{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/pro.htm","path":"bib/wb/swe/pro.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/pro.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r Salomos ordspr\u00e5k, Davids sons, Israels konungs.\n1:2 Av dem kan man l\u00e4ra vishet och tukt,\n1:3 s\u00e5 ock att f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndigt tal. Av dem kan man undf\u00e5 tuktan till insikt och l\u00e4ra r\u00e4ttf\u00e4rdighet, r\u00e4tt och redlighet.\n1:4 De kunna giva \u00e5t de f\u00e5kunniga klokhet, \u00e5t den unge kunskap och eftert\u00e4nksamhet.\n1:5 Genom att h\u00f6ra p\u00e5 dem f\u00f6r\u00f6kar den vise sin l\u00e4rdom och f\u00f6rv\u00e4rvar den f\u00f6rst\u00e5ndige r\u00e5dklokhet.\n1:6 Av dem l\u00e4r man f\u00f6rst\u00e5 ordspr\u00e5k och djupsinnigt tal, de vises ord och deras g\u00e5tor.\n1:7 HERRENS fruktan \u00e4r begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan f\u00f6raktas av of\u00f6rnuftiga.\n1:8 H\u00f6r, min son, din faders tuktan, och f\u00f6rkasta icke din moders undervisning.\n1:9 Ty s\u00e5dant \u00e4r en sk\u00f6n krans f\u00f6r ditt huvud och en kedja till prydnad f\u00f6r din hals.\n1:10 Min son, om syndare locka dig, s\u00e5 f\u00f6lj icke.\n1:11 Om de s\u00e4ga: \u00bbKom med oss; vi vilja l\u00e4gga oss p\u00e5 lur efter blod, s\u00e4tta f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r de oskyldiga, utan sak;\n1:12 s\u00e5som d\u00f6dsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, s\u00e5som fore de ned i graven;\n1:13 allt vad dyrbart \u00e4r skola vi vinna, vi skola fylla v\u00e5ra hus med byte;\n1:14 dela du med oss v\u00e5r lott, alla skola vi hava samma pung\u00bb --\n1:15 d\u00e5, min son, m\u00e5 du ej vandra samma v\u00e4g som de. Nej, h\u00e5ll din fot ifr\u00e5n deras stig,\n1:16 ty deras f\u00f6tter hasta till vad ont \u00e4r, och \u00e4ro snara, n\u00e4r det g\u00e4ller att utgjuta blod.\n1:17 Ty v\u00e4l \u00e4r det f\u00e5f\u00e4ngt, d\u00e5 man vill f\u00e5nga f\u00e5glar, att breda ut n\u00e4tet i hela flockens \u00e5syn.\n1:18 Men dessa ligga p\u00e5 lur efter sitt eget blod, de s\u00e4tta f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r sina egna liv.\n1:19 S\u00e5 g\u00e5r det envar som s\u00f6ker or\u00e4tt vinning: sin egen herre ber\u00f6var den livet.\n1:20 Visheten h\u00f6jer sitt rop p\u00e5 gatan, p\u00e5 torgen l\u00e5ter hon h\u00f6ra sin r\u00f6st.\n1:21 I bullrande gath\u00f6rn predikar hon; d\u00e4r portarna i staden \u00f6ppna sig, d\u00e4r talar hon sina ord:\n1:22 Huru l\u00e4nge, I f\u00e5kunnige, skolen I \u00e4lska f\u00e5kunnighet? Huru l\u00e4nge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och d\u00e5rarna hata kunskap?\n1:23 V\u00e4nden om och akten p\u00e5 min tillr\u00e4ttavisning; se, d\u00e5 skall jag l\u00e5ta min ande fl\u00f6da f\u00f6r eder jag skall l\u00e5ta eder f\u00f6rnimma mina ord.\n1:24 Eftersom I icke villen h\u00f6ra, n\u00e4r jag ropade, eftersom ingen aktade p\u00e5, n\u00e4r jag r\u00e4ckte ut min hand,\n1:25 eftersom I l\u00e4ten allt mitt r\u00e5d fara och icke villen veta av min tillr\u00e4ttavisning\n1:26 d\u00e4rf\u00f6r skall ock jag le vid eder of\u00e4rd och bespotta, n\u00e4r det kommer, som I frukten,\n1:27 ja, n\u00e4r det I frukten kommer s\u00e5som ett ov\u00e4der, n\u00e4r of\u00e4rden nalkas eder s\u00e5som en storm och \u00f6ver eder kommer n\u00f6d och \u00e5ngest.\n1:28 D\u00e5 skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall s\u00f6ka mig, men icke finna mig.\n1:29 D\u00e4rf\u00f6r att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,\n1:30 ej heller ville f\u00f6lja mitt r\u00e5d, utan f\u00f6raktade all min tillr\u00e4ttavisning,\n1:31 d\u00e4rf\u00f6r skola de f\u00e5 \u00e4ta sina g\u00e4rningars frukt och varda m\u00e4ttade av sina egna anslag.\n1:32 Ty av sin avf\u00e4llighet skola de f\u00e5kunniga dr\u00e4pas. och genom sin s\u00e4kerhet skola d\u00e5rarna f\u00f6rg\u00e5s.\n1:33 Men den som h\u00f6r mig, han skall bo i trygghet och vara s\u00e4ker mot olyckans skr\u00e4ck.\n2:1 Min son, om du tager emot mina ord och g\u00f6mmer mina bud inom dig,\n2:2 s\u00e5 att du l\u00e5ter ditt \u00f6ra akta p\u00e5 visheten och b\u00f6jer ditt hj\u00e4rta till klokheten,\n2:3 ja, om du ropar efter f\u00f6rst\u00e5ndet och h\u00f6jer din r\u00f6st till att kalla p\u00e5 klokheten,\n2:4 Om du s\u00f6ker efter henne s\u00e5som efter silver och letar efter henne s\u00e5som efter en skatt,\n2:5 d\u00e5 skall du f\u00f6rst\u00e5 HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du d\u00e5 finna.\n2:6 Ty HERREN \u00e4r den som giver vishet; fr\u00e5n hans mun kommer kunskap och f\u00f6rst\u00e5nd.\n2:7 \u00c5t de redliga f\u00f6rvarar han s\u00e4llhet, han \u00e4r en sk\u00f6ld f\u00f6r dem som vandra i ostrafflighet,\n2:8 ty han beskyddar det r\u00e4ttas stigar, och sina frommas v\u00e4g bevarar han.\n2:9 D\u00e5 skall du f\u00f6rst\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt och redlighet, ja, det godas alla v\u00e4gar.\n2:10 Ty visheten skall draga in i ditt hj\u00e4rta och kunskapen k\u00e4nnas ljuvlig f\u00f6r din sj\u00e4l,\n2:11 eftert\u00e4nksamheten skall vaka \u00f6ver dig, klokheten skall beskydda dig.\n2:12 S\u00e5 skall hon r\u00e4dda dig fr\u00e5n de ondas v\u00e4g, fr\u00e5n m\u00e4n som tala vad vr\u00e5ngt \u00e4r,\n2:13 fr\u00e5n dem som hava \u00f6vergivit det r\u00e4ttas stigar. f\u00f6r att f\u00e4rdas p\u00e5 m\u00f6rkrets v\u00e4gar,\n2:14 fr\u00e5n dem som gl\u00e4djas att g\u00f6ra om och fr\u00f6jda sig \u00e5t ondskans vr\u00e5nga v\u00e4sen,\n2:15 fr\u00e5n dem som g\u00e5 p\u00e5 krokiga stiga och vandra p\u00e5 f\u00f6rv\u00e4nda v\u00e4gar.\n2:16 S\u00e5 skall hon r\u00e4dda dig ifr\u00e5n fr\u00e4mmande kvinnor, fr\u00e5n din n\u00e4stas hustru, som talar hala ord,\n2:17 fr\u00e5n henne som har \u00f6vergivit sin ungdoms v\u00e4n och f\u00f6rg\u00e4tit sin Guds f\u00f6rbund.\n2:18 Ty en s\u00e5dan sjunker med sitt hus ned i d\u00f6den, och till skuggornas boning leda hennes stigar.\n2:19 Ingen som har g\u00e5tt in till henne v\u00e4nder \u00e5ter Och hittar tillbaka till livets v\u00e4gar.\n2:20 Ja, s\u00e5 skall du vandra p\u00e5 de godas v\u00e4g och h\u00e5lla dig p\u00e5 de r\u00e4ttf\u00e4rdigas stigar.\n2:21 Ty de redliga skola f\u00f6rbliva boende i landet och de ostraffliga f\u00e5 stanna kvar d\u00e4ri.\n2:22 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trol\u00f6sa ryckas bort d\u00e4rur.\n3:1 Min son, f\u00f6rg\u00e4t icke min undervisning, och l\u00e5t ditt hj\u00e4rta bevara mina bud.\n3:2 Ty l\u00e5ngt liv och m\u00e5nga levnads\u00e5r och frid, mer och mer, skola de bereda dig.\n3:3 L\u00e5t godhet och sanning ej vika ifr\u00e5n dig; bind dem omkring din hals, skriv dem p\u00e5 ditt hj\u00e4rtas tavla;\n3:4 s\u00e5 skall du finna n\u00e5d och f\u00e5 gott f\u00f6rst\u00e5nd, i Guds och i m\u00e4nniskors \u00f6gon.\n3:5 F\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN av allt ditt hj\u00e4rta, och f\u00f6rlita dig icke p\u00e5 ditt f\u00f6rst\u00e5nd.\n3:6 P\u00e5 alla dina v\u00e4gar m\u00e5 du akta p\u00e5 honom, s\u00e5 skall han g\u00f6ra dina stigar j\u00e4mna.\n3:7 H\u00e5ll dig icke sj\u00e4lv f\u00f6r vis; frukta HERREN, och fly det onda.\n3:8 Det skall vara ett h\u00e4lsomedel f\u00f6r din kropp och en vederkvickelse f\u00f6r benen d\u00e4ri.\n3:9 \u00c4ra HERREN med dina \u00e4godelar! och med f\u00f6rstlingen av all din gr\u00f6da,\n3:10 s\u00e5 skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar fl\u00f6da \u00f6ver.\n3:11 Min son, f\u00f6rkasta icke HERRENS tuktan, och f\u00f6rargas icke, n\u00e4r du agas av honom.\n3:12 Ty den HERREN \u00e4lskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har k\u00e4r.\n3:13 S\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska som har funnit visheten, den m\u00e4nniska som undf\u00e5r f\u00f6rst\u00e5nd.\n3:14 Ty b\u00e4ttre \u00e4r att f\u00f6rv\u00e4rva henne \u00e4n att f\u00f6rv\u00e4rva silver, och den vinning hon giver \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n guld.\n3:15 Dyrbarare \u00e4r hon \u00e4n p\u00e4rlor; allt vad h\u00e4rligt du \u00e4ger g\u00e5r ej upp emot henne.\n3:16 L\u00e5ngt liv b\u00e4r hon i sin h\u00f6gra hand, i sin v\u00e4nstra rikedom och \u00e4ra.\n3:17 Hennes v\u00e4gar \u00e4ro ljuvliga v\u00e4gar, och alla hennes stigar \u00e4ro trygga.\n3:18 Ett livets tr\u00e4d \u00e4r hon f\u00f6r dem som f\u00e5 henne fatt, och s\u00e4lla m\u00e5 de prisa, som h\u00e5lla henne kvar.\n3:19 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med f\u00f6rst\u00e5nd.\n3:20 Genom hans insikt br\u00f6to djupens vatten fram, och genom den l\u00e5ta skyarna dagg drypa ned.\n3:21 Min son, l\u00e5t detta icke vika ifr\u00e5n dina \u00f6gon, tag klokhet och eftert\u00e4nksamhet i akt;\n3:22 s\u00e5 skola de l\u00e4nda din sj\u00e4l till liv bliva ett smycke f\u00f6r din hals.\n3:23 D\u00e5 skall du vandra din v\u00e4g fram i trygghet, och din fot skall du d\u00e5 icke st\u00f6ta.\n3:24 N\u00e4r du l\u00e4gger dig, skall intet f\u00f6rskr\u00e4cka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova s\u00f6tt.\n3:25 Du beh\u00f6ver d\u00e5 ej frukta f\u00f6r pl\u00f6tslig skr\u00e4ck, ej f\u00f6r ov\u00e4dret, n\u00e4r det kommer \u00f6ver de ogudaktiga.\n3:26 Ty HERREN skall d\u00e5 vara ditt hopp, och han skall bevara din fot f\u00f6r snaran.\n3:27 Neka icke den beh\u00f6vande din hj\u00e4lp, \u00e4r det st\u00e5r i din makt att giva den.\n3:28 S\u00e4g icke till din n\u00e4sta: \u00bbG\u00e5 din v\u00e4g och kom igen; i morgon vill jag giva dig\u00bb, fast\u00e4n du kunde strax.\n3:29 St\u00e4mpla intet ont mot din n\u00e4sta, n\u00e4r han menar sig bo trygg i din n\u00e4rhet.\n3:30 Tvista icke med n\u00e5gon utan sak, d\u00e5 han icke har gjort dig n\u00e5got ont.\n3:31 Avundas icke den or\u00e4ttr\u00e5dige, och finn ej behag i n\u00e5gon av hans v\u00e4gar.\n3:32 Ty en styggelse f\u00f6r HERREN \u00e4r den vr\u00e5nge, men med de redliga har han sin umg\u00e4ngelse.\n3:33 HERRENS f\u00f6rbannelse vilar \u00f6ver den ogudaktiges hus, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas boning v\u00e4lsignar han.\n3:34 Har han att skaffa med bespottare, s\u00e5 bespottar ocks\u00e5 han; men de \u00f6dmjuka giver han n\u00e5d.\n3:35 De visa f\u00e5 \u00e4ra till arvedel, men d\u00e5rarna f\u00e5 uppb\u00e4ra skam.\n4:1 H\u00f6ren, I barn, en faders tuktan, och akten d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 att I l\u00e4ren f\u00f6rst\u00e5nd.\n4:2 Ty god l\u00e4rdom giver jag eder; min undervisning m\u00e5n I icke l\u00e5ta fara.\n4:3 Ty sj\u00e4lv har jag varit barn och haft en fader, varit sp\u00e4d och f\u00f6r min moder ende sonen.\n4:4 D\u00e5 undervisade han mig och sade till mig: L\u00e5t ditt hj\u00e4rta h\u00e5lla fast vid mina ord; bevara mina bud, s\u00e5 f\u00e5r du leva.\n4:5 S\u00f6k f\u00f6rv\u00e4rva vishet, s\u00f6k f\u00f6rv\u00e4rva f\u00f6rst\u00e5nd, f\u00f6rg\u00e4t icke min muns tal och vik icke d\u00e4rifr\u00e5n.\n4:6 \u00d6vergiv henne icke, s\u00e5 skall hon bevara dig; \u00e4lska henne, s\u00e5 skall hon beskydda dig.\n4:7 Vishetens begynnelse \u00e4r: \u00bbS\u00f6k f\u00f6rv\u00e4rva vishet\u00bb; ja, f\u00f6r allt ditt f\u00f6rv\u00e4rv s\u00f6k f\u00f6rv\u00e4rva f\u00f6rst\u00e5nd.\n4:8 Akta henne h\u00f6gt, s\u00e5 skall hon upph\u00f6ja dig; hon skall g\u00f6ra dig \u00e4rad, om du sluter henne i din famn.\n4:9 Hon skall s\u00e4tta p\u00e5 ditt huvud en sk\u00f6n krans; en \u00e4rekrona skall hon r\u00e4cka \u00e5t dig.\n4:10 H\u00f6r, min son, och tag emot mina ord, s\u00e5 skola dina levnads\u00e5r bliva m\u00e5nga.\n4:11 Om vishetens v\u00e4g undervisar jag dig, jag leder dig p\u00e5 det r\u00e4ttas stigar.\n4:12 N\u00e4r du g\u00e5r, skall sedan intet vara till hinder f\u00f6r dina steg, och n\u00e4r du l\u00f6per, skall du icke falla;\n4:13 h\u00e5ll blott oavl\u00e5tligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon \u00e4r ditt liv.\n4:14 Tr\u00e4d icke in p\u00e5 de ogudaktigas stig, och skrid icke fram p\u00e5 de ondas v\u00e4g.\n4:15 Undfly den, g\u00e5 ej in p\u00e5 den, vik av ifr\u00e5n den och g\u00e5 undan.\n4:16 Ty de kunna icke sova, om de ej f\u00e5 g\u00f6ra vad ont \u00e4r, s\u00f6mnen f\u00f6rtages dem, om de ej f\u00e5 v\u00e5lla n\u00e5gons fall.\n4:17 Ja, ogudaktighet \u00e4r det br\u00f6d som de \u00e4ta, och v\u00e5ld \u00e4r det vin som de dricka.\n4:18 De r\u00e4ttf\u00e4rdigas stig \u00e4r lik gryningens ljus, som v\u00e4xer i klarhet, till dess dagen n\u00e5r sin h\u00f6jd;\n4:19 men de ogudaktigas v\u00e4g \u00e4r s\u00e5som tjocka m\u00f6rkret: de m\u00e4rka icke det som skall v\u00e5lla deras fall.\n4:20 Min son, akta p\u00e5 mitt tal, b\u00f6j ditt \u00f6ra till mina ord.\n4:21 L\u00e5t dem icke vika ifr\u00e5n dina \u00f6gon, bevara dem i ditt hj\u00e4rtas djup.\n4:22 Ty de \u00e4ro liv f\u00f6r envar som finner dem, och en l\u00e4kedom f\u00f6r hela hans kropp.\n4:23 Framf\u00f6r allt som skall bevaras m\u00e5 du bevara ditt hj\u00e4rta, ty d\u00e4rifr\u00e5n utg\u00e5r livet.\n4:24 Skaffa bort ifr\u00e5n dig munnens vr\u00e5nghet, och l\u00e5t l\u00e4pparnas falskhet vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n dig.\n4:25 L\u00e5t dina \u00f6gon sk\u00e5da r\u00e4tt fram\u00e5t och dina blickar vara riktade rakt ut.\n4:26 Akta p\u00e5 den stig d\u00e4r din fot g\u00e5r fram, och l\u00e5t alla dina v\u00e4gar vara r\u00e4tta.\n4:27 Vik ej av, vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster, v\u00e4nd din fot bort ifr\u00e5n vad ont \u00e4r.\n5:1 Min son, akta p\u00e5 min vishet, b\u00f6j ditt \u00f6ra till mitt f\u00f6rst\u00e5nd,\n5:2 s\u00e5 att du bevarar eftert\u00e4nksamhet och l\u00e5ter dina l\u00e4ppar taga kunskap i akt.\n5:3 Se, av honung drypa en trol\u00f6s kvinnas l\u00e4ppar, och halare \u00e4n olja \u00e4r hennes mun.