{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/rom.htm","path":"bib/wb/swe/rom.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/rom.htm","text":"1:1 Paulus, Jesu Kristi tj\u00e4nare, kallad till apostel, avskild till att f\u00f6rkunna Guds evangelium,\n1:2 vilket Gud redan f\u00f6rut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,\n1:3 evangelium om hans Son, vilken s\u00e5som m\u00e4nniska i k\u00f6ttet \u00e4r f\u00f6dd av Davids s\u00e4d\n1:4 och s\u00e5som helig andevarelse \u00e4r med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifr\u00e5n uppst\u00e5ndelsen fr\u00e5n de d\u00f6da, ja, evangelium om Jesus Kristus, v\u00e5r Herre,\n1:5 genom vilken vi hava f\u00e5tt n\u00e5d och apostla\u00e4mbete f\u00f6r att, hans namn till \u00e4ra, uppr\u00e4tta trons lydnad bland alla hednafolk,\n1:6 bland vilka j\u00e4mv\u00e4l I \u00e4ren, I som \u00e4ren kallade och Jesu Kristi egna --\n1:7 jag, Paulus, h\u00e4lsar alla Guds \u00e4lskade som bo i Rom, dem som \u00e4ro kallade och heliga. N\u00e5d vare med eder och frid ifr\u00e5n Gud, v\u00e5r Fader, och Herren Jesus Kristus.\n1:8 F\u00f6rst och fr\u00e4mst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus f\u00f6r eder alla, d\u00e4rf\u00f6r att man i hela v\u00e4rlden talar om eder tro.\n1:9 Ty Gud, som jag i min ande tj\u00e4nar s\u00e5som f\u00f6rkunnare av evangelium om hans Son, han \u00e4r mitt vittne, han vet huru oavl\u00e5tligt jag t\u00e4nker p\u00e5 eder\n1:10 och i mina b\u00f6ner alltid beder att jag dock nu omsider m\u00e5 f\u00e5 ett gynnsamt tillf\u00e4lle att komma till eder, om Gud s\u00e5 vill.\n1:11 Ty jag l\u00e4ngtar efter att se eder, f\u00f6r att jag m\u00e5 kunna meddela eder n\u00e5gon andlig n\u00e5deg\u00e5va till att styrka eder;\n1:12 jag menar: f\u00f6r att jag i eder krets m\u00e5 tillsammans med eder f\u00e5 h\u00e4mta hugnad ur v\u00e5r gemensamma tro, eder och min.\n1:13 Jag vill s\u00e4ga eder, mina br\u00f6der, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, f\u00f6r att ocks\u00e5 bland eder f\u00e5 sk\u00f6rda n\u00e5gon frukt, s\u00e5som bland \u00f6vriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad.\n1:14 B\u00e5de mot greker och mot andra folk, b\u00e5de mot visa och mot ovisa har jag f\u00f6rpliktelser.\n1:15 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r jag villig att f\u00f6rkunna evangelium ocks\u00e5 f\u00f6r eder som bon i Rom.\n1:16 Ty jag blyges icke f\u00f6r evangelium; ty det \u00e4r en Guds kraft till fr\u00e4lsning f\u00f6r var och en som tror, f\u00f6rst och fr\u00e4mst f\u00f6r juden, s\u00e5 ock f\u00f6r greken.\n1:17 R\u00e4ttf\u00e4rdighet fr\u00e5n Gud uppenbaras n\u00e4mligen d\u00e4ri, av tro till tro; s\u00e5 \u00e4r ock skrivet: \u00bbDen r\u00e4ttf\u00e4rdige skall leva av tro.\u00bb\n1:18 Ty Guds vrede uppenbarar sig fr\u00e5n himmelen \u00f6ver all ogudaktighet och or\u00e4ttf\u00e4rdighet hos m\u00e4nniskor som i or\u00e4ttf\u00e4rdighet undertrycka sanningen.\n1:19 Vad man kan k\u00e4nna om Gud \u00e4r n\u00e4mligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det f\u00f6r dem.\n1:20 Ty hans osynliga v\u00e4sen, hans eviga makt och gudomsh\u00e4rlighet hava \u00e4nda ifr\u00e5n v\u00e4rldens skapelse varit synliga, i det att de kunna f\u00f6rst\u00e5s genom hans verk. S\u00e5 \u00e4ro de d\u00e5 utan urs\u00e4kt.\n1:21 Ty fast\u00e4n de hade l\u00e4rt k\u00e4nna Gud, prisade och tackade de honom dock icke s\u00e5som Gud, utan f\u00f6rf\u00f6llo till f\u00e5f\u00e4ngliga tankar; och s\u00e5 blevo deras of\u00f6rst\u00e5ndiga hj\u00e4rtan f\u00f6rm\u00f6rkade.\n1:22 N\u00e4r de ber\u00f6mde sig av att vara visa, blevo de d\u00e5rar\n1:23 och bytte bort den of\u00f6rg\u00e4nglige Gudens h\u00e4rlighet mot bel\u00e4ten, som voro avbilder av f\u00f6rg\u00e4ngliga m\u00e4nniskor, ja ock av f\u00e5glar och fyrfotadjur och kr\u00e4lande djur.\n1:24 D\u00e4rf\u00f6r prisgav Gud dem i deras hj\u00e4rtans beg\u00e4relser \u00e5t orenhet, s\u00e5 att de med varandra sk\u00e4ndade sina kroppar.\n1:25 De hade ju bytt bort Guds sanning mot l\u00f6gn och tagit sig f\u00f6r att dyrka och tj\u00e4na det skapade framf\u00f6r Skaparen, honom som \u00e4r h\u00f6gtlovad i evighet, amen.\n1:26 F\u00f6rdenskull gav Gud dem till pris \u00e5t skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umg\u00e4nget mot ett onaturligt;\n1:27 sammalunda \u00f6verg\u00e5vo ock m\u00e4nnen det naturliga umg\u00e4nget med kvinnan och uppt\u00e4ndes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. S\u00e5 fingo de p\u00e5 sig sj\u00e4lva uppb\u00e4ra sin villas tillb\u00f6rliga l\u00f6n.\n1:28 Och eftersom de icke hade aktat det n\u00e5got v\u00e4rt att taga vara p\u00e5 sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris \u00e5t ett ov\u00e4rdigt sinnelag, till att bedriva otillb\u00f6rliga ting.\n1:29 S\u00e5 hava de blivit uppfyllda av allt slags or\u00e4ttf\u00e4rdighet, ondska, girighet, elakhet; de \u00e4ro fulla av avund, mordlust, tr\u00e4tlystnad, svek, vr\u00e5ngsinthet;\n1:30 de \u00e4ro \u00f6rontasslare, f\u00f6rtalare, styggelser f\u00f6r Gud, v\u00e5ldsverkare, \u00f6vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina f\u00f6r\u00e4ldrar,\n1:31 of\u00f6rst\u00e5ndiga, trol\u00f6sa, utan k\u00e4rlek till sina egna, utan barmh\u00e4rtighet mot andra.\n1:32 Och fast\u00e4n de v\u00e4l veta vad Gud har stadgat s\u00e5som r\u00e4tt, att n\u00e4mligen de som handla s\u00e5 f\u00f6rtj\u00e4na d\u00f6den, \u00e4r det dem icke nog att sj\u00e4lva s\u00e5 g\u00f6ra, de giva ock sitt bifall \u00e5t andra som handla likas\u00e5.\n2:1 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r du utan urs\u00e4kt, du m\u00e4nniska, vem du \u00e4n \u00e4r, som d\u00f6mer. Ty d\u00e4rmed att du d\u00f6mer en annan f\u00f6rd\u00f6mer du dig sj\u00e4lv, eftersom du, som d\u00f6mer den andre, sj\u00e4lv handlar p\u00e5 samma s\u00e4tt.\n2:2 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer \u00f6ver dem som handla s\u00e5.\n2:3 Men du menar v\u00e4l detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du m\u00e4nniska, som d\u00f6mer dem som handla s\u00e5, och dock g\u00f6r detsamma som de?\n2:4 Eller f\u00f6raktar du hans godhets, skonsamhets och l\u00e5ngmodighets rikedom, utan att f\u00f6rst\u00e5 att denna Guds godhet vill f\u00f6ra dig till b\u00e4ttring?\n2:5 Genom din h\u00e5rdhet och ditt hj\u00e4rtas obotf\u00e4rdighet samlar du ju \u00f6ver dig vrede, som skall drabba dig p\u00e5 vredens dag, d\u00e5 n\u00e4r det bliver uppenbart att Gud \u00e4r en r\u00e4ttvis domare.\n2:6 Ty \u00bbhan skall vederg\u00e4lla var och en efter hans g\u00e4rningar\u00bb.\n2:7 Evigt liv skall han giva \u00e5t dem som med uth\u00e5llighet i att g\u00f6ra det goda s\u00f6ka h\u00e4rlighet och \u00e4ra och of\u00f6rg\u00e4nglighet.\n2:8 Men \u00f6ver dem som \u00e4ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda or\u00e4ttf\u00e4rdigheten, \u00f6ver dem kommer vrede och f\u00f6rt\u00f6rnelse.\n2:9 Ja, bedr\u00f6velse och \u00e5ngest skall komma \u00f6ver den m\u00e4nniskas sj\u00e4l, som g\u00f6r det onda, f\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00f6ver judens, s\u00e5 ock \u00f6ver grekens.\n2:10 Men h\u00e4rlighet och \u00e4ra och frid skall tillfalla var och en som g\u00f6r det goda, f\u00f6rst och fr\u00e4mst juden, s\u00e5 ock greken.\n2:11 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;\n2:12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag f\u00f6rg\u00e5s, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva d\u00f6mda.\n2:13 Ty icke lagens h\u00f6rare \u00e4ro r\u00e4ttf\u00e4rdiga inf\u00f6r Gud, men lagens g\u00f6rare skola f\u00f6rklaras r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n2:14 Ty d\u00e5 hedningarna, som icke hava lag, av naturen g\u00f6ra vad lagen inneh\u00e5ller, s\u00e5 \u00e4ro dessa, utan att hava lag, sig sj\u00e4lv en lag,\n2:15 d\u00e5 de ju s\u00e5lunda visa att lagens verk \u00e4ro skrivna i deras hj\u00e4rtan. D\u00e4rom utg\u00f6ra ocks\u00e5 deras egna samveten ett vittnesb\u00f6rd, s\u00e5 ock, i den inb\u00f6rdes umg\u00e4ngelsen, deras tankar, n\u00e4r dessa anklaga eller ock f\u00f6rsvara dem.\n2:16 Ja, s\u00e5 skall det befinnas vara p\u00e5 den dag d\u00e5 Gud, enligt det evangelium jag f\u00f6rkunnar, genom Kristus Jesus d\u00f6mer \u00f6ver vad som \u00e4r f\u00f6rdolt hos m\u00e4nniskorna.\n2:17 Du kallar dig jude och f\u00f6rlitar dig p\u00e5 lagen och ber\u00f6mmer dig av Gud.\n2:18 Du k\u00e4nner ock hans vilja, och eftersom du har f\u00e5tt din undervisning ur lagen, kan du d\u00f6ma om vad r\u00e4ttast \u00e4r;\n2:19 och du tilltror dig att vara en ledare f\u00f6r blinda, ett ljus f\u00f6r m\u00e4nniskor som vandra i m\u00f6rker,\n2:20 en uppfostrare f\u00f6r of\u00f6rst\u00e5ndiga, en l\u00e4rare f\u00f6r enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket f\u00f6r kunskapen och sanningen.\n2:21 Du som vill l\u00e4ra andra, du l\u00e4r icke dig sj\u00e4lv! Du som predikar att man icke skall stj\u00e4la, du beg\u00e5r sj\u00e4lv st\u00f6ld!