{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/sa1.htm","path":"bib/wb/swe/sa1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/sa1.htm","text":"1:1 I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.\n1:2 Han hade tv\u00e5 hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnl\u00f6s.\n1:3 Den mannen begav sig \u00e5r efter \u00e5r upp fr\u00e5n sin stad f\u00f6r att tillbedja och offra \u00e5t HERREN Sebaot i Silo, d\u00e4r Elis b\u00e5da s\u00f6ner, Hofni och Pinehas, d\u00e5 voro HERRENS pr\u00e4ster.\n1:4 En dag offrade nu Elkana. Och han pl\u00e4gade giva sin hustru Peninna och alla hennes s\u00f6ner och d\u00f6ttrar var sin andel av offret;\n1:5 men \u00e5t Hanna gav han d\u00e5 en dubbelt s\u00e5 stor andel, ty han hade Hanna k\u00e4r, fast\u00e4n HERREN hade gjort henne ofruktsam.\n1:6 Men hennes medt\u00e4vlerska pl\u00e4gade, f\u00f6r att v\u00e4cka hennes vrede, mycket retas med henne, d\u00e4rf\u00f6r att HERREN hade gjort henne ofruktsam.\n1:7 F\u00f6r vart \u00e5r, s\u00e5 ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus, gjorde han p\u00e5 samma s\u00e4tt, och den andra retades d\u00e5 med henne p\u00e5 samma s\u00e4tt. Och nu gr\u00e4t hon och \u00e5t intet.\n1:8 D\u00e5 sade hennes man Elkana till henne: \u00bbHanna, varf\u00f6r gr\u00e5ter du? Varf\u00f6r \u00e4ter du icke? Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 sorgsen? \u00c4r jag icke mer f\u00f6r dig \u00e4n tio s\u00f6ner?\n1:9 En g\u00e5ng n\u00e4r de hade \u00e4tit och druckit i Silo h\u00e4nde sig, medan pr\u00e4sten Eli satt p\u00e5 sin stol vid d\u00f6rren till HERRENS tempel, att Hanna stod upp\n1:10 och i sin djupa bedr\u00f6velse begynte bedja till HERREN under bitter gr\u00e5t.\n1:11 Och hon gjorde ett l\u00f6fte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se till din tj\u00e4narinnas lidande och t\u00e4nka p\u00e5 mig och icke f\u00f6rg\u00e4ta din tj\u00e4narinna, utan giva din tj\u00e4narinna en manlig avkomling, s\u00e5 vill jag giva denne \u00e5t HERREN f\u00f6r hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma p\u00e5 hans huvud.\u00bb\n1:12 N\u00e4r hon nu l\u00e4nge s\u00e5 bad inf\u00f6r HERREN och Eli d\u00e4rvid gav akt p\u00e5 hennes mun\n1:13 -- Hanna talade n\u00e4mligen i sitt hj\u00e4rta; allenast hennes l\u00e4ppar r\u00f6rde sig, men hennes r\u00f6st h\u00f6rdes icke -- d\u00e5 trodde Eli att hon var drucken.\n1:14 D\u00e4rf\u00f6r sade Eli till henne: \u00bbHuru l\u00e4nge skall du bete dig s\u00e5som en drucken? Laga s\u00e5, att ruset g\u00e5r av dig.\u00bb\n1:15 Men Hanna svarade och sade: \u00bbNej, min herre, jag \u00e4r en h\u00e5rt pr\u00f6vad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men jag utg\u00f6t nu min sj\u00e4l f\u00f6r HERREN.\n1:16 Anse icke din tj\u00e4narinna f\u00f6r en ond kvinna, ty det \u00e4r mitt myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala \u00e4nda till denna stund.\u00bb\n1:17 D\u00e5 svarade Eli och sade: \u00bbG\u00e5 i frid. Israels Gud skall giva dig vad du har utbett dig av honom.\u00bb\n1:18 Hon sade: \u00bbL\u00e5t din tj\u00e4narinna finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon.\u00bb S\u00e5 gick kvinnan sin v\u00e4g och fick sig mat, och hon s\u00e5g sedan icke mer s\u00e5 sorgsen ut.\n1:19 Bittida f\u00f6ljande morgon, sedan de hade tillbett inf\u00f6r HERREN, v\u00e4nde de tillbaka och kommo hem igen till Rama. Och Elkana k\u00e4nde sin hustru Hanna, och HERREN t\u00e4nkte p\u00e5 henne,\n1:20 Och Hanna blev havande och f\u00f6dde en son, n\u00e4r tiden hade g\u00e5tt om; denne gav hon namnet Samuel, \u00bbty\u00bb, sade hon, \u00bbav HERREN har jag utbett mig honom.\u00bb\n1:21 N\u00e4r sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp f\u00f6r att offra \u00e5t HERREN sitt \u00e5rliga slaktoffer och sitt l\u00f6ftesoffer,\n1:22 gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: \u00bbJag vill v\u00e4nta, till dess att gossen har blivit avvand, d\u00e5 skall jag f\u00f6ra honom med mig, f\u00f6r att han m\u00e5 st\u00e4llas fram inf\u00f6r HERRENS ansikte och sedan stanna d\u00e4r f\u00f6r alltid.\u00bb\n1:23 Hennes man Elkana sade till henne: \u00bbG\u00f6r vad du finner f\u00f6r gott; stanna, till dess du har avvant honom; m\u00e5 HERREN allenast uppfylla sitt ord.\u00bb S\u00e5 stannade d\u00e5 hustrun hemma och gav sin son di, till dess hon skulle avv\u00e4nja honom.\n1:24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig ditupp, j\u00e4mte tre tjurar, en efa mj\u00f6l och en vinl\u00e4gel; s\u00e5 f\u00f6rde hon honom in i HERRENS hus i Silo. Men gossen var \u00e4nnu helt ung.\n1:25 Och de slaktade tjuren och f\u00f6rde s\u00e5 gossen fram till Eli.\n1:26 Och hon sade: \u00bbH\u00f6r mig, min herre; s\u00e5 sant du lever, min herre, jag \u00e4r den kvinna som stod h\u00e4r bredvid dig och bad till HERREN.\n1:27 Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad mig av honom.\n1:28 D\u00e4rf\u00f6r vill ock jag nu giva honom tillbaka \u00e5t HERREN; s\u00e5 l\u00e4nge han lever, skall han vara given \u00e5t HERREN.\u00bb Och de tillb\u00e5do d\u00e4r HERREN.\n2:1 Och Hanna bad och sade: \u00bbMitt hj\u00e4rta fr\u00f6jdar sig i HERREN; mitt horn \u00e4r upph\u00f6jt genom HERREN. Min mun \u00e4r vitt uppl\u00e5ten mot mina fiender; ty jag gl\u00e4der mig \u00f6ver din fr\u00e4lsning.\n2:2 Ingen \u00e4r helig s\u00e5som HERREN ty ingen finnes f\u00f6rutom dig; ingen klippa \u00e4r s\u00e5som v\u00e5r Gud.\n2:3 F\u00f6ren icke best\u00e4ndigt s\u00e5 mycket h\u00f6gmodigt tal; vad fr\u00e4ckt \u00e4r g\u00e5nge icke ut ur eder mun. Ty HERREN \u00e4r en Gud som vet allt, och hos honom v\u00e4gas g\u00e4rningarna.\n2:4 Hj\u00e4ltarnas b\u00e5gar \u00e4ro s\u00f6nderbrutna, men de stapplande omgjorda sig med kraft.\n2:5 De som voro m\u00e4tta m\u00e5ste taga lega f\u00f6r br\u00f6d, men de som ledo hunger hungra icke mer. Ja, den ofruktsamma f\u00f6der sju barn, men den moder som fick m\u00e5nga barn vissnar bort.\n2:6 HERREN d\u00f6dar och g\u00f6r levande, han f\u00f6r ned i d\u00f6dsriket och upp d\u00e4rifr\u00e5n.\n2:7 HERREN g\u00f6r fattig, han g\u00f6r ock rik; han \u00f6dmjukar, men han upph\u00f6jer ock.\n2:8 Han uppr\u00e4ttar den ringe ur stoftet, ur dyn lyfter han den fattige upp, ty han vill l\u00e5ta dem sitta bredvid furstar, och en h\u00e4rlig tron giver han dem till arvedel. Ty jordens grundf\u00e4sten \u00e4ro HERRENS, och jordkretsen har han st\u00e4llt p\u00e5 dem.\n2:9 Sina frommas f\u00f6tter bevarar han, men de ogudaktiga f\u00f6rg\u00f6ras i m\u00f6rkret, ty ingen f\u00f6rm\u00e5r n\u00e5got genom egen kraft.\n2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN d\u00f6mer jordens \u00e4ndar. Men han giver makt \u00e5t sin konung, han upph\u00f6jer sin smordes horn.\n2:11 Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen d\u00e4remot gjorde tj\u00e4nst inf\u00f6r HERREN under pr\u00e4sten Eli.\n2:12 Men Elis s\u00f6ner voro onda m\u00e4n, de ville icke veta av HERREN.\n2:13 P\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt pl\u00e4gade n\u00e4mligen pr\u00e4sterna g\u00e5 till v\u00e4ga med folket: s\u00e5 ofta n\u00e5gon offrade ett slaktoffer, kom pr\u00e4stens tj\u00e4nare, medan k\u00f6ttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin hand;\n2:14 den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller grytan, och allt vad han s\u00e5 fick upp med gaffeln, det tog pr\u00e4sten. S\u00e5 gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till Silo.\n2:15 Ja, till och med innan man hade f\u00f6rbr\u00e4nt det feta, kom pr\u00e4stens tj\u00e4nare och sade till den som offrade: \u00bbGiv hit k\u00f6tt, s\u00e5 att jag kan steka det \u00e5t pr\u00e4sten, ty han vill icke hava kokt k\u00f6tt av dig, utan r\u00e5tt.\u00bb\n2:16 Om d\u00e5 mannen svarade honom: \u00bbF\u00f6rst skall man nu f\u00f6rbr\u00e4nna det feta; tag sedan vad dig lyster\u00bb, s\u00e5 sade han: \u00bbNej, nu strax skall du l\u00e4mna det, eljest tager jag det med v\u00e5ld.\u00bb\n2:17 Och de unga m\u00e4nnens synd var s\u00e5 mycket st\u00f6rre inf\u00f6r HERREN som folket d\u00e4rigenom l\u00e4rde sig att f\u00f6rakta HERRENS offer.\n2:18 Men Samuel gjorde tj\u00e4nst inf\u00f6r HERRENS ansikte, och var redan s\u00e5som gosse ikl\u00e4dd linne-efod.\n2:19 D\u00e4rtill pl\u00e4gade hans moder vart \u00e5r g\u00f6ra \u00e5t honom en liten k\u00e5pa, som hon hade med sig till honom, n\u00e4r hon j\u00e4mte sin man begav sig upp f\u00f6r att offra det \u00e5rliga slaktoffret.\n2:20 D\u00e5 pl\u00e4gade Eli v\u00e4lsigna Elkana j\u00e4mte hans hustru och s\u00e4ga: \u00bbHERREN sk\u00e4nke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i st\u00e4llet f\u00f6r den som hon utbad sig genom sin b\u00f6n till HERREN.\u00bb Och s\u00e5 gingo de hem igen.\n2:21 Och HERREN s\u00e5g till Hanna, och hon blev havande och f\u00f6dde tre s\u00f6ner och tv\u00e5 d\u00f6ttrar. Men gossen Samuel v\u00e4xte upp i HERRENS hus.\n2:22 D\u00e5 nu Eli, som var mycket gammal, fick h\u00f6ra allt vad hans s\u00f6ner gjorde mot hela Israel, och att de l\u00e5go hos de kvinnor som hade tj\u00e4nstg\u00f6ring vid ing\u00e5ngen till uppenbarelset\u00e4ltet,\n2:23 sade han till dem: \u00bbVarf\u00f6r g\u00f6ren s\u00e5dant, allt detta onda som jag h\u00f6r allt folket h\u00e4r tala om eder?\n2:24 Icke s\u00e5, mina s\u00f6ner! Det rykte jag h\u00f6r vara g\u00e4ngse bland HERRENS folk \u00e4r icke gott.\n2:25 Om en m\u00e4nniska f\u00f6rsyndar sig mot en annan, s\u00e5 kan Gud medla f\u00f6r henne; men om en m\u00e4nniska f\u00f6rsyndar sig mot HERREN, vem kan d\u00e5 g\u00f6ra sig till medlare f\u00f6r henne?\u00bb Men de lyssnade icke till sin faders ord, ty HERREN ville d\u00f6da dem.\n2:26 Gossen Samuel d\u00e4remot v\u00e4xte till i \u00e5lder och v\u00e4lbehag b\u00e5de f\u00f6r HERREN och f\u00f6r m\u00e4nniskor.\n2:27 Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Har jag icke uppenbarat mig f\u00f6r din faders hus, n\u00e4r de \u00e4nnu voro i Egypten och tj\u00e4nade Faraos hus?\n2:28 Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till pr\u00e4st \u00e5t mig, till att offra p\u00e5 mitt altare och ant\u00e4nda r\u00f6kelse och b\u00e4ra efod inf\u00f6r mitt ansikte? Och gav jag icke \u00e5t din faders hus Israels barns alla eldsoffer?\n2:29 Varf\u00f6r f\u00f6rtrampen I d\u00e5 de slaktoffer och spisoffer som jag har p\u00e5bjudit i min boning? Och huru kan du \u00e4ra dina s\u00f6ner mer \u00e4n mig, s\u00e5 att I g\u00f6den eder med det b\u00e4sta av var offerg\u00e5va som mitt folk Israel b\u00e4r fram?\n2:30 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: V\u00e4l har jag sagt att ditt och din faders hus skulle f\u00e5 g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r mig ev\u00e4rdligen. Men nu s\u00e4ger HERREN: Bort det! Ty dem som \u00e4ra mig vill jag ock \u00e4ra, men de som f\u00f6rakta mig skola komma p\u00e5 skam.\n2:31 Se, dagar skola komma, d\u00e5 jag skall avhugga din arm och din faders hus' arm, s\u00e5 att ingen skall bliva gammal i ditt hus.\n2:32 Och du skall f\u00e5 se min boning lida n\u00f6d, trots allt det goda som vederfares Israel. Och ingen skall n\u00e5gonsin bliva gammal i ditt eget hus.\n2:33 Dock vill jag icke fr\u00e5n mitt altare utrota var man av din slakt, s\u00e5 att jag kommer dina \u00f6gon att f\u00f6rtvina och din sj\u00e4l att f\u00f6rsm\u00e4kta; men alla som v\u00e4xa upp i ditt hus skola d\u00f6, n\u00e4r de hava hunnit till manlig \u00e5lder.\n2:34 Och tecknet h\u00e4rtill skall f\u00f6r dig vara det som skall \u00f6verg\u00e5 dina b\u00e5da s\u00f6ner Hofni och Pinehas: p\u00e5 en och samma dag skola de b\u00e5da d\u00f6.\n2:35 Men jag skall l\u00e5ta en pr\u00e4st uppst\u00e5 \u00e5t mig, som bliver best\u00e5ndande, en som g\u00f6r efter vad i mitt hj\u00e4rta och min sj\u00e4l \u00e4r; \u00e5t honom skall jag bygga ett hus som bliver best\u00e5ndande, och han skall g\u00f6ra tj\u00e4nst inf\u00f6r min smorde best\u00e4ndigt.\n2:36 Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och falla ned f\u00f6r honom, f\u00f6r att f\u00e5 en silverpenning eller en kaka br\u00f6d; han skall s\u00e4ga: 'Anst\u00e4ll mig vid n\u00e5gon pr\u00e4stsyssla, s\u00e5 att jag f\u00e5r en bit br\u00f6d att \u00e4ta.'\u00bb\n3:1 S\u00e5 gjorde nu den unge Samuel tj\u00e4nst inf\u00f6r HERREN under Eli. Och HERRENS ord var s\u00e4llsynt p\u00e5 den tiden, profetsyner voro icke vanliga.\n3:2 D\u00e5 nu en g\u00e5ng Eli, vilkens \u00f6gon hade begynt att bliva skumma, s\u00e5 att han icke kunde se, l\u00e5g och sov p\u00e5 sin plats,\n3:3 innan \u00e4nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks\u00e5 Samuel l\u00e5g och sov, d\u00e5 h\u00e4nde sig i HERRENS tempel, d\u00e4r Guds ark stod,\n3:4 att HERREN ropade p\u00e5 Samuel Denne svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n3:5 D\u00e4refter skyndade han till Eli och sade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag; du ropade ju p\u00e5 mig.\u00bb Men han svarade: \u00bbJag har icke ropat; g\u00e5 tillbaka och l\u00e4gg dig.\u00bb Och han gick och lade sig.\n3:6 Men HERREN ropade \u00e4nnu en g\u00e5ng p\u00e5 Samuel; och Samuel stod upp och gick till Eli och sade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag; du ropade ju p\u00e5 mig.\u00bb Men han svarade: \u00bbJag har icke ropat, min son; g\u00e5 tillbaka och l\u00e4gg dig.\u00bb\n3:7 Samuel hade n\u00e4mligen \u00e4nnu icke l\u00e4rt att k\u00e4nna igen HERREN, och \u00e4nnu hade icke n\u00e5got HERRENS ord blivit uppenbarat f\u00f6r honom.\n3:8 Men HERREN ropade \u00e5ter p\u00e5 Samuel, f\u00f6r tredje g\u00e5ngen; och han stod upp och gick till Eli och sade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag; du ropade ju p\u00e5 mig. D\u00e5 f\u00f6rstod Eli att det var HERREN som ropade p\u00e5 ynglingen.\n3:9 D\u00e4rf\u00f6r sade Eli till Samuel: \u00bbG\u00e5 och l\u00e4gg dig; och om han vidare ropar p\u00e5 dig, s\u00e5 s\u00e4g: 'Tala, HERRE; din tj\u00e4nare h\u00f6r.\u00bb Och Samuel gick och lade sig p\u00e5 sin plats.\n3:10 D\u00e5 kom HERREN och st\u00e4llde sig d\u00e4r och ropade s\u00e5som de f\u00f6rra g\u00e5ngerna: \u00bbSamuel! Samuel!\u00bb Samuel svarade: \u00bbTala, din tj\u00e4nare h\u00f6r.\u00bb\n3:11 D\u00e5 sade HERREN till Samuel: \u00bbSe, jag skall i Israel g\u00f6ra n\u00e5got som kommer att genljuda i b\u00e5da \u00f6ronen p\u00e5 var och en som f\u00e5r h\u00f6ra det.\n3:12 P\u00e5 den dagen skall jag l\u00e5ta komma \u00f6ver Eli allt vad jag har uttalat \u00f6ver hans hus, det f\u00f6rsta till det sista.\n3:13 Ty jag har f\u00f6rkunnat f\u00f6r honom att jag skall vara domare \u00f6ver hans hus till evig tid, d\u00e4rf\u00f6r att han har syndat, i det han visste huru hans s\u00f6ner drogo f\u00f6rbannelse \u00f6ver sig och dock icke h\u00f6ll dem tillbaka.\n3:14 D\u00e4rf\u00f6r har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis hus' missg\u00e4rning skall icke n\u00e5gonsin kunna f\u00f6rsonas, vare sig med slaktoffer eller med n\u00e5gon annat offerg\u00e5va.\u00bb\n3:15 Och Samuel l\u00e5g kvar \u00e4nda tills morgonen, d\u00e5 han \u00f6ppnade d\u00f6rrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade f\u00f6r att omtala synen for Eli.\n3:16 Men Eli ropade p\u00e5 Samuel och sade: \u00bbSamuel, min son! Denne svarade: \u00bbH\u00e4r \u00e4r jag.\u00bb\n3:17 Han sade: \u00bbVad var det han ta lade till dig? D\u00f6lj det icke f\u00f6r mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du d\u00f6ljer for mig n\u00e5got enda ord av det han talade till dig.\u00bb\n3:18 D\u00e5 omtalade Samuel f\u00f6r honom alltsammans och dolde intet f\u00f6r honom. Och han sade: \u00bbHan \u00e4r HERREN; han g\u00f6re vad honom t\u00e4ckes.\n3:19 Men Samuel v\u00e4xte upp, och HERREN var med honom och l\u00e4t intet av allt vad han hade talat falla till jorden.\n3:20 Och hela Israel, fr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba, f\u00f6rstod att Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.\n3:21 Och HERREN fortfor att l\u00e5ta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade sig f\u00f6r Samuel i Silo genom HERRENS ord.\n3:22 Och Samuels ord kom till hela Israel.\n4:1 Och Israel drog ut till strid mot filist\u00e9erna och l\u00e4grade sig vid Eben-Haeser, under det filist\u00e9erna hade l\u00e4grat sig vid Afek.\n4:2 Filist\u00e9erna st\u00e4llde d\u00e5 upp sig i slagordning mot Israel, och striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av filist\u00e9erna; dessa nedgjorde p\u00e5 slagf\u00e4ltet vid pass fyra tusen man.\n4:3 N\u00e4r folket kom tillbaka till l\u00e4gret sade de \u00e4ldste i Israel: \u00bbVarf\u00f6r har HERREN i dag l\u00e5tit oss bliva slagna av filist\u00e9erna? L\u00e5t oss h\u00e4mta hit till oss fr\u00e5n Silo HERRENS f\u00f6rbundsark, f\u00f6r att den m\u00e5 komma och vara ibland oss och fr\u00e4lsa oss fr\u00e5n v\u00e5ra fienders hand.\u00bb\n4:4 S\u00e5 s\u00e4nde d\u00e5 folket till Silo, och de buro d\u00e4rifr\u00e5n HERREN Sebaots f\u00f6rbundsark, hans som tronar p\u00e5 keruberna; och Elis b\u00e5da s\u00f6ner, Hofni och Pinehas, f\u00f6ljde d\u00e4rvid med Guds f\u00f6rbundsark.\n4:5 D\u00e5 nu HERRENS f\u00f6rbundsark kom in i l\u00e4gret, hov hela Israel upp ett stort jubelrop, s\u00e5 att det d\u00e5nade i marken.\n4:6 N\u00e4r d\u00e5 filist\u00e9erna h\u00f6rde jubelropet, sade de: \u00bbVad betyder detta stora jubelrop i hebr\u00e9ernas l\u00e4ger?\u00bb Och de fingo veta att HERRENS ark hade kommit in i l\u00e4gret.\n4:7 D\u00e5 blevo filist\u00e9erna f\u00f6rskr\u00e4ckta, ty de t\u00e4nkte: \u00bbGud har kommit in i l\u00e4gret.\u00bb Och de sade: \u00bbVe oss! N\u00e5got s\u00e5dant har f\u00f6rut icke h\u00e4nt.\n4:8 Ve oss! Vem kan r\u00e4dda oss fr\u00e5n denne v\u00e4ldige Guds hand? Det var denne Gud som slog egyptierna med alla slags pl\u00e5gor i \u00f6knen.\n4:9 Men fatten dock mod och varen m\u00e4n, I filist\u00e9er, s\u00e5 att I icke bliven tr\u00e4lar \u00e5t hebr\u00e9erna, s\u00e5som de hava varit tr\u00e4lar \u00e5t eder. Ja, varen m\u00e4n och striden.\u00bb\n4:10 S\u00e5 stridde nu filist\u00e9erna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel f\u00f6llo trettio tusen man fotfolk.\n4:11 D\u00e4rtill blev Guds ark tagen, och Elis b\u00e5da s\u00f6ner, Hofni och Pinehas, blevo d\u00f6dade.\n4:12 Och en benjaminit sprang fr\u00e5n slagf\u00e4ltet och kom till Silo samma dag, med s\u00f6nderrivna kl\u00e4der och med jord p\u00e5 sitt huvud.\n4:13 Och n\u00e4r han kom dit, satt Eli p\u00e5 sin stol vid sidan av v\u00e4gen och s\u00e5g ut\u00e5t, ty hans hj\u00e4rta b\u00e4vade av oro f\u00f6r Guds ark. D\u00e5 nu mannen kom in i staden med budskapet, h\u00f6jde hela staden upp klagorop.\n4:14 Och n\u00e4r Eli h\u00f6rde klagoropet, sade han: \u00bbVad betyder detta larm?\u00bb D\u00e5 kom mannen skyndsamt dit och ber\u00e4ttade det f\u00f6r Eli.\n4:15 Men Eli var nittio\u00e5tta \u00e5r gammal och hans \u00f6gon voro starrblinda, s\u00e5 att han icke kunde se.\n4:16 Och mannen sade till Eli: \u00bbJag \u00e4r den som har kommit fr\u00e5n slagf\u00e4ltet; jag har i dag flytt ifr\u00e5n slagf\u00e4ltet.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbHuru har det g\u00e5tt, min son?\u00bb\n4:17 Budb\u00e4raren svarade och sade: \u00bbIsrael har flytt f\u00f6r filist\u00e9erna, mycket folk har ocks\u00e5 stupat; dina b\u00e5da s\u00f6ner, Hofni och Pinehas, \u00e4ro ock d\u00f6da, och d\u00e4rtill har Guds ark blivit tagen.\u00bb\n4:18 N\u00e4r han n\u00e4mnde om Guds ark, f\u00f6ll Eli bakl\u00e4nges av stolen vid sidan av porten och br\u00f6t nacken av sig och dog; ty mannen var gammal och tung. Han hade d\u00e5 varit domare i Israel i fyrtio \u00e5r.\n4:19 Och n\u00e4r hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och n\u00e4ra att f\u00f6da, fick h\u00f6ra ryktet om att Guds ark var tagen, och att hennes sv\u00e4rfader och hennes man voro d\u00f6da, sj\u00f6nk hon ned och f\u00f6dde sitt barn, ty f\u00f6dslov\u00e5ndorna kommo \u00f6ver henne.\n4:20 Och n\u00e4r hon d\u00e5 h\u00f6ll p\u00e5 att d\u00f6, sade kvinnorna som stodo omkring henne: \u00bbFrukta icke; du har f\u00f6tt en son.\u00bb Men hon svarade intet och aktade icke d\u00e4rp\u00e5.\n4:21 Och hon kallade gossen I-Kabod, och sade: \u00bbH\u00e4rligheten \u00e4r borta fr\u00e5n Israel.\u00bb D\u00e4rmed syftade hon p\u00e5 att Guds ark var tagen, s\u00e5 ock p\u00e5 sin sv\u00e4rfader och sin man.\n4:22 Hon sade: \u00bbH\u00e4rligheten \u00e4r borta fr\u00e5n Israel\u00bb, eftersom Guds ark var tagen.