\n5:4 Men p\u00e5 sistone bliver hon bitter s\u00e5som mal\u00f6rt och skarp s\u00e5som ett tveeggat sv\u00e4rd.\n5:5 Hennes f\u00f6tter styra ned\u00e5t mot d\u00f6den till d\u00f6dsriket draga hennes steg.\n5:6 Livets v\u00e4g vill hon ej akta p\u00e5; hennes stigar \u00e4ro villostigar, fast\u00e4n hon ej vet det.\n5:7 S\u00e5 h\u00f6ren mig nu, I barn, och viken icke ifr\u00e5n min muns tal.\n5:8 L\u00e5t din v\u00e4g vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n henne, och nalkas icke d\u00f6rren till hennes hus.\n5:9 M\u00e5 du ej \u00e5t andra f\u00e5 offra din \u00e4ra, ej dina \u00e5r \u00e5t en som h\u00e4mnas grymt;\n5:10 m\u00e5 icke fr\u00e4mmande f\u00e5 m\u00e4tta sig av ditt gods och dina m\u00f6dors frukt komma i en annans hus,\n5:11 s\u00e5 att du sj\u00e4lv p\u00e5 sistone m\u00e5ste sucka, n\u00e4r ditt hull och ditt k\u00f6tt \u00e4r f\u00f6rt\u00e4rt.\n5:12 och s\u00e4ga: \u00bbHuru kunde jag s\u00e5 hata tuktan, huru kunde mitt hj\u00e4rta s\u00e5 f\u00f6rakta tillr\u00e4ttavisning!\n5:13 Varf\u00f6r lyssnade jag icke till mina l\u00e4rares r\u00f6st, och b\u00f6jde icke mitt \u00f6ra till dem som ville undervisa mig?\n5:14 F\u00f6ga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont \u00e4r, mitt i f\u00f6rsamling och menighet.\n5:15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen k\u00e4lla.\n5:16 Icke vill du att dina fl\u00f6den skola str\u00f6mma ut p\u00e5 gatan, dina vattenb\u00e4ckar p\u00e5 torgen?\n5:17 Nej, dig allena m\u00e5 de tillh\u00f6ra, och ingen fr\u00e4mmande j\u00e4mte dig.\n5:18 Din brunn m\u00e5 vara v\u00e4lsignad, och av din ungdoms hustru m\u00e5 du h\u00e4mta din gl\u00e4dje;\n5:19 hon, den \u00e4lskliga hinden, den t\u00e4cka gasellen, hennes barm f\u00f6rn\u00f6je dig alltid, i hennes k\u00e4rlek finne du st\u00e4ndig din lust.\n5:20 Min son, icke skall du hava din lust i en fr\u00e4mmande kvinna? Icke skall du sluta din n\u00e4stas hustru i din famn?\n5:21 Se, f\u00f6r HERRENS \u00f6gon ligga var m\u00e4nniskas v\u00e4gar blottade, och p\u00e5 alla hennes stigar giver han akt.\n5:22 Den ogudaktige f\u00e5ngas av sina egna missg\u00e4rningar och fastnar i sin egen synds snaror.\n5:23 Han m\u00e5ste d\u00f6, d\u00e4rf\u00f6r att han icke l\u00e4t tukta sig; ja, genom sin stora d\u00e5rskap kommer han p\u00e5 fall.\n6:1 Min son, om du har g\u00e5tt i borgen f\u00f6r din n\u00e4sta och givit ditt handslag f\u00f6r en fr\u00e4mmande,\n6:2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, f\u00e5ngad genom din muns tal,\n6:3 d\u00e5, min son, m\u00e5 du g\u00f6ra detta f\u00f6r att r\u00e4dda dig, eftersom du har kommit i din n\u00e4stas v\u00e5ld: g\u00e5 och kasta dig ned f\u00f6r honom och ans\u00e4tt honom,\n6:4 unna dina \u00f6gon ingen s\u00f6mn och dina \u00f6gonlock ingen slummer.\n6:5 S\u00f6k r\u00e4ddning s\u00e5som en gasell ur j\u00e4garens v\u00e5ld, och s\u00e5som en f\u00e5gel ur f\u00e5gelf\u00e4ngarens v\u00e5ld.\n6:6 G\u00e5 bort till myran, du late; se huru hon g\u00f6r, och bliv vis.\n6:7 Hon har ingen furste \u00f6ver sig, ingen tillsyningsman eller herre;\n6:8 dock bereder hon om sommaren sin f\u00f6da och samlar under sk\u00f6rdetiden in sin mat.\n6:9 Huru l\u00e4nge vill du ligga, du late? N\u00e4r vill du st\u00e5 upp ifr\u00e5n din s\u00f6mn?\n6:10 Ja, sov \u00e4nnu litet, slumra \u00e4nnu litet, l\u00e4gg \u00e4nnu litet h\u00e4nderna i kors f\u00f6r att vila,\n6:11 s\u00e5 skall fattigdomen komma \u00f6ver dig s\u00e5som en r\u00f6vare och armodet s\u00e5som en v\u00e4pnad man.\n6:12 En f\u00f6rd\u00e4rvlig m\u00e4nniska, ja, en og\u00e4rningsman \u00e4r den som g\u00e5r omkring med vr\u00e5nghet i munnen,\n6:13 som blinkar med \u00f6gonen, skrapar med f\u00f6tterna, giver tecken med fingrarna.\n6:14 Svek b\u00e4r en s\u00e5dan i sitt hj\u00e4rta, ont bringar han alltid \u00e5 bane, tr\u00e4tor kommer han \u00e5stad.\n6:15 D\u00e4rf\u00f6r skall of\u00e4rd pl\u00f6tsligt komma \u00f6ver honom; of\u00f6rt\u00e4nkt varder han krossad utan r\u00e4ddning.\n6:16 Sex ting \u00e4r det som HERREN hatar, ja, sju \u00e4ro styggelser f\u00f6r hans sj\u00e4l\n6:17 stolta \u00f6gon, en l\u00f6gnaktig tunga, h\u00e4nder som utgjuta oskyldigt blod,\n6:18 ett hj\u00e4rta som hopsmider f\u00f6rd\u00e4rvliga anslag, f\u00f6tter som \u00e4ro snara till att l\u00f6pa efter vad ont \u00e4r,\n6:19 den som fr\u00e4mjar l\u00f6gn genom falskt vittnesb\u00f6rd, och den som v\u00e5llar tr\u00e4tor mellan br\u00f6der.\n6:20 Min son, bevara din faders bud, och f\u00f6rkasta icke din moders undervisning.\n6:21 Hav dem alltid bundna vid ditt hj\u00e4rta, f\u00e4st dem omkring din hals.\n6:22 N\u00e4r du g\u00e5r, m\u00e5 de leda dig, n\u00e4r du ligger, m\u00e5 de vaka \u00f6ver dig, och n\u00e4r du vaknar upp, m\u00e5 de tala till dig.\n6:23 Ty budet \u00e4r en lykta och undervisningen ett ljus, och tillr\u00e4ttavisningar till tukt \u00e4ro en livets v\u00e4g.\n6:24 De kunna bevara dig f\u00f6r onda kvinnor, f\u00f6r din n\u00e4stas hustrus hala tunga.\n6:25 Hav icke beg\u00e4relse i ditt hj\u00e4rta till hennes sk\u00f6nhet, och l\u00e5t henne icke f\u00e5nga dig med sina blickar.\n6:26 Ty f\u00f6r sk\u00f6kan m\u00e5ste du l\u00e4mna din sista br\u00f6dkaka, och den gifta kvinnan g\u00e5r p\u00e5 jakt efter ditt dyra liv.\n6:27 Kan v\u00e4l n\u00e5gon h\u00e4mta eld i sitt mantelveck utan att hans kl\u00e4der bliva f\u00f6rbr\u00e4nda?\n6:28 Eller kan n\u00e5gon g\u00e5 p\u00e5 gl\u00f6dande kol, utan att hans f\u00f6tter varda svedda?\n6:29 S\u00e5 sker ock med den som g\u00e5r in till sin n\u00e4stas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.\n6:30 F\u00f6raktar man icke tjuven som stj\u00e4l f\u00f6r att m\u00e4tta sitt beg\u00e4r, n\u00e4r han hungrar?\n6:31 Och han m\u00e5ste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han \u00e4ger i sitt hus.\n6:32 S\u00e5 \u00e4r ock den utan f\u00f6rst\u00e5nd, som f\u00f6rf\u00f6r en annans hustru; ja, en sj\u00e4lvspilling \u00e4r den som s\u00e5dant g\u00f6r.\n6:33 Pl\u00e5ga och skam \u00e4r vad han vinner, och hans sm\u00e4lek utpl\u00e5nas icke.\n6:34 Ty svartsjuk \u00e4r mannens vrede, och han skonar icke p\u00e5 h\u00e4mndens dag;\n6:35 l\u00f6sepenning aktar han alls icke p\u00e5, och bryr sig ej om att du bjuder stora sk\u00e4nker.\n7:1 Min son, tag vara p\u00e5 mina ord, och g\u00f6m mina bud inom dig.\n7:2 H\u00e5ll mina bud, s\u00e5 f\u00e5r du leva, och bevara min undervisning s\u00e5som din \u00f6gonsten.\n7:3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem p\u00e5 ditt hj\u00e4rtas tavla.\n7:4 S\u00e4g till visheten: \u00bbDu \u00e4r min syster\u00bb, och kalla f\u00f6rst\u00e5ndet din f\u00f6rtrogna,\n7:5 s\u00e5 att de bevara dig f\u00f6r fr\u00e4mmande kvinnor, f\u00f6r din n\u00e4stas hustru, som talar hala ord.\n7:6 Ty ut genom f\u00f6nstret i mitt hus, fram genom gallret d\u00e4r blickade jag;\n7:7 d\u00e5 s\u00e5g jag bland de f\u00e5kunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan f\u00f6rst\u00e5nd.\n7:8 Han gick fram p\u00e5 gatan invid h\u00f6rnet d\u00e4r hon bodde, p\u00e5 v\u00e4gen till hennes hus skred han fram,\n7:9 skymningen, p\u00e5 aftonen av dagen, nattens dunkel, n\u00e4r m\u00f6rker r\u00e5dde\n7:10 Se, d\u00e5 kom d\u00e4r en kvinna honom till m\u00f6tes; hennes dr\u00e4kt var en sk\u00f6kas, och hennes hj\u00e4rta illfundigt.\n7:11 Yster och l\u00e4ttsinnig var hon, hennes f\u00f6tter hade ingen ro i hennes hus.\n7:12 \u00c4n var hon p\u00e5 gatan, \u00e4n var hon p\u00e5 torgen vid vart gath\u00f6rn stod hon p\u00e5 lur.\n7:13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fr\u00e4ckhet i sin uppsyn:\n7:14 \u00bbTackoffer har jag haft att framb\u00e4ra; i dag har jag f\u00e5tt infria mina l\u00f6ften.\n7:15 D\u00e4rf\u00f6r gick jag ut till att m\u00f6ta dig jag ville s\u00f6ka upp dig, och nu ha jag funnit dig.\n7:16 Jag har b\u00e4ddat min s\u00e4ng med sk\u00f6na t\u00e4cken, med brokigt linne fr\u00e5n Egypten.\n7:17 Jag har best\u00e4nkt min b\u00e4dd med myrra, med aloe och med kanel.\n7:18 Kom, l\u00e5t oss f\u00f6rn\u00f6ja oss med k\u00e4rlek intill morgonen, och f\u00f6rlusta oss med varandra i \u00e4lskog.\n7:19 Ty min man \u00e4r nu icke hemma han har rest en l\u00e5ng v\u00e4g bort.\n7:20 Sin penningpung tog han med sig; f\u00f6rst vid fullm\u00e5nstiden kommer han hem.\u00bb\n7:21 S\u00e5 f\u00f6rleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina l\u00e4ppars halhet f\u00f6rf\u00f6r hon honom.\n7:22 Han f\u00f6ljer efter henne med hast, lik oxen som g\u00e5r f\u00f6r att slaktas, och lik f\u00e5ngen som f\u00f6res bort till straffet f\u00f6r sin d\u00e5rskap;\n7:23 ja, han f\u00f6ljer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik f\u00e5geln som skyndar till snaran, utan att f\u00f6rst\u00e5 att det g\u00e4ller dess liv.\n7:24 S\u00e5 h\u00f6ren mig nu, I barn, och given akt p\u00e5 min muns tal.\n7:25 L\u00e5t icke ditt hj\u00e4rta vika av till hennes v\u00e4gar, och f\u00f6rvilla dig ej in p\u00e5 hennes stigar.\n7:26 Ty m\u00e5nga som ligga slagna \u00e4ro f\u00e4llda av henne, och stor \u00e4r hopen av dem hon har dr\u00e4pt.\n7:27 Genom hennes hus g\u00e5 d\u00f6dsrikets v\u00e4gar, de som f\u00f6ra ned\u00e5t till d\u00f6dens kamrar.\n8:1 H\u00f6r, visheten ropar, och f\u00f6rst\u00e5ndet h\u00f6jer sin r\u00f6st.\n8:2 Uppe p\u00e5 h\u00f6jderna st\u00e5r hon, vid v\u00e4gen, d\u00e4r stigarna m\u00f6tas.\n8:3 Invid portarna, vid ing\u00e5ngen till staden d\u00e4r man tr\u00e4der in genom d\u00f6rrarna, h\u00f6jer hon sitt rop:\n8:4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min r\u00f6st skall utg\u00e5 till m\u00e4nniskors barn.\n8:5 L\u00e4ren klokhet, I f\u00e5kunnige, och I d\u00e5rar, l\u00e4ren f\u00f6rst\u00e5nd.\n8:6 H\u00f6ren, ty om h\u00f6ga ting vill jag tala, och mina l\u00e4ppar skola uppl\u00e5ta sig till att s\u00e4ga vad r\u00e4tt \u00e4r.\n8:7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse f\u00f6r mina l\u00e4ppar \u00e4r ogudaktighet.\n8:8 R\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00e4ro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vr\u00e5ngt.\n8:9 De \u00e4ro alla sanna f\u00f6r den f\u00f6rst\u00e5ndige och r\u00e4tta f\u00f6r dem som hava funnit kunskap.\n8:10 S\u00e5 tagen emot min tuktan hellre \u00e4n silver, och kunskap hellre \u00e4n utvalt guld.\n8:11 Ty visheten \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n p\u00e4rlor; allt vad h\u00e4rligt som finnes g\u00e5r ej upp emot henne.\n8:12 Jag, visheten, \u00e4r f\u00f6rtrogen med klokheten, och jag r\u00e5der \u00f6ver eftert\u00e4nksam insikt.\n8:13 Att frukta HERREN \u00e4r att hata det onda; ja, h\u00f6gf\u00e4rd, h\u00f6gmod, en ond vandel och en r\u00e4nkfull mun, det hatar jag.\n8:14 Hos mig finnes r\u00e5d och utv\u00e4g; jag \u00e4r f\u00f6rst\u00e5nd, hos mig \u00e4r makt.\n8:15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad r\u00e4tt \u00e4r.\n8:16 Genom mig h\u00e4rska h\u00e4rskarna och h\u00f6vdingarna, ja, alla domare p\u00e5 jorden.\n8:17 Jag \u00e4lskar dem som \u00e4lska mig, och de som s\u00f6ka mig, de finna mig.\n8:18 Rikedom och \u00e4ra vinnas hos mig, \u00e4dla skatter och r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n8:19 Min frukt \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n guld, ja, finaste guld och den vinning jag sk\u00e4nker b\u00e4ttre \u00e4n utvalt silver.\n8:20 P\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdighetens v\u00e4g g\u00e5r jag fram, mitt p\u00e5 det r\u00e4ttas stigar,\n8:21 till att giva dem som \u00e4lska mig en rik arvedel och till att fylla deras f\u00f6rr\u00e5dshus.\n8:22 HERREN skapade mig s\u00e5som sitt f\u00f6rstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde n\u00e5got annat.\n8:23 Fr\u00e5n evighet \u00e4r jag insatt, fr\u00e5n begynnelsen, \u00e4nda ifr\u00e5n jordens urtidsdagar.\n8:24 Innan djupen voro till, blev jag f\u00f6dd, innan k\u00e4llor \u00e4nnu funnos, fyllda med vatten\n8:25 F\u00f6rr\u00e4n bergens grund var lagd, f\u00f6rr\u00e4n h\u00f6jderna funnos, blev jag f\u00f6dd,\n8:26 n\u00e4r han \u00e4nnu icke hade skapat land och mark, ej ens det f\u00f6rsta av jordkretsens stoft.\n8:27 N\u00e4r han beredde himmelen, var jag tillst\u00e4des, n\u00e4r han sp\u00e4nde ett valv \u00f6ver djupet,\n8:28 n\u00e4r han f\u00e4ste skyarna i h\u00f6jden, n\u00e4r djupets k\u00e4llor br\u00f6to fram med makt,\n8:29 n\u00e4r han satte f\u00f6r havet dess gr\u00e4ns, s\u00e5 att vattnet icke skulle \u00f6vertr\u00e4da hans befallning, n\u00e4r han fastst\u00e4llde jordens grundvalar --\n8:30 d\u00e5 fostrades jag s\u00e5som ett barn hos honom, d\u00e5 hade jag dag efter dag min lust och min lek inf\u00f6r hans ansikte best\u00e4ndigt;\n8:31 jag hade min lek p\u00e5 hans jordkrets och min lust bland m\u00e4nniskors barn.\n8:32 S\u00e5 h\u00f6ren mig nu, I barn, ty saliga \u00e4ro de som h\u00e5lla mina v\u00e4gar.\n8:33 H\u00f6ren tuktan, s\u00e5 att I bliven visa, ja, l\u00e5ten henne icke fara.\n8:34 S\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska som h\u00f6r mig, s\u00e5 att hon vakar vid mina d\u00f6rrar dag efter dag h\u00e5ller vakt vid d\u00f6rrposterna i mina portar.\n8:35 Ty den som finner mig, han finner livet och undf\u00e5r n\u00e5d fr\u00e5n HERREN.\n8:36 Men den som g\u00e5r miste om mig han skadar sig sj\u00e4lv; alla de som hata mig, de \u00e4lska d\u00f6den.\n9:1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.\n9:2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har j\u00e4mv\u00e4l dukat sitt bord\n9:3 Sina tj\u00e4narinnor har hon uts\u00e4nt och l\u00e5ter ropa ut sin bjudning uppe p\u00e5 stadens \u00f6versta h\u00f6jder:\n9:4 \u00bbDen som \u00e4r f\u00e5kunnig, han komme hit.\u00bb Ja, till den of\u00f6rst\u00e5ndige s\u00e4ger hon s\u00e5:\n9:5 \u00bbKommen och \u00e4ten av mitt br\u00f6d, och dricken av vinet som jag har blandat.