\n2:22 Du som s\u00e4ger att man icke skall beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott, du beg\u00e5r sj\u00e4lv s\u00e5dant brott! Du som h\u00e5ller avgudarna f\u00f6r styggelser, du g\u00f6r dig sj\u00e4lv skyldig till tempelr\u00e5n!\n2:23 Du som ber\u00f6mmer dig av lagen, du van\u00e4rar Gud genom att \u00f6vertr\u00e4da lagen,\n2:24 ty, s\u00e5som det \u00e4r skrivet, \u00bbf\u00f6r eder skull varder Guds namn sm\u00e4dat bland hedningarna\u00bb.\n2:25 Ty v\u00e4l \u00e4r omsk\u00e4relse till gagn, om du h\u00e5ller lagen; men om du \u00e4r en lag\u00f6vertr\u00e4dare, s\u00e5 \u00e4r du med din omsk\u00e4relse dock oomskuren.\n2:26 Om nu den oomskurne h\u00e5ller lagens stadgar, skall han d\u00e5 icke, fast\u00e4n han \u00e4r oomskuren, r\u00e4knas s\u00e5som omskuren?\n2:27 Jo, och han som i f\u00f6ljd av sin h\u00e4rkomst \u00e4r oomskuren, men \u00e4nd\u00e5 fullg\u00f6r lagen, skall bliva dig till dom, dig som \u00e4ger lagens bokstav och omsk\u00e4relsen, men likv\u00e4l \u00e4r en lag\u00f6vertr\u00e4dare.\n2:28 Ty den \u00e4r icke jude, som \u00e4r det i utv\u00e4rtes m\u00e5tto, ej heller \u00e4r det omsk\u00e4relse, som sker utv\u00e4rtes p\u00e5 k\u00f6ttet.\n2:29 Nej, den \u00e4r jude, som \u00e4r det i inv\u00e4rtes m\u00e5tto, och omsk\u00e4relse \u00e4r hj\u00e4rtats omsk\u00e4relse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin ber\u00f6mmelse, icke fr\u00e5n m\u00e4nniskor, utan fr\u00e5n Gud.\n3:1 Vilket f\u00f6retr\u00e4de hava d\u00e5 judarna, eller vad gagn hava de av omsk\u00e4relsen?\n3:2 Jo, ett stort f\u00f6retr\u00e4de, p\u00e5 allt s\u00e4tt; f\u00f6rst och fr\u00e4mst det, att de hava blivit betrodda med Guds l\u00f6ftesord.\n3:3 Ty vad betyder det, om n\u00e5gra av dem blevo trol\u00f6sa? Kan d\u00e5 deras trol\u00f6shet g\u00f6ra Guds trofasthet om intet?\n3:4 Bort det! M\u00e5 Gud st\u00e5 s\u00e5som sannf\u00e4rdig, om ock \u00bbvar m\u00e4nniska \u00e4r en l\u00f6gnare\u00bb. S\u00e5 \u00e4r ju skrivet: \u00bbP\u00e5 det att du m\u00e5 finnas r\u00e4ttf\u00e4rdig i dina ord och f\u00e5 r\u00e4tt, n\u00e4r man s\u00e4tter sig till doms \u00f6ver dig.\u00bb\n3:5 Men \u00e4r det nu s\u00e5, att v\u00e5r or\u00e4ttf\u00e4rdighet tj\u00e4nar till att bevisa Guds r\u00e4ttf\u00e4rdighet, vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga? Kan v\u00e4l Gud, han som l\u00e5ter vredesdomen drabba, vara or\u00e4ttf\u00e4rdig? (Jag talar s\u00e5som vore det fr\u00e5ga om en m\u00e4nniska.)\n3:6 Bort det! Huru skulle Gud d\u00e5 kunna d\u00f6ma v\u00e4rlden?\n3:7 Och \u00e5 andra sidan, om Guds sannf\u00e4rdighet genom min l\u00f6gnaktighet \u00e4nnu mer har tr\u00e4tt i dagen, honom till \u00e4ra, varf\u00f6r skall d\u00e5 jag likv\u00e4l d\u00f6mas s\u00e5som syndare?\n3:8 Och varf\u00f6r skulle vi icke \u00bbg\u00f6ra vad ont \u00e4r, f\u00f6r att gott m\u00e5tte komma d\u00e4rav\u00bb, s\u00e5som man, f\u00f6r att sm\u00e4da oss, p\u00e5st\u00e5r att vi g\u00f6ra, och s\u00e5som n\u00e5gra f\u00f6regiva att vi l\u00e4ra? -- S\u00e5dana f\u00e5 med r\u00e4tta sin dom.\n3:9 Huru \u00e4r det allts\u00e5? \u00c4ro vi d\u00e5 n\u00e5got f\u00f6rmer \u00e4n de andra? Ingalunda. Redan h\u00e4rf\u00f6rut har jag ju m\u00e5st anklaga b\u00e5de judar och greker f\u00f6r att allasammans vara under synd.\n3:10 S\u00e5 \u00e4r ock skrivet: \u00bbIngen r\u00e4ttf\u00e4rdig finnes, icke en enda.\n3:11 Ingen f\u00f6rst\u00e5ndig finnes, ingen finnes som s\u00f6ker Gud.\n3:12 Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som g\u00f6r vad gott \u00e4r, det finnes ingen enda.\n3:13 En \u00f6ppen grav \u00e4r deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift \u00e4r inom deras l\u00e4ppar.\n3:14 Deras mun \u00e4r full av f\u00f6rbannelse och bitterhet.\n3:15 Deras f\u00f6tter \u00e4ro snara, n\u00e4r det g\u00e4ller att utgjuta blod.\n3:16 F\u00f6r\u00f6delse och el\u00e4nde \u00e4r p\u00e5 deras v\u00e4gar,\n3:17 och fridens v\u00e4g k\u00e4nna de icke.\n3:18 Guds fruktan \u00e4r icke f\u00f6r deras \u00f6gon.\u00bb\n3:19 Nu veta vi att allt vad lagen s\u00e4ger, det talar den till dem som hava lagen, f\u00f6r att var mun skall bliva tillstoppad och hela v\u00e4rlden st\u00e5 med skuld inf\u00f6r Gud;\n3:20 ty av lagg\u00e4rningar bliver intet k\u00f6tt r\u00e4ttf\u00e4rdigt inf\u00f6r honom. Vad som kommer genom lagen \u00e4r k\u00e4nnedom om synden.\n3:21 Men nu har, utan lag, en r\u00e4ttf\u00e4rdighet fr\u00e5n Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,\n3:22 en r\u00e4ttf\u00e4rdighet fr\u00e5n Gud genom tro p\u00e5 Jesus Kristus, f\u00f6r alla dem som tro. Ty h\u00e4r \u00e4r ingen \u00e5tskillnad.\n3:23 Alla hava ju syndat och \u00e4ro i saknad av h\u00e4rligheten fr\u00e5n Gud;\n3:24 och de bliva r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda utan f\u00f6rskyllan, av hans n\u00e5d, genom f\u00f6rlossningen i Kristus Jesus,\n3:25 honom som Gud har st\u00e4llt fram s\u00e5som ett f\u00f6rsoningsmedel genom tro, i hans blod. S\u00e5 ville Gud -- d\u00e5 han i sin skonsamhet hade haft f\u00f6rdrag med de synder som f\u00f6rut hade blivit beg\u00e5ngna -- nu visa att han dock var r\u00e4ttf\u00e4rdig.\n3:26 Ja, s\u00e5 ville han i den tid som nu \u00e4r l\u00e4mna beviset f\u00f6r att han \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig. H\u00e4rigenom skulle han b\u00e5de sj\u00e4lv befinnas vara r\u00e4ttf\u00e4rdig och g\u00f6ra den r\u00e4ttf\u00e4rdig, som l\u00e5ter det bero p\u00e5 tro p\u00e5 Jesus.\n3:27 Huru bliver det d\u00e5 med v\u00e5r ber\u00f6mmelse? Den \u00e4r utest\u00e4ngd. Genom vilken lag? M\u00e5nne genom en g\u00e4rningarnas lag? Nej, genom en trons lag.\n3:28 Vi h\u00e5lla n\u00e4mligen f\u00f6re att m\u00e4nniskan bliver r\u00e4ttf\u00e4rdig genom tro, utan lagg\u00e4rningar.\n3:29 Eller \u00e4r Gud allenast judarnas Gud? \u00c4r han icke ock hedningarnas? Jo, f\u00f6rvisso ocks\u00e5 hedningarnas,\n3:30 s\u00e5 visst som Gud \u00e4r en, han som skall g\u00f6ra de omskurna r\u00e4ttf\u00e4rdiga av tro, s\u00e5 ock de oomskurna genom tron.\n3:31 G\u00f6ra vi d\u00e5 vad lag \u00e4r om intet genom tron? Bort det! Vi g\u00f6ra tv\u00e4rtom lag g\u00e4llande.\n4:1 Vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga om Abraham, v\u00e5r stamfader efter k\u00f6ttet?\n4:2 Om Abraham blev r\u00e4ttf\u00e4rdig av g\u00e4rningar, s\u00e5 har han ju n\u00e5got att ber\u00f6mma sig av. Dock icke inf\u00f6r Gud.\n4:3 Ty vad s\u00e4ger skriften? \u00bbAbraham trodde Gud, och det r\u00e4knades honom till r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\u00bb\n4:4 Den som h\u00e5ller sig till g\u00e4rningar, honom bliver l\u00f6nen tillr\u00e4knad icke p\u00e5 grund av n\u00e5d, utan p\u00e5 grund av f\u00f6rtj\u00e4nst.\n4:5 Men den som icke h\u00e5ller sig till g\u00e4rningar, utan tror p\u00e5 honom som g\u00f6r den ogudaktige r\u00e4ttf\u00e4rdig, honom r\u00e4knas hans tro till r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n4:6 S\u00e5 prisar ock David den m\u00e4nniska salig, som Gud tillr\u00e4knar r\u00e4ttf\u00e4rdighet, utan g\u00e4rningar:\n4:7 \u00bbSaliga \u00e4ro de vilkas \u00f6vertr\u00e4delser \u00e4ro f\u00f6rl\u00e5tna, och vilkas synder \u00e4ro \u00f6verskylda.\n4:8 Salig \u00e4r den man som Herren icke tillr\u00e4knar synd.\u00bb\n4:9 G\u00e4ller nu detta ordet \u00bbsalig\u00bb de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi s\u00e4ga ju att \u00bbtron r\u00e4knades Abraham till r\u00e4ttf\u00e4rdighet\u00bb.\n4:10 Huru blev den honom d\u00e5 tillr\u00e4knad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han \u00e4nnu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han \u00e4nnu var oomskuren.\n4:11 Och han undfick omsk\u00e4relsens tecken s\u00e5som ett insegel p\u00e5 den r\u00e4ttf\u00e4rdighet genom tron, som han hade, medan han \u00e4nnu var oomskuren. Ty s\u00e5 skulle han bliva en fader f\u00f6r alla oomskurna som tro, och s\u00e5 skulle r\u00e4ttf\u00e4rdighet tillr\u00e4knas dem.\n4:12 Han skulle ock bliva en fader f\u00f6r omskurna, n\u00e4mligen f\u00f6r s\u00e5dana som icke allenast \u00e4ro omskurna, utan ock vandra i sp\u00e5ren av den tro som v\u00e5r fader Abraham hade, medan han \u00e4nnu var oomskuren.\n4:13 Det var n\u00e4mligen icke genom lag som Abraham och hans s\u00e4d undfick det l\u00f6ftet att han skulle f\u00e5 v\u00e4rlden till arvedel; det var genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet av tro.\n4:14 Ty om de som l\u00e5ta det bero p\u00e5 lag skola f\u00e5 arvedelen, s\u00e5 \u00e4r tron till intet nyttig, och l\u00f6ftet \u00e4r gjort om intet.\n4:15 Vad lagen kommer \u00e5stad \u00e4r ju vredesdom; men d\u00e4r ingen lag finnes, d\u00e4r finnes icke heller n\u00e5gon \u00f6vertr\u00e4delse.\n4:16 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste det bero p\u00e5 tro, f\u00f6r att det skulle vara av n\u00e5d, s\u00e5 att l\u00f6ftet kunde bliva best\u00e5ndande f\u00f6r all hans s\u00e4d, icke blott f\u00f6r dem som h\u00f6rde till lagens folk, utan ock f\u00f6r dem som allenast hade Abrahams tro. Han \u00e4r ju allas v\u00e5r fader,\n4:17 enligt detta skriftens ord: \u00bbJag har best\u00e4mt dig till att bliva en fader till m\u00e5nga folk\u00bb; han \u00e4r detta inf\u00f6r den Gud som han trodde, inf\u00f6r honom som g\u00f6r de d\u00f6da levande och kallar p\u00e5 de ting som icke \u00e4ro till, likasom voro de till.