\n5:1 N\u00e4r filist\u00e9erna hade tagit Guds ark, f\u00f6rde de den fr\u00e5n Eben-Haeser till Asdod.\n5:2 D\u00e4r togo filist\u00e9erna Guds ark och f\u00f6rde in den i Dagons tempel och st\u00e4llde den bredvid Dagon.\n5:3 Men n\u00e4r asdoditerna bittida dagen d\u00e4refter kommo dit, fingo de se Dagon ligga framstupa p\u00e5 jorden framf\u00f6r HERRENS ark. D\u00e5 togo de Dagon och satte honom upp igen p\u00e5 hans plats.\n5:4 Men n\u00e4r de dagen d\u00e4refter \u00e5ter kommo dit bittida om morgonen, fingo de \u00e5nyo se Dagon ligga framstupa p\u00e5 jorden framf\u00f6r HERRENS ark; och Dagons huvud och hans b\u00e5da h\u00e4nder l\u00e5go avslagna p\u00e5 tr\u00f6skeln, allenast fiskdelen satt kvar p\u00e5 honom.\n5:5 I Asdod trampar d\u00e4rf\u00f6r \u00e4nnu i dag ingen p\u00e5 Dagons tr\u00f6skel, varken n\u00e5gon av Dagons pr\u00e4ster, ej heller n\u00e5gon annan som g\u00e5r in i Dagons tempel.\n5:6 Och HERRENS hand var tung \u00f6ver asdoditerna; han anst\u00e4llde f\u00f6r\u00f6delse bland dem, i det han slog dem med b\u00f6lder, s\u00e5v\u00e4l i Asdod som inom tillh\u00f6rande omr\u00e5den.\n5:7 D\u00e5 nu inv\u00e5narna i Asdod s\u00e5go att s\u00e5 skedde, sade de: \u00bbIsraels Guds ark f\u00e5r icke stanna hos oss, ty hans hand vilar h\u00e5rt p\u00e5 oss och p\u00e5 v\u00e5r gud Dagon.\u00bb\n5:8 Och de s\u00e4nde bud och l\u00e4to f\u00f6rsamla till sig alla filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar och sade: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra med Israels Guds ark?\u00bb De svarade: \u00bbIsraels Guds ark m\u00e5 flyttas till Gat.\u00bb D\u00e5 flyttade de Israels Guds ark dit.\n5:9 Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en mycket stor f\u00f6rvirring i staden; han slog inv\u00e5narna i staden, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, s\u00e5 att b\u00f6lder slogo upp p\u00e5 dem.\n5:10 D\u00e5 s\u00e4nde de Guds ark till Ekron. Men n\u00e4r Guds ark kom till Ekron, ropade ekroniterna: \u00bbDe hava flyttat Israels Guds ark till oss f\u00f6r att d\u00f6da oss och v\u00e5rt folk.\u00bb\n5:11 Och de s\u00e4nde bud och l\u00e4to f\u00f6r samla alla filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar och sade: \u00bbS\u00e4nden bort Israels Guds ark, s\u00e5 att den f\u00e5r komma tillbaka till sin plats igen och icke d\u00f6dar oss och v\u00e5rt folk.\u00bb Ty en d\u00f6dlig f\u00f6rvirring hade uppst\u00e5tt i hela staden; Guds hand l\u00e5g mycket tung p\u00e5 den.\n5:12 De av inv\u00e5narna som icke dogo blevo slagna med b\u00f6lder; och ropet fr\u00e5n staden steg upp mot himmelen.\n6:1 Sedan nu HERRENS ark hade varit i filist\u00e9ernas land i sju m\u00e5nader,\n6:2 tillkallade filist\u00e9erna sina pr\u00e4ster och sp\u00e5m\u00e4n och sade: \u00bbVad skola vi g\u00f6ra med HERRENS ark? L\u00e5ten oss veta p\u00e5 vilket s\u00e4tt vi skola s\u00e4nda den till dess plats igen.\u00bb\n6:3 De svarade: \u00bbOm I viljen s\u00e4nda bort Israels Guds ark, skolen I icke s\u00e4nda bort den utan sk\u00e4nker; I m\u00e5sten giva \u00e5t honom ett skuldoffer. D\u00e5 skolen I bliva botade, och det skall d\u00e5 ocks\u00e5 bliva eder kunnigt varf\u00f6r hans hand icke drager sig tillbaka fr\u00e5n eder.\u00bb\n6:4 D\u00e5 fr\u00e5gade de: \u00bbVad f\u00f6r ett skuldoffer skola vi giva \u00e5t honom?\u00bb De svarade: \u00bbFem b\u00f6lder av guld och fem jordr\u00e5ttor av guld, lika m\u00e5nga som filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar; ty en och samma hems\u00f6kelse har tr\u00e4ffat alla, ocks\u00e5 edra h\u00f6vdingar.\n6:5 I skolen g\u00f6ra avbildningar av edra b\u00f6lder och avbildningar av jordr\u00e5ttorna som f\u00f6rd\u00e4rva edert land; given s\u00e5 \u00e4ra \u00e5t Israels Gud. Kanh\u00e4nda tager han d\u00e5 bort sin tunga hand fr\u00e5n eder, s\u00e5 ock fr\u00e5n eder gud och fr\u00e5n edert land.\n6:6 Varf\u00f6r tillsluten I edra hj\u00e4rtan, s\u00e5som egyptierna och Farao tillsl\u00f6to sina hj\u00e4rtan? M\u00e5ste icke dessa, sedan han hade utf\u00f6rt stora g\u00e4rningar bland dem, sl\u00e4ppa israeliterna, s\u00e5 att de fingo g\u00e5?\n6:7 S\u00e5 g\u00f6ren eder nu en ny vagn, och tagen tv\u00e5 kor som giva di, och som icke hava burit n\u00e5got ok, och sp\u00e4nnen korna f\u00f6r vagnen, men skiljen deras kalvar ifr\u00e5n dem och l\u00e5ten dem stanna hemma.\n6:8 Tagen s\u00e5 HERRENS ark och s\u00e4tten den p\u00e5 vagnen, och l\u00e4ggen de gyllene klenoder I given honom s\u00e5som skuldoffer ned i ett skrin vid sidan av den, och l\u00e5ten den s\u00e5 g\u00e5 \u00e5stad.\n6:9 Sedan skolen I se efter: om den tager v\u00e4gen till sitt land, upp mot Bet-Semes, s\u00e5 var det han som gjorde oss allt detta stora onda; men om s\u00e5 icke sker, d\u00e5 veta vi att det icke var hans hand som hems\u00f6kte oss. Detta har d\u00e5 tr\u00e4ffat oss allenast av en h\u00e4ndelse.\u00bb\n6:10 M\u00e4nnen gjorde s\u00e5; de togo tv\u00e5 kor som g\u00e5vo di och sp\u00e4nde dem f\u00f6r vagnen; men deras kalvar beh\u00f6llo de hemma.\n6:11 Och de satte HERRENS ark p\u00e5 vagnen, d\u00e4rtill ock skrinet med jordr\u00e5ttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.\n6:12 Och korna gingo raka v\u00e4gen fram \u00e5t Bet-Semes till; de h\u00f6llo alltj\u00e4mt samma str\u00e5t och gingo d\u00e4r r\u00e5mande, utan att vika av vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster. Och filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar gingo efter dem \u00e4nda till Bet-Semes' omr\u00e5de.\n6:13 Men betsemesiterna h\u00f6llo p\u00e5 med vetesk\u00f6rd i dalen. N\u00e4r de nu lyfte upp sina \u00f6gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d\u00e5 de s\u00e5go den.\n6:14 Men n\u00e4r vagnen kom till betsemesiten Josuas \u00e5ker, stannade den d\u00e4r; och d\u00e4r l\u00e5g en stor sten. D\u00e5 h\u00f6ggo de s\u00f6nder tr\u00e4virket p\u00e5 vagnen och offrade korna till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN.\n6:15 Leviterna hade n\u00e4mligen lyft ned HERRENS ark j\u00e4mte skrinet som stod d\u00e4rbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade satt detta p\u00e5 den stora stenen. Sedan offrade inv\u00e5narna i Bet-Semes p\u00e5 den dagen br\u00e4nnoffer och slaktoffer \u00e5t HERREN.\n6:16 Och n\u00e4r filist\u00e9ernas fem h\u00f6vdingar hade sett detta, v\u00e4nde de samma dag tillbaka till Ekron.\n6:17 De svulster av guld som filist\u00e9erna g\u00e5vo s\u00e5som skuldoffer \u00e5t HERREN utgjorde: f\u00f6r Asdod en, f\u00f6r Gasa en, f\u00f6r Askelon en, f\u00f6r Gat en, f\u00f6r Ekron en.\n6:18 Men jordr\u00e5ttorna av guld voro lika m\u00e5nga som filist\u00e9ernas alla st\u00e4der under de fem h\u00f6vdingarna, varvid medr\u00e4knas b\u00e5de bef\u00e4sta st\u00e4der och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p\u00e5 vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar \u00e4nnu i dag, p\u00e5 betsemesiten Josuas \u00e5ker.\n6:19 Av inv\u00e5narna i Bet-Semes blevo ock m\u00e5nga slagna, d\u00e4rf\u00f6r att de hade sett p\u00e5 HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket, femtio tusen man. Och folket s\u00f6rjde d\u00e4r\u00f6ver att HERREN hade slagit s\u00e5 m\u00e5nga bland folket.\n6:20 Och inv\u00e5narna i Bet-Semes sade: \u00bbVem kan best\u00e5 inf\u00f6r HERREN, denne helige Gud? Och till vem skall han draga bort ifr\u00e5n oss?\u00bb\n6:21 Och de skickade s\u00e4ndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och l\u00e4to s\u00e4ga: \u00bbFilist\u00e9erna hava s\u00e4nt tillbaka HERRENS ark; kommen hitned och h\u00e4mten den upp till eder.\n7:1 D\u00e5 kommo Kirjat-Jearims m\u00e4n och h\u00e4mtade HERRENS ark ditupp och f\u00f6rde den in i Abinadabs hus p\u00e5 h\u00f6jden. Och hans son Eleasar helgade de till att hava v\u00e5rden om HERRENS ark.\n7:2 Och fr\u00e5n den dag d\u00e5 arken fick sin plats i Kirjat-Jearim f\u00f6rfl\u00f6t en l\u00e5ng tid: tjugu \u00e5r f\u00f6rgingo; och hela Israels hus suckade nu efter HERREN.\n7:3 Men Samuel sade till hela Israels hus: \u00bbOm I av allt edert hj\u00e4rta viljen v\u00e4nda om till HERREN, s\u00e5 skaffen bort ifr\u00e5n eder de fr\u00e4mmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hj\u00e4rtan till HERREN och tj\u00e4nen honom allena, s\u00e5 skall han r\u00e4dda eder ifr\u00e5n filist\u00e9ernas hand.\u00bb\n7:4 D\u00e5 skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och tj\u00e4nade HERREN allena.\n7:5 Och Samuel sade: \u00bbF\u00f6rsamlen hela Israel i Mispa, s\u00e5 vill jag d\u00e4r bedja till HERREN f\u00f6r eder.\u00bb\n7:6 D\u00e5 f\u00f6rsamlade de sig i Mispa och \u00f6ste upp vatten och g\u00f6to ut det in. f\u00f6r HERREN och fastade den dagen; och de sade d\u00e4r: \u00bbVi hava syndat mot HERREN.\u00bb Och Samuel d\u00f6mde Israels barn i Mispa.\n7:7 Men n\u00e4r filist\u00e9erna h\u00f6rde att Israels barn hade f\u00f6rsamlat sig i Mispa, drogo filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar ditupp mot Israel. D\u00e5 Israels barn h\u00f6rde detta, blevo de f\u00f6rskr\u00e4ckta f\u00f6r filist\u00e9erna.\n7:8 Och Israels barn sade till Samuel: \u00bbH\u00f6r icke upp att ropa f\u00f6r oss till HERREN, v\u00e5r Gud, att han m\u00e5 fr\u00e4lsa oss ifr\u00e5n filist\u00e9ernas hand.\u00bb\n7:9 D\u00e5 tog Samuel ett dilamm och offrade det s\u00e5som ett heloffer, till br\u00e4nnoffer \u00e5t HERREN; och Samuel ropade till HERREN f\u00f6r Israel, och HERREN b\u00f6nh\u00f6rde honom.\n7:10 Under det att Samuel offrade br\u00e4nnoffret, ryckte n\u00e4mligen filist\u00e9erna fram till strid mot Israel; men HERREN l\u00e4t ett starkt tord\u00f6n dundra \u00f6ver filist\u00e9erna p\u00e5 den dagen och f\u00f6rvirrade dem, s\u00e5 att de blevo slagna av Israel.\n7:11 Och Israels m\u00e4n drogo ut fr\u00e5n Mispa och f\u00f6rf\u00f6ljde filist\u00e9erna och nedgjorde dem, under det att de f\u00f6rf\u00f6ljde dem \u00e4nda till trakten nedanf\u00f6r Bet-Kar.\n7:12 D\u00e5 tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav den namnet Eben-Haeser, i det han sade: \u00bbAllt h\u00e4rintill har HERREN hj\u00e4lpt oss.\u00bb\n7:13 S\u00e5 blevo filist\u00e9erna kuvade och kommo icke mer in i Israels land Och HERRENS hand var emot filist\u00e9erna, s\u00e5 l\u00e4nge Samuel levde.\n7:14 Och de st\u00e4der som filist\u00e9erna hade tagit fr\u00e5n Israel kommo tillbaka till Israel, allasammans, fr\u00e5n Ekron \u00e4nda till Gat; och det tillh\u00f6rande omr\u00e5det tog Israel ocks\u00e5 igen ifr\u00e5n filist\u00e9erna. Och mellan Israel och amor\u00e9erna blev fred.\n7:15 Och Samuel var domare i Israel, s\u00e5 l\u00e4nge han levde.\n7:16 Vart \u00e5r f\u00e4rdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och han d\u00f6mde Israel p\u00e5 alla dessa platser.\n7:17 Sedan pl\u00e4gade han v\u00e4nda tillbaka till Rama, ty d\u00e4r var hans hem, och d\u00e4r d\u00f6mde han eljest Israel d\u00e4r byggde han ock ett altare \u00e5t HERREN.\n8:1 Men n\u00e4r Samuel blev gammal, satte han sina s\u00f6ner till domare \u00f6ver Israel\n8:2 Hans f\u00f6rstf\u00f6dde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domars\u00e4te i Beer-Seba.\n8:3 Men hans s\u00f6ner vandrade icke p\u00e5 hans v\u00e4g, utan veko av d\u00e4rifr\u00e5n och s\u00f6kte or\u00e4tt vinning; de togo mutor och vr\u00e4ngde r\u00e4tten.\n8:4 D\u00e5 f\u00f6rsamlade sig alla de \u00e4ldste i Israel och kommo till Samuel i Rama.\n8:5 Och de sade till honom: \u00bbDu \u00e4r ju nu gammal, och dina s\u00f6ner vandra icke p\u00e5 dina v\u00e4gar. S\u00e5 s\u00e4tt nu en konung \u00f6ver oss till att d\u00f6ma oss, s\u00e5som alla andra folk hava.\u00bb\n8:6 Men det misshagade Samuel, detta att de sade d\u00e5: \u00bbGiv oss en konung, for att han m\u00e5 d\u00f6ma oss.\u00bb Och Samuel bad till HERREN.\n8:7 D\u00e5 sade HERREN till Samuel \u00bbLyssna till folkets ord, och g\u00f6r allt vad de beg\u00e4ra av dig; ty det \u00e4r icke dig de hava f\u00f6rkastat, nej, mig hava de f\u00f6rkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung \u00f6ver dem.\n8:8 S\u00e5som de alltid hava gjort, fr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde dem upp ur Egypten \u00e4nda till denna dag, i det att de hava \u00f6vergivit mig och tj\u00e4nat andra gudar, s\u00e5 g\u00f6ra de nu ock mot dig.\n8:9 S\u00e5 lyssna nu till deras ord. Dock m\u00e5 du h\u00f6gtidligt varna dem och f\u00f6rkunna f\u00f6r dem den konungs r\u00e4tt, som kommer att regera \u00f6ver dem.\u00bb\n8:10 Och Samuel sade till folket, som hade beg\u00e4rt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat.\n8:11 Han sade: \u00bbDetta bliver den konungs r\u00e4tt, som kommer att regera \u00f6ver eder: Edra s\u00f6ner skall han taga och skall s\u00e4tta dem p\u00e5 sina vagnar och h\u00e4star, till sin tj\u00e4nst, eller ock skola de n\u00f6dgas l\u00f6pa framf\u00f6r hans vagnar.\n8:12 Andra av dem skall han taga och s\u00e4tta till sina \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4n, och andra skola n\u00f6dgas pl\u00f6ja hans \u00e5kerjord och inb\u00e4rga hans sk\u00f6rd och f\u00f6rf\u00e4rdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap.\n8:13 Edra d\u00f6ttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor.\n8:14 Edra b\u00e4sta \u00e5krar, ving\u00e5rdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem \u00e5t sina tj\u00e4nare;\n8:15 och han skall taga tionde av edra s\u00e4desf\u00e4lt och edra ving\u00e5rdar och giva \u00e5t sina hovm\u00e4n och tj\u00e4nare.\n8:16 D\u00e4rtill skall han taga edra tj\u00e4nare och edra tj\u00e4narinnor och edra b\u00e4sta ynglingar, s\u00e5 ock edra \u00e5snor, och bruka dem f\u00f6r sitt behov.\n8:17 Av eder sm\u00e5boskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans tr\u00e4lar.\n8:18 N\u00e4r I d\u00e5 ropen om hj\u00e4lp f\u00f6r dem konungs skull som I sj\u00e4lva haven utvalt \u00e5t eder, d\u00e5 skall HERREN icke svara eder.\n8:19 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: \u00bbNej, en konung m\u00e5ste vi hava \u00f6ver oss.\u00bb\n8:20 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som d\u00f6mer oss, och som drager ut i spetsen f\u00f6r oss till att f\u00f6ra v\u00e5ra krig.\u00bb\n8:21 D\u00e5 nu Samuel h\u00f6rde allt detta som folket sade, framf\u00f6rde han det till HERREN.\n8:22 Men HERREN sade till Samuel: \u00bbLyssna till deras ord, och s\u00e4tt en konung \u00f6ver dem.\u00bb D\u00e5 sade Samuel till Israels m\u00e4n: \u00bbG\u00e5n hem, var och en till sin stad.\u00bb\n9:1 I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit; och han var en rik man.\n9:2 Han hade en son som hette Saul, en st\u00e5tlig och fager man; bland Israels barn fanns ingen man som var fagrare \u00e4n han; han var huvudet h\u00f6gre \u00e4n allt folket.\n9:3 Nu hade Kis', Sauls faders, \u00e5sninnor kommit bort f\u00f6r honom; d\u00e4rf\u00f6r sade Kis till sin son Saul: \u00bbTag med dig en av tj\u00e4narna och st\u00e5 upp och g\u00e5 \u00e5stad och s\u00f6k efter \u00e5sninnorna.\u00bb\n9:4 D\u00e5 gick han genom Efraims bergsbygd och d\u00e4refter genom Salisalandet; men de funno dem icke. S\u00e5 gingo de genom Saalimslandet, men d\u00e4r voro de icke; sedan gick han genom Benjamins land, men de funno dem icke heller d\u00e4r.\n9:5 N\u00e4r de s\u00e5 hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tj\u00e4naren som han hade med sig: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 hem igen; min fader kunde eljest, st\u00e4llet f\u00f6r att t\u00e4nka p\u00e5 \u00e5sninnorna, bliva orolig f\u00f6r v\u00e5r skull.\u00bb\n9:6 Men han svarade honom: \u00bbSe, i denna stad finnes en gudsman; han \u00e4r en ansedd man; allt vad han s\u00e4ger, det sker. L\u00e5t oss nu g\u00e5 dit; m\u00e5h\u00e4nda kan han s\u00e4ga oss n\u00e5got om den f\u00e4rd vi hava f\u00f6retagit oss.\u00bb\n9:7 D\u00e5 sade Saul till sin tj\u00e4nare: \u00bbMen om vi g\u00e5 dit, vad skola vi d\u00e5 taga med oss \u00e5t mannen? Br\u00f6det \u00e4r ju slut i v\u00e5ra r\u00e4nslar, och vi hava icke heller n\u00e5gon annan g\u00e5va att taga med oss \u00e5t gudsmannen. Eller vad hava vi v\u00e4l?\u00bb\n9:8 Tj\u00e4naren svarade Saul \u00e4nnu en g\u00e5ng och sade: \u00bbSe, h\u00e4r har jag i min \u00e4go en fj\u00e4rdedels sikel silver; den vill jag giva \u00e5t gudsmannen, f\u00f6r att han m\u00e5 s\u00e4ga oss vilken v\u00e4g vi b\u00f6ra g\u00e5.\u00bb\n9:9 (Fordom sade man s\u00e5 i Israel, n\u00e4r man gick f\u00f6r att fr\u00e5ga Gud: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 till siaren.\u00bb Ty den som man nu kallar profet kallade man fordom siare.)\n9:10 Saul sade till sin tj\u00e4nare: \u00bbDitt f\u00f6rslag \u00e4r gott; kom, l\u00e5t oss g\u00e5.\u00bb S\u00e5 gingo de till staden d\u00e4r gudsmannen fanns.\n9:11 N\u00e4r de nu gingo uppf\u00f6r h\u00f6jden d\u00e4r staden l\u00e5g, tr\u00e4ffade de n\u00e5gra flickor som hade g\u00e5tt ut f\u00f6r att h\u00e4mta vatten; dem fr\u00e5gade de: \u00bb\u00c4r siaren h\u00e4r?\u00bb\n9:12 De svarade dem och sade: \u00bbJa, helt n\u00e4ra. Skynda dig nu, ty han har i dag kommit till staden; folket firar n\u00e4mligen i dag en offerfest p\u00e5 offerh\u00f6jden.\n9:13 Om I nu g\u00e5n in i staden, tr\u00e4ffen I honom, innan han g\u00e5r upp p\u00e5 h\u00f6jden till m\u00e5ltiden, ty folket \u00e4ter icke, f\u00f6rr\u00e4n han kommer. Han skall v\u00e4lsigna offret; f\u00f6rst sedan begynna de inbjudna att \u00e4ta. G\u00e5n d\u00e4rf\u00f6r nu ditupp, ty just nu kunnen I tr\u00e4ffa honom.\u00bb\n9:14 S\u00e5 gingo de upp till staden. Och just n\u00e4r de kommo in i staden, m\u00f6tte de Samuel, som var stadd p\u00e5 v\u00e4g upp till offerh\u00f6jden.\n9:15 Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat f\u00f6r Samuel och sagt:\n9:16 \u00bbI morgon vid denna tid skall jag s\u00e4nda till dig en man fr\u00e5n Benjamins land, och honom skall du sm\u00f6rja till furste \u00f6ver mitt folk Israel; han skall fr\u00e4lsa mitt folk ifr\u00e5n filist\u00e9ernas hand. Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig.\u00bb\n9:17 N\u00e4r nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen: \u00bbSe d\u00e4r \u00e4r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.\u00bb\n9:18 Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: \u00bbS\u00e4g mig var siaren bor.\u00bb\n9:19 Samuel svarade Saul och sade: \u00bbJag \u00e4r siaren. G\u00e5 f\u00f6re mig upp p\u00e5 offerh\u00f6jden, ty I skolen \u00e4ta d\u00e4r med mig i dag. Men i morgon vill jag l\u00e5ta dig g\u00e5; och om allt vad du har p\u00e5 hj\u00e4rtat vill jag giva dig besked.\n9:20 Och vad ang\u00e5r \u00e5sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta f\u00f6r dig, skall du icke bekymra dig f\u00f6r dem, ty de \u00e4ro \u00e5terfunna. Vem tillh\u00f6r f\u00f6r \u00f6vrigt allt vad h\u00e4rligt \u00e4r i Israel, om icke dig och hela din faders hus?\u00bb\n9:21 Saul svarade och sade: \u00bbJag \u00e4r ju en benjaminit, fr\u00e5n en av de minsta stammarna i Israel, och min sl\u00e4kt \u00e4r ju den ringaste bland alla sl\u00e4kter i Benjamins stammar. Varf\u00f6r talar du d\u00e5 till mig p\u00e5 det s\u00e4ttet?\u00bb\n9:22 Men Samuel tog Saul och hans tj\u00e4nare och f\u00f6rde dem upp i salen och gav dem plats \u00f6verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass trettio m\u00e4n.\n9:23 Och Samuel sade till kocken: \u00bbGiv hit det stycke som jag gav dig, och som jag sade att du skulle f\u00f6rvara hos dig.\u00bb\n9:24 D\u00e5 tog kocken fram l\u00e5rstycket med vad d\u00e4rtill h\u00f6rde, och satte det fram f\u00f6r Saul; och Samuel sade: \u00bbSe, h\u00e4r s\u00e4ttes nu fram f\u00f6r dig det som har blivit sparat; \u00e4t d\u00e4rav. Ty just f\u00f6r denna stund blev det undanlagt \u00e5t dig, d\u00e5 n\u00e4r jag sade att jag hade inbjudit folket.\u00bb S\u00e5 \u00e5t Saul den dagen med Samuel.\n9:25 D\u00e4refter gingo de ned fr\u00e5n offerh\u00f6jden och in i staden. Sedan samtalade han med Saul uppe p\u00e5 taket.\n9:26 Men bittida f\u00f6ljande dag, n\u00e4r morgonrodnaden gick upp, ropade Samuel upp\u00e5t taket till Saul och sade: \u00bbSt\u00e5 upp, s\u00e5 vill jag ledsaga dig till v\u00e4gs.\u00bb D\u00e5 stod Saul upp, och de gingo b\u00e5da \u00e5stad, han och Samuel.\n9:27 N\u00e4r de s\u00e5 voro p\u00e5 v\u00e4g ned mot \u00e4ndan av staden, sade Samuel till Saul: \u00bbS\u00e4g till tj\u00e4naren att han skall g\u00e5 f\u00f6re oss\u00bb -- och han fick g\u00e5 -- \u00bbmen du sj\u00e4lv m\u00e5 nu stanna h\u00e4r, s\u00e5 vill jag l\u00e5ta dig h\u00f6ra vad Gud har talat.