{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/rev.htm","path":"bib/wb/swe/rev.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/rev.htm","text":"1:1 Detta \u00e4r en uppenbarelse fr\u00e5n Jesus Kristus, en som Gud gav honom f\u00f6r att visa sina tj\u00e4nare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin \u00e4ngel gav han det till k\u00e4nna f\u00f6r sin tj\u00e4nare Johannes,\n1:2 som h\u00e4r vittnar och framb\u00e4r Guds ord och Jesu Kristi vittnesb\u00f6rd, allt vad han sj\u00e4lv har sett.\n1:3 Salig \u00e4r den som f\u00e5r uppl\u00e4sa denna profetias ord, och saliga \u00e4ro de som f\u00e5 h\u00f6ra dem och som taga vara p\u00e5, vad d\u00e4ri \u00e4r skrivet; ty tiden \u00e4r n\u00e4ra.\n1:4 Johannes h\u00e4lsar de sju f\u00f6rsamlingarna i provinsen Asien. N\u00e5d vare med eder och frid fr\u00e5n honom som \u00e4r, och som var, och som skall komma, s\u00e5 ock fr\u00e5n de sju andar, som st\u00e5 inf\u00f6r hans tron,\n1:5 och fr\u00e5n Jesus Kristus, det trov\u00e4rdiga vittnet, den f\u00f6rstf\u00f6dde bland de d\u00f6da, den som \u00e4r h\u00e4rskaren \u00f6ver konungarna p\u00e5 jorden. Honom som \u00e4lskar oss, och som har l\u00f6st oss fr\u00e5n v\u00e5ra synder med sitt blod\n1:6 och gjort oss till ett konungad\u00f6me, till pr\u00e4ster \u00e5t sin Gud och Fader, honom tillh\u00f6r \u00e4ran och v\u00e4ldet i evigheternas evigheter, amen.\n1:7 Se, han kommer med skyarna, och allas \u00f6gon skola se honom, ja ock deras som hava stungit honom; och alla sl\u00e4kter p\u00e5 jorden skola j\u00e4mra sig vid hans \u00e5syn. Ja, amen.\n1:8 Jag \u00e4r A och O, s\u00e4ger Herren Gud, han som \u00e4r, och som var, och som skall komma, den Allsm\u00e4ktige.\n1:9 Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedr\u00f6velsen och riket och st\u00e5ndaktigheten i Jesus, jag befann mig p\u00e5 den \u00f6 som heter Patmos, f\u00f6r Guds ords och Jesu vittnesb\u00f6rds skull.\n1:10 Jag kom i andeh\u00e4nryckning p\u00e5 Herrens dag och fick d\u00e5 bakom mig h\u00f6ra en stark r\u00f6st, lik ljudet av en basun,\n1:11 och den sade: \u00bbSkriv upp i en bok vad du f\u00e5r se, och s\u00e4nd den till de sju f\u00f6rsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.\u00bb\n1:12 Och jag v\u00e4nde mig om f\u00f6r att se vad det var f\u00f6r en r\u00f6st som talade till mig; och n\u00e4r jag v\u00e4nde mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar\n1:13 och mitt i bland ljusstakarna n\u00e5gon som liknade en m\u00e4nniskoson, kl\u00e4dd i en fotsid kl\u00e4dnad och omgjordad kring br\u00f6stet med ett gyllene b\u00e4lte.\n1:14 Hans huvud och h\u00e5r var vitt s\u00e5som vit ull, s\u00e5som sn\u00f6, och hans \u00f6gon voro s\u00e5som eldsl\u00e5gor.\n1:15 Hans f\u00f6tter liknade gl\u00e4nsande malm, n\u00e4r den har blivit gl\u00f6dgad i en ugn. Och hans r\u00f6st var s\u00e5som bruset av stora vatten.\n1:16 I sin h\u00f6gra hand hade han sju stj\u00e4rnor, och fr\u00e5n hans mun utgick ett skarpt tveeggat sv\u00e4rd, och hans ansikte var s\u00e5som solen, n\u00e4r den skiner i sin fulla kraft.\n1:17 N\u00e4r jag s\u00e5g honom, f\u00f6ll jag ned f\u00f6r hans f\u00f6tter, s\u00e5som hade jag varit d\u00f6d. Men han lade sin h\u00f6gra hand p\u00e5 mig och sade: \u00bbFrukta icke. Jag \u00e4r den f\u00f6rste och den siste\n1:18 och den levande; jag var d\u00f6d, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till d\u00f6den och d\u00f6dsriket.\n1:19 S\u00e5 skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp b\u00e5de vad som nu \u00e4r, och vad som h\u00e4refter skall ske.\n1:20 Vad ang\u00e5r hemligheten med de sju stj\u00e4rnorna, som du har sett i min h\u00f6gra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s\u00e5 m\u00e5 du veta att de sju stj\u00e4rnorna \u00e4ro de sju f\u00f6rsamlingarnas \u00e4nglar, och att de sju ljusstakarna \u00e4ro de sju f\u00f6rsamlingarna.\u00bb\n2:1 Skriv till Efesus' f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger han som h\u00e5ller de sju stj\u00e4rnorna i sin h\u00f6gra hand, han som g\u00e5r omkring bland de sju gyllene ljusstakarna:\n2:2 Jag k\u00e4nner dina g\u00e4rningar och ditt arbete och din st\u00e5ndaktighet, och jag vet att du icke kan lida onda m\u00e4nniskor; du har pr\u00f6vat dem som s\u00e4ga sig vara apostlar, men icke \u00e4ro det, och har funnit dem vara l\u00f6gnare.\n2:3 Och du \u00e4r st\u00e5ndaktig och har burit mycket f\u00f6r mitt namns skull och har icke f\u00f6rtr\u00f6ttats.\n2:4 Men jag har det emot dig, att du har \u00f6vergivit din f\u00f6rsta k\u00e4rlek.\n2:5 Bet\u00e4nk d\u00e5 varifr\u00e5n du har fallit, och b\u00e4ttra dig, och g\u00f6r \u00e5ter s\u00e5dana g\u00e4rningar som du gjorde under din f\u00f6rsta tid. Varom icke, s\u00e5 skall jag komma \u00f6ver dig och skall flytta din ljusstake fr\u00e5n dess plats, s\u00e5framt du icke g\u00f6r b\u00e4ttring.\n2:6 Men den ber\u00f6mmelsen har du, att du hatar nikolaiternas g\u00e4rningar, som ocks\u00e5 jag hatar. --\n2:7 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna. Den som vinner seger, \u00e5t honom skall jag giva att \u00e4ta av livets tr\u00e4d, som st\u00e5r i Guds paradis.\u00bb\n2:8 Och skriv till Smyrnas f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger den f\u00f6rste och den siste, han som var d\u00f6d och \u00e5ter har blivit levande:\n2:9 Jag k\u00e4nner din bedr\u00f6velse och din fattigdom -- dock, du \u00e4r rik! -- och jag vet vilken f\u00f6rsm\u00e4delse du utst\u00e5r av dem som s\u00e4ga sig vara judar, men icke \u00e4ro detta, utan \u00e4ro en Satans synagoga.\n2:10 Frukta icke f\u00f6r det som du skall f\u00e5 lida. Se, dj\u00e4vulen skall kasta somliga av eder i f\u00e4ngelse, f\u00f6r att I skolen s\u00e4ttas p\u00e5 prov; och I skolen f\u00e5 utst\u00e5 bedr\u00f6velse i tio dagar. Var trogen intill d\u00f6den, s\u00e5 skall jag giva dig livets krona,\n2:11 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna. Den som vinner seger, han skall f\u00f6rvisso icke lida n\u00e5gon skada av den andra d\u00f6den.\u00bb\n2:12 Och skriv till Pergamus' f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger han som har det skarpa tveeggade sv\u00e4rdet:\n2:13 Jag vet var du bor: d\u00e4r varest Satan har sin tron. Och dock h\u00e5ller du fast vid mitt namn; och tron p\u00e5 mig f\u00f6rnekade du icke ens p\u00e5 den tid d\u00e5 Antipas, mitt vittne, min trogne tj\u00e4nare, blev dr\u00e4pt hos eder -- d\u00e4r varest Satan bor.\n2:14 Men jag har n\u00e5got litet emot dig: du har hos dig n\u00e5gra som h\u00e5lla fast vid Balaams l\u00e4ra, hans som l\u00e4rde Balak huru han skulle l\u00e4gga en st\u00f6testen f\u00f6r Israels barn, s\u00e5 att de skulle \u00e4ta k\u00f6tt fr\u00e5n avgudaoffer och bedriva otukt.\n2:15 S\u00e5 har ocks\u00e5 du n\u00e5gra som p\u00e5 lika s\u00e4tt h\u00e5lla sig till nikolaiternas l\u00e4ra.\n2:16 G\u00f6r d\u00e5 b\u00e4ttring; varom icke, s\u00e5 skall jag snart komma \u00f6ver dig och skall strida mot dem med min muns sv\u00e4rd.\n2:17 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna. Den som vinner seger, \u00e5t honom skall jag giva av det f\u00f6rdolda mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn skrivet p\u00e5 den stenen, ett namn som ingen k\u00e4nner, utom den som f\u00e5r det.\u00bb\n2:18 Och skriv till Tyatiras f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger Guds Son, han som har \u00f6gon s\u00e5som eldsl\u00e5gor, han vilkens f\u00f6tter likna gl\u00e4nsande malm:\n2:19 Jag k\u00e4nner dina g\u00e4rningar och din k\u00e4rlek och din tro, och jag vet huru du har tj\u00e4nat och varit st\u00e5ndaktig, och huru dina sista g\u00e4rningar \u00e4ro flera \u00e4n dina f\u00f6rsta.\n2:20 Men jag har det emot dig att du \u00e4r s\u00e5 efterl\u00e5ten mot kvinnan Jesabel -- hon som s\u00e4ger sig vara en profetissa och upptr\u00e4der s\u00e5som l\u00e4rare och f\u00f6rleder mina tj\u00e4nare till att bedriva otukt och till att \u00e4ta k\u00f6tt fr\u00e5n avgudaoffer.\n2:21 Jag har givit henne tid till b\u00e4ttring, men hon vill icke g\u00f6ra b\u00e4ttring och upph\u00f6ra med sin otukt.\n2:22 Se, jag vill l\u00e4gga henne ned p\u00e5 sjuks\u00e4ngen; och \u00f6ver dem som med henne beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott vill jag s\u00e4nda stor vederm\u00f6da, s\u00e5framt de icke b\u00e4ttra sig och upph\u00f6ra med att g\u00f6ra hennes g\u00e4rningar.\n2:23 Och hennes barn skall jag dr\u00e4pa. Och alla f\u00f6rsamlingarna skola f\u00f6rnimma, att jag \u00e4r den som rannsakar njurar och hj\u00e4rtan; och jag skall giva var och en av eder efter hans g\u00e4rningar.\n2:24 Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna l\u00e4ra, d\u00e5 I ju icke \u00bbhaven l\u00e4rt k\u00e4nna djupheterna\u00bb, s\u00e5som de s\u00e4ga -- ja, Satans djupheter! -- till eder s\u00e4ger jag: Jag l\u00e4gger icke p\u00e5 eder n\u00e5gon ny b\u00f6rda;\n2:25 h\u00e5llen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.\n2:26 Den som vinner seger och intill \u00e4nden troget g\u00f6r mina g\u00e4rningar, \u00e5t honom skall jag giva makt \u00f6ver hedningarna.\n2:27 och han skall styra dem med j\u00e4rnspira, likasom n\u00e4r man krossar lerk\u00e4rl,\n2:28 s\u00e5som ock jag har f\u00e5tt den makten av min Fader; och jag skall giva honom morgonstj\u00e4rnan.\n2:29 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna.\u00bb\n3:1 Och skriv till Sardes' f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger han som har Guds sju andar och de sju stj\u00e4rnorna: Jag k\u00e4nner dina g\u00e4rningar; du har det namnet om dig, att du lever, men du \u00e4r d\u00f6d.