\n9:6 \u00d6vergiven eder f\u00e5kunnighet, s\u00e5 att I f\u00e5n leva, och g\u00e5n fram p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5ndets v\u00e4g.\n9:7 (Den som varnar en bespottare, han f\u00e5r skam igen, och den som tillr\u00e4ttavisar en ogudaktig f\u00e5r sm\u00e4lek d\u00e4rav.\n9:8 Tillr\u00e4ttavisa icke bespottaren, p\u00e5 det att han icke m\u00e5 hata dig; tillr\u00e4ttavisa den som \u00e4r vis, s\u00e5 skall han \u00e4lska dig.\n9:9 Giv \u00e5t den vise, s\u00e5 bliver han \u00e4nnu visare; undervisa den r\u00e4ttf\u00e4rdige, s\u00e5 l\u00e4r han \u00e4n mer.\n9:10 HERRENS fruktan \u00e4r vishetens begynnelse, och att k\u00e4nna den Helige \u00e4r f\u00f6rst\u00e5nd.)\n9:11 Ty genom mig skola dina dagar bliva m\u00e5nga och levnads\u00e5r givas dig i f\u00f6r\u00f6kat m\u00e5tt.\n9:12 \u00c4r du vis, s\u00e5 \u00e4r din vishet dig sj\u00e4lv till gagn, och \u00e4r du en bespottare, s\u00e5 umg\u00e4ller du det sj\u00e4lv allena.\u00bb\n9:13 En d\u00e5raktig, yster kvinna \u00e4r f\u00e5kunnigheten, och intet f\u00f6rst\u00e5 hon.\n9:14 Hon har satt sig vid ing\u00e5ngen till sitt hus, p\u00e5 sin stol, h\u00f6gt uppe i staden,\n9:15 f\u00f6r att ropa ut sin bjudning till dem som f\u00e4rdas p\u00e5 v\u00e4gen, dem som d\u00e4r vandra sin stig r\u00e4tt fram:\n9:16 \u00bbDen som \u00e4r f\u00e5kunnig, han komme hit.\u00bb Ja, till den of\u00f6rst\u00e5ndige s\u00e4ger hon s\u00e5:\n9:17 \u00bbStulet vatten \u00e4r s\u00f6tt, br\u00f6d i l\u00f6nndom smakar ljuvligt.\u00bb\n9:18 han vet icke att det b\u00e4r till skuggornas boning, hennes g\u00e4ster hamna i d\u00f6dsrikets djup. ----\n10:1 Detta \u00e4r Salomos ordspr\u00e5k. En vis son g\u00f6r sin fader gl\u00e4dje, men en d\u00e5raktig son \u00e4r sin moders bedr\u00f6velse.\n10:2 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men r\u00e4ttf\u00e4rdigheten r\u00e4ddar fr\u00e5n d\u00f6den.\n10:3 HERREN l\u00e4mnar ej den r\u00e4ttf\u00e4rdiges hunger om\u00e4ttad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.\n10:4 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.\n10:5 En f\u00f6rst\u00e5ndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i sk\u00f6rdetiden.\n10:6 V\u00e4lsignelser komma \u00f6ver den r\u00e4ttf\u00e4rdiges huvud, men de ogudaktigas mun g\u00f6mmer p\u00e5 or\u00e4tt.\n10:7 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges \u00e5minnelse lever i v\u00e4lsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.\n10:8 Den som har ett vist hj\u00e4rta tager emot tills\u00e4gelser, men den som har of\u00f6rnuftiga l\u00e4ppar g\u00e5r till sin underg\u00e5ng.\n10:9 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som g\u00e5r vr\u00e5nga v\u00e4gar, han bliver r\u00f6jd.\n10:10 Den som blinkar med \u00f6gonen, han kommer ont \u00e5stad, och den som har of\u00f6rnuftiga l\u00e4ppar g\u00e5r till sin underg\u00e5ng.\n10:11 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges mun \u00e4r en livets k\u00e4lla, men de ogudaktigas mun g\u00f6mmer p\u00e5 or\u00e4tt.\n10:12 Hat uppv\u00e4cker tr\u00e4tor, men k\u00e4rlek skyler allt som \u00e4r brutet.\n10:13 P\u00e5 den f\u00f6rst\u00e5ndiges l\u00e4ppar finner man vishet, men till den of\u00f6rst\u00e5ndiges rygg h\u00f6r ris.\n10:14 De visa g\u00f6mma p\u00e5 sin kunskap, men den of\u00f6rnuftiges mun \u00e4r en \u00f6verh\u00e4ngande olycka.\n10:15 Den rikes skatter \u00e4ro honom en fast stad, men de armas fattigdom \u00e4r deras olycka.\n10:16 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges f\u00f6rv\u00e4rv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.\n10:17 Att taga vara p\u00e5 tuktan \u00e4r v\u00e4gen till livet, men den som ej aktar p\u00e5 tillr\u00e4ttavisning, han far vilse.\n10:18 Den som g\u00f6mmer p\u00e5 hat \u00e4r en l\u00f6gnare med sina l\u00e4ppar, och den som utsprider f\u00f6rtal, han \u00e4r en d\u00e5re.\n10:19 D\u00e4r m\u00e5nga ord \u00e4ro bliver \u00f6vertr\u00e4delse icke borta; men den som styr sina l\u00e4ppar, han \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndig.\n10:20 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges tunga \u00e4r utvalt silver, men de ogudaktigas f\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r f\u00f6ga v\u00e4rt.\n10:21 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges l\u00e4ppar vederkvicka m\u00e5nga, men de of\u00f6rnuftiga d\u00f6 genom brist p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5nd.\n10:22 Det \u00e4r HERRENS v\u00e4lsignelse som giver rikedom, och egen m\u00f6da l\u00e4gger intet d\u00e4rtill\n10:23 D\u00e5rens fr\u00f6jd \u00e4r att \u00f6va sk\u00e4ndlighet, men den f\u00f6rst\u00e5ndiges \u00e4r att vara vis.\n10:24 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00f6nska, del varder dem givet.\n10:25 N\u00e4r stormen kommer, \u00e4r det ute med den ogudaktige; men den r\u00e4ttf\u00e4rdige \u00e4r en grundval som evinnerligen best\u00e5r.\n10:26 S\u00e5som syra f\u00f6r t\u00e4nderna och s\u00e5som r\u00f6k f\u00f6r \u00f6gonen, s\u00e5 \u00e4r den late f\u00f6r den som har s\u00e4nt honom \u00e5stad.\n10:27 HERRENS fruktan f\u00f6rl\u00e4nger livet men de ogudaktigas \u00e5r varda f\u00f6rkortade.\n10:28 De r\u00e4ttf\u00e4rdigas v\u00e4ntan f\u00e5r en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.\n10:29 HERRENS v\u00e4gar \u00e4ro den ostraffliges v\u00e4rn, men till olycka f\u00f6r og\u00e4rningsm\u00e4nnen.\n10:30 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke f\u00f6rbliva boende i landet.\n10:31 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges mun b\u00e4r vishet s\u00e5som frukt, men en vr\u00e5ng tunga bliver utrotad.\n10:32 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges l\u00e4ppar f\u00f6rst\u00e5 vad v\u00e4lbehagligt \u00e4r, men de ogudaktigas mun \u00e4r idel vr\u00e5nghet.\n11:1 Falsk v\u00e5g \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, men full vikt behagar honom v\u00e4l.\n11:2 N\u00e4r h\u00f6gf\u00e4rd kommer, kommer ock sm\u00e4lek, men hos de \u00f6dmjuka \u00e4r vishet.\n11:3 De redligas ostrafflighet v\u00e4gleder dem, men de trol\u00f6sas vr\u00e5nghet \u00e4r dem till f\u00f6rd\u00e4rv.\n11:4 Gods hj\u00e4lper intet p\u00e5 vredens dag men r\u00e4ttf\u00e4rdighet r\u00e4ddar fr\u00e5n d\u00f6den.\n11:5 Den ostraffliges r\u00e4ttf\u00e4rdighet g\u00f6r hans v\u00e4g j\u00e4mn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.\n11:6 De redligas r\u00e4ttf\u00e4rdighet r\u00e4ddar dem, men de trol\u00f6sa f\u00e5ngas genom sin egen lystnad.\n11:7 N\u00e4r en ogudaktig d\u00f6r, varder hans hopp om intet; ja, ondskans v\u00e4ntan bliver om intet.\n11:8 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige r\u00e4ddas ur n\u00f6den, och den ogudaktige f\u00e5r tr\u00e4da i hans st\u00e4lle.\n11:9 Genom sin mun f\u00f6rd\u00e4rvar den gudl\u00f6se sin n\u00e4sta, men genom sitt f\u00f6rst\u00e5nd bliva de r\u00e4ttf\u00e4rdiga r\u00e4ddade.\n11:10 N\u00e4r det g\u00e5r de r\u00e4ttf\u00e4rdiga v\u00e4l, fr\u00f6jdar sig staden, och n\u00e4r de ogudaktiga f\u00f6rg\u00e5s, r\u00e5der jubel.\n11:11 Genom de redligas v\u00e4lsignelse varder en stad upph\u00f6jd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.\n11:12 Den \u00e4r utan vett, som visar f\u00f6rakt f\u00f6r sin n\u00e4sta; en man med f\u00f6rst\u00e5nd tiger stilla.\n11:13 Den som g\u00e5r med f\u00f6rtal, han f\u00f6rr\u00e5der din hemlighet, den som har ett trofast hj\u00e4rta d\u00f6ljer vad han f\u00e5r veta.\n11:14 D\u00e4r ingen r\u00e5dklokhet finnes kommer folket p\u00e5 fall, d\u00e4r de r\u00e5dvisa \u00e4ro m\u00e5nga, d\u00e4r g\u00e5r det v\u00e4l.\n11:15 En som g\u00e5r i borgen f\u00f6r en annan, honom g\u00e5r det illa, den som skyr att giva handslag, han \u00e4r trygg.\n11:16 En sk\u00f6n kvinna vinner \u00e4ra, och v\u00e5ldsverkare vinna rikedom.\n11:17 En barmh\u00e4rtig man g\u00f6r v\u00e4l mot sig sj\u00e4lv men den grymme misshandlar sitt eget k\u00f6tt.\n11:18 Den ogudaktige g\u00f6r en bedr\u00e4glig vinst, men den som uts\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00e5r en s\u00e4ker l\u00f6n.\n11:19 Den som st\u00e5r fast i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager \u00f6ver sig d\u00f6d.\n11:20 En styggelse f\u00f6r HERREN \u00e4ro de vr\u00e5nghj\u00e4rtade, men de vilkas v\u00e4g \u00e4r ostrafflig behaga honom v\u00e4l.\n11:21 De onda bliva f\u00f6rvisso icke ostraffade, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas avkomma f\u00e5r g\u00e5 fri.\n11:22 S\u00e5som en gyllene ring i svinets tryne, s\u00e5 \u00e4r sk\u00f6nhet hos en kvinna som saknar vett.\n11:23 Vad de r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00f6nska f\u00e5r i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas \u00e4r vrede.\n11:24 Den ene utstr\u00f6r och f\u00e5r dock mer, den andre spar \u00f6ver h\u00f6van, men bliver allenast fattigare.\n11:25 Den frikostige varder rikligen m\u00e4ttad, och den som vederkvicker andra, han bliver sj\u00e4lv vederkvickt.\n11:26 Den som h\u00e5ller inne sin s\u00e4d, honom f\u00f6rbannar folket, den som l\u00e4mnar ut sin s\u00e4d, \u00f6ver hans huvud kommer v\u00e4lsignelse.\n11:27 Den som vinnl\u00e4gger sig om vad gott \u00e4r, han str\u00e4var efter n\u00e5d, men den son s\u00f6ker vad ont \u00e4r, \u00f6ver honom kommer ock ont.\n11:28 Den som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 sin rikedom, han kommer p\u00e5 fall, men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola gr\u00f6nska likasom l\u00f6v.\n11:29 Den som drager olycka \u00f6ver sitt hus, han f\u00e5r vind till arvedel, och den of\u00f6rnuftige bliver tr\u00e4l \u00e5t den som har ett vist hj\u00e4rta.\n11:30 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges frukt \u00e4r ett livets tr\u00e4d, och den som \u00e4r vis, han vinner hj\u00e4rtan.\n11:31 Se, den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00e5r sin l\u00f6n p\u00e5 jorden; huru mycket mer d\u00e5 den ogudaktige och syndaren!\n12:1 Den som \u00e4lskar tuktan, han \u00e4lskar kunskap, men of\u00f6rnuftig \u00e4r den som hatar tillr\u00e4ttavisning.\n12:2 Den gode undf\u00e5r n\u00e5d av HERREN, men den r\u00e4nkfulle varder av honom f\u00f6rd\u00f6md.\n12:3 Ingen m\u00e4nniska bliver best\u00e5ndande genom ogudaktighet, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas rot kan icke rubbas.\n12:4 En idog hustru \u00e4r sin mans krona, men en vanartig \u00e4r s\u00e5som r\u00f6ta i hans ben.\n12:5 De r\u00e4ttf\u00e4rdigas tankar g\u00e5 ut p\u00e5 vad r\u00e4tt \u00e4r, men de ogudaktigas r\u00e5dklokhet g\u00e5r ut p\u00e5 svek.\n12:6 De ogudaktigas ord ligga p\u00e5 lur efter blod, men de redliga r\u00e4ddas genom sin mun.\n12:7 De ogudaktiga varda omst\u00f6rtade och \u00e4ro s\u00e5 icke mer, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas hus best\u00e5r.\n12:8 I m\u00e5n av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett f\u00f6rv\u00e4nt f\u00f6rst\u00e5nd, han bliver f\u00f6raktad.\n12:9 B\u00e4ttre \u00e4r en ringa man, som likv\u00e4l har en tj\u00e4nare, \u00e4n den som vill vara f\u00f6rn\u00e4m och saknar br\u00f6d.\n12:10 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige vet huru hans boskap k\u00e4nner det, men de ogudaktigas hj\u00e4rtelag \u00e4r grymt.\n12:11 Den som brukar sin \u00e5ker f\u00e5r br\u00f6d till fyllest, men of\u00f6rst\u00e5ndig \u00e4r den som far efter f\u00e5f\u00e4ngliga ting.\n12:12 Den ogudaktige vill in i det n\u00e4t som f\u00e5ngar de onda, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas rot skjuter skott.\n12:13 Den som \u00e4r ond bliver sn\u00e4rjd i sina l\u00e4ppars synd, men den r\u00e4ttf\u00e4rdige undkommer ur n\u00f6den\n12:14 Sin muns frukt f\u00e5r envar njuta sig fullt till godo, och vad en m\u00e4nniskas h\u00e4nder hava f\u00f6r\u00f6vat, det varder henne vederg\u00e4llt.\n12:15 Den of\u00f6rnuftige tycker sin egen v\u00e4g vara den r\u00e4tta, med den som \u00e4r vis lyssnar till r\u00e5d.\n12:16 Den of\u00f6rnuftiges f\u00f6rt\u00f6rnelse bliver kunnig samma dag, men den som \u00e4r klok, han d\u00f6ljer sin skam\n12:17 Den som talar vad r\u00e4tt \u00e4r, han fr\u00e4mjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.\n12:18 M\u00e5ngen talar i obet\u00e4nksamhet ord som stinga likasom sv\u00e4rd, men de visas tunga \u00e4r en l\u00e4kedom.\n12:19 Sannf\u00e4rdiga l\u00e4ppar best\u00e5 evinnerligen, men en l\u00f6gnaktig tunga allenast ett \u00f6gonblick.\n12:20 De som bringa ont \u00e5 bane hava falskhet i hj\u00e4rtat, men de som stifta frid, de undf\u00e5 gl\u00e4dje.\n12:21 Intet ont vederfares den r\u00e4ttf\u00e4rdige, men \u00f6ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt m\u00e5tt.\n12:22 En styggelse f\u00f6r HERREN \u00e4ro l\u00f6gnaktiga l\u00e5ppar, men de som handla redligt behaga honom v\u00e4l.\n12:23 En klok man d\u00f6ljer sin kunskap, men d\u00e5rars hj\u00e4rtan ropa ut sitt of\u00f6rnuft.\n12:24 De idogas hand kommer till v\u00e4lde, men en lat hand m\u00e5ste g\u00f6ra tr\u00e4ltj\u00e4nst.\n12:25 Sorg i en mans hj\u00e4rta trycker det ned, men ett v\u00e4nligt ord skaffar det gl\u00e4dje.\n12:26 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige visar sin v\u00e4n till r\u00e4tta, men de ogudaktigas v\u00e4g f\u00f6r dem sj\u00e4lva vilse.\n12:27 Den late f\u00e5r icke upp n\u00e5got villebr\u00e5d, men idoghet \u00e4r f\u00f6r m\u00e4nniskan en dyrbar skatt.\n12:28 P\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdighetens v\u00e4g \u00e4r liv, och d\u00e4r dess stig g\u00e5r fram \u00e4r frihet ifr\u00e5n d\u00f6d.\n13:1 En vis son h\u00f6r p\u00e5 sin faders tuktan, men en bespottare h\u00f6r icke p\u00e5 n\u00e5gon n\u00e4pst.\n13:2 Sin muns frukt f\u00e5r envar njuta sig till godo, de trol\u00f6sa hungra efter v\u00e5ld.\n13:3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som \u00e4r l\u00f6smunt kommer i olycka\n13:4 Den late \u00e4r full av lystnad, och han f\u00e5r dock intet, men de idogas hunger varder rikligen m\u00e4ttad.