\u00bb\n10:1 Och Samuel tog sin oljeflaska och g\u00f6t olja p\u00e5 hans huvud och kysste honom och sade: \u00bbSe, HERREN har smort dig till furste \u00f6ver sin arvedel.\n10:2 N\u00e4r du nu g\u00e5r ifr\u00e5n mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins gr\u00e4ns, vid Selsa, tr\u00e4ffa tv\u00e5 m\u00e4n; dessa skola s\u00e4ga till dig: '\u00c5sninnorna som du gick \u00e5stad att s\u00f6ka \u00e4ro \u00e5terfunna; din fader t\u00e4nker d\u00e4rf\u00f6r icke mer p\u00e5 \u00e5sninnorna, men han \u00e4r orolig f\u00f6r eder skull och s\u00e4ger: Vad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r att finna min son?'\n10:3 Och n\u00e4r du har g\u00e5tt d\u00e4rifr\u00e5n ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du d\u00e4r m\u00f6ta tre m\u00e4n som \u00e4ro p\u00e5 v\u00e4g upp till Gud i Betel. En b\u00e4r tre killingar, en bar tre br\u00f6dkakor, och en b\u00e4r en vinl\u00e4gel.\n10:4 Dessa skola h\u00e4lsa dig och giv dig tv\u00e5 br\u00f6d, och du skall taga emot vad de giva.\n10:5 Sedan kommer du till Guds Gibea, d\u00e4r filist\u00e9ernas fogdar \u00e4ro. Och n\u00e4r du kommer dit in i staden, skall du tr\u00e4ffa p\u00e5 en skara profeter, som komma ned fr\u00e5n offerh\u00f6jden d\u00e4r, med psaltare, puka, fl\u00f6jt och harpa f\u00f6re sig, under det att de sj\u00e4lva \u00e4ro i profetisk h\u00e4nryckning.\n10:6 Och HERRENS Ande skall komma \u00f6ver dig, s\u00e5 att ocks\u00e5 du fattas av h\u00e4nryckning likasom de; och du skall d\u00e5 bliva f\u00f6rvandlad till en annan m\u00e4nniska.\n10:7 N\u00e4r du nu ser att dessa tecken intr\u00e4ffa, d\u00e5 m\u00e5 du g\u00f6ra vad tillf\u00e4llet giver vid handen, ty Gud \u00e4r med dig.\n10:8 Sedan m\u00e5 du g\u00e5 ned f\u00f6re mig till Gilgal, s\u00e5 skall jag komma ditned till dig, f\u00f6r att offra br\u00e4nnoffer och tackoffer; sju dagar skall du v\u00e4nta till dess jag kommer till dig och f\u00f6rkunnar f\u00f6r dig vad du skall g\u00f6ra.\n10:9 I det han nu v\u00e4nde sig om f\u00f6r att g\u00e5 ifr\u00e5n Samuel, f\u00f6rvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hj\u00e4rta; och alla dessa tecken intr\u00e4ffade samma dag.\n10:10 N\u00e4r de kommo till Gibea, m\u00f6tte honom d\u00e4r en skara profeter; d\u00e5 kom Guds Ande \u00f6ver honom, s\u00e5 att han, mitt ibland dem, sj\u00e4lv fattades av profetisk h\u00e4nryckning.\n10:11 D\u00e5 nu alla som f\u00f6rut k\u00e4nde honom fingo se honom vara i h\u00e4nryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: \u00bbVad har skett med Kis' son? \u00c4r ock Saul bland profeterna?\u00bb\n10:12 Men en av m\u00e4nnen d\u00e4rifr\u00e5n svarade och sade: \u00bbVem \u00e4r d\u00e5 dessas fader?\u00bb -- H\u00e4rav uppkom ordspr\u00e5ket: \u00bb\u00c4r ock Saul bland profeterna?\u00bb\n10:13 Men n\u00e4r hans profetiska h\u00e4nryckning hade upph\u00f6rt, gick han upp p\u00e5 offerh\u00f6jden.\n10:14 D\u00e5 fr\u00e5gade Sauls farbroder honom och hans tj\u00e4nare: \u00bbVar haven I varit?\u00bb Han svarade: \u00bbBorta f\u00f6r att s\u00f6ka \u00e5sninnorna. Men n\u00e4r vi s\u00e5go att de ingenst\u00e4des voro att finna, gingo vi till Samuel.\u00bb\n10:15 D\u00e5 sade Sauls farbroder: \u00bbTala om for mig vad Samuel sade till eder.\u00bb\n10:16 Saul svarade sin farbroder: \u00bbHan omtalade f\u00f6r oss att \u00e5sninnorna voro \u00e5terfunna.\u00bb Men vad Samuel hade sagt om konungad\u00f6met omtalade han icke f\u00f6r honom.\n10:17 D\u00e4refter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.\n10:18 Och han sade till Israels barn: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Jag har f\u00f6rt Israel upp ur Egypten, och jag r\u00e4ddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungad\u00f6men som f\u00f6rtryckte eder.\n10:19 Men nu haven I f\u00f6rkastat eder Gud, som sj\u00e4lv fr\u00e4lste eder ur alla edra olyckor och tr\u00e5ngm\u00e5l, och haven sagt till honom: 'S\u00e4tt en konung \u00f6ver oss.' S\u00e5 tr\u00e4den nu fram inf\u00f6r HERREN efter edra stammar och edra \u00e4tter.\u00bb\n10:20 D\u00e4rp\u00e5 l\u00e4t Samuel alla Israels stammar g\u00e5 fram; d\u00e5 tr\u00e4ffades Benjamin stam av lotten.\n10:21 N\u00e4r han sedan l\u00e4t Benjamins stam g\u00e5 fram efter dess sl\u00e4kter, tr\u00e4ffade Matris sl\u00e4kt av lotten; d\u00e4rp\u00e5 tr\u00e4ffades Saul, Kis' son, av lotten, men n\u00e4r de d\u00e5 s\u00f6kte efter honom, stod han icke att finna.\n10:22 D\u00e5 fr\u00e5gade de HERREN \u00e4nnu en g\u00e5ng: \u00bbHar n\u00e5gon mer kommit hit? HERREN svarade: \u00bbHan har g\u00f6mt sig bland trossen.\u00bb\n10:23 D\u00e5 skyndade de dit och h\u00e4mtad honom d\u00e4rifr\u00e5n, och n\u00e4r han nu tr\u00e4dde fram bland folket, var han huvudet h\u00f6gre \u00e4n allt folket.\n10:24 Och Samuel sade till allt folket: \u00bbH\u00e4r sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen \u00e4r honom lik bland allt folket.\u00bb D\u00e5 jublade allt folket och ropade: \u00bbLeve konungen!\u00bb\n10:25 Och Samuel kungjorde f\u00f6r folket konungad\u00f6mets r\u00e4tt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inf\u00f6r HERREN. Sedan l\u00e4t Samuel allt folket g\u00e5 hem, var och en till sitt.\n10:26 Ocks\u00e5 Saul gick hem till Gibea; och honom f\u00f6ljde en h\u00e4rskara av m\u00e4n vilkas hj\u00e4rtan Gud hade r\u00f6rt.\n10:27 Men n\u00e5gra onda m\u00e4n sade: \u00bbVad hj\u00e4lp skulle denne kunna giva oss?\u00bb Och de f\u00f6raktade honom och buro icke fram sk\u00e4nker till honom. Men han l\u00e5tsade som om han icke m\u00e4rkte det.\n11:1 Och ammoniten Nahas drog upp och bel\u00e4grade Jabes i Gilead. D\u00e5 sade alla m\u00e4n i Jabes till Nahas: \u00bbSlut f\u00f6rdrag med oss, s\u00e5 vilja vi bliva dig underd\u00e5niga.\u00bb\n11:2 Men ammoniten Nahas svarade dem: \u00bbP\u00e5 det villkoret vill jag sluta f\u00f6rdrag med eder, att jag f\u00e5r sticka ut h\u00f6gra \u00f6gat p\u00e5 eder alla och d\u00e4rmed tillfoga hela Israel sm\u00e4lek.\u00bb\n11:3 De \u00e4ldste i Jabes sade till honom: \u00bbGiv oss sju dagars uppskov, s\u00e5 att vi kunna skicka s\u00e4ndebud \u00f6ver hela Israels land; om d\u00e5 ingen vill hj\u00e4lpa oss, s\u00e5 skola vi giva oss \u00e5t dig.\u00bb\n11:4 S\u00e5 kommo nu s\u00e4ndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta f\u00f6r folket. D\u00e5 brast allt folket ut i gr\u00e5t.\n11:5 Men just d\u00e5 kom Saul g\u00e5ende bakom sina oxar fr\u00e5n \u00e5kern. Och Saul fr\u00e5gade: \u00bbVad fattas folket, eftersom de gr\u00e5ta?\u00bb Och de f\u00f6rt\u00e4ljde f\u00f6r honom vad mannen fr\u00e5n Jabes hade sagt.\n11:6 D\u00e5 kom Guds Ande \u00f6ver Saul, n\u00e4r han h\u00f6rde detta, och hans vrede uppt\u00e4ndes h\u00f6geligen.\n11:7 Och han tog ett par oxar och styckade dem och s\u00e4nde styckena omkring \u00f6ver hela Israels land med s\u00e4ndebuden och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbDen som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s\u00e5 g\u00f6ras.\u00bb D\u00e5 f\u00f6ll en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n HERREN \u00f6ver folket, s\u00e5 att de drogo ut s\u00e5som en man.\n11:8 Och han m\u00f6nstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d\u00e5 tre hundra tusen, och Juda m\u00e4n trettio tusen.\n11:9 Och de sade till s\u00e4ndebuden som hade kommit: \u00bbS\u00e5 skolen I s\u00e4ga till m\u00e4nnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f\u00e5 hj\u00e4lp, n\u00e4r solen br\u00e4nner som hetast.\u00bb Och s\u00e4ndebuden kommo och f\u00f6rkunnade detta f\u00f6r m\u00e4nnen i Jabes; och dessa blevo glada d\u00e4r\u00f6ver.\n11:10 Nu l\u00e4to m\u00e4nnen i Jabes s\u00e4ga: \u00bbI morgon vilja vi giva oss \u00e5t eder, och I m\u00e5n d\u00e5 g\u00f6ra med oss vadhelst I finnen f\u00f6r gott.\u00bb\n11:11 Dagen d\u00e4refter f\u00f6rdelade Saul folket i tre hopar; och de tr\u00e4ngde in i l\u00e4gret vid morgonv\u00e4kten och nedgjorde ammoniterna, och upph\u00f6rde f\u00f6rst n\u00e4r det var som hetast p\u00e5 dagen. Och de som kommo undan blevo s\u00e5 kringspridda, att icke tv\u00e5 av dem kommo undan tillsammans.\n11:12 D\u00e5 sade folket till Samuel: \u00bbVilka voro de som sade: 'Skulle Saul bliva konung \u00f6ver oss!' Given hit dessa m\u00e4n, s\u00e5 att vi f\u00e5 d\u00f6da dem.\u00bb\n11:13 Men Saul sade: \u00bbP\u00e5 denna dag skall ingen d\u00f6das, ty i dag har HERREN givit seger \u00e5t Israel.\u00bb\n11:14 Och Samuel sade till folket: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 till Gilgal och d\u00e4r f\u00f6rnya konungad\u00f6met.\u00bb\n11:15 D\u00e5 gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung d\u00e4r, inf\u00f6r HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade d\u00e4r tackoffer inf\u00f6r HERRENS ansikte. Och Saul och alla Israels m\u00e4n voro d\u00e4r uppfyllda av gl\u00e4dje.\n12:1 Och Samuel sade till hela Israel: \u00bbSe, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven beg\u00e4rt av mig; jag har satt en konung \u00f6ver eder.\n12:2 Nu \u00e4r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d\u00e5 jag \u00e4r gammal och gr\u00e5; I haven ju redan mina s\u00f6ner ibland eder. Hittills \u00e4r det jag som har varit eder ledare, fr\u00e5n min ungdom \u00e4nda till denna dag.\n12:3 Se har st\u00e5r jag, vittnen nu mot mig inf\u00f6r HERREN och inf\u00f6r hans smorde. Har jag tagit n\u00e5gons oxe, eller har jag tagit n\u00e5gons \u00e5sna? Har jag f\u00f6rtryckt n\u00e5gon eller \u00f6vat v\u00e5ld mot n\u00e5gon? Har jag tagit mutor av n\u00e5gon, f\u00f6r att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill d\u00e5 giva eder ers\u00e4ttning d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb\n12:4 De svarade: \u00bbDu har icke f\u00f6rtryckt oss, du har icke \u00f6vat v\u00e5ld mot oss; och fr\u00e5n ingen m\u00e4nniska har du tagit n\u00e5got.\u00bb\n12:5 D\u00e5 sade han till dem: \u00bbHERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit n\u00e5got i min hand.\u00bb De svarade: \u00bbJa, vare det s\u00e5.\u00bb\n12:6 Samuel sade till folket: \u00bbJa, HERREN vare vittne, han som l\u00e4t Mose och Aron uppst\u00e5 och f\u00f6rde edra f\u00e4der upp ur Egyptens land.\n12:7 S\u00e5 tr\u00e4den nu fram, f\u00f6r att jag m\u00e5 g\u00e5 till r\u00e4tta med eder inf\u00f6r HERREN ang\u00e5ende allt gott som HERREN i sin r\u00e4ttf\u00e4rdighet har gjort mot eder och mot edra f\u00e4der.\n12:8 N\u00e4r Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra f\u00e4der till HERREN, och HERREN s\u00e4nde Mose och Aron, som f\u00f6rde edra f\u00e4der ut ur Egypten och l\u00e4to dem bos\u00e4tta sig h\u00e4r i landet.\n12:9 Men n\u00e4r de gl\u00f6mde HERREN, sin Gud, s\u00e5lde han dem i Siseras hand, h\u00e4rh\u00f6vitsmannens i Hasor, och i filist\u00e9ernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem.\n12:10 Men d\u00e5 ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava \u00f6vergivit HERREN och tj\u00e4nat Baalerna och Astarterna; men r\u00e4dda oss nu fr\u00e5n v\u00e5ra fienders hand, s\u00e5 vilja vi tj\u00e4na dig.'\n12:11 D\u00e5 s\u00e4nde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och r\u00e4ddade eder fr\u00e5n edra fienders hand runt omkring, s\u00e5 att I fingen bo i trygghet.\n12:12 Men n\u00e4r I s\u00e5gen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung m\u00e5ste regera \u00f6ver oss', fast\u00e4n det \u00e4r HERREN, eder Gud, som \u00e4r eder konung.\n12:13 Och se, h\u00e4r \u00e4r nu den konung I haven utvalt, den som I haven beg\u00e4rt; se, HERREN har satt en konung \u00f6ver eder.\n12:14 Allenast man I nu frukta HERREN och tj\u00e4na honom och h\u00f6ra hans r\u00f6st och icke vara genstr\u00e4viga mot HERRENS befallning. Ja, b\u00e5de I och den konung som regerar \u00f6ver eder m\u00e5n f\u00f6lja HERREN, eder Gud.\n12:15 Men om I icke h\u00f6ren HERRENS r\u00f6st, utan \u00e4ren genstr\u00e4viga mot HERRENS befallning, d\u00e5 skall HERRENS hand drabba eder likasom edra f\u00e4der.\n12:16 Tr\u00e4den nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall g\u00f6ra inf\u00f6r edra \u00f6gon.\n12:17 Nu \u00e4r ju tiden f\u00f6r vetesk\u00f6rden; men jag vill ropa till HERREN att han m\u00e5 l\u00e5ta det dundra och regna. S\u00e5 skolen I m\u00e4rka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS \u00f6gon genom eder beg\u00e4ran att f\u00e5 en konung.\u00bb\n12:18 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN l\u00e4t det dundra och regna p\u00e5 den dagen. D\u00e5 betogs allt folket av stor fruktan f\u00f6r HERREN och f\u00f6r Samuel.\n12:19 Och allt folket sade till Samuel: \u00bbBed f\u00f6r dina tj\u00e4nare till HERREN, din Gud, att vi icke m\u00e5 d\u00f6, eftersom vi till alla v\u00e5ra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava beg\u00e4rt att f\u00e5 en konung.\u00bb\n12:20 Samuel sade till folket: \u00bbFrukten icke. V\u00e4l haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifr\u00e5n HERREN, utan tj\u00e4nen HERREN av allt edert hj\u00e4rta.\n12:21 Viken icke av; ty d\u00e5 f\u00f6ljen I tomma avgudar, som varken kunna hj\u00e4lpa eller r\u00e4dda, eftersom de \u00e4ro allenast tomhet.\n12:22 Ty HERREN skall icke f\u00f6rskjuta sitt folk, f\u00f6r sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att g\u00f6ra eder till sitt folk.\n12:23 Vare det ock fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att jag skulle s\u00e5 synda mot HERREN, att jag upph\u00f6rde att bedja f\u00f6r eder! Jag vill fastmer l\u00e4ra eder den goda och r\u00e4tta v\u00e4gen.\n12:24 Allenast frukten HERREN och tj\u00e4nen honom troget av allt edert hj\u00e4rta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!\n12:25 Men om I g\u00f6ren vad ont \u00e4r, s\u00e5 skolen b\u00e5de I och eder konung f\u00f6rg\u00e5s.\u00bb\n13:1 Saul hade varit konung ett \u00e5r, och n\u00e4r han nu regerade \u00f6ver Israel p\u00e5 andra \u00e5ret,\n13:2 utvalde han \u00e5t sig tre tusen m\u00e4n ur Israel. Av dessa hade Saul sj\u00e4lv hos sig tv\u00e5 tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det \u00f6vriga folket hade han l\u00e5tit g\u00e5 hem, var och en till sin hydda.\n13:3 Och Jonatan dr\u00e4pte filist\u00e9ernas fogde i Geba; och filist\u00e9erna fingo h\u00f6ra det. Men Saul l\u00e4t st\u00f6ta i basun \u00f6ver hela landet och s\u00e4ga: \u00bbDetta m\u00e5 hebr\u00e9erna h\u00f6ra.\u00bb\n13:4 S\u00e5 fick hela Israel h\u00f6ra omtalas att Saul hade dr\u00e4pt filist\u00e9ernas fogde, och att Israel d\u00e4rigenom hade blivit f\u00f6rhatligt f\u00f6r filist\u00e9erna. Och folket b\u00e5dades upp att f\u00f6lja Saul till Gilgal.\n13:5 Under tiden hade filist\u00e9erna f\u00f6rsamlat sig f\u00f6r att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk s\u00e5 talrikt som sanden p\u00e5 havets strand; och de drogo upp och l\u00e4grade sig vid Mikmas, \u00f6ster om Bet-Aven.\n13:6 D\u00e5 nu israeliterna s\u00e5go sig vara i n\u00f6d, i det att folket sv\u00e5rt ansattes, g\u00f6mde sig folket i grottor, i skogssn\u00e5r och bland klippor, i fasta valv och i gropar.\n13:7 Och somliga av hebr\u00e9erna gingo \u00f6ver Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var \u00e4nnu kvar i Gilgal; och allt folket f\u00f6ljde honom med b\u00e4van.\n13:8 N\u00e4r han nu hade v\u00e4ntat sju dagar, intill den tid Samuel hade best\u00e4mt men Samuel likv\u00e4l icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och g\u00e5 ifr\u00e5n honom.\n13:9 D\u00e5 sade Saul: \u00bbF\u00f6ren fram till mig br\u00e4nnoffers- och tackoffersdjuren.\u00bb D\u00e4rp\u00e5 frambar han br\u00e4nnoffret.\n13:10 Men just n\u00e4r han hade slutat att framb\u00e4ra br\u00e4nnoffret, kom Samuel. D\u00e5 gick Saul honom till m\u00f6tes f\u00f6r att h\u00e4lsa honom.\n13:11 Men Samuel sade: \u00bbVad har du gjort!\u00bb Saul svarade: \u00bbN\u00e4r jag s\u00e5g att folket skingrade sig och gick ifr\u00e5n mig, under det att du icke kom inom den best\u00e4mda tiden, fast\u00e4n filist\u00e9erna voro f\u00f6rsamlade vid Mikmas,\n13:12 d\u00e5 t\u00e4nkte jag: Nu komma filist\u00e9erna hitned mot mig i Gilgal, och jag har \u00e4nnu icke b\u00f6nfallit inf\u00f6r HERREN. D\u00e5 tog jag mod till mig och offrade br\u00e4nnoffret.\u00bb\n13:13 Samuel sade till Saul: \u00bbDu har handlat d\u00e5raktigt. Du har icke h\u00e5llit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava bef\u00e4st ditt konungad\u00f6me \u00f6ver Israel f\u00f6r evig tid.\n13:14 Men nu skall ditt konungad\u00f6me icke bliva best\u00e5ndande. HERREN har s\u00f6kt sig en man efter sitt hj\u00e4rta, och honom har HERREN f\u00f6rordnat till furste \u00f6ver sitt folk, eftersom du icke har h\u00e5llit vad HERREN bj\u00f6d dig.\u00bb\n13:15 D\u00e4refter stod Samuel upp och gick fr\u00e5n Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul m\u00f6nstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.\n13:16 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filist\u00e9erna hade l\u00e4grat sig vid Mikmas.\n13:17 Och en h\u00e4rskara, delad i tre hopar, drog ut ur filist\u00e9ernas l\u00e4ger f\u00f6r att h\u00e4rja: en hop tog v\u00e4gen till Ofra i Sualslandet,\n13:18 en hop tog v\u00e4gen till Bet-Horon, och en hop tog v\u00e4gen till det omr\u00e5de som vetter \u00e5t Seboimsdalen, \u00e5t \u00f6knen till.\n13:19 Ingen smed fanns d\u00e5 i hela Israels land, ty filist\u00e9erna fruktade att hebr\u00e9erna skulle l\u00e5ta g\u00f6ra sig sv\u00e4rd eller spjut.\n13:20 Och s\u00e5 m\u00e5ste en israelit alltid begiva sig ned till filist\u00e9erna, om han ville l\u00e5ta v\u00e4ssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin sk\u00e4ra,\n13:21 n\u00e4r det hade blivit n\u00e5got fel med eggen p\u00e5 sk\u00e4rorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller n\u00e4r oxpikarnas uddar beh\u00f6vde r\u00e4tas.\n13:22 H\u00e4rav kom sig, att n\u00e4r striden skulle st\u00e5, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett sv\u00e4rd eller ett spjut; allenast Saul sj\u00e4lv och hans son Jonatan hade s\u00e5dana.\n13:23 Men filist\u00e9erna l\u00e4to en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.\n14:1 S\u00e5 h\u00e4nde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 \u00f6ver till filist\u00e9ernas utpost d\u00e4r p\u00e5 andra sidan.\u00bb Men han omtalade det icke f\u00f6r sin fader.\n14:2 Saul vistades d\u00e5 vid Gibeas gr\u00e4ns, under granattr\u00e4det i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man;\n14:3 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS pr\u00e4st i Silo, har d\u00e5 efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade g\u00e5tt bort.\n14:4 Men i passet, d\u00e4r Jonatan s\u00f6kte g\u00e5 \u00f6ver f\u00f6r att komma till filist\u00e9ernas utpost, l\u00e5g p\u00e5 vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene.\n14:5 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i s\u00f6der, mitt emot Geba.\n14:6 Och Jonatan sade till sin vapendragare: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 \u00f6ver till dessa oomskurnas utpost, kanh\u00e4nda skall HERREN g\u00f6ra n\u00e5got f\u00f6r oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f\u00e5 likas\u00e5v\u00e4l som genom m\u00e5nga.\u00bb\n14:7 Hans vapendragare svarade honom: \u00bbG\u00f6r allt vad du har i sinnet. G\u00e5 du \u00e5stad; jag f\u00f6ljer dig vart du vill.\u00bb\n14:8 D\u00e5 sade Jonatan: \u00bbV\u00e4lan, vi skola g\u00e5 \u00f6ver till m\u00e4nnen d\u00e4r och laga s\u00e5, att de f\u00e5 se oss.\n14:9 Om de d\u00e5 s\u00e4ga till oss s\u00e5: 'St\u00e5n stilla, till dess vi komma fram till eder', d\u00e5 skola vi stanna d\u00e4r vi \u00e4ro och icke stiga upp till dem.\n14:10 Om de d\u00e4remot s\u00e4ga s\u00e5: 'Kommen hitupp till oss', d\u00e5 skola vi stiga ditupp, ty d\u00e5 har HERREN givit dem i v\u00e5r hand; detta skall f\u00f6r oss vara tecknet h\u00e4rtill.\u00bb\n14:11 N\u00e4r nu de tv\u00e5 hade blivit synliga f\u00f6r filist\u00e9ernas utpost, sade filist\u00e9erna: \u00bbSe, hebr\u00e9erna krypa ut ur h\u00e5len d\u00e4r de hava g\u00f6mt sig.\u00bb\n14:12 D\u00e4rp\u00e5 ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: \u00bbKommen hitupp till oss, s\u00e5 skola vi v\u00e4l l\u00e4ra eder!\u00bb D\u00e5 sade Jonatan till sin vapendragare: \u00bbF\u00f6lj mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.