: Gerson, Kehat och Merari.\n3:18 Och dessa voro namnen p\u00e5 Gersons s\u00f6ner, efter deras sl\u00e4kter: Libni och Simei.\n3:19 Och Kehats s\u00f6ner efter sina sl\u00e4kter voro Amram och Jishar, Hebron och Ussiel.\n3:20 Och Meraris s\u00f6ner efter sina sl\u00e4kter voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas sl\u00e4kter, efter deras familjer.\n3:21 Fr\u00e5n Gerson h\u00e4rstammade libniternas sl\u00e4kt och simeiternas sl\u00e4kt; dessa voro gersoniternas sl\u00e4kter.\n3:22 De av dem som inm\u00f6nstrades, i det att man r\u00e4knade alla dem av mank\u00f6n som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver dessa inm\u00f6nstrade utgjorde sju tusen fem hundra.\n3:23 Gersoniternas sl\u00e4kter hade sitt l\u00e4ger bakom tabernaklet, v\u00e4sterut.\n3:24 Och h\u00f6vding f\u00f6r gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.\n3:25 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelset\u00e4ltet hava v\u00e5rden om sj\u00e4lva tabernaklet och dess t\u00e4ckelse, om dess \u00f6verdrag och om f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet,\n3:26 vidare om f\u00f6rg\u00e5rdens omh\u00e4ngen och om f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till f\u00f6rg\u00e5rden, som omgav tabernaklet och altaret, s\u00e5 ock om dess streck -- vad arbete nu kunde f\u00f6rekomma d\u00e4rvid.\n3:27 Fr\u00e5n Kehat h\u00e4rstammade amramiternas sl\u00e4kt, jishariternas sl\u00e4kt hebroniternas sl\u00e4kt och ussieliternas sl\u00e4kt; dessa voro kehatiternas sl\u00e4kter.\n3:28 N\u00e4r man r\u00e4knade alla dem av mank\u00f6n som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, utgjorde de \u00e5tta tusen sex hundra; dessa voro de som skulle hava v\u00e5rden om de heliga f\u00f6rem\u00e5len.\n3:29 Kehats barns sl\u00e4kter hade sitt l\u00e4ger vid sidan av tabernaklet, s\u00f6derut.\n3:30 Och h\u00f6vding f\u00f6r de kehatitiska sl\u00e4kternas stamfamilj; var Elisafan, Ussiels son.\n3:31 De skulle hava v\u00e5rden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och de tillbeh\u00f6r till de heliga f\u00f6rem\u00e5len, som begagnades vid gudstj\u00e4nsten, s\u00e5 ock om f\u00f6rh\u00e4nget och om allt arbete d\u00e4rvid.\n3:32 Men \u00f6verh\u00f6vding \u00f6ver alla leviterna var Eleasar, pr\u00e4sten Arons son; han var f\u00f6rman f\u00f6r dem som skulle hava v\u00e5rden om de heliga f\u00f6rem\u00e5len.\n3:33 Fr\u00e5n Merari h\u00e4rstammade maheliternas sl\u00e4kt och musiternas sl\u00e4kt; dessa voro merariternas sl\u00e4kter.\n3:34 Och de av dem som inm\u00f6nstrades, i det att man r\u00e4knade alla dem av mank\u00f6n som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, utgjorde sex tusen tv\u00e5 hundra.\n3:35 Och h\u00f6vding f\u00f6r de meraritiska sl\u00e4kternas stamfamilj var Suriel, Abihails son. De hade sitt l\u00e4ger vid sidan av tabernaklet, norrut.\n3:36 Och Meraris barn fingo till \u00e5liggande att hava v\u00e5rden om br\u00e4derna till tabernaklet, om dess tv\u00e4rst\u00e4nger, stolpar och fotstycken och om alla dess tillbeh\u00f6r och om allt arbete d\u00e4rvid,\n3:37 s\u00e5 ock om stolparna till f\u00f6rg\u00e5rden runt omkring med deras fotstycken, deras pluggar och streck.\n3:38 Men mitt f\u00f6r tabernaklet, p\u00e5 framsidan, mitt f\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltet, \u00f6sterut, hade Mose och Aron och hans s\u00f6ner sitt l\u00e4ger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om n\u00e5gon fr\u00e4mmande kom d\u00e4rvid, skulle han d\u00f6das.\n3:39 De inm\u00f6nstrade av leviterna som Mose och Aron inm\u00f6nstrade efter deras sl\u00e4kter, enligt HERRENS befallning, alla av mank\u00f6n som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, utgjorde tillsammans tjugutv\u00e5 tusen.\n3:40 Och HERREN sade till Mose: M\u00f6nstra allt f\u00f6rstf\u00f6tt av mank\u00f6n bland Israels barn, alla som \u00e4ro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, och r\u00e4kna antalet av deras namn.\n3:41 Och tag ut \u00e5t mig -- ty jag \u00e4r HERREN -- leviterna i st\u00e4llet f\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn, s\u00e5 ock leviternas boskap i st\u00e4llet f\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barns boskap.\n3:42 Och Mose m\u00f6nstrade allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn, s\u00e5som HERREN hade bjudit honom.\n3:43 Och de f\u00f6rstf\u00f6dde av mank\u00f6n, vart namn r\u00e4knat s\u00e4rskilt, de som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, utgjorde, s\u00e5 m\u00e5nga som inm\u00f6nstrades, tillsammans tjugutv\u00e5 tusen tv\u00e5 hundra sjuttiotre.\n3:44 Och HERREN talade till Mose och sade:\n3:45 Du skall uttaga leviterna i st\u00e4llet f\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn, s\u00e5 ock leviternas boskap i st\u00e4llet f\u00f6r dessas boskap; s\u00e5 att leviterna skola tillh\u00f6ra mig. Jag \u00e4r HERREN.\n3:46 Men till l\u00f6sen f\u00f6r de tv\u00e5 hundra sjuttiotre personer med vilka antalet av Israels barns f\u00f6rstf\u00f6dde \u00f6verstiger leviternas antal,\n3:47 skall du taga fem siklar f\u00f6r var person; du skall taga upp dessa efter helgedomssikelns vikt, sikeln r\u00e4knad till tjugu gera.\n3:48 Och du skall giva penningarna \u00e5t Aron och hans s\u00f6ner s\u00e5som l\u00f6sen f\u00f6r de \u00f6vertaliga bland folket.\n3:49 Och Mose tog l\u00f6sesumman av dem som voro \u00f6vertaliga, n\u00e4r man r\u00e4knade dem som voro l\u00f6sta genom leviterna.\n3:50 Av Israels barns f\u00f6rstf\u00f6dde tog han penningarna, ett tusen tre hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.\n3:51 Och Mose gav l\u00f6sesumman \u00e5t Aron och hans s\u00f6ner, efter HERRENS befallning, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n4:1 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n4:2 R\u00e4knen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer,\n4:3 dem som \u00e4ro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunna f\u00f6rr\u00e4tta sysslor vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n4:4 Och detta skall vara Kehats barns tj\u00e4nstg\u00f6ring vid uppenbarelset\u00e4ltet: de skola hava hand om de h\u00f6gheliga f\u00f6rem\u00e5len.\n4:5 N\u00e4r l\u00e4gret skall bryta upp, skola Aron och hans s\u00f6ner g\u00e5 in och taga ned den f\u00f6rl\u00e5t som h\u00e4nger framf\u00f6r arken och med den \u00f6vert\u00e4cka vittnesb\u00f6rdets ark;\n4:6 d\u00e4r\u00f6ver skola de l\u00e4gga ett \u00f6verdrag av tahasskinn och \u00f6ver detta ytterligare breda ett kl\u00e4de, helt och h\u00e5llet m\u00f6rkbl\u00e5tt; sedan skola de s\u00e4tta in st\u00e4ngerna.\n4:7 Och \u00f6ver sk\u00e5debr\u00f6dsbordet skola de breda ett m\u00f6rkbl\u00e5tt kl\u00e4de och st\u00e4lla d\u00e4rp\u00e5 faten, sk\u00e5larna och b\u00e4garna, \u00e4vensom kannorna till drickoffren; \u00bbdet best\u00e4ndiga br\u00f6det\u00bb skall ock l\u00e4ggas d\u00e4rp\u00e5.\n4:8 H\u00e4r\u00f6ver skola de breda ett rosenr\u00f6tt kl\u00e4de och bet\u00e4cka detta med ett \u00f6verdrag av tahasskinn; sedan skola de s\u00e4tta in st\u00e4ngerna.\n4:9 Och de skola taga ett m\u00f6rkbl\u00e5tt kl\u00e4de och d\u00e4rmed \u00f6vert\u00e4cka ljusstaken och dess lampor, lampt\u00e4nger och brickor, s\u00e5 ock alla tillh\u00f6rande oljek\u00e4rl som begagnas under tj\u00e4nstg\u00f6ringen d\u00e4rvid;\n4:10 och de skola l\u00e4gga den med alla dess tillbeh\u00f6r i ett \u00f6verdrag av tahasskinn och sedan l\u00e4gga alltsammans p\u00e5 en b\u00e5r.\n4:11 \u00d6ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett m\u00f6rkbl\u00e5tt kl\u00e4de och bet\u00e4cka detta med ett \u00f6verdrag av tahasskinn, sedan skola de s\u00e4tta in st\u00e4ngerna.\n4:12 Och de skola taga alla gudstj\u00e4nstredskap, som begagnas vid tj\u00e4nstg\u00f6ringen i helgedomen, och l\u00e4gga dem i ett m\u00f6rkbl\u00e5tt kl\u00e4de och bet\u00e4cka dem med ett \u00f6verdrag av tahasskinn, och sedan l\u00e4gga dem p\u00e5 en b\u00e5r.\n4:13 Och de skola taga bort askan fr\u00e5n altaret och breda \u00f6ver det ett purpurr\u00f6tt kl\u00e4de\n4:14 och l\u00e4gga d\u00e4rp\u00e5 alla tillbeh\u00f6r som begagnas under tj\u00e4nstg\u00f6ringen d\u00e4rvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sk\u00e5larna, korteligen, altarets alla tillbeh\u00f6r; och d\u00e4r\u00f6ver skola de breda ett \u00f6verdrag av tahasskinn och s\u00e5 s\u00e4tta in st\u00e4ngerna.\n4:15 Sedan nu Aron och hans s\u00f6ner, n\u00e4r l\u00e4gret skall bryta upp, s\u00e5 hava \u00f6vert\u00e4ckt de heliga f\u00f6rem\u00e5len och alla tillbeh\u00f6r till dessa heliga f\u00f6rem\u00e5l, skola d\u00e4refter Kehats barn komma f\u00f6r att b\u00e4ra; men de m\u00e5 icke r\u00f6ra vid de heliga f\u00f6rem\u00e5len, ty d\u00e5 skola de d\u00f6. Detta \u00e4r vad Kehats barn hava att b\u00e4ra av det som h\u00f6r till uppenbarelset\u00e4ltet.\n4:16 Och Eleasars, pr\u00e4sten Arons sons \u00e5liggande skall vara att hava v\u00e5rden om oljan till ljusstaken, om den v\u00e4lluktande r\u00f6kelsen, om det dagliga spisoffret och om sm\u00f6rjelseoljan; hans \u00e5liggande skall vara att hava v\u00e5rden om hela tabernaklet och om allt vad d\u00e4ri \u00e4r, de heliga f\u00f6rem\u00e5len och deras tillbeh\u00f6r.\n4:17 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n4:18 L\u00e5ten icke kehatiternas sl\u00e4ktgren utrotas ur leviternas stam.\n4:19 Utan g\u00f6ren p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt med dem, f\u00f6r att de m\u00e5 leva och icke d\u00f6, n\u00e4r de nalkas de h\u00f6gheliga f\u00f6rem\u00e5len: Aron och hans s\u00f6ner skola g\u00e5 in och anvisa var och en av dem vad han har att g\u00f6ra eller b\u00e4ra\n4:20 men sj\u00e4lva m\u00e5 de icke g\u00e5 in och se de heliga f\u00f6rem\u00e5len, icke ens ett \u00f6gonblick, ty d\u00e5 skola de d\u00f6.\n4:21 Och HERREN talade till Mose och sade:\n4:22 R\u00e4kna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och efter deras sl\u00e4kter.\n4:23 Dem som \u00e4ro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, skall du inm\u00f6nstra, alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunna f\u00f6rr\u00e4tta arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n4:24 Detta skall vara gersoniternas sl\u00e4kters tj\u00e4nstg\u00f6ring, vad de hava att g\u00f6ra och vad de hava att b\u00e4ra:\n4:25 de skola b\u00e4ra de tygv\u00e5der av vilka tabernaklet bildas, uppenbarelset\u00e4ltets t\u00e4ckelse, dess \u00f6verdrag och det \u00f6verdrag av tahasskinn som ligger ovanp\u00e5 detta, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet,\n4:26 vidare omh\u00e4ngena till f\u00f6rg\u00e5rden, f\u00f6rh\u00e4nget f\u00f6r porten till f\u00f6rg\u00e5rden, som omgiver tabernaklet och altaret, s\u00e5 ock tillh\u00f6rande streck och alla redskap till arbetet d\u00e4rvid; och allt som h\u00e4rvid \u00e4r att g\u00f6ra skola de f\u00f6rr\u00e4tta.\n4:27 P\u00e5 det s\u00e4tt Aron och hans s\u00f6ner best\u00e4mma skall Gersons barns hela tj\u00e4nstg\u00f6ring f\u00f6rsigg\u00e5, i fr\u00e5ga om allt vad de hava att b\u00e4ra och g\u00f6ra; och I skolen \u00f6verl\u00e4mna i deras v\u00e5rd allt vad de hava att b\u00e4ra.\n4:28 Detta \u00e4r den tj\u00e4nstg\u00f6ring som Gersons barns sl\u00e4kter skola hava vid uppenbarelset\u00e4ltet; och vad de hava att iakttaga skola de utf\u00f6ra under ledning av Itamar, pr\u00e4sten Arons son\n4:29 Meraris barn skall du inm\u00f6nstra, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer.\n4:30 Dem som \u00e4ro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, skall du inm\u00f6nstra, alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunna f\u00f6rr\u00e4tta arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n4:31 Och detta \u00e4r vad som skall \u00e5ligga dem att b\u00e4ra, allt vad som h\u00f6r till deras tj\u00e4nstg\u00f6ring vid uppenbarelset\u00e4ltet: br\u00e4derna till tabernaklet, dess tv\u00e4rst\u00e4nger, stolpar och fotstycken,\n4:32 s\u00e5 ock stolparna till f\u00f6rg\u00e5rden runt omkring med deras fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbeh\u00f6r och allt som h\u00f6r till arbetet d\u00e4rvid; och I skolen l\u00e4mna dem uppgift p\u00e5 de s\u00e4rskilda f\u00f6rem\u00e5l som det \u00e5ligger dem att b\u00e4ra.\n4:33 Detta skall vara de meraritiska sl\u00e4kternas tj\u00e4nstg\u00f6ring, allt vad som h\u00f6r till deras tj\u00e4nstg\u00f6ring vid uppenbarelset\u00e4ltet; och det skall utf\u00f6ras under ledning av Itamar, pr\u00e4sten Arons son.\n4:34 Och Mose och Aron och menighetens h\u00f6vdingar inm\u00f6nstrade Kehats barn, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer,\n4:35 dem som voro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunde g\u00f6ra arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n4:36 Och de av dem som inm\u00f6nstrades, efter deras sl\u00e4kter, utgjorde tv\u00e5 tusen sju hundra femtio.\n4:37 S\u00e5 m\u00e5nga voro de av kehatiternas sl\u00e4kter som inm\u00f6nstrades, summan av dem som skulle g\u00f6ra tj\u00e4nst vid uppenbarelset\u00e4ltet, de som Mose och Aron inm\u00f6nstrade, efter HERRENS befallning genom Mose.\n4:38 Och de av Gersons barn som inm\u00f6nstrades, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer,\n4:39 de som voro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunde g\u00f6ra arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet,\n4:40 dessa som inm\u00f6nstrades efter sina sl\u00e4kter och efter sina familjer utgjorde tv\u00e5 tusen sex hundra trettio.\n4:41 S\u00e5 m\u00e5nga voro de av Gersons barns sl\u00e4kter som inm\u00f6nstrades, summan av dem som skulle g\u00f6ra tj\u00e4nst vid uppenbarelset\u00e4ltet, de som Mose och Aron inm\u00f6nstrade, efter HERRENS befallning.\n4:42 Och de av Meraris barns sl\u00e4kter som inm\u00f6nstrades, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer,\n4:43 de som voro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, alla tj\u00e4nstbara m\u00e4n som kunde g\u00f6ra arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet,\n4:44 dessa som inm\u00f6nstrades efter sina sl\u00e4kter utgjorde tre tusen tv\u00e5 hundra.\n4:45 S\u00e5 m\u00e5nga voro de av Meraris barns sl\u00e4kter som inm\u00f6nstrades, de som Mose och Aron inm\u00f6nstrade efter HERRENS befallning genom Mose.\n4:46 De av leviterna som Mose och Aron och Israels h\u00f6vdingar inm\u00f6nstrade, efter deras sl\u00e4kter och efter deras familjer,\n4:47 de som voro trettio \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, \u00e4nda till femtio \u00e5r, alla som kunde f\u00f6rr\u00e4tta n\u00e5got tj\u00e4nstg\u00f6ringsarbete eller n\u00e5got b\u00e4rarearbete vid uppenbarelset\u00e4ltet,\n4:48 dessa som inm\u00f6nstrades utgjorde tillsammans \u00e5tta tusen fem hundra \u00e5ttio.\n4:49 Efter HERRENS befallning blevo de inm\u00f6nstrade genom Mose, var och en till det som han hade att g\u00f6ra eller b\u00e4ra, och var och en fick det \u00e5liggande som HERREN hade bjudit Mose.\n5:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n5:2 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur l\u00e4gret var och en som \u00e4r spet\u00e4lsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom n\u00e5gon d\u00f6d.\n5:3 En s\u00e5dan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till n\u00e5got st\u00e4lle utanf\u00f6r l\u00e4gret skolen I skicka honom, f\u00f6r att han icke m\u00e5 orena deras l\u00e4ger; jag har ju min boning mitt ibland dem.\n5:4 Och Israels barn gjorde s\u00e5; de skickade dem till ett st\u00e4lle utanf\u00f6r l\u00e4gret; s\u00e5som HERREN hade tillsagt Mose, s\u00e5 gjorde Israels barn.\n5:5 Och HERREN talade till Mose och sade:\n5:6 Tala till Israels barn: Om n\u00e5gon, vare sig man eller kvinna, beg\u00e5r n\u00e5gon synd -- vad det nu m\u00e5 vara, vari en m\u00e4nniska kan f\u00f6rsynda sig -- i det han g\u00f6r sig skyldig till en or\u00e4ttr\u00e5dighet mot HERREN, och denna person allts\u00e5 \u00e5drager sig skuld,\n5:7 s\u00e5 skall han bek\u00e4nna den synd han har beg\u00e5tt, och ers\u00e4tta det han har f\u00f6rbrutit sig p\u00e5 till dess fulla belopp och l\u00e4gga femtedelen av v\u00e4rdet d\u00e4rtill; och detta skall han giva \u00e5t den som han har f\u00f6rbrutit sig emot.\n5:8 Men om denne icke har efterl\u00e4mnat n\u00e5gon b\u00f6rdeman, \u00e5t vilken ers\u00e4ttning kan givas f\u00f6r det han har f\u00f6rbrutit sig p\u00e5, d\u00e5 skall ers\u00e4ttningen f\u00f6r detta givas \u00e5t HERREN och tillh\u00f6ra pr\u00e4sten, utom f\u00f6rsoningsv\u00e4duren, med vilken f\u00f6rsoning bringas f\u00f6r den skyldige.\n5:9 Och alla heliga g\u00e5vor som Israels barn giva s\u00e5som en g\u00e4rd, vilken de b\u00e4ra fram till pr\u00e4sten, skola tillh\u00f6ra denne;\n5:10 honom skola allas heliga g\u00e5vor tillh\u00f6ra; vad n\u00e5gon giver \u00e5t pr\u00e4sten skall tillh\u00f6ra denne.\n5:11 Och HERREN talade till Mose och sade:\n5:12 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,\n5:13 i det att n\u00e5gon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har f\u00e5tt veta d\u00e4rav, och utan att hon har blivit r\u00f6jd, fast\u00e4n hon verkligen har l\u00e5tit sk\u00e4nda sig; om allts\u00e5 intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen p\u00e5 bar g\u00e4rning,\n5:14 men misstankens ande likv\u00e4l kommer \u00f6ver honom, s\u00e5 att han f\u00e5r misstanke mot sin hustru, och det verkligen \u00e4r s\u00e5, att hon har l\u00e5tit sk\u00e4nda sig; eller om misstankens ande kommer \u00f6ver honom, s\u00e5 att han f\u00e5r misstanke mot sin hustru, och detta fast\u00e4n hon icke har l\u00e5tit sk\u00e4nda sig:\n5:15 s\u00e5 skall mannen f\u00f6ra sin hustru till pr\u00e4sten och s\u00e5som offer f\u00f6r henne b\u00e4ra fram en tiondedels efa kornmj\u00f6l, men ingen olja skall han gjuta d\u00e4rp\u00e5 och ingen r\u00f6kelse l\u00e4gga d\u00e4rp\u00e5, ty det \u00e4r ett misstankeoffer, ett \u00e5minnelseoffer, som bringar en missg\u00e4rning i \u00e5minnelse.\n5:16 Och pr\u00e4sten skall f\u00f6ra henne fram och st\u00e4lla henne inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n5:17 Och pr\u00e4sten skall taga heligt vatten i ett lerk\u00e4rl, och sedan skall pr\u00e4sten taga n\u00e5got av stoftet p\u00e5 tabernaklets golv och l\u00e4gga i vattnet.\n5:18 Och pr\u00e4sten skall st\u00e4lla kvinnan fram inf\u00f6r HERRENS ansikte och l\u00f6sa upp kvinnans h\u00e5r och l\u00e4gga p\u00e5 hennes h\u00e4nder \u00e5minnelseoffret, det \u00e4r misstankeoffret; men pr\u00e4sten sj\u00e4lv skall h\u00e5lla i sin hand det f\u00f6rbannelsebringande olycksvattnet.\n5:19 D\u00e4refter skall pr\u00e4sten besv\u00e4rja kvinnan och s\u00e4ga till henne: \u00bbOm ingen har l\u00e4grat dig och du icke har svikit din man genom att l\u00e5ta sk\u00e4nda dig, s\u00e5 m\u00e5 detta f\u00f6rbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.\n5:20 Men om du har svikit din man och l\u00e5tit sk\u00e4nda dig, i det att n\u00e5gon annan \u00e4n din man har beblandat sig med dig\u00bb\n5:21 (pr\u00e4sten besv\u00e4rjer nu kvinnan med f\u00f6rbannelsens ed, i det han s\u00e4ger till kvinnan:) \u00bbD\u00e5 m\u00e5 HERREN g\u00f6ra dig till ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar och sv\u00e4r bland ditt folk; HERREN m\u00e5 d\u00e5 l\u00e5ta din l\u00e4nd f\u00f6rvissna och din buk sv\u00e4lla upp;\n5:22 ja, n\u00e4r du har f\u00e5tt detta f\u00f6rbannelsebringande vatten in i ditt liv, d\u00e5 m\u00e5 det komma din buk att sv\u00e4lla upp och din l\u00e4nd att f\u00f6rvissna.\u00bb Och kvinnan skall s\u00e4ga: \u00bbAmen, amen.\u00bb\n5:23 Sedan skall pr\u00e4sten skriva upp dessa f\u00f6rbannelser p\u00e5 ett blad och d\u00e4refter avtv\u00e5 dem i olycksvattnet\n5:24 och giva kvinnan det f\u00f6rbannelsebringande olycksvattnet att dricka, f\u00f6r att detta f\u00f6rbannelsebringande vatten m\u00e5 bliva henne till olycka, n\u00e4r hon har f\u00e5tt det i sig.\n5:25 Och pr\u00e4sten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inf\u00f6r HERRENS ansikte och b\u00e4ra det fram till altaret.\n5:26 Och pr\u00e4sten skall av offret taga en handfull, det som utg\u00f6r sj\u00e4lva altaroffret, och f\u00f6rbr\u00e4nna det p\u00e5 altaret; d\u00e4refter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.\n5:27 Och n\u00e4r han s\u00e5 har givit henne vattnet att dricka, d\u00e5 skall detta ske: om hon har l\u00e5tit sk\u00e4nda sig och varit sin man otrogen, s\u00e5 skall det f\u00f6rbannelsebringande vattnet, n\u00e4r hon har f\u00e5tt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sv\u00e4ller upp och hennes l\u00e4nd f\u00f6rvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man n\u00e4mner, n\u00e4r man f\u00f6rbannar bland hennes folk.\n5:28 Men om kvinnan icke har l\u00e5tit sk\u00e4nda sig, utan \u00e4r ren, d\u00e5 skall hon f\u00f6rbliva oskadd och kunna undf\u00e5 livsfrukt.\n5:29 Detta \u00e4r misstankelagen, om huru f\u00f6rfaras skall, n\u00e4r en kvinna har svikit sin man och l\u00e5tit sk\u00e4nda sig,\n5:30 eller n\u00e4r eljest misstankens ande kommer \u00f6ver en man, s\u00e5 att han misst\u00e4nker sin hustru; han skall d\u00e5 st\u00e4lla hustrun fram inf\u00f6r HERRENS ansikte, och pr\u00e4sten skall med henne g\u00f6ra allt vad denna lag stadgar.\n5:31 S\u00e5 skall mannen vara fri ifr\u00e5n missg\u00e4rning, men hustrun kommer att b\u00e4ra p\u00e5 missg\u00e4rning.\n6:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n6:2 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: Om n\u00e5gon, vare sig man eller kvinna, har att fullg\u00f6ra ett nasirl\u00f6fte, ett l\u00f6fte att vara HERRENS nasir,\n6:3 s\u00e5 skall han avh\u00e5lla sig fr\u00e5n vin och starka drycker; han skall icke dricka n\u00e5gon syrad dryck av vin eller n\u00e5gon annan syrad stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller skall han \u00e4ta druvor, vare sig friska eller torra.\n6:4 S\u00e5 l\u00e4nge hans nasirtid varar, skall han icke \u00e4ta n\u00e5got som kommer av vintr\u00e4det, icke ens dess kartar eller sp\u00e4da skott.\n6:5 S\u00e5 l\u00e4nge hans nasirl\u00f6fte varar, skall ingen rakkniv komma p\u00e5 hans huvud; till dess att den tid \u00e4r ute, under vilken han skall vara HERRENS nasir, skall han vara helig och l\u00e5te h\u00e5ret v\u00e4xa l\u00e5ngt p\u00e5 sitt huvud.\n6:6 S\u00e5 l\u00e4nge han \u00e4r HERRENS nasir, skall han icke nalkas n\u00e5gon d\u00f6d.\n6:7 Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin syster f\u00e5r han \u00e5draga sig orenhet, om de d\u00f6 ty han b\u00e4r p\u00e5 sitt huvud tecknet till att han \u00e4r sin Guds nasir;\n6:8 s\u00e5 l\u00e4nge hans nasirtid varar, \u00e4r han helgad \u00e5t HERREN.\n6:9 Men om n\u00e5gon of\u00f6rt\u00e4nkt och pl\u00f6tsligt d\u00f6r i hans n\u00e4rhet, och d\u00e4rmed orenar hans huvud, p\u00e5 vilket han b\u00e4r nasirtecknet, s\u00e5 skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka det p\u00e5 sjunde dagen.\n6:10 Och p\u00e5 \u00e5ttonde dagen skall han b\u00e4ra fram till pr\u00e4sten tv\u00e5 turturduvor eller tv\u00e5 unga duvor, till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng.\n6:11 Och pr\u00e4sten skall offra en till syndoffer och en till br\u00e4nnoffer och bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r honom, till rening fr\u00e5n den synd han har dragit \u00f6ver sig genom den d\u00f6de; sedan skall han samma dag \u00e5ter helga sitt huvud;\n6:12 han skall inviga sig till nasir \u00e5t HERREN f\u00f6r lika l\u00e5ng tid som han f\u00f6rut hade lovat. Och han skall f\u00f6ra fram ett \u00e5rsgammalt lamm till skuldoffer. Den f\u00f6rra l\u00f6ftestiden skall vara ogill, d\u00e4rf\u00f6r att hans nasirat blev orenat.\n6:13 Och detta \u00e4r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid \u00e4r ute skall han f\u00f6ras fram till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng;\n6:14 och han skall s\u00e5som sitt offer \u00e5t HERREN framb\u00e4ra ett \u00e5rsgammalt felfritt lamm av hank\u00f6n till br\u00e4nnoffer och ett \u00e5rsgammalt felfritt lamm av honk\u00f6n till syndoffer och en felfri v\u00e4dur till tackoffer,\n6:15 d\u00e4rj\u00e4mte en korg med osyrat br\u00f6d, kakor av fint mj\u00f6l, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s\u00e5 ock tillh\u00f6rande spis offer och drickoffer.