\n13:5 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige skyr l\u00f6gnaktigt tal, men den ogudaktige \u00e4r f\u00f6rhatlig och sk\u00e4ndlig.\n13:6 R\u00e4ttf\u00e4rdighet bevarar den vilkens v\u00e4g \u00e4r ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna p\u00e5 fall.\n13:7 Den ene vill h\u00e5llas f\u00f6r rik och har dock alls intet, den andre vill h\u00e5llas f\u00f6r fattig och har dock stora \u00e4godelar.\n13:8 Den rike m\u00e5ste giva sin rikedom s\u00e5som l\u00f6sepenning f\u00f6r sitt liv, den fattige h\u00f6r icke av n\u00e5got\n13:9 De r\u00e4ttf\u00e4rdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.\n13:10 Genom \u00f6vermod kommer man allenast split \u00e5stad, men hos dem som taga emot r\u00e5d \u00e4r vishet.\n13:11 L\u00e4ttf\u00e5nget gods f\u00f6rsvinner, men den som samlar efter hand f\u00e5r mycket.\n13:12 F\u00f6rl\u00e4ngd v\u00e4ntan t\u00e4r p\u00e5 hj\u00e4rtat, men en uppfylld \u00f6nskan \u00e4r ett livets tr\u00e4d.\n13:13 Den som f\u00f6raktar ordet hemfaller \u00e5t dess dom, men den som fruktar budet, han f\u00e5r vederg\u00e4llning.\n13:14 Den vises undervisning \u00e4r en livets k\u00e4lla; genom den undviker man d\u00f6dens snaror.\n13:15 Ett gott f\u00f6rst\u00e5nd bereder ynnest, men de trol\u00f6sas v\u00e4g \u00e4r alltid sig lik.\n13:16 Var och en som \u00e4r klok g\u00e5r till v\u00e4ga med f\u00f6rst\u00e5nd, men d\u00e5ren breder ut sitt of\u00f6rnuft.\n13:17 En ogudaktig budb\u00e4rare st\u00f6rtar i olycka, men ett tillf\u00f6rlitligt s\u00e4ndebud \u00e4r en l\u00e4kedom.\n13:18 Fattigdom och skam f\u00e5r den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara p\u00e5 tillr\u00e4ttavisning, han kommer till \u00e4ra.\n13:19 Uppfylld \u00f6nskan \u00e4r ljuvlig f\u00f6r sj\u00e4len, men att fly det onda \u00e4r en styggelse f\u00f6r d\u00e5rar.\n13:20 Hav din umg\u00e4ngelse med de visa, s\u00e5 varder du vis; den som giver sig i s\u00e4llskap med d\u00e5rar, honom g\u00e5r det illa.\n13:21 Syndare f\u00f6rf\u00f6ljas av olycka, men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga f\u00e5 till l\u00f6n vad gott \u00e4r.\n13:22 Den gode l\u00e4mnar arv \u00e5t barnbarn, men syndarens gods f\u00f6rvaras \u00e5t den r\u00e4ttf\u00e4rdige.\n13:23 De fattigas nyodling giver riklig f\u00f6da, men m\u00e5ngen f\u00f6rg\u00e5s genom sin or\u00e4ttr\u00e5dighet.\n13:24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som \u00e4lskar honom agar honom i tid.\n13:25 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00e5r \u00e4ta, s\u00e5 att hans hunger bliver m\u00e4ttad, men de ogudaktigas buk m\u00e5ste lida brist.\n14:1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men of\u00f6rnuft river ned det med egna h\u00e4nder.\n14:2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som f\u00f6raktar honom, han g\u00e5r krokiga v\u00e4gar.\n14:3 I den of\u00f6rnuftiges mun \u00e4r ett gissel f\u00f6r hans h\u00f6gmod, men de visa bevaras genom sina l\u00e4ppar.\n14:4 D\u00e4r inga dragare finnas, d\u00e4r f\u00f6rbliver krubban tom, men riklig vinning f\u00e5r man genom oxars kraft.\n14:5 Ett sannf\u00e4rdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne fr\u00e4mjar l\u00f6gn.\n14:6 Bespottaren s\u00f6ker vishet och finner ingen, men f\u00f6r den f\u00f6rst\u00e5ndige \u00e4r kunskap l\u00e4tt.\n14:7 G\u00e5 bort ifr\u00e5n den man som \u00e4r d\u00e5raktig; aldrig fann du p\u00e5 hans l\u00e4ppar n\u00e5got f\u00f6rst\u00e5nd.\n14:8 Det \u00e4r den klokes vishet, att han aktar p\u00e5 sin v\u00e4g, men det \u00e4r d\u00e5rars of\u00f6rnuft, att de \u00f6va svek.\n14:9 De of\u00f6rnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga r\u00e5der gott behag.\n14:10 Hj\u00e4rtat k\u00e4nner sj\u00e4lvt b\u00e4st sin egen sorg, ej heller kan en fr\u00e4mmande intr\u00e4nga i dess gl\u00e4dje.\n14:11 De ogudaktigas hus f\u00f6r\u00f6des, men de r\u00e4ttsinnigas hydda blomstrar.\n14:12 M\u00e5ngen h\u00e5ller sin v\u00e4g f\u00f6r den i r\u00e4tta, men p\u00e5 sistone leder den dock till d\u00f6den.\n14:13 Mitt under l\u00f6jet kan hj\u00e4rtat s\u00f6rja, och slutet p\u00e5 gl\u00e4djen bliver bedr\u00f6velse.\n14:14 Av sina g\u00e4rningars frukt varder den avf\u00e4llige m\u00e4ttad, och den gode bliver upph\u00f6jd \u00f6ver honom.\n14:15 Den f\u00e5kunnige tror vart ord, men den kloke aktar p\u00e5 sina steg.\n14:16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men d\u00e5ren \u00e4r \u00f6vermodig och sorgl\u00f6s.\n14:17 Den som \u00e4r snar till vrede g\u00f6r vad of\u00f6rnuftigt \u00e4r, och en r\u00e4nkfull man bliver hatad.\n14:18 De f\u00e5kunniga hava f\u00e5tt of\u00f6rnuft till sin arvedel, men de kloka bliva kr\u00f6nta med kunskap.\n14:19 De onda m\u00e5ste falla ned inf\u00f6r de goda, och de ogudaktiga vid den r\u00e4ttf\u00e4rdiges portar.\n14:20 J\u00e4mv\u00e4l av sina n\u00e4rmaste \u00e4r den fattige hatad, men den rike har m\u00e5nga v\u00e4nner.\n14:21 Den som visar f\u00f6rakt f\u00f6r sin n\u00e4sta, han beg\u00e5r synd, men s\u00e4ll \u00e4r den som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver de betryckta.\n14:22 De som bringa ont \u00e5 bane skola f\u00f6rvisso fara vilse, men barmh\u00e4rtighet och trofasthet r\u00f6na de som bringa gott \u00e5 bane.\n14:23 Av all m\u00f6da kommer n\u00e5gon vinning, men tomt tal \u00e4r ren f\u00f6rlust.\n14:24 De visas rikedom \u00e4r f\u00f6r dem en krona men d\u00e5rarnas of\u00f6rnuft f\u00f6rbliver of\u00f6rnuft.\n14:25 Ett sannf\u00e4rdigt vittne r\u00e4ddar liv, men den som fr\u00e4mjar l\u00f6gn, han \u00e4r full av svek.\n14:26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt f\u00e4ste, och hans barn f\u00e5 d\u00e4r en tillflykt.\n14:27 I HERRENS fruktan \u00e4r en livets k\u00e4lla genom dem undviker man d\u00f6dens snaror\n14:28 Att hava m\u00e5nga unders\u00e5tar \u00e4r en konungs h\u00e4rlighet, men brist p\u00e5 folk \u00e4r en furstes olycka.\n14:29 Den som \u00e4r t\u00e5lmodig visar gott f\u00f6rst\u00e5nd, men den som \u00e4r snar till vrede g\u00e5r l\u00e5ngt i of\u00f6rnuft.\n14:30 Ett saktmodigt hj\u00e4rta \u00e4r kroppens liv, men bittert sinne \u00e4r r\u00f6ta i benen.\n14:31 Den som f\u00f6rtrycker den arme sm\u00e4dar hans skapare, men den som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver de fattiga, han \u00e4rar honom.\n14:32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige p\u00e5 fall, men den r\u00e4ttf\u00e4rdige \u00e4r frimodig in i d\u00f6den.\n14:33 I den f\u00f6rst\u00e5ndiges hj\u00e4rta bor visheten, och i d\u00e5rarnas krets g\u00f6r hon sig kunnig.\n14:34 R\u00e4ttf\u00e4rdighet upph\u00f6jer ett folk men synd \u00e4r folkens van\u00e4ra.\n14:35 En f\u00f6rst\u00e5ndig tj\u00e4nare behaga konungen v\u00e4l, men \u00f6ver en vanartig skall han vrede komma.\n15:1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett h\u00e5rt ord kommer harm \u00e5stad.\n15:2 De visas tunga meddelar god kunskap, men d\u00e5rars mun fl\u00f6dar \u00f6ver av of\u00f6rnuft.\n15:3 HERRENS \u00f6gon \u00e4ro \u00f6verallt; de giva akt p\u00e5 b\u00e5de onda och goda.\n15:4 En saktmodig tunga \u00e4r ett livets tr\u00e4d, men en vr\u00e5ng tunga giver hj\u00e4rtes\u00e5r.\n15:5 Den of\u00f6rnuftige f\u00f6raktar sin faders tuktan, men den som tager vara p\u00e5 tillr\u00e4ttavisning, han varder klok.\n15:6 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges hus g\u00f6mmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning \u00e4r olycka.\n15:7 De visas l\u00e4ppar str\u00f6 ut kunskap, men d\u00e5rars hj\u00e4rtan \u00e4ro icke s\u00e5som sig b\u00f6r.\n15:8 De ogudaktigas offer \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, men de redligas b\u00f6n behagar honom v\u00e4l.\n15:9 En styggelse f\u00f6r HERREN \u00e4r den ogudaktiges v\u00e4g, men den som far efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet, honom \u00e4lskar han.\n15:10 Sv\u00e5r tuktan drabbar den som \u00f6vergiver v\u00e4gen; den som hatar tillr\u00e4ttavisning, han m\u00e5ste d\u00f6.\n15:11 D\u00f6dsriket och avgrunden ligga uppenbara inf\u00f6r HERREN; huru mycket mer d\u00e5 m\u00e4nniskornas hj\u00e4rtan!\n15:12 Bespottaren finner ej behag i tillr\u00e4ttavisning; till dem som \u00e4ro visa g\u00e5r han icke.\n15:13 Ett glatt hj\u00e4rta g\u00f6r ansiktet ljust, men vid hj\u00e4rtesorg \u00e4r modet brutet.\n15:14 Den f\u00f6rst\u00e5ndiges hj\u00e4rta s\u00f6ker kunskap, men d\u00e5rars mun far med of\u00f6rnuft.\n15:15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod \u00e4r ett st\u00e4ndigt g\u00e4stabud.\n15:16 B\u00e4ttre \u00e4r n\u00e5got litet med HERRENS fruktan \u00e4n en stor skatt med oro.\n15:17 B\u00e4ttre \u00e4r ett fat k\u00e5l med k\u00e4rlek \u00e4n en g\u00f6dd oxe med hat.\n15:18 En snarsticken man uppv\u00e4cker tr\u00e4ta, men en t\u00e5lmodig man stillar kiv.\n15:19 Den lates stig \u00e4r s\u00e5som sp\u00e4rrad av t\u00f6rne, men de redliga hava en banad stig.\n15:20 En vis son g\u00f6r sin fader gl\u00e4dje, och en d\u00e5raktig m\u00e4nniska \u00e4r den som f\u00f6raktar sin moder.\n15:21 I of\u00f6rnuft har den vettl\u00f6se sin gl\u00e4dje, men en f\u00f6rst\u00e5ndig man g\u00e5r sin v\u00e4g r\u00e4tt fram.\n15:22 D\u00e4r r\u00e5dpl\u00e4gning fattas varda planerna om intet, men best\u00e5ndande bliva de, d\u00e4r de r\u00e5dvisa \u00e4ro m\u00e5nga.\n15:23 En man gl\u00e4der sig, n\u00e4r hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det \u00e4r gott.\n15:24 Den f\u00f6rst\u00e5ndige vandrar livets v\u00e4g upp\u00e5t, D\u00e5 att han undviker d\u00f6dsriket d\u00e4rnere.\n15:25 Den h\u00f6gmodiges hus rycker HERREN bort, men \u00e4nkans r\u00e5m\u00e4rke l\u00e5ter han st\u00e5 fast.\n15:26 F\u00f6r HERREN \u00e4ro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.\n15:27 Den som s\u00f6ker or\u00e4tt vinning drager olycka \u00f6ver sitt hus, men den som hatar mutor, han f\u00e5r leva.\n15:28 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges hj\u00e4rta bet\u00e4nker vad svaras b\u00f6r, men de ogudaktigas mun fl\u00f6dar \u00f6ver av onda ord.\n15:29 HERREN \u00e4r fj\u00e4rran ifr\u00e5n de ogudaktiga, men de r\u00e4ttf\u00e4rdigas b\u00f6n h\u00f6r han.\n15:30 En mild blick g\u00f6r hj\u00e4rtat glatt, ett gott budskap giver m\u00e4rg \u00e5t benen.\n15:31 Den vilkens \u00f6ra h\u00f6r p\u00e5 h\u00e4lsosam tillr\u00e4ttavisning, han skall f\u00e5 dv\u00e4ljas i de vises krets.\n15:32 Den som ej vill veta av tuktan fr\u00e5gar icke efter sitt liv, men den som h\u00f6r p\u00e5 tillr\u00e4ttavisning, han f\u00f6rv\u00e4rvar f\u00f6rst\u00e5nd.\n15:33 HERRENS fruktan \u00e4r en tuktan till vishet, och \u00f6dmjukhet g\u00e5r f\u00f6re \u00e4ra.\n16:1 En m\u00e4nniska g\u00f6r upp planer i sitt hj\u00e4rta, men fr\u00e5n HERREN kommer vad tungan svarar.\n16:2 Var man tycker sina v\u00e4gar vara goda, men HERREN \u00e4r den som pr\u00f6var andarna.\n16:3 Befall dina verk \u00e5t HERREN, s\u00e5 hava dina planer framg\u00e5ng.\n16:4 HERREN har gjort var sak f\u00f6r dess s\u00e4rskilda m\u00e5l, s\u00e5 ock den ogudaktige f\u00f6r olyckans dag.\n16:5 En styggelse f\u00f6r HERREN \u00e4r var h\u00f6gmodig man; en s\u00e5dan bliver f\u00f6rvisso icke ostraffad.\n16:6 Genom barmh\u00e4rtighet och trofasthet f\u00f6rsonas missg\u00e4rning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.\n16:7 Om en mans v\u00e4gar behaga HERREN v\u00e4l s\u00e5 g\u00f6r han ock hans fiender till hans v\u00e4nner.\n16:8 B\u00e4ttre \u00e4r n\u00e5got litet med r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e4n stor vinning med or\u00e4tt.\n16:9 M\u00e4nniskans hj\u00e4rta t\u00e4nker ut en v\u00e4g, men HERREN \u00e4r den som styr hennes steg.\n16:10 Gudasvar \u00e4r p\u00e5 konungens l\u00e4ppar, i domen felar icke hans mun.\n16:11 V\u00e5g och r\u00e4tt v\u00e4gning \u00e4ro fr\u00e5n HERREN, alla vikter i pungen \u00e4ro hans verk.\n16:12 En styggelse f\u00f6r konungar \u00e4ro ogudaktiga g\u00e4rningar, ty genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet bliver tronen bef\u00e4st.\n16:13 R\u00e4ttf\u00e4rdiga l\u00e4ppar behaga konungar v\u00e4l, Och den som talar vad r\u00e4tt \u00e4r, han bliver \u00e4lskad.\n16:14 Konungens vrede \u00e4r d\u00f6dens f\u00f6rebud, men en vis man blidkar den.\n16:15 N\u00e4r konungen l\u00e5ter sitt ansikte lysa, \u00e4r d\u00e4r liv, och hans v\u00e4lbehag \u00e4r s\u00e5som ett moln med v\u00e5rregn.\n16:16 L\u00e5ngt b\u00e4ttre \u00e4r att f\u00f6rv\u00e4rva vishet \u00e4n guld f\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r mer v\u00e4rt att f\u00f6rv\u00e4rvas \u00e4n silver.\n16:17 De redligas v\u00e4g \u00e4r att fly det onda; den som aktar p\u00e5 sin v\u00e4g, han bevarar sitt liv.\n16:18 Stolthet g\u00e5r f\u00f6re underg\u00e5ng, och h\u00f6gmod g\u00e5r f\u00f6re fall.\n16:19 B\u00e4ttre \u00e4r att vara \u00f6dmjuk bland de betryckta \u00e4n att utskifta byte med de h\u00f6gmodiga.\n16:20 Den som aktar p\u00e5 ordet, han finner lycka, och s\u00e4ll \u00e4r den som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN.\n16:21 Den som har ett vist hj\u00e4rta, honom kallar man f\u00f6rst\u00e5ndig, och d\u00e4r s\u00f6tma \u00e4r p\u00e5 l\u00e4pparna h\u00e4mtas mer l\u00e4rdom.\n16:22 En livets k\u00e4lla \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndet f\u00f6r den som \u00e4ger det, men of\u00f6rnuftet \u00e4r de of\u00f6rnuftigas tuktan.\n16:23 Den vises hj\u00e4rta g\u00f6r hans mun f\u00f6rst\u00e5ndig och l\u00e4gger l\u00e4rdom p\u00e5 hans l\u00e4ppar, allt mer och mer.\n16:24 Milda ord \u00e4ro honungskakor; de \u00e4ro ljuvliga f\u00f6r sj\u00e4len och en l\u00e4kedom f\u00f6r kroppen.\n16:25 M\u00e5ngen h\u00e5ller sin v\u00e4g f\u00f6r den r\u00e4tta, men p\u00e5 sistone leder den dock till d\u00f6den.