\u00bb\n14:13 Och Jonatan kl\u00e4ttrade p\u00e5 h\u00e4nder och f\u00f6tter uppf\u00f6r, och hans vapendragare f\u00f6ljde honom. Och de f\u00f6llo f\u00f6r Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem d\u00f6dsst\u00f6ten.\n14:14 I det f\u00f6rsta anfallet nedgjorde s\u00e5 Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu m\u00e4n, p\u00e5 en str\u00e4cka av vid pass ett halvt plogland.\n14:15 D\u00e5 uppstod f\u00f6rskr\u00e4ckelse i l\u00e4gret p\u00e5 f\u00e4ltet och bland allt folket; utposterna och de som hade g\u00e5tt ut f\u00f6r att h\u00e4rja grepos ock av f\u00f6rskr\u00e4ckelse. Och marken darrade, s\u00e5 att en f\u00f6rskr\u00e4ckelse ifr\u00e5n Gud uppstod.\n14:16 Och Sauls v\u00e4ktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i uppl\u00f6sning, och att man sprang hit och dit.\n14:17 D\u00e5 sade Saul till folket som han hade hos sig: \u00bbH\u00e5llen m\u00f6nstring och sen efter, vem som har g\u00e5tt ifr\u00e5n oss.\u00bb N\u00e4r de d\u00e5 h\u00f6llo m\u00f6nstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro d\u00e4r.\n14:18 D\u00e5 sade Saul till Ahia: \u00bbF\u00f6r hit Guds ark.\u00bb Ty Guds ark fanns p\u00e5 den tiden bland Israels barn.\n14:19 Medan Saul \u00e4nnu talade med pr\u00e4sten, tilltog larmet i filist\u00e9ernas l\u00e4ger allt mer och mer. D\u00e5 sade Saul till pr\u00e4sten: \u00bbL\u00e5t det vara.\u00bb\n14:20 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig f\u00f6rsamlade sig och drogo till stridsplatsen; d\u00e4r fingo de se att den ene hade lyft sitt sv\u00e4rd mot den andre, s\u00e5 att en mycket stor f\u00f6rvirring hade uppst\u00e5tt.\n14:21 Och de hebr\u00e9er som sedan gammalt lydde under filist\u00e9erna, och som hade dragit hitupp med dem och voro h\u00e4r och d\u00e4r i l\u00e4gret, dessa sl\u00f6to sig nu ock till de israeliter som anf\u00f6rdes av Saul och Jonatan.\n14:22 Och n\u00e4r de israeliter som hade g\u00f6mt sig i Efraims bergsbygd h\u00f6rde att filist\u00e9erna flydde, satte alla dessa ocks\u00e5 efter dem och deltogo i striden.\n14:23 S\u00e5 gav HERREN Israel seger p\u00e5 den dagen, och striden fortsattes \u00e4nda bortom Bet-Aven.\n14:24 N\u00e4r nu Israels m\u00e4n p\u00e5 den dagen voro h\u00e5rt anstr\u00e4ngda, band Saul folket med f\u00f6ljande ed: \u00bbF\u00f6rbannad vare den man som f\u00f6rt\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6da f\u00f6re aftonen, och innan jag har tagit h\u00e4mnd p\u00e5 mina fiender.\u00bb S\u00e5 smakade d\u00e5 ingen av folket n\u00e5gon f\u00f6da.\n14:25 Och n\u00e4r de allasammans kommo in i skogsbygden, l\u00e5g honung p\u00e5 marken.\n14:26 Men n\u00e4r folket hade kommit in i skogsbygden och f\u00e5tt se den utflutna honungen, v\u00e5gade dock ingen f\u00f6ra handen upp till munnen, ty folket fruktade f\u00f6r eden.\n14:27 Jonatan d\u00e4remot hade icke h\u00f6rt, n\u00e4r hans fader band folket med eden; d\u00e4rf\u00f6r r\u00e4ckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess \u00e4nda i honungskakan, och f\u00f6rde s\u00e5 handen till munnen; d\u00e5 kunde hans \u00f6gon \u00e5ter se klart.\n14:28 Men en man bland folket tog till orda och sade: \u00bbDin fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'F\u00f6rbannad vare den man som dag f\u00f6rt\u00e4r n\u00e5gon f\u00f6da.'\u00bb Och folket var uttr\u00f6ttat.\n14:29 Jonatan svarade: \u00bbMin fader har d\u00e4rmed dragit olycka \u00f6ver landet. Sen huru klara mina \u00f6gon hava blivit, d\u00e4rf\u00f6r att jag smakade n\u00e5got litet av honungen h\u00e4r.\n14:30 Huru mycket mer, om folket i dag hade f\u00e5tt \u00e4ta sig m\u00e4tta av bytet som de hade tagit fr\u00e5n sina fiender -- huru mycket st\u00f6rre skulle icke d\u00e5 filist\u00e9ernas nederlag hava blivit!\u00bb\n14:31 Emellertid slogo de filist\u00e9erna p\u00e5 den dagen och f\u00f6rf\u00f6ljde dem fr\u00e5n Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttr\u00f6ttat.\n14:32 D\u00e4rf\u00f6r kastade sig folket \u00f6ver bytet och tog f\u00e5r, oxar och kalvar och slaktade dem p\u00e5 marken; och folket \u00e5t sedan k\u00f6ttet med blodet i.\n14:33 N\u00e4r man ber\u00e4ttade detta f\u00f6r Saul och sade: \u00bbSe, folket syndar mot HERREN genom att \u00e4ta k\u00f6tt med blodet i\u00bb, utropade han: \u00bbI haven handlat brottsligt. V\u00e4ltren nu fram till mig en stor sten.\u00bb\n14:34 Och Saul sade vidare: \u00bbG\u00e5n ut bland folket och s\u00e4gen till dem 'Var och en f\u00f6re fram till mig sin oxe och sitt f\u00e5r, och slakten dem h\u00e4r och \u00e4ten; synden icke mot HERREN genom att \u00e4ta k\u00f6ttet med blodet i.'\u00bb D\u00e5 f\u00f6rde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem d\u00e4r.\n14:35 Och Saul byggde ett altare \u00e5t HERREN; detta var det f\u00f6rsta altare som han byggde \u00e5t HERREN.\n14:36 Och Saul sade: \u00bbL\u00e5t oss i natt draga ned och f\u00f6rf\u00f6lja filist\u00e9erna och anst\u00e4lla plundring bland dem, \u00e4nda till dess det bliver dager i morgon, och l\u00e5t oss laga s\u00e5, att ingen av dem bliver kvar.\u00bb De svarade: \u00bbG\u00f6r allt vad dig t\u00e4ckes.\u00bb Men pr\u00e4sten sade: \u00bbL\u00e5t oss tr\u00e4da fram hit till Gud.\u00bb\n14:37 D\u00e5 fr\u00e5gade Saul Gud: \u00bbSkall jag draga ned och f\u00f6rf\u00f6lja filist\u00e9erna? Vill du d\u00e5 giva dem i Israels hand?\u00bb Men han gav honom intet svar den dagen.\n14:38 D\u00e5 sade Saul: \u00bbKommen hitfram, alla I folkets f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4n, f\u00f6r att I m\u00e5n f\u00e5 veta och se vari den synd best\u00e5r, som i dag har blivit beg\u00e5ngen.\n14:39 Ty s\u00e5 sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore beg\u00e5ngen av min son Jonatan, skall han d\u00f6den d\u00f6.\u00bb Men ingen bland allt folket svarade honom.\n14:40 D\u00e5 sade han till hela Israel: \u00bbSt\u00e4llen I eder p\u00e5 ena sidan, s\u00e5 vill jag med min son Jonatan st\u00e4lla mig p\u00e5 andra sidan.\u00bb Folket svarade Saul: \u00bbG\u00f6r vad dig t\u00e4ckes.\u00bb\n14:41 Och Saul sade till HERREN, \u00bbIsraels Gud: \u00bbL\u00e5t sanningen komma i dagen.\u00bb D\u00e5 tr\u00e4ffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt.\n14:42 Saul sade: \u00bbKasten lott mellan mig och min son Jonatan.\u00bb D\u00e5 tr\u00e4ffades Jonatan av lotten.\n14:43 Saul sade till Jonatan: \u00bbOmtala f\u00f6r mig vad du har gjort.\u00bb D\u00e5 omtalade Jonatan det f\u00f6r honom och sade: \u00bbMed \u00e4ndan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade d\u00e4rp\u00e5 -- och s\u00e5 skall jag nu d\u00f6!\u00bb\n14:44 Saul svarade: \u00bbJa, Gud straffe mig nu och framgent: du m\u00e5ste d\u00f6den d\u00f6, Jonatan.\u00bb\n14:45 Men folket sade till Saul: \u00bbSkulle Jonatan d\u00f6, han som har f\u00f6rskaffat Israel denna stora seger? Bort det! S\u00e5 sant HERREN lever, icke ett h\u00e5r fr\u00e5n hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hj\u00e4lp har han i dag utf\u00f6rt detta.\u00bb Och folket k\u00f6pte Jonatan fri ifr\u00e5n d\u00f6den.\n14:46 Och Saul drog hem, utan att vidare f\u00f6rf\u00f6lja filist\u00e9erna; filist\u00e9erna beg\u00e5vo sig ock hem till sitt.\n14:47 N\u00e4r Saul nu hade tagit konungad\u00f6met \u00f6ver Israel i besittning, f\u00f6rde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filist\u00e9erna; och vart han v\u00e4nde sig tuktade han dem.\n14:48 Han gjorde m\u00e4ktiga ting och slog Amalek och r\u00e4ddade s\u00e5 Israel fr\u00e5n dess plundrares hand.\n14:49 Sauls s\u00f6ner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans b\u00e5da d\u00f6ttrar hette den \u00e4ldre Merab och den yngre Mikal.\n14:50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans h\u00e4rh\u00f6vitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.\n14:51 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro s\u00f6ner till Abiel.\n14:52 Men kriget mot filist\u00e9erna p\u00e5gick h\u00e4ftigt, s\u00e5 l\u00e4nge Saul levde. Och varhelst Saul s\u00e5g n\u00e5gon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tj\u00e4nst.\n15:1 Men Samuel sade till Saul: \u00bbDet var mig HERREN s\u00e4nde att sm\u00f6rja dig till konung \u00f6ver sitt folk Israel. S\u00e5 h\u00f6r nu HERRENS ord.\n15:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Jag vill hems\u00f6ka Amalek f\u00f6r det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i v\u00e4gen f\u00f6r honom, n\u00e4r han drog upp ur Egypten.\n15:3 S\u00e5 drag nu \u00e5stad och sl\u00e5 amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan d\u00f6da b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, b\u00e5de barn och spenabarn, b\u00e5de f\u00e4kreatur och f\u00e5r, b\u00e5de kameler och \u00e5snor.\u00bb\n15:4 D\u00e5 b\u00e5dade Saul upp folket och m\u00f6nstrade dem i Telaim: tv\u00e5 hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man fr\u00e5n Juda.\n15:5 N\u00e4r Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakh\u00e5ll i dalen.\n15:6 Men till kain\u00e9erna l\u00e4t Saul s\u00e4ga: \u00bbSkiljen eder fr\u00e5n amalekiterna och dragen ned, f\u00f6r att jag icke m\u00e5 utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmh\u00e4rtighet mot alla Israels barn, n\u00e4r de drogo ut ur Egypten.\u00bb D\u00e5 skilde sig kain\u00e9erna fr\u00e5n amalekiterna.\n15:7 Och Saul slog amalekiterna och f\u00f6rf\u00f6ljde dem fr\u00e5n Havila fram emot Sur, som ligger \u00f6ster om Egypten.\n15:8 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till f\u00e5nga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med sv\u00e4rdsegg.\n15:9 Men Saul och folket skonade Agag, s\u00e5 ock det b\u00e4sta och det n\u00e4st b\u00e4sta av f\u00e5r och f\u00e4kreatur j\u00e4mte lammen, korteligen, allt som var av v\u00e4rde; s\u00e5dant ville de icke giva till spillo. All boskap d\u00e4remot, som var d\u00e5lig och mager, g\u00e5vo de till spillo.\n15:10 D\u00e5 kom HERRENS ord till Samuel; han sade:\n15:11 \u00bbJag \u00e5ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har v\u00e4nt sig bort ifr\u00e5n mig och icke fullgjort mina befallningar.\u00bb Detta gick Samuel h\u00e5rt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten.\n15:12 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick f\u00f6r att m\u00f6ta Saul. D\u00e5 blev det ber\u00e4ttat f\u00f6r Samuel att Saul hade kommit till Karmel och d\u00e4r rest \u00e5t sig en minnesstod, och att han sedan hade v\u00e4nt om och dragit d\u00e4rifr\u00e5n ned till Gilgal.\n15:13 N\u00e4r nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: \u00bbV\u00e4lsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.\u00bb\n15:14 Men Samuel sade: \u00bbVad \u00e4r det d\u00e5 f\u00f6r ett l\u00e4te av f\u00e5r som ljuder i mina \u00f6ron, och vad \u00e4r det f\u00f6r ett l\u00e4te av f\u00e4kreatur som jag h\u00f6r?\u00bb\n15:15 Saul svarade: \u00bbFr\u00e5n amalekiterna hava de f\u00f6rt dem med sig, ty folket skonade det b\u00e4sta av f\u00e5ren och f\u00e4kreaturen f\u00f6r att offra det \u00e5t HERREN, din Gud; men det \u00f6vriga hava vi givit till spillo.\u00bb\n15:16 D\u00e5 sade Samuel till Saul: \u00bbH\u00e5ll nu upp, s\u00e5 vill jag f\u00f6rkunna f\u00f6r dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: \u00bbTala.\u00bb\n15:17 Samuel sade: \u00bbSe, fast\u00e4n du var ringa i dina egna \u00f6gon, har du blivit ett huvud f\u00f6r Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung \u00f6ver Israel.\n15:18 Och HERREN s\u00e4nde dig \u00e5stad och sade: 'G\u00e5 och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har f\u00f6rgjort dem.'\n15:19 Varf\u00f6r har du d\u00e5 icke h\u00f6rt HERRENS r\u00f6st, utan kastat dig \u00f6ver bytet och gjort vad ont \u00e4r i HERRENS \u00f6gon?\u00bb\n15:20 Saul svarade Samuel: \u00bbJag har ju h\u00f6rt HERRENS r\u00f6st och g\u00e5tt den v\u00e4g p\u00e5 vilken HERREN har s\u00e4nt mig. Jag har f\u00f6rt hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.\n15:21 Men folket tog av bytet far och f\u00e4kreatur, det b\u00e4sta av det tillspillogivna, f\u00f6r att offra det \u00e5t HERREN din Gud, i Gilgal.\u00bb\n15:22 D\u00e5 sade Samuel: \u00bbMenar du att HERREN har samma behag till br\u00e4nnoffer och slaktoffer som d\u00e4rtill att man h\u00f6r HERRENS r\u00f6st? Nej, lydnad \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n offer, och h\u00f6rsamhet b\u00e4ttre \u00e4n det feta av v\u00e4durar.\n15:23 Ty genstr\u00e4vighet \u00e4r trolldomssynd, och motsp\u00e4nstighet \u00e4r avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har f\u00f6rkastat HERRENS ord, har han ock f\u00f6rkastat dig, och du skall icke l\u00e4ngre vara konung.\u00bb\n15:24 Saul sade till Samuel: \u00bbJag har syndat d\u00e4rmed att jag har \u00f6vertr\u00e4tt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade f\u00f6r folket och lyssnade till deras ord.\n15:25 Men f\u00f6rl\u00e5t mig nu min synd, och v\u00e4nd tillbaka med mig, s\u00e5 att jag f\u00e5r tillbedja HERREN.\u00bb\n15:26 Samuel sade till Saul: \u00bbJag v\u00e4nder icke tillbaka med dig; ty d\u00e5 du har f\u00f6rkastat HERRENS ord, har HERREN ock f\u00f6rkastat dig, s\u00e5 att du icke l\u00e4ngre f\u00e5r vara konung \u00f6ver Israel.\u00bb\n15:27 N\u00e4r nu Samuel v\u00e4nde sig om f\u00f6r att g\u00e5, fattade han i h\u00f6rnet p\u00e5 hans mantel, och den rycktes s\u00f6nder.\n15:28 Och Samuel sade till honom: \u00bbHERREN har i dag ryckt Israels konungarike fr\u00e5n dig och givit det \u00e5t en annan, som \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n du.\n15:29 Och den H\u00e4rlige i Israel ljuger icke och \u00e5ngrar sig icke; ty han \u00e4r icke en m\u00e4nniska, s\u00e5 att han skulle kunna \u00e5ngra sig.\u00bb\n15:30 Han svarade: \u00bbJag har syndat; men bevisa mig dock nu den \u00e4ran inf\u00f6r de \u00e4ldste i mitt folk och inf\u00f6r Israel, att du v\u00e4nder tillbaka med mig, s\u00e5 att jag f\u00e5r tillbedja HERREN, din Gud.\u00bb\n15:31 D\u00e5 v\u00e4nde Samuel tillbaka och f\u00f6ljde med Saul; och Saul tillbad HERREN.\n15:32 Och Samuel sade: \u00bbF\u00f6ren fram till mig Agag, Amaleks konung.\u00bb D\u00e5 gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: \u00bbV\u00e4lan, snart \u00e4r d\u00f6dens bitterhet \u00f6verst\u00e5nden.\u00bb\n15:33 Men Samuel sade: \u00bbS\u00e5som ditt sv\u00e4rd har gjort kvinnor barnl\u00f6sa s\u00e5 skall ock din moder bliva barnl\u00f6s framf\u00f6r andra kvinnor.\u00bb D\u00e4rp\u00e5 h\u00f6gg Samuel Agag i stycken inf\u00f6r HERREN, i Gilgal.\n15:34 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea.\n15:35 Och Samuel ville icke mer se Saul s\u00e5 l\u00e4nge han levde, ty Samuel s\u00f6rjde \u00f6ver Saul, eftersom HERREN \u00e5ngrade att han hade gjort Saul till konung \u00f6ver Israel.\n16:1 Och HERREN sade till Samuel: \u00bbHuru l\u00e4nge t\u00e4nker du s\u00f6rja \u00f6ver Saul? Jag har ju f\u00f6rkastat honom, ty jag vill icke l\u00e4ngre att han skall vara konung \u00f6ver Israel. Fyll ditt horn med olja och g\u00e5 \u00e5stad jag vill s\u00e4nda dig till betlehemiten Isai, ty en av hans s\u00f6ner har jag utsett \u00e5t mig till konung.\u00bb\n16:2 Men Samuel sade: \u00bbHuru skall jag kunna g\u00e5 dit? Om Saul f\u00e5r h\u00f6ra det, s\u00e5 dr\u00e4per han mig.\u00bb HERREN svarade: \u00bbTag en kviga med dig och s\u00e4g: 'Jag har kommit f\u00f6r att offra \u00e5t HERREN.'\n16:3 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d\u00e5 sj\u00e4lv l\u00e5ta dig veta vad du b\u00f6r g\u00f6ra, och du skall sm\u00f6rja \u00e5t mig den jag s\u00e4ger dig.\u00bb\n16:4 Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s\u00e5 till Bet-Lehem Men n\u00e4r de \u00e4ldste i staden fingo se honom, blevo de f\u00f6rskr\u00e4ckta och fr\u00e5gade: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l r\u00e4tt till?\u00bb\n16:5 Han svarade: \u00bbJa. Jag har kommit f\u00f6r att offra \u00e5t HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret.\u00bb Och han helgade Isai och hans s\u00f6ner och inbj\u00f6d dem till offret.\n16:6 N\u00e4r de nu kommo dit och han fick se Eliab, t\u00e4nkte han: \u00bbF\u00f6rvisso st\u00e5r HERRENS smorde h\u00e4r inf\u00f6r honom.\u00bb\n16:7 Men HERREN sade till Samuel \u00bbSk\u00e5da icke p\u00e5 hans utseende och p\u00e5 hans h\u00f6gv\u00e4xta gestalt, ty jag har f\u00f6rkastat honom. Ty det \u00e4r icke s\u00e5som en m\u00e4nniska ser; en m\u00e4nniska ser p\u00e5 det som \u00e4r f\u00f6r \u00f6gonen men HERREN ser till hj\u00e4rtat.\u00bb\n16:8 D\u00e5 kallade Isai p\u00e5 Abinadab och l\u00e4t honom g\u00e5 fram f\u00f6r Samuel. Men han sade: \u00bbIcke heller denne har HERREN utvalt.\u00bb\n16:9 D\u00e5 l\u00e4t Isai Samma g\u00e5 fram. Men han sade: \u00bbIcke heller denne har HERREN utvalt.\u00bb\n16:10 P\u00e5 detta s\u00e4tt l\u00e4t Isai sju av sina s\u00f6ner g\u00e5 fram f\u00f6r Samuel; men Samuel sade till Isai: \u00bbHERREN har icke utvalt n\u00e5gon av dessa.\u00bb\n16:11 Och Samuel fr\u00e5gade Isai: \u00bb\u00c4r detta alla ynglingarna?\u00bb Han svarade: \u00bb\u00c4nnu \u00e5terst\u00e5r den yngste, men han g\u00e5r nu i vall med f\u00e5ren.\u00bb D\u00e5 sade Samuel till Isai: \u00bbS\u00e4nd \u00e5stad och h\u00e4mta hit honom, ty vi skola icke s\u00e4tta oss till bords, f\u00f6rr\u00e4n han kommer hit.\u00bb\n16:12 D\u00e5 s\u00e4nde han \u00e5stad och l\u00e4t h\u00e4mta honom, och han var ljusl\u00e4tt och hade sk\u00f6na \u00f6gon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: \u00bbSt\u00e5 upp och sm\u00f6rj honom, ty denne \u00e4r det.\u00bb\n16:13 D\u00e5 tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans br\u00f6der; och HERRENS Ande kom \u00f6ver David, fr\u00e5n den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.\n16:14 Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifr\u00e5n Saul, kvaldes han av en ond ande fr\u00e5n HERREN.\n16:15 D\u00e5 sade Sauls tj\u00e4nare till honom: \u00bbEftersom en ond ande fr\u00e5n Gud kv\u00e4ljer dig,\n16:16 m\u00e5 du, v\u00e5r herre, tills\u00e4ga dina tj\u00e4nare, som st\u00e5 inf\u00f6r dig, att de s\u00f6ka upp en man som \u00e4r kunnig i harpospel, p\u00e5 det att han m\u00e5 spela p\u00e5 harpan, n\u00e4r den onde anden fr\u00e5n Gud kommer \u00f6ver dig; s\u00e5 skall det bliva b\u00e4ttre med dig.\u00bb\n16:17 D\u00e5 sade Saul till sina tj\u00e4nare: \u00bbSen eder f\u00f6r min r\u00e4kning om efter en man som \u00e4r skicklig i str\u00e4ngaspel, och f\u00f6ren honom till mig.\u00bb\n16:18 En av m\u00e4nnen svarade d\u00e5 och sade: \u00bbBetlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i str\u00e4ngaspel, en k\u00e4ck stridsman och en f\u00f6rst\u00e5ndig man, d\u00e4rtill en fager man; och HERREN \u00e4r med honom.\u00bb\n16:19 S\u00e5 s\u00e4nde d\u00e5 Saul bud till Isai och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbS\u00e4nd till mig din son David, som vaktar f\u00e5ren.\u00bb\n16:20 D\u00e5 tog Isai en \u00e5sna, som han lastade med br\u00f6d, vidare en vinl\u00e4gel och en killing, och s\u00e4nde detta med sin son David till Saul.\n16:21 S\u00e5 kom David till Saul och tr\u00e4dde i hans tj\u00e4nst och blev honom mycket k\u00e4r, s\u00e5 att han fick bliva hans vapendragare.\n16:22 Och Saul s\u00e4nde till Isai och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbL\u00e5t David stanna kvar i min tj\u00e4nst, ty han har funnit n\u00e5d f\u00f6r mina \u00f6gon.\u00bb\n16:23 N\u00e4r nu anden fr\u00e5n Gud kom \u00f6ver Saul, tog David harpan och spelade; d\u00e5 k\u00e4nde Saul lindring, och det blev b\u00e4ttre med honom, och den onde anden vek ifr\u00e5n honom.\n17:1 Men filist\u00e9erna f\u00f6rsamlade sina h\u00e4rar till strid; de f\u00f6rsamlade sig vid det Soko som h\u00f6r till Juda. Och de l\u00e4grade sig mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.\n17:2 Saul och Israels m\u00e4n hade ock f\u00f6rsamlat sig och l\u00e4grat sig i Terebintdalen; och de st\u00e4llde upp sig till strid mot filist\u00e9erna.\n17:3 Filist\u00e9erna stodo vid berget p\u00e5 ena sidan, och israeliterna stodo vid berget p\u00e5 andra sidan, s\u00e5 att de hade dalen emellan sig.\n17:4 D\u00e5 framtr\u00e4dde ur filist\u00e9ernas skaror en envigesk\u00e4mpe vid namn Goljat, fr\u00e5n Gat; han var sex alnar och ett kvarter l\u00e5ng.\n17:5 Han hade en kopparhj\u00e4lm p\u00e5 sitt huvud och var kl\u00e4dd i ett fj\u00e4llpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar koppar.\n17:6 Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p\u00e5 sin rygg.