\n3:2 Vakna upp och h\u00e5ll dig vaken, och styrk det som \u00e4nnu \u00e4r kvar, det som har varit n\u00e4ra att d\u00f6. Ty jag har icke funnit dina g\u00e4rningar vara fullkomliga inf\u00f6r min Gud.\n3:3 T\u00e4nk nu p\u00e5 huru du undfick ordet och h\u00f6rde det, och tag vara p\u00e5 d\u00e4rp\u00e5 och g\u00f6r b\u00e4ttring. Om du icke h\u00e5ller dig vaken, s\u00e5 skall jag komma s\u00e5som en tjuv, och du skall f\u00f6rvisso icke veta vilken stund jag kommer \u00f6ver dig.\n3:4 Dock kunna hos dig i Sardes n\u00e4mnas n\u00e5gra f\u00e5 som icke hava fl\u00e4ckat sina kl\u00e4der; och dessa skola vandra med mig i vita kl\u00e4der, ty de \u00e4ro v\u00e4rdiga d\u00e4rtill.\n3:5 Den som vinner seger, han skall s\u00e5 bliva kl\u00e4dd i vita kl\u00e4der, och jag skall aldrig utpl\u00e5na hans namn ur livets bok, utan k\u00e4nnas vid hans namn inf\u00f6r min Fader och inf\u00f6r hans \u00e4nglar.\n3:6 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna.\u00bb\n3:7 Och skriv till Filadelfias f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger den Helige, den Sannf\u00e4rdige, han som har 'Davids nyckel', han som 'uppl\u00e5ter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen uppl\u00e5ter':\n3:8 Jag k\u00e4nner dina g\u00e4rningar. Se, jag har l\u00e5tit dig finna en \u00f6ppen d\u00f6rr, som ingen kan tillsluta. Ty v\u00e4l \u00e4r din kraft ringa, men du har tagit vara p\u00e5 mitt ord och icke f\u00f6rnekat mitt namn.\n3:9 Se, jag vill \u00f6verl\u00e4mna \u00e5t dig n\u00e5gra fr\u00e5n Satans synagoga, n\u00e5gra av dem som s\u00e4ga sig vara judar, men icke \u00e4ro det, utan ljuga; ja, jag vill g\u00f6ra s\u00e5, att de komma ock falla ned f\u00f6r dina f\u00f6tter, och de skola f\u00f6rst\u00e5, att jag har f\u00e5tt dig k\u00e4r.\n3:10 Eftersom du har tagit vara p\u00e5 mitt bud om st\u00e5ndaktighet, skall ock jag taga vara p\u00e5 dig och fr\u00e4lsa dig ut ur den pr\u00f6vningens stund som skall komma \u00f6ver hela v\u00e4rlden, f\u00f6r att s\u00e4tta jordens inbyggare p\u00e5 prov.\n3:11 Jag kommer snart; h\u00e5ll fast det du har, s\u00e5 att ingen tager din krona.\n3:12 Den som vinner seger, honom skall jag g\u00f6ra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer l\u00e4mna det; och jag skall skriva p\u00e5 honom min Guds namn och namnet p\u00e5 min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned fr\u00e5n himmelen, fr\u00e5n min Gud, s\u00e5 ock mitt eget nya namn.\n3:13 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna.\n3:14 Och skriv till Laodiceas f\u00f6rsamlings \u00e4ngel: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger han som \u00e4r Amen, den trov\u00e4rdiga och sannf\u00e4rdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse:\n3:15 Jag k\u00e4nner dina g\u00e4rningar: du \u00e4r varken kall eller varm. Jag skulle \u00f6nska att du vore antingen kall eller varm.\n3:16 Men nu, d\u00e5 du \u00e4r ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.\n3:17 Du s\u00e4ger ju: 'Jag \u00e4r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och beh\u00f6ver intet'; och du vet icke att du just \u00e4r el\u00e4ndig och \u00f6mkansv\u00e4rd och fattig och blind och naken.\n3:18 S\u00e5 r\u00e5der jag dig d\u00e5 att du k\u00f6per av mig guld som \u00e4r luttrat i eld, f\u00f6r att du skall bliva rik, och att du k\u00f6per vita kl\u00e4der till att kl\u00e4da dig i, f\u00f6r att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du k\u00f6per \u00f6gonsalva till att sm\u00f6rja dina \u00f6gon med, f\u00f6r att du skall kunna se.\n3:19 'Alla som jag \u00e4lskar, dem tuktar och agar jag.' S\u00e5 g\u00f6r nu b\u00e4ttring med all flit.\n3:20 Se, jag st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren och klappar; om n\u00e5gon lyssnar till min r\u00f6st och uppl\u00e5ter d\u00f6rren, s\u00e5 skall jag g\u00e5 in till honom och h\u00e5lla m\u00e5ltid med honom och han med mig.\n3:21 Den som vinner seger, honom skall jag l\u00e5ta sitta med mig p\u00e5 min tron, likasom jag sj\u00e4lv har vunnit seger och satt mig med min Fader p\u00e5 hans tron.\n3:22 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re vad Anden s\u00e4ger till f\u00f6rsamlingarna.\n4:1 Sedan fick jag se en d\u00f6rr vara \u00f6ppnad i himmelen; och den r\u00f6st, lik ljudet av en basun, som jag f\u00f6rut hade h\u00f6rt tala till mig, sade: \u00bbKom hit upp, s\u00e5 skall jag visa dig, vad som skall ske h\u00e4refter.\u00bb\n4:2 I detsamma kom jag i andeh\u00e4nryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och n\u00e5gon satt p\u00e5 den tronen;\n4:3 och han som satt d\u00e4rp\u00e5 var till utseendet s\u00e5som jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnb\u00e5ge, som till utseendet var s\u00e5som en smaragd.\n4:4 Och jag s\u00e5g tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p\u00e5 de tronerna sutto tjugufyra \u00e4ldste, kl\u00e4dda i vita kl\u00e4der, med gyllene kransar p\u00e5 sina huvuden.\n4:5 Och fr\u00e5n tronen utgingo ljungeldar och dunder och tord\u00f6n; och framf\u00f6r tronen brunno sju eldbloss, det \u00e4r Guds sju andar.\n4:6 Framf\u00f6r tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra v\u00e4senden, ett mitt f\u00f6r var sida av tronen och de voro fullsatta med \u00f6gon framtill och baktill.\n4:7 Och det f\u00f6rsta v\u00e4sendet liknade ett lejon, det andra v\u00e4sendet liknade en ung tjur, det tredje v\u00e4sendet hade ett ansikte s\u00e5som en m\u00e4nniska, det fj\u00e4rde v\u00e4sendet liknade en flygande \u00f6rn.\n4:8 Och vart och ett av de fyra v\u00e4sendena hade sex vingar; runt omkring, j\u00e4mv\u00e4l under vingarna voro de fullsatta med \u00f6gon. Och dag och natt sade de utan uppeh\u00e5ll: \u00bbHelig, helig, helig \u00e4r Herren Gud den Allsm\u00e4ktige, han som var, och som \u00e4r, och som skall komma.\u00bb\n4:9 Och n\u00e4r v\u00e4sendena hemb\u00e4ra pris och \u00e4ra och tack \u00e5t honom som sitter p\u00e5 tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,\n4:10 d\u00e5 falla de tjugufyra \u00e4ldste ned inf\u00f6r honom som sitter p\u00e5 tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och l\u00e4gga sina kransar ned inf\u00f6r tronen och s\u00e4ga;\n4:11 \u00bbDu, v\u00e5r Herre och Gud, \u00e4r v\u00e4rdig att mottaga pris och \u00e4ra och makt, ty du har skapat allting, och d\u00e4rf\u00f6r att s\u00e5 var din vilja, kom det till och blev skapat.\u00bb\n5:1 Och i h\u00f6gra handen p\u00e5 honom som satt p\u00e5 tronen s\u00e5g jag en bokrulle, med skrift b\u00e5de p\u00e5 insidan och p\u00e5 utsidan, och f\u00f6rseglad med sju insegel.\n5:2 Och jag s\u00e5g en v\u00e4ldig \u00e4ngel som utropade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbVem \u00e4r v\u00e4rdig att \u00f6ppna bokrullen och bryta dess insegel?\u00bb\n5:3 Men ingen, vare sig i himmelen eller p\u00e5 jorden eller under jorden, kunde \u00f6ppna bokrullen eller se vad som stod d\u00e4ri.\n5:4 Och jag gr\u00e4t bittert \u00f6ver att ingen befanns vara v\u00e4rdig att \u00f6ppna bokrullen eller se, vad som stod d\u00e4ri.\n5:5 Men en av de \u00e4ldste sade till mig: \u00bbGr\u00e5t icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen fr\u00e5n Davids rot, har vunnit seger, s\u00e5 att han kan \u00f6ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.\u00bb\n5:6 D\u00e5 fick jag se att mellan tronen och de fyra v\u00e4sendena och de \u00e4ldste stod ett lamm, som s\u00e5g ut s\u00e5som hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju \u00f6gon, det \u00e4r Guds sju andar, vilka \u00e4ro uts\u00e4nda \u00f6ver hela jorden.\n5:7 Och det tr\u00e4dde fram och tog bokrullen ur h\u00f6gra handen p\u00e5 honom som satt p\u00e5 tronen.\n5:8 Och n\u00e4r han tog bokrullen, f\u00f6llo de fyra v\u00e4sendena och de tjugufyra \u00e4ldste ned inf\u00f6r Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene sk\u00e5lar, fulla med r\u00f6kelse, det \u00e4r de heligas b\u00f6ner.\n5:9 Och de sj\u00f6ngo en ny s\u00e5ng som lydde s\u00e5: \u00bbDu \u00e4r v\u00e4rdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du \u00e5t Gud k\u00f6pt m\u00e4nniskor, av alla stammar och tungom\u00e5l och folk och folkslag,\n5:10 och gjort dem \u00e5t v\u00e5r Gud till ett konungad\u00f6me och till pr\u00e4ster, och de skola regera p\u00e5 jorden\u00bb\n5:11 Och i min syn fick jag h\u00f6ra r\u00f6ster av m\u00e5nga \u00e4nglar runt omkring tronen och omkring v\u00e4sendena och de \u00e4ldste; och deras antal var tio tusen g\u00e5nger tio tusen och tusen g\u00e5nger tusen.\n5:12 Och de sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbLammet som blev slaktat, \u00e4r v\u00e4rdigt att mottaga makten, s\u00e5 ock rikedom och vishet och starkhet och \u00e4ra, och pris och lov.\u00bb\n5:13 Och allt skapat, b\u00e5de i himmelen och p\u00e5 jorden och under jorden och p\u00e5 havet, och allt vad i dem var, h\u00f6rde jag s\u00e4ga: \u00bbHonom, som sitter p\u00e5 tronen, och Lammet tillh\u00f6r lovet och \u00e4ran och priset och v\u00e4ldet i evigheternas evigheter.\u00bb\n5:14 Och de fyra v\u00e4sendena sade \u00bbamen\u00bb, och de \u00e4ldste f\u00f6llo ned och tillb\u00e5do.\n6:1 Och jag s\u00e5g Lammet bryta det f\u00f6rsta av de sju inseglen; och jag h\u00f6rde ett av de fyra v\u00e4sendena s\u00e4ga s\u00e5som med tord\u00f6nsr\u00f6st: \u00bbKom.\u00bb\n6:2 D\u00e5 fick jag se en vit h\u00e4st; och mannen som satt p\u00e5 den hade en b\u00e5ge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut s\u00e5som segrare och f\u00f6r att segra.\n6:3 Och n\u00e4r det br\u00f6t det andra inseglet, h\u00f6rde jag det andra v\u00e4sendet s\u00e4ga \u00bbKom.