\n16:26 Arbetarens hunger hj\u00e4lper honom att arbeta ty hans egen mun driver p\u00e5 honom.\n16:27 F\u00f6rd\u00e4rvlig \u00e4r den m\u00e4nniska som gr\u00e4ver gropar f\u00f6r att skada; det \u00e4r s\u00e5som brunne en eld p\u00e5 hennes l\u00e4ppar.\n16:28 En vr\u00e5ng m\u00e4nniska kommer tr\u00e4ta \u00e5stad, och en \u00f6rontasslare g\u00f6r v\u00e4nner oense.\n16:29 Den or\u00e4ttr\u00e5dige f\u00f6rf\u00f6r sin n\u00e4sta och leder honom in p\u00e5 en v\u00e4g som icke \u00e4r god.\n16:30 Den som ser under lugg, han umg\u00e5s med vr\u00e5nga tankar; den som biter ihop l\u00e4pparna, han \u00e4r f\u00e4rdig med n\u00e5got ont.\n16:31 En \u00e4rekrona \u00e4ro gr\u00e5 h\u00e5r; den vinnes p\u00e5 r\u00e4ttf\u00e4rdighetens v\u00e4g.\n16:32 B\u00e4ttre \u00e4r en t\u00e5lmodig man \u00e4n en stark, och b\u00e4ttre den som styr sitt sinne \u00e4n den som intager en stad.\n16:33 Lotten varder kastad i sk\u00f6tet, men den faller alltid vart HERREN vill.\n17:1 B\u00e4ttre \u00e4r ett torrt br\u00f6dstycke med ro \u00e4n ett hus fullt av h\u00f6gtidsmat med kiv.\n17:2 En f\u00f6rst\u00e5ndig tj\u00e4nare f\u00e5r r\u00e5da \u00f6ver en vanartig son, och bland br\u00f6derna f\u00e5r han skifta arv.\n17:3 Degeln pr\u00f6var silver och sm\u00e4ltugnen guld, s\u00e5 pr\u00f6var HERREN hj\u00e4rtan.\n17:4 En ond m\u00e4nniska aktar p\u00e5 ondskefulla l\u00e4ppar, falskheten lyssnar till f\u00f6rd\u00e4rvliga tungor.\n17:5 Den som bespottar den fattige sm\u00e4dar hans skapare; den som gl\u00e4der sig \u00e5t andras of\u00e4rd bliver icke ostraffad.\n17:6 De gamlas krona \u00e4ro barnbarn, och barnens \u00e4ra \u00e4ro deras f\u00e4der.\n17:7 Stortaliga l\u00e4ppar h\u00f6vas icke d\u00e5ren, mycket mindre l\u00f6gnaktiga l\u00e4ppar en furste.\n17:8 En g\u00e5va \u00e4r en lyckosten i dens \u00f6gon, som ger den; vart den \u00e4n kommer bereder den framg\u00e5ng.\n17:9 Den som skyler vad som \u00e4r brutet, han vill fr\u00e4mja k\u00e4rlek, men den som river upp gammalt, han g\u00f6r v\u00e4nner oense.\n17:10 En f\u00f6rebr\u00e5else verkar mer p\u00e5 den f\u00f6rst\u00e5ndige \u00e4n hundra slag p\u00e5 d\u00e5ren.\n17:11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont \u00e4r, men en budb\u00e4rare utan f\u00f6rbarmande skall s\u00e4ndas mot honom.\n17:12 B\u00e4ttre \u00e4r att m\u00f6ta en bj\u00f6rninna fr\u00e5n vilken man har tagit ungarna, \u00e4n att m\u00f6ta en d\u00e5re i hans of\u00f6rnuft.\n17:13 Den som vederg\u00e4ller gott med ont, fr\u00e5n hans hus skall olyckan icke vika.\n17:14 Att begynna tr\u00e4ta \u00e4r att sl\u00e4ppa ett vattenfl\u00f6de l\u00f6st; h\u00e5ll d\u00e4rf\u00f6r inne, f\u00f6rr\u00e4n kivet har brutit ut.\n17:15 Den som friar den skyldige och den som f\u00e4ller den oskyldige, de \u00e4ro b\u00e5da en styggelse f\u00f6r HERREN.\n17:16 Vartill gagna v\u00e4l penningar i d\u00e5rens hand? Han kunde k\u00f6pa sig vishet, men han saknar f\u00f6rst\u00e5nd.\n17:17 En v\u00e4ns k\u00e4rlek best\u00e5r alltid. och en broder f\u00f6des till hj\u00e4lp i n\u00f6den.\n17:18 En m\u00e4nniska utan f\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r den som giver handslag, den som g\u00e5r i borgen f\u00f6r sin n\u00e4sta.\n17:19 Den som \u00e4lskar split, han \u00e4lskar \u00f6vertr\u00e4delse; Men som bygger sin d\u00f6rr h\u00f6g, han far efter fall.\n17:20 Den som har ett vr\u00e5ngt hj\u00e4rta vinner ingen framg\u00e5ng, och den som har en f\u00f6rv\u00e4nd tunga, han faller i olycka.\n17:21 Den som har f\u00f6tt en d\u00e5raktig son f\u00e5r bedr\u00f6velse av honom, en d\u00e5res fader har ingen gl\u00e4dje.\n17:22 Ett glatt hj\u00e4rta \u00e4r en god l\u00e4kedom, men ett brutet mod tager m\u00e4rgen ur benen.\n17:23 Den ogudaktige tager g\u00e4rna sk\u00e4nker i l\u00f6nndom, f\u00f6r att han skall vr\u00e4nga r\u00e4ttens v\u00e4gar.\n17:24 Den f\u00f6rst\u00e5ndige har sin blick p\u00e5 visheten, men d\u00e5rens \u00f6gon \u00e4ro vid jordens \u00e4nda.\n17:25 En d\u00e5raktig son \u00e4r sin faders gr\u00e4melse och en bitter sorg f\u00f6r henne som har f\u00f6tt honom.\n17:26 Att pliktf\u00e4lla j\u00e4mv\u00e4l den r\u00e4ttf\u00e4rdige \u00e4r icke tillb\u00f6rligt; att sl\u00e5 \u00e4dla m\u00e4n strider mot r\u00e4ttvisan.\n17:27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes \u00e4r en man med f\u00f6rst\u00e5nd.\n17:28 Om den of\u00f6rnuftige tege, s\u00e5 aktades ocks\u00e5 han f\u00f6r vis; den som tillsluter sina l\u00e4ppar \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndig.\n18:1 Den egensinnige f\u00f6ljer sin egen lystnad, med all makt s\u00f6ker han strid.\n18:2 D\u00e5ren fr\u00e5gar ej efter f\u00f6rst\u00e5nd, allenast efter att f\u00e5 l\u00e4gga fram vad han har i hj\u00e4rtat.\n18:3 D\u00e4r den ogudaktige kommer, d\u00e4r kommer f\u00f6rakt, och med skamlig vandel f\u00f6ljer sm\u00e4lek.\n18:4 Orden i en mans mun \u00e4ro s\u00e5som ett djupt vatten, s\u00e5som en fl\u00f6dande b\u00e4ck, en vishetens k\u00e4lla.\n18:5 Att vara partisk f\u00f6r den skyldige \u00e4r icke tillb\u00f6rligt ej heller att vr\u00e4nga r\u00e4tten f\u00f6r den oskyldige.\n18:6 D\u00e5rens l\u00e4ppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.\n18:7 D\u00e5rens mun \u00e4r honom sj\u00e4lv till olycka, och hans l\u00e4ppar \u00e4ro en snara hans liv.\n18:8 \u00d6rontasslarens ord \u00e4ro s\u00e5som l\u00e4ckerbitar och tr\u00e4nga ned till hj\u00e4rtats innand\u00f6men.\n18:9 Den som \u00e4r f\u00f6rsumlig i sitt arbete, han \u00e4r allaredan en broder till r\u00f6varen.\n18:10 HERRENS namn \u00e4r ett starkt torn; den r\u00e4ttf\u00e4rdige hastar dit och varder beskyddad.\n18:11 Den rikes skatter \u00e4ro honom en fast stad, h\u00f6ga murar likna de, i hans inbillning.\n18:12 F\u00f6re fall g\u00e5r h\u00f6gmod i mannens hj\u00e4rta, och \u00f6dmjukhet g\u00e5r f\u00f6re \u00e4ra.\n18:13 Om n\u00e5gon giver svar, f\u00f6rr\u00e4n han har h\u00f6rt, s\u00e5 tillr\u00e4knas det honom s\u00e5som of\u00f6rnuft och skam.\n18:14 Mod uppeh\u00e5ller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan b\u00e4ra det?\n18:15 Den f\u00f6rst\u00e5ndiges hj\u00e4rta f\u00f6rv\u00e4rvar kunskap, och de visas \u00f6ron s\u00f6ka kunskap.\n18:16 G\u00e5vor \u00f6ppna v\u00e4g f\u00f6r en m\u00e4nniska och f\u00f6ra henne fram inf\u00f6r de store.\n18:17 Den som f\u00f6rst l\u00e4gger fram sin sak har r\u00e4tt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det \u00e4r.\n18:18 Lottkastning g\u00f6r en \u00e4nde p\u00e5 tr\u00e4tor, den skiljer mellan m\u00e4ktiga m\u00e4n.\n18:19 En f\u00f6ror\u00e4ttad broder \u00e4r sv\u00e5rare att vinna \u00e4n en fast stad, och tr\u00e4tor \u00e4ro s\u00e5som bommar f\u00f6r ett slott.\n18:20 Av sin muns frukt f\u00e5r envar sin buk m\u00e4ttad, han varder m\u00e4ttad av sina l\u00e4ppars gr\u00f6da.\n18:21 D\u00f6d och liv har tungan i sitt v\u00e5ld, de som g\u00e4rna bruka henne f\u00e5 \u00e4ta hennes frukt.\n18:22 Den som har funnit en r\u00e4tt hustru, han har funnit lycka och har undf\u00e5tt n\u00e5d av HERREN.\n18:23 B\u00f6nfallande \u00e4r den fattiges tal, men den rike svarar med h\u00e5rda ord.\n18:24 Den som \u00e4vlas att f\u00e5 v\u00e4nner, han kommer i olycka; men v\u00e4nner finnas, mer trogna \u00e4n en broder.\n19:1 B\u00e4ttre \u00e4r en fattig man som vandrar i ostrafflighet \u00e4n en man som har vr\u00e5nga l\u00e4ppar och d\u00e4rtill \u00e4r en d\u00e5re.\n19:2 Ett obet\u00e4nksamt sinne, redan det \u00e4r illa; och den som \u00e4r snar p\u00e5 foten, han stiger miste.\n19:3 En m\u00e4nniskas eget of\u00f6rnuft kommer henne p\u00e5 fall, och dock \u00e4r det p\u00e5 HERREN som hennes hj\u00e4rta vredgas\n19:4 Gods skaffar m\u00e5nga v\u00e4nner, men den arme bliver \u00f6vergiven av sin v\u00e4n.\n19:5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som fr\u00e4mjar l\u00f6gn, han kommer icke undan.\n19:6 M\u00e5nga s\u00f6ka en furstes ynnest, och alla \u00e4ro v\u00e4nner till den givmilde.\n19:7 Den fattige \u00e4r hatad av alla sina fr\u00e4nder, \u00e4nnu l\u00e4ngre draga sig hans v\u00e4nner bort ifr\u00e5n honom; han far efter l\u00f6ften som \u00e4ro ett intet.\n19:8 Den som f\u00f6rv\u00e4rvar f\u00f6rst\u00e5nd har sitt liv k\u00e4rt; den som tager vara p\u00e5 insikt, han finner lycka\n19:9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som fr\u00e4mjar l\u00f6gn, han skall f\u00f6rg\u00e5s.\n19:10 Det h\u00f6ves icke d\u00e5ren att hava goda dagar, mycket mindre en tr\u00e4l att r\u00e5da \u00f6ver furstar.\n19:11 F\u00f6rst\u00e5nd g\u00f6r en m\u00e4nniska t\u00e5lmodig, och det \u00e4r hennes \u00e4ra att tillgiva vad n\u00e5gon har brutit.\n19:12 En konungs vrede \u00e4r s\u00e5som ett ungt lejons rytande, hans n\u00e5d \u00e4r s\u00e5som dagg p\u00e5 gr\u00e4set.\n19:13 En d\u00e5raktig son \u00e4r sin faders f\u00f6rd\u00e4rv, och en kvinnas tr\u00e4tor \u00e4ro ett oavl\u00e5tligt takdropp.\n19:14 G\u00e5rd och gods f\u00e5r man i arv fr\u00e5n sina f\u00e4der, men en f\u00f6rst\u00e5ndig hustru \u00e4r en g\u00e5va fr\u00e5n HERREN.\n19:15 L\u00e4ttja f\u00f6rs\u00e4nker i d\u00e5sighet, och den h\u00e5gl\u00f6se f\u00e5r lida hunger.\n19:16 Den som h\u00e5ller budet f\u00e5r beh\u00e5lla sitt liv; den som ej aktar p\u00e5 sin vandel han varder d\u00f6dad.\n19:17 Den som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver den arme, han l\u00e5nar \u00e5t HERREN och f\u00e5r vederg\u00e4llning av honom f\u00f6r vad gott han har gjort.\n19:18 Tukta din son, medan n\u00e5got hopp \u00e4r, och \u00e5tr\u00e5 icke att v\u00e5lla hans d\u00f6d.\n19:19 Den som f\u00f6rg\u00e5r sig i vrede, han m\u00e5 plikta d\u00e4rf\u00f6r, ty om du vill st\u00e4lla till r\u00e4tta, s\u00e5 g\u00f6r du det allenast v\u00e4rre.\n19:20 H\u00f6r r\u00e5d och tag emot tuktan, p\u00e5 det att du f\u00f6r framtiden m\u00e5 bliva vis.\n19:21 M\u00e5nga planer har en man i sitt hj\u00e4rta, men HERRENS r\u00e5d, det bliver best\u00e5ndande.\n19:22 Efter en m\u00e4nniskas goda vilja r\u00e4knas hennes barmh\u00e4rtighet, och en fattig man \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n en som ljuger.\n19:23 HERRENS fruktan f\u00f6r till liv; s\u00e5 f\u00e5r man vila m\u00e4tt och hems\u00f6kes icke av n\u00e5got ont.\n19:24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke f\u00f6ra den \u00e5ter till munnen.\n19:25 Sl\u00e5r man bespottaren, s\u00e5 bliver den f\u00e5kunnige klok; och tillr\u00e4ttavisar man den f\u00f6rst\u00e5ndige, s\u00e5 vinner han kunskap.\n19:26 Den som \u00f6var v\u00e5ld mot sin fader eller driver bort sin moder, han \u00e4r en vanartig och sk\u00e4ndlig son.\n19:27 Min son, om du icke vill h\u00f6ra tuktan, s\u00e5 far du vilse fr\u00e5n de ord som giva kunskap.\n19:28 Ett ont vittne bespottar vad r\u00e4tt \u00e4r, och de ogudaktigas mun \u00e4r glupsk efter or\u00e4tt.\n19:29 Straffdomar ligga redo f\u00f6r bespottarna och slag f\u00f6r d\u00e5rarnas rygg.\n20:1 En bespottare \u00e4r vinet, en larmare \u00e4r rusdrycken, och ovis \u00e4r envar som raglar d\u00e4rav.\n20:2 S\u00e5som ett ungt lejons rytande \u00e4r den skr\u00e4ck en konung ingiver; den som \u00e5drager sig hans vrede har f\u00f6rverkat sitt liv.\n20:3 Det \u00e4r en \u00e4ra f\u00f6r en man att h\u00e5lla sig ifr\u00e5n kiv, den of\u00f6rnuftige s\u00f6ker alltid strid.\n20:4 N\u00e4r h\u00f6sten kommer, vill den late icke pl\u00f6ja; d\u00e4rf\u00f6r s\u00f6ker han vid sk\u00f6rdetiden f\u00f6rg\u00e4ves efter frukt.\n20:5 Planerna i en mans hj\u00e4rta \u00e4ro s\u00e5som ett djupt vatten, men en man med f\u00f6rst\u00e5nd h\u00e4mtar \u00e4nd\u00e5 upp dem.\n20:6 M\u00e5nga finnas, som ropa ut var och en sin barmh\u00e4rtighet; men vem kan finna en man som \u00e4r att lita p\u00e5?\n20:7 Den som vandrar i ostrafflighet s\u00e5som en r\u00e4ttf\u00e4rdig man, hans barn g\u00e5r det val efter honom.\n20:8 En konung, som sitter p\u00e5 domarstolen, rensar med sina \u00f6gons kastskovel bort allt vad ont \u00e4r.\n20:9 Vem kan s\u00e4ga: \u00bbJag har bevarat mitt hj\u00e4rta rent, jag \u00e4r fri ifr\u00e5n synd\u00bb?\n20:10 Tv\u00e5 slags vikt och tv\u00e5 slags m\u00e5tt, det ena som det andra \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN.\n20:11 Redan barnet r\u00f6jer sig i sina g\u00e4rningar, om dess vandel \u00e4r r\u00e4ttskaffens och redlig.\n20:12 \u00d6rat, som h\u00f6r, och \u00f6gat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.\n20:13 \u00c4lska icke s\u00f6mn, p\u00e5 det att du icke m\u00e5 bliva fattig; h\u00e5ll dina \u00f6gon \u00f6ppna, s\u00e5 f\u00e5r du br\u00f6d till fyllest.\n20:14 \u00bbUselt, uselt\u00bb, s\u00e4ger k\u00f6paren; men n\u00e4r han g\u00e5r sin v\u00e4g, rosar han sitt k\u00f6p.\n20:15 Man m\u00e5 hava guld, s\u00e5 ock p\u00e4rlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden \u00e4ro dock l\u00e4ppar som tala f\u00f6rst\u00e5nd.\n20:16 Tag kl\u00e4derna av honom, ty han har g\u00e5tt i borgen f\u00f6r en annan, och panta ut vad han har, f\u00f6r de fr\u00e4mmandes skull.\n20:17 Or\u00e4ttf\u00e5nget br\u00f6d smakar mannen ljuvligt, men efter\u00e5t bliver hans mun full av stenar.\n20:18 Planer hava framg\u00e5ng, n\u00e4r de \u00e4ro v\u00e4l \u00f6verlagda, och med r\u00e5dklokhet m\u00e5 man f\u00f6ra krig.\n20:19 Den som g\u00e5r med f\u00f6rtal, han f\u00f6rr\u00e5der hemligheter; med den som \u00e4r l\u00f6smunt m\u00e5 du ej giva dig i lag.\n20:20 Den som uttalar f\u00f6rbannelser \u00f6ver fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i m\u00f6rkret.\n20:21 Det f\u00f6rv\u00e4rv man i f\u00f6rstone \u00e4vlas efter, det varder p\u00e5 sistone icke v\u00e4lsignat.\n20:22 S\u00e4g icke: \u00bbJag vill vederg\u00e4lla ont med ont\u00bb; f\u00f6rbida HERREN, han skall hj\u00e4lpa dig.\n20:23 Tv\u00e5faldig vikt \u00e4r en styggelse f\u00f6r HERREN, och falsk v\u00e5g \u00e4r icke n\u00e5got gott.