\n17:7 Skaftet p\u00e5 hans spjut liknade en v\u00e4vbom, och spetsen p\u00e5 spjutet h\u00f6ll sex hundra siklar j\u00e4rn. Och hans sk\u00f6ldb\u00e4rare gick framf\u00f6r honom.\n17:8 Han tr\u00e4dde nu fram och ropade till Israels h\u00e4r och sade till dem: \u00bbVarf\u00f6r dragen I ut och st\u00e4llen upp eder till strid? Jag st\u00e5r h\u00e4r p\u00e5 filist\u00e9ernas v\u00e4gnar, och I \u00e4ren Sauls tj\u00e4nare; v\u00e4ljen nu ut \u00e5t eder en man som m\u00e5 komma hitned till mig.\n17:9 Om han f\u00f6rm\u00e5r strida mot mig och sl\u00e5r ned mig, s\u00e5 skola vi vara eder underd\u00e5niga; men om jag bliver hans \u00f6verman och sl\u00e5r ned honom, s\u00e5 skolen I vara oss underd\u00e5niga och tj\u00e4na oss.\u00bb\n17:10 Och filist\u00e9en sade ytterligare: \u00bbJag har i dag sm\u00e4dat Israels h\u00e4r. Skaffen nu hit n\u00e5gon, s\u00e5 att vi f\u00e5 strida med varandra!\n17:11 D\u00e5 Saul och hela Israel h\u00f6rde dessa filist\u00e9ens ord, blevo de gripna av f\u00f6rf\u00e4ran och stor fruktan.\n17:12 Men David var son till den omtalade efratiten fr\u00e5n Bet-Lehem i Juda, som hette Isai och hade \u00e5tta s\u00f6ner; denne var p\u00e5 Sauls tid en gammal man vid framskriden \u00e5lder.\n17:13 Nu hade Isais tre \u00e4ldsta s\u00f6ner dragit \u00e5stad och f\u00f6ljt med Saul ut i kriget. Av dessa hans tre s\u00f6ner, som hade dragit ut i kriget, hette den f\u00f6rstf\u00f6dde Eliab, hans andre son Abinadab och den tredje Samma.\n17:14 David var den yngste. De tre \u00e4ldsta hade nu f\u00f6ljt med Saul.\n17:15 Men David l\u00e4mnade understundom Saul och gick hem f\u00f6r att vakta sin faders f\u00e5r i Bet-Lehem.\n17:16 Och filist\u00e9en kom fram b\u00e5de bittida och sent; i fyrtio dagar kom han och st\u00e4llde sig d\u00e4r.\n17:17 Nu sade Isai en g\u00e5ng till sin son David: \u00bbTag f\u00f6r dina br\u00f6ders r\u00e4kning en efa av dessa rostade ax j\u00e4mte dessa tio br\u00f6d, och skaffa detta skyndsamt till dina br\u00f6der i l\u00e4gret.\n17:18 Och dessa tio ostar skall du f\u00f6ra till deras \u00f6verh\u00f6vitsman. Du skall se efter, om det st\u00e5r v\u00e4l till med dina br\u00f6der, och beg\u00e4ra av dem en mottagningspant.\n17:19 Saul och de och alla Israels m\u00e4n \u00e4ro n\u00e4mligen i Terebintdalen och strida mot filist\u00e9erna.\u00bb\n17:20 Bittida f\u00f6ljande morgon \u00f6verl\u00e4mnade David f\u00e5ren \u00e5t en vaktare, tog med sig vad han skulle och begav sig \u00e5stad, s\u00e5som Isai hade bjudit honom. N\u00e4r han kom fram till vagnborgen, hov h\u00e4ren, som d\u00e5 skulle draga ut i slagordning, upp sitt h\u00e4rskri.\n17:21 Och Israel och filist\u00e9erna st\u00e4llde upp sig i slagordning mot varandra.\n17:22 D\u00e5 l\u00e4mnade David ifr\u00e5n sig sakerna \u00e5t trossvaktaren och skyndade bort till h\u00e4ren; och n\u00e4r han kom dit, h\u00e4lsade han sina br\u00f6der.\n17:23 Under det att han talade med dem, tr\u00e4dde nu envigesk\u00e4mpen, han som hette Goljat, filist\u00e9en ifr\u00e5n Gat, fram ur filist\u00e9ernas h\u00e4r och talade s\u00e5som f\u00f6rut; och David h\u00f6rde det.\n17:24 Och alla Israels m\u00e4n flydde f\u00f6r mannen, n\u00e4r de fingo se honom och fruktade storligen.\n17:25 Och Israels m\u00e4n sade: \u00bbSen I mannen d\u00e4r, som nu tr\u00e4der upp? Han tr\u00e4der upp f\u00f6r att sm\u00e4da Israel. Men den man som sl\u00e5r ned honom vill konungen beg\u00e5va med stor rikedom, och \u00e5t honom vill han giva sin dotter, och hans faders hus vill han g\u00f6ra skattefritt i Israel.\u00bb\n17:26 Och David sade till de man som stodo bredvid honom: \u00bbVad f\u00e5r den man som sl\u00e5r ned denne filist\u00e9 och d\u00e4rmed tager bort s\u00e5dan sm\u00e4lek fr\u00e5n Israel? Ty vem \u00e4r denne oomskurne filist\u00e9, som v\u00e5gar sm\u00e4da den levande Gudens h\u00e4r?\u00bb\n17:27 Folket upprepade d\u00e5 f\u00f6r honom det som nyss hade blivit sagt; de sade: \u00bbDetta f\u00e5r den man som sl\u00e5r ned honom.\u00bb\n17:28 Men Eliab, hans \u00e4ldste broder, h\u00f6rde huru han talade med m\u00e4nnen; d\u00e5 uppt\u00e4ndes Eliabs vrede mot David, och han sade: \u00bbVarf\u00f6r har du kommit hitned, och \u00e5t vem har du \u00f6verl\u00e4mnat den lilla f\u00e5rhjorden d\u00e4r i \u00f6knen? Jag k\u00e4nner ditt \u00f6vermod och ditt hj\u00e4rtas ondska; f\u00f6r att se p\u00e5 striden \u00e4r det som du har kommit hitned.\u00bb\n17:29 David svarade: \u00bbVad har jag d\u00e5 gjort? Det var ju allenast en fr\u00e5ga.\u00bb\n17:30 Sedan v\u00e4nde han sig ifr\u00e5n honom till en annan och upprepade sin fr\u00e5ga, och folket gav honom samma svar som f\u00f6rut.\n17:31 Men vad David hade talat blev bekant; och man ber\u00e4ttade det f\u00f6r Saul, och denne l\u00e4t h\u00e4mta honom.\n17:32 Och David sade till Saul: \u00bbM\u00e5 ingen l\u00e5ta sitt mod falla. Din tj\u00e4nare vill g\u00e5 \u00e5stad och strida mot denne filist\u00e9.\u00bb\n17:33 Saul sade till David: \u00bbIcke kan du g\u00e5 \u00e5stad mot denne filist\u00e9 och strida mot honom; du \u00e4r du ju allenast en yngling, och han \u00e4r en stridsman allt ifr\u00e5n ungdomen.\u00bb\n17:34 Men David svarade Saul: \u00bbDin tj\u00e4nare har g\u00e5tt i vall med sin faders f\u00e5r; om d\u00e5 ett lejon eller en bj\u00f6rn kom och tog bort ett f\u00e5r av hjorden,\n17:35 s\u00e5 f\u00f6ljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen p\u00e5 det; och om det d\u00e5 reste sig upp mot mig, s\u00e5 fattade jag det i sk\u00e4gget och slog ned det och d\u00f6dade det.\n17:36 Har nu din tj\u00e4nare slagit ned b\u00e5de lejon och bj\u00f6rn, s\u00e5 skall det g\u00e5 denne oomskurne filist\u00e9 s\u00e5som det gick vart och ett av dessa djur, ty han har sm\u00e4dat den levande Gudens h\u00e4r.\u00bb\n17:37 Och David sade ytterligare: \u00bbHERREN, som r\u00e4ddade mig undan lejon och bj\u00f6rn, han skall ock r\u00e4dda mig undan denne filist\u00e9.\u00bb D\u00e5 sade Saul till David: \u00bbG\u00e5 d\u00e5 \u00e5stad; HERREN skall vara med dig.\u00bb\n17:38 Och Saul kl\u00e4dde p\u00e5 David sina egna kl\u00e4der och satte en kopparhj\u00e4lm p\u00e5 hans huvud och kl\u00e4dde p\u00e5 honom ett pansar.\n17:39 Och David omgjordade sig med hans sv\u00e4rd utanp\u00e5 kl\u00e4derna och pr\u00f6vade p\u00e5 att g\u00e5 d\u00e4rmed, ty han hade aldrig f\u00f6rs\u00f6kt n\u00e5got s\u00e5dant. Och David sade till Saul: \u00bbJag kan icke g\u00e5 s\u00e5 kl\u00e4dd, ty jag har aldrig f\u00f6rs\u00f6kt s\u00e5dant.\u00bb D\u00e4rp\u00e5 lade David det av sig.\n17:40 Och han tog sin stav i handen och valde ut \u00e5t sig fem sl\u00e4ta stenar ur b\u00e4cken och lade dem i sin herdev\u00e4ska och i barmen, och tog sin slunga i handen; d\u00e4refter gick han fram mot filist\u00e9en.\n17:41 Och filist\u00e9en gick fram\u00e5t och kom David allt n\u00e4rmare, och hans sk\u00f6ld b\u00e4rare gick framf\u00f6r honom.\n17:42 D\u00e5 nu filist\u00e9en s\u00e5g upp och fick se David, f\u00f6raktade han honom; ty denne var \u00e4nnu en yngling, ljusl\u00e4tt och sk\u00f6n.\n17:43 Och filist\u00e9en sade till David: \u00bbMenar du att jag \u00e4r en hund, eftersom du kommer emot mig med k\u00e4ppar?\u00bb Och filist\u00e9en f\u00f6rbannade David, i det han svor vid sina gudar.\n17:44 Sedan sade filist\u00e9en till David: \u00bbKom hit till mig, s\u00e5 skall jag giva ditt k\u00f6tt \u00e5t himmelens f\u00e5glar och \u00e5t markens djur.\u00bb\n17:45 David svarade filist\u00e9en: \u00bbDu kommer mot mig med sv\u00e4rd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som \u00e4r Israels h\u00e4rs Gud, den h\u00e4rs som du har sm\u00e4dat.\n17:46 HERREN skall denna dag \u00f6verl\u00e4mna dig i min hand, s\u00e5 att jag skall sl\u00e5 ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall denna dag giva de filisteiska krigarnas d\u00f6da kroppar \u00e5t himmelens f\u00e5glar och \u00e5t jordens vilda djur; s\u00e5 skola alla l\u00e4nder f\u00f6rnimma att Israel har en Gud.\n17:47 Och hela denna hop skall f\u00f6rnimma att det icke \u00e4r genom sv\u00e4rd och spjut som HERREN giver seger; ty striden \u00e4r HERRENS, och han skall giva eder i v\u00e5r hand.\u00bb\n17:48 N\u00e4r d\u00e5 filist\u00e9en gjorde sig redo och gick fram\u00e5t och n\u00e4rmade sig David, sprang David med hast fram mot h\u00e4ren, filist\u00e9en till m\u00f6tes.\n17:49 Och David stack sin hand i v\u00e4skan och tog d\u00e4rur en sten och slungade och tr\u00e4ffade filist\u00e9en i pannan; och stenen tr\u00e4ngde in i pannan, s\u00e5 att han f\u00f6ll omkull med ansiktet mot jorden.\n17:50 S\u00e5 \u00f6vervann David filist\u00e9en med slunga och sten och slog filist\u00e9en till d\u00f6ds,\n17:51 utan att David d\u00e4rvid hade n\u00e5got sv\u00e4rd i sin hand. Sedan sprang David fram och st\u00e4llde sig invid filist\u00e9en och fattade i hans sv\u00e4rd; och n\u00e4r han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom d\u00f6dsst\u00f6ten och h\u00f6gg av hans huvud d\u00e4rmed. N\u00e4r filist\u00e9erna nu s\u00e5go att deras k\u00e4mpe var d\u00f6d, flydde de.\n17:52 Men Israels och Juda man stodo upp och h\u00f6jde ett h\u00e4rskri och f\u00f6rf\u00f6ljde filist\u00e9erna \u00e4nda dit d\u00e4r v\u00e4gen g\u00e5r till Gai, och \u00e4nda intill Ekrons portar; och filist\u00e9er f\u00f6llo och l\u00e5go slagna p\u00e5 v\u00e4gen till Saaraim, och sedan \u00e4nda till Gat och \u00e4nda till Ekron.\n17:53 Sedan Israels barn s\u00e5lunda h\u00e4ftigt hade f\u00f6rf\u00f6ljt filist\u00e9erna, v\u00e4nde de tillbaka och plundrade deras l\u00e4ger.\n17:54 Och David tog filist\u00e9ens huvud och f\u00f6rde det till Jerusalem, men hans vapen lade han i sitt t\u00e4lt.\n17:55 N\u00e4r Saul s\u00e5g David g\u00e5 ut mot filist\u00e9en, fr\u00e5gade han h\u00e4rh\u00f6vitsmannen Abner: \u00bbVems son \u00e4r denne yngling, Abner?\u00bb Abner svarade: \u00bbS\u00e5 sant du lever, konung, jag vet det icke.\u00bb\n17:56 D\u00e5 sade konungen: \u00bbH\u00f6r d\u00e5 efter, vems son den unge mannen \u00e4r.\u00bb\n17:57 N\u00e4r sedan David v\u00e4nde tillbaka, efter att hava slagit ihj\u00e4l filist\u00e9en, tog Abner honom med sig och f\u00f6rde honom inf\u00f6r Saul, medan han \u00e4nnu hade filist\u00e9ens huvud i sin hand.\n17:58 D\u00e5 sade Saul till honom: \u00bbVems son \u00e4r du, yngling\u00bb David svarade: \u00bbDin tj\u00e4nare Isais, betlehemitens, son.\u00bb\n18:1 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, f\u00e4ste sig Jonatans hj\u00e4rta s\u00e5 vid Davids hj\u00e4rta, att Jonatan hade honom lika k\u00e4r som sitt eget liv.\n18:2 Och Saul tog honom till sig p\u00e5 den dagen och l\u00e4t honom icke mer v\u00e4nda tillbaka till sin faders hus.\n18:3 Och Jonatan sl\u00f6t ett f\u00f6rbund med David, d\u00e5 han nu hade honom lika k\u00e4r som sitt eget liv.\n18:4 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p\u00e5 sig och gav den \u00e5t David, s\u00e5 ock sina \u00f6vriga kl\u00e4der, \u00e4nda till sitt sv\u00e4rd, sin b\u00e5ge och sitt b\u00e4lte\n18:5 Och n\u00e4r David drog ut, hade han framg\u00e5ng \u00f6verallt dit Saul s\u00e4nde honom; Saul satte honom d\u00e4rf\u00f6r \u00f6ver krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocks\u00e5 de som voro Sauls tj\u00e4nare.\n18:6 Och n\u00e4r de kommo hem, d\u00e5 David v\u00e4nde tillbaka, efter att hava slagit ned filist\u00e9en, gingo kvinnorna ut fr\u00e5n alla Israels st\u00e4der, under s\u00e5ng och dans, f\u00f6r att m\u00f6ta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar.\n18:7 Och kvinnorna sj\u00f6ngo med fr\u00f6jd s\u00e5lunda: \u00bbSaul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.\u00bb\n18:8 D\u00e5 blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: \u00bb\u00c5t David hava de givit tio tusen, och \u00e5t mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungad\u00f6met.\u00bb\n18:9 Och Saul s\u00e5g med ont \u00f6ga p\u00e5 David fr\u00e5n den dagen och allt framgent.\n18:10 Dagen d\u00e4refter kom en ond ande fr\u00e5n Gud \u00f6ver Saul, s\u00e5 att han rasade i sitt hus; men David spelade p\u00e5 harpan, s\u00e5som han dagligen pl\u00e4gade. Och Saul hade sitt spjut i handen.\n18:11 Och Saul sv\u00e4ngde spjutet och t\u00e4nkte: \u00bbJag skall spetsa David fast vid v\u00e4ggen.\u00bb Men David b\u00f6jde sig undan f\u00f6r honom, tv\u00e5 g\u00e5nger.\n18:12 Och Saul fruktade f\u00f6r David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifr\u00e5n Saul.\n18:13 D\u00e4rf\u00f6r avl\u00e4gsnade Saul honom ifr\u00e5n sig, i det att han gjorde honom till \u00f6verh\u00f6vitsman i sin h\u00e4r; han blev s\u00e5 folkets ledare och anf\u00f6rare.\n18:14 Och David hade framg\u00e5ng p\u00e5 alla sina v\u00e4gar, och HERREN var med honom.\n18:15 D\u00e5 nu Saul s\u00e5g att han hade s\u00e5 stor framg\u00e5ng, fruktade han honom \u00e4n mer.\n18:16 Men hela Israel och Juda hade David k\u00e4r, eftersom han var deras ledare och anf\u00f6rare.\n18:17 Och Saul sade till David: \u00bbSe, min \u00e4ldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast s\u00e5som en tapper man i min tj\u00e4nst, och f\u00f6r HERRENS krig.\u00bb Ty Saul t\u00e4nkte: \u00bbMin hand m\u00e5 icke drabba honom, filist\u00e9ernas hand m\u00e5 drabba honom.\u00bb\n18:18 Men David svarade Saul: \u00bbVem \u00e4r jag, vilka hava mina levnadsf\u00f6rh\u00e5llanden varit, och vad \u00e4r min faders sl\u00e4kt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens m\u00e5g?\u00bb\n18:19 N\u00e4r tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits \u00e5t David, blev hon emellertid given till hustru \u00e5t meholatiten Adriel. --\n18:20 Men Sauls dotter Mikal hade David k\u00e4r. Och n\u00e4r man omtalade detta f\u00f6r Saul, behagade det honom.\n18:21 Saul t\u00e4nkte n\u00e4mligen: \u00bbJag skall giva henne \u00e5t honom, f\u00f6r att hon m\u00e5 bliva honom en snara, s\u00e5 att filist\u00e9ernas hand drabbar honom.\u00bb Och Saul sade till David: \u00bbF\u00f6r andra g\u00e5ngen kan du nu bliva min m\u00e5g.\u00bb\n18:22 Och Saul bj\u00f6d sina tj\u00e4nare att de hemligen skulle tala s\u00e5 med David: \u00bbSe, konungen har behag till dig, och alla hans tj\u00e4nare hava dig k\u00e4r; du h\u00f6r nu bliva konungens m\u00e5g.\u00bb\n18:23 Och Sauls tj\u00e4nare talade dessa ord i Davids \u00f6ron. Men David sade: \u00bbTyckes det eder vara en s\u00e5 ringa sak att bliva konungens m\u00e5g? Jag \u00e4r ju en fattig och ringa man.\u00bb\n18:24 Detta omtalade Sauls tj\u00e4nare f\u00f6r honom och sade: \u00bbS\u00e5 har David sagt.\u00bb\n18:25 D\u00e5 tillsade Saul dem att de skulle s\u00e4ga s\u00e5 till David: \u00bbKonungen beg\u00e4r ingen annan brudg\u00e5va \u00e4n f\u00f6rhudarna av ett hundra filist\u00e9er, f\u00f6r att h\u00e4mnd s\u00e5 m\u00e5 tagas p\u00e5 konungens fiender.\u00bb Saul hoppades n\u00e4mligen att han skulle f\u00e5 David f\u00e4lld genom filist\u00e9ernas hand.\n18:26 N\u00e4r s\u00e5 hans tj\u00e4nare omtalade f\u00f6r David vad han hade sagt, ville David g\u00e4rna p\u00e5 det villkoret bliva konungens m\u00e5g; och innan tiden \u00e4nnu var f\u00f6rlupen,\n18:27 stod David upp och drog \u00e5stad med sina m\u00e4n och slog av filist\u00e9erna tv\u00e5 hundra man. Och David tog deras f\u00f6rhudar med sig, och fulla antalet blev \u00f6verl\u00e4mnat \u00e5t konungen, f\u00f6r att han skulle bliva konungens m\u00e5g. Och Saul gav honom s\u00e5 sin dotter Mikal till hustru.\n18:28 Men Saul s\u00e5g och f\u00f6rstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom k\u00e4r.\n18:29 D\u00e5 fruktade Saul \u00e4nnu mer f\u00f6r David, och s\u00e5 blev Saul Davids fiende f\u00f6r hela livet.\n18:30 Men filist\u00e9ernas furstar drogo i f\u00e4lt; och s\u00e5 ofta de drogo ut, hade David st\u00f6rre framg\u00e5ng \u00e4n n\u00e5gon annan av Sauls tj\u00e4nare, s\u00e5 att hans namn blev mycket ber\u00f6mt.\n19:1 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tj\u00e4nare om att d\u00f6da David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven.\n19:2 D\u00e4rf\u00f6r omtalade Jonatan detta f\u00f6r David och sade: \u00bbMin fader Saul s\u00f6ker att d\u00f6da dig. Tag dig allts\u00e5 till vara i morgon och h\u00e5ll dig g\u00f6md p\u00e5 n\u00e5gon plats d\u00e4r du kan vara dold.\n19:3 Men sj\u00e4lv vill jag g\u00e5 ut och st\u00e4lla mig bredvid min fader p\u00e5 marken, d\u00e4r du \u00e4r, och jag vill tala om dig med min fader; om jag d\u00e5 m\u00e4rker n\u00e5got, skall jag sedan omtala det f\u00f6r dig.\n19:4 Och Jonatan talade till Davids b\u00e4sta med sin fader Saul och sade till honom: \u00bbKonungen m\u00e5 icke f\u00f6rsynda sig p\u00e5 sin tj\u00e4nare David ty han har icke f\u00f6rsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn f\u00f6r dig.\n19:5 Han tog ju sin sj\u00e4l i sin hand och slog ned filist\u00e9en, och HERREN gav s\u00e5 hela Israel en stor seger; du har sj\u00e4lv sett det och glatt dig d\u00e4r\u00e5t. Varf\u00f6r skulle du d\u00e5 f\u00f6rsynda dig p\u00e5 oskyldigt blod genom att d\u00f6da David utan sak?\u00bb\n19:6 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han skall icke d\u00f6das.\u00bb\n19:7 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade f\u00f6r honom allt som hade blivit sagt. D\u00e4refter f\u00f6rde Jonatan David till Saul, och han var i hans tj\u00e4nst s\u00e5som f\u00f6rut.\n19:8 N\u00e4r s\u00e5 kriget \u00e5ter begynte, drog David ut och stridde mot filist\u00e9erna och tillfogade dem ett stort nederlag, s\u00e5 att de flydde f\u00f6r honom.\n19:9 Men en ond ande fr\u00e5n HERREN kom \u00f6ver Saul, d\u00e4r han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade p\u00e5 harpan.\n19:10 D\u00e5 s\u00f6kte Saul att med spjutet spetsa David fast vid v\u00e4ggen; men denne vek undan f\u00f6r Saul, s\u00e5 att han allenast st\u00f6tte spjutet in i v\u00e4ggen. Och David flydde och kom undan samma natt.\n19:11 Emellertid s\u00e4nde Saul till Davids hus n\u00e5gra m\u00e4n med uppdrag att vakta p\u00e5 honom och att sedan om morgonen d\u00f6da honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta f\u00f6r honom och sade: \u00bbOm du icke i natt r\u00e4ddar ditt liv, s\u00e5 \u00e4r du i morgon d\u00f6dens man.\u00bb\n19:12 D\u00e4refter sl\u00e4ppte Mikal ned David genom f\u00f6nstret; och han begav sig p\u00e5 flykten och kom s\u00e5 undan.\n19:13 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i s\u00e4ngen och satte myggn\u00e4tet av geth\u00e5r \u00f6ver huvudg\u00e4rden och h\u00f6ljde t\u00e4cket \u00f6ver honom.\n19:14 N\u00e4r sedan Saul s\u00e4nde sina m\u00e4n med uppdrag att h\u00e4mta David, sade hon: \u00bbHan \u00e4r sjuk.\u00bb\n19:15 D\u00e5 s\u00e4nde Saul dit m\u00e4nnen med uppdrag att skaffa sig tilltr\u00e4de till David sj\u00e4lv och sade: \u00bbB\u00e4ren honom i s\u00e4ngen hitupp till mig, s\u00e5 att jag f\u00e5r d\u00f6da honom.\u00bb\n19:16 Men n\u00e4r m\u00e4nnen kommo in, fingo de se att det var husguden som l\u00e5g i s\u00e4ngen, med myggn\u00e4tet \u00f6ver huvudg\u00e4rden.\n19:17 D\u00e5 sade Saul till Mikal: \u00bbVarf\u00f6r har du s\u00e5 bedragit mig och sl\u00e4ppt min fiende, s\u00e5 att han har kommit undan?\u00bb Mikal svarade Saul: \u00bbHan sade till mig: 'Sl\u00e4pp mig; eljest d\u00f6dar jag dig.'\u00bb\n19:18 N\u00e4r David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade f\u00f6r denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade d\u00e4r.\n19:19 Och det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Saul att David var i Najot vid Rama.\n19:20 D\u00e5 s\u00e4nde Saul dit n\u00e5gra m\u00e4n med uppdrag att h\u00e4mta David. Men n\u00e4r Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk h\u00e4nryckning, och fingo se Samuel st\u00e5 d\u00e4r s\u00e5som deras anf\u00f6rare, kom Guds Ande \u00f6ver dem, s\u00e5 att ocks\u00e5 de fattades av h\u00e4nryckning.\n19:21 N\u00e4r man omtalade detta f\u00f6r Saul, s\u00e4nde han dit andra m\u00e4n; men ocks\u00e5 de fattades av h\u00e4nryckning. Och n\u00e4r han d\u00e5 ytterligare, f\u00f6r tredje g\u00e5ngen, s\u00e4nde dit m\u00e4n med samma uppdrag, fattades ocks\u00e5 dessa av h\u00e4nryckning.\n19:22 D\u00e5 begav han sig sj\u00e4lv till Rama; och n\u00e4r han kom till den stora brunnen i Seku, fr\u00e5gade han: \u00bbVar \u00e4ro Samuel och David?\u00bb Man svarade: \u00bbDe \u00e4ro i Najot vid Rama.\u00bb\n19:23 D\u00e5 begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom ocks\u00e5 \u00f6ver honom, s\u00e5 att han hela v\u00e4gen gick i profetisk h\u00e4nryckning, \u00e4nda till dess att han kom fram till Najot vid Rama.