\n6:16 Och pr\u00e4sten skall b\u00e4ra fram detta inf\u00f6r HERRENS ansikte och offra hans syndoffer och hans br\u00e4nnoffer.\n6:17 Och v\u00e4duren skall han offra till tackoffer \u00e5t HERREN, j\u00e4mte korgen med de osyrade br\u00f6den; pr\u00e4sten skall ock offra tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n6:18 Och nasiren skall vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet raka sitt huvud, p\u00e5 vilket han b\u00e4r nasirtecknet, och taga sitt huvudh\u00e5r, sitt nasirtecken, och l\u00e4gga det p\u00e5 elden som brinner under tackoffret.\n6:19 Och pr\u00e4sten skall taga den kokta v\u00e4dursbogen, och d\u00e4rj\u00e4mte ur korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och l\u00e4gga detta p\u00e5 nasirens h\u00e4nder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.\n6:20 Och pr\u00e4sten skall vifta detta s\u00e5som ett viftoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte; det skall vara helgat \u00e5t pr\u00e4sten, j\u00e4mte viftoffersbringan och offerg\u00e4rdsl\u00e5ret. Sedan f\u00e5r nasiren \u00e5ter dricka vin.\n6:21 Detta \u00e4r lagen om den som har avlagt ett nasirl\u00f6fte, och om vad han p\u00e5 grund av nasirl\u00f6ftet skall offra \u00e5t HERREN, f\u00f6rutom vad han eljest kan anskaffa; efter inneh\u00e5llet i det l\u00f6fte han har avlagt skall han g\u00f6ra, enligt lagen om hans nasirat.\n6:22 Och HERREN talade till Mose och sade:\n6:23 Tala till Aron och hans s\u00f6ner och s\u00e4g: N\u00e4r I v\u00e4lsignen Israels barn, skolen I s\u00e4ga s\u00e5 till dem:\n6:24 HERREN v\u00e4lsigne dig och bevare dig.\n6:25 HERREN l\u00e5te sitt ansikte lysa \u00f6ver dig och vare dig n\u00e5dig.\n6:26 HERREN v\u00e4nde sitt ansikte till dig och give dig frid.\n6:27 S\u00e5 skola de l\u00e4gga mitt namn p\u00e5 Israels barn, och jag skall d\u00e5 v\u00e4lsigna dem.\n7:1 D\u00e5 nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det, med alla dess tillbeh\u00f6r, och hade satt upp altaret med alla dess tillbeh\u00f6r, och smort och helgat detta,\n7:2 framburos offerg\u00e5vor av Israels h\u00f6vdingar, huvudm\u00e4nnen f\u00f6r stamfamiljerna, det \u00e4r stamh\u00f6vdingarna, som stodo i spetsen f\u00f6r de inm\u00f6nstrade.\n7:3 De f\u00f6rde fram s\u00e5som sin offerg\u00e5va inf\u00f6r HERRENS ansikte sex \u00f6vert\u00e4ckta vagnar och tolv oxar: tv\u00e5 h\u00f6vdingar tillhopa en vagn och var h\u00f6vding en oxe; dessa f\u00f6rde de fram inf\u00f6r tabernaklet.\n7:4 Och HERREN sade till Mose:\n7:5 \u00bbTag emot detta av dem f\u00f6r att bruka det till uppenbarelset\u00e4ltets tj\u00e4nst; och l\u00e4mna det \u00e5t leviterna, alltefter beskaffenheten av vars och ens tj\u00e4nst.\u00bb\n7:6 Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem \u00e5t leviterna.\n7:7 Tv\u00e5 vagnar och fyra oxar gav han \u00e5t Gersons barn, efter beskaffenheten av deras tj\u00e4nst;\n7:8 fyra vagnar och \u00e5tta oxar gav han \u00e5t Meraris barn, efter beskaffenheten av den tj\u00e4nst de f\u00f6rr\u00e4ttade under ledning av Itamar, pr\u00e4sten Arons son;\n7:9 men \u00e5t Kehats barn gav han icke n\u00e5got, ty dem \u00e5l\u00e5g att hava hand om de heliga f\u00f6rem\u00e5len, och dessa skulle b\u00e4ras p\u00e5 axlarna.\n7:10 Och h\u00f6vdingarna f\u00f6rde fram sk\u00e4nker till altarets invigning, n\u00e4r det smordes; h\u00f6vdingarna f\u00f6rde fram dessa sina offerg\u00e5vor inf\u00f6r altaret.\n7:11 Och HERREN sade till Mose: \u00bbL\u00e5t h\u00f6vdingarna, en i s\u00e4nder, var och en p\u00e5 sin dag, f\u00f6ra fram sina offerg\u00e5vor till altarets invigning.\u00bb\n7:12 Och den som p\u00e5 f\u00f6rsta dagen f\u00f6rde fram sin offerg\u00e5va var Naheson, Amminadabs son, av Juda stam\n7:13 Hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:14 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:15 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:16 och en bock till syndoffer,\n7:17 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offerg\u00e5va.\n7:18 P\u00e5 andra dagen f\u00f6rde Netanel, Suars son, h\u00f6vdingen f\u00f6r Isaskar, fram sin g\u00e5va;\n7:19 han framf\u00f6rde s\u00e5som sin offerg\u00e5va ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:20 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:21 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:22 och en bock till syndoffer,\n7:23 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offerg\u00e5va.\n7:24 P\u00e5 tredje dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Sebulons barn, Eliab, Helons son;\n7:25 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer\n7:26 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:27 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:28 och en bock till syndoffer,\n7:29 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offerg\u00e5va.\n7:30 P\u00e5 fj\u00e4rde dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Rubens barn, Elisur, Sedeurs son;\n7:31 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:32 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:33 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:34 och en bock till syndoffer,\n7:35 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offerg\u00e5va.\n7:36 P\u00e5 femte dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Simeons barn, Selumiel, Surisaddais son;\n7:37 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:38 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:39 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:40 och en bock till syndoffer,\n7:41 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offerg\u00e5va.\n7:42 P\u00e5 sj\u00e4tte dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Gads barn, Eljasaf, Deguels son;\n7:43 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:44 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:45 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:46 och en bock till syndoffer,\n7:47 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offerg\u00e5va.\n7:48 P\u00e5 sjunde dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Efraims barn, Elisama, Ammihuds son;\n7:49 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:50 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:51 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:52 och en bock till syndoffer,\n7:53 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offerg\u00e5va.\n7:54 P\u00e5 \u00e5ttonde dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Manasse barn, Gamliel, Pedasurs son;\n7:55 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:56 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:57 vidare en ungtjur en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:58 och en bock till syndoffer,\n7:59 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offerg\u00e5va.\n7:60 P\u00e5 nionde dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Benjamins barn, Abidan, Gideonis son;\n7:61 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:62 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:63 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:64 och en bock till syndoffer,\n7:65 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offerg\u00e5va.\n7:66 P\u00e5 tionde dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Dans barn, Ahieser, Ammisaddais son;\n7:67 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:68 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:69 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:70 och en bock till syndoffer,\n7:71 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offerg\u00e5va.\n7:72 P\u00e5 elfte dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Asers barn, Pagiel, Okrans son;\n7:73 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:74 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:75 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:76 och en bock till syndoffer,\n7:77 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offerg\u00e5va.\n7:78 P\u00e5 tolfte dagen kom h\u00f6vdingen f\u00f6r Naftali barn, Ahira, Enans son;\n7:79 hans offerg\u00e5va var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i vikt, och en silversk\u00e5l om sjuttio siklar, efter helgedomssikelns vikt, b\u00e5da fulla med fint mj\u00f6l, begjutet med olja, till spisoffer,\n7:80 vidare en sk\u00e5l av guld om tio siklar, full med r\u00f6kelse,\n7:81 vidare en ungtjur, en v\u00e4dur och ett \u00e5rsgammalt lamm till br\u00e4nnoffer\n7:82 och en bock till syndoffer,\n7:83 samt till tackoffret tv\u00e5 tjurar, fem v\u00e4durar, fem bockar och fem \u00e5rsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offerg\u00e5va.\n7:84 Detta var vad Israels h\u00f6vdingar sk\u00e4nkte till altarets invigning, n\u00e4r det smordes: tolv silverfat, tolv silversk\u00e5lar och tolv guldsk\u00e5lar.\n7:85 Vart fat kom p\u00e5 ett hundra trettio silversiklar och var sk\u00e5l p\u00e5 sjuttio siklar, s\u00e5 att silvret i dessa k\u00e4rl sammanlagt utgjorde tv\u00e5 tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.\n7:86 Av de tolv guldsk\u00e5larna, som voro fulla med r\u00f6kelse, v\u00e4gde var och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s\u00e5 att guldet i sk\u00e5larna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.\n7:87 Br\u00e4nnoffers-f\u00e4kreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar, vartill kommo tolv v\u00e4durar, tolv \u00e5rsgamla lamm, med tillh\u00f6rande spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.\n7:88 Och tackoffers-f\u00e4kreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra tjurar, vartill kommo sextio v\u00e4durar, sextio bockar och sextio \u00e5rsgamla lamm. Detta var vad som sk\u00e4nktes till altarets invigning, sedan det hade blivit smort.\n7:89 Och n\u00e4r Mose gick in i uppenbarelset\u00e4ltet f\u00f6r att tala med honom, h\u00f6rde han r\u00f6sten tala till sig fr\u00e5n n\u00e5dastolen ovanp\u00e5 vittnesb\u00f6rdets ark, fr\u00e5n platsen mellan de tv\u00e5 keruberna; d\u00e4r talade r\u00f6sten till honom.\n8:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n8:2 \u00bbTala till Aron och s\u00e4g till honom: N\u00e4r du s\u00e4tter upp lamporna, skall detta ske s\u00e5, att de sju lamporna kasta sitt sken \u00f6ver platsen framf\u00f6r ljusstaken.\u00bb\n8:3 Och Aron gjorde s\u00e5; han satte upp lamporna s\u00e5, att de kastade sitt sken \u00f6ver platsen framf\u00f6r ljusstaken, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n8:4 Och ljusstaken var gjord p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: den var av guld i drivet arbete; ocks\u00e5 dess fotst\u00e4llning och blommorna d\u00e4rp\u00e5 voro i drivet arbete. Efter det m\u00f6nster som HERREN hade visat Mose hade denne l\u00e5tit g\u00f6ra ljusstaken.\n8:5 Och HERREN talade till Mose och sade:\n8:6 Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.\n8:7 Och p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt skall du g\u00f6ra med dem f\u00f6r att rena dem: Du skall st\u00e4nka reningsvatten p\u00e5 dem; och de skola l\u00e5ta raka hela sin kropp och tv\u00e5 sina kl\u00e4der och skola s\u00e5 rena sig.\n8:8 Sedan skola de taga en ungtjur, med tillh\u00f6rande spisoffer av fint mj\u00f6l, begjutet med olja; d\u00e4rj\u00e4mte skall du taga en annan ungtjur till syndoffer.\n8:9 Och du skall f\u00f6ra leviterna fram inf\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltet, och du skall f\u00f6rsamla Israels barns hela menighet\n8:10 Och n\u00e4r du har f\u00f6rt leviterna fram inf\u00f6r HERRENS ansikte, skola Israels barn l\u00e4gga sina h\u00e4nder p\u00e5 dem.\n8:11 Och Aron skall vifta leviterna inf\u00f6r HERRENS ansikte s\u00e5som ett viftoffer fr\u00e5n Israels barn, och de skola sedan hava till \u00e5liggande att f\u00f6rr\u00e4tta HERRENS tj\u00e4nst.\n8:12 Och leviterna skola l\u00e4gga sina h\u00e4nder p\u00e5 tjurarnas huvuden, och den ena skall du offra till syndoffer och den andra till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN, f\u00f6r att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r leviterna.\n8:13 S\u00e5 skall du st\u00e4lla leviterna inf\u00f6r Aron och hans s\u00f6ner och vifta dem s\u00e5som ett viftoffer \u00e5t HERREN.\n8:14 P\u00e5 detta s\u00e4tt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s\u00e5 att leviterna skola tillh\u00f6ra mig.\n8:15 D\u00e4refter skola leviterna g\u00e5 in och g\u00f6ra tj\u00e4nst vid uppenbarelset\u00e4ltet, sedan du har renat dem och viftat dem s\u00e5som ett viftoffer;\n8:16 ty bland Israels barn \u00e4ro de givna \u00e5t mig s\u00e5som g\u00e5va; i st\u00e4llet f\u00f6r allt som \u00f6ppnar moderlivet, allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn, har jag uttagit dem \u00e5t mig.\n8:17 Ty mig tillh\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland, Israels barn, b\u00e5de m\u00e4nniskor och boskap; p\u00e5 den dag d\u00e5 jag slog allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egyptens land helgade jag det \u00e5t mig.\n8:18 Och jag har tagit leviterna i st\u00e4llet f\u00f6r allt f\u00f6rstf\u00f6tt bland Israels barn.\n8:19 Och jag har bland Israels barn givit leviterna s\u00e5som g\u00e5va \u00e5t Aron och hans s\u00f6ner, till att f\u00f6rr\u00e4tta Israels barns tj\u00e4nst vid uppenbarelset\u00e4ltet och bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r Israels barn, p\u00e5 det att ingen hems\u00f6kelse m\u00e5 drabba Israels barn, d\u00e4rigenom att Israels barn nalkas helgedomen.\n8:20 Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s\u00e5 med leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose ang\u00e5ende dem.\n8:21 Och leviterna renade sig och tv\u00e5dde sina kl\u00e4der, och Aron viftade dem s\u00e5som ett viftoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte, och Aron bragte f\u00f6rsoning f\u00f6r dem och renade dem.\n8:22 D\u00e4refter gingo leviterna in och f\u00f6rr\u00e4ttade sin tj\u00e4nst vid uppenbarelset\u00e4ltet under Aron och hans s\u00f6ner. S\u00e5som HERREN hade bjudit Mose ang\u00e5ende leviterna, s\u00e5 gjorde de med dem.\n8:23 och HERREN talade till Mose och sade:\n8:24 Detta \u00e4r vad som skall g\u00e4lla ang\u00e5ende leviterna: Den som \u00e4r tjugufem \u00e5r gammal eller d\u00e4rut\u00f6ver skall infinna sig och g\u00f6ra tj\u00e4nst med arbete vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n8:25 Men n\u00e4r leviten bliver femtio \u00e5r gammal, skall han vara fri ifr\u00e5n att tj\u00e4na med arbete; han skall d\u00e5 icke l\u00e4ngre arbeta.\n8:26 Han m\u00e5 betj\u00e4na sina br\u00f6der vid uppenbarelset\u00e4ltet med att iakttaga vad som d\u00e4r \u00e4r att iakttaga; men n\u00e5got best\u00e4mt arbete skall han icke f\u00f6rr\u00e4tta. S\u00e5 skall du f\u00f6rfara med leviterna i vad som ang\u00e5r deras \u00e5ligganden.\n9:1 Och HERREN talade till Mose Sinais \u00f6ken, i f\u00f6rsta m\u00e5naden av det andra \u00e5ret efter deras utt\u00e5g ur Egyptens land; han sade:\n9:2 Israels barn skola ock h\u00e5lla p\u00e5sk h\u00f6gtid p\u00e5 den best\u00e4mda tiden.\n9:3 P\u00e5 fjortonde dagen i denna m\u00e5nad, vid aftontiden, skolen I h\u00e5lla den, p\u00e5 best\u00e4md tid. Enligt alla stadgar och f\u00f6reskrifter d\u00e4rom skolen I h\u00e5lla den.\n9:4 S\u00e5 sade d\u00e5 Mose till Israels barn att de skulle h\u00e5lla p\u00e5skh\u00f6gtid.\n9:5 Och de h\u00f6llo p\u00e5skh\u00f6gtid i f\u00f6rst m\u00e5naden, p\u00e5 fjortonde dagen i m\u00e5naden, vid aftontiden, i Sinais \u00f6ken Israels barn gjorde i alla stycken s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose\n9:6 Men d\u00e4r voro n\u00e5gra m\u00e4n som hade blivit orena genom en d\u00f6d m\u00e4nniska, s\u00e5 att de icke kunde h\u00e5lla p\u00e5skh\u00f6gtid p\u00e5 den dagen; dessa tr\u00e4dde p\u00e5 den dagen fram inf\u00f6r Mose och Aron.\n9:7 Och m\u00e4nnen sade till honom: \u00bbVi hava blivit orena genom en d\u00f6d m\u00e4nniska; skall det d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rmenas oss att bland Israels barn b\u00e4ra fram HERRENS offerg\u00e5va p\u00e5 best\u00e4md?\u00bb\n9:8 Mose svarade dem: \u00bbStannen s\u00e5 vill jag h\u00f6ra vad HERREN bjuder ang\u00e5ende eder.\u00bb\n9:9 Och HERREN talade till Mose och sade:\n9:10 Tala till Israels barn och s\u00e4g: Om n\u00e5gon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en d\u00f6d, eller \u00e4r ute p\u00e5 resa l\u00e5ngt borta, och han \u00e4nd\u00e5 vill h\u00e5lla HERRENS p\u00e5skh\u00f6gtid\n9:11 s\u00e5 skall han h\u00e5lla den i andra m\u00e5naden, p\u00e5 fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat br\u00f6d och bittra \u00f6rter skall han \u00e4ta p\u00e5skalammet.\n9:12 Intet d\u00e4rav skall l\u00e4mnas kvar till morgonen, och intet ben skall s\u00f6ndersl\u00e5s d\u00e4rp\u00e5. I alla stycken skall p\u00e5skh\u00f6gtiden h\u00e5llas s\u00e5som stadgat \u00e4r d\u00e4rom.\n9:13 Men om n\u00e5gon som \u00e4r ren, och som icke \u00e4r ute p\u00e5 resa \u00e4nd\u00e5 underl\u00e5ter att h\u00e5lla p\u00e5skh\u00f6gtid, s\u00e5 skall han utrotas ur sin sl\u00e4kt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offerg\u00e5va p\u00e5 best\u00e4md tid; den mannen b\u00e4r p\u00e5 synd.\n9:14 Och om n\u00e5gon fr\u00e4mling bor hos eder och vill h\u00e5lla HERRENS p\u00e5skh\u00f6gtid, s\u00e5 skall han h\u00e5lla den enligt den stadga och f\u00f6reskrift som g\u00e4ller f\u00f6r p\u00e5skh\u00f6gtiden. En och samma stadga skall g\u00e4lla f\u00f6r eder, lika v\u00e4l f\u00f6r fr\u00e4mlingen som f\u00f6r inf\u00f6dingen i landet.\n9:15 Och p\u00e5 den dag d\u00e5 tabernaklet sattes upp \u00f6vert\u00e4ckte molnskyn tabernaklet, vittnesb\u00f6rdets t\u00e4lt, och om aftonen, och sedan \u00e4nda till morgonen, var det s\u00e5som s\u00e5ge man en eld \u00f6ver tabernaklet.\n9:16 S\u00e5 var det best\u00e4ndigt: molnskyn \u00f6vert\u00e4ckte det, och om natten var det s\u00e5som s\u00e5ge man en eld.\n9:17 Och s\u00e5 ofta molnskyn h\u00f6jde sig fr\u00e5n t\u00e4ltet, br\u00f6to Israels barn strax upp, och p\u00e5 det st\u00e4lle d\u00e4r molnskyn stannade, d\u00e4r slogo Israels barn l\u00e4ger.\n9:18 Efter HERRENS befallning br\u00f6to Israels barn upp, och efter HERRENS befallning slogo de l\u00e4ger. S\u00e5 l\u00e4nge molnskyn vilade \u00f6ver tabernaklet, l\u00e5go de i l\u00e4ger.\n9:19 Och om molnskyn en l\u00e4ngre tid f\u00f6rblev \u00f6ver tabernaklet, s\u00e5 iakttogo Israels barn vad HERREN bj\u00f6d dem iakttaga och br\u00f6to icke upp.\n9:20 Stundom kunde det h\u00e4nda att molnskyn allenast n\u00e5gra f\u00e5 dagar stannade \u00f6ver tabernaklet; d\u00e5 l\u00e5go de efter HERRENS befallning i l\u00e4ger och br\u00f6to sedan upp efter HERRENS befallning.\n9:21 Stundom kunde det ock h\u00e4nda att molnskyn stannade allenast fr\u00e5n aftonen till morgonen; n\u00e4r d\u00e5 molnskyn om morgonen h\u00f6jde sig, br\u00f6to de upp; eller om s\u00e5 var, att molnskyn stannade en dag och en natt och sedan h\u00f6jde sig, s\u00e5 br\u00f6to de upp d\u00e5.\n9:22 Eller om den stannade tv\u00e5 dagar, eller en m\u00e5nad, eller vilken tid som helst, s\u00e5 att molnskyn l\u00e4nge f\u00f6rblev vilande \u00f6ver tabernaklet, s\u00e5 l\u00e5go Israels barn stilla i l\u00e4ger och br\u00f6to icke upp; men n\u00e4r den sedan h\u00f6jde sig, br\u00f6to de upp.\n9:23 Efter HERRENS befallning slogo de l\u00e4ger, och efter HERRENS befallning br\u00f6to de upp. Vad HERREN bj\u00f6d dem iakttaga, det iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.\n10:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n10:2 \u00bbG\u00f6r dig tv\u00e5 trumpeter av silver; i drivet arbete skall du g\u00f6ra dem. Dessa skall du bruka, n\u00e4r menigheten skall sammankallas, och n\u00e4r l\u00e4gren skola bryta upp.\n10:3 N\u00e4r man st\u00f6ter i dem b\u00e5da, skall hela menigheten f\u00f6rsamla sig till dig, vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet.\n10:4 Men n\u00e4r man st\u00f6ter allenast i den ena, skola h\u00f6vdingarna, huvudm\u00e4nnen f\u00f6r Israels \u00e4tter, f\u00f6rsamla sig till dig.\n10:5 Och n\u00e4r I bl\u00e5sen en larmsignal, skola de l\u00e4ger bryta upp, som ligga \u00f6sterut.\n10:6 Men n\u00e4r I bl\u00e5sen larmsignal f\u00f6r andra g\u00e5ngen, skola de l\u00e4ger bryta upp, som ligga s\u00f6derut. N\u00e4r l\u00e4gren skola bryta upp, skall man bl\u00e5sa larmsignal,\n10:7 men n\u00e4r f\u00f6rsamlingen skall sammankallas, skolen I icke bl\u00e5sa larmsignal, utan st\u00f6ta i trumpeterna.\n10:8 Och Arons s\u00f6ner, pr\u00e4sterna, \u00e4ro de som skola bl\u00e5sa i trumpeterna. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r eder fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n10:9 Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot n\u00e5gon eder ov\u00e4n som angriper eder, s\u00e5 skolen I bl\u00e5sa larmsignal med trumpeterna; h\u00e4rigenom skolen I d\u00e5 bringas i \u00e5minnelse inf\u00f6r HERRENS, eder Guds, ansikte, och I skolen s\u00e5 bliva fr\u00e4lsta ifr\u00e5n edra fiender.\n10:10 Och n\u00e4r I haven en gl\u00e4djedag och haven edra h\u00f6gtider och nym\u00e5nader, skolen I st\u00f6ta i trumpeterna, d\u00e5 I offren edra br\u00e4nnoffer och tackoffer; s\u00e5 skola de bringa eder i \u00e5minnelse inf\u00f6r eder Guds ansikte. Jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\u00bb\n10:11 I andra \u00e5ret, i andra m\u00e5naden, p\u00e5 tjugonde dagen i m\u00e5naden h\u00f6jde sig molnskyn fr\u00e5n vittnesb\u00f6rdets tabernakel.\n10:12 D\u00e5 br\u00f6to Israels barn upp fr\u00e5n Sinais \u00f6ken och t\u00e5gade fr\u00e5n l\u00e4gerplats till l\u00e4gerplats; och molnskyn stannade i \u00f6knen Paran.\n10:13 Och n\u00e4r de nu f\u00f6rsta g\u00e5ngen br\u00f6to upp, efter HERRENS befallning genom Mose,\n10:14 var Juda barns l\u00e4ger under sitt baner det f\u00f6rsta som br\u00f6t upp, h\u00e4ravdelning efter h\u00e4ravdelning; och anf\u00f6rare f\u00f6r denna h\u00e4r var Naheson, Amminadabs son.\n10:15 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Isaskars barns stam var Netanel, Suars son.\n10:16 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Sebulons barns stam var Eliab, Helons son.\n10:17 D\u00e4refter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, br\u00f6to Gersons barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.\n10:18 D\u00e4refter br\u00f6t Rubens l\u00e4ger upp under sitt baner, h\u00e4ravdelning efter h\u00e4ravdelning; och anf\u00f6rare f\u00f6r denna h\u00e4r var Elisur, Sedeurs son.\n10:19 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Simeons barns stam var Selumiel, Surisaddais son.\n10:20 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Gads barns stam var Eljasaf, Deguels son.\n10:21 D\u00e4refter br\u00f6to kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.\n10:22 D\u00e4refter br\u00f6t Efraims barns l\u00e4ger upp under sitt baner, h\u00e4ravdelning efter h\u00e4ravdelning; och anf\u00f6rare f\u00f6r denna h\u00e4r var Elisama, Ammihuds son.\n10:23 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Manasse barns stam var Gamliel, Pedasurs son.\n10:24 Och anf\u00f6rare for den h\u00e4r som utgjordes av Benjamins barns stam var Abidan, Gideonis son.\n10:25 D\u00e4refter br\u00f6t Dans barns l\u00e4ger upp under sitt baner, s\u00e5som eftertrupp i hela l\u00e4gert\u00e5get, h\u00e4ravdelning efter h\u00e4ravdelning; och anf\u00f6rare f\u00f6r denna h\u00e4r var Ahieser, Ammisaddais son.\n10:26 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Asers barns stam var Pagiel, Okrans son.\n10:27 Och anf\u00f6rare f\u00f6r den h\u00e4r som utgjordes av Naftali barns stam var Ahira, Enans son.\n10:28 I denna ordning br\u00f6to Israels barn upp, h\u00e4ravdelning efter h\u00e4ravdelning. Och de br\u00f6to nu upp.\n10:29 Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses sv\u00e4rfader: \u00bbVi bryta nu upp och t\u00e5ga till det land om vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.' F\u00f6lj du med oss, s\u00e5 vilja vi g\u00f6ra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad gott \u00e4r.