{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/rut.htm","path":"bib/wb/swe/rut.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/rut.htm","text":"1:1 P\u00e5 den tid d\u00e5 domarna regerade uppstod hungersn\u00f6d i landet. D\u00e5 drog en man fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda \u00e5stad med sin hustru och sina b\u00e5da s\u00f6ner f\u00f6r att bos\u00e4tta sig i Moabs land under n\u00e5gon tid.\n1:2 Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi, och hans b\u00e5da s\u00f6ner Mahelon och Kiljon; och de voro efratiter, fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda. S\u00e5 kommo de nu till Moabs land och vistades d\u00e4r.\n1:3 Och Elimelek, Noomis man, dog; men hon levde kvar med sina b\u00e5da s\u00f6ner.\n1:4 Dessa skaffade sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa och den andra Rut.\n1:5 Och sedan de hade bott d\u00e4r vid pass tio \u00e5r, dogo ocks\u00e5 de b\u00e5da, Mahelon och Kiljon; men kvinnan levde kvar efter sina b\u00e5da s\u00f6ner och sin man.\n1:6 D\u00e5 stod hon upp med sina sonhustrur f\u00f6r att v\u00e4nda tillbaka fr\u00e5n Moabs land; ty hon hade h\u00f6rt i Moabs land att HERREN hade sett till sitt folk och givit det br\u00f6d.\n1:7 S\u00e5 begav hon sig, j\u00e4mte sina b\u00e5da sonhustrur, fr\u00e5n det st\u00e4lle d\u00e4r hon hade vistats. Men n\u00e4r de nu gingo sin v\u00e4g fram, f\u00f6r att komma tillbaka till Juda land,\n1:8 sade Noomi till sina b\u00e5da sonhustrur: \u00bbV\u00e4nden om och g\u00e5 hem igen, var och en till sin moder.\n1:9 HERREN bevise godhet mot eder, s\u00e5som I haven gjort mot de b\u00e5da d\u00f6da och mot mig. HERREN give eder att I m\u00e5n finna ro, var i sin mans hus.\u00bb D\u00e4refter kysste hon dem. Men de brusto ut i gr\u00e5t\n1:10 och sade till henne: \u00bbNej, vi vilja f\u00f6lja med dig tillbaka till ditt folk.\u00bb\n1:11 Men Noomi svarade: \u00bbV\u00e4nden om, mina d\u00f6ttrar. Varf\u00f6r skullen I g\u00e5 med mig? Kan v\u00e4l jag \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00e5 s\u00f6ner i mitt liv, vilka kunna bliva m\u00e4n \u00e5t eder?\n1:12 V\u00e4nden om, mina d\u00f6ttrar, och g\u00e5n hem, ty jag \u00e4r nu f\u00f6r gammal att \u00f6verl\u00e4mna mig \u00e5t en man. Och om jag \u00e4n kunde t\u00e4nka: 'Jag har \u00e4nnu hopp', ja, om jag ock redan i natt \u00f6verl\u00e4mnade mig \u00e5t en man och s\u00e5 verkligen f\u00f6dde s\u00f6ner,\n1:13 icke skullen I d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4nta, till dess att de hade blivit fullvuxna, icke skullen I d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4nga eder inne och f\u00f6rbliva utan m\u00e4n? Bort det, mina d\u00f6ttrar! Jag k\u00e4nner redan bedr\u00f6velse nog f\u00f6r eder skull, eftersom HERRENS hand s\u00e5 har drabbat mig.\u00bb\n1:14 D\u00e5 brusto de \u00e5ter ut i gr\u00e5t. Och Orpa kysste sin sv\u00e4rmoder till avsked, men Rut h\u00f6ll sig alltj\u00e4mt intill henne.