\u00bb\n6:4 D\u00e5 kom en annan h\u00e4st fram, en som var r\u00f6d; och \u00e5t mannen som satt p\u00e5 den blev givet att taga friden bort fr\u00e5n jorden, s\u00e5 att m\u00e4nniskorna skulle slakta varandra. Och ett stort sv\u00e4rd blev honom givet.\n6:5 Och n\u00e4r det br\u00f6t det tredje inseglet, h\u00f6rde jag det tredje v\u00e4sendet s\u00e4ga \u00bbKom.\u00bb D\u00e5 fick jag se en svart h\u00e4st; och mannen som satt p\u00e5 den hade en v\u00e5gsk\u00e5l i sin hand.\n6:6 Och jag h\u00f6rde likasom en r\u00f6st mitt ibland de fyra v\u00e4sendena s\u00e4ga: \u00bbEtt m\u00e5tt vete f\u00f6r en silverpenning och tre m\u00e5tt korn f\u00f6r en silverpenning! Och oljan och vinet m\u00e5 du icke skada.\u00bb\n6:7 Och n\u00e4r det br\u00f6t det fj\u00e4rde inseglet, h\u00f6rde jag det fj\u00e4rde v\u00e4sendets r\u00f6st s\u00e4ga: \u00bbKom.\u00bb\n6:8 D\u00e5 fick jag se en blekgul h\u00e4st; och mannen som satt p\u00e5 den, hans namn var D\u00f6den, och D\u00f6dsriket f\u00f6ljde med honom. Och \u00e5t dem gavs makt \u00f6ver fj\u00e4rdedelen av jorden, s\u00e5 att de skulle f\u00e5 dr\u00e4pa med sv\u00e4rd och genom hungersn\u00f6d och pest och genom vilddjuren p\u00e5 jorden.\n6:9 Och n\u00e4r det br\u00f6t det femte inseglet, s\u00e5g jag under altaret de m\u00e4nniskors sj\u00e4lar, som hade blivit slaktade f\u00f6r Guds ords skull och f\u00f6r det vittnesb\u00f6rds skull, som de hade.\n6:10 Och de ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbHuru l\u00e4nge, du helige och sannf\u00e4rdige Herre, skall du dr\u00f6ja att h\u00e5lla dom och att utkr\u00e4va v\u00e5rt blod av jordens inbyggare?\u00bb\n6:11 Och \u00e5t var och en av dem gavs en vit, fotsid kl\u00e4dnad, och \u00e5t dem blev tillsagt att de \u00e4nnu en liten tid skulle giva sig till ro, till dess j\u00e4mv\u00e4l skaran av deras medtj\u00e4nare och br\u00f6der, som skulle bliva dr\u00e4pta likasom de sj\u00e4lva, hade blivit fulltalig.\n6:12 Och jag s\u00e5g Lammet bryta det sj\u00e4tte inseglet. D\u00e5 blev det en stor jordb\u00e4vning, och solen blev svart som en sorgdr\u00e4kt, och m\u00e5nen blev hel och h\u00e5llen s\u00e5som blod;\n6:13 och himmelens stj\u00e4rnor f\u00f6llo ned p\u00e5 jorden, s\u00e5som n\u00e4r ett fikontr\u00e4d f\u00e4ller sina omogna frukter, d\u00e5 det skakas av en stark vind.\n6:14 Och himmelen vek undan, s\u00e5som n\u00e4r en bokrulle rullas tillhopa; och alla berg och \u00f6ar flyttades bort ifr\u00e5n sin plats.\n6:15 Och konungarna p\u00e5 jorden och storm\u00e4nnen och krigs\u00f6verstarna och alla de rika och de v\u00e4ldiga, ja, alla, b\u00e5de tr\u00e4lar och fria, dolde sig i h\u00e5lor och bland bergsklippor.\n6:16 Och de sade till bergen och klipporna: \u00bbFallen \u00f6ver oss och d\u00f6ljen oss f\u00f6r dens ansikte, som sitter p\u00e5 tronen, och f\u00f6r Lammets vrede.\n6:17 Ty deras vredes stora dag \u00e4r kommen, och vem kan best\u00e5?\u00bb\n7:1 Sedan s\u00e5g jag fyra \u00e4nglar st\u00e5 vid jordens fyra h\u00f6rn och h\u00e5lla tillbaka jordens fyra vindar, f\u00f6r att ingen vind skulle bl\u00e5sa \u00f6ver jorden eller \u00f6ver havet eller mot n\u00e5got tr\u00e4d.\n7:2 Och jag s\u00e5g en annan \u00e4ngel tr\u00e4da fram ifr\u00e5n \u00f6ster med den levande Gudens signet. Och han ropade med h\u00f6g r\u00f6st till de fyra \u00e4nglar som hade f\u00e5tt sig givet att skada jorden och havet,\n7:3 och sade: \u00bbG\u00f6ren icke jorden eller havet eller tr\u00e4den n\u00e5gon skada, f\u00f6rr\u00e4n vi hava tecknat v\u00e5r Guds tj\u00e4nare med insegel p\u00e5 deras pannor.\u00bb\n7:4 Och jag fick h\u00f6ra antalet av dem som voro tecknade med insegel, ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns stammar;\n7:5 av Juda stam tolv tusen tecknade, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen,\n7:6 av Asers stam tolv tusen, av Neftalims stam tolv tusen, av Manasses' stam tolv tusen,\n7:7 av Simeons stam tolv tusen, av Levi stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen,\n7:8 av Sabulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen, av Benjamins stam tolv tusen tecknade.\n7:9 Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde r\u00e4kna, en skara ur alla folkslag och stammar och folk och tungom\u00e5l st\u00e5 inf\u00f6r tronen och inf\u00f6r Lammet; och de voro kl\u00e4dda i vita, fotsida kl\u00e4der och hade palmer i sina h\u00e4nder.\n7:10 Och de ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade: \u00bbFr\u00e4lsningen tillh\u00f6r v\u00e5r Gud, honom som sitter p\u00e5 tronen, och Lammet.\u00bb\n7:11 Och alla \u00e4nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de \u00e4ldste och de fyra v\u00e4sendena, f\u00f6llo ned p\u00e5 sina ansikten inf\u00f6r tronen och tillb\u00e5do Gud\n7:12 och sade: \u00bbAmen. Lovet och priset och visheten och tacks\u00e4gelsen och \u00e4ran och makten och starkheten tillh\u00f6ra v\u00e5r Gud i evigheternas evigheter. Amen.\u00bb\n7:13 Och en av de \u00e4ldste tog till orda och sade till mig: \u00bbDessa som \u00e4ro kl\u00e4dda i de vita, fotsida kl\u00e4derna, vilka \u00e4ro de, och varifr\u00e5n hava de kommit?\u00bb\n7:14 Jag svarade honom: \u00bbMin herre, du vet sj\u00e4lv det.\u00bb D\u00e5 sade han till mig: \u00bbDessa \u00e4ro de som komma ur den stora bedr\u00f6velsen, och som hava tvagit sina kl\u00e4der och gjort dem vita i Lammets blod.\n7:15 D\u00e4rf\u00f6r st\u00e5 de inf\u00f6r Guds tron och tj\u00e4na honom, dag och natt, i hans tempel. Och han som sitter p\u00e5 tronen skall sl\u00e5 upp sitt tabernakel \u00f6ver dem.\n7:16 'De skola icke mer hungra och icke mer t\u00f6rsta, och solens hetta skall icke tr\u00e4ffa dem, ej heller eljest n\u00e5gon br\u00e4nnande hetta.\n7:17 Ty Lammet, som st\u00e5r mitt f\u00f6r tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenk\u00e4llor, och 'Gud skall avtorka alla t\u00e5rar fr\u00e5n deras \u00f6gon'.\u00bb\n8:1 Och n\u00e4r Lammet br\u00f6t det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en tystnad, som varade vid pass en halv timme.\n8:2 Och jag fick se de sju \u00e4nglar, som st\u00e5 inf\u00f6r Gud; \u00e5t dem g\u00e5vos sju basuner.\n8:3 Och en annan \u00e4ngel kom och st\u00e4llde sig vid altaret, och han hade ett gyllene r\u00f6kelsekar; och mycken r\u00f6kelse var given \u00e5t honom, f\u00f6r att han skulle l\u00e4gga den till alla de heligas b\u00f6ner p\u00e5 det gyllene altare som stod framf\u00f6r tronen.\n8:4 Och ur \u00e4ngelns hand steg r\u00f6ken av r\u00f6kelsen med de heligas b\u00f6ner upp inf\u00f6r Gud.\n8:5 Och \u00e4ngeln tog r\u00f6kelsekaret och fyllde det med eld fr\u00e5n altaret och kastade elden ned p\u00e5 jorden. D\u00e5 kommo tord\u00f6n och dunder och ljungeldar och jordb\u00e4vning.\n8:6 Och de sju \u00e4nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo att st\u00f6ta i sina basuner.\n8:7 Och den f\u00f6rste st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 kom hagel och eld, blandat med blod, och det kastades ned p\u00e5 jorden; och tredjedelen av jorden br\u00e4ndes upp, och tredjedelen av tr\u00e4den br\u00e4ndes upp, och allt gr\u00f6nt gr\u00e4s br\u00e4ndes upp.\n8:8 Och den andre \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 var det som om ett stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen av havet blev blod.\n8:9 Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom; och tredjedelen av skeppen f\u00f6rgicks.\n8:10 Och den tredje \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 f\u00f6ll fr\u00e5n himmelen en stor stj\u00e4rna, brinnande s\u00e5som ett bloss; och den f\u00f6ll ned \u00f6ver tredjedelen av str\u00f6mmarna och \u00f6ver vattenk\u00e4llorna.\n8:11 Och stj\u00e4rnans namn var Mal\u00f6rt. Och tredjedelen av vattnet blev bitter mal\u00f6rt; och m\u00e5nga m\u00e4nniskor omkommo genom vattnet, d\u00e4rf\u00f6r att det hade blivit s\u00e5 bittert.\n8:12 Och den fj\u00e4rde \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 drabbade hems\u00f6kelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av m\u00e5nen och tredjedelen av stj\u00e4rnorna, s\u00e5 att tredjedelen av dem f\u00f6rm\u00f6rkades och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.\n8:13 Sedan fick jag i min syn h\u00f6ra en \u00f6rn, som fl\u00f6g fram uppe i himlarymden, ropa med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbVe, ve, ve \u00f6ver jordens inbyggare, n\u00e4r de tre \u00f6vriga \u00e4nglar, som skola st\u00f6ta i basun, l\u00e5ta sina basuner ljuda!\u00bb\n9:1 Och den femte \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 s\u00e5g jag en stj\u00e4rna vara fallen ifr\u00e5n himmelen ned p\u00e5 jorden; och \u00e5t henne gavs nyckeln till avgrundens brunn.\n9:2 Och hon \u00f6ppnade avgrundens brunn. D\u00e5 steg en r\u00f6k upp ur brunnen, lik r\u00f6ken fr\u00e5n en stor ugn, och solen och luften f\u00f6rm\u00f6rkades av r\u00f6ken fr\u00e5n brunnen.\n9:3 Och ur r\u00f6ken kommo gr\u00e4shoppor ut \u00f6ver jorden; och \u00e5t dem gavs samma makt som skorpionerna p\u00e5 jorden hava.\n9:4 Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada gr\u00e4set p\u00e5 jorden eller n\u00e5got annat gr\u00f6nt eller n\u00e5got tr\u00e4d, utan allenast de m\u00e4nniskor som icke hade Guds insegel p\u00e5 sina pannor.\n9:5 Och \u00e5t dem blev givet att, icke att d\u00f6da dem, men att pl\u00e5ga dem i fem m\u00e5nader; och pl\u00e5gan, som de v\u00e5llade var s\u00e5som den pl\u00e5ga en skorpion \u00e5stadkommer, n\u00e4r den stinger en m\u00e4nniska.\n9:6 P\u00e5 den tiden skola m\u00e4nniskorna s\u00f6ka d\u00f6den, men icke kunna finna den; de skola \u00e5stunda att d\u00f6, men d\u00f6den skall fly undan ifr\u00e5n dem.\n9:7 Och gr\u00e4shopporna tedde sig s\u00e5som h\u00e4star, rustade till strid. P\u00e5 sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av guld. Deras ansikten voro s\u00e5som m\u00e4nniskors ansikten.