{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/psa.htm","path":"bib/wb/swe/psa.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/psa.htm","text":"1:1 S\u00e4ll \u00e4r den man som icke vandrar i de ogudaktigas r\u00e5d och icke tr\u00e4der in p\u00e5 syndares v\u00e4g, ej heller sitter d\u00e4r bespottare sitta,\n1:2 utan har sin lust i HERRENS lag och t\u00e4nker p\u00e5 hans lag b\u00e5de dag och natt.\n1:3 Han \u00e4r s\u00e5som ett tr\u00e4d, planterat vid vattenb\u00e4ckar, vilket b\u00e4r sin frukt i sin tid, och vars l\u00f6v icke vissna; och allt vad han g\u00f6r, det lyckas v\u00e4l.\n1:4 Icke s\u00e5 de ogudaktiga, utan de \u00e4ro s\u00e5som agnar som vinden bortf\u00f6r.\n1:5 D\u00e4rf\u00f6r skola de ogudaktiga icke best\u00e5 i domen, ej heller syndarna i de r\u00e4ttf\u00e4rdigas f\u00f6rsamling.\n1:6 Ty HERREN k\u00e4nner de r\u00e4ttf\u00e4rdigas v\u00e4g, men de ogudaktigas v\u00e4g f\u00f6rg\u00e5s.\n2:1 Varf\u00f6r larma hedningarna och t\u00e4nka folken f\u00e5f\u00e4nglighet?\n2:2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna r\u00e5dsl\u00e5 med varandra, mot HERREN och hans smorde:\n2:3 \u00bbL\u00e5t oss slita s\u00f6nder deras bojor och kasta deras band ifr\u00e5n oss.\u00bb\n2:4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.\n2:5 D\u00e5 talar han till dem i sin vrede, och i sin f\u00f6rgrymmelse f\u00f6rskr\u00e4cker han dem:\n2:6 \u00bbJag sj\u00e4lv har insatt min konung p\u00e5 Sion, mitt heliga berg.\u00bb\n2:7 Jag vill f\u00f6rt\u00e4lja om vad beslutet \u00e4r; HERREN sade till mig: \u00bbDu \u00e4r min son, jag har i dag f\u00f6tt dig.\n2:8 Beg\u00e4r av mig, s\u00e5 skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens \u00e4ndar till egendom.\n2:9 Du skall s\u00f6ndersl\u00e5 dem med j\u00e4rnspira, s\u00e5som lerk\u00e4rl skall du krossa dem.\u00bb\n2:10 S\u00e5 kommen nu till f\u00f6rst\u00e5nd, I konungar; l\u00e5ten varna eder, I domare p\u00e5 jorden.\n2:11 Tj\u00e4nen HERREN med fruktan, och fr\u00f6jden eder med b\u00e4van.\n2:12 Hyllen sonen, s\u00e5 att han icke vredgas och I f\u00f6rg\u00e5ns p\u00e5 eder v\u00e4g; ty snart kunde hans vrede uppt\u00e4ndas. Saliga \u00e4ro alla de som taga sin tillflykt till honom.\n3:1 En psalm av David, n\u00e4r han flydde f\u00f6r sin son Absalom.\n3:2 HERRE, huru m\u00e5nga \u00e4ro icke mina ov\u00e4nner! Ja, m\u00e5nga resa sig upp mot mig.\n3:3 M\u00e5nga s\u00e4ga om mig: \u00bbDet finnes ingen fr\u00e4lsning f\u00f6r honom hos Gud.\u00bb\n3:4 Men du, HERRE, \u00e4r en sk\u00f6ld f\u00f6r mig; du \u00e4r min \u00e4ra och den som upplyfter mitt huvud.\n3:5 Jag h\u00f6jer min r\u00f6st och ropar till HERREN, och han svarar mig fr\u00e5n sitt heliga berg. Sela.\n3:6 Jag lade mig och somnade in; jag har \u00e5ter vaknat upp, ty HERREN uppeh\u00e5ller mig.\n3:7 Jag fruktar icke f\u00f6r skaror av m\u00e5nga tusen, som l\u00e4gra sig mot mig runt omkring.\n3:8 St\u00e5 upp, HERRE, fr\u00e4ls mig, min Gud; ty du sl\u00e5r alla mina fiender p\u00e5 kinden, du krossar de ogudaktigas t\u00e4nder.\n3:9 Hos HERREN \u00e4r fr\u00e4lsningen; \u00f6ver ditt folk komme din v\u00e4lsignelse. Sela.\n4:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel; en psalm av David.\n4:2 N\u00e4r jag ropar, s\u00e5 svara mig, du min r\u00e4ttf\u00e4rdighets Gud, du som i tr\u00e5ngm\u00e5l skaffar mig rum; var mig n\u00e5dig och h\u00f6r min b\u00f6n.\n4:3 I herrar, huru l\u00e4nge skall min \u00e4ra vara v\u00e4nd i sm\u00e4lek, huru l\u00e4nge skolen I \u00e4lska f\u00e5f\u00e4nglighet och fara efter l\u00f6gn? Sela.\n4:4 Besinnen dock att HERREN har utvalt \u00e5t sig den fromme; HERREN h\u00f6r, n\u00e4r jag ropar till honom.\n4:5 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hj\u00e4rtan, p\u00e5 edra l\u00e4ger, och varen stilla. Sela.\n4:6 Offren r\u00e4tta offer, och f\u00f6rtr\u00f6sten p\u00e5 HERREN.\n4:7 M\u00e5nga s\u00e4ga: \u00bbVem skall l\u00e5ta oss se det gott \u00e4r?\u00bb Upplyft du \u00f6ver oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.\n4:8 Du giver mig gl\u00e4dje i hj\u00e4rtat, st\u00f6rre \u00e4n andras, n\u00e4r de f\u00e5 s\u00e4d och vin i myckenhet.\n4:9 I frid vill jag l\u00e4gga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, l\u00e5ter mig bo avskild och i trygghet.\n5:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Nehil\u00f3t; en psalm av David.\n5:2 Lyssna till mina ord, HERRE; f\u00f6rnim min suckan.\n5:3 Akta p\u00e5 mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag st\u00e4lla min b\u00f6n.\n5:4 HERRE, bittida h\u00f6r du nu min r\u00f6st, bittida framb\u00e4r jag mitt offer till dig och sk\u00e5dar efter dig.\n5:5 Ty du \u00e4r icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som \u00e4r ond f\u00e5r icke bo hos dig.\n5:6 De \u00f6vermodiga best\u00e5 icke inf\u00f6r dina \u00f6gon; du hatar alla og\u00e4rningsm\u00e4n.\n5:7 Du f\u00f6rg\u00f6r dem som tala l\u00f6gn; de blodgiriga och falska \u00e4ro en styggelse f\u00f6r HERREN.\n5:8 Men jag f\u00e5r g\u00e5 in i ditt hus, genom din stora n\u00e5d; jag f\u00e5r tillbedja i din fruktan, v\u00e4nd mot ditt heliga tempel.\n5:9 HERRE, led mig genom din r\u00e4ttf\u00e4rdighet, f\u00f6r mina f\u00f6rf\u00f6ljares skull; g\u00f6r din v\u00e4g j\u00e4mn f\u00f6r mig.\n5:10 Ty i deras mun \u00e4r intet visst, deras innersta \u00e4r f\u00f6rd\u00e4rv, en \u00f6ppen grav \u00e4r deras strupe, sin tunga g\u00f6ra de hal.\n5:11 D\u00f6m dem, o Gud; m\u00e5 de komma p\u00e5 fall med sina anslag. Driv bort dem f\u00f6r deras m\u00e5nga \u00f6vertr\u00e4delsers skull, eftersom de \u00e4ro genstr\u00e4viga mot dig.\n5:12 Men l\u00e5t alla dem gl\u00e4djas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen m\u00e5 de jubla, ty du besk\u00e4rmar dem; i dig m\u00e5 de fr\u00f6jda sig, som hava ditt namn k\u00e4rt.\n5:13 Ty du, HERRE, v\u00e4lsignar den r\u00e4ttf\u00e4rdige; du bet\u00e4cker honom med n\u00e5d s\u00e5som med en sk\u00f6ld.\n6:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel, till Seminit; en psalm av David.\n6:2 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din f\u00f6rt\u00f6rnelse.\n6:3 Var mig n\u00e5dig, HERRE, ty jag f\u00f6rsm\u00e4ktar; hela mig, HERRE, ty \u00e4nda in i mitt innersta \u00e4r jag f\u00f6rskr\u00e4ckt.\n6:4 Ja, min sj\u00e4l \u00e4r storligen f\u00f6rskr\u00e4ckt; ack HERRE, huru l\u00e4nge?\n6:5 V\u00e4nd \u00e5ter, HERRE, r\u00e4dda min sj\u00e4l, fr\u00e4ls mig f\u00f6r din n\u00e5ds skull.\n6:6 Ty i d\u00f6den t\u00e4nker man icke p\u00e5 dig; vem tackar dig i d\u00f6dsriket?\n6:7 Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt av suckande; var natt fuktar jag min s\u00e4ng och v\u00e4ter mitt l\u00e4ger med mina t\u00e5rar.\n6:8 Av sorg \u00e4r mitt \u00f6ga f\u00f6rm\u00f6rkat; det har \u00e5ldrats f\u00f6r alla mina ov\u00e4nners skull.\n6:9 Viken bort ifr\u00e5n mig, alla I og\u00e4rningsm\u00e4n; ty HERREN har h\u00f6rt min h\u00f6gljudda gr\u00e5t.\n6:10 HERREN har h\u00f6rt min \u00e5kallan, min b\u00f6n upptager HERREN.\n6:11 Alla mina fiender skola komma p\u00e5 skam och storligen f\u00f6rskr\u00e4ckas; de skola vika tillbaka och komma p\u00e5 skam med hast.\n7:1 En s\u00e5ng av David, som han sj\u00f6ng till HERREN f\u00f6r benjaminiten Kus' ords skull.\n7:2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fr\u00e4ls mig fr\u00e5n alla mina f\u00f6rf\u00f6ljare och r\u00e4dda mig,\n7:3 s\u00e5 att de icke, s\u00e5som lejon, s\u00f6nderslita min sj\u00e4l och rycka bort henne utan r\u00e4ddning.\n7:4 HERRE, min Gud, har jag gjort s\u00e5dant, och \u00e4r or\u00e4tt i mina h\u00e4nder,\n7:5 har jag med ont vederg\u00e4llt ned som h\u00f6ll frid med mig eller plundrat den som var min ov\u00e4n utan sak,\n7:6 s\u00e5 f\u00f6rf\u00f6lje fienden min sj\u00e4l och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och l\u00e4gge min \u00e4ra i stoftet. Sela.\n7:7 St\u00e5 upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ov\u00e4nners raseri och vakna upp till min hj\u00e4lp, du som har p\u00e5bjudit dom.\n7:8 M\u00e5 folkens f\u00f6rsamling omgiva dig, och m\u00e5 du \u00f6ver den v\u00e4nda \u00e5ter till h\u00f6jden.\n7:9 HERREN h\u00e5ller dom \u00f6ver folken; skaffa mig r\u00e4tt, HERRE, efter min r\u00e4ttf\u00e4rdighet och ostrafflighet.\n7:10 L\u00e5t de ogudaktigas ondska f\u00e5 en \u00e4nde, men h\u00e5ll den r\u00e4ttf\u00e4rdige vid makt; ty du, som pr\u00f6var hj\u00e4rtan och njurar, \u00e4r en r\u00e4ttf\u00e4rdig Gud.\n7:11 Min sk\u00f6ld \u00e4r i Guds hand; han fr\u00e4lsar de r\u00e4ttsinniga.\n7:12 Gud \u00e4r en r\u00e4ttf\u00e4rdig domare och en Gud som dagligen vredgas.\n7:13 Om n\u00e5gon icke vill omv\u00e4nda sig, s\u00e5 v\u00e4sser han sitt sv\u00e4rd, sin b\u00e5ge sp\u00e4nner han och g\u00f6r den redo;\n7:14 och han riktar mot honom d\u00f6dande skott, sina pilar g\u00f6r han brinnande.\n7:15 Se, denne \u00e4r i f\u00f6dsloarbete med f\u00f6rd\u00e4rv, han g\u00e5r havande med olycka, men han f\u00f6der ett intet.\n7:16 Han gr\u00e4ver en grop och g\u00f6r den djup, men han faller sj\u00e4lv i den grav som han gr\u00e4ver.\n7:17 Den olycka han t\u00e4nkte v\u00e5lla v\u00e4nder tillbaka p\u00e5 hans huvud, och \u00f6ver hans hj\u00e4ssa kommer hans ondska.\n7:18 Jag vill tacka HERREN efter hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet och lovsjunga HERRENS, den H\u00f6gstes, namn.\n8:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Gitt\u00edt; en psalm av David.\n8:2 HERRE, v\u00e5r Herre, huru h\u00e4rligt \u00e4r icke ditt namn \u00f6ver hela jorden, du som har satt ditt majest\u00e4t p\u00e5 himmelen!\n8:3 Av barns och spenabarns mun har du uppr\u00e4ttat en makt, f\u00f6r dina ov\u00e4nners skull, till att nedsl\u00e5 fienden och den h\u00e4mndgirige.\n8:4 N\u00e4r jag ser din himmel, dina fingrars verk, m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna, som du har berett,\n8:5 vad \u00e4r d\u00e5 en m\u00e4nniska, att du t\u00e4nker p\u00e5 henne, eller en m\u00e4nniskoson, att du l\u00e5ter dig v\u00e5rda om honom.\n8:6 Dock gjorde du honom n\u00e4stan till ett gudav\u00e4sen; med \u00e4ra och h\u00e4rlighet kr\u00f6nte du honom.\n8:7 Du satte honom till herre \u00f6ver dina h\u00e4nders verk; allt lade du under hans f\u00f6tter:\n8:8 f\u00e5r och oxar, allasammans, s\u00e5 ock vildmarkens djur,\n8:9 f\u00e5glarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens v\u00e4gar.\n8:10 HERRE, v\u00e5r Herre, huru h\u00e4rligt \u00e4r icke ditt namn \u00f6ver hela jorden!\n9:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Mutlabb\u00e9n; en psalm av David.\n9:2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hj\u00e4rta; jag vill f\u00f6rt\u00e4lja alla dina under.\n9:3 Jag vill vara glad och fr\u00f6jdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den H\u00f6gste.\n9:4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och f\u00f6rg\u00e5s f\u00f6r ditt ansikte.\n9:5 Ja, du har utf\u00f6rt min r\u00e4tt och min sak; du sitter p\u00e5 din tron s\u00e5som en r\u00e4ttf\u00e4rdig domare.\n9:6 Du har n\u00e4pst hedningarna och f\u00f6rgjort de ogudaktiga; deras namn har du utpl\u00e5nat f\u00f6r alltid och evinnerligen.\n9:7 Fienderna \u00e4ro nedgjorda, utrotade f\u00f6r alltid; deras st\u00e4der har du omst\u00f6rtat, deras \u00e5minnelse har f\u00f6rg\u00e5tts.\n9:8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;\n9:9 och han skall d\u00f6ma jordens krets med r\u00e4ttf\u00e4rdighet, han skall skipa lag bland folken med r\u00e4ttvisa.\n9:10 S\u00e5 vare d\u00e5 HERREN en borg f\u00f6r den f\u00f6rtryckte, en borg i n\u00f6dens tider.\n9:11 Och m\u00e5 de som k\u00e4nna ditt namn f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 dig; ty du \u00f6vergiver icke dem som s\u00f6ka dig, HERRE.\n9:12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, f\u00f6rkunnen bland folken hans g\u00e4rningar.\n9:13 Ty han som utkr\u00e4ver blodskulder har kommit ih\u00e5g dem; han har icke f\u00f6rg\u00e4tit de betrycktas klagorop.\n9:14 Var mig n\u00e5dig, HERRE; se huru jag pl\u00e5gas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp fr\u00e5n d\u00f6dens portar;\n9:15 p\u00e5 det att jag m\u00e5 f\u00f6rt\u00e4lja allt ditt lov och i dottern Sions portar fr\u00f6jda mig \u00f6ver din fr\u00e4lsning.\n9:16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de gr\u00e4vde; i det n\u00e4t som de lade ut har deras fot blivit f\u00e5ngad.\n9:17 HERREN har gjort sig k\u00e4nd, han har h\u00e5llit dom; han sn\u00e4rjer den ogudaktige i hans h\u00e4nders verk. Higgaj\u00f3n. Sela.\n9:18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i d\u00f6dsriket, alla hedningar, de som f\u00f6rg\u00e4ta Gud.\n9:19 Ty icke f\u00f6r alltid skall den fattige vara f\u00f6rg\u00e4ten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.\n9:20 St\u00e5 upp, HERRE; l\u00e5t icke m\u00e4nniskor f\u00e5 \u00f6verhanden, l\u00e5t hedningarna bliva d\u00f6mda inf\u00f6r ditt ansikte.\n9:21 L\u00e5t, o HERRE, f\u00f6rskr\u00e4ckelse komma \u00f6ver dem; m\u00e5 hedningarna f\u00f6rnimma att de \u00e4ro m\u00e4nniskor. Sela.\n10:1 Varf\u00f6r, HERRE, st\u00e5r du s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n och f\u00f6rd\u00f6ljer dig i n\u00f6dens tider?\n10:2 Genom de ogudaktigas \u00f6vermod m\u00e5ste den arme lida. M\u00e5 de f\u00e5ngas i de r\u00e4nker som de hava utt\u00e4nkt!\n10:3 Ty den ogudaktige ber\u00f6mmer sig av sin sj\u00e4ls lystnad, och den rovgirige talar f\u00f6rgripligt och f\u00f6raktar HERREN.\n10:4 Den ogudaktige s\u00e4ger i sitt h\u00f6gmod: \u00bbHan fr\u00e5gar icke d\u00e4refter.\u00bb \u00bbDet finnes ingen Gud\u00bb, s\u00e5 \u00e4ro alla hans tankar.\n10:5 Trygga \u00e4ro alltid hans v\u00e4gar, dina domar g\u00e5 h\u00f6gt \u00f6ver hans blickar; alla sina ov\u00e4nner r\u00e4knar han f\u00f6r intet.\n10:6 Han s\u00e4ger i sitt hj\u00e4rta: \u00bbJag skall icke vackla, \u00f6ver mig skall i evighet ingen olycka komma.\u00bb\n10:7 Hans mun \u00e4r full av f\u00f6rbannelse, av svek och f\u00f6rtryck; hans tunga g\u00f6mmer olycka och f\u00f6rd\u00e4rv.\n10:8 Han l\u00e4gger sig i f\u00f6rs\u00e5t vid g\u00e5rdarna, i l\u00f6nndom vill han dr\u00e4pa den oskyldige; hans \u00f6gon lura p\u00e5 den olycklige.\n10:9 Han ligger i f\u00f6rs\u00e5t p\u00e5 l\u00f6nnligt st\u00e4lle, s\u00e5som ett lejon i sitt sn\u00e5r, han ligger i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt n\u00e4t.\n10:10 Han trycker sig ned, han ligger p\u00e5 lur, och de olyckliga falla i hans klor.\n10:11 Han s\u00e4ger i sitt hj\u00e4rta: \u00bbGud f\u00f6rg\u00e4ter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.\u00bb\n10:12 St\u00e5 upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, f\u00f6rg\u00e4t icke de arma.\n10:13 Varf\u00f6r skall den ogudaktige f\u00e5 f\u00f6rakta Gud och s\u00e4ga i sitt hj\u00e4rta att du icke fr\u00e5gar d\u00e4refter?\n10:14 Du har ju sett det, ty du giver akt p\u00e5 olycka och j\u00e4mmer, f\u00f6r att taga det i din hand. \u00c5t dig \u00f6verl\u00e4mnar den olycklige sin sak; du blev den faderl\u00f6ses hj\u00e4lpare.\n10:15 Bryt s\u00f6nder den ogudaktiges arm, och hems\u00f6k de ondas ogudaktighet, s\u00e5 att du icke mer finner den.\n10:16 Ja, HERREN \u00e4r konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.\n10:17 De \u00f6dmjukas tr\u00e4ngtan h\u00f6r du, HERRE; du g\u00f6r deras hj\u00e4rtan st\u00e5ndaktiga; du l\u00e5ter ditt \u00f6ra giva akt\n10:18 f\u00f6r att skaffa den faderl\u00f6se och f\u00f6rtryckte r\u00e4tt, s\u00e5 att m\u00e4nniskor, komna av jord, ej l\u00e4ngre v\u00e5lla skr\u00e4ck.\n11:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I d\u00e5 s\u00e4ga till mig: \u00bbFlyn s\u00e5som f\u00e5glar till edert berg;\n11:2 ty se, de ogudaktiga sp\u00e4nna b\u00e5gen, de hava lagt sin pil p\u00e5 str\u00e4ngen, f\u00f6r att i m\u00f6rkret skjuta p\u00e5 de r\u00e4ttsinniga.\n11:3 N\u00e4r grundvalarna upprivas, vad kan d\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdige utr\u00e4tta?\u00bb\n11:4 HERREN \u00e4r i sitt heliga tempel, HERRENS tron \u00e4r i himmelen; hans \u00f6gon sk\u00e5da, hans blickar pr\u00f6va m\u00e4nniskors barn.\n11:5 HERREN pr\u00f6var den r\u00e4ttf\u00e4rdige; men den ogudaktige och den som \u00e4lskar v\u00e5ld, dem hatar hans sj\u00e4l.\n11:6 Han skall l\u00e5ta ljungeldssnaror regna \u00f6ver de ogudaktiga; eld och svavel och gl\u00f6dande vind, det \u00e4r den kalk som bliver dem besk\u00e4rd.\n11:7 Ty HERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, han \u00e4lskar r\u00e4ttf\u00e4rdigheten; de redliga skola sk\u00e5da hans ansikte.\n12:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Semin\u00edt; en psalm av David.\n12:2 Fr\u00e4ls, HERRE; ty de fromma \u00e4ro borta, de trogna \u00e4ro f\u00f6rsvunna ifr\u00e5n m\u00e4nniskors barn.\n12:3 De tala l\u00f6gn, den ene med den andre; med hala l\u00e4ppar tala de, och med dubbelt hj\u00e4rta.\n12:4 HERREN utrote alla hala l\u00e4ppar, den tunga som talar stora ord,\n12:5 dem som s\u00e4ga: \u00bbGenom v\u00e5r tunga \u00e4ro vi starka, v\u00e5ra l\u00e4ppar st\u00e5 oss bi; vem \u00e4r herre \u00f6ver oss?\u00bb\n12:6 \u00bbEftersom de arma lida \u00f6verv\u00e5ld och de fattiga klaga, vill jag nu st\u00e5 upp\u00bb, s\u00e4ger HERREN; \u00bbjag vill skaffa fr\u00e4lsning \u00e5t den som l\u00e4ngtar d\u00e4refter.\u00bb\n12:7 HERRENS tal \u00e4r ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju g\u00e5nger.\n12:8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem f\u00f6r detta sl\u00e4kte evinnerligen.\n12:9 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, d\u00e5 nu uselheten \u00e4r r\u00e5dande bland m\u00e4nniskors barn.\n13:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n13:2 Huru l\u00e4nge, HERRE; skall du s\u00e5 alldeles f\u00f6rg\u00e4ta mig? Huru l\u00e4nge skall du f\u00f6rd\u00f6lja ditt ansikte f\u00f6r mig?\n13:3 Huru l\u00e4nge skall jag bekymras i min sj\u00e4l och \u00e4ngslas i mitt hj\u00e4rta dagligen? Huru l\u00e4nge skall min fiende f\u00f6rh\u00e4va sig \u00f6ver mig?\n13:4 Sk\u00e5da ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina \u00f6gon, s\u00e5 att jag icke somnar in i d\u00f6den;\n13:5 p\u00e5 det att min fiende icke m\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbJag blev honom \u00f6verm\u00e4ktig\u00bb, och p\u00e5 att mina ov\u00e4nner ej m\u00e5 fr\u00f6jda sig, n\u00e4r jag vacklar.\n13:6 Jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 din n\u00e5d, mitt hj\u00e4rta fr\u00f6jde sig \u00f6ver din fr\u00e4lsning. Jag vill sjunga till HERRENS \u00e4ra, ty han har gjort v\u00e4l mot mig.\n14:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David. D\u00e5rarna s\u00e4ga i sina hj\u00e4rtan: \u00bbDet finnes ingen Gud.\u00bb F\u00f6rd\u00e4rv och styggelse \u00e4r deras verk; ingen finnes, som g\u00f6r vad gott \u00e4r.\n14:2 HERREN sk\u00e5dar ned fr\u00e5n himmelen p\u00e5 m\u00e4nniskors barn, f\u00f6r att se om det finnes n\u00e5gon f\u00f6rst\u00e5ndig, n\u00e5gon som s\u00f6ker Gud.\n14:3 Nej, alla \u00e4ro de avf\u00e4lliga, allasammans \u00e4ro de f\u00f6rd\u00e4rvade; ingen finnes, som g\u00f6r vad gott \u00e4r, det finnes icke en enda.\n14:4 Hava de d\u00e5 intet f\u00e5tt f\u00f6rnimma, alla dessa og\u00e4rningsm\u00e4n, dessa som upp\u00e4ta mitt folk, likasom \u00e5te de br\u00f6d, och som icke \u00e5kalla HERREN?\n14:5 Jo, d\u00e4r \u00f6verf\u00f6ll dem f\u00f6rskr\u00e4ckelse -- ty Gud \u00e4r hos de r\u00e4ttf\u00e4rdigas sl\u00e4kte.\n14:6 Den betrycktes r\u00e5dslag m\u00e5n I s\u00f6ka bringa p\u00e5 skam, HERREN \u00e4r ju \u00e4nd\u00e5 hans tillflykt.\n14:7 Ack att fr\u00e5n Sion komme fr\u00e4lsning f\u00f6r Israel! N\u00e4r HERREN vill \u00e5ter uppr\u00e4tta sitt folk, d\u00e5 skall Jakob fr\u00f6jda sig, d\u00e5 skall Israel vara glad.\n15:1 En psalm av David. HERRE, vem f\u00e5r bo i din hydda? Vem f\u00e5r dv\u00e4ljas p\u00e5 ditt heliga berg?\n15:2 Den som vandrar ostraffligt och g\u00f6r vad r\u00e4tt \u00e4r och talar sanning av hj\u00e4rtat;\n15:3 den som icke b\u00e4r f\u00f6rtal p\u00e5 sin tunga, den som icke g\u00f6r sin broder n\u00e5got ont och icke drager sm\u00e4lek \u00f6ver sin n\u00e4sta;\n15:4 den som aktar den f\u00f6rkastlige f\u00f6r intet, men \u00e4rar dem som frukta HERREN; den som sv\u00e4r sig till skada, men ej bryter sin ed;\n15:5 den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor f\u00f6r att f\u00e4lla den oskyldige. Den som s\u00e5 handlar, han skall icke vackla till evig tid.\n16:1 En s\u00e5ng av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.\n16:2 Jag s\u00e4ger till HERREN: \u00bbDu \u00e4r ju Herren; f\u00f6r mig finnes intet gott utom dig;\n16:3 de heliga som finnas i landet, de \u00e4ro de h\u00e4rliga till vilka jag har allt mitt behag.\u00bb\n16:4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vederm\u00f6dor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn p\u00e5 mina l\u00e4ppar.\n16:5 HERREN \u00e4r min besk\u00e4rda del och b\u00e4gare; du \u00e4r den som uppeh\u00e5ller min arvedel.\n16:6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig v\u00e4l.\n16:7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig r\u00e5d; \u00e4nnu om natten manar mig mitt innersta.\n16:8 Jag har haft HERREN f\u00f6r mina \u00f6gon alltid; ja, han \u00e4r p\u00e5 min h\u00f6gra sida, jag skall icke vackla.\n16:9 F\u00f6rdenskull gl\u00e4der sig mitt hj\u00e4rta, och min \u00e4ra fr\u00f6jdar sig; j\u00e4mv\u00e4l min kropp f\u00e5r bo i trygghet.\n16:10 Ty du skall icke l\u00e4mna min sj\u00e4l \u00e5t d\u00f6dsriket, du skall icke l\u00e5ta din fromme f\u00e5 se graven.\n16:11 Du skall kung\u00f6ra mig livets v\u00e4g; inf\u00f6r ditt ansikte \u00e4r gl\u00e4dje till fyllest, ljuvlighet i din h\u00f6gra hand evinnerligen.\n17:1 En b\u00f6n av David. H\u00f6r, o HERRE, en r\u00e4ttf\u00e4rdig sak, akta p\u00e5 mitt rop, lyssna till min b\u00f6n; den kommer icke ifr\u00e5n falska l\u00e4ppar.\n17:2 Av dig m\u00e5 jag f\u00e5 min r\u00e4tt; dina \u00f6gon m\u00e5 sk\u00e5da vad r\u00e4ttvist \u00e4r.\n17:3 Du pr\u00f6var mitt hj\u00e4rta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke g\u00e5r ut ur min mun.\n17:4 Efter dina l\u00e4ppars ord, och vad m\u00e4nniskor \u00e4n m\u00e5 g\u00f6ra, tager jag mig till vara f\u00f6r v\u00e5ldsverkares stigar.\n17:5 Mina steg h\u00e5lla sig stadigt p\u00e5 dina v\u00e4gar, mina f\u00f6tter vackla icke.\n17:6 S\u00e5 \u00e5kallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; b\u00f6j ditt \u00f6ra till mig, h\u00f6r mitt tal.\n17:7 Bevisa din underbara n\u00e5d, du som fr\u00e4lsar undan motst\u00e5ndarna dem som taga sin tillflykt till din h\u00f6gra hand.\n17:8 Bevara mig s\u00e5som en \u00f6gonsten, besk\u00e4rma mig under dina vingars skugga\n17:9 f\u00f6r de ogudaktiga, som vilja f\u00f6rd\u00e4rva mig, f\u00f6r mina d\u00f6dsfiender, som omringa mig.\n17:10 Sitt hj\u00e4rta f\u00f6rstocka de; med sin mun tala de stora ord.\n17:11 Nu \u00e4ro de omkring mig, var vi g\u00e5, deras \u00f6gon speja efter huru de skola b\u00f6ja mig till jorden.\n17:12 Ja, denne \u00e4r lik ett lejon som l\u00e4ngtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i f\u00f6rs\u00e5t.\n17:13 St\u00e5 upp, HERRE; tr\u00e4d emot honom, sl\u00e5 honom ned, r\u00e4dda med ditt sv\u00e4rd min sj\u00e4l fr\u00e5n den ogudaktige,\n17:14 ja, med din hand, fr\u00e5n m\u00e4nniskorna, HERRE, fr\u00e5n denna v\u00e4rldens m\u00e4nniskor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina h\u00e5vor, som hava s\u00f6ner i m\u00e4ngd och l\u00e4mna sitt \u00f6verfl\u00f6d \u00e5t sina barn.\n17:15 Men jag skall sk\u00e5da ditt ansikte i r\u00e4ttf\u00e4rdighet; n\u00e4r jag uppvaknar, vill jag m\u00e4tta mig av din \u00e5syn.\n18:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av HERRENS tj\u00e4nare David, som talade till HERREN denna s\u00e5ngs ord, n\u00e4r HERREN hade r\u00e4ddat honom fr\u00e5n alla hans fienders hand och ur Sauls v\u00e5ld.\n18:2 Han sade: Hj\u00e4rtligen k\u00e4r har jag dig, HERRE, min starkhet,\n18:3 HERRE, mitt bergf\u00e4ste, min borg och min r\u00e4ddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk\u00f6ld och min fr\u00e4lsnings horn, mitt v\u00e4rn.\n18:4 HERREN, den h\u00f6gtlovade, \u00e5kallar jag, och fr\u00e5n mina fiender bliver jag fr\u00e4lst.\n18:5 D\u00f6dens band omv\u00e4rvde mig, och f\u00f6rd\u00e4rvets str\u00f6mmar f\u00f6rskr\u00e4ckte mig.\n18:6 D\u00f6dsrikets band omsl\u00f6to mig, d\u00f6dens snaror f\u00f6llo \u00f6ver mig.\n18:7 Men jag \u00e5kallade HERREN i min n\u00f6d och ropade till min Gud. Han h\u00f6rde fr\u00e5n sin himmelska boning min r\u00f6st, och mitt rop inf\u00f6r honom kom till hans \u00f6ron.\n18:8 D\u00e5 skalv jorden och b\u00e4vade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt\u00e4nd.\n18:9 R\u00f6k steg upp fr\u00e5n hans n\u00e4sa och f\u00f6rt\u00e4rande eld fr\u00e5n hans mun; eldsgl\u00f6d ljungade fr\u00e5n honom.\n18:10 Och han s\u00e4nkte himmelen och for ned, och t\u00f6cken var under hans f\u00f6tter.\n18:11 Han for p\u00e5 keruben och fl\u00f6g, han sv\u00e4vade p\u00e5 vindens vingar.\n18:12 Han gjorde m\u00f6rker till sitt t\u00e4ckelse, till en hydda som omsl\u00f6t honom; m\u00f6rka vatten, tjocka moln.\n18:13 Av glansen framf\u00f6r honom veko molnen undan; hagel f\u00f6ll, och eldsgl\u00f6d for ned.\n18:14 Och HERREN dundrade i himmelen, den H\u00f6gste l\u00e4t h\u00f6ra sin r\u00f6st; hagel f\u00f6ll, och eldsgl\u00f6d for ned.\n18:15 Han sk\u00f6t sina pilar och f\u00f6rskingrade dem, ljungeldar i m\u00e4ngd och f\u00f6rvirrade dem.\n18:16 Vattnens b\u00e4ddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, f\u00f6r din n\u00e4pst, o HERRE, f\u00f6r din vredes stormvind.\n18:17 Han r\u00e4ckte ut sin hand fr\u00e5n h\u00f6jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.\n18:18 Han r\u00e4ddade mig fr\u00e5n min starke fiende och fr\u00e5n mina ov\u00e4nner, ty de voro mig \u00f6verm\u00e4ktiga.\n18:19 De \u00f6verf\u00f6llo mig p\u00e5 min olyckas dag, men HERREN blev mitt st\u00f6d.\n18:20 Han f\u00f6rde mig ut p\u00e5 rymlig plats; han r\u00e4ddade mig, ty han hade behag till mig.\n18:21 HERREN l\u00f6nar mig efter min r\u00e4ttf\u00e4rdighet; efter mina h\u00e4nders renhet vederg\u00e4ller han mig.\n18:22 Ty jag h\u00f6ll mig p\u00e5 HERRENS v\u00e4gar och avf\u00f6ll icke fr\u00e5n min Gud i ogudaktighet;\n18:23 nej, alla hans r\u00e4tter hade jag f\u00f6r \u00f6gonen, och hans stadgar l\u00e4t jag icke vika ifr\u00e5n mig.\n18:24 S\u00e5 var jag ostrafflig inf\u00f6r honom och tog mig till vara f\u00f6r missg\u00e4rning.\n18:25 D\u00e4rf\u00f6r vederg\u00e4llde mig HERREN efter min r\u00e4ttf\u00e4rdighet, efter mina h\u00e4nders renhet inf\u00f6r hans \u00f6gon.\n18:26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.\n18:27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr\u00e5nge bevisar du dig avog.\n18:28 Ty du fr\u00e4lsar ett betryckt folk, men stolta \u00f6gon \u00f6dmjukar du.\n18:29 Ja, du l\u00e5ter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, g\u00f6r mitt m\u00f6rker ljuset.\n18:30 Ja, med dig kan jag nedsl\u00e5 h\u00e4rskaror, och med min Gud stormar jag murar.\n18:31 Guds v\u00e4g \u00e4r ostrafflig; HERRENS tal \u00e4r luttrat. En sk\u00f6ld \u00e4r han f\u00f6r alla som taga sin tillflykt till honom.\n18:32 Ty vem \u00e4r Gud f\u00f6rutom HERREN, och vem \u00e4r en klippa utom v\u00e5r Gud?\n18:33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och l\u00e4t min v\u00e4g vara lyckosam,\n18:34 du som gjorde mina f\u00f6tter s\u00e5som hindens och st\u00e4llde mig p\u00e5 mina h\u00f6jder,\n18:35 du som l\u00e4rde mina h\u00e4nder att strida och mina armar att sp\u00e4nna kopparb\u00e5gen!\n18:36 Du gav mig din fr\u00e4lsnings sk\u00f6ld, och din h\u00f6gra hand st\u00f6dde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;\n18:37 du skaffade rum f\u00f6r mina steg, d\u00e4r jag gick, och mina f\u00f6tter vacklade icke.\n18:38 Jag f\u00f6rf\u00f6ljde mina fiender och hann upp dem; jag v\u00e4nde icke tillbaka, f\u00f6rr\u00e4n jag hade gjort \u00e4nde p\u00e5 dem.\n18:39 Jag slog dem, s\u00e5 att de icke mer kunde resa sig; de f\u00f6llo under mina f\u00f6tter.\n18:40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du b\u00f6jde mina motst\u00e5ndare under mig.\n18:41 Mina fiender drev du p\u00e5 flykten f\u00f6r mig, och dem som hatade mig f\u00f6rgjorde jag.\n18:42 De ropade, men det fanns ingen som fr\u00e4lste; till HERREN, men han svarade dem icke.\n18:43 Och jag st\u00f6tte dem s\u00f6nder till stoft f\u00f6r vinden, jag kastade ut dem s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatan.\n18:44 Du r\u00e4ddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud \u00f6ver hedningar; folkslag som jag ej k\u00e4nde blevo mina tj\u00e4nare.\n18:45 Vid blotta ryktet h\u00f6rsammade de mig; fr\u00e4mlingar visade mig underd\u00e5nighet.\n18:46 Ja, fr\u00e4mlingarnas mod vissnade bort; med b\u00e4van \u00f6verg\u00e5vo de sina borgar.\n18:47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upph\u00f6jd vare min fr\u00e4lsnings Gud!\n18:48 Gud, som har givit mig h\u00e4mnd och tvingat folken under mig;\n18:49 du som har befriat mig fr\u00e5n mina fiender och upph\u00f6jt mig \u00f6ver mina motst\u00e5ndare, r\u00e4ddat mig fr\u00e5n v\u00e5ldets man!\n18:50 F\u00f6rdenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.\n18:51 Ty du giver din konung stor seger och g\u00f6r n\u00e5d mot din smorde, mot David och hans s\u00e4d till evig tid.\n19:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n19:2 Himlarna f\u00f6rt\u00e4lja Guds \u00e4ra, och f\u00e4stet f\u00f6rkunnar hans h\u00e4nders verk;\n19:3 den ena dagen talar d\u00e4rom till den andra, och den ena natten kung\u00f6r det f\u00f6r den andra;\n19:4 det \u00e4r ej ett tal eller spr\u00e5k vars ljud icke h\u00f6res.\n19:5 De str\u00e4cka sig ut \u00f6ver hela jorden, och deras ord g\u00e5 till v\u00e4rldens \u00e4ndar. \u00c5t solen har han gjort en hydda i dem;\n19:6 och den \u00e4r s\u00e5som en brudgum som g\u00e5r ut ur sin kammare, den fr\u00f6jdar sig, s\u00e5som en hj\u00e4lte, att l\u00f6pa sin bana.\n19:7 Vid himmelens \u00e4nda \u00e4r det den g\u00e5r upp, och dess omlopp n\u00e5r intill himmelens gr\u00e4nser, och intet \u00e4r skylt f\u00f6r dess hetta.\n19:8 HERRENS lag \u00e4r utan brist och vederkvicker sj\u00e4len; HERRENS vittnesb\u00f6rd \u00e4r fast och g\u00f6r den enfaldige vis.\n19:9 HERRENS befallningar \u00e4ro r\u00e4tta och giva gl\u00e4dje \u00e5t hj\u00e4rtat; HERRENS bud \u00e4r klart och upplyser \u00f6gonen.\n19:10 HERRENS fruktan \u00e4r ren och best\u00e5r evinnerligen; HERRENS r\u00e4tter \u00e4ro sanning, allasammans r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n19:11 De \u00e4ro dyrbarare \u00e4n guld, ja, \u00e4n fint guld i m\u00e4ngd; de \u00e4ro s\u00f6tare \u00e4n honung, ja, \u00e4n renaste honung.\n19:12 Av dem h\u00e4mtar ock din tj\u00e4nare varning; den som h\u00e5ller dem har stor l\u00f6n.\n19:13 Vem m\u00e4rker sj\u00e4lv huru ofta han felar? F\u00f6rl\u00e5t mig mina hemliga brister.\n19:14 Bevara ock din tj\u00e4nare f\u00f6r fr\u00e4cka m\u00e4nniskor; l\u00e5t dem icke f\u00e5 makt med mig, s\u00e5 bliver jag ostrafflig och varder fri ifr\u00e5n sv\u00e5r \u00f6vertr\u00e4delse.\n19:15 L\u00e5t min muns tal t\u00e4ckas dig och mitt hj\u00e4rtas tankar, HERRE, min klippa och min f\u00f6rlossare.\n20:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n20:2 HERREN b\u00f6nh\u00f6re dig p\u00e5 n\u00f6dens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.\n20:3 Han s\u00e4nde dig hj\u00e4lp fr\u00e5n helgedomen, och st\u00f6dje dig fr\u00e5n Sion.\n20:4 Han t\u00e4nke p\u00e5 alla dina spisoffer och upptage med v\u00e4lbehag ditt br\u00e4nnoffer. Sela.\n20:5 Han give dig vad ditt hj\u00e4rta beg\u00e4r och fullborde alla dina r\u00e5dslag.\n20:6 M\u00e5 vi f\u00e5 jubla \u00f6ver din seger och i v\u00e5r Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina b\u00f6ner.\n20:7 Nu vet jag att HERREN giver seger \u00e5t sin smorde; han svarar honom fr\u00e5n sin heliga himmel, genom v\u00e4ldiga g\u00e4rningar giver hans h\u00f6gra hand seger.\n20:8 De andra prisa vagnar, de prisa h\u00e4star, men vi prisa HERRENS, v\u00e5r Guds, namn.\n20:9 De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva best\u00e5ndande.\n20:10 HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss p\u00e5 den tid d\u00e5 vi ropa.\n21:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n21:2 HERRE, \u00f6ver din makt gl\u00e4der sig konungen; huru fr\u00f6jdas han icke h\u00f6geligen \u00f6ver din seger!\n21:3 Vad hans hj\u00e4rta \u00f6nskar har du givit honom, och hans l\u00e4ppars beg\u00e4ran har du icke v\u00e4grat honom. Sela.\n21:4 Ty du kommer honom till m\u00f6tes med v\u00e4lsignelser av vad gott \u00e4r; du s\u00e4tter p\u00e5 hans huvud en gyllene krona.\n21:5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett l\u00e5ngt liv alltid och evinnerligen.\n21:6 Stor \u00e4r hans \u00e4ra genom din seger; majest\u00e4t och h\u00e4rlighet besk\u00e4r du honom.\n21:7 Ja, du l\u00e5ter honom bliva till v\u00e4lsignelse evinnerligen; du fr\u00f6jdar honom med gl\u00e4dje inf\u00f6r ditt ansikte.\n21:8 Ty konungen f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN, och genom den H\u00f6gstes n\u00e5d skall han icke vackla.\n21:9 Din hand skall n\u00e5 alla dina fiender; din h\u00f6gra hand skall tr\u00e4ffa dem som hata dig.\n21:10 Du skall l\u00e5ta dem k\u00e4nna det s\u00e5som i en gl\u00f6dande ugn, n\u00e4r du l\u00e5ter se ditt ansikte. HERREN skall f\u00f6rd\u00e4rva dem i sin vrede; eld skall f\u00f6rt\u00e4ra dem.\n21:11 Deras livsfrukt skall du utrota fr\u00e5n jorden och deras avkomma fr\u00e5n m\u00e4nniskors barn.\n21:12 Ty de ville draga ont \u00f6ver dig; de t\u00e4nkte ut r\u00e4nker, men de f\u00f6rm\u00e5 intet.\n21:13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din b\u00e5ge skall du sikta mot deras anleten.\n21:14 Upph\u00f6jd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovs\u00e4ga din hj\u00e4ltekraft.\n22:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbMorgonrodnadens hind\u00bb; en psalm av David.\n22:2 Min Gud, min Gud, varf\u00f6r har du \u00f6vergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min fr\u00e4lsning \u00e4r fj\u00e4rran.\n22:3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, s\u00e5 ock om natten, men jag f\u00e5r ingen ro.\n22:4 Och dock \u00e4r du den Helige, den som tronar p\u00e5 Israels lovs\u00e5nger.\n22:5 P\u00e5 dig f\u00f6rtr\u00f6stade v\u00e5ra f\u00e4der; de f\u00f6rtr\u00f6stade, och du r\u00e4ddade dem.\n22:6 Till dig ropade de och blevo hulpna; p\u00e5 dig f\u00f6rtr\u00f6stade de och kommo icke p\u00e5 skam.\n22:7 Men jag \u00e4r en mask, och icke en m\u00e4nniska, till sm\u00e4lek bland m\u00e4n, f\u00f6raktad av folket.\n22:8 Alla som se mig bespotta mig; de sp\u00e4rra upp munnen, de skaka huvudet:\n22:9 \u00bbBefall dig \u00e5t HERREN! Han befrie honom, han r\u00e4dde honom, ty han har ju behag till honom.\u00bb\n22:10 Ja, det var du som h\u00e4mtade mig ut ur moderlivet och l\u00e4t mig vila trygg vid min moders br\u00f6st.\n22:11 P\u00e5 dig \u00e4r jag kastad allt ifr\u00e5n moderssk\u00f6tet; du \u00e4r min Gud allt ifr\u00e5n min moders liv.\n22:12 Var icke l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig, ty n\u00f6d \u00e4r n\u00e4ra, och det finnes ingen hj\u00e4lpare.\n22:13 Tjurar i m\u00e4ngd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.\n22:14 S\u00e5som glupande och rytande lejon sp\u00e4rrar man upp gapet mot mig.\n22:15 Jag \u00e4r lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts \u00e5t; mitt hj\u00e4rta \u00e4r s\u00e5som vax, det sm\u00e4lter i mitt liv.\n22:16 Min kraft \u00e4r f\u00f6rtorkad och lik en lersk\u00e4rva, min tunga l\u00e5der vid min gom, och du l\u00e4gger mig i d\u00f6dens stoft.\n22:17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringr\u00e4nt mig, mina h\u00e4nder och f\u00f6tter hava de genomborrat.\n22:18 Jag kan r\u00e4kna alla mina ben; de sk\u00e5da d\u00e4rp\u00e5, de se med lust p\u00e5 mig.\n22:19 De dela mina kl\u00e4der mellan sig och kasta lott om min kl\u00e4dnad.\n22:20 Men du, HERRE, var icke fj\u00e4rran; du min starkhet, skynda till min hj\u00e4lp.\n22:21 R\u00e4dda min sj\u00e4l fr\u00e5n sv\u00e4rdet, mitt liv ur hundarnas v\u00e5ld.\n22:22 Fr\u00e4ls mig fr\u00e5n lejonets gap. Ja, du b\u00f6nh\u00f6r mig och r\u00e4ddar mig undan vildoxarnas horn.