\n4:18 Och d\u00e4r ingen f\u00f6rhoppning fanns, d\u00e4r hoppades han \u00e4nd\u00e5 och trodde; och han kunde s\u00e5 bliva \u00bben fader till m\u00e5nga folk\u00bb, efter vad som var f\u00f6rutsagt: \u00bbS\u00e5 skall din s\u00e4d bliva.\u00bb\n4:19 Och han f\u00f6rsvagades icke i sin tro, n\u00e4r han bet\u00e4nkte huru hans egen kropp var s\u00e5som d\u00f6d -- han var ju omkring hundra \u00e5r gammal -- och huru j\u00e4mv\u00e4l Saras moderliv var s\u00e5som d\u00f6tt.\n4:20 Han tvivlade icke p\u00e5 Guds l\u00f6fte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han \u00e4rade Gud\n4:21 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks\u00e5 m\u00e4ktig att h\u00e5lla.\n4:22 D\u00e4rf\u00f6r r\u00e4knades det honom ock till r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n4:23 Men att det s\u00e5 tillr\u00e4knades honom, det \u00e4r skrivet icke s\u00e5som g\u00e4llde det allenast honom,\n4:24 utan det skulle g\u00e4lla ocks\u00e5 oss; ty det skall tillr\u00e4knas j\u00e4mv\u00e4l oss, oss som tro p\u00e5 honom som fr\u00e5n de d\u00f6da uppv\u00e4ckte Jesus, v\u00e5r Herre,\n4:25 vilken utgavs f\u00f6r v\u00e5ra synders skull och uppv\u00e4cktes f\u00f6r v\u00e5r r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relses skull.\n5:1 D\u00e5 vi nu hava blivit r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda av tro, hava vi frid med Gud genom v\u00e5r Herre Jesus Kristus\n5:2 -- genom vilken vi ock hava f\u00e5tt tilltr\u00e4de till den n\u00e5d vari vi nu st\u00e5 -- och vi ber\u00f6mma oss i hoppet om Guds h\u00e4rlighet.\n5:3 Och icke det allenast, vi till och med ber\u00f6mma oss av v\u00e5ra lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar st\u00e5ndaktighet,\n5:4 och st\u00e5ndaktigheten bepr\u00f6vad fasthet, och fastheten hopp,\n5:5 och hoppet l\u00e5ter oss icke komma p\u00e5 skam; ty Guds k\u00e4rlek \u00e4r utgjuten i v\u00e5ra hj\u00e4rtan genom den helige Ande, vilken har blivit oss given.\n5:6 Ty medan vi \u00e4nnu voro svaga, led Kristus, n\u00e4r tiden var inne, d\u00f6den f\u00f6r oss ogudaktiga.\n5:7 N\u00e4ppeligen vill ju eljest n\u00e5gon d\u00f6 ens f\u00f6r en r\u00e4ttf\u00e4rdig man -- om nu ock till \u00e4ventyrs n\u00e5gon kan hava mod att d\u00f6 f\u00f6r den som har gjort honom gott --\n5:8 men Gud bevisar sin k\u00e4rlek till oss d\u00e4ri att Kristus dog f\u00f6r oss, medan vi \u00e4nnu voro syndare.\n5:9 S\u00e5 mycket mer skola vi d\u00e4rf\u00f6r, sedan vi nu hava blivit r\u00e4ttf\u00e4rdiggjorda i och genom hans blod, ocks\u00e5 genom honom bliva fr\u00e4lsta undan vredesdomen.\n5:10 Ty om vi, medan vi voro Guds ov\u00e4nner, blevo f\u00f6rsonade med honom genom hans Sons d\u00f6d, s\u00e5 skola vi, sedan vi hava blivit f\u00f6rsonade, \u00e4nnu mycket mer bliva fr\u00e4lsta i och genom hans liv.\n5:11 Och icke det allenast; vi ber\u00f6mma oss ock av Gud genom v\u00e5r Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undf\u00e5tt f\u00f6rsoningen.\n5:12 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5: Genom en enda m\u00e4nniska har synden kommit in i v\u00e4rlden och genom synden d\u00f6den; och s\u00e5 har d\u00f6den kommit \u00f6ver alla m\u00e4nniskor, eftersom de alla hava syndat.\n5:13 Ty synd fanns i v\u00e4rlden redan innan lagen fanns. Men synd tillr\u00e4knas icke d\u00e4r ingen lag finnes;\n5:14 och dock har under tiden fr\u00e5n Adam till Moses d\u00f6den haft v\u00e4ldet ocks\u00e5 \u00f6ver dem som icke hade syndat genom en \u00f6vertr\u00e4delse, i likhet med vad Adam gjorde, han som \u00e4r en f\u00f6rebild till den som skulle komma.\n5:15 Likv\u00e4l \u00e4r det icke s\u00e5 med n\u00e5deg\u00e5van, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de m\u00e5nga hava blivit d\u00f6den underlagda, s\u00e5 har \u00e4nnu mycket mer Guds n\u00e5d och g\u00e5van i och genom n\u00e5d -- vilken, ocks\u00e5 den, \u00e4r kommen genom en enda m\u00e4nniska, Jesus Kristus -- blivit p\u00e5 ett \u00f6verfl\u00f6dande s\u00e4tt de m\u00e5nga besk\u00e4rd.\n5:16 Och med g\u00e5van \u00e4r det icke s\u00e5som det var med det som kom genom denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till en f\u00f6rd\u00f6melsedom, men n\u00e5deg\u00e5van kom i f\u00f6ljd av m\u00e5ngas fall, och ledde till en r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsedom.\n5:17 Och om d\u00f6den p\u00e5 grund av en endas fall kom till konungav\u00e4lde genom denne ene, s\u00e5 skola \u00e4nnu mycket mer de som undf\u00e5 den \u00f6verfl\u00f6dande n\u00e5den och r\u00e4ttf\u00e4rdighetsg\u00e5van f\u00e5 konungsligt v\u00e4lde i liv, ocks\u00e5 det genom en enda, Jesus Kristus. --\n5:18 Allts\u00e5, likasom det, som kom genom en endas fall, f\u00f6r alla m\u00e4nniskor ledde till en f\u00f6rd\u00f6melsedom, s\u00e5 leder det, som kom genom r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relsedomen f\u00f6rmedelst en enda, f\u00f6r alla m\u00e4nniskor till en r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6relse som medf\u00f6r liv.\n5:19 Ty s\u00e5som genom en enda m\u00e4nniskas olydnad de m\u00e5nga fingo st\u00e5 s\u00e5som syndare, s\u00e5 skola ock genom en endas lydnad de m\u00e5nga st\u00e5 s\u00e5som r\u00e4ttf\u00e4rdiga.\n5:20 Men lagen har d\u00e4rj\u00e4mte kommit in, f\u00f6r att fallet skulle bliva s\u00e5 mycket st\u00f6rre; dock, d\u00e4r synden blev st\u00f6rre, d\u00e4r \u00f6verfl\u00f6dade n\u00e5den mycket mer.\n5:21 Ty s\u00e5som synden hade ut\u00f6vat sitt v\u00e4lde i och genom d\u00f6den, s\u00e5 skulle nu ock n\u00e5den genom r\u00e4ttf\u00e4rdighet ut\u00f6va sitt v\u00e4lde till evigt liv, och det genom Jesus Kristus, v\u00e5r Herre.\n6:1 Vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga? Skola vi f\u00f6rbliva i synden, f\u00f6r att n\u00e5den skall bliva s\u00e5 mycket st\u00f6rre?\n6:2 Bort det! Vi som hava d\u00f6tt fr\u00e5n synden, huru skulle vi \u00e4nnu kunna leva i den?\n6:3 Veten I d\u00e5 icke att vi alla som hava blivit d\u00f6pta till Kristus Jesus, vi hava blivit d\u00f6pta till hans d\u00f6d?\n6:4 Och vi hava s\u00e5, genom detta dop till d\u00f6den, blivit begravna med honom, f\u00f6r att, s\u00e5som Kristus uppv\u00e4cktes fr\u00e5n de d\u00f6da genom Faderns h\u00e4rlighet, ocks\u00e5 vi skola vandra i ett nytt v\u00e4sende, i liv.\n6:5 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika d\u00f6d, s\u00e5 skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppst\u00e5ndelse.\n6:6 Vi veta ju detta, att v\u00e5r gamla m\u00e4nniska har blivit korsf\u00e4st med honom, f\u00f6r att syndakroppen skall g\u00f6ras om intet, s\u00e5 att vi icke mer tj\u00e4na synden.\n6:7 Ty den som \u00e4r d\u00f6d, han \u00e4r friad ifr\u00e5n synden.\n6:8 Hava vi nu d\u00f6tt med Kristus, s\u00e5 tro vi att vi ock skola leva med honom,\n6:9 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, icke mer d\u00f6r; d\u00f6den r\u00e5der icke mer \u00f6ver honom.\n6:10 Ty hans d\u00f6d var en d\u00f6d fr\u00e5n synden en g\u00e5ng f\u00f6r alla, men hans liv \u00e4r ett liv f\u00f6r Gud.\n6:11 S\u00e5 m\u00e5n ock I h\u00e5lla f\u00f6re att I \u00e4ren d\u00f6da fr\u00e5n synden och leven f\u00f6r Gud, i Kristus Jesus.\n6:12 L\u00e5ten d\u00e4rf\u00f6r icke synden hava v\u00e4ldet i edra d\u00f6dliga kroppar, s\u00e5 att I lyden deras beg\u00e4relser.\n6:13 Och st\u00e4llen icke edra lemmar i syndens tj\u00e4nst, att vara or\u00e4ttf\u00e4rdighetsvapen, utan st\u00e4llen eder sj\u00e4lva i Guds tj\u00e4nst, s\u00e5som de d\u00e4r fr\u00e5n d\u00f6den hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tj\u00e4nst, att vara r\u00e4ttf\u00e4rdighetsvapen.\n6:14 Ty synden skall icke r\u00e5da \u00f6ver eder, eftersom I icke st\u00e5n under lagen, utan under n\u00e5den.\n6:15 Huru \u00e4r det allts\u00e5? Skola vi synda, eftersom vi icke st\u00e5 under lagen, utan under n\u00e5den? Bort det!\n6:16 I veten ju, att n\u00e4r I st\u00e4llen eder i n\u00e5gons tj\u00e4nst f\u00f6r att lyda honom, s\u00e5 \u00e4ren I tj\u00e4nare under denne, som I s\u00e5lunda lyden, vare sig det \u00e4r under synden, vilket leder till d\u00f6d, eller under lydnaden, vilket leder till r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n6:17 Men Gud vare tack f\u00f6r att den tid \u00e4r f\u00f6rbi, d\u00e5 I voren syndens tj\u00e4nare, och f\u00f6r att I haven blivit av hj\u00e4rtat lydiga, s\u00e5 att I f\u00f6ljen den l\u00e4ra som har givits eder till m\u00f6nsterbild,\n6:18 och f\u00f6r att I, n\u00e4r I nu haven gjorts fria ifr\u00e5n synden, haven blivit tj\u00e4nare under r\u00e4ttf\u00e4rdigheten --\n6:19 om jag nu f\u00e5r tala p\u00e5 m\u00e4nniskos\u00e4tt, f\u00f6r eder k\u00f6ttsliga svaghets skull. Ja, likasom I f\u00f6rr st\u00e4llden edra lemmar i orenhetens och or\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nst, till or\u00e4ttf\u00e4rdighet, s\u00e5 m\u00e5n I nu st\u00e4lla edra lemmar i r\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nst, till helgelse.