{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/sa2.htm","path":"bib/wb/swe/sa2.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/sa2.htm","text":"1:1 Efter Sauls d\u00f6d, n\u00e4r David hade kommit tillbaka fr\u00e5n segern \u00f6ver Amalek, och n\u00e4r David sedan i tv\u00e5 dagar hade uppeh\u00e5llit sig i Siklag,\n1:2 d\u00e5 h\u00e4nde sig p\u00e5 tredje dagen att en man kom fr\u00e5n Sauls l\u00e4ger, med s\u00f6nderrivna kl\u00e4der och med jord p\u00e5 sitt huvud. Och n\u00e4r han kom in till David, f\u00f6ll han ned till jorden och bugade sig.\n1:3 David fr\u00e5gade honom: \u00bbVarifr\u00e5n kommer du?\u00bb Han svarade honom: \u00bbJag kommer s\u00e5som flykting ifr\u00e5n Israels l\u00e4ger.\u00bb\n1:4 D\u00e5 sade David till honom: \u00bbHuru har det g\u00e5tt? S\u00e4g mig det.\u00bb Han svarade: \u00bbFolket har flytt ur striden, m\u00e5nga av folket hava ocks\u00e5 fallit och d\u00f6tt; Saul och hans son Jonatan \u00e4ro ock d\u00f6da.\u00bb\n1:5 David fr\u00e5gade den unge mannen som ber\u00e4ttade detta f\u00f6r honom: \u00bbHuru vet du att Saul och hans son Jonatan \u00e4ro d\u00f6da?\u00bb\n1:6 Den unge mannen som hade framf\u00f6rt underr\u00e4ttelsen till honom svarade: \u00bbJag kom av en h\u00e4ndelse upp p\u00e5 berget Gilboa, och d\u00e4r fick jag se Saul st\u00f6dja sig mot sitt spjut, under det att vagnar och ryttare ansatte honom.\n1:7 N\u00e4r han d\u00e5 v\u00e4nde sig om och fick se mig, ropade han p\u00e5 mig, och jag svarade: 'H\u00e4r \u00e4r jag.'\n1:8 D\u00e5 fr\u00e5gade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var en amalekit.\n1:9 Sedan sade han till mig: 'Tr\u00e4d fram hit till mig och giv mig d\u00f6dsst\u00f6ten, ty jag \u00e4r gripen av d\u00f6dens vanmakt, om ock livet \u00e4nnu alltj\u00e4mt \u00e4r kvar i mig.'\n1:10 D\u00e5 tr\u00e4dde jag fram till honom och d\u00f6dade honom, ty jag visste ju att han icke skulle kunna \u00f6verleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt p\u00e5 hans huvud, och ett armband som satt p\u00e5 hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.\u00bb\n1:11 D\u00e5 fattade David i sina kl\u00e4der och rev s\u00f6nder dem; s\u00e5 gjorde ock alla de m\u00e4n som voro d\u00e4r med honom.\n1:12 Och de h\u00f6llo d\u00f6dsklagan och gr\u00e4to och fastade \u00e4nda till aftonen f\u00f6r Sauls och hans son Jonatans skull, och f\u00f6r HERRENS folks och f\u00f6r Israels hus' skull, d\u00e4rf\u00f6r att de hade fallit f\u00f6r sv\u00e4rd.\n1:13 Och David fr\u00e5gade den unge mannen som hade framf\u00f6rt underr\u00e4ttelsen till honom: \u00bbVarifr\u00e5n \u00e4r du?\u00bb Han svarade: \u00bbJag \u00e4r son till en amalekit som lever h\u00e4r s\u00e5som fr\u00e4mling.\u00bb\n1:14 David sade till honom: \u00bbK\u00e4nde du d\u00e5 ingen fruktan f\u00f6r att utr\u00e4cka din hand till att f\u00f6rg\u00f6ra HERRENS smorde?\u00bb\n1:15 Och David kallade p\u00e5 en av sina m\u00e4n och sade: \u00bbKom hit och st\u00f6t ned honom.\u00bb Och han slog honom till d\u00f6ds.\n1:16 Och David sade till honom: \u00bbDitt blod komme \u00f6ver ditt huvud, ty din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har d\u00f6dat HERRENS smorde.'\u00bb\n1:17 Och David sj\u00f6ng f\u00f6ljande klagos\u00e5ng \u00f6ver Saul och hans son Jonatan,\n1:18 och han befallde att man skulle l\u00e4ra Juda barn \u00bbB\u00e5gs\u00e5ngen\u00bb; den \u00e4r upptecknad i \u00bbDen redliges bok\u00bb:\n1:19 \u00bbDin h\u00e4rlighet, Israel, ligger slagen p\u00e5 dina h\u00f6jder. Huru hava icke hj\u00e4ltarna fallit!\n1:20 F\u00f6rkunnen det icke i Gat, beb\u00e5den det ej p\u00e5 Askelons gator, f\u00f6r att filist\u00e9ernas d\u00f6ttrar icke m\u00e5 gl\u00e4dja sig, de oomskurnas d\u00f6ttrar ej fr\u00f6jda sig.\n1:21 I Gilboa berg, p\u00e5 eder m\u00e5 ej falla dagg eller regn, ej ses offerg\u00e4rdssk\u00f6rdar. Ty hj\u00e4ltarnas sk\u00f6ld blev d\u00e4r till sm\u00e4lek, Sauls sk\u00f6ld, ej sedan smord med olja.\n1:22 Fr\u00e5n slagnas blod, fr\u00e5n hj\u00e4ltars hull vek Jonatans b\u00e5ge icke tillbaka, v\u00e4nde Sauls sv\u00e4rd ej om\u00e4ttat \u00e5ter.\n1:23 Saul och Jonatan, s\u00e5 k\u00e4ra och ljuvliga f\u00f6r varandra i livet, de blevo ej heller skilda i d\u00f6den, de tv\u00e5, som voro snabbare \u00e4n \u00f6rnar, starka mer \u00e4n lejon.\n1:24 Israels d\u00f6ttrar, gr\u00e5ten \u00f6ver Saul, \u00f6ver honom som kl\u00e4dde eder i scharlakan och praktskrud och prydde edra kl\u00e4der med gyllene smycken.\n1:25 Huru hava icke hj\u00e4ltarna fallit i striden! Jonatan ligger slagen p\u00e5 dina h\u00f6jder.\n1:26 Jag s\u00f6rjer \u00f6ver dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din k\u00e4rlek, mer \u00e4n kvinnok\u00e4rlek.\n1:27 Huru hava icke hj\u00e4ltarna fallit, de b\u00e5da stridssv\u00e4rden f\u00f6rg\u00e5tts!\u00bb\n2:1 D\u00e4refter fr\u00e5gade David HERREN: \u00bbSkall jag draga upp till n\u00e5gon av Juda st\u00e4der?\u00bb HERREN svarade honom: \u00bbDrag upp.\u00bb D\u00e5 fr\u00e5gade David: \u00bbVart skall jag draga upp?\u00bb, Han svarade: \u00bbTill Hebron.\u00bb\n2:2 S\u00e5 drog d\u00e5 David ditupp j\u00e4mte sina b\u00e5da hustrur, Ahinoam fr\u00e5n Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.\n2:3 David l\u00e4t ock sina m\u00e4n draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons st\u00e4der.\n2:4 Dit kommo nu Juda m\u00e4n och smorde David till konung \u00f6ver Juda hus. N\u00e4r man ber\u00e4ttade f\u00f6r David att det var m\u00e4nnen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul,\n2:5 skickade David s\u00e4ndebud till m\u00e4nnen i Jabes i Gilead och l\u00e4t s\u00e4ga till dem: \u00bbVaren v\u00e4lsignade av HERREN, d\u00e4rf\u00f6r att I haven bevisat eder herre Saul den barmh\u00e4rtighetstj\u00e4nsten att begrava honom!\n2:6 S\u00e5 m\u00e5 nu ock HERREN bevisa barmh\u00e4rtighet och trofasthet mot eder. Sj\u00e4lv vill jag ocks\u00e5 g\u00f6ra eder gott, d\u00e4rf\u00f6r att I haven gjort detta.\n2:7 Varen allts\u00e5 nu vid gott mod och of\u00f6rskr\u00e4ckta, fast\u00e4n eder herre Saul \u00e4r d\u00f6d; det \u00e4r nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung \u00f6ver dem.\u00bb\n2:8 Men Abner, Ners son, Sauls h\u00e4rh\u00f6vitsman, tog Sauls son Is-Boset och f\u00f6rde honom \u00f6ver till Mahanaim\n2:9 och gjorde honom till konung i Gilead och asur\u00e9ernas land och Jisreel, s\u00e5 ock \u00f6ver Efraim, Benjamin och hela det \u00f6vriga Israel.