\n22:23 D\u00e5 skall jag f\u00f6rkunna ditt namn f\u00f6r mina br\u00f6der, mitt i f\u00f6rsamlingen skall jag prisa dig:\n22:24 I som frukten HERREN, loven honom; \u00e4ren honom, alla Jakobs barn, och b\u00e4ven f\u00f6r honom, alla Israels barn.\n22:25 Ty han f\u00f6raktade icke den betrycktes el\u00e4nde och h\u00f6ll det icke f\u00f6r en styggelse; han f\u00f6rdolde icke sitt ansikte f\u00f6r honom, och n\u00e4r han ropade, lyssnade han till honom.\n22:26 Genom dig skall min lovs\u00e5ng ljuda i den stora f\u00f6rsamlingen; mina l\u00f6ften f\u00e5r jag infria inf\u00f6r dem som frukta honom.\n22:27 De \u00f6dmjuka skola \u00e4ta och bliva m\u00e4tta, de som s\u00f6ka HERREN skola f\u00e5 lova honom; ja, edra hj\u00e4rtan skola leva evinnerligen.\n22:28 Alla jordens \u00e4ndar skola bet\u00e4nka det och omv\u00e4nda sig till HERREN. Hedningarnas alla sl\u00e4kter skola tillbedja inf\u00f6r dig.\n22:29 Ty riket \u00e4r HERRENS, och han r\u00e5der \u00f6ver hedningarna.\n22:30 Ja, alla m\u00e4ktiga p\u00e5 jorden skola \u00e4ta och tillbedja; inf\u00f6r honom skola kn\u00e4b\u00f6ja alla de som m\u00e5ste fara ned i graven, de som icke kunna beh\u00e5lla sin sj\u00e4lv vid liv.\n22:31 Kommande \u00e4ttled skola tj\u00e4na honom; man skall f\u00f6rt\u00e4lja om Herren f\u00f6r ett annat sl\u00e4kte.\n22:32 Man skall tr\u00e4da upp och f\u00f6rkunna hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet, ja, bland folk som skola f\u00f6das att han har gjort det.\n23:1 En psalm av David. HERREN \u00e4r min herde, mig skall intet fattas,\n23:2 han l\u00e5ter mig vila p\u00e5 gr\u00f6na \u00e4ngar; han f\u00f6r mig till vatten d\u00e4r jag finner ro,\n23:3 han vederkvicker min sj\u00e4l; han leder mig p\u00e5 r\u00e4tta v\u00e4gar, f\u00f6r sitt namns skull.\n23:4 Om jag ock vandrar i d\u00f6dsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du \u00e4r med mig; din k\u00e4pp och stav, de tr\u00f6sta mig.\n23:5 Du bereder f\u00f6r mig ett bord i mina ov\u00e4nners \u00e5syn; du sm\u00f6rjer mitt huvud med olja och l\u00e5ter min b\u00e4gare fl\u00f6da \u00f6ver.\n23:6 Godhet allenast och n\u00e5d skola f\u00f6lja mig i alla mina livsdagar, och jag skall \u00e5ter f\u00e5 bo i HERRENS hus, evinnerligen.\n24:1 Av David; en psalm. Jorden \u00e4r HERRENS och allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r, jordens krets och de som bo d\u00e4rp\u00e5.\n24:2 Ty han \u00e4r den som har lagt hennes grund p\u00e5 haven, den som p\u00e5 str\u00f6mmarna har berett henne f\u00e4ste.\n24:3 Vem f\u00e5r g\u00e5 upp p\u00e5 HERRENS berg, och vem f\u00e5r tr\u00e4da in i hans helgedom?\n24:4 Den som har oskyldiga h\u00e4nder och rent hj\u00e4rta, den som icke v\u00e4nder sin sj\u00e4l till l\u00f6gn och den som icke sv\u00e4r falskt.\n24:5 Han skall undf\u00e5 v\u00e4lsignelse av HERREN och r\u00e4ttf\u00e4rdighet av sin fr\u00e4lsnings Gud.\n24:6 S\u00e5dant \u00e4r det sl\u00e4kte som fr\u00e5gar efter honom; de som s\u00f6ka ditt ansikte, de \u00e4ro Jakobs barn. Sela.\n24:7 H\u00f6jen, I portar, edra huvuden, h\u00f6jen eder, I eviga d\u00f6rrar, f\u00f6r att \u00e4rans konung m\u00e5 draga d\u00e4rin.\n24:8 Vem \u00e4r d\u00e5 \u00e4rans konung? Det \u00e4r HERREN, stark och v\u00e4ldig, HERREN, v\u00e4ldig i strid.\n24:9 H\u00f6jen, I portar, edra huvuden, h\u00f6jen dem, I eviga d\u00f6rrar, f\u00f6r att \u00e4rans konung m\u00e5 draga d\u00e4rin.\n24:10 Vem \u00e4r d\u00e5 denne \u00e4rans konung? Det \u00e4r HERREN Sebaot; han \u00e4r \u00e4rans konung. Sela.\n25:1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min sj\u00e4l.\n25:2 Min Gud, p\u00e5 dig f\u00f6rtr\u00f6star jag; l\u00e5t mig icke komma p\u00e5 skam, l\u00e5t icke mina fiender fr\u00f6jda sig \u00f6ver mig.\n25:3 Nej, ingen kommer p\u00e5 skam, som f\u00f6rbidar dig; p\u00e5 skam kommer de som, utan sak, handla trol\u00f6st.\n25:4 HERRE, kung\u00f6r mig dina v\u00e4gar, l\u00e4r mig dina stigar.\n25:5 Led mig i din sanning, och l\u00e4r mig, ty du \u00e4r min fr\u00e4lsnings Gud; dig f\u00f6rbidar jag alltid.\n25:6 T\u00e4nk, HERRE, p\u00e5 din barmh\u00e4rtighet och din n\u00e5d, ty de \u00e4ro av evighet.\n25:7 T\u00e4nk icke p\u00e5 min ungdoms synder och p\u00e5 mina \u00f6vertr\u00e4delser, utan t\u00e4nk p\u00e5 mig efter din n\u00e5d, f\u00f6r din godhets skull, HERRE.\n25:8 HERREN \u00e4r god och r\u00e4ttf\u00e4rdig, d\u00e4rf\u00f6r undervisar han syndare om v\u00e4gen.\n25:9 Han leder de \u00f6dmjuka r\u00e4tt, han l\u00e4r de \u00f6dmjuka sin v\u00e4g.\n25:10 Alla HERRENS v\u00e4gar \u00e4ro n\u00e5d och trofasthet f\u00f6r dem som h\u00e5lla hans f\u00f6rbund och vittnesb\u00f6rd.\n25:11 F\u00f6r ditt namns skull, HERRE, f\u00f6rl\u00e5t min missg\u00e4rning, ty den \u00e4r stor.\n25:12 Finnes det en man som fruktar HERREN, d\u00e5 undervisar han honom om den v\u00e4g han b\u00f6r v\u00e4lja.\n25:13 Han sj\u00e4lv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.\n25:14 HERREN har sin umg\u00e4ngelse med dem som frukta honom, och sitt f\u00f6rbund vill han kung\u00f6ra f\u00f6r dem.\n25:15 Mina \u00f6gon se alltid till HERREN, ty han drager mina f\u00f6tter ur n\u00e4tet.\n25:16 V\u00e4nd dig till mig och var mig n\u00e5dig; ty jag \u00e4r ensam och betryckt.\n25:17 Mitt hj\u00e4rtas \u00e5ngest \u00e4r stor; f\u00f6r mig ut ur mitt tr\u00e5ngm\u00e5l.\n25:18 Se till mitt lidande och min vederm\u00f6da, och f\u00f6rl\u00e5t mig alla mina synder.\n25:19 Se d\u00e4rtill att mina fiender \u00e4ro s\u00e5 m\u00e5nga och hata mig med or\u00e4tt.\n25:20 Bevara min sj\u00e4l och r\u00e4dda mig; l\u00e5t mig icke komma p\u00e5 skam, ty jag tager min tillflykt till dig.\n25:21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag f\u00f6rbidar dig.\n25:22 F\u00f6rlossa Israel, o Gud, ur all dess n\u00f6d.\n26:1 Av David. Skaffa mig r\u00e4tt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN utan att vackla.\n26:2 Pr\u00f6va mig, HERRE, och f\u00f6rs\u00f6k mig; rannsaka mina njurar och mitt hj\u00e4rta.\n26:3 Ty din n\u00e5d \u00e4r inf\u00f6r mina \u00f6gon, och jag vandrar i din sanning.\n26:4 Jag sitter icke hos l\u00f6gnens m\u00e4n, och med hycklare har jag icke min umg\u00e4ngelse.\n26:5 Jag hatar de ondas f\u00f6rsamling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.\n26:6 Jag tv\u00e5r mina h\u00e4nder i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,\n26:7 f\u00f6r att h\u00f6ja min r\u00f6st till tacks\u00e4gelse och f\u00f6rt\u00e4lja alla dina under.\n26:8 HERRE, jag har din boning k\u00e4r och den plats d\u00e4r din h\u00e4rlighet bor.\n26:9 Ryck icke min sj\u00e4l bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,\n26:10 i vilkas h\u00e4nder \u00e4r sk\u00e4ndlighet, och vilkas h\u00f6gra hand \u00e4r full av mutor.\n26:11 Jag vandrar ju i ostrafflighet; f\u00f6rlossa mig och var mig n\u00e5dig.\n26:12 Ja, min fot st\u00e5r p\u00e5 j\u00e4mn mark; i f\u00f6rsamlingarna skall jag lova HERREN.\n27:1 Av David. HERREN \u00e4r mitt ljus och min fr\u00e4lsning; f\u00f6r vem skulle jag frukta? HERREN \u00e4r mitt livs v\u00e4rn; f\u00f6r vem skulle jag r\u00e4das?\n27:2 N\u00e4r de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, d\u00e5 stappla de sj\u00e4lva och falla, mina motst\u00e5ndare och fiender.\n27:3 Om ock en h\u00e4r l\u00e4grar sig mot mig, s\u00e5 fruktar \u00e4nd\u00e5 icke mitt hj\u00e4rta; om krig uppst\u00e5r mot mig, s\u00e5 \u00e4r jag dock trygg.\n27:4 Ett har jag beg\u00e4rt av HERREN, d\u00e4refter traktar jag: att jag m\u00e5 f\u00e5 bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, f\u00f6r att sk\u00e5da HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.\n27:5 Ty han d\u00f6ljer mig i sin hydda p\u00e5 olyckans dag, han besk\u00e4rmar mig i sitt tj\u00e4ll, han f\u00f6r mig upp p\u00e5 en klippa.\n27:6 Och nu skall mitt huvud resa sig \u00f6ver mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS \u00e4ra och lovs\u00e4ga honom.\n27:7 H\u00f6r, o HERRE! Jag h\u00f6jer min r\u00f6st och ropar, var mig n\u00e5dig och svara mig.\n27:8 Mitt hj\u00e4rta f\u00f6reh\u00e5ller dig ditt ord: \u00bbS\u00f6ken mitt ansikte.\u00bb Ja, ditt ansikte, HERRE, s\u00f6ker jag;\n27:9 f\u00f6rd\u00f6lj icke ditt ansikte f\u00f6r mig. Driv icke bort din tj\u00e4nare i vrede, du som har varit min hj\u00e4lp; f\u00f6rskjut mig icke, \u00f6vergiv mig icke, du min fr\u00e4lsnings Gud.\n27:10 Nej, om \u00e4n min fader och min moder \u00f6vergiva mig, skall HERREN upptaga mig.\n27:11 Visa mig, HERRE, din v\u00e4g, och led mig p\u00e5 en j\u00e4mn stig, f\u00f6r mina f\u00f6rf\u00f6ljares skull.\n27:12 \u00d6verl\u00e4mna mig icke \u00e5t mina ov\u00e4nners vilja; ty mot mig uppst\u00e5 falska vittnen och m\u00e4n som andas v\u00e5ld.\n27:13 Ja, jag tror f\u00f6rvisso att jag skall f\u00e5 se HERRENS goda i de levandes land.\n27:14 F\u00f6rbida HERREN, var frimodig och of\u00f6rf\u00e4rad i ditt hj\u00e4rta; ja, f\u00f6rbida HERREN.\n28:1 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, s\u00e5 att jag bliver lik dem som fara ned i graven.\n28:2 H\u00f6r mina b\u00f6ners ljud, n\u00e4r jag ropar till dig, n\u00e4r jag upplyfter mina h\u00e4nder mot det allraheligaste i din helgedom.\n28:3 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med og\u00e4rningsm\u00e4nnen, som tala v\u00e4nligt med sin n\u00e4sta men hava ondska i sina hj\u00e4rtan.\n28:4 Giv dem efter deras g\u00e4rningar och efter deras onda v\u00e4sende, giv dem efter deras h\u00e4nders verk, vederg\u00e4ll dem vad de hava gjort.\n28:5 Ty de akta icke p\u00e5 HERRENS g\u00e4rningar, icke p\u00e5 hans h\u00e4nder verk; d\u00e4rf\u00f6r skall han sl\u00e5 dem ned och ej mer bygga upp dem.\n28:6 Lovad vare HERREN, ty han har h\u00f6rt mina b\u00f6ners ljud!\n28:7 HERREN \u00e4r min starkhet och min sk\u00f6ld; p\u00e5 honom f\u00f6rtr\u00f6stade mitt hj\u00e4rta. Och jag vart hulpen, d\u00e4rf\u00f6r fr\u00f6jdar sig mitt hj\u00e4rta, och med min s\u00e5ng vill jag tacka honom.\n28:8 HERREN \u00e4r sitt folks starkhet, och ett fr\u00e4lsningens v\u00e4rn \u00e4r han f\u00f6r sin smorde.\n28:9 Fr\u00e4ls ditt folk och v\u00e4lsigna din arvedel, och var deras herde och b\u00e4r dem till evig tid.\n29:1 En psalm av David. Given \u00e5t HERREN, I Guds s\u00f6nder, given \u00e5t HERREN \u00e4ra och makt;\n29:2 given \u00e5t HERREN hans namns \u00e4ra, tillbedjen HERREN i helig skrud.\n29:3 HERRENS r\u00f6st g\u00e5r ovan vattnen; Gud, den h\u00e4rlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.\n29:4 HERRENS r\u00f6st ljuder med makt, HERRENS r\u00f6st ljuder h\u00e4rligt.\n29:5 HERRENS r\u00f6st br\u00e4cker cedrar, HERREN br\u00e4cker Libanons cedrar.\n29:6 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon s\u00e5som unga vildoxar.\n29:7 HERRENS r\u00f6st sprider ljungeldsl\u00e5gor.\n29:8 HERRENS r\u00f6st kommer \u00f6knen att b\u00e4va, HERREN kommer Kades' \u00f6ken att b\u00e4va.\n29:9 HERRENS r\u00f6st bringar hindarna att f\u00f6da; skogarnas kl\u00e4dnad rycker den bort. I hans himmelska boning f\u00f6rkunnar allting hans \u00e4ra.\n29:10 HERREN p\u00e5 sin tron bj\u00f6d floden komma, och HERREN tronar s\u00e5som konung evinnerligen.\n29:11 HERREN skall giva makt \u00e5t sitt folk, HERREN skall v\u00e4lsigna sitt folk med frid.\n30:1 En psalm, en s\u00e5ng av David, vid templets invigning.\n30:2 Jag vill upph\u00f6ja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke l\u00e5tit mina fiender gl\u00e4dja sig \u00f6ver mig.\n30:3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.\n30:4 HERRE, du f\u00f6rde min sj\u00e4l upp ur d\u00f6dsriket, du tog mig levande ut fr\u00e5n dem som foro ned i graven.\n30:5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.\n30:6 Ty ett \u00f6gonblick varar hans vrede, men hela livet hans n\u00e5d; om aftonen g\u00e4star gr\u00e5t, men om morgonen kommer jubel.\n30:7 Jag sade, n\u00e4r det gick mig v\u00e4l: \u00bbJag skall aldrig vackla.\u00bb\n30:8 HERRE, i din n\u00e5d hade du gjort mitt berg starkt; men du f\u00f6rdolde ditt ansikte, d\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4cktes jag.\n30:9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:\n30:10 \u00bbVad vinning har du av mitt blod, eller d\u00e4rav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det f\u00f6rkunna din trofasthet?\n30:11 H\u00f6r, o HERRE, och var mig n\u00e5dig; HERRE, var min hj\u00e4lpare.\u00bb\n30:12 D\u00e5 f\u00f6rvandlade du min klagan i fr\u00f6jdespr\u00e5ng; du kl\u00e4dde av mig sorgens dr\u00e4kt och omgjordade mig med gl\u00e4dje.\n30:13 D\u00e4rf\u00f6r skall min \u00e4ra lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.\n31:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n31:2 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l\u00e5t mig aldrig komma p\u00e5 skam, befria mig genom din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n31:3 B\u00f6j ditt \u00f6ra till mig, r\u00e4dda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min fr\u00e4lsning.\n31:4 Ty du \u00e4r mitt bergf\u00e4ste och min bort, och du skall, f\u00f6r ditt namns skull, leda och f\u00f6ra mig.\n31:5 Du skall draga mig ur det n\u00e4t som de lade ut f\u00f6r mig; ty du \u00e4r mitt v\u00e4rn.\n31:6 I din hand befaller jag min ande; du f\u00f6rlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.\n31:7 Jag hatar dem som h\u00e5lla sig till f\u00e5f\u00e4ngliga avgudar, men jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN.\n31:8 Jag vill fr\u00f6jda mig och vara glad \u00f6ver din n\u00e5d, att du ser till mitt lidande, att du l\u00e5ter dig v\u00e5rda om min sj\u00e4l i n\u00f6den\n31:9 och icke \u00f6verl\u00e4mnar mig i fiendens hand, utan st\u00e4ller mina f\u00f6tter p\u00e5 rymlig plats.\n31:10 Var mig n\u00e5dig, HERRE, ty jag \u00e4r i n\u00f6d; av sorg \u00e4r mitt \u00f6ga f\u00f6rm\u00f6rkat, ja, min sj\u00e4l s\u00e5v\u00e4l som min kropp.\n31:11 Ty mitt liv har f\u00f6rsvunnit i bedr\u00f6velse och mina \u00e5r i suckan; min kraft \u00e4r bruten genom min missg\u00e4rning, och benen i min kropp \u00e4ro maktl\u00f6sa.\n31:12 F\u00f6r alla mina ov\u00e4nners skull har jag blivit till sm\u00e4lek, ja, till stor sm\u00e4lek f\u00f6r mina grannar och till skr\u00e4ck f\u00f6r mina f\u00f6rtrogna; de som se mig p\u00e5 gatan fly undan f\u00f6r mig.\n31:13 Jag \u00e4r bortgl\u00f6md ur hj\u00e4rtat, s\u00e5som vore jag d\u00f6d; jag har blivit s\u00e5som ett s\u00f6nderslaget k\u00e4rl.\n31:14 Ty jag h\u00f6r mig f\u00f6rtalas av m\u00e5nga; skr\u00e4ck fr\u00e5n alla sidor! De r\u00e5dsl\u00e5 med varandra mot mig och st\u00e4mpla f\u00f6r att taga mitt liv.\n31:15 Men jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 dig, HERRE; jag s\u00e4ger: \u00bbDu \u00e4r min Gud.\u00bb\n31:16 Min tid st\u00e5r i dina h\u00e4nder; r\u00e4dda mig fr\u00e5n mina fienders hand och mina f\u00f6rf\u00f6ljare.\n31:17 L\u00e5t ditt ansikte lysa \u00f6ver din tj\u00e4nare; fr\u00e4ls mig genom din n\u00e5d.\n31:18 HERRE, l\u00e5t mig icke komma p\u00e5 skam, ty jag \u00e5kallar dig; l\u00e5t de ogudaktiga komma p\u00e5 skam och varda tystade i d\u00f6dsriket.\n31:19 M\u00e5 l\u00f6gnaktiga l\u00e4ppar f\u00f6rstummas, de som tala vad fr\u00e4ckt \u00e4r mot den r\u00e4ttf\u00e4rdige, med h\u00f6gmod och f\u00f6rakt.\n31:20 Huru stor \u00e4r icke din godhet, den du f\u00f6rvarar \u00e5t dem som frukta dig, och den du bevisar inf\u00f6r m\u00e4nniskors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!\n31:21 Du besk\u00e4rmar dem i ditt ansiktes besk\u00e4rm mot m\u00e4nniskors sammangaddning; du d\u00f6ljer dem i din hydda mot tungors angrepp.\n31:22 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara n\u00e5d genom att besk\u00e4ra mig en fast stad!\n31:23 Ty v\u00e4l sade jag i min \u00e5ngest: \u00bbJag \u00e4r bortdriven fr\u00e5n dina \u00f6gon.\u00bb Likv\u00e4l h\u00f6rde du mina b\u00f6ners ljud, n\u00e4r jag ropade till dig.\n31:24 \u00c4lsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vederg\u00e4ller i fullt m\u00e5tt den som \u00f6ver h\u00f6gmod.\n31:25 Varen frimodiga och of\u00f6rf\u00e4rade i edra hj\u00e4rtan, alla I som s\u00e4tten edert hopp till HERREN.\n32:1 Av David; en s\u00e5ng. S\u00e4ll \u00e4r den vilkens \u00f6vertr\u00e4delse \u00e4r f\u00f6rl\u00e5ten, vilkens synd \u00e4r \u00f6verskyld.\n32:2 S\u00e4ll \u00e4r den m\u00e4nniska som HERREN icke tillr\u00e4knar missg\u00e4rning, och i vilkens ande icke \u00e4r n\u00e5got svek.\n32:3 S\u00e5 l\u00e4nge jag teg, f\u00f6rsm\u00e4ktade mina ben vid min st\u00e4ndiga klagan.\n32:4 Ty dag och natt var din hand tung \u00f6ver mig; min livssaft f\u00f6rtorkades s\u00e5som av sommarhetta. Sela.\n32:5 D\u00e5 uppenbarade jag min synd f\u00f6r dig och \u00f6verskylde icke min missg\u00e4rning. Jag sade: \u00bbJag vill bek\u00e4nna f\u00f6r HERREN mina \u00f6vertr\u00e4delser\u00bb; d\u00e5 f\u00f6rl\u00e4t du mig min synds missg\u00e4rning. Sela.\n32:6 D\u00e4rf\u00f6r skola alla fromma bedja till dig p\u00e5 den tid d\u00e5 du \u00e4r att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke n\u00e5 till dem.\n32:7 Du \u00e4r mitt besk\u00e4rm, f\u00f6r n\u00f6d bevarar du mig; med r\u00e4ddningens jubel omgiver du mig. Sela.\n32:8 Jag vill l\u00e4ra dig och undervisa dig om den v\u00e4g du skall vandra; jag vill giva dig r\u00e5d och l\u00e5ta mitt \u00f6ga vaka \u00f6ver dig.\n32:9 Varen icke s\u00e5som h\u00e4star och mul\u00e5snor utan f\u00f6rst\u00e5nd, p\u00e5 vilka man l\u00e4gger t\u00f6m och betsel f\u00f6r att t\u00e4mja dem, eljest f\u00e5r man dem ej fram.\n32:10 Den ogudaktige har m\u00e5nga pl\u00e5gor; men den som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN, honom omgiver han med n\u00e5d.\n32:11 Varen glada i HERREN och fr\u00f6jden eder, I r\u00e4ttf\u00e4rdige, och jublen, alla I r\u00e4ttsinnige.\n33:1 Jublen i HERREN, I r\u00e4ttf\u00e4rdige; lovs\u00e5ng h\u00f6ves de redliga.\n33:2 Tacken HERREN p\u00e5 harpa, lovsjungen honom till tiostr\u00e4ngad psaltare.\n33:3 Sjungen honom en ny s\u00e5ng, spelen sk\u00f6nt med jubelklang.\n33:4 Ty HERRENS ord \u00e4r r\u00e4tt, och allt vad han g\u00f6r \u00e4r gjort i trofasthet.\n33:5 Han \u00e4lskar r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt; jorden \u00e4r full av HERRENS n\u00e5d.\n33:6 Himmelen \u00e4r gjord genom HERRENS ord och all dess h\u00e4r genom hans muns anda.\n33:7 Han samlar havets vatten s\u00e5som i en h\u00f6g; han l\u00e4gger djupen i deras f\u00f6rvaringsrum.\n33:8 Hela jorden frukte HERREN; f\u00f6r honom b\u00e4ve alla som bo p\u00e5 jordens krets.\n33:9 Ty han sade, och det vart; han bj\u00f6d, och det stod d\u00e4r.\n33:10 HERREN gjorde hedningarnas r\u00e5d om intet, han l\u00e4t folkens tankar komma p\u00e5 skam.\n33:11 Men HERRENS r\u00e5d best\u00e5r evinnerligen, hans hj\u00e4rtas tankar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n33:12 Saligt \u00e4r det folk vars Gud HERREN \u00e4r, det folk som han har utvalt till arvedel \u00e5t sig.\n33:13 Ja, fr\u00e5n himmelen sk\u00e5dade HERREN ned, han s\u00e5g alla m\u00e4nniskors barn.\n33:14 Fr\u00e5n sin boning blickade han ned till alla dem som bo p\u00e5 jorden,\n33:15 han som har danat allas deras hj\u00e4rtan, han som aktar p\u00e5 alla deras verk.\n33:16 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hj\u00e4lte r\u00e4ddas icke genom sin stora kraft.\n33:17 F\u00f6rg\u00e4ves v\u00e4ntar man sig seger genom h\u00e4star, med all sin styrka r\u00e4dda de icke.\n33:18 Se, HERRENS \u00f6ga \u00e4r v\u00e4nt till dem som frukta honom, till dem som hoppas p\u00e5 hans n\u00e5d;\n33:19 han vill r\u00e4dda deras sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6den och beh\u00e5lla dem vid liv i hungerns tid.\n33:20 V\u00e5r sj\u00e4l v\u00e4ntar efter HERREN; han \u00e4r v\u00e5r hj\u00e4lp och sk\u00f6ld.\n33:21 Ty i honom gl\u00e4der sig v\u00e5rt hj\u00e4rta, vi f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 hans heliga namn.\n33:22 Din n\u00e5d, HERRE, vare \u00f6ver oss, s\u00e5som vi hoppas p\u00e5 dig.\n34:1 Av David, h\u00e4r han st\u00e4llde sig vansinnig inf\u00f6r Abimelek, och denne drev honom ifr\u00e5n sig, och han gick sin v\u00e4g.\n34:2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall st\u00e4ndigt vara i min mun.\n34:3 Min sj\u00e4l skall ber\u00f6mma sig av HERREN; de \u00f6dmjuka skola h\u00f6ra det och gl\u00e4dja sig.\n34:4 Loven med mig HERREN, l\u00e5tom oss med varandra upph\u00f6ja hans namn.\n34:5 Jag s\u00f6kte HERREN, och han svarade mig, och ur all min f\u00f6rskr\u00e4ckelse r\u00e4ddade han mig.\n34:6 De som sk\u00e5da upp till honom str\u00e5la av fr\u00f6jd, och deras ansikten beh\u00f6va icke rodna av blygsel.\n34:7 H\u00e4r \u00e4r en betryckt som ropade, och HERREN h\u00f6rde honom och fr\u00e4lste honom ur all hans n\u00f6d.\n34:8 HERRENS \u00e4ngel sl\u00e5r sitt l\u00e4ger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.\n34:9 Smaken och sen att HERREN \u00e4r god; s\u00e4ll \u00e4r den som tager sin tillflykt till honom.\n34:10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.\n34:11 Unga lejon lida n\u00f6d och hungra, men de som s\u00f6ka HERREN hava icke brist p\u00e5 n\u00e5got gott.\n34:12 Kommen, barn, h\u00f6ren mig; jag skall l\u00e4ra eder HERRENS fruktan.\n34:13 \u00c4r du en man som \u00e4lskar livet och \u00f6nskar att se goda dagar?\n34:14 Avh\u00e5ll d\u00e5 din tunga fr\u00e5n det som \u00e4r ont och dina l\u00e4ppar fr\u00e5n att tala svek.\n34:15 V\u00e4nd dig bort ifr\u00e5n det som \u00e4r ont, och g\u00f6r vad gott \u00e4r, s\u00f6k friden och trakta d\u00e4refter.\n34:16 HERRENS \u00f6gon \u00e4ro v\u00e4nda till de r\u00e4ttf\u00e4rdiga och hans \u00f6ron till deras rop.\n34:17 Men HERRENS ansikte \u00e4r emot dem som g\u00f6ra det onda, han vill utrota deras \u00e5minnelse fr\u00e5n jorden.\n34:18 N\u00e4r de r\u00e4ttf\u00e4rdiga ropa, d\u00e5 h\u00f6r HERREN och r\u00e4ddar dem ur all deras n\u00f6d.\n34:19 HERREN \u00e4r n\u00e4ra dem som hava ett f\u00f6rkrossat hj\u00e4rta och fr\u00e4lsar dem som hava en bedr\u00f6vad ande.\n34:20 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige m\u00e5ste lida mycket, men HERREN r\u00e4ddar honom ur allt.\n34:21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall s\u00f6ndersl\u00e5s.\n34:22 Den ogudaktige skall d\u00f6das av olyckan, och de som hata den r\u00e4ttf\u00e4rdige skola st\u00e5 med skuld.\n34:23 Men sina tj\u00e4nares sj\u00e4lar f\u00f6rlossar HERREN, och ingen skall st\u00e5 med skuld, som tager sin tillflykt till honom.\n35:1 Av David. G\u00e5 till r\u00e4tta, HERRE, med dem som g\u00e5 till r\u00e4tta med mig; strid mot dem som strida mot mig.\n35:2 Fatta sk\u00f6ld och sk\u00e4rm, och st\u00e5 upp till min hj\u00e4lp;\n35:3 drag fram spjutet, och sp\u00e4rra v\u00e4gen f\u00f6r mina f\u00f6rf\u00f6ljare. S\u00e4g till min sj\u00e4l: \u00bbJag \u00e4r din fr\u00e4lsning.\u00bb\n35:4 M\u00e5 de komma p\u00e5 skam och blygas, som st\u00e5 efter mitt liv; m\u00e5 de vika tillbaka och varda utsk\u00e4mda, som hava ont i sinnet mot mig.\n35:5 M\u00e5 de bliva s\u00e5som agnar f\u00f6r vinden, och HERRENS \u00e4ngel drive dem bort.\n35:6 Deras v\u00e4g blive m\u00f6rk och slipprig, och HERRENS \u00e4ngel drive dem bort.\n35:7 Ty utan sak hava de f\u00f6rs\u00e5tligen tillrett sin n\u00e4tgrop f\u00f6r mig, utan sak hava de gr\u00e4vt en grav f\u00f6r mitt liv.\n35:8 F\u00f6rd\u00e4rv komme \u00f6ver den mannen of\u00f6rt\u00e4nkt, det n\u00e4t han har utlagt m\u00e5 f\u00e5nga honom; ja, till sitt f\u00f6rd\u00e4rv falle han sj\u00e4lv d\u00e4ri.\n35:9 Men min sj\u00e4l skall fr\u00f6jda sig i HERREN och vara glad \u00f6ver hans fr\u00e4lsning.\n35:10 Alla ben i min kropp skola s\u00e4ga: \u00bbHERRE, vem \u00e4r dig lik, du som r\u00e4ddar den betryckte fr\u00e5n den som \u00e4r honom f\u00f6r stark, den betryckte och fattige ifr\u00e5n den som plundrar honom?\u00bb\n35:11 Or\u00e4ttf\u00e4rdiga vittnen tr\u00e4da fram; de utfr\u00e5ga mig om det jag icke vet.\n35:12 De l\u00f6na mig med ont f\u00f6r gott; \u00f6vergiven \u00e4r min sj\u00e4l.\n35:13 Jag \u00e5ter bar sorgdr\u00e4kt, n\u00e4r de voro sjuka, jag sp\u00e4kte min sj\u00e4l med fasta, jag bad med neds\u00e4nkt huvud;\n35:14 s\u00e5som g\u00e4llde det min v\u00e4n, min broder, s\u00e5 skickade jag mig; lik den som s\u00f6rjer sin moder gick jag sorgkl\u00e4dd och lutande.\n35:15 Men de gl\u00e4dja sig \u00f6ver mitt fall och rota sig samman; ja, el\u00e4ndiga m\u00e4nniskor, som jag icke k\u00e4nner, rota sig samman mot mig, de sm\u00e4da mig utan uppeh\u00e5ll.\n35:16 Dessa gudl\u00f6sa, som driva gyckel f\u00f6r en kaka br\u00f6d, bita ihop t\u00e4nderna mot mig.\n35:17 Herre, huru l\u00e4nge skall du se h\u00e4rp\u00e5? Ryck min sj\u00e4l undan det f\u00f6rd\u00e4rv de bereda, och mitt liv undan lejonen.\n35:18 D\u00e5 skall jag tacka dig i den stora f\u00f6rsamlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.\n35:19 L\u00e5t icke dem f\u00e5 gl\u00e4dja sig \u00f6ver mig, som utan sk\u00e4l \u00e4ro mina fiender; l\u00e5t icke dem som utan sak hata mig f\u00e5 blinka med \u00f6gonen.\n35:20 Ty det \u00e4r icke frid som de tala; nej, svekets ord t\u00e4nka de ut mot de stilla i landet.\n35:21 De sp\u00e4rra upp munnen mot mig; de s\u00e4ga: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, r\u00e4tt s\u00e5, nu se vi det med egna \u00f6gon!\u00bb\n35:22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig.\n35:23 Vakna och st\u00e5 upp f\u00f6r att skaffa mig r\u00e4tt, f\u00f6r att utf\u00f6ra min sak, du min Gud och Herre.\n35:24 Skaffa mig r\u00e4tt efter din r\u00e4ttf\u00e4rdighet, HERRE, min Gud, och l\u00e5t dem icke f\u00e5 gl\u00e4dja sig \u00f6ver mig.\n35:25 L\u00e5t dem icke s\u00e4ga i sina hj\u00e4rtan: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, det gick s\u00e5som vi ville!\u00bb L\u00e5t dem icke s\u00e4ga: \u00bbVi hava f\u00f6rd\u00e4rvat honom.\u00bb\n35:26 M\u00e5 alla komma p\u00e5 skam och blygas, som gl\u00e4dja sig \u00f6ver min of\u00e4rd. Med skam och blygd m\u00e5 de varda kl\u00e4dda, som f\u00f6rh\u00e4va sig \u00f6ver mig.\n35:27 Men m\u00e5 de jubla och gl\u00e4dja sig, som unna mig min r\u00e4tt, och m\u00e5 de alltid kunna s\u00e4ga: \u00bbLovad vare HERREN, han som unnar sin tj\u00e4nare gott!\u00bb\n35:28 D\u00e5 skall min tunga f\u00f6rkunna din r\u00e4ttf\u00e4rdighet och hela dagen ditt lov.\n36:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av HERRENS tj\u00e4nare David.\n36:2 I mitt hj\u00e4rta bet\u00e4nker jag vad synden s\u00e4ger till den ogudaktige, till den f\u00f6r vilkens \u00f6gon Guds fruktan ej finnes.\n36:3 Den intalar ju honom vad som \u00e4r behagligt i hans \u00f6gon: att man icke skall finna hans missg\u00e4rning och hata den.\n36:4 Hans muns ord \u00e4ro f\u00f6rd\u00e4rv och svek; han vill icke g\u00f6ra vad f\u00f6rst\u00e5ndigt och gott \u00e4r.\n36:5 F\u00f6rd\u00e4rv t\u00e4nker han ut p\u00e5 sitt l\u00e4ger, han tr\u00e4der p\u00e5 den v\u00e4g som icke \u00e4r god; han skyr icke f\u00f6r n\u00e5got ont.\n36:6 HERRE, upp i himmelen r\u00e4cker din n\u00e5d, och din trofasthet allt upp till skyarna.\n36:7 Din r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e4r s\u00e5som v\u00e4ldiga berg, dina r\u00e4tter s\u00e5som det stora havsdjupet; b\u00e5de m\u00e4nniskor och djur hj\u00e4lper du, HERRE.\n36:8 Huru dyrbar \u00e4r icke din n\u00e5d, o Gud! M\u00e4nniskors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.\n36:9 De varda m\u00e4ttade av ditt hus' rika h\u00e5vor, och av din ljuvlighets str\u00f6m giver du dem att dricka.\n36:10 Ty hos dig \u00e4r livets k\u00e4lla, i ditt ljus se vi ljus.\n36:11 L\u00e5t din n\u00e5d f\u00f6rbliva \u00f6ver dem som k\u00e4nna dig och din r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00f6ver de r\u00e4ttsinniga.\n36:12 L\u00e5t icke de h\u00f6gmodigas fot komma \u00f6ver mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.\n36:13 Ja, d\u00e4r ligga og\u00e4rningsm\u00e4nnen fallna; de \u00e4ro nedst\u00f6tta och kunna icke mer resa sig.\n37:1 Av David. Harmas icke \u00f6ver de onda, avundas icke dem som g\u00f6ra or\u00e4tt.\n37:2 Ty s\u00e5som gr\u00e4s varda de snart avhuggna, och s\u00e5som gr\u00f6na \u00f6rter vissna de.\n37:3 F\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, och g\u00f6r vad gott \u00e4r, f\u00f6rbliv i landet och beflita dig om redbarhet,\n37:4 och hav din lust i HERREN: d\u00e5 skall han giva dig vad ditt hj\u00e4rta beg\u00e4r.\n37:5 Befall din v\u00e4g \u00e5t HERREN och f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 honom; han skall g\u00f6ra det.\n37:6 Han skall l\u00e5ta din r\u00e4ttf\u00e4rdighet g\u00e5 fram s\u00e5som ljuset och din r\u00e4tt s\u00e5som middagens sken.\n37:7 Var stilla f\u00f6r HERREN och f\u00f6rbida honom, harmas icke \u00f6ver den vilkens v\u00e4g \u00e4r lyckosam, \u00f6ver den man som umg\u00e5s med r\u00e4nker.\n37:8 Avh\u00e5ll dig fr\u00e5n vrede och l\u00e5t f\u00f6rbittringen fara; harmas icke; d\u00e4rmed g\u00f6r du blott illa.\n37:9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som v\u00e4nta efter HERREN, de skola besitta landet.\n37:10 \u00c4nnu en liten tid, s\u00e5 \u00e4r den ogudaktige icke mer; och n\u00e4r du ser efter hans plats, d\u00e5 \u00e4r han borta.\n37:11 Men de \u00f6dmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.\n37:12 Den ogudaktige st\u00e4mplar mot den r\u00e4ttf\u00e4rdige och biter sina t\u00e4nder samman mot honom;\n37:13 men Herren ler \u00e5t honom, ty han ser att hans dag kommer.\n37:14 De ogudaktiga draga ut sv\u00e4rdet och sp\u00e4nna sin b\u00e5ge, f\u00f6r att f\u00e4lla den som \u00e4r betryckt och fattig, f\u00f6r att slakta dem som vandra i redlighet.\n37:15 Men deras sv\u00e4rd skall g\u00e5 in i deras eget hj\u00e4rta, och deras b\u00e5gar skola brista s\u00f6nder.\n37:16 Det lilla som en r\u00e4ttf\u00e4rdig har \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n m\u00e5nga ogudaktigas stora h\u00e5vor.\n37:17 Ty de ogudaktigas armar skola s\u00f6nderbrytas; men HERREN uppeh\u00e5ller de r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n37:18 HERREN k\u00e4nner de frommas dagar, och deras arvedel skall best\u00e5 evinnerligen.\n37:19 De skola icke komma p\u00e5 skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda m\u00e4ttade.\n37:20 Ty de ogudaktiga skola f\u00f6rg\u00e5s; HERRENS fiender \u00e4ro s\u00e5som \u00e4ngarnas prakt: de f\u00f6rsvinna s\u00e5som r\u00f6k, ja, de f\u00f6rsvinna.\n37:21 Den ogudaktige l\u00e5nar och kan icke betala, men den r\u00e4ttf\u00e4rdige \u00e4r barmh\u00e4rtig och givmild.\n37:22 Ty HERRENS v\u00e4lsignade skola besitta landet, men de som han f\u00f6rbannar skola varda utrotade.\n37:23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, n\u00e4r han har behag till hans v\u00e4g.\n37:24 Om han faller, st\u00f6rtar han dock icke till marken, ty HERREN h\u00e5ller honom vid handen.\n37:25 Jag har varit ung och \u00e4r nu gammal, men jag har icke sett den r\u00e4ttf\u00e4rdige \u00f6vergiven eller hans barn g\u00e5 efter br\u00f6d.\n37:26 Han \u00e4r alltid barmh\u00e4rtig och villig att l\u00e5na och hans barn \u00e4ro till v\u00e4lsignelse.\n37:27 V\u00e4nd dig bort ifr\u00e5n det som \u00e4r ont, och g\u00f6r vad gott \u00e4r, s\u00e5 skall du f\u00e5 bo kvar evinnerligen.\n37:28 Ty HERREN \u00e4lskar vad r\u00e4tt \u00e4r och \u00f6vergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.\n37:29 De r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola besitta landet och bo d\u00e4ri evinnerligen.\n37:30 Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges mun talar visdom, och hans tunga s\u00e4ger vad r\u00e4tt \u00e4r.\n37:31 Hans Guds lag \u00e4r i hans hj\u00e4rta; hans steg vackla icke.\n37:32 Den ogudaktige vaktar p\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdige och st\u00e5r efter att d\u00f6da honom,\n37:33 men HERREN \u00f6verl\u00e4mnar honom icke i hans hand och f\u00f6rd\u00f6mer honom icke, n\u00e4r han d\u00f6mes.\n37:34 F\u00f6rbida HERREN, och h\u00e5ll dig p\u00e5 hans v\u00e4g, s\u00e5 skall han upph\u00f6ja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.\n37:35 Jag s\u00e5g en ogudaktig som trotsade p\u00e5 sin makt; han utbredde sig s\u00e5som ett gr\u00f6nskande tr\u00e4d, v\u00e4l rotat.\n37:36 Men n\u00e4r man sedan gick d\u00e4r fram, se, d\u00e5 var han borta; jag s\u00f6kte efter honom, men han fanns icke mer.\n37:37 Giv akt p\u00e5 den ostrafflige, och se p\u00e5 den redlige, huru fridens man har en framtid.\n37:38 Men \u00f6vertr\u00e4darna skola allasammans f\u00f6rg\u00e5s, de ogudaktigas framtid varder avskuren.\n37:39 Till de r\u00e4ttf\u00e4rdiga kommer fr\u00e4lsning ifr\u00e5n HERREN; han \u00e4r deras v\u00e4rn i n\u00f6dens tid.\n37:40 HERREN hj\u00e4lper dem och befriar dem; han befriar dem fr\u00e5n de ogudaktiga och fr\u00e4lsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.\n38:1 En psalm av David; till \u00e5minnelse.\n38:2 HERRE, straffa mig icke i din f\u00f6rt\u00f6rnelse, och tukta mig icke i din vrede.\n38:3 Ty dina pilar hava tr\u00e4ffat mig, och din hand drabbar mig.\n38:4 Det finnes intet helt p\u00e5 min kropp f\u00f6r din vredes skull, intet helbr\u00e4gda i mina ben f\u00f6r min synds skull.\n38:5 Ty mina missg\u00e4rningar g\u00e5 mig \u00f6ver huvudet; s\u00e5som en sv\u00e5r b\u00f6rda \u00e4ro de mig f\u00f6r tunga.\n38:6 Mina s\u00e5r stinka och flyta f\u00f6r min d\u00e5rskaps skull.\n38:7 Jag g\u00e5r krokig och mycket lutande; hela dagen g\u00e5r jag s\u00f6rjande.\n38:8 Ty mina l\u00e4nder \u00e4ro fulla av brand, och intet helt finnes p\u00e5 min kropp.\n38:9 Jag \u00e4r vanm\u00e4ktig och illa s\u00f6nderslagen; jag klagar f\u00f6r mitt hj\u00e4rtas j\u00e4mmers skull.\n38:10 Herre, du k\u00e4nner all min tr\u00e4ngtan, och min suckan \u00e4r dig icke f\u00f6rdold.\n38:11 Mitt hj\u00e4rta sl\u00e5r h\u00e4ftigt, min kraft har \u00f6vergivit mig; mina \u00f6gons ljus, ocks\u00e5 det \u00e4r borta.\n38:12 Mina v\u00e4nner och fr\u00e4nder h\u00e5lla sig fj\u00e4rran ifr\u00e5n min pl\u00e5ga, och mina n\u00e4rmaste hava st\u00e4llt sig l\u00e5ngt ifr\u00e5n.\n38:13 Snaror l\u00e4gga de ut, som st\u00e5 efter mitt liv, och de som s\u00f6ka min of\u00e4rd tala vad f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r; p\u00e5 svek t\u00e4nka de hela dagen.\n38:14 Men jag \u00e4r lik en d\u00f6v, som intet h\u00f6r, och lik en stum, som icke uppl\u00e5ter sin mun;\n38:15 ja, jag \u00e4r lik en man som intet h\u00f6r, och som icke har n\u00e5got gensvar i sin mun.\n38:16 Se, p\u00e5 dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.\n38:17 Ty jag fruktar att de annars f\u00e5 gl\u00e4dja sig \u00f6ver mig, att de skola f\u00f6rh\u00e4va sig \u00f6ver mig, n\u00e4r min fot vacklar.\n38:18 Ty jag \u00e4r n\u00e4ra att falla, och min pl\u00e5ga \u00e4r alltid inf\u00f6r mig;\n38:19 ja, jag m\u00e5ste bek\u00e4nna min missg\u00e4rning, och jag s\u00f6rjer \u00f6ver min synd.\n38:20 Men mina fiender f\u00e5 leva och \u00e4ro m\u00e4ktiga, och m\u00e5nga \u00e4ro de som hata mig utan sak,\n38:21 de som l\u00f6na gott med ont, och som st\u00e5 mig emot, d\u00e4rf\u00f6r att jag far efter det goda.\n38:22 \u00d6vergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig.\n38:23 Skynda till min hj\u00e4lp, Herre, du min fr\u00e4lsning.\n39:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Jedutun; en psalm av David.\n39:2 Jag sade: \u00bbJag vill akta p\u00e5 vad jag g\u00f6r, s\u00e5 att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta p\u00e5 att tygla min mun, s\u00e5 l\u00e4nge den ogudaktige \u00e4r f\u00f6r mina \u00f6gon.\u00bb\n39:3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag uppr\u00f6rdes av sm\u00e4rta.\n39:4 Mitt hj\u00e4rta blev brinnande i mitt br\u00f6st: n\u00e4r jag begrundade, uppt\u00e4ndes en eld i mig; jag talade med min tunga.\n39:5 HERRE, l\u00e4r mig bet\u00e4nka att jag m\u00e5ste f\u00e5 en \u00e4nde, och vad som \u00e4r mina dagars m\u00e5tt, s\u00e5 att jag f\u00f6rst\u00e5r huru f\u00f6rg\u00e4nglig jag \u00e4r.\n39:6 Se, s\u00e5som en handsbredd har du gjort mina dagars m\u00e5tt, och min livsl\u00e4ngd \u00e4r s\u00e5som intet inf\u00f6r dig; f\u00e5f\u00e4nglighet allenast \u00e4ro alla m\u00e4nniskor, huru s\u00e4kra de \u00e4n st\u00e5. Sela.\n39:7 S\u00e5som en dr\u00f6mbild allenast g\u00e5 de fram, f\u00e5f\u00e4nglighet allenast \u00e4r deras \u00e4vlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall f\u00e5 det.\n39:8 Och nu, vad f\u00f6rbidar jag, Herre? Till dig st\u00e5r mitt hopp.\n39:9 Befria mig fr\u00e5n alla mina \u00f6vertr\u00e4delser, l\u00e5t mig icke bliva till sm\u00e4lek f\u00f6r d\u00e5ren.\n39:10 Jag tiger och uppl\u00e5ter icke min mun; ty det \u00e4r du som har gjort det.