\n6:20 Medan I voren syndens tj\u00e4nare, voren I ju fria ifr\u00e5n r\u00e4ttf\u00e4rdighetens tj\u00e4nst;\n6:21 men vilken frukt sk\u00f6rdaden I d\u00e5 d\u00e4rav? Jo, det som I nu blygens f\u00f6r; \u00e4nden p\u00e5 s\u00e5dant \u00e4r ju d\u00f6den.\n6:22 Men nu, d\u00e5 I haven gjorts fria ifr\u00e5n synden och blivit Guds tj\u00e4nare, nu sk\u00f6rden I frukten av detta: I varden helgade; och \u00e4nden bliver att I undf\u00e5n evigt liv.\n6:23 Ty den l\u00f6n som synden giver \u00e4r d\u00f6den, men den g\u00e5va som Gud av n\u00e5d giver \u00e4r evigt liv, i Kristus Jesus, v\u00e5r Herre.\n7:1 Eller veten I icke, mina br\u00f6der -- jag talar ju till s\u00e5dana som k\u00e4nna lagen -- att lagen r\u00e5der \u00f6ver en m\u00e4nniska f\u00f6r s\u00e5 l\u00e5ng tid som hon lever?\n7:2 S\u00e5 \u00e4r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s\u00e5 l\u00e4nge denne lever; men om mannen d\u00f6r, d\u00e5 \u00e4r hon l\u00f6st fr\u00e5n den lag som band henne vid mannen.\n7:3 Allts\u00e5, om hon giver sig \u00e5t en annan man, medan hennes man lever, s\u00e5 kallas hon \u00e4ktenskapsbryterska; men om mannen d\u00f6r, d\u00e5 \u00e4r hon fri ifr\u00e5n lagen, s\u00e5 att hon icke \u00e4r \u00e4ktenskapsbryterska, om hon giver sig \u00e5t en annan man.\n7:4 S\u00e5 haven ock I, mina br\u00f6der, genom Kristi kropp blivit d\u00f6dade fr\u00e5n lagen f\u00f6r att tillh\u00f6ra en annan, n\u00e4mligen honom som har uppst\u00e5tt fr\u00e5n de d\u00f6da, p\u00e5 det att vi m\u00e5 b\u00e4ra frukt \u00e5t Gud.\n7:5 Ty medan vi \u00e4nnu voro i ett k\u00f6ttsligt v\u00e4sende, voro de syndiga lustar, som uppv\u00e4cktes genom lagen, verksamma i v\u00e5ra lemmar till att b\u00e4ra frukt \u00e5t d\u00f6den.\n7:6 Men nu \u00e4ro vi l\u00f6sta fr\u00e5n lagen, i det att vi hava d\u00f6tt fr\u00e5n det varunder vi f\u00f6rr h\u00f6llos f\u00e5ngna; och s\u00e5 tj\u00e4na vi nu i Andens nya v\u00e4sende, och icke i bokstavens gamla v\u00e4sende.\n7:7 Vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga? \u00c4r lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava l\u00e4rt k\u00e4nna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av beg\u00e4relsen, om icke lagen hade sagt: \u00bbDu skall icke hava beg\u00e4relse.\u00bb\n7:8 Men d\u00e5 nu synden fick tillf\u00e4lle, uppv\u00e4ckte den genom budordet allt slags beg\u00e4relse i mig. Ty utan lag \u00e4r synden d\u00f6d.\n7:9 Jag levde en g\u00e5ng utan lag; men n\u00e4r budordet kom, fick synden liv,\n7:10 och jag hemf\u00f6ll \u00e5t d\u00f6den. S\u00e5 befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till d\u00f6d;\n7:11 ty d\u00e5 synden fick tillf\u00e4lle, f\u00f6rledde den mig genom budordet och d\u00f6dade mig genom det.\n7:12 Allts\u00e5 \u00e4r visserligen lagen helig, och budordet heligt och r\u00e4ttf\u00e4rdigt och gott.\n7:13 Har d\u00e5 verkligen det som \u00e4r gott blivit mig till d\u00f6d? Bort det! Men synden har blivit det, f\u00f6r att s\u00e5 skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom n\u00e5got som sj\u00e4lvt var gott drog \u00f6ver mig d\u00f6d; och s\u00e5 skulle synden bliva till \u00f6verm\u00e5tt syndig, genom budordet.\n7:14 Vi veta ju att lagen \u00e4r andlig, men jag \u00e4r av k\u00f6ttslig natur, s\u00e5ld till tr\u00e4l under synden.\n7:15 Ty jag kan icke fatta att jag handlar s\u00e5som jag g\u00f6r; jag g\u00f6r ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det g\u00f6r jag.\n7:16 Om jag nu g\u00f6r det som jag icke vill, s\u00e5 giver jag mitt bifall \u00e5t lagen och vidg\u00e5r att den \u00e4r god.\n7:17 S\u00e5 \u00e4r det nu icke mer jag som g\u00f6r s\u00e5dant, utan synden, som bor i mig.\n7:18 Ty jag vet att i mig, det \u00e4r i mitt k\u00f6tt, bor icke n\u00e5got gott; viljan \u00e4r v\u00e4l tillst\u00e4des hos mig, men att g\u00f6ra det goda f\u00f6rm\u00e5r jag icke.\n7:19 Ja, det goda som jag vill g\u00f6r jag icke; men det onda som jag icke vill, det g\u00f6r jag.\n7:20 Om jag allts\u00e5 g\u00f6r vad jag icke vill, s\u00e5 \u00e4r det icke mer jag som g\u00f6r det, utan synden, som bor i mig.\n7:21 S\u00e5 finner jag nu hos mig, som har viljan att g\u00f6ra det goda, den lagen, att det onda fastmer \u00e4r tillst\u00e4des hos mig.\n7:22 Ty efter min inv\u00e4rtes m\u00e4nniska har jag min lust i Guds lag;\n7:23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som \u00e4r i min h\u00e5g, en som g\u00f6r mig till f\u00e5nge under syndens lag, som \u00e4r i mina lemmar.\n7:24 Jag arma m\u00e4nniska! Vem skall fr\u00e4lsa mig fr\u00e5n denna d\u00f6dens kropp? --\n7:25 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, v\u00e5r Herre! Allts\u00e5 tj\u00e4nar jag, s\u00e5dan jag \u00e4r i mig sj\u00e4lv, visserligen med min h\u00e5g Guds lag, men med k\u00f6ttet tj\u00e4nar jag syndens lag.\n8:1 S\u00e5 finnes nu ingen f\u00f6rd\u00f6melse f\u00f6r dem som \u00e4ro i Kristus Jesus.\n8:2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifr\u00e5n syndens och d\u00f6dens lag.\n8:3 Ty det som lagen icke kunde \u00e5stadkomma, i det den var f\u00f6rsvagad genom k\u00f6ttet, det gjorde Gud, d\u00e5 han, f\u00f6r att borttaga synden, s\u00e4nde sin Son i syndigt k\u00f6tts gestalt och f\u00f6rd\u00f6mde synden i k\u00f6ttet.\n8:4 S\u00e5 skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter k\u00f6ttet, utan efter Anden.\n8:5 Ty de som \u00e4ro k\u00f6ttsliga, de hava sitt sinne v\u00e4nt till vad k\u00f6ttet tillh\u00f6r; men de som \u00e4ro andliga, de hava sitt sinne v\u00e4nt till vad Anden tillh\u00f6r.\n8:6 Och k\u00f6ttets sinne \u00e4r d\u00f6d, medan Andens sinne \u00e4r liv och frid.\n8:7 K\u00f6ttets sinne \u00e4r n\u00e4mligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke \u00e4r Guds lag underd\u00e5nigt, ej heller kan vara det.\n8:8 Men de som \u00e4ro i ett k\u00f6ttsligt v\u00e4sende kunna icke behaga Gud.\n8:9 I \u00e5ter \u00e4ren icke i ett k\u00f6ttsligt v\u00e4sende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han h\u00f6r icke honom till.\n8:10 Om nu Kristus \u00e4r i eder, s\u00e5 \u00e4r v\u00e4l kroppen hemfallen \u00e5t d\u00f6den, f\u00f6r syndens skull, men Anden \u00e4r liv, f\u00f6r r\u00e4ttf\u00e4rdighetens skull.\n8:11 Och om dens Ande, som uppv\u00e4ckte Jesus fr\u00e5n de d\u00f6da, bor i eder, s\u00e5 skall han som uppv\u00e4ckte Kristus Jesus fr\u00e5n de d\u00f6da g\u00f6ra ocks\u00e5 edra d\u00f6dliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.\n8:12 Allts\u00e5, mina br\u00f6der, hava vi icke n\u00e5gon f\u00f6rpliktelse mot k\u00f6ttet, s\u00e5 att vi skola leva efter k\u00f6ttet.\n8:13 Ty om i leven efter k\u00f6ttet, s\u00e5 skolen I d\u00f6; men om I genom ande d\u00f6den kroppens g\u00e4rningar, s\u00e5 skolen I leva.\n8:14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de \u00e4ro Guds barn.\n8:15 I haven ju icke f\u00e5tt en tr\u00e4ldomens ande, s\u00e5 att I \u00e5ter skullen k\u00e4nna fruktan; I haven f\u00e5tt en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: \u00bbAbba! Fader!\u00bb\n8:16 Anden sj\u00e4lv vittnar med v\u00e5r ande att vi \u00e4ro Guds barn.\n8:17 Men \u00e4ro vi barn, s\u00e5 \u00e4ro vi ock arvingar, n\u00e4mligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, f\u00f6r att ocks\u00e5 med honom bliva f\u00f6rh\u00e4rligade.\n8:18 Ty jag h\u00e5ller f\u00f6re att denna tidens lidanden intet betyda, i j\u00e4mf\u00f6relse med den h\u00e4rlighet som kommer att uppenbaras p\u00e5 oss.\n8:19 Ty skapelsens tr\u00e4ngtan str\u00e4cker sig efter Guds barns uppenbarelse.\n8:20 Skapelsen har ju blivit lagd under f\u00f6rg\u00e4ngligheten, icke av eget val, utan f\u00f6r dens skull, som lade den d\u00e4runder; dock s\u00e5, att en f\u00f6rhoppning skulle finnas,\n8:21 att ocks\u00e5 skapelsen en g\u00e5ng skall bliva frigjord ifr\u00e5n sin tr\u00e4ldom under f\u00f6rg\u00e4ngelsen och komma till den frihet som tillh\u00f6r Guds barns h\u00e4rlighet.\n8:22 Vi veta ju att \u00e4nnu i denna stund hela skapelsen samf\u00e4llt suckar och v\u00e5ndas.\n8:23 Och icke den allenast; ocks\u00e5 vi sj\u00e4lva, som hava f\u00e5tt Anden s\u00e5som f\u00f6rstlingsg\u00e5va, ocks\u00e5 vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, v\u00e5r kropps f\u00f6rlossning.\n8:24 Ty i hoppet \u00e4ro vi fr\u00e4lsta. Men ett hopp som man ser fullbordat \u00e4r icke mer ett hopp; huru kan n\u00e5gon hoppas det som han redan ser?\n8:25 Om vi nu hoppas p\u00e5 det som vi icke se, s\u00e5 bida vi d\u00e4refter med st\u00e5ndaktighet.\n8:26 S\u00e5 kommer ock Anden v\u00e5r svaghet till hj\u00e4lp; ty vad vi r\u00e4tteligen b\u00f6ra bedja om, det veta vi icke, men Anden sj\u00e4lv manar gott f\u00f6r oss med outs\u00e4gliga suckar.\n8:27 Och han som rannsakar hj\u00e4rtan, han vet vad Anden menar, ty det \u00e4r efter Guds behag som han manar gott f\u00f6r de heliga.\n8:28 Men vi veta att f\u00f6r dem som \u00e4lska Gud samverkar allt till det b\u00e4sta, f\u00f6r dem som \u00e4ro kallade efter hans r\u00e5dslut.