\n1:15 D\u00e5 sade hon: \u00bbSe, din sv\u00e4gerska har v\u00e4nt tillbaka till sitt folk och till sin gud; v\u00e4nd ock du tillbaka och f\u00f6lj din sv\u00e4gerska.\u00bb\n1:16 Men Rut svarade: \u00bbS\u00f6k icke intala mig att \u00f6vergiva dig och v\u00e4nda tillbaka ifr\u00e5n dig. Ty dit du g\u00e5r vill ock jag g\u00e5, och d\u00e4r du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk \u00e4r mitt folk, och din Gud \u00e4r min Gud.\n1:17 D\u00e4r du d\u00f6r vill ock jag d\u00f6, och d\u00e4r vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om n\u00e5got annat \u00e4n d\u00f6den kommer att skilja mig fr\u00e5n dig.\u00bb\n1:18 D\u00e5 hon nu s\u00e5g att denna stod fast i sitt beslut att g\u00e5 med henne, upph\u00f6rde hon att tala d\u00e4rom med henne.\n1:19 S\u00e5 gingo de b\u00e5da med varandra, till dess att de kommo till Bet-Lehem. Och n\u00e4r de kommo till Bet-Lehem, kom hela staden i r\u00f6relse f\u00f6r deras skull, och kvinnorna sade: \u00bbDetta \u00e4r ju Noomi!\u00bb\n1:20 Men hon sade till dem: \u00bbKallen mig icke Noomi, utan kallen mig Mara, ty den Allsm\u00e4ktige har l\u00e5tit mycken bedr\u00f6velse komma \u00f6ver mig.\n1:21 Rik drog jag h\u00e4rifr\u00e5n, och tomh\u00e4nt har HERREN l\u00e5tit mig komma tillbaka. Varf\u00f6r kallen I mig d\u00e5 Noomi, n\u00e4r HERREN har vittnat emot mig, n\u00e4r den Allsm\u00e4ktige har l\u00e5tit det g\u00e5 mig s\u00e5 illa?\u00bb\n1:22 S\u00e5 kom d\u00e5 Noomi tillbaka med sin sonhustru, moabitiskan Rut, i det hon v\u00e4nde tillbaka fr\u00e5n Moabs land. Och de kommo till Bet-Lehem, n\u00e4r kornsk\u00f6rden begynte.\n2:1 Men Noomi hade en fr\u00e4nde p\u00e5 sin mans sida, en rik man av Elimeleks sl\u00e4kt, vid namn Boas.\n2:2 Och moabitiskan Rut sade till Noomi: \u00bbL\u00e5t mig g\u00e5 ut p\u00e5 \u00e5kern och plocka ax efter n\u00e5gon inf\u00f6r vilkens \u00f6gon jag finner n\u00e5d.\u00bb Hon svarade henne: \u00bbJa, g\u00e5, min dotter.\u00bb\n2:3 D\u00e5 gick hon \u00e5stad och kom till en \u00e5ker och plockade d\u00e4r ax efter sk\u00f6rdem\u00e4nnen; och det h\u00e4nde sig s\u00e5 f\u00f6r henne att \u00e5kerstycket tillh\u00f6rde Boas, som var av Elimeleks sl\u00e4kt.\n2:4 Och Boas kom just d\u00e5 dit fr\u00e5n Bet-Lehem; och han sade till sk\u00f6rdem\u00e4nnen: \u00bbHERREN vare med eder.\u00bb De svarade honom: \u00bbHERREN v\u00e4lsigne dig.\u00bb\n2:5 Och Boas fr\u00e5gade den bland tj\u00e4narna, som hade uppsikt \u00f6ver sk\u00f6rdem\u00e4nnen: \u00bbVem tillh\u00f6r den unga kvinnan d\u00e4r?\u00bb\n2:6 Tj\u00e4naren som hade uppsikt \u00f6ver sk\u00f6rdem\u00e4nnen svarade och sade: \u00bbDet \u00e4r en moabitisk kvinna, den kvinna som med Noomi har kommit hit fr\u00e5n Moabs land.\n2:7 Hon bad att hon skulle f\u00e5 plocka och hopsamla ax bland k\u00e4rvarna, efter sk\u00f6rdem\u00e4nnen; och s\u00e5 kom hon, och hon har h\u00e5llit p\u00e5 allt sedan i morse \u00e4nda till denna stund, utom att hon nyss har vilat n\u00e5got litet d\u00e4rinne.