\n20:24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en m\u00e4nniska f\u00f6rst\u00e5r icke sj\u00e4lv sin v\u00e4g.\n20:25 Det \u00e4r farligt f\u00f6r en m\u00e4nniska att obet\u00e4nksamt helga n\u00e5got och att \u00f6verv\u00e4ga sina l\u00f6ften, f\u00f6rst n\u00e4r de \u00e4ro gjorda.\n20:26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga s\u00e5som med en kastskovel och l\u00e5ter tr\u00f6skhjulet g\u00e5 \u00f6ver dem.\n20:27 Anden i m\u00e4nniskan \u00e4r en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hj\u00e4rtats innand\u00f6men.\n20:28 Mildhet och trofasthet \u00e4ro en konungs vakt; genom mildhet st\u00f6der han sin tron.\n20:29 De ungas \u00e4ra \u00e4r deras kraft, och de gamlas prydnad \u00e4ro deras gr\u00e5 h\u00e5r.\n20:30 S\u00e5r som svida rena fr\u00e5n ondska, ja, tuktan renar hj\u00e4rtats innand\u00f6men.\n21:1 Konungars hj\u00e4rtan \u00e4ro i HERRENS hand s\u00e5som vattenb\u00e4ckar: han leder dem varthelst han vill.\n21:2 Var man tycker sin v\u00e4g vara den r\u00e4tta, men HERREN \u00e4r den som pr\u00f6var hj\u00e4rtan.\n21:3 Att \u00f6va r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt, det \u00e4r mer v\u00e4rt f\u00f6r HERREN \u00e4n offer.\n21:4 Stolta \u00f6gon och h\u00f6gmodigt hj\u00e4rta -- de ogudaktigas lykta \u00e4r dem till synd.\n21:5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till f\u00f6rlust.\n21:6 De skatter som f\u00f6rv\u00e4rvas genom falsk tunga, de \u00e4ro en f\u00f6rsvinnande dunst och hasta till d\u00f6den.\n21:7 De ogudaktigas \u00f6verv\u00e5ld bortrycker dem sj\u00e4lva, eftersom de icke vilja g\u00f6ra vad r\u00e4tt \u00e4r.\n21:8 En o\u00e4rlig mans v\u00e4g \u00e4r idel vr\u00e5nghet, men en r\u00e4ttskaffens man handla redligt\n21:9 B\u00e4ttre \u00e4r att bo i en vr\u00e5 p\u00e5 taket \u00e4n att hava hela huset gemensamt med en tr\u00e4tgirig kvinna.\n21:10 Den ogudaktiges sj\u00e4l har lust till det onda; hans n\u00e4sta finner ingen barmh\u00e4rtighet hos honom.\n21:11 Straffar man bespottaren, s\u00e5 bliver den f\u00e5kunnige vis: och undervisar man den vise, s\u00e5 inh\u00e4mtar han kunskap.\n21:12 Den R\u00e4ttf\u00e4rdige giver akt p\u00e5 den ogudaktiges hus, han st\u00f6rtar de ogudaktiga i olycka.\n21:13 Den som tillsluter sitt \u00f6ra f\u00f6r den armes rop, han skall sj\u00e4lv ropa utan att f\u00e5 svar.\n21:14 En hemlig g\u00e5va stillar vrede och en sk\u00e4nk i l\u00f6nndom v\u00e5ldsammaste f\u00f6rbittring.\n21:15 Det \u00e4r den r\u00e4ttf\u00e4rdiges gl\u00e4dje att r\u00e4tt skipa, men det \u00e4r og\u00e4rningsm\u00e4nnens skr\u00e4ck.\n21:16 Den m\u00e4nniska som far vilse ifr\u00e5n f\u00f6rst\u00e5ndets v\u00e4g, hon hamnar i skuggornas krets.\n21:17 Den som \u00e4lskar glada dagar varder fattig; den som \u00e4lskar vin och olja bliver icke rik.\n21:18 Den ogudaktige varder given s\u00e5som l\u00f6sepenning f\u00f6r den r\u00e4ttf\u00e4rdige, och den trol\u00f6se s\u00e4ttes i de redligas st\u00e4lle.\n21:19 B\u00e4ttre \u00e4r att bo i ett \u00f6de land \u00e4n med en tr\u00e4tgirig och besv\u00e4rlig kvinna.\n21:20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en d\u00e5raktig m\u00e4nniska f\u00f6rsl\u00f6sar sitt gods.\n21:21 Den som far efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet och godhet, han finner liv, r\u00e4ttf\u00e4rdighet och \u00e4ra.\n21:22 En vis man kan storma en stad full av hj\u00e4ltar och bryta ned det f\u00e4ste som var dess f\u00f6rtr\u00f6stan.\n21:23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv f\u00f6r n\u00f6d.\n21:24 Bespottare m\u00e5 den kallas, som \u00e4r fr\u00e4ck och \u00f6vermodig, den som far fram med fr\u00e4ck f\u00f6rm\u00e4tenhet.\n21:25 Den lates beg\u00e4relse f\u00f6r honom till d\u00f6den, i det att hans h\u00e4nder icke vilja arbeta.\n21:26 Den snikne \u00e4r alltid full av snikenhet; men den r\u00e4ttf\u00e4rdige giver och spar icke.\n21:27 De ogudaktigas offer \u00e4r en styggelse; mycket mer, n\u00e4r det framb\u00e4res i sk\u00e4ndligt upps\u00e5t.\n21:28 Ett l\u00f6gnaktigt vittne skall f\u00f6rg\u00e5s; men en man som h\u00f6r p\u00e5 f\u00e5r allt framgent tala.\n21:29 En ogudaktig man upptr\u00e4der fr\u00e4ckt; men den redlige vandrar sina v\u00e4gar st\u00e5ndaktigt.\n21:30 Ingen vishet, intet f\u00f6rst\u00e5nd, intet r\u00e5d f\u00f6rm\u00e5r n\u00e5got mot HERREN.\n21:31 H\u00e4star rustas ut f\u00f6r stridens dag, men fr\u00e5n HERREN \u00e4r det som segern kommer.\n22:1 Ett gott namn \u00e4r mer v\u00e4rt \u00e4n stor rikedom, ett gott anseende \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n silver och guld.\n22:2 Rik och fattig f\u00e5 leva j\u00e4mte varandra; HERREN har gjort dem b\u00e5da.\n22:3 Den kloke ser faran och s\u00f6ker skydd; men de f\u00e5kunniga l\u00f6pa \u00e5stad och f\u00e5 plikta d\u00e4rf\u00f6r.\n22:4 \u00d6dmjukhet har sin l\u00f6n i HERRENS fruktan, i rikedom, \u00e4ra och liv.\n22:5 T\u00f6rnen och snaror ligga p\u00e5 den vr\u00e5nges v\u00e4g; den som vill bevara sitt liv h\u00e5ller sig fj\u00e4rran ifr\u00e5n dem.\n22:6 V\u00e4nj den unge vid den v\u00e4g han b\u00f6r vandra, s\u00e5 viker han ej d\u00e4rifr\u00e5n, n\u00e4r han bliver gammal.\n22:7 Den rike r\u00e5der \u00f6ver de fattiga, och l\u00e5ntagaren bliver l\u00e5ngivarens tr\u00e4l.\n22:8 Den som s\u00e5r vad or\u00e4tt \u00e4r, han f\u00e5r sk\u00f6rda f\u00f6rd\u00e4rv, och hans \u00f6vermods ris f\u00e5r en \u00e4nde.\n22:9 Den som unnar andra gott, han varder v\u00e4lsignad, ty han giver av sitt br\u00f6d \u00e5t den arme.\n22:10 Driv ut bespottaren, s\u00e5 upph\u00f6r tr\u00e4tan, och tvist och sm\u00e4delse f\u00e5 en \u00e4nde.\n22:11 Den som \u00e4lskar hj\u00e4rtats renhet, den vilkens l\u00e4ppar tala ljuvligt, hans v\u00e4n \u00e4r konungen.\n22:12 HERRENS \u00f6gon bevara den f\u00f6rst\u00e5ndige; d\u00e4rf\u00f6r omst\u00f6rtar han den trol\u00f6ses planer.\n22:13 Den late s\u00e4ger: \u00bbEtt lejon \u00e4r p\u00e5 gatan; d\u00e4rute p\u00e5 torget kunde jag bliva dr\u00e4pt.\u00bb\n22:14 En trol\u00f6s kvinnas mun \u00e4r en djup grop; den som har tr\u00e4ffats av HERRENS vrede, han faller d\u00e4ri.\n22:15 Of\u00f6rnuft l\u00e5der vid barnets hj\u00e4rta, men tuktans ris driver det bort.\n22:16 Den som f\u00f6rtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver \u00e5t den rike v\u00e5llar honom allenast f\u00f6rlust. ----\n22:17 B\u00f6j ditt \u00f6ra h\u00e4rtill, och h\u00f6r de vises ord, och l\u00e4gg mina l\u00e4rdomar p\u00e5 hj\u00e4rtat.\n22:18 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; m\u00e5 de alla ligga redo p\u00e5 dina l\u00e4ppar.\n22:19 F\u00f6r att du skall s\u00e4tta din f\u00f6rtr\u00f6stan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.\n22:20 Ja, redan f\u00f6rut har jag ju skrivit regler f\u00f6r dig och meddelat dig r\u00e5d och insikt,\n22:21 f\u00f6r att l\u00e4ra dig tillf\u00f6rlitliga sanningsord, s\u00e5 att du r\u00e4tt kan svara den som har s\u00e4nt dig \u00e5stad.\n22:22 Plundra icke den arme, d\u00e4rf\u00f6r att han \u00e4r arm, och f\u00f6rtrampa icke den fattige porten.\n22:23 Ty HERREN skall utf\u00f6ra deras sak, och dem som r\u00f6va fr\u00e5n dem skall han ber\u00f6va livet.\n22:24 Giv dig icke i s\u00e4llskap med den som l\u00e4tt vredgas eller i lag med en snarsticken man,\n22:25 p\u00e5 det att du icke m\u00e5 l\u00e4ra dig hans v\u00e4gar och bereda en snara f\u00f6r ditt liv.\n22:26 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som g\u00e5 i borgen f\u00f6r l\u00e5n.\n22:27 Icke vill du att man skall taga ifr\u00e5n dig s\u00e4ngen d\u00e4r du ligger, om du icke har n\u00e5got att betala med?\n22:28 Flytta icke ett gammalt r\u00e5m\u00e4rke, ett s\u00e5dant som dina f\u00e4der hava satt upp.\n22:29 Ser du en man som \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rfaren i sin syssla, hans plats \u00e4r att tj\u00e4na konungar; icke m\u00e5 han tj\u00e4na ringa m\u00e4n.\n23:1 N\u00e4r du sitter till bords med en furste, s\u00e5 besinna v\u00e4l vad du har framf\u00f6r dig,\n23:2 och s\u00e4tt en kniv p\u00e5 din strupe, om du \u00e4r alltf\u00f6r hungrig.\n23:3 Var ej lysten efter hans smakliga r\u00e4tter, ty de \u00e4ro en bedr\u00e4glig kost.\n23:4 M\u00f6da dig icke f\u00f6r att bliva rik; avst\u00e5 fr\u00e5n att bruka klokskap.\n23:5 L\u00e5t icke dina blickar flyga efter det som ej har best\u00e5nd; ty f\u00f6rvisso g\u00f6r det sig vingar och flyger sin v\u00e4g, s\u00e5som \u00f6rnen mot himmelen.\n23:6 \u00c4t icke den missunnsammes br\u00f6d, och var ej lysten efter hans smakliga r\u00e4tter;\n23:7 ty han f\u00f6rfar efter sina sj\u00e4lviska ber\u00e4kningar. \u00bb\u00c4t och drick\u00bb kan han val s\u00e4ga till dig, men hans hj\u00e4rta \u00e4r icke med dig.\n23:8 Den bit du har \u00e4tit m\u00e5ste du utspy, och dina v\u00e4nliga ord har du f\u00f6rspillt.\n23:9 Tala icke f\u00f6r en d\u00e5res \u00f6ron, ty han f\u00f6raktar vad klokt du s\u00e4ger.\n23:10 Flytta icke ett gammalt r\u00e5m\u00e4rke, och g\u00f6r icke intr\u00e5ng p\u00e5 de faderl\u00f6sas \u00e5krar.\n23:11 Ty deras b\u00f6rdeman \u00e4r stark; han skall utf\u00f6ra deras sak mot dig.\n23:12 V\u00e4nd ditt hj\u00e4rta till tuktan och dina \u00f6ron till de ord som giva kunskap.\n23:13 L\u00e5t icke gossen vara utan aga; ty om du sl\u00e5r honom med riset, s\u00e5 bevaras han fr\u00e5n d\u00f6den;\n23:14 ja, om du sl\u00e5r honom med riset, s\u00e5 r\u00e4ddar du hans sj\u00e4l undan d\u00f6dsriket.\n23:15 Min son, om ditt hj\u00e4rta bliver vist, s\u00e5 gl\u00e4der sig ock mitt hj\u00e4rta;\n23:16 ja, mitt innersta fr\u00f6jdar sig, n\u00e4r dina l\u00e4ppar tala vad r\u00e4tt \u00e4r.\n23:17 L\u00e5t icke ditt hj\u00e4rta avundas syndare, men nit\u00e4lska f\u00f6r HERRENS fruktan best\u00e4ndigt.\n23:18 F\u00f6rvisso har du d\u00e5 en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.\n23:19 H\u00f6r, du min son, och bliv vis, och l\u00e5t ditt hj\u00e4rta g\u00e5 r\u00e4tta v\u00e4gar.\n23:20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som \u00e4ro \u00f6verd\u00e5diga i mat.\n23:21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och s\u00f6mnaktighet giver trasiga kl\u00e4der.\n23:22 H\u00f6r din fader, som har f\u00f6tt dig, och f\u00f6rakta icke din moder, n\u00e4r hon varder gammal.\n23:23 S\u00f6k f\u00f6rv\u00e4rva sanning, och avh\u00e4nd dig henne icke, s\u00f6k vishet och tukt och f\u00f6rst\u00e5nd.\n23:24 Stor fr\u00f6jd har den r\u00e4ttf\u00e4rdiges fader; den som har f\u00e5tt en vis son har gl\u00e4dje av honom.\n23:25 M\u00e5 d\u00e5 din fader och din moder f\u00e5 gl\u00e4dje, och m\u00e5 hon som har f\u00f6tt dig kunna fr\u00f6jda sig.\n23:26 Giv mig, min son, ditt hj\u00e4rta, och l\u00e5t mina v\u00e4gar behaga dina \u00f6gon.\n23:27 Ty sk\u00f6kan \u00e4r en djup grop, och n\u00e4stans hustru \u00e4r en tr\u00e5ng brunn.\n23:28 Ja, s\u00e5som en r\u00f6vare ligger hon p\u00e5 lur och de trol\u00f6sas antal f\u00f6r\u00f6kar hon bland m\u00e4nniskorna.\n23:29 Var \u00e4r ve, var \u00e4r j\u00e4mmer? Var \u00e4ro tr\u00e4tor, var \u00e4r klagan? Var \u00e4ro s\u00e5r utan sak? Var \u00e4ro \u00f6gon h\u00f6ljda i dunkel?\n23:30 Jo, d\u00e4r man l\u00e4nge sitter kvar vid vinet, d\u00e4r man samlas f\u00f6r att pr\u00f6va kryddade drycker.\n23:31 S\u00e5 se d\u00e5 icke p\u00e5 vinet, att det \u00e4r s\u00e5 r\u00f6tt, att det giver s\u00e5dan glans i b\u00e4garen, och att det s\u00e5 l\u00e4tt rinner ned.\n23:32 P\u00e5 sistone stinger det ju s\u00e5som ormen, och likt basilisken sprutar det gift.\n23:33 Dina \u00f6gon f\u00e5 d\u00e5 sk\u00e5da s\u00e4llsamma syner, och ditt hj\u00e4rta talar f\u00f6rv\u00e4nda ting.\n23:34 Det \u00e4r dig s\u00e5som l\u00e5ge du i havets djup, eller s\u00e5som sv\u00e4vade du uppe i en mast:\n23:35 \u00bbDe sl\u00e5 mig, men \u00e5t v\u00e5llar mig ingen sm\u00e4rta, de st\u00f6ta mig, men jag k\u00e4nner det icke. N\u00e4r skall jag d\u00e5 vakna upp, s\u00e5 att jag \u00e5terigen f\u00e5r skaffa mig s\u00e5dant?\u00bb\n24:1 Avundas icke onda m\u00e4nniskor, och hav ingen lust till att vara med dem.\n24:2 Ty p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ld t\u00e4nka deras hj\u00e4rtan, och deras l\u00e4ppar tala olycka.\n24:3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom f\u00f6rst\u00e5nd h\u00e5lles det vid makt.\n24:4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt \u00e4r.\n24:5 En vis man \u00e4r stark, och en man med f\u00f6rst\u00e5nd \u00e4r v\u00e4ldig i kraft.\n24:6 Ja, med r\u00e5dklokhet skall man f\u00f6ra krig, och d\u00e4r de r\u00e5dvisa \u00e4ro m\u00e5nga, d\u00e4r g\u00e5r det v\u00e4l.\n24:7 S\u00e4llsynt korall \u00e4r visheten f\u00f6r den of\u00f6rnuftige, i porten kan han icke uppl\u00e5ta sin mun.\n24:8 Den som t\u00e4nker ut onda anslag, honom m\u00e5 man kalla en r\u00e4nksmidare.\n24:9 Ett of\u00f6rnuftigt p\u00e5fund \u00e4r synden, och bespottaren \u00e4r en styggelse f\u00f6r m\u00e4nniskor.\n24:10 L\u00e5ter du modet falla, n\u00e4r n\u00f6d kommer p\u00e5, s\u00e5 saknar du n\u00f6dig kraft.\n24:11 R\u00e4dda dem som sl\u00e4pas till d\u00f6den, och bist\u00e5 dem som stappla till avr\u00e4ttsplatsen.\n24:12 Om du s\u00e4ger: \u00bbSe, vi visste det icke\u00bb, s\u00e5 bet\u00e4nk om ej han som pr\u00f6var hj\u00e4rtan m\u00e4rker det, och om ej han som har akt p\u00e5 din sj\u00e4l vet det. Och han skall vederg\u00e4lla var och en efter hans g\u00e4rningar.\n24:13 \u00c4t honung, min son, ty det \u00e4r gott, och sj\u00e4lvrunnen honung \u00e4r s\u00f6t f\u00f6r din mun.\n24:14 Lik s\u00e5dan m\u00e5 du r\u00e4kna visheten f\u00f6r din sj\u00e4l. Om du finner henne, s\u00e5 har du en framtid, och ditt hopp varder d\u00e5 icke om intet.\n24:15 Lura icke, du ogudaktige, p\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdiges boning, \u00f6va intet v\u00e5ld mot hans vilostad.