\n2:10 Sauls son Is-Boset var fyrtio \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung \u00f6ver Israel, och han regerade i tv\u00e5 \u00e5r. Allenast Juda hus h\u00f6ll sig till David.\n2:11 Den tid David var konung i Hebron \u00f6ver Juda hus utgjorde sammanr\u00e4knat sju \u00e5r och sex m\u00e5nader.\n2:12 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifr\u00e5n Mahanaim till Gibeon.\n2:13 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks\u00e5 ut; och de m\u00f6tte varandra vid Gibeons damm. D\u00e4r stannade de p\u00e5 var sin sida om dammen.\n2:14 Och Abner sade till Joab: \u00bbM\u00e5 vi l\u00e5ta n\u00e5gra unga m\u00e4n st\u00e5 upp och utf\u00f6ra en krigslek i v\u00e5r \u00e5syn.\u00bb Joab svarade: \u00bbM\u00e5 s\u00e5 ske.\u00bb\n2:15 D\u00e5 stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv f\u00f6r Benjamin och f\u00f6r Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.\n2:16 Och de fattade varandra i huvudet och st\u00f6tte sv\u00e4rdet i sidan p\u00e5 varandra och f\u00f6llo s\u00e5 allasammans d\u00e4rf\u00f6r blev detta st\u00e4lle kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.\n2:17 Sedan begynte en mycket h\u00e5rd strid p\u00e5 den dagen; men Abner och Israels m\u00e4n blevo slagna av Davids folk.\n2:18 Nu funnos d\u00e4r tre s\u00f6ner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad s\u00e5som en gasell p\u00e5 f\u00e4ltet.\n2:19 Och Asael f\u00f6rf\u00f6ljde Abner, utan att vika undan vare sig till h\u00f6ger eller till v\u00e4nster fr\u00e5n Abner.\n2:20 D\u00e5 v\u00e4nde Abner sig om och sade: \u00bb\u00c4r det du, Asael?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb\n2:21 D\u00e5 sade Abner till honom: \u00bbV\u00e4nd dig \u00e5t annat h\u00e5ll, \u00e5t h\u00f6ger eller \u00e5t v\u00e4nster. Angrip n\u00e5gon av de yngre och f\u00f6rs\u00f6k att taga hans rustning.\u00bb Men Asael ville icke l\u00e5ta honom vara.\n2:22 D\u00e5 sade Abner \u00e4nnu en g\u00e5ng till Asael: \u00bbL\u00e5t mig vara. Du vill v\u00e4l icke att jag skall sl\u00e5 dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?\u00bb\n2:23 N\u00e4r han \u00e4nd\u00e5 icke ville l\u00e5ta honom vara, gav Abner honom med bak\u00e4ndan av sitt spjut en st\u00f6t i underlivet, s\u00e5 att spjutet gick ut baktill; och han f\u00f6ll ned d\u00e4r och dog p\u00e5 st\u00e4llet. Och var och en som kom till platsen d\u00e4r Asael hade fallit ned och d\u00f6tt stannade d\u00e4r.\n2:24 Och Joab och Abisai f\u00f6rf\u00f6ljde Abner. Men n\u00e4r solen hade g\u00e5tt ned och de hade kommit till Ammah\u00f6jden, som ligger gent emot Gia, \u00e5t Gibeons \u00f6ken till,\n2:25 d\u00e5 samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s\u00e5 att de utgjorde en sluten skara, och intogo en st\u00e4llning p\u00e5 toppen av en och samma h\u00f6jd.\n2:26 Och Abner ropade till Joab och sade: \u00bbSkall d\u00e5 sv\u00e4rdet f\u00e5 oavl\u00e5tligen frossa? F\u00f6rst\u00e5r du icke att detta m\u00e5ste leda till ett bittert slut?\u00bb Huru l\u00e4nge t\u00e4nker du dr\u00f6ja, innan du befaller ditt folk att upph\u00f6ra med att f\u00f6rf\u00f6lja sina br\u00f6der?\u00bb\n2:27 Joab svarade: \u00bbS\u00e5 sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d\u00e5 hade folket f\u00f6rst i morgon f\u00e5tt draga sig tillbaka och upph\u00f6ra att f\u00f6rf\u00f6lja sina br\u00f6der.\u00bb\n2:28 D\u00e4refter l\u00e4t Joab st\u00f6ta i basunen; d\u00e5 stannade allt folket och f\u00f6rf\u00f6ljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.\n2:29 Men Abner och hans m\u00e4n t\u00e5gade genom Hedmarken hela den natten; d\u00e4refter gingo de \u00f6ver Jordan och t\u00e5gade vidare hela f\u00f6rmiddagen och kommo s\u00e5 till Mahanaim.\n2:30 Joab \u00e5ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upph\u00f6rt att f\u00f6rf\u00f6lja Abner; d\u00e5 fattades av Davids folk nitton man utom Asael.\n2:31 Davids folk hade d\u00e4remot slagit till d\u00f6ds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk.\n2:32 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. D\u00e4refter t\u00e5gade Joab och hans m\u00e4n hela natten och kommo i dagningen till Hebron.\n3:1 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev l\u00e5ngvarigt. D\u00e4runder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare.\n3:2 I Hebron f\u00f6ddes s\u00f6ner \u00e5t David. hans f\u00f6rstf\u00f6dde var Amnon, som han fick med Ahinoam fr\u00e5n Jisreel.\n3:3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur.\n3:4 Den fj\u00e4rde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son.\n3:5 Den sj\u00e4tte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa f\u00f6ddes \u00e5t David i Hebron.\n3:6 S\u00e5 l\u00e4nge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus.\n3:7 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: \u00bbVarf\u00f6r har du g\u00e5tt in till min faders bihustru?\u00bb\n3:8 F\u00f6r dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: \u00bb\u00c4r jag d\u00e5 ett hundhuvud fr\u00e5n Juda land? Just d\u00e5 jag bevisar barmh\u00e4rtighet mot din fader Sauls hus, mot hans br\u00f6der och hans v\u00e4nner, och icke har l\u00e5tit dig falla i Davids hand, just d\u00e5 tillvitar du mig att hava beg\u00e5tt en missg\u00e4rning med denna kvinna.\n3:9 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke h\u00e4danefter handlar s\u00e5 mot David som HERREN med ed har lovat honom:\n3:10 jag vill g\u00f6ra s\u00e5, att konungad\u00f6met tages ifr\u00e5n Sauls hus, och att i st\u00e4llet Davids tron bliver upprest \u00f6ver b\u00e5de Israel och Juda, fr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba.\u00bb\n3:11 D\u00e5 tordes han icke s\u00e4ga ett ord mer \u00e5t Abner, av fruktan f\u00f6r honom.\n3:12 Men Abner skickade strax s\u00e4ndebud till David och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbVem tillh\u00f6r landet?\u00bb, och l\u00e4t vidare s\u00e4ga: \u00bbSlut f\u00f6rbund med mig, s\u00e5 skall jag bist\u00e5 dig och g\u00f6ra s\u00e5, att hela Israel g\u00e5r \u00f6ver till dig.\u00bb\n3:13 Han svarade: \u00bbGott! Jag vill sluta f\u00f6rbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, n\u00e4mligen att du icke tr\u00e4der fram inf\u00f6r mitt ansikte utan att hit medf\u00f6ra Mikal, Sauls dotter, n\u00e4r du kommer f\u00f6r att tr\u00e4da fram inf\u00f6r mitt ansikte.