{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/pe1.htm","path":"bib/wb/swe/pe1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/pe1.htm","text":"1:1 Petrus, Jesu Kristi apostel, h\u00e4lsar de utvalda fr\u00e4mlingar som bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien,\n1:2 utvalda enligt Guds, Faderns, f\u00f6rsyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till best\u00e4nkelse med Jesu Kristi blod. N\u00e5d och frid f\u00f6r\u00f6ke sig hos eder.\n1:3 Lovad vare v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmh\u00e4rtighet har genom Jesu Kristi uppst\u00e5ndelse fr\u00e5n de d\u00f6da f\u00f6tt oss p\u00e5 nytt till ett levande hopp,\n1:4 till ett of\u00f6rg\u00e4ngligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen \u00e4r f\u00f6rvarat \u00e5t eder,\n1:5 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en fr\u00e4lsning som \u00e4r beredd f\u00f6r att uppenbaras i den yttersta tiden.\n1:6 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5n I fr\u00f6jda eder, om I ock nu en liten tid, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5ste ske, liden bedr\u00f6velse under allahanda pr\u00f6vningar,\n1:7 f\u00f6r att, om eder tro h\u00e5ller provet -- vilket \u00e4r mycket mer v\u00e4rt \u00e4n guldet, som f\u00f6rg\u00e5s, men som dock genom eld bliver bepr\u00f6vat -- detta m\u00e5 befinnas l\u00e4nda eder till pris, h\u00e4rlighet och \u00e4ra vid Jesu Kristi uppenbarelse.\n1:8 Honom \u00e4lsken I utan att hava sett honom; och fast\u00e4n I \u00e4nnu icke sen honom, tron I dock p\u00e5 honom och fr\u00f6jden eder \u00f6ver honom med outs\u00e4glig och h\u00e4rlig gl\u00e4dje,\n1:9 d\u00e5 I nu \u00e4ren p\u00e5 v\u00e4g att vinna det som \u00e4r m\u00e5let f\u00f6r eder tro, n\u00e4mligen edra sj\u00e4lars fr\u00e4lsning.\n1:10 Ang\u00e5ende denna fr\u00e4lsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den n\u00e5d som skulle vederfaras eder.\n1:11 De hava rannsakat f\u00f6r att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem h\u00e4nvisade till, n\u00e4r han f\u00f6reb\u00e5dade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den h\u00e4rlighet som d\u00e4refter skulle f\u00f6lja.\n1:12 Och det blev uppenbarat f\u00f6r dem att det icke var sig sj\u00e4lva, utan eder, som de tj\u00e4nade h\u00e4rmed. Om samma ting har nu en f\u00f6rkunnelse kommit till eder genom de m\u00e4n som i helig ande, neds\u00e4nd fr\u00e5n himmelen, hava f\u00f6r eder predikat evangelium; och i de tingen \u00e5stunda j\u00e4mv\u00e4l \u00e4nglar att sk\u00e5da in.\n1:13 Omgjorden d\u00e4rf\u00f6r edert sinnes l\u00e4nder och varen nyktra; och s\u00e4tten med full tillit edert hopp till den n\u00e5d som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse.\n1:14 D\u00e5 I nu haven kommit till lydnad, s\u00e5 f\u00f6ljen icke de beg\u00e4relser som I f\u00f6rut, under eder okunnighets tid, levden i,\n1:15 utan bliven heliga i all eder vandel, s\u00e5som han som har kallat eder \u00e4r helig.\n1:16 Det \u00e4r ju skrivet: \u00bbI skolen vara heliga, ty jag \u00e4r helig.