\n9:8 De hade h\u00e5r s\u00e5som kvinnors h\u00e5r, och deras t\u00e4nder voro s\u00e5som lejons.\n9:9 De hade br\u00f6st, som liknade j\u00e4rnpansar; och rasslet av deras vingar var s\u00e5som vagnsrasslet, n\u00e4r m\u00e5nga h\u00e4star med sina vagnar st\u00f6rta fram till strid.\n9:10 De hade stj\u00e4rtar med gaddar, s\u00e5som skorpioner hava; och i deras stj\u00e4rtar l\u00e5g den makt de hade f\u00e5tt att i fem m\u00e5nader skada m\u00e4nniskorna.\n9:11 Till konung \u00f6ver sig hade de avgrundens \u00e4ngel, vilkens namn p\u00e5 hebreiska \u00e4r Abaddon och som p\u00e5 grekiska har namnet Apollyon.\n9:12 Det f\u00f6rsta ve har g\u00e5tt till \u00e4nda; se, efter detta komma \u00e4nnu tv\u00e5 andra ve.\n9:13 Och den sj\u00e4tte \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 h\u00f6rde jag en r\u00f6st fr\u00e5n de fyra hornen p\u00e5 det gyllene altare, som stod inf\u00f6r Guds ansikte,\n9:14 s\u00e4ga till den sj\u00e4tte \u00e4ngeln, den som hade basunen: \u00bbL\u00f6s de fyra \u00e4nglar, som h\u00e5llas bundna invid den stora floden Eufrat.\u00bb\n9:15 Och de fyra \u00e4nglarna l\u00f6stes, de som just f\u00f6r den timmen, p\u00e5 den dagen, i den m\u00e5naden, under det \u00e5ret hade h\u00e5llits redo att dr\u00e4pa tredjedelen av m\u00e4nniskorna.\n9:16 Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv\u00e5 g\u00e5nger tio tusen g\u00e5nger tio tusen; jag fick h\u00f6ra att de voro s\u00e5 m\u00e5nga.\n9:17 Och h\u00e4starna och m\u00e4nnen som sutto p\u00e5 dem tedde sig f\u00f6r min syn p\u00e5 detta s\u00e4tt: m\u00e4nnen hade eldr\u00f6da och m\u00f6rkbl\u00e5 och svavelgula pansar; och h\u00e4starna hade huvuden s\u00e5som lejon, och ur deras gap gick ut eld och r\u00f6k och svavel.\n9:18 Av dessa tre pl\u00e5gor -- av elden och r\u00f6ken och svavlet som gick ut ur deras gap -- d\u00f6dades tredjedelen av m\u00e4nniskorna.\n9:19 Ty h\u00e4starnas makt l\u00e5g i deras gap och i deras svansar. Deras svansar liknade n\u00e4mligen ormar, och hade huvuden, och med dem var det, som de gjorde skada.\n9:20 Men de \u00e5terst\u00e5ende m\u00e4nniskorna, de som icke hade blivit d\u00f6dade genom dessa pl\u00e5gor, gjorde icke b\u00e4ttring; de v\u00e4nde sig icke ifr\u00e5n bel\u00e4tena, som de hade gjort med egna h\u00e4nder, och upph\u00f6rde icke att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och koppar och sten och tr\u00e4, som varken kunna se eller h\u00f6ra eller g\u00e5.\n9:21 De gjorde icke b\u00e4ttring och upph\u00f6rde icke med sina mordg\u00e4rningar och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.\n10:1 Och jag s\u00e5g en annan v\u00e4ldig \u00e4ngel komma ned fr\u00e5n himmelen. Han var kl\u00e4dd i en sky och hade regnb\u00e5gen \u00f6ver sitt huvud, och hans ansikte var s\u00e5som solen, och hans ben voro s\u00e5som eldpelare;\n10:2 och i sin hand hade han en \u00f6ppen liten bokrulle. Och han satte sin h\u00f6gra fot p\u00e5 havet och sin v\u00e4nstra p\u00e5 jorden.\n10:3 Och han ropade med h\u00f6g r\u00f6st, s\u00e5som n\u00e4r ett lejon ryter. Och n\u00e4r han hade ropat, l\u00e4to de sju tord\u00f6nen h\u00f6ra sina r\u00f6ster.\n10:4 Och sedan de sju tord\u00f6nen hade talat, t\u00e4nkte jag skriva, men jag fick d\u00e5 h\u00f6ra en r\u00f6st fr\u00e5n himmelen s\u00e4ga: \u00bbG\u00f6m s\u00e5som under insegel vad de sju tord\u00f6nen hava talat, och skriv icke upp det.\u00bb\n10:5 Och \u00e4ngeln, som jag s\u00e5g st\u00e5 p\u00e5 havet och p\u00e5 jorden, lyfte sin h\u00f6gra hand upp mot himmelen\n10:6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad d\u00e4ri \u00e4r, och jorden och vad d\u00e4rp\u00e5 \u00e4r, och havet och vad d\u00e4ri \u00e4r, och sade: \u00bbIngen tid skall mer givas,\n10:7 utan i de dagar, d\u00e5 den sjunde \u00e4ngelns r\u00f6st h\u00f6res, n\u00e4r det sker att han st\u00f6ter i sin basun, d\u00e5 \u00e4r Guds hemliga r\u00e5dslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har f\u00f6rkunnat f\u00f6r sina tj\u00e4nare profeterna.\u00bb\n10:8 Och den r\u00f6st som jag hade h\u00f6rt fr\u00e5n himmelen h\u00f6rde jag nu \u00e5ter tala till mig; den sade: \u00bbG\u00e5 och tag den \u00f6ppna bokrulle som \u00e4ngeln har i sin hand, han som st\u00e5r p\u00e5 havet och p\u00e5 jorden.\u00bb\n10:9 D\u00e5 gick jag bort till \u00e4ngeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: \u00bbTag den och \u00e4t upp den; den skall v\u00e5lla dig bitter pl\u00e5ga i din buk, men i din mun skall den vara s\u00f6t s\u00e5som honung.\u00bb\n10:10 D\u00e5 tog jag bokrullen ur \u00e4ngelns hand och \u00e5t upp den; och den var i min mun s\u00f6t s\u00e5som honung, men n\u00e4r jag hade \u00e4tit upp den, k\u00e4nde jag bitter pl\u00e5ga i min buk.\n10:11 Och mig blev sagt: \u00bbDu m\u00e5ste \u00e4n ytterligare profetera om m\u00e5nga folk och folkslag och tungom\u00e5l och konungar.\n11:1 Och ett r\u00f6r, likt en m\u00e4tst\u00e5ng, gavs \u00e5t mig, och mig blev sagt: \u00bbSt\u00e5 upp och m\u00e4t Guds tempel och altaret tillika med dem som tillbedja d\u00e4rinne.\n11:2 Men l\u00e4mna \u00e5 sido templets yttre f\u00f6rg\u00e5rd och m\u00e4t den icke; ty den \u00e4r prisgiven \u00e5t hedningarna, och de skola under fyrtiotv\u00e5 m\u00e5nader f\u00f6rtrampa den heliga staden.\n11:3 Och jag skall l\u00e5ta mina tv\u00e5 vittnen under ett tusen tv\u00e5 hundra sextio dagar profetera, h\u00f6ljda i s\u00e4cktyg.\n11:4 Dessa vittnen \u00e4ro de tv\u00e5 olivtr\u00e4d och de tv\u00e5 ljusstakar som st\u00e5 inf\u00f6r jordens Herre.\n11:5 Och om n\u00e5gon vill g\u00f6ra dem skada, s\u00e5 g\u00e5r eld ut ur deras mun och f\u00f6rt\u00e4r deras ov\u00e4nner; ja, om n\u00e5gon vill g\u00f6ra dem skada, s\u00e5 skall han bliva d\u00f6dad p\u00e5 det s\u00e4ttet.\n11:6 De hava makt att tillsluta himmelen, s\u00e5 att intet regn faller under den tid de profetera; de hava ock makt \u00f6ver vattnet, att f\u00f6rvandla det till blod, och makt att sl\u00e5 jorden med alla slags pl\u00e5gor, s\u00e5 ofta de vilja.\n11:7 Och n\u00e4r de hava till fullo framburit sitt vittnesb\u00f6rd, skall vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i strid med dem och skall \u00f6vervinna dem och d\u00f6da dem.\n11:8 Och deras d\u00f6da kroppar skola bliva liggande p\u00e5 gatan i den stora staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad d\u00e4r ocks\u00e5 deras Herre blev korsf\u00e4st.\n11:9 Och m\u00e4nniskor av allahanda folk och stammar och tungom\u00e5l och folkslag skola i tre och en halv dagar se deras d\u00f6da kroppar ligga d\u00e4r, och de skola icke tillst\u00e4dja att kropparna l\u00e4ggas i n\u00e5gon grav.\n11:10 Och jordens inbyggare skola gl\u00e4djas \u00f6ver vad som har vederfarits dem och skola fr\u00f6jda sig och s\u00e4nda varandra g\u00e5vor; ty dessa tv\u00e5 profeter hade varit en pl\u00e5ga f\u00f6r jordens inbyggare.\u00bb\n11:11 Men efter tre och en halv dagar kom livets ande fr\u00e5n Gud in i dem, och de reste sig upp p\u00e5 sina f\u00f6tter; och en stor fruktan f\u00f6ll \u00f6ver dem som s\u00e5go dem.\n11:12 Och de h\u00f6rde en stark r\u00f6st fr\u00e5n himmelen, som sade till dem: \u00bbKommen hit upp.\u00bb D\u00e5 stego de i en sky upp till himmelen, i sina ov\u00e4nners \u00e5syn.\n11:13 Och i samma stund blev det en stor jordb\u00e4vning, och tiondedelen av staden st\u00f6rtade samman, och genom jordb\u00e4vningen omkommo sju tusen m\u00e4nniskor; och de \u00f6vriga blevo f\u00f6rskr\u00e4ckta och g\u00e5vo \u00e4ra \u00e5t Gud i himmelen.\n11:14 Det andra ve har g\u00e5tt till \u00e4nda; se, det tredje ve kommer snart.\n11:15 Och den sjunde \u00e4ngeln st\u00f6tte i sin basun. D\u00e5 lj\u00f6do i himmelen starka r\u00f6ster som sade: \u00bbV\u00e4ldet \u00f6ver v\u00e4rlden har blivit v\u00e5r Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.\u00bb\n11:16 Och de tjugufyra \u00e4ldste, som sutto p\u00e5 sina troner inf\u00f6r Gud, f\u00f6llo ned p\u00e5 sina ansikten och tillb\u00e5do Gud\n11:17 och sade: \u00bbVi tacka dig, Herre Gud, du Allsm\u00e4ktige, du som \u00e4r, och som var, f\u00f6r att du har tagit i besittning din stora makt och tr\u00e4tt fram s\u00e5som konung.\n11:18 Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid d\u00e5 de d\u00f6da skola f\u00e5 sin dom, och d\u00e5 du skall l\u00f6na dina tj\u00e4nare profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, och d\u00e5 du skall f\u00f6rd\u00e4rva dem som f\u00f6rd\u00e4rva jorden.\u00bb\n11:19 Och Guds tempel i himmelen \u00f6ppnades, och hans f\u00f6rbundsark blev synlig i hans tempel. D\u00e5 kommo ljungeldar och dunder och tord\u00f6n och jordb\u00e4vning och starkt hagel.\n12:1 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: d\u00e4r syntes en kvinna, som hade solen till sin kl\u00e4dnad och m\u00e5nen under sina f\u00f6tter, och en krans av tolv stj\u00e4rnor p\u00e5 sitt huvud.\n12:2 Hon var havande och ropade i barnsn\u00f6d och f\u00f6dslov\u00e5nda.\n12:3 \u00c4nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: d\u00e4r syntes en stor r\u00f6d drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p\u00e5 sina huvuden sju kronor.\n12:4 Och hans stj\u00e4rt drog med sig tredjedelen av himmelens stj\u00e4rnor och kastade den ned p\u00e5 jorden. Och draken stod framf\u00f6r kvinnan som skulle f\u00f6da, ty han ville uppsluka hennes barn, n\u00e4r hon hade f\u00f6tt det.\n12:5 Och hon f\u00f6dde ett barn gossebarn, som en g\u00e5ng skall styra alla folk med j\u00e4rnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;\n12:6 Och kvinnan flydde ut i \u00f6knen, d\u00e4r hon har en plats sig beredd av Gud, och d\u00e4r hon skulle f\u00e5 sitt uppeh\u00e4lle under ett tusen tv\u00e5 hundra sextio dagar.