\u00bb\n3:14 D\u00e4refter skickade David s\u00e4ndebud till Is-Boset, Sauls son, och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbGiv mig \u00e5ter min hustru Mikal, som jag f\u00f6rv\u00e4rvade mig f\u00f6r ett hundra filist\u00e9ers f\u00f6rhudar.\u00bb\n3:15 D\u00e5 s\u00e4nde Is-Boset \u00e5stad och l\u00e4t taga henne ifr\u00e5n hennes man, Paltiel, Lais' son.\n3:16 Men hennes man gick med henne och f\u00f6ljde henne under best\u00e4ndig gr\u00e5t \u00e4nda till Bahurim. H\u00e4r sade Abner till honom: \u00bbV\u00e4nd om och g\u00e5 dina f\u00e4rde.\u00bb D\u00e5 v\u00e4nde han om.\n3:17 Och Abner hade underhandlat med de \u00e4ldste i Israel och sagt: \u00bbSedan l\u00e5ng tid tillbaka haven I s\u00f6kt att f\u00e5 David till konung \u00f6ver eder.\n3:18 Fullborden nu edert upps\u00e5t, ty s\u00e5 har HERREN sagt om David: Genom min tj\u00e4nare Davids hand skall jag fr\u00e4lsa mitt folk Israel ifr\u00e5n filist\u00e9ernas hand och ifr\u00e5n alla dess fienders hand.\u00bb\n3:19 Likaledes talade Abner h\u00e4rom med benjaminiterna. D\u00e4refter gick Abner ock \u00e5stad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit l\u00e4mpligt att svara.\n3:20 N\u00e4r d\u00e5 Abner, \u00e5tf\u00f6ljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett g\u00e4stabud f\u00f6r Abner och hans m\u00e4n.\n3:21 Och Abner sade till David: \u00bbJag vill st\u00e5 upp och g\u00e5 \u00e5stad och f\u00f6rsamla hela Israel till min herre konungen, f\u00f6r att de m\u00e5 sluta f\u00f6rbund med dig, s\u00e5 att du bliver konung p\u00e5 vad villkor dig lyster.\u00bb Sedan l\u00e4t David Abner g\u00e5, och han drog bort i frid.\n3:22 Just d\u00e5 kommo Davids folk och Joab hem fr\u00e5n ett str\u00f6vt\u00e5g och f\u00f6rde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke l\u00e4ngre kvar hos David i Hebron, ty denne hade l\u00e5tit honom g\u00e5, och han hade dragit bort i frid.\n3:23 Men n\u00e4r Joab och hela hans h\u00e4r kom hem, ber\u00e4ttade man f\u00f6r honom och sade: \u00bbAbner, Ners son, kom till konungen, och denne l\u00e4t honom g\u00e5, och han drog bort i frid.\u00bb\n3:24 D\u00e5 gick Joab in till konungen och sade: \u00bbVad har du gjort! D\u00e5 nu Abner hade kommit till dig, varf\u00f6r l\u00e4t du d\u00e5 honom g\u00e5, s\u00e5 att han fritt kunde draga sina f\u00e4rde?\n3:25 Du k\u00e4nner v\u00e4l Abner, Ners son? Han kom hit f\u00f6r att bedraga dig. Han ville utforska ditt g\u00f6rande och l\u00e5tande, och utforska allt vad du f\u00f6rehar.\n3:26 Sedan, n\u00e4r Joab hade g\u00e5tt ut fr\u00e5n David, s\u00e4nde han bud efter Abner, och s\u00e4ndebuden f\u00f6rde denne tillbaka fr\u00e5n Bor-Hassira. Men David visste intet d\u00e4rom.\n3:27 N\u00e4r Abner s\u00e5 hade kommit tillbaka till Hebron, f\u00f6rde Joab honom avsides till mitten av porten, under f\u00f6rev\u00e4ndning att tala enskilt med honom; d\u00e4r s\u00e5rade han honom till d\u00f6ds med en st\u00f6t i underlivet -- detta for att h\u00e4mnas sin broder Asaels blod.\n3:28 N\u00e4r David sedan fick h\u00f6ra detta, sade han: \u00bbJag och mitt konungad\u00f6me \u00e4ro oskyldiga inf\u00f6r HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod.\n3:29 M\u00e5 det komma \u00f6ver Joabs huvud och \u00f6ver hela hans faders hus; och m\u00e5 i Joabs hus aldrig fattas m\u00e4n som hava flytning, eller som \u00e4ro spet\u00e4lska, eller som st\u00f6dja sig p\u00e5 krycka, eller som falla f\u00f6r sv\u00e4rd, eller som lida brist p\u00e5 br\u00f6d.\u00bb\n3:30 S\u00e5 hade nu Joab och hans broder Abisai dr\u00e4pt Abner, d\u00e4rf\u00f6r att denne hade d\u00f6dat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.\n3:31 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: \u00bbRiven s\u00f6nder edra kl\u00e4der och h\u00f6ljen eder i sorgdr\u00e4kt och h\u00e5llen d\u00f6dsklagan efter Abner.\u00bb Och konung David gick sj\u00e4lv bakom b\u00e5ren.\n3:32 S\u00e5 begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gr\u00e5t vid Abners grav, och allt folket gr\u00e4t.\n3:33 Och konungen sj\u00f6ng f\u00f6ljande klagos\u00e5ng \u00f6ver Abner: \u00bbM\u00e5ste d\u00e5 Abner d\u00f6 en gudl\u00f6s d\u00e5res d\u00f6d?\n3:34 Dina h\u00e4nder voro ju ej bundna, dina f\u00f6tter ej slagna i fj\u00e4ttrar. Du f\u00f6ll s\u00e5som man faller f\u00f6r og\u00e4rningsm\u00e4n.\u00bb D\u00e5 begr\u00e4t allt folket honom \u00e4nnu mer.\u00bb\n3:35 Och allt folket kom f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 David att \u00e4ta n\u00e5got under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: \u00bbGud straffe mig nu och framgent, om jag smakar br\u00f6d eller n\u00e5got annat, f\u00f6rr\u00e4n solen har g\u00e5tt ned.\u00bb\n3:36 N\u00e4r folket h\u00f6rde detta, behagade det dem alla v\u00e4l, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket v\u00e4l.\n3:37 Och allt folket och hela Israel ins\u00e5g d\u00e5 att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit d\u00f6dad.\n3:38 Och konungen sade till sina tj\u00e4nare: \u00bbI veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel.\n3:39 Men jag \u00e4r \u00e4nnu svag, fast\u00e4n jag \u00e4r smord till konung, och dessa m\u00e4n, Serujas s\u00f6ner, \u00e4ro starkare \u00e4n jag. HERREN vederg\u00e4lle den som ont g\u00f6r, efter hans ondska.\u00bb\n4:1 D\u00e5 nu Sauls son h\u00f6rde att Abner var d\u00f6d i Hebron, sj\u00f6nk allt hans mod, och hela Israel var f\u00f6rskr\u00e4ckt.\n4:2 Men Sauls son hade till h\u00f6vitsm\u00e4n f\u00f6r sina str\u00f6vskaror tv\u00e5 m\u00e4n, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, s\u00f6ner till Rimmon fr\u00e5n Beerot, av Benjamins barn. Ty ocks\u00e5 Beerot r\u00e4knas till Benjamin;\n4:3 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde d\u00e4r sedan s\u00e5som fr\u00e4mlingar, vilket de g\u00f6ra \u00e4nnu i dag.\n4:4 (Ocks\u00e5 Jonatan, Sauls son, hade l\u00e4mnat efter sig en son, som nu var of\u00e4rdig i f\u00f6tterna. Han var n\u00e4mligen fem \u00e5r gammal, n\u00e4r budskapet om Saul och Jonatan kom fr\u00e5n Jisreel, och d\u00e5 tog hans sk\u00f6terska honom och flydde; men under hennes br\u00e5da flykt f\u00f6ll han omkull och blev d\u00e4refter halt; och han hette Mefiboset.)\n4:5 Nu gingo beerotiten Rimmons s\u00f6ner Rekab och Baana \u00e5stad och kommo till Is-Bosets hus, d\u00e5 det var som hetast p\u00e5 dagen, medan han l\u00e5g i sin middagss\u00f6mn.