\u00bb\n2:8 D\u00e5 sade Boas till Rut: \u00bbH\u00f6r, min dotter: du skall icke g\u00e5 bort och plocka ax p\u00e5 n\u00e5gon annan \u00e5ker, ej heller g\u00e5 h\u00e4rifr\u00e5n, utan du skall h\u00e5lla dig till mina tj\u00e4narinnor h\u00e4r.\n2:9 Se efter, var sk\u00f6rdem\u00e4nnen arbeta p\u00e5 \u00e5kern, och g\u00e5 efter dem; jag har f\u00f6rbjudit mina tj\u00e4nare att g\u00f6ra dig n\u00e5got f\u00f6r n\u00e4r. Och om du bliver t\u00f6rstig, s\u00e5 g\u00e5 till k\u00e4rlen och drick av det som mina tj\u00e4nare h\u00e4mta.\u00bb\n2:10 D\u00e5 f\u00f6ll hon ned p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r har jag funnit s\u00e5dan n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, att du tager dig an mig, fast\u00e4n jag \u00e4r en fr\u00e4mling?\u00bb\n2:11 Boas svarade och sade till henne: \u00bbF\u00f6r mig har blivit ber\u00e4ttat allt vad du har gjort mot din sv\u00e4rmoder efter din mans d\u00f6d, huru du har \u00f6vergivit din fader och din moder och ditt f\u00e4dernesland, och vandrat \u00e5stad till ett folk som du f\u00f6rut icke k\u00e4nde.\n2:12 HERREN vederg\u00e4lle dig f\u00f6r vad du har gjort; ja, m\u00e5 full l\u00f6n tillfalla dig fr\u00e5n HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit, f\u00f6r att finna tillflykt under hans vingar.\u00bb\n2:13 Hon sade: \u00bbS\u00e5 m\u00e5 jag d\u00e5 finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, min herre; ty du har tr\u00f6stat mig och talat v\u00e4nligt med din tj\u00e4narinna, fast\u00e4n jag icke \u00e4r s\u00e5som n\u00e5gon av dina tj\u00e4narinnor.\u00bb\n2:14 Och n\u00e4r m\u00e5ltidsstunden var inne, sade Boas till henne: \u00bbKom hitfram och \u00e4t av br\u00f6det och doppa ditt br\u00f6dstycke i vinet.\u00bb D\u00e5 satte hon sig vid sidan av sk\u00f6rdem\u00e4nnen; och han lade f\u00f6r henne rostade ax, och hon \u00e5t och blev m\u00e4tt och fick d\u00e4rtill \u00f6ver.\n2:15 Och n\u00e4r hon d\u00e4refter stod upp f\u00f6r att plocka ax, bj\u00f6d Boas sina tj\u00e4nare och sade: \u00bbL\u00e5ten henne ock f\u00e5 plocka ax mellan k\u00e4rvarna, och f\u00f6rf\u00f6rdelen henne icke.\n2:16 Ja, I m\u00e5n till och med draga ut str\u00e5n ur knipporna \u00e5t henne och l\u00e5ta dem ligga, s\u00e5 att hon f\u00e5r plocka upp dem, och ingen m\u00e5 banna henne d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb\n2:17 S\u00e5 plockade hon ax p\u00e5 \u00e5kern \u00e4nda till aftonen; och n\u00e4r hon klappade ut det som hon hade plockat, var det vid pass en efa korn.\n2:18 Och hon tog sin b\u00f6rda och gick in i staden, och hennes sv\u00e4rmoder fick se vad hon hade plockat. D\u00e4refter tog hon fram och gav henne vad hon hade f\u00e5tt \u00f6ver, sedan hon hade \u00e4tit sig m\u00e4tt.