\n10:30 Men han svarade honom: \u00bbJag vill icke f\u00f6lja med, utan jag vill g\u00e5 hem till mitt land och till min sl\u00e4kt.\u00bb\n10:31 D\u00e5 sade han: \u00bbAck nej, \u00f6vergiv oss icke. Du vet ju b\u00e4st var vi kunna l\u00e4gra oss i \u00f6knen; bliv du d\u00e4rf\u00f6r nu v\u00e5rt \u00f6ga.\n10:32 Om du f\u00f6ljer med oss, skola vi l\u00e5ta ocks\u00e5 dig f\u00e5 gott av det goda som HERREN g\u00f6r mot oss.\n10:33 S\u00e5 br\u00f6to de upp och t\u00e5gade fr\u00e5n HERRENS berg tre dagsresor. Och HERRENS f\u00f6rbundsark gick framf\u00f6r dem tre dagsresor, f\u00f6r att utse viloplats \u00e5t dem.\n10:34 Och HERRENS molnsky sv\u00e4vade \u00f6ver dem om dagen, n\u00e4r de br\u00f6to upp fr\u00e5n sitt l\u00e4gerst\u00e4lle.\n10:35 Och s\u00e5 ofta arken br\u00f6t upp, sade Mose: \u00bbSt\u00e5 upp, HERRE; m\u00e5 dina fiender varda f\u00f6rskingrade, och m\u00e5 de som hata dig fly f\u00f6r ditt ansikte.\u00bb\n10:36 Och n\u00e4r den sattes ned, sade han: \u00bbKom tillbaka, HERRE, till Israels \u00e4tters m\u00e5ngtusenden.\u00bb\n11:1 Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty n\u00e4r HERREN h\u00f6rde det, uppt\u00e4ndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och f\u00f6rt\u00e4rde de som voro ytterst i l\u00e4gret.\n11:2 D\u00e5 ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s\u00e5 stannade elden av.\n11:3 Och detta st\u00e4lle fick namnet Tabeera, d\u00e4rf\u00f6r att HERRENS eld hade brunnit ibland dem.\n11:4 Och den blandade folkhop som \u00e5tf\u00f6ljde dem greps av lystnad; Israels barn sj\u00e4lva begynte d\u00e5 ock \u00e5ter att gr\u00e5ta och sade: \u00bbAck om vi hade k\u00f6tt att \u00e4ta!\n11:5 Vi komma ih\u00e5g fisken som vi \u00e5t i Egypten f\u00f6r intet, s\u00e5 ock gurkorna, melonerna, purjol\u00f6ken, r\u00f6dl\u00f6ken och vitl\u00f6ken.\n11:6 Men nu f\u00f6rsm\u00e4kta v\u00e5ra sj\u00e4lar, ty h\u00e4r finnes alls intet; vi f\u00e5 intet annat se \u00e4n manna.\n11:7 Men mannat liknade korianderfr\u00f6 och hade samma utseende som bdelliumharts.\n11:8 Folket gick omkring och samlade s\u00e5dant, och malde det d\u00e4refter p\u00e5 handkvarn eller st\u00f6tte s\u00f6nder det i mortel, och kokte det sedan i gryta och bakade kakor d\u00e4rav; och det smakade s\u00e5som fint bakverk med olja.\n11:9 N\u00e4r daggen om natten f\u00f6ll \u00f6ver l\u00e4gret, f\u00f6ll ock mannat d\u00e4r.\n11:10 Och Mose h\u00f6rde huru folket i sina s\u00e4rskilda sl\u00e4kter gr\u00e4t, var och en vid ing\u00e5ngen till sitt t\u00e4lt; och HERRENS vrede uppt\u00e4ndes storligen, och Mose sj\u00e4lv blev misslynt.\n11:11 Och Mose sade till HERREN: \u00bbVarf\u00f6r har du gjort s\u00e5 illa mot din tj\u00e4nare, och varf\u00f6r har jag s\u00e5 litet funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, att du har lagt p\u00e5 mig b\u00f6rdan av hela detta folk?\n11:12 \u00c4r d\u00e5 jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du s\u00e4ger till mig att jag skall b\u00e4ra det i min famn, s\u00e5som spenabarnet b\u00e4res av sin v\u00e5rdare, in i det land som du med ed har lovat \u00e5t deras f\u00e4der?\n11:13 Varifr\u00e5n skall jag f\u00e5 k\u00f6tt att giva \u00e5t hela detta folk? De gr\u00e5ta ju och v\u00e4nda sig mot mig och s\u00e4ga: 'Giv oss k\u00f6tt, s\u00e5 att vi f\u00e5 \u00e4ta.'\n11:14 Jag f\u00f6rm\u00e5r icke ensam b\u00e4ra hela detta folk, ty det bliver mig f\u00f6r tungt.\n11:15 Vill du s\u00e5 handla mot mig, s\u00e5 dr\u00e4p mig hellre med ens, om jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, och l\u00e5t mig slippa detta el\u00e4nde.\u00bb\n11:16 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbSamla ihop \u00e5t mig sjuttio m\u00e4n av de \u00e4ldste i Israel, dem som du vet h\u00f6ra till de \u00e4ldste i folket och till dess tillsyningsm\u00e4n; och f\u00f6r dessa fram till uppenbarelset\u00e4ltet och l\u00e5t dem st\u00e4lla sig d\u00e4r hos dig.\n11:17 D\u00e4r vill jag d\u00e5 stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av den ande som \u00e4r \u00f6ver dig och l\u00e5ta komma \u00f6ver dem; sedan skola de bist\u00e5 dig med att b\u00e4ra p\u00e5 b\u00f6rdan av folket, s\u00e5 att du slipper b\u00e4ra den ensam.\n11:18 Och till folket skall du s\u00e4ga: Helgen eder till i morgon, s\u00e5 skolen I f\u00e5 k\u00f6tt att \u00e4ta, eftersom I haven gr\u00e5tit inf\u00f6r HERREN och sagt: 'Ack om vi hade k\u00f6tt att \u00e4ta! I Egypten var oss gott att vara!' S\u00e5 skall nu HERREN giva eder k\u00f6tt att \u00e4ta.\n11:19 Icke allenast en dag eller tv\u00e5 dagar skolen I f\u00e5 \u00e4ta det, icke allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,\n11:20 utan en hel m\u00e5nads tid, till dess att det g\u00e5r ut genom n\u00e4san p\u00e5 eder och bliver eder v\u00e4mjeligt; detta d\u00e4rf\u00f6r att I haven f\u00f6rkastat HERREN, som \u00e4r mitt ibland eder, och haven gr\u00e5tit inf\u00f6r hans ansikte och sagt: 'Varf\u00f6r drogo vi d\u00e5 ut ur Egypten?'\u00bb\n11:21 Mose sade: \u00bbAv sex hundra tusen man till fots utg\u00f6res det folk som jag har omkring mig, och dock s\u00e4ger du: 'K\u00f6tt vill jag giva dem, s\u00e5 att de hava att \u00e4ta en m\u00e5nads tid!'\n11:22 Finnas d\u00e5 f\u00e5r och f\u00e4kreatur att slakta \u00e5t dem i s\u00e5dan m\u00e4ngd att det r\u00e4cker till f\u00f6r dem? Eller skall man samla ihop alla havets fiskar \u00e5t dem, s\u00e5 att det r\u00e4cker till f\u00f6r dem?\u00bb\n11:23 HERREN svarade Mose: \u00bb\u00c4r d\u00e5 HERRENS arm f\u00f6r kort? Du skall nu f\u00e5 se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.\u00bb\n11:24 Och Mose gick ut och f\u00f6rkunnade f\u00f6r folket vad HERREN hade sagt. Sedan samlade han ihop sjuttio m\u00e4n av de \u00e4ldste i folket och l\u00e4t dem st\u00e4lla sig runt omkring t\u00e4ltet.\n11:25 D\u00e5 steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av den ande som var \u00f6ver honom och l\u00e4t komma \u00f6ver de sjuttio \u00e4ldste. D\u00e5 nu anden f\u00f6ll p\u00e5 dem, begynte de profetera, vilket de sedan icke mer gjorde.\n11:26 Och tv\u00e5 m\u00e4n hade stannat kvar i l\u00e4gret; den ene hette Eldad och den andre Medad. Ocks\u00e5 p\u00e5 dem f\u00f6ll anden, ty de voro bland de uppskrivna, men hade likv\u00e4l icke g\u00e5tt ut till t\u00e4ltet; och de profeterade i l\u00e4gret.\n11:27 D\u00e5 skyndade en ung man bort och ber\u00e4ttade detta f\u00f6r Mose och sade: \u00bbEldad och Medad profetera i l\u00e4gret.\u00bb\n11:28 Josua, Nuns son, som hade varit Moses tj\u00e4nare allt ifr\u00e5n sin ungdom, tog d\u00e5 till orda och sade: \u00bbMose, min herre, f\u00f6rbjud dem det.\u00bb\n11:29 Men Mose sade till honom: \u00bbSkall du s\u00e5 nit\u00e4lska f\u00f6r mig? Ack att fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, d\u00e4rigenom att HERREN l\u00e4te sin Ande komma \u00f6ver dem!\u00bb\n11:30 Sedan gick Mose tillbaka till l\u00e4gret med de \u00e4ldste i Israel.\n11:31 Och en stormvind for ut ifr\u00e5n HERREN, och den f\u00f6rde med sig vaktlar fr\u00e5n havet och drev dem \u00f6ver l\u00e4gret, en dagsresa vitt p\u00e5 vardera sidan, runt omkring l\u00e4gret, och vid pass tv\u00e5 alnar h\u00f6gt \u00f6ver marken.\n11:32 D\u00e5 stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten och hela den f\u00f6ljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta n\u00e5gon samlade var tio homer. Och de bredde ut dem runt omkring l\u00e4gret.\n11:33 Men under det att de \u00e4nnu hade k\u00f6ttet mellan t\u00e4nderna, innan det var f\u00f6rt\u00e4rt, uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN anst\u00e4llde ett mycket stort nederlag bland folket.\n11:34 Och detta st\u00e4lle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty d\u00e4r begrov man dem av folket, som hade gripits av lystnad.\n11:35 Fr\u00e5n Kibrot-Hattaava br\u00f6t folket upp och t\u00e5gade till Haserot; och i Haserot stannade de.\n12:1 Och Mirjam j\u00e4mte Aron talade illa om Mose f\u00f6r den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade n\u00e4mligen tagit en etiopisk kvinna till hustru.\n12:2 Och de sade: \u00bb\u00c4r d\u00e5 Mose den ende som HERREN talar med? Talar han icke ocks\u00e5 med oss?\u00bb Och HERREN h\u00f6rde detta.\n12:3 Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer \u00e4n n\u00e5gon annan m\u00e4nniska p\u00e5 jorden.\n12:4 Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: \u00bbG\u00e5n ut, I tre, till uppenbarelset\u00e4ltet.\u00bb Och de gingo ditut, alla tre.\n12:5 D\u00e5 steg HERREN ned i en molnstod och blev st\u00e5ende vid ing\u00e5ngen till t\u00e4ltet; och han kallade p\u00e5 Aron och Mirjam, och de gingo b\u00e5da ditut.\n12:6 Och han sade: \u00bbH\u00f6ren nu mina ord. Eljest om n\u00e5gon \u00e4r en profet bland eder, giver jag, HERREN, mig till k\u00e4nna f\u00f6r honom i syner och talar med honom i dr\u00f6mmar.\n12:7 Men s\u00e5 g\u00f6r jag icke med min tj\u00e4nare Mose; i hela mitt hus \u00e4r han betrodd.\n12:8 Muntligen talar jag med honom, \u00f6ppet och icke i f\u00f6rt\u00e4ckta ord, och han f\u00e5r sk\u00e5da HERRENS gestalt. Varf\u00f6r haven I d\u00e5 icke haft f\u00f6rsyn f\u00f6r att tala illa om min tj\u00e4nare Mose?\u00bb\n12:9 Och HERRENS vrede uppt\u00e4ndes mot dem, och han \u00f6vergav dem.\n12:10 N\u00e4r s\u00e5 molnskyn drog sig tillbaka fr\u00e5n t\u00e4ltet, se, d\u00e5 var Mirjam vit s\u00e5som sn\u00f6 av spet\u00e4lska; n\u00e4r Aron v\u00e4nde sig till Mirjam, fick han se att hon var spet\u00e4lsk.\n12:11 D\u00e5 sade Aron till Mose: \u00bbAck, min herre, l\u00e4gg icke p\u00e5 oss b\u00f6rdan av en synd som vi i v\u00e5r d\u00e5rskap hava beg\u00e5tt.\n12:12 L\u00e5t henne icke bliva lik ett d\u00f6df\u00f6tt foster, vars kropp \u00e4r till h\u00e4lften f\u00f6rst\u00f6rd, n\u00e4r det kommer ut ur sin moders liv.\u00bb\n12:13 D\u00e5 ropade Mose till HERREN och sade: \u00bbO Gud, g\u00f6r henne \u00e5ter frisk.\u00bb\n12:14 HERREN svarade Mose: \u00bbOm hennes fader hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju hava f\u00e5tt sitta med skam i sju dagar. M\u00e5 hon allts\u00e5 nu h\u00e5llas innest\u00e4ngd i sju dagar utanf\u00f6r l\u00e4gret; sedan f\u00e5r hon komma tillbaka dit igen.\u00bb\n12:15 S\u00e5 h\u00f6lls d\u00e5 Mirjam innest\u00e4ngd i sju dagar utanf\u00f6r l\u00e4gret, och folket br\u00f6t icke upp, f\u00f6rr\u00e4n Mirjam hade kommit tillbaka.\n13:1 D\u00e4refter br\u00f6t folket upp fr\u00e5n Haserot och l\u00e4grade sig i \u00f6knen Paran.\n13:2 Och HERREN talade till Mose och sade:\n13:3 \u00bbS\u00e4nd \u00e5stad n\u00e5gra m\u00e4n f\u00f6r att bespeja Kanaans land, som jag vill giva \u00e5t Israels barn. En man ur var f\u00e4dernestam skolen I s\u00e4nda, men allenast s\u00e5dana som \u00e4ro h\u00f6vdingar bland dem.\u00bb\n13:4 Och Mose s\u00e4nde fr\u00e5n \u00f6knen Paran \u00e5stad s\u00e5dana m\u00e4n, efter HERRENS befallning; allasammans h\u00f6rde de till huvudm\u00e4nnen bland Israels barn.\n13:5 Och dessa voro namnen p\u00e5 dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs son;\n13:6 av Simeons stam: Safat, Horis son;\n13:7 av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;\n13:8 av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;\n13:9 av Efraims stam: Hosea, Nuns son;\n13:10 av Benjamins stam: Palti, Rafus son;\n13:11 av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;\n13:12 av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;\n13:13 av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;\n13:14 av Asers stam: Setur, Mikaels son;\n13:15 av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;\n13:16 av Gads stam; Geuel, Makis son.\n13:17 Dessa voro namnen p\u00e5 de m\u00e4n som Mose s\u00e4nde \u00e5stad f\u00f6r att bespeja landet. Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.\n13:18 Och Mose s\u00e4nde dessa \u00e5stad f\u00f6r att bespeja Kanaans land. Och han sade till dem: \u00bbDragen nu upp till Sydlandet, och dragen vidare upp till Bergsbygden.\n13:19 Och sen efter, hurudant landet \u00e4r, och om folket som bor d\u00e4ri \u00e4r starkt eller svagt, om det \u00e4r litet eller stort,\n13:20 och hurudant landet \u00e4r, vari de bo, om det \u00e4r gott eller d\u00e5ligt, och hurudana de platser \u00e4ro, d\u00e4r de bo, om de bo i l\u00e4ger eller i bef\u00e4sta st\u00e4der,\n13:21 och hurudant sj\u00e4lva landet \u00e4r, om det \u00e4r fett eller magert, om tr\u00e4d finnas d\u00e4r eller icke. Varen vid gott mod, och tagen med eder hit av landets frukt.\u00bb Det var n\u00e4mligen vid den tid d\u00e5 de f\u00f6rsta druvorna voro mogna\n13:22 S\u00e5 drogo de \u00e5stad och bespejade landet fr\u00e5n \u00f6knen Sin \u00e4nda till Rehob, d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat.\n13:23 De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; d\u00e4r bodde Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar. Men Hebron byggdes sju \u00e5r f\u00f6re Soan i Egypten.\n13:24 Och de kommo till Druvdalen; d\u00e4r skuro de av en kvist med en ensam druvklase p\u00e5, och denna bars sedan p\u00e5 en st\u00e5ng av tv\u00e5 man. D\u00e4rtill togo de granat\u00e4pplen och fikon.\n13:25 Detta st\u00e4lle blev kallat Druvdalen f\u00f6r den druvklases skull som Israels barn d\u00e4r skuro av.\n13:26 Och efter fyrtio dagar v\u00e4nde de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.\n13:27 De gingo \u00e5stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns hela menighet i \u00f6knen Paran, i Kades, och avg\u00e5vo sin ber\u00e4ttelse inf\u00f6r dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.\n13:28 De f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r honom och sade: \u00bbVi kommo till det land dit du s\u00e4nde oss. Och det flyter i sanning av mj\u00f6lk och honung, och h\u00e4r \u00e4r dess frukt.\n13:29 Men folket som bor i landet \u00e4r starkt, och st\u00e4derna \u00e4ro v\u00e4lbef\u00e4sta och mycket stora; ja, vi s\u00e5go d\u00e4r ocks\u00e5 avkomlingar av Anak.\n13:30 Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebus\u00e9erna och amor\u00e9erna bo i Bergsbygden, och kanan\u00e9erna bo vid havet och utmed Jordan.\u00bb\n13:31 Men Kaleb s\u00f6kte stilla folket, s\u00e5 att de icke skulle knota emot Mose; han sade: \u00bbL\u00e5t oss \u00e4nd\u00e5 draga ditupp och intaga det, ty f\u00f6rvisso skola vi bliva det \u00f6verm\u00e4ktiga.\u00bb\n13:32 Men de m\u00e4n som hade varit d\u00e4ruppe med honom sade: \u00bbVi kunna icke draga upp mot detta folk, ty de \u00e4ro oss f\u00f6r starka.\u00bb\n13:33 Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade bespejat; de sade: \u00bbDet land som vi hava genomvandrat och bespejat \u00e4r ett land som f\u00f6rt\u00e4r sina inbyggare, och alla m\u00e4nniskor, som vi d\u00e4r s\u00e5go, voro resligt folk.\n13:34 Vi s\u00e5go d\u00e4r ock j\u00e4ttarna, Anaks barn, av j\u00e4ttestammen; vi tyckte d\u00e5 att vi sj\u00e4lva voro s\u00e5som gr\u00e4shoppor, och sammalunda tyckte de om oss.\n14:1 D\u00e5 begynte hela menigheten ropa och skria, och folket gr\u00e4t den natten.\n14:2 Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela menigheten sade till dem: \u00bbO att vi hade f\u00e5tt d\u00f6 i Egyptens land, eller att vi hade f\u00e5tt d\u00f6 h\u00e4r i \u00f6knen!\n14:3 Varf\u00f6r vill d\u00e5 HERREN f\u00f6ra oss in i detta andra land, d\u00e4r vi m\u00e5ste falla f\u00f6r sv\u00e4rd, och d\u00e4r v\u00e5ra hustrur och barn skola bliva fiendens byte? Det vore f\u00f6rvisso b\u00e4ttre f\u00f6r oss att v\u00e4nda tillbaka till Egypten.\u00bb\n14:4 Och de sade till varandra: \u00bbL\u00e5t oss v\u00e4lja en anf\u00f6rare och v\u00e4nda tillbaka till Egypten.\u00bb\n14:5 D\u00e5 f\u00f6llo Mose och Aron ned p\u00e5 sina ansikten inf\u00f6r Israels barns hela f\u00f6rsamlade menighet.\n14:6 Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland dem som hade bespejat landet, revo s\u00f6nder sina kl\u00e4der\n14:7 och sade till Israels barns hela menighet: \u00bbDet land som vi hava genomvandrat och bespejat \u00e4r ett \u00f6verm\u00e5ttan gott land.\n14:8 Om HERREN har behag till oss, s\u00e5 skall han f\u00f6ra oss in i det landet och giva det \u00e5t oss -- ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung.\n14:9 Allenast m\u00e5n I icke s\u00e4tta eder upp mot HERREN; och f\u00f6r folket i landet m\u00e5n I icke frukta, ty de skola bliva s\u00e5som en munsbit f\u00f6r oss. Deras besk\u00e4rm har vikit ifr\u00e5n dem, men med oss \u00e4r HERREN; frukten icke f\u00f6r dem.\u00bb\n14:10 Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. D\u00e5 visade sig HERRENS h\u00e4rlighet i uppenbarelset\u00e4ltet f\u00f6r alla Israels barn.\n14:11 Och HERREN sade till Mose: \u00bbHuru l\u00e4nge skall detta folk f\u00f6rakta mig, och huru l\u00e4nge skola de framh\u00e4rda i att icke vilja tro p\u00e5 mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?\n14:12 Jag skall sl\u00e5 dem med pest och f\u00f6rg\u00f6ra dem, men dig vill jag g\u00f6ra till ett folk, st\u00f6rre och m\u00e4ktigare \u00e4n detta.\u00bb\n14:13 Mose sade till HERREN: \u00bbEgyptierna hava ju f\u00f6rnummit att du med din kraft har f\u00f6rt detta folk ut ifr\u00e5n dem hitupp,\n14:14 och de hava omtalat det f\u00f6r inbyggarna h\u00e4r i landet, s\u00e5 att de hava f\u00e5tt h\u00f6ra att du \u00e4r HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig f\u00f6r dem ansikte mot ansikte, att din molnsky st\u00e5r \u00f6ver dem, och att du g\u00e5r framf\u00f6r dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.\n14:15 Om du nu d\u00f6dade detta folk, alla tillsammans, d\u00e5 skulle hedningarna, som finge h\u00f6ra detta ber\u00e4ttas om dig, s\u00e4ga s\u00e5:\n14:16 'D\u00e4rf\u00f6r att HERREN icke f\u00f6rm\u00e5dde f\u00f6ra detta folk in i det land som han med ed hade lovat \u00e5t dem, d\u00e4rf\u00f6r har han slaktat dem i \u00f6knen.'\n14:17 Nej, m\u00e5 nu Herrens kraft bevisa sig stor, s\u00e5som du har talat och sagt:\n14:18 'HERREN \u00e4r l\u00e5ngmodig och stor i mildhet, han f\u00f6rl\u00e5ter missg\u00e4rning och \u00f6vertr\u00e4delse, fast\u00e4n han icke l\u00e5ter n\u00e5gon bliva ostraffad, utan hems\u00f6ker f\u00e4dernas missg\u00e4rning p\u00e5 barn och efterkommande i tredje och fj\u00e4rde led.'\n14:19 S\u00e5 tillgiv nu detta folk dess missg\u00e4rning, enligt din stora n\u00e5d, s\u00e5som du har l\u00e5tit din f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6lja detta folk allt ifr\u00e5n Egypten och \u00e4nda hit.\u00bb\n14:20 D\u00e5 sade HERREN: \u00bbJag vill tillgiva dem efter din b\u00f6n.\n14:21 Men s\u00e5 sant jag lever, och s\u00e5 sant hela jorden skall bliva full av HERRENS h\u00e4rlighet:\n14:22 av alla de m\u00e4n som hava sett min h\u00e4rlighet och de tecken jag har gjort i Egypten och i \u00f6knen, och som dock nu tio g\u00e5nger hava frestat mig och icke velat h\u00f6ra min r\u00f6st,\n14:23 av dem skall ingen f\u00e5 se det land som jag med ed har lovat \u00e5t deras f\u00e4der; ingen av dem som hava f\u00f6raktat mig skall f\u00e5 se det.\n14:24 Men eftersom i min tj\u00e4nare Kaleb \u00e4r en annan ande, s\u00e5 att han i allt har efterf\u00f6ljt mig, d\u00e4rf\u00f6r vill jag l\u00e5ta honom komma in i det land d\u00e4r han nu har varit, och hans avkomlingar skola besitta det.\n14:25 Men d\u00e5 nu amalekiterna och kanan\u00e9erna bo i dalbygden, s\u00e5 v\u00e4nden eder i morgon \u00e5t annat h\u00e5ll bryten upp och tagen v\u00e4gen mot \u00f6knen, \u00e5t R\u00f6da havet till.\u00bb\n14:26 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n14:27 \u00bbHuru l\u00e4nge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot mig? Ty jag har h\u00f6rt huru Israels barn knorra mot mig.\n14:28 S\u00e4g nu till dem: 'S\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger HERREN, jag skall g\u00f6ra med eder s\u00e5som I sj\u00e4lva haven sagt inf\u00f6r mig.\n14:29 H\u00e4r i \u00f6knen skola edra d\u00f6da kroppar bliva liggande; s\u00e5 skall det g\u00e5 eder alla, s\u00e5 m\u00e5nga I \u00e4ren som haren blivit inm\u00f6nstrade, alla som \u00e4ro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, eftersom I haven knorrat mot mig.\n14:30 Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen f\u00f6rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.\n14:31 Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens byte? dem skall jag l\u00e5ta komma ditin, och de skola l\u00e4ra k\u00e4nna det land som I haven f\u00f6raktat.\n14:32 I sj\u00e4lva d\u00e4remot -- edra d\u00f6da kroppar skola bliva liggande h\u00e4r i \u00f6knen.\n14:33 Och edra barn skola draga omkring s\u00e5som herdar i \u00f6knen i fyrtio \u00e5r, och skola b\u00e4ra p\u00e5 b\u00f6rdan av eder trol\u00f6sa avf\u00e4llighet, till dess att edra d\u00f6da kroppar hava f\u00f6rg\u00e5tts i \u00f6knen.\n14:34 S\u00e5som I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s\u00e5 skolen I under fyrtio \u00e5r -- ett \u00e5r f\u00f6r var dag -- komma att b\u00e4ra p\u00e5 edra missg\u00e4rningar; I skolen d\u00e5 f\u00f6rnimma vad det \u00e4r att jag tager min hand ifr\u00e5n eder.'\n14:35 Jag, HERREN, talar; jag skall f\u00f6rvisso g\u00f6ra s\u00e5 med hela denna onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; h\u00e4r i \u00f6knen skola de f\u00f6rg\u00e5s, h\u00e4r skola de d\u00f6.\u00bb\n14:36 Och de m\u00e4n som Mose hade s\u00e4nt \u00e5stad f\u00f6r att bespeja landet, och som vid sin \u00e5terkomst hade f\u00f6rlett hela menigheten att knorra mot honom, d\u00e4rigenom att de talade illa om landet,\n14:37 dessa m\u00e4n som hade talat illa om landet tr\u00e4ffades nu av d\u00f6den genom en hems\u00f6kelse, inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n14:38 Av de m\u00e4n som hade g\u00e5tt \u00e5stad f\u00f6r att bespeja landet blevo dock Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.\n14:39 Och Mose talade detta till alla Israels barn. D\u00e5 blev folket mycket sorgset.\n14:40 Och de stodo upp bittida f\u00f6ljande morgon f\u00f6r att draga \u00e5stad upp mot den \u00f6vre bergsbygden; och de sade: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4ro vi; vi vilja nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava syndat.\u00bb\n14:41 Men Mose sade: \u00bbVarf\u00f6r viljen I s\u00e5 \u00f6vertr\u00e4da HERRENS befallning? Det kan ju icke lyckas v\u00e4l.\n14:42 HERREN \u00e4r icke med bland eder; dragen d\u00e4rf\u00f6r icke ditupp, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n bliva slagna av edra fiender.\n14:43 Ty amalekiterna och kanan\u00e9erna skola d\u00e4r m\u00f6ta eder, och I skolen falla f\u00f6r sv\u00e4rd; I haven ju v\u00e4nt eder bort ifr\u00e5n HERREN, och HERREN skall d\u00e4rf\u00f6r icke vara med eder.\u00bb\n14:44 Likv\u00e4l drogo de i sitt \u00f6vermod upp mot den \u00f6vre bergsbygden; men HERRENS f\u00f6rbundsark och Mose l\u00e4mnade icke l\u00e4gret.\n14:45 D\u00e5 kommo amalekiterna och kanan\u00e9erna, som bodde d\u00e4r i bergsbygden, ned och slogo dem och f\u00f6rskingrade dem och drevo dem \u00e4nda till Horma.\n15:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n15:2 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: Om I, n\u00e4r I kommen in i det land som jag vill giva eder, och d\u00e4r I skolen bo,\n15:3 viljen offra ett eldsoffer \u00e5t HERREN, ett br\u00e4nnoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det g\u00e4ller att fullg\u00f6ra ett l\u00f6fte, eller det g\u00e4ller ett frivilligt offer, eller det g\u00e4ller edra h\u00f6gtidsoffer -- f\u00f6r att bereda HERREN en v\u00e4lbehaglig lukt, genom f\u00e4kreatur eller sm\u00e5boskap,\n15:4 s\u00e5 skall den som vill offra \u00e5t HERREN ett s\u00e5dant offer b\u00e4ra fram s\u00e5som spisoffer en tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med en fj\u00e4rdedels hin olja;\n15:5 och s\u00e5som drickoffer skall du offra en fj\u00e4rdedels hin vin till vart lamm, vare sig det \u00e4r ett br\u00e4nnoffer som offras, eller det \u00e4r ett slaktoffer.\n15:6 Men till en v\u00e4dur skall du s\u00e5som spisoffer offra tv\u00e5 tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med en tredjedels hin olja,\n15:7 och s\u00e5som drickoffer skall du b\u00e4ra fram en tredjedels hin vin, till er v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN.\n15:8 Och n\u00e4r du offrar en ungtjur till br\u00e4nnoffer eller till slaktoffer, vare sig det g\u00e4ller att fullg\u00f6ra ett l\u00f6fte eller det g\u00e4ller tackoffer \u00e5t HERREN.\n15:9 S\u00e5 skall, j\u00e4mte ungtjuren, s\u00e5som spisoffer framb\u00e4ras tre tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med en halv in olja,\n15:10 och s\u00e5som drickoffer skall du b\u00e4ra fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN.\n15:11 Vad h\u00e4r \u00e4r sagt skall offras till var tjur, var v\u00e4dur, vart djur av sm\u00e5boskapen, vare sig f\u00e5r eller get.\n15:12 Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad h\u00e4r \u00e4r sagt, efter deras antal.\n15:13 Var inf\u00f6ding skall offra detta, s\u00e5som h\u00e4r \u00e4r sagt, n\u00e4r han vill offra ett eldsoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN.\n15:14 Och n\u00e4r en fr\u00e4mling som vistas hos eder, eller som i kommande sl\u00e4kten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN, s\u00e5 skall han offra p\u00e5 samma s\u00e4tt som I offren.\n15:15 Inom f\u00f6rsamlingen skall en och samma stadga g\u00e4lla f\u00f6r eder och f\u00f6r fr\u00e4mlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r eder fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte: I sj\u00e4lva och fr\u00e4mlingen skolen f\u00f6rfara p\u00e5 samma s\u00e4tt inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n15:16 Samma lag och samma r\u00e4tt skall g\u00e4lla f\u00f6r eder och f\u00f6r fr\u00e4mlingen som bor hos eder.\n15:17 Och HERREN talade till Mose och sade:\n15:18 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: N\u00e4r I kommen in i det land dit jag vill f\u00f6ra eder,\n15:19 skolen I, d\u00e5 I \u00e4ten av landets br\u00f6d, giva \u00e5t HERREN en offerg\u00e4rd d\u00e4rav.\n15:20 S\u00e5som f\u00f6rstling av edert mj\u00f6l skolen I giva en kaka till offerg\u00e4rd; I skolen giva den, likasom I given en offerg\u00e4rd fr\u00e5n eder loge.\n15:21 Av f\u00f6rstlingen av edert mj\u00f6l skolen I giva \u00e5t HERREN en offerg\u00e4rd, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte.\n15:22 Och om I beg\u00e5n synd oupps\u00e5tligen, i det att I underl\u00e5ten att g\u00f6ra efter n\u00e5got av dessa bud som HERREN har kungjort f\u00f6r Mose,\n15:23 efter n\u00e5got av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, fr\u00e5n den dag d\u00e5 HERREN gav sina bud och allt framgent, sl\u00e4kte efter sl\u00e4kte,\n15:24 s\u00e5 skall, om synden har blivit beg\u00e5ngen oupps\u00e5tligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur s\u00e5som br\u00e4nnoffer, till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt skall offras d\u00e4rtill, och tillika en bock s\u00e5som syndoffer.\n15:25 Och pr\u00e4sten skall bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r Israels barns hela menighet, och s\u00e5 bliver dem f\u00f6rl\u00e5tet; ty det var en oupps\u00e5tlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer \u00e5t HERREN, och sitt syndoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte f\u00f6r sin oupps\u00e5tliga synd.\n15:26 Ja, s\u00e5 bliver dem f\u00f6rl\u00e5tet, Israels barns hela menighet och fr\u00e4mlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den oupps\u00e5tliga synden.\n15:27 Och om n\u00e5gon enskild syndar oupps\u00e5tligen, skall han s\u00e5som syndoffer f\u00f6ra fram en \u00e5rsgammal get.\n15:28 Och pr\u00e4sten skall bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r denne som har f\u00f6rsyndat sig genom oupps\u00e5tlig synd, inf\u00f6r HERRENS ansikte; p\u00e5 det att honom m\u00e5 bliva f\u00f6rl\u00e5tet, n\u00e4r f\u00f6rsoning bringas f\u00f6r honom.\n15:29 F\u00f6r inf\u00f6dingen bland Israels barn och f\u00f6r fr\u00e4mlingen som bor ibland dem, f\u00f6r eder alla skall g\u00e4lla en och samma lag, n\u00e4r n\u00e5gon beg\u00e5r synd oupps\u00e5tligen.\n15:30 Men den som beg\u00e5r n\u00e5got med upplyft hand, evad han \u00e4r inf\u00f6ding eller fr\u00e4mling, han h\u00e5nar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk.\n15:31 Ty HERRENS ord har han f\u00f6raktat, och mot hans bud har han brutit; utan f\u00f6rskoning skall han utrotas; missg\u00e4rning vilar p\u00e5 honom.\n15:32 Medan nu Israels barn voro i \u00f6knen, ertappades en man med att samla ihop ved p\u00e5 sabbatsdagen.\n15:33 Och de som ertappade honom med att samla ihop ved f\u00f6rde honom fram inf\u00f6r Mose och Aron och hela menigheten.\n15:34 Och d\u00e5 det icke var best\u00e4mt vad som borde g\u00f6ras med honom, satte de honom i f\u00f6rvar.\n15:35 Och HERREN sade till Mose: \u00bbMannen skall straffas med d\u00f6den; hela menigheten skall stena honom utanf\u00f6r l\u00e4gret.\u00bb\n15:36 D\u00e5 f\u00f6rde hela menigheten ut honom utanf\u00f6r l\u00e4gret och stenade honom till d\u00f6ds, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n15:37 Och HERREN talade till Mose och sade:\n15:38 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem att de och deras efterkommande skola g\u00f6ra sig tofsar i h\u00f6rnen p\u00e5 sina kl\u00e4der och s\u00e4tta ett m\u00f6rkbl\u00e5tt sn\u00f6re p\u00e5 var h\u00f6rntofs.\n15:39 Och detta skolen I hava till tofsprydnad, f\u00f6r att I, n\u00e4r I sen d\u00e4rp\u00e5, m\u00e5n t\u00e4nka p\u00e5 alla HERRENS bud och g\u00f6ra efter dem, och icke sv\u00e4va omkring efter edra hj\u00e4rtans och \u00f6gons lustar, som I nu l\u00f6pen efter i trol\u00f6s avf\u00e4llighet.\n15:40 Ty jag vill att I skolen t\u00e4nka p\u00e5 och g\u00f6ra efter alla mina bud och vara helgade \u00e5t eder Gud.\n15:41 Jag \u00e4r HERREN, eder Gud, som har f\u00f6rt eder ut ur Egyptens land, f\u00f6r att jag skall vara eder Gud Jag \u00e4r HERREN, eder Gud.\n16:1 Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt Datan och Abiram, Eliabs s\u00f6ner, och On, Pelets son, av Rubens s\u00f6ner, dessa togo till sig folk\n16:2 och gjorde uppror emot Mose; och dem f\u00f6ljde tv\u00e5 hundra femtio m\u00e4n av Israels barn, h\u00f6vdingar i menigheten, ombud i folkf\u00f6rsamlingen, ansedda m\u00e4n.\n16:3 Och de f\u00f6rsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: \u00bbNu m\u00e5 det vara nog. Hela menigheten \u00e4r ju helig, alla \u00e4ro det, och HERREN \u00e4r mitt ibland dem; varf\u00f6r upph\u00e4ven I eder d\u00e5 \u00f6ver HERRENS f\u00f6rsamling?\u00bb\n16:4 N\u00e4r Mose h\u00f6rde detta, f\u00f6ll han ned p\u00e5 sitt ansikte.\n16:5 Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: \u00bbI morgon skall HERREN g\u00f6ra kunnigt vem som h\u00f6r honom till, och vem som \u00e4r den helige \u00e5t vilken han giver tilltr\u00e4de till sig. Och den han utv\u00e4ljer, honom skall han giva tilltr\u00e4de till sig.\n16:6 G\u00f6ren nu p\u00e5 detta s\u00e4tt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din hop,\n16:7 och l\u00e4ggen eld i dem och str\u00f6n r\u00f6kelse p\u00e5 dem inf\u00f6r HERRENS ansikte i morgon; den man som HERREN d\u00e5 utv\u00e4ljer, han \u00e4r den helige. Ja, nu m\u00e5 det vara nog, I Levi s\u00f6ner.\u00bb\n16:8 Ytterligare sade Mose till Kora: H\u00f6ren nu, I Levi s\u00f6ner.\n16:9 \u00c4r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder fr\u00e5n Israels menighet och givit eder tilltr\u00e4de till sig, s\u00e5 att I f\u00e5n f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten i HERRENS tabernakel och st\u00e5 inf\u00f6r menigheten och betj\u00e4na den?\n16:10 \u00c5t dig, och \u00e5t alla dina br\u00f6der, Levi s\u00f6ner, j\u00e4mte dig, har han givit tilltr\u00e4de till sig; och nu st\u00e5n I ocks\u00e5 efter pr\u00e4stad\u00f6met!\n16:11 D\u00e4rf\u00f6r, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven rotat eder samman mot HERREN -- ty vad \u00e4r Aron, att I knorren mot honom?\u00bb\n16:12 Och Mose s\u00e4nde och l\u00e4t kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs s\u00f6ner. Men de sade: \u00bbvi komma icke.\n16:13 \u00c4r det icke nog att du har f\u00f6rt oss hitupp ur ett land som fl\u00f6t av mj\u00f6lk och honung, f\u00f6r att l\u00e5ta oss d\u00f6 I \u00f6knen? Vill du nu ock upph\u00e4va dig till herre \u00f6ver oss?\n16:14 Ingalunda har du f\u00f6rt oss in i ett land som flyter av mj\u00f6lk och honung, eller givit oss \u00e5krar och ving\u00e5rdar till arvedel. Eller tror du att du kan sticka ut \u00f6gonen p\u00e5 dessa m\u00e4nniskor? Nej, vi komma icke.\u00bb\n16:15 D\u00e5 blev Mose mycket vred och sade till HERREN: \u00bbSe icke till deras offerg\u00e5va. Icke s\u00e5 mycket som en enda \u00e5sna har jag tagit av dem, och ingen av dem har jag gjort n\u00e5got ont.\u00bb\n16:16 Och Mose sade till Kora: \u00bbDu och hela din hop m\u00e5n inst\u00e4lla eder inf\u00f6r HERRENS ansikte i morgon, du sj\u00e4lv och de, s\u00e5 ock Aron.\n16:17 Och var och en av eder m\u00e5 taga sitt fyrfat och l\u00e4gga r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5, och sedan b\u00e4ra sitt fyrfat fram inf\u00f6r HERRENS ansikte, tv\u00e5 hundra femtio fyrfat; du sj\u00e4lv och Aron m\u00e5n ock taga var sitt fyrfat.\u00bb\n16:18 Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld d\u00e4rp\u00e5 och str\u00f6dde r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5, och st\u00e4llde sig vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet; och Mose och Aron likas\u00e5.\n16:19 Och Kora f\u00f6rsamlade mot dem hela menigheten vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet. D\u00e5 visade sig HERRENS h\u00e4rlighet f\u00f6r hela menigheten.\n16:20 och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n16:21 \u00bbSkiljen eder fr\u00e5n denna menighet, s\u00e5 skall jag i ett \u00f6gonblick f\u00f6rg\u00f6ra dem.\u00bb\n16:22 D\u00e5 f\u00f6llo de ned p\u00e5 sina ansikten och sade: \u00bbO Gud, du Gud som r\u00e5der \u00f6ver allt k\u00f6tts anda, skall du f\u00f6rt\u00f6rnas p\u00e5 hela menigheten, d\u00e4rf\u00f6r att en enda man syndar?\u00bb\n16:23 D\u00e5 talade HERREN till Mose och sade:\n16:24 \u00bbTala till menigheten och s\u00e4g: Dragen eder bort ifr\u00e5n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l\u00e4gerst\u00e4lle.\u00bb\n16:25 Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de \u00e4ldste i Israel f\u00f6ljde honom.\n16:26 Och han talade till menigheten och sade: \u00bbViken bort ifr\u00e5n dessa ogudaktiga m\u00e4nniskors t\u00e4lt, och kommen icke vid n\u00e5got som tillh\u00f6r dem, p\u00e5 det att I icke m\u00e5n f\u00f6rg\u00e5s genom alla deras synder.\u00bb\n16:27 D\u00e5 drogo de sig bort ifr\u00e5n platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams l\u00e4gerst\u00e4lle; men Datan och Abiram hade g\u00e5tt ut och st\u00e4llt sig vid ing\u00e5ngen till sina t\u00e4lt med sina hustrur och barn, b\u00e5de stora och sm\u00e5.\n16:28 Och Mose sade: \u00bbD\u00e4rav skolen I f\u00f6rnimma att det \u00e4r HERREN som har s\u00e4nt mig f\u00f6r att g\u00f6ra alla dessa g\u00e4rningar, och att jag icke har handlat efter eget tycke:\n16:29 om dessa d\u00f6 p\u00e5 samma s\u00e4tt som andra m\u00e4nniskor d\u00f6, eller drabbas av hems\u00f6kelse p\u00e5 samma s\u00e4tt som andra m\u00e4nniskor, s\u00e5 har HERREN icke s\u00e4nt mig;\n16:30 men om HERREN h\u00e4r l\u00e5ter n\u00e5got alldeles nytt ske, i det att marken \u00f6ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s\u00e5 att de levande fara ned i d\u00f6dsriket, d\u00e5 skolen I d\u00e4rav veta att dessa m\u00e4nniskor hava f\u00f6raktat HERREN.\u00bb\n16:31 Och just som han hade slutat att tala allt detta, r\u00e4mnade marken under dem,\n16:32 och jorden \u00f6ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras \u00e4godelar;\n16:33 och de foro levande ned i d\u00f6dsriket, de med allt vad de hade, och jorden \u00f6vert\u00e4ckte dem, och s\u00e5 utrotades de ur f\u00f6rsamlingen.\n16:34 Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.\n16:35 Men eld gick ut fr\u00e5n HERREN och f\u00f6rt\u00e4rde de tv\u00e5 hundra femtio m\u00e4nnen som hade burit fram r\u00f6kelse.\n16:36 Och HERREN talade till Mose och sade:\n16:37 \u00bbS\u00e4g till Eleasar, pr\u00e4sten Arons son, att han skall taga fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem l\u00e5ngt bort,\n16:38 ty de hava blivit heliga. Och dessa fyrfat -- de m\u00e4ns som genom sin synd f\u00f6rverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till pl\u00e5tar f\u00f6r att d\u00e4rmed \u00f6verdraga altaret; ty de hava varit framburna inf\u00f6r HERRENS ansikte och hava d\u00e4rigenom blivit heliga. Och de skola s\u00e5 vara ett tecken f\u00f6r Israels barn.\u00bb\n16:39 D\u00e5 tog pr\u00e4sten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbr\u00e4nda m\u00e4nnen hade burit fram, och man hamrade ut dem f\u00f6r att d\u00e4rmed \u00f6verdraga altaret,\n16:40 till en p\u00e5minnelse f\u00f6r Israels barn att ingen fr\u00e4mmande, ingen som icke vore av Arons s\u00e4d, m\u00e5tte tr\u00e4da fram f\u00f6r att ant\u00e4nda r\u00f6kelse inf\u00f6r HERRENS ansikte, p\u00e5 det att det icke skulle g\u00e5 honom s\u00e5som det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad HERREN hade sagt honom genom Mose.\n16:41 Men dagen d\u00e4refter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose och Aron och sade: \u00bbDet \u00e4r I som haven d\u00f6dat HERRENS folk.\u00bb\n16:42 D\u00e5 nu menigheten f\u00f6rsamlade sig emot Mose och Aron, v\u00e4nde dessa sig mot uppenbarelset\u00e4ltet och fingo d\u00e5 se molnskyn \u00f6vert\u00e4cka det; och HERRENS h\u00e4rlighet visade sig.\n16:43 D\u00e5 gingo Mose och Aron fram inf\u00f6r uppenbarelset\u00e4ltet.\n16:44 Och HERREN talade till Mose och sade:\n16:45 \u00bbG\u00e5n bort ifr\u00e5n denna menighet, s\u00e5 skall jag i ett \u00f6gonblick f\u00f6rg\u00f6ra dem.\u00bb D\u00e5 f\u00f6llo de ned p\u00e5 sina ansikten.\n16:46 Och Mose sade till Aron: \u00bbTag ditt fyrfat och l\u00e4gg eld fr\u00e5n altaret d\u00e4rp\u00e5 och str\u00f6 r\u00f6kelse d\u00e4rp\u00e5, och b\u00e4r det s\u00e5 med hast bort till menigheten och bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r dem; ty f\u00f6rt\u00f6rnelse har g\u00e5tt ut fr\u00e5n HERRENS ansikte, och hems\u00f6kelsen har begynt.\u00bb\n16:47 D\u00e5 tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt in i f\u00f6rsamlingen, och se, hems\u00f6kelsen hade redan begynt ibland folket, men han lade r\u00f6kelsen p\u00e5 och bragte f\u00f6rsoning f\u00f6r folket.\n16:48 N\u00e4r han s\u00e5 stod mellan de d\u00f6da och de levande, upph\u00f6rde hems\u00f6kelsen.\n16:49 Men de som hade omkommit genom hems\u00f6kelsen utgjorde fjorton tusen sju hundra, f\u00f6rutom dem som hade omkommit f\u00f6r Koras skull.\n16:50 Sedan v\u00e4nde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng; och hems\u00f6kelsen hade upph\u00f6rt.\n17:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n17:2 \u00bbTala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem \u00e4ro h\u00f6vdingar f\u00f6r stamfamiljer, en stav f\u00f6r var stamfamilj, tillsammans tolv stavar. Vars och ens namn skall du skriva p\u00e5 hans stav.\n17:3 Och Arons namn skall du skriva p\u00e5 Levi stav; ty huvudmannen f\u00f6r denna stams familjer skall hava sin s\u00e4rskilda stav.\n17:4 Sedan skall du l\u00e4gga in dem i uppenbarelset\u00e4ltet framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdet, d\u00e4r jag uppenbarar mig f\u00f6r eder.\n17:5 D\u00e5 skall ske att den man som jag utv\u00e4ljer, hans stav skall gr\u00f6nska. Och s\u00e5 skall jag g\u00f6ra slut p\u00e5 Israels barns knorrande, s\u00e5 att jag slipper h\u00f6ra huru de knorra mot eder.\u00bb\n17:6 Och Mose talade till Israels barn, och h\u00f6vdingarna f\u00f6r deras stamfamiljer g\u00e5vo honom alla var och en sin stav, tillsammans tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.\n17:7 Och Mose lade stavarna inf\u00f6r HERRENS ansikte i vittnesb\u00f6rdets t\u00e4lt.\n17:8 N\u00e4r nu Mose dagen d\u00e4refter gick in i vittnesb\u00f6rdets t\u00e4lt, se, d\u00e5 gr\u00f6nskade Arons stav, som var d\u00e4r f\u00f6r Levi hus, den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar.\n17:9 Och Mose bar alla stavarna ut fr\u00e5n HERRENS ansikte till alla Israels barn; och de s\u00e5go p\u00e5 dem och togo var och en sin stav.\n17:10 Och HERREN sade till Mose: \u00bbL\u00e4gg Arons stav tillbaka framf\u00f6r vittnesb\u00f6rdet, f\u00f6r att den d\u00e4r m\u00e5 f\u00f6rvaras s\u00e5som ett tecken f\u00f6r de genstr\u00e4viga; s\u00e5 skall du g\u00f6ra en \u00e4nde p\u00e5 deras knorrande, s\u00e5 att jag slipper h\u00f6ra det, p\u00e5 det att de icke m\u00e5 d\u00f6.\u00bb\n17:11 Och Mose gjorde s\u00e5; s\u00e5som HERREN hade bjudit honom, s\u00e5 gjorde han.\n17:12 Och Israels barn ropade till Mose: \u00bbSe, vi omkomma, vi f\u00f6rg\u00e5s, vi f\u00f6rg\u00e5s allasammans!\n17:13 Var och en som kommer d\u00e4rvid, som kommer vid HERRENS tabernakel, han d\u00f6r. Skola vi d\u00e5 verkligen alla omkomma?\u00bb\n18:1 Och HERREN sade till Aron: Du och dina s\u00f6ner, och din faders hus j\u00e4mte dig, skolen b\u00e4ra den missg\u00e4rning som vidl\u00e5der helgedomen; och du och dina s\u00f6ner j\u00e4mte dig skolen b\u00e4ra den missg\u00e4rning som vidl\u00e5der edert pr\u00e4st\u00e4mbete.\n18:2 Men ocks\u00e5 dina fr\u00e4nder, Levi stam, din faders stam, skall du l\u00e5ta f\u00e5 tilltr\u00e4de dit j\u00e4mte dig, och de skola h\u00e5lla sig till dig och betj\u00e4na dig, under det att du och dina s\u00f6ner j\u00e4mte dig g\u00f6ren tj\u00e4nst inf\u00f6r vittnesb\u00f6rdets t\u00e4lt.\n18:3 Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som eljest \u00e4r att iakttaga vid hela t\u00e4ltet; men de m\u00e5 icke komma vid de heliga redskapen eller altaret, p\u00e5 det att icke b\u00e5de de och I m\u00e5n d\u00f6.\n18:4 De skola h\u00e5lla sig till dig och iakttaga vad som \u00e4r att iakttaga vid uppenbarelset\u00e4ltet, under all tj\u00e4nstg\u00f6ring vid t\u00e4ltet; men ingen fr\u00e4mmande f\u00e5r komma eder n\u00e4ra.\n18:5 Och I skolen iakttaga vad som \u00e4r att iakttaga vid helgedomen och vid altaret, p\u00e5 det att icke f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00e5ter m\u00e5 komma \u00f6ver Israels barn.\n18:6 Se, jag har uttagit edra br\u00f6der, leviterna, bland Israels barn; en g\u00e5va \u00e4ro de \u00e5t eder, givna \u00e5t HERREN, till att f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n18:7 Men du och dina s\u00f6ner j\u00e4mte dig skolen iakttaga vad som h\u00f6r till edert pr\u00e4st\u00e4mbete, i allt vad som ang\u00e5r altaret och det som \u00e4r innanf\u00f6r f\u00f6rl\u00e5ten, och skolen s\u00e5 g\u00f6ra tj\u00e4nst. Jag giver eder edert pr\u00e4st\u00e4mbete s\u00e5som en g\u00e5votj\u00e4nst; men om n\u00e5gon fr\u00e4mmande kommer d\u00e4rvid, skall han d\u00f6das.\n18:8 Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver \u00e5t dig vad som skall f\u00f6rvaras av det som gives mig s\u00e5som g\u00e4rd. Av Israels barns alla heliga g\u00e5vor giver jag detta till \u00e4mbetslott \u00e5t dig och dina s\u00f6ner, s\u00e5som en ev\u00e4rdlig r\u00e4tt.\n18:9 Detta skall tillh\u00f6ra dig av det! h\u00f6gheliga som icke l\u00e4mnas \u00e5t elden: alla deras offerg\u00e5vor, s\u00e5 ofta de framb\u00e4ra spisoffer eller syndoffer, eller framb\u00e4ra skuldoffer till ers\u00e4ttning \u00e5t mig, detta skall s\u00e5som h\u00f6gheligt tillh\u00f6ra dig och dina s\u00f6ner.\n18:10 P\u00e5 en h\u00f6ghelig plats skall du \u00e4ta detta; allt mank\u00f6n m\u00e5 \u00e4ta det, det skall vara dig heligt.\n18:11 Och detta \u00e4r rad som skall tillh\u00f6ra dig s\u00e5som en g\u00e4rd av Israels barns g\u00e5vor, s\u00e5 ofta de framb\u00e4ra viftoffer; \u00e5t dig och \u00e5t dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar j\u00e4mte dig giver jag det till en ev\u00e4rdlig r\u00e4tt; var och en i ditt hus som \u00e4r ren m\u00e5 \u00e4ta det:\n18:12 allt det b\u00e4sta av olja och allt det b\u00e4sta av vin och av s\u00e4d, f\u00f6rstlingen d\u00e4rav, som de giva \u00e5t HERREN, detta giver jag \u00e5t dig.\n18:13 F\u00f6rstlingsfrukterna av allt som v\u00e4xer i deras land, vilka de b\u00e4ra fram \u00e5t HERREN, skola tillh\u00f6ra dig; var och en i ditt hus som \u00e4r ren m\u00e5 \u00e4ta d\u00e4rav.\n18:14 Allt tillspillogivet i Israel skall tillh\u00f6ra dig.\n18:15 Allt det som \u00f6ppnar moderlivet, vad k\u00f6tt det vara m\u00e5, evad det \u00e4r m\u00e4nniskor eller boskap som de f\u00f6ra fram till HERREN, det skall tillh\u00f6ra dig; dock s\u00e5, att du tager l\u00f6sen f\u00f6r det som \u00e4r f\u00f6rstf\u00f6tt bland m\u00e4nniskor, och likaledes tager l\u00f6sen f\u00f6r det som \u00e4r f\u00f6rstf\u00f6tt bland orena djur.\n18:16 Och vad ang\u00e5r dem som skola l\u00f6sas, skall du taga l\u00f6sen f\u00f6r dem, n\u00e4r de \u00e4ro en m\u00e5nad gamla, och detta efter det v\u00e4rde du har best\u00e4mt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna r\u00e4knad till tjugu gera.\n18:17 Men f\u00f6r det som \u00e4r f\u00f6rstf\u00f6tt bland f\u00e4kreatur eller f\u00e5r eller getter m\u00e5 du icke taga l\u00f6sen; det \u00e4r heligt. Deras blod skall du st\u00e4nka p\u00e5 altaret, och deras fett skall du f\u00f6rbr\u00e4nna s\u00e5som ett eldsoffer, till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN.\n18:18 Men deras k\u00f6tt skall tillh\u00f6ra dig; det skall tillh\u00f6ra dig likasom viftoffersbringan och det h\u00f6gra l\u00e5rstycket.\n18:19 Alla heliga g\u00e5vor som Israels barn giva \u00e5t HERREN s\u00e5som g\u00e4rd, dem giver jag \u00e5t dig och \u00e5t dina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar j\u00e4mte dig, s\u00e5som en ev\u00e4rdlig r\u00e4tt. Ett ev\u00e4rdligt saltf\u00f6rbund inf\u00f6r HERRENS ansikte skall detta vara f\u00f6r dig och f\u00f6r dina avkomlingar j\u00e4mte dig.\n18:20 och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava n\u00e5gon arvedel, och du skall icke hava n\u00e5gon lott bland dem; jag skall vara din lott och arvedel bland Israels barn.\n18:21 Och se, \u00e5t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel, s\u00e5som l\u00f6n f\u00f6r den tj\u00e4nst de f\u00f6rr\u00e4tta, tj\u00e4nsten vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n18:22 Men de \u00f6vriga israeliterna m\u00e5 h\u00e4danefter icke komma vid uppenbarelset\u00e4ltet, ty de skola d\u00e4rigenom komma att b\u00e4ra p\u00e5 synd och s\u00e5 tr\u00e4ffas av d\u00f6den;\n18:23 utan leviterna skola f\u00f6rr\u00e4tta tj\u00e4nsten vid uppenbarelset\u00e4ltet, och de skola b\u00e4ra de missg\u00e4rningar som beg\u00e5s. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r eder fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte; bland Israels barn skola de icke hava n\u00e5gon arvedel.\n18:24 Ty den tionde som Israels barn giva \u00e5t HERREN s\u00e5som g\u00e4rd, den giver jag \u00e5t leviterna till arvedel. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det som jag s\u00e4ger om dem att de icke skola hava n\u00e5gon arvedel bland Israels barn.\n18:25 Och HERREN talade till Mose och sade:\n18:26 Till leviterna skall du s\u00e5 tala och s\u00e4ga: N\u00e4r I av Israels barn mottagen den tionde som jag har best\u00e4mt att I skolen f\u00e5 av dem s\u00e5som eder arvedel, d\u00e5 skolen I d\u00e4rav giva en g\u00e4rd \u00e5t HERREN, en tionde av tionden.\n18:27 Och denna eder g\u00e4rd skall s\u00e5 anses, som n\u00e4r andra giva s\u00e4d fr\u00e5n logen och vin och olja fr\u00e5n pressen.\n18:28 P\u00e5 detta s\u00e4tt skolen ock I av all tionde som I mottagen av Israels barn giva en g\u00e4rd \u00e5t HERREN; och denna HERRENS g\u00e4rd av tionden skolen I giva \u00e5t pr\u00e4sten Aron.\n18:29 Av alla g\u00e5vor som I f\u00e5n skolen giva \u00e5t HERREN hela den g\u00e4rd som tillkommer honom; av allt det b\u00e4sta av g\u00e5vorna skolen I giva den, s\u00e5dant bland dessa som passar till heliga g\u00e5vor.\n18:30 Och du skall s\u00e4ga till dem: N\u00e4r I nu given s\u00e5som g\u00e4rd det b\u00e4sta av dem, skall denna leviternas g\u00e5va s\u00e5 anses, som n\u00e4r andra giva vad loge och press avkasta.