\n4:6 N\u00e4r de s\u00e5, under f\u00f6rev\u00e4ndning att h\u00e4mta vete, hade kommit in i det inre av huset, s\u00e5rade de honom med en st\u00f6t i underlivet; d\u00e4refter flydde Rekab och hans broder Baana undan.\n4:7 De kommo allts\u00e5 in i huset, n\u00e4r han l\u00e5g p\u00e5 sin vilob\u00e4dd i sovkammaren, och s\u00e5rade honom till d\u00f6ds och h\u00f6ggo huvudet av honom; d\u00e4rp\u00e5 togo de hans huvud och f\u00e4rdades genom Hedmarken hela natten.\n4:8 Och de f\u00f6rde s\u00e5 Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: \u00bbSe h\u00e4r \u00e4r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen h\u00e4mnd p\u00e5 Saul och hans efterkommande.\u00bb\n4:9 D\u00e5 svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons s\u00f6ner, och sade till dem: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, han som har f\u00f6rlossat mig fr\u00e5n all n\u00f6d:\n4:10 den som f\u00f6rkunnade f\u00f6r mig och sade: 'Nu \u00e4r Saul d\u00f6d', och som menade sig vara en gl\u00e4djebudb\u00e4rare, honom l\u00e4t jag gripa och dr\u00e4pa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budb\u00e4rarl\u00f6n;\n4:11 huru mycket mer skall jag icke d\u00e5 nu, n\u00e4r ogudaktiga m\u00e4n hava dr\u00e4pt en oskyldig man i hans eget hus, p\u00e5 hans s\u00e4ng, utkr\u00e4va hans blod av eder hand och utrota eder fr\u00e5n jorden!\u00bb\n4:12 P\u00e5 Davids befallning dr\u00e4pte hans m\u00e4n dem sedan och h\u00f6ggo av deras h\u00e4nder och f\u00f6tter och h\u00e4ngde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.\n5:1 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade s\u00e5: \u00bbVi \u00e4ro ju ditt k\u00f6tt och ben.\n5:2 Redan f\u00f6r l\u00e4nge sedan, d\u00e5 Saul \u00e4nnu var konung \u00f6ver oss, var det du som var ledare och anf\u00f6rare f\u00f6r Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde f\u00f6r mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste \u00f6ver Israel.\u00bb\n5:3 N\u00e4r s\u00e5 alla de \u00e4ldste i Israel kommo till konungen i Hebron, sl\u00f6t konung David ett f\u00f6rbund med dem d\u00e4r i Hebron, inf\u00f6r HERREN; och sedan smorde de David till konung \u00f6ver Israel.\n5:4 David var trettio \u00e5r gammal, n\u00e4r han blev konung, och han regerade i fyrtio \u00e5r.\n5:5 I Hebron regerade han \u00f6ver Juda i sju \u00e5r och sex m\u00e5nader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre \u00e5r \u00f6ver hela Israel och Juda.\n5:6 Och konungen drog med sina m\u00e4n till Jerusalem, mot jebus\u00e9erna, som bodde d\u00e4r i landet. De sade d\u00e5 till David: \u00bbHitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.\u00bb\n5:7 Men David intog likv\u00e4l Sions borg, det \u00e4r Davids stad.\n5:8 Och David sade p\u00e5 den dagen: \u00bbVemhelst som sl\u00e5r ihj\u00e4l en jebus\u00e9 och tr\u00e4nger fram till vattenledningen, han sl\u00e5r ihj\u00e4l just dessa halta och blinda, som David hatar.\u00bb D\u00e4rf\u00f6r pl\u00e4gar man s\u00e4ga: \u00bbIngen blind och halt m\u00e5 komma in i huset.\u00bb\n5:9 Sedan tog David sin boning p\u00e5 borgen och kallade den Davids stad. D\u00e4r uppf\u00f6rde David byggnader runt omkring, fr\u00e5n Millo och vidare in\u00e5t.\n5:10 Och David blev allt m\u00e4ktigare och m\u00e4ktigare, och HERREN, h\u00e4rskarornas Gud, var med honom.\n5:11 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade s\u00e4ndebud till David med cedertr\u00e4, d\u00e4rj\u00e4mte ock timmerm\u00e4n och stenhuggare; och de byggde ett hus \u00e5t David.\n5:12 Och David m\u00e4rkte att HERREN hade bef\u00e4st honom s\u00e5som konung \u00f6ver Israel, och att han hade upph\u00f6jt hans konungad\u00f6me, f\u00f6r sitt folk Israels skull.\n5:13 Och David tog sig \u00e4nnu flera bihustrur och hustrur fr\u00e5n Jerusalem, sedan han hade kommit fr\u00e5n Hebron; och \u00e5t David f\u00f6ddes \u00e4nnu flera s\u00f6ner och d\u00f6ttrar.\n5:14 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 de s\u00f6ner som f\u00f6ddes \u00e5t honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,\n5:15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,\n5:16 Elisama, Eljada och Elifelet.\n5:17 Men n\u00e4r filist\u00e9erna h\u00f6rde att David hade blivit smord till konung \u00f6ver Israel, drogo de allasammans upp f\u00f6r att f\u00e5nga David. N\u00e4r David h\u00f6rde detta, drog han ned till borgen.\n5:18 Och sedan filist\u00e9erna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.\n5:19 D\u00e5 fr\u00e5gade David HERREN: \u00bbSkall jag draga upp mot filist\u00e9erna? Vill du d\u00e5 giva dem i min hand?\u00bb HERREN svarade David: \u00bbDrag upp; ty jag skall giva filist\u00e9erna i din hand.\n5:20 Och David kom till Baal-Perasim, och d\u00e4r slog David dem. D\u00e5 sade han: \u00bbHERREN har brutit ned mina fiender inf\u00f6r mig, likasom en vattenflod bryter ned.\u00bb D\u00e4rav fick det st\u00e4llet namnet Baal-Perasim.\n5:21 De l\u00e4mnade d\u00e4r efter sig sina avgudabilder, och David och hans m\u00e4n togo dessa med sig.\n5:22 Men filist\u00e9erna drogo upp \u00e4nnu en g\u00e5ng och spridde sig i Refaimsdalen.\n5:23 N\u00e4r David d\u00e5 fr\u00e5gade HERREN, svarade han: \u00bbDu skall icke draga ditupp; du m\u00e5 kringg\u00e5 dem bakifr\u00e5n, s\u00e5 att du kommer \u00f6ver dem fr\u00e5n det h\u00e5ll d\u00e4r bakatr\u00e4den st\u00e5.\n5:24 S\u00e5 snart du sedan h\u00f6r ljudet av steg i bakatr\u00e4dens toppar, skynda d\u00e5 raskt fram, ty d\u00e5 har HERREN dragit ut framf\u00f6r dig till att sl\u00e5 filist\u00e9ernas h\u00e4r.\u00bb\n5:25 David gjorde s\u00e5som HERREN hade bjudit honom; och han slog filist\u00e9erna och f\u00f6rf\u00f6ljde dem fr\u00e5n Geba \u00e4nda fram emot Geser.\n6:1 \u00c5ter f\u00f6rsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio tusen man.\n6:2 Och David br\u00f6t upp och drog \u00e5stad med allt sitt folk ifr\u00e5n Baale-Juda, f\u00f6r att d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6ra upp Guds ark, som hade f\u00e5tt sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p\u00e5 keruberna.\n6:3 Och de satte Guds ark p\u00e5 en ny vagn och f\u00f6rde den bort ifr\u00e5n Abinadabs hus p\u00e5 h\u00f6jden; och Ussa och Ajo, Abinadabs s\u00f6ner, k\u00f6rde den nya vagnen.\n6:4 S\u00e5 f\u00f6rde de Guds ark bort ifr\u00e5n Abinadabs hus p\u00e5 h\u00f6jden, och f\u00f6ljde sj\u00e4lva med, och Ajo gick d\u00e4rvid framf\u00f6r arken.