\u00bb\n1:17 Och om I s\u00e5som Fader \u00e5kallen honom som utan anseende till personen d\u00f6mer var och en efter hans g\u00e4rningar, s\u00e5 vandren ock i fruktan under denna edert fr\u00e4mlingsskaps tid.\n1:18 I veten ju att det icke \u00e4r med f\u00f6rg\u00e4ngliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit \u00bbl\u00f6sk\u00f6pta\u00bb fr\u00e5n den vandel I f\u00f6rden i f\u00e5f\u00e4nglighet, efter f\u00e4dernas s\u00e4tt,\n1:19 utan med Kristi dyra blod, s\u00e5som med blodet av ett felfritt lamm utan fl\u00e4ck.\n1:20 S\u00e5 var f\u00f6rutsett om honom f\u00f6re v\u00e4rldens begynnelse; men f\u00f6rst nu i de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad f\u00f6r eder skull,\n1:21 I som genom honom tron p\u00e5 Gud, vilken uppv\u00e4ckte honom fr\u00e5n de d\u00f6da och gav honom h\u00e4rlighet, s\u00e5 att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud.\n1:22 Renen edra sj\u00e4lar, i lydnad f\u00f6r sanningen, till oskrymtad broderlig k\u00e4rlek, och \u00e4lsken varandra av hj\u00e4rtat med uth\u00e5llig k\u00e4rlek,\n1:23 I som \u00e4ren f\u00f6dda p\u00e5 nytt, icke av n\u00e5gon f\u00f6rg\u00e4nglig s\u00e4d, utan av en of\u00f6rg\u00e4nglig: genom Guds levande ord, som f\u00f6rbliver.\n1:24 Ty \u00bballt k\u00f6tt \u00e4r s\u00e5som gr\u00e4s och all dess h\u00e4rlighet s\u00e5som gr\u00e4sets blomster; gr\u00e4set torkar bort, och blomstret faller av,\n1:25 men Herrens ord f\u00f6rbliver evinnerligen\u00bb. Och det \u00e4r detta ord som har blivit f\u00f6rkunnat f\u00f6r eder s\u00e5som ett glatt budskap.\n2:1 S\u00e5 l\u00e4ggen d\u00e5 bort all ondska och allt svek s\u00e5 ock skrymteri och avund och allt f\u00f6rtal.\n2:2 Och d\u00e5 I nu \u00e4ren nyf\u00f6dda barn, s\u00e5 l\u00e4ngten efter att f\u00e5 den andliga of\u00f6rfalskade mj\u00f6lken, p\u00e5 det att I genom den m\u00e5n v\u00e4xa upp till fr\u00e4lsning,\n2:3 om I annars haven \u00bbsmakat att Herren \u00e4r god\u00bb.\n2:4 Och kommen till honom, den levande stenen, som v\u00e4l av m\u00e4nniskor \u00e4r f\u00f6rkastad, men inf\u00f6r Gud \u00e4r \u00bbutvald och dyrbar\u00bb;\n2:5 och l\u00e5ten eder sj\u00e4lva s\u00e5som levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, s\u00e5 att I bliven ett \u00bbheligt pr\u00e4sterskap\u00bb, som skall framb\u00e4ra andliga offer, vilka genom Jesus Kristus \u00e4ro v\u00e4lbehagliga f\u00f6r Gud.\n2:6 Det heter n\u00e4mligen p\u00e5 ett st\u00e4lle i skriften: \u00bbSe, jag l\u00e4gger i Sion en utvald, dyrbar h\u00f6rnsten, och den som tror p\u00e5 den skall icke komma p\u00e5 skam.\u00bb\n2:7 F\u00f6r eder, I som tron, \u00e4r stenen allts\u00e5 dyrbar, men f\u00f6r s\u00e5dana som icke tro \u00bbhar den sten som byggningsm\u00e4nnen f\u00f6rkastade blivit en h\u00f6rnsten\u00bb,\n2:8 som \u00e4r \u00bben st\u00f6testen och en klippa till fall\u00bb. Eftersom de icke h\u00f6rsamma ordet, st\u00f6ta de sig; s\u00e5 var det ock best\u00e4mt om dem.\n2:9 I \u00e5ter \u00e4ren \u00bbett utvalt sl\u00e4kte, ett konungsligt pr\u00e4sterskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk\u00bb, f\u00f6r att I skolen f\u00f6rkunna hans h\u00e4rliga g\u00e4rningar, hans som har kallat eder fr\u00e5n m\u00f6rkret till sitt underbara ljus.