\n18:31 I med edert husfolk m\u00e5n \u00e4ta det p\u00e5 vilken plats som helst; ty det \u00e4r eder l\u00f6n f\u00f6r eder tj\u00e4nstg\u00f6ring vid uppenbarelset\u00e4ltet.\n18:32 N\u00e4r I s\u00e5 given det b\u00e4sta av dem s\u00e5som g\u00e4rd, skolen I icke f\u00f6r deras skull komma att b\u00e4ra p\u00e5 synd; och d\u00e5 skolen I icke ohelga Israels barns heliga g\u00e5vor och s\u00e5 tr\u00e4ffas av d\u00f6den.\n19:1 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:\n19:2 Detta \u00e4r den lagstadga som HERREN har p\u00e5bjudit: S\u00e4g till Israels barn att de skaffa fram till dig en r\u00f6d, felfri ko, en som icke har n\u00e5got lyte, och som icke har burit n\u00e5got ok.\n19:3 Denna skolen I l\u00e4mna \u00e5t pr\u00e4sten Eleasar; och man skall f\u00f6ra ut henne utanf\u00f6r l\u00e4gret och slakta henne i hans \u00e5syn.\n19:4 Och pr\u00e4sten Eleasar skall taga n\u00e5got av hennes blod p\u00e5 sitt finger, och st\u00e4nka med hennes blod sju g\u00e5nger mot framsidan av uppenbarelset\u00e4ltet.\n19:5 Sedan skall man br\u00e4nna upp kon inf\u00f6r hans \u00f6gon; hennes hud och k\u00f6tt och blod j\u00e4mte hennes orenlighet skall man br\u00e4nna upp.\n19:6 Och pr\u00e4sten skall taga cedertr\u00e4, isop och rosenr\u00f6tt garn och kasta det i elden vari kon br\u00e4nnes upp.\n19:7 Och pr\u00e4sten skall tv\u00e5 sina kl\u00e4der och bada sin kropp i vatten; d\u00e4refter f\u00e5r han g\u00e5 in i l\u00e4gret. Dock skall pr\u00e4sten vara oren \u00e4nda till aftonen.\n19:8 Ocks\u00e5 den som br\u00e4nde upp henne skall tv\u00e5 sina kl\u00e4der i vatten och bada sin kropp i vatten, och vara oren \u00e4nda till aftonen.\n19:9 Och en man som \u00e4r ren skall samla ihop askan efter kon och l\u00e4gga den utanf\u00f6r l\u00e4gret p\u00e5 en ren plats. Den skall f\u00f6rvaras \u00e5t Israels barns menighet, till st\u00e4nkelsevatten. Det \u00e4r ett syndoffer.\n19:10 Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv\u00e5 sina kl\u00e4der och vara oren \u00e4nda till aftonen. Detta skall vara en ev\u00e4rdlig stadga f\u00f6r Israels barn och f\u00f6r fr\u00e4mlingen som bor ibland dem.\n19:11 Den som kommer vid n\u00e5gon d\u00f6d, vid en m\u00e4nniskas lik, han skall vara oren i sju dagar.\n19:12 Han skall rena sig h\u00e4rmed p\u00e5 tredje dagen och p\u00e5 sjunde dagen, s\u00e5 bliver han ren. Men om han icke renar sig p\u00e5 tredje dagen och p\u00e5 sjunde dagen, s\u00e5 bliver han icke ren.\n19:13 Var och en som kommer vid n\u00e5gon d\u00f6d, vid liket av en m\u00e4nniska som har d\u00f6tt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel, och han skall utrotas ur Israel. D\u00e4rf\u00f6r att st\u00e4nkelsevatten icke har blivit st\u00e4nkt p\u00e5 honom, skall han vara oren; orenhet l\u00e5der alltj\u00e4mt vid honom.\n19:14 Detta \u00e4r lagen: N\u00e4r en m\u00e4nniska d\u00f6r i ett t\u00e4lt, skall var och en som kommer in i t\u00e4ltet och var och en som redan \u00e4r i t\u00e4ltet vara oren i sju dagar.\n19:15 Och alla \u00f6ppna k\u00e4rl, alla som icke hava st\u00e5tt \u00f6verbundna, skola vara orena.\n19:16 Och var och en som ute p\u00e5 marken kommer vid n\u00e5gon som har fallit f\u00f6r sv\u00e4rd eller p\u00e5 annat s\u00e4tt tr\u00e4ffats av d\u00f6den, eller vid m\u00e4nniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.\n19:17 Och f\u00f6r att rena den som s\u00e5 har blivit oren skall man taga av askan efter det uppbr\u00e4nda syndoffret och gjuta friskt vatten d\u00e4rp\u00e5 i ett k\u00e4rl.\n19:18 Och en man som \u00e4r ren skall taga isop och doppa i vattnet och st\u00e4nka p\u00e5 t\u00e4ltet och p\u00e5 allt bohaget, och p\u00e5 de personer som hava varit d\u00e4rinne, och p\u00e5 honom som har kommit vid benen eller vid den fallne eller vid den som har d\u00f6tt p\u00e5 annat s\u00e4tt, eller vid graven.\n19:19 Och mannen som \u00e4r ren skall p\u00e5 tredje dagen och p\u00e5 sjunde dagen best\u00e4nka den som har blivit oren. N\u00e4r s\u00e5 p\u00e5 sjunde dagen hans rening \u00e4r avslutad, skall han tv\u00e5 sina kl\u00e4der och bada sig i vatten, s\u00e5 bliver han ren om aftonen.\n19:20 Men om n\u00e5gon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han utrotas ur f\u00f6rsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom; st\u00e4nkelsevatten har icke blivit st\u00e4nkt p\u00e5 honom, han \u00e4r oren.\n19:21 Och detta skall vara f\u00f6r dem en ev\u00e4rdlig stadga. Mannen som st\u00e4nkte st\u00e4nkelsevattnet skall tv\u00e5 sina kl\u00e4der; och om n\u00e5gon annan kommer vid st\u00e4nkelsevattnet, skall han vara oren \u00e4nda till aftonen.\n19:22 Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som kommer vid honom skall vara oren \u00e4nda till aftonen.\n20:1 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i \u00f6knen Sin i den f\u00f6rsta m\u00e5naden, och folket stannade i Kades; d\u00e4r dog Mirjam och blev d\u00e4r ocks\u00e5 begraven.\n20:2 Och menigheten hade intet vatten; d\u00e5 f\u00f6rsamlade de sig emot Mose och Aron.\n20:3 Och folket begynte tvista med Mose och sade: \u00bbO att ocks\u00e5 vi hade f\u00e5tt f\u00f6rg\u00e5s, n\u00e4r v\u00e5ra broder f\u00f6rgingos inf\u00f6r HERRENS ansikte!\n20:4 Varf\u00f6r haven I f\u00f6rt HERRENS f\u00f6rsamling in i denna \u00f6ken, s\u00e5 att vi och v\u00e5r boskap m\u00e5ste d\u00f6 h\u00e4r?\n20:5 Och varf\u00f6r haven I f\u00f6rt oss upp ur Egypten och l\u00e5tit oss komma till denna sv\u00e5ra plats, d\u00e4r varken s\u00e4d eller fikontr\u00e4d eller vintr\u00e4d eller granattr\u00e4d v\u00e4xa, och d\u00e4r intet vatten finnes att dricka?\u00bb\n20:6 Men Mose och Aron gingo bort ifr\u00e5n f\u00f6rsamlingen till uppenbarelset\u00e4ltets ing\u00e5ng och f\u00f6llo ned p\u00e5 sina ansikten. D\u00e5 visade sig HERRENS h\u00e4rlighet f\u00f6r dem.\n20:7 Och HERREN talade till Mose och sade:\n20:8 \u00bbTag staven, och f\u00f6rsamla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inf\u00f6r deras \u00f6gon, s\u00e5 skall den giva vatten ifr\u00e5n sig; s\u00e5 skaffar du fram vatten \u00e5t dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.\n20:9 D\u00e5 tog Mose stav en fr\u00e5n dess plats inf\u00f6r HERRENS ansikte, s\u00e5som han hade bjudit honom.\n20:10 Och Mose och Aron sammankallade f\u00f6rsamlingen framf\u00f6r klippan; d\u00e4r sade han till dem: \u00bbH\u00f6ren nu, I genstr\u00e4vige; kunna vi v\u00e4l ur denna klippa skaffa fram vatten \u00e5t eder?\u00bb\n20:11 Och Mose lyfte upp sin hand och slog p\u00e5 klippan med sin stav tv\u00e5 g\u00e5nger; d\u00e5 kom mycket vatten ut, s\u00e5 att menigheten och dess boskap fick dricka.\n20:12 Men HERREN sade till Mose och Aron: \u00bbEftersom I icke trodden p\u00e5 mig och icke h\u00f6llen mig helig inf\u00f6r Israels barns \u00f6gon, d\u00e4rf\u00f6r skolen I icke f\u00e5 f\u00f6ra denna f\u00f6rsamling in i det land som jag har givit dem.\u00bb\n20:13 Detta var Meribas vatten, d\u00e4r Israels barn tvistade med HERREN, och d\u00e4r han bevisade sig helig p\u00e5 dem.\n20:14 Och Mose skickade s\u00e4ndebud fr\u00e5n Kades till konungen i Edom och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger din broder Israel: Du k\u00e4nner alla de vederm\u00f6dor som vi hava haft att utst\u00e5,\n20:15 huru v\u00e5ra f\u00e4der drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i l\u00e5ng tid, och huru vi och v\u00e5ra f\u00e4der blevo illa behandlade av egyptierna.\n20:16 Men vi ropade till HERREN, och han h\u00f6rde v\u00e5r r\u00f6st och s\u00e4nde en \u00e4ngel som f\u00f6rde oss ut ur Egypten; och se, vi \u00e4ro nu i Kades, staden som ligger vid gr\u00e4nsen till ditt omr\u00e5de.\n20:17 L\u00e5t oss t\u00e5ga genom ditt land. Vi skola icke taga v\u00e4gen \u00f6ver \u00e5krar och ving\u00e5rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora v\u00e4gen skola vi g\u00e5, utan att vika av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster, till dess vi hava kommit igenom ditt omr\u00e5de.\u00bb\n20:18 Men Edom svarade honom: \u00bbDu f\u00e5r icke t\u00e5ga genom mitt land. Om du det g\u00f6r, skall jag draga ut emot dig med sv\u00e4rd.\u00bb\n20:19 Men Israels barn sade till honom: \u00bbP\u00e5 den allm\u00e4nna farv\u00e4gen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag beg\u00e4r ju ingenting: allenast att f\u00e5 t\u00e5ga v\u00e4gen fram h\u00e4rigenom.\u00bb\n20:20 Han svarade: \u00bbNej, du f\u00e5r icke t\u00e5ga h\u00e4rigenom.\u00bb Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.\n20:21 D\u00e5 allts\u00e5 Edom icke tillstadde Israel att t\u00e5ga genom sitt omr\u00e5de, vek Israel av och gick undan f\u00f6r honom.\n20:22 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.\n20:23 Och HERREN talade till Aron p\u00e5 berget Hor, vid gr\u00e4nsen till Edoms land, och sade:\n20:24 \u00bbAron skall samlas till sina f\u00e4der: han skall icke komma in i det land som jag har givit \u00e5t Israels barn; ty I voren genstr\u00e4viga mot min befallning vid Meribas vatten.\n20:25 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och f\u00f6r dem upp p\u00e5 berget Hor,\n20:26 och tag av Aron hans kl\u00e4der och s\u00e4tt dem p\u00e5 hans son Eleasar. S\u00e5 skall Aron samlas till sina f\u00e4der och I d\u00f6 d\u00e4r.\u00bb\n20:27 Och Mose gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit; och de stego upp p\u00e5 berget Hor inf\u00f6r hela menighetens \u00f6gon.\n20:28 Och Mose tog av Aron hans kl\u00e4der och satte dem p\u00e5 hans son Eleasar. Och Aron dog d\u00e4r uppe p\u00e5 bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned fr\u00e5n berget.\n20:29 Och n\u00e4r hela menigheten f\u00f6rnam att Aron hade givit upp andan, begr\u00e4to de honom i trettio dagar, hela Israels hus.\n21:1 D\u00e5 nu konungen i Arad, kanan\u00e9en, som bodde i Sydlandet, h\u00f6rde att Israel var i ant\u00e5gande p\u00e5 Atarimv\u00e4gen, gav han sig i strid med Israel och tog n\u00e5gra av dem till f\u00e5nga.\n21:2 D\u00e5 gjorde Israel ett l\u00f6fte \u00e5t HERREN och sade: \u00bbOm du giver detta folk i min hand, s\u00e5 skall jag giva deras st\u00e4der till spillo.\u00bb\n21:3 Och HERREN h\u00f6rde Israels r\u00f6st och gav kanan\u00e9erna i deras hand, och de g\u00e5vo dem och deras st\u00e4der till spillo; s\u00e5 fick st\u00e4llet namnet Horma.\n21:4 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n berget Hor och togo v\u00e4gen \u00e5t R\u00f6da havet till, f\u00f6r att g\u00e5 omkring Edoms land. Men under v\u00e4gen blev folket ot\u00e5ligt.\n21:5 Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: \u00bbVarf\u00f6r haven I f\u00f6rt oss upp ur Egypten, s\u00e5 att vi m\u00e5ste d\u00f6 i \u00f6knen? H\u00e4r finnes ju varken br\u00f6d eller vatten, och v\u00e5r sj\u00e4l v\u00e4mjes vid den usla f\u00f6da vi f\u00e5.\u00bb\n21:6 D\u00e5 s\u00e4nde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo folket; och mycket folk i Israel blev d\u00f6dat.\n21:7 D\u00e5 kom folket till Mose och sade: \u00bbVi hava syndat d\u00e4rmed att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tager bort dessa ormar ifr\u00e5n oss.\u00bb Och Mose bad f\u00f6r folket.\n21:8 D\u00e5 sade HERREN till Mose: \u00bbG\u00f6r dig en orm och s\u00e4tt upp den p\u00e5 en st\u00e5ng; sedan m\u00e5 var och en som har blivit ormstungen se p\u00e5 den, s\u00e5 skall han bliva vid liv.\u00bb\n21:9 D\u00e5 gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p\u00e5 en st\u00e5ng; n\u00e4r sedan n\u00e5gon hade blivit stungen av en orm, s\u00e5g han upp p\u00e5 kopparormen och blev s\u00e5 vid liv.\n21:10 Och Israels barn br\u00f6to upp och l\u00e4grade sig i Obot;\n21:11 och fr\u00e5n Obot br\u00f6to de upp och l\u00e4grade sig vid Ije-Haabarim i \u00f6knen som ligger framf\u00f6r Moab, \u00f6sterut.\n21:12 D\u00e4rifr\u00e5n br\u00f6to de upp och l\u00e4grade sig i Sereds dal.\n21:13 D\u00e4rifr\u00e5n br\u00f6to de upp och l\u00e4grade sig p\u00e5 andra sidan Arnon, d\u00e4r denna b\u00e4ck fr\u00e5n amor\u00e9ernas omr\u00e5de, d\u00e4r den har runnit upp, flyter fram i \u00f6knen; ty Arnon \u00e4r Moabs gr\u00e4ns och flyter fram mellan Moabs land och amor\u00e9ernas.\n21:14 D\u00e4rf\u00f6r heter det i \u00bbBoken om HERRENS krig\u00bb: \u00bbVaheb i Sufa och dalarna d\u00e4r Arnon g\u00e5r fram,\n21:15 och dalarnas sluttning, som s\u00e4nker sig mot Ars bygd och st\u00f6der sig mot Moabs gr\u00e4ns.\u00bb\n21:16 D\u00e4rifr\u00e5n drogo de till Beeri om brunnen d\u00e4r var det som HERREN sade till Mose: \u00bbF\u00f6rsamla folket, s\u00e5 vill jag giva dem vatten.\u00bb\n21:17 D\u00e5 sj\u00f6ng Israel denna s\u00e5ng: \u00bbFl\u00f6da, du brunn! Ja, sjungen om den,\n21:18 om brunnen som furstar gr\u00e4vde, som folkets ypperste borrade, med spiran, med sina stavar.\n21:19 Fr\u00e5n \u00f6knen drogo de till Mattana, fr\u00e5n Mattana till Nahaliel, fr\u00e5n: Nahaliel till Bamot,\n21:20 fr\u00e5n Bamot till den dal som ligger: p\u00e5 Moabs mark uppe p\u00e5 Pisga, d\u00e4r man kan se ut \u00f6ver \u00f6demarken.\n21:21 Och Israel skickade s\u00e4ndebud till Sihon, amor\u00e9ernas konung, och l\u00e4t s\u00e4ga:\n21:22 \u00bbL\u00e5t mig taga genom ditt land. Vi skola icke vika av ifr\u00e5n v\u00e4gen in i \u00e5krar eller ving\u00e5rdar, och icke dricka vatten ur brunnarna. Stora v\u00e4gen skola vi g\u00e5, till dess vi hava kommit igenom ditt omr\u00e5de.\u00bb\n21:23 Men Sihon tillstadde icke Israel att t\u00e5ga genom sitt omr\u00e5de, utan f\u00f6rsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i \u00f6knen, till dess han kom till Jahas; d\u00e4r gav han sig i strid med Israel.\n21:24 Men Israel slog honom med sv\u00e4rdsegg och intog hans land fr\u00e5n Arnon \u00e4nda till Jabbok, \u00e4nda till Ammons barns land, ty Ammons barns gr\u00e4ns var bef\u00e4st.\n21:25 Och Israel intog alla st\u00e4derna d\u00e4r; och Israel bosatte sig i amor\u00e9ernas alla st\u00e4der, i Hesbon och alla underlydande orter.\n21:26 Hesbon var n\u00e4mligen Sihons, amor\u00e9ernas konungs, stad, ty denne hade f\u00f6rt krig med den f\u00f6rre konungen i Moab och tagit ifr\u00e5n honom hela hans land \u00e4nda till Arnon.\n21:27 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ga skalderna: \u00bbKommen till Hesbon! Byggas och bef\u00e4stas skall Sihons stad.\n21:28 Ty eld gick ut fr\u00e5n Hesbon, en l\u00e5ga fr\u00e5n Sihons stad; den f\u00f6rt\u00e4rde Ar i Moab, dem som bodde p\u00e5 Arnons h\u00f6jder.\n21:29 Ve dig, Moab! F\u00f6rlorat \u00e4r du, Kemos' folk! Han l\u00e4t sina s\u00f6ner bliva slagna p\u00e5 flykten och sina d\u00f6ttrar f\u00f6ras bort i f\u00e5ngenskap, bort till amor\u00e9ernas konung, Sihon.\n21:30 Vi sk\u00f6to ned dem -- f\u00f6rlorat var Hesbon, landet \u00e4nda till Dibon; vi h\u00e4rjade \u00e4nda till Nofa, Nofa, som n\u00e5r till Medeba.\u00bb\n21:31 S\u00e5 bosatte sig d\u00e5 Israel i amor\u00e9ernas land.\n21:32 Och Mose s\u00e4nde ut och l\u00e4t bespeja Jaeser, och de intogo dess underlydande orter; och han f\u00f6rdrev amor\u00e9erna som bodde d\u00e4r.\n21:33 Sedan v\u00e4nde de sig \u00e5t annat h\u00e5l. och drogo upp \u00e5t Basan till. Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till strid mot dem, till Edrei.\n21:34 Men HERREN sade till Mose: \u00bbFrukta icke f\u00f6r honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Och du skall g\u00f6ra med honom p\u00e5 samma s\u00e4tt som du gjorde med Sihon, amor\u00e9ernas konung, som bodde i Hesbon.\u00bb\n21:35 Och de slogo honom j\u00e4mte hans s\u00f6ner och allt hans folk, och l\u00e4to ingen av dem slippa undan. S\u00e5 intogo de hans land.\n22:1 Och Israels barn br\u00f6to upp och l\u00e4grade sig p\u00e5 Moabs hedar, p\u00e5 andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.\n22:2 Och Balak, Sippors son, s\u00e5g allt vad Israel hade gjort mot amor\u00e9erna.\n22:3 Och Moab b\u00e4vade storligen f\u00f6r folket, d\u00e4rf\u00f6r att det var s\u00e5 talrikt; Moab gruvade sig f\u00f6r Israels barn.\n22:4 Och Moab sade till de \u00e4ldste i Midjan: \u00bbNu kommer denna hop att \u00e4ta upp allt som finnes h\u00e4r runt omkring oss, likasom oxen \u00e4ter upp vad gr\u00f6nt som finnes p\u00e5 marken.\u00bb Och Balak, Sippors son, var p\u00e5 den tiden konung i Moab.\n22:5 Och han skickade s\u00e4ndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfr\u00e4nders land, f\u00f6r att kalla honom till sig; han l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbSe, h\u00e4r \u00e4r ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det \u00f6vert\u00e4cker marken, och det har l\u00e4grat sig mitt emot mig.\n22:6 S\u00e5 kom nu och f\u00f6rbanna \u00e5t mig detta folk, ty det \u00e4r mig f\u00f6r m\u00e4ktigt; kanh\u00e4nda skall jag d\u00e5 kunna sl\u00e5 det och f\u00f6rjaga det ur landet. Ty jag vet att den du v\u00e4lsignar, han \u00e4r v\u00e4lsignad, och den du f\u00f6rbannar, han bliver f\u00f6rbannad.\u00bb\n22:7 S\u00e5 gingo nu de \u00e4ldste i Moab och de \u00e4ldste i Midjan \u00e5stad och hade med sig sp\u00e5domsl\u00f6n; och de kommo till Bileam och framf\u00f6rde till honom Balaks ord.\n22:8 Och han sade till dem: \u00bbStannen h\u00e4r \u00f6ver natten, s\u00e5 vill jag sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.\u00bb D\u00e5 stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.\n22:9 Och Gud kom till Bileam; han sade: \u00bbVad \u00e4r det f\u00f6r m\u00e4n som du har hos dig?\u00bb\n22:10 Bileam svarade Gud: \u00bbBalak, Sippors son, konungen i Moab, har s\u00e4nt till mig detta bud:\n22:11 'Se, h\u00e4r \u00e4r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det \u00f6vert\u00e4cker marken. S\u00e5 kom nu och f\u00f6rbanna det \u00e5t mig; kanh\u00e4nda skall jag d\u00e5 kunna giva mig i strid med det och f\u00f6rjaga det.'\u00bb\n22:12 D\u00e5 sade Gud till Bileam: \u00bbDu skall icke g\u00e5 med dem; du skall icke f\u00f6rbanna detta folk, ty det \u00e4r v\u00e4lsignat.\u00bb\n22:13 Om morgonen, n\u00e4r Bileam hade st\u00e5tt upp, sade han allts\u00e5 till Balaks furstar: \u00bbG\u00e5n hem till edert land, ty HERREN vill icke tillst\u00e4dja mig att f\u00f6lja med eder.\u00bb\n22:14 D\u00e5 stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade: \u00bbBileam v\u00e4grade att f\u00f6lja med oss.\u00bb\n22:15 Men Balak s\u00e4nde \u00e4nnu en g\u00e5ng \u00e5stad furstar, flera och f\u00f6rn\u00e4mligare \u00e4n de f\u00f6rra.\n22:16 Och de kommo till Bileam och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Balak Sippors son: 'L\u00e5t dig icke avh\u00e5llas fr\u00e5n att komma till mig;\n22:17 ty jag vill bevisa dig \u00f6verm\u00e5ttan stor \u00e4ra, och allt vad du beg\u00e4r av mig skall jag g\u00f6ra. Kom nu och f\u00f6rbanna \u00e5t mig detta folk.'\u00bb\n22:18 D\u00e5 svarade Bileam och sade till Balaks tj\u00e4nare: \u00bbOm Balak \u00e4n g\u00e5ve mig s\u00e5 mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke \u00f6vertr\u00e4da HERRENS min Guds befallning, s\u00e5 att jag gjorde n\u00e5got d\u00e4remot, vare sig litet eller stort.\n22:19 Men stannen nu ocks\u00e5 I kvar har \u00f6ver natten, f\u00f6r att jag m\u00e5 f\u00f6rnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.\u00bb\n22:20 Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: \u00bbOm dessa m\u00e4n hava kommit f\u00f6r att kalla dig, s\u00e5 st\u00e5 upp och f\u00f6lj med dem. Men allenast vad jag s\u00e4ger dig skall du g\u00f6ra.\u00bb\n22:21 Om morgonen, n\u00e4r Bileam hade st\u00e5tt upp, sadlade han allts\u00e5 sin \u00e5sninna och f\u00f6ljde med Moabs furstar.\n22:22 Men d\u00e5 han nu f\u00f6ljde med, uppt\u00e4ndes Guds vrede, och HERRENS \u00e4ngel st\u00e4llde sig p\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6r att hindra honom, d\u00e4r han red p\u00e5 sin \u00e5sninna, \u00e5tf\u00f6ljd av tv\u00e5 sina tj\u00e4nare.\n22:23 N\u00e4r d\u00e5 \u00e5sninnan s\u00e5g HERRENS \u00e4ngel st\u00e5 p\u00e5 v\u00e4gen med ett draget sv\u00e4rd i sin hand, vek hon av ifr\u00e5n v\u00e4gen och gick in p\u00e5 \u00e5kern; men Bileam slog \u00e5sninnan f\u00f6r att driva henne tillbaka in p\u00e5 v\u00e4gen.\n22:24 D\u00e4refter st\u00e4llde sig HERRENS \u00e4ngel i en smal gata mellan ving\u00e5rdarna, d\u00e4r murar funnos p\u00e5 b\u00e5da sidor.\n22:25 N\u00e4r nu \u00e5sninnan s\u00e5g HERRENS \u00e4ngel, tr\u00e4ngde hon sig mot muren och kl\u00e4mde s\u00e5 Bileams ben mot muren; och han slog henne \u00e4nnu en g\u00e5ng.\n22:26 D\u00e5 gick HERRENS \u00e4ngel l\u00e4ngre fram och st\u00e4llde sig p\u00e5 ett tr\u00e5ngt st\u00e4lle, d\u00e4r ingen utv\u00e4g fanns att vika undan, vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster.\n22:27 N\u00e4r \u00e5sninnan nu s\u00e5g HERRENS \u00e4ngel, lade hon sig ned under Bileam. D\u00e5 uppt\u00e4ndes Bileams vrede och han slog \u00e5sninnan med sin stav.\n22:28 Men HERREN \u00f6ppnade \u00e5sninnans mun, och hon sade till Bileam: \u00bbVad har jag gjort dig, eftersom du nu tre g\u00e5nger har slagit mig?\u00bb\n22:29 Bileam svarade \u00e5sninnan: \u00bbDu har ju handlat skamligt mot mig; om jag hade haft ett sv\u00e4rd i min hand, skulle jag nu hava dr\u00e4pt dig.\u00bb\n22:30 Men \u00e5sninnan sade till Bileam: \u00bb\u00c4r icke jag din egen \u00e5sninna, som du har ridit p\u00e5 i all din tid intill denna dag? Och har jag n\u00e5gonsin f\u00f6rut pl\u00e4gat g\u00f6ra s\u00e5 mot dig? Han svarade: \u00bbNej.\u00bb\n22:31 Och HERREN \u00f6ppnade Bileams \u00f6gon, s\u00e5 att han s\u00e5g HERRENS \u00e4ngel st\u00e5 p\u00e5 v\u00e4gen med ett draget sv\u00e4rd i sin hand. D\u00e5 bugade han sig och f\u00f6ll ned p\u00e5 sitt ansikte.\n22:32 Och HERRENS \u00e4ngel sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r har du nu tre g\u00e5nger slagit din \u00e5sninna? Se, jag har g\u00e5tt ut f\u00f6r att hindra dig, ty denna v\u00e4g leder till f\u00f6rd\u00e4rv och \u00e4r mig emot.\n22:33 Och \u00e5sninnan s\u00e5g mig, och hon har nu tre g\u00e5nger vikit undan for mig. Om hon icke hade vikit undan f\u00f6r mig, s\u00e5 skulle jag nu hava dr\u00e4pt dig, men l\u00e5tit henne leva.\u00bb\n22:34 D\u00e5 sade Bileam till HERRENS \u00e4ngel: \u00bbJag har syndat, ty jag visste icke att du stod mig emot p\u00e5 v\u00e4gen. Om nu min resa misshagar dig, s\u00e5 vill jag v\u00e4nda tillbaka.\u00bb\n22:35 Men HERRENS \u00e4ngel svarade Bileam: \u00bbF\u00f6lj med dessa m\u00e4n; men intet annat \u00e4n vad jag s\u00e4ger dig skall du tala.\u00bb S\u00e5 f\u00f6ljde d\u00e5 Bileam med Balaks furstar.\n22:36 N\u00e4r Balak h\u00f6rde att Bileam kom, gick han honom till m\u00f6tes till Ir i Moab, vid gr\u00e4nsen d\u00e4r Arnon flyter, vid yttersta gr\u00e4nsen.\n22:37 Och Balak sade till Bileam: \u00bbS\u00e4nde jag icke entr\u00e4get bud till dig f\u00f6r att kalla dig hit? Varf\u00f6r ville du d\u00e5 icke begiva dig till mig? Skulle jag icke kunna bevisa dig tillr\u00e4cklig \u00e4ra?\u00bb\n22:38 Bileam svarade Balak: \u00bbDu ser nu att jag har kommit till dig. Men det st\u00e5r ingalunda i min egen makt att tala n\u00e5got. Vad Gud l\u00e4gger i min mun, det m\u00e5ste jag tala.\u00bb\n22:39 Sedan f\u00f6ljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.\n22:40 Och Balak slaktade f\u00e4kreatur och sm\u00e5boskap och s\u00e4nde till Bileam och de furstar som voro med honom.\n22:41 Och f\u00f6ljande morgon tog Balak Bileam med sig och f\u00f6rde honom upp p\u00e5 Bamot-Baal; och han kunde fr\u00e5n denna plats se en del av folket.\n23:1 Och Bileam sade till Balak: \u00bbBygg h\u00e4r \u00e5t mig sju altaren, och skaffa hit \u00e5t mig sju tjurar och sju v\u00e4durar.\u00bb\n23:2 Balak gjorde s\u00e5som Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en tjur och en v\u00e4dur p\u00e5 vart altare\n23:3 D\u00e4refter sade Bileam till Balak \u00bbStanna kvar vid ditt br\u00e4nnoffer; jag vill g\u00e5 bort och se om till \u00e4ventyrs HERREN visar sig f\u00f6r mig; och vad helst han uppenbarar f\u00f6r mig, det skall jag f\u00f6rkunna f\u00f6r dig.\u00bb Och han gick upp p\u00e5 en kal h\u00f6jd.\n23:4 Och Gud visade sig f\u00f6r Bileam; d\u00e5 sade denne till honom: \u00bbDe sju altarna har jag uppf\u00f6rt, och p\u00e5 vart altare har jag offrat en tjur och en v\u00e4dur.