\n12:7 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans \u00e4nglar g\u00e5vo sig i strid med draken; och draken och hans \u00e4nglar stridde mot dem,\n12:8 men de f\u00f6rm\u00e5dde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer n\u00e5gon plats f\u00f6r dem.\n12:9 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Dj\u00e4vul och Satan, och som f\u00f6rvillar hela v\u00e4rlden; han blev nedkastad till jorden, och hans \u00e4nglar kastades ned j\u00e4mte honom.\n12:10 Och jag h\u00f6rde en stark r\u00f6st i himmelen s\u00e4ga: \u00bbNu har fr\u00e4lsningen och makten och riket blivit v\u00e5r Guds, och v\u00e4ldet hans Smordes; ty v\u00e5ra br\u00f6ders \u00e5klagare \u00e4r nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inf\u00f6r v\u00e5r Gud.\n12:11 De \u00f6vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesb\u00f6rds ord: de \u00e4lskade icke s\u00e5 sitt liv, att de drogo sig undan d\u00f6den.\n12:12 Gl\u00e4djens f\u00f6rdenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty dj\u00e4vulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar \u00e4r kort.\u00bb\n12:13 Och n\u00e4r draken s\u00e5g att han var nedkastad p\u00e5 jorden, f\u00f6rf\u00f6ljde han kvinnan, som hade f\u00f6tt gossebarnet.\n12:14 Men \u00e5t kvinnan g\u00e5vos den stora \u00f6rnens tv\u00e5 vingar, f\u00f6r att hon skulle flyga ut i \u00f6knen till den plats d\u00e4r hon skulle f\u00e5 sitt uppeh\u00e4lle under en tid och tider och en halv tid, fj\u00e4rran ifr\u00e5n ormens \u00e5syn.\n12:15 D\u00e5 sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan s\u00e5som en str\u00f6m, f\u00f6r att str\u00f6mmen skulle bortf\u00f6ra henne.\n12:16 Men jorden kom kvinnan till hj\u00e4lp; jorden \u00f6ppnade sin mun och drack upp str\u00f6mmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.\n12:17 Och draken vredgades \u00e4n mer p\u00e5 kvinnan och gick \u00e5stad f\u00f6r att f\u00f6ra krig mot de \u00f6vriga av hennes s\u00e4d, mot dem som h\u00e5lla Guds bud och hava Jesu vittnesb\u00f6rd.\n12:18 Och han st\u00e4llde sig p\u00e5 sanden invid havet.\n13:1 D\u00e5 s\u00e5g jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn och sju huvuden, och p\u00e5 sina horn hade det tio kronor och p\u00e5 sina huvuden h\u00e4diska namn.\n13:2 Och vilddjuret, som jag s\u00e5g, liknade en panter, men det hade f\u00f6tter s\u00e5som en bj\u00f6rn och gap s\u00e5som ett lejon. Och draken gav det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.\n13:3 Och jag s\u00e5g ett av dess huvuden vara likasom s\u00e5rat till d\u00f6ds, men dess d\u00f6dss\u00e5r blev l\u00e4kt. Och hela jorden s\u00e5g med f\u00f6rundran efter vilddjuret.\n13:4 Och de tillb\u00e5do draken, d\u00e4rf\u00f6r att han hade givit vilddjuret s\u00e5dan myndighet; de tillb\u00e5do och vilddjuret och sade \u00bbVem \u00e4r lik vilddjuret, och vem kan strida mot det?\u00bb\n13:5 Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad h\u00e4diskt var, och det fick makt att s\u00e5 g\u00f6ra under fyrtiotv\u00e5 m\u00e5nader.\n13:6 Och den \u00f6ppnade sin mun till att f\u00f6ra h\u00e4diskt tal mot Gud, till att h\u00e4da hans namn och hans tabernakel och dem som bo i himmelen.\n13:7 Och det fick makt att f\u00f6ra krig mot de heliga och att \u00f6vervinna dem; och det fick makt \u00f6ver alla stammar och folk och tungom\u00e5l och folkslag.\n13:8 Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som icke har sitt namn fr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse skrivet i livets bok, det slaktade Lammets bok.\n13:9 Den som har \u00f6ra, han h\u00f6re.\n13:10 Den som f\u00f6r andra bort i f\u00e5ngenskap, han skall sj\u00e4lv bliva bortf\u00f6rd i f\u00e5ngenskap; den som dr\u00e4per andra med sv\u00e4rd, han skall sj\u00e4lv bliva dr\u00e4pt med sv\u00e4rd. H\u00e4r g\u00e4ller det f\u00f6r de heliga att hava st\u00e5ndaktighet och tro.\n13:11 Och jag s\u00e5g ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv\u00e5 horn, lika ett lamms, och det talade s\u00e5som en drake.\n13:12 Och det ut\u00f6var det f\u00f6rsta vilddjurets hela myndighet, i dess \u00e5syn. Och det kommer jorden och dem som bo d\u00e4rp\u00e5 att tillbedja det f\u00f6rsta vilddjuret, det vars d\u00f6dss\u00e5r blev l\u00e4kt.\n13:13 Och det g\u00f6r stora tecken, s\u00e5 att det till och med l\u00e5ter eld i m\u00e4nniskornas \u00e5syn falla ned fr\u00e5n himmelen p\u00e5 jorden.\n13:14 Och genom de tecken, som det har f\u00e5tt makt att g\u00f6ra i vilddjurets \u00e5syn, f\u00f6rvillar det jordens inbyggare; det f\u00f6rm\u00e5r genom sitt tal jordens inbyggare att g\u00f6ra en bild \u00e5t vilddjuret, det som var s\u00e5rat med sv\u00e4rd, men \u00e5ter kom till liv.\n13:15 Och det fick makt att giva ande \u00e5t vilddjurets bild, s\u00e5 att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde l\u00e5ta d\u00f6da alla som icke tillb\u00e5do vilddjurets bild.\n13:16 Och det f\u00f6rm\u00e5r alla, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, b\u00e5de rika och fattiga, b\u00e5de fria och tr\u00e4lar, att l\u00e5ta giva sig ett m\u00e4rke p\u00e5 h\u00f6gra handen eller p\u00e5 pannan,\n13:17 s\u00e5 att ingen f\u00e5r vare sig k\u00f6pa eller s\u00e4lja n\u00e5got, utom den som \u00e4r m\u00e4rkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.\n13:18 H\u00e4r g\u00e4ller det att vara vis; den som har f\u00f6rst\u00e5nd, han r\u00e4kne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det \u00e4r en m\u00e4nniskas tal. Och dess tal \u00e4r sex hundra sextiosex.\n14:1 Och jag fick se Lammet st\u00e5 p\u00e5 Sions berg j\u00e4mte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna p\u00e5 sina pannor.\n14:2 Och jag h\u00f6rde ett ljud fr\u00e5n himmelen, likt bruset av stora vatten och d\u00e5net av ett starkt tord\u00f6n; och ljudet som jag h\u00f6rde var s\u00e5som n\u00e4r harpospelare spela p\u00e5 sina harpor.\n14:3 Och de sj\u00f6ngo inf\u00f6r tronen och inf\u00f6r de fyra v\u00e4sendena och de \u00e4ldste vad som tycktes vara en ny s\u00e5ng; och ingen kunde l\u00e4ra sig den s\u00e5ngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro frik\u00f6pta ifr\u00e5n jorden.\n14:4 Dessa \u00e4ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de \u00e4ro s\u00e5som jungfrur. Dessa \u00e4ro de som f\u00f6lja Lammet varthelst det g\u00e5r. De hava blivit frik\u00f6pta ifr\u00e5n m\u00e4nniskorna till en f\u00f6rstling \u00e5t Gud och Lammet.\n14:5 Och i deras mun har ingen l\u00f6gn blivit funnen; de \u00e4ro ostraffliga.\n14:6 Och jag s\u00e5g en annan \u00e4ngel flyga fram uppe i himlarymden; han hade ett evigt evangelium, som han skulle f\u00f6rkunna f\u00f6r dem som bo p\u00e5 jorden, f\u00f6r alla folkslag och stammar och tungom\u00e5l och folk.\n14:7 Och han sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbFrukten Gud och given honom \u00e4ra; ty stunden \u00e4r kommen, d\u00e5 han skall h\u00e5lla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenk\u00e4llor.\n14:8 Och \u00e4nnu en annan \u00e4ngel f\u00f6ljde honom; denne sade: \u00bbFallet, fallet \u00e4r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.\u00bb\n14:9 Och \u00e4nnu en tredje \u00e4ngel f\u00f6ljde dem; denne sade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbOm n\u00e5gon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess m\u00e4rke p\u00e5 sin panna eller p\u00e5 sin hand,\n14:10 s\u00e5 skall ock han f\u00e5 dricka av Guds vredesvin, det som \u00e4r isk\u00e4nkt i hans vredes kalk, obem\u00e4ngt; och han skall bliva pl\u00e5gad med eld och svavel, i heliga \u00e4nglars och i Lammets \u00e5syn.\n14:11 Och n\u00e4r de s\u00e5 pl\u00e5gas, uppstiger r\u00f6ken d\u00e4rav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som l\u00e5ta m\u00e4rka sig med dess namn.\n14:12 H\u00e4r g\u00e4ller det f\u00f6r de heliga att hava st\u00e5ndaktighet, f\u00f6r dem som h\u00e5lla Guds bud och bevara tron p\u00e5 Jesus.\u00bb\n14:13 Och jag h\u00f6rde en r\u00f6st fr\u00e5n himmelen s\u00e4ga: \u00bbSkriv: Saliga \u00e4ro de d\u00f6da som d\u00f6 i Herren h\u00e4refter. Ja, s\u00e4ger Anden, de skola f\u00e5 vila sig fr\u00e5n sitt arbete, ty deras g\u00e4rningar f\u00f6lja dem.\u00bb\n14:14 Och jag fick se en vit sky, och p\u00e5 skyn satt en som liknade en m\u00e4nniskoson; och han hade p\u00e5 sitt huvud en gyllene krans, och i sin hand en vass lie.\n14:15 Och en annan \u00e4ngel kom ut ur templet och ropade med h\u00f6g r\u00f6st till den som satt p\u00e5 skyn: \u00bbL\u00e5t din lie g\u00e5, och inb\u00e4rga sk\u00f6rden; ty sk\u00f6rdetiden \u00e4r kommen, och s\u00e4den p\u00e5 jorden \u00e4r fullt mogen till sk\u00f6rd.\u00bb\n14:16 Den som satt p\u00e5 skyn h\u00f6gg d\u00e5 till med sin lie p\u00e5 jorden, och jorden blev avb\u00e4rgad.\n14:17 Och en annan \u00e4ngel kom ut ur templet i himmelen, och j\u00e4mv\u00e4l han hade en vass lie.\n14:18 Och \u00e4nnu en \u00e4ngel kom fram ifr\u00e5n altaret, den som hade makt \u00f6ver elden. Denne ropade med h\u00f6g r\u00f6st till den som hade den vassa lien; han sade \u00bbL\u00e5t din vassa lie g\u00e5, och sk\u00e4r av druvklasarna fr\u00e5n vintr\u00e4den p\u00e5 jorden, ty deras druvor \u00e4ro fullmogna.\u00bb\n14:19 Och \u00e4ngeln h\u00f6gg till med sin lie p\u00e5 jorden och skar av frukten ifr\u00e5n vintr\u00e4den p\u00e5 jorden och kastade den i Guds vredes stora vinpress.\n14:20 Och vinpressen trampade utanf\u00f6r staden, och blod gick ut fr\u00e5n pressen och steg \u00e4nda upp till betslen p\u00e5 h\u00e4starna, p\u00e5 en str\u00e4cka av ett tusen sex hundra stadier.