\n2:10 I som f\u00f6rut \u00bbicke voren ett folk\u00bb, men nu \u00e4ren \u00bbett Guds folk\u00bb, I som \u00bbicke haden f\u00e5tt n\u00e5gon barmh\u00e4rtighet\u00bb, men nu \u00bbhaven f\u00e5tt barmh\u00e4rtighet\u00bb.\n2:11 Mina \u00e4lskade, jag f\u00f6rmanar eder s\u00e5som \u00bbg\u00e4ster och fr\u00e4mlingar\u00bb att taga eder till vara f\u00f6r de k\u00f6ttsliga beg\u00e4relserna, vilka f\u00f6ra krig mot sj\u00e4len.\n2:12 Och f\u00f6ren en god vandel bland hedningarna, p\u00e5 det att dessa, om de i n\u00e5gon sak f\u00f6rtala eder s\u00e5som illg\u00e4rningsm\u00e4n, nu i st\u00e4llet, n\u00e4r de sk\u00e5da edra goda g\u00e4rningar, m\u00e5 f\u00f6r dessas skull prisa Gud p\u00e5 den dag d\u00e5 han s\u00f6ker dem.\n2:13 Varen underd\u00e5niga all m\u00e4nsklig ordning f\u00f6r Herrens skull, vare sig det \u00e4r konungen, s\u00e5som den \u00f6verste h\u00e4rskaren,\n2:14 eller det \u00e4r landsh\u00f6vdingarna, som ju \u00e4ro s\u00e4nda av honom f\u00f6r att straffa dem som g\u00f6ra vad ont \u00e4r och f\u00f6r att prisa dem som g\u00f6ra vad gott \u00e4r.\n2:15 Ty s\u00e5 \u00e4r Guds vilja, att I med goda g\u00e4rningar skolen stoppa munnen till p\u00e5 of\u00f6rst\u00e5ndiga och f\u00e5kunniga m\u00e4nniskor.\n2:16 I \u00e4ren ju fria, dock icke som om I haden friheten f\u00f6r att d\u00e4rmed \u00f6verskyla ondskan, utan s\u00e5som Guds tj\u00e4nare.\n2:17 Bevisen var man \u00e4ra, \u00e4lsken br\u00f6derna, \u00bbfrukten Gud, \u00e4ren konungen\u00bb.\n2:18 I tj\u00e4nare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan ocks\u00e5 de obilliga.\n2:19 Ty det \u00e4r v\u00e4lbehagligt f\u00f6r Gud, om n\u00e5gon, med honom f\u00f6r \u00f6gonen, t\u00e5ligt uth\u00e4rdar sina vederv\u00e4rdigheter, n\u00e4r han f\u00e5r lida of\u00f6rskylt.\n2:20 Ty vad ber\u00f6mligt \u00e4r d\u00e4ri att I bevisen t\u00e5lamod, n\u00e4r I f\u00f6r edra synders skull f\u00e5n uppb\u00e4ra hugg och slag? Men om I bevisen t\u00e5lamod, n\u00e4r I f\u00e5n lida f\u00f6r goda g\u00e4rningars skull, d\u00e5 \u00e4r detta v\u00e4lbehaglig f\u00f6r Gud.\n2:21 Ty d\u00e4rtill \u00e4ren I kallade, d\u00e5 ju Kristus sj\u00e4lv led f\u00f6r eder och efterl\u00e4mnade \u00e5t eder en f\u00f6rebild, p\u00e5 det att I skullen f\u00f6lja honom och vandra i hans fotsp\u00e5r.\n2:22 \u00bbHan hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.\n2:23 N\u00e4r han blev sm\u00e4dad, sm\u00e4dade han icke igen, och n\u00e4r han led, hotade han icke, utan \u00f6verl\u00e4mnade sin sak \u00e5t honom som d\u00f6mer r\u00e4ttvist.\n2:24 Och \u00bbv\u00e5ra synder bar han\u00bb i sin kropp upp p\u00e5 korsets tr\u00e4, f\u00f6r att vi skulle d\u00f6 bort ifr\u00e5n synderna och leva f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdigheten; och \u00bbgenom hans s\u00e5r haven I blivit helade\u00bb.\n2:25 Ty I \u00bbgingen vilse s\u00e5som f\u00e5r\u00bb, men nu haven I v\u00e4nt om till edra sj\u00e4lars herde och v\u00e5rdare.\n3:1 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra m\u00e4n, f\u00f6r att ocks\u00e5 de m\u00e4n, som till \u00e4ventyrs icke h\u00f6rsamma ordet; m\u00e5 genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,\n3:2 n\u00e4r de sk\u00e5da den rena vandel som I f\u00f6ren i fruktan.