\n8:29 Ty dem som f\u00f6rut hava blivit k\u00e4nda av honom, dem har han ock f\u00f6rut best\u00e4mt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s\u00e5 att denne skulle bliva den f\u00f6rstf\u00f6dde bland m\u00e5nga br\u00f6der.\n8:30 Och dem som han har f\u00f6rut best\u00e4mt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6r han ock, och dem som han har r\u00e4ttf\u00e4rdiggjort, dem f\u00f6rh\u00e4rligar han ock.\n8:31 Vad skola vi nu s\u00e4ga h\u00e4rom? \u00c4r Gud f\u00f6r oss, vem kan d\u00e5 vara emot oss?\n8:32 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom f\u00f6r oss alla, huru skulle han kunna annat \u00e4n ocks\u00e5 sk\u00e4nka oss allt med honom?\n8:33 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud \u00e4r den som r\u00e4ttf\u00e4rdigg\u00f6r.\n8:34 Vem \u00e4r den som vill f\u00f6rd\u00f6ma? Kristus Jesus \u00e4r den som har d\u00f6tt, ja, \u00e4n mer, den som har uppst\u00e5tt; och han sitter p\u00e5 Guds h\u00f6gra sida, han manar ock gott f\u00f6r oss.\n8:35 Vem skulle kunna skilja oss fr\u00e5n Kristi k\u00e4rlek? M\u00e5nne bedr\u00f6velse eller \u00e5ngest eller f\u00f6rf\u00f6ljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller sv\u00e4rd?\n8:36 S\u00e5 \u00e4r ju skrivet: \u00bbF\u00f6r din skull varda vi d\u00f6dade hela dagen; vi hava blivit aktade s\u00e5som slaktf\u00e5r.\u00bb\n8:37 Nej, i allt detta vinna vi en h\u00e4rlig seger genom honom som har \u00e4lskat oss.\n8:38 Ty jag \u00e4r viss om att varken d\u00f6d eller liv, varken \u00e4nglar eller andefurstar, varken n\u00e5got som nu \u00e4r eller n\u00e5got som skall komma,\n8:39 varken n\u00e5gon makt i h\u00f6jden eller n\u00e5gon makt i djupet, ej heller n\u00e5got annat skapat skall kunna skilja oss fr\u00e5n Guds k\u00e4rlek i Kristus Jesus, v\u00e5r Herre.\n9:1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- d\u00e4rom b\u00e4r mitt samvete mig vittnesb\u00f6rd i den helige Ande --\n9:2 n\u00e4r jag s\u00e4ger att jag har stor bedr\u00f6velse och oavl\u00e5tligt kval i mitt hj\u00e4rta.\n9:3 Ja, jag skulle \u00f6nska att jag sj\u00e4lv vore f\u00f6rbannad och bortkastad fr\u00e5n Kristus, om detta kunde gagna mina br\u00f6der, mina fr\u00e4nder efter k\u00f6ttet.\n9:4 De \u00e4ro ju israeliter, dem tillh\u00f6ra barnaskapet och h\u00e4rligheten och f\u00f6rbunden och lagstiftningen och tempeltj\u00e4nsten och l\u00f6ftena.\n9:5 Dem tillh\u00f6ra ock f\u00e4derna, och fr\u00e5n dem \u00e4r Kristus kommen efter k\u00f6ttet, han som \u00e4r \u00f6ver allting, Gud, h\u00f6gtlovad i evighet, amen.\n9:6 Detta s\u00e4ger jag icke som om Guds l\u00f6ftesord skulle hava blivit om intet. Ty \u00bbIsrael\u00bb, det \u00e4r icke detsamma som alla de som h\u00e4rstamma fr\u00e5n Israel.\n9:7 Ej heller \u00e4ro de alla \u00bbbarn\u00bb, d\u00e4rf\u00f6r att de \u00e4ro Abrahams s\u00e4d. Nej, det heter: \u00bbGenom Isak \u00e4r det som s\u00e4d skall uppkallas efter dig.\u00bb\n9:8 Detta vill s\u00e4ga: Icke de \u00e4ro Guds barn, som \u00e4ro barn efter k\u00f6ttet, men de som \u00e4ro barn efter l\u00f6ftet, de r\u00e4knas f\u00f6r s\u00e4d.\n9:9 Ty ett l\u00f6ftesord var det ordet: \u00bbVid denna tid skall jag komma tillbaka, och d\u00e5 skall Sara hava en son.\u00bb\n9:10 \u00c4n mer: s\u00e5 skedde ock, n\u00e4r Rebecka genom en och samme man, n\u00e4mligen v\u00e5r fader Isak, blev moder till sina barn.\n9:11 Ty f\u00f6rr\u00e4n dessa voro f\u00f6dda, och innan de \u00e4nnu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- f\u00f6r att Guds utkorelse-r\u00e5dslut skulle bliva best\u00e5ndande, varvid det icke skulle bero p\u00e5 n\u00e5gons g\u00e4rningar, utan p\u00e5 honom som kallar --\n9:12 det ordet: \u00bbDen \u00e4ldre skall tj\u00e4na den yngre.\u00bb\n9:13 S\u00e5 \u00e4r ock skrivet: \u00bbJakob \u00e4lskade jag, men Esau hatade jag.\u00bb\n9:14 Vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga? Kan v\u00e4l or\u00e4ttf\u00e4rdighet finnas hos Gud? Bort det!\n9:15 Han s\u00e4ger ju till Moses: \u00bbJag skall vara barmh\u00e4rtig mot den jag vill vara barmh\u00e4rtig emot, och jag skall f\u00f6rbarma mig \u00f6ver den jag vill f\u00f6rbarma mig \u00f6ver.\u00bb\n9:16 Allts\u00e5 beror det icke p\u00e5 n\u00e5gon m\u00e4nniskas vilja eller str\u00e4van, utan p\u00e5 Guds barmh\u00e4rtighet.\n9:17 Ty skriften s\u00e4ger till Farao: \u00bbJust d\u00e4rtill har jag l\u00e5tit dig uppst\u00e5, att jag skall visa min makt p\u00e5 dig, och att mitt namn skall varda f\u00f6rkunnat p\u00e5 hela jorden.\u00bb\n9:18 Allts\u00e5 \u00e4r han barmh\u00e4rtig mot vem han vill, och vem han vill f\u00f6rh\u00e4rdar han.\n9:19 Nu torde du s\u00e4ga till mig: \u00bbVad har han d\u00e5 att f\u00f6rebr\u00e5 oss? Kan v\u00e4l n\u00e5gon st\u00e5 emot hans vilja?\u00bb\n9:20 O m\u00e4nniska, vem \u00e4r d\u00e5 du, som vill tr\u00e4ta med Gud? Icke skall verket s\u00e4ga till sin m\u00e4stare: \u00bbVarf\u00f6r gjorde du mig s\u00e5?\u00bb\n9:21 Har icke krukmakaren den makten \u00f6ver leret, att han av samma lerklump kan g\u00f6ra ett k\u00e4rl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?\n9:22 Men om nu Gud, n\u00e4r han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likv\u00e4l i stor l\u00e5ngmodighet hade f\u00f6rdrag med \u00bbvredens k\u00e4rl\u00bb, som voro f\u00e4rdiga till f\u00f6rd\u00e4rv, vad har du d\u00e5 att s\u00e4ga?\n9:23 Och om han gjorde detta f\u00f6r att tillika f\u00e5 uppenbara sin h\u00e4rlighets rikedom p\u00e5 \u00bbbarmh\u00e4rtighetens k\u00e4rl\u00bb, som han f\u00f6rut hade berett till h\u00e4rlighet?\n9:24 Och till att vara s\u00e5dana har han ock kallat oss, icke allenast dem som \u00e4ro av judisk b\u00f6rd, utan j\u00e4mv\u00e4l dem som \u00e4ro av hednisk.\n9:25 S\u00e5 s\u00e4ger han ock hos Oseas: \u00bbDet folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke \u00e4lskade skall jag kalla 'min \u00e4lskade'.\n9:26 Och det skall ske att p\u00e5 den ort d\u00e4r det sades till dem: 'I \u00e4ren icke mitt folk', d\u00e4r skola de kallas 'den levande Gudens barn'.\u00bb\n9:27 Men Esaias utropar om Israel: \u00bbOm \u00e4n Israels barn vore till antalet s\u00e5som sanden i havet, s\u00e5 skall dock allenast en kvarleva bliva fr\u00e4lst.\n9:28 Ty dom skall Herren h\u00e5lla p\u00e5 jorden, en slutdom, som avg\u00f6r saken med hast.\u00bb\n9:29 Och det \u00e4r s\u00e5som redan Esaias har sagt: \u00bbOm Herren Sebaot icke hade l\u00e4mnat en avkomma kvar \u00e5t oss, d\u00e5 vore vi s\u00e5som Sodom, vi vore Gomorra lika.\u00bb\n9:30 Vad skola vi d\u00e5 s\u00e4ga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter r\u00e4ttf\u00e4rdighet, hava vunnit r\u00e4ttf\u00e4rdighet, n\u00e4mligen den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som kommer av tro,\n9:31 under det att Israel, som for efter en r\u00e4ttf\u00e4rdighetslag, icke har kommit till n\u00e5gon s\u00e5dan lag.\n9:32 Varf\u00f6r? D\u00e4rf\u00f6r att de icke s\u00f6kte den p\u00e5 trons v\u00e4g, utan s\u00e5som n\u00e5got som skulle vinnas p\u00e5 g\u00e4rningarnas v\u00e4g. De st\u00f6tte sig mot st\u00f6testenen,\n9:33 s\u00e5som det \u00e4r skrivet: \u00bbSe, jag l\u00e4gger i Sion en st\u00f6testen och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror p\u00e5 den skall icke komma p\u00e5 skam.\u00bb\n10:1 Mina br\u00f6der, mitt hj\u00e4rtas \u00e5stundan och min b\u00f6n till Gud f\u00f6r dem \u00e4r att de m\u00e5 bliva fr\u00e4lsta.\n10:2 Ty det vittnesb\u00f6rdet giver jag dem, att de nit\u00e4lska f\u00f6r Gud. Dock g\u00f6ra de detta icke med r\u00e4tt insikt.\n10:3 De f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4mligen icke r\u00e4ttf\u00e4rdigheten fr\u00e5n Gud, utan s\u00f6ka att komma \u00e5stad en sin egen r\u00e4ttf\u00e4rdighet och hava icke givit sig under r\u00e4ttf\u00e4rdigheten fr\u00e5n Gud.\n10:4 Ty lagen har f\u00e5tt sin \u00e4nde i Kristus, till r\u00e4ttf\u00e4rdighet f\u00f6r var och en som tror.\n10:5 Moses skriver ju om den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som kommer av lagen, att den m\u00e4nniska som \u00f6var s\u00e5dan r\u00e4ttf\u00e4rdighet skall leva genom den.\n10:6 Men den r\u00e4ttf\u00e4rdighet som kommer av tro s\u00e4ger s\u00e5: \u00bbDu beh\u00f6ver icke fr\u00e5ga i ditt hj\u00e4rta: 'Vem vill fara upp till himmelen (n\u00e4mligen f\u00f6r att h\u00e4mta Kristus ned)?'\n10:7 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (n\u00e4mligen f\u00f6r att h\u00e4mta Kristus upp ifr\u00e5n de d\u00f6da?'\u00bb\n10:8 Vad s\u00e4ger den d\u00e5? \u00bbOrdet \u00e4r dig n\u00e4ra, i din mun och i ditt hj\u00e4rta (n\u00e4mligen ordet om tron, det som vi predika).\u00bb\n10:9 Ty om du med din mun bek\u00e4nner Jesus vara Herre och i ditt hj\u00e4rta tror att Gud har uppv\u00e4ckt honom fr\u00e5n de d\u00f6da, d\u00e5 bliver du fr\u00e4lst.\n10:10 Ty genom hj\u00e4rtats tro bliver man r\u00e4ttf\u00e4rdig, och genom munnens bek\u00e4nnelse bliver man fr\u00e4lst.\n10:11 Skriften s\u00e4ger ju: \u00bbIngen som tror p\u00e5 honom skall komma p\u00e5 skam.