\n2:19 D\u00e5 sade hennes sv\u00e4rmoder till henne: \u00bbVar har du i dag plockat ax, och var har du arbetat? V\u00e4lsignad vare han som har tagit sig an dig!\u00bb D\u00e5 ber\u00e4ttade hon f\u00f6r sin sv\u00e4rmoder hos vem hon hade arbetat; hon sade: \u00bbDen man som jag i dag har arbetat hos heter Boas.\u00bb\n2:20 D\u00e5 sade Noomi till sin sonhustru: \u00bbV\u00e4lsignad vare han av HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att han icke har undandragit sig att bevisa godhet b\u00e5de mot de levande och mot de d\u00f6da!\u00bb Och Noomi sade ytterligare till henne: \u00bbDen mannen \u00e4r v\u00e5r n\u00e4ra fr\u00e4nde, en av v\u00e5ra b\u00f6rdem\u00e4n.\u00bb\n2:21 Moabitiskan Rut sade: \u00bbHan sade ock till mig: 'H\u00e5ll dig till mina tj\u00e4nare, \u00e4nda till dess att de hava inb\u00e4rgat hela min sk\u00f6rd.'\u00bb\n2:22 D\u00e5 sade Noomi till sin sonhustru Rut: \u00bbJa, det \u00e4r b\u00e4st, min dotter, att du g\u00e5r med hans tj\u00e4narinnor, s\u00e5 att man icke behandlar dig illa, s\u00e5som det kunde ske p\u00e5 en annan \u00e5ker.\u00bb\n2:23 S\u00e5 h\u00f6ll hon sig d\u00e5 till Boas' tj\u00e4narinnor och plockade ax d\u00e4r, till dess b\u00e5de korn- och vetesk\u00f6rden voro avslutade. Men hon bodde hos sin sv\u00e4rmoder.\n3:1 Och hennes sv\u00e4rmoder Noomi sade till henne: \u00bbMin dotter, jag vill s\u00f6ka skaffa dig ro, f\u00f6r att det m\u00e5 g\u00e5 dig v\u00e4l.\n3:2 S\u00e5 h\u00f6r d\u00e5: Boas, med vilkens tj\u00e4narinnor du har varit tillsammans, \u00e4r ju v\u00e5r fr\u00e4nde. Och just i natt kastar han korn p\u00e5 sin tr\u00f6skplats.\n3:3 S\u00e5 tv\u00e5 dig nu och sm\u00f6rj dig och kl\u00e4d dig, och g\u00e5 ned till tr\u00f6skplatsen. Men laga s\u00e5, att mannen icke f\u00e5r se dig, f\u00f6rr\u00e4n han har \u00e4tit och druckit.\n3:4 N\u00e4r han d\u00e5 l\u00e4gger sig, s\u00e5 se efter, var han l\u00e4gger sig, och g\u00e5 dit och lyft upp t\u00e4cket vid hans f\u00f6tter och l\u00e4gg dig d\u00e4r; han skall d\u00e5 sj\u00e4lv s\u00e4ga dig vad du b\u00f6r g\u00f6ra.\u00bb\n3:5 Hon svarade: \u00bbAllt vad du s\u00e4ger vill jag g\u00f6ra.\u00bb\n3:6 Och hon gick ned till tr\u00f6skplatsen och gjorde alldeles s\u00e5som hennes sv\u00e4rmoder hade bjudit henne.\n3:7 Ty n\u00e4r Boas hade \u00e4tit och druckit, s\u00e5 att hans hj\u00e4rta blev glatt, och sedan han hade g\u00e5tt \u00e5stad och lagt sig invid s\u00e4desh\u00f6gen, kom hon of\u00f6rm\u00e4rkt och lyfte upp t\u00e4cket vid hans f\u00f6tter och lade sig d\u00e4r.\n3:8 Vid midnattstiden blev mannen uppskr\u00e4md och b\u00f6jde sig fram\u00e5t och fick d\u00e5 se en kvinna ligga vid hans f\u00f6tter.\n3:9 Och han sade: \u00bbVem \u00e4r du?\u00bb Hon svarade: \u00bbJag \u00e4r Rut, din tj\u00e4narinna. Bred ut din mantelflik \u00f6ver din tj\u00e4narinna, ty du \u00e4r min b\u00f6rdeman.