\n39:11 V\u00e4nd av ifr\u00e5n mig din pl\u00e5ga; f\u00f6r din hands aga f\u00f6rsm\u00e4ktar jag.\n39:12 Om du tuktar n\u00e5gon med n\u00e4pst f\u00f6r missg\u00e4rning, s\u00e5 \u00e4r det ute med hans h\u00e4rlighet, s\u00e5som n\u00e4r mal krossas. F\u00e5f\u00e4nglighet allenast \u00e4ro alla m\u00e4nniskor. Sela.\n39:13 H\u00f6r min b\u00f6n, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina t\u00e5rar; ty jag \u00e4r en fr\u00e4mling i ditt h\u00e4gn, en g\u00e4st s\u00e5som alla mina f\u00e4der.\n39:14 V\u00e4nd ifr\u00e5n mig din blick, s\u00e5 att jag f\u00e5r vederkvickas, innan jag g\u00e5r h\u00e4dan och icke mer \u00e4r till.\n40:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David; en psalm.\n40:2 Stadigt f\u00f6rbidade jag HERREN, och han b\u00f6jde sig till mig och h\u00f6rde mitt rop.\n40:3 Han drog mig upp ur f\u00f6rd\u00e4rvets grop, ur den djupa dyn; han st\u00e4llde mina f\u00f6tter p\u00e5 en klippa, han gjorde mina steg fasta;\n40:4 han lade i min mun en ny s\u00e5ng, en lovs\u00e5ng till v\u00e5r Gud. Det skola m\u00e5nga se och varda h\u00e4pna, och skola f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN.\n40:5 S\u00e4ll \u00e4r den man som s\u00e4tter sin f\u00f6rtr\u00f6stan till HERREN; och icke v\u00e4nder sig till dem som \u00e4ro stolta och vika av i l\u00f6gn.\n40:6 Stora \u00e4ro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har t\u00e4nkt f\u00f6r oss; dig \u00e4r intet likt. Jag ville f\u00f6rkunna dem och tala om dem, men de st\u00e5 icke till att r\u00e4kna.\n40:7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- \u00f6ppna \u00f6ron har du givit mig -- br\u00e4nnoffer och syndoffer beg\u00e4r du icke.\n40:8 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag: \u00bbSe, jag kommer; i bokrullen \u00e4r skrivet vad jag skall g\u00f6ra.\n40:9 Att g\u00f6ra din vilja, min Gud, \u00e4r min lust, och din lag \u00e4r i mitt hj\u00e4rta.\u00bb\n40:10 Jag b\u00e5dar gl\u00e4dje, jag f\u00f6rkunnar din r\u00e4ttf\u00e4rdighet i den stora f\u00f6rsamlingen; se, jag tillsluter icke mina l\u00e4ppar; du, HERRE, vet det.\n40:11 Din r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6rd\u00f6ljer jag icke i mitt hj\u00e4rta, om din trohet och din fr\u00e4lsning talar jag; jag f\u00f6rtiger icke din n\u00e5d och din trofasthet f\u00f6r den stora f\u00f6rsamlingen.\n40:12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmh\u00e4rtighet f\u00f6r mig; din n\u00e5d och din trofasthet m\u00e5 alltid bevara mig.\n40:13 Ty lidanden omv\u00e4rva mig, flera \u00e4n jag kan r\u00e4kna; mina missg\u00e4rningar hava tagit mig fatt, s\u00e5 att jag icke kan se; de \u00e4ro flera \u00e4n h\u00e5ren p\u00e5 mitt huvud, och mitt mod har \u00f6vergivit mig.\n40:14 V\u00e4rdes, o HERRE, r\u00e4dda mig; HERRE, skynda till min hj\u00e4lp.\n40:15 M\u00e5 alla de komma p\u00e5 skam och varda utsk\u00e4mda, som st\u00e5 efter mitt liv f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra det; m\u00e5 de vika tillbaka och blygas, som \u00f6nska min of\u00e4rd.\n40:16 M\u00e5 de h\u00e4pna i sin skam, som s\u00e4ga till mig: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, r\u00e4tt s\u00e5!\u00bb\n40:17 Men alla de som s\u00f6ka dig m\u00e5 fr\u00f6jdas och vara glada i dig; de som \u00e5stunda din fr\u00e4lsning s\u00e4ge alltid: \u00bbLovad vare HERREN!\u00bb\n40:18 \u00c4r jag ock betryckt och fattig, Herren s\u00f6rjer dock f\u00f6r mig. Min hj\u00e4lp och min befriare \u00e4r du; min Gud, dr\u00f6j icke.\n41:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n41:2 S\u00e4ll \u00e4r den som l\u00e5ter sig v\u00e5rda om den arme; honom skall HERREN hj\u00e4lpa p\u00e5 olyckans dag.\n41:3 HERREN skall bevara honom och beh\u00e5lla honom vid liv, han skall prisas s\u00e4ll i landet. Icke skall du \u00f6verl\u00e4mna honom \u00e5t hans fienders vilja!\n41:4 HERREN skall p\u00e5 sjukb\u00e4dden st\u00e5 honom bi; vid hans krankhet f\u00f6rvandlar du alldeles hans l\u00e4ger.\n41:5 S\u00e5 s\u00e4ger jag d\u00e5: HERRE; var du mig n\u00e5dig; hela du min sj\u00e4l, ty jag har syndat mot dig.\n41:6 Mina fiender tala vad ont \u00e4r mot mig: \u00bbN\u00e4r skall han d\u00f6 och hans namn f\u00f6rg\u00e5s?\u00bb\n41:7 Kommer n\u00e5gon och bes\u00f6ker mig, s\u00e5 talar han falskhet; hans hj\u00e4rta samlar \u00e5t honom vad ondskefullt \u00e4r; sedan g\u00e5r han ut och talar d\u00e4rom.\n41:8 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de t\u00e4nka ut mot mig det som \u00e4r mig till skada.\n41:9 \u00bbOhj\u00e4lplig of\u00e4rd har drabbat honom, han som ligger d\u00e4r skall icke mer st\u00e5 upp.\u00bb\n41:10 Ja, ocks\u00e5 min v\u00e4n, som jag litade p\u00e5, han som \u00e5t mitt br\u00f6d, lyfter nu mot mig sin h\u00e4l.\n41:11 Men du, HERRE, var mig n\u00e5dig och uppr\u00e4tta mig, s\u00e5 vill jag vederg\u00e4lla dem.\n41:12 Att du har behag till mig, det vet jag d\u00e4rav att min fiende icke f\u00e5r jubla \u00f6ver mig.\n41:13 Ty mig uppeh\u00e5ller du, f\u00f6r min ostrafflighets skull, och l\u00e5ter mig st\u00e5 inf\u00f6r ditt ansikte evinnerligen. ----\n41:14 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr\u00e5n evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken\n42:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en s\u00e5ng av Koras s\u00f6ner.\n42:2 S\u00e5som hjorten tr\u00e4ngtar till vattenb\u00e4ckar, s\u00e5 tr\u00e4ngtar min sj\u00e4l efter dig, o Gud.\n42:3 Min sj\u00e4l t\u00f6rstar efter Gud, efter den levande Guden. N\u00e4r skall jag f\u00e5 tr\u00e4da fram inf\u00f6r Guds ansikte?\n42:4 Mina t\u00e5rar \u00e4ro min spis b\u00e5de dag och natt, ty st\u00e4ndigt s\u00e4ger man till mig: \u00bbVar \u00e4r nu din Gud?\u00bb\n42:5 Men jag vill utgjuta inom mig min sj\u00e4l och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fr\u00f6jderop och tacks\u00e4gelse, i h\u00f6gtidsskaran.\n42:6 Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 bedr\u00f6vad, min sj\u00e4l, och s\u00e5 orolig i mig? Hoppas p\u00e5 Gud; ty jag skall \u00e5ter f\u00e5 tacka honom f\u00f6r fr\u00e4lsning genom honom.\n42:7 Min Gud, bedr\u00f6vad \u00e4r min sj\u00e4l i mig; d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker jag p\u00e5 dig i Jordans land och p\u00e5 Hermons h\u00f6jder, p\u00e5 Misars berg.\n42:8 Djup ropar till djup, vid d\u00e5net av dina vattenfall; alla dina svallande b\u00f6ljor g\u00e5 fram \u00f6ver mig.\n42:9 Om dagen m\u00e5 HERREN besk\u00e4ra sin n\u00e5d, och om natten vill jag sjunga till hans \u00e4ra och bedja till mitt livs Gud.\n42:10 Jag vill s\u00e4ga till Gud, min klippa: \u00bbVarf\u00f6r har du f\u00f6rg\u00e4tit mig, varf\u00f6r m\u00e5ste jag g\u00e5 s\u00f6rjande, tr\u00e4ngd av fiender?\u00bb\n42:11 Det \u00e4r s\u00e5som krossade man benen i min kropp, n\u00e4r mina ov\u00e4nner sm\u00e4da mig, n\u00e4r de best\u00e4ndigt s\u00e4ga till mig: \u00bbVar \u00e4r nu din Gud?\u00bb\n42:12 Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 bedr\u00f6vad, min sj\u00e4l, och varf\u00f6r s\u00e5 orolig i mig? Hoppas p\u00e5 Gud; ty jag skall \u00e5ter f\u00e5 tacka honom, min fr\u00e4lsning och min Gud.\n43:1 Skaffa mig r\u00e4tt, o Gud, och utf\u00f6r min sak mot ett folk utan fromhet; r\u00e4dda mig ifr\u00e5n falska och or\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskor.\n43:2 Ty du \u00e4r den Gud som \u00e4r mitt v\u00e4rn; varf\u00f6r har du f\u00f6rkastat mig? Varf\u00f6r m\u00e5ste jag g\u00e5 s\u00f6rjande, tr\u00e4ngd av fiender?\n43:3 S\u00e4nd ditt ljus och din sanning; m\u00e5 de leda mig, m\u00e5 de f\u00f6ra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,\n43:4 s\u00e5 att jag f\u00e5r g\u00e5 in till Guds altare, till Gud, som \u00e4r min gl\u00e4dje och fr\u00f6jd, och tacka dig p\u00e5 harpa, Gud, min Gud.\n43:5 Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 bedr\u00f6vad, min sj\u00e4l, och varf\u00f6r s\u00e5 orolig i mig? Hoppas p\u00e5 Gud; ty jag skall \u00e5ter f\u00e5 tacka honom, min fr\u00e4lsning och min Gud.\n44:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av Koras s\u00f6ner; en s\u00e5ng.\n44:2 Gud, med v\u00e5ra \u00f6ron hava vi h\u00f6rt, v\u00e5ra f\u00e4der hava f\u00f6rt\u00e4ljt d\u00e4rom f\u00f6r oss: om den g\u00e4rning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.\n44:3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du f\u00f6rd\u00e4rvade andra folk, men dem l\u00e4t du utbreda sig.\n44:4 Ty icke med sitt sv\u00e4rd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din h\u00f6gra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.\n44:5 Du, densamme, \u00e4r min konung, o Gud; s\u00e5 tills\u00e4g nu Jakob seger.\n44:6 Med din hj\u00e4lp kunna vi st\u00f6ta ned v\u00e5ra ov\u00e4nner och i ditt namn f\u00f6rtrampa v\u00e5ra motst\u00e5ndare.\n44:7 Ty icke p\u00e5 min b\u00e5ge f\u00f6rlitar jag mig, och mitt sv\u00e4rd kan icke giva mig seger;\n44:8 nej, du giver oss seger \u00f6ver v\u00e5ra ov\u00e4nner, och dem som hata oss l\u00e5ter du komma p\u00e5 skam.\n44:9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.\n44:10 Och dock har du nu f\u00f6rkastat oss och l\u00e5tit oss varda till blygd, och du drager icke ut med v\u00e5ra h\u00e4rar.\n44:11 Du l\u00e5ter oss vika tillbaka f\u00f6r ov\u00e5nnen, och de som hata oss taga sig byte.\n44:12 Du l\u00e5ter oss bliva upp\u00e4tna s\u00e5som f\u00e5r, och bland hedningarna han du f\u00f6rstr\u00f6tt oss.\n44:13 Du s\u00e4ljer ditt folk f\u00f6r ett ringa pris, stor \u00e4r icke den vinst du har gjort d\u00e4rp\u00e5.\n44:14 Du l\u00e5ter oss bliva till sm\u00e4lek f\u00f6r v\u00e5ra grannar, till spott och h\u00e5n f\u00f6r dem som bo omkring oss.\n44:15 Du g\u00f6r oss till ett ordspr\u00e5k bland hedningarna, du l\u00e5ter folken skaka huvudet \u00e5t oss.\n44:16 Hela dagen \u00e4r min sm\u00e4lek inf\u00f6r mig, och blygsel h\u00f6ljer mitt ansikte,\n44:17 n\u00e4r jag h\u00f6r sm\u00e4darens och lastarens tal, n\u00e4r jag ser fienden och den h\u00e4mndgirige.\n44:18 Allt detta har kommit \u00f6ver oss, och vi hava dock icke f\u00f6rg\u00e4tit dig, ej heller svikit ditt f\u00f6rbund.\n44:19 V\u00e5ra hj\u00e4rtan avf\u00f6llo icke, och v\u00e5ra steg veko ej av ifr\u00e5n din v\u00e4g,\n44:20 s\u00e5 att du d\u00e4rf\u00f6r har krossat oss i schakalers land och \u00f6vert\u00e4ckt oss med d\u00f6dsskugga.\n44:21 Om vi hade f\u00f6rg\u00e4tit v\u00e5r Guds namn och utr\u00e4ckt v\u00e5ra h\u00e4nder till en fr\u00e4mmande gud,\n44:22 m\u00e5nne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som k\u00e4nner hj\u00e4rtats l\u00f6nnligheter?\n44:23 Nej, f\u00f6r din skull varda vi d\u00f6dade hela dagen och bliva aktade s\u00e5som slaktf\u00e5r.\n44:24 Vakna upp; varf\u00f6r sover du, Herre? Vakna, f\u00f6rkasta oss icke f\u00f6r alltid.\n44:25 Varf\u00f6r d\u00f6ljer du ditt ansikte och f\u00f6rg\u00e4ter v\u00e5rt lidande och tr\u00e5ngm\u00e5l?\n44:26 Se, v\u00e5r sj\u00e4l \u00e4r nedb\u00f6jd i stoftet, v\u00e5r kropp ligger nedtryckt till jorden.\n44:27 St\u00e5 upp till v\u00e5r hj\u00e4lp, och f\u00f6rlossa oss f\u00f6r din n\u00e5ds skull.\n45:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbLiljor\u00bb; av Koras s\u00f6ner; en s\u00e5ng, ett kv\u00e4de om k\u00e4rlek.\n45:2 Mitt hj\u00e4rta fl\u00f6dar \u00f6ver av sk\u00f6na ord; jag s\u00e4ger: min dikt g\u00e4ller en konung; en snabb skrivares penna \u00e4r min tunga.\n45:3 Du \u00e4r den sk\u00f6naste bland m\u00e4nniskors barn, ljuvlighet \u00e4r utgjuten \u00f6ver dina l\u00e4ppar; s\u00e5 se vi att Gud har v\u00e4lsignat dig evinnerligen.\n45:4 Omgjorda din l\u00e4nd med ditt sv\u00e4rd, du hj\u00e4lte, i ditt majest\u00e4t och din h\u00e4rlighet.\n45:5 Och drag s\u00e5 \u00e5stad, lyckosam i din h\u00e4rlighet, till f\u00f6rsvar f\u00f6r sanning, f\u00f6r \u00f6dmjukhet och r\u00e4ttf\u00e4rdighet, s\u00e5 skall din h\u00f6gra hand l\u00e4ra dig underbara g\u00e4rningar.\n45:6 Skarpa \u00e4ro dina pilar; folk skola falla f\u00f6r dig; konungens fiender skola tr\u00e4ffas i hj\u00e4rtat.\n45:7 Gud, din tron f\u00f6rbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira \u00e4r r\u00e4ttvisans spira.\n45:8 Du \u00e4lskar r\u00e4ttf\u00e4rdighet och hatar or\u00e4ttf\u00e4rdighet; d\u00e4rf\u00f6r har Gud, din Gud, smort dig med gl\u00e4djens olja mer \u00e4n dina medbr\u00f6der.\n45:9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kl\u00e4der; fr\u00e5n elfenbenspalatser gl\u00e4der dig str\u00e4ngaspel.\n45:10 Konungad\u00f6ttrar har du s\u00e5som t\u00e4rnor i ditt hov, en drottning st\u00e5r vid din h\u00f6gra sida, i guld fr\u00e5n Ofir.\n45:11 H\u00f6r, dotter, och giv akt, och b\u00f6j ditt \u00f6ra h\u00e4rtill: F\u00f6rg\u00e4t nu ditt folk och din faders hus,\n45:12 och m\u00e5 konungen f\u00e5 hava sin lust i din sk\u00f6nhet; ty han \u00e4r din herre, och f\u00f6r honom skall du falla ned.\n45:13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk s\u00f6ka nu att vinna din ynnest med sk\u00e4nker.\n45:14 Idel h\u00e4rlighet \u00e4r hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg best\u00e5r hennes dr\u00e4kt,\n45:15 i brokigt v\u00e4vda kl\u00e4der f\u00f6res hon till konungen; jungfrur, hennes v\u00e4ninnor, f\u00f6lja henne \u00e5t; de ledas in till dig.\n45:16 Under gl\u00e4dje och fr\u00f6jd f\u00f6ras de fram, de t\u00e5ga in i konungens palats.\n45:17 I dina f\u00e4ders st\u00e4lle skola dina s\u00f6ner tr\u00e4da; dem skall du s\u00e4tta till furstar \u00f6verallt i landet.\n45:18 Ditt namn vill jag g\u00f6ra prisat bland alla kommande sl\u00e4kten; s\u00e5 skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.\n46:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av Koras s\u00f6ner; till Alam\u00f3t; en s\u00e5ng.\n46:2 Gud \u00e4r v\u00e5r tillflykt och v\u00e5r starkhet, en hj\u00e4lp i n\u00f6den, v\u00e4l bepr\u00f6vad.\n46:3 D\u00e4rf\u00f6r skulle vi icke frukta, om \u00e4n jorden omv\u00e4lvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;\n46:4 om \u00e4n dess v\u00e5gor brusade och svallade, s\u00e5 att bergen b\u00e4vade vid dess uppror. Sela.\n46:5 En str\u00f6m g\u00e5r fram, vars fl\u00f6den giva gl\u00e4dje \u00e5t Guds stad, \u00e5t den H\u00f6gstes heliga boning.\n46:6 Gud bor d\u00e4rinne, den vacklar icke; Gud hj\u00e4lper den, n\u00e4r morgonen gryr.\n46:7 Hedningarna larma, riken vackla; han l\u00e5ter h\u00f6ra sin r\u00f6st, d\u00e5 f\u00f6rsm\u00e4lter jorden.\n46:8 HERREN Sebaot \u00e4r med oss, Jakobs Gud \u00e4r v\u00e5r borg. Sela.\n46:9 Kommen och sk\u00e5den HERRENS verk: g\u00e4rningar som v\u00e4cka h\u00e4pnad g\u00f6r han p\u00e5 jorden.\n46:10 Han stillar strider intill jordens \u00e4nda, b\u00e5gen bryter han s\u00f6nder och br\u00e4cker spjutet, i eld br\u00e4nner han upp stridsvagnarna.\n46:11 \u00bbBliven stilla och besinnen att jag \u00e4r Gud; h\u00f6g varder jag bland hedningarna, h\u00f6g p\u00e5 jorden.\u00bb\n46:12 HERREN Sebaot \u00e4r men oss, Jakobs Gud \u00e4r v\u00e5r borg. Sela.\n47:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av Koras s\u00f6ner; en psalm.\n47:2 Klappen i h\u00e4nderna, alla folk, h\u00f6jen jubel till Gud med fr\u00f6jderop.\n47:3 Ty HERREN \u00e4r den H\u00f6gste, fruktansv\u00e4rd \u00e4r han, en stor konung \u00f6ver hela jorden.\n47:4 Han tvingar folk under oss och folkslag under v\u00e5ra f\u00f6tter.\n47:5 Han utv\u00e4ljer \u00e5t oss v\u00e5r arvedel, Jakobs, hans \u00e4lskades, stolthet. Sela.\n47:6 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.\n47:7 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen v\u00e5r konung, lovsjungen.\n47:8 Ty Gud \u00e4r konung \u00f6ver hela jorden; lovsjungen honom med en s\u00e5ng.\n47:9 Gud \u00e4r nu konung \u00f6ver hedningarna, Gud har satt sig p\u00e5 sin heliga tron.\n47:10 Folkens ypperste hava f\u00f6rsamlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillh\u00f6ra de som \u00e4ro jordens sk\u00f6ldar; h\u00f6gt \u00e4r han upph\u00f6jd.\n48:1 En s\u00e5ng, en psalm av Koras s\u00f6ner.\n48:2 Stor \u00e4r HERREN och h\u00f6gt lovad, i v\u00e5r Guds stad, p\u00e5 sitt heliga berg.\n48:3 Sk\u00f6nt h\u00f6jer det sig, hela jordens fr\u00f6jd, berget Sion l\u00e4ngst uppe i norr, den store konungens stad.\n48:4 Gud har i dess palatser gjort sig k\u00e4nd s\u00e5som ett v\u00e4rn.\n48:5 Ty se, konungarna f\u00f6rsamlade sig, tillhopa drogo de fram.\n48:6 De s\u00e5go det, d\u00e5 h\u00e4pnade de; de f\u00f6rskr\u00e4cktes, de flydde.\n48:7 B\u00e4van grep dem d\u00e4r, \u00e5ngest lik en barnaf\u00f6derskas.\n48:8 S\u00e5 krossar du Tarsis-skepp med \u00f6stanvinden.\n48:9 S\u00e5som vi hade h\u00f6rt, s\u00e5 fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i v\u00e5r Guds stad; Gud h\u00e5ller den vid makt till evig tid. Sela.\n48:10 Vi t\u00e4nka, o Gud, p\u00e5 din n\u00e5d, n\u00e4r vi st\u00e5 i ditt tempel.\n48:11 S\u00e5som ditt namn, o Gud, s\u00e5 n\u00e5r ock ditt lov intill jordens \u00e4ndar; din h\u00f6gra hand \u00e4r full av r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n48:12 Sions berg gl\u00e4dje sig, Juda d\u00f6ttrar fr\u00f6jde sig, f\u00f6r dina domars skull.\n48:13 G\u00e5n omkring Sion och vandren runt d\u00e4rom, r\u00e4knen dess torn;\n48:14 given akt p\u00e5 dess murar, skriden genom dess palatser, s\u00e5 att I kunnen f\u00f6rt\u00e4lja d\u00e4rom f\u00f6r ett kommande sl\u00e4kte.\n48:15 Ty s\u00e5dan \u00e4r Gud, v\u00e5r Gud, alltid och evinnerligen; intill d\u00f6den skall han ledsaga oss.\n49:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av Koras s\u00f6ner; en psalm.\n49:2 H\u00f6ren detta, alla folk, lyssnen h\u00e4rtill, I alla som leven i v\u00e4rlden,\n49:3 b\u00e5de l\u00e5ga och h\u00f6ga, rika s\u00e5v\u00e4l som fattiga.\n49:4 Hin mun skall tala visdom, och mitt hj\u00e4rtas tanke skall vara f\u00f6rst\u00e5nd.\n49:5 Jag vill b\u00f6ja mitt \u00f6ra till l\u00e4rorikt tal, jag vill yppa vid harpan min f\u00f6rborgade kunskap.\n49:6 Varf\u00f6r skulle jag frukta i olyckans dagar, n\u00e4r mina f\u00f6rf\u00f6ljares ondska omgiver mig?\n49:7 De f\u00f6rlita sig p\u00e5 sina \u00e4godelar och ber\u00f6mma sig av sin stora rikedom.\n49:8 Men sin broder kan ingen f\u00f6rlossa eller giva Gud l\u00f6sepenning f\u00f6r honom.\n49:9 F\u00f6r dyr \u00e4r l\u00f6sen f\u00f6r hans sj\u00e4l och kan icke betalas till evig tid,\n49:10 s\u00e5 att han skulle f\u00e5 leva f\u00f6r alltid och undg\u00e5 att se graven.\n49:11 Nej, man skall se att visa m\u00e4n d\u00f6, att d\u00e5rar och of\u00f6rnuftiga f\u00f6rg\u00e5s likasom de; de m\u00e5ste l\u00e4mna sina \u00e4godelar \u00e5t andra.\n49:12 De t\u00e4nka att deras hus skola best\u00e5 evinnerligen, deras boningar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte; de uppkalla jordagods efter sina namn.\n49:13 Men en m\u00e4nniska har, mitt i sin h\u00e4rlighet, intet best\u00e5nd, hon \u00e4r lik f\u00e4naden, som f\u00f6rg\u00f6res.\n49:14 Den v\u00e4gen g\u00e5 de, d\u00e5rar som de \u00e4ro, och de f\u00f6ljas av andra som finna behag i deras tal. Sela.\n49:15 S\u00e5som en f\u00e5rhjord drivas de ned till d\u00f6dsriket, d\u00e4r d\u00f6den bliver deras herde. S\u00e5 f\u00e5 de redliga makt \u00f6ver dem, n\u00e4r morgonen gryr, medan deras skepnader f\u00f6rt\u00e4ras av d\u00f6dsriket och ej f\u00e5 annan boning.\n49:16 Men min sj\u00e4l skall Gud f\u00f6rlossa ifr\u00e5n d\u00f6dsrikets v\u00e5ld, ty han skall upptaga mig. Sela.\n49:17 Frukta icke, n\u00e4r en man bliver rik, n\u00e4r hans hus v\u00e4xer till i h\u00e4rlighet.\n49:18 Ty av allt detta f\u00e5r han vid sin d\u00f6d intet med sig, och hans h\u00e4rlighet f\u00f6ljer honom icke ditned.\n49:19 Om han ock prisar sig v\u00e4lsignad under sitt liv, ja, om man \u00e4n ber\u00f6mmer dig, n\u00e4r du g\u00f6r goda dagar, s\u00e5 skall dock vars och ens sj\u00e4l g\u00e5 till hans f\u00e4ders sl\u00e4kte, till dem som aldrig mer se ljuset.\n49:20 En m\u00e4nniska som, mitt i sin h\u00e4rlighet, \u00e4r utan f\u00f6rst\u00e5nd, hon \u00e4r lik f\u00e4naden, som f\u00f6rg\u00f6res.\n50:1 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan \u00f6ster och v\u00e4ster.\n50:2 Fr\u00e5n Sion, sk\u00f6nhetens fullhet, tr\u00e4der Gud fram i glans.\n50:3 V\u00e5r Gud kommer, och han skall icke tiga. F\u00f6rt\u00e4rande eld g\u00e5r framf\u00f6r honom, och omkring honom stormar det med makt.\n50:4 Han kallar p\u00e5 himmelen d\u00e4rovan och p\u00e5 jorden, f\u00f6r att d\u00f6ma sitt folk:\n50:5 \u00bbF\u00f6rsamlen till mig mina fromma, som sluta f\u00f6rbund med mig vid offer.\u00bb\n50:6 Och himlarna f\u00f6rkunna att han \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, att Gud \u00e4r den som skipar r\u00e4tt. Sela.\n50:7 H\u00f6r, mitt folk, jag vill tala; Israel, l\u00e5t mig varna dig. Gud, din Gud, \u00e4r jag.\n50:8 Icke f\u00f6r dina slaktoffer vill jag g\u00e5 till r\u00e4tta med dig; dina br\u00e4nnoffer har jag alltid inf\u00f6r mig.\n50:9 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina f\u00e5llor;\n50:10 ty mina \u00e4ro alla skogens djur, boskapen p\u00e5 de tusende bergen;\n50:11 jag k\u00e4nner alla f\u00e5glar p\u00e5 bergen, och vad som r\u00f6r sig p\u00e5 marken \u00e4r mig bekant.\n50:12 Om jag hungrade, skulle jag icke s\u00e4ga dig det; ty min \u00e4r jordens krets med allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r.\n50:13 Skulle jag \u00e4ta tjurars k\u00f6tt, och skulle jag dricka bockars blod?\n50:14 Nej, offra lovets offer \u00e5t Gud, s\u00e5 skall du f\u00e5 infria dina l\u00f6ften till den H\u00f6gste.\n50:15 Och \u00e5kalla mig i n\u00f6den, s\u00e5 vill jag hj\u00e4lpa dig, och du skall prisa mig.\u00bb\n50:16 Men till den ogudaktige s\u00e4ger Gud: \u00bbHuru kan du tala om mina stadgar och f\u00f6ra mitt f\u00f6rbund p\u00e5 tungan,\n50:17 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?\n50:18 Om du ser en tjuv, s\u00e5 h\u00e5ller du med honom, och med \u00e4ktenskapsbrytare giver du dig i lag.\n50:19 Din mun sl\u00e4pper du l\u00f6s till vad ont \u00e4r, och din tunga hopspinner svek.\n50:20 Du sitter d\u00e4r och f\u00f6rtalar din broder, din moders son lastar du!\n50:21 S\u00e5 g\u00f6r du, och jag tiger, och nu tror du att jag \u00e4r s\u00e5som du. Nej, jag vill straffa dig och st\u00e4lla dig det f\u00f6r \u00f6gonen.\n50:22 I som f\u00f6rg\u00e4ten Gud, m\u00e4rken detta, f\u00f6r att jag icke m\u00e5 s\u00f6nderriva eder utan r\u00e4ddning:\n50:23 den som offrar lovets offer, han \u00e4rar mig; och den som aktar p\u00e5 sin v\u00e4g, honom skall jag l\u00e5ta se Guds fr\u00e4lsning.\u00bb\n51:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David,\n51:2 n\u00e4r profeten Natan kom till honom, d\u00e5 han hade g\u00e5tt in till Bat-Seba.\n51:3 Gud, var mig n\u00e5dig efter din godhet, utpl\u00e5na mina \u00f6vertr\u00e4delser efter din stora barmh\u00e4rtighet.\n51:4 Tv\u00e5 mig v\u00e4l fr\u00e5n min missg\u00e4rning, och rena mig fr\u00e5n synd.\n51:5 Ty jag k\u00e4nner mina \u00f6vertr\u00e4delser, och min synd \u00e4r alltid inf\u00f6r mig.\n51:6 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont \u00e4r i dina \u00f6gon; p\u00e5 det att du m\u00e5 finnas r\u00e4ttf\u00e4rdig i dina ord och r\u00e4ttvis i dina domar.\n51:7 Se, i synd \u00e4r jag f\u00f6dd, och i synd har min moder avlat mig.\n51:8 Du har ju behag till sanning i hj\u00e4rtegrunden; s\u00e5 l\u00e4r mig d\u00e5 vishet i mitt innersta.\n51:9 Sk\u00e4ra mig med isop, s\u00e5 att jag varder ren; tv\u00e5 mig, s\u00e5 att jag bliver vitare \u00e4n sn\u00f6.\n51:10 L\u00e5t mig f\u00f6rnimma fr\u00f6jd och gl\u00e4dje, l\u00e5t de ben som du har krossat f\u00e5 fr\u00f6jda sig.\n51:11 V\u00e4nd bort ditt ansikte fr\u00e5n mina synder, och utpl\u00e5na alla mina missg\u00e4rningar.\n51:12 Skapa i mig, Gud, ett rent hj\u00e4rta, och giv mig p\u00e5 nytt en frimodig ande.\n51:13 F\u00f6rkasta mig icke fr\u00e5n ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifr\u00e5n mig.\n51:14 L\u00e5t mig \u00e5ter f\u00e5 fr\u00f6jdas \u00f6ver din fr\u00e4lsning, och uppeh\u00e5ll mig med villighetens ande.\n51:15 D\u00e5 skall jag l\u00e4ra \u00f6vertr\u00e4darna dina v\u00e4gar, och syndarna skola omv\u00e4nda sig till dig.\n51:16 R\u00e4dda mig undan blodstider, Gud, du min fr\u00e4lsnings Gud, s\u00e5 skall min tunga jubla \u00f6ver din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n51:17 Herre, uppl\u00e5t mina l\u00e4ppar, s\u00e5 att min mun kan f\u00f6rkunna ditt lov.\n51:18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig s\u00e5dana; till br\u00e4nnoffer har du icke lust.\n51:19 Det offer som behagar Gud \u00e4r en f\u00f6rkrossad ande; ett f\u00f6rkrossat och bedr\u00f6vat hj\u00e4rta skall du, Gud, icke f\u00f6rakta.\n51:20 G\u00f6r v\u00e4l mot Sion i din n\u00e5d, bygg upp Jerusalems murar.\n51:21 D\u00e5 skall du undf\u00e5 r\u00e4tta offer, som behaga dig, br\u00e4nnoffer och heloffer; d\u00e5 skall man offra tjurar p\u00e5 ditt altare.\n52:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en s\u00e5ng av David,\n52:2 n\u00e4r edom\u00e9en Doeg kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r Saul och sade till honom: \u00bbDavid har g\u00e5tt in i Ahimeleks hus.\u00bb\n52:3 Varf\u00f6r ber\u00f6mmer du dig av vad ont \u00e4r, du v\u00e5ldsverkare? Guds n\u00e5d varar ju best\u00e4ndigt.\n52:4 Din tunga far efter f\u00f6rd\u00e4rv, den \u00e4r lik en skarp rakkniv, du arglistige.\n52:5 Du \u00e4lskar ont mer \u00e4n gott, l\u00f6gn mer \u00e4n att tala vad r\u00e4tt \u00e4r. Sela.\n52:6 Ja, du \u00e4lskar allt f\u00f6rd\u00e4rvligt tal, du falska tunga.\n52:7 D\u00e4rf\u00f6r skall ock Gud st\u00f6rta dig ned f\u00f6r alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.\n52:8 Och de r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola se det och frukta, de skola le \u00e5t honom:\n52:9 \u00bbSe d\u00e4r \u00e4r den man som icke gjorde Gud till sitt v\u00e4rn, utan f\u00f6rlitade sig p\u00e5 sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!\u00bb\n52:10 Men jag skall vara s\u00e5som ett gr\u00f6nskande olivtr\u00e4d i Guds hus; jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 Guds n\u00e5d alltid och evinnerligen.\n52:11 Jag skall evinnerligen tacka dig f\u00f6r att du har gjort det; och inf\u00f6r dina fromma skall jag f\u00f6rbida ditt namn, ty det \u00e4r gott.\n53:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Mahal\u00e1t; en s\u00e5ng av David.\n53:2 D\u00e5rarna s\u00e4ga i sina hj\u00e4rtan: \u00bbDet finnes ingen Gud.\u00bb F\u00f6rd\u00e4rv och styggelse \u00e4r deras onda verk; ingen finnes, som g\u00f6r vad gott \u00e4r.\n53:3 Gud sk\u00e5dar ned fr\u00e5n himmelen p\u00e5 m\u00e4nniskors barn, f\u00f6r att se om det finnes n\u00e5gon f\u00f6rst\u00e5ndig, n\u00e5gon som s\u00f6ker Gud.\n53:4 Nej, alla hava de avfallit, allasammans \u00e4ro de f\u00f6rd\u00e4rvade; ingen finnes, som g\u00f6r vad gott \u00e4r, det finnes icke en enda.\n53:5 Hava de d\u00e5 intet f\u00e5tt f\u00f6rnimma, dessa og\u00e4rningsm\u00e4n, dessa som upp\u00e4ta mitt folk, likasom \u00e5te de br\u00f6d, och som icke \u00e5kalla Gud?\n53:6 Jo, d\u00e4r \u00f6verf\u00f6ll dem f\u00f6rskr\u00e4ckelse, varest intet f\u00f6rskr\u00e4ckligt var; ty Gud f\u00f6rstr\u00f6dde deras ben, n\u00e4r de l\u00e4grade sig mot dig. S\u00e5 l\u00e4t du dem komma p\u00e5 skam, ja, Gud f\u00f6rkastade dem.\n53:7 Ack att fr\u00e5n Sion komme fr\u00e4lsning f\u00f6r Israel! N\u00e4r Gud vill \u00e5ter uppr\u00e4tta sitt folk, d\u00e5 skall Jakob fr\u00f6jda sig, d\u00e5 skall Israel vara glad.\n54:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel; en s\u00e5ng av David,\n54:2 n\u00e4r sifiterna kommo och sade till Saul: \u00bbDavid h\u00e5ller sig nu g\u00f6md hos oss.\u00bb\n54:3 Gud, fr\u00e4ls mig genom ditt namn, och skaffa mig r\u00e4tt genom din makt.\n54:4 Gud, h\u00f6r min b\u00f6n, lyssna till min muns tal.\n54:5 Ty fr\u00e4mlingar resa sig upp mot mig, och v\u00e5ldsverkare st\u00e5 efter mitt liv; de hava icke Gud f\u00f6r \u00f6gonen. Sela.\n54:6 Se, Gud \u00e4r min hj\u00e4lpare, Herren uppeh\u00e5ller min sj\u00e4l.\n54:7 M\u00e5 det onda falla tillbaka p\u00e5 mina f\u00f6rf\u00f6ljare, f\u00f6rg\u00f6r dem, du som \u00e4r trofast.\n54:8 D\u00e5 skall jag offra \u00e5t dig med villigt hj\u00e4rta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det \u00e4r gott.\n54:9 Ja, ur all n\u00f6d r\u00e4ddar det mig, och mitt \u00f6ga f\u00e5r se med lust p\u00e5 mina fiender.\n55:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel; en s\u00e5ng av David.\n55:2 Lyssna, Gud, till min b\u00f6n, och f\u00f6rd\u00f6lj dig icke f\u00f6r min \u00e5kallan.\n55:3 Akta p\u00e5 mig och svara mig. I mitt bekymmer \u00e4r jag utan ro och m\u00e5ste klaga,\n55:4 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga f\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver mig, och i vrede ans\u00e4tta de mig.\n55:5 Mitt hj\u00e4rta \u00e4ngslas i mitt br\u00f6st, och d\u00f6dens fasor hava fallit \u00f6ver mig.\n55:6 Fruktan och b\u00e4van kommer \u00f6ver mig, och f\u00f6rf\u00e4ran \u00f6vert\u00e4cker mig.\n55:7 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger jag: Ack att jag hade vingar s\u00e5som duvan! D\u00e5 skulle jag flyga bort och s\u00f6ka mig ett bo.\n55:8 Ja, l\u00e5ngt bort skulle jag fly, jag skulle taga h\u00e4rb\u00e4rge i \u00f6knen. Sela.\n55:9 Jag skulle skynda att s\u00f6ka mig en tillflykt undan stormvind och ov\u00e4der.\n55:10 F\u00f6rd\u00e4rva dem, Herre; g\u00f6r deras tungor oense. Ty v\u00e5ld och genstridighet ser jag i staden.\n55:11 Dag och natt g\u00e5 de omkring den, ovanp\u00e5 dess murar, ondska och olycka r\u00e5da d\u00e4rinne;\n55:12 ja, f\u00f6rd\u00e4rv r\u00e5der d\u00e4rinne, och fr\u00e5n dess torg vika icke f\u00f6rtryck och svek.\n55:13 Se, det \u00e4r icke en fiende som sm\u00e4dar mig, det kunde jag f\u00f6rdraga; det \u00e4r icke min ov\u00e4n som f\u00f6rh\u00e4ver sig mot mig, f\u00f6r honom kunde jag g\u00f6mma mig undan.\n55:14 Nej, du g\u00f6r det, du som var min j\u00e4mlike, min v\u00e4n och f\u00f6rtrogne,\n55:15 du som levde med mig i ljuvlig f\u00f6rtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i h\u00f6gtidsskaran.\n55:16 D\u00f6den komme \u00f6ver dem of\u00f6rt\u00e4nkt, levande fare de ned i d\u00f6dsriket; ty ondska r\u00e5der i deras boning, i deras hj\u00e4rtan.\n55:17 Men jag ropar till Gud; HERREN skall fr\u00e4lsa mig.\n55:18 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall h\u00f6ra min r\u00f6st.\n55:19 Han f\u00f6rlossar min sj\u00e4l och skaffar henne ro, s\u00e5 att de icke komma vid mig; ty de \u00e4ro m\u00e5nga, som st\u00e5 mig emot.\n55:20 Gud skall h\u00f6ra det och giva dem svar, han som sitter p\u00e5 sin tron av \u00e5lder. Sela. Ty de vilja icke \u00e4ndra sig, och de frukta ej Gud.\n55:21 Den mannen b\u00e4r h\u00e4nder p\u00e5 sin v\u00e4n; han bryter sitt f\u00f6rbund.\n55:22 Orden i hans mun \u00e4ro hala s\u00e5som sm\u00f6r, men stridslust fyller hans hj\u00e4rta; hans ord \u00e4ro lenare \u00e4n olja, dock \u00e4ro de dragna sv\u00e4rd.\n55:23 Kasta din b\u00f6rda p\u00e5 HERREN, han skall uppeh\u00e5lla dig; han skall i evighet icke tillst\u00e4dja att den r\u00e4ttf\u00e4rdige vacklar.\n55:24 Gud, du skall st\u00f6rta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej n\u00e5 sin halva \u00e5lder. Men jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 dig.\n56:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbDen stumma duvan i fj\u00e4rran\u00bb; en s\u00e5ng av David, n\u00e5r filist\u00e9erna grepo honom i Gat.\n56:2 Var mig n\u00e5dig, o Gud, ty m\u00e4nniskor st\u00e5 mig efter livet; best\u00e4ndigt tr\u00e4nga mig stridsm\u00e4n.\n56:3 Mina f\u00f6rf\u00f6ljare st\u00e5 mig best\u00e4ndigt efter livet; ja, de \u00e4ro m\u00e5nga, som i h\u00f6gmod strida mot mig.\n56:4 Men n\u00e4r fruktan kommer \u00f6ver mig, s\u00e4tter jag min f\u00f6rtr\u00f6stan p\u00e5 dig.\n56:5 Med Guds hj\u00e4lp skall jag f\u00e5 prisa hans ord, p\u00e5 Gud f\u00f6rtr\u00f6star jag och skall icke frukta; vad kan det som \u00e4r k\u00f6tt g\u00f6ra mig?\n56:6 Best\u00e4ndigt f\u00f6rbittra de livet f\u00f6r mig, alla deras tankar g\u00e5 ut p\u00e5 att skada mig.\n56:7 De rota sig samman, de l\u00e4gga f\u00f6rs\u00e5t, de vakta p\u00e5 mina steg, ty de st\u00e5 efter mitt liv.\n56:8 Skulle de r\u00e4ddas med all sin ondska? Nej, sl\u00e5 ned folken, Gud, i din vrede.\n56:9 Du har r\u00e4knat min flykts dagar. Samla mina t\u00e5rar i din l\u00e4gel; de st\u00e5 ju i din bok.\n56:10 S\u00e5 m\u00e5ste d\u00e5 mina fiender vika tillbaka p\u00e5 den dag d\u00e5 jag ropar; det vet jag, att Gud st\u00e5r mig bi.\n56:11 Med Guds hj\u00e4lp skall jag f\u00e5 prisa hans ord; med HERRENS hj\u00e4lp skall jag f\u00e5 prisa hans ord.\n56:12 P\u00e5 Gud f\u00f6rtr\u00f6star jag och skall icke frukta; vad kunna m\u00e4nniskor g\u00f6ra mig?\n56:13 Jag har l\u00f6ften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.\n56:14 Ty du har r\u00e4ddat min sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6den, ja, mina f\u00f6tter ifr\u00e5n fall, s\u00e5 att jag kan vandra inf\u00f6r Gud i de levandes ljus.\n57:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; \u00bbF\u00f6rd\u00e4rva icke\u00bb; en s\u00e5ng av David, n\u00e4r han flydde f\u00f6r Saul och var i grottan.\n57:2 Var mig n\u00e5dig, o Gud, var mig n\u00e5dig; ty till dig tager min sj\u00e4l sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda \u00e4r f\u00f6rbi.\n57:3 Jag ropar till Gud den H\u00f6gste, till Gud, som fullbordar sitt verk f\u00f6r mig.\n57:4 Han skall s\u00e4nda fr\u00e5n himmelen och fr\u00e4lsa mig, n\u00e4r jag sm\u00e4das av m\u00e4nniskor som st\u00e5 mig efter livet. Sela. Gud skall s\u00e4nda sin n\u00e5d och sin trofasthet.\n57:5 Min sj\u00e4l \u00e4r omgiven av lejon, jag m\u00e5ste ligga bland eldsprutare, bland m\u00e4nniskor vilkas t\u00e4nder \u00e4ro spjut och pilar, och vilkas tungor \u00e4ro skarpa sv\u00e4rd.\n57:6 Upph\u00f6jd vare du, Gud, \u00f6ver himmelen; \u00f6ver hela jorden str\u00e4cke sig din \u00e4ra.\n57:7 De l\u00e4gga ut n\u00e4t f\u00f6r mina f\u00f6tter, min sj\u00e4l b\u00f6jes ned, de gr\u00e4va f\u00f6r mig en grop, men de falla sj\u00e4lva d\u00e4ri. Sela.\n57:8 Mitt hj\u00e4rta \u00e4r frimodigt, o Gud, mitt hj\u00e4rta \u00e4r frimodigt; jag vill sjunga och lova.\n57:9 Vakna upp, min \u00e4ra; upp, psaltare och harpa! Jag vill v\u00e4cka morgonrodnaden.\n57:10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.\n57:11 Ty din n\u00e5d \u00e4r stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.\n57:12 Upph\u00f6jd vare du, Gud, \u00f6ver himmelen; \u00f6ver hela jorden str\u00e4cke sig din \u00e4ra.\n58:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; \u00bbF\u00f6rd\u00e4rva icke\u00bb; av David; en s\u00e5ng.\n58:2 Talen I v\u00e4l i eder stumhet vad r\u00e4ttf\u00e4rdigt \u00e4r? D\u00f6men I s\u00e5som r\u00e4tt \u00e4r, I m\u00e4nniskors barn?\n58:3 Nej, i hj\u00e4rtat uppg\u00f6ren I onda anslag; I v\u00e4gen ut i landet edra h\u00e4nders v\u00e5ld.\n58:4 De ogudaktiga \u00e4ro avf\u00e4lliga allt ifr\u00e5n moderssk\u00f6tet; de l\u00f6gnaktiga fara vilse \u00e4nda fr\u00e5n sin moders liv.\n58:5 Gift \u00e4r i dem, likt ormens gift; en d\u00f6v huggorm likna de, en som tillstoppar sitt \u00f6ra,\n58:6 s\u00e5 att han icke h\u00f6r tjusarnas r\u00f6st, icke den f\u00f6rfarne besv\u00e4rjarens.\n58:7 Gud, krossa t\u00e4nderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindt\u00e4nder.\n58:8 L\u00e5t dem bliva till intet, likasom vatten som f\u00f6rrinner. N\u00e4r n\u00e5gon skjuter sina pilar, blive de s\u00e5som utan udd.\n58:9 M\u00e5 han vara lik snigeln, som uppl\u00f6ses och f\u00f6rg\u00e5s, lik en kvinnas foster, som ej fick sk\u00e5da solen.\n58:10 F\u00f6rr\u00e4n edra grytor hava hunnit m\u00e4rka br\u00e4nslet, och medan k\u00f6ttet \u00e4nnu \u00e4r r\u00e5tt, skall en gl\u00f6dvind rycka bort det.\n58:11 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall gl\u00e4dja sig, n\u00e4r han sk\u00e5dar h\u00e4mnden, han skall tv\u00e5 sina f\u00f6tter i den ogudaktiges blod.\n58:12 Och m\u00e4nniskorna skola s\u00e4ga: \u00bbJa, den r\u00e4ttf\u00e4rdige f\u00e5r sin l\u00f6n; ja, det finnes en Gud som d\u00f6mer p\u00e5 jorden.\u00bb\n59:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; \u00bbF\u00f6rd\u00e4rva icke\u00bb; en s\u00e5ng av David, n\u00e4r Saul s\u00e4nde och l\u00e4t bevaka hans hus f\u00f6r att d\u00f6da honom.\n59:2 R\u00e4dda mig, min Gud, fr\u00e5n mina fiender, beskydda mig f\u00f6r mina motst\u00e5ndare.\n59:3 R\u00e4dda mig fr\u00e5n og\u00e4rningsm\u00e4nnen, och fr\u00e4ls mig fr\u00e5n de blodgiriga.