\n15:1 Och jag s\u00e5g ett annat tecken i himmelen, stort och underbart; sju \u00e4nglar med de sju pl\u00e5gor som bliva de sista, ty med dem \u00e4r Guds vredesdom fullbordad.\n15:2 Och jag fick se n\u00e5got som s\u00e5g ut s\u00e5som ett glashav, blandat med eld. Och jag s\u00e5g dem som hade vunnit seger \u00f6ver vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, st\u00e5 vid glashavet, med Guds harpor i sina h\u00e4nder.\n15:3 Och de sj\u00f6ngo Moses', Guds tj\u00e4nares, s\u00e5ng och Lammets s\u00e5ng: de sj\u00f6ngo: \u00bbStora och underbara \u00e4ro dina verk, Herre Gud, du Allsm\u00e4ktige; r\u00e4ttf\u00e4rdiga och r\u00e4tta \u00e4ro dina v\u00e4gar, du folkens konung.\n15:4 Vem skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena \u00e4r helig, och alla folk skola komma och tillbedja inf\u00f6r dig. Ty dina domar hava blivit uppenbara.\u00bb\n15:5 Sedan s\u00e5g jag att vittnesb\u00f6rdets tabernakels tempel i himmelen \u00f6ppnades.\n15:6 Och de sju \u00e4nglarna med de sju pl\u00e5gorna kommo ut ur templet, kl\u00e4dda i rent, skinande linne, och omgjordade kring br\u00f6stet med gyllene b\u00e4lten.\n15:7 Och ett av de fyra v\u00e4sendena gav de sju \u00e4nglarna sju gyllene sk\u00e5lar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas evigheter.\n15:8 Och templet blev uppfyllt av r\u00f6k fr\u00e5n Guds h\u00e4rlighet och fr\u00e5n hans makt, och ingen kunde g\u00e5 in i templet, f\u00f6rr\u00e4n de sju \u00e4nglarnas sju pl\u00e5gor hade f\u00e5tt sin fullbordan.\n16:1 Och jag h\u00f6rde en stark r\u00f6st fr\u00e5n templet s\u00e4ga till de sju \u00e4nglarna: \u00bbG\u00e5n \u00e5stad och gjuten ut Guds sju vredessk\u00e5lar p\u00e5 jorden.\u00bb\n16:2 Och den f\u00f6rste gick \u00e5stad och g\u00f6t ut sin sk\u00e5l p\u00e5 jorden. D\u00e5 kommo onda och sv\u00e5ra s\u00e5rnader p\u00e5 de m\u00e4nniskor som buro vilddjurets m\u00e4rke och tillb\u00e5do dess bild.\n16:3 Och den andre g\u00f6t ut sin sk\u00e5l i havet. D\u00e5 f\u00f6rvandlades det till blod, likt blodet av en d\u00f6d m\u00e4nniska, och alla levande varelser i havet dogo.\n16:4 Och den tredje g\u00f6t ut sin sk\u00e5l i str\u00f6mmarna och vattenk\u00e4llorna. D\u00e5 f\u00f6rvandlades dessa till blod.\n16:5 Och jag h\u00f6rde vattnens \u00e4ngel s\u00e4ga: \u00bbR\u00e4ttf\u00e4rdig \u00e4r du, du som \u00e4r och som var, du helige, som har d\u00f6mt s\u00e5.\n16:6 De hava utgjutit heliga m\u00e4ns och profeters blod. D\u00e4rf\u00f6r har ock du givit dem blod att dricka; de \u00e4ro det v\u00e4rda.\u00bb\n16:7 Och jag h\u00f6rde altaret s\u00e4ga: \u00bbJa, Herre Gud, du Allsm\u00e4ktige, r\u00e4tta och r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00e4ro dina domar.\u00bb\n16:8 Och den fj\u00e4rde g\u00f6t ut sin sk\u00e5l \u00f6ver solen. D\u00e5 fick denna makt att br\u00e4nna m\u00e4nniskorna s\u00e5som med eld.\n16:9 Och n\u00e4r nu m\u00e4nniskorna blevo br\u00e4nda av stark hetta, h\u00e4dade de Guds namn, hans som hade makten \u00f6ver dessa pl\u00e5gor; de gjorde icke b\u00e4ttring och g\u00e5vo honom icke \u00e4ra.\n16:10 Och den femte g\u00f6t ut sin sk\u00e5l \u00f6ver vilddjurets tron. D\u00e5 blev dess rike f\u00f6rm\u00f6rkat, och m\u00e4nniskorna beto s\u00f6nder sina tungor i sin v\u00e5nda.\n16:11 Och de h\u00e4dade himmelens Gud f\u00f6r sin v\u00e5ndas och sina s\u00e5rnaders skull; de gjorde icke b\u00e4ttring och upph\u00f6rde icke med sina g\u00e4rningar.\n16:12 Och den sj\u00e4tte g\u00f6t ut sin sk\u00e5l \u00f6ver den stora floden Eufrat. D\u00e5 torkade dess vatten ut, f\u00f6r att v\u00e4g skulle beredas \u00e5t konungarna fr\u00e5n \u00f6stern.\n16:13 Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske profetens mun s\u00e5g jag tre orena andar utg\u00e5, lika paddor.\n16:14 De \u00e4ro n\u00e4mligen onda andar som g\u00f6ra tecken, och som g\u00e5 ut till konungarna i hela v\u00e4rlden, f\u00f6r att samla dem till striden p\u00e5 Guds, den Allsm\u00e4ktiges, stora dag.\n16:15 (\u00bbSe, jag kommer s\u00e5som en tjuv; salig \u00e4r den som vakar och bevarar sina kl\u00e4der, s\u00e5 att han icke m\u00e5ste g\u00e5 naken, och man f\u00e5r se hans skam.\u00bb)\n16:16 Och de f\u00f6rsamlade dem till den plats som p\u00e5 hebreiska heter Harmagedon.\n16:17 Och den sjunde g\u00f6t ut sin sk\u00e5l i luften. D\u00e5 gick en stark r\u00f6st ut fr\u00e5n tronen i templet och sade \u00bbDet \u00e4r gjort.\u00bb\n16:18 Och nu kommo ljungeldar och dunder och tord\u00f6n, och det blev en stor jordb\u00e4vning, en jordb\u00e4vning s\u00e5 v\u00e5ldsam och s\u00e5 stor, att dess like icke hade f\u00f6rekommit, alltsedan m\u00e4nniskor blevo till p\u00e5 jorden.\n16:19 Och den stora staden r\u00e4mnade s\u00f6der i tre delar, och folkens st\u00e4der st\u00f6rtade samman; och Gud kom ih\u00e5g det stora Babylon, s\u00e5 att han r\u00e4ckte det kalken med sin str\u00e4nga vredes vin.\n16:20 Och alla \u00f6ar flydde, och inga berg funnos mer.\n16:21 Och stora hagel, centnertunga, f\u00f6llo ned fr\u00e5n himmelen p\u00e5 m\u00e4nniskorna; och m\u00e4nniskorna h\u00e4dade Gud f\u00f6r den pl\u00e5ga som haglen v\u00e5llade, ty den pl\u00e5gan var mycket stor.\n17:1 Och en av de sju \u00e4nglarna med de sju sk\u00e5larna kom och talade med mig och sade: \u00bbKom hit, s\u00e5 skall jag visa dig, huru den stora sk\u00f6kan f\u00e5r sin dom, hon som tronar vid stora vatten,\n17:2 hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.\u00bb\n17:3 Sedan f\u00f6rde han mig i anden bort till en \u00f6ken. D\u00e4r s\u00e5g jag en kvinna som satt p\u00e5 ett scharlakansr\u00f6tt vilddjur, fulltecknat med h\u00e4diska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.\n17:4 Och kvinnan var kl\u00e4dd i purpur och scharlakan och gl\u00e4nste av guld och \u00e4dla stenar och p\u00e4rlor; och i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.\n17:5 Och p\u00e5 hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse: \u00bbDet stora Babylon, hon som \u00e4r moder till sk\u00f6korna och till styggelserna p\u00e5 jorden.\u00bb\n17:6 Och jag s\u00e5g kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag f\u00f6rundrade mig storligen, n\u00e4r jag s\u00e5g henne.\n17:7 Och \u00e4ngeln sade till mig: \u00bbVarf\u00f6r f\u00f6rundrar du dig? Jag skall s\u00e4ga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som b\u00e4r henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.\n17:8 Vilddjuret som du har sett, det har varit, och \u00e4r icke mer; men det skall stiga upp ur avgrunden, och det g\u00e5r sedan i f\u00f6rd\u00e4rvet. Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke fr\u00e5n v\u00e4rldens begynnelse \u00e4ro skrivna i livets bok, skola f\u00f6rundra sig, n\u00e4r de f\u00e5 se vilddjuret som har varit, och icke mer \u00e4r, men dock skall komma. --\n17:9 H\u00e4r g\u00e4ller det att \u00e4ga ett f\u00f6rst\u00e5nd med vishet. De sju huvudena \u00e4ro sju berg, som kvinnan tronar p\u00e5. De \u00e4ro ock sju konungar;\n17:10 fem av dem hava fallit, en \u00e4r, och den \u00e5terst\u00e5ende har \u00e4nnu icke kommit, och n\u00e4r han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.\n17:11 Och vilddjuret som har varit, och icke mer \u00e4r, det \u00e4r sj\u00e4lvt den \u00e5ttonde, och dock en av de sju, och det g\u00e5r i f\u00f6rd\u00e4rvet.\n17:12 Och de tio horn som du har sett, de \u00e4ro tio konungar, som \u00e4nnu icke hava kommit till konungav\u00e4lde, men som f\u00f6r en kort tid, tillika med vilddjuret, f\u00e5 makt s\u00e5som konungar.\n17:13 Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet \u00e5t vilddjuret.\n17:14 De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet j\u00e4mte de kallade och utvalda och trogna som f\u00f6lja det, skall \u00f6vervinna dem, ty Lammet \u00e4r herrarnas herre och konungarnas konung.\u00bb\n17:15 Och han sade ytterligare till mig: \u00bbVattnen som du har sett, d\u00e4r varest sk\u00f6kan tronar, \u00e4ro folk och m\u00e4nniskoskaror och folkslag och tungom\u00e5l.\n17:16 Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata sk\u00f6kan och g\u00f6ra henne utblottad och naken, och skola \u00e4ta hennes k\u00f6tt och br\u00e4nna upp henne i eld.\n17:17 Ty Gud har ingivit dem i hj\u00e4rtat att de skola utf\u00f6ra vad han har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne, och att de skola giva sitt v\u00e4lde \u00e5t vilddjuret, till dess Guds utsagor hava fullbordats.\n17:18 Och kvinnan som du har sett \u00e4r den stora staden, som har konungsligt v\u00e4lde \u00f6ver jordens konungar.\u00bb\n18:1 D\u00e4refter s\u00e5g jag en annan \u00e4ngel komma ned fr\u00e5n himmelen; han hade stor makt, och jorden upplystes av hans h\u00e4rlighet.\n18:2 Och han ropade med stark r\u00f6st och sade: \u00bbFallet, fallet \u00e4r det stora Babylon; det har blivit en boning f\u00f6r onda andar, ett tillh\u00e5ll f\u00f6r alla slags orena andar och ett tillh\u00e5ll f\u00f6r alla slags orena och vederstyggliga f\u00e5glar.\n18:3 Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna p\u00e5 jorden hava bedrivit otukt med henne, och k\u00f6pm\u00e4nnen p\u00e5 jorden hava skaffat sig rikedom genom hennes om\u00e5ttliga v\u00e4llust.\u00bb\n18:4 Och jag h\u00f6rde en annan r\u00f6st fr\u00e5n himmelen s\u00e4ga: \u00bbDragen ut ifr\u00e5n henne, I mitt folk, s\u00e5 att I icke g\u00f6ren eder delaktiga i hennes synder och f\u00e5n eder del av hennes pl\u00e5gor.\n18:5 Ty hennes synder r\u00e4cka \u00e4nda upp till himmelen, och Gud har kommit ih\u00e5g hennes or\u00e4ttf\u00e4rdiga g\u00e4rningar.\n18:6 Vederg\u00e4llen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt igen f\u00f6r hennes g\u00e4rningar; isk\u00e4nken dubbelt \u00e5t henne i den kalk vari hon har isk\u00e4nkt.