\u00bb\n10:12 Det \u00e4r ingen \u00e5tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva \u00e5t alla som \u00e5kalla honom.\n10:13 Ty \u00bbvar och en som \u00e5kallar Herrens namn, han skall varda fr\u00e4lst\u00bb.\n10:14 Men huru skulle de kunna \u00e5kalla den som de icke hava kommit till tro p\u00e5? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava h\u00f6rt? Och huru skulle de kunna h\u00f6ra, om ingen predikade?\n10:15 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve s\u00e4nda? S\u00e5 \u00e4r och skrivet: \u00bbHuru ljuvliga \u00e4ro icke fotstegen av de m\u00e4n som framb\u00e4ra gott budskap!\u00bb\n10:16 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias s\u00e4ger ju: \u00bbHerre, vem trodde vad som predikades f\u00f6r oss?\u00bb\n10:17 Allts\u00e5 kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.\n10:18 Jag fr\u00e5gar d\u00e5: Hava de kanh\u00e4nda icke h\u00f6rt predikas? Jo, visserligen; det heter ju: \u00bbDeras tal har g\u00e5tt ut \u00f6ver hela jorden, och deras ord till v\u00e4rldens \u00e4ndar.\u00bb\n10:19 Jag fr\u00e5gar d\u00e5 vidare: Har Israel kanh\u00e4nda icke f\u00f6rst\u00e5tt det? Redan Moses s\u00e4ger: \u00bbJag skall uppv\u00e4cka eder avund mot ett folk som icke \u00e4r ett folk; mot ett hednafolk utan f\u00f6rst\u00e5nd skall jag reta eder till vrede.\u00bb\n10:20 Och Esaias g\u00e5r s\u00e5 l\u00e5ngt, att han s\u00e4ger: \u00bbJag har l\u00e5tit mig finnas av dem som icke s\u00f6kte mig, jag har l\u00e5tit mig bliva uppenbar f\u00f6r dem som icke fr\u00e5gade efter mig.\u00bb\n10:21 Men om Israel s\u00e4ger han: \u00bbHela dagen har jag utr\u00e4ckt mina h\u00e4nder till ett oh\u00f6rsamt och genstr\u00e4vigt folk.\u00bb\n11:1 S\u00e5 fr\u00e5gar jag nu: Har d\u00e5 Gud f\u00f6rskjutit sitt folk? Bort det! Jag \u00e4r ju sj\u00e4lv en israelit, av Abrahams s\u00e4d och av Benjamins stam.\n11:2 Gud har icke f\u00f6rskjutit sitt folk, som redan f\u00f6rut hade blivit k\u00e4nt av honom. Eller veten I icke vad skriften s\u00e4ger, d\u00e4r den talar om Elias, huru denne inf\u00f6r Gud tr\u00e4der upp mot Israel med dessa ord:\n11:3 \u00bbHerre, de hava dr\u00e4pt dina profeter och rivit ned dina altaren; jag allena \u00e4r kvar, och de st\u00e5 efter mitt liv\u00bb?\n11:4 Och vad f\u00e5r han d\u00e5 f\u00f6r svar av Gud? \u00bbJag har l\u00e5tit bliva kvar \u00e5t mig sju tusen m\u00e4n, som icke hava b\u00f6jt kn\u00e4 f\u00f6r Baal.\u00bb\n11:5 Likas\u00e5 finnes ock, i den tid som nu \u00e4r, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av n\u00e5d.\n11:6 Men har den skett av n\u00e5d, s\u00e5 har den icke skett p\u00e5 grund av g\u00e4rningar; annars vore n\u00e5d icke mer n\u00e5d.\n11:7 Huru \u00e4r det allts\u00e5? Vad Israel st\u00e5r efter, det har det icke f\u00e5tt; allenast de utvalda hava f\u00e5tt det, medan de andra hava blivit f\u00f6rstockade.\n11:8 S\u00e5 \u00e4r ju skrivet: \u00bbGud har givit dem en s\u00f6mnaktighetens ande, \u00f6gon som de icke kunna se med och \u00f6ron som de icke kunna h\u00f6ra med; s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nnu i dag.\u00bb\n11:9 Och David s\u00e4ger: \u00bbM\u00e5 deras bord bliva dem till en snara, s\u00e5 att de bliva f\u00e5ngade; m\u00e5 det bliva dem till ett giller, s\u00e5 att de f\u00e5 sin vederg\u00e4llning.\n11:10 M\u00e5 deras \u00f6gon f\u00f6rm\u00f6rkas, s\u00e5 att de icke se; b\u00f6j deras rygg alltid.\u00bb\n11:11 S\u00e5 fr\u00e5gar jag nu: Var det d\u00e5 f\u00f6r att de skulle komma p\u00e5 fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har fr\u00e4lsningen kommit till hedningarna, f\u00f6r att de sj\u00e4lva skola \u00bbuppv\u00e4ckas till avund\u00bb.\n11:12 Och har nu redan deras fall varit till rikedom f\u00f6r v\u00e4rlden, och har deras f\u00e5talighet varit till rikedom f\u00f6r hedningarna, huru mycket mer skall icke deras fulltalighet s\u00e5 bliva!\n11:13 Men till eder, I som \u00e4ren av hednisk b\u00f6rd, s\u00e4ger jag: Eftersom jag nu \u00e4r en hedningarnas apostel, h\u00e5ller jag mitt \u00e4mbete h\u00f6gt --\n11:14 om jag till \u00e4ventyrs s\u00e5 skulle kunna \u00bbuppv\u00e4cka avund\u00bb hos dem som \u00e4ro mitt k\u00f6tt och blod och fr\u00e4lsa n\u00e5gra bland dem.\n11:15 Ty om redan deras f\u00f6rkastelse hade med sig v\u00e4rldens f\u00f6rsoning, vad skall d\u00e5 deras upptagande hava med sig, om icke liv fr\u00e5n de d\u00f6da?\n11:16 Om f\u00f6rstlingsbr\u00f6det \u00e4r heligt, s\u00e5 \u00e4r ock hela degen helig; och om roten \u00e4r helig, s\u00e5 \u00e4ro ock grenarna heliga.\n11:17 Men om nu n\u00e5gra av grenarna hava brutits bort, och du, som \u00e4r av ett vilt olivtr\u00e4d, har blivit inympad bland grenarna och med dem har f\u00e5tt delaktighet i det \u00e4kta olivtr\u00e4dets saftrika rot,\n11:18 s\u00e5 m\u00e5 du icke d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rh\u00e4va dig \u00f6ver grenarna. Nej, om du skulle vilja f\u00f6rh\u00e4va dig, s\u00e5 besinna att det icke \u00e4r du som b\u00e4r roten, utan att roten b\u00e4r dig.\n11:19 Nu s\u00e4ger du kanh\u00e4nda: \u00bbDet var f\u00f6r att jag skulle bliva inympad som en del grenar br\u00f6tos bort.\u00bb\n11:20 Visserligen. F\u00f6r sin otros skull blevo de bortbrutna, och du f\u00e5r vara kvar genom din tro. Hav d\u00e5 inga h\u00f6gmodiga tankar, utan lev i fruktan.\n11:21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s\u00e5 skall han icke heller skona dig.\n11:22 Se allts\u00e5 h\u00e4r Guds godhet och str\u00e4nghet: Guds str\u00e4nghet mot dem som f\u00f6llo och hans godhet mot dig, om du n\u00e4mligen h\u00e5ller dig fast vid hans godhet; annars bliver ocks\u00e5 du borthuggen.\n11:23 Men j\u00e4mv\u00e4l de andra skola bliva inympade, om de icke h\u00e5lla fast vid sin otro; Gud \u00e4r ju m\u00e4ktig att \u00e5ter inympa dem.\n11:24 Ty om du har blivit borthuggen fr\u00e5n ditt av naturen vilda olivtr\u00e4d och mot naturen inympats i ett \u00e4delt olivtr\u00e4d, huru mycket snarare skola d\u00e5 icke dessa kunna inympas i sitt eget \u00e4kta olivtr\u00e4d, det som de efter naturen tillh\u00f6ra!\n11:25 Ty f\u00f6r att I, mina br\u00f6der, icke skolen h\u00e5lla eder sj\u00e4lva f\u00f6r kloka, vill jag yppa f\u00f6r eder denna hemlighet: F\u00f6rstockelse har drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;\n11:26 och s\u00e5 skall hela Israel bliva fr\u00e4lst, s\u00e5som det \u00e4r skrivet: \u00bbFr\u00e5n Sion skall f\u00f6rlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet fr\u00e5n Jakob.\n11:27 Och n\u00e4r jag borttager deras synder, d\u00e5 skall detta vara det f\u00f6rbund, som jag g\u00f6r med dem.\u00bb\n11:28 Se vi nu p\u00e5 evangelium, s\u00e5 \u00e4ro de hans ov\u00e4nner, f\u00f6r eder skull; men se vi p\u00e5 utkorelsen, s\u00e5 \u00e4ro de hans \u00e4lskade, f\u00f6r f\u00e4dernas skull.\n11:29 Ty sina n\u00e5deg\u00e5vor och sin kallelse kan Gud icke \u00e5ngra.\n11:30 S\u00e5som I f\u00f6rut voren oh\u00f6rsamma mot Gud, men nu genom dessas oh\u00f6rsamhet haven f\u00e5tt barmh\u00e4rtighet,\n11:31 s\u00e5 hava nu ock dessa varit oh\u00f6rsamma, f\u00f6r att de, genom den barmh\u00e4rtighet som har vederfarits eder, ocks\u00e5 sj\u00e4lva skola f\u00e5 barmh\u00e4rtighet.\n11:32 Ty Gud har givit dem alla till pris \u00e5t oh\u00f6rsamhet, f\u00f6r att sedan f\u00f6rbarma sig \u00f6ver dem alla.\n11:33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga \u00e4ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans v\u00e4gar!\n11:34 Ty \u00bbvem har l\u00e4rt k\u00e4nna Herrens sinne, eller vem har varit hans r\u00e5dgivare?\n11:35 Eller vem har f\u00f6rst givit honom n\u00e5got, som han allts\u00e5 b\u00f6r betala igen?\u00bb\n11:36 Av honom och genom honom och till honom \u00e4r ju allting. Honom tillh\u00f6r \u00e4ran i evighet, amen.\n12:1 S\u00e5 f\u00f6rmanar jag nu eder, mina br\u00f6der, vid Guds barmh\u00e4rtighet, att framb\u00e4ra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud v\u00e4lbehagligt offer -- eder andliga tempeltj\u00e4nst.\n12:2 Och skicken eder icke efter denna tids\u00e5lders v\u00e4sende, utan f\u00f6rvandlen eder genom edert sinnes f\u00f6rnyelse, s\u00e5 att I kunnen pr\u00f6va vad som \u00e4r Guds vilja, vad som \u00e4r gott och v\u00e4lbehagligt och fullkomligt.\n12:3 Ty i kraft av den n\u00e5d som har blivit mig given, tills\u00e4ger jag var och en av eder att icke hava h\u00f6gre tankar om sig \u00e4n tillb\u00f6rligt \u00e4r, utan t\u00e4nka blygsamt, i \u00f6verensst\u00e4mmelse med det m\u00e5tt av tro som Gud har tilldelat var och en.\n12:4 Ty s\u00e5som vi i en och samma kropp hava m\u00e5nga lemmar, men alla lemmarna icke hava samma f\u00f6rr\u00e4ttning,\n12:5 s\u00e5 utg\u00f6ra ock vi, fast\u00e4n m\u00e5nga, en enda kropp i Kristus, men var f\u00f6r sig \u00e4ro vi lemmar, varandra till tj\u00e4nst.