\n24:16 Ty den r\u00e4ttf\u00e4rdige faller sju g\u00e5nger och st\u00e5r \u00e5ter upp; men de ogudaktiga st\u00f6rta \u00f6ver \u00e4nda olyckan.\n24:17 Gl\u00e4d dig icke, n\u00e4r din fiende faller, och l\u00e5t ej ditt hj\u00e4rta fr\u00f6jda sig, n\u00e4r han st\u00f6rtar \u00f6ver \u00e4nda,\n24:18 p\u00e5 det att HERREN ej m\u00e5 se det med misshag och flytta sin vrede ifr\u00e5n honom.\n24:19 Harmas icke \u00f6ver de onda, avundas icke de ogudaktiga.\n24:20 Ty den som \u00e4r ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.\n24:21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsm\u00e4n.\n24:22 Ty pl\u00f6tsligt skall of\u00e4rd komma \u00f6ver dem, och vem vet n\u00e4r deras \u00e5r f\u00e5 en olycklig \u00e4nde? ----\n24:23 Dessa ord \u00e4ro ock av visa m\u00e4n. Att hava anseende till personen, n\u00e4r man d\u00f6mer, \u00e4r icke tillb\u00f6rligt.\n24:24 Den som s\u00e4ger till den skyldige: \u00bbDu \u00e4r oskyldig\u00bb, honom skola folk f\u00f6rbanna, honom skola folkslag \u00f6nska of\u00e4rd.\n24:25 Men dem som skipa r\u00e4ttvisa skall det g\u00e5 v\u00e4l, och \u00f6ver dem skall komma v\u00e4lsignelse av vad gott \u00e4r.\n24:26 En kyss p\u00e5 l\u00e4pparna \u00e4r det, n\u00e4r n\u00e5gon giver ett r\u00e4tt svar.\n24:27 Fullborda ditt arbete p\u00e5 marken, g\u00f6r allting redo \u00e5t dig p\u00e5 \u00e5kern; sedan m\u00e5 du bygga dig bo.\n24:28 B\u00e4r icke vittnesb\u00f6rd mot din n\u00e4sta utan sak; icke vill du bedraga med dina l\u00e4ppar?\n24:29 S\u00e4g icke: \u00bbS\u00e5som han gjorde mot mig vill jag g\u00f6ra mot honom, jag vill vederg\u00e4lla mannen efter hans g\u00e4rningar.\u00bb\n24:30 Jag gick f\u00f6rbi en lat mans \u00e5ker, en of\u00f6rst\u00e5ndig m\u00e4nniskas ving\u00e5rd.\n24:31 Och se, den var alldeles full av ogr\u00e4s, dess mark var \u00f6vert\u00e4ckt av n\u00e4sslor, och dess stenmur l\u00e5g nedriven.\n24:32 Och jag betraktade det och aktade d\u00e4rp\u00e5, jag s\u00e5g det och tog varning d\u00e4rav.\n24:33 Ja, sov \u00e4nnu litet, slumra \u00e4nnu litet, l\u00e4gg \u00e4nnu litet h\u00e4nderna i kors f\u00f6r att vila,\n24:34 s\u00e5 skall fattigdomen komma farande \u00f6ver dig, och armodet s\u00e5som en v\u00e4pnad man.\n25:1 Dessa ordspr\u00e5k \u00e4ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, m\u00e4n hava gjort detta utdrag.\n25:2 Det \u00e4r Guds \u00e4ra att f\u00f6rd\u00f6lja en sak, men konungars \u00e4ra att utforska en sak.\n25:3 Himmelens h\u00f6jd och jordens djup och konungars hj\u00e4rtan kan ingen utrannsaka.\n25:4 Skaffa slagget bort ifr\u00e5n silvret, s\u00e5 f\u00e5r guldsmeden fram en klenod d\u00e4rav.\n25:5 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tj\u00e4nst, s\u00e5 varder hans tron bef\u00e4st genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n25:6 F\u00f6rh\u00e4v dig icke inf\u00f6r konungen, och tr\u00e4d icke fram p\u00e5 de stores plats.\n25:7 Ty det \u00e4r b\u00e4ttre att man s\u00e4ger till dig: \u00bbStig hitupp\u00bb, \u00e4n att man flyttar ned dig f\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rn\u00e4mligare man, n\u00e5gon som dina \u00f6gon redan hava sett.\n25:8 Var icke f\u00f6r hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest g\u00f6ra l\u00e4ngre fram, om din vederpart kommer dig p\u00e5 skam?\n25:9 Utf\u00f6r din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet,\n25:10 p\u00e5 det att icke envar som h\u00f6r det m\u00e5 lasta dig och ditt rykte bliva ont f\u00f6r best\u00e4ndigt.\n25:11 Gyllene \u00e4pplen i silversk\u00e5lar \u00e4ro ord som talas i r\u00e4ttan tid.\n25:12 S\u00e5som en gyllene \u00f6rring passar till ett br\u00f6stsp\u00e4nne av fint guld, s\u00e5 passar en vis bestraffare till ett h\u00f6rsamt \u00f6ra.\n25:13 S\u00e5som sn\u00f6ns svalka p\u00e5 en sk\u00f6rdedag, s\u00e5 \u00e4r en p\u00e5litlig budb\u00e4rare f\u00f6r avs\u00e4ndaren; sin herres sj\u00e4l vederkvicker han.\n25:14 S\u00e5som regnskyar och bl\u00e5st, och likv\u00e4l intet regn, s\u00e5 \u00e4r en man som skryter med givmildhet, men icke h\u00e5ller ord.\n25:15 Genom t\u00e5lamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.\n25:16 Om du finner honung, s\u00e5 \u00e4t icke mer \u00e4n du t\u00e5l, s\u00e5 att du ej bliver \u00f6verm\u00e4tt d\u00e4rav och f\u00e5r utspy den.\n25:17 L\u00e5t din fot icke f\u00f6r ofta komma i din v\u00e4ns hus, S\u00e5 att han ej bliver m\u00e4tt p\u00e5 dig och f\u00e5r motvilja mot dig.\n25:18 En stridshammare och ett sv\u00e4rd och en skarp pil \u00e4r den som b\u00e4r falskt vittnesb\u00f6rd mot sin n\u00e4sta.\n25:19 S\u00e5som en gnagande tand och s\u00e5som ett skadedjurs fot \u00e4r den trol\u00f6ses tillf\u00f6rsikt p\u00e5 n\u00f6dens dag.\n25:20 S\u00e5som att taga av dig manteln p\u00e5 en vinterdag, och s\u00e5som syra p\u00e5 lutsalt, s\u00e5 \u00e4r det att sjunga visor f\u00f6r ett sorgset hj\u00e4rta.\n25:21 Om din ov\u00e4n \u00e4r hungrig, s\u00e5 giv honom att \u00e4ta, och om han \u00e4r t\u00f6rstig, s\u00e5 giv honom att dricka;\n25:22 s\u00e5 samlar du gl\u00f6dande kol p\u00e5 hans huvud, och HERREN skall vederg\u00e4lla dig.\n25:23 Nordanvind f\u00f6der regn och en tasslande tunga mulna ansikten.\n25:24 B\u00e4ttre \u00e4r att bo i en vr\u00e5 p\u00e5 taket \u00e4n att hava hela huset gemensamt med en tr\u00e4tgirig kvinna.\n25:25 S\u00e5som friskt vatten f\u00f6r den f\u00f6rsm\u00e4ktande, s\u00e5 \u00e4r ett gott budskap ifr\u00e5n fj\u00e4rran land.\n25:26 S\u00e5som en grumlad k\u00e4lla och en f\u00f6rd\u00e4rvad brunn, s\u00e5 \u00e4r en r\u00e4ttf\u00e4rdig som vacklar inf\u00f6r den ogudaktige.\n25:27 Att \u00e4ta f\u00f6r mycket honung \u00e4r icke gott, och den som vinner \u00e4ra f\u00e5r sin \u00e4ra nagelfaren.\n25:28 S\u00e5som en stad vars murar \u00e4ro nedbrutna och borta, s\u00e5 \u00e4r en man som icke kan styra sitt sinne.\n26:1 S\u00e5som sn\u00f6 icke h\u00f6r till sommaren och regn icke till sk\u00f6rdetiden, s\u00e5 h\u00f6ves det ej heller att d\u00e5ren f\u00e5r \u00e4ra.\n26:2 S\u00e5som sparven far sin kos, och s\u00e5som svalan flyger bort, s\u00e5 far en of\u00f6rtj\u00e4nt f\u00f6rbannelse f\u00f6rbi.\n26:3 Piskan f\u00f6r h\u00e4sten, betslet f\u00f6r \u00e5snan och riset f\u00f6r d\u00e5rarnas rygg!\n26:4 Svara icke d\u00e5ren efter hans of\u00f6rnuft, s\u00e5 att du icke sj\u00e4lv bliver honom lik.\n26:5 Svara d\u00e5ren efter hans of\u00f6rnuft, f\u00f6r att han icke m\u00e5 tycka sig vara vis.\n26:6 Den som s\u00e4nder bud med en d\u00e5re, han hugger sj\u00e4lv av sig f\u00f6tterna, och f\u00e5r olycka till dryck.\n26:7 Lika den lames ben, som h\u00e4nga kraftl\u00f6sa ned, \u00e4ro ordspr\u00e5k i d\u00e5rars mun.\n26:8 S\u00e5som att binda slungstenen fast vid slungan, s\u00e5 \u00e4r det att giva \u00e4ra \u00e5t en d\u00e5re.\n26:9 S\u00e5som n\u00e4r en t\u00f6rntagg kommer i en drucken mans hand, s\u00e5 \u00e4r det med ordspr\u00e5k i d\u00e5rars mun.\n26:10 En m\u00e4stare g\u00f6r sj\u00e4lv allt, men d\u00e5ren lejer, och lejer vem som kommer.\n26:11 Lik en hund som v\u00e4nder \u00e5ter till i sina spyor d\u00e5re som p\u00e5 nytt begynner sitt of\u00f6rnuft.\n26:12 Ser du en man som tycker sig sj\u00e4lv vara vis, det \u00e4r mer hopp om en d\u00e5re \u00e4n om honom.\n26:13 Den late s\u00e4ger: \u00bbEtt vilddjur \u00e4r p\u00e5 v\u00e4gen, ja, ett lejon \u00e4r p\u00e5 gatorna.\n26:14 D\u00f6rren v\u00e4nder sig p\u00e5 sitt g\u00e5ngj\u00e4rn, och den late v\u00e4nder sig i sin s\u00e4ng.\n26:15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det m\u00f6dosamt att f\u00f6ra den \u00e5ter till munnen.\n26:16 Den late tycker sig vara vis, mer \u00e4n sju som giva f\u00f6rst\u00e5ndiga svar.\n26:17 Lik en som griper en hund i \u00f6ronen \u00e4r den som f\u00f6rivrar sig vid andras kiv, d\u00e4r han g\u00e5r fram.\n26:18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och d\u00f6dar,\n26:19 \u00e4r en man som bedrager sin n\u00e4sta och sedan s\u00e4ger: \u00bbJag gjorde det ju p\u00e5 sk\u00e4mt.\u00bb\n26:20 N\u00e4r veden tager slut, slocknar elden. och n\u00e4r \u00f6rontasslaren \u00e4r borta, stillas tr\u00e4tan.\n26:21 S\u00e5som gl\u00f6d kommer av kol, och eld av ved, s\u00e5 uppt\u00e4ndes kiv av en tr\u00e4tgirig man.\n26:22 \u00d6rontasslarens ord \u00e4ro s\u00e5som l\u00e4ckerbitar och tr\u00e4nga ned till hj\u00e4rtats innand\u00f6men.\n26:23 S\u00e5som silverglasering p\u00e5 ett s\u00f6ndrigt lerk\u00e4rl \u00e4ro k\u00e4rleksgl\u00f6dande l\u00e4ppar, d\u00e4r hj\u00e4rtat \u00e4r ondskefullt.\n26:24 En fiende f\u00f6rst\u00e4ller sig i sitt tal, men i sitt hj\u00e4rta b\u00e4r han p\u00e5 svek.\n26:25 Om han g\u00f6r sin r\u00f6st ljuvlig, s\u00e5 tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse \u00e4r i hans hj\u00e4rta.\n26:26 Hatet brukar list att f\u00f6rd\u00f6lja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i f\u00f6rsamlingen.\n26:27 Den som gr\u00e4ver en grop, han faller sj\u00e4lv d\u00e4ri, och den som v\u00e4ltrar upp en sten, p\u00e5 honom rullar den tillbaka.\n26:28 En l\u00f6gnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall \u00e5stad.\n27:1 Ber\u00f6m dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan b\u00e4ra i sitt sk\u00f6te.\n27:2 M\u00e5 en annan ber\u00f6mma dig, och icke din egen mun, fr\u00e4mmande, och icke dina egna l\u00e4ppar.\n27:3 Sten \u00e4r tung, och sand \u00e4r sv\u00e5r att b\u00e4ra, men tyngre \u00e4n b\u00e5da \u00e4r f\u00f6rargelse genom en of\u00f6rnuftig man.\n27:4 Vrede \u00e4r en grym sak och harm en st\u00f6rtflod, men vem kan best\u00e5 mot svartsjuka?\n27:5 B\u00e4ttre \u00e4r \u00f6ppen tillr\u00e4ttavisning \u00e4n k\u00e4rlek som h\u00e5lles f\u00f6rdold.\n27:6 V\u00e4nnens slag givas i trofasthet, men ov\u00e4nnens kyssar till \u00f6verfl\u00f6d.\n27:7 Den m\u00e4tte trampar honung under f\u00f6tterna, men den hungrige finner allt vad bittert \u00e4r s\u00f6tt.\n27:8 Lik en f\u00e5gel som har m\u00e5st fly ifr\u00e5n sitt bo \u00e4r en man som har m\u00e5st fly ifr\u00e5n sitt hem.\n27:9 Salvor och r\u00f6kelse g\u00f6ra hj\u00e4rtat glatt, \u00f6mhet hos en v\u00e4n som giver v\u00e4lbet\u00e4nkta r\u00e5d.\n27:10 Din v\u00e4n och din faders v\u00e4n m\u00e5 du icke l\u00e5ta fara, g\u00e5 icke till din broders hus, n\u00e4r of\u00e4rd drabbar dig; b\u00e4ttre \u00e4r en granne som st\u00e5r dig n\u00e4ra \u00e4n broder som st\u00e5r dig fj\u00e4rran.\n27:11 Bliv vis, min son, s\u00e5 gl\u00e4der du mitt hj\u00e4rta; jag kan d\u00e5 giva den svar, som sm\u00e4dar mig.\n27:12 Den kloke ser faran och s\u00f6ker skydd; de f\u00e5kunniga l\u00f6pa \u00e5stad och f\u00e5 plikta d\u00e4rf\u00f6r.\n27:13 Tag kl\u00e4derna av honom, ty han har g\u00e5tt i borgen f\u00f6r en annan, och panta ut vad han har, f\u00f6r den fr\u00e4mmande kvinnans skull.\n27:14 Den som v\u00e4lsignar sin n\u00e4sta med h\u00f6g r\u00f6st bittida om morgonen, honom kan det tillr\u00e4knas s\u00e5som en f\u00f6rbannelse.\n27:15 Ett oavl\u00e5tligt takdropp p\u00e5 en regnig dag och en tr\u00e4tgirig kvinna, det kan aktas lika.\n27:16 Den som vill l\u00e4gga band p\u00e5 en s\u00e5dan vill l\u00e4gga band p\u00e5 vinden, och hala oljan m\u00f6ter hans h\u00f6gra hand.\n27:17 J\u00e4rn giver sk\u00e4rpa \u00e5t j\u00e4rn; s\u00e5 sk\u00e4rper den ena m\u00e4nniskan den andra.\n27:18 Den som v\u00e5rdar sitt fikontr\u00e4d, han f\u00e5r \u00e4ta dess frukt; och den som v\u00e5rdar sig om sin herre, han kommer till \u00e4ra.\n27:19 S\u00e5som spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, s\u00e5 avspeglar den ena m\u00e4nniskans hj\u00e4rta den andras.\n27:20 D\u00f6dsriket och avgrunden kunna icke m\u00e4ttas; s\u00e5 bliva ej heller m\u00e4nniskans \u00f6gon m\u00e4tta.\n27:21 Silvret pr\u00f6vas genom degeln och guldet genom sm\u00e4ltugnen, s\u00e5 ock en man genom sitt rykte.\n27:22 Om du st\u00f6tte den of\u00f6rnuftige mortel med en st\u00f6t, bland grynen, s\u00e5 skulle hans of\u00f6rnuft \u00e4nd\u00e5 g\u00e5 ur honom.\n27:23 Se v\u00e4l till dina f\u00e5r, och hav akt p\u00e5 dina hjordar.\n27:24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; best\u00e5r ens en krona fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte?\n27:25 N\u00e4r ny brodd skjuter upp efter gr\u00e4set som f\u00f6rsvann, och n\u00e4r foder samlas in p\u00e5 bergen,\n27:26 d\u00e5 \u00e4ger du lamm till att bereda dig kl\u00e4der och bockar till att k\u00f6pa dig \u00e5ker;\n27:27 d\u00e5 giva dig getterna mj\u00f6lk nog, till f\u00f6da \u00e5t dig sj\u00e4lv och ditt hus och till underh\u00e5ll \u00e5t dina tj\u00e4narinnor.\n28:1 De ogudaktiga fly, om ock ingen f\u00f6rf\u00f6ljer dem; men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00e4ro of\u00f6rskr\u00e4ckta s\u00e5som unga lejon.\n28:2 F\u00f6r sin \u00f6vertr\u00e4delses skull f\u00e5r ett land m\u00e5nga herrar; men d\u00e4r folket har f\u00f6rst\u00e5nd och inser vad r\u00e4tt \u00e4r, d\u00e4r bliver det best\u00e5ndande.\n28:3 En usel herre, som f\u00f6rtrycker de arma, \u00e4r ett regn som f\u00f6rh\u00e4rjar i st\u00e4llet f\u00f6r att giva br\u00f6d.\n28:4 De som \u00f6vergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som h\u00e5lla lagen g\u00e5 till strids mot dem.\n28:5 Onda m\u00e4nniskor f\u00f6rst\u00e5 icke vad r\u00e4tt \u00e4r, men de som s\u00f6ka HERREN, de f\u00f6rst\u00e5 allt.\n28:6 B\u00e4ttre \u00e4r en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vr\u00e5nghet g\u00e5r dubbla v\u00e4gar.\n28:7 Den yngling \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i s\u00e4llskap med sl\u00f6sare g\u00f6r sin fader skam.\n28:8 De som f\u00f6r\u00f6kar sitt gods genom ocker och r\u00e4ntor, han samlar \u00e5t den som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver de arma.\n28:9 Om n\u00e5gon v\u00e4nder bort sitt \u00f6ra och icke vill h\u00f6ra lagen, s\u00e5 \u00e4r till och med hans b\u00f6n en styggelse.