\u00bb\n23:5 Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: \u00bbG\u00e5 tillbaka till Balak och tala s\u00e5 och s\u00e5.\u00bb\n23:6 N\u00e4r han nu kom tillbaka till honom, fann han honom st\u00e5ende vid sitt br\u00e4nnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.\n23:7 D\u00e5 h\u00f6r han upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbFr\u00e5n Aram h\u00e4mtade mig Balak, fr\u00e5n \u00f6sterns berg Moabs konung: 'Kom och f\u00f6rbanna \u00e5t mig Jakob, kom och tala of\u00e4rd \u00f6ver Israel.\n23:8 Huru kan jag f\u00f6rbanna den gud ej f\u00f6rbannar, och tala of\u00e4rd \u00f6ver den som HERREN ej talar of\u00e4rd \u00f6ver?\n23:9 Fr\u00e5n klippornas topp ser jag ju honom, och fr\u00e5n h\u00f6jderna sk\u00e5dar jag honom: se, det \u00e4r ett folk som bor f\u00f6r sig sj\u00e4lvt och icke anser sig likt andra folkslag.\n23:10 Vem kan r\u00e4kna Jakob, tall\u00f6s s\u00e5som stoftet, eller t\u00e4lja ens fj\u00e4rdedelen av Israel? M\u00e5 jag f\u00e5 d\u00f6 de r\u00e4ttf\u00e4rdigas d\u00f6d, och blive mitt slut s\u00e5som deras!\u00bb\n23:11 D\u00e5 sade Balak till Bileam: \u00bbVad har du gjort mot mig! Till att f\u00f6rbanna mina fiender h\u00e4mtade jag dig, och nu har du i st\u00e4llet v\u00e4lsignat dem.\u00bb\n23:12 Men han svarade och sade: \u00bbSkulle jag d\u00e5 icke akta p\u00e5 vad HERREN l\u00e4gger i min mun, och tala det?\u00bb\n23:13 Och Balak sade till honom: \u00bbF\u00f6lj nu med mig till ett annat st\u00e4lle, varifr\u00e5n du ser dem; du ser h\u00e4r allenast en del av dem, du ser dem icke allasammans. Fr\u00e5n det st\u00e4llet m\u00e5 du f\u00f6rbanna dem \u00e5t mig.\u00bb\n23:14 Och han tog honom med sig till V\u00e4ktarplanen p\u00e5 toppen av Pisga. D\u00e4r byggde han sju altaren och offrade en tjur och en v\u00e4dur p\u00e5 vart altare.\n23:15 D\u00e4refter sade han till Balak: \u00bbStanna kvar har vid ditt br\u00e4nnoffer; jag sj\u00e4lv vill d\u00e4rborta se till, om n\u00e5got visar sig.\u00bb\n23:16 Och HERREN visade sig f\u00f6r Bileam och lade i hans mun vad han skulle tala; han sade: \u00bbG\u00e5 tillbaka till Balak och tala s\u00e5 och s\u00e5.\u00bb\n23:17 N\u00e4r han nu kom till honom, fann han honom st\u00e5ende vid sitt br\u00e4nnoffer, och Moabs furstar stodo d\u00e4r med honom. Och Balak fr\u00e5gade honom: \u00bbVad har HERREN talat?\u00bb\n23:18 D\u00e5 hov han upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbSt\u00e5 upp, Balak, och h\u00f6r; lyssna till mig, du Sippors son.\n23:19 Gud \u00e4r icke en m\u00e4nniska, s\u00e5 att han kan ljuga, icke en m\u00e4nniskoson, s\u00e5 att han kan \u00e5ngra n\u00e5got. Skulle han s\u00e4ga n\u00e5got och icke g\u00f6ra det, tala n\u00e5got och icke fullborda det?\n23:20 Se, att v\u00e4lsigna har jag f\u00e5tt i uppdrag; han har v\u00e4lsignat, och jag kan icke rygga det.\n23:21 Of\u00e4rd \u00e4r icke att sk\u00e5da i Jakob och olycka icke att se i Israel. HERREN, hans Gud, \u00e4r med honom, och jubel s\u00e5som mot en konung h\u00f6res d\u00e4r.\n23:22 Det \u00e4r Gud som har f\u00f6rt dem ut ur Egypten; deras styrka \u00e4r s\u00e5som vildoxars.\n23:23 Ty trolldom b\u00e5tar intet mot Jakob, ej heller sp\u00e5dom mot Israel. Nej, nu m\u00e5ste s\u00e4gas om Jakob och om Israel: 'Vad g\u00f6r icke Gud!'\n23:24 Se, det \u00e4r ett folk som st\u00e5r upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det l\u00e4gger sig ej ned, f\u00f6rr\u00e4n det har \u00e4tit rov och druckit blod av slagna man.\u00bb\n23:25 D\u00e5 sade Balak till Bileam: \u00bbOm du nu icke vill f\u00f6rbanna dem, s\u00e5 m\u00e5 du \u00e5tminstone icke v\u00e4lsigna dem.\n23:26 Men Bileam svarade och sade till Balak: \u00bbSade jag icke till dig: 'Allt vad HERREN s\u00e4ger, det m\u00e5ste jag g\u00f6ra'?\u00bb\n23:27 Och Balak sade till Bileam: \u00bbKom, jag vill taga dig med mig till ett annat st\u00e4lle. Kanh\u00e4nda skall det behaga Gud att du d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rbannar dem \u00e5t mig.\n23:28 Och Balak tog Bileam med sig upp p\u00e5 toppen av Peor, d\u00e4r man kan se ut \u00f6ver \u00f6demarken.\n23:29 Och Bileam sade till Balak: \u00bbBygg h\u00e4r \u00e5t mig sju altaren, och skaffa hit \u00e5t mig sju tjurar och sju v\u00e4durar.\n23:30 Och Balak gjorde s\u00e5som Bileam sade; och han offrade en tjur och en v\u00e4dur p\u00e5 vart altare.\n24:1 D\u00e5 nu Bileam s\u00e5g att det var: HERRENS vilja att han skulle v\u00e4lsigna Israel, gick han icke, s\u00e5som de f\u00f6rra g\u00e5ngerna, bort och s\u00e5g efter tecken, utan v\u00e4nde sitt ansikte mot \u00f6knen.\n24:2 Och n\u00e4r Bileam lyfte upp sina \u00f6gon och s\u00e5g Israel l\u00e4grad efter sina stammar, kom Guds Ande \u00f6ver honom.\n24:3 Och han hov upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Bileam, Beors son, s\u00e5 s\u00e4ger mannen med det slutna \u00f6gat,\n24:4 s\u00e5 s\u00e4ger han som h\u00f6r Guds tal, han som sk\u00e5dar syner fr\u00e5n den Allsm\u00e4ktige, i det han sjunker ned och f\u00e5r sina \u00f6gon \u00f6ppnade:\n24:5 Huru sk\u00f6na \u00e4ro icke dina t\u00e4lt, du Jakob, dina boningar, du Israel!\n24:6 De likna dalar som utbreda sig vida, de \u00e4ro s\u00e5som lustg\u00e5rdar invid en str\u00f6m, s\u00e5som aloetr\u00e4d, planterade av HERREN, s\u00e5som cedrar invid vatten.\n24:7 Vatten fl\u00f6dar ur hans \u00e4mbar, hans s\u00e5dd bliver rikligen vattnad. St\u00f6rre \u00e4n Agag skall hans konung vara, ja, upph\u00f6jd bliver hans konungamakt.\n24:8 Det \u00e4r Gud som har f\u00f6rt honom ut ur Egypten. Hans styrka \u00e4r s\u00e5som en vildoxes. Han skall uppsluka de folk som st\u00e5 honom emot, deras ben skall han s\u00f6nderkrossa, och med sina pilar skall han genomborra dem.\n24:9 Han har lagt sig ned, han vilar s\u00e5som ett lejon, s\u00e5som en lejoninna -- vem v\u00e5gar oroa honom? V\u00e4lsignad vare den som v\u00e4lsignar dig, och f\u00f6rbannad vare den som f\u00f6rbannar dig!\u00bb\n24:10 D\u00e5 uppt\u00e4ndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop h\u00e4nderna. Och Balak sade till Bileam: \u00bbTill att f\u00f6rbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i st\u00e4llet nu tre g\u00e5nger v\u00e4lsignat dem.\n24:11 Giv dig nu av hem igen. Jag t\u00e4nkte att jag skulle f\u00e5 bevisa dig stor \u00e4ra; men se, HERREN har f\u00f6rmenat dig att bliva \u00e4rad.\u00bb\n24:12 Bileam svarade Balak: \u00bbSade jag icke redan till s\u00e4ndebuden som du skickade till mig:\n24:13 'Om Balak \u00e4n g\u00e5ve mig s\u00e5 mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde jag dock icke \u00f6vertr\u00e4da HERRENS befallning, s\u00e5 att jag efter eget tycke gjorde n\u00e5got, vad det vara m\u00e5.' Vad HERREN s\u00e4ger, det m\u00e5ste jag tala.\n24:14 Se, jag g\u00e5r nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om vad detta folk skall g\u00f6ra mot ditt folk i kommande dagar.\u00bb\n24:15 Och han hov upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Bileam, Beors son, s\u00e5 s\u00e4ger mannen med det slutna \u00f6gat,\n24:16 s\u00e5 s\u00e4ger han som h\u00f6r Guds tal och har kunskap fr\u00e5n den H\u00f6gste, han som sk\u00e5dar syner fr\u00e5n den Allsm\u00e4ktige, i det han sjunker ned och f\u00e5r sina \u00f6gon \u00f6ppnade:\n24:17 Jag ser honom, men icke denna tid, jag sk\u00e5dar honom, men icke n\u00e4ra. En stj\u00e4rna tr\u00e4der fram ur Jakob, och en spira h\u00f6jer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och sl\u00e5r ned alla s\u00f6ner till Set.\n24:18 Edom skall han f\u00e5 till besittning till besittning Seir -- sina fienders l\u00e4nder. Ty Israel skall g\u00f6ra m\u00e4ktiga ting;\n24:19 ur Jakob skall en h\u00e4rskare komma; han skall f\u00f6rg\u00f6ra i st\u00e4derna dem som r\u00e4dda sig dit.\u00bb\n24:20 Och han fick se Amalek; d\u00e5 hov han upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbEn f\u00f6rstling bland folken \u00e4r Amalek, men p\u00e5 sistone hemfaller han \u00e5t underg\u00e5ng.\u00bb\n24:21 Och han fick se kain\u00e9erna; d\u00e5 hov han upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbFast \u00e4r din boning, och lagt p\u00e5 klippan \u00e4r ditt n\u00e4ste.\n24:22 Likv\u00e4l skall Kain bliva utrotad; ja, Assur skall omsider f\u00f6ra dig i f\u00e5ngenskap.\u00bb\n24:23 Och han lov \u00e5ter upp sin r\u00f6st och kvad: \u00bbO ve! Vem skall bliva vid liv, n\u00e4r Gud l\u00e5ter detta ske?\n24:24 Skepp skola komma fr\u00e5n kitt\u00e9ernas kust, de skola tukta Assur, tukta Eber; ocks\u00e5 han skall hemfalla \u00e5t underg\u00e5ng.\u00bb\n24:25 Och Bileam stod upp och v\u00e4nde tillbaka hem; ocks\u00e5 Balak for sin v\u00e4g.\n25:1 Och medan Israel uppeh\u00f6ll sig i Sittim, begynte folket bedriva otukt med Moabs d\u00f6ttrar.\n25:2 Dessa inbj\u00f6do folket till sina gudars offerm\u00e5ltider,\n25:3 Och folket \u00e5t och tillbad deras gudar. Och Israel sl\u00f6t sig till Baal-Peor. D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel.\n25:4 Och HERREN sade till Mose: \u00bbH\u00e4mta folkets alla huvudman, och l\u00e5t upph\u00e4nga s\u00e5dana i solen f\u00f6r HERREN, p\u00e5 det att HERRENS vredes gl\u00f6d m\u00e5 v\u00e4ndas ifr\u00e5n Israel.\u00bb\n25:5 D\u00e5 sade Mose till Israels domare: \u00bbVar och en av eder dr\u00e4pe bland sina m\u00e4n dem som hava slutit sig till Baal-Peor.\u00bb\n25:6 Nu kom en man av Israels barn och f\u00f6rde in bland sina br\u00f6der en midjanitisk kvinna, inf\u00f6r Moses och Israels barns hela menighets \u00f6gon, under det att dessa stodo gr\u00e5tande vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet.\n25:7 N\u00e4r Pinehas, son till Eleasar, son till pr\u00e4sten Aron, s\u00e5g detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand\n25:8 och f\u00f6ljde efter den israelitiske mannen in i t\u00e4ltets sovrum och genomborrade dem b\u00e5da, s\u00e5v\u00e4l den israelitiske mannen som ock kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet. S\u00e5 upph\u00f6rde hems\u00f6kelsen bland Israels barn.\n25:9 Men de som hade omkommit genom hems\u00f6kelsen utgjorde tjugufyra tusen.\n25:10 Och HERREN talade till Mose och sade:\n25:11 \u00bbPinehas, han som \u00e4r son till pr\u00e4sten Arons son Eleasar, har avv\u00e4nt min vrede fr\u00e5n Israels barn, i det att han har nit\u00e4lskat bland dem s\u00e5som jag nit\u00e4lskar; d\u00e4rf\u00f6r har jag icke i min nit\u00e4lskan f\u00f6rgjort Israels barn.\n25:12 S\u00e4g f\u00f6rdenskull: Se, jag g\u00f6r med honom ett fridsf\u00f6rbund;\n25:13 och f\u00f6r honom, och f\u00f6r hans avkomlingar efter honom, skall detta vara ett f\u00f6rbund genom vilket han f\u00e5r ett ev\u00e4rdligt pr\u00e4stad\u00f6me, till l\u00f6n f\u00f6r att han nit\u00e4lskade f\u00f6r sin Gud och bragte f\u00f6rsoning f\u00f6r Israels barn.\u00bb\n25:14 Och den d\u00f6dade israelitiske mannen, han som d\u00f6dades j\u00e4mte den midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var h\u00f6vding f\u00f6r en familj bland simeoniterna.\n25:15 Och den d\u00f6dade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till Sur; denne var stamh\u00f6vding, h\u00f6vding f\u00f6r en stamfamilj i Midjan.\n25:16 Och HERREN talade till Mose och sade:\n25:17 \u00bbAngripen midjaniterna och sl\u00e5n dem.\n25:18 Ty de hava angripit eder genom de onda r\u00e5d som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska h\u00f6vdingdottern, deras syster, vilken d\u00f6dades p\u00e5 den dag d\u00e5 hems\u00f6kelsen drabbade eder f\u00f6r Peors skull.\u00bb\n26:1 Efter denna hems\u00f6kelse talade HERREN till Mose och till Eleasar, pr\u00e4sten Arons son, och sade:\n26:2 \u00bbR\u00e4knen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som \u00e4ro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver, efter deras familjer, alla stridbara m\u00e4n i Israel.\u00bb\n26:3 Och Mose och pr\u00e4sten Eleasar talade till dem p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:\n26:4 \u00bbDe som \u00e4ro tjugu \u00e5r gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver skola r\u00e4knas.\u00bb S\u00e5 hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit ut ur Egyptens land.\n26:5 Ruben var Israels f\u00f6rstf\u00f6dde. Rubens barn voro: Av Hanok hanokiternas sl\u00e4kt, av Pallu palluiternas sl\u00e4kt,\n26:6 av Hesron hesroniternas sl\u00e4kt, av Karmi karmiternas sl\u00e4kt.\n26:7 Dessa voro rubeniternas sl\u00e4kter. Och de av dem som inm\u00f6nstrades utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.\n26:8 Men Pallus s\u00f6ner voro Eliab.\n26:9 Och Eliabs s\u00f6ner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den Datan och den Abiram, b\u00e5da ombud f\u00f6r menigheten, som satte sig upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, n\u00e4r dessa satte sig upp emot HERREN,\n26:10 varvid jorden \u00f6ppnade sin mun och uppslukade dem j\u00e4mte Kora, vid det tillf\u00e4lle d\u00e5 dennes hop omkom, i det att elden f\u00f6rt\u00e4rde de tv\u00e5 hundra femtio m\u00e4nnen, s\u00e5 att de blevo till en varnagel.\n26:11 Men Koras s\u00f6ner omkommo icke.\n26:12 Simeons barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Nemuel nemueliternas sl\u00e4kt, av Jamin jaminiternas sl\u00e4kt, av Jakin jakiniternas sl\u00e4kt,\n26:13 av Sera seraiternas sl\u00e4kt, av Saul sauliternas sl\u00e4kt.\n26:14 Dessa voro simeoniternas sl\u00e4kter, tjugutv\u00e5 tusen tv\u00e5 hundra.\n26:15 Gads barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Sefon sefoniternas sl\u00e4kt, av Haggi haggiternas sl\u00e4kt, av Suni suniternas sl\u00e4kt,\n26:16 av Osni osniternas sl\u00e4kt, av Eri eriternas sl\u00e4kt,\n26:17 av Arod aroditernas sl\u00e4kt, av Areli areliternas sl\u00e4kt.\n26:18 Dessa voro Gads barns sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, fyrtio tusen fem hundra.\n26:19 Judas s\u00f6ner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans land.\n26:20 Och Juda barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Sela selaniternas sl\u00e4kt, av Peres peresiternas sl\u00e4kt, av Sera seraiternas sl\u00e4kt.\n26:21 Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas sl\u00e4kt, av Hamul hamuliternas sl\u00e4kt.\n26:22 Dessa voro Juda sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, sjuttiosex tusen fem hundra.\n26:23 Isaskars barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Tola tolaiternas sl\u00e4kt, av Puva puniternas sl\u00e4kt,\n26:24 av Jasub jasubiternas sl\u00e4kt, av Simron simroniternas sl\u00e4kt.\n26:25 Dessa voro Isaskars sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, sextiofyra tusen tre hundra.\n26:26 Sebulons barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Sered serediternas sl\u00e4kt, av Elon eloniternas sl\u00e4kt, av Jaleel jaleeliternas sl\u00e4kt.\n26:27 Dessa voro sebuloniternas sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, sextio tusen fem hundra.\n26:28 Josefs barn, efter deras sl\u00e4kter voro Manasse och Efraim.\n26:29 Manasse barn voro: Av Makir makiriternas sl\u00e4kt; men Makir f\u00f6dde Gilead; av Gilead kom gileaditernas sl\u00e4kt.\n26:30 Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas sl\u00e4kt, av Helek helekiternas sl\u00e4kt,\n26:31 av Asriel asrieliternas sl\u00e4kt, av Sikem sikemiternas sl\u00e4kt,\n26:32 av Semida semidaiternas sl\u00e4kt och av Hefer heferiternas sl\u00e4kt.\n26:33 Men Selofhad, Hefers son, hade inga s\u00f6ner, utan allenast d\u00f6ttrar; och Selofhads d\u00f6ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.\n26:34 Dessa voro Manasse sl\u00e4kter, och de av dem som inm\u00f6nstrades utgjorde femtiotv\u00e5 tusen sju hundra.\n26:35 Dessa voro Efraims barn, efter deras sl\u00e4kter: Av Sutela sutelaiternas sl\u00e4kt, av Beker bekeriternas sl\u00e4kt, av Tahan tahaniternas sl\u00e4kt.\n26:36 Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas sl\u00e4kt\n26:37 Dessa voro Efraims barns sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades trettiotv\u00e5 tusen fem hundra. Dessa voro Josefs barn, efter deras sl\u00e4kter.\n26:38 Benjamins barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Bela belaiternas sl\u00e4kt, av Asbel asbeliternas sl\u00e4kt, av Ahiram ahiramiternas sl\u00e4kt,\n26:39 av Sefufam sufamiternas sl\u00e4kt, av Hufam hufamiternas sl\u00e4kt.\n26:40 Men Belas s\u00f6ner voro Ard och Naaman; arditernas sl\u00e4kt; av Naaman naamiternas sl\u00e4kt.\n26:41 Dessa voro Benjamins barn, efter deras sl\u00e4kter, och de av dem som inm\u00f6nstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.\n26:42 Dessa voro Dans barn, efter deras sl\u00e4kter: Av Suham suhamiternas sl\u00e4kt. Dessa voro Dans sl\u00e4kter, efter deras sl\u00e4kter.\n26:43 Suhamiternas sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, utgjorde tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.\n26:44 Asers barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Jimna Jimnasl\u00e4kten, av Jisvi jisviternas sl\u00e4kt, av Beria beriaiternas sl\u00e4kt.\n26:45 Av Berias barn: Av Heber heberiternas sl\u00e4kt, av Malkiel malkieliternas sl\u00e4kt.\n26:46 Och Asers dotter hette Sera.\n26:47 Dessa voro Asers barns sl\u00e4kter, s\u00e5 m\u00e5nga av dem som inm\u00f6nstrades, femtiotre tusen fyra hundra.\n26:48 Naftali barn, efter deras sl\u00e4kter, voro: Av Jaseel jaseeliternas sl\u00e4kt, av Guni guniternas sl\u00e4kt,\n26:49 av Jeser jeseriternas sl\u00e4kt, av Sillem sillemiternas sl\u00e4kt.\n26:50 Dessa voro Naftali sl\u00e4kter, efter deras sl\u00e4kter; och de av dem som inm\u00f6nstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.\n26:51 Dessa voro de av Israels barn som inm\u00f6nstrades, sen hundra ett tusen sju hundra trettio.\n26:52 Och HERREN talade till Mose och sade:\n26:53 \u00c5t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas antal.\n26:54 \u00c5t en st\u00f6rre stam skall du giva en st\u00f6rre arvedel, och \u00e5t en mindre stam en mindre arvedel; \u00e5t var stam skall arvedel givas efter antalet av dess inm\u00f6nstrade.\n26:55 Men genom lottkastning skall landet utskiftas. Efter namnen p\u00e5 sina f\u00e4dernestammar skola de f\u00e5 sina arvedelar.\n26:56 Efter lottens utslag skall var stam st\u00f6rre eller mindre, f\u00e5 sin arvedel sig tillskiftad.\n26:57 Och dessa voro de av Levi stam som inm\u00f6nstrades, efter deras sl\u00e4kter: Av Gerson gersoniternas sl\u00e4kt av Kehat kehatiternas sl\u00e4kt, av Merari merariternas sl\u00e4kt.\n26:58 Dessa voro leviternas sl\u00e4kter: libniternas sl\u00e4kt, hebroniternas sl\u00e4kt maheliternas sl\u00e4kt, musiternas sl\u00e4kt koraiternas sl\u00e4kt. Men Kehat f\u00f6dde Amram.\n26:59 Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som f\u00f6ddes \u00e5t Levi i Egypten; och hon f\u00f6dde \u00e5t Amram Aron och Mose och deras syster Mirjam.\n26:60 Och \u00e5t Aron f\u00f6ddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.\n26:61 Men Nadab och Abihu tr\u00e4ffades av d\u00f6den, n\u00e4r de buro fram fr\u00e4mmande eld inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n26:62 Och de av dem som inm\u00f6nstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av mank\u00f6n som voro en m\u00e5nad gamla eller d\u00e4rut\u00f6ver. De hade n\u00e4mligen icke blivit inm\u00f6nstrade bland Israels barn, eftersom icke n\u00e5gon arvedel var given \u00e5t dem bland Israels barn.\n26:63 Dessa voro de som inm\u00f6nstrades av Mose och pr\u00e4sten Eleasar, n\u00e4r dessa m\u00f6nstrade Israels barn p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.\n26:64 Bland dessa var ingen av dem som f\u00f6rut hade blivit inm\u00f6nstrade av Mose och pr\u00e4sten Aron, n\u00e4r dessa m\u00f6nstrade Israels barn i Sinais \u00f6ken,\n26:65 ty om dem hade HERREN sagt: \u00bbDe skola d\u00f6den d\u00f6 i \u00f6knen.\u00bb D\u00e4rf\u00f6r var ingen kvar av dem, f\u00f6rutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.\n27:1 Och Selofhads d\u00f6ttrar tr\u00e4dde fram Selofhads, som var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av Manasses, Josefs sons, sl\u00e4kter. Och hans d\u00f6ttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.\n27:2 Dessa kommo nu inf\u00f6r Mose och pr\u00e4sten Eleasar och stamh\u00f6vdingarna och hela menigheten, vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet, och sade:\n27:3 \u00bbV\u00e5r fader har d\u00f6tt i \u00f6knen, men han var icke med i den hop som rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen synd, och han hade inga s\u00f6ner.\n27:4 Icke skall nu v\u00e5r faders namn utpl\u00e5nas ur hans sl\u00e4kt f\u00f6r det att han icke hade n\u00e5gon son? Giv \u00e5t oss en besittning ibland v\u00e5r faders br\u00f6der.\u00bb\n27:5 och Mose bar fram deras sak inf\u00f6r HERREN.\n27:6 D\u00e5 talade HERREN till Mose och sade:\n27:7 \u00bbSelofhads d\u00f6ttrar hava talat r\u00e4tt. Du skall giva ocks\u00e5 dem en arvsbesittning bland deras faders br\u00f6der genom att l\u00e5ta deras faders arvedel \u00f6verg\u00e5 till dem.\n27:8 Och till Israels barn skall du tala och s\u00e4ga: N\u00e4r n\u00e5gon d\u00f6r utan att efterl\u00e4mna n\u00e5gon son, skolen I l\u00e5ta hans arvedel \u00f6verg\u00e5 till hans dotter.\n27:9 Men om han icke har n\u00e5gon dotter, s\u00e5 skolen I giva hans arvedel \u00e5t hans br\u00f6der.\n27:10 Har han icke heller n\u00e5gra br\u00f6der, s\u00e5 skolen I giva hans arvedel \u00e5t hans faders br\u00f6der.\n27:11 Men om hans fader icke har n\u00e5gra broder, s\u00e5 skolen I giva hans arvedel \u00e5t n\u00e4rmaste blodsf\u00f6rvant inom hans sl\u00e4kt, och denne skall d\u00e5 taga den i besittning.\u00bb Detta skall vara en r\u00e4ttsstadga f\u00f6r Israels barn, s\u00e5som HERREN har bjudit Mose.\n27:12 Och HERREN sade till Mose: \u00bbStig upp h\u00e4r p\u00e5 Abarimberget, s\u00e5 skall du f\u00e5 se det land som jag har givit \u00e5t Israels barn.\n27:13 Men n\u00e4r du har sett det, skall ocks\u00e5 du samlas till dina f\u00e4der, likasom din broder Aron har blivit samlad till sina f\u00e4der;\n27:14 detta d\u00e4rf\u00f6r att I, i \u00f6knen Sin, n\u00e4r menigheten tvistade med mig, voren genstr\u00e4viga mot min befallning och icke villen h\u00e5lla mig helig genom att skaffa fram vatten inf\u00f6r deras \u00f6gon.\u00bb Detta g\u00e4llde Meribas vatten vid Kades, i \u00f6knen Sin.\n27:15 Och Mose talade till HERREN och sade:\n27:16 \u00bbM\u00e5 HERREN, den Gud som r\u00e5der \u00f6ver allt k\u00f6tts anda, s\u00e4tta en man \u00f6ver menigheten,\n27:17 som kan g\u00e5 i spetsen f\u00f6r dem, n\u00e4r de draga ut eller v\u00e4nda \u00e5ter, och som kan vara deras ledare och anf\u00f6rare, s\u00e5 att icke HERRENS menighet kommer att likna f\u00e5r som icke hava n\u00e5gon herde.\u00bb\n27:18 HERREN svarade Mose: \u00bbTag till dig Josua, Nuns son, ty han \u00e4r en man i vilken ande \u00e4r, och l\u00e4gg din hand p\u00e5 honom.\n27:19 Och f\u00f6r honom fram inf\u00f6r pr\u00e4sten Eleasar och hela menigheten, och ins\u00e4tt honom i hans \u00e4mbete inf\u00f6r deras \u00f6gon,\n27:20 och l\u00e4gg n\u00e5got av din v\u00e4rdighet p\u00e5 honom, f\u00f6r att Israels barns hela menighet m\u00e5 lyda honom.\n27:21 Och hos pr\u00e4sten Eleasar skall han sedan hava att inst\u00e4lla sig, f\u00f6r att denne genom urims dom m\u00e5 h\u00e4mta svar \u00e5t honom inf\u00f6r HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och v\u00e4nda \u00e5ter, han sj\u00e4lv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.\u00bb\n27:22 och Mose gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit honom; han tog Josua och f\u00f6rde honom fram inf\u00f6r pr\u00e4sten Eleasar och hela menigheten.\n27:23 Och denne lade sina h\u00e4nder p\u00e5 honom och insatte honom i hans \u00e4mbete, s\u00e5som HERREN hade befallt genom Mose.\n28:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n28:2 Bjud Israels barn och s\u00e4g till dem: Mina offer, det som \u00e4r min spis av mina eldsoffer, en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r mig, dem skolen I akta p\u00e5, s\u00e5 att I offren dem \u00e5t mig p\u00e5 best\u00e4md tid.