\n12:6 Och vi hava olika g\u00e5vor, alltefter den n\u00e5d som har blivit oss given. Har n\u00e5gon profetians g\u00e5va, s\u00e5 bruke han den efter m\u00e5ttet av sin tro;\n12:7 har n\u00e5gon f\u00e5tt en tj\u00e4nst, s\u00e5 akte han p\u00e5 tj\u00e4nsten; \u00e4r n\u00e5gon satt till l\u00e4rare, s\u00e5 akte han p\u00e5 sitt l\u00e4rarkall;\n12:8 \u00e4r n\u00e5gon satt till att f\u00f6rmana, s\u00e5 akte han p\u00e5 sin plikt att f\u00f6rmana. Den som delar ut g\u00e5vor, han g\u00f6re det med gott hj\u00e4rta; den som \u00e4r satt till f\u00f6rest\u00e5ndare, han vare det med nit; den som \u00f6var barmh\u00e4rtighet, han g\u00f6re det med gl\u00e4dje.\n12:9 Eder k\u00e4rlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, h\u00e5llen fast vid det goda.\n12:10 \u00c4lsken varandra av hj\u00e4rtat i broderlig k\u00e4rlek; s\u00f6ken \u00f6vertr\u00e4ffa varandra i inb\u00f6rdes hedersbevisning.\n12:11 Varen icke tr\u00f6ga, d\u00e4r det g\u00e4ller nit; varen brinnande i anden, tj\u00e4nen Herren.\n12:12 Varen glada i hoppet, t\u00e5liga i bedr\u00f6velsen, uth\u00e5lliga i b\u00f6nen.\n12:13 Tagen del i de heligas behov. Varen angel\u00e4gna om att bevisa g\u00e4stv\u00e4nlighet.\n12:14 V\u00e4lsignen dem som f\u00f6rf\u00f6lja eder; v\u00e4lsignen, och f\u00f6rbannen icke.\n12:15 Gl\u00e4djens med dem som \u00e4ro glada, gr\u00e5ten med dem som gr\u00e5ta.\n12:16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne v\u00e4nt till vad h\u00f6gt \u00e4r, utan h\u00e5llen eder till det som \u00e4r ringa. H\u00e5llen icke eder sj\u00e4lva f\u00f6r kloka.\n12:17 Vederg\u00e4llen ingen med ont f\u00f6r ont. Vinnl\u00e4ggen eder om vad gott \u00e4r inf\u00f6r var man.\n12:18 H\u00e5llen frid med alla m\u00e4nniskor, om m\u00f6jligt \u00e4r, och s\u00e5 mycket som p\u00e5 eder beror.\n12:19 H\u00e4mnens icke eder sj\u00e4lva, mina \u00e4lskade, utan l\u00e4mnen rum f\u00f6r vredesdomen; ty det \u00e4r skrivet: \u00bbMin \u00e4r h\u00e4mnden, jag skall vederg\u00e4lla det, s\u00e4ger Herren.\u00bb\n12:20 Fastmer, \u00bbom din ov\u00e4n \u00e4r hungrig, s\u00e5 giv honom att \u00e4ta, om han \u00e4r t\u00f6rstig, s\u00e5 giv honom att dricka; ty om du s\u00e5 g\u00f6r, samlar du gl\u00f6dande kol p\u00e5 hans huvud.\u00bb\n12:21 L\u00e5t dig icke \u00f6vervinnas av det onda, utan \u00f6vervinn det onda med det goda.\n13:1 Var och en vare underd\u00e5nig den \u00f6verhet som han har \u00f6ver sig. Ty ingen \u00f6verhet finnes, som icke \u00e4r av Gud; all \u00f6verhet som finnes \u00e4r f\u00f6rordnad av Gud.\n13:2 D\u00e4rf\u00f6r, den som s\u00e4tter sig upp mot \u00f6verheten, han st\u00e5r emot vad Gud har f\u00f6rordnat; men de som st\u00e5 emot detta, de skola f\u00e5 sin dom.\n13:3 Ty de som hava v\u00e4ldet \u00e4ro till skr\u00e4ck, icke f\u00f6r dem som g\u00f6ra vad gott \u00e4r, utan f\u00f6r dem som g\u00f6ra vad ont \u00e4r. Vill du vara utan fruktan f\u00f6r \u00f6verheten, s\u00e5 g\u00f6r vad gott \u00e4r; du skall d\u00e5 bliva prisad av den,\n13:4 ty \u00f6verheten \u00e4r en Guds tj\u00e4nare, dig till fromma. Men g\u00f6r du vad ont \u00e4r, d\u00e5 m\u00e5 du frukta; ty \u00f6verheten b\u00e4r icke sv\u00e4rdet f\u00f6rg\u00e4ves, utan \u00e4r en Guds tj\u00e4nare, en h\u00e4mnare, till att utf\u00f6ra vredesdomen \u00f6ver den som g\u00f6r vad ont \u00e4r.\n13:5 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste man vara den underd\u00e5nig, icke allenast f\u00f6r vredesdomens skull, utan ock f\u00f6r samvetets skull.\n13:6 F\u00f6rdenskull betalen I ju ock skatt; ty \u00f6verheten f\u00f6rr\u00e4ttar Guds tj\u00e4nst och \u00e4r just f\u00f6r detta \u00e4ndam\u00e5l st\u00e4ndigt verksam.\n13:7 S\u00e5 given \u00e5t alla vad I \u00e4ren dem skyldiga; skatt \u00e5t den som skatt tillkommer, tull \u00e5t den som tull tillkommer, fruktan \u00e5t den som fruktan tillkommer, heder \u00e5t den som heder tillkommer.\n13:8 Varen ingen n\u00e5got skyldiga -- utom n\u00e4r det g\u00e4ller k\u00e4rlek till varandra; ty den som \u00e4lskar sin n\u00e4sta, han har uppfyllt lagen.\n13:9 De buden: \u00bbDu skall icke beg\u00e5 \u00e4ktenskapsbrott\u00bb, \u00bbDu skall icke dr\u00e4pa\u00bb, \u00bbDu skall icke stj\u00e4la\u00bb, \u00bbDu skall icke hava beg\u00e4relse\u00bb och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det ordet: \u00bbDu skall \u00e4lska din n\u00e4sta s\u00e5som dig sj\u00e4lv.\u00bb\n13:10 K\u00e4rleken g\u00f6r intet ont mot n\u00e4stan; allts\u00e5 \u00e4r k\u00e4rleken lagens uppfyllelse.\n13:11 Akten p\u00e5 allt detta, s\u00e5 mycket mer som I veten vad tiden lider, att stunden nu \u00e4r inne f\u00f6r eder att vakna upp ur s\u00f6mnen. Ty fr\u00e4lsningen \u00e4r oss nu n\u00e4rmare, \u00e4n d\u00e5 vi kommo till tro.\n13:12 Natten \u00e4r framskriden, och dagen \u00e4r n\u00e4ra. L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r avl\u00e4gga m\u00f6rkrets g\u00e4rningar och ikl\u00e4da oss ljusets vapenrustning.\n13:13 L\u00e5tom oss f\u00f6ra en h\u00f6visk vandel, s\u00e5som om dagen, icke med vilt leverne och dryckenskap, icke i otukt och l\u00f6saktighet, icke i kiv och avund.\n13:14 Ikl\u00e4den eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke s\u00e5dan omsorg om k\u00f6ttet, att onda beg\u00e4relser d\u00e4rav uppv\u00e4ckas.\n14:1 Om n\u00e5gon \u00e4r svag i tron, s\u00e5 upptagen honom dock v\u00e4nligt, utan att d\u00f6ma \u00f6ver andras bet\u00e4nkligheter.\n14:2 Den ene har tro till att \u00e4ta vad som helst, under det att den som \u00e4r svag allenast \u00e4ter vad som v\u00e4xer p\u00e5 jorden.\n14:3 Den som \u00e4ter m\u00e5 icke f\u00f6rakta den som icke \u00e4ter. Ej heller m\u00e5 den som icke \u00e4ter d\u00f6ma den som \u00e4ter; ty Gud har upptagit honom,\n14:4 och vem \u00e4r du som d\u00f6mer en annans tj\u00e4nare? Om han st\u00e5r eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall v\u00e4l bliva st\u00e5ende, ty Herren \u00e4r m\u00e4ktig att h\u00e5lla honom st\u00e5ende.\n14:5 Den ene g\u00f6r skillnad mellan dag och dag, den andre h\u00e5ller alla dagar f\u00f6r lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.\n14:6 Om n\u00e5gon s\u00e4rskilt aktar p\u00e5 n\u00e5gon dag, s\u00e5 g\u00f6r han detta f\u00f6r Herren, och om n\u00e5gon \u00e4ter, s\u00e5 g\u00f6r han detta f\u00f6r Herren; han tackar ju Gud. S\u00e5 ock, om n\u00e5gon avh\u00e5ller sig fr\u00e5n att \u00e4ta, g\u00f6r han detta f\u00f6r Herren, och han tackar Gud.\n14:7 Ty ingen av oss lever f\u00f6r sig sj\u00e4lv, och ingen d\u00f6r f\u00f6r sig sj\u00e4lv.\n14:8 Leva vi, s\u00e5 leva vi f\u00f6r Herren; d\u00f6 vi, s\u00e5 d\u00f6 vi f\u00f6r Herren. Evad vi leva eller d\u00f6, h\u00f6ra vi allts\u00e5 Herren till.\n14:9 Ty d\u00e4rf\u00f6r har Kristus d\u00f6tt och \u00e5ter blivit levande, att han skall vara herre \u00f6ver b\u00e5de d\u00f6da och levande.\n14:10 Men du, varf\u00f6r d\u00f6mer du din broder? Och du \u00e5ter, varf\u00f6r f\u00f6raktar du din broder? Vi skola ju alla en g\u00e5ng st\u00e5 inf\u00f6r Guds domstol.\n14:11 Ty det \u00e4r skrivet: \u00bbS\u00e5 sant jag lever, s\u00e4ger Herren, f\u00f6r mig skola alla kn\u00e4n b\u00f6ja sig, och alla tungor skola prisa Gud.\u00bb\n14:12 Allts\u00e5 skall var och en av oss inf\u00f6r Gud g\u00f6ra r\u00e4kenskap f\u00f6r sig sj\u00e4lv.\n14:13 L\u00e5tom oss d\u00e4rf\u00f6r icke mer d\u00f6ma varandra. D\u00f6men hellre s\u00e5, att ingen m\u00e5 f\u00f6r sin broder l\u00e4gga en st\u00f6testen eller n\u00e5got som bliver honom till fall.\n14:14 Jag vet v\u00e4l och \u00e4r i Herren Jesus viss om att intet i sig sj\u00e4lvt \u00e4r orent; allenast om n\u00e5gon h\u00e5ller n\u00e5got f\u00f6r orent, s\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r honom orent.\n14:15 Om nu genom din mat bekymmer v\u00e5llas din broder, s\u00e5 vandrar du icke mer i k\u00e4rleken. Bliv icke genom din mat till f\u00f6rd\u00e4rv f\u00f6r den som Kristus har lidit d\u00f6den f\u00f6r.\n14:16 L\u00e5ten allts\u00e5 icke det goda som I haven f\u00e5tt bliva utsatt f\u00f6r sm\u00e4delse.\n14:17 Ty Guds rike best\u00e5r icke i mat och dryck, utan i r\u00e4ttf\u00e4rdighet och frid och gl\u00e4dje i den helige Ande.\n14:18 Den som h\u00e4ri tj\u00e4nar Kristus, han \u00e4r v\u00e4lbehaglig f\u00f6r Gud och h\u00e5ller provet inf\u00f6r m\u00e4nniskor.\n14:19 Vi vilja allts\u00e5 fara efter det som l\u00e4nder till frid och till inb\u00f6rdes uppbyggelse.\n14:20 Bryt icke f\u00f6r mats skull ned Guds verk. V\u00e4l \u00e4r allting rent, men om \u00e4tandet f\u00f6r n\u00e5gon \u00e4r en st\u00f6testen, s\u00e5 bliver det f\u00f6r den m\u00e4nniskan till ondo;\n14:21 du g\u00f6r v\u00e4l i att avh\u00e5lla dig fr\u00e5n att \u00e4ta k\u00f6tt och dricka vin och fr\u00e5n annat som f\u00f6r din broder bliver en st\u00f6testen.\n14:22 Den tro du har m\u00e5 du hava f\u00f6r dig sj\u00e4lv inf\u00f6r Gud. Salig \u00e4r den som icke m\u00e5ste d\u00f6ma sig sj\u00e4lv, n\u00e4r det g\u00e4ller n\u00e5got som han har pr\u00f6vat vara r\u00e4tt.\n14:23 Men om n\u00e5gon hyser bet\u00e4nkligheter och likv\u00e4l \u00e4ter, d\u00e5 \u00e4r han d\u00f6md, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det \u00e4r synd.\n15:1 Vi som \u00e4ro starka \u00e4ro pliktiga att b\u00e4ra de svagas skr\u00f6pligheter och att icke leva oss sj\u00e4lva till behag.