\n59:4 Ty se, de ligga i f\u00f6rs\u00e5t f\u00f6r mig; grymma m\u00e4nniskor rota sig samman mot mig, utan n\u00e5gon min \u00f6vertr\u00e4delse eller synd, o HERRE.\n59:5 Utan n\u00e5gon min missg\u00e4rning l\u00f6pa de fram och g\u00f6ra sig redo; vakna upp, kom mig till m\u00f6tes, och se h\u00e4rtill.\n59:6 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hems\u00f6k alla hedningar, hems\u00f6k utan n\u00e5d alla trol\u00f6sa og\u00e4rningsm\u00e4n. Sela.\n59:7 Var afton komma de tillbaka, de tjuta s\u00e5som hundar och stryka omkring i staden.\n59:8 Se, deras mun fl\u00f6dar \u00f6ver, sv\u00e4rd \u00e4ro p\u00e5 deras l\u00e4ppar, ty \u00bbvem skulle h\u00f6ra det?\u00bb\n59:9 Men du, HERRE, ler \u00e5t dem; du bespottar alla hedningar.\n59:10 Mot deras makt vill jag h\u00e5lla mig till dig, ty Gud \u00e4r min borg.\n59:11 Min Gud kommer mig till m\u00f6tes med sin n\u00e5d, Gud l\u00e5ter mig se med lust p\u00e5 mina f\u00f6rf\u00f6ljare.\n59:12 Dr\u00e4p dem icke, p\u00e5 det att mitt folk ej m\u00e5 f\u00f6rg\u00e4ta det; l\u00e5t dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och sl\u00e5 dem ned, du v\u00e5r sk\u00f6ld, o Herre.\n59:13 Vart ord p\u00e5 deras l\u00e4ppar \u00e4r en synd i deras mun. M\u00e5 de f\u00e5ngas i sitt h\u00f6gmod, genom den f\u00f6rbannelse och l\u00f6gn som de tala.\n59:14 F\u00f6rg\u00f6r dem i vrede, f\u00f6rg\u00f6r dem, s\u00e5 att de ej mer \u00e4ro till; och m\u00e5 de f\u00f6rnimma att det \u00e4r Gud som r\u00e5der i Jakob, allt intill jordens \u00e4ndar. Sela.\n59:15 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta s\u00e5som hundar och stryka omkring i staden.\n59:16 De driva omkring efter rov; om de icke bliva m\u00e4tta, s\u00e5 stanna de kvar \u00f6ver natten.\n59:17 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon \u00f6ver din n\u00e5d; ty du var f\u00f6r mig en borg och en tillflykt, n\u00e4r jag var i n\u00f6d.\n59:18 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud \u00e4r min borg, min n\u00e5derike Gud.\n60:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbVittnesb\u00f6rdets lilja\u00bb; en s\u00e5ng, till att inl\u00e4ras; av David,\n60:2 n\u00e4r han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edom\u00e9erna i Saltdalen, tolv tusen man.\n60:3 Gud, du har f\u00f6rkastat och f\u00f6rskingrat oss, du har varit vred; uppr\u00e4tta oss igen.\n60:4 Du har kommit jorden att b\u00e4va och r\u00e4mna; hela nu dess revor, ty den vacklar.\n60:5 Du har l\u00e5tit ditt folk se h\u00e5rda ting, du har isk\u00e4nkt \u00e5t oss rusande vin.\n60:6 Men \u00e5t dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig f\u00f6r att undfly b\u00e5gen. Sela.\n60:7 P\u00e5 det att dina v\u00e4nner m\u00e5 varda r\u00e4ddade, m\u00e5 du giva seger med din h\u00f6gra hand och b\u00f6nh\u00f6ra oss.\n60:8 Gud har talat i sin helgedom: \u00bbJag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm\u00e4ta Suckots dal.\n60:9 Mitt \u00e4r Gilead, och mitt \u00e4r Manasse, Efraim \u00e4r mitt huvuds v\u00e4rn, Juda min h\u00e4rskarstav;\n60:10 Moab \u00e4r mitt tvagningsk\u00e4rl, p\u00e5 Edom kastar jag min sko; h\u00f6j jubelrop till min \u00e4ra, du filist\u00e9ernas land.\u00bb\n60:11 Vem skall f\u00f6ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?\n60:12 Har icke du, o Gud, f\u00f6rkastat oss, s\u00e5 att du ej drager ut med v\u00e5ra h\u00e4rar, o Gud?\n60:13 Giv oss hj\u00e4lp mot ov\u00e4nnen; ty m\u00e4nniskors hj\u00e4lp \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n60:14 Med Gud kunna vi g\u00f6ra m\u00e4ktiga ting; han skall f\u00f6rtrampa v\u00e5ra ov\u00e4nner.\n61:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till str\u00e4ngaspel; av David.\n61:2 H\u00f6r, o Gud, mitt rop, akta p\u00e5 min b\u00f6n.\n61:3 Fr\u00e5n jordens \u00e4nda ropar jag till dig, ty mitt hj\u00e4rta f\u00f6rsm\u00e4ktar; f\u00f6r mig upp p\u00e5 en klippa, som \u00e4r mig alltf\u00f6r h\u00f6g.\n61:4 Ty du \u00e4r min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.\n61:5 L\u00e5t mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars besk\u00e4rm tager jag min tillflykt. Sela.\n61:6 Ty du, o Gud, h\u00f6r mina l\u00f6ften, \u00e5t dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.\n61:7 Du f\u00f6r\u00f6kar konungens dagar; hans \u00e5r skola vara fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n61:8 M\u00e5 han sitta p\u00e5 sin tron inf\u00f6r Gud evinnerligen; l\u00e5t n\u00e5d och trofasthet bevara honom.\n61:9 D\u00e5 skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag f\u00e5r infria mina l\u00f6ften dag efter dag.\n62:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Jedutun; en psalm av David.\n62:2 Allenast hos Gud s\u00f6ker min sj\u00e4l sin ro; fr\u00e5n honom kommer min fr\u00e4lsning.\n62:3 Allenast han \u00e4r min klippa och min fr\u00e4lsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.\n62:4 Huru l\u00e4nge viljen I rasa mot denne man, samf\u00e4llt sl\u00e5 honom ned, s\u00e5som vore han en lutande v\u00e4gg, en s\u00f6nderbr\u00e4ckt mur?\n62:5 De r\u00e5dsl\u00e5 allenast om att st\u00f6ta honom ned fr\u00e5n hans h\u00f6jd, de hava behag till l\u00f6gn; med munnen v\u00e4lsigna de, men i sitt innersta f\u00f6rbanna de. Sela.\n62:6 Allenast i Gud m\u00e5 du hava din ro, min sj\u00e4l; ty fr\u00e5n honom kommer mitt hopp.\n62:7 Allenast han \u00e4r min klippa och min fr\u00e4lsning, min borg, jag skall icke vackla.\n62:8 Hos Gud \u00e4r min fr\u00e4lsning och min \u00e4ra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.\n62:9 F\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 honom alltid, du folk; utgjuten f\u00f6r honom edra hj\u00e4rtan. Gud \u00e4r v\u00e5r tillflykt. Sela.\n62:10 Allenast ett intet \u00e4ro m\u00e4nniskors barn, myndiga herrar f\u00e5f\u00e4nglighet; i v\u00e5gsk\u00e5len \u00e4ro de f\u00f6r l\u00e4tta, mindre \u00e4n intet \u00e4ro de allasammans.\n62:11 F\u00f6rliten eder icke p\u00e5 or\u00e4tt vinning, s\u00e4tten icke ett f\u00e5f\u00e4ngligt hopp till rov: om ock eder rikedom v\u00e4xer, s\u00e5 akten icke d\u00e4rp\u00e5.\n62:12 En g\u00e5ng har Gud sagt det, ja, tv\u00e5 g\u00e5nger har jag h\u00f6rt det, att hos Gud \u00e4r makten;\n62:13 och hos dig, Herre, \u00e4r n\u00e5d. Ty du vederg\u00e4ller var och en efter hans g\u00e4rningar.\n63:1 En psalm av David, n\u00e4r han var i Juda \u00f6ken.\n63:2 Gud, du \u00e4r min Gud, bittida s\u00f6ker jag dig; min sj\u00e4l t\u00f6rstar efter dig, min kropp l\u00e4ngtar efter dig, i ett torrt land, som f\u00f6rsm\u00e4ktar utan vatten.\n63:3 S\u00e5 sk\u00e5dar jag nu efter dig i helgedomen, f\u00f6r att f\u00e5 se din makt och \u00e4ra.\n63:4 Ty din n\u00e5d \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n liv; mina l\u00e4ppar skola prisa dig.\n63:5 S\u00e5 skall jag d\u00e5 lova dig, s\u00e5 l\u00e4nge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina h\u00e4nder.\n63:6 Min sj\u00e4l varder m\u00e4ttad s\u00e5som av m\u00e4rg och fett; och med jublande l\u00e4ppar lovsjunger min mun,\n63:7 n\u00e4r jag kommer ih\u00e5g dig p\u00e5 mitt l\u00e4ger och under nattens v\u00e4kter t\u00e4nker p\u00e5 dig.\n63:8 Ty du \u00e4r min hj\u00e4lp, och under dina vingars skumma jublar jag.\n63:9 Min sj\u00e4l h\u00e5ller sig intill dig; din h\u00f6gra hand uppeh\u00e5ller mig.\n63:10 Men dessa som st\u00e5 efter mitt liv och vilja f\u00f6rd\u00e4rva det, de skola fara ned i jordens djup.\n63:11 De skola givas till pris \u00e5t sv\u00e4rdet, rovdjurs byte skola de varda.\n63:12 Men konungen skall gl\u00e4dja sig i Gud; ber\u00f6mma sig skall var och en som sv\u00e4r vid honom, ty de l\u00f6gnaktigas mun skall varda tillstoppad.\n64:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n64:2 H\u00f6r, o Gud, min r\u00f6st, n\u00e4r jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden f\u00f6rskr\u00e4cker mig.\n64:3 F\u00f6rd\u00f6lj mig f\u00f6r de ondas hemliga r\u00e5d, f\u00f6r og\u00e4rningsm\u00e4nnens larmande hop;\n64:4 ty de v\u00e4ssa sina tungor likasom sv\u00e4rd, med bittra ord l\u00e4gga de an s\u00e5som med pilar,\n64:5 f\u00f6r att i l\u00f6nndom skjuta den ostrafflige; pl\u00f6tsligt skjuta de p\u00e5 honom, utan f\u00f6rsyn.\n64:6 De bef\u00e4sta sig i sitt onda upps\u00e5t, de orda om huru de skola l\u00e4gga ut snaror; de s\u00e4ga: \u00bbVem skulle se oss?\u00bb\n64:7 De t\u00e4nka ut onda anslag: \u00bbNu \u00e4ro vi redo med det r\u00e5d vi hava utt\u00e4nkt!\u00bb Ja, djupa \u00e4ro m\u00e4nnens tankar och hj\u00e4rtan.\n64:8 D\u00e5 skjuter Gud dem; pl\u00f6tsligt s\u00e5rar dem hans pil.\n64:9 De bringas p\u00e5 fall och f\u00e5 straff f\u00f6r sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.\n64:10 Och alla m\u00e4nniskor varda f\u00f6rskr\u00e4ckta; de f\u00f6rkunna vad Gud har gjort och f\u00f6rst\u00e5 hans verk.\n64:11 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall gl\u00e4dja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla r\u00e4ttsinniga skola ber\u00f6mma sig.\n65:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm; en s\u00e5ng av David.\n65:2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig f\u00e5r man infria l\u00f6fte.\n65:3 Du som h\u00f6r b\u00f6n, till dig kommer allt k\u00f6tt.\n65:4 Mina missg\u00e4rningar voro mig \u00f6verm\u00e4ktiga; men du f\u00f6rl\u00e5ter v\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delser.\n65:5 S\u00e4ll \u00e4r den som du utv\u00e4ljer och l\u00e5ter komma till dig, s\u00e5 att han f\u00e5r bo i dina g\u00e5rdar. M\u00e5 vi f\u00e5 m\u00e4tta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.\n65:6 Med underbara g\u00e4rningar b\u00f6nh\u00f6r du oss i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, du v\u00e5r fr\u00e4lsnings Gud, du som \u00e4r en tillflykt f\u00f6r alla jordens \u00e4ndar och f\u00f6r havet i fj\u00e4rran;\n65:7 du som g\u00f6r bergen fasta genom din kraft, ty du \u00e4r omgjordad med makt;\n65:8 du som stillar havens brus, deras b\u00f6ljors brus och folkens larm.\n65:9 De som bo vid jordens \u00e4ndar h\u00e4pna f\u00f6r dina tecken; \u00f6sterland och v\u00e4sterland uppfyller du med jubel.\n65:10 Du l\u00e5ter dig v\u00e5rda om landet och giver det \u00f6verfl\u00f6d, rikedom i ymnigt m\u00e5tt; Guds k\u00e4lla har vatten till fyllest. Du bereder s\u00e4d \u00e5t m\u00e4nniskorna, n\u00e4r du s\u00e5 bereder jorden.\n65:11 Dess f\u00e5ror vattnar du, du j\u00e4mnar det som \u00e4r uppl\u00f6jt; med regnskurar uppmjukar du den, det som v\u00e4xer d\u00e4rp\u00e5 v\u00e4lsignar du.\n65:12 Du kr\u00f6ner \u00e5ret med ditt goda, och dina sp\u00e5r drypa av fetma.\n65:13 Betesmarkerna i \u00f6knen drypa, och h\u00f6jderna omgjorda sig med fr\u00f6jd.\n65:14 \u00c4ngarna h\u00f6lja sig i hjordar, och dalarna bet\u00e4ckas med s\u00e4d; man h\u00f6jer jubelrop och sjunger.\n66:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en s\u00e5ng, en psalm. H\u00f6jen jubel till Gud, alla l\u00e4nder;\n66:2 lovsjungen hans namns \u00e4ra, given honom \u00e4ra och pris.\n66:3 S\u00e4gen till Gud: Huru underbara \u00e4ro icke dina g\u00e4rningar! F\u00f6r din stora makts skull visa dina fiender dig underd\u00e5nighet.\n66:4 Alla l\u00e4nder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.\n66:5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara \u00e4ro hans g\u00e4rningar mot m\u00e4nniskors barn.\n66:6 Han f\u00f6rvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; d\u00e5 gladdes vi \u00f6ver honom.\n66:7 Genom sin makt r\u00e5der han evinnerligen, hans \u00f6gon giva akt p\u00e5 hedningarna; de genstr\u00e4viga m\u00e5 icke f\u00f6rh\u00e4va sig. Sela.\n66:8 Prisen, I folk, v\u00e5r Gud, och l\u00e5ten hans lov ljuda h\u00f6gt;\n66:9 ty han har besk\u00e4rt liv \u00e5t v\u00e5r sj\u00e4l och har icke l\u00e5tit v\u00e5r fot vackla.\n66:10 Ty v\u00e4l pr\u00f6vade de oss, o Gud, du luttrade oss, s\u00e5som silver luttras;\n66:11 du f\u00f6rde oss in i f\u00e4ngelse, du lade en tung b\u00f6rda p\u00e5 v\u00e5r rygg;\n66:12 du l\u00e4t m\u00e4nniskor fara fram \u00f6ver v\u00e5rt huvud, vi m\u00e5ste g\u00e5 genom eld och vatten. Men du har f\u00f6rt oss ut och vederkvickt oss.\n66:13 S\u00e5 kommer jag d\u00e5 till ditt hus med br\u00e4nnoffer, jag vill infria mina l\u00f6ften till dig,\n66:14 dem till vilka mina l\u00e5ppar \u00f6ppnade sig, och som min mun uttalade i min n\u00f6d.\n66:15 Br\u00e4nnoffer av feta f\u00e5r vill jag framb\u00e4ra \u00e5t dig, med offer\u00e5nga av v\u00e4durar; jag vill offra b\u00e5de tjurar och bockar. Sela.\n66:16 Kommen och h\u00f6ren, s\u00e5 vill jag f\u00f6rt\u00e4lja f\u00f6r eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min sj\u00e4l.\n66:17 Till honom ropade jag med min mun, och lovs\u00e5ng var redan p\u00e5 min tunga.\n66:18 Om jag hade f\u00f6rehaft n\u00e5got or\u00e4tt i mitt hj\u00e4rta, s\u00e5 skulle Herren icke h\u00f6ra mig.\n66:19 Men Gud har h\u00f6rt mig, han har aktat p\u00e5 mitt b\u00f6nerop.\n66:20 Lovad vare Gud, som icke har f\u00f6rkastat min b\u00f6n eller v\u00e4nt ifr\u00e5n mig sin n\u00e5d!\n67:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel; en psalm, en s\u00e5ng.\n67:2 Gud vare oss n\u00e5dig och v\u00e4lsigne oss, han l\u00e5te sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,\n67:3 f\u00f6r att man p\u00e5 jorden m\u00e5 k\u00e4nna din v\u00e4g, bland alla hedningar din fr\u00e4lsning.\n67:4 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.\n67:5 Folkslagen gl\u00e4dje sig och juble, ty du d\u00f6mer folken r\u00e4tt, och du leder folkslagen p\u00e5 jorden. Sela.\n67:6 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.\n67:7 Jorden har givit sin gr\u00f6da. Gud, v\u00e5r Gud, v\u00e4lsigne oss.\n67:8 Gud v\u00e4lsigne oss, och alla jordens \u00e4ndar frukte honom.\n68:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David; en psalm, en s\u00e5ng.\n68:2 Gud st\u00e5r upp; hans fiender varda f\u00f6rskingrade, och de som hata honom fly f\u00f6r hans ansikte.\n68:3 S\u00e5som r\u00f6k f\u00f6rdrives, s\u00e5 f\u00f6rdrivas de av dig; likasom vaxet sm\u00e4lter f\u00f6r eld, s\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s de ogudaktiga f\u00f6r Guds ansikte.\n68:4 Men de r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00e4ro glada, de fr\u00f6jda sig inf\u00f6r Gud och jubla i gl\u00e4dje.\n68:5 Sjungen till Guds \u00e4ra, lovs\u00e4gen hans namn. G\u00f6ren v\u00e4g f\u00f6r honom som drager fram genom \u00f6knarna. Hans namn \u00e4r HERREN, fr\u00f6jdens inf\u00f6r honom;\n68:6 de faderl\u00f6sas fader och \u00e4nkors f\u00f6rsvarare, Gud i sin heliga boning,\n68:7 en Gud som f\u00f6rhj\u00e4lper de ensamma till ett hem, och som f\u00f6r de f\u00e5ngna ut till lycka; allenast de genstr\u00e4viga m\u00e5ste bo i en \u00f6ken.\n68:8 Gud, n\u00e4r du drog ut i spetsen f\u00f6r ditt folk, n\u00e4r du gick fram i \u00f6demarken, Sela,\n68:9 d\u00e5 b\u00e4vade jorden, d\u00e5 utg\u00f6t himmelen sina fl\u00f6den inf\u00f6r Guds ansikte; ja, Sinai b\u00e4vade f\u00f6r Guds ansikte; Israels Guds.\n68:10 Ett n\u00e5derikt regn l\u00e4t du falla, o Gud; ditt arvland, som f\u00f6rsm\u00e4ktade, vederkvickte du.\n68:11 Din skara fick bo d\u00e4ri; genom din godhet beredde du det \u00e5t de betryckta, o Gud.\n68:12 Herren l\u00e5ter h\u00f6ra sitt ord, stor \u00e4r skaran av kvinnor som b\u00e5da gl\u00e4dje:\n68:13 \u00bbH\u00e4rskarornas konungar fly, de fly, och husmodern d\u00e4rhemma f\u00e5r utskifta byte.\n68:14 Viljen I d\u00e5 ligga stilla inom edra h\u00e4gnader? Duvans vingar \u00e4ro h\u00f6ljda i silver, och hennes fj\u00e4drar skimra av guld.\n68:15 N\u00e4r den Allsm\u00e4ktige f\u00f6rstr\u00f6r konungarna i landet, faller sn\u00f6 p\u00e5 Salmon.\u00bb\n68:16 Ett Guds berg \u00e4r Basans berg, ett h\u00f6gtoppigt berg \u00e4r Basans berg.\n68:17 Men varf\u00f6r sen I s\u00e5 avogt, I h\u00f6ga berg, p\u00e5 det berg som Gud har utkorat till sitt s\u00e4te, det d\u00e4r ock HERREN skall bo f\u00f6r alltid?\n68:18 Guds vagnar \u00e4ro tiotusenden, tusen och \u00e5ter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai \u00e4r nu i helgedomen.\n68:19 Du for upp i h\u00f6jden, du tog f\u00e5ngar, du undfick g\u00e5vor bland m\u00e4nniskorna, ja, ocks\u00e5 de genstr\u00e4viga skola bo hos HERREN Gud.\n68:20 Lovad vare Herren! Dag efter dag b\u00e4r han oss; Gud \u00e4r v\u00e5r fr\u00e4lsning. Sela.\n68:21 Gud \u00e4r f\u00f6r oss en Gud som fr\u00e4lsar, och hos HERREN, Herren finnes r\u00e4ddning fr\u00e5n d\u00f6den.\n68:22 Men Gud s\u00f6nderkrossar sina fienders huvuden, krossar hj\u00e4ssan p\u00e5 den som g\u00e5r d\u00e4r med skuld.\n68:23 Herren s\u00e4ger: \u00bbFr\u00e5n Basan skall jag h\u00e4mta dem, fr\u00e5n havets djup skall jag h\u00e4mta dem upp,\n68:24 s\u00e5 att du kan stampa med din fot i blod och l\u00e5ta dina hundars tunga f\u00e5 sin del av fienderna.\u00bb\n68:25 Man ser, o Gud, ditt h\u00f6gtidst\u00e5g, min Guds, min konungs, t\u00e5g inne i helgedomen.\n68:26 Fr\u00e4mst g\u00e5 s\u00e5ngare, harpospelare f\u00f6lja efter, mitt ibland unga kvinnor som sl\u00e5 p\u00e5 pukor.\n68:27 Lova Gud i f\u00f6rsamlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.\n68:28 D\u00e4r g\u00e5r Benjamin, den yngste, han f\u00f6r dem an; d\u00e4r g\u00e5r skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.\n68:29 Din Gud har besk\u00e4rt dig makt; s\u00e5 h\u00e5ll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort f\u00f6r oss.\n68:30 I ditt tempel i Jerusalem b\u00e4re konungar fram sina sk\u00e4nker \u00e5t dig.\n68:31 N\u00e4ps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, m\u00e5 de \u00f6dmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han f\u00f6rstr\u00f6r de folk som finna behag i krig.\n68:32 De m\u00e4ktige skola komma hit fr\u00e5n Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med g\u00e5vor i h\u00e4nderna.\n68:33 I riken p\u00e5 jorden, sjungen till Guds \u00e4ra; lovs\u00e4gen Herren, Sela,\n68:34 honom som far fram p\u00e5 urtidshimlarnas himmel. Ja, d\u00e4r l\u00e5ter han h\u00f6ra sin r\u00f6st, en m\u00e4ktig r\u00f6st.\n68:35 Given Gud makten; \u00f6ver Israel \u00e4r hans h\u00e4rlighet, och hans makt \u00e4r i skyarna.\n68:36 Fruktansv\u00e4rd \u00e4r du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka \u00e5t sitt folk. Lovad vare Gud!\n69:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbLiljor\u00bb; av David.\n69:2 Fr\u00e4ls mig, Gud; ty vattnen tr\u00e4nga mig inp\u00e5 livet.\n69:3 Jag har sjunkit ned i djup dy, d\u00e4r ingen botten \u00e4r; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill f\u00f6rdr\u00e4nka mig.\n69:4 Jag har ropat mig tr\u00f6tt, min strupe \u00e4r f\u00f6rtorkad; mina \u00f6gon f\u00f6rsm\u00e4kta av f\u00f6rbidan efter min Gud.\n69:5 Flera \u00e4n h\u00e5ren p\u00e5 mitt huvud \u00e4ro de som hata mig utan sak; m\u00e5nga \u00e4ro de som vilja f\u00f6rg\u00f6ra mig, de som \u00e4ro mina fiender utan sk\u00e4l; vad jag icke har r\u00f6vat, det m\u00e5ste jag g\u00e4lda.\n69:6 Du, o Gud, k\u00e4nner min d\u00e5rskap, och mina skulder \u00e4ro icke f\u00f6rborgade f\u00f6r dig.\n69:7 L\u00e5t icke i mig dem komma p\u00e5 skam, som f\u00f6rbida dig, Herre, HERRE Sebaot; L\u00e5t icke i mig dem varda till blygd, som s\u00f6ka dig, du Israels Gud.\n69:8 Ty f\u00f6r din skull b\u00e4r jag sm\u00e4lek, f\u00f6r din skull h\u00f6ljer blygsel mitt ansikte;\n69:9 fr\u00e4mmande har jag blivit f\u00f6r mina br\u00f6der och en fr\u00e4mling f\u00f6r min moders barn.\n69:10 Ty nit\u00e4lskan f\u00f6r ditt hus har f\u00f6rt\u00e4rt mig, och dina sm\u00e4dares sm\u00e4delser hava fallit \u00f6ver mig.\n69:11 Jag gr\u00e4t, ja, min sj\u00e4l gr\u00e4t under fasta, men det blev mig till sm\u00e4lek.\n69:12 Jag kl\u00e4dde mig i sorgdr\u00e4kt, men jag blev f\u00f6r dem ett ordspr\u00e5k.\n69:13 Om mig tassla de, n\u00e4r de sitta i porten; i dryckeslag g\u00f6ra de visor om mig.\n69:14 Men jag kommer med min b\u00f6n till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora n\u00e5d, o Gud; svara mig i din fr\u00e4lsande trofasthet.\n69:15 R\u00e4dda mig ur dyn, s\u00e5 att jag icke sjunker ned; l\u00e5t mig bliva r\u00e4ddad fr\u00e5n dem som hata mig och fr\u00e5n de djupa vattnen.\n69:16 L\u00e5t icke vattensvallet f\u00f6rdr\u00e4nka mig eller djupet uppsluka mig; och l\u00e5t ej graven tillsluta sitt gap \u00f6ver mig.\n69:17 Svara mig, HERRE, ty god \u00e4r din n\u00e5d; v\u00e4nd dig till mig efter din stora barmh\u00e4rtighet.\n69:18 F\u00f6rd\u00f6lj icke ditt ansikte f\u00f6r din tj\u00e4nare, ty jag \u00e4r i n\u00f6d; skynda att svara mig.\n69:19 Kom till min sj\u00e4l och f\u00f6rlossa henne; befria mig f\u00f6r mina fienders skull.\n69:20 Du k\u00e4nner min sm\u00e4lek, min skam och blygd; du ser alla mina ov\u00e4nner.\n69:21 Sm\u00e4lek har krossat mitt hj\u00e4rta, s\u00e5 att jag \u00e4r vanm\u00e4ktig; jag v\u00e4ntade p\u00e5 medlidande, men d\u00e4r var intet, och p\u00e5 tr\u00f6stare, men jag fann ingen.\n69:22 De g\u00e5vo mig galla att \u00e4ta, och \u00e4ttika att dricka, i min t\u00f6rst.\n69:23 M\u00e5 deras bord framf\u00f6r dem bliva till en snara och till ett giller, b\u00e4st de g\u00e5 d\u00e4r s\u00e4kra;\n69:24 m\u00e5 deras \u00f6gon f\u00f6rm\u00f6rkas, s\u00e5 att de icke se; g\u00f6r deras l\u00e4nder vacklande alltid.\n69:25 Gjut ut \u00f6ver dem din ogunst, och l\u00e5t din vredes gl\u00f6d hinna upp dem.\n69:26 Deras g\u00e5rd blive \u00f6de, ingen m\u00e5 finnas, som bor i deras hyddor,\n69:27 eftersom de f\u00f6rf\u00f6lja dem som du sj\u00e4lv har slagit och orda om huru de pl\u00e5gas, som du har stungit.\n69:28 L\u00e5t dem g\u00e5 fr\u00e5n missg\u00e4rning till missg\u00e4rning, och l\u00e5t dem icke komma till din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n69:29 M\u00e5 de utpl\u00e5nas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n69:30 Men mig som \u00e4r betryckt och pl\u00e5gad, mig skall din fr\u00e4lsning, o Gud, beskydda.\n69:31 Jag vill lova Guds namn med s\u00e5ng och upph\u00f6ja honom med tacks\u00e4gelse.\n69:32 Det skall behaga HERREN b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gon tjur, n\u00e5got offerdjur med horn och kl\u00f6var.\n69:33 N\u00e4r de \u00f6dmjuka se det, skola de gl\u00e4dja sig; I som s\u00f6ken Gud, edra hj\u00e4rtan skola leva.\n69:34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och f\u00f6raktar icke sina f\u00e5ngna.\n69:35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som r\u00f6r sig d\u00e4ri.\n69:36 Ty Gud skall fr\u00e4lsa Sion, han skall bygga upp Juda st\u00e4der; man skall bo i dem och besitta landet.\n69:37 Hans tj\u00e4nares barn skola f\u00e5 det till arvedel, och de som \u00e4lska hans namn skola bo d\u00e4ri.\n70:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David, till \u00e5minnelse.\n70:2 Gud, kom till min r\u00e4ddning; HERRE, skynda till min hj\u00e4lp.\n70:3 M\u00e5 de komma p\u00e5 skam och varda utsk\u00e4mda, som st\u00e5 efter mitt liv; m\u00e5 de vika tillbaka och blygas, som \u00f6nska min of\u00e4rd.\n70:4 M\u00e5 de v\u00e4nda tillbaka i sin skam, som s\u00e4ga: \u00bbR\u00e4tt s\u00e5, r\u00e4tt s\u00e5!\u00bb\n70:5 Men alla de som s\u00f6ka dig m\u00e5 fr\u00f6jdas och vara glada i dig; och de som \u00e5stunda din fr\u00e4lsning s\u00e4ge alltid: \u00bbLovad vare Gud!\u00bb\n70:6 Jag \u00e4r betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hj\u00e4lp och min befriare \u00e4r du; HERRE, dr\u00f6j icke.\n71:1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; l\u00e5t mig aldrig komma p\u00e5 skam.\n71:2 R\u00e4dda mig och befria mig genom din r\u00e4ttf\u00e4rdighet; b\u00f6j ditt \u00f6ra till mig och fr\u00e4ls mig.\n71:3 Var mig en klippa d\u00e4r jag f\u00e5r bo, och dit jag alltid kan fly, du som besk\u00e4r mig fr\u00e4lsning. Ty du \u00e4r mitt bergf\u00e4ste och min borg.\n71:4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges v\u00e5ld, ur den or\u00e4ttf\u00e4rdiges och f\u00f6rtryckarens hand.\n71:5 Ty du \u00e4r mitt hopp, o Herre, HERRE, du \u00e4r min f\u00f6rtr\u00f6stan allt ifr\u00e5n min ungdom.\n71:6 Du har varit mitt st\u00f6d allt ifr\u00e5n moderlivet, ja, du har f\u00f6rl\u00f6st mig ur min moders liv; dig g\u00e4ller st\u00e4ndigt mitt lov.\n71:7 Jag har blivit s\u00e5som ett vidunder f\u00f6r m\u00e5nga; men du \u00e4r min starka tillflykt.\n71:8 L\u00e5t min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din \u00e4ra.\n71:9 F\u00f6rkasta mig icke i min \u00e5lderdoms tid, \u00f6vergiv mig ej, n\u00e4r min kraft f\u00f6rsvinner.\n71:10 Ty mina fiender s\u00e4ga s\u00e5 om mig, och de som vakta p\u00e5 min sj\u00e4l r\u00e5dsl\u00e5 s\u00e5 med varandra:\n71:11 \u00bbGud har \u00f6vergivit honom; f\u00f6rf\u00f6ljen och gripen honom, ty det finnes ingen som r\u00e4ddar.\u00bb\n71:12 Gud, var icke l\u00e5ngt ifr\u00e5n mig; min Gud, skynda till min hj\u00e4lp.\n71:13 M\u00e5 de komma p\u00e5 skam och f\u00f6rg\u00e5s, som st\u00e5 emot min sj\u00e4l; m\u00e5 de h\u00f6ljas med sm\u00e4lek och blygd, som s\u00f6ka min of\u00e4rd.\n71:14 Men jag skall alltid hoppas och \u00e4n mer f\u00f6r\u00f6ka allt ditt lov.\n71:15 Min mun skall f\u00f6rt\u00e4lja din r\u00e4ttf\u00e4rdighet, hela dagen din fr\u00e4lsning, ty jag k\u00e4nner intet m\u00e5tt d\u00e4rp\u00e5.\n71:16 Jag skall framb\u00e4ra Herrens, HERRENS v\u00e4ldiga g\u00e4rningar; jag skall prisa din r\u00e4ttf\u00e4rdighet, ja, din allenast.\n71:17 Gud, du har undervisat mig allt ifr\u00e5n min ungdom; och intill nu f\u00f6rkunnar jag dina under.\n71:18 S\u00e5 \u00f6vergiv mig ej heller, o Gud, i min \u00e5lderdom, n\u00e4r jag varder gr\u00e5, till dess jag f\u00e5r f\u00f6rt\u00e4lja om din arm f\u00f6r ett annat sl\u00e4kte, om din makt f\u00f6r alla dem som skola komma.\n71:19 Din r\u00e4ttf\u00e4rdighet n\u00e5r till himmelen, o Gud. Du som har gjort s\u00e5 stora ting, o Gud, vem \u00e4r dig lik?\n71:20 Du som har l\u00e5tit oss pr\u00f6va s\u00e5 mycken n\u00f6d och olycka, du skall \u00e5ter g\u00f6ra oss levande och f\u00f6ra oss upp igen du jordens djup.\n71:21 Ja, l\u00e5t mig v\u00e4xa till alltmer; och tr\u00f6sta mig igen.\n71:22 S\u00e5 vill ock jag tacka dig med psaltarspel f\u00f6r din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.\n71:23 Mina l\u00e4ppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min sj\u00e4l, som du har f\u00f6rlossat.\n71:24 Och min tunga skall hela dagen tala om din r\u00e4ttf\u00e4rdighet; ty de som s\u00f6kte min of\u00e4rd hava kommit p\u00e5 skam och m\u00e5st blygas.\n72:1 Av Salomo. Gud, giv \u00e5t konungen dina r\u00e4tter och din r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e5t konungasonen.\n72:2 Han d\u00f6me ditt folk med r\u00e4ttf\u00e4rdighet och dina betryckta med r\u00e4tt.\n72:3 Bergen b\u00e4re frid \u00e5t folket, s\u00e5 ock h\u00f6jderna, genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n72:4 Han skaffe r\u00e4tt \u00e5t de betryckta i folket, han fr\u00e4lse de fattiga och krosse f\u00f6rtryckaren.\n72:5 Dig frukte man, s\u00e5 l\u00e4nge solen varar, och s\u00e5 l\u00e4nge m\u00e5nen skiner, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n72:6 Han vare lik regnet som faller p\u00e5 \u00e4ngen, lik en regnskur som vattnar jorden.\n72:7 I hans dagar blomstre den r\u00e4ttf\u00e4rdige, och stor frid r\u00e5de, till dess ingen m\u00e5ne mer finnes.\n72:8 M\u00e5 han h\u00e4rska fr\u00e5n hav till hav och ifr\u00e5n floden intill jordens \u00e4ndar.\n72:9 F\u00f6r honom buge sig \u00f6knens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.\n72:10 Konungarna fr\u00e5n Tarsis och havsl\u00e4nderna hemb\u00e4re sk\u00e4nker, konungarna av Saba och Seba b\u00e4re fram g\u00e5vor.\n72:11 Ja, alla konungar falle ned f\u00f6r honom, alla hedningar tj\u00e4ne honom.\n72:12 Ty han skall r\u00e4dda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hj\u00e4lpare har.\n72:13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas sj\u00e4lar skall han fr\u00e4lsa.\n72:14 Ifr\u00e5n f\u00f6rtryck och v\u00e5ld skall han f\u00f6rlossa deras sj\u00e4l, och deras blod skall aktas dyrt i hans \u00f6gon.\n72:15 M\u00e5 han leva; m\u00e5 man f\u00f6ra till honom guld fr\u00e5n Saba. St\u00e4ndigt bedje man f\u00f6r honom, alltid v\u00e4lsigne man honom.\n72:16 Ymnigt v\u00e4xe s\u00e4den i landet, \u00e4nda till bergens topp; dess frukt m\u00e5 susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i st\u00e4derna s\u00e5som \u00f6rter p\u00e5 marken.\n72:17 Hans namn f\u00f6rblive evinnerligen; s\u00e5 l\u00e4nge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom v\u00e4lsigne man sig; alla hedningar prise honom s\u00e4ll.\n72:18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena g\u00f6r under!\n72:19 Och lovat vare hans h\u00e4rliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans \u00e4ra! Amen, Amen.\n72:20 Slut p\u00e5 Davids, Isais sons, b\u00f6ner. Tredje boken\n73:1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud \u00e4r god mot Israel, mot dem som hava rena hj\u00e4rtan.\n73:2 Men jag hade s\u00e5 n\u00e4r stapplat med mina f\u00f6tter, mina steg voro n\u00e4ra att slinta;\n73:3 ty jag uppt\u00e4ndes av avund mot de \u00f6vermodiga, n\u00e4r jag s\u00e5g att det gick dem v\u00e4l i deras ogudaktighet.\n73:4 Ty fria ifr\u00e5n vederm\u00f6dor \u00e4ro de till sin d\u00f6d, och deras hull \u00e4r frodigt.\n73:5 De komma icke i olycka s\u00e5som andra d\u00f6dliga och varda icke pl\u00e5gade s\u00e5som andra m\u00e4nniskor.\n73:6 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r h\u00f6gmod deras halsprydnad, v\u00e5ld den kl\u00e4dnad som h\u00f6ljer dem.\n73:7 Ur fetma sk\u00e5da deras \u00f6gon fram, deras hj\u00e4rtans inbillningar hava intet m\u00e5tt.\n73:8 De h\u00e5na och tala f\u00f6rtryck i sin ondska; med h\u00f6ga \u00e5th\u00e4vor tala de.\n73:9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram p\u00e5 jorden;\n73:10 d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4nder sig deras folk till dem och super s\u00e5 in vattnet i fulla drag.\n73:11 Och de s\u00e4ga: \u00bbHuru skulle Gud kunna veta det? Skulle s\u00e5dan kunskap finnas hos den H\u00f6gste?\u00bb\n73:12 Ja, s\u00e5 \u00e4r det med de ogudaktiga; det g\u00e5r dem alltid v\u00e4l, och de v\u00e4xa i makt.\n73:13 Sannerligen, f\u00f6rg\u00e4ves bevarade jag mitt hj\u00e4rta rent och tv\u00e5dde mina h\u00e4nder i oskuld;\n73:14 jag vart dock pl\u00e5gad hela dagen, och var morgon kom tuktan \u00f6ver mig.\n73:15 Om jag hade sagt: \u00bbS\u00e5 vill jag l\u00e4ra\u00bb, d\u00e5 hade jag svikit dina barns sl\u00e4kte.\n73:16 N\u00e4r jag nu t\u00e4nkte efter f\u00f6r att begripa detta, syntes det mig alltf\u00f6r sv\u00e5rt,\n73:17 till dess jag tr\u00e4ngde in i Guds heliga r\u00e5dslut och aktade p\u00e5 dess \u00e4nde.\n73:18 Sannerligen, p\u00e5 slipprig mark st\u00e4ller du dem, du st\u00f6rtar dem ned i f\u00f6rd\u00e4rv.\n73:19 Huru varda de ej till intet i ett \u00f6gonblick! De f\u00f6rg\u00e5s och f\u00e5 en \u00e4nde med f\u00f6rskr\u00e4ckelse.\n73:20 S\u00e5som det \u00e4r med en dr\u00f6m, n\u00e4r man vaknar, o Herre, s\u00e5 aktar du dem f\u00f6r intet, s\u00e5som skuggbilder, n\u00e4r du vaknar.\n73:21 N\u00e4r mitt hj\u00e4rta f\u00f6rbittrades och jag k\u00e4nde styng i mitt inre,\n73:22 d\u00e5 var jag of\u00f6rnuftig och f\u00f6rstod intet; s\u00e5som ett osk\u00e4ligt djur var jag inf\u00f6r dig.\n73:23 Dock f\u00f6rbliver jag st\u00e4dse hos dig; du h\u00e5ller mig vid min h\u00f6gra hand.\n73:24 Du skall leda mig efter ditt r\u00e5d och sedan upptaga mig med \u00e4ra.\n73:25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och n\u00e4r jag har dig, d\u00e5 fr\u00e5gar jag efter intet p\u00e5 jorden.\n73:26 Om \u00e4n min kropp och min sj\u00e4l f\u00f6rsm\u00e4kta, s\u00e5 \u00e4r dock Gud mitt hj\u00e4rtas klippa och min del evinnerligen.\n73:27 Ty se, de som hava vikit bort ifr\u00e5n dig skola f\u00f6rg\u00e5s; du f\u00f6rg\u00f6r var och en som trol\u00f6st avfaller fr\u00e5n dig.\n73:28 Men jag har min gl\u00e4dje i att h\u00e5lla mig intill Gud; jag s\u00f6ker min tillflykt hos Herren, HERREN, f\u00f6r att kunna f\u00f6rt\u00e4lja alla dina g\u00e4rningar.\n74:1 En s\u00e5ng av Asaf. Varf\u00f6r, o Gud, har du s\u00e5 alldeles f\u00f6rkastat oss, varf\u00f6r ryker din vredes eld mot f\u00e5ren i din hjord?\n74:2 T\u00e4nk p\u00e5 din menighet, som du i fordom tid f\u00f6rv\u00e4rvade, som du f\u00f6rlossade, till att bliva din arvedels stam; t\u00e4nk p\u00e5 Sions berg, d\u00e4r du har din boning.\n74:3 V\u00e4nd dina steg till den plats d\u00e4r evig f\u00f6r\u00f6delse r\u00e5der; allt har ju fienden f\u00f6rd\u00e4rvat i helgedomen.\n74:4 Dina ov\u00e4nner hava skr\u00e4nat inne i ditt f\u00f6rsamlingshus, de hava satt upp sina tecken s\u00e5som r\u00e4tta tecken.\n74:5 Det var en syn, s\u00e5som n\u00e4r man h\u00f6jer yxor mot en tjock skog.\n74:6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.\n74:7 De hava satt eld p\u00e5 din helgedom och osk\u00e4rat \u00e4nda till grunden ditt namns boning.\n74:8 De hava sagt i sina hj\u00e4rtan: \u00bbVi vilja alldeles kuva dem.\u00bb Alla Guds f\u00f6rsamlingshus hava de br\u00e4nt upp h\u00e4r i landet.\n74:9 V\u00e5ra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss \u00e4r ingen som vet f\u00f6r huru l\u00e4nge.\n74:10 Huru l\u00e4nge, och Gud, skall ov\u00e4nnen f\u00e5 sm\u00e4da och fienden oavl\u00e5tligen f\u00e5 f\u00f6rakta ditt namn?\n74:11 Varf\u00f6r h\u00e5ller du tillbaka din hand, din h\u00f6gra hand? Drag den fram ur din barm och f\u00f6rg\u00f6r dem.\n74:12 Gud, du \u00e4r ju min konung av \u00e5lder, du \u00e4r den som skaffar fr\u00e4lsning p\u00e5 jorden.\n74:13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.\n74:14 Det var du som br\u00e4ckte Leviatans huvuden och gav honom till mat \u00e5t \u00f6knens skaror.\n74:15 Det var du som l\u00e4t k\u00e4lla och b\u00e4ck bryta fram; du l\u00e4t ock starka str\u00f6mmar uttorka.\n74:16 Din \u00e4r dagen, din \u00e4r ock natten, du har berett ljuset och solen.\n74:17 Det \u00e4r du som har fastst\u00e4llt alla jordens gr\u00e4nser; sommar och vinter \u00e4ro skapade av dig.\n74:18 S\u00e5 t\u00e4nk nu p\u00e5 huru fienden sm\u00e4dar HERREN, och huru ett d\u00e5raktigt folk f\u00f6raktar ditt namn.\n74:19 L\u00e4mna ej ut \u00e5t vilddjuren din turturduvas sj\u00e4l; f\u00f6rg\u00e4t icke f\u00f6r alltid dina betrycktas liv.\n74:20 T\u00e4nk p\u00e5 f\u00f6rbundet; ty i landets smygvr\u00e5r finnes fullt upp av v\u00e5ldsn\u00e4sten.\n74:21 L\u00e5t icke den f\u00f6rtryckte vika tillbaka med blygd, l\u00e5t den betryckte och den fattige lova ditt namn.\n74:22 St\u00e5 upp, o Gud; utf\u00f6r din sak. Bet\u00e4nk huru du varder sm\u00e4dad hela dagen av d\u00e5ren.\n74:23 Gl\u00f6m icke bort dina ov\u00e4nners rop, dina motst\u00e5ndares larm, som alltj\u00e4mt h\u00f6jes.\n75:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; \u00bbF\u00f6rd\u00e4rva icke\u00bb; en psalm, en s\u00e5ng av Asaf.\n75:2 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn \u00e4r oss n\u00e4ra; man f\u00f6rt\u00e4ljer dina under.\n75:3 \u00bbOm jag \u00e4n bidar min tid, s\u00e5 d\u00f6mer jag dock r\u00e4tt.\n75:4 Om \u00e4n jorden \u00e4r i uppl\u00f6sning med alla som bo d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 h\u00e5ller dock jag dess pelare stadiga.\u00bb Sela.\n75:5 Jag s\u00e4ger till de \u00f6vermodiga: \u00bbVaren icke \u00f6vermodiga\u00bb, och till de ogudaktiga: \u00bbUpph\u00f6jen ej hornet.\u00bb\n75:6 Ja, upph\u00f6jen icke s\u00e5 h\u00f6gt edert horn, talen ej s\u00e5 h\u00e5rdnackat vad fr\u00e4ckt \u00e4r.\n75:7 Ty icke fr\u00e5n \u00f6ster eller v\u00e4ster, ej heller fr\u00e5n bergs\u00f6knen kommer hj\u00e4lpen;\n75:8 nej, Gud \u00e4r den som d\u00f6mer; den ene \u00f6dmjukar han, den andre upph\u00f6jer han.\n75:9 Ty en kalk \u00e4r i HERRENS hand, den skummar av vin och \u00e4r full av tillblandad dryck, och han sk\u00e4nker i d\u00e4rav; sannerligen, alla ogudaktiga p\u00e5 jorden m\u00e5ste dricka dess dr\u00e4gg i botten.\n75:10 Men jag skall f\u00f6rkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.\n75:11 Och de ogudaktigas alla horn skall jag f\u00e5 hugga av; men den r\u00e4ttf\u00e4rdiges horn skola varda upph\u00f6jda.\n76:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, med str\u00e4ngaspel; en psalm, en s\u00e5ng av Asaf.\n76:2 Gud \u00e4r k\u00e4nd i Juda, i Israel \u00e4r hans namn stort;\n76:3 i Salem vart hans hydda rest och hans boning p\u00e5 Sion.\n76:4 D\u00e4r br\u00f6t han s\u00f6nder b\u00e5gens ljungeldar, sk\u00f6ld och sv\u00e4rd och vad till kriget h\u00f6r. Sela.