\n3:3 Eder prydnad vare icke den utv\u00e4rtes prydnaden, den som best\u00e5r i h\u00e5rfl\u00e4tningar och p\u00e5h\u00e4ngda gyllene smycken eller i eder kl\u00e4dedr\u00e4kt.\n3:4 Den vare fastmer hj\u00e4rtats f\u00f6rdolda m\u00e4nniska, smyckad med den saktmodiga och stilla andens of\u00f6rg\u00e4ngliga v\u00e4sende; ty detta \u00e4r dyrbart inf\u00f6r Gud.\n3:5 P\u00e5 s\u00e5dant s\u00e4tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina m\u00e4n.\n3:6 S\u00e5 var Sara lydig mot Abraham och kallade honom \u00bbherre\u00bb; och hennes barn haven I blivit, om I g\u00f6ren vad gott \u00e4r, och icke l\u00e5ten eder f\u00f6rskr\u00e4ckas av n\u00e5got.\n3:7 Sammalunda skolen I ock, I m\u00e4n, p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndigt s\u00e4tt leva tillsammans med edra hustrur, d\u00e5 ju hustrun \u00e4r det svagare k\u00e4rlet; och eftersom de \u00e4ro edra medarvingar till livets n\u00e5d, skolen I bevisa dem all \u00e4ra, p\u00e5 det att edra b\u00f6ner icke m\u00e5 bliva f\u00f6rhindrade.\n3:8 Varen slutligen alla endr\u00e4ktiga, medlidsamma, k\u00e4rleksfulla mot br\u00f6derna, barmh\u00e4rtiga, \u00f6dmjuka.\n3:9 Vederg\u00e4llen icke ont med ont, icke sm\u00e4delse med sm\u00e4delse, utan tv\u00e4rtom v\u00e4lsignen; d\u00e4rtill \u00e4ren I ju ock kallade, att I skolen f\u00e5 v\u00e4lsignelse till arvedel.\n3:10 Ty \u00bbden som vill \u00e4lska livet och se goda dagar, han avh\u00e5lle sin tunga fr\u00e5n det som \u00e4r ont och sina l\u00e4ppar fr\u00e5n att tala svek;\n3:11 han v\u00e4nde sig bort ifr\u00e5n det som \u00e4r ont, och g\u00f6re vad gott \u00e4r, han s\u00f6ke friden, och trakte d\u00e4refter\n3:12 Ty Herrens \u00f6gon \u00e4ro v\u00e4nda till de r\u00e4ttf\u00e4rdiga, och hans \u00f6ron till deras b\u00f6n. Men Herrens ansikte \u00e4r emot dem som g\u00f6ra det onda\u00bb.\n3:13 Och vem \u00e4r den som kan g\u00f6ra eder n\u00e5got ont, om I nit\u00e4lsken f\u00f6r det som \u00e4r gott?\n3:14 Skullen I \u00e4n f\u00e5 lida f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull, s\u00e5 \u00e4ren I dock saliga. \u00bbHysen ingen fruktan f\u00f6r dem, och l\u00e5ten eder icke f\u00f6rskr\u00e4ckas;\n3:15 nej, Herren, Kristus, skolen I h\u00e5lla helig i edra hj\u00e4rtan.\u00bb Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder beg\u00e4r sk\u00e4l f\u00f6r det hopp som \u00e4r i eder, dock med saktmod och i fruktan\n3:16 och med ett gott samvete, s\u00e5 att de som sm\u00e4da eder goda vandel i Kristus komma p\u00e5 skam, i fr\u00e5ga om det som de f\u00f6rtala eder f\u00f6r.\n3:17 Ty det \u00e4r b\u00e4ttre att lida f\u00f6r goda g\u00e4rningar, om s\u00e5 skulle vara Guds vilja, \u00e4n att lida f\u00f6r onda.\n3:18 Kristus sj\u00e4lv led ju en g\u00e5ng d\u00f6den f\u00f6r synder; r\u00e4ttf\u00e4rdig led han f\u00f6r or\u00e4ttf\u00e4rdiga, p\u00e5 det att han skulle f\u00f6ra oss till Gud. Ja, han blev d\u00f6dad till k\u00f6ttet, men till anden blev han gjord levande.