\n19:24 D\u00e5 kastade ocks\u00e5 han av sig sina kl\u00e4der, i det att ocks\u00e5 han blev fattad av h\u00e4nryckning inf\u00f6r Samuel; och han f\u00f6ll ned och l\u00e5g d\u00e4r naken hela den dagen och hela natten. D\u00e4rf\u00f6r pl\u00e4gar man s\u00e4ga: \u00bb\u00c4r ock Saul bland profeterna?\u00bb\n20:1 Men David flydde fr\u00e5n Najot vid Rama och kom till Jonatan och sade: \u00bbVad har jag gjort? Vilken missg\u00e4rning, vilken synd har jag beg\u00e5tt mot dig fader, eftersom han st\u00e5r efter mitt liv?\u00bb\n20:2 Han svarade honom: \u00bbBort det! Du skall icke d\u00f6. Min fader g\u00f6r ju intet, varken n\u00e5got viktigt eller n\u00e5got oviktigt, utan att uppenbara det f\u00f6r mig. Varf\u00f6r skulle d\u00e5 min fader d\u00f6lja detta f\u00f6r mig? Nej, s\u00e5 skall icke ske.\u00bb\n20:3 Men David betygade ytterligare med ed och sade: \u00bbDin fader vet v\u00e4l att jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon; d\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nker han: 'Jonatan skall icke f\u00e5 veta detta, p\u00e5 det att han icke m\u00e5 bliva bedr\u00f6vad.' Men s\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever: det \u00e4r icke mer \u00e4n ett steg mellan mig och d\u00f6den.\u00bb\n20:4 D\u00e5 sade Jonatan till David: \u00bbVadhelst du \u00f6nskar skall jag g\u00f6ra f\u00f6r dig.\u00bb\n20:5 David sade till Jonatan: \u00bbI morgon \u00e4r ju nym\u00e5nad, och jag skulle d\u00e5 r\u00e4tteligen sitta till bords med konungen; men l\u00e5t mig nu g\u00e5 och g\u00f6mma mig ute p\u00e5 marken till i \u00f6vermorgon afton.\n20:6 Om d\u00e5 din fader saknar mig, s\u00e5 s\u00e4g: 'David utbad sig tillst\u00e5nd av mig att f\u00e5 g\u00f6ra ett hastigt bes\u00f6k i sin stad, Bet-Lehem, d\u00e4r hela sl\u00e4kten nu firar sin \u00e5rliga offerfest.'\n20:7 Om han d\u00e5 s\u00e4ger: 'Gott!', s\u00e5 kan din tj\u00e4nare vara trygg. Men om han bliver vred, s\u00e5 m\u00e4rker du d\u00e4rav att han har beslutit min of\u00e4rd.\n20:8 Visa s\u00e5 din n\u00e5d mot din tj\u00e4nare, eftersom du har l\u00e5tit din tj\u00e4nare ing\u00e5 ett HERRENS f\u00f6rbund med dig. Men om det finnes n\u00e5gon missg\u00e4rning hos mig, s\u00e5 d\u00f6da mig du, ty varf\u00f6r skulle du f\u00f6ra mig till din fader?\u00bb\n20:9 D\u00e5 sade Jonatan: \u00bbBort det! Om jag m\u00e4rker att min fader har beslutit att l\u00e5ta of\u00e4rd komma \u00f6ver dig, skall jag f\u00f6rvisso omtala det f\u00f6r dig.\u00bb\n20:10 Men David sade till Jonatan: \u00bbVem skall omtala f\u00f6r mig detta, eller s\u00e4ga mig om din fader giver dig ett h\u00e5rt svar?\u00bb\n20:11 Jonatan sade till David: \u00bbKom, l\u00e5t oss g\u00e5 ut p\u00e5 marken.\u00bb Och de gingo b\u00e5da ut p\u00e5 marken.\n20:12 Och Jonatan sade till David: \u00bbVid HERREN\u00bb Israels Gud: om jag finner att det l\u00e5ter gott f\u00f6r David, n\u00e4r jag i morgon eller i \u00f6vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s\u00e5 skall jag f\u00f6rvisso s\u00e4nda bud till dig och uppenbara det f\u00f6r dig.\n20:13 HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, s\u00e5framt min fader \u00e5stundar din of\u00e4rd, icke uppenbarar det f\u00f6r dig och l\u00e5ter dig komma undan, s\u00e5 att du f\u00e5r g\u00e5 dina f\u00e4rde i trygghet. Och HERREN vare d\u00e5 med dig, s\u00e5som han har varit med min fader.\n20:14 Och nog skall du v\u00e4l, om jag d\u00e5 \u00e4nnu \u00e4r i livet, ja, nog skall du v\u00e4l bevisa barmh\u00e4rtighet mot mig, s\u00e5som HERREN \u00e4r barmh\u00e4rtig, s\u00e5 att jag slipper att d\u00f6?\n20:15 Icke skall du v\u00e4l n\u00e5gonsin taga bort din barmh\u00e4rtighet fr\u00e5n mitt hus, icke ens d\u00e5 n\u00e4r HERREN har tagit bort alla Davids fiender ifr\u00e5n jorden?\u00bb\n20:16 Jonatan sl\u00f6t d\u00e5 ett f\u00f6rbund med Davids hus; och HERREN utkr\u00e4vde sedan av Davids fiender vad de hade f\u00f6rskyllt.\n20:17 Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin k\u00e4rlek till honom, ty han hade honom lika k\u00e4r som han hade sitt eget liv;\n20:18 Jonatan sade till honom: \u00bbI morgon \u00e4r nym\u00e5nad, och du skall d\u00e5 saknas, ty din plats kommer ju att st\u00e5 tom.\n20:19 Men g\u00e5 i \u00f6vermorgon skyndsamt ned till den plats d\u00e4r du g\u00f6mde dig den dag d\u00e5 og\u00e4rningen skulle hava skett, och uppeh\u00e5ll dig bredvid Eselstenen.\n20:20 Jag vill d\u00e5 sj\u00e4lv i dess n\u00e4rhet avskjuta mina tre pilar, s\u00e5som sk\u00f6te jag till m\u00e5ls.\n20:21 Sedan skall jag skicka min tj\u00e4nare att g\u00e5 och s\u00f6ka upp pilarna. Om jag d\u00e5 s\u00e4ger till tj\u00e4naren: \u00bbSe, pilarna ligga bakom dig, n\u00e4rmare hit\u00e5t', s\u00e5 tag du upp dem och kom fram, ty d\u00e5 kan du vara trygg och ingenting \u00e4r p\u00e5 f\u00e4rde, s\u00e5 sant HERREN lever.\n20:22 Men om jag s\u00e4ger s\u00e5 till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga framf\u00f6r dig, l\u00e4ngre bort', s\u00e5 g\u00e5 dina f\u00e4rde, ty d\u00e5 s\u00e4nder HERREN dig bort.\n20:23 Och i fr\u00e5ga om det som jag och du nu hava talat, \u00e4r HERREN vittne mellan mig och dig till evig tid.\u00bb\n20:24 Och David g\u00f6mde sig ute p\u00e5 marken. Och n\u00e4r nym\u00e5naden var inne, satte konungen sig till bords f\u00f6r att \u00e4ta.\n20:25 Konungen satte sig p\u00e5 sin vanliga sittplats, platsen vid v\u00e4ggen; och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.\n20:26 Saul sade dock intet den dagen, ty han t\u00e4nkte: \u00bbN\u00e5got har h\u00e4nt honom; han \u00e4r nog icke ren, s\u00e4kerligen \u00e4r han icke ren.\u00bb\n20:27 Men n\u00e4r Davids plats stod tom ocks\u00e5 dagen efter nym\u00e5nadsdagen, dagen d\u00e4refter, sade Saul till sin son Jonatan: \u00bbVarf\u00f6r har Isais son varken i g\u00e5r eller i dag kommit till m\u00e5ltiden?\u00bb\n20:28 Jonatan svarade Saul: \u00bbDavid utbad sig tillst\u00e5nd av mig att f\u00e5 g\u00e5 till Bet-Lehem;\n20:29 han sade: 'L\u00e5t mig g\u00e5, ty vi fira en sl\u00e4ktofferfest i staden, och min broder har sj\u00e4lv bjudit mig att komma; om jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e5t mig nu slippa h\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r att bes\u00f6ka mina br\u00f6der.' D\u00e4rf\u00f6r har han icke kommit till konungens bord.\u00bb\n20:30 D\u00e5 uppt\u00e4ndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom: \u00bbDu son till en otuktig kvinna! Visste jag d\u00e5 icke att du hade funnit behag i Isais son, till skam f\u00f6r dig sj\u00e4lv och till skam f\u00f6r din moders blygd!\n20:31 Ty s\u00e5 l\u00e4nge Isais son lever p\u00e5 jorden, \u00e4r varken du eller din konungamakt s\u00e4ker. S\u00e4nd d\u00e4rf\u00f6r nu \u00e5stad och l\u00e5t h\u00e4mta honom hit till mig, ty han \u00e4r d\u00f6dens barn.\u00bb\n20:32 Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r skall han d\u00f6das? Vad har han gjort?\u00bb\n20:33 D\u00e5 sv\u00e4ngde Saul spjutet mot honom f\u00f6r att genomborra honom; och nu m\u00e4rkte Jonatan att hans fader hade beslutit att d\u00f6da David.\n20:34 Och Jonatan stod upp fr\u00e5n bordet i vredesmod och \u00e5t intet p\u00e5 den andra nym\u00e5nadsdagen, ty han var bedr\u00f6vad f\u00f6r Davids skull, d\u00e4rf\u00f6r att hans fader hade gjort s\u00e5dan or\u00e4tt mot denne.\n20:35 F\u00f6ljande morgon gick Jonatan ut p\u00e5 marken, vid den tid han hade utsatt f\u00f6r David; och han hade en liten gosse med sig.\n20:36 Och han sade till gossen: \u00bbSpring och s\u00f6k reda p\u00e5 pilarna som jag skjuter av.\u00bb Medan nu gossen sprang, sk\u00f6t han pilen \u00f6ver honom.\n20:37 Och n\u00e4r gossen kom till det st\u00e4lle dit Jonatan hade avskjutit pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: \u00bbPilen ligger ju framf\u00f6r dig, l\u00e4ngre bort.\u00bb\n20:38 Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: \u00bbFort, skynda dig, stanna icke!\u00bb Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre.\n20:39 Men gossen visste icke varom fr\u00e5ga var; allenast Jonatan och David visste det.\n20:40 Och Jonatan l\u00e4mnade sina vapen \u00e5t gossen som han hade med sig och sade till honom: \u00bbG\u00e5 och b\u00e4r dem in i staden.\u00bb\n20:41 Men sedan gossen hade g\u00e5tt, reste David sig upp p\u00e5 s\u00f6dra sidan; och han f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig tre g\u00e5nger; och de kysste varandra och gr\u00e4to med varandra, och David gr\u00e4t \u00f6verljutt.\n20:42 Och Jonatan sade till David: \u00bbG\u00e5 i frid. Blive det s\u00e5som vi b\u00e5da svuro vid HERRENS namn, n\u00e4r vi sade: 'HERREN vare vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig tid.'\u00bb\n20:43 Sedan stod han upp och gick sina f\u00e4rde, men Jonatan gick in i staden igen.\n21:1 Och David kom till pr\u00e4sten Ahimelek i Nob. Men Ahimelek blev f\u00f6rskr\u00e4ckt, n\u00e4r han fick se David, och fr\u00e5gade honom: \u00bbVarf\u00f6r kommer du ensam och har ingen med dig?\u00bb\n21:2 David svarade pr\u00e4sten Ahimelek: \u00bbKonungen har givit mig ett uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen f\u00e5r veta n\u00e5got om det uppdrag vari jag s\u00e4nder dig, och som jag har givit dig.' Och mina m\u00e4n har jag visat till det och det st\u00e4llet.\n21:3 Giv mig nu vad du har till hands, fem br\u00f6d eller vad som kan finnas.\u00bb\n21:4 Pr\u00e4sten svarade David och sade \u00bbVanligt br\u00f6d har jag icke till hands; allenast heligt br\u00f6d finnes -- om eljest dina m\u00e4n hava avh\u00e5llit sig fr\u00e5n kvinnor.\u00bb\n21:5 David svarade pr\u00e4sten och sade till honom: \u00bbJa, sannerligen, kvinnor hava p\u00e5 sista tiden varit skilda fr\u00e5n oss; n\u00e4r jag drog \u00e5stad, voro ock mina m\u00e4ns tillh\u00f6righeter heliga. D\u00e4rf\u00f6r, om ocks\u00e5 v\u00e5rt f\u00f6rehavande \u00e4r av helt vanligt slag, \u00e4r det dock i dag heligt, vad v\u00e5ra tillh\u00f6righeter ang\u00e5r.\u00bb\n21:6 D\u00e5 gav pr\u00e4sten honom av det heliga; ty d\u00e4r fanns icke n\u00e5got annat br\u00f6d \u00e4n sk\u00e5debr\u00f6den, som hade legat inf\u00f6r HERRENS ansikte, men som man hade burit undan, f\u00f6r att l\u00e4gga fram nybakat br\u00f6d samma dag det gamla togs bort.\n21:7 Men d\u00e4r befann sig den dagen en av Sauls tj\u00e4nare, som var satt i f\u00f6rvar inf\u00f6r HERREN, en edom\u00e9 vid namn Doeg, den f\u00f6rn\u00e4mste av Sauls herdar.\n21:8 Och David fr\u00e5gade Ahimelek ytterligare: \u00bbHar du icke h\u00e4r till hands n\u00e5got spjut eller n\u00e5got sv\u00e4rd? Ty varken mitt sv\u00e4rd eller mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag kr\u00e4vde s\u00e5 stor skyndsamhet.\u00bb\n21:9 Pr\u00e4sten svarade: \u00bbJo, det sv\u00e4rd som har tillh\u00f6rt filist\u00e9en Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes, inh\u00f6ljt i ett kl\u00e4de, d\u00e4r bakom efoden. Vill du taga det med dig, s\u00e5 tag det; ty n\u00e5got annat \u00e4n det har jag icke.\u00bb David sade: \u00bbDess like finnes icke; giv mig det.\u00bb\n21:10 Och David stod upp och flydde samma dag f\u00f6r Saul och kom till Akis, konungen i Gat.\n21:11 Men Akis' tj\u00e4nare sade till honom: \u00bbDetta \u00e4r ju David, landets konung! Det \u00e4r ju till dennes \u00e4ra man sjunger s\u00e5 under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'\n21:12 David lade m\u00e4rke till dessa ord, och han begynte storligen frukta f\u00f6r Akis, konungen i Gat.\n21:13 D\u00e4rf\u00f6r st\u00e4llde han sig vansinnig inf\u00f6r deras \u00f6gon och betedde sig s\u00e5som en ursinnig, n\u00e4r de ville fasth\u00e5lla honom, och ritade p\u00e5 d\u00f6rrarna i porten och l\u00e4t spotten rinna ned i sitt sk\u00e4gg.\n21:14 D\u00e5 sade Akis till sina tj\u00e4nare: \u00bbI sen ju huru vanvettigt mannen beter sig. Varf\u00f6r f\u00f6ren I honom till mig?\n21:15 Har jag d\u00e5 s\u00e5dan brist p\u00e5 vanvettiga m\u00e4nniskor, att I beh\u00f6vden f\u00f6ra denne hit, f\u00f6r att han skulle bete sig vanvettigt inf\u00f6r mig? Skulle en s\u00e5dan f\u00e5 komma in i mitt hus?\u00bb\n22:1 D\u00e5 begav sig David d\u00e4rifr\u00e5n och flydde undan till Adullams grotta. Och n\u00e4r hans br\u00f6der och hela hans faders hus fingo h\u00f6ra detta, kommo de ditned till honom.\n22:2 Och till honom f\u00f6rsamlade sig alla slags m\u00e4n som voro i n\u00e5got tr\u00e5ngm\u00e5l, alla som ansattes av fordrings\u00e4gare och alla missn\u00f6jda, och han blev deras h\u00f6vding; vid pass fyra hundra man sl\u00f6to sig s\u00e5 till honom.\n22:3 D\u00e4rifr\u00e5n begav sig David till Mispe i Moab. Och han sade till konungen i Moab: \u00bbL\u00e5t min fader och min moder f\u00e5 komma hit\u00f6ver och vara hos eder till dess jag f\u00e5r veta vad Gud vill g\u00f6ra med mig.\u00bb\n22:4 Och han f\u00f6rde dem fram inf\u00f6r konungen i Moab; och de fingo stanna hos denne, s\u00e5 l\u00e4nge David var p\u00e5 borgen.\n22:5 Men profeten Gad sade till David: \u00bbDu skall icke stanna h\u00e4r p\u00e5 borgen; drag bort h\u00e4rifr\u00e5n och begiv dig in i Juda land.\u00bb D\u00e5 drog David bort d\u00e4rifr\u00e5n och kom till Heretskogen.\n22:6 Och Saul fick h\u00f6ra att man hade f\u00e5tt spaning p\u00e5 David och de m\u00e4n som voro med honom. D\u00e5 nu Saul en dag satt i Gibea under tamarisken p\u00e5 h\u00f6jden, med sitt spjut i handen, under det att alla hans tj\u00e4nare stodo omkring honom,\n22:7 sade han till sina tj\u00e4nare, d\u00e4r de stodo omkring honom: \u00bbH\u00f6ren, I benjaminiter. Skall d\u00e5 ocks\u00e5 Isais son \u00e5t eder alla giva \u00e5krar och ving\u00e5rdar och g\u00f6ra eder alla till \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4n?\n22:8 Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har uppenbarat f\u00f6r mig att min son har slutit f\u00f6rbund med Isais son. Ingen av eder bekymrar sig s\u00e5 mycket om mig, att han har uppenbarat det f\u00f6r mig. Min son har ju uppeggat min tj\u00e4nare till att st\u00e4mpla mot mig, s\u00e5som nu sker.\u00bb\n22:9 Edom\u00e9en Doeg, som ock stod d\u00e4r bland Sauls tj\u00e4nare, svarade d\u00e5 och sade: \u00bbJag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob.\n22:10 Denne fr\u00e5gade d\u00e5 HERREN f\u00f6r honom och gav honom reskost; han gav honom ock filist\u00e9en Goljats sv\u00e4rd.\u00bb\n22:11 D\u00e5 s\u00e4nde konungen och l\u00e4t kalla till sig pr\u00e4sten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, pr\u00e4sterna i Nob. Och de kommo alla till konungen.\n22:12 D\u00e5 sade Saul: \u00bbH\u00f6r mig, du Ahitubs son.\u00bb Han svarade: \u00bbJag h\u00f6r dig, min herre.\u00bb\n22:13 Saul sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r haven I sammansvurit eder mot mig, du och Isais son, i det att du har givit honom br\u00f6d och sv\u00e4rd och fr\u00e5gat Gud f\u00f6r honom, s\u00e5 att han skulle kunna s\u00e4tta sig upp mot mig och st\u00e4mpla mot mig, s\u00e5som nu sker?\u00bb\n22:14 Ahimelek svarade konungen och sade: \u00bbVem bland alla dina tj\u00e4nare \u00e4r v\u00e4l s\u00e5 betrodd som David, han som d\u00e4rtill \u00e4r konungens m\u00e5g och h\u00f6vding f\u00f6r din livvakt och h\u00f6gt \u00e4rad i ditt hus?\n22:15 \u00c4r det d\u00e5 nu f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag har fr\u00e5gat Gud f\u00f6r honom? Bort det! Icke m\u00e5 konungen l\u00e4gga mig, sin tj\u00e4nare, och hela min faders hus n\u00e5got till last, ty din tj\u00e4nare visste alls intet om allt detta.\u00bb\n22:16 Men konungen sade: \u00bbDu m\u00e5ste d\u00f6den d\u00f6, Ahimelek, du sj\u00e4lv och hela din faders hus.\u00bb\n22:17 Och konungen sade till drabanterna som stodo d\u00e4r omkring honom: \u00bbTr\u00e4den fram och d\u00f6den HERRENS pr\u00e4ster; ty ocks\u00e5 de h\u00e5lla med David; och fast\u00e4n de visste att han flydde, uppenbarade de det icke f\u00f6r mig.\u00bb Men konungens tj\u00e4nare ville icke utr\u00e4cka sina h\u00e4nder till att st\u00f6ta ned HERRENS pr\u00e4ster.\n22:18 D\u00e5 sade konungen till Doeg: \u00bbTr\u00e4d du fram och st\u00f6t ned pr\u00e4sterna.\u00bb Edom\u00e9en Doeg tr\u00e4dde d\u00e5 fram och st\u00f6tte ned pr\u00e4sterna och d\u00f6dade p\u00e5 den dagen \u00e5ttiofem m\u00e4n som buro linne-efod.\n22:19 Och inv\u00e5narna i pr\u00e4ststaden Nob blevo slagna med sv\u00e4rdsegg, b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor, b\u00e5de barn och spenabarn; ocks\u00e5 f\u00e4kreatur, \u00e5snor och f\u00e5r blevo slagna med sv\u00e4rdsegg.\n22:20 Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar, kom undan, och denne flydde bort till David.\n22:21 Och Ebjatar omtalade f\u00f6r David att Saul hade dr\u00e4pt HERRENS pr\u00e4ster.\n22:22 D\u00e5 sade David till Ebjatar: \u00bbJag f\u00f6rstod redan d\u00e5 att edom\u00e9en Doeg, eftersom han var d\u00e4r, skulle omtala allt f\u00f6r Saul. Det \u00e4r jag som \u00e4r orsaken till att hela din faders hus har f\u00f6rg\u00e5tts.\n22:23 Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som st\u00e5r efter mitt liv, han st\u00e5r ock efter ditt liv. Hos mig \u00e4r du i gott f\u00f6rvar.\u00bb\n23:1 Och man ber\u00e4ttade f\u00f6r David: \u00bbFilist\u00e9erna h\u00e5lla nu p\u00e5 att bel\u00e4gra Kegila, och de plundra logarna.\u00bb\n23:2 D\u00e5 fr\u00e5gade David HERREN: \u00bbSkall jag draga \u00e5stad och sl\u00e5 dessa filist\u00e9er?\u00bb HERREN svarade David: \u00bbDrag \u00e5stad och sl\u00e5 filist\u00e9erna och fr\u00e4ls Kegila.\u00bb\n23:3 Men Davids m\u00e4n sade till honom: \u00bbVi leva ju i fruktan redan h\u00e4r i Juda. Och nu skulla vi d\u00e4rtill draga \u00e5stad till Kegila, mot filist\u00e9ernas h\u00e4r!\u00bb\n23:4 D\u00e5 fr\u00e5gade David HERREN \u00e4nnu en g\u00e5ng, och HERREN svarade honom och sade: \u00bbSt\u00e5 upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva filist\u00e9erna i din hand.\u00bb\n23:5 D\u00e5 drog David med sina m\u00e4n till Kegila och stridde mot filist\u00e9erna och f\u00f6rde bort deras boskap och tillfogade dem ett stort nederlag. S\u00e5 fr\u00e4lste David inv\u00e5narna i Kegila.\n23:6 N\u00e4r Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, f\u00f6rde han efoden med sig ditned.\n23:7 Och det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Saul att David hade dragit in i Kegila. D\u00e5 sade Saul: \u00bbGud har f\u00f6rkastat honom och givit honom i min hand, ty han har sj\u00e4lv st\u00e4ngt in sig genom att g\u00e5 in i en stad med portar och bommar.\u00bb\n23:8 D\u00e4refter b\u00e5dade Saul upp allt folket till strid, f\u00f6r att draga ned till Kegila och d\u00e4r innesluta David och hans man.\n23:9 Men n\u00e4r David fick veta att Saul st\u00e4mplade ont mot honom, sade han till pr\u00e4sten Ebjatar: \u00bbB\u00e4r hit efoden.\u00bb\n23:10 Och David sade: \u00bbHERRE, Israels Gud, din tj\u00e4nare har h\u00f6rt att Saul har i sinnet att komma mot Kegila och f\u00f6rd\u00e4rva staden f\u00f6r min skull.\n23:11 Skola Kegilas borgare d\u00e5 utl\u00e4mna mig \u00e5t honom? Skall Saul komma hitned, s\u00e5som din tj\u00e4nare har h\u00f6rt? HERRE, Israels Gud, f\u00f6rkunna det f\u00f6r din tj\u00e4nare.\u00bb HERREN svarade: \u00bbHan skall komma hitned.\u00bb\n23:12 David fr\u00e5gade ytterligare: \u00bbSkola Kegilas borgare d\u00e5 utl\u00e4mna mig och mina man \u00e5t Saul?\u00bb HERREN svarade: \u00bbDe skola utl\u00e4mna eder.\u00bb\n23:13 D\u00e5 br\u00f6t David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex hundra man, och de drogo ut fr\u00e5n Kegila och vandrade vart de kunde. N\u00e4r det d\u00e5 blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Saul att David hade flytt undan fr\u00e5n Kegila avstod han fr\u00e5n att draga ut.\n23:14 S\u00e5 uppeh\u00f6ll sig nu David i \u00f6knen p\u00e5 bergf\u00e4stena; han uppeh\u00f6ll sig bland bergen i \u00f6knen Sif. Och Saul s\u00f6kte alltj\u00e4mt efter honom, men Gud gav honom icke i hans hand.\n23:15 Och medan David var i Hores i \u00f6knen Sif, f\u00f6rnam han att Saul hade dragit ut f\u00f6r att s\u00f6ka d\u00f6da honom.\n23:16 Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och styrkte hans mod i Gud.\n23:17 Han sade till honom: \u00bbFrukta icke; ty min fader Sauls hand skall icke tr\u00e4ffa dig, utan du skall bliva konung \u00f6ver Israel, och jag skall d\u00e5 hava andra platsen, n\u00e4st efter dig. Detta vet ock min fader Saul.\u00bb\n23:18 Sedan sl\u00f6to de b\u00e5da ett f\u00f6rbund inf\u00f6r HERREN. Och David stannade kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.