\n76:5 Full av ljus och h\u00e4rlighet g\u00e5r du fram ifr\u00e5n segerbytenas berg.\n76:6 De stormodiga \u00e4ro avv\u00e4pnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsm\u00e4nnen hava m\u00e5st l\u00e5ta h\u00e4nderna falla.\n76:7 F\u00f6r din n\u00e4pst, du Jakobs Gud, ligga domnade b\u00e5de man och h\u00e4st.\n76:8 Du, du \u00e4r fruktansv\u00e4rd; vem kan best\u00e5 inf\u00f6r dig, n\u00e4r du vredgas?\n76:9 Fr\u00e5n himmelen l\u00e4t du h\u00f6ra din dom; d\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4cktes jorden och vart stilla,\n76:10 d\u00e5 n\u00e4r Gud stod upp till dom, till att fr\u00e4lsa alla \u00f6dmjuka p\u00e5 jorden. Sela.\n76:11 Ty m\u00e4nniskors vrede varder dig till pris; du har vrede till \u00f6vers att omgjorda dit med.\n76:12 G\u00f6ren l\u00f6ften och infrien dem \u00e5t HERREN, eder Gud; alla de som \u00e4ro omkring honom b\u00e4re fram sk\u00e4nker \u00e5t den Fruktansv\u00e4rde.\n76:13 Ty han st\u00e4cker furstarnas \u00f6vermod; fruktansv\u00e4rd \u00e4r han f\u00f6r konungarna p\u00e5 jorden.\n77:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.\n77:2 Jag vill h\u00f6ja min r\u00f6st till Gud och ropa; jag vill h\u00f6ja min r\u00f6st till Gud, f\u00f6r att han m\u00e5 lyssna till mig.\n77:3 P\u00e5 min n\u00f6ds dag s\u00f6ker jag Herren; min hand \u00e4r utstr\u00e4ckt om natten och f\u00f6rtr\u00f6ttas icke; min sj\u00e4l vill icke l\u00e5ta tr\u00f6sta sig.\n77:4 Jag vill t\u00e4nka p\u00e5 Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande f\u00f6rsm\u00e4ktar. Sela.\n77:5 Mina \u00f6gonlock h\u00e5ller du \u00f6ppna; jag \u00e4r full av oro och kan icke tala.\n77:6 Jag t\u00e4nker p\u00e5 forntidens dagar, p\u00e5 \u00e5r som l\u00e4ngesedan hava g\u00e5tt.\n77:7 Jag vill om natten komma ih\u00e5g mitt str\u00e4ngaspel; i mitt hj\u00e4rta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.\n77:8 Skall d\u00e5 Herren f\u00f6rkasta evinnerligen och ingen n\u00e5d mer bevisa?\n77:9 \u00c4r det d\u00e5 ute med hans godhet f\u00f6r best\u00e4ndigt, har hans ord blivit till intet f\u00f6r alla tider?\n77:10 Har Gud f\u00f6rg\u00e4tit att vara n\u00e5dig eller i vrede tillslutit sin barmh\u00e4rtighet? Sela.\n77:11 Jag svarar: Nej, detta \u00e4r min pl\u00e5gas tid, den H\u00f6gstes h\u00f6gra hand \u00e4r ej s\u00e5som f\u00f6rr.\n77:12 Jag vill prisa HERRENS g\u00e4rningar, ja, jag vill t\u00e4nka p\u00e5 dina fordomtima under;\n77:13 jag vill begrunda alla dina g\u00e4rningar och eftersinna dina verk.\n77:14 Gud, i helighet g\u00e5r din v\u00e4g; vem \u00e4r en gud s\u00e5 stor som Gud?\n77:15 Du \u00e4r Gud, en Gud som g\u00f6r under; du har uppenbarat din makt bland folken.\n77:16 Med v\u00e4ldig arm f\u00f6rlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.\n77:17 Vattnen s\u00e5go dig, och Gud, vattnen s\u00e5go dig och v\u00e5ndades, sj\u00e4lva djupen darrade.\n77:18 Molnen g\u00f6to ut str\u00f6mmar av vatten, skyarna l\u00e4to h\u00f6ra sin r\u00f6st, och dina pilar foro omkring.\n77:19 Ditt dunder lj\u00f6d i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och b\u00e4vade.\n77:20 Genom havet gick din v\u00e4g, din stig genom stora vatten, och dina fotsp\u00e5r fann man icke.\n77:21 S\u00e5 f\u00f6rde du ditt folk s\u00e5som en hjord genom Moses och Arons hand.\n78:1 En s\u00e5ng av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; b\u00f6jen edra \u00f6ron till min muns ord.\n78:2 Jag vill \u00f6ppna min mun till l\u00e4rorikt tal, uppenbara f\u00f6rborgade ting ifr\u00e5n fordom.\n78:3 Vad vi hava h\u00f6rt och k\u00e4nna, och vad v\u00e5ra f\u00e4der hava f\u00f6rt\u00e4ljt f\u00f6r oss,\n78:4 det vilja vi icke d\u00f6lja f\u00f6r deras barn; f\u00f6r ett kommande sl\u00e4kte vilja vi f\u00f6rt\u00e4lja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.\n78:5 Ty han uppr\u00e4ttade ett vittnesb\u00f6rd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han p\u00e5bj\u00f6d den f\u00f6r v\u00e5ra f\u00e4der, och de skulle kung\u00f6ra den f\u00f6r sina barn.\n78:6 S\u00e5 skulle det bliva kunnigt f\u00f6r ett kommande sl\u00e4kte, f\u00f6r barn som en g\u00e5ng skulle f\u00f6das, och dessa skulle st\u00e5 upp och f\u00f6rt\u00e4lja det f\u00f6r sina barn.\n78:7 D\u00e5 skulle de s\u00e4tta sitt hopp till Gud och icke f\u00f6rg\u00e4ta Guds verk, utan taga hans bud i akt.\n78:8 Och de skulle icke bliva, s\u00e5som deras f\u00e4der, ett genstr\u00e4vigt och upproriskt sl\u00e4kte, ett sl\u00e4kte som icke h\u00f6ll sitt hj\u00e4rta st\u00e5ndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.\n78:9 Efraims barn, v\u00e4lbev\u00e4pnade b\u00e5gskyttar, v\u00e4nde om p\u00e5 stridens dag.\n78:10 De h\u00f6llo icke Guds f\u00f6rbund, och efter hans lag ville de ej vandra.\n78:11 De gl\u00f6mde hans g\u00e4rningar och de under han hade l\u00e5tit dem se.\n78:12 Ja, inf\u00f6r deras f\u00e4der hade han gjort under, i Egyptens land, p\u00e5 Soans mark.\n78:13 Han kl\u00f6v havet och l\u00e4t dem g\u00e5 d\u00e4rigenom och l\u00e4t vattnet st\u00e5 s\u00e5som en h\u00f6g.\n78:14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.\n78:15 Han kl\u00f6v s\u00f6nder klippor i \u00f6knen och gav dem rikligen att dricka, s\u00e5som ur v\u00e4ldiga hav.\n78:16 Rinnande b\u00e4ckar l\u00e4t han framg\u00e5 ur klippan och vatten flyta ned s\u00e5som str\u00f6mmar.\n78:17 Likv\u00e4l syndade de allt framgent mot honom och voro genstr\u00e4viga mot den H\u00f6gste, i \u00f6knen.\n78:18 De frestade Gud i sina hj\u00e4rtan, i det de beg\u00e4rde mat f\u00f6r sin lystnad.\n78:19 Och de talade mot Gud, de sade: \u00bbKan v\u00e4l Gud duka ett bord i \u00f6knen?\n78:20 Se, visst slog han klippan, s\u00e5 att vatten fl\u00f6dade och b\u00e4ckar str\u00f6mmade fram, men kan han ock giva br\u00f6d eller skaffa k\u00f6tt \u00e5t sitt folk?\u00bb\n78:21 S\u00e5 f\u00f6rgrymmades d\u00e5 HERREN, n\u00e4r han h\u00f6rde det; och eld uppt\u00e4ndes i Jakob, jag, vrede kom \u00f6ver Israel,\n78:22 eftersom de icke trodde p\u00e5 Gud och ej f\u00f6rtr\u00f6stade p\u00e5 hans fr\u00e4lsning.\n78:23 Och han gav befallning \u00e5t skyarna i h\u00f6jden och \u00f6ppnade himmelens d\u00f6rrar;\n78:24 han l\u00e4t manna regna \u00f6ver dem till f\u00f6da, och korn fr\u00e5n himmelen gav han dem.\n78:25 \u00c4nglabr\u00f6d fingo m\u00e4nniskor \u00e4ta; han s\u00e4nde dem mat till fyllest.\n78:26 Han l\u00e4t \u00f6stanvinden fara ut p\u00e5 himmelen, och genom sin makt f\u00f6rde han sunnanvinden fram.\n78:27 Och han l\u00e4t k\u00f6tt regna \u00f6ver dem s\u00e5som stoft, bevingade f\u00e5glar s\u00e5som havets sand;\n78:28 han l\u00e4t det falla ned i sitt l\u00e4ger, runt omkring sin boning.\n78:29 D\u00e5 \u00e5to de och blevo \u00f6verm\u00e4tta; han l\u00e4t dem f\u00e5 vad de hade lystnad efter.\n78:30 Men \u00e4nnu hade de icke stillat sin lystnad, \u00e4nnu var maten i deras mun,\n78:31 d\u00e5 kom Guds vrede \u00f6ver dem; han s\u00e4nde d\u00f6d bland deras ypperste och slog ned Israels unga m\u00e4n.\n78:32 Likv\u00e4l syndade de alltj\u00e4mt och trodde icke p\u00e5 hans under.\n78:33 D\u00e5 l\u00e4t han deras dagar f\u00f6rsvinna i f\u00f6rg\u00e4ngelse och deras \u00e5r i pl\u00f6tslig underg\u00e5ng.\n78:34 N\u00e4r han dr\u00e4pte folket, fr\u00e5gade de efter honom och v\u00e4nde om och s\u00f6kte Gud.\n78:35 De t\u00e4nkte d\u00e5 p\u00e5 att Gud var deras klippa, och att Gud den H\u00f6gste var deras f\u00f6rlossare;\n78:36 och de talade inst\u00e4llsamt f\u00f6r honom med sin mun och skrymtade f\u00f6r honom med sin tunga.\n78:37 Men deras hj\u00e4rtan h\u00f6llo sig icke st\u00e5ndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans f\u00f6rbund.\n78:38 Dock, han \u00e4r barmh\u00e4rtig, han f\u00f6rl\u00e5ter missg\u00e4rning, och han vill icke f\u00f6rd\u00e4rva. D\u00e4rf\u00f6r avv\u00e4nde han ofta sin vrede och l\u00e4t ej hela sin f\u00f6rt\u00f6rnelse bryta fram.\n78:39 Ty han t\u00e4nkte d\u00e4rp\u00e5 att de voro k\u00f6tt, en vind som far bort och icke kommer \u00e5ter.\n78:40 Huru ofta voro de ej genstr\u00e4viga mot honom i \u00f6knen och bedr\u00f6vade honom i \u00f6demarken!\n78:41 Ja, de frestade Gud allt framgent och f\u00f6rt\u00f6rnade Israels Helige.\n78:42 De bet\u00e4nkte icke vad hans hand hade utr\u00e4ttat p\u00e5 den tid d\u00e5 han f\u00f6rlossade dem fr\u00e5n ov\u00e4nnen,\n78:43 d\u00e5 han gjorde sina tecken i Egypten och sina under p\u00e5 Soans mark.\n78:44 D\u00e4r f\u00f6rvandlade han deras str\u00f6mmar till blod, s\u00e5 att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;\n78:45 han s\u00e4nde bland dem flugsv\u00e4rmar, som \u00e5to dem, och paddor, som voro dem till f\u00f6rd\u00e4rv.\n78:46 Han gav deras gr\u00f6da \u00e5t gr\u00e4smaskar och deras arbetes frukt \u00e5t gr\u00e4shoppor;\n78:47 han slog deras vintr\u00e4d med hagel och deras fikontr\u00e4d med hagelstenar;\n78:48 han gav deras husdjur till pris \u00e5t hagel och deras boskap \u00e5t ljungeldar.\n78:49 Han s\u00e4nde \u00f6ver dem sin vredes gl\u00f6d, f\u00f6rgrymmelse och ogunst och n\u00f6d, en skara av olycks\u00e4nglar.\n78:50 Han gav fritt lopp \u00e5t sin vrede; han skonade icke deras sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6den, utan gav deras liv till pris \u00e5t pesten.\n78:51 Och han slog allt f\u00f6rstf\u00f6tt i Egypten, kraftens f\u00f6rstling i Hams hyddor.\n78:52 Och han l\u00e4t sitt folk bryta upp s\u00e5som en f\u00e5rhjord och f\u00f6rde dem s\u00e5som en boskapshjord genom \u00f6knen.\n78:53 Han ledde dem s\u00e4kert, s\u00e5 att de icke beh\u00f6vde frukta; men deras fiender \u00f6vert\u00e4cktes av havet.\n78:54 Och han l\u00e4t dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans h\u00f6gra hand hade f\u00f6rv\u00e4rvat.\n78:55 Han f\u00f6rjagade hedningarna f\u00f6r dem och gav dem deras land till arvslott och l\u00e4t Israels stammar bo i deras hyddor.\n78:56 Men i sin genstr\u00e4vighet frestade de Gud den H\u00f6gste och h\u00f6llo icke hans vittnesb\u00f6rd;\n78:57 de veko trol\u00f6st tillbaka, de s\u00e5som deras f\u00e4der, de v\u00e4nde om, lika en b\u00e5ge som sviker.\n78:58 De f\u00f6rt\u00f6rnade honom med sina offerh\u00f6jder och retade honom genom sina bel\u00e4ten.\n78:59 Gud f\u00f6rnam det och vart f\u00f6rgrymmad och f\u00f6rkastade Israel med harm.\n78:60 Och han f\u00f6rsk\u00f6t sin boning i Silo, det t\u00e4lt han hade slagit upp bland m\u00e4nniskorna;\n78:61 han gav sin makt i f\u00e5ngenskap och sin \u00e4ra i fiendehand.\n78:62 Ja, han gav sitt folk till pris \u00e5t sv\u00e4rdet, och p\u00e5 sin arvedel f\u00f6rgrymmades han.\n78:63 Deras unga m\u00e4n f\u00f6rt\u00e4rdes av eld, och deras jungfrur blevo utan bruds\u00e5ng.\n78:64 Deras pr\u00e4ster f\u00f6llo f\u00f6r sv\u00e4rd, och inga \u00e4nkor kunde h\u00e5lla klagogr\u00e5t.\n78:65 D\u00e5 vaknade Herren s\u00e5som ur en s\u00f6mn, han reste sig, lik en hj\u00e4lte som hade legat d\u00f6vad av vin.\n78:66 Och han slog sina ov\u00e4nner tillbaka, evig sm\u00e4lek l\u00e4t han komma \u00f6ver dem.\n78:67 Han f\u00f6rkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.\n78:68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han \u00e4lskade.\n78:69 Och han byggde sin helgedom h\u00f6g s\u00e5som himmelen, fast s\u00e5som jorden, som han har grundat f\u00f6r evigt.\n78:70 Och han utvalde sin tj\u00e4nare David och tog honom ifr\u00e5n f\u00e5rhjordens f\u00e5llor.\n78:71 Ja, ifr\u00e5n f\u00e5ren h\u00e4mtade han honom och satte honom till en herde f\u00f6r Jakob, sitt folk, och f\u00f6r Israel, sin arvedel.\n78:72 Och han var deras herde med redligt hj\u00e4rta och ledde dem med f\u00f6rst\u00e5ndig hand.\n79:1 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.\n79:2 De hava givit dina tj\u00e4nares kroppar till mat \u00e5t himmelens f\u00e5glar, dina frommas k\u00f6tt \u00e5t markens djur.\n79:3 De hava utgjutit deras blod s\u00e5som vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.\n79:4 Vi hava blivit till sm\u00e4lek f\u00f6r v\u00e5ra grannar, till spott och h\u00e5n f\u00f6r dem som bo omkring oss.\n79:5 Huru l\u00e4nge, o HERRE, skall du s\u00e5 oavl\u00e5tligen vredgas, huru l\u00e4nge skall din nit\u00e4lskan brinna s\u00e5som eld?\n79:6 Utgjut din f\u00f6rt\u00f6rnelse \u00f6ver hedningarna, som ej k\u00e4nna dig, och \u00f6ver de riken som icke \u00e5kalla ditt namn.\n79:7 Ty de hava upp\u00e4tit Jakob, och hans boning hava de f\u00f6r\u00f6tt.\n79:8 T\u00e4nk ej, oss till men, p\u00e5 f\u00f6rf\u00e4dernas missg\u00e4rningar, l\u00e5t din barmh\u00e4rtighet snarligen komma oss till m\u00f6tes, ty vi \u00e4ro i stort el\u00e4nde.\n79:9 Hj\u00e4lp oss, du v\u00e5r fr\u00e4lsnings Gud, f\u00f6r ditt namns \u00e4ras skull; r\u00e4dda oss och f\u00f6rl\u00e5t oss v\u00e5ra synder f\u00f6r ditt namns skull.\n79:10 Varf\u00f6r skulle hedningarna f\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVar \u00e4r nu deras Gud?\u00bb L\u00e5t det inf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon bliva kunnigt p\u00e5 hedningarna huru du h\u00e4mnas dina tj\u00e4nares utgjutna blod.\n79:11 L\u00e5t de f\u00e5ngnas klagan komma inf\u00f6r ditt ansikte, l\u00e5t efter din arms v\u00e4ldighet d\u00f6dens barn bliva vid liv.\n79:12 Och giv v\u00e5ra grannar sjufalt tillbaka i deras sk\u00f6te den sm\u00e4delse varmed de hava sm\u00e4dat dig, Herre.\n79:13 Men vi som \u00e4ro ditt folk och f\u00e5r i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja f\u00f6rt\u00e4lja ditt lov fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n80:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, efter \u00bbLiljor\u00bb; ett vittnesb\u00f6rd; av Asaf; en psalm.\n80:2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef s\u00e5som din hjord; du som tronar p\u00e5 keruberna, tr\u00e4d fram i glans.\n80:3 L\u00e5t din makt vakna upp till att g\u00e5 framf\u00f6r Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till v\u00e5r fr\u00e4lsning.\n80:4 Gud, uppr\u00e4tta oss, och l\u00e5t ditt ansikte lysa, s\u00e5 att vi varda fr\u00e4lsta.\n80:5 HERRE Gud Sebaot, huru l\u00e4nge skall du vredgas vid ditt folks b\u00f6n?\n80:6 Du har l\u00e5tit dem \u00e4ta t\u00e5rebr\u00f6d och givit dem t\u00e5rar att dricka i fullt m\u00e5tt.\n80:7 Du g\u00f6r oss till ett tr\u00e4to\u00e4mne f\u00f6r v\u00e5ra grannar, och v\u00e5ra fiender bespotta oss.\n80:8 Gud Sebaot, uppr\u00e4tta oss, och l\u00e5t ditt ansikte lysa, s\u00e5 att vi varda fr\u00e4lsta.\n80:9 Ett vintr\u00e4d flyttade du fr\u00e5n Egypten, du f\u00f6rjagade hedningarna och planterade det.\n80:10 Du r\u00f6jde rum f\u00f6r det, och det slog r\u00f6tter och uppfyllde landet.\n80:11 Bergen blevo bet\u00e4ckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;\n80:12 det utbredde sina revor \u00e4nda till havet och sina telningar intill floden.\n80:13 Varf\u00f6r har du d\u00e5 brutit ned dess h\u00e4gnad, s\u00e5 att alla v\u00e4gfarande riva till sig d\u00e4rav?\n80:14 Vildsvinet fr\u00e5n skogen frossar d\u00e4rp\u00e5, och djuren p\u00e5 marken \u00e4ta d\u00e4rav.\n80:15 Gud Sebaot, v\u00e4nd \u00e5ter, sk\u00e5da ned fr\u00e5n himmelen och se h\u00e4rtill, och l\u00e5t dig v\u00e5rda om detta vintr\u00e4d.\n80:16 Skydda tr\u00e4det som din h\u00f6gra hand har planterat, och den son som du har fostrat \u00e5t dig.\n80:17 Det \u00e4r f\u00f6rbr\u00e4nt av eld och kringhugget; f\u00f6r ditt ansiktes n\u00e4pst f\u00f6rg\u00e5s de.\n80:18 H\u00e5ll din hand \u00f6ver din h\u00f6gra hands man, \u00f6ver den m\u00e4nniskoson som du har fostrat \u00e5t dig.\n80:19 D\u00e5 skola vi icke vika ifr\u00e5n dig; beh\u00e5ll oss vid liv, s\u00e5 skola vi \u00e5kalla ditt namn.\n80:20 HERRE Gud Sebaot, uppr\u00e4tta oss; l\u00e5t ditt ansikte lysa, s\u00e5 att vi varda fr\u00e4lsta.\n81:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Gitt\u00edt; av Asaf.\n81:2 H\u00f6jen gl\u00e4djerop till Gud, v\u00e5r starkhet, h\u00f6jen jubel till Jakobs Gud.\n81:3 St\u00e4mmen upp lovs\u00e5ng och l\u00e5ten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.\n81:4 St\u00f6ten i basun vid nym\u00e5naden, vid fullm\u00e5nen, p\u00e5 v\u00e5r h\u00f6gtidsdag.\n81:5 Ty detta \u00e4r en stadga f\u00f6r Israel, en Jakobs Guds r\u00e4tt.\n81:6 Det best\u00e4mde han till ett vittnesb\u00f6rd i Josef, n\u00e4r han drog ut mot Egyptens land. Jag h\u00f6r ett tal som \u00e4r mig nytt:\n81:7 \u00bbJag lyfte b\u00f6rdan fr\u00e5n hans skuldra, hans h\u00e4nder blevo fria ifr\u00e5n lastkorgen.\n81:8 I n\u00f6den ropade du, och jag r\u00e4ddade dig; jag svarade dig, h\u00f6ljd i tord\u00f6n, jag pr\u00f6vade dig vid Meribas vatten. Sela.\n81:9 H\u00f6r, mitt folk, och l\u00e5t mig varna dig; Israel, o att du ville h\u00f6ra mig!\n81:10 Hos dig skall icke finnas n\u00e5gon annan gud, och du skall ej tillbedja n\u00e5gon fr\u00e4mmande gud.\n81:11 Jag \u00e4r HERREN, din Gud, som har f\u00f6rt dig upp ur Egyptens land; l\u00e5t din mun vitt upp, s\u00e5 att jag f\u00e5r uppfylla den.\n81:12 Men mitt folk ville ej h\u00f6ra min r\u00f6st, och Israel var mig icke till viljes.\n81:13 D\u00e5 l\u00e4t jag dem g\u00e5 i deras hj\u00e4rtans h\u00e5rdhet, det fingo vandra efter sina egna r\u00e5dslag.\n81:14 O att mitt folk ville h\u00f6ra mig, och att Israel ville vandra p\u00e5 mina v\u00e4gar!\n81:15 D\u00e5 skulle jag snart kuva deras fiender och v\u00e4nda min hand mot deras ov\u00e4nner.\n81:16 De som hata HERREN skulle d\u00e5 visa honom underd\u00e5nighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.\n81:17 Och han skulle bespisa det med b\u00e4sta vete; ja, med honung ur klippan skulle jag m\u00e4tta dig.\u00bb\n82:1 En psalm av Asaf. Gud st\u00e5r i gudaf\u00f6rsamlingen, mitt ibland gudarna h\u00e5ller han dom:\n82:2 \u00bbHuru l\u00e4nge skolen I d\u00f6ma or\u00e4tt och vara partiska f\u00f6r de ogudaktiga? Sela.\n82:3 Skaffen den arme och faderl\u00f6se r\u00e4tt, given den betryckte och torftige r\u00e4ttvisa.\n82:4 Befrien den arme och fattige, r\u00e4dden honom fr\u00e5n de ogudaktigas hand.\n82:5 Men de veta intet och hava intet f\u00f6rst\u00e5nd, de vandra i m\u00f6rker; jordens alla grundvalar vackla.\n82:6 Jag har v\u00e4l sagt att I \u00e4ren gudar och allasammans den H\u00f6gstes s\u00f6ner;\n82:7 men I m\u00e5sten dock d\u00f6, s\u00e5som m\u00e4nniskor d\u00f6, och falla, likav\u00e4l som var furste faller.\u00bb\n82:8 Ja, st\u00e5 upp, o Gud; h\u00e5ll dom \u00f6ver jorden, ty med arvsr\u00e4tt r\u00e5der du \u00f6ver alla folk.\n83:1 En s\u00e5ng, en psalm av Asaf.\n83:2 Gud, var icke s\u00e5 tyst, tig icke och var icke s\u00e5 stilla, o Gud.\n83:3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.\n83:4 Mot ditt folk f\u00f6rehava de listiga anslag och r\u00e5dsl\u00e5 mot dem som du beskyddar.\n83:5 De s\u00e4ga: \u00bbKom, l\u00e5t oss utrota dem, s\u00e5 att de ej mer \u00e4ro ett folk, och s\u00e5 att ingen mer t\u00e4nker p\u00e5 Israels namn.\u00bb\n83:6 Ty endr\u00e4ktigt r\u00e5dsl\u00e5 dem med varandra, de sluta mot dig ett f\u00f6rbund:\n83:7 Edoms t\u00e4lt och ismaeliterna, Moab och hagariterna,\n83:8 Gebal och Ammon och Amalek, filist\u00e9erna tillika med dem som bo i Tyrus;\n83:9 Assur har ock slutit sig till dem, han har l\u00e5nat sin arm \u00e5t Lots barn. Sela.\n83:10 G\u00f6r med dem s\u00e5som du gjorde med Midjan, s\u00e5som med Sisera och Jabin vid Kisons b\u00e4ck,\n83:11 dem som f\u00f6rgjordes vid En-Dor och blevo till g\u00f6dning \u00e5t marken.\n83:12 L\u00e5t det g\u00e5 deras \u00e4dlingar s\u00e5som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar s\u00e5som det gick Seba och Salmunna,\n83:13 eftersom de s\u00e4ga: \u00bbGuds \u00e4ngder vilja vi intaga \u00e5t oss.\u00bb\n83:14 Min Gud, l\u00e5t dem bliva s\u00e5som virvlande l\u00f6v, s\u00e5som str\u00e5 f\u00f6r vinden.\n83:15 Lik en eld som f\u00f6rbr\u00e4nner skog och lik en l\u00e5ga som avsvedjar berg\n83:16 f\u00f6rf\u00f6lje du dem med ditt ov\u00e4der, och f\u00f6rskr\u00e4cke du dem med din storm.\n83:17 G\u00f6r deras ansikten fulla med skam, s\u00e5 att de s\u00f6ka ditt namn, o HERRE.\n83:18 Ja, m\u00e5 de komma p\u00e5 skam och f\u00f6rskr\u00e4ckas till evig tid, m\u00e5 de f\u00e5 blygas och f\u00f6rg\u00e5s.\n83:19 Och m\u00e5 de f\u00f6rnimma att du allena b\u00e4r namnet \u00bbHERREN\u00bb, den H\u00f6gste \u00f6ver hela jorden.\n84:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Gitt\u00edt; av Koras s\u00f6ner; en psalm.\n84:2 Huru ljuvliga \u00e4ro icke dina boningar, HERRE Sebaot!\n84:3 Min sj\u00e4l l\u00e4ngtar och tr\u00e4ngtar efter HERRENS g\u00e5rdar, min sj\u00e4l och min kropp jubla mot levande Gud.\n84:4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo \u00e5t sig, d\u00e4r hon kan l\u00e4gga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.\n84:5 Saliga \u00e4ro de som bo i ditt hus; de lova dig best\u00e4ndigt. Sela.\n84:6 Saliga \u00e4ro de m\u00e4nniskor som i dig hava sin starkhet, de vilkas h\u00e5g st\u00e5r till dina v\u00e4gar.\n84:7 N\u00e4r de vandra genom T\u00e5redalen, g\u00f6ra de den rik p\u00e5 k\u00e4llor, och h\u00f6stregnet h\u00f6ljer den med v\u00e4lsignelser.\n84:8 De g\u00e5 fr\u00e5n kraft till kraft; s\u00e5 tr\u00e4da de fram inf\u00f6r Gud p\u00e5 Sion.\n84:9 HERRE Gud Sebaot, h\u00f6r min b\u00f6n, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.\n84:10 Gud, v\u00e5r sk\u00f6ld, ser h\u00e4rtill, och akta p\u00e5 din smordes ansikte.\n84:11 Ty en dag i dina g\u00e5rdar \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n eljest tusen. Jag vill hellre vakta d\u00f6rren i min Guds hus \u00e4n dv\u00e4ljas i de ogudaktigas hyddor.\n84:12 Ty HERREN Gud \u00e4r sol och sk\u00f6ld; HERREN giver n\u00e5d och \u00e4ra; han v\u00e4grar icke dem n\u00e5got gott, som vandra i ostrafflighet.\n84:13 HERRE Sebaot, salig \u00e4r den m\u00e4nniska som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 dig.\n85:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av Koras s\u00f6ner; en psalm.\n85:2 HERRE, du var f\u00f6rr ditt land n\u00e5dig, du uppr\u00e4ttade \u00e5ter Jakobs hus.\n85:3 Du f\u00f6rl\u00e4t ditt folks missg\u00e4rning, du \u00f6verskylde all dess synd. Sela.\n85:4 Du l\u00e4t all din f\u00f6rgrymmelse fara och v\u00e4nde dig ifr\u00e5n din vredes gl\u00f6d.\n85:5 S\u00e5 v\u00e4nd dig nu \u00e5ter till oss, du v\u00e5r fr\u00e4lsnings Gud, och upph\u00f6r med din f\u00f6rt\u00f6rnelse mot oss.\n85:6 Vill du d\u00e5 vredgas p\u00e5 oss evinnerligen och l\u00e5ta din vrede vara fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte?\n85:7 Vill du icke \u00e5ter giva oss liv, s\u00e5 att ditt folk f\u00e5r gl\u00e4djas i dig?\n85:8 HERRE, l\u00e5t oss se din n\u00e5d, och giv oss din fr\u00e4lsning.\n85:9 Jag vill h\u00f6ra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; m\u00e5 de blott icke v\u00e4nda \u00e5ter till d\u00e5rskap.\n85:10 Ja, hans fr\u00e4lsning \u00e4r n\u00e4ra dem som frukta honom, och s\u00e5 skall \u00e4ra bo i v\u00e5rt land.\n85:11 Godhet och trofasthet skola d\u00e4r m\u00f6tas, r\u00e4ttf\u00e4rdighet och frid kyssas;\n85:12 trofasthet skall v\u00e4xa upp ur jorden och r\u00e4ttf\u00e4rdighet blicka ned fr\u00e5n himmelen.\n85:13 HERREN skall giva oss vad gott \u00e4r, och v\u00e5rt land skall giva sin gr\u00f6da.\n85:14 R\u00e4ttf\u00e4rdighet skall g\u00e5 framf\u00f6r honom, den skall ock stadigt f\u00f6lja i hans sp\u00e5r.\n86:1 En b\u00f6n av David. HERRE, b\u00f6j till mig ditt \u00f6ra och svara mig, ty jag \u00e4r betryckt och fattig.\n86:2 Bevara min sj\u00e4l, ty jag \u00e4r from; du min Gud, fr\u00e4ls din tj\u00e4nare, som f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 dig.\n86:3 Var mig n\u00e5dig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.\n86:4 Gl\u00e4d din tj\u00e4nares sj\u00e4l, ty till dig, Herre, upplyfter jag min sj\u00e4l.\n86:5 Ty du, o Herre, \u00e4r god och f\u00f6rl\u00e5tande och stor i n\u00e5d mot alla som \u00e5kalla dig.\n86:6 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta p\u00e5 mina b\u00f6ners ljud.\n86:7 P\u00e5 min n\u00f6ds dag \u00e5kallar jag dig, ty du skall svara mig.\n86:8 Ingen \u00e4r dig lik bland gudarna, Herre, och intet \u00e4r s\u00e5som dina verk.\n86:9 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inf\u00f6r dig, Herre, och skola \u00e4ra ditt namn.\n86:10 Ty du \u00e4r stor, och du g\u00f6r stora under; du allena \u00e4r Gud.\n86:11 Visa mig, HERRE, din v\u00e4g; jag vill vandra i din sanning. Beh\u00e5ll mitt hj\u00e4rta vid det ena att jag fruktar ditt namn.\n86:12 D\u00e5 vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hj\u00e4rta och \u00e4ra ditt namn evinnerligen;\n86:13 ty din n\u00e5d \u00e4r stor \u00f6ver mig, och du r\u00e4ddar min sj\u00e4l ur d\u00f6dsrikets djup.\n86:14 Gud, fr\u00e4cka m\u00e4nniskor hava rest sig upp mot mig, och v\u00e5ldsverkarnas hop st\u00e5r efter mitt liv; de hava icke dig f\u00f6r \u00f6gonen.\n86:15 Men du, Herre, \u00e4r en barmh\u00e4rtig och n\u00e5dig Gud, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet och trofasthet.\n86:16 V\u00e4nd dig till mig och var mig n\u00e5dig, giv \u00e5t din tj\u00e4nare din makt, och fr\u00e4ls din tj\u00e4narinnas son.\n86:17 G\u00f6r ett tecken med mig, s\u00e5 att det g\u00e5r mig v\u00e4l; och m\u00e5 de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hj\u00e4lper mig och tr\u00f6star mig.\n87:1 Av Koras s\u00f6ner; en psalm, en s\u00e5ng. Den stad han har grundat st\u00e5r p\u00e5 de heliga bergen;\n87:2 HERREN \u00e4lskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.\n87:3 H\u00e4rliga ting \u00e4ro talade om dig, du Guds stad. Sela.\n87:4 \u00bbRahab och Babel skall jag n\u00e4mna bland mina bek\u00e4nnare; s\u00e5 ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa \u00e4ro f\u00f6dda d\u00e4r.\u00bb\n87:5 Ja, om Sion skall det s\u00e4gas: \u00bbDen ene som den andre \u00e4r f\u00f6dd d\u00e4rinne.\u00bb Och han, den H\u00f6gste, skall h\u00e5lla det vid makt.\n87:6 Ja, n\u00e4r HERREN tecknar upp folken, d\u00e5 skall han r\u00e4kna s\u00e5: \u00bbDessa \u00e4ro f\u00f6dda d\u00e4r.\u00bb Sela.\n87:7 Och under s\u00e5ng och dans skall man s\u00e4ga: \u00bbAlla mina k\u00e4llor \u00e4ro i dig.\u00bb\n88:1 En s\u00e5ng, en psalm av Koras s\u00f6ner; f\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren, till Mahalat-leann\u00f3t; en s\u00e5ng av esraiten Heman.\n88:2 HERRE, min fr\u00e4lsnings Gud, dag och natt ropar jag inf\u00f6r dig.\n88:3 L\u00e5t min b\u00f6n komma inf\u00f6r ditt ansikte, b\u00f6j ditt \u00f6ra till mitt rop.\n88:4 Ty min sj\u00e4l \u00e4r m\u00e4ttad med lidanden, och mitt liv har kommit n\u00e4ra d\u00f6dsriket.\n88:5 Jag \u00e4r aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag \u00e4r s\u00e5som en man utan livskraft.\n88:6 Jag \u00e4r \u00f6vergiven bland de d\u00f6da, lik de slagna som ligga i graven, dem p\u00e5 vilka du icke mer t\u00e4nker, och som \u00e4ro avskilda fr\u00e5n din hand.\n88:7 Ja, du har s\u00e4nkt mig ned underst i graven, ned i m\u00f6rkret, ned i djupet.\n88:8 Den vrede vilar tung p\u00e5 mig, och alla dina b\u00f6ljors svall l\u00e5ter du g\u00e5 \u00f6ver mig. Sela.\n88:9 Du har drivit mina f\u00f6rtrogna l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n mig; du har gjort mig till en styggelse f\u00f6r dem; jag ligger f\u00e5ngen och kan icke komma ut.\n88:10 Mitt \u00f6ga f\u00f6rtvinar av lidande; HERRE, jag \u00e5kallar dig dagligen, jag utr\u00e4cker mina h\u00e4nder till dig.\n88:11 G\u00f6r du v\u00e4l under f\u00f6r de d\u00f6da, eller kunna skuggorna st\u00e5 upp och tacka dig? Sela.\n88:12 F\u00f6rt\u00e4ljer man i graven om din n\u00e5d, i avgrunden om din trofasthet?\n88:13 K\u00e4nner man i m\u00f6rkret dina under, och din r\u00e4ttf\u00e4rdighet i gl\u00f6mskans land?\n88:14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min b\u00f6n dig till m\u00f6tes.\n88:15 Varf\u00f6r f\u00f6rkastar du, HERRE, min sj\u00e4l, varf\u00f6r d\u00f6ljer du ditt ansikte f\u00f6r mig?\n88:16 Betryckt \u00e4r jag och d\u00f6ende allt ifr\u00e5n min ungdom; jag m\u00e5ste b\u00e4ra dina f\u00f6rskr\u00e4ckelser, s\u00e5 att jag \u00e4r n\u00e4ra att f\u00f6rtvivla.\n88:17 Din vredes l\u00e5gor g\u00e5 \u00f6ver mig, dina fasor f\u00f6rg\u00f6ra mig.\n88:18 De omgiva mig best\u00e4ndigt s\u00e5som vatten, de kringr\u00e4nna mig allasammans.\n88:19 Du har drivit v\u00e4n och fr\u00e4nde l\u00e5ngt bort ifr\u00e5n mig; i mina f\u00f6rtrognas st\u00e4lle har jag nu m\u00f6rkret.\n89:1 En s\u00e5ng av esraiten Etan.\n89:2 Jag vill sjunga om HERRENS n\u00e5deg\u00e4rningar evinnerligen; jag vill l\u00e5ta min mun f\u00f6rkunna din trofasthet, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n89:3 Ja, jag s\u00e4ger: F\u00f6r evig tid skall n\u00e5d byggas upp; i himmelen, d\u00e4r bef\u00e4ster du din trofasthet.\n89:4 \u00bbJag har slutit ett f\u00f6rbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tj\u00e4nare David:\n89:5 'Jag skall bef\u00e4sta din s\u00e4d f\u00f6r evig tid och bygga din tron fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.'\u00bb Sela.\n89:6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas f\u00f6rsamling din trofasthet.\n89:7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds s\u00f6ner kan aktas lik HERREN?\n89:8 Ja, Gud \u00e4r mycket f\u00f6rskr\u00e4cklig i de heligas r\u00e5d och fruktansv\u00e4rd ut\u00f6ver alla som \u00e4ro omkring honom.\n89:9 HERRE, h\u00e4rskarornas Gud, vem \u00e4r dig lik? Stark \u00e4r HERREN; och din trofasthet \u00e4r runt omkring dig.\n89:10 Du \u00e4r den som r\u00e5der \u00f6ver havets uppror; n\u00e4r dess b\u00f6ljor resa sig, stillar du dem.\n89:11 Du krossade Rahab, s\u00e5 att han l\u00e5g lik en slagen; med din m\u00e4ktiga arm f\u00f6rstr\u00f6dde du dina fiender.\n89:12 Din \u00e4r himmelen, din \u00e4r ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r.\n89:13 Norr och s\u00f6der, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.\n89:14 Du har en arm med hj\u00e4ltekraft, m\u00e4ktig \u00e4r din hand, h\u00f6g \u00e4r din h\u00f6gra hand.\n89:15 R\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt \u00e4ro din trons f\u00e4ste, n\u00e5d och sanning st\u00e5 inf\u00f6r ditt ansikte.\n89:16 Saligt \u00e4r det folk som vet vad jubel \u00e4r, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.\n89:17 I ditt namn fr\u00f6jda de sig alltid, och genom din r\u00e4ttf\u00e4rdighet upph\u00f6jas de.\n89:18 Ty du \u00e4r deras starkhet och prydnad, och genom din n\u00e5d upph\u00f6jer du v\u00e5rt horn.\n89:19 Ty han som \u00e4r v\u00e5r sk\u00f6ld tillh\u00f6r HERREN, v\u00e5r konung tillh\u00f6r Israels Helige.\n89:20 P\u00e5 den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: \u00bbJag har lagt hj\u00e4lp i en hj\u00e4ltes hans, jag har upph\u00f6jt en yngling ur folket.\n89:21 Jag har funnit min tj\u00e4nare David och smort honom med min helig olja.\n89:22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.\n89:23 Ingen fiende skall of\u00f6rt\u00e4nkt komma \u00f6ver honom, och ingen or\u00e4ttf\u00e4rdig skall f\u00f6rtrycka honom;\n89:24 nej, jag skall krossa hans ov\u00e4nner framf\u00f6r honom, och jag skall hems\u00f6ka dem som hata honom.\n89:25 Min trofasthet och min n\u00e5d skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upph\u00f6jt.\n89:26 Jag skall l\u00e4gga havet under hans hand och str\u00f6mmarna under hans h\u00f6gra hand.\n89:27 Han skall kalla mig s\u00e5: 'Du min fader, min Gud och min fr\u00e4lsnings klippa.'\n89:28 Ja, jag skall g\u00f6ra honom till den f\u00f6rstf\u00f6dde, till den h\u00f6gste bland konungarna p\u00e5 jorden.\n89:29 Jag skall bevara min n\u00e5d \u00e5t honom evinnerligen, och mitt f\u00f6rbund med honom skall f\u00f6rbliva fast.\n89:30 Jag skall l\u00e5ta hans s\u00e4d best\u00e5 till evig tid, och hans tron, s\u00e5 l\u00e4nge himmelen varar.\n89:31 Om hans barn \u00f6vergiva min lag och icke vandra efter mina r\u00e4tter,\n89:32 om de bryta mot mina stadgar och icke h\u00e5lla mina bud,\n89:33 d\u00e5 skall jag v\u00e4l hems\u00f6ka deras \u00f6vertr\u00e4delse med ris och deras missg\u00e4rning med pl\u00e5gor,\n89:34 men min n\u00e5d skall jag ej taga ifr\u00e5n honom, och jag skall icke svika i trofasthet.\n89:35 Jag skall icke bryta mitt f\u00f6rbund, och vad mina l\u00e4ppar hava talat skall jag ej f\u00f6r\u00e4ndra.\n89:36 En g\u00e5ng har jag svurit det vid min helighet, och mitt l\u00f6fte till David skall jag icke bryta.\n89:37 Hans s\u00e4d skall f\u00f6rbliva evinnerligen och hans tron inf\u00f6r mig s\u00e5 l\u00e4nge som solen;\n89:38 s\u00e5som m\u00e5nen skall den best\u00e5 evinnerligen. Och trofast \u00e4r vittnet i skyn.\u00bb Sela.\n89:39 Men nu har du f\u00f6rkastat och f\u00f6rskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.\n89:40 Du har uppl\u00f6st f\u00f6rbundet med din tj\u00e4nare, du har osk\u00e4rat hans krona och kastat den ned till jorden.\n89:41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans f\u00e4sten till spillror.\n89:42 Alla som g\u00e5 v\u00e4gen fram plundra honom, han har blivit till sm\u00e4lek f\u00f6r sina grannar.\n89:43 Du har upph\u00f6jt hans ov\u00e4nners h\u00f6gra hand och berett alla hans fiender gl\u00e4dje.\n89:44 Ja, du har l\u00e5tit hans sv\u00e4rdsegg vika tillbaka och icke h\u00e5llit honom uppe i striden.\n89:45 Du har gjort slut p\u00e5 hans glans och slagit hans tron till jorden.\n89:46 Du har f\u00f6rkortat hans ungdoms dagar, du har h\u00f6ljt honom med skam. Sela.\n89:47 Huru l\u00e4nge, o HERRE, skall du s\u00e5 alldeles f\u00f6rd\u00f6lja dig? Huru l\u00e4nge skall din vrede brinna s\u00e5som eld?\n89:48 T\u00e4nk p\u00e5 huru kort mitt liv varar, och huru f\u00f6rg\u00e4ngliga du har skapat alla m\u00e4nniskors barn.\n89:49 Ty vilken \u00e4r den man som f\u00e5r leva och undg\u00e5r att se d\u00f6den? Vem r\u00e4ddar din sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6dsrikets v\u00e5ld? Sela.\n89:50 Herre, var \u00e4ro din forna n\u00e5deg\u00e4rningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.\n89:51 T\u00e4nk, Herre, p\u00e5 dina tj\u00e4nares sm\u00e4lek, p\u00e5 vad jag m\u00e5ste f\u00f6rdraga av alla de m\u00e5nga folken;\n89:52 t\u00e4nk p\u00e5 huru dina fiender sm\u00e4da, o HERRE, huru de sm\u00e4da din smordes fotsp\u00e5r. ----\n89:53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fj\u00e4rde boken\n90:1 En b\u00f6n av gudsmannen Mose. Herre, du har varit v\u00e5r tillflykt fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n90:2 F\u00f6rr\u00e4n bergen blevo till och du frambragte jorden och v\u00e4rlden, ja, fr\u00e5n evighet till evighet \u00e4r du, o Gud.\n90:3 Du l\u00e5ter m\u00e4nniskorna v\u00e4nda \u00e5ter till stoft, du s\u00e4ger: \u00bbV\u00e4nden \u00e5ter, I m\u00e4nniskors barn.\u00bb\n90:4 Ty tusen \u00e5r \u00e4ro i dina \u00f6gon s\u00e5som den dag som f\u00f6rgick i g\u00e5r; ja, de \u00e4ro s\u00e5som en nattv\u00e4kt.\n90:5 Du sk\u00f6ljer dem bort; de \u00e4ro s\u00e5som en s\u00f6mn. Om morgonen likna de gr\u00e4set som frodas;\n90:6 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och f\u00f6rvissnar.\n90:7 Ty vi f\u00f6rg\u00e5s genom din vrede, och genom din f\u00f6rt\u00f6rnelse ryckas vi pl\u00f6tsligt bort.\n90:8 Du st\u00e4ller v\u00e5ra missg\u00e4rningar inf\u00f6r dig, v\u00e5ra f\u00f6rborgade synder i ditt ansiktes ljus.\n90:9 Ja, alla v\u00e5ra dagar f\u00f6rsvinna genom din f\u00f6rgrymmelse, vi lykta v\u00e5ra \u00e5r s\u00e5som en suck.\n90:10 V\u00e5rt liv varar sjuttio \u00e5r eller \u00e5ttio \u00e5r, om det bliver l\u00e5ngt; och n\u00e4r det \u00e4r som b\u00e4st, \u00e4r det m\u00f6da och f\u00e5f\u00e4nglighet, ty det g\u00e5r snart f\u00f6rbi, likasom fl\u00f6ge vi bort.\n90:11 Vem besinnar din vredes makt och din f\u00f6rgrymmelse, s\u00e5 att han fruktar dig?\n90:12 L\u00e4r oss bet\u00e4nka huru f\u00e5 v\u00e5ra dagar \u00e4ro, f\u00f6r att vi m\u00e5 undf\u00e5 visa hj\u00e4rtan.\n90:13 HERRE, v\u00e4nd \u00e5ter. Huru l\u00e4nge dr\u00f6jer du? F\u00f6rbarma dig \u00f6ver dina tj\u00e4nare.\n90:14 M\u00e4tta oss med din n\u00e5d, n\u00e4r morgonen gryr, s\u00e5 att vi f\u00e5 jubla och vara glada i alla v\u00e5ra livsdagar.\n90:15 Giv oss gl\u00e4dje s\u00e5 m\u00e5nga dagar som du har pl\u00e5gat oss, s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r som vi hava lidit olycka.\n90:16 L\u00e5t dina g\u00e4rningar uppenbaras f\u00f6r dina tj\u00e4nare och din h\u00e4rlighet \u00f6ver deras barn.\n90:17 Och HERRENS, v\u00e5r Guds, ljuvlighet komme \u00f6ver oss. M\u00e5 du fr\u00e4mja f\u00f6r oss v\u00e5ra h\u00e4nders verk; ja, v\u00e5ra h\u00e4nders verk fr\u00e4mje du.