\n18:7 S\u00e5 mycken \u00e4ra och v\u00e4llust som hon har berett sig, s\u00e5 mycken pina och sorg m\u00e5n I bereda henne. Eftersom hon s\u00e4ger i sitt hj\u00e4rta: 'Jag tronar s\u00e5som drottning och och sitter icke s\u00e5som \u00e4nka, och aldrig skall jag veta av n\u00e5gon sorg',\n18:8 d\u00e4rf\u00f6r skola p\u00e5 en och samma dag hennes pl\u00e5gor komma \u00f6ver henne: d\u00f6d och sorg och hungersn\u00f6d; och hon skall br\u00e4nnas upp i eld. Ty stark \u00e4r Herren Gud, han som har d\u00f6mt henne.\n18:9 Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i v\u00e4llust med henne, skola gr\u00e5ta och j\u00e4mra sig \u00f6ver henne, n\u00e4r de se r\u00f6ken av hennes brand.\n18:10 De skola st\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n, av f\u00f6rf\u00e4ran \u00f6ver hennes pina, och skola s\u00e4ga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad! Pl\u00f6tsligt har nu din dom kommit.'\n18:11 Och k\u00f6pm\u00e4nnen p\u00e5 jorden gr\u00e5ta och s\u00f6rja \u00f6ver henne, d\u00e5 nu ingen mer k\u00f6per de varor som de frakta:\n18:12 guld och silver, \u00e4dla stenar och p\u00e4rlor, fint linne och purpur, siden och scharlakan, allt slags v\u00e4lluktande tr\u00e4, alla slags arbeten av elfenben och dyrbaraste tr\u00e4, av koppar och j\u00e4rn och marmor,\n18:13 d\u00e4rtill kanel och kostbar salva, r\u00f6kverk, sm\u00f6rjelse och v\u00e4lluktande harts, vin och olja, fint mj\u00f6l och vete, f\u00e4kreatur och f\u00e5r, h\u00e4star och vagnar, livegna och tr\u00e4lar.\n18:14 De frukter som din sj\u00e4l hade beg\u00e4r till hava f\u00f6rsvunnit ifr\u00e5n dig; allt vad kr\u00e4sligt och pr\u00e4ktigt du hade har g\u00e5tt f\u00f6rlorat f\u00f6r dig och skall aldrig mer bliva funnet.\n18:15 De som handlade med s\u00e5dant, de som skaffade sig rikedom genom henne, de skola st\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n, av f\u00f6rf\u00e4ran \u00f6ver hennes pina; de skola gr\u00e5ta och s\u00f6rja\n18:16 och skola s\u00e4ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kl\u00e4dd i fint linne och purpur och scharlakan, du som gl\u00e4nste av guld och \u00e4dla stenar och p\u00e4rlor!\n18:17 I ett \u00f6gonblick har nu denna stora rikedom blivit f\u00f6r\u00f6dd.' Och alla skeppare och alla kustfarare och sj\u00f6m\u00e4n och alla andra som hava sitt arbete p\u00e5 havet st\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n;\n18:18 och n\u00e4r de ser r\u00f6ken av hennes brand, ropa de och s\u00e4ga: 'Var fanns den stora stadens like?'\n18:19 Och de str\u00f6 stoft p\u00e5 sina huvuden och ropa under gr\u00e5t och sorg och s\u00e4ga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de d\u00e4rinne, som hade skepp p\u00e5 havet, blevo rika! I ett \u00f6gonblick har den nu blivit f\u00f6r\u00f6dd.\n18:20 Gl\u00e4d dig \u00f6ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I helige och I apostlar och profeter, d\u00e5 nu Gud har h\u00e5llit dom \u00f6ver henne och utkr\u00e4vt vederg\u00e4llning f\u00f6r eder!\u00bb\n18:21 Och en v\u00e4ldig \u00e4ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och kastade den i havet och sade: \u00bbS\u00e5 skall Babylon, den stora staden, med fart st\u00f6rtas ned och aldrig mer bliva funnen.\n18:22 Av harpospelare och s\u00e5ngare, av fl\u00f6jtbl\u00e5sare och basunbl\u00e5sare skall aldrig mer n\u00e5got ljud bliva h\u00f6rt i dig; aldrig mer skall n\u00e5gon konstf\u00f6rfaren man av n\u00e5got slags yrke finnas i dig; bullret av en kvarn skall aldrig mer h\u00f6ras i dig;\n18:23 en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop f\u00f6r brudgum och brud skall aldrig mer h\u00f6ras i dig -- du vars k\u00f6pm\u00e4n voro storm\u00e4n p\u00e5 jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo f\u00f6rvillade,\n18:24 och i vilken man s\u00e5g profeters och heliga m\u00e4ns blod, ja, alla de m\u00e4nniskors blod, som hade blivit slaktade p\u00e5 jorden.\u00bb\n19:1 Sedan h\u00f6rde jag likasom starka r\u00f6ster av en stor skara i himmelen, som sade \u00bbHalleluja! Fr\u00e4lsningen och \u00e4ran och makten tillh\u00f6ra v\u00e5r Gud.\n19:2 Ty r\u00e4tta och r\u00e4ttf\u00e4rdiga \u00e4ro hans domar; han har d\u00f6mt den stora sk\u00f6kan, som f\u00f6rd\u00e4rvade jorden genom sin otukt, och han har utkr\u00e4vt sina tj\u00e4nares blod av hennes hand.\u00bb\n19:3 Och \u00e5ter sade de: \u00bbHalleluja!\u00bb Och r\u00f6ken fr\u00e5n henne stiger upp i evigheternas evigheter!\n19:4 Och de tjugufyra \u00e4ldste och de fyra v\u00e4sendena f\u00f6llo ned och tillb\u00e5do Gud, som satt p\u00e5 tronen; de sade: \u00bbAmen! Halleluja!\u00bb\n19:5 Och fr\u00e5n tronen utgick en r\u00f6st, som sade: \u00bbLoven v\u00e5r Gud, alla I hans tj\u00e4nare, I som frukten honom, b\u00e5de sm\u00e5 och stora.\u00bb\n19:6 Och jag h\u00f6rde likasom r\u00f6ster av en stor skara, lika bruset av stora vatten och d\u00e5net av starka tord\u00f6n; de sade: \u00bbHalleluja! Herren, v\u00e5r Gud, den Allsm\u00e4ktige, har nu tr\u00e4tt fram s\u00e5som konung.\n19:7 L\u00e5tom oss gl\u00e4djas och fr\u00f6jda oss och giva honom \u00e4ran; ty tiden \u00e4r inne f\u00f6r Lammets br\u00f6llop, och dess brud har gjort sig redo.\n19:8 Och \u00e5t henne har blivit givet att kl\u00e4da sig i fint linne, skinande och rent.\u00bb Det fina linnet \u00e4r de heligas r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n19:9 Och han sade till mig: \u00bbSkriv: Saliga \u00e4ro de som \u00e4ro bjudna till Lammets br\u00f6llopsm\u00e5ltid.\u00bb Ytterligare sade han till mig: \u00bbDessa ord \u00e4ro sanna Guds ord.\u00bb\n19:10 Och jag f\u00f6ll ned f\u00f6r hans f\u00f6tter f\u00f6r att tillbedja honom, men han sade till mig: \u00bbG\u00f6r icke s\u00e5. Jag \u00e4r din medtj\u00e4nare och dina br\u00f6ders, deras som hava Jesu vittnesb\u00f6rd. Gud skall du tillbedja. Ty Jesu vittnesb\u00f6rd \u00e4r profetians ande.\u00bb\n19:11 Och jag s\u00e5g himmelen \u00f6ppen och fick d\u00e4r se en vit h\u00e4st; och mannen som satt p\u00e5 den heter \u00bbTrofast och sannf\u00e4rdig\u00bb, och han d\u00f6mer och strider i r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n19:12 Hans \u00f6gon voro s\u00e5som eldsl\u00e5gor, och p\u00e5 sitt huvud bar han m\u00e5nga kronor och hade ett namn d\u00e4r skrivet, som ingen k\u00e4nner utom han sj\u00e4lv.\n19:13 Och han var kl\u00e4dd i en mantel som var doppad i blod; och det namn han har f\u00e5tt \u00e4r \u00bbGuds Ord\u00bb.\n19:14 Och honom f\u00f6ljde, p\u00e5 vita h\u00e4star, de himmelska h\u00e4rskarorna, kl\u00e4dda i fint linne, vitt och rent.\n19:15 Och fr\u00e5n hans mun utgick ett skarpt sv\u00e4rd, varmed han skulle sl\u00e5 folken. Och han skall styra dem med j\u00e4rnspira; och han trampar Guds, den Allsm\u00e4ktiges, str\u00e4nga vredes vinpress.\n19:16 Och p\u00e5 sin mantel, \u00f6ver sin l\u00e4nd, har han detta namn skrivet: \u00bbKonungarnas konung och herrarnas herre.\u00bb\n19:17 Och jag s\u00e5g en \u00e4ngel st\u00e5 i solen, och denne ropade med h\u00f6g r\u00f6st och sade till alla f\u00e5glar som fl\u00f6go fram uppe i himlarymden: \u00bbKommen hit, f\u00f6rsamlen eder till Guds stora g\u00e4stabud,\n19:18 f\u00f6r att \u00e4ta k\u00f6tt av konungar och krigs\u00f6verstar och hj\u00e4ltar, k\u00f6tt av h\u00e4star och deras ryttare, ja, k\u00f6tt av alla, b\u00e5de fria och tr\u00e4lar, b\u00e5de sm\u00e5 och stora.\u00bb\n19:19 Och jag s\u00e5g vilddjuret och konungarna p\u00e5 jorden med sina h\u00e4rskaror, samlade f\u00f6r att utk\u00e4mpa sin strid mot honom som satt p\u00e5 h\u00e4sten och mot hans h\u00e4rskara.\n19:20 Och vilddjuret blev gripet, d\u00e4rj\u00e4mte ock den falske profeten, som i dess \u00e5syn hade gjort de tecken med vilka han hade f\u00f6rvillat dem som hade tagit vilddjurets m\u00e4rke, och dem som hade tillbett dess bild. B\u00e5da blevo de levande kastade i eldsj\u00f6n, som brann med svavel.\n19:21 Och de andra blevo dr\u00e4pta med ryttarens sv\u00e4rd, det som utgick fr\u00e5n hans mun; och alla f\u00e5glar blevo m\u00e4ttade av deras k\u00f6tt.\n20:1 Och jag s\u00e5g en \u00e4ngel komma ned fr\u00e5n himmelen; han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.\n20:2 Och han grep draken, den gamle ormen, det \u00e4r dj\u00e4vulen och Satan, och f\u00e4ngslade honom f\u00f6r tusen \u00e5r\n20:3 och kastade honom i avgrunden och st\u00e4ngde igen och satte dit ett insegel \u00f6ver honom p\u00e5 det att han icke mer skulle f\u00f6rvilla folken, f\u00f6rr\u00e4n de tusen \u00e5ren hade g\u00e5tt till \u00e4nda. D\u00e4refter skall han \u00e5ter komma l\u00f6s f\u00f6r en liten tid.\n20:4 Och jag s\u00e5g troner st\u00e5 d\u00e4r, och de satte sig p\u00e5 dem, de \u00e5t vilka gavs makt att h\u00e5lla dom. Och jag s\u00e5g de m\u00e4nniskors sj\u00e4lar, som hade blivit halshuggna f\u00f6r Jesu vittnesb\u00f6rds och Guds Ords skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och icke heller tagit dess m\u00e4rke p\u00e5 sina pannor och sina h\u00e4nder; dessa blevo nu \u00e5ter levande och fingo regera med Kristus i tusen \u00e5r.\n20:5 (De \u00f6vriga d\u00f6da blevo icke levande, f\u00f6rr\u00e4n de tusen \u00e5ren hade g\u00e5tt till \u00e4nda.) Detta \u00e4r den f\u00f6rsta uppst\u00e5ndelsen.\n20:6 Salig och helig \u00e4r den som har del i den f\u00f6rsta uppst\u00e5ndelsen; \u00f6ver dem har den andra d\u00f6den ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi pr\u00e4ster och skola f\u00e5 regera med honom de tusen \u00e5ren.\n20:7 Men n\u00e4r de tusen \u00e5ren hava g\u00e5tt till \u00e4nda, skall Satan komma l\u00f6s ur sitt f\u00e4ngelse.