\n23:19 Men n\u00e5gra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: \u00bbDavid h\u00e5ller sig nu g\u00f6md hos oss p\u00e5 bergf\u00e4stena i Hores, p\u00e5 Hakilah\u00f6jden, som ligger s\u00f6der om \u00f6demarken.\n23:20 S\u00e5 drag nu ditned, o konung, s\u00e5 snart det lyster dig att g\u00f6ra det. st\u00e5r sak bliver det d\u00e5 att utl\u00e4mna honom \u00e5t konungen.\u00bb\n23:21 D\u00e5 sade Saul: \u00bbVaren v\u00e4lsignade av HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att I haven velat spara mig bekymmer.\n23:22 Men g\u00e5n nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda p\u00e5 och sen efter, p\u00e5 vilket st\u00e4lle han nu vistas, och vem som har sett honom d\u00e4r; ty man har sagt mig att han \u00e4r mycket listig.\n23:23 Och sen efter och tagen reda p\u00e5 alla g\u00f6mst\u00e4llen d\u00e4r han kan g\u00f6mma sig; och kommen s\u00e5 igen till mig, n\u00e4r I haven f\u00e5tt visshet, s\u00e5 vill jag sedan g\u00e5 med eder. Ty finnes han i landet, skall jag veta att s\u00f6ka upp honom, om jag \u00e4n m\u00e5ste s\u00f6ka bland alla Juda \u00e4tter.\u00bb\n23:24 D\u00e5 stodo de upp och gingo till Sif f\u00f6re Saul. Men David och hans m\u00e4n voro i \u00f6knen Maon, p\u00e5 hedmarken, s\u00f6der om \u00f6demarken.\n23:25 N\u00e4r nu Saul drog \u00e5stad med sina m\u00e4n f\u00f6r att s\u00f6ka efter David, om talade man det f\u00f6r denne, och han drog d\u00e5 ned till klippan och stannade s\u00e5 i \u00f6knen Maon. N\u00e4r Saul h\u00f6rde detta, satte han efter David in i \u00f6knen Maon.\n23:26 Och Saul gick p\u00e5 ena sidan om berget, och David med sina m\u00e4n p\u00e5 andra sidan. Men just som David var stadd p\u00e5 flykt f\u00f6r att komma undan Saul, under det att Saul och hans m\u00e4n s\u00f6kte kringr\u00e4nna David och hans m\u00e4n f\u00f6r att taga dem till f\u00e5nga\n23:27 kom en budb\u00e4rare till Saul och sade: \u00bbSkynda dig och kom, ty filist\u00e9erna hava fallit in i landet.\u00bb\n23:28 D\u00e5 upph\u00f6rde Saul att f\u00f6rf\u00f6lja David och drog mot filist\u00e9erna. D\u00e4rav fick det st\u00e4llet namnet Sela-Hammalekot.\n24:1 Men David drog upp d\u00e4rifr\u00e5n och uppeh\u00f6ll sig sedan p\u00e5 En-Gedis bergf\u00e4sten.\n24:2 Och n\u00e4r Saul kom tillbaka fr\u00e5n t\u00e5get mot filist\u00e9erna, omtalade man f\u00f6r honom att David var i En-Gedis \u00f6ken.\n24:3 D\u00e5 tog Saul tre tusen m\u00e4n, utvalda ur hela Israel, och drog \u00e5stad f\u00f6r att s\u00f6ka efter David och hans m\u00e4n p\u00e5 Stenbocksklipporna.\n24:4 Och n\u00e4r han kom till boskapsg\u00e5rdarna vid v\u00e4gen, fanns d\u00e4r en grotta; d\u00e5 gick han ditin f\u00f6r n\u00e5got avsides bestyr. Men David och hans m\u00e4n sutto l\u00e4ngst inne i grottan.\n24:5 D\u00e5 sade Davids m\u00e4n till honom: \u00bbSe, detta \u00e4r den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, s\u00e5 att du far g\u00f6ra med honom vad du finner f\u00f6r gott.\u00bb D\u00e5 stod David upp och skar of\u00f6rm\u00e4rkt av en flik p\u00e5 Sauls mantel.\n24:6 Men d\u00e4refter slog Davids samvete honom, d\u00e4rf\u00f6r att han hade skurit av fliken p\u00e5 Sauls mantel.\n24:7 Och han sade till sina m\u00e4n: \u00bbHERREN l\u00e5te det vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att jag skulle g\u00f6ra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utr\u00e4cka min hand mot honom; han \u00e4r ju HERRENS Smorde.\u00bb\n24:8 Och David h\u00f6ll sina m\u00e4n tillbaka med str\u00e4nga ord och tillstadde dem icke att \u00f6verfalla Saul. Men n\u00e4r Saul hade st\u00e5tt upp och g\u00e5tt ut ur grottan och fortsatt sin f\u00e4rd,\n24:9 d\u00e5 stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: \u00bbMin herre konung!\u00bb N\u00e4r d\u00e5 Saul s\u00e5g sig tillbaka, b\u00f6jde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.\n24:10 Och David sade till Saul: \u00bbVarf\u00f6r h\u00f6r du p\u00e5 s\u00e5dana m\u00e4nniskors ord, som s\u00e4ga att David s\u00f6ker din of\u00e4rd?\n24:11 Du har ju i dag med egna \u00f6gon sett hurusom jag skonade dig, n\u00e4r HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att dr\u00e4pa dig; jag t\u00e4nkte: 'Jag vill icke utr\u00e4cka min hand mot min herre; han \u00e4r ju HERRENS Smorde.\n24:12 Se sj\u00e4lv, min fader, ja, se h\u00e4r fliken av din mantel i min hand. Ty d\u00e4rav att jag skar av fliken p\u00e5 din mantel, men icke dr\u00e4pte dig, m\u00e5 du m\u00e4rka och se att jag icke har velat g\u00f6ra n\u00e5got ont eller beg\u00e5 n\u00e5gon f\u00f6rbrytelse, och att jag icke har f\u00f6rsyndat mig mot dig, fast\u00e4n du traktar efter att taga mitt liv.\n24:13 HERREN skall d\u00f6ma mellan mig och dig, och HERREN skall h\u00e4mnas mig p\u00e5 dig, men min hand skall icke r\u00f6ra dig.\n24:14 Det \u00e4r s\u00e5som det gamla ordspr\u00e5ket s\u00e4ger: 'Fr\u00e5n de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt \u00e4r'; d\u00e4rf\u00f6r skall hand icke r\u00f6ra dig.\u00bb\n24:15 Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem \u00e4r det du jagar? Efter en d\u00f6d hund, efter en enda liten loppa!\n24:16 S\u00e5 vare d\u00e5 HERREN domare och d\u00f6me mellan mig och dig; m\u00e5 han se h\u00e4rtill och utf\u00f6ra min sak, ja, m\u00e5 han d\u00f6ma mig fri ifr\u00e5n din hand.\u00bb\n24:17 N\u00e4r David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: \u00bbDe \u00e4r ju din r\u00f6st, min son David.\u00bb Och Saul brast ut i gr\u00e5t.\n24:18 Och han sade till David: \u00bbDu \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdigare \u00e4n jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.\n24:19 Du har i dag l\u00e5tit mig se din godhet mot mig, d\u00e4rigenom att du icke har dr\u00e4pt mig, fast\u00e4n HERREN hade \u00f6verl\u00e4mnat mig i din hand.\n24:20 Ty n\u00e4r n\u00e5gon tr\u00e4ffar p\u00e5 sin fiende, pl\u00e4gar han d\u00e5 l\u00e5ta honom g\u00e5 sin v\u00e4g i ro? HERREN vederg\u00e4lle dig med sitt goda f\u00f6r vad du denna dag har gjort mig.\n24:21 Och nu vet jag v\u00e4l att du skall bliva konung, och att Israels konungad\u00f6me skall f\u00f6rbliva i din hand.\n24:22 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utpl\u00e5nar mitt namn ur min faders hus.\u00bb\n24:23 D\u00e5 svor David Saul denna ed. D\u00e4refter drog Saul hem; men David och hans m\u00e4n drogo upp till borgen.\n25:1 Och Samuel dog, och hela Israel f\u00f6rsamlade sig och h\u00f6ll d\u00f6dsklagan efter honom; och de begrovo honom d\u00e4r han bodde i Rama. Och David stod upp och drog ned till \u00f6knen Paran.\n25:2 I Maon fanns d\u00e5 en man som hade sin boskapssk\u00f6tsel i Karmel, och den mannen var mycket rik; han \u00e4gde tre tusen f\u00e5r och ett tusen getter. Och han h\u00f6ll just d\u00e5 p\u00e5 att klippa sina f\u00e5r i Karmel.\n25:3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hustrun hade ett gott f\u00f6rst\u00e5nd och ett sk\u00f6nt utseende; men mannen var h\u00e5rd och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.\n25:4 N\u00e4r nu David i \u00f6knen fick h\u00f6ra att Nabal klippte sina f\u00e5r,\n25:5 s\u00e4nde han dit tio unga m\u00e4n; och David sade till m\u00e4nnen: \u00bbG\u00e5n upp till Karmel och begiven eder till Nabal och h\u00e4lsen honom fr\u00e5n mig.\n25:6 Och I skolen s\u00e4ga till mina br\u00f6der d\u00e4r: \u00bbFrid vare med dig sj\u00e4lv frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.\n25:7 Jag har nu h\u00f6rt att du h\u00e5ller p\u00e5 med f\u00e5rklippning. Nu \u00e4r det s\u00e5 att dina herdar hava vistats i v\u00e5rt grannskap, utan att vi hava gjort dem n\u00e5got f\u00f6rf\u00e5ng, och utan att n\u00e5got har kommit bort f\u00f6r dem under hela den tid de hava varit i Karmel.\n25:8 Fr\u00e5ga dina tj\u00e4nare d\u00e4rom, s\u00e5 skola de sj\u00e4lva s\u00e4ga dig det. L\u00e5t nu v\u00e5ra m\u00e4n finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon. Vi hava ju kommit hit p\u00e5 en glad dag. Giv d\u00e4rf\u00f6r \u00e5t dina tj\u00e4nare och \u00e5t din son David vad du kan hava till hands.\u00bb\n25:9 N\u00e4r nu Davids m\u00e4n kommo dit, talade de p\u00e5 Davids v\u00e4gnar till Nabal alldeles s\u00e5som det var dem befallt, och sedan v\u00e4ntade de stilla.\n25:10 Men Nabal svarade Davids tj\u00e4nare och sade: \u00bbVem \u00e4r David, vem \u00e4r Isais son? I denna tid \u00e4r det m\u00e5nga tj\u00e4nare som rymma fr\u00e5n sina herrar.\n25:11 Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat \u00e5t mina f\u00e5rklippare, och giva detta \u00e5t m\u00e4n om vilka jag icke ens vet varifr\u00e5n de \u00e4ro?\u00bb\n25:12 D\u00e5 v\u00e4nde Davids m\u00e4n om och gingo sin v\u00e4g; och n\u00e4r de hade kommit tillbaka, ber\u00e4ttade de for honom allt, s\u00e5som det hade tillg\u00e5tt.\n25:13 D\u00e5 sade David till sina m\u00e4n: \u00bbVar och en omgjorde sig med sitt sv\u00e4rd.\u00bb Och var och en omgjordade sig med sitt sv\u00e4rd; j\u00e4mv\u00e4l David sj\u00e4lv omgjordade sig med sitt sv\u00e4rd. Och vid pass fyra hundra man f\u00f6ljde med David ditupp, men tv\u00e5 hundra stannade vid trossen.\n25:14 Men en av tj\u00e4narna ber\u00e4ttade f\u00f6r Abigail, Nabals hustru, och sade: \u00bbDavid har skickat s\u00e4ndebud hit fr\u00e5n \u00f6knen och l\u00e5tit h\u00e4lsa v\u00e5r herre, men han visade av dem.\n25:15 Dessa m\u00e4n hava likv\u00e4l varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig lidit n\u00e5got f\u00f6rf\u00e5ng, och aldrig har n\u00e5got kommit bort f\u00f6r oss under hela den tid vi drogo omkring i deras n\u00e4rhet, medan vi voro d\u00e4rute p\u00e5 marken.\n25:16 De voro en mur f\u00f6r oss b\u00e5de dag och natt under hela den tid vi vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.\n25:17 S\u00e5 bet\u00e4nk nu och se till, vad du b\u00f6r g\u00f6ra, ty n\u00e5got ont \u00e4r nog beslutet mot v\u00e5r herre och \u00f6ver hela hans hus; och han \u00e4r ju en ond man, s\u00e5 att ingen v\u00e5gar s\u00e4ga n\u00e5got \u00e5t honom.\u00bb\n25:18 D\u00e5 gick Abigail strax och tog tv\u00e5 hundra br\u00f6d, tv\u00e5 vinl\u00e4glar, fem tillredda f\u00e5r, fem sea-m\u00e5tt rostade ax, ett hundra russinkakor och tv\u00e5 hundra fikonkakor, och lastade detta p\u00e5 \u00e5snor.\n25:19 Och hon sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbG\u00e5n framf\u00f6r mig, jag vill komma efter eder.\u00bb Men f\u00f6r sin man Nabal sade hon intet h\u00e4rom.\n25:20 N\u00e4r hon nu red p\u00e5 sin \u00e5sna och kom ned i en h\u00e5lv\u00e4g i berget, fick hon se David och hans m\u00e4n komma ned fr\u00e5n motsatta sidan, s\u00e5 att hon m\u00e5ste m\u00f6ta dem.\n25:21 Men David hade sagt: \u00bbF\u00f6rg\u00e4ves har jag skyddat allt vad den mannen hade i \u00f6knen, s\u00e5 att intet av allt vad han \u00e4gde har kommit bort; men har har vederg\u00e4llt mig med ont f\u00f6r gott.\n25:22 S\u00e5 sant Gud m\u00e5 straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall av allt som tillh\u00f6r honom icke l\u00e5ta n\u00e5gon av mank\u00f6n leva kvar till i morgon.\u00bb\n25:23 D\u00e5 nu Abigail fick se David, steg hon strax ned fr\u00e5n \u00e5snan och f\u00f6ll ned inf\u00f6r David p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig mot jorden.\n25:24 Hon f\u00f6ll till hans f\u00f6tter och sade: \u00bbP\u00e5 mig vilar denna missg\u00e4rning, herre. Men l\u00e5t din tj\u00e4narinna f\u00e5 tala inf\u00f6r dig, och h\u00f6r p\u00e5 din tj\u00e4narinnas ord.\n25:25 Icke m\u00e5 min herre f\u00e4sta n\u00e5got avseende vid Nabal, den onde mannen, ty vad hans namn betyder, det \u00e4r han; Nabal heter han, och d\u00e5rskap bor i honom. Men jag, din tj\u00e4narinna, har icke sett de m\u00e4n som du, min herre, s\u00e4nde.\n25:26 Och nu, min herre, s\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant du sj\u00e4lv lever, du som av HERREN har avh\u00e5llits fr\u00e5n att \u00e5draga dig blodskuld och skaffa dig r\u00e4tt med egen hand: m\u00e5 det nu g\u00e5 dina fiender och dem som s\u00f6ka bereda min herre of\u00e4rd s\u00e5som det m\u00e5 g\u00e5 Nabal.\n25:27 Och l\u00e5t nu dessa h\u00e4lsningssk\u00e4nker, som din tr\u00e4linna har medf\u00f6rt till min herre, givas \u00e5t de m\u00e4n som f\u00f6lja min herre.\n25:28 F\u00f6rl\u00e5t din tj\u00e4narinna vad hon har brutit. Ty HERREN skall f\u00f6rvisso \u00e5t min herre uppbygga ett hus som bliver best\u00e5ndande, eftersom min herre f\u00f6r HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till n\u00e5got ont, s\u00e5 l\u00e4nge du lever.\n25:29 Och om n\u00e5gon st\u00e5r upp f\u00f6r att f\u00f6rf\u00f6lja dig och s\u00f6ka d\u00f6da dig, s\u00e5 m\u00e5 min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv m\u00e5 han l\u00e4gga i sin slunga och slunga det bort.\n25:30 N\u00e4r nu HERREN g\u00f6r med min herre allt det goda varom han har talat till dig, och f\u00f6rordnar dig till furste \u00f6ver Israel,\n25:31 skall allts\u00e5 detta icke bliva dig en st\u00f6testen eller vara till hj\u00e4rte\u00e5ngest f\u00f6r min herre, att du har utgjutit blod utan sak, och att min herre sj\u00e4lv har skaffat sig r\u00e4tt. Men n\u00e4r HERREN g\u00f6r min herre gott, s\u00e5 t\u00e4nk p\u00e5 din tj\u00e4narinna.\u00bb\n25:32 D\u00e5 sade David till Abigal: \u00bbV\u00e4lsignad vare HERREN, Israels Gud som i dag har s\u00e4nt dig mig till m\u00f6tes!\n25:33 Och v\u00e4lsignat vare ditt f\u00f6rst\u00e5nd, och v\u00e4lsignad vare du sj\u00e4lv, som i dag har hindrat mig fr\u00e5n att \u00e5draga mig blodskuld och skaffa mig r\u00e4tt med egen hand!\n25:34 Men s\u00e5 sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avh\u00e5llit mig fr\u00e5n att g\u00f6ra dig n\u00e5got ont: om du icke strax hade kommit mig till m\u00f6tes, s\u00e5 skulle i morgon, n\u00e4r det hade blivit dager, ingen av mank\u00f6n hava funnits kvar av Nabals hus.\u00bb\n25:35 D\u00e4refter tog David emot av henne vad hon hade medf\u00f6rt \u00e5t honom; och han sade till henne: \u00bbFar i frid hem igen. Se, jag har lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.\u00bb\n25:36 N\u00e4r sedan Abigail kom hem till Nabal, h\u00f6ll denne just i sitt hus ett g\u00e4stabud, som var s\u00e5som en konungs g\u00e4stabud; och Nabals hj\u00e4rta var glatt i honom, och han var mycket drucken. D\u00e4rf\u00f6r omtalade hon alls intet f\u00f6r honom f\u00f6rr\u00e4n om morgonen, n\u00e4r det blev dager.\n25:37 Men om morgonen, n\u00e4r ruset hade g\u00e5tt av Nabal, omtalade hans hustru f\u00f6r honom vad som hade h\u00e4nt. D\u00e5 blev hans hj\u00e4rta s\u00e5som d\u00f6tt i hans br\u00f6st, och han blev s\u00e5som en sten.\n25:38 Och vid pass tio dagar d\u00e4refter slog HERREN Nabal, s\u00e5 att han dog.\n25:39 N\u00e4r David h\u00f6rde att Nabal var d\u00f6d, sade han: \u00bbLovad vare HERREN, som p\u00e5 Nabal har h\u00e4mnats den sm\u00e4lek han tillfogade mig, och som har bevarat sin tj\u00e4nare fr\u00e5n att g\u00f6ra vad ont var, under det att HERREN l\u00e4t Nabals ondska komma tillbaka \u00f6ver hans eget huvud!\u00bb Och David s\u00e4nde \u00e5stad och l\u00e4t s\u00e4ga Abigail att han \u00f6nskade f\u00e5 henne till sin hustru.\n25:40 N\u00e4r s\u00e5 Davids tj\u00e4nare kommo till Abigail i Karmel, talade de till henne och sade: \u00bbDavid har s\u00e4nt oss till dig f\u00f6r att f\u00e5 dig till hustru \u00e5t sig.\u00bb\n25:41 D\u00e5 stod hon upp och f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte och sade: \u00bbM\u00e5 din tj\u00e4narinna bliva en tr\u00e4linna, som tv\u00e5r min herres tj\u00e4nares f\u00f6tter.\u00bb\n25:42 D\u00e4refter stod Abigail upp med hast och satte sig p\u00e5 sin \u00e5sna, likaledes de fem t\u00e4rnor som utgjorde hennes f\u00f6lje. Och hon f\u00f6ljde med dem som David hade s\u00e4nt till henne och blev hans hustru.\n25:43 David hade ock tagit till hustru Ahinoam fr\u00e5n Jisreel, s\u00e5 att dessa b\u00e5da blevo hans hustrur.\n25:44 Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, \u00e5t Palti, Lais' son, fr\u00e5n Gallim.\n26:1 Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: \u00bbDavid h\u00e5ller sig nu g\u00f6md p\u00e5 Hakilah\u00f6jden, gent emot \u00f6demarken.\u00bb\n26:2 D\u00e5 br\u00f6t Saul upp och drog ned till \u00f6knen Sif med tre tusen m\u00e4n utvalda ur Israel, f\u00f6r att s\u00f6ka efter David i \u00f6knen Sif.\n26:3 Och Saul l\u00e4grade sig p\u00e5 Hakilah\u00f6jden, som ligger gent emot \u00f6demarken, vid v\u00e4gen. Men David uppeh\u00f6ll sig d\u00e5 i \u00f6knen. Och n\u00e4r David f\u00f6rnam att Saul hade kommit efter honom in i \u00f6knen,\n26:4 s\u00e4nde han ut spejare och fick s\u00e5 full visshet om att Saul hade kommit.\n26:5 D\u00e5 br\u00f6t David upp och begav sig till det st\u00e4lle d\u00e4r Saul hade l\u00e4grat sig; och David s\u00e5g platsen d\u00e4r Saul l\u00e5g med sin h\u00e4rh\u00f6vitsman Abner, Ners son. Saul l\u00e5g n\u00e4mligen i vagnborgen, och folket var l\u00e4grat runt\n26:6 Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och till Abisai, Serujas son, Joabs broder: \u00bbVem vill g\u00e5 med mig ned till Saul i l\u00e4gret?\u00bb D\u00e5 svarade Abisai: \u00bbJag vill g\u00e5 med dig ditned.\u00bb\n26:7 S\u00e5 kommo d\u00e5 David och Abisai om natten till folket d\u00e4r, och s\u00e5go Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedst\u00f6tt i jorden invid huvudg\u00e4rden; och Abner och folket l\u00e5go runt omkring honom.\n26:8 D\u00e5 sade Abisai till David: \u00bbGud har i dag \u00f6verl\u00e4mnat din fiende i din hand; s\u00e5 l\u00e5t mig nu f\u00e5 spetsa honom fast i jorden med spjutet; det skall ske genom en enda st\u00f6t, jag skall icke beh\u00f6va giva honom mer \u00e4n den.\u00bb\n26:9 Men David svarade Abisai: \u00bbDu f\u00e5r icke f\u00f6rg\u00f6ra honom; ty vem har utr\u00e4ckt sin hand mot HERRENS smorde och f\u00f6rblivit ostraffad?\u00bb\n26:10 Och David sade ytterligare: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, HERREN m\u00e5 sj\u00e4lv sl\u00e5 honom, eller ock m\u00e5 hans d\u00f6dsdag komma i vanlig ordning, eller m\u00e5 han draga ut i strid och s\u00e5 f\u00e5 sin bane;\n26:11 men HERREN l\u00e5te det vara fj\u00e4rran ifr\u00e5n mig att jag skulle utr\u00e4cka min hand mot HERRENS smorde. Tag nu likv\u00e4l spjutet som st\u00e5r vid hans huvudg\u00e4rd och vattenkruset; och l\u00e5t oss sedan g\u00e5 v\u00e5r v\u00e4g.\n26:12 Och David tog spjutet och vattenkruset fr\u00e5n Sauls huvudg\u00e4rd, och sedan gingo de sin v\u00e4g. Men ingen s\u00e5g eller m\u00e4rkte det eller ens vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade l\u00e5tit en tung s\u00f6mn falla \u00f6ver dem.\n26:13 Sedan, n\u00e4r David hade kommit \u00f6ver p\u00e5 andra sidan, st\u00e4llde han sig p\u00e5 toppen av berget, l\u00e5ngt ifr\u00e5n s\u00e5 att avst\u00e5ndet var stort mellan dem.\n26:14 Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade: \u00bbVill du icke svara, Abner?\u00bb Abner svarade och sade: \u00bbVem \u00e4r du som s\u00e5 ropar till konungen?\u00bb\n26:15 David sade till Abner: \u00bbDu \u00e4r ju en man som icke har sin like i Israel. Varf\u00f6r har du d\u00e5 icke vakat \u00f6ver din herre, konungen? En av folket har ju kommit in f\u00f6r att f\u00f6rg\u00f6ra konungen, din herre.\n26:16 Vad du har gjort \u00e4r icke v\u00e4l gjort. S\u00e5 sant HERREN lever, I haden f\u00f6rtj\u00e4nat att d\u00f6, d\u00e4rf\u00f6r att I icke haven vakat \u00f6ver eder herre, HERRENS smorde. Se nu efter: var \u00e4ro konungens spjut och vattenkruset som stodo vid hans huvudg\u00e4rd?\u00bb\n26:17 D\u00e5 k\u00e4nde Saul igen Davids r\u00f6st och sade: \u00bbDet \u00e4r ju din r\u00f6st, min son David.\u00bb David svarade: \u00bbJa, min herre konung.\u00bb\n26:18 Och han sade ytterligare: \u00bbVarf\u00f6r jagar min herre s\u00e5 efter sin tj\u00e4nare? Vad har jag d\u00e5 gjort, och vad f\u00f6r ont \u00e4r i min hand?\n26:19 M\u00e5 nu min herre konungen h\u00f6ra sin tj\u00e4nares ord: Om det \u00e4r HERREN som har uppeggat dig emot mig, s\u00e5 l\u00e5t honom f\u00e5 k\u00e4nna lukten av en offerg\u00e5va; men om det \u00e4r m\u00e4nniskor, s\u00e5 vare de f\u00f6rbannade inf\u00f6r HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att de nu hava drivit mig bort, s\u00e5 att jag icke f\u00e5r uppeh\u00e5lla mig i HERRENS arvedel. De s\u00e4ga ju: 'G\u00e5 bort och tj\u00e4na andra gudar.'