\n91:1 Den som sitter under den H\u00f6gstes besk\u00e4rm och vilar under den Allsm\u00e4ktiges skugga,\n91:2 han s\u00e4ger: \u00bbI HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, p\u00e5 vilken jag f\u00f6rtr\u00f6star.\u00bb\n91:3 Ja, han skall r\u00e4dda dig ifr\u00e5n f\u00e5gelf\u00e4ngarens snara och ifr\u00e5n pesten, som f\u00f6rd\u00e4rvar.\n91:4 Med sina fj\u00e4drar skall han bet\u00e4cka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet \u00e4r sk\u00f6ld och sk\u00e4rm.\n91:5 Du skall icke beh\u00f6va frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen,\n91:6 icke pesten, som g\u00e5r fram i m\u00f6rkret, eller farsoten, som \u00f6del\u00e4gger vid middagens ljus.\n91:7 Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din h\u00f6gra sida, s\u00e5 skall det dock icke drabba dig.\n91:8 Dina \u00f6gon skola blott sk\u00e5da d\u00e4rp\u00e5 med lust, och du skall se de ogudaktigas l\u00f6n.\n91:9 Ty du har sagt: \u00bbDu, HERRE, \u00e4r mitt skygd\u00bb, och du har gjort den H\u00f6gste till din tillflykt.\n91:10 Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen pl\u00e5ga skall nalkas din hydda.\n91:11 Ty han skall giva sina \u00e4nglar befallning om dig, att de skola bevara dig p\u00e5 alla dina v\u00e4gar.\n91:12 De skola b\u00e4ra dig p\u00e5 h\u00e4nderna, s\u00e5 att du icke st\u00f6ter din fot mot n\u00e5gon sten.\n91:13 \u00d6ver lejon och huggormar skall du g\u00e5 fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar.\n91:14 \u00bbHan h\u00e5ller sig intill mig, d\u00e4rf\u00f6r skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, d\u00e4rf\u00f6r att han k\u00e4nner mitt namn.\n91:15 Han \u00e5kallar mig, och jag skall svara honom; jag \u00e4r med honom i n\u00f6den, jag skall r\u00e4dda honom och l\u00e5ta honom komma till \u00e4ra.\n91:16 Jag skall m\u00e4tta honom med l\u00e5ngt liv och l\u00e5ta honom se min fr\u00e4lsning.\u00bb\n92:1 En psalm, en s\u00e5ng f\u00f6r sabbatsdagen.\n92:2 Det \u00e4r gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den H\u00f6gste,\n92:3 att om morgonen f\u00f6rkunna din n\u00e5d, och n\u00e4r natten har kommit din trofasthet,\n92:4 med tiostr\u00e4ngat instrument och psaltare, med spel p\u00e5 harpa.\n92:5 Ty du gl\u00e4der mig, HERRE, med dina g\u00e4rningar; jag vill jubla \u00f6ver dina h\u00e4nders verk.\n92:6 Huru stora \u00e4ro icke dina verk, o HERRE! Ja, \u00f6verm\u00e5ttan djupa \u00e4ro dina tankar.\n92:7 En of\u00f6rnuftig man besinnar det ej, och en d\u00e5re f\u00f6rst\u00e5r icke s\u00e5dant.\n92:8 Om ock de ogudaktiga gr\u00f6nska s\u00e5som gr\u00e4s och og\u00e4rningsm\u00e4nnen blomstra allasammans, s\u00e5 sker det till f\u00f6rd\u00e4rv f\u00f6r evig tid.\n92:9 Men du, HERRE, \u00e4r h\u00f6g evinnerligen.\n92:10 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender f\u00f6rg\u00e5s, alla og\u00e4rningsm\u00e4nnen bliva f\u00f6rstr\u00f6dda.\n92:11 Men mitt horn g\u00f6r du h\u00f6gt s\u00e5som vildoxens; jag varder \u00f6vergjuten med frisk olja.\n92:12 Och med lust f\u00e5r mitt \u00f6ga sk\u00e5da p\u00e5 mina f\u00f6rf\u00f6ljare och mina \u00f6ron h\u00f6ra om de onda som resa sig upp mot mig.\n92:13 Den r\u00e4ttf\u00e4rdige gr\u00f6nskar s\u00e5som ett palmtr\u00e4d, s\u00e5som en ceder p\u00e5 Libanon v\u00e4xer han till.\n92:14 Ja, s\u00e5dana \u00e4ro planterade i HERRENS hus; de gr\u00f6nska i v\u00e5r Guds g\u00e5rdar.\n92:15 \u00c4nnu n\u00e4r de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och gr\u00f6nska;\n92:16 s\u00e5 f\u00f6r att de skola f\u00f6rkunna att HERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, min klippa, han i vilken or\u00e4tt icke finnes.\n93:1 HERREN \u00e4r min konung! Han har kl\u00e4tt sig i h\u00e4rlighet. HERREN har kl\u00e4tt sig, omgjordat sig med makt; d\u00e4rf\u00f6r st\u00e5r jordkretsen fast och vacklar icke.\n93:2 Din tron st\u00e5r fast ifr\u00e5n fordom tid, du \u00e4r fr\u00e5n evighet.\n93:3 HERRE, str\u00f6mmarna hava upph\u00e4vt, str\u00f6mmarna hava upph\u00e4vt sin r\u00f6st, ja, str\u00f6mmarna upph\u00e4va sitt d\u00e5n.\n93:4 Men v\u00e4ldig \u00e4r HERREN i h\u00f6jden, mer \u00e4n bruset av stora vatten, v\u00e4ldiga vatten, havets br\u00e4nningar.\n93:5 Dina vittnesb\u00f6rd \u00e4ro fasta alltigenom; helighet h\u00f6ves ditt hus, HERRE, evinnerligen.\n94:1 Du h\u00e4mndens Gud, o HERRE, du h\u00e4mndens Gud, tr\u00e4d fram i glans.\n94:2 Res dig, du jordens domare, vederg\u00e4ll de h\u00f6gmodiga vad de hava gjort.\n94:3 Huru l\u00e4nge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru l\u00e4nge skola de ogudaktiga triumfera?\n94:4 Deras mun fl\u00f6dar \u00f6ver av fr\u00e4ckt tal; de f\u00f6rh\u00e4va sig, alla og\u00e4rningsm\u00e4nnen.\n94:5 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel f\u00f6rtrycka de.\n94:6 \u00c4nkor och fr\u00e4mlingar dr\u00e4pa de, och faderl\u00f6sa m\u00f6rda de.\n94:7 Och de s\u00e4ga: \u00bbHERREN ser det icke, Jakobs Gud m\u00e4rker det icke.\u00bb\n94:8 M\u00e4rken sj\u00e4lva, I of\u00f6rnuftiga bland folket; I d\u00e5rar, n\u00e4r kommen I till f\u00f6rst\u00e5nd?\n94:9 Den som har planterat \u00f6rat, skulle han icke h\u00f6ra? Den som har danat \u00f6gat, skulle han icke se?\n94:10 Den som h\u00e5ller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som l\u00e4r m\u00e4nniskorna f\u00f6rst\u00e5nd?\n94:11 HERREN k\u00e4nner m\u00e4nniskornas tankar, han vet att de sj\u00e4lva \u00e4ro f\u00e5f\u00e4nglighet.\n94:12 S\u00e4ll \u00e4r den man som du, HERRE, undervisar, och som du l\u00e4r genom din lag,\n94:13 f\u00f6r att skaffa honom ro f\u00f6r olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder gr\u00e4vd.\n94:14 Ty HERREN f\u00f6rskjuter icke sitt folk, och sin arvedel \u00f6vergiver han icke.\n94:15 Nej, r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall \u00e5ter g\u00e4lla i r\u00e4tten, och alla r\u00e4ttsinniga skola h\u00e5lla sig d\u00e4rtill.\n94:16 Vem st\u00e5r upp till att f\u00f6rsvara mig mot de onda, vem bist\u00e5r mig mot og\u00e4rningsm\u00e4nnen?\n94:17 Om HERREN icke vore min hj\u00e4lp, s\u00e5 bodde min sj\u00e4l snart i det tysta.\n94:18 N\u00e4r jag t\u00e4nkte: \u00bbMin fot vacklar\u00bb, d\u00e5 st\u00f6dde mig din n\u00e5r, o HERRE:\n94:19 N\u00e4r jag hade mycket bekymmer i mitt hj\u00e4rta, d\u00e5 gladde din tr\u00f6st min sj\u00e4l.\n94:20 Kan f\u00f6rd\u00e4rvets domars\u00e4te hava gemenskap med dig, det s\u00e4te d\u00e4r man \u00f6ver v\u00e5ld i lagens namn,\n94:21 d\u00e4r de tr\u00e4nga den r\u00e4ttf\u00e4rdiges sj\u00e4l och f\u00f6rd\u00f6ma oskyldigt blod?\n94:22 Men HERREN bliver f\u00f6r mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.\n94:23 Och han l\u00e5ter deras f\u00f6rd\u00e4rv v\u00e4nda tillbaka \u00f6ver dem och f\u00f6rg\u00f6r dem f\u00f6r deras ondskas skull. Ja, HERREN, v\u00e5r Gud, f\u00f6rg\u00f6r dem.\n95:1 Kommen, l\u00e5tom oss h\u00f6ja gl\u00e4djerop till HERREN, jubel till v\u00e5r fr\u00e4lsnings klippa.\n95:2 L\u00e5tom oss tr\u00e4da fram f\u00f6r hans ansikte med tacks\u00e4gelse och h\u00f6ja jubel till honom med lovs\u00e5nger.\n95:3 Ty HERREN \u00e4r en stor Gud, en stor konung \u00f6ver alla gudar.\n95:4 Han har jordens djup i sin hand, och bergens h\u00f6jder \u00e4ro hans;\n95:5 hans \u00e4r havet, ty han har gjort det, och hans h\u00e4nder hava danat det torra.\n95:6 Kommen, l\u00e5tom oss tillbedja och nedfalla, l\u00e5tom oss kn\u00e4b\u00f6ja f\u00f6r HERREN, v\u00e5r skapare.\n95:7 Ty han \u00e4r v\u00e5r Gud, och vi \u00e4ro det folk som han har till sin hjord, vi \u00e4ro f\u00e5r som st\u00e5 under hans v\u00e5rd.\n95:8 O att I villen i dag h\u00f6ra hans r\u00f6st! F\u00f6rh\u00e4rden icke edra hj\u00e4rtan s\u00e5som i Meriba, s\u00e5som p\u00e5 Massas dag i \u00f6knen,\n95:9 d\u00e4r edra f\u00e4der frestade mig, d\u00e4r de pr\u00f6vade mig, fast\u00e4n de hade sett mina verk.\n95:10 I fyrtio \u00e5r var det sl\u00e4ktet mig till leda, och jag sade: \u00bbDe \u00e4ro ett folk som far vilse med sitt hj\u00e4rta, och de vilja icke veta av mina v\u00e4gar.\u00bb\n95:11 S\u00e5 svor jag d\u00e5 i min vrede: \u00bbDe skola icke komma in i min vila.\u00bb\n96:1 Sjungen till HERRENS \u00e4ra en ny s\u00e5ng, sjungen till HERRENS \u00e4ra, alla l\u00e4nder.\n96:2 Sjungen till HERRENS \u00e4ra, loven hans namn. B\u00e5den gl\u00e4dje var dag, f\u00f6rkunnen hans fr\u00e4lsning.\n96:3 F\u00f6rt\u00e4ljen bland hedningarna hans \u00e4ra, bland alla folk hans under.\n96:4 Ty stor \u00e4r HERREN och h\u00f6gt lovad, fruktansv\u00e4rd \u00e4r han mer \u00e4n alla gudar.\n96:5 Ty folkens alla gudar \u00e4ro avgudar, men HERREN \u00e4r den som har gjort himmelen.\n96:6 Majest\u00e4t och h\u00e4rlighet \u00e4ro inf\u00f6r hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.\n96:7 Given \u00e5t HERREN, I folkens sl\u00e4kter, given \u00e5t HERREN \u00e4ra och makt;\n96:8 given \u00e5t HERREN hans namns \u00e4ra, b\u00e4ren fram sk\u00e4nker, och kommen i hans g\u00e5rdar.\n96:9 Tillbedjen HERREN i helig skrud, b\u00e4ven f\u00f6r hans ansikte, alla l\u00e4nder.\n96:10 S\u00e4gen bland hedningarna: \u00bbHERREN \u00e4r nu konung! D\u00e4rf\u00f6r st\u00e5r jordkretsen fast och vacklar icke; han d\u00f6mer folken med r\u00e4ttvisa.\u00bb\n96:11 Himmelen vare glad, och jorden fr\u00f6jde sig; havet bruse och allt vad d\u00e4ri \u00e4r.\n96:12 Marken gl\u00e4dje sig och allt som \u00e4r d\u00e4rp\u00e5, ja, d\u00e5 juble alla skogens tr\u00e4d.\n96:13 inf\u00f6r HERREN, ty han kommer, ty han kommer f\u00f6r att d\u00f6ma jorden. Han skall d\u00f6ma jordens krets med r\u00e4ttf\u00e4rdighet och folken med sin trofasthet.\n97:1 HERREN \u00e4r nu konung! D\u00e4rf\u00f6r fr\u00f6jde sig jorden; havsl\u00e4nderna gl\u00e4dje sig, s\u00e5 m\u00e5nga som de \u00e4ro.\n97:2 Moln och t\u00f6cken omgiva honom, r\u00e4ttf\u00e4rdighet och r\u00e4tt \u00e4ro hans trons f\u00e4ste.\n97:3 Eld g\u00e5r framf\u00f6r honom och f\u00f6rbr\u00e4nner hans ov\u00e4nner runt omkring.\n97:4 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och b\u00e4var.\n97:5 Bergen sm\u00e4lta s\u00e5som vax f\u00f6r HERREN, f\u00f6r hela jordens Herre.\n97:6 Himlarna f\u00f6rkunna hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och alla folk se hans \u00e4ra.\n97:7 Alla de skola komma p\u00e5 skam, som dyrka bel\u00e4ten, de som ber\u00f6mma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom.\n97:8 Sion h\u00f6r det och gl\u00e4der sig, och Juda d\u00f6ttrar fr\u00f6jda sig f\u00f6r dina domars skull, HERRE.\n97:9 Ty du, HERRE, \u00e4r den H\u00f6gste \u00f6ver hela jorden; du \u00e4r h\u00f6gt upph\u00f6jd \u00f6ver alla gudar.\n97:10 I som \u00e4lsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas sj\u00e4lar, ur de ogudaktigas hand r\u00e4ddar han dem.\n97:11 Ljus \u00e4r uts\u00e5tt f\u00f6r den r\u00e4ttf\u00e4rdige och gl\u00e4dje f\u00f6r de r\u00e4ttsinniga.\n97:12 Gl\u00e4djens, I r\u00e4ttf\u00e4rdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.\n98:1 En psalm. Sjungen till HERREN \u00e4ra en ny s\u00e5ng, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin h\u00f6gra hand och med sin v\u00e4ldiga arm.\n98:2 HERREN har l\u00e5tit sin fr\u00e4lsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6r hedningarnas \u00f6gon.\n98:3 Han har t\u00e4nkt p\u00e5 sin n\u00e5d och trofasthet mot Israels hus; alla jordens \u00e4ndar hava sett huru v\u00e5r Gud fr\u00e4lsar.\n98:4 H\u00f6jen jubel till HERREN, alla l\u00e4nder; bristen ut i gl\u00e4djerop och lovsjungen.\n98:5 Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovs\u00e5ngs ljud.\n98:6 H\u00f6jen jubel med trumpeter och med basuners ljud inf\u00f6r HERREN, konungen.\n98:7 Havet bruse och allt vad d\u00e4ri \u00e4r, jordens krets och de som bo d\u00e4rp\u00e5.\n98:8 Str\u00f6mmarna klappe i h\u00e4nderna, bergen juble med varandra,\n98:9 inf\u00f6r HERREN, ty han kommer f\u00f6r att d\u00f6ma jorden. Han skall d\u00f6ma jordens krets med r\u00e4ttf\u00e4rdighet och folken med r\u00e4ttvisa.\n99:1 HERREN \u00e4r nu konung! D\u00e4rf\u00f6r darra folken. Han som tronar p\u00e5 keruberna! D\u00e4rf\u00f6r sk\u00e4lver jorden.\n99:2 HERREN \u00e4r stor i Sion, och upph\u00f6jd \u00e4r han \u00f6ver alla folk.\n99:3 D\u00e4rf\u00f6r prisar man ditt namn, det stora och fruktansv\u00e4rda. Helig \u00e4r han.\n99:4 Och konungen i sin makt \u00e4lskar vad r\u00e4tt \u00e4r. Ja, du h\u00e5ller r\u00e4ttvisa vid makt, r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00f6var du i Jakob.\n99:5 Upph\u00f6jen HERREN, v\u00e5r Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig \u00e4r han.\n99:6 Mose och Aron voro bland hans pr\u00e4ster, och Samuel bland dem som \u00e5kallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem.\n99:7 I molnstoden talade han d\u00e5 till dem; de h\u00f6llo hans vittnesb\u00f6rd och den lag som han gav dem.\n99:8 Ja, HERRE, v\u00e5r Gud, du svarade dem; du var mot dem en f\u00f6rl\u00e5tande Gud -- och en h\u00e4mnare \u00f6ver deras g\u00e4rningar.\n99:9 Upph\u00f6jen HERREN, v\u00e5r Gud, och tillbedjen inf\u00f6r hans heliga berg. Ty helig \u00e4r HERREN, v\u00e5r Gud.\n100:1 En tacks\u00e4gelsepsalm. H\u00f6jen jubel till HERREN, alla l\u00e4nder.\n100:2 Tj\u00e4nen HERREN med gl\u00e4dje, kommen inf\u00f6r hans ansikte med fr\u00f6jderop.\n100:3 F\u00f6rnimmen att HERREN \u00e4r Gud. Han har gjort oss, och icke vi sj\u00e4lva, till sitt folk och till f\u00e5r i sin hjord.\n100:4 G\u00e5n in i hans portar med tacks\u00e4gelse, i hans g\u00e5rdar med lov; tacken honom, loven hans namn.\n100:5 Ty HERREN \u00e4r god, hans n\u00e5d varar evinnerligen och hans trofasthet fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n101:1 Av David; en psalm. Om n\u00e5d och r\u00e4tt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovs\u00e4ga.\n101:2 Jag vill akta p\u00e5 ostrafflighetens v\u00e4g -- n\u00e4r kommer du till mig? Jag vill f\u00f6ra en ostrafflig vandel, d\u00e4r jag bor i mitt hus.\n101:3 Jag v\u00e4nder mitt \u00f6ga ej till det som f\u00f6rd\u00e4rvligt \u00e4r. Att \u00f6va or\u00e4ttf\u00e4rdighet hatar jag; s\u00e5dant skall ej l\u00e5da vid mig.\n101:4 Ett vr\u00e5ngt hj\u00e4rta vare fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig; vad ont \u00e4r vill jag ej veta av.\n101:5 Den som i hemlighet f\u00f6rtalar sin n\u00e4sta, honom vill jag f\u00f6rg\u00f6ra; den som har stolta \u00f6gon och h\u00f6gmodigt hj\u00e4rta, honom lider jag icke.\n101:6 Mina \u00f6gon se efter de trogna i landet, f\u00f6r att de m\u00e5 bo hos mig; den som vandrar p\u00e5 ostrafflighetens v\u00e4g, han f\u00e5r vara min tj\u00e4nare.\n101:7 Den f\u00e5r icke bo i mitt hus, som \u00f6var svek; den som talar l\u00f6gn skall ej best\u00e5 inf\u00f6r mina \u00f6gon.\n101:8 Morgon efter morgon skall jag f\u00f6rg\u00f6ra alla ogudaktiga i landet och utrota alla og\u00e4rningsm\u00e4n ur HERRENS stad.\n102:1 B\u00f6n av en betryckt, n\u00e4r han f\u00f6rsm\u00e4ktar och utgjuter sitt bekymmer inf\u00f6r HERREN.\n102:2 HERRE, h\u00f6r min b\u00f6n, och l\u00e5t mitt rop komma inf\u00f6r dig.\n102:3 D\u00f6lj icke ditt ansikte f\u00f6r mig, n\u00e4r jag \u00e4r i n\u00f6d. B\u00f6j ditt \u00f6ra till mig; n\u00e4r jag ropar, s\u00e5 skynda att svara mig.\n102:4 Ty mina dagar hava f\u00f6rsvunnit s\u00e5som r\u00f6k, benen i min kropp \u00e4ro f\u00f6rtorkade s\u00e5som av eld.\n102:5 Mitt hj\u00e4rta \u00e4r f\u00f6rbr\u00e4nt s\u00e5som gr\u00e4s och f\u00f6rvissnat; ty jag f\u00f6rg\u00e4ter att \u00e4ta mitt br\u00f6d.\n102:6 F\u00f6r min h\u00f6gljudda suckans skull tr\u00e4nga benen i min kropp ut till huden.\n102:7 Jag \u00e4r lik en pelikan i \u00f6knen, jag \u00e4r s\u00e5som en uggla bland ruiner.\n102:8 Jag f\u00e5r ingen s\u00f6mn och har blivit lik en ensam f\u00e5gel p\u00e5 taket.\n102:9 Hela dagen sm\u00e4da mig mina fiender; de som rasa mot mig f\u00f6rbanna med mitt namn.\n102:10 Ty jag \u00e4ter aska s\u00e5som br\u00f6d och blandar min dryck med gr\u00e5t,\n102:11 f\u00f6r din vredes och f\u00f6rt\u00f6rnelses skull, d\u00e4rf\u00f6r att du har gripit mig och kastat mig bort.\n102:12 Mina dagar \u00e4ro s\u00e5som skuggan, n\u00e4r den f\u00f6rl\u00e4nges, och jag sj\u00e4lv f\u00f6rvissnar s\u00e5som gr\u00e4s.\n102:13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din \u00e5minnelse varar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n102:14 Du skall st\u00e5 upp och f\u00f6rbarma dig \u00f6ver Sion; se, det \u00e4r tid att du bevisar det n\u00e5d; ja, stunden har kommit.\n102:15 Ty dina tj\u00e4nare hava dess stenar k\u00e4ra och \u00f6mka sig \u00f6ver dess grus.\n102:16 D\u00e5 skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din h\u00e4rlighet,\n102:17 n\u00e4r en g\u00e5ng HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin h\u00e4rlighet;\n102:18 n\u00e4r han har v\u00e4nt sig till de utblottades b\u00f6n och upph\u00f6rt att f\u00f6rakta deras b\u00f6n.\n102:19 Det skall tecknas upp f\u00f6r ett kommande sl\u00e4kte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,\n102:20 att han har blickat ned fr\u00e5n sin heliga h\u00f6jd, att HERREN har sk\u00e5dat fr\u00e5n himmelen ned till jorden,\n102:21 f\u00f6r att h\u00f6ra den f\u00e5ngnes klagan, f\u00f6r att befria d\u00f6dens barn,\n102:22 p\u00e5 det att man i Sion m\u00e5 f\u00f6rkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,\n102:23 n\u00e4r alla folk f\u00f6rsamlas, och alla riken, f\u00f6r att tj\u00e4na HERREN.\n102:24 Han har p\u00e5 v\u00e4gen nedb\u00f6jt min kraft, han har f\u00f6rkortat mina dagar.\n102:25 Jag s\u00e4ger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens \u00e5r vara fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n102:26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna \u00e4ro dina h\u00e4nder verk:\n102:27 de skola f\u00f6rg\u00e5s, men du f\u00f6rbliver, de skola alla n\u00f6tas ut s\u00e5som en kl\u00e4dnad; du skall f\u00f6rvanda dem s\u00e5som man byter om sin dr\u00e4kt, och de fara h\u00e4n.\n102:28 Men du \u00e4r densamme, och dina \u00e5r skola icke hava n\u00e5gon \u00e4nde.\n102:29 Dina tj\u00e4nares barn skola f\u00e5 bo i landet, och deras avkomma skall best\u00e5 inf\u00f6r dig.\n103:1 Av David. Lova HERREN, min sj\u00e4l, och allt det i mig \u00e4r hans heliga namn.\n103:2 Lova HERREN, min sj\u00e4l, och f\u00f6rg\u00e4t icke vad gott han har gjort,\n103:3 han som f\u00f6rl\u00e5ter dig alla dina missg\u00e4rningar och helar alla dina brister,\n103:4 han som f\u00f6rlossar ditt liv fr\u00e5n graven och kr\u00f6ner dig med n\u00e5d och barmh\u00e4rtighet,\n103:5 han som m\u00e4ttar ditt beg\u00e4r med sitt goda, s\u00e5 att du bliver ung p\u00e5 nytt s\u00e5som en \u00f6rn.\n103:6 HERREN g\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdighetens verk och skaffar r\u00e4tt \u00e5t alla f\u00f6rtryckta.\n103:7 Han l\u00e4t Mose se sina v\u00e4gar, Israels barn sina g\u00e4rningar.\n103:8 Barmh\u00e4rtig och n\u00e5dig \u00e4r HERREN, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet.\n103:9 Han g\u00e5r icke st\u00e4ndigt till r\u00e4tta och beh\u00e5ller ej vrede evinnerligen.\n103:10 Han handlar icke med oss efter v\u00e5ra synder och vederg\u00e4ller oss icke efter v\u00e5ra missg\u00e4rningar.\n103:11 Ty s\u00e5 h\u00f6g som himmelen \u00e4r \u00f6ver jorden, s\u00e5 v\u00e4ldig \u00e4r hans n\u00e5d \u00f6ver dem som frukta honom.\n103:12 S\u00e5 l\u00e5ngt som \u00f6ster \u00e4r fr\u00e5n v\u00e4ster l\u00e5ter han v\u00e5ra \u00f6vertr\u00e4delser vara fr\u00e5n oss.\n103:13 S\u00e5som en fader f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver barnen, s\u00e5 f\u00f6rbarmar sig HERREN \u00f6ver dem som frukta honom.\n103:14 Ty han vet vad f\u00f6r ett verk vi \u00e4ro, han t\u00e4nker d\u00e4rp\u00e5 att vi \u00e4ro stoft.\n103:15 En m\u00e4nniskas dagar \u00e4ro s\u00e5som gr\u00e4set, hon blomstrar s\u00e5som ett blomster p\u00e5 marken.\n103:16 N\u00e4r vinden g\u00e5r d\u00e4r\u00f6ver, d\u00e5 \u00e4r det icke mer, och dess plats vet icke mer d\u00e4rav.\n103:17 Men HERRENS n\u00e5d varar fr\u00e5n evighet till evighet \u00f6ver dem som frukta honom, och hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet intill barnbarn,\n103:18 n\u00e4r man h\u00e5ller hans f\u00f6rbund och t\u00e4nker p\u00e5 hans befallningar och g\u00f6r efter dem.\n103:19 HERREN har st\u00e4llt sin tron i himmelen, och hans konungav\u00e4lde omfattar allt.\n103:20 Loven HERREN, I hans \u00e4nglar, I starke hj\u00e4ltar, som utr\u00e4tten hans befallning, s\u00e5 snart I h\u00f6ren ljudet av hans befallning.\n103:21 Loven HERREN, I alla hans h\u00e4rskaror, I hans tj\u00e4nare, som utr\u00e4tten hans vilja.\n103:22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herrad\u00f6me \u00e4r. Min sj\u00e4l, lova HERREN.\n104:1 Lova HERREN, min sj\u00e4l. HERRE, min Gud, du \u00e4r h\u00f6g och stor, i majest\u00e4t och h\u00e4rlighet \u00e4r du kl\u00e4dd.\n104:2 Du h\u00f6ljer dig i ljus s\u00e5som i en mantel, du sp\u00e4nner ut himmelen s\u00e5som ett t\u00e4lt;\n104:3 du timrar p\u00e5 vattnen dina salar, molnen g\u00f6r du till din vagn, och du far fram p\u00e5 vindens vingar.\n104:4 Du g\u00f6r vindar till dina s\u00e4ndebud, eldsl\u00e5gor till dina tj\u00e4nare.\n104:5 Du grundade jorden p\u00e5 hennes f\u00e4sten, s\u00e5 att hon icke vacklar till evig tid.\n104:6 Med djupet bet\u00e4ckte du henne s\u00e5som med en kl\u00e4dnad; upp\u00f6ver bergen stodo vattnen.\n104:7 Men f\u00f6r din n\u00e4pst flydde de; f\u00f6r ljudet av ditt dunder hastade de undan.\n104:8 Berg h\u00f6jde sig, och dalar s\u00e4nkte sig, p\u00e5 den plats som du hade best\u00e4mt f\u00f6r dem.\n104:9 En gr\u00e4ns satte du, som vattnen ej fingo \u00f6verskrida, s\u00e5 att de icke \u00e5ter skulle bet\u00e4cka jorden.\n104:10 Du l\u00e4t k\u00e4llor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin v\u00e4g.\n104:11 De vattna alla markens djur, vild\u00e5snorna sl\u00e4cka i dem sin t\u00f6rst.\n104:12 Vid dem bo himmelens f\u00e5glar, fr\u00e5n tr\u00e4dens grenar h\u00f6ja de sin r\u00f6st.\n104:13 Du vattnar bergen fr\u00e5n dina salar, jorden m\u00e4ttas av den frukt du skapar.\n104:14 Du l\u00e5ter gr\u00e4s skjuta upp f\u00f6r djuren och \u00f6rter till m\u00e4nniskans tj\u00e4nst. S\u00e5 framalstrar du br\u00f6d ur jorden\n104:15 och vin, som gl\u00e4der m\u00e4nniskans hj\u00e4rta; s\u00e5 g\u00f6r du hennes ansikte gl\u00e4nsande av olja, och br\u00f6det styrker m\u00e4nniskans hj\u00e4rta.\n104:16 HERRENS tr\u00e4d varda ock m\u00e4ttade, Libanons cedrar, som han har planterat;\n104:17 f\u00e5glarna bygga d\u00e4r sina n\u00e4sten, h\u00e4gern g\u00f6r sitt bo i cypresserna.\n104:18 Stenbockarna hava f\u00e5tt de h\u00f6ga bergen, klyftorna \u00e4r klippdassarnas tillflykt.\n104:19 Du gjorde m\u00e5nen till att best\u00e4mma tiderna; solen vet stunden d\u00e5 den skall g\u00e5 ned.\n104:20 Du s\u00e4nder m\u00f6rker, och det bliver natt; d\u00e5 komma alla skogens djur i r\u00f6relse,\n104:21 de unga lejonen ryta efter rov och beg\u00e4ra sin f\u00f6da av Gud.\n104:22 Solen g\u00e5r upp; d\u00e5 draga de sig tillbaka och l\u00e4gga sig ned i sina kulor.\n104:23 M\u00e4nniskan g\u00e5r d\u00e5 ut till sin g\u00e4rning och till sitt arbete intill aftonen.\n104:24 Huru m\u00e5ngfaldiga \u00e4ro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden \u00e4r full av vad du har skapat.\n104:25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tall\u00f6st vimmel r\u00f6r sig d\u00e4ri, djur b\u00e5de stora och sm\u00e5.\n104:26 D\u00e4r g\u00e5 skeppen sin v\u00e4g fram, Leviatan, som du har skapat att leka d\u00e4ri.\n104:27 Alla v\u00e4nta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i r\u00e4tt tid.\n104:28 Du giver dem, d\u00e5 samla de in; du uppl\u00e5ter din hand, d\u00e5 varda de m\u00e4ttade med goda h\u00e5vor.\n104:29 Du f\u00f6rd\u00f6ljer ditt ansikte, d\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckas de; du tager bort deras ande, d\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s de och v\u00e4nda \u00e5ter till sitt stoft igen.\n104:30 Du s\u00e4nder ut din ande, d\u00e5 varda de skapade, och du f\u00f6rnyar jordens anlete.\n104:31 HERRENS \u00e4ra f\u00f6rblive evinnerligen; m\u00e5 HERREN gl\u00e4dja sig \u00f6ver sina verk,\n104:32 han som sk\u00e5dar p\u00e5 jorden, och hon b\u00e4var, han som r\u00f6r vid bergen, och de ryka.\n104:33 Jag vill sjunga till HERRENS \u00e4ra, s\u00e5 l\u00e4nge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, s\u00e5 l\u00e4nge jag \u00e4r till.\n104:34 Mitt tal behage honom v\u00e4l; m\u00e5 jag sj\u00e4lv f\u00e5 gl\u00e4dja mig i HERREN.\n104:35 Men m\u00e5 syndare f\u00f6rsvinna ifr\u00e5n jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min sj\u00e4l Halleluja!\n105:1 Tacken HERREN, \u00e5kallen hans namn, g\u00f6ren hans g\u00e4rningar kunniga bland folken.\n105:2 Sjungen till hans \u00e4ra, lovs\u00e4gen honom, talen om alla hans under.\n105:3 Ber\u00f6mmen eder av hans heliga namn; gl\u00e4dje sig av hj\u00e4rtat de som s\u00f6ka HERREN.\n105:4 Fr\u00e5gen efter HERREN och hans makt, s\u00f6ken hans ansikte best\u00e4ndigt.\n105:5 T\u00e4nken p\u00e5 de underbara verk som han har gjort, p\u00e5 hans under och hans muns domar,\n105:6 I Abrahams, hans tj\u00e4nares, s\u00e4d, I Jakobs barn, hans utvalda.\n105:7 Han \u00e4r HERREN, v\u00e5r Gud; \u00f6ver hela jorden g\u00e5 hans domar.\n105:8 Han t\u00e4nker evinnerligen p\u00e5 sitt f\u00f6rbund, intill tusen sl\u00e4kten p\u00e5 vad han har stadgat,\n105:9 p\u00e5 det f\u00f6rbund han sl\u00f6t med Abraham och p\u00e5 sin ed till Isak.\n105:10 Han fastst\u00e4llde det f\u00f6r Jakob till en stadga, f\u00f6r Israel till ett evigt f\u00f6rbund;\n105:11 han sade: \u00bb\u00c5t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.\u00bb\n105:12 D\u00e5 voro de \u00e4nnu en liten hop, de voro ringa och fr\u00e4mlingar d\u00e4rinne.\n105:13 Och de vandrade \u00e5stad ifr\u00e5n folk till folk, ifr\u00e5n ett rike bort till ett annat.\n105:14 Han tillstadde ingen att g\u00f6ra dem skada, han straffade konungar f\u00f6r deras skull:\n105:15 \u00bbKommen icke vid mina smorda, och g\u00f6ren ej mina profeter n\u00e5got ont.\u00bb\n105:16 Och n\u00e4r han bj\u00f6d hungersn\u00f6d komma \u00f6ver landet och f\u00f6rd\u00e4rvade allt deras livsuppeh\u00e4lle,\n105:17 d\u00e5 s\u00e4nde han \u00e5stad en man framf\u00f6r dem: Josef blev s\u00e5ld till tr\u00e4l.\n105:18 Man slog hans f\u00f6tter i bojor, i j\u00e4rn fick han ligga fj\u00e4ttrad,\n105:19 till den tid d\u00e5 hans ord uppfylldes, d\u00e5 HERRENS tal bevisade hans oskuld.\n105:20 D\u00e5 s\u00e4nde konungen och l\u00e4t sl\u00e4ppa honom l\u00f6s, folkens beh\u00e4rskare gav honom fri.\n105:21 Han satte honom till herre \u00f6ver sitt hus, till att r\u00e5da \u00f6ver all hans egendom;\n105:22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och l\u00e4ra hans \u00e4ldste vishet.\n105:23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en g\u00e4st i Hams land.\n105:24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och m\u00e4ktigare \u00e4n dess ov\u00e4nner voro,\n105:25 de vilkas hj\u00e4rtan han v\u00e4nde till att hata hans folk, till att l\u00e4gga onda r\u00e5d mot hans tj\u00e4nare.\n105:26 Han s\u00e4nde Mose, sin tj\u00e4nare, och Aron, som han hade utvalt.\n105:27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.\n105:28 Han s\u00e4nde m\u00f6rker och l\u00e4t allt bliva m\u00f6rkt; och de stodo icke emot hans ord.\n105:29 Han f\u00f6rvandlade deras vatten till blod och l\u00e4t s\u00e5 deras fiskar d\u00f6.\n105:30 Deras land kom att vimla av paddor, \u00e4nda in i deras konungars kamrar.\n105:31 Han bj\u00f6d, och flugsv\u00e4rmar kommo, mygg i hela deras land.\n105:32 Han gav dem hagel f\u00f6r regn, eldsl\u00e5gor s\u00e4nde han i deras land.\n105:33 Och han slog deras vintr\u00e4d och fikontr\u00e4d och br\u00f6t s\u00f6nder tr\u00e4den i deras land.\n105:34 Han bj\u00f6d, och gr\u00e4shoppor kommo, och gr\u00e4smaskar i tall\u00f6s m\u00e4ngd.\n105:35 De \u00e5to upp alla \u00f6rter i deras land, de \u00e5to upp frukten p\u00e5 deras mark.\n105:36 Och han slog allt f\u00f6rstf\u00f6tt i deras land, f\u00f6rstlingen av all deras kraft.\n105:37 S\u00e5 f\u00f6rde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.\n105:38 Egyptierna gladde sig, n\u00e4r de drogo ut; ty f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r Israel hade fallit \u00f6ver dem.\n105:39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld f\u00f6r att lysa om natten.\n105:40 De beg\u00e4rde, d\u00e5 l\u00e4t han vaktlar komma, och med br\u00f6d fr\u00e5n himmelen m\u00e4ttade han dem.\n105:41 Han \u00f6ppnade klippan, och vatten fl\u00f6dade; det gick genom \u00f6knen s\u00e5som en str\u00f6m.\n105:42 Ty han t\u00e4nkte p\u00e5 sitt heliga ord, p\u00e5 sin tj\u00e4nare Abraham.\n105:43 S\u00e5 f\u00f6rde han ut sitt folk med fr\u00f6jd, med jubel dem som han hade utvalt.\n105:44 Han gav \u00e5t dem hedningarnas l\u00e4nder, och folkens f\u00f6rv\u00e4rv fingo de till besittning,\n105:45 f\u00f6r att de skulle h\u00e5lla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!\n106:1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n106:2 Vem kan uttala HERRENS v\u00e4ldiga g\u00e4rningar och f\u00f6rkunna allt hans lov?\n106:3 Saliga \u00e4ro de som akta p\u00e5 vad r\u00e4tt \u00e4r, de som alltid \u00f6va r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n106:4 T\u00e4nk p\u00e5 mig, HERRE, efter din n\u00e5d mot ditt folk, bes\u00f6k mig med din fr\u00e4lsning,\n106:5 s\u00e5 att jag med lust f\u00e5r se dina utvaldas lycka, gl\u00e4dja mig med ditt folks gl\u00e4dje, ber\u00f6mma mig med din arvedel.\n106:6 Vi hava syndat likasom v\u00e5ra f\u00e4der, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.\n106:7 V\u00e5ra f\u00e4der i Egypten aktade icke p\u00e5 dina under; de t\u00e4nkte icke p\u00e5 dina m\u00e5nga n\u00e5deg\u00e4rningar, utan voro genstr\u00e4viga vid havet, invid R\u00f6da havet.\n106:8 Men han fr\u00e4lste dem f\u00f6r sitt namns skull, f\u00f6r att g\u00f6ra sin makt kunnig.\n106:9 Han n\u00e4pste R\u00f6da havet, s\u00e5 att det blev torrt, och f\u00f6rde dem genom djupen s\u00e5som genom en \u00f6ken.\n106:10 Han fr\u00e4lste dem fr\u00e5n deras motst\u00e5ndares hand och f\u00f6rlossade dem ifr\u00e5n fiendens hand.\n106:11 Vattnet \u00f6vert\u00e4ckte deras ov\u00e4nner; icke en enda av dem blev kvar.\n106:12 D\u00e5 trodde de p\u00e5 hans ord, d\u00e5 sj\u00f6ngo de hans lov.\n106:13 Men snart gl\u00f6mde de hans g\u00e4rningar, de f\u00f6rbidade icke hans r\u00e5d.\n106:14 De grepos av lystnad i \u00f6knen och frestade Gud i \u00f6demarken.\n106:15 D\u00e5 gav han dem vad de beg\u00e4rde, men s\u00e4nde t\u00e4rande sjukdom \u00f6ver dem.\n106:16 Och de uppt\u00e4ndes av avund mot Mose i l\u00e4gret, mot Aron, HERRENS helige.\n106:17 Men jorden \u00f6ppnade sig och uppslukade Datan och \u00f6vert\u00e4ckte Abirams hop.\n106:18 Och eld begynte brinna i deras hop, en l\u00e5ga br\u00e4nde upp de ogudaktiga.\n106:19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillb\u00e5do ett gjutet bel\u00e4te;\n106:20 sin \u00e4ra bytte de bort mot bilden av en oxe, som \u00e4ter gr\u00e4s.\n106:21 De gl\u00f6mde Gud, sin fr\u00e4lsare, som hade gjort s\u00e5 stora ting i Egypten,\n106:22 s\u00e5 underbara verk i Hams land, s\u00e5 fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningar vid R\u00f6da havet.\n106:23 D\u00e5 hotade han att f\u00f6rg\u00f6ra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, tr\u00e4dde fram s\u00e5som medlare inf\u00f6r honom till att avv\u00e4nda hans vrede, s\u00e5 att den icke skulle f\u00f6rd\u00e4rva.\n106:24 De f\u00f6raktade det ljuvliga landet och trodde icke p\u00e5 hans ord.\n106:25 De knorrade i sina t\u00e4lt och lyssnade icke till HERRENS r\u00f6st.\n106:26 D\u00e5 lyfte han upp sin hand mot dem och svor att sl\u00e5 ned dem i \u00f6knen,\n106:27 att sl\u00e5 ned deras barn ibland hedningarna och f\u00f6rstr\u00f6 dem i l\u00e4nderna.\n106:28 Och de sl\u00f6to sig till Baal-Peor och \u00e5to det som var offrat \u00e5t d\u00f6da.\n106:29 De f\u00f6rt\u00f6rnade Gud med sina g\u00e4rningar, och en hems\u00f6kelse br\u00f6t in \u00f6ver dem.\n106:30 Men Pinehas tr\u00e4dde fram och skipade r\u00e4tt, och s\u00e5 upph\u00f6rde hems\u00f6kelsen;\n106:31 det vart honom r\u00e4knat till r\u00e4ttf\u00e4rdighet fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte, f\u00f6r evig tid.\n106:32 De f\u00f6rt\u00f6rnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa f\u00f6r deras skull.\n106:33 Ty de voro genstr\u00e4viga mot hans Ande, och han talade obet\u00e4nksamt med sina l\u00e4ppar.\n106:34 De f\u00f6rgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,\n106:35 utan beblandade sig med hedningarna och l\u00e4rde sig deras g\u00e4rningar.\n106:36 De tj\u00e4nade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.\n106:37 Och de offrade sina s\u00f6ner och d\u00f6ttrar till offer \u00e5t onda andar.\n106:38 Ja, de utg\u00f6to oskyldigt blod, sina s\u00f6ners och d\u00f6ttrars blod och offrade dessa \u00e5t Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.\n106:39 S\u00e5 blevo de orena genom sina g\u00e4rningar och betedde sig trol\u00f6st i sina verk.\n106:40 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.\n106:41 Och han gav dem i hedningars hand, s\u00e5 att de som hatade dem fingo r\u00e5da \u00f6ver dem.\n106:42 Deras fiender tr\u00e4ngde dem, och de blevo kuvade under deras hand.\n106:43 M\u00e5nga g\u00e5nger r\u00e4ddade han dem, men de voro genstr\u00e4viga i sin egenvilja och f\u00f6rgingos s\u00e5 genom sin missg\u00e4rning.\n106:44 Men han s\u00e5g till dem i deras n\u00f6d, n\u00e4r han h\u00f6rde deras rop.\n106:45 Och han t\u00e4nkte, dem till fromma, p\u00e5 sitt f\u00f6rbund och \u00f6mkade sig efter sin stora n\u00e5d.\n106:46 Och han l\u00e4t dem finna barmh\u00e4rtighet inf\u00f6r alla dem som hade f\u00f6rt dem i f\u00e5ngenskap.\n106:47 Fr\u00e4ls oss, HERRE, v\u00e5r Gud, och f\u00f6rsamla oss fr\u00e5n hedningarna, s\u00e5 att vi f\u00e5 prisa ditt heliga namn och ber\u00f6mma oss av ditt lov. ----\n106:48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, fr\u00e5n evighet till evighet! Och allt folket s\u00e4ge: \u00bbAmen, Halleluja!\u00bb Femte boken\n107:1 Tacken HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n107:2 S\u00e5 s\u00e4ge HERRENS f\u00f6rlossade, de som han har f\u00f6rlossat ur n\u00f6den,\n107:3 de som han har f\u00f6rsamlat ifr\u00e5n l\u00e4nderna, fr\u00e5n \u00f6ster och fr\u00e5n v\u00e4ster, fr\u00e5n norr och fr\u00e5n havssidan.\n107:4 De irrade omkring i \u00f6knen p\u00e5 \u00f6de stigar, de funno ingen stad d\u00e4r de kunde bo;\n107:5 de hungrade och t\u00f6rstade, deras sj\u00e4l f\u00f6rsm\u00e4ktade i dem.\n107:6 Men de ropade till HERREN i sin n\u00f6d, och han r\u00e4ddade dem ur deras tr\u00e5ngm\u00e5l.\n107:7 Och han ledde dem p\u00e5 en r\u00e4tt v\u00e4g, s\u00e5 att de kommo till en stad d\u00e4r de kunde bo.\n107:8 De m\u00e5 tacka HERREN f\u00f6r hans n\u00e5d och f\u00f6r hans under med m\u00e4nniskors barn,\n107:9 att han m\u00e4ttade den f\u00f6rsm\u00e4ktande sj\u00e4len och uppfyllde den hungrande sj\u00e4len med sitt goda.\n107:10 De sutto i m\u00f6rker och d\u00f6dsskugga, f\u00e5ngna i el\u00e4nde och j\u00e4rnbojor,\n107:11 d\u00e4rf\u00f6r att de hade varit genstr\u00e4viga mot Guds ord och hade f\u00f6raktat den H\u00f6gstes r\u00e5d.\n107:12 Han kuvade deras hj\u00e4rtan med olycka; de kommo p\u00e5 fall och hade ingen hj\u00e4lpare.\n107:13 Men de ropade till HERREN i sin n\u00f6d, och han fr\u00e4lste dem ur deras tr\u00e5ngm\u00e5l;\n107:14 han f\u00f6rde dem ut ur m\u00f6rkret och d\u00f6dsskuggan, och deras bojor slet han s\u00f6nder.\n107:15 De m\u00e5 tacka HERREN f\u00f6r hans n\u00e5d och f\u00f6r hans under med m\u00e4nniskors barn,\n107:16 att han krossade kopparportarna och br\u00f6t s\u00f6nder j\u00e4rnbommarna.\n107:17 De voro of\u00f6rnuftiga, ty de vandrade i \u00f6vertr\u00e4delse, och blevo nu pl\u00e5gade f\u00f6r sina missg\u00e4rningars skull;\n107:18 deras sj\u00e4l v\u00e4mjdes vid all mat, och de voro n\u00e4ra d\u00f6dens portar.\n107:19 Men de ropade till HERREN i sin n\u00f6d, och han fr\u00e4lste dem ur deras tr\u00e5ngm\u00e5l.\n107:20 Han s\u00e4nde sitt ord och botade dem och r\u00e4ddade dem fr\u00e5n graven.\n107:21 De m\u00e5 tacka HERREN f\u00f6r hans n\u00e5d och f\u00f6r hans under med m\u00e4nniskors barn;\n107:22 de m\u00e5 offra lovets offer och f\u00f6rt\u00e4lja hans verk med jubel.\n107:23 De foro p\u00e5 havet med skepp och drevo sin handel p\u00e5 stora vatten;\n107:24 d\u00e4r fingo de se HERRENS g\u00e4rningar och hans under p\u00e5 havsdjupet.