\u00bb\n3:10 D\u00e5 sade han: \u00bbV\u00e4lsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett st\u00f6rre bevis p\u00e5 din k\u00e4rlek \u00e4n f\u00f6rut, d\u00e4rigenom att du icke har lupit efter unga m\u00e4n, vare sig fattiga eller rika.\n3:11 S\u00e5 frukta nu icke, min dotter; allt vad du s\u00e4ger vill jag g\u00f6ra dig. Ty allt folket i min stad vet att du \u00e4r en r\u00e4ttskaffens kvinna.\n3:12 Nu \u00e4r det visserligen sant att jag \u00e4r din b\u00f6rdeman; men en annan b\u00f6rdeman finnes, som \u00e4r n\u00e4rmare \u00e4n jag.\n3:13 Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter b\u00f6rdesr\u00e4tt, gott, m\u00e5 han d\u00e5 g\u00f6ra det, s\u00e5 sant HERREN lever. Ligg nu kvar \u00e4nda till morgonen.\u00bb\n3:14 S\u00e5 l\u00e5g hon vid hans f\u00f6tter \u00e4nda till morgonen, men hon fick st\u00e5 upp, innan \u00e4nnu n\u00e5gon kunde k\u00e4nna igen den andre; ty han t\u00e4nkte: \u00bbDet f\u00e5r icke bliva k\u00e4nt att kvinnan har kommit hit till tr\u00f6skplatsen.\u00bb\n3:15 Och han sade: \u00bbR\u00e4ck hit manteln som du har p\u00e5 dig, och h\u00e5ll fram den.\u00bb Och hon h\u00f6ll fram den. D\u00e5 m\u00e4tte han upp sex m\u00e5tt korn och gav henne att b\u00e4ra; d\u00e4refter gick hon in i staden.\n3:16 Och n\u00e4r hon kom till sin sv\u00e4rmoder, sade denna: \u00bbHuru har det g\u00e5tt f\u00f6r dig, min dotter?\u00bb D\u00e5 ber\u00e4ttade hon f\u00f6r henne allt vad mannen hade gjort mot henne;\n3:17 och hon sade: \u00bbDessa sex m\u00e5tt korn gav han mig, i det han sade: 'Du skall icke komma tomh\u00e4nt hem till din sv\u00e4rmoder.'\u00bb\n3:18 D\u00e5 svarade hon: \u00bbBida, min dotter, till dess du f\u00e5r se huru saken avl\u00f6per; ty mannen skall icke giva sig till ro, med mindre han i dag f\u00f6r saken till sitt slut.\u00bb\n4:1 Och Boas hade g\u00e5tt upp till stadsporten och satt sig d\u00e4r. D\u00e5 h\u00e4nde sig att den b\u00f6rdeman som Boas hade talat om gick d\u00e4r fram; d\u00e5 n\u00e4mnde han honom vid namn och sade: \u00bbKom hit och s\u00e4tt dig h\u00e4r.\u00bb Och han kom och satte sig.\n4:2 D\u00e4refter tog Boas till sig tio m\u00e4n av de \u00e4ldste i staden och sade: \u00bbS\u00e4tten eder h\u00e4r.\u00bb Och de satte sig.\n4:3 Sedan sade han till b\u00f6rdemannen: \u00bbDet \u00e5kerstycke som tillh\u00f6rde v\u00e5r broder Elimelek har Noomi s\u00e5lt, hon som kom tillbaka fr\u00e5n Moabs land.\n4:4 D\u00e4refter t\u00e4nkte jag att jag skulle underr\u00e4tta dig d\u00e4rom och s\u00e4ga: K\u00f6p det inf\u00f6r dem som h\u00e4r sitta och inf\u00f6r mitt folks \u00e4ldste. Om du vill taga det efter b\u00f6rdesr\u00e4tt, s\u00e5 s\u00e4g mig det, s\u00e5 att jag f\u00e5r veta det, ty ingen annan \u00e4ger b\u00f6rdesr\u00e4tt \u00e4n du och, n\u00e4st dig, jag sj\u00e4lv.\u00bb Han sade: \u00bbJag vill taga det efter b\u00f6rdesr\u00e4tt.\u00bb\n4:5 D\u00e5 sade Boas: \u00bbN\u00e4r du k\u00f6per \u00e5kern av Noomis hand, d\u00e5 k\u00f6per du den ock av moabitiskan Rut, den d\u00f6des hustru, med skyldighet att uppv\u00e4cka den d\u00f6des namn och f\u00e4sta det vid hans arvedel.