\n26:20 Och m\u00e5 nu icke mitt blod falla p\u00e5 jorden fj\u00e4rran ifr\u00e5n HERRENS ansikte, d\u00e5 Israels konung har dragit ut f\u00f6r att s\u00f6ka efter en enda liten loppa, s\u00e5som man jagar rapph\u00f6ns p\u00e5 bergen.\u00bb\n26:21 D\u00e5 sade Saul: \u00bbJag har syndat. Kom tillbaka, min son David; ty jag vill icke mer g\u00f6ra dig n\u00e5got ont, eftersom mitt liv i dag har varit dyrt aktat i dina \u00f6gon. Se, ja har handlat i mycket stor d\u00e5rskap och f\u00f6rvillelse.\u00bb\n26:22 David svarade och sade: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r spjutet, o konung; l\u00e5t nu en av dina m\u00e4n komma hit\u00f6ver och h\u00e4mta det.\n26:23 Och HERREN skall vederg\u00e4lla var och en f\u00f6r hans r\u00e4ttf\u00e4rdighet och trofasthet. HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville icke utr\u00e4cka min hand mot HERRENS smorde.\n26:24 Och likasom ditt liv i dag har varit h\u00f6gt aktat i mina \u00f6gon, s\u00e5 s\u00e5 ock mitt liv vara h\u00f6gt aktat i HERRENS \u00f6gon, s\u00e5 att han r\u00e4ddar mig ur all n\u00f6d.\u00bb\n26:25 Saul sade till David: \u00bbV\u00e4lsignad vare du, min son David! Vad du f\u00f6retager dig, det skall du ock f\u00f6rm\u00e5 utf\u00f6ra.\u00bb D\u00e4refter gick David sin v\u00e4g, och Saul v\u00e4nde tillbaka hem igen.\n27:1 Men David sade till sig sj\u00e4lv: \u00bbEn dag skall jag nu i alla fall omkomma genom Sauls hand. Ingen annan r\u00e4ddning finnes f\u00f6r mig \u00e4n att fly undan till filist\u00e9ernas land; d\u00e5 m\u00e5ste Saul avst\u00e5 ifr\u00e5n att vidare s\u00f6ka efter mig \u00f6ver hela Israels omr\u00e5de, och s\u00e5 undkommer jag hans hand.\u00bb\n27:2 Och David br\u00f6t upp och drog med sina sex hundra man \u00f6ver till Akis, Maoks son, konungen i Gat.\n27:3 Och David stannade hos Akis i Gat med sina m\u00e4n, var och en med sitt husfolk, David med sina b\u00e5da hustrur, Ahinoam fr\u00e5n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.\n27:4 Och n\u00e4r det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Saul att David hade flytt till Gat, s\u00f6kte han icke vidare efter honom.\n27:5 Men David sade till Akis: \u00bbOm jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, s\u00e5 l\u00e5t mig f\u00e5 min bostad i n\u00e5gon av landsortsst\u00e4derna, s\u00e5 att jag f\u00e5r vistas d\u00e4r. Varf\u00f6r skulle din tj\u00e4nare bo i huvudstaden hos dig?\u00bb\n27:6 D\u00e5 gav Akis honom samma dag Siklag. D\u00e4rf\u00f6r h\u00f6r Siklag \u00e4nnu i dag under Juda konungar.\n27:7 Den tid David bodde i filist\u00e9ernas land var sammanr\u00e4knat ett \u00e5r och fyra m\u00e5nader.\n27:8 Men David drog upp med sina m\u00e4n, och de f\u00f6retogo plundringst\u00e5g i gesur\u00e9ernas, girsiternas och amalekiternas land. Ty dessa stammar bodde sedan gammalt d\u00e4r i landet, fram emot Sur och \u00e4nda intill Egyptens land.\n27:9 Och s\u00e5 ofta David h\u00e4rjade i landet, l\u00e4t han varken m\u00e4n eller kvinnor bliva vid liv; men f\u00e5r och f\u00e4kreatur och \u00e5snor och kameler och kl\u00e4der tog han med sig och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka och kom till Akis.\n27:10 N\u00e4r d\u00e5 Akis sade: \u00bbHaven I v\u00e4l i dag f\u00f6retagit n\u00e5got plundringst\u00e5g?\u00bb, svarade David: \u00bbJa, i den del av Sydlandet, som tillh\u00f6r Juda\u00bb, eller: \u00bbI den del av Sydlandet, som tillh\u00f6r jerameeliterna\u00bb, eller: \u00bbI den del av Sydlandet, som tillh\u00f6r kain\u00e9erna.\u00bb\n27:11 Men att David l\u00e4t varken m\u00e4n eller kvinnor bliva vid liv och komma till Gat, det skedde d\u00e4rf\u00f6r att han t\u00e4nkte: \u00bbDe kunde eljest f\u00f6rr\u00e5da oss och s\u00e4ga: 'S\u00e5 och s\u00e5 har David gjort, s\u00e5 har han betett sig under hela den tid han har bott i filist\u00e9ernas land.'\u00bb\n27:12 D\u00e4rf\u00f6r trodde Akis David och t\u00e4nkte: \u00bbHan har nu gjort sig f\u00f6rhatlig f\u00f6r sitt folk Israel och kommer att bliva min tj\u00e4nare f\u00f6r alltid.\n28:1 Vid den tiden f\u00f6rsamlade filist\u00e9erna sina krigsh\u00e4rar f\u00f6r att strida mot Israel. Och Akis sade till David: \u00bbDu m\u00e5 veta att du med dina m\u00e4n nu m\u00e5ste draga ut med mig i h\u00e4rnad.\u00bb\n28:2 David svarade Akis: \u00bbV\u00e4lan, d\u00e5 skall du ock f\u00e5 m\u00e4rka vad din tj\u00e4nare kan utr\u00e4tta.\u00bb Akis sade till David \u00bbV\u00e4lan, jag s\u00e4tter dig allts\u00e5 till v\u00e4ktare \u00f6ver mitt huvud f\u00f6r best\u00e4ndigt.\u00bb\n28:3 Samuel var nu d\u00f6d, och hela Israel hade h\u00e5llit d\u00f6dsklagan efter honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama. Och Saul hade utdrivit andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n ur landet.\n28:4 S\u00e5 f\u00f6rsamlade sig nu filist\u00e9erna och kommo och l\u00e4grade sig vid Sunem. D\u00e5 f\u00f6rsamlade ock Saul hela Israel, och de l\u00e4grade sig vid Gilboa.\n28:5 Men n\u00e4r Saul s\u00e5g filist\u00e9ernas l\u00e4ger, fruktade han och f\u00f6rskr\u00e4cktes h\u00f6geligen i sitt hj\u00e4rta.\n28:6 Och Saul fr\u00e5gade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken genom dr\u00f6mmar eller genom urim eller genom profeter.\n28:7 D\u00e5 sade Saul till sina tj\u00e4nare: \u00bbS\u00f6ken upp \u00e5t mig n\u00e5gon andebesv\u00e4rjerska, s\u00e5 vill jag g\u00e5 till henne och fr\u00e5ga henne.\u00bb Hans tj\u00e4nare svarade honom: \u00bbI En-Dor finnes en andebesv\u00e4rjerska.\u00bb\n28:8 D\u00e5 gjorde Saul sig oigenk\u00e4nnlig och tog p\u00e5 sig andra kl\u00e4der och gick \u00e5stad med tv\u00e5 m\u00e4n; och de kommo till kvinnan om natten. Och han sade: \u00bbSp\u00e5 \u00e5t mig genom anden, och mana upp \u00e5t mig den jag s\u00e4ger dig.\u00bb\n28:9 Men kvinnan svarade honom: \u00bbDu vet ju sj\u00e4lv vad Saul har gjort, huru han har utrotat andebesv\u00e4rjare och sp\u00e5m\u00e4n ur landet. Varf\u00f6r l\u00e4gger du d\u00e5 ut en snara f\u00f6r mitt liv och vill d\u00f6da mig?\u00bb\n28:10 D\u00e5 svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, i denna sak skall intet tillr\u00e4knas dig s\u00e5som missg\u00e4rning.\u00bb\n28:11 Kvinnan fr\u00e5gade: \u00bbVem skall jag d\u00e5 mana upp \u00e5t dig?\u00bb Han svarade: \u00bbMana upp Samuel \u00e5t mig.\u00bb\n28:12 Men n\u00e4r kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett h\u00f6gt rop. Och kvinnan sade till Saul: \u00bbVarf\u00f6r har du bedragit mig? Du \u00e4r ju Saul.\u00bb\n28:13 Konungen sade till henne: \u00bbFrukta icke. Vad \u00e4r det d\u00e5 du ser?\u00bb Kvinnan svarade Saul: \u00bbJag ser ett gudav\u00e4sen komma upp ur jorden.\u00bb\n28:14 Han fr\u00e5gade henne: \u00bbHuru ser han ut?\u00bb Hon svarade: \u00bbDet \u00e4r en gammal man som kommer upp, h\u00f6ljd i en k\u00e5pa.\u00bb D\u00e5 f\u00f6rstod Saul att det var Samuel, och b\u00f6jde sig ned med ansiktet mot jorden och bugade sig.\n28:15 Och Samuel sade till Saul: \u00bbVarf\u00f6r har du st\u00f6rt min ro och manat mig upp?\u00bb Saul svarade: \u00bbJag \u00e4r i stor n\u00f6d: filist\u00e9erna hava begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifr\u00e5n mig och svarar mig icke mer, varken genom profeter eller genom dr\u00f6mmar. D\u00e4rf\u00f6r har jag kallat dig upp, p\u00e5 det att du m\u00e5 l\u00e5ta mig veta vad jag skall g\u00f6ra.\u00bb\n28:16 Men Samuel svarade: \u00bbVarf\u00f6r fr\u00e5gar du mig, d\u00e5 nu HERREN har vikit ifr\u00e5n dig och blivit din fiende?\n28:17 HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig: HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det \u00e5t en annan, \u00e5t David.\n28:18 Eftersom du icke h\u00f6rde HERRENS r\u00f6st och icke l\u00e4t Amalek k\u00e4nna hans vredes gl\u00f6d, d\u00e4rf\u00f6r har HERREN nu gjort dig detta.\n28:19 HERREN skall giva b\u00e5de dig och Israel i filist\u00e9ernas hand, och i morgon skall du med dina s\u00f6ner vara hos mig; ja, ocks\u00e5 Israels l\u00e4ger skall HERREN giva i filist\u00e9ernas hand.\u00bb\n28:20 D\u00e5 f\u00f6ll Saul strax rakl\u00e5ng till jorden; s\u00e5 f\u00f6rf\u00e4rad blev han \u00f6ver Samuels ord. Ocks\u00e5 voro hans krafter utt\u00f6mda, ty p\u00e5 ett helt dygn hade han ingenting \u00e4tit.\n28:21 Men kvinnan gick fram till Saul, och n\u00e4r hon s\u00e5g huru h\u00f6geligen f\u00f6rskr\u00e4ckt han var, sade hon till honom: \u00bbSe, din tj\u00e4narinna lyssnade till din beg\u00e4ran; Jag tog min sj\u00e4l i min hand och h\u00f6rsammade den \u00f6nskan du uttalade till mig.\n28:22 S\u00e5 lyssna nu ocks\u00e5 du till dina tj\u00e4narinnas ord och l\u00e5t mig s\u00e4tta fram litet mat f\u00f6r dig, och \u00e4t, s\u00e5 att du h\u00e4mtar krafter, innan du g\u00e5r dina f\u00e4rde.\u00bb\n28:23 Men han v\u00e4grade och sade: \u00bbJag vill icke \u00e4ta.\u00bb D\u00e5 b\u00e5do honom hans tj\u00e4nare j\u00e4mte kvinnan s\u00e5 entr\u00e4get, att han lyssnade till deras ord; han stod upp fr\u00e5n jorden och satte sig p\u00e5 vilob\u00e4dden.\n28:24 Och kvinnan hade en g\u00f6dd kalv i huset; den slaktade hon nu i hast. D\u00e4rp\u00e5 tog hon mj\u00f6l och kn\u00e5dade det och bakade d\u00e4rav osyrat br\u00f6d.\n28:25 Sedan satte hon fram det f\u00f6r Saul: och hans tj\u00e4nare, och de \u00e5to. D\u00e4refter stodo de upp och gingo samma natt sina f\u00e4rde.\n29:1 Filist\u00e9erna f\u00f6rsamlade nu alla sina h\u00e4rar i Afek, medan israeliterna voro l\u00e4grade vid k\u00e4llan i Jisreel.\n29:2 D\u00e5 nu filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar t\u00e5gade fram med avdelningar p\u00e5 hundra och tusen, och David och hans m\u00e4n d\u00e4rvid t\u00e5gade sist fram, tillika med Akis,\n29:3 sade filist\u00e9ernas furstar: \u00bbVad hava dessa hebr\u00e9er h\u00e4r att g\u00f6ra?\u00bb Men Akis svarade filist\u00e9ernas furstar: \u00bbDenne David \u00e4r ju Sauls, Israels konungs, tj\u00e4nare, som nu har varit hos mig \u00f6ver \u00e5r och dag, och jag har icke funnit n\u00e5got ont hos honom, fr\u00e5n den dag han gick \u00f6ver till mig \u00e4nda till denna dag.\n29:4 D\u00e5 blevo filist\u00e9ernas furstar f\u00f6rt\u00f6rnade p\u00e5 honom; och filist\u00e9ernas furstar sade till honom: \u00bbL\u00e5t mannen v\u00e4nda om och g\u00e5 tillbaka till den ort du har anvisat honom; han f\u00e5r icke draga med med oss till strid, f\u00f6r att han icke under striden m\u00e5 bliva v\u00e5r motst\u00e5ndare. Ty varigenom skulle han v\u00e4l b\u00e4ttre kunna g\u00f6ra sig behaglig f\u00f6r sin herre \u00e4n genom dessa m\u00e4ns huvuden?\n29:5 Han \u00e4r ju den David till vilkens \u00e4ra man sjunger s\u00e5 under dansen: 'Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.'\u00bb\n29:6 D\u00e5 kallade Akis David till sig och sade till honom: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, du \u00e4r en redlig man, och att du g\u00e5r ut och in h\u00e4r hos mig i l\u00e4gret \u00e4r mig v\u00e4lbehagligt, ty jag har icke funnit n\u00e5got ont hos dig, fr\u00e5n den dag du kom till mig \u00e4nda till denna dag; men f\u00f6r h\u00f6vdingarna \u00e4r du icke v\u00e4lbehaglig.\n29:7 S\u00e5 v\u00e4nd nu tillbaka och g\u00e5 i frid, f\u00f6r att du icke m\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got som misshagar filist\u00e9ernas h\u00f6vdingar.\u00bb\n29:8 David sade till Akis: \u00bbVad har jag d\u00e5 gjort, och vad har du funnit hos din tj\u00e4nare, fr\u00e5n den dag jag kom i din tj\u00e4nst \u00e4nda till denna dag, eftersom jag icke f\u00e5r g\u00e5 \u00e5stad och strida mot min herre konungens fiender?\u00bb\n29:9 Akis svarade och sade till David: \u00bbJag vet b\u00e4st att du \u00e4r mig v\u00e4lbehaglig s\u00e5som en Guds \u00e4ngel; men filist\u00e9ernas furstar s\u00e4ga: 'Han f\u00e5r icke draga upp med oss i striden.'\n29:10 S\u00e5 st\u00e5 nu upp bittida i morgon, j\u00e4mte din herres tj\u00e4nare som hava kommit hit med dig; och n\u00e4r morgon haven st\u00e5tt bittida upp, m\u00e5n I draga edra f\u00e4rde, s\u00e5 snart det har blivit dager.\u00bb\n29:11 D\u00e5 stod David bittida upp med sina m\u00e4n f\u00f6r att om morgonen drag tillbaka till filist\u00e9ernas land. Men filist\u00e9erna drogo upp till Jisreel.\n30:1 N\u00e4r David med sina m\u00e4n p\u00e5 tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och br\u00e4nt upp det i eld.\n30:2 Och kvinnorna som voro d\u00e4rinne, b\u00e5de sm\u00e5 och stora, hade de f\u00f6rt bort s\u00e5som f\u00e5ngar, utan att d\u00f6da n\u00e5gon; de hade allenast f\u00f6rt bort dem och g\u00e5tt sin v\u00e4g.\n30:3 N\u00e4r nu David med sina m\u00e4n kom till staden och fick se att den var uppbr\u00e4nd i eld, och att deras hustrur j\u00e4mte deras s\u00f6ner och d\u00f6ttrar voro bortf\u00f6rda s\u00e5som f\u00e5ngar,\n30:4 brast han ut i gr\u00e5t, s\u00e5 ock hans folk; och de gr\u00e4to, till dess att de icke f\u00f6rm\u00e5dde gr\u00e5ta mer.\n30:5 Davids b\u00e5da hustrur, Ahinoam fr\u00e5n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocks\u00e5 f\u00e5ngna.\n30:6 Och David kom i stor n\u00f6d, ty folket t\u00e4nkte stena honom; s\u00e5 f\u00f6rbittrat var allt folket, var och en f\u00f6r sina s\u00f6ners och d\u00f6ttrars skull. Men David h\u00e4mtade styrka hos HERREN, sin Gud.\n30:7 Och David sade till pr\u00e4sten Ebjatar, Ahimeleks son: \u00bbB\u00e4r hit till mig efoden.\u00bb D\u00e5 bar Ebjatar fram efoden till David.\n30:8 David fr\u00e5gade nu HERREN: \u00bbSkall jag s\u00e4tta efter denna r\u00f6varskara? Kan jag d\u00e5 hinna upp den?\u00bb Han svarade honom: \u00bbS\u00e4tt efter dem; ty du skall f\u00f6rvisso hinna upp dem och skaffa r\u00e4ddning.\u00bb\n30:9 D\u00e5 begav sig David \u00e5stad med sina sex hundra man, och de kommo till b\u00e4cken Besor; d\u00e4r stannade de som n\u00f6dgades bliva efter.\n30:10 Men David fortsatte f\u00f6rf\u00f6ljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit f\u00f6r tr\u00f6tta, och som d\u00e4rf\u00f6r stannade, utan att g\u00e5 \u00f6ver b\u00e4cken Besor, utgjorde tv\u00e5 hundra man.\n30:11 Sedan tr\u00e4ffade de p\u00e5 f\u00e4ltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och n\u00e4r de hade givit honom br\u00f6d att \u00e4ta och vatten att dricka\n30:12 och n\u00e4r de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tv\u00e5 russinkakor att \u00e4ta, kom livskraften tillbaka i honom igen. P\u00e5 tre dygn hade han n\u00e4mligen varken \u00e4tit eller druckit.\n30:13 Och David fr\u00e5gade honom: \u00bbVem tillh\u00f6r du, och varifr\u00e5n \u00e4r du?\u00bb Han svarade: \u00bbJag \u00e4r en egyptisk yngling, tj\u00e4nare \u00e5t en amalekitisk man; men min herre \u00f6vergav mig f\u00f6r tre dagar sedan, d\u00e4rf\u00f6r att jag blev sjuk.\n30:14 Vi hade n\u00e4mligen infallit i den del av Sydlandet, som tillh\u00f6r keret\u00e9erna, och i det omr\u00e5de som tillh\u00f6r Juda, och i den del av Sydlandet, som tillh\u00f6r Kaleb, och vi hade br\u00e4nt upp Siklag i eld.\u00bb\n30:15 David sade till honom: \u00bbVill du f\u00f6ra mig ned till den r\u00f6varskaran?\u00bb Han svarade: \u00bbLova mig med ed vid Gud att du icke d\u00f6dar mig eller utl\u00e4mnar mig \u00e5t min herre, s\u00e5 vill jag f\u00f6ra dig ned till den r\u00f6varskaran.\u00bb\n30:16 S\u00e5 f\u00f6rde han honom ditned, och de l\u00e5go d\u00e5 kringspridda \u00f6verallt p\u00e5 marken och \u00e5to och drucko och f\u00f6rlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filist\u00e9ernas land och ur Juda land.\n30:17 Och \u00e4nda fr\u00e5n skymningen intill n\u00e4sta dags afton h\u00f6ll David p\u00e5 med att nedg\u00f6ra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tj\u00e4nare som satte sig upp p\u00e5 kamelerna och flydde.\n30:18 Och David r\u00e4ddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina b\u00e5da hustrur r\u00e4ddade David ocks\u00e5.\n30:19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller n\u00e5got av bytet eller n\u00e5got av det som de hade tagit med sig; David f\u00f6rde alltsammans tillbaka.\n30:20 David tog ock alla f\u00e5r och f\u00e4kreatur, och man drev dessa framf\u00f6r den \u00f6vriga boskapen och ropade: \u00bbDetta \u00e4r Davids byte.\u00bb\n30:21 Och n\u00e4r David kom tillbaka till de tv\u00e5 hundra man som hade varit f\u00f6r tr\u00f6tta att f\u00f6lja honom, och som d\u00e4rf\u00f6r hade f\u00e5tt stanna kvar vid b\u00e4cken Besor, gingo dessa \u00e5stad f\u00f6r att m\u00f6ta David och det folk som han hade med sig; d\u00e5 gick David fram till folket och h\u00e4lsade dem.\n30:22 Men allahanda onda och illasinnade m\u00e4n, bland dem som hade f\u00f6ljt med David, togo till orda och sade: \u00bbEftersom dessa icke f\u00f6ljde med oss, skola vi icke giva dem n\u00e5got av bytet som vi hava r\u00e4ddat; var och en av dem m\u00e5 allenast taga sin hustru och sina barn med sig och g\u00e5 hem.\u00bb\n30:23 Men David svarade: \u00bbS\u00e5 skolen I icke g\u00f6ra, mina br\u00f6der, med det som HERREN har givit oss, d\u00e5 han bevarade oss och gav i v\u00e5r hand denna r\u00f6varskara, som kom \u00f6ver oss.\n30:24 Och vem skulle f\u00f6r \u00f6vrigt h\u00e4rutinnan vilja lyssna till eder? Nej, s\u00e5dan deras lott \u00e4r, som draga med i striden, s\u00e5dan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela j\u00e4mnt med varandra.\u00bb\n30:25 Och d\u00e4rvid blev det, fr\u00e5n den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och r\u00e4tt i Israel, s\u00e5som det \u00e4r \u00e4nnu i dag.\n30:26 N\u00e4r sedan David kom till Siklag, s\u00e4nde han en del av bytet till de \u00e4ldste i Juda, sina v\u00e4nner, i det han l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbDetta \u00e4r en sk\u00e4nk till eder av bytet fr\u00e5n HERRENS fiender.\u00bb\n30:27 Han s\u00e4nde till de \u00e4ldste i Betel, de \u00e4ldste i Ramot i Sydlandet och de \u00e4ldste i Jattir;\n30:28 till de \u00e4ldste i Aroer, de \u00e4ldste i Sifamot och de \u00e4ldste i Estemoa;\n30:29 till de \u00e4ldste i Rakal, de \u00e4ldste i jerameeliternas st\u00e4der och de \u00e4ldste i kain\u00e9ernas st\u00e4der;\n30:30 till de \u00e4ldste i Horma, de \u00e4ldste i Bor-Asan och de \u00e4ldste i Atak;\n30:31 till de \u00e4ldste i Hebron och till alla de orter d\u00e4r David hade vandrat omkring med sina m\u00e4n.\n31:1 Och filist\u00e9erna stridde mot Israel; och Israels m\u00e4n flydde f\u00f6r filist\u00e9erna och f\u00f6llo slagna p\u00e5 berget Gilboa.\n31:2 Och filist\u00e9erna ansatte ivrigt Saul och hans s\u00f6ner. Och filist\u00e9erna d\u00f6dade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls s\u00f6ner.\n31:3 N\u00e4r d\u00e5 Saul sj\u00e4lv blev h\u00e4ftigt anfallen och b\u00e5gskyttarna kommo \u00f6ver honom, greps han av stor f\u00f6rskr\u00e4ckelse f\u00f6r skyttarna.\n31:4 Och Saul sade till sin vapendragare: \u00bbDrag ut ditt sv\u00e4rd och genomborra mig d\u00e4rmed, s\u00e5 att icke dessa oomskurna komma och genomborra mig och hantera mig sk\u00e4ndligt.\u00bb Men hans vapendragare ville det icke, ty han fruktade storligen. D\u00e5 tog Saul sj\u00e4lv sv\u00e4rdet och st\u00f6rtade sig d\u00e4rp\u00e5.\n31:5 Men n\u00e4r vapendragaren s\u00e5g att Saul var d\u00f6d, st\u00f6rtade han sig ock p\u00e5 sitt sv\u00e4rd och f\u00f6ljde honom i d\u00f6den.\n31:6 S\u00e5 dogo d\u00e5 med varandra p\u00e5 den dagen Saul och hans tre s\u00f6ner och hans vapendragare, och d\u00e4rj\u00e4mte alla hans m\u00e4n.\n31:7 Och n\u00e4r israeliterna p\u00e5 andra sidan dalen och p\u00e5 andra sidan Jordan f\u00f6rnummo att Israels m\u00e4n hade flytt, och att Saul och hans s\u00f6ner voro d\u00f6da, \u00f6verg\u00e5vo de st\u00e4derna och flydde; sedan kommo filist\u00e9erna och bosatte sig i dem.\n31:8 Dagen d\u00e4refter kommo filist\u00e9erna f\u00f6r att plundra de slagna och funno d\u00e5 Saul och hans tre s\u00f6ner, d\u00e4r de l\u00e5go fallna p\u00e5 berget Gilboa.\n31:9 D\u00e5 h\u00f6ggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och s\u00e4nde dem omkring i filist\u00e9ernas land och l\u00e4to f\u00f6rkunna det glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.\n31:10 Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp h\u00e4ngde de upp p\u00e5 Bet-Sans mur.\n31:11 Men n\u00e4r inv\u00e5narna i Jabes i Gilead h\u00f6rde vad filist\u00e9erna hade gjort med Saul,\n31:12 stodo de upp, alla stridbara m\u00e4n, och gingo hela natten och togo Sauls och hans s\u00f6ners kroppar ned fr\u00e5n Bet-Sans mur, och beg\u00e5vo sig d\u00e4refter till Jabes och f\u00f6rbr\u00e4nde dem d\u00e4r.\n31:13 Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes och fastade s\u00e5 i sju dagar.","title":"Swedish Bible: 1 Samuel","type":"page"}