\n6:5 Och David och hela Israels hus fr\u00f6jdade sig inf\u00f6r HERREN, med allahanda instrumenter av cypresstr\u00e4, med harpor, psaltare, pukor, skallror och cymbaler.\n6:6 Men n\u00e4r de kommo till Nakonslogen, r\u00e4ckte Ussa ut sin hand mot Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.\n6:7 D\u00e5 uppt\u00e4ndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom d\u00e4r f\u00f6r hans f\u00f6rseelse, s\u00e5 att han f\u00f6ll ned d\u00f6d d\u00e4r vid Guds ark.\n6:8 Men det gick David h\u00e5rt till sinne att HERREN s\u00e5 hade brutit ned Ussa; och han kallade det st\u00e4lle Peres-Ussa, s\u00e5som det heter \u00e4nnu i dag.\n6:9 Och David betogs av s\u00e5dan fruktan f\u00f6r HERREN p\u00e5 den dagen, att han sade: \u00bbHuru skulle jag t\u00f6ras l\u00e5ta HERRENS ark komma till mig?\u00bb\n6:10 D\u00e4rf\u00f6r ville David icke l\u00e5ta flytta in HERRENS ark till sig i David stad, utan l\u00e4t s\u00e4tta in den i gatiten Obed-Edoms hus.\n6:11 Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre m\u00e5nader; men HERREN v\u00e4lsignade Obed-Edom och hela hans hus.\n6:12 N\u00e4r det nu blev ber\u00e4ttat f\u00f6r konung David att HERREN hade v\u00e4lsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, f\u00f6r Guds arks skull, d\u00e5 gick David \u00e5stad och h\u00e4mtade Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel.\n6:13 Och n\u00e4r de som buro HERRENS ark hade g\u00e5tt sex steg fram\u00e5t, offrade han en tjur och en g\u00f6dkalv.\n6:14 Sj\u00e4lv dansade David med all makt inf\u00f6r HERREN, och d\u00e4rvid var David ikl\u00e4dd en linne-efod.\n6:15 S\u00e5 h\u00e4mtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel och basuners ljud.\n6:16 N\u00e4r d\u00e5 HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom f\u00f6nstret, och n\u00e4r hon s\u00e5g konung David hoppa och dansa inf\u00f6r HERREN fick hon f\u00f6rakt f\u00f6r honom i sitt hj\u00e4rta.\n6:17 Sedan de hade f\u00f6rt HERRENS ark ditin, st\u00e4llde de den p\u00e5 dess plats i t\u00e4ltet som David hade slagit upp \u00e5t den; och d\u00e4refter offrade David br\u00e4nnoffer inf\u00f6r HERREN, s\u00e5 ock tackoffer.\n6:18 N\u00e4r David hade offrat br\u00e4nnoffret och tackoffret v\u00e4lsignade han folket i HERREN Sebaots namn.\n6:19 Och \u00e5t allt folket, \u00e5t var och en i hela hopen av israeliter, b\u00e5de man och kvinna, gav han en kaka br\u00f6d, ett stycke k\u00f6tt och en druvkaka. Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.\n6:20 Men n\u00e4r David kom tillbaka f\u00f6r att h\u00e4lsa sitt husfolk, gick Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: \u00bbHuru h\u00e4rlig har icke Israels konung visat sig i dag, d\u00e5 han i dag har blottat sig f\u00f6r sina tj\u00e4nares tj\u00e4nstekvinnors \u00f6gon, s\u00e5som l\u00f6st folk pl\u00e4gar g\u00f6ra!\u00bb\n6:21 D\u00e5 sade David till Mikal: \u00bbInf\u00f6r HERREN, som har utvalt mig framf\u00f6r din fader och hela hans hus, och som har f\u00f6rordnat mig till furste \u00f6ver HERRENS folk, \u00f6ver Israel -- inf\u00f6r HERREN fr\u00f6jdade jag mig.\n6:22 Dock k\u00e4nde jag mig r\u00e4tteligen f\u00f6r ringa till detta, ja, jag var i mina \u00f6gon allt f\u00f6r l\u00e5g d\u00e4rtill. Skulle jag d\u00e5 s\u00f6ka \u00e4ra hos tj\u00e4nstekvinnorna, om vilka du talade?\u00bb\n6:23 Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s\u00e5 l\u00e4nge hon levde.\n7:1 D\u00e5 nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade l\u00e5tit honom f\u00e5 ro runt omkring f\u00f6r alla hans fiender,\n7:2 sade han till profeten Natan: \u00bbSe, jag bor i ett hus av cedertr\u00e4, under det att Guds ark bor i ett t\u00e4lt.\n7:3 Natan sade till konungen: \u00bbV\u00e4lan, g\u00f6r allt vad du har i sinnet; ty HERREN \u00e4r med dig.\u00bb\n7:4 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:\n7:5 \u00bbG\u00e5 och s\u00e4g till min tj\u00e4nare David: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?\n7:6 Jag har ju icke bott i n\u00e5got hus, allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 jag f\u00f6rde Israels barn upp ur Egypten \u00e4nda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett t\u00e4lt, i ett tabernakel.\n7:7 Har jag d\u00e5 n\u00e5gonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt s\u00e5 till n\u00e5gon enda av Israels stammar, som jag har f\u00f6rordnat till herde f\u00f6r mitt folk Israel: 'Varf\u00f6r haven I icke byggt mig ett hus av cedertr\u00e4?'\n7:8 Och nu skall du s\u00e4ga s\u00e5 till min tj\u00e4nare David: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Fr\u00e5n betesmarken, d\u00e4r du f\u00f6ljde f\u00e5ren, har jag h\u00e4mtat dig, f\u00f6r att du skulle bliva en furste \u00f6ver mitt folk Israel.\n7:9 Och jag har varit med dig p\u00e5 alla dina v\u00e4gar och utrotat alla dina fiender f\u00f6r dig. Och jag vill g\u00f6ra dig ett namn, s\u00e5 stort som de st\u00f6rstes namn p\u00e5 jorden.\n7:10 Jag skall bereda en plats \u00e5t mitt folk Israel och plantera det, s\u00e5 att det f\u00e5r bo kvar d\u00e4r, utan att vidare bliva oroat. Or\u00e4ttf\u00e4rdiga m\u00e4nniskor skola icke mer f\u00f6rtrycka det, s\u00e5som fordom skedde,\n7:11 och s\u00e5som det har varit allt ifr\u00e5n den tid d\u00e5 jag f\u00f6rordnade domare \u00f6ver mitt folk Israel; och jag skall l\u00e5ta dig f\u00e5 ro f\u00f6r alla dina fiender. S\u00e5 f\u00f6rkunnar nu HERREN f\u00f6r dig att HERREN skall uppbygga ett hus \u00e5t dig.\n7:12 N\u00e4r din tid \u00e4r ute och du vilar hos dina f\u00e4der, skall jag efter dig upph\u00f6ja den son som skall utg\u00e5 ur ditt liv; och jag skall bef\u00e4sta hans konungad\u00f6me.\n7:13 Han skall bygga ett hus \u00e5t mitt namn, och jag skall bef\u00e4sta hans konungatron f\u00f6r evig tid.\n7:14 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s\u00e5 att jag visserligen, om han g\u00f6r n\u00e5got illa, skall straffa honom med ris, s\u00e5som m\u00e4nniskor pl\u00e4ga tuktas, och med pl\u00e5gor, s\u00e5dana som hems\u00f6ka m\u00e4nniskors barn;\n7:15 men min n\u00e5d skall icke vika ifr\u00e5n honom, s\u00e5som jag l\u00e4t den vika ifr\u00e5n Saul, vilken jag l\u00e4t vika undan f\u00f6r dig.\n7:16 Ditt hus och ditt konungad\u00f6me skola bliva best\u00e5ndande inf\u00f6r dig till evig tid; ja, din tron skall vara bef\u00e4st f\u00f6r evig tid.\u00bb\n7:17 Alldeles i \u00f6verensst\u00e4mmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.