\n107:25 Med sitt ord uppv\u00e4ckte han stormvinden, s\u00e5 att den h\u00e4vde upp dess b\u00f6ljor.\n107:26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras sj\u00e4l uppl\u00f6stes av \u00e5ngest.\n107:27 De raglade och stapplade s\u00e5som druckna, och all deras vishet blev till intet.\n107:28 Men de ropade till HERREN i sin n\u00f6d, och han f\u00f6rde dem ut ur deras tr\u00e5ngm\u00e5l.\n107:29 Han f\u00f6rbytte stormen i lugn, s\u00e5 att b\u00f6ljorna omkring dem tystnade.\n107:30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han f\u00f6rde dem till den hamn dit de ville.\n107:31 De m\u00e5 tacka HERREN f\u00f6r hans n\u00e5d och f\u00f6r hans under med m\u00e4nniskors barn;\n107:32 de m\u00e5 upph\u00f6ja honom i folkets f\u00f6rsamling och lova honom d\u00e4r de \u00e4ldste sitta.\n107:33 Han gjorde str\u00f6mmar till \u00f6ken, k\u00e4llspr\u00e5ng till torr mark,\n107:34 b\u00f6rdigt land till salthed, f\u00f6r dess inbyggares ondskas skull.\n107:35 Han gjorde \u00f6knen till en vattenrik sj\u00f6 och torrt land till k\u00e4llspr\u00e5ng.\n107:36 Och han l\u00e4t de hungrande bo d\u00e4r, och de byggde en stad d\u00e4r de kunde bo.\n107:37 De bes\u00e5dde \u00e5krar och planterade ving\u00e5rdar, som g\u00e5vo dem sin frukt i avkastning.\n107:38 Han v\u00e4lsignade dem, och de f\u00f6r\u00f6kades storligen, och deras boskapshjordar l\u00e4t han icke f\u00f6rminskas.\n107:39 V\u00e4l blevo de sedan ringa och nedb\u00f6jda, i det olycka och bedr\u00f6velse tryckte dem,\n107:40 men han som utgjuter f\u00f6rakt \u00f6ver furstar och l\u00e5ter dem irra omkring i v\u00e4gl\u00f6sa \u00f6demarker,\n107:41 han upph\u00f6jde d\u00e5 den fattige ur el\u00e4ndet och l\u00e4t sl\u00e4kterna v\u00e4xa till s\u00e5som f\u00e5rhjordar.\n107:42 De redliga se det och gl\u00e4dja sig, och all or\u00e4ttf\u00e4rdighet m\u00e5ste tillsluta sin mun.\n107:43 Den som \u00e4r vis, han akte h\u00e4rp\u00e5 och besinne HERRENS n\u00e5deg\u00e4rningar.\n108:1 En s\u00e5ng, en psalm av David.\n108:2 Mitt hj\u00e4rta \u00e4r frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, s\u00e5 vill min \u00e4ra.\n108:3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill v\u00e4cka morgonrodnaden.\n108:4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.\n108:5 Ty din n\u00e5d \u00e4r stor \u00e4nda upp\u00f6ver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.\n108:6 Upph\u00f6jd vare du, Gud, \u00f6ver himmelen, och \u00f6ver hela jorden str\u00e4cke sig din \u00e4ra.\n108:7 P\u00e5 det att dina v\u00e4nner m\u00e5 varda r\u00e4ddade, m\u00e5 du giva seger med din h\u00f6gra hand och b\u00f6nh\u00f6ra mig.\n108:8 Gud har talat i sin helgedom: \u00bbJag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm\u00e4ta Suckots dal.\n108:9 Mitt \u00e4r Gilead, mitt \u00e4r Manasse, Efraim \u00e4r mitt huvuds v\u00e4rn,\n108:10 Juda min h\u00e4rskarstav; Moab \u00e4r mitt tvagningsk\u00e4rl, p\u00e5 Edom kastar jag min sko; \u00f6ver filist\u00e9ernas land h\u00f6jer jag jubelrop.\u00bb\n108:11 Vem skall f\u00f6ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?\n108:12 Har icke du, o Gud, f\u00f6rkastat oss, s\u00e5 att du ej drager ut med v\u00e5ra h\u00e4rar, o Gud?\n108:13 Giv oss hj\u00e4lp mot ov\u00e4nnen; ty m\u00e4nniskors hj\u00e4lp \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet.\n108:14 Med Gud kunna vi g\u00f6ra m\u00e4ktiga ting; han skall f\u00f6rtrampa v\u00e5ra ov\u00e4nner.\n109:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David; en psalm. Min lovs\u00e5ngs Gud, tig icke.\n109:2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de uppl\u00e5tit mot mig, de hava talat mot mig med l\u00f6gnaktig tunga.\n109:3 Med h\u00e4tska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.\n109:4 Till l\u00f6n f\u00f6r min k\u00e4rlek st\u00e5 de mig emot, men jag beder allenast.\n109:5 De hava bevisat mig ont f\u00f6r gott och hat f\u00f6r min k\u00e4rlek.\n109:6 L\u00e5t en ogudaktig man tr\u00e4da upp emot honom, och l\u00e5t en \u00e5klagare st\u00e5 p\u00e5 hans h\u00f6gra sida.\n109:7 N\u00e4r han kommer inf\u00f6r r\u00e4tta, m\u00e5 han d\u00f6mas skyldig, och hans b\u00f6n vare synd.\n109:8 Blive hans dagar f\u00e5, hans \u00e4mbete tage en annan.\n109:9 Varde hans barn faderl\u00f6sa och hans hustru \u00e4nka.\n109:10 M\u00e5 hans barn alltid g\u00e5 husvilla och tigga och s\u00f6ka sitt br\u00f6d fj\u00e4rran ifr\u00e5n \u00f6delagda hem.\n109:11 M\u00e5 ockraren f\u00e5 i sin snara allt vad han \u00e4ger, och m\u00e5 fr\u00e4mmande plundra hans gods.\n109:12 M\u00e5 ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver hans faderl\u00f6sa.\n109:13 Hans framtid varde avskuren, i n\u00e4sta led vare s\u00e5danas namn utpl\u00e5nat.\n109:14 Hans f\u00e4ders missg\u00e4rning varde ih\u00e5gkommen inf\u00f6r HERREN, och hans moders synd varde icke utpl\u00e5nad.\n109:15 M\u00e5 den alltid st\u00e5 inf\u00f6r HERRENS \u00f6gon; ja, s\u00e5dana m\u00e4ns \u00e5minnelse m\u00e5 utrotas fr\u00e5n jorden.\n109:16 Ty han t\u00e4nkte ju icke p\u00e5 att \u00f6va misskund, utan f\u00f6rf\u00f6ljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hj\u00e4rta var bedr\u00f6vat, f\u00f6r att d\u00f6da dem.\n109:17 Han \u00e4lskade f\u00f6rbannelse, och den kom \u00f6ver honom; han hade icke behag till v\u00e4lsignelse, och den blev fj\u00e4rran ifr\u00e5n honom.\n109:18 Han kl\u00e4dde sig i f\u00f6rbannelse s\u00e5som i en kl\u00e4dnad, och s\u00e5som vatten tr\u00e4ngde den in i hans liv och s\u00e5som olja in i hans ben.\n109:19 Den varde honom s\u00e5som en mantel att h\u00f6lja sig i, och s\u00e5som en g\u00f6rdel att alltid omgjorda sig med.\n109:20 Detta vare mina motst\u00e5ndares l\u00f6n fr\u00e5n HERREN, och deras som tala ont mot min sj\u00e4l.\n109:21 Men du, HERRE, Herre, st\u00e5 mig bi f\u00f6r ditt namn skull; god \u00e4r ju din n\u00e5d, s\u00e5 m\u00e5 du d\u00e5 r\u00e4dda mig.\n109:22 Ty jag \u00e4r betryckt och fattig, och mitt hj\u00e4rta \u00e4r genomborrat i mitt br\u00f6st.\n109:23 S\u00e5som skuggan, n\u00e4r den f\u00f6rl\u00e4nges, g\u00e5r jag bort; jag ryckes bort s\u00e5som en gr\u00e4shoppssv\u00e4rm.\n109:24 Mina kn\u00e4n \u00e4ro vacklande av fasta, och min kropp f\u00f6rlorar sitt hull.\n109:25 Till sm\u00e4lek har jag blivit inf\u00f6r dem; n\u00e4r de se mig, skaka de huvudet.\n109:26 Hj\u00e4lp mig, HERRE, min Gud; fr\u00e4ls mig efter din n\u00e5d;\n109:27 och m\u00e5 de f\u00f6rnimma att det \u00e4r din hand, att du, HERRE, har gjort det.\n109:28 Om de f\u00f6rbanna, s\u00e5 v\u00e4lsigna du; om de resa sig upp, s\u00e5 komme de p\u00e5 skam, men m\u00e5 din tj\u00e4nare f\u00e5 gl\u00e4dja sig.\n109:29 Mina motst\u00e5ndare varde kl\u00e4dda i blygd och h\u00f6ljda i skam s\u00e5som i en mantel.\n109:30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland m\u00e5nga vill jag lova honom.\n109:31 Ty han st\u00e5r p\u00e5 den fattiges h\u00f6gra sida f\u00f6r att fr\u00e4lsa honom fr\u00e5n dem som f\u00f6rd\u00f6ma hans sj\u00e4l.\n110:1 Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: \u00bbS\u00e4tt dig p\u00e5 min h\u00f6gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.\u00bb\n110:2 Din makts spira skall HERREN utstr\u00e4cka fr\u00e5n Sion; du skall h\u00e4rska mitt ibland dina fiender.\n110:3 Villigt kommer ditt folk, n\u00e4r du samlar din h\u00e4r; i helig skrud kommer din unga skara inf\u00f6r dig, s\u00e5som daggen kommer ur morgonrodnadens sk\u00f6te.\n110:4 HERREN har svurit och skall icke \u00e5ngra sig: \u00bbDu \u00e4r en pr\u00e4st till evig tid efter Melki-Sedeks s\u00e4tt.\u00bb\n110:5 Herren \u00e4r p\u00e5 din h\u00f6gra sida, han skall krossa konungar p\u00e5 sin vredes dag.\n110:6 Han skall h\u00e5lla dom bland hedningarna, \u00f6verallt skola d\u00f6da ligga; han skall s\u00f6nderkrossa huvuden vida omkring p\u00e5 jorden.\n110:7 Ur b\u00e4cken skall han dricka p\u00e5 v\u00e4gen; d\u00e4rf\u00f6r skall han upplyfta huvudet.\n111:1 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hj\u00e4rta i de r\u00e4ttsinnigas r\u00e5d och f\u00f6rsamling.\n111:2 Stora \u00e4ro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem.\n111:3 Majest\u00e4t och h\u00e4rlighet \u00e4r vad han g\u00f6r, och hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6rbliver evinnerligen.\n111:4 Han har s\u00e5 gjort, att hans under \u00e4ro i \u00e5minnelse; n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig \u00e4r HERREN.\n111:5 Han giver mat \u00e5t dem som frukta honom, han t\u00e4nker evinnerligen p\u00e5 sitt f\u00f6rbund.\n111:6 Sina g\u00e4rningars kraft har han gjort kunnig f\u00f6r sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel.\n111:7 Hans h\u00e4nders verk \u00e4ro trofasthet och r\u00e4tt, oryggliga \u00e4ro alla hans ordningar.\n111:8 De st\u00e5 fasta f\u00f6r alltid och f\u00f6r evigt, de fullbordas med trofasthet och r\u00e4ttvisa.\n111:9 Han har s\u00e4nt sitt folk f\u00f6rlossning, han har stadgat sitt f\u00f6rbund f\u00f6r evig tid; heligt och fruktansv\u00e4rt \u00e4r hans namn.\n111:10 HERRENS fruktan \u00e4r vishetens begynnelse, ett gott f\u00f6rst\u00e5nd f\u00e5 alla de som g\u00f6ra d\u00e4refter. Hans lov f\u00f6rbliver evinnerligen.\n112:1 Halleluja! S\u00e4ll \u00e4r den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.\n112:2 Hans efterkommande skola bliva v\u00e4ldiga p\u00e5 jorden; de redligas sl\u00e4kte skall varda v\u00e4lsignat.\n112:3 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet best\u00e5r evinnerligen.\n112:4 F\u00f6r de redliga g\u00e5r han upp s\u00e5som ett ljus i m\u00f6rkret, n\u00e5dig och barmh\u00e4rtig och r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n112:5 V\u00e4l den som \u00e4r barmh\u00e4rtig och giver l\u00e5n, den som st\u00f6der all sin sak p\u00e5 r\u00e4tt!\n112:6 Ty han skall icke vackla till evig tid; den r\u00e4ttf\u00e4rdige skall vara i evig \u00e5minnelse.\n112:7 F\u00f6r ont budskap fruktar han icke; hans hj\u00e4rta \u00e4r frimodigt, det f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 HERREN.\n112:8 Hans hj\u00e4rta \u00e4r fast, det fruktar icke, till dess han f\u00e5r se med lust p\u00e5 sina ov\u00e4nner.\n112:9 Han utstr\u00f6r, han giver \u00e5t de fattiga, hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6rbliver evinnerligen; hans horn skall varda upph\u00f6jt med \u00e4ra.\n112:10 Den ogudaktige skall se det och harmas; han skall bita sina t\u00e4nder samman och t\u00e4ras bort. Vad de ogudaktiga \u00f6nska bliver till intet.\n113:1 Halleluja! Loven, I HERRENS tj\u00e4nare, loven HERRENS namn.\n113:2 V\u00e4lsignat vare HERRENS namn fr\u00e5n nu och till evig tid.\n113:3 Fr\u00e5n solens uppg\u00e5ng \u00e4nda till dess nedg\u00e5ng vare HERRENS namn h\u00f6gtlovat.\n113:4 HERREN \u00e4r h\u00f6g \u00f6ver alla folk, hans \u00e4ra n\u00e5r \u00f6ver himmelen.\n113:5 Ja, vem \u00e4r s\u00e5som HERREN, v\u00e5r Gud, han som sitter s\u00e5 h\u00f6gt,\n113:6 han som ser ned s\u00e5 djupt -- ja, vem i himmelen och p\u00e5 jorden?\n113:7 Han som uppr\u00e4ttar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn,\n113:8 f\u00f6r att s\u00e4tta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar;\n113:9 han som l\u00e5ter den ofruktsamma hustrun sitta med gl\u00e4dje s\u00e5som moder, omgiven av barn! Halleluja!\n114:1 N\u00e4r Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifr\u00e5n folket med fr\u00e4mmande tunga,\n114:2 d\u00e5 vart Juda hans helgedom, Israel hans herrad\u00f6me.\n114:3 Havet s\u00e5g det och flydde, Jordan v\u00e4nde tillbaka.\n114:4 Bergen hoppade s\u00e5som v\u00e4durar, h\u00f6jderna s\u00e5som lamm.\n114:5 Varf\u00f6r flyr du undan, du hav? Du Jordan, varf\u00f6r v\u00e4nder du tillbaka?\n114:6 I berg, varf\u00f6r hoppen I s\u00e5som v\u00e4durar, I h\u00f6jder, s\u00e5som lamm?\n114:7 F\u00f6r Herren m\u00e5 du v\u00e4l b\u00e4va, du jord, f\u00f6r Jakobs Guds ansikte,\n114:8 f\u00f6r honom som f\u00f6rvandlar klippan till en vattenrik sj\u00f6, h\u00e5rda stenen till en vattenk\u00e4lla.\n115:1 Icke \u00e5t oss, HERRE, icke \u00e5t oss, utan \u00e5t ditt namn giv \u00e4ran, f\u00f6r din n\u00e5ds, f\u00f6r din sannings skull.\n115:2 Varf\u00f6r skulle hedningarna f\u00e5 s\u00e4ga: \u00bbVar \u00e4r nu deras Gud?\u00bb\n115:3 V\u00e5r Gud \u00e4r ju i himmelen; han kan g\u00f6ra allt vad han vill.\n115:4 Men deras avgudar \u00e4ro silver och guld, verk av m\u00e4nniskoh\u00e4nder.\n115:5 De hava mun och tala icke, de hava \u00f6gon och se icke,\n115:6 de hava \u00f6ron och h\u00f6ra icke, de hava n\u00e4sa och lukta icke.\n115:7 Med sina h\u00e4nder taga de icke, med sina f\u00f6tter g\u00e5 de icke; de hava intet ljud i sin strupe.\n115:8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 dem.\n115:9 I av Israel, f\u00f6rtr\u00f6sten p\u00e5 HERREN. Ja, han \u00e4r deras hj\u00e4lp och sk\u00f6ld.\n115:10 I av Arons hus, f\u00f6rtr\u00f6sten p\u00e5 HERREN. Ja, han \u00e4r deras hj\u00e4lp och sk\u00f6ld.\n115:11 I som frukten HERREN, f\u00f6rtr\u00f6sten p\u00e5 HERREN. Ja, han \u00e4r deras hj\u00e4lp och sk\u00f6ld.\n115:12 HERREN har t\u00e4nkt p\u00e5 oss, han skall v\u00e4lsigna, han skall v\u00e4lsigna Israels hus, han skall v\u00e4lsigna Arons hus,\n115:13 han skall v\u00e4lsigna dem som frukta HERREN, de sm\u00e5 s\u00e5v\u00e4l som de stora.\n115:14 Ja, HERREN f\u00f6r\u00f6ke eder, seder sj\u00e4lva och edra barn.\n115:15 Varen v\u00e4lsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.\n115:16 Himmelen \u00e4r HERRENS himmel, och jorden har han givit \u00e5t m\u00e4nniskors barn.\n115:17 De d\u00f6da prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.\n115:18 Men vi, vi skola lova HERREN fr\u00e5n nu och till evig tid. Halleluja!\n116:1 Jag har HERREN k\u00e4r, ty han h\u00f6r min r\u00f6st och mina b\u00f6ner.\n116:2 Ja, han har b\u00f6jt sitt \u00f6ra till mig; i hela mitt liv skall jag \u00e5kalla honom.\n116:3 D\u00f6dens band omv\u00e4rvde mig, och d\u00f6dsrikets \u00e5ngest grep mig; jag kom i n\u00f6d och bedr\u00f6velse.\n116:4 Men jag \u00e5kallade HERRENS namn: \u00bbAck HERRE, r\u00e4dda min sj\u00e4l.\u00bb\n116:5 HERREN \u00e4r n\u00e5dig och r\u00e4ttf\u00e4rdig, v\u00e5r Gud \u00e4r barmh\u00e4rtig.\n116:6 HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i el\u00e4nde, och han fr\u00e4lste mig.\n116:7 V\u00e4nd nu \u00e5ter till din ro, min sj\u00e4l, ty HERREN har gjort v\u00e4l mot dig.\n116:8 Ja, du har r\u00e4ddat min sj\u00e4l fr\u00e5n d\u00f6den, mitt \u00f6ga fr\u00e5n t\u00e5rar, min fot ifr\u00e5n fall;\n116:9 jag skall f\u00e5 vandra inf\u00f6r HERREN i de levandes land.\n116:10 Jag tror, ty d\u00e4rf\u00f6r talar jag, jag som var storligen pl\u00e5gad,\n116:11 jag som m\u00e5ste s\u00e4ga i min \u00e5ngest: \u00bbAlla m\u00e4nniskor \u00e4ro l\u00f6gnaktiga.\u00bb\n116:12 Huru skall jag vederg\u00e4lla HERREN alla hans v\u00e4lg\u00e4rningar mot mig?\n116:13 Jag vill taga fr\u00e4lsningens b\u00e4gare och \u00e5kalla HERRENS namn.\n116:14 Jag vill infria \u00e5t HERREN mina l\u00f6ften, ja, i hela hans folks \u00e5syn.\n116:15 Dyrt aktad i HERRENS \u00f6gon \u00e4r hans frommas d\u00f6d.\n116:16 Ack HERRE, jag \u00e4r ju din tj\u00e4nare, jag \u00e4r din tj\u00e4nare, din tj\u00e4narinnas son; du har lossat mina band.\n116:17 Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag \u00e5kalla.\n116:18 Jag vill infria \u00e5t HERREN mina l\u00f6ften, ja, i hela hans folks \u00e5syn,\n116:19 i g\u00e5rdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!\n117:1 Loven HERREN, alla hedningar, prisen honom, alla folk.\n117:2 Ty hans n\u00e5d \u00e4r v\u00e4ldig \u00f6ver oss, och HERRENS sanning varar i evighet. Halleluja!\n118:1 Tacken HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n118:2 S\u00e5 s\u00e4ge Israel, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n118:3 S\u00e5 s\u00e4ge Arons hus, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n118:4 S\u00e5 s\u00e4ge de som frukta HERREN, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n118:5 I mitt tr\u00e5ngm\u00e5l \u00e5kallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och st\u00e4llde mig p\u00e5 rymlig plats.\n118:6 HERREN st\u00e5r mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna m\u00e4nniskor g\u00f6ra mig?\n118:7 HERREN st\u00e5r mig bi, han \u00e4r min hj\u00e4lpare, och jag skall f\u00e5 se med lust p\u00e5 dem som hata mig.\n118:8 B\u00e4ttre \u00e4r att taga sin tillflykt till HERREN \u00e4n att f\u00f6rlita sig p\u00e5 m\u00e4nniskor.\n118:9 B\u00e4ttre \u00e4r att taga sin tillflykt till HERREN \u00e4n att f\u00f6rlita sig p\u00e5 furstar.\n118:10 Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n118:11 De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n118:12 De omringa mig s\u00e5som bin, men de slockna s\u00e5som eld i t\u00f6rne; i HERRENS namn skall jag f\u00f6rg\u00f6ra dem.\n118:13 Man st\u00f6ter mig h\u00e5rdeligen, f\u00f6r att jag skall falla, men HERREN hj\u00e4lper mig.\n118:14 HERREN \u00e4r min starkhet och min lovs\u00e5ng, och han blev mig till fr\u00e4lsning.\n118:15 Man sjunger med jubel om fr\u00e4lsning i de r\u00e4ttf\u00e4rdigas hyddor: \u00bbHERRENS h\u00f6gra hand g\u00f6r m\u00e4ktiga ting.\n118:16 HERRENS h\u00f6gra han upph\u00f6jer, HERRENS h\u00f6gra hand g\u00f6r m\u00e4ktiga ting.\u00bb\n118:17 Jag skall icke d\u00f6, utan leva och f\u00f6rt\u00e4lja HERRENS g\u00e4rningar.\n118:18 V\u00e4l tuktade mig HERREN, men han gav mig icke \u00e5t d\u00f6den.\n118:19 \u00d6ppnen f\u00f6r mig r\u00e4ttf\u00e4rdighetens portar; jag vill g\u00e5 in genom dem och tacka HERREN.\n118:20 Detta \u00e4r HERRENS port, de r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola g\u00e5 in genom den.\n118:21 Jag tackar dig f\u00f6r att du svarade mig och blev mig till fr\u00e4lsning.\n118:22 Den sten som byggningsm\u00e4nnen f\u00f6rkastade har blivit en h\u00f6rnsten.\n118:23 Av HERREN har den blivit detta; underbart \u00e4r det i v\u00e5ra \u00f6gon.\n118:24 Detta \u00e4r den dag som HERREN har gjort; l\u00e5tom oss p\u00e5 den fr\u00f6jdas och vara glada.\n118:25 Ack HERRE, fr\u00e4ls! Ack HERRE, l\u00e5t v\u00e4l g\u00e5!\n118:26 V\u00e4lsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi v\u00e4lsigna eder fr\u00e5n HERRENS hus.\n118:27 HERREN \u00e4r Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i h\u00f6gtidsled, med l\u00f6vrika kvistar i h\u00e4nderna, fram till altarets horn.\n118:28 Du \u00e4r min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upph\u00f6ja dig.\n118:29 Tacka HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n119:1 Saliga \u00e4ro de vilkas v\u00e4g \u00e4r ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.\n119:2 Saliga \u00e4ro de som taga hans vittnesb\u00f6rd i akt, de som av allt hj\u00e4rta s\u00f6ka honom,\n119:3 de som icke g\u00f6ra vad or\u00e4tt \u00e4r, utan vandra p\u00e5 hans v\u00e4gar.\n119:4 Du har givit befallningar, f\u00f6r att de skola h\u00e5llas med all flit.\n119:5 O att mina v\u00e4gar vore r\u00e4tta, s\u00e5 att jag h\u00f6lle dina stadgar!\n119:6 D\u00e5 skulle jag icke komma p\u00e5 skam, n\u00e4r jag sk\u00e5dade p\u00e5 alla dina bud.\n119:7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hj\u00e4rta, n\u00e4r jag f\u00e5r l\u00e4ra din r\u00e4ttf\u00e4rdighets r\u00e4tter.\n119:8 Dina stadgar vill jag h\u00e5lla; \u00f6vergiv mig icke s\u00e5 helt och h\u00e5llet.\n119:9 Huru skall en yngling bevara sin v\u00e4g obesmittad? N\u00e4r han h\u00e5ller sig efter ditt ord.\n119:10 Jag s\u00f6ker dig av allt mitt hj\u00e4rta; l\u00e5t mig icke fara vilse fr\u00e5n dina bud.\n119:11 Jag g\u00f6mmer ditt tal i mitt hj\u00e4rta, f\u00f6r att jag icke skall synda mot dig.\n119:12 Lovad vare du, HERRE! L\u00e4r mig dina stadgar.\n119:13 Med mina l\u00e4ppar f\u00f6rt\u00e4ljer jag alla din muns r\u00e4tter.\n119:14 Jag fr\u00f6jdar mig \u00f6ver dina vittnesb\u00f6rds v\u00e4g s\u00e5som \u00f6ver alla skatter.\n119:15 Jag vill begrunda dina befallningar och sk\u00e5da p\u00e5 dina stigar.\n119:16 Jag har min lust i dina stadgar, jag f\u00f6rg\u00e4ter icke ditt ord.\n119:17 G\u00f6r v\u00e4l mot din tj\u00e4nare, s\u00e5 att jag f\u00e5r leva, d\u00e5 vill jag h\u00e5lla ditt ord.\n119:18 \u00d6ppna mina \u00f6gon, s\u00e5 att jag kan sk\u00e5da undren i din lag.\n119:19 Jag \u00e4r en fr\u00e4mling p\u00e5 jorden; f\u00f6rd\u00f6lj icke dina bud f\u00f6r mig.\n119:20 Min sj\u00e4l \u00e4r s\u00f6nderkrossad av st\u00e4ndig tr\u00e4ngtan efter dina r\u00e4tter.\n119:21 Du n\u00e4pser de fr\u00e4cka, de f\u00f6rbannade, dem som fara vilse fr\u00e5n dina bud.\n119:22 Tag bort ifr\u00e5n mig sm\u00e4lek och f\u00f6rakt, ty jag tager i akt dina vittnesb\u00f6rd.\n119:23 Ja, furstar sitta och l\u00e4gga r\u00e5d mot mig, men din tj\u00e4nare begrundar dina stadgar;\n119:24 ja, dina vittnesb\u00f6rd \u00e4ro min lust, de \u00e4ro mina r\u00e5dgivare.\n119:25 Min sj\u00e4l ligger nedtryckt i stoftet; beh\u00e5ll mig vid liv efter ditt ord.\n119:26 Jag f\u00f6rt\u00e4ljde om mina v\u00e4gar, och du svarade mig; l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:27 L\u00e4r mig att f\u00f6rst\u00e5 dina befallningars v\u00e4g, s\u00e5 vill jag begrunda dina under.\n119:28 Min sj\u00e4l gr\u00e5ter av bedr\u00f6velse; uppr\u00e4tta mig efter ditt ord.\n119:29 L\u00e5t l\u00f6gnens v\u00e4g vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig, och f\u00f6runna mig din undervisning.\n119:30 Jag har utvalt sanningens v\u00e4g, dina r\u00e4tter har jag st\u00e4llt framf\u00f6r mig.\n119:31 Jag h\u00e5ller mig till dina vittnesb\u00f6rd; HERRE, l\u00e5t mig icke komma p\u00e5 skam.\n119:32 Jag vill l\u00f6pa dina buds v\u00e4g, ty du tr\u00f6star mitt hj\u00e4rta.\n119:33 Visa mig, HERRE, dina stadgars v\u00e4g, s\u00e5 vill jag taga den i akt intill \u00e4nden.\n119:34 Giv mig f\u00f6rst\u00e5nd, s\u00e5 vill jag taga din lag i akt och h\u00e5lla den av allt hj\u00e4rta.\n119:35 Led mig p\u00e5 dina buds stig, ty till den har jag behag.\n119:36 B\u00f6j mitt hj\u00e4rta till dina vittnesb\u00f6rd, och l\u00e5t det icke vika av till or\u00e4tt vinning.\n119:37 V\u00e4nd bort mina \u00f6gon, s\u00e5 att de icke se efter f\u00e5f\u00e4nglighet; beh\u00e5ll mig vid liv p\u00e5 dina v\u00e4gar.\n119:38 Uppfyll p\u00e5 din tj\u00e4nare ditt tal, ty det leder till din fruktan.\n119:39 V\u00e4nd bort ifr\u00e5n mig den sm\u00e4lek som jag fruktar; ty dina r\u00e4tter \u00e4ro goda.\n119:40 Se, jag l\u00e4ngtar efter dina befallningar; beh\u00e5ll mig vid liv genom din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n119:41 Din n\u00e5d komme \u00f6ver mig, HERRE, din fr\u00e4lsning efter ditt tal;\n119:42 S\u00e5 kan jag giva den svar, som sm\u00e4dar mig; ty jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 ditt ord.\n119:43 Ryck icke sanningens ord s\u00e5 helt och h\u00e5llet bort ifr\u00e5n min mun, ty jag hoppas p\u00e5 dina domar.\n119:44 S\u00e5 vill jag h\u00e5lla din lag best\u00e4ndigt, ja, alltid och evinnerligen.\n119:45 L\u00e5t mig g\u00e5 fram p\u00e5 rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.\n119:46 Jag vill tala om dina vittnesb\u00f6rd inf\u00f6r konungar, och jag skall icke komma p\u00e5 skam.\n119:47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de \u00e4ro mig k\u00e4ra;\n119:48 jag vill lyfta mina h\u00e4nder upp till dina bud, ty de \u00e4ro mig k\u00e4ra, och jag vill begrunda dina stadgar.\n119:49 T\u00e4nk p\u00e5 ordet till din tj\u00e4nare, eftersom du har givit mig hopp.\n119:50 Det \u00e4r min tr\u00f6st i mitt lidande att ditt tal beh\u00e5ller mig vid liv.\n119:51 De fr\u00e4cka bespotta mig \u00f6verm\u00e5ttan; likv\u00e4l viker jag icke ifr\u00e5n din lag.\n119:52 Jag t\u00e4nker p\u00e5 dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tr\u00f6star.\n119:53 Gl\u00f6dande harm griper mig f\u00f6r de ogudaktigas skull, d\u00e4rf\u00f6r att de \u00f6vergiva din lag.\n119:54 Dina stadgar \u00e4ro lovs\u00e5nger f\u00f6r mig i det hus d\u00e4r jag dv\u00e4ljes.\n119:55 Jag t\u00e4nker om natten p\u00e5 ditt namn, HERRE, och jag h\u00e5ller din lag.\n119:56 Detta har blivit mig besk\u00e4rt: att jag f\u00e5r taga dina befallningar i akt.\n119:57 Min del \u00e4r HERREN; jag har beslutit att h\u00e5lla dina ord.\n119:58 Jag b\u00f6nfaller inf\u00f6r dig av allt hj\u00e4rta; var mig n\u00e5dig efter ditt tal.\n119:59 Jag bet\u00e4nker mina v\u00e4gar och v\u00e4nder mina f\u00f6tter till dina vittnesb\u00f6rd.\n119:60 Jag skyndar mig och dr\u00f6jer icke att h\u00e5lla dina bud.\n119:61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag f\u00f6rg\u00e4ter icke din lag.\n119:62 Mitt i natten st\u00e5r jag upp f\u00f6r att tacka dig f\u00f6r din r\u00e4ttf\u00e4rdighets r\u00e4tter.\n119:63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som h\u00e5lla dina befallningar.\n119:64 Jorden \u00e4r full av din n\u00e5d, o HERRE; l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:65 Du g\u00f6r din tj\u00e4nare gott, HERRE, efter ditt ord.\n119:66 L\u00e4r mig gott f\u00f6rst\u00e5nd och kunskap, ty jag tror p\u00e5 dina bud.\n119:67 F\u00f6rr\u00e4n jag fick lida, for jag vilse, men nu h\u00e5ller jag mig vid ditt tal.\n119:68 Du \u00e4r god och g\u00f6r vad gott \u00e4r; l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:69 De fr\u00e4cka hopspinna l\u00f6gn mot mig, men jag vill av allt hj\u00e4rta taga dina befallningar i akt.\n119:70 Deras hj\u00e4rtan \u00e4ro ok\u00e4nsliga s\u00e5som fett, men jag har min lust i din lag.\n119:71 Det var mig gott att jag vart tuktad, s\u00e5 att jag fick l\u00e4ra mig dina stadgar.\n119:72 Din muns lag \u00e4r mig b\u00e4ttre \u00e4n tusentals stycken guld och silver.\n119:73 Dina h\u00e4nder hava gjort och berett mig; giv mig f\u00f6rst\u00e5nd, s\u00e5 att jag kan l\u00e4ra dina bud.\n119:74 De som frukta dig skola se mig och gl\u00e4djas, ty jag hoppas p\u00e5 ditt ord.\n119:75 HERRE, jag vet att dina domar \u00e4ro r\u00e4ttf\u00e4rdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.\n119:76 Din n\u00e5d vare min tr\u00f6st, s\u00e5som du har lovat din tj\u00e4nare.\n119:77 Din barmh\u00e4rtighet komme \u00f6ver mig, s\u00e5 att jag f\u00e5r leva; ty din lag \u00e4r min lust.\n119:78 P\u00e5 skam komme de fr\u00e4cka, ty de hava gjort mig or\u00e4tt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.\n119:79 Till mig m\u00e5 de v\u00e4nda sig, som frukta dig, och de om k\u00e4nna dina vittnesb\u00f6rd.\n119:80 Mitt hj\u00e4rta vare ostraffligt i dina stadgar, s\u00e5 att jag icke kommer p\u00e5 skam.\n119:81 Min sj\u00e4l tr\u00e4ngtar efter din fr\u00e4lsning, jag hoppas p\u00e5 ditt ord.\n119:82 Mina \u00f6gon tr\u00e4ngta efter ditt tal, och jag s\u00e4ger: \u00bbN\u00e4r vill du tr\u00f6sta mig?\u00bb\n119:83 Ty jag \u00e4r s\u00e5som en vinl\u00e4gel i r\u00f6k, men jag f\u00f6rg\u00e4ter icke dina stadgar.\n119:84 Huru f\u00e5 \u00e4ro icke din tj\u00e4nares dagar! N\u00e4r vill du h\u00e5lla dom \u00f6ver mina f\u00f6rf\u00f6ljare?\n119:85 De fr\u00e4cka gr\u00e4va gropar f\u00f6r mig, de som icke leva efter din lag.\n119:86 Alla dina bud \u00e4ro sanning; utan sak f\u00f6rf\u00f6ljer man mig; hj\u00e4lp mig.\n119:87 De hava s\u00e5 n\u00e4r f\u00f6rd\u00e4rvat mig p\u00e5 jorden, fast\u00e4n jag icke har \u00f6vergivit dina befallningar.\n119:88 Beh\u00e5ll mig vid liv efter din n\u00e5d, s\u00e5 vill jag h\u00e5lla din muns vittnesb\u00f6rd.\n119:89 Evinnerligen, HERRE, st\u00e5r ditt ord fast i himmelen.\n119:90 Fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den best\u00e5r.\n119:91 Till att utf\u00f6ra dina r\u00e4tter best\u00e5r allt \u00e4n i dag, ty allting m\u00e5ste tj\u00e4na dig.\n119:92 Om din lag icke hade varit min lust, s\u00e5 hade jag f\u00f6rg\u00e5tts i mitt el\u00e4nde.\n119:93 Aldrig skall jag f\u00f6rg\u00e4ta dina befallningar, ty genom dem har du beh\u00e5llit mig vid liv.\n119:94 Jag \u00e4r din, fr\u00e4ls mig; ty jag begrundar dina befallningar.\n119:95 P\u00e5 mig vakta de ogudaktiga f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra mig; men jag aktar p\u00e5 dina vittnesb\u00f6rd.\n119:96 P\u00e5 all annan fullkomlighet har jag sett en \u00e4nde, men ditt bud \u00e4r om\u00e4tligt i vidd.\n119:97 Huru k\u00e4r har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.\n119:98 Visare \u00e4n mina fiender \u00e4ro, g\u00f6ra mig dina bud, ty de tillh\u00f6ra mig f\u00f6r evig tid.\n119:99 Jag \u00e4r klokare \u00e4n alla mina l\u00e4rare, ty jag begrundar dina vittnesb\u00f6rd.\n119:100 Jag \u00e4r f\u00f6rst\u00e5ndigare \u00e4n de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.\n119:101 Jag avh\u00e5ller mina f\u00f6tter ifr\u00e5n alla onda v\u00e4gar, f\u00f6r att jag m\u00e5 h\u00e5lla ditt ord.\n119:102 Jag viker icke ifr\u00e5n dina r\u00e4tter, ty du undervisar mig.\n119:103 Huru ljuvt f\u00f6r min tunga \u00e4r icke ditt tal! Det \u00e4r ljuvare \u00e4n honung f\u00f6r min mun.\n119:104 Av dina befallningar f\u00e5r jag f\u00f6rst\u00e5nd; d\u00e4rf\u00f6r hatar jag alla l\u00f6gnens v\u00e4gar.\n119:105 Ditt ord \u00e4r mina f\u00f6tters lykta och ett ljus p\u00e5 min stig.\n119:106 Jag har svurit och h\u00e5llit det: att taga din r\u00e4ttf\u00e4rdighets r\u00e4tter i akt.\n119:107 Jag \u00e4r storligen pl\u00e5gad; HERRE, beh\u00e5ll mig vid liv efter ditt ord.\n119:108 L\u00e5t min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och l\u00e4r mig dina r\u00e4tter.\n119:109 Jag b\u00e4r min sj\u00e4l alltid i min hand, men jag f\u00f6rg\u00e4ter icke din lag.\n119:110 De ogudaktiga l\u00e4gga ut snaror f\u00f6r mig, men jag far icke vilse fr\u00e5n dina befallningar.\n119:111 Jag har dina vittnesb\u00f6rd till min eviga arvedel, ty de \u00e4ro mitt hj\u00e4rtas fr\u00f6jd.\n119:112 Jag har b\u00f6jt mitt hj\u00e4rta till att g\u00f6ra efter dina stadgar, alltid och intill \u00e4nden.\n119:113 Jag hatar dem som halta p\u00e5 b\u00e5da sidor, men din lag har jag k\u00e4r.\n119:114 Du \u00e4r mitt besk\u00e4rm och min sk\u00f6ld; jag hoppas p\u00e5 ditt ord.\n119:115 Viken bort ifr\u00e5n mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.\n119:116 Uppeh\u00e5ll mig efter ditt tal, s\u00e5 att jag f\u00e5r leva, och l\u00e5t mig icke komma p\u00e5 skam med mitt hopp.\n119:117 St\u00f6d mig, s\u00e5 att jag varder fr\u00e4lst, s\u00e5 vill jag alltid se med lust p\u00e5 dina stadgar.\n119:118 Du aktar f\u00f6r intet alla som fara vilse fr\u00e5n dina stadgar, ty f\u00f6rg\u00e4ves \u00e4r deras svek.\n119:119 Du f\u00f6rkastar s\u00e5som slagg alla ogudaktiga p\u00e5 jorden; d\u00e4rf\u00f6r har jag dina vittnesb\u00f6rd k\u00e4ra.\n119:120 Av fruktan f\u00f6r dig ryser mitt k\u00f6tt, och jag r\u00e4des f\u00f6r dina domar.\n119:121 Jag \u00f6var r\u00e4tt och r\u00e4ttf\u00e4rdighet; du skall icke \u00f6verl\u00e4mna mig \u00e5t mina f\u00f6rtryckare.\n119:122 Tag dig an din tj\u00e4nares sak, och l\u00e5t det g\u00e5 honom v\u00e4l; l\u00e5t icke de fr\u00e4cka f\u00f6rtrycka mig.\n119:123 Mina \u00f6gon tr\u00e4ngta efter din fr\u00e4lsning och efter din r\u00e4ttf\u00e4rdighets tal.\n119:124 G\u00f6r med din tj\u00e4nare efter din n\u00e5d, och l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:125 Jag \u00e4r din tj\u00e4nare; giv mig f\u00f6rst\u00e5nd, s\u00e5 att jag kan k\u00e4nna dina vittnesb\u00f6rd.\n119:126 Det \u00e4r tid f\u00f6r HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.\n119:127 D\u00e4rf\u00f6r har jag dina bud k\u00e4ra mer \u00e4n guld, jag, mer \u00e4n fint guld.\n119:128 D\u00e4rf\u00f6r h\u00e5ller jag alla dina befallningar i allo f\u00f6r r\u00e4tta, men alla l\u00f6gnens v\u00e4gar hatar jag.\n119:129 Underbara \u00e4ro dina vittnesb\u00f6rd, d\u00e4rf\u00f6r tager min sj\u00e4l dem i akt.\n119:130 N\u00e4r dina ord uppl\u00e5tas, giva de ljus och sk\u00e4nka f\u00f6rst\u00e5nd \u00e5t de enfaldiga.\n119:131 Jag sp\u00e4rrar upp min mun och fl\u00e4mtar, ty jag l\u00e4ngtar ivrigt efter dina bud.\n119:132 V\u00e4nd dig till mig och var mig n\u00e5dig, s\u00e5som r\u00e4tt \u00e4r mot dem som hava ditt namn k\u00e4rt.\n119:133 G\u00f6r mina steg fasta genom ditt tal, och l\u00e5t ingen or\u00e4tt varda mig \u00f6verm\u00e4ktig.\n119:134 F\u00f6rlossa mig fr\u00e5n m\u00e4nniskors f\u00f6rtryck, s\u00e5 vill jag h\u00e5lla dina befallningar.\n119:135 L\u00e5t ditt ansikte lysa \u00f6ver din tj\u00e4nare, och l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:136 Vattenb\u00e4ckar rinna ned fr\u00e5n mina \u00f6gon, d\u00e4rf\u00f6r att man icke h\u00e5ller din lag.\n119:137 HERRE, du \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, och dina domar \u00e4ro r\u00e4ttvisa.\n119:138 Du har p\u00e5bjudit dina vittnesb\u00f6rd i r\u00e4ttf\u00e4rdighet och i stor trofasthet.\n119:139 Jag f\u00f6rt\u00e4res av nit\u00e4lskan, d\u00e4rf\u00f6r att mina ov\u00e4nner f\u00f6rg\u00e4ta dina ord.\n119:140 Ditt tal \u00e4r v\u00e4l luttrat, och din tj\u00e4nare har det k\u00e4rt.\n119:141 Jag \u00e4r ringa och f\u00f6raktad, men jag f\u00f6rg\u00e4ter icke dina befallningar.\n119:142 Din r\u00e4ttf\u00e4rdighet \u00e4r en evig r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och din lag \u00e4r sanning.\n119:143 N\u00f6d och tr\u00e5ngm\u00e5l hava tr\u00e4ffat mig, men dina bud \u00e4ro min lust.\n119:144 Dina vittnesb\u00f6rd \u00e4ro r\u00e4ttf\u00e4rdiga evinnerligen; giv mig f\u00f6rst\u00e5nd, s\u00e5 att jag f\u00e5r leva.\n119:145 Jag ropar av allt hj\u00e4rta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.\n119:146 Jag ropar till dig, fr\u00e4ls mig, s\u00e5 vill jag h\u00e5lla dina vittnesb\u00f6rd.\n119:147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas p\u00e5 dina ord.\n119:148 Mina \u00f6gon hasta f\u00f6re nattens v\u00e4kter till att begrunda ditt tal.\n119:149 H\u00f6r min r\u00f6st efter din n\u00e5d; HERRE, beh\u00e5ll mig vid liv efter dina r\u00e4tter.\n119:150 N\u00e4ra \u00e4ro de som jaga efter sk\u00e4ndlighet, de som \u00e4ro l\u00e5ngt ifr\u00e5n din lag.\n119:151 N\u00e4ra \u00e4r ock du, HERRE, och alla dina bud \u00e4ro sanning.\n119:152 L\u00e4ngesedan vet jag genom dina vittnesb\u00f6rd att du har stadgat dem f\u00f6r evig tid.\n119:153 Se till mitt lidande och r\u00e4dda mig, ty jag f\u00f6rg\u00e4ter icke din lag.\n119:154 Utf\u00f6r min sak och f\u00f6rlossa mig; beh\u00e5ll mig vid liv efter ditt tal.\n119:155 Fr\u00e4lsning \u00e4r l\u00e5ngt borta fr\u00e5n de ogudaktiga, ty de fr\u00e5ga icke efter dina stadgar.\n119:156 HERRE, din barmh\u00e4rtighet \u00e4r stor; beh\u00e5ll mig vid liv efter dina r\u00e4tter.\n119:157 Mina f\u00f6rf\u00f6ljare och ov\u00e4nner \u00e4ro m\u00e5nga, men jag viker icke ifr\u00e5n dina vittnesb\u00f6rd.\n119:158 N\u00e4r jag ser de trol\u00f6sa, k\u00e4nner jag leda vid dem, d\u00e4rf\u00f6r att de icke h\u00e5lla sig vid ditt tal.\n119:159 Se d\u00e4rtill att jag har dina befallningar k\u00e4ra; HERRE, beh\u00e5ll mig vid liv efter din n\u00e5d.\n119:160 Summan av ditt ord \u00e4r sanning, och alla din r\u00e4ttf\u00e4rdighets r\u00e4tter vara evinnerligen.\n119:161 Furstar f\u00f6rf\u00f6lja mig utan sak, men mitt hj\u00e4rta fruktar f\u00f6r dina ord.\n119:162 Jag fr\u00f6jdar mig \u00f6ver ditt tal s\u00e5som den som vinner stort byte.\n119:163 Jag hatar l\u00f6gnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag k\u00e4r.\n119:164 Jag lovar dig sju g\u00e5nger om dagen f\u00f6r din r\u00e4ttf\u00e4rdighets r\u00e4tter.\n119:165 Stor frid \u00e4ga de som hava din lag k\u00e4r, och intet finnes, som bringar dem p\u00e5 fall.\n119:166 Jag v\u00e4ntar efter din fr\u00e4lsning, HERRE, och jag g\u00f6r efter dina bud.\n119:167 Min sj\u00e4l h\u00e5ller dina vittnesb\u00f6rd, och jag har dem storligen k\u00e4ra.\n119:168 Jag h\u00e5ller dina befallningar och vittnesb\u00f6rd, ty du k\u00e4nner alla mina v\u00e4gar.\n119:169 HERRE, mitt rop komme inf\u00f6r ditt ansikte; giv mig f\u00f6rst\u00e5nd efter ditt ord.\n119:170 Min b\u00f6n komme inf\u00f6r ditt ansikte; r\u00e4dda mig efter ditt tal.\n119:171 Mina l\u00e4ppar m\u00e5 fl\u00f6da \u00f6ver av lov, ty du l\u00e4r mig dina stadgar.\n119:172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud \u00e4ro r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n119:173 Din hand vare mig till hj\u00e4lp, ty jag har utvalt dina befallningar.\n119:174 Jag l\u00e4ngtar efter din fr\u00e4lsning, HERRE, och din lag \u00e4r min lust.\n119:175 L\u00e5t min sj\u00e4l leva, s\u00e5 skall hon lova dig; och l\u00e5t dina r\u00e4tter hj\u00e4lpa mig.\n119:176 Om jag far vilse, s\u00e5 upps\u00f6k din tj\u00e4nare s\u00e5som ett f\u00f6rlorat f\u00e5r, ty jag f\u00f6rg\u00e4ter icke dina bud.