\n28:3 Och s\u00e4g till dem: Detta \u00e4r vad I skolen offra \u00e5t HERREN s\u00e5som eldsoffer: tv\u00e5 \u00e5rsgamla felfria lamm till br\u00e4nnoffer f\u00f6r var dag best\u00e4ndigt.\n28:4 Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet skall du offra vid aftontiden,\n28:5 och s\u00e5som spisoffer en tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med en fj\u00e4rdedels hin olja av st\u00f6tta oliver.\n28:6 Detta \u00e4r det dagliga br\u00e4nnoffret, som offrades p\u00e5 Sinai berg, till en v\u00e4lbehaglig lukt, ett eldsoffer \u00e5t HERREN.\n28:7 Och s\u00e5som drickoffer d\u00e4rtill skall du offra en fj\u00e4rdedels hin, till det f\u00f6rsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark dryck utgjutas \u00e5t HERREN.\n28:8 Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett eldsoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN.\n28:9 Men p\u00e5 sabbatsdagen skall du offra tv\u00e5 \u00e5rsgamla felfria lamm, s\u00e5 ock tv\u00e5 tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med olja, s\u00e5som spisoffer, samt tillh\u00f6rande drickoffer.\n28:10 Detta \u00e4r sabbatsbr\u00e4nnoffret, som skall offras var sabbat, j\u00e4mte det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande drickoffer.\n28:11 Och p\u00e5 edra nym\u00e5nadsdagar skolen I offra till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN tv\u00e5 ungtjurar och en v\u00e4dur och sju \u00e5rsgamla felfria lamm,\n28:12 s\u00e5 ock tre tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med olja, s\u00e5som spisoffer till var tjur, tv\u00e5 tiondedels efa fint mj\u00f6l, begjutet med olja, s\u00e5som spisoffer till v\u00e4duren,\n28:13 och en tiondedels efa fint mj\u00f6l begjutet med olja, s\u00e5som spisoffer till vart lamm: ett br\u00e4nnoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt, ett eldsoffer \u00e5t HERREN.\n28:14 Och de tillh\u00f6rande drickoffren skola utg\u00f6ras av en halv hin vin till var tjur och en tredjedels hin till v\u00e4duren och en fj\u00e4rdedels hin till vart lamm. Detta \u00e4r nym\u00e5nadsbr\u00e4nnoffret, som skall offras i var och en av \u00e5rets m\u00e5nader.\n28:15 Tillika skolen I offra en bock till syndoffer \u00e5t HERREN; den skall offras j\u00e4mte det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande drickoffer.\n28:16 Och i f\u00f6rsta m\u00e5naden, p\u00e5 fjortonde dagen i m\u00e5naden, \u00e4r HERRENS p\u00e5sk.\n28:17 Och p\u00e5 femtonde dagen i samma m\u00e5nad \u00e4r h\u00f6gtid; d\u00e5 skall man \u00e4ta osyrat br\u00f6d, i sju dagar.\n28:18 P\u00e5 den f\u00f6rsta dagen skall man h\u00e5lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra.\n28:19 Och s\u00e5som eldsoffer, s\u00e5som br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN, skolen I offra tv\u00e5 ungtjurar och en v\u00e4dur och sju \u00e5rsgamla lamm; felfria skola de vara.\n28:20 Och s\u00e5som spisoffer d\u00e4rtill skolen I offra fint mj\u00f6l, begjutet med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och tv\u00e5 tiondedels efa till v\u00e4duren;\n28:21 en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju lammen;\n28:22 tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r eder.\n28:23 F\u00f6rutom morgonens br\u00e4nnoffer, som utg\u00f6r det dagliga br\u00e4nnoffret, skolen I offra detta.\n28:24 Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en eldsoffersspis, till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN. J\u00e4mte det dagliga br\u00e4nnoffret skall detta offras, med tillh\u00f6rande drickoffer.\n28:25 Och p\u00e5 den sjunde dagen skolen I h\u00e5lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra.\n28:26 Och p\u00e5 f\u00f6rstlingsdagen, d\u00e5 I b\u00e4ren fram ett offer av den nya gr\u00f6dan \u00e5t HERREN, vid eder veckoh\u00f6gtid, skolen I h\u00e5lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra.\n28:27 S\u00e5som br\u00e4nnoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN skolen I d\u00e5 offra tv\u00e5 ungtjurar, en v\u00e4dur, sju \u00e5rsgamla lamm,\n28:28 och s\u00e5som spisoffer d\u00e4rtill fint mj\u00f6l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var tjur, tv\u00e5 tiondedels efa till v\u00e4duren,\n28:29 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;\n28:30 tillika skolen I offra en bock till att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r eder.\n28:31 F\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer skolen I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och d\u00e4rj\u00e4mte tillh\u00f6rande drickoffer.\n29:1 Och i sjunde m\u00e5naden, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden, skolen I h\u00e5lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra. En basunklangens dag skall den vara f\u00f6r eder.\n29:2 S\u00e5som br\u00e4nnoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN skolen I d\u00e5 offra en ungtjur, en v\u00e4dur, sju \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:3 och s\u00e5som spisoffer d\u00e4rtill fint mj\u00f6l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv\u00e5 tiondedels efa till v\u00e4duren\n29:4 och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;\n29:5 tillika skolen I offra en bock s\u00e5som syndoffer, till att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r eder --\n29:6 detta f\u00f6rutom nym\u00e5nadsbr\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer, och f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer, och f\u00f6rutom de drickoffer som p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt skola offras till b\u00e5da: allt till en v\u00e4lbehaglig lukt, ett eldsoffer \u00e5t HERREN.\n29:7 P\u00e5 tionde dagen i samma sjunde m\u00e5nad skolen I ock h\u00e5lla en helig sammankomst, och I skolen d\u00e5 sp\u00e4ka eder; intet arbete skolen I d\u00e5 g\u00f6ra.\n29:8 Och s\u00e5som br\u00e4nnoffer till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN skolen I d\u00e5 offra en ungtjur, en v\u00e4dur, sju \u00e5rsgamla lamm -- felfria skola de vara --\n29:9 och s\u00e5som spisoffer d\u00e4rtill fint mj\u00f6l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till tjuren, tv\u00e5 tiondedels efa till v\u00e4duren,\n29:10 en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;\n29:11 tillika skolen I offra en bock s\u00e5som syndoffer -- detta f\u00f6rutom f\u00f6rsoningssyndoffret och det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer, och f\u00f6rutom de drickoffer som h\u00f6ra till b\u00e5da.\n29:12 P\u00e5 femtonde dagen i sjunde m\u00e5naden skolen I ock h\u00e5lla en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra. D\u00e5 skolen I fira en HERRENS h\u00f6gtid, i sju dagar.\n29:13 Och s\u00e5som br\u00e4nnoffer, s\u00e5som eldsoffer, skolen I d\u00e5 offra till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN tretton ungtjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla lamm -- felfria skola de vara --\n29:14 och s\u00e5som spisoffer d\u00e4rtill fint mj\u00f6l, begjutet med olja: tre tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv\u00e5 tiondedels efa till var och en av de tv\u00e5 v\u00e4durarna,\n29:15 en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;\n29:16 tillika skolen I offra en bock s\u00e5som syndoffer -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:17 Och p\u00e5 den andra dagen: tolv ungtjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:18 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:19 tillika ocks\u00e5 en bock s\u00e5som syndoffer -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och det drickoffer som h\u00f6r till dem.\n29:20 Och p\u00e5 den tredje dagen: elva tjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:21 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:22 tillika ocks\u00e5 en syndoffersbock -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:23 Och p\u00e5 den fj\u00e4rde dagen; tio tjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:24 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet satt,\n29:25 tillika ocks\u00e5 en bock s\u00e5som syndoffer -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:26 Och p\u00e5 den femte dagen: nio tjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:27 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:28 tillika ocks\u00e5 en syndoffersbock -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:29 Och p\u00e5 den sj\u00e4tte dagen: \u00e5tta tjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:30 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:31 tillika ocks\u00e5 en syndoffersbock -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:32 Och p\u00e5 den sjunde dagen: sju tjurar, tv\u00e5 v\u00e4durar, fjorton \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:33 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjurarna, v\u00e4durarna och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:34 tillika ocks\u00e5 en syndoffersbock -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:35 P\u00e5 den \u00e5ttonde dagen skolen I h\u00e5lla en h\u00f6gtidsf\u00f6rsamling; ingen arbetssyssla skolen I d\u00e5 g\u00f6ra.\n29:36 Och s\u00e5som br\u00e4nnoffer, s\u00e5som eldsoffer, skolen I d\u00e5 offra till en v\u00e4lbehaglig lukt f\u00f6r HERREN en tjur, en v\u00e4dur, sju \u00e5rsgamla felfria lamm,\n29:37 med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem, till tjuren, v\u00e4duren och lammen, efter deras antal, p\u00e5 f\u00f6reskrivet s\u00e4tt,\n29:38 tillika ocks\u00e5 en syndoffersbock -- detta f\u00f6rutom det dagliga br\u00e4nnoffret med tillh\u00f6rande spisoffer och drickoffer.\n29:39 Dessa offer skolen I offra \u00e5t HERREN vid edra h\u00f6gtider, f\u00f6rutom edra l\u00f6ftesoffer och frivilliga offer, dessa m\u00e5 nu vara br\u00e4nnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.\n30:1 Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles s\u00e5som HERREN hade bjudit honom.\n30:2 Och Mose talade till Israels barns stamh\u00f6vdingar och sade: Detta \u00e4r vad HERREN har bjudit:\n30:3 om n\u00e5gon g\u00f6r ett l\u00f6fte \u00e5t HERREN, eller sv\u00e4r en ed genom vilken han f\u00f6rbinder sig till \u00e5terh\u00e5llsamhet i n\u00e5got stycke, s\u00e5 skall han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken g\u00f6ra vad hans mun har talat.\n30:4 Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och \u00e4nnu \u00e4r ung, g\u00f6r ett l\u00f6fte \u00e5t HERREN och f\u00f6rbinder sig till \u00e5terh\u00e5llsamhet i n\u00e5got stycke,\n30:5 och hennes fader h\u00f6r hennes l\u00f6fte och huru hon f\u00f6rbinder sig till \u00e5terh\u00e5llsamhet, och hennes fader icke s\u00e4ger n\u00e5got till henne d\u00e4rom, s\u00e5 skola alla hennes l\u00f6ften hava g\u00e4llande kraft, och alla hennes f\u00f6rbindelser till \u00e5terh\u00e5llsamhet skola hava g\u00e4llande kraft.\n30:6 Men om hennes fader samma dag han h\u00f6r det s\u00e4ger nej d\u00e4rtill, d\u00e5 skola hennes l\u00f6ften och hennes f\u00f6rbindelser till \u00e5terh\u00e5llsamhet alla vara utan g\u00e4llande kraft; och HERREN skall f\u00f6rl\u00e5ta henne, eftersom hennes fader sade nej till henne.\n30:7 Och om hon bliver gift, och l\u00f6ften d\u00e5 vila p\u00e5 henne, eller n\u00e5got obet\u00e4nksamt ord fr\u00e5n hennes l\u00e4ppar, varmed hon har bundit sig,\n30:8 och hennes man f\u00e5r h\u00f6ra d\u00e4rom, men icke s\u00e4ger n\u00e5got till henne d\u00e4rom samma dag han h\u00f6r det, s\u00e5 skola hennes l\u00f6ften hava g\u00e4llande kraft, och hennes f\u00f6rbindelser till \u00e5terh\u00e5llsamhet skola hava g\u00e4llande kraft.\n30:9 Men om hennes man samma dag han f\u00e5r h\u00f6ra det s\u00e4ger nej d\u00e4rtill, d\u00e5 upph\u00e4ver han d\u00e4rmed hennes givna l\u00f6fte och det obet\u00e4nksamma ord fr\u00e5n hennes l\u00e4ppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN skall f\u00f6rl\u00e5ta henne det.\n30:10 Men en \u00e4nkas eller en f\u00f6rskjuten hustrus l\u00f6fte skall hava g\u00e4llande kraft f\u00f6r henne, vartill hon \u00e4n m\u00e5 hava f\u00f6rbundit sig.\n30:11 Och om en kvinna i sin mans hus g\u00f6r ett l\u00f6fte, eller med ed f\u00f6rbinder sig till \u00e5terh\u00e5llsamhet i n\u00e5got stycke,\n30:12 och hennes man h\u00f6r det, men icke s\u00e4ger n\u00e5got till henne d\u00e4rom -- icke s\u00e4ger nej till henne -- s\u00e5 skola alla hennes l\u00f6ften hava g\u00e4llande kraft, och alla hennes f\u00f6rbindelser till \u00e5terh\u00e5llsamhet skola hava g\u00e4llande kraft.\n30:13 Men om hennes man upph\u00e4ver dem samma dag han h\u00f6r dem, d\u00e5 skall allt som hennes l\u00e4ppar hava talat vara utan g\u00e4llande kraft, det m\u00e5 nu vara l\u00f6ften eller n\u00e5gon f\u00f6rbindelse till \u00e5terh\u00e5llsamhet; hennes man har upph\u00e4vt dem, d\u00e4rf\u00f6r skall HERREN f\u00f6rl\u00e5ta henne.\n30:14 \u00c5t alla hennes l\u00f6ften och \u00e5t alla hennes edliga f\u00f6rbindelser till att sp\u00e4ka sig kan hennes man giva g\u00e4llande kraft, och hennes man kan ock upph\u00e4va dem.\n30:15 Men om hennes man icke f\u00f6re p\u00e5f\u00f6ljande dags ing\u00e5ng s\u00e4ger n\u00e5gonting till henne d\u00e4rom, s\u00e5 giver han g\u00e4llande kraft \u00e5t alla hennes l\u00f6ften och \u00e5t alla de f\u00f6rbindelser till \u00e5terh\u00e5llsamhet, som vila p\u00e5 henne; han giver dem g\u00e4llande kraft d\u00e4rigenom att han icke s\u00e4ger n\u00e5got till henne d\u00e4rom samma dag han h\u00f6r dem.\n30:16 Men om han upph\u00e4ver dem f\u00f6rst n\u00e5gon tid efter det han har h\u00f6rt dem, d\u00e5 kommer han att b\u00e4ra p\u00e5 hennes missg\u00e4rning.\n30:17 Dessa \u00e4ro de stadgar som HERREN av Mose ang\u00e5ende f\u00f6rh\u00e5llandet mellan en man och hans hustru, och ang\u00e5ende f\u00f6rh\u00e5llandet mellan en fader och hans dotter, medan denna \u00e4nnu \u00e4r ung och vistas i sin faders hus.\n31:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n31:2 \u00bbKr\u00e4v ut h\u00e4mnd f\u00f6r Israels barn midjaniterna; sedan skall du samlas till dina f\u00e4der.\n31:3 D\u00e5 talade Mose till folket och sade: \u00bbL\u00e5ten en del av edra m\u00e4n v\u00e4pna sig till strid; dessa skola t\u00e5ga mot Midjan och utf\u00f6ra HERRENS h\u00e4mnd p\u00e5 Midjan.\n31:4 Tusen man ur var och en s\u00e4rskild av Israels alla stammar skolen I s\u00e4nda ut i striden.\u00bb\n31:5 S\u00e5 avl\u00e4mnades d\u00e5 ur Israels \u00e4tter tusen man av var stam: tolv tusen man, v\u00e4pnade till strid.\n31:6 Och Mose s\u00e4nde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han s\u00e4nde med dem Pinehas, pr\u00e4sten Eleasars son, ut i striden, och denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.\n31:7 Och de gingo till strids emot Midjan, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose, och dr\u00e4pte allt mank\u00f6n.\n31:8 Och j\u00e4mte andra som d\u00e5 blevo slagna av dem dr\u00e4ptes ock de midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, dr\u00e4pte de ock med sv\u00e4rd.\n31:9 Och Israels barn f\u00f6rde Midjans kvinnor och barn bort s\u00e5som f\u00e5ngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt deras \u00f6vriga gods togo de s\u00e5som byte.\n31:10 Och alla deras st\u00e4der, i de trakter d\u00e4r de bodde, och alla deras t\u00e4ltl\u00e4ger br\u00e4nde de upp i eld.\n31:11 Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade r\u00f6vat, b\u00e5de m\u00e4nniskor och boskap.\n31:12 Och de f\u00f6rde f\u00e5ngarna och det r\u00f6vade och bytet fram till Mose och pr\u00e4sten Eleasar och Israels barns menighet i l\u00e4gret p\u00e5 Moabs hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.\n31:13 Och Mose och pr\u00e4sten Eleasar och alla menighetens h\u00f6vdingar gingo dem till m\u00f6tes utanf\u00f6r l\u00e4gret.\n31:14 Men Mose f\u00f6rt\u00f6rnades p\u00e5 krigsbef\u00e4let, \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen, n\u00e4r de kommo tillbaka fr\u00e5n sitt krigst\u00e5g.\n31:15 Mose sade till dem: \u00bbHaven I d\u00e5 l\u00e5tit alla kvinnorna leva?\n31:16 Det var ju de som, p\u00e5 Bileams inr\u00e5dan, f\u00f6rledde Israels barn till att beg\u00e5 otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som d\u00e4rigenom v\u00e5llade att en hems\u00f6kelse kom \u00f6ver HERRENS menighet.\n31:17 S\u00e5 dr\u00e4pen nu alla gossebarn, och dr\u00e4pen alla kvinnor som hava haft med m\u00e4n, med mank\u00f6n, att skaffa.\n31:18 Men alla flickebarn som icke hava haft med mank\u00f6n att skaffa, dem m\u00e5n I l\u00e5ta leva f\u00f6r eder r\u00e4kning.\n31:19 Sj\u00e4lva skolen I nu l\u00e4gra eder utanf\u00f6r l\u00e4gret, i sju dagar. Var och en av eder som har dr\u00e4pt n\u00e5gon m\u00e4nniska, och var och en som har kommit vid n\u00e5gon slagen skall rena sig p\u00e5 tredje dagen och p\u00e5 sjunde dagen -- s\u00e5v\u00e4l I sj\u00e4lva som edra f\u00e5ngar.\n31:20 Alla kl\u00e4der och allt som \u00e4r f\u00f6rf\u00e4rdigat av skinn och allt som \u00e4r gjort av geth\u00e5r och alla redskap av tr\u00e4 skolen I ock rena \u00e5t eder.\u00bb\n31:21 Och pr\u00e4sten Eleasar sade till stridsm\u00e4nnen som hade deltagit i kriget: Detta \u00e4r den lagstadga som HERREN har givit Mose:\n31:22 Guld och silver, koppar, j\u00e4rn, tenn och bly,\n31:23 allt s\u00e5dant som t\u00e5l eld, skolen I l\u00e5ta g\u00e5 genom eld, s\u00e5 bliver det rent; dock b\u00f6r det tillika renas med st\u00e4nkelsevatten. Men allt som icke t\u00e5l eld skolen I l\u00e5ta g\u00e5 genom vatten.\n31:24 Och I skolen tv\u00e5 edra kl\u00e4der p\u00e5 sjunde dagen, s\u00e5 bliven I rena; d\u00e4refter f\u00e5n I g\u00e5 in i l\u00e4gret.\n31:25 Och HERREN talade till Mose och sade:\n31:26 \u00d6ver det tagna rovet, b\u00e5de m\u00e4nniskor och boskap, skall du g\u00f6ra en ber\u00e4kning, du tillsammans med pr\u00e4sten Eleasar och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r menighetens familjer;\n31:27 sedan skall du dela rovet i tv\u00e5 delar, mellan de krigare som hava varit med i striden och hela den \u00f6vriga menigheten.\n31:28 Och du skall l\u00e5ta det krigsfolk som har varit med i striden giva var femhundrade av m\u00e4nniskor, f\u00e4kreatur, \u00e5snor och f\u00e5r s\u00e5som skatt \u00e5t HERREN.\n31:29 S\u00e5 mycket skall tagas av den h\u00e4lft som tillfaller dem, och du skall giva detta \u00e5t pr\u00e4sten Eleasar s\u00e5som en g\u00e4rd \u00e5t HERREN.\n31:30 Men ur den h\u00e4lft som tillfaller de \u00f6vriga israeliterna skall du uttaga var femtionde av m\u00e4nniskor, sammalunda av f\u00e4kreatur, \u00e5snor och f\u00e5r, korteligen, av all boskap, och detta skall du giva \u00e5t leviterna, som det \u00e5ligger att iakttaga vad som \u00e4r att iakttaga vid HERRENS tabernakel.\n31:31 Och Mose och pr\u00e4sten Eleasar gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n31:32 Och rovet, n\u00e4mligen \u00e5terstoden av det byte som krigsfolket hade tagit utgjorde: av f\u00e5r sex hundra sjuttiofem tusen,\n31:33 av f\u00e4kreatur sjuttiotv\u00e5 tusen,\n31:34 av \u00e5snor sextioett tusen,\n31:35 och av m\u00e4nniskor, s\u00e5dana kvinnor som icke hade haft med mank\u00f6n att skaffa, tillsammans trettiotv\u00e5 tusen personer.\n31:36 Och h\u00e4lften d\u00e4rav, eller den del om tillf\u00f6ll dem som hade varit med striden, utgjorde: av f\u00e5r ett antal av tre hundra trettiosju tusen fem hundra,\n31:37 varav skatten \u00e5t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem f\u00e5r;\n31:38 av f\u00e4kreatur trettiosex tusen, varav skatten \u00e5t HERREN sjuttiotv\u00e5;\n31:39 av \u00e5snor trettio tusen fem hundra, varav skatten \u00e5t HERREN sextioen;\n31:40 av m\u00e4nniskor sexton tusen, varav skatten \u00e5t HERREN trettiotv\u00e5 personer.\n31:41 Och skatten, den f\u00f6r HERREN best\u00e4mda g\u00e4rden, gav Mose \u00e5t pr\u00e4sten Eleasar, s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n31:42 Och den h\u00e4lft, som tillf\u00f6ll de \u00f6vriga israeliterna, och som Mose hade avskilt fr\u00e5n krigsfolkets,\n31:43 denna h\u00e4lft, den som tillf\u00f6ll menigheten, utgjorde: av f\u00e5r tre hundra trettiosju tusen fem hundra,\n31:44 av f\u00e4kreatur trettiosex tusen,\n31:45 av \u00e5snor trettio tusen fem hundra\n31:46 och av m\u00e4nniskor sexton tusen.\n31:47 Och ur denna h\u00e4lft, som tillf\u00f6ll de \u00f6vriga israeliterna, uttog Mose var femtionde, b\u00e5de av m\u00e4nniskor och av boskap, och gav detta \u00e5t leviterna, som det \u00e5l\u00e5g att iakttaga vad som var att iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n31:48 Och bef\u00e4lhavarna \u00f6ver h\u00e4rens avdelningar, \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen, tr\u00e4dde fram till Mose.\n31:49 Och de sade till Mose: \u00bbDina tj\u00e4nare hava r\u00e4knat antalet av de krigsm\u00e4n som vi hava haft under v\u00e5rt bef\u00e4l, och icke en enda fattas bland oss.\n31:50 D\u00e4rf\u00f6r hava vi nu s\u00e5som en offerg\u00e5va \u00e5t HERREN burit fram var och en del som han har kommit \u00f6ver av gyllene klenoder, armband av olika slag, ringar, \u00f6rh\u00e4ngen och halssmycken, detta f\u00f6r att bringa f\u00f6rsoning f\u00f6r oss inf\u00f6r HERRENS ansikte.\u00bb\n31:51 Och Mose och pr\u00e4sten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags klenoder.\n31:52 Och guldet som gavs s\u00e5som g\u00e4rd \u00e5t HERREN av \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra femtio siklar.\n31:53 Manskapet hade tagit byte var och en f\u00f6r sig.\n31:54 Och Mose och pr\u00e4sten Eleasar togo emot guldet av \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4nnen och buro in det i uppenbarelset\u00e4ltet, f\u00f6r att det skulle bringa Israels barn i \u00e5minnelse inf\u00f6r HERRENS ansikte.\n32:1 Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar; och n\u00e4r de s\u00e5go Jaesers land och Gileads land, funno de att detta var en trakt f\u00f6r boskap.\n32:2 D\u00e5 kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och pr\u00e4sten Eleasar och menighetens h\u00f6vdingar:\n32:3 \u00bbAtarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,\n32:4 det land som HERREN har l\u00e5tit Israels menighet intaga, \u00e4r ett land f\u00f6r boskap, och dina tj\u00e4nare hava boskap.\u00bb\n32:5 Och de sade ytterligare: \u00bbOm vi hava funnit n\u00e5d inf\u00f6r dina \u00f6gon s\u00e5 m\u00e5 detta land givas \u00e5t dina tj\u00e4nare till besittning. L\u00e5t oss slippa att g\u00e5 \u00f6ver Jordan.\u00bb\n32:6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: \u00bbSkolen d\u00e5 I stanna h\u00e4r, under det att edra br\u00f6der draga ut i krig?\n32:7 Varf\u00f6r viljen I avv\u00e4nda Israels barns hj\u00e4rtan fr\u00e5n att g\u00e5 \u00f6ver floden, in i det land som HERREN har givit \u00e5t dem?\n32:8 S\u00e5 gjorde ock edra f\u00e4der, n\u00e4r jag s\u00e4nde dem fr\u00e5n Kades-Barnea f\u00f6r att bese landet:\n32:9 sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet, avv\u00e4nde de Israels barns hj\u00e4rtan fr\u00e5n att g\u00e5 in i det land som HERREN hade givit \u00e5t dem.\n32:10 Och p\u00e5 den dagen uppt\u00e4ndes HERRENS vrede, och han svor och sade:\n32:11 'Av de m\u00e4n som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som \u00e4r tjugu \u00e5r gammal eller d\u00e4rut\u00f6ver f\u00e5 se det land som jag med ed har lovat \u00e5t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt hava efterf\u00f6ljt mig\n32:12 ingen f\u00f6rutom Kaleb, Jefunnes son, kenas\u00e9en, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterf\u00f6ljt HERREN.'\n32:13 S\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Israel, och han l\u00e4t dem driva omkring i \u00f6knen i fyrtio \u00e5r, till dess att hela det sl\u00e4kte hade d\u00f6tt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS \u00f6gon.\n32:14 Och se, nu haven I tr\u00e4tt i edra f\u00e4ders fotsp\u00e5r, I, syndiga m\u00e4ns avf\u00f6da, och \u00f6ken s\u00e5 \u00e4nnu mer HERRENS vredes gl\u00f6d mot Israel.\n32:15 D\u00e5 I nu v\u00e4nden eder bort ifr\u00e5n honom, skall han l\u00e5ta Israel \u00e4nnu l\u00e4ngre bliva kvar i \u00f6knen, och I dragen s\u00e5 f\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver allt detta folk.\u00bb\n32:16 D\u00e5 tr\u00e4dde de fram till honom och sade: \u00bbL\u00e5t oss h\u00e4r bygga g\u00e5rdar \u00e5t var boskap och st\u00e4der \u00e5t v\u00e5ra kvinnor och barn.