\n7:18 D\u00e5 gick konung David in och satte sig ned inf\u00f6r HERRENS ansikte och sade: \u00bbVem \u00e4r jag, Herre, HERRE, och vad \u00e4r mitt hus, eftersom du har l\u00e5tit mig komma h\u00e4rtill?\n7:19 Och detta har \u00e4nd\u00e5 synts dig vara f\u00f6r litet, Herre, HERRE; du har ock talat ang\u00e5ende din tj\u00e4nares hus om det som ligger l\u00e5ngt fram i tiden. och h\u00e4rom har du talat p\u00e5 m\u00e4nniskos\u00e4tt, Herre, HERRE!\n7:20 Vad skall nu David vidare tala till dig? Du k\u00e4nner ju din tj\u00e4nare, Herre, HERRE.\n7:21 F\u00f6r ditt ords skull och efter ditt hj\u00e4rta har du gjort allt detta stora och f\u00f6rkunnat det f\u00f6r din tj\u00e4nare.\n7:22 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r du ock stor HERRE Gud, ty ingen \u00e4r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava h\u00f6rt med v\u00e5ra \u00f6ron.\n7:23 Och var finnes p\u00e5 jorden n\u00e5got enda folk likt ditt folk Israel, n\u00e5got folk som en Gud sj\u00e4lv har g\u00e5tt \u00e5stad att f\u00f6rlossa \u00e5t sig till ett folk, f\u00f6r att s\u00e5 g\u00f6ra sig ett namn -- ja, f\u00f6r att g\u00f6ra dessa stora ting med eder och dessa fruktansv\u00e4rda g\u00e4rningar med ditt land, inf\u00f6r ditt folk, det som du f\u00f6rlossade \u00e5t dig fr\u00e5n Egypten, fr\u00e5n hedningarna och deras gudar.\n7:24 Och du har berett \u00e5t dig ditt folk Israel, dig till ett folk f\u00f6r evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.\n7:25 S\u00e5 uppfyll nu, HERRE Gud, f\u00f6r evig tid vad du har talat om din tj\u00e4nare och om hans hus; g\u00f6r s\u00e5som du har talat.\n7:26 D\u00e5 skall ditt namn bliva stort till evig tid, s\u00e5 att man skall s\u00e4ga: 'HERREN Sebaot \u00e4r Gud \u00f6ver Israel.' Och s\u00e5 skall din tj\u00e4nare Davids hus best\u00e5 inf\u00f6r dig.\n7:27 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat f\u00f6r din tj\u00e4nare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' D\u00e4rf\u00f6r har din tj\u00e4nare f\u00e5tt frimodighet att bedja till dig denna b\u00f6n.\n7:28 Och nu, Herre, HERRE, du \u00e4r Gud, och dina ord \u00e4ro sanning; och du du har lovat din tj\u00e4nare detta goda,\n7:29 s\u00e5 v\u00e4rdes nu v\u00e4lsigna din tj\u00e4nares hus, s\u00e5 att det f\u00f6rbliver evinnerligen inf\u00f6r dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din v\u00e4lsignelse skall din tj\u00e4nares hus bliva v\u00e4lsignat evinnerligen.\u00bb\n8:1 En tid h\u00e4refter slog David filist\u00e9erna och kuvade dem. D\u00e4rvid bem\u00e4ktigade sig David huvudstaden och tog den ur filist\u00e9ernas hand.\n8:2 Han slog ock moabiterna och m\u00e4tte dem med sn\u00f6re, i det att han l\u00e4t dem l\u00e4gga sig ned p\u00e5 jorden: med tv\u00e5 sn\u00f6rl\u00e4ngder m\u00e4tte han ut den del av dem, som skulle d\u00f6das, och med en full sn\u00f6rl\u00e4ngd den del som han l\u00e5t leva. S\u00e5 blevo moabiterna David underd\u00e5niga och f\u00f6rde till honom sk\u00e4nker.\n8:3 Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, n\u00e4r denne hade dragit \u00e5stad f\u00f6r att utstr\u00e4cka sitt v\u00e4lde till floden.\n8:4 Och David tog till f\u00e5nga av han folk ett tusen sju hundra ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David l\u00e4t avsk\u00e4ra fotsenorna p\u00e5 alla vagnsh\u00e4starna, utom p\u00e5 ett hundra h\u00e4star, som han skonade.\n8:5 N\u00e4r sedan aram\u00e9erna fr\u00e5n Damaskus kommo f\u00f6r att hj\u00e4lpa Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv\u00e5 tusen man av dem.\n8:6 Och David insatte fogdar bland aram\u00e9erna i Damaskus, och aram\u00e9erna blevo David underd\u00e5niga och f\u00f6rde till honom sk\u00e4nker. S\u00e5 gav HERREN seger \u00e5t David, varhelst han drog fram.\n8:7 Och David tog de gyllene sk\u00f6ldar som Hadadesers tj\u00e4nare hade burit och f\u00f6rde dem till Jerusalem.\n8:8 Och fr\u00e5n Hadadesers st\u00e4der Beta och Berotai tog konung David koppar i stor myckenhet.\n8:9 D\u00e5 nu Toi, konungen i Hamat, h\u00f6rde att David hade slagit Hadadesers hela h\u00e4r,\n8:10 s\u00e4nde han sin son Joram till konung David f\u00f6r att h\u00e4lsa honom och lyck\u00f6nska honom, d\u00e4rf\u00f6r att han hade givit sig i strid med Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois fiende. Och han hade med sig k\u00e4rl av silver, av guld och av koppar.\n8:11 Ocks\u00e5 dessa helgade konung David \u00e5t HERREN, likasom han hade gjort med det silver och guld han hade tagit fr\u00e5n alla de folk som han hade underlagt sig:\n8:12 fr\u00e5n aram\u00e9erna, moabiterna, Ammons barn, filist\u00e9erna och amalekiterna, s\u00e5 ock med det byte han hade tagit fr\u00e5n Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba.\n8:13 Och n\u00e4r David kom tillbaka fr\u00e5n sin seger \u00f6ver aram\u00e9erna, gjorde han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, d\u00e4r han slog aderton tusen man.\n8:14 Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar; och alla edom\u00e9er blevo David underd\u00e5niga. S\u00e5 gav HERREN seger \u00e5t David, varhelst han drog fram.\n8:15 David regerade nu \u00f6ver hela Israel; och David skipade lag och r\u00e4tt \u00e5t allt sitt folk.\n8:16 Joab, Serujas son, hade bef\u00e4let \u00f6ver krigsh\u00e4ren, och Josafat Ahiluds son, var kansler.\n8:17 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro pr\u00e4ster, och Seraja var sekreterare.\n8:18 Benaja, Jojadas son, hade bef\u00e4let \u00f6ver keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna; dessutom voro Davids s\u00f6ner pr\u00e4ster.\n9:1 Och David sade: \u00bbFinnes \u00e4nnu n\u00e5gon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmh\u00e4rtighet f\u00f6r Jonatans skull?\u00bb\n9:2 Nu hade Sauls hus haft en tj\u00e4nare vid namn Siba; honom h\u00e4mtade man till David. D\u00e5 sade konungen till honom: \u00bb\u00c4r du Siba?\u00bb Han svarade: \u00bbJa, din tj\u00e4nare.\u00bb\n9:3 Konungen fr\u00e5gade: \u00bbFinnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmh\u00e4rtighet, s\u00e5som Gud \u00e4r barmh\u00e4rtig?\u00bb Siba svarade konungen: \u00bb\u00c4nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som \u00e4r of\u00e4rdig i f\u00f6tterna.\u00bb\n9:4 Konungen fr\u00e5gade honom \u00bbVar \u00e4r han?\u00bb Siba svarade konungen: \u00bbHan \u00e4r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.\u00bb\n9:5 D\u00e5 s\u00e4nde konung David och l\u00e4t h\u00e4mta honom fr\u00e5n Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.