\n120:1 En vallfartss\u00e5ng. Jag ropar till HERREN i min n\u00f6d, och han svarar mig.\n120:2 HERRE, r\u00e4dda min sj\u00e4l fr\u00e5n l\u00f6gnaktiga l\u00e4ppar, fr\u00e5n en falsk tunga.\n120:3 Varmed bliver du l\u00f6nad, b\u00e5de nu och allt framgent, du falska tunga?\n120:4 Jo, med en v\u00e5ldsverkares skarpa pilar och med gl\u00f6dande ginstkol.\n120:5 Ve mig, att jag m\u00e5ste dv\u00e4ljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!\n120:6 L\u00e4nge nog har min sj\u00e4l m\u00e5st bo ibland dem som hata friden.\n120:7 Jag sj\u00e4lv h\u00e5ller frid, men s\u00e4ger jag blott ett ord, \u00e4ro de redo till strid.\n121:1 En vallfartss\u00e5ng. Jag lyfter mina \u00f6gon upp till bergen: varifr\u00e5n skall min hj\u00e4lp komma?\n121:2 Min hj\u00e4lp kommer fr\u00e5n HERREN, som har gjort himmel och jord.\n121:3 Icke skall han l\u00e5ta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!\n121:4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.\n121:5 HERREN \u00e4r den som bevarar dig, HERREN \u00e4r ditt skygd p\u00e5 din h\u00f6gra sida.\n121:6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller m\u00e5nen om natten.\n121:7 HERREN skall bevara dig f\u00f6r allt ont, han skall bevara din sj\u00e4l.\n121:8 HERREN skall bevara din utg\u00e5ng och din ing\u00e5ng, fr\u00e5n nu och till evig tid.\n122:1 En vallfartss\u00e5ng; av David. Jag gladdes, n\u00e4r man sade till mig: \u00bbVi skola g\u00e5 till HERRENS hus.\u00bb\n122:2 V\u00e5ra f\u00f6tter fingo tr\u00e4da in i dina portar, Jerusalem,\n122:3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, d\u00e4r hus sluter sig v\u00e4l till hus,\n122:4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen f\u00f6r Israel, till att prisa HERRENS namn.\n122:5 Ty d\u00e4r \u00e4ro st\u00e4llda domarstolar, stolar f\u00f6r Davids hus.\n122:6 \u00d6nsken Jerusalem frid; ja, dem g\u00e5nge v\u00e4l, som \u00e4lska dig.\n122:7 Frid vare inom dina murar, v\u00e4lg\u00e5ng i dina palats!\n122:8 F\u00f6r mina br\u00f6ders och v\u00e4nners skull vill jag tills\u00e4ga dig frid.\n122:9 F\u00f6r HERRENS, v\u00e5r Guds, hus' skull vill jag s\u00f6ka din v\u00e4lf\u00e4rd.\n123:1 En vallfartss\u00e5ng. Jag lyfter mina \u00f6gon upp till dig, du som bor i himmelen.\n123:2 Ja, s\u00e5som tj\u00e4nares \u00f6gon sk\u00e5da p\u00e5 deras herres hand, s\u00e5som en tj\u00e4narinnas \u00f6gon p\u00e5 hennes frus hand, s\u00e5 sk\u00e5da v\u00e5ra \u00f6gon upp till HERREN, v\u00e5r Gud, till dess han varder oss n\u00e5dig.\n123:3 Var oss n\u00e5dig, HERRE, var oss n\u00e5dig, ty vi \u00e4ro rikligen m\u00e4ttade med f\u00f6rakt.\n123:4 Rikligen m\u00e4ttad \u00e4r v\u00e5r sj\u00e4l med de s\u00e4kras bespottelse, med de h\u00f6gmodigas f\u00f6rakt.\n124:1 En vallfartss\u00e5ng; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- s\u00e5 s\u00e4ge Israel --\n124:2 om HERREN icke hade varit med oss, n\u00e4r m\u00e4nniskorna reste sig upp emot oss,\n124:3 d\u00e5 hade de uppslukat oss levande, n\u00e4r deras vrede uppt\u00e4ndes mot oss;\n124:4 d\u00e5 hade vattnen f\u00f6rdr\u00e4nkt oss, str\u00f6mmen g\u00e5tt \u00f6ver v\u00e5r sj\u00e4l;\n124:5 ja, d\u00e5 hade de g\u00e5tt \u00f6ver v\u00e5r sj\u00e4l, de svallande vattnen.\n124:6 Lovad vare HERREN f\u00f6r att han ej gav oss till rov \u00e5t deras t\u00e4nder!\n124:7 V\u00e5r sj\u00e4l kom undan s\u00e5som en f\u00e5gel ur f\u00e5gelf\u00e4ngarnas snara; snaran gick s\u00f6nder, och vi kommo undan.\n124:8 V\u00e5r hj\u00e4lp \u00e4r i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.\n125:1 En vallfartss\u00e5ng. De som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 HERREN, de likna Sions berg, som icke vacklar, utan f\u00f6rbliver evinnerligen.\n125:2 Jerusalem omh\u00e4gnas av berg, och HERREN omh\u00e4gnar sitt folk, ifr\u00e5n nu och till evig tid.\n125:3 Ty ogudaktighetens spira skall icke f\u00f6rbliva \u00f6ver de r\u00e4ttf\u00e4rdigas arvslott, p\u00e5 det att de r\u00e4ttf\u00e4rdiga ej m\u00e5 utr\u00e4cka sina h\u00e4nder till or\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n125:4 G\u00f6r gott, o HERRE, mot de goda och mot dem som hava redliga hj\u00e4rtan.\n125:5 Men dem som vika av p\u00e5 vr\u00e5nga v\u00e4gar, dem rycke HERREN bort tillika med og\u00e4rningsm\u00e4nnen. Frid vare \u00f6ver Israel!\n126:1 En vallfartss\u00e5ng. N\u00e4r HERREN \u00e5ter uppr\u00e4ttade Sion, d\u00e5 voro vi s\u00e5som dr\u00f6mmande.\n126:2 D\u00e5 blev v\u00e5r mun uppfylld med l\u00f6je och v\u00e5r tunga med jubel; d\u00e5 sade man bland hedningarna: \u00bbHERREN har gjort stora ting med dem.\u00bb\n126:3 Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; d\u00e4r\u00f6ver voro vi glada.\n126:4 HERRE, uppr\u00e4tta oss igen, s\u00e5som du \u00e5terf\u00f6r b\u00e4ckarna i Sydlandet.\n126:5 De som s\u00e5 med t\u00e5rar skola sk\u00f6rda med jubel.\n126:6 De g\u00e5 \u00e5stad gr\u00e5tande och b\u00e4ra sitt uts\u00e4de; de komma \u00e5ter med jubel och b\u00e4ra sina k\u00e4rvar.\n127:1 En vallfartss\u00e5ng; av Salomo. Om HERREN icke bygger huset, s\u00e5 arbeta de f\u00e5f\u00e4ngt, som bygga d\u00e4rp\u00e5. Om HERREN icke bevarar staden, s\u00e5 vakar v\u00e4ktaren f\u00e5f\u00e4ngt.\n127:2 Det \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt att I bittida st\u00e5n upp och sent g\u00e5n till vila, och \u00e4ten eder br\u00f6d med vederm\u00f6da; detsamma giver han \u00e5t sina v\u00e4nner, medan de sova.\n127:3 Se, barn \u00e4ro en HERRENS g\u00e5va, livsfrukt en l\u00f6n.\n127:4 Likasom pilar i en hj\u00e4ltes hand, s\u00e5 \u00e4ro s\u00f6ner som man f\u00e5r vid unga \u00e5r.\n127:5 S\u00e4ll \u00e4r den man som har sitt koger fyllt av s\u00e5dana. De komma icke p\u00e5 skam, n\u00e4r de mot fiender f\u00f6ra sin talan i porten.\n128:1 En vallfartss\u00e5ng. S\u00e4ll \u00e4r envar som fruktar HERREN och vandrar p\u00e5 hans v\u00e4gar.\n128:2 Ja, av dina h\u00e4nders arbete f\u00e5r du njuta frukten; s\u00e4ll \u00e4r du, och v\u00e4l dig!\n128:3 Lik ett fruktsamt vintr\u00e4d varder din hustru, d\u00e4rinne i ditt hus, lika olivtelningar dina barn, omkring ditt bord.\n128:4 Ty se, s\u00e5 varder den man v\u00e4lsignad, som fruktar HERREN.\n128:5 HERREN v\u00e4lsigne dig fr\u00e5n Sion; m\u00e5 du f\u00e5 se Jerusalems v\u00e4lg\u00e5ng i alla dina livsdagar,\n128:6 och m\u00e5 du f\u00e5 se barn av dina barn. Frid \u00f6ver Israel!\n129:1 En vallfartss\u00e5ng. Mycken n\u00f6d hava de v\u00e5llat mig allt ifr\u00e5n min ungdom -- s\u00e5 s\u00e4ge Israel --\n129:2 mycken n\u00f6d hava de v\u00e5llat mig allt ifr\u00e5n min ungdom, dock blevo de mig ej \u00f6verm\u00e4ktiga.\n129:3 P\u00e5 min rygg hava pl\u00f6jare pl\u00f6jt och dragit upp l\u00e5nga f\u00e5ror.\n129:4 Men HERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig och har huggit av de ogudaktigas band.\n129:5 De skola komma p\u00e5 skam och vika tillbaka, s\u00e5 m\u00e5nga som hata Sion.\n129:6 De skola bliva lika gr\u00e4s p\u00e5 taken, som vissnar, f\u00f6rr\u00e4n det har vuxit upp;\n129:7 ingen sk\u00f6rdeman fyller d\u00e4rmed sin hand, ingen k\u00e4rvbindare sin famn,\n129:8 och de som g\u00e5 d\u00e4r fram kunna icke s\u00e4ga: \u00bbHERRENS v\u00e4lsignelse vare \u00f6ver eder! Vi v\u00e4lsigna eder i HERRENS namn.\u00bb\n130:1 En vallfartss\u00e5ng. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.\n130:2 Herre, h\u00f6r min r\u00f6st, l\u00e5t dina \u00f6ron akta p\u00e5 mina b\u00f6ners ljud.\n130:3 Om du, HERRE, vill tillr\u00e4kna missg\u00e4rningar, Herre, vem kan d\u00e5 best\u00e5?\n130:4 Dock, hos dig \u00e4r ju f\u00f6rl\u00e5telse, p\u00e5 det att man m\u00e5 frukta dig.\n130:5 Jag v\u00e4ntar efter HERREN, min sj\u00e4l v\u00e4ntar, och jag hoppas p\u00e5 hans ord.\n130:6 Min sj\u00e4l v\u00e4ntar efter Herren mer \u00e4n v\u00e4ktarna efter morgonen, ja, mer \u00e4n v\u00e4ktarna efter morgonen.\n130:7 Hoppas p\u00e5 HERREN, Israel; ty hos HERREN \u00e4r n\u00e5d, och mycken f\u00f6rlossning \u00e4r hos honom.\n130:8 Och han skall f\u00f6rlossa Israel fr\u00e5n alla dess missg\u00e4rningar.\n131:1 En vallfartss\u00e5ng; av David. HERRE, mitt hj\u00e4rta st\u00e5r icke efter vad h\u00f6gt \u00e4r, och mina \u00f6gon se ej efter vad upph\u00f6jt \u00e4r, och jag umg\u00e5s icke med stora ting, med ting som \u00e4ro mig f\u00f6r sv\u00e5ra.\n131:2 Nej, jag har lugnat och stillat min sj\u00e4l; s\u00e5som ett avvant barn i sin moders famn, ja, s\u00e5som ett avvant barn, s\u00e5 \u00e4r min sj\u00e4l i mig.\n131:3 Hoppas p\u00e5 HERREN, Israel, fr\u00e5n nu och till evig tid.\n132:1 En vallfartss\u00e5ng. T\u00e4nk, HERRE, David till godo, p\u00e5 allt vad han fick lida,\n132:2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett l\u00f6fte \u00e5t den Starke i Jakob;\n132:3 \u00bbJag skall icke g\u00e5 in i den hydda d\u00e4r jag bor, ej heller bestiga mitt vilol\u00e4ger,\n132:4 jag skall icke unna mina \u00f6gon s\u00f6mn eller mina \u00f6gonlock slummer,\n132:5 f\u00f6rr\u00e4n jag har funnit en plats \u00e5t HERREN, en boning \u00e5t den Starke i Jakob.\u00bb\n132:6 Ja, vi h\u00f6rde d\u00e4rom i Efrata, vi f\u00f6rnummo det i skogsbygden.\n132:7 L\u00e5tom oss g\u00e5 in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.\n132:8 St\u00e5 upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.\n132:9 Dina pr\u00e4ster vare kl\u00e4dda i r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och dina fromma juble.\n132:10 F\u00f6r din tj\u00e4nare Davids skull m\u00e5 du icke visa tillbaka din smorde.\n132:11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: \u00bbAv ditt livs frukt skall jag s\u00e4tta konungar p\u00e5 din tron.\n132:12 Om dina barn h\u00e5lla mitt f\u00f6rbund och h\u00e5lla mitt vittnesb\u00f6rd, som jag skall l\u00e4ra dem, s\u00e5 skola ock deras barn till evig tid f\u00e5 sitta p\u00e5 din tron.\n132:13 Ty HERREN har utvalt Sion, d\u00e4r vill han hava sin boning.\n132:14 Detta \u00e4r min vilostad till evig tid; h\u00e4r skall jag bo, ty till detta st\u00e4lle har jag lust.\n132:15 Dess f\u00f6rr\u00e5d skall jag rikligen v\u00e4lsigna, \u00e5t dess fattiga skall jag giva br\u00f6d till fyllest.\n132:16 Dess pr\u00e4ster skall jag kl\u00e4da i fr\u00e4lsning, och dess fromma skola jubla h\u00f6gt.\n132:17 D\u00e4r skall jag l\u00e5ta ett horn skjuta upp \u00e5t David; d\u00e4r har jag rett till en lampa \u00e5t min smorde.\n132:18 Hans fiender skall jag kl\u00e4da i skam, men p\u00e5 honom skall hans krona gl\u00e4nsa.\u00bb\n133:1 En vallfartss\u00e5ng; av David. Se huru gott och ljuvligt det \u00e4r att br\u00f6der bo endr\u00e4ktigt tillsammans.\n133:2 Det \u00e4r likt den dyrbara oljan p\u00e5 huvudet, som flyter ned i sk\u00e4gget, ned i Arons sk\u00e4gg, som flyter ned \u00f6ver linningen p\u00e5 hans kl\u00e4der.\n133:3 Det \u00e4r likt Hermons dagg, som faller ned p\u00e5 Sions-bergen. Ty d\u00e4r besk\u00e4r HERREN v\u00e4lsignelse, liv till evig tid.\n134:1 En vallfartss\u00e5ng. Upp, v\u00e4lsignen HERREN, alla I HERRENS tj\u00e4nare, I som st\u00e5n om natten i HERRENS hus.\n134:2 Lyften edra h\u00e4nder upp mot helgedomen och v\u00e4lsignen HERREN.\n134:3 HERREN v\u00e4lsigne dig fr\u00e5n Sion, han som har gjort himmel och jord.\n135:1 Halleluja! Loven HERRENS namn, loven det, i HERRENS tj\u00e4nare,\n135:2 I som st\u00e5n i HERRENS hus, i g\u00e5rdarna till v\u00e5r Guds hus.\n135:3 Loven HERREN, ty HERREN \u00e4r god, lovsjungen hans namn, ty det \u00e4r ljuvligt.\n135:4 Se, HERREN har utvalt Jakob \u00e5t sig, Israel till sin egendom.\n135:5 Ty jag vet att HERREN \u00e4r stor, att v\u00e5r Herre \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n alla gudar.\n135:6 HERREN kan g\u00f6ra allt vad han vill, i himmelen och p\u00e5 jorden, i haven och i alla djup;\n135:7 han som l\u00e5ter regnskyar stiga upp fr\u00e5n jordens \u00e4nda, han som l\u00e5ter ljungeldar komma med regn och f\u00f6r vinden ut ur dess f\u00f6rvaringsrum;\n135:8 han som slog de f\u00f6rstf\u00f6dda i Egypten, b\u00e5de m\u00e4nniskor och boskap;\n135:9 han som s\u00e4nde tecken och under \u00f6ver dig, Egypten, \u00f6ver Farao och alla hans tj\u00e4nare;\n135:10 han som slog stora folk och dr\u00e4pte m\u00e4ktiga konungar:\n135:11 Sihon, amor\u00e9ernas konung, och Og, konungen i Basan, med alla Kanaans riken,\n135:12 och gav deras land till arvedel, till arvedel \u00e5t sitt folk Israel.\n135:13 HERRE, ditt namn varar evinnerligen, HERRE, din \u00e5minnelse fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n135:14 Ty HERREN skaffar r\u00e4tt \u00e5t sitt folk, och \u00f6ver sina tj\u00e4nare f\u00f6rbarmar han sig.\n135:15 Hedningarnas avgudar \u00e4ro silver och guld, verk av m\u00e4nniskoh\u00e4nder.\n135:16 De hava mun och tala icke, de hava \u00f6gon och se icke,\n135:17 de hava \u00f6ron och lyssna icke till, och ingen ande \u00e4r i deras mun.\n135:18 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 dem.\n135:19 I av Israels hus, loven HERREN; I av Arons hus, loven HERREN;\n135:20 I av Levis hus, loven HERREN; I som frukten HERREN, loven HERREN.\n135:21 Lovad vare HERREN fr\u00e5n Sion, han som bor i Jerusalem! Halleluja!\n136:1 Tacken HERREN, ty han \u00e4r god, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n136:2 Tacken gudarnas Gud, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n136:3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:4 honom som allena g\u00f6r stora under, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:5 honom som har gjort himmelen med f\u00f6rst\u00e5nd, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:6 honom som har utbrett jorden \u00f6ver vattnen, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen:\n136:8 solen till att r\u00e5da \u00f6ver dagen, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:9 m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna till att r\u00e5da \u00f6ver natten, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:10 honom som slog Egypten i dess f\u00f6rstf\u00f6dda, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:11 och som f\u00f6rde Israel ut d\u00e4rifr\u00e5n, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:12 med stark hand och utr\u00e4ckt arm, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:13 honom som delade R\u00f6da havet itu, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:14 och l\u00e4t Israel g\u00e5 mitt d\u00e4rigenom, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:15 och kringstr\u00f6dde Farao och hans h\u00e4r i R\u00f6da havet, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:16 honom som f\u00f6rde sitt folk genom \u00f6knen, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:17 honom som slog stora konungar, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:18 och dr\u00e4pte v\u00e4ldiga konungar, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen:\n136:19 Sihon, amor\u00e9ernas konung, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:20 och Og, konungen i Basan, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:21 och som gav deras land till arvedel, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:22 till arvedel \u00e5t sin tj\u00e4nare Israel, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:23 honom som t\u00e4nkte p\u00e5 oss i v\u00e5r f\u00f6rnedring, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen,\n136:24 och som ryckte oss ur v\u00e5ra ov\u00e4nners v\u00e5ld, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen;\n136:25 honom som giver mat \u00e5t allt levande, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n136:26 Tacken himmelens Gud, ty hans n\u00e5d varar evinnerligen.\n137:1 Vid Babels floder, d\u00e4r sutto vi och gr\u00e4to, n\u00e4r vi t\u00e4nkte p\u00e5 Sion.\n137:2 I piltr\u00e4den som d\u00e4r voro h\u00e4ngde vi upp v\u00e5ra harpor.\n137:3 Ty de som h\u00f6llo oss f\u00e5ngna b\u00e5do oss d\u00e4r att sjunga, och v\u00e5ra pl\u00e5gare b\u00e5do oss vara glada: \u00bbSjungen f\u00f6r oss en av Sions s\u00e5nger.\u00bb\n137:4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS s\u00e5ng i fr\u00e4mmande land?\n137:5 Nej, om jag f\u00f6rg\u00e4ter dig, Jerusalem, s\u00e5 f\u00f6rg\u00e4te min h\u00f6gra hand sin tj\u00e4nst.\n137:6 Min tunga l\u00e5de vid min gom, om jag upph\u00f6r att t\u00e4nka p\u00e5 dig, om jag icke l\u00e5ter Jerusalem vara min allra h\u00f6gsta gl\u00e4dje.\n137:7 T\u00e4nk, HERRE, p\u00e5 Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: \u00bbRiven ned, riven ned det \u00e4nda till grunden.\u00bb\n137:8 Dotter Babel, du \u00f6del\u00e4ggelsens stad, s\u00e4ll \u00e4r den som f\u00e5r vederg\u00e4lla dig allt vad du har gjort oss.\n137:9 S\u00e4ll \u00e4r den som f\u00e5r gripa dina sp\u00e4da barn och krossa dem mot klippan.\n138:1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hj\u00e4rta; inf\u00f6r gudarna vill jag lovsjunga dig.\n138:2 Jag vill tillbedja, v\u00e4nd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn f\u00f6r din n\u00e5d och sanning, ty du har gjort ditt l\u00f6ftesord stort ut\u00f6ver allt vad ditt namn hade sagt.\n138:3 N\u00e4r jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min sj\u00e4l fick kraft.\n138:4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, n\u00e4r de f\u00e5 h\u00f6ra din muns tal.\n138:5 De skola sjunga om HERRENS v\u00e4gar, ty HERRENS \u00e4ra \u00e4r stor.\n138:6 Ja, HERREN \u00e4r h\u00f6g, men han ser till det l\u00e5ga, och han k\u00e4nner den h\u00f6gmodige fj\u00e4rran ifr\u00e5n.\n138:7 Om ock min v\u00e4g g\u00e5r genom n\u00f6d, s\u00e5 beh\u00e5ller du mig vid liv; du r\u00e4cker ut din hand till v\u00e4rn mot mina fienders vrede, och din h\u00f6gra hand fr\u00e4lsar mig.\n138:8 HERREN skall fullborda sitt verk f\u00f6r mig. HERRE, din n\u00e5d varar evinnerligen; \u00f6vergiv icke dina h\u00e4nders verk.\n139:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och k\u00e4nner mig.\n139:2 Evad jag sitter eller uppst\u00e5r, vet du det; du f\u00f6rst\u00e5r mina tankar fj\u00e4rran ifr\u00e5n.\n139:3 Evad jag g\u00e5r eller ligger, utforskar du det, och med alla mina v\u00e4gar \u00e4r du f\u00f6rtrogen.\n139:4 Ty f\u00f6rr\u00e4n ett ord \u00e4r p\u00e5 min tunga, se, s\u00e5 k\u00e4nner du, HERRE, det till fullo.\n139:5 Du omsluter mig p\u00e5 alla sidor och h\u00e5ller mig i din hand.\n139:6 En s\u00e5dan kunskap \u00e4r mig alltf\u00f6r underbar; den \u00e4r mig f\u00f6r h\u00f6g, jag kan icke begripa den.\n139:7 Vart skall jag g\u00e5 f\u00f6r din Ande, och vart skall jag fly f\u00f6r ditt ansikte?\n139:8 Fore jag upp till himmelen, s\u00e5 \u00e4r du d\u00e4r, och b\u00e4ddade jag \u00e5t mig i d\u00f6dsriket, se, s\u00e5 \u00e4r du ock d\u00e4r.\n139:9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,\n139:10 s\u00e5 skulle ocks\u00e5 d\u00e4r din hand leda mig och din h\u00f6gra hand fatta mig.\n139:11 Och om jag sade: \u00bbM\u00f6rker m\u00e5 bet\u00e4cka mig och ljuset bliva natt omkring mig\u00bb,\n139:12 s\u00e5 skulle sj\u00e4lva m\u00f6rkret icke vara m\u00f6rkt f\u00f6r dig, natten skulle lysa s\u00e5som dagen: ja, m\u00f6rkret skulle vara s\u00e5som ljuset.\n139:13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanv\u00e4vde mig i min moders liv.\n139:14 Jag tackar dig f\u00f6r att jag \u00e4r danad s\u00e5 \u00f6verm\u00e5ttan underbart; ja, underbara \u00e4ro dina verk, min sj\u00e4l vet det v\u00e4l.\n139:15 Benen i min kropp voro icke f\u00f6rborgade f\u00f6r dig, n\u00e4r jag bereddes i det f\u00f6rdolda, n\u00e4r jag bildades i jordens djup.\n139:16 Dina \u00f6gon s\u00e5go mig, n\u00e4r jag \u00e4nnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro best\u00e4mda, f\u00f6rr\u00e4n n\u00e5gon av dem hade kommit.\n139:17 Huru outgrundliga \u00e4ro icke f\u00f6r mig dina tankar, o Gud, huru stor \u00e4r icke deras m\u00e5ngfald!\n139:18 Skulle jag r\u00e4kna dem, s\u00e5 vore de flera \u00e4n sanden; n\u00e4r jag uppvaknade, vore jag \u00e4nnu hos dig.\n139:19 Gud, o att du ville dr\u00e4pa de ogudaktiga! Ja, m\u00e5tte de blodgiriga vika bort ifr\u00e5n mig,\n139:20 de som tala om dig med r\u00e4nker i sinnet, de som hava bragt dina st\u00e4der i f\u00f6rd\u00e4rv!\n139:21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke k\u00e4nna leda vid dem som st\u00e5 dig emot?\n139:22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.\n139:23 Utrannsaka mig, Gud, och k\u00e4nn mitt hj\u00e4rta; pr\u00f6va mig och k\u00e4nn mina tankar,\n139:24 och se till, om jag \u00e4r stadd p\u00e5 en olycksv\u00e4g, och led mig p\u00e5 den eviga v\u00e4gen.\n140:1 F\u00f6r s\u00e5ngm\u00e4staren; en psalm av David.\n140:2 R\u00e4dda mig, HERRE, fr\u00e5n onda m\u00e4nniskor, bevara mig fr\u00e5n v\u00e5ldets m\u00e4n,\n140:3 f\u00f6r dem som utt\u00e4nka ont i sina hj\u00e4rtan och dagligen rota sig samman till strid.\n140:4 De v\u00e4ssa sina tungor likasom ormar, huggormsgift \u00e4r inom deras l\u00e4ppar. Sela.\n140:5 Bevara mig, HERRE, f\u00f6r de ogudaktigas h\u00e4nder, beskydda mig f\u00f6r v\u00e5ldets m\u00e4n, som utt\u00e4nka planer f\u00f6r att bringa mig p\u00e5 fall.\n140:6 Stolta m\u00e4nniskor l\u00e4gga ut f\u00f6r mig snaror och garn; de breda ut n\u00e4t invid v\u00e4gens rand, giller s\u00e4tta de f\u00f6r mig. Sela.\n140:7 Jag s\u00e4ger till HERREN: \u00bbDu \u00e4r min Gud.\u00bb Lyssna, o HERRE, till mina b\u00f6ners ljud.\n140:8 HERRE, Herre, du min starka hj\u00e4lp, du besk\u00e4rmar mitt huvud, p\u00e5 stridens dag.\n140:9 Tillst\u00e4d icke, HERRE; vad de ogudaktiga beg\u00e4ra; l\u00e5t deras anslag ej lyckas, de skulle eljest f\u00f6rh\u00e4va sig. Sela.\n140:10 \u00d6ver de m\u00e4ns huvuden, som omringa mig, m\u00e5 den olycka komma, som deras l\u00e4ppar bereda.\n140:11 Eldsgl\u00f6d m\u00e5 regna \u00f6ver dem; m\u00e5 de kastas i eld, i djup som de ej komma upp ur.\n140:12 En f\u00f6rtalets man skall ej best\u00e5 i landet; en ond v\u00e5ldsman skall jagas, med slag p\u00e5 slag.\n140:13 Jag vet att HERREN skall utf\u00f6ra den betrycktes sak och skaffa de fattiga r\u00e4tt.\n140:14 Ja, de r\u00e4ttf\u00e4rdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inf\u00f6r ditt ansikte.\n141:1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min r\u00f6st, d\u00e5 jag nu ropar till dig.\n141:2 Min b\u00f6n g\u00e4lle inf\u00f6r dig s\u00e5som ett r\u00f6koffer, mina h\u00e4nders upplyftande s\u00e5som ett aftonoffer.\n141:3 S\u00e4tt, o HERRE, en vakt f\u00f6r min mun, bevaka mina l\u00e4ppars d\u00f6rr.\n141:4 L\u00e5t icke mitt hj\u00e4rta vika av till n\u00e5got ont, till att \u00f6va ogudaktighetens g\u00e4rningar tillsammans med m\u00e4n som g\u00f6ra vad or\u00e4tt \u00e4r; av deras l\u00e4ckerheter vill jag icke \u00e4ta.\n141:5 M\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdige sl\u00e5 mig i k\u00e4rlek och straffa mig; det \u00e4r s\u00e5som olja p\u00e5 huvudet, och mitt huvud skall icke f\u00f6rsm\u00e5 det. Ty \u00e4nnu en tid, s\u00e5 skall min b\u00f6n uppfyllas, genom att det g\u00e5r dem illa;\n141:6 deras ledare skola st\u00f6rtas ned utf\u00f6r klippan, och man skall d\u00e5 h\u00f6ra att mina ord \u00e4ro ljuvliga.\n141:7 S\u00e5som n\u00e4r man har pl\u00f6jt och ristat upp jorden, s\u00e5 ligga v\u00e5ra ben kringstr\u00f6dda vid d\u00f6dsrikets rand.\n141:8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina \u00f6gon; till dig tager jag min tillflykt, f\u00f6rkasta icke min sj\u00e4l.\n141:9 Bevara mig f\u00f6r de snaror som de l\u00e4gga ut p\u00e5 min v\u00e4g och f\u00f6r og\u00e4rningsm\u00e4nnens giller.\n141:10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag g\u00e5r oskadd f\u00f6rbi.\n142:1 En s\u00e5ng av David; en b\u00f6n, n\u00e4r han var i grottan.\n142:2 Jag h\u00f6jer min r\u00f6st och ropar till HERREN, jag h\u00f6jer min r\u00f6st och beder till HERREN.\n142:3 Jag utgjuter inf\u00f6r honom mitt bekymmer, min n\u00f6d kung\u00f6r jag f\u00f6r honom.\n142:4 N\u00e4r min ande f\u00f6rsm\u00e4ktar i mig, \u00e4r du den som k\u00e4nner min stig. P\u00e5 den v\u00e4g d\u00e4r jag skall g\u00e5 hava de lagt ut snaror f\u00f6r mig.\n142:5 Sk\u00e5da p\u00e5 min h\u00f6gra sida och se: d\u00e4r finnes ingen som k\u00e4nnes vid mig. Ingen tillflykt \u00e5terst\u00e5r f\u00f6r mig, ingen finnes, som fr\u00e5gar efter min sj\u00e4l.\n142:6 Jag ropar till dig, o HERRE, jag s\u00e4ger: \u00bbDu \u00e4r min tillflykt, min del i de levandes land.\u00bb\n142:7 Akta p\u00e5 mitt rop, ty jag \u00e4r i stort el\u00e4nde; r\u00e4dda mig fr\u00e5n mina f\u00f6rf\u00f6ljare, ty de \u00e4ro mig \u00f6verm\u00e4ktiga.\n142:8 F\u00f6r min sj\u00e4l ut ur f\u00e4ngelset, s\u00e5 att jag f\u00e5r prisa ditt namn. Omkring mig skola de r\u00e4ttf\u00e4rdiga f\u00f6rsamlas, n\u00e4r du g\u00f6r v\u00e4l mot mig.\n143:1 En psalm av David. HERRE, h\u00f6r min b\u00f6n, lyssna till min \u00e5kallan, svara mig i din r\u00e4ttf\u00e4rdighet, f\u00f6r din trofasthets skull.\n143:2 Och g\u00e5 icke till doms med din tj\u00e4nare, ty inf\u00f6r dig \u00e4r ingen levande r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n143:3 Se, fienden f\u00f6rf\u00f6ljer min sj\u00e4l, han trampar mitt liv till jorden; han l\u00e4gger mig i m\u00f6rker s\u00e5som de l\u00e4ngesedan d\u00f6da.\n143:4 Och min ande f\u00f6rsm\u00e4ktar i mig, mitt hj\u00e4rta \u00e4r stelnat i mitt br\u00f6st.\n143:5 Jag t\u00e4nker p\u00e5 forna dagar, jag begrundar alla dina g\u00e4rningar, dina h\u00e4nders verk eftersinnar jag.\n143:6 Jag utr\u00e4cker mina h\u00e4nder till dig; s\u00e5som ett t\u00f6rstigt land l\u00e4ngtar min sj\u00e4l efter dig. Sela.\n143:7 HERRE, skynda att svara mig, ty min ande f\u00f6rg\u00e5s; d\u00f6lj icke ditt ansikte f\u00f6r mig, m\u00e5 jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven.\n143:8 L\u00e5t mig bittida f\u00f6rnimma din n\u00e5d, ty jag f\u00f6rtr\u00f6star p\u00e5 dig. Kung\u00f6r mig den v\u00e4g som jag b\u00f6r vandra, ty till dig upplyfter jag min sj\u00e4l.\n143:9 R\u00e4dda mig fr\u00e5n mina fiender, HERRE; hos dig s\u00f6ker jag skygd.\n143:10 L\u00e4r mig att g\u00f6ra din vilja, ty du \u00e4r min Gud; din gode Ande lede mig p\u00e5 j\u00e4mn mark.\n143:11 HERRE, beh\u00e5ll mig vid liv f\u00f6r ditt namns skull; tag min sj\u00e4l ut ur n\u00f6den f\u00f6r din r\u00e4ttf\u00e4rdighets skull.\n143:12 Utrota mina fiender f\u00f6r din n\u00e5ds skull, och f\u00f6rg\u00f6r alla dem som tr\u00e4nga min sj\u00e4l; ty jag \u00e4r din tj\u00e4nare.\n144:1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som l\u00e4rde mina armar att kriga, mina h\u00e4nder att strida;\n144:2 min n\u00e5ds Gud och min borg, mitt v\u00e4rn och min r\u00e4ddare, min sk\u00f6ld och min tillflykt, han som l\u00e4gger mitt folk under mig.\n144:3 HERRE, vad \u00e4r en m\u00e4nniska, att du vill veta av henne, en m\u00e4nniskoson, att du t\u00e4nker p\u00e5 honom?\n144:4 En m\u00e4nniska \u00e4r lik en fl\u00e4kt, hennes dagar s\u00e5som en f\u00f6rsvinnande skugga.\n144:5 HERRE, s\u00e4nk din himmel och far ned, r\u00f6r vid bergen, s\u00e5 att de ryka.\n144:6 L\u00e5t ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och f\u00f6rvirra dem.\n144:7 R\u00e4ck ut dina h\u00e4nder fr\u00e5n h\u00f6jden, fr\u00e4ls mig och r\u00e4dda mig ur de stora vattnen, ur fr\u00e4mlingarnas hand,\n144:8 vilkas mun talar l\u00f6gn och vilkas h\u00f6gra hand \u00e4r en falskhetens hand.\n144:9 Gud, en ny s\u00e5ng vill jag sjunga till din \u00e4ra, till tiostr\u00e4ngad psaltare vill jag lovsjunga dig,\n144:10 dig som giver seger \u00e5t konungarna, dig som fr\u00e4lste din tj\u00e4nare David fr\u00e5n det onda sv\u00e4rdet.\n144:11 Fr\u00e4ls mig och r\u00e4dda mig ur fr\u00e4mlingarnas hand, vilkas mun talar l\u00f6gn, och vilkas h\u00f6gra hand \u00e4r en falskhetens hand.\n144:12 N\u00e4r v\u00e5ra s\u00f6ner st\u00e5 i sin ungdom s\u00e5som h\u00f6gv\u00e4xta plantor, v\u00e5ra d\u00f6ttrar lika h\u00f6rnstoder, huggna s\u00e5som f\u00f6r palatser;\n144:13 n\u00e4r v\u00e5ra visthus \u00e4ro fulla och sk\u00e4nka f\u00f6rr\u00e5d p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5d; n\u00e4r v\u00e5ra f\u00e5r \u00f6ka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt p\u00e5 v\u00e5ra utmarker;\n144:14 n\u00e4r v\u00e5ra oxar g\u00e5 rikt lastade; n\u00e4r ingen r\u00e4mna har brutits i muren och ingen n\u00f6dgas draga ut s\u00e5som f\u00e5nge, n\u00e4r intet klagorop h\u00f6res p\u00e5 v\u00e5ra gator --\n144:15 saligt \u00e4r det folk som det s\u00e5 g\u00e5r; ja, saligt \u00e4r det folk vars Gud HERREN \u00e4r.\n145:1 En lovs\u00e5ng av David. Jag vill upph\u00f6ja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och evinnerligen.\n145:2 Jag vill dagligen lova dig och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.\n145:3 Stor \u00e4r HERREN och h\u00f6gtlovad, ja, hans storhet \u00e4r outrannsaklig.\n145:4 Det ena sl\u00e4ktet prisar f\u00f6r det andra dina verk, de f\u00f6rkunna dina v\u00e4ldiga g\u00e4rningar.\n145:5 Ditt majest\u00e4ts h\u00e4rlighet och \u00e4ra vill jag begrunda och dina underfulla verk.\n145:6 Man skall tala om dina fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningars makt; dina storverk skall jag f\u00f6rt\u00e4lja.\n145:7 Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla \u00f6ver din r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n145:8 N\u00e5dig och barmh\u00e4rtig \u00e4r HERREN, l\u00e5ngmodig och stor i mildhet.\n145:9 HERREN \u00e4r god mot alla och f\u00f6rbarmar sig \u00f6ver alla sina verk.\n145:10 Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig, och dina fromma skola lova dig.\n145:11 De skola tala om ditt rikes \u00e4ra, och din makt skola de f\u00f6rkunna.\n145:12 S\u00e5 skola de kung\u00f6ra f\u00f6r m\u00e4nniskors barn dina v\u00e4ldiga g\u00e4rningar och ditt rikes \u00e4ra och h\u00e4rlighet.\n145:13 Ditt rike \u00e4r ett rike f\u00f6r alla evigheter, och ditt herrad\u00f6me varar fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte.\n145:14 HERREN uppeh\u00e5ller alla dem som \u00e4ro p\u00e5 v\u00e4g att falla, och han uppr\u00e4ttar alla nedb\u00f6jda.\n145:15 Allas \u00f6gon v\u00e4nta efter dig, och du giver dem deras mat i r\u00e4tt tid.\n145:16 Du uppl\u00e5ter din hand och m\u00e4ttar allt levande med n\u00e5d.\n145:17 HERREN \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig i alla sina v\u00e4gar och n\u00e5dig i alla sina verk.\n145:18 HERREN \u00e4r n\u00e4ra alla dem som \u00e5kalla honom, alla dem som \u00e5kalla honom uppriktigt.\n145:19 Han g\u00f6r vad de gudfruktiga beg\u00e4ra och h\u00f6r deras rop och fr\u00e4lsar dem.\n145:20 HERREN bevarar alla dem som \u00e4lska honom, men alla ogudaktiga skall han f\u00f6rg\u00f6ra.\n145:21 Min mun skall uttala HERREN lov, och allt k\u00f6tt skall prisa hans heliga namn alltid och evinnerligen.\n146:1 Halleluja! Lova HERREN, min sj\u00e4l.\n146:2 Jag vill lova HERREN, s\u00e5 l\u00e4nge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, s\u00e5 l\u00e4nge jag \u00e4r till.\n146:3 F\u00f6rliten eder icke p\u00e5 furstar, icke p\u00e5 en m\u00e4nniskoson, han kan icke hj\u00e4lpa.\n146:4 Hans ande m\u00e5ste sin v\u00e4g, han v\u00e4nder tillbaka till den jord varav han \u00e4r kommen; d\u00e5 varda hans anslag om intet.\n146:5 S\u00e4ll \u00e4r den vilkens hj\u00e4lp \u00e4r Jakobs Gud, den vilkens hopp st\u00e5r till HERREN, hans Gud,\n146:6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem \u00e4r, till honom som h\u00e5ller tro evinnerligen,\n146:7 som skaffar r\u00e4tt \u00e5t de f\u00f6rtryckta, som giver br\u00f6d \u00e5t de hungrande. HERREN l\u00f6ser de f\u00e5ngna,\n146:8 HERREN \u00f6ppnar de blindas \u00f6gon, HERREN uppr\u00e4ttar de nedb\u00f6jda, HERREN \u00e4lskar de r\u00e4ttf\u00e4rdiga,\n146:9 HERREN bevarar fr\u00e4mlingar, faderl\u00f6sa och \u00e4nkor uppeh\u00e5ller han; men de ogudaktigas v\u00e4g v\u00e4nder han i villa.\n146:10 HERREN \u00e4r konung evinnerligen, din Gud, Sion, fr\u00e5n sl\u00e4kte till sl\u00e4kte. Halleluja!\n147:1 Halleluja! Ja, det \u00e4r gott att lovsjunga v\u00e5r Gud, ja, det \u00e4r ljuvligt; lovs\u00e5ng h\u00f6ves oss.\n147:2 HERREN \u00e4r den som bygger upp Jerusalem, Israels f\u00f6rdrivna samlar han tillhopa.\n147:3 Han helar dem som hava f\u00f6rkrossade hj\u00e4rtan, och deras s\u00e5r f\u00f6rbinder han.\n147:4 Han best\u00e4mmer stj\u00e4rnornas m\u00e4ngd, han n\u00e4mner dem alla vid namn.\n147:5 V\u00e5r Herre \u00e4r stor och v\u00e4ldig i kraft, hans f\u00f6rst\u00e5nd har ingen gr\u00e4ns.\n147:6 HERREN uppeh\u00e5ller de \u00f6dmjuka, men de ogudaktiga sl\u00e5r han till jorden.\n147:7 H\u00f6jen s\u00e5ng till HERREN med tacks\u00e4gelse, lovsjungen v\u00e5r Gud till harpa,\n147:8 honom som bet\u00e4cker himmelen med moln, honom som bereder regn \u00e5t jorden, honom som l\u00e5ter gr\u00e4s skjuta upp p\u00e5 bergen,\n147:9 honom som giver f\u00f6da \u00e5t djuren, \u00e5t korpens ungar som ropa.\n147:10 Han har icke sin lust i h\u00e4stens styrka, hans behag st\u00e5r ej till mannens snabbhet.\n147:11 HERRENS behag st\u00e5r till dem som frukta honom, till dem som hoppas p\u00e5 hans n\u00e5d.\n147:12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.\n147:13 Ty han har gjort bommarna f\u00f6r dina portar fasta; han har v\u00e4lsignat dina barn i dig.\n147:14 Han skaffar dina gr\u00e4nser frid, han m\u00e4ttar dig med b\u00e4sta vete.\n147:15 Han l\u00e5ter sitt tal g\u00e5 ut till jorden, hans ord l\u00f6per \u00e5stad med hast.\n147:16 Han l\u00e5ter sn\u00f6 falla s\u00e5som ull, rimfrost str\u00f6r han ut s\u00e5som aska.\n147:17 Han kastar sitt hagel s\u00e5som smulor; vem kan best\u00e5 f\u00f6r hans frost?\n147:18 \u00c5ter s\u00e4nder han sitt ord, d\u00e5 sm\u00e4lter det frusna; sin vind l\u00e5ter han bl\u00e5sa, d\u00e5 str\u00f6mmar vatten.\n147:19 Han har f\u00f6rkunnat f\u00f6r Jakob sitt ord, f\u00f6r Israel sina stadgar och r\u00e4tter.\n147:20 S\u00e5 har han icke gjort f\u00f6r n\u00e5got hednafolk; och hans r\u00e4tter, dem k\u00e4nna de icke. Halleluja!\n148:1 Halleluja! Loven HERREN fr\u00e5n himmelen, loven honom i h\u00f6jden.\n148:2 Loven honom, alla hans \u00e4nglar, loven honom, all hans h\u00e4r.\n148:3 Loven honom, sol och m\u00e5ne, loven honom, alla lysande stj\u00e4rnor.\n148:4 Loven honom, I himlars himlar och I vatten ovan himmelen.\n148:5 Ja, de m\u00e5 lova HERRENS namn, ty han bj\u00f6d, och de blevo skapade.\n148:6 Och han gav dem deras plats f\u00f6r alltid och f\u00f6r evigt; han gav dem en lag, och ingen \u00f6vertr\u00e4der den.\n148:7 Loven HERREN fr\u00e5n jorden, I havsdjur och alla djup,\n148:8 eld och hagel, sn\u00f6 och t\u00f6cken, du stormande vind, som utr\u00e4ttar hans befallning,\n148:9 I berg och alla h\u00f6jder, I frukttr\u00e4d och alla cedrar,\n148:10 I vilda djur och all boskap, I kr\u00e4ldjur och bevingade f\u00e5glar,\n148:11 I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare p\u00e5 jorden,\n148:12 I ynglingar, s\u00e5 ock I jungfrur, I gamle med de unga.\n148:13 Ja, de m\u00e5 lova HERRENS namn, ty hans namn allena \u00e4r h\u00f6gt, hans majest\u00e4t n\u00e5r \u00f6ver jorden och himmelen.\n148:14 Och han har upph\u00f6jt ett horn \u00e5t sitt folk -- ett \u00e4mne till lovs\u00e5ng f\u00f6r alla hans fromma, f\u00f6r Israels barn, det folk som st\u00e5r honom n\u00e4ra. Halleluja!\n149:1 Halleluja! Sjungen till HERRENS \u00e4ra en ny s\u00e5ng, hans lov i de frommas f\u00f6rsamling.\n149:2 Israel gl\u00e4dje sig \u00f6ver sin skapare, Sions barn fr\u00f6jde sig \u00f6ver sin konung.\n149:3 M\u00e5 de lova hans namn under dans, till puka och harpa m\u00e5 de lovsjunga honom.\n149:4 Ty HERREN har behag till sitt folk, han smyckar de \u00f6dmjuka med fr\u00e4lsning.\n149:5 De fromma fr\u00f6jde sig och give honom \u00e4ra, de juble p\u00e5 sina l\u00e4ger.\n149:6 Guds lov skall vara i deras mun och ett tveeggat sv\u00e4rd i deras hand,\n149:7 f\u00f6r att utkr\u00e4va h\u00e4mnd p\u00e5 hedningarna och hems\u00f6ka folken med tuktan,\n149:8 f\u00f6r att binda deras konungar med kedjor och deras \u00e4dlingar med j\u00e4rnbojor,\n149:9 f\u00f6r att utf\u00f6ra p\u00e5 dem den dom som \u00e4r skriven. En h\u00e4rlighet bliver det f\u00f6r alla hans fromma. Halleluja!\n150:1 Halleluja! Loven Gud i hans helgedom, loven honom i hans makts f\u00e4ste.\n150:2 Loven honom f\u00f6r hans v\u00e4ldiga g\u00e4rningar, loven honom efter hans stora h\u00e4rlighet\n150:3 Loven honom med basunklang, loven honom med psaltare och harpa.\n150:4 Loven honom med puka och dans, loven honom med str\u00e4ngaspel och pipa.\n150:5 Loven honom med ljudande cymbaler, loven honom med klingande cymbaler.\n150:6 Allt vad anda har love HERREN. Halleluja!","title":"Swedish Bible: Psalms","type":"page"}