\n32:17 Sj\u00e4lva vilja vi sedan skyndsamt v\u00e4pna oss och g\u00e5 \u00e5stad i spetsen f\u00f6r Israels barn, till dess vi hava f\u00f6rt dem dit de skola. Under tiden kunna v\u00e5ra kvinnor och barn bo i de bef\u00e4sta st\u00e4derna och s\u00e5 vara skyddade mot landets inbyggare.\n32:18 Vi skola icke v\u00e4nda tillbaka hem, f\u00f6rr\u00e4n Israels barn hava f\u00e5tt var och en sin arvedel.\n32:19 Ty vi vilja icke taga v\u00e5r arvedel j\u00e4mte dem, p\u00e5 andra sidan Jordan och l\u00e4ngre bort, utan v\u00e5r arvedel har tillfallit oss h\u00e4r p\u00e5 andra sidan Jordan, p\u00e5 \u00f6stra sidan.\u00bb\n32:20 Mose svarade dem: \u00bbOm I g\u00f6ren s\u00e5som I nu haven sagt, om I v\u00e4pnen eder inf\u00f6r HERREN till kriget,\n32:21 s\u00e5 att alla edra v\u00e4pnade m\u00e4n g\u00e5 \u00f6ver Jordan inf\u00f6r HERREN och stanna d\u00e4r, till dess han har f\u00f6rdrivit sina fiender f\u00f6r sig,\n32:22 om I allts\u00e5 v\u00e4nden tillbaka f\u00f6rst d\u00e5 landet har blivit HERREN underd\u00e5nigt, s\u00e5 skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel, och detta land skall d\u00e5 bliva eder besittning inf\u00f6r HERREN.\n32:23 Men om I icke s\u00e5 g\u00f6ren, se, d\u00e5 synden I mot HERREN, och I skolen d\u00e5 komma att f\u00f6rnimma eder synd, ty den skall drabba eder.\n32:24 Byggen eder nu st\u00e4der \u00e5t edra kvinnor och barn, och g\u00e5rdar \u00e5t eder boskap, och g\u00f6ren vad eder mun har talat.\u00bb\n32:25 Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: \u00bbDina tj\u00e4nare skola g\u00f6ra s\u00e5som min herre bjuder.\n32:26 V\u00e5ra barn v\u00e5ra hustrur, v\u00e5r boskap och alla v\u00e5ra dragare skola bliva kvar h\u00e4r i Gileads st\u00e4der.\n32:27 Men dina tj\u00e4nare, vi s\u00e5 m\u00e5nga som \u00e4ro v\u00e4pnade till strid, skola draga dit\u00f6ver och k\u00e4mpa inf\u00f6r HERREN, s\u00e5som min herre har sagt.\u00bb\n32:28 Och Mose gav befallning om dem \u00e5t pr\u00e4sten Eleasar och \u00e5t Josua, Nuns son, och \u00e5t huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna inom Israels barns stammar.\n32:29 Mose sade till dem: \u00bbOm Gads barn och Rubens barn g\u00e5 \u00f6ver Jordan med eder, s\u00e5 m\u00e5nga som \u00e4ro v\u00e4pnade till att k\u00e4mpa inf\u00f6r HERREN, och landet s\u00e5 bliver eder underd\u00e5nigt, d\u00e5 skolen I \u00e5t dem giva landet Gilead till besittning.\n32:30 Men om de icke draga v\u00e4pnade dit\u00f6ver med eder, s\u00e5 skola de f\u00e5 sin besittning ibland eder i Kanaans land.\u00bb\n32:31 Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: \u00bbVad HERREN har sagt till dina tj\u00e4nare, det vilja vi g\u00f6ra.\n32:32 Vi vilja draga v\u00e4pnade \u00f6ver till Kanaans land inf\u00f6r HERREN, och s\u00e5 f\u00e5 v\u00e5r arvsbesittning har p\u00e5 andra sidan Jordan.\u00bb\n32:33 S\u00e5 gav d\u00e5 Mose \u00e5t dem, \u00e5t Gads barn, Rubens barn och ena h\u00e4lften av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amor\u00e9ernas konungs, rike och Ogs rike, konungens i Basan: sj\u00e4lva landet med dess st\u00e4der och dessas omr\u00e5den, landets st\u00e4der runt omkring.\n32:34 Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,\n32:35 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,\n32:36 Bet-Nimra och Bet-Haran, bef\u00e4sta st\u00e4der och boskapsg\u00e5rdar.\n32:37 Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,\n32:38 Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava \u00e4ndrats -- och Sibma. Och de g\u00e5vo namn \u00e5t st\u00e4derna som de byggde upp.\n32:39 Och Makirs, Manasses sons, barn gingo \u00e5stad till Gilead och intogo det och f\u00f6rdrevo amor\u00e9erna som bodde d\u00e4r.\n32:40 Och Mose gav Gilead \u00e5t Makir, Manasses son, och han bosatte sig d\u00e4r.\n32:41 Och Jair, Manasses son, gick \u00e5stad och intog deras byar och kallade dem Jairs byar.\n32:42 Och Noba gick \u00e5stad och intog Kenat, med underlydande orter, och kallade det Noba, efter sitt eget namn.\n33:1 Dessa voro Israels barns l\u00e4gerplatser, n\u00e4r de drogo ut ur Egyptens land, efter sina h\u00e4rskaror, anf\u00f6rda av Mose och Aron.\n33:2 Och Mose upptecknade p\u00e5 HERRENS befallning deras uppbrottsorter, alltefter som de \u00e4ndrade l\u00e4gerplats. Och dessa voro nu deras l\u00e4gerplatser, alltefter som uppbrottsorterna f\u00f6ljde p\u00e5 varandra:\n33:3 De br\u00f6to upp fr\u00e5n Rameses i f\u00f6rsta m\u00e5naden, p\u00e5 femtonde dagen i f\u00f6rsta m\u00e5naden. Dagen efter p\u00e5skh\u00f6gtiden drogo Israels barn ut med upplyft hand inf\u00f6r alla egyptiers \u00f6gon,\n33:4 under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit bland dem, alla de f\u00f6rstf\u00f6dda, d\u00e5 n\u00e4r HERREN h\u00f6ll dom \u00f6ver deras gudar.\n33:5 S\u00e5 br\u00f6to nu Israels barn upp fr\u00e5n Rameses och l\u00e4grade sig i Suckot.\n33:6 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Suckot och l\u00e4grade sig i Etam, d\u00e4r \u00f6knen begynte.\n33:7 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Etam och v\u00e4nde om till Pi-Hahirot, som ligger mitt emot Baal-Sefon, och l\u00e4grade sig framf\u00f6r Migdol.\n33:8 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Hahirot och gingo mitt igenom havet in i \u00f6knen och t\u00e5gade s\u00e5 tre dagsresor i Etams \u00f6ken och l\u00e4grade sig i Mara.\n33:9 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Mara och kommo till Elim; och i Elim funnos tolv vattenk\u00e4llor och sjuttio palmtr\u00e4d, och de l\u00e4grade sig d\u00e4r.\n33:10 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Elim och l\u00e4grade sig vid R\u00f6da havet.\n33:11 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n R\u00f6da havet och l\u00e4grade sig i \u00f6knen Sin.\n33:12 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n \u00f6knen Sin och l\u00e4grade sig i Dofka.\n33:13 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Dofka och l\u00e4grade sig i Alus.\n33:14 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Alus och l\u00e4grade sig i Refidim, och d\u00e4r fanns intet vatten \u00e5t folket att dricka.\n33:15 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Refidim och l\u00e4grade sig i Sinais \u00f6ken.\n33:16 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Sinais \u00f6ken och l\u00e4grade sig i Kibrot-Hattaava.\n33:17 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Kibrot-Hattaava och l\u00e4grade sig i Haserot.\n33:18 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Haserot och l\u00e4grade sig i Ritma.\n33:19 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Ritma och l\u00e4grade sig i Rimmon-Peres.\n33:20 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Rimmon-Peres och l\u00e4grade sig i Libna.\n33:21 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Libna och l\u00e4grade sig i Rissa.\n33:22 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Rissa och l\u00e4grade sig i Kehelata.\n33:23 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Kehelata och l\u00e4grade sig vid berget Sefer.\n33:24 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n berget Sefer och l\u00e4grade sig i Harada.\n33:25 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Harada och l\u00e4grade sig i Makhelot.\n33:26 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Makhelot och l\u00e4grade sig i Tahat.\n33:27 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Tahat och l\u00e4grade sig i Tera.\n33:28 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Tera och l\u00e4grade sig i Mitka.\n33:29 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Mitka och l\u00e4grade sig i Hasmona.\n33:30 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Hasmona och l\u00e4grade sig i Moserot.\n33:31 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Moserot och l\u00e4grade sig i Bene-Jaakan.\n33:32 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Bene-Jaakan och l\u00e4grade sig i Hor-Haggidgad.\n33:33 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Hor-Haggidgad och l\u00e4grade sig i Jotbata.\n33:34 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Jotbata och l\u00e4grade sig i Abrona.\n33:35 och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Abrona och l\u00e4grade sig i Esjon-Geber.\n33:36 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Esjon-Geber och l\u00e4grade sig i \u00f6knen Sin, det \u00e4r Kades.\n33:37 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Kades och l\u00e4grade sig vid berget Hor, p\u00e5 gr\u00e4nsen till Edoms land.\n33:38 Och pr\u00e4sten Aron steg upp p\u00e5 berget Hor, efter HERRENS befallning, och dog d\u00e4r i det fyrtionde \u00e5ret efter Israels barns utt\u00e5g ur Egyptens land, i femte m\u00e5naden, p\u00e5 f\u00f6rsta dagen i m\u00e5naden.\n33:39 Och Aron var ett hundra tjugutre \u00e5r gammal, n\u00e4r han dog p\u00e5 berget Hor.\n33:40 Och konungen i Arad, kanan\u00e9en, som bodde i Sydlandet i Kanaans land, fick nu h\u00f6ra att Israels barn voro i ant\u00e5gande.\n33:41 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n berget Hor och l\u00e4grade sig i Salmona.\n33:42 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Salmona och l\u00e4grade sig i Punon.\n33:43 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Punon och l\u00e4grade sig i Obot.\n33:44 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Obot och l\u00e4grade sig i Ije-Haabarim vid Moabs gr\u00e4ns.\n33:45 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Ijim och l\u00e4grade sig i Dibon-Gad.\n33:46 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Dibon-Gad och l\u00e4grade sig i Almon-Diblataima.\n33:47 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Almon-Diblataima och l\u00e4grade sig vid Abarimbergen, framf\u00f6r Nebo.\n33:48 Och de br\u00f6to upp fr\u00e5n Abarimbergen och l\u00e4grade sig p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.\n33:49 Och deras l\u00e4ger vid Jordan str\u00e4ckte sig fr\u00e5n Bet-Hajesimot \u00e4nda till Abel-Hassitim p\u00e5 Moabs hedar.\n33:50 Och HERREN talade till Mose p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:\n33:51 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: N\u00e4r I haven g\u00e5tt \u00f6ver Jordan, in i Kanaans land,\n33:52 skolen I f\u00f6rdriva landets alla inbyggare f\u00f6r eder, och I skolen f\u00f6rst\u00f6ra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras gjutna bel\u00e4ten skolen I f\u00f6rst\u00f6ra, och alla deras offerh\u00f6jder skolen I \u00f6del\u00e4gga.\n33:53 Och I skolen intaga landet och bos\u00e4tta eder d\u00e4r, ty \u00e5t eder har jag givit landet till besittning.\n33:54 Och I skolen utskifta landet s\u00e5som arvedel \u00e5t eder genom lottkastning efter edra sl\u00e4kter; \u00e5t en st\u00f6rre stam skolen I giva en st\u00f6rre arvedel, och \u00e5t en mindre stam en mindre arvedel; var och en skall f\u00e5 sin del d\u00e4r lotten best\u00e4mmer att han skall hava den; efter edra f\u00e4dernestammar skolen I utskifta landet s\u00e5som arvedel \u00e5t eder.\n33:55 Men om I icke f\u00f6rdriven landets inbyggare f\u00f6r eder, s\u00e5 skola de som I l\u00e5ten vara kvar av dem bliva t\u00f6rnen i edra \u00f6gon och taggar i edra sidor, och skola tr\u00e4nga eder i landet d\u00e4r I bon.\n33:56 Och d\u00e5 skall jag g\u00f6ra med eder s\u00e5, som jag hade t\u00e4nkt g\u00f6ra med dem.\n34:1 Och HERREN talade till Mose och sade:\n34:2 Bjud Israels barn och s\u00e4g till dem: N\u00e4r I kommen till Kanaans land, d\u00e5 \u00e4r detta det land som skall tillfalla eder s\u00e5som arvedel: Kanaans land, s\u00e5 l\u00e5ngt dess gr\u00e4nser n\u00e5.\n34:3 Edert land skall p\u00e5 s\u00f6dra sidan str\u00e4cka sig fr\u00e5n \u00f6knen Sin utmed Edom; och eder s\u00f6dra gr\u00e4ns skall i \u00f6ster begynna vid \u00e4ndan av Salthavet.\n34:4 Sedan skall eder gr\u00e4ns b\u00f6ja sig s\u00f6der om Skorpionh\u00f6jden och g\u00e5 fram till Sin och g\u00e5 ut s\u00f6der om Kades-Barnea. Och den skall g\u00e5 vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.\n34:5 Och fr\u00e5n Asmon skall gr\u00e4nsen b\u00f6ja sig mot Egyptens b\u00e4ck och g\u00e5 ut vid havet.\n34:6 Och eder gr\u00e4ns i v\u00e4ster skall vara Stora havet; det skall utg\u00f6ra gr\u00e4nsen. Detta skall vara eder gr\u00e4ns i v\u00e4ster.\n34:7 Och detta skall vara eder gr\u00e4ns i norr: Fr\u00e5n Stora havet skolen I draga eder gr\u00e4nslinje fram vid berget Hor.\n34:8 Fr\u00e5n berget Hor skolen I draga eder gr\u00e4nslinje dit d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Hamat, och gr\u00e4nsen skall g\u00e5 ut vid Sedad.\n34:9 Sedan skall gr\u00e4nsen g\u00e5 till Sifron och d\u00e4rifr\u00e5n ut vid Hasar-Enan. Detta skall vara eder gr\u00e4ns i norr.\n34:10 och s\u00e5som eder gr\u00e4ns i \u00f6ster skolen I draga upp en linje fr\u00e5n Hasar-Enan fram till Sefam.\n34:11 Och fr\u00e5n Sefam skall gr\u00e4nsen g\u00e5 ned till Haribla, \u00f6ster om Ain, och gr\u00e4nsen skall g\u00e5 vidare ned och intill bergsluttningen vid Kinneretsj\u00f6n, \u00f6sterut.\n34:12 Sedan skall gr\u00e4nsen g\u00e5 ned till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara edert land, med dess gr\u00e4nser runt omkring.\n34:13 Och Mose bj\u00f6d Israels barn och sade: Detta \u00e4r det land som I genom lottkastning skolen utskifta s\u00e5som arvedel \u00e5t eder, det land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas \u00e5t de nio stammarna och den ena halva stammen.\n34:14 Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas barns stam, efter dess familjer, och den andra h\u00e4lften av Manasse stam, dessa hava redan f\u00e5tt sin arvedel.\n34:15 Dessa tv\u00e5 stammar och denna halva stam hava f\u00e5tt sin arvedel p\u00e5 andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, \u00f6sterut mot solens uppg\u00e5ng.\n34:16 Och HERREN talade till Mose och sade:\n34:17 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 de m\u00e4n som skola \u00e5t eder utskifta landet i arvslotter: f\u00f6rst och fr\u00e4mst pr\u00e4sten Eleasar och Josua, Nuns son;\n34:18 vidare skolen I taga en h\u00f6vding ur var stam till att utskifta landet,\n34:19 och dessa \u00e4ro de m\u00e4nnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;\n34:20 av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;\n34:21 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;\n34:22 av Dans barns stam en h\u00f6vding, Bucki, Joglis son;\n34:23 av Josefs barn: av Manasse barns stam en h\u00f6vding, Hanniel, Efods son,\n34:24 och av Efraims barn stam en h\u00f6vding, Kemuel, Siftans son;\n34:25 av Sebulons barns stam en h\u00f6vding, Elisafan, Parnaks son;\n34:26 av Isaskars barns stam en h\u00f6vding, Paltiel, Assans son;\n34:27 av Asers barns stam en h\u00f6vding, Ahihud, Selomis son;\n34:28 av Naftali barns stam en h\u00f6vding, Pedael, Ammihuds son.\n34:29 Dessa \u00e4ro de som HERREN bj\u00f6d att utskifta arvslotterna \u00e5t Israels barn i Kanaans land.\n35:1 Och HERREN talade till Mose p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko, och sade:\n35:2 Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f\u00e5 till besittning skola \u00e5t leviterna giva st\u00e4der att bo i; utmarker runt omkring dessa st\u00e4der skolen I ock giva \u00e5t leviterna.\n35:3 St\u00e4derna skola de sj\u00e4lva hava att bo i, men de tillh\u00f6rande utmarkerna skola vara f\u00f6r deras dragare och deras boskap och alla deras \u00f6vriga djur.\n35:4 Och st\u00e4dernas utmarker, som I skolen giva \u00e5t leviterna, skola str\u00e4cka sig tusen alnar fr\u00e5n stadsmuren ut\u00e5t p\u00e5 alla sidor.\n35:5 Och utanf\u00f6r staden skolen I m\u00e4ta upp p\u00e5 \u00f6stra sidan tv\u00e5 tusen alnar, p\u00e5 v\u00e4stra sidan tv\u00e5 tusen alnar, p\u00e5 s\u00f6dra sidan tv\u00e5 tusen alnar och p\u00e5 norra sidan tv\u00e5 tusen alnar, med staden i mitten. Detta skola de f\u00e5 s\u00e5som utmarker till sina st\u00e4der.\n35:6 Och de st\u00e4der som I given \u00e5t leviterna skola f\u00f6rst och fr\u00e4mst vara de sex frist\u00e4derna, vilka I skolen giva till det \u00e4ndam\u00e5let att en dr\u00e5pare m\u00e5 kunna fly till dem; vidare skolen I j\u00e4mte dessa st\u00e4der giva dem fyrtiotv\u00e5 andra,\n35:7 s\u00e5 att de st\u00e4der som I given \u00e5t leviterna tillsammans utg\u00f6ra fyrtio\u00e5tta st\u00e4der, med tillh\u00f6rande utmarker.\n35:8 Och av dessa st\u00e4der, som I skolen giva av Israels barns besittningsomr\u00e5de, skolen I taga flera ur den stam som \u00e4r st\u00f6rre, och f\u00e4rre ur den som \u00e4r mindre. Var stam skall \u00e5t leviterna giva ett antal av sina st\u00e4der, som svarar mot den arvedel han sj\u00e4lv har f\u00e5tt.\n35:9 Och HERREN talade till Mose och sade:\n35:10 Tala till Israels barn och s\u00e4g till dem: N\u00e4r I haven g\u00e5tt \u00f6ver Jordan, in i Kanaans land,\n35:11 skolen I utse \u00e5t eder vissa st\u00e4der, som I skolen hava till frist\u00e4der, till vilka en dr\u00e5pare som oupps\u00e5tligen har d\u00f6dat n\u00e5gon m\u00e5 kunna fly.\n35:12 Och dessa st\u00e4der skolen I hava s\u00e5som tillflyktsorter undan blodsh\u00e4mnaren, s\u00e5 att dr\u00e5paren slipper d\u00f6, f\u00f6rr\u00e4n han har st\u00e5tt till r\u00e4tta inf\u00f6r menigheten.\n35:13 Och de st\u00e4der som I skolen giva till frist\u00e4der skola vara sex.\n35:14 Tre av st\u00e4derna skolen I giva p\u00e5 andra sidan Jordan, och de tre \u00f6vriga st\u00e4derna skolen I giva i sj\u00e4lva Kanaans land;\n35:15 dessa skola vara frist\u00e4der. Israels barn, s\u00e5v\u00e4l som fr\u00e4mlingen och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex st\u00e4der s\u00e5som tillflyktsorter, till vilka var och er som oupps\u00e5tligen har d\u00f6dat n\u00e5gon m\u00e5 kunna fly.\n35:16 Men om n\u00e5gon sl\u00e5r en annan till d\u00f6ds med ett f\u00f6rem\u00e5l av j\u00e4rn, s\u00e5 \u00e4r han en sannskyldig dr\u00e5pare; en s\u00e5dan skall straffas med d\u00f6den.\n35:17 Likaledes, om n\u00e5gon i sin hand har en sten med vilken ett dr\u00e5pslag kan givas, och han d\u00e4rmed sl\u00e5r en annan till d\u00f6ds, s\u00e5 \u00e4r han en sannskyldig dr\u00e5pare; en s\u00e5dan skall straffas med d\u00f6den.\n35:18 Eller om n\u00e5gon i sin hand har ett f\u00f6rem\u00e5l av tr\u00e4 varmed ett dr\u00e5pslag kan givas, och han d\u00e4rmed sl\u00e5r en annan till d\u00f6ds, s\u00e5 \u00e4r han en sannskyldig dr\u00e5pare; en s\u00e5dan skall straffas med d\u00f6den.\n35:19 Blodsh\u00e4mnaren m\u00e5 d\u00f6da den dr\u00e5paren; varhelst han tr\u00e4ffar p\u00e5 honom m\u00e5 han d\u00f6da honom.\n35:20 Likaledes om n\u00e5gon av hat st\u00f6ter till en annan, eller med ber\u00e5tt mod kastar n\u00e5got p\u00e5 honom; s\u00e5 att han d\u00f6r,\n35:21 eller av fiendskap sl\u00e5r honom till d\u00f6ds med handen, d\u00e5 skall den som gav slaget straffas med d\u00f6den, ty han \u00e4r en sannskyldig dr\u00e5pare; blodsh\u00e4mnaren m\u00e5 d\u00f6da den dr\u00e5paren, varhelst han tr\u00e4ffar p\u00e5 honom\n35:22 Men om n\u00e5gon av v\u00e5da, utan fiendskap, st\u00f6ter till en annan, eller utan ber\u00e5tt mod kastar p\u00e5 honom n\u00e5got f\u00f6rem\u00e5l, vad det vara m\u00e5;\n35:23 eller om han, utan att se honom, med n\u00e5gon sten varmed dr\u00e5pslag kan givas tr\u00e4ffar honom, s\u00e5 att han d\u00f6r, och detta utan att han var hans fiende eller hade f\u00f6r avsikt att skada honom,\n35:24 d\u00e5 skall menigheten d\u00f6ma mellan den som gav slaget och blodsh\u00e4mnaren, enligt h\u00e4r givna f\u00f6reskrifter.\n35:25 Och menigheten skall r\u00e4dda dr\u00e5paren ur blodsh\u00e4mnarens hand, och menigheten skall l\u00e5ta honom v\u00e4nda tillbaka till fristaden dit han hade flytt, och d\u00e4r skall han stanna kvar, till dess den med helig olja smorde \u00f6verstepr\u00e4sten d\u00f6r.\n35:26 Men om dr\u00e5paren g\u00e5r utom omr\u00e5det f\u00f6r den fristad dit han har flytt,\n35:27 och blodsh\u00e4mnaren d\u00e5, n\u00e4r han tr\u00e4ffar p\u00e5 honom utom hans fristads omr\u00e5de, dr\u00e4per dr\u00e5paren, s\u00e5 vilar ingen blodskuld p\u00e5 honom.\n35:28 Ty i sin fristad skall en dr\u00e5pare stanna kvar, till dess \u00f6verstepr\u00e4sten d\u00f6r; men efter \u00f6verstepr\u00e4stens d\u00f6d m\u00e5 han v\u00e4nda tillbaka till den ort d\u00e4r han har sin besittning.\n35:29 Och detta skall vara en r\u00e4ttsstadga f\u00f6r eder fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, var I \u00e4n \u00e4ren bosatta.\n35:30 Om n\u00e5gon sl\u00e5r ihj\u00e4l en annan, skall man, efter vittnens utsago, dr\u00e4pa dr\u00e5paren; men en enda persons vittnesm\u00e5l \u00e4r icke nog f\u00f6r att man skall kunna d\u00f6ma n\u00e5gon till d\u00f6den.\n35:31 I skolen icke taga l\u00f6sen f\u00f6r en dr\u00e5pares liv, om han \u00e4r skyldig till d\u00f6den, utan han skall straffas med d\u00f6den.\n35:32 Ej heller skolen I taga l\u00f6sen f\u00f6r att den som har flytt till en fristad skall f\u00f6re pr\u00e4stens d\u00f6d f\u00e5 v\u00e4nda tillbaka och bo i landet.\n35:33 I skolen icke ohelga det land d\u00e4r I \u00e4ren; genom blod ohelgas landet, och f\u00f6rsoning kan icke bringas f\u00f6r landet f\u00f6r det blod som har blivit utgjutet d\u00e4ri, annat \u00e4n genom dens blod, som har utgjutit det.\n35:34 I skolen icke orena landet d\u00e4r I bon, det i vars mitt jag har min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels barn.\n36:1 Och huvudm\u00e4nnen f\u00f6r familjerna i Gileads barns sl\u00e4kt -- Gileads, som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns sl\u00e4kter -- tr\u00e4dde fram och talade inf\u00f6r Mose och de h\u00f6vdingar som voro huvudm\u00e4n f\u00f6r Israels barns familjer.\n36:2 De sade: \u00bbHERREN har bjudit min herre att genom lottkastning g\u00f6ra landet s\u00e5som arvedel \u00e5t Israels barn och HERREN har vidare bjudit min herre att giva Selofhads, v\u00e5r broders, arvedel \u00e5t hans d\u00f6ttrar.\n36:3 Men om nu dessa bliva gifta med n\u00e5gon ur Israels barns andra stammar, s\u00e5 tages deras arvedel bort ifr\u00e5n v\u00e5ra f\u00e4ders arvedel, under det att den stam de komma att tillh\u00f6ra f\u00e5r sin arvedel \u00f6kad; p\u00e5 detta s\u00e4tt bliver en del av v\u00e5r arvslott oss fr\u00e5ntagen.\n36:4 N\u00e4r sedan jubel\u00e5ret intr\u00e4der f\u00f6r Israels barn, bliver deras arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillh\u00f6ra, men fr\u00e5n v\u00e5r f\u00e4dernestams arvedel tages deras arvedel bort.\u00bb\n36:5 D\u00e5 bj\u00f6d Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade: \u00bbJosefs barns stam har talat r\u00e4tt.\n36:6 Detta \u00e4r vad HERREN bjuder ang\u00e5ende Selofhads d\u00f6ttrar; han s\u00e4ger: De m\u00e5 gifta sig med vem de finna f\u00f6r gott, allenast de gifta sig inom en sl\u00e4kt som h\u00f6r till deras egen f\u00e4dernestam.\n36:7 Ty en arvedel som tillh\u00f6r n\u00e5gon, av Israels barn m\u00e5 icke g\u00e5 \u00f6ver fr\u00e5n en stam till en annan, utan Israels barn skola beh\u00e5lla kvar var och en sin f\u00e4dernestams arvedel.\n36:8 Och n\u00e4r en kvinna som inom n\u00e5gon av Israels barns stammar har kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med en man av n\u00e5gon sl\u00e4kt som h\u00f6r till hennes egen f\u00e4dernestam, s\u00e5 att Israels barn f\u00f6rbliva i besittning var och en av sina f\u00e4ders arvedel.\n36:9 Ty ingen arvedel m\u00e5 g\u00e5 \u00f6ver fr\u00e5n en stam till en annan, utan Israels barns stammar skola beh\u00e5lla kvar var och en sin arvedel.\u00bb\n36:10 Selofhads d\u00f6ttrar gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit Mose.\n36:11 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads d\u00f6ttrar, gifte sig med sina farbr\u00f6ders s\u00f6ner.\n36:12 De blevo allts\u00e5 gifta inom Manasses, Josefs sons, barns sl\u00e4kter, och deras arvedel stannade s\u00e5 kvar inom deras f\u00e4dernesl\u00e4kts stam.\n36:13 Dessa \u00e4ro de bud och r\u00e4tter som HERREN genom Mose gav Israels barn, p\u00e5 Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.","title":"Swedish Bible: Numbers","type":"page"}