\n9:6 N\u00e4r s\u00e5 Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, f\u00f6ll han ned p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig. D\u00e5 sade David: \u00bbMefiboset!\u00bb Han svarade: \u00bbJa, din tj\u00e4nare h\u00f6r.\u00bb\n9:7 David sade till honom: \u00bbFrukta icke, ty jag vill bevisa barmh\u00e4rtighet mot dig f\u00f6r din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall \u00e4ta vid mitt bord best\u00e4ndigt.\u00bb\n9:8 D\u00e5 bugade han sig och sade: \u00bbVad \u00e4r jag, din tj\u00e4nare, eftersom du v\u00e4nder dig till en s\u00e5dan d\u00f6d hund som jag \u00e4r?\u00bb\n9:9 D\u00e4refter tillkallade konungen Siba, Sauls tj\u00e4nare, och sade till honom; \u00bbAllt som Saul och hela hans hus har \u00e4gt giver jag \u00e5t din herres son.\n9:10 Och du med dina s\u00f6ner och dina tj\u00e4nare skall bruka jorden \u00e5t honom och inb\u00e4rga sk\u00f6rden, f\u00f6r att din herres son m\u00e5 hava br\u00f6d att \u00e4ta, dock skall Mefiboset, din herres son, best\u00e4ndigt \u00e4ta vid mitt bord.\u00bb Siba hade n\u00e4mligen femton s\u00f6ner och tjugu tj\u00e4nare.\n9:11 D\u00e5 sade Siba till konungen: \u00bbDin tj\u00e4nare skall i alla stycken g\u00f6ra s\u00e5som min herre konungen bjuder sin tj\u00e4nare.\u00bb \u00bbJa\u00bb, svarade han, \u00bbMefiboset skall \u00e4ta vid mitt bord, s\u00e5som vore han en av konungens s\u00f6ner.\u00bb\n9:12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tj\u00e4nare.\n9:13 Sj\u00e4lv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han best\u00e4ndigt skulle \u00e4ta vid konungens bord. Och han var halt p\u00e5 b\u00e5da f\u00f6tterna.\n10:1 En tid h\u00e4refter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom.\n10:2 D\u00e5 sade David: \u00bbJag vill bevisa Hanun, Nahas' son, v\u00e4nskap, likasom hans fader bevisade mig v\u00e4nskap.\u00bb Och David s\u00e4nde n\u00e5gra av sina tj\u00e4nare f\u00f6r att tr\u00f6sta honom i hans sorg efter fadern. N\u00e4r s\u00e5 Davids tj\u00e4nare kommo till Ammons barns land,\n10:3 sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: \u00bbMenar du att David d\u00e4rmed att han s\u00e4nder tr\u00f6stare till dig vill visa dig att han \u00e4rar din fader? Nej, f\u00f6r att unders\u00f6ka staden, f\u00f6r att bespeja och sedan f\u00f6rd\u00e4rva den har David s\u00e4nt sina tj\u00e4nare till dig.\u00bb\n10:4 D\u00e5 tog Hanun Davids tj\u00e4nare och l\u00e4t raka av dem halva sk\u00e4gget och sk\u00e4ra av deras kl\u00e4der mitt p\u00e5, \u00e4nda uppe vid s\u00e4tet, och l\u00e4t dem s\u00e5 g\u00e5.\n10:5 N\u00e4r man ber\u00e4ttade detta f\u00f6r David, s\u00e4nde han bud emot dem; ty m\u00e4nnen voro ju mycket van\u00e4rade. Och konungen l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbStannen i Jeriko, till dess edert sk\u00e4gg hinner v\u00e4xa ut, och kommen s\u00e5 tillbaka.\u00bb\n10:6 D\u00e5 nu Ammons barn ins\u00e5go att de hade gjort sig f\u00f6rhatliga f\u00f6r David, s\u00e4nde de bort och lejde fr\u00e5n Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs m\u00e4n tolv tusen.\n10:7 N\u00e4r David h\u00f6rde detta, s\u00e4nde han \u00e5stad Joab med hela h\u00e4ren, de tappraste krigarna.\n10:8 Och Ammons barn drogo ut och st\u00e4llde upp sig till strid framf\u00f6r stadsporten; men de fr\u00e5n Aram-Soba och Rehob, \u00e4vensom Tobs m\u00e4n och maakat\u00e9erna, st\u00e4llde upp sig f\u00f6r sig sj\u00e4lva p\u00e5 f\u00e4ltet.\n10:9 D\u00e5 Joab nu s\u00e5g att han hade fiender b\u00e5de framf\u00f6r sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och st\u00e4llde sedan upp sig mot aram\u00e9erna.\n10:10 Men det \u00f6vriga folket \u00f6verl\u00e4mnade han \u00e5t sin broder Absai, vilken med dem st\u00e4llde upp sig mot Ammons barn.\n10:11 Och han sade: \u00bbOm aram\u00e9erna bliva mig \u00f6verm\u00e4ktiga, s\u00e5 skall du komma mig till hj\u00e4lp; och om Ammons barn bliva dig \u00f6verm\u00e4ktiga, s\u00e5 vill jag t\u00e5ga till din hj\u00e4lp.\n10:12 Var nu vid gott mod; ja, l\u00e5t oss visa mod i striden f\u00f6r v\u00e5rt folk och f\u00f6r v\u00e5r Guds st\u00e4der. Sedan m\u00e5 HERREN g\u00f6ra vad honom t\u00e4ckes.\u00bb\n10:13 D\u00e4refter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aram\u00e9erna och de flydde f\u00f6r honom.\n10:14 Men n\u00e4r Ammons barn s\u00e5go att aram\u00e9erna flydde, flydde ocks\u00e5 de f\u00f6r Abisai och beg\u00e5vo sig in i staden. D\u00e5 drog Joab bort ifr\u00e5n Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.\n10:15 D\u00e5 allts\u00e5 aram\u00e9erna s\u00e5go att de hade blivit slagna av Israel, f\u00f6rsamlade de sig allasammans.\n10:16 Och Hadadeser s\u00e4nde bud att de aram\u00e9er som bodde p\u00e5 andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo d\u00e5 till Helam, anf\u00f6rda av Sobak, Hadadesers h\u00e4rh\u00f6vitsman.\n10:17 N\u00e4r detta blev ber\u00e4ttat f\u00f6r David, f\u00f6rsamlade han hela Israel och gick \u00f6ver Jordan och kom till Helam; och aram\u00e9erna st\u00e4llde upp sig i slagordning mot David och g\u00e5vo sig i strid med honom.\n10:18 Men aram\u00e9erna flydde f\u00f6r Israel, och David dr\u00e4pte av aram\u00e9erna manskapet p\u00e5 sju hundra vagnar, s\u00e5 ock fyrtio tusen ryttare; deras h\u00e4rh\u00f6vitsman Sobak slog han ock d\u00e4r till d\u00f6ds.\n10:19 D\u00e5 allts\u00e5 Hadadesers alla lydkonungar s\u00e5go att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underd\u00e5niga. Efter detta fruktade aram\u00e9erna f\u00f6r att vidare hj\u00e4lpa Ammons barn.\n11:1 F\u00f6ljande \u00e5r, vid den tid d\u00e5 konungarna pl\u00e4gade draga i f\u00e4lt, s\u00e4nde David \u00e5stad Joab och med honom sina tj\u00e4nare och hela Israel; och de h\u00e4rjade Ammons barns land och bel\u00e4grade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.\n11:2 D\u00e5 h\u00e4nde sig en afton, n\u00e4r David hade st\u00e5tt upp fr\u00e5n sitt l\u00e4ger och gick omkring p\u00e5 konungshusets tak, att han fr\u00e5n taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att sk\u00e5da.\n11:3 David s\u00e4nde d\u00e5 \u00e5stad och f\u00f6rfr\u00e5gade sig om kvinnan, och man sade: \u00bbDet \u00e4r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.\u00bb\n11:4 D\u00e5 s\u00e4nde David n\u00e5gra m\u00e4n med uppdrag att h\u00e4mta henne, och hon kom till honom, och han l\u00e5g hos henne, n\u00e4r hon hade helgat sig fr\u00e5n sin orenhet. Sedan \u00e5terv\u00e4nde hon hem.