\n20:8 Han skall d\u00e5 g\u00e5 ut f\u00f6r att f\u00f6rvilla de folk som bo vid jordens fyra h\u00f6rn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de \u00e4ro till antalet s\u00e5som sanden i havet.\n20:9 Och de draga fram \u00f6ver jordens hela vidd och omringa de heligas l\u00e4ger och \u00bbden \u00e4lskade staden\u00bb; men eld faller ned fr\u00e5n himmelen och f\u00f6rt\u00e4r dem.\n20:10 Och dj\u00e4vulen, som f\u00f6rvillade dem, bliver kastad i samma sj\u00f6 av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola d\u00e4r pl\u00e5gas dag och natt i evigheternas evigheter.\n20:11 Och jag s\u00e5g en stor vit tron och honom som satt d\u00e4rp\u00e5; och f\u00f6r hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen f\u00f6r dem.\n20:12 Och jag s\u00e5g de d\u00f6da, b\u00e5de stora och sm\u00e5, st\u00e5 inf\u00f6r tronen, och b\u00f6cker blevo uppl\u00e5tna. Och j\u00e4mv\u00e4l en annan bok blev uppl\u00e5ten; det var livets bok. Och de d\u00f6da blevo d\u00f6mda efter sina g\u00e4rningar, p\u00e5 grund av det som var upptecknat i b\u00f6ckerna.\n20:13 Och havet gav igen de d\u00f6da som voro d\u00e4ri, och d\u00f6den och d\u00f6dsriket g\u00e5vo igen de d\u00f6da som voro i dem; och dessa blev d\u00f6mda, var och en efter sina g\u00e4rningar.\n20:14 Och d\u00f6den och d\u00f6dsriket blevo kastade i den brinnande sj\u00f6n; detta, den brinnande sj\u00f6n, \u00e4r den andra d\u00f6den.\n20:15 Och om n\u00e5gon icke fanns skriven i livets bok, s\u00e5 blev han kastad i den brinnande sj\u00f6n.\n21:1 Och jag s\u00e5g en ny himmel och en ny jord; ty den f\u00f6rra himmelen och den f\u00f6rra jorden voro f\u00f6rg\u00e5ngna, och havet fanns icke mer.\n21:2 Och jag s\u00e5g den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned fr\u00e5n himmelen, fr\u00e5n Gud, f\u00e4rdigsmyckad s\u00e5som en brud som \u00e4r prydd f\u00f6r sin brudgum.\n21:3 Och jag h\u00f6rde en stark r\u00f6st fr\u00e5n tronen s\u00e4ga: \u00bbSe, nu st\u00e5r Guds tabernakel bland m\u00e4nniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud sj\u00e4lv skall vara hos dem\n21:4 och skall avtorka alla t\u00e5rar fr\u00e5n deras \u00f6gon. Och d\u00f6den skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller pl\u00e5ga skall vara mer; ty det som f\u00f6rr var \u00e4r nu f\u00f6rg\u00e5nget.\u00bb\n21:5 Och han som satt p\u00e5 tronen sade: \u00bbSe, jag g\u00f6r allting nytt.\u00bb Ytterligare sade han: \u00bbSkriv: ty dessa ord \u00e4ro visa och sanna.\u00bb\n21:6 Han sade vidare till mig: \u00bbDet \u00e4r gjort. Jag \u00e4r A och O, begynnelsen och \u00e4nden. \u00c5t den som t\u00f6rstar skall jag giva att dricka f\u00f6r intet ur k\u00e4llan med livets vatten.\n21:7 Den som vinner seger, han skall f\u00e5 detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.\n21:8 Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt \u00e4r, och dr\u00e5pare och otuktiga m\u00e4nniskor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla l\u00f6gnare skola f\u00e5 sin del i den sj\u00f6 som brinner med eld och svavel; detta \u00e4r den andra d\u00f6den.\u00bb\n21:9 Och en av de sju \u00e4nglarna med de sju sk\u00e5lar, som voro fulla med de sju sista pl\u00e5gorna, kom och talade till mig och sade: \u00bbKom hit, s\u00e5 skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.\u00bb\n21:10 Och han f\u00f6rde mig i anden \u00e5stad upp p\u00e5 ett stort och h\u00f6gt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned fr\u00e5n himmelen, fr\u00e5n Gud,\n21:11 med Guds h\u00e4rlighet. Den gl\u00e4nste likt den dyrbaraste \u00e4delsten, den var s\u00e5som kristallklar jaspis.\n21:12 Den hade en stor och h\u00f6g mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv \u00e4nglar, och \u00f6ver portarna voro skrivna namn: namnen p\u00e5 Israels barns tolv stammar.\n21:13 I \u00f6ster voro tre portar, i norr tre portar, i s\u00f6der tre portar och i v\u00e4ster tre portar.\n21:14 Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p\u00e5 dem stodo tolv namn: namnen p\u00e5 Lammets tolv apostlar.\n21:15 Och han som talade till mig hade en gyllene m\u00e4tst\u00e5ng f\u00f6r att d\u00e4rmed m\u00e4ta staden och dess portar och dess mur.\n21:16 Och staden utgjorde en fyrkant, och dess l\u00e4ngd var lika stor som dess bredd. Och med st\u00e5ngen m\u00e4tte han staden: dess m\u00e5tt var tolv tusen stadier, dess l\u00e4ngd och bredd och h\u00f6jd voro lika.\n21:17 Och han m\u00e4tte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter m\u00e4nniskors m\u00e5tt, som ock \u00e4r \u00e4nglars.\n21:18 Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sj\u00e4lv var av rent guld, likt rent glas.\n21:19 Stadsmurens grundstenar voro sk\u00f6nt lagda och utgjordes av alla slags \u00e4delstenar. Den f\u00f6rsta grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fj\u00e4rde en smaragd,\n21:20 den femte en sardonyx, den sj\u00e4tte en karneol, den sjunde en krysolit, den \u00e5ttonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist.\n21:21 Och de tolv portarna utgjordes av tolv p\u00e4rlor; var s\u00e4rskild port utgjordes av en enda p\u00e4rla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.\n21:22 Och jag s\u00e5g i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsm\u00e4ktige, \u00e4r dess tempel, han och Lammet.\n21:23 Och staden beh\u00f6ver icke sol eller m\u00e5ne till att lysa d\u00e4r, ty Guds h\u00e4rlighet upplyser den och dess ljus \u00e4r Lammet.\n21:24 Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar f\u00f6ra ditin, vad h\u00e4rligt de hava.\n21:25 Dess portar skola aldrig st\u00e4ngas om dagen -- natt skall icke finnas d\u00e4r\n21:26 och vad h\u00e4rligt och dyrbart folken hava skall man f\u00f6ra ditin.\n21:27 Men intet orent skall n\u00e5gonsin komma ditin, och ingen som g\u00f6r vad styggeligt \u00e4r och l\u00f6gn, utan allenast de som \u00e4ro skrivna i livets bok, Lammets bok.\n22:1 Och han visade mig en str\u00f6m med vatten, klar som kristall. Den gick ut fr\u00e5n Guds och Lammets tron\n22:2 och fl\u00f6t fram mitt igenom stadens gata. Och p\u00e5 b\u00e5da sidor om str\u00f6mmen stodo livstr\u00e4d, som g\u00e5vo tolv sk\u00f6rdar, ty de buro frukt var m\u00e5nad; och tr\u00e4dens l\u00f6v tj\u00e4nade till l\u00e4kedom f\u00f6r folken.\n22:3 Och ingen f\u00f6rbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall st\u00e5 d\u00e4r inne, och hans tj\u00e4nare skall tj\u00e4na honom\n22:4 och skola se hans ansikte; och hans namn skall st\u00e5 tecknat p\u00e5 deras pannor.\n22:5 Och ingen natt skall vara mer; och de beh\u00f6va icke n\u00e5gon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa \u00f6ver dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.\n22:6 Och han sade till mig: \u00bbDessa ord \u00e4ro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har s\u00e4nt sin \u00e4ngel f\u00f6r att visa sina tj\u00e4nare, vad som snart skall ske.\n22:7 Och se, jag kommer snart. Salig \u00e4r den som tager vara p\u00e5 de profetians ord som st\u00e5 i denna bok.\u00bb\n22:8 Och jag, Johannes, var den som h\u00f6rde och s\u00e5g detta. Och n\u00e4r jag hade h\u00f6rt och sett det, f\u00f6ll jag ned f\u00f6r att tillbedja inf\u00f6r \u00e4ngelns f\u00f6tter, hans som visade mig detta.\n22:9 Men han sade till mig: \u00bbG\u00f6r icke s\u00e5. Jag \u00e4r din medtj\u00e4nare och dina br\u00f6ders, profeternas, och deras som taga vara p\u00e5 denna boks ord. Gud skall du tillbedja.\u00bb\n22:10 Och han sade till mig: \u00bbG\u00f6m icke under n\u00e5got insegel de profetians ord som st\u00e5 i denna bok; ty tiden \u00e4r n\u00e4ra.\n22:11 M\u00e5 den som \u00e4r or\u00e4ttf\u00e4rdig fortfara att \u00f6va sin or\u00e4ttf\u00e4rdighet och den som \u00e4r oren att orena sig. S\u00e5 ock den som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig, han fortfare att \u00f6va sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet, och den som \u00e4r helig att helga sig.\n22:12 Se, jag kommer snart och har med mig min l\u00f6n, f\u00f6r att vederg\u00e4lla var och en efter som hans g\u00e4rningar \u00e4ro.\n22:13 Jag \u00e4r A och O, den f\u00f6rste och den siste, begynnelsen och \u00e4nden.\n22:14 Saliga \u00e4ro de som tv\u00e5 sina kl\u00e4der f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e4tt att \u00e4ta av livets tr\u00e4d och att g\u00e5 in i staden genom dess portar.\n22:15 Men de som \u00e4ro hundar och trollkarlar och otuktiga och dr\u00e5pare och avgudadyrkare och alla som \u00e4lska och g\u00f6ra l\u00f6gn, de m\u00e5ste alla stanna d\u00e4rutanf\u00f6r.\u00bb\n22:16 Jag, Jesus, har s\u00e4nt min \u00e4ngel f\u00f6r att i f\u00f6rsamlingarna vittna om detta f\u00f6r eder. Jag \u00e4r telningen fr\u00e5n Davids rot och kommen av hans sl\u00e4kt, jag \u00e4r den klara morgonstj\u00e4rnan.\n22:17 Och Anden och bruden s\u00e4ga: \u00bbKom.\u00bb Och den som h\u00f6r det, han s\u00e4ge \u00bbKom.\u00bb Och den som t\u00f6rstar, han komme; ja den som vill, han tage livets vatten f\u00f6r intet.\n22:18 F\u00f6r var och en som h\u00f6r de profetians ord, som st\u00e5 i denna bok betygar jag detta: \u00bbOm n\u00e5gon l\u00e4gger n\u00e5got till dem, s\u00e5 skall Gud p\u00e5 honom l\u00e4gga de pl\u00e5gor om vilka \u00e4r skrivet i denna bok.\n22:19 Och om n\u00e5gon tager bort n\u00e5got fr\u00e5n de ord som st\u00e5 i denna profetias bok, s\u00e5 skall Gud taga ifr\u00e5n honom hans del i livets tr\u00e4d och i den heliga staden, om vilka \u00e4r skrivet i denna bok.\u00bb\n22:20 Han som betygar detta s\u00e4ger: \u00bbJa, jag kommer snart.\u00bb Amen. Kom Herre Jesus!\n22:21 Herren Jesu n\u00e5d vare med alla.","title":"Swedish Bible: Revelation","type":"page"}