\n3:19 I anden gick han gick han ock \u00e5stad och predikade f\u00f6r de andar som h\u00f6llos i f\u00e4ngelse,\n3:20 f\u00f6r s\u00e5dana som fordom voro oh\u00f6rsamma, n\u00e4r Guds l\u00e5ngmodighet gav dem anst\u00e5nd i Noas tid, d\u00e5 n\u00e4r en ark byggdes, i vilken n\u00e5gra f\u00e5 -- allenast \u00e5tta personer -- blevo fr\u00e4lsta genom vatten.\n3:21 Efter denna f\u00f6rebild bliven nu och I fr\u00e4lsta genom vatten -- n\u00e4mligen genom ett dop som icke betyder att man avtv\u00e5r kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppst\u00e5ndelse,\n3:22 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida, sedan \u00e4nglar och v\u00e4ldige och makter i andev\u00e4rlden hava blivit honom underlagda.\n4:1 D\u00e5 nu Kristus har lidit till k\u00f6ttet, s\u00e5 v\u00e4pnen ock I eder med samma sinne; ty den som har lidit till k\u00f6ttet har icke l\u00e4ngre n\u00e5got att skaffa med synd.\n4:2 Och leven sedan, under den tid som \u00e5terst\u00e5r eder h\u00e4r i k\u00f6ttet, icke mer efter m\u00e4nniskors onda beg\u00e4relser, utan efter Guds vilja.\n4:3 Ty det \u00e4r nog, att I under den framfarna tiden haven gjort hedningarnas vilja och levat i l\u00f6saktighet och onda beg\u00e4relser, i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig avgudadyrkan,\n4:4 varf\u00f6r de ock f\u00f6rundra sig och sm\u00e4da eder, d\u00e5 I nu icke l\u00f6pen med till samma liderlighetens p\u00f6l.\n4:5 Men de skola g\u00f6ra r\u00e4kenskap inf\u00f6r honom som \u00e4r redo att d\u00f6ma levande och d\u00f6da.\n4:6 Ty att evangelium blev f\u00f6rkunnat j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r d\u00f6da, det skedde, f\u00f6r att dessa, om de \u00e4n till k\u00f6ttet blevo d\u00f6mda, s\u00e5som alla m\u00e4nniskor d\u00f6mas, likv\u00e4l till anden skulle f\u00e5 leva, s\u00e5 som Gud lever\n4:7 Men \u00e4nden p\u00e5 allting \u00e4r nu n\u00e4ra. Varen allts\u00e5 besinningsfulla och nyktra, s\u00e5 att I kunnen bedja.\n4:8 Och varen framf\u00f6r allt uth\u00e5lliga i eder k\u00e4rlek till varandra, ty \u00bbk\u00e4rleken \u00f6verskyler en myckenhet av synder\u00bb.\n4:9 Varen g\u00e4stv\u00e4nliga mot varandra utan knot,\n4:10 och tj\u00e4nen varandra, var och en med den n\u00e5deg\u00e5va han har undf\u00e5tt, s\u00e5som goda f\u00f6rvaltare av Guds m\u00e5ngfaldiga n\u00e5d.\n4:11 Om n\u00e5gon talar, s\u00e5 vare hans tal i enlighet med Guds ord, om n\u00e5gon har en tj\u00e4nst, s\u00e5 sk\u00f6te han den efter m\u00e5ttet av den kraft som Gud f\u00f6rl\u00e4nar, s\u00e5 att Gud i allt bliver \u00e4rad genom Jesus Kristus. Honom tillh\u00f6r \u00e4ran och v\u00e4ldet i evigheternas evigheter, amen.\n4:12 Mina \u00e4lskade, f\u00f6rundren eder icke \u00f6ver den luttringseld som \u00e4r t\u00e4nd bland eder, och som I till eder pr\u00f6vning m\u00e5sten genomg\u00e5, och menen icke att d\u00e4rmed n\u00e5got f\u00f6runderligt vederfares eder;\n4:13 utan ju mer I f\u00e5n dela Kristi lidanden, dess mer m\u00e5n I gl\u00e4dja eder, f\u00f6r att I ock m\u00e5n kunna gl\u00e4djas och fr\u00f6jda eder vid hans h\u00e4rlighets uppenbarelse.\n4:14 Saliga \u00e4ren I, om I f\u00f6r Kristi namns skull bliven sm\u00e4dade, ty h\u00e4rlighetens Ande, Guds Ande, vilar d\u00e5 \u00f6ver eder.