\u00bb\n4:6 B\u00f6rdemannen svarade: \u00bbD\u00e5 kan jag icke begagna mig av min b\u00f6rdesr\u00e4tt, ty jag skulle d\u00e4rmed f\u00f6rd\u00e4rva min egen arvedel. B\u00f6rda du \u00e5t dig vad jag skulle hava b\u00f6rdat, ty jag kan icke g\u00f6ra det.\u00bb\n4:7 Men n\u00e4r n\u00e5gon b\u00f6rdade n\u00e5got eller avtalade ett byte, var det fordom sed i Israel att han, till stadf\u00e4stelse av ett s\u00e5dant avtal, drog av sig sin sko och gav den \u00e5t den andre; och detta g\u00e4llde s\u00e5som ett vittnesb\u00f6rd i Israel.\n4:8 S\u00e5 sade nu b\u00f6rdemannen till Boas: \u00bbK\u00f6p du det\u00bb; och han drog d\u00e4rvid av sig sin sko.\n4:9 D\u00e5 sade Boas till de \u00e4ldste och till allt folket: \u00bbI \u00e4ren i dag vittnen till att jag nu har k\u00f6pt av Noomis hand allt vad som har tillh\u00f6rt Kiljon och Mahelon.\n4:10 D\u00e4rj\u00e4mte har jag ock k\u00f6pt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru \u00e5t mig, f\u00f6r att uppv\u00e4cka den d\u00f6des namn och f\u00e4sta det vid hans arvedel, p\u00e5 det att den d\u00f6des namn icke m\u00e5 bliva utrotat bland hans br\u00f6der eller ur porten till hans stad. I \u00e4ren i dag vittnen h\u00e4rtill.\u00bb\n4:11 Och allt folket i stadsporten, s\u00e5 ock de \u00e4ldste, svarade: \u00bbJa, och HERREN l\u00e5te den kvinna som nu g\u00e5r in i ditt hus bliva lik Rakel och Lea, de b\u00e5da som hava byggt upp Israels hus. Och m\u00e5 du f\u00f6rkovra dig storligen i Efrata och g\u00f6ra dig ett namn i Bet-Lehem.\n4:12 Och blive ditt hus s\u00e5som Peres' hus, hans som Tamar f\u00f6dde \u00e5t Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna.\u00bb\n4:13 S\u00e5 tog d\u00e5 Boas Rut till sig, och hon blev hans hustru, och han gick in till henne; och HERREN gav henne livsfrukt, och hon f\u00f6dde en son.\n4:14 D\u00e5 sade kvinnorna till Noomi: \u00bbLovad vare HERREN, som i dag har s\u00e5 gjort, att det icke fattas dig en b\u00f6rdeman som skall f\u00e5 ett namn i Israel!\n4:15 Han skall bliva dig en tr\u00f6stare och en f\u00f6rs\u00f6rjare p\u00e5 din \u00e5lderdom; ty din sonhustru, som har dig k\u00e4r, har f\u00f6tt honom, hon som \u00e4r mer f\u00f6r dig \u00e4n sju s\u00f6ner.\u00bb\n4:16 Och Noomi tog barnet och lade det i sin famn och blev dess sk\u00f6terska.\n4:17 Och grannkvinnorna sade: \u00bbNoomi har f\u00e5tt en son\u00bb; och de g\u00e5vo honom namn, de kallade honom Obed. Han blev fader till Isai, Davids fader.\n4:18 Och detta \u00e4r Peres' sl\u00e4ktregister: Peres f\u00f6dde Hesron;\n4:19 Hesron f\u00f6dde Ram; Ram f\u00f6dde Amminadab;\n4:20 Amminadab f\u00f6dde Naheson; Naheson f\u00f6dde Salma;\n4:21 Salmon f\u00f6dde Boas; Boas f\u00f6dde Obed;\n4:22 Obed f\u00f6dde Isai, och Isai f\u00f6dde David.","title":"Swedish Bible: Ruth","type":"page"}