\n28:10 Den som leder de redliga vilse in p\u00e5 en ond v\u00e4g, han faller sj\u00e4lv i sin grop; men de ostraffliga f\u00e5 till sin arvedel vad gott \u00e4r.\n28:11 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med f\u00f6rst\u00e5nd uppdagar hurudan han \u00e4r.\n28:12 N\u00e4r de r\u00e4ttf\u00e4rdiga triumfera, st\u00e5r allt h\u00e4rligt till; men n\u00e4r de ogudaktiga komma till makt, f\u00e5r man leta efter m\u00e4nniskor.\n28:13 Den som f\u00f6rd\u00f6ljer sina \u00f6vertr\u00e4delser, honom g\u00e5r det icke v\u00e4l; men den som bek\u00e4nner och \u00f6vergiver dem, han f\u00e5r barmh\u00e4rtighet.\n28:14 S\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska som st\u00e4ndigt tager sig till vara; men den som f\u00f6rh\u00e4rdar sitt hj\u00e4rta, han faller i olycka.\n28:15 Lik ett rytande lejon och en glupande bj\u00f6rn \u00e4r en ogudaktig furste \u00f6ver ett fattigt folk.\n28:16 Du furste utan f\u00f6rst\u00e5nd, du som \u00f6var mycket v\u00e5ld, att den som hatar or\u00e4tt vinning, han skall l\u00e4nge leva.\n28:17 En m\u00e4nniska som tryckes av blodskuld bliver en flykting \u00e4nda till sin grav, och ingen m\u00e5 hj\u00e4lpa en s\u00e5dan.\n28:18 Den som vandrar ostraffligt, han bliver fr\u00e4lst; men den som i vr\u00e5nghet g\u00e5r dubbla v\u00e4gar, han faller p\u00e5 en av dem.\n28:19 Den som brukar sin \u00e5ker f\u00e5r br\u00f6d till fyllest; men den som far efter f\u00e5f\u00e4ngliga ting f\u00e5r fattigdom till fyllest.\n28:20 En redlig man f\u00e5r mycken v\u00e4lsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.\n28:21 Att hava anseende till personen \u00e4r icke tillb\u00f6rligt; men f\u00f6r ett stycke br\u00f6d g\u00f6r sig m\u00e5ngen till \u00f6vertr\u00e4dare.\n28:22 Den missunnsamme \u00e4vlas efter \u00e4godelar och f\u00f6rst\u00e5r icke att brist skall komma \u00f6ver honom.\n28:23 Den som tillr\u00e4ttavisar en avf\u00e4lling skall vinna ynnest, mer \u00e4n den som g\u00f6r sin tunga hal.\n28:24 Den som plundrar sin fader eller sin moder och s\u00e4ger: \u00bbDet \u00e4r ingen synd\u00bb, han \u00e4r stallbroder till r\u00f6varen.\n28:25 Den som \u00e4r lysten efter vinning uppv\u00e4cker tr\u00e4ta; men den som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN varder rikligen m\u00e4ttad.\n28:26 Den som f\u00f6rlitar sig p\u00e5 sitt f\u00f6rst\u00e5nd, han \u00e4r en d\u00e5re; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.\n28:27 Den som giver \u00e5t den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina \u00f6gon drabbas av mycken f\u00f6rbannelse.\n28:28 N\u00e4r de ogudaktiga komma till makt, g\u00f6mma sig m\u00e4nniskorna; men n\u00e4r de f\u00f6rg\u00e5s, v\u00e4xa de r\u00e4ttf\u00e4rdiga till.\n29:1 Den som f\u00e5r mycken tillr\u00e4ttavisning, men f\u00f6rbliver h\u00e5rdnackad, han varder of\u00f6rt\u00e4nkt krossad utan r\u00e4ddning.\n29:2 N\u00e4r de r\u00e4ttf\u00e4rdiga v\u00e4xa till, gl\u00e4der sig folket, men n\u00e4r den ogudaktige kommer till v\u00e4lde, suckar folket.\n29:3 Den som \u00e4lskar vishet g\u00f6r sin fader gl\u00e4dje; men den som giver sig i s\u00e4llskap med sk\u00f6kor f\u00f6rst\u00f6r vad han \u00e4ger.\n29:4 Genom r\u00e4ttvisa h\u00e5ller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar g\u00e4rder, har f\u00f6rd\u00e4rvar det.\n29:5 Den man som smickrar sin n\u00e4sta han breder ut ett n\u00e4t f\u00f6r han f\u00f6tter.\n29:6 En ond m\u00e4nniskas \u00f6vertr\u00e4delse bliver henne en snara, men den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00e5r jubla och gl\u00e4djas.\n29:7 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige v\u00e5rdar sig om de armas sak, men den ogudaktige f\u00f6rst\u00e5r intet.\n29:8 Bespottare uppvigla staden, men visa m\u00e4n stilla vreden.\n29:9 N\u00e4r en vis man vill g\u00e5 till r\u00e4tta med en of\u00f6rnuftig man, d\u00e5 vredgas denne eller ler, och har ingen ro.\n29:10 De blodgiriga hata den som \u00e4r ostrafflig, men de redliga s\u00f6ka skydda hans liv.\n29:11 D\u00e5ren sl\u00e4pper all sin vrede l\u00f6s, men den vise stillar den till slut.\n29:12 Den furste som aktar p\u00e5 l\u00f6gnaktigt tal, hans tj\u00e4nare \u00e4ro alla ogudaktiga.\n29:13 Den fattige och f\u00f6rtryckaren f\u00e5 leva j\u00e4mte varandra; av HERREN f\u00e5 b\u00e5das \u00f6gon sitt ljus.\n29:14 Den konung som d\u00f6mer de armas r\u00e4tt. hans tron skall best\u00e5 evinnerligen.\n29:15 Ris och tillr\u00e4ttavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam \u00f6ver sin moder.\n29:16 D\u00e4r de ogudaktiga v\u00e4xa till, d\u00e4r v\u00e4xer \u00f6vertr\u00e4delsen till, men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola se deras fall med lust.\n29:17 Tukta din son, s\u00e5 skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis \u00e5t din sj\u00e4l.\n29:18 D\u00e4r profetia icke finnes, d\u00e4r bliver folket tygell\u00f6st; men s\u00e4ll \u00e4r den som h\u00e5ller lagen.\n29:19 Med ord kan man icke tukta en tj\u00e4nare ty om han \u00e4n f\u00f6rst\u00e5r, s\u00e5 r\u00e4ttar han sig icke d\u00e4refter.\n29:20 Ser du en man som \u00e4r snar till att tala, det \u00e4r mer hopp om en d\u00e5re \u00e4n om honom.\n29:21 Om n\u00e5gon \u00e4r f\u00f6r efterl\u00e5ten mot sin tj\u00e4nare i hans ungdom, s\u00e5 visar denne honom p\u00e5 sistone f\u00f6rakt.\n29:22 En snarsticken man uppv\u00e4cker tr\u00e4ta, och den som l\u00e4tt f\u00f6rt\u00f6rnas beg\u00e5r ofta \u00f6vertr\u00e4delse.\n29:23 En m\u00e4nniskas h\u00f6gmod bliver henne till f\u00f6r\u00f6dmjukelse, men den \u00f6dmjuke vinner \u00e4ra.\n29:24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; n\u00e4r han h\u00f6r edsf\u00f6rpliktelsen, yppar han intet.\n29:25 M\u00e4nniskofruktan har med sig snaror, men den som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN, han varder beskyddad.\n29:26 M\u00e5nga s\u00f6ka en furstes ynnest, men av HERREN f\u00e5r var och en sin r\u00e4tt.\n29:27 En or\u00e4ttf\u00e4rdig man \u00e4r en styggelse f\u00f6r de r\u00e4ttf\u00e4rdiga, och den som vandrar i redlighet \u00e4r en styggelse f\u00f6r den ogudaktige.\n30:1 Detta \u00e4r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. S\u00e5 talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.\n30:2 Ja, jag \u00e4r f\u00f6r of\u00f6rnuftig f\u00f6r att kunna r\u00e4knas s\u00e5som m\u00e4nniska, jag har icke m\u00e4nskligt f\u00f6rst\u00e5nd;\n30:3 vishet har jag icke f\u00e5tt l\u00e4ra, s\u00e5 att jag \u00e4ger kunskap om den Helige.\n30:4 Vem har stigit upp till himmelen och \u00e5ter farit ned? Vem har samlat vinden i sina h\u00e4nder? Vem har knutit in vattnet i ett kl\u00e4de? Vem har fastst\u00e4llt jordens alla gr\u00e4nser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?\n30:5 Allt Guds tal \u00e4r luttrat; han \u00e4r en sk\u00f6ld f\u00f6r dem som taga sin tillflykt till honom.\n30:6 L\u00e4gg icke n\u00e5got till hans ord, p\u00e5 det att han icke m\u00e5 besl\u00e5 dig med l\u00f6gn.\n30:7 Om tv\u00e5 ting beder jag dig, v\u00e4gra mig dem icke, intill min d\u00f6d:\n30:8 L\u00e5t f\u00e5f\u00e4nglighet och l\u00f6gn vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men l\u00e5t mig f\u00e5 det br\u00f6d mig tillkommer.\n30:9 Jag kunde eljest, om jag bleve alltf\u00f6r matt, f\u00f6rneka dig, att jag sporde: \u00bbVem \u00e4r HERREN?\u00bb eller om jag bleve alltf\u00f6r fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, f\u00f6rgripa mig p\u00e5 min Guds namn.\n30:10 F\u00f6rtala icke en tj\u00e4nare inf\u00f6r hans herre; han kunde eljest f\u00f6rbanna dig, s\u00e5 att du stode d\u00e4r med skam.\n30:11 Ett sl\u00e4kte d\u00e4r man f\u00f6rbannar sin fader, och d\u00e4r man icke v\u00e4lsignar sin moder;\n30:12 ett sl\u00e4kte som tycker sig vara rent, fast\u00e4n det icke har avtv\u00e5tt sin orenlighet;\n30:13 ett sl\u00e4kte -- huru stolta \u00e4ro icke dess \u00f6gon, och huru fulla av h\u00f6gmod \u00e4ro icke dess blickar!\n30:14 ett sl\u00e4kte vars t\u00e4nder \u00e4ro sv\u00e4rd, och vars kindt\u00e4nder \u00e4ro knivar, s\u00e5 att de \u00e4ta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur m\u00e4nniskornas krets!\n30:15 Blodigeln har tv\u00e5 d\u00f6ttrar: \u00bbGiv hit, giv hit.\u00bb Tre finnas, som icke kunna m\u00e4ttas, ja, fyra, som aldrig s\u00e4ga: \u00bbDet \u00e4r nog\u00bb:\n30:16 d\u00f6dsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan m\u00e4ttas med vatten, och elden, som aldrig s\u00e4ger: \u00bbDet \u00e4r nog.\u00bb\n30:17 Den som bespottar sin fader och f\u00f6rsm\u00e5r att lyda sin moder hans \u00f6ga skola korparna vid b\u00e4cken hacka ut, och \u00f6rnens ungar skola \u00e4ta upp det.\n30:18 Tre ting \u00e4ro mig f\u00f6r underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan sp\u00e5ra:\n30:19 \u00f6rnens v\u00e4g under himmelen, ormens v\u00e4g \u00f6ver klippan, skeppets v\u00e4g mitt i havet och en mans v\u00e4g hos en ung kvinna.\n30:20 S\u00e5dant \u00e4r \u00e4ktenskapsbryterskans s\u00e4tt: hon njuter sig m\u00e4tt och stryker sig s\u00e5 om munnen och s\u00e4ger: \u00bbJag har intet or\u00e4tt gjort.\u00bb\n30:21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uth\u00e4rda:\n30:22 under en tr\u00e4l, n\u00e4r han bliver konung, och en d\u00e5re, n\u00e4r han f\u00e5r \u00e4ta sig m\u00e4tt,\n30:23 under en f\u00f6rsm\u00e5dd kvinna, n\u00e4r hon f\u00e5r man och en tj\u00e4nstekvinna, n\u00e4r hon tr\u00e4nger undan sin fru.\n30:24 Fyra finnas, som \u00e4ro sm\u00e5 p\u00e5 jorden, och likv\u00e4l \u00e4r stor vishet dem besk\u00e4rd:\n30:25 myrorna \u00e4ro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin f\u00f6da;\n30:26 klippdassarna \u00e4ro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;\n30:27 gr\u00e4shopporna hava ingen konung, men i h\u00e4rordning draga de alla ut;\n30:28 gecko-\u00f6dlan kan gripas med h\u00e4nderna, dock bor hon i konungapalatser.\n30:29 Tre finnas, som skrida st\u00e5tligt fram, ja, fyra, som hava en st\u00e5tlig g\u00e5ng:\n30:30 lejonet, hj\u00e4lten bland djuren, som ej viker tillbaka f\u00f6r n\u00e5gon,\n30:31 en stridsrustad h\u00e4st och en bock och en konung i spetsen f\u00f6r sin h\u00e4r.\n30:32 Om du har f\u00f6rh\u00e4vt dig, evad det var d\u00e5rskap eller det var medveten synd, s\u00e5 l\u00e4gg handen p\u00e5 munnen.\n30:33 Ty s\u00e5som ost pressas ut ur mj\u00f6lk, och s\u00e5som blod pressas ut ur n\u00e4san, s\u00e5 utpressas kiv ur vrede. ----\n31:1 Detta \u00e4r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, n\u00e4r hon f\u00f6rmanade honom:\n31:2 H\u00f6r, min son, ja, h\u00f6r, du mitt livs son, h\u00f6r, du mina l\u00f6ftens son.\n31:3 Giv icke din kraft \u00e5t kvinnor, v\u00e4nd icke dina v\u00e4gar till dem som \u00e4ro konungars f\u00f6rd\u00e4rv.\n31:4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fr\u00e5ga efter starka drycker.\n31:5 De kunde eljest under sitt drickande f\u00f6rg\u00e4ta lagen och f\u00f6rv\u00e4nda r\u00e4tten f\u00f6r alla el\u00e4ndets barn.\n31:6 Nej, \u00e5t den olycklige give man starka drycker och vin \u00e5t dem som hava en bedr\u00f6vad sj\u00e4l.\n31:7 M\u00e5 dessa dricka och f\u00f6rg\u00e4ta sitt armod och h\u00f6ra upp att t\u00e4nka p\u00e5 sin vederm\u00f6da.\n31:8 Uppl\u00e5t din mun till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r den stumme och till att skaffa alla hj\u00e4lpl\u00f6sa r\u00e4tt.\n31:9 Ja, uppl\u00e5t din mun och d\u00f6m med r\u00e4ttvisa, och skaffa den betryckte och fattige r\u00e4tt. ----\n31:10 En idog hustru, var finner man en s\u00e5dan? L\u00e5ngt h\u00f6gre \u00e4n p\u00e4rlor st\u00e5r hon i pris.\n31:11 P\u00e5 henne f\u00f6rlitar sig hennes mans hj\u00e4rta, och b\u00e4rgning kommer icke att fattas honom.\n31:12 Hon g\u00f6r honom vad ljuvt \u00e4r och icke vad lett \u00e4r, i alla sina levnadsdagar.\n31:13 Omsorg har hon om ull och lin och l\u00e5ter sina h\u00e4nder arbeta med lust.\n31:14 Hon \u00e4r s\u00e5som en k\u00f6pmans skepp, sitt f\u00f6rr\u00e5d h\u00e4mtar hon fj\u00e4rran ifr\u00e5n.\n31:15 Medan det \u00e4nnu \u00e4r natt, st\u00e5r hon upp och s\u00e4tter fram mat \u00e5t sitt husfolk, \u00e5t tj\u00e4narinnorna deras best\u00e4mda del.\n31:16 Hon har planer p\u00e5 en \u00e5ker, och hon skaffar sig den; av sina h\u00e4nders f\u00f6rv\u00e4rv planterar hon en ving\u00e5rd.\n31:17 Hon omgjordar sina l\u00e4nder med kraft och l\u00e4gger driftighet i sina armar.\n31:18 S\u00e5 f\u00f6rm\u00e4rker hon att hennes hush\u00e5llning g\u00e5r v\u00e4l; hennes lampa sl\u00e4ckes icke ut om natten.\n31:19 Till spinnrocken griper hon med sina h\u00e4nder, och hennes fingrar fatta om sl\u00e4ndan.\n31:20 F\u00f6r den betryckte \u00f6ppnar hon sin hand och r\u00e4cker ut sina armar mot den fattige.\n31:21 Av sn\u00f6tiden fruktar hon intet f\u00f6r sitt hus, ty hela hennes hus har kl\u00e4der av scharlakan.\n31:22 Sk\u00f6na t\u00e4cken g\u00f6r hon \u00e5t sig, hon har kl\u00e4der av finaste linne och purpur.\n31:23 Hennes man \u00e4r k\u00e4nd i stadens portar, d\u00e4r han sitter bland landets \u00e4ldste.\n31:24 Fina linneskjortor g\u00f6r hon och s\u00e4ljer dem, och b\u00e4lten avyttrar hon till kr\u00e4maren.\n31:25 Kraft och heder \u00e4r hennes kl\u00e4dnad, och hon ler mot den dag som kommer.\n31:26 Sin mun uppl\u00e5ter hon med vishet, och har v\u00e4nlig f\u00f6rmaning p\u00e5 sin tunga.\n31:27 Hon vakar \u00f6ver ordningen i sitt hus och \u00e4ter ej i l\u00e4ttja sitt br\u00f6d.\n31:28 Hennes s\u00f6ner st\u00e5 upp och prisa henne s\u00e4ll, hennes man likas\u00e5 och f\u00f6rkunnar hennes lov:\n31:29 \u00bbM\u00e5nga idoga kvinnor hava funnits, men du, du \u00f6verg\u00e5r dem allasammans.\u00bb\n31:30 Sk\u00f6nhet \u00e4r f\u00f6rg\u00e4nglig och f\u00e4gring en vindfl\u00e4kt; men prisas m\u00e5 en hustru som fruktar HERREN.\n31:31 M\u00e5 hon f\u00e5 njuta sina g\u00e4rningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.","title":"Swedish Bible: Proverbs","type":"page"}