\n4:15 Det m\u00e5 n\u00e4mligen icke ske, att n\u00e5gon av eder f\u00e5r lida s\u00e5som dr\u00e5pare eller tjuv eller illg\u00e4rningsman, eller d\u00e4rf\u00f6r att han blandar sig i vad honom icke vidkommer.\n4:16 Men om n\u00e5gon f\u00e5r lida f\u00f6r att han \u00e4r en kristen, d\u00e5 m\u00e5 han icke blygas, utan prisa Gud f\u00f6r detta namns skull.\n4:17 Ty tiden \u00e4r inne att domen skall begynna, och det p\u00e5 Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver d\u00e5 \u00e4nden f\u00f6r dem som icke h\u00f6rsamma Guds evangelium?\n4:18 Och om den r\u00e4ttf\u00e4rdige med knapp n\u00f6d bliver fr\u00e4lst, \u00bbhuru skall det d\u00e5 g\u00e5 den ogudaktige och syndaren?\u00bb\n4:19 Allts\u00e5, de som efter Guds vilja f\u00e5 lida, de m\u00e5 anbefalla sina sj\u00e4lar \u00e5t sin trofaste Skapare, allt under det att de g\u00f6ra vad gott \u00e4r.\n5:1 Till de \u00e4ldste bland eder st\u00e4ller jag nu denna f\u00f6rmaning, jag som sj\u00e4lv \u00e4r en av de \u00e4ldste och en som vittnar om Kristi lidanden, och som j\u00e4mv\u00e4l har del i den h\u00e4rlighet som kommer att uppenbaras:\n5:2 Varen herdar f\u00f6r Guds hjord, som I haven i eder v\u00e5rd, varen det icke av tv\u00e5ng, utan av fri vilja, icke f\u00f6r slem vinnings skull, utan med villigt hj\u00e4rta.\n5:3 Upptr\u00e4den icke s\u00e5som herrar \u00f6ver edra f\u00f6rsamlingar, utan bliven f\u00f6red\u00f6men f\u00f6r hjorden.\n5:4 D\u00e5 skolen I, n\u00e4r \u00d6verherden uppenbaras, undf\u00e5 h\u00e4rlighetens of\u00f6rvissneliga segerkrans.\n5:5 S\u00e5 skolen I ock, I yngre, \u00e5 eder sida underordna eder de \u00e4ldre. Ikl\u00e4den eder alla, i umg\u00e4ngelsen med varandra, \u00f6dmjukheten s\u00e5som en tj\u00e4nardr\u00e4kt. Ty \u00bbGud st\u00e5r emot de h\u00f6gmodiga, men de \u00f6dmjuka giver han n\u00e5d\u00bb.\n5:6 \u00d6dmjuken eder allts\u00e5 under Guds m\u00e4ktiga hand, f\u00f6r att han m\u00e5 upph\u00f6ja eder i sinom tid.\n5:7 Och \u00bbkasten alla edra bekymmer p\u00e5 honom\u00bb, ty han har omsorg om eder.\n5:8 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, dj\u00e4vulen, g\u00e5r omkring s\u00e5som ett rytande lejon och s\u00f6ker vem han m\u00e5 uppsluka.\n5:9 St\u00e5n honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra br\u00f6der h\u00e4r i v\u00e4rlden.\n5:10 Men all n\u00e5ds Gud, som har kallat eder till sin eviga h\u00e4rlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, st\u00f6dja, styrka och stadf\u00e4sta eder.\n5:11 Honom tillh\u00f6r v\u00e4ldet i evigheternas evigheter. Amen.\n5:12 Genom Silvanus, eder trogne broder -- f\u00f6r en s\u00e5dan h\u00e5ller jag honom n\u00e4mligen -- har jag nu i korthet skrivit detta, f\u00f6r att f\u00f6rmana eder, och f\u00f6r att betyga att den n\u00e5d I st\u00e5n i \u00e4r Guds r\u00e4tta n\u00e5d.\n5:13 F\u00f6rsamlingen i Babylon, utvald likasom eder f\u00f6rsamling, h\u00e4lsar eder. S\u00e5 g\u00f6r ock min son Markus.\n5:14 H\u00e4lsen varandra med en k\u00e4rlekens kyss. Frid vare med eder alla som \u00e4ren i Kristus.","title":"Swedish Bible: 1 Peter","type":"page"}