\n15:2 Var och en av oss m\u00e5 leva sin n\u00e4sta till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse.\n15:3 Kristus levde ju icke sig sj\u00e4lv till behag, utan med honom skedde s\u00e5som det \u00e4r skrivet: \u00bbDina sm\u00e4dares sm\u00e4delser hava fallit \u00f6ver mig.\u00bb\n15:4 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det \u00e4r skrivet oss till undervisning, f\u00f6r att vi, genom st\u00e5ndaktighet och genom den tr\u00f6st som skrifterna giva, skola bevara v\u00e5rt hopp.\n15:5 Och st\u00e5ndaktighetens och tr\u00f6stens Gud give eder att vara ens till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterf\u00f6ljelse,\n15:6 s\u00e5 att I endr\u00e4ktigt och med en mun prisen v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader.\n15:7 D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5 den ene av eder v\u00e4nligt upptaga den andre, s\u00e5som Kristus, Gud till \u00e4ra, har upptagit eder.\n15:8 Vad jag vill s\u00e4ga \u00e4r detta: F\u00f6r de omskurna har Kristus blivit en tj\u00e4nare, till ett vittnesb\u00f6rd om Guds sannf\u00e4rdighet, f\u00f6r att bekr\u00e4fta de l\u00f6ften som hade givits \u00e5t f\u00e4derna;\n15:9 hedningarna \u00e5ter hava f\u00e5tt prisa Gud f\u00f6r hans barmh\u00e4rtighets skull. S\u00e5 \u00e4r ock skrivet: \u00bbF\u00f6rdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.\u00bb\n15:10 Och \u00e5ter heter det: \u00bbJublen, I hedningar, med hans folk\u00bb;\n15:11 s\u00e5 ock: \u00bbLoven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk.\u00bb\n15:12 S\u00e5 s\u00e4ger ock Esaias: \u00bbTelningen fr\u00e5n Jessais rot skall komma, ja, han som skall st\u00e5 upp f\u00f6r att r\u00e5da \u00f6ver hedningarna; p\u00e5 honom skola hedningarna hoppas.\u00bb\n15:13 Men hoppets Gud uppfylle eder med all gl\u00e4dje och frid i tron, s\u00e5 att I haven ett \u00f6verfl\u00f6dande hopp i den helige Andes kraft.\n15:14 Jag \u00e4r v\u00e4l redan nu viss om att I, mina br\u00f6der, av eder sj\u00e4lva \u00e4ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i st\u00e5nd j\u00e4mv\u00e4l att f\u00f6rmana varandra.\n15:15 Dock har jag, p\u00e5 ett delvis n\u00e5got dristigt s\u00e4tt, skrivit till eder med ytterligare p\u00e5minnelser, detta i kraft av den n\u00e5d som har blivit mig given av Gud:\n15:16 att jag n\u00e4mligen skall f\u00f6rr\u00e4tta Kristi Jesu tj\u00e4nst bland hedningarna och vara en pr\u00e4sterlig f\u00f6rvaltare av Guds evangelium, s\u00e5 att hedningarna bliva ett honom v\u00e4lbehagligt offer, helgat i den helige Ande.\n15:17 Allts\u00e5 \u00e4r det i Kristus Jesus som jag har n\u00e5got att ber\u00f6mma mig av i fr\u00e5ga om min tj\u00e4nst inf\u00f6r Gud.\n15:18 Ty jag skall icke drista mig att orda om n\u00e5got annat \u00e4n vad Kristus, f\u00f6r att g\u00f6ra hedningarna lydaktiga, har verkat genom mig, med ord och med g\u00e4rning,\n15:19 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. S\u00e5 har jag, fr\u00e5n Jerusalem och runt omkring \u00e4nda till Illyrien, \u00f6verallt f\u00f6rkunnat evangelium om Kristus.\n15:20 Och jag har h\u00e4rvid satt min \u00e4ra i att icke f\u00f6rkunna evangelium, d\u00e4r Kristi namn redan var k\u00e4nt, ty jag ville icke bygga p\u00e5 en annans grundval;\n15:21 utan s\u00e5 har skett, som skrivet \u00e4r: \u00bbDe f\u00f6r vilka intet har varit f\u00f6rkunnat om honom skola f\u00e5 se, och de som intet hava h\u00f6rt skola f\u00f6rst\u00e5.\u00bb\n15:22 Det \u00e4r ocks\u00e5 h\u00e4rigenom som jag s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger har blivit f\u00f6rhindrad att komma till eder.\n15:23 Men d\u00e5 jag nu icke mer har n\u00e5got att utr\u00e4tta i dessa trakter och under ganska m\u00e5nga \u00e5r har l\u00e4ngtat efter att komma till eder,\n15:24 vill jag bes\u00f6ka eder, n\u00e4r jag begiver mig till Spanien. Jag hoppas n\u00e4mligen att p\u00e5 genomresan f\u00e5 se eder och att d\u00e4refter av eder bliva utrustad f\u00f6r f\u00e4rden dit, sedan jag f\u00f6rst i n\u00e5gon m\u00e5n har f\u00e5tt min l\u00e4ngtan efter eder stillad.\n15:25 Men nu far jag till Jerusalem med underst\u00f6d \u00e5t de heliga.\n15:26 Macedonien och Akaja hava n\u00e4mligen k\u00e4nt sig manade att g\u00f6ra ett sammanskott \u00e5t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i fattigdom.\n15:27 Ja, d\u00e4rtill hava de k\u00e4nt sig manade; de st\u00e5 ocks\u00e5 i skuld hos dem. Ty om hedningarna hava f\u00e5tt del i deras andliga goda, s\u00e5 \u00e4ro de \u00e5 sin sida skyldiga att vara dem till tj\u00e4nst med sitt lekamliga goda. --\n15:28 N\u00e4r jag s\u00e5 har fullgjort detta och l\u00e4mnat i deras h\u00e4nder vad som har blivit insamlat, \u00e4mnar jag d\u00e4rifr\u00e5n begiva mig till Spanien och taga v\u00e4gen genom eder stad.\n15:29 Och jag vet, att n\u00e4r jag kommer till eder, kommer jag med Kristi v\u00e4lsignelse i fullt m\u00e5tt.\n15:30 Och nu uppmanar jag eder, mina br\u00f6der, vid v\u00e5r Herre Jesus Kristus och vid v\u00e5r k\u00e4rlek i Anden, att bist\u00e5 mig i min kamp, genom att bedja f\u00f6r mig till Gud,\n15:31 att jag m\u00e5 bliva fr\u00e4lst undan de oh\u00f6rsamma i Judeen, och att det underst\u00f6d som jag f\u00f6r med mig till Jerusalem m\u00e5 bliva v\u00e4l mottaget av de heliga.\n15:32 S\u00e5 skall jag, om Gud vill, med gl\u00e4dje komma till eder och vederkvicka mig tillsammans med eder.\n15:33 Fridens Gud vare med eder alla. Amen.\n16:1 Jag anbefaller \u00e5t eder v\u00e5r syster Febe, som \u00e4r f\u00f6rsamlingstj\u00e4narinna i Kenkrea.\n16:2 S\u00e5 mottagen d\u00e5 henne i Herren, s\u00e5som det h\u00f6ves de heliga, och bist\u00e5n henne i allt vari hon kan beh\u00f6va eder; ty hon har sj\u00e4lv varit ett st\u00f6d f\u00f6r m\u00e5nga och j\u00e4mv\u00e4l f\u00f6r mig.\n16:3 H\u00e4lsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus.\n16:4 De hava ju v\u00e5gat sitt liv f\u00f6r mig; och icke allenast jag tackar dem d\u00e4rf\u00f6r, utan ocks\u00e5 alla hednaf\u00f6rsamlingar.\n16:5 H\u00e4lsen ock den f\u00f6rsamling som kommer tillhopa i deras hus. H\u00e4lsen Epenetus, min \u00e4lskade broder, som \u00e4r f\u00f6rstlingen av dem som i provinsen Asien hava kommit till Kristus.\n16:6 H\u00e4lsen Maria, som har arbetat s\u00e5 mycket f\u00f6r eder.\n16:7 H\u00e4lsen Andronikus och Junias, mina landsm\u00e4n och medf\u00e5ngar, som hava ett s\u00e5 gott anseende bland apostlarna, och som l\u00e4ngre \u00e4n jag hava varit i Kristus.\n16:8 H\u00e4lsen Ampliatus, min \u00e4lskade broder i Herren.\n16:9 H\u00e4lsen Urbanus, v\u00e5r medarbetare i Kristus, och Stakys, min \u00e4lskade broder.\n16:10 H\u00e4lsen Apelles, den i Kristus bepr\u00f6vade. H\u00e4lsen dem som h\u00f6ra till Aristobulus' hus.\n16:11 H\u00e4lsen Herodion, min landsman. H\u00e4lsen dem av Narcissus' hus, som \u00e4ro i Herren.\n16:12 H\u00e4lsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. H\u00e4lsen Persis, den \u00e4lskade systern, som har s\u00e5 mycket arbetat i Herren.\n16:13 H\u00e4lsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks\u00e5 f\u00f6r mig har varit en moder.\n16:14 H\u00e4lsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de br\u00f6der som \u00e4ro tillsammans med dem.\n16:15 H\u00e4lsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som \u00e4ro tillsammans med dem.\n16:16 H\u00e4lsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi f\u00f6rsamlingar h\u00e4lsa eder.\n16:17 Men jag f\u00f6rmanar eder, mina br\u00f6der, att hava akt p\u00e5 dem som v\u00e5lla tvedr\u00e4kt och kunna bliva eder till fall, i strid med den l\u00e4ra som I haven inh\u00e4mtat; dragen eder ifr\u00e5n dem.\n16:18 Ty s\u00e5dana tj\u00e4na icke v\u00e5r Herre Kristus, utan sin egen buk; och genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga m\u00e4nniskors hj\u00e4rtan.\n16:19 Eder lydnad \u00e4r ju k\u00e4nd av alla. \u00d6ver eder gl\u00e4der jag mig d\u00e4rf\u00f6r; men jag skulle \u00f6nska att I voren visa i fr\u00e5ga om det goda, och menl\u00f6sa i fr\u00e5ga om det onda.\n16:20 Och fridens Gud skall snart l\u00e5ta Satan bliva krossad under edra f\u00f6tter. V\u00e5r Herres, Jesu Kristi, n\u00e5d vare med eder.\n16:21 Timoteus, min medarbetare, h\u00e4lsar eder: s\u00e5 g\u00f6ra ock Lucius och Jason och Sosipater, mina landsm\u00e4n.\n16:22 Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, h\u00e4lsar eder i Herren.\n16:23 Gajus, min och hela f\u00f6rsamlingens v\u00e4rd, h\u00e4lsar eder. Erastus, stadens kamrerare, och brodern Kvartus h\u00e4lsar eder.\n16:25 Men honom som f\u00f6rm\u00e5r styrka eder, enligt det evangelium jag f\u00f6rkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu avsl\u00f6jade hemlighet som f\u00f6rut under ev\u00e4rdliga tider har varit outtalad,\n16:26 men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens befallning, blivit, med st\u00f6d av profetiska skrifter, kungjord bland alla hedningar, f\u00f6r att bland dem uppr\u00e4tta trons lydnad --\n16:27 honom, den ende vise Guden, tillh\u00f6r \u00e4ran, genom Jesus Kristus, i evigheternas evigheter. Amen.","title":"Swedish Bible: Romans","type":"page"}