\n11:5 Men kvinnan blev havande; hon s\u00e4nde d\u00e5 \u00e5stad och l\u00e4t underr\u00e4tta David d\u00e4rom och s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r havande.\u00bb\n11:6 D\u00e5 s\u00e4nde David till Joab detta bud: \u00bbS\u00e4nd till mig hetiten Uria.\u00bb S\u00e5 s\u00e4nde d\u00e5 Joab Uria till David.\n11:7 Och n\u00e4r Uria kom till David, fr\u00e5gade denne om det stod v\u00e4l till med Joab och med folket, och huru kriget gick.\n11:8 D\u00e4refter sade David till Uria: \u00bbG\u00e5 nu ned till ditt hus och tv\u00e5 dina f\u00f6tter.\u00bb N\u00e4r d\u00e5 Uria gick ut ur konungens hus, s\u00e4ndes en g\u00e5va fr\u00e5n konungen efter honom.\n11:9 Men Uria lade sig till vila vid ing\u00e5ngen till konungshuset, j\u00e4mte hans herres alla andra tj\u00e4nare, och gick icke ned till sitt eget hus.\n11:10 Detta ber\u00e4ttade man f\u00f6r David och sade: \u00bbUria har icke g\u00e5tt ned till sitt hus.\u00bb D\u00e5 sade David till Uria: \u00bbDu kommer ju fr\u00e5n resan; varf\u00f6r har du d\u00e5 icke g\u00e5tt ned till ditt hus?\u00bb\n11:11 Uria svarade David: \u00bbArken och Israel och Juda bo nu i l\u00e4gerhyddor, och min herre Joab och min herres tj\u00e4nare \u00e4ro l\u00e4grade ute p\u00e5 marken: skulle jag d\u00e5 g\u00e5 in i mitt hus f\u00f6r att \u00e4ta och dricka och ligga hos min hustru? S\u00e5 sant du lever, s\u00e5 sant din sj\u00e4l lever: jag vill icke g\u00f6ra s\u00e5.\u00bb\n11:12 D\u00e5 sade David till Uria: \u00bbStanna h\u00e4r ocks\u00e5 i dag, s\u00e5 vill jag i morgon s\u00e4nda dig \u00e5stad.\u00bb S\u00e5 stannade d\u00e5 Uria i Jerusalem den dagen och den f\u00f6ljande.\n11:13 Och David inbj\u00f6d honom till sig och l\u00e4t honom \u00e4ta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig p\u00e5 sitt l\u00e4ger tillsammans med sin herres tj\u00e4nare, och gick icke ned till sitt hus.\n11:14 F\u00f6ljande morgon skrev David ett brev till Joab och s\u00e4nde det med Uria.\n11:15 I brevet skrev han s\u00e5: \u00bbSt\u00e4llen Uria l\u00e4ngst fram, d\u00e4r striden \u00e4r som h\u00e4ftigast, och dragen eder sedan tillbaka fr\u00e5n honom, s\u00e5 att han bliver slagen till d\u00f6ds.\u00bb\n11:16 Under bel\u00e4gringen av staden skickade d\u00e5 Joab Uria till den plats d\u00e4r han visste att de tappraste m\u00e4nnen funnos.\n11:17 Och m\u00e4nnen i staden gjorde ett utfall och g\u00e5vo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tj\u00e4nare, f\u00f6llo; ocks\u00e5 hetiten Uria d\u00f6dades.\n11:18 D\u00e5 s\u00e4nde Joab och l\u00e4t ber\u00e4tta f\u00f6r David allt vad som hade h\u00e4nt under striden.\n11:19 Och han bj\u00f6d budb\u00e4raren och sade: \u00bbN\u00e4r du har omtalat f\u00f6r konungen allt vad som har h\u00e4nt under striden,\n11:20 d\u00e5 uppt\u00e4ndes kanske konungens vrede, och han s\u00e4ger till dig: 'Varf\u00f6r gingen I under striden s\u00e5 n\u00e4ra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifr\u00e5n muren?\n11:21 Vem var det som slog ihj\u00e4l Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned p\u00e5 honom fr\u00e5n muren, s\u00e5 att han d\u00f6dades, d\u00e4r i Tebes? Varf\u00f6r gingen I d\u00e5 s\u00e5 n\u00e4ra intill muren?' Men d\u00e5 skall du s\u00e4ga: 'Din tj\u00e4nare Uria, hetiten, \u00e4r ock d\u00f6d.'\u00bb\n11:22 Budb\u00e4raren gick \u00e5stad och kom och ber\u00e4ttade f\u00f6r David allt vad Joab hade s\u00e4nt honom att s\u00e4ga;\n11:23 budb\u00e4raren sade till David: \u00bbM\u00e4nnen blevo oss \u00f6verm\u00e4ktiga och drogo ut mot oss p\u00e5 f\u00e4ltet, men vi slogo dem tillbaka \u00e4nda till stadsporten.\n11:24 D\u00e5 sk\u00f6to skyttarna uppifr\u00e5n muren p\u00e5 dina tj\u00e4nare, s\u00e5 att flera av konungens tj\u00e4nare d\u00f6dades; din tj\u00e4nare Uria, hetiten, \u00e4r ock d\u00f6d.\u00bb\n11:25 D\u00e5 sade David till budb\u00e4raren: \u00bbS\u00e5 skall du s\u00e4ga till Joab: 'L\u00e5t icke detta f\u00f6rtryta dig, ty sv\u00e4rdet f\u00f6rt\u00e4r \u00e4n den ene, \u00e4n den andre; fortsatt med kraft stadens bel\u00e4gring och f\u00f6rst\u00f6r den.' Och intala honom s\u00e5 mod.\u00bb\n11:26 D\u00e5 nu Urias hustru h\u00f6rde att hennes man Uria var d\u00f6d, h\u00f6ll hon d\u00f6dsklagan efter sin man.\n11:27 Och n\u00e4r sorgetiden var f\u00f6rbi, s\u00e4nde David och l\u00e4t h\u00e4mta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; d\u00e4refter f\u00f6dde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.\n12:1 Och HERREN s\u00e4nde Natan till David. N\u00e4r han kom in till honom, sade han till honom: \u00bbTv\u00e5 m\u00e4n bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig.\n12:2 Den rike hade f\u00e5r och f\u00e4kreatur i stor myckenhet.\n12:3 Men den fattige hade icke mer \u00e4n ett enda litet lamm, som han hade k\u00f6pt; han uppf\u00f6dde det, och det v\u00e4xte upp hos honom och hans s\u00f6ner, tillsammans med dem: det \u00e5t av hans br\u00f6dstycke och drack ur hans b\u00e4gare och l\u00e5g i hans famn och var f\u00f6r honom s\u00e5som en dotter.\n12:4 S\u00e5 kom en v\u00e4gfarande till den rike mannen; d\u00e5 n\u00e4ndes han icke taga av sina f\u00e5r och f\u00e4kreatur f\u00f6r att tillreda \u00e5t den resande som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens lamm och tillredde det \u00e5t mannen som hade kommit till honom.\u00bb\n12:5 D\u00e5 uppt\u00e4ndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade till Natan: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever: d\u00f6dens barn \u00e4r den man som har gjort detta.\n12:6 Och lammet skall han ers\u00e4tta fyradubbelt, d\u00e4rf\u00f6r att han gjorde s\u00e5dant, och eftersom han var s\u00e5 obarmh\u00e4rtig.\u00bb\n12:7 Men Natan sade till David: \u00bbDu \u00e4r den mannen. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, Israels Gud: Jag har smort dig till konung \u00f6ver Israel, och jag har r\u00e4ddat dig ur Sauls hand.\n12:8 Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda. Och om detta skulle vara f\u00f6r litet, s\u00e5 vore jag villig att ytterligare giva dig b\u00e5de ett och annat.\n12:9 Varf\u00f6r har du d\u00e5 f\u00f6raktat HERRENS ord och gjort vad ont \u00e4r i hans \u00f6gon? Hetiten Uria har du l\u00e5tit sl\u00e5 ihj\u00e4l med sv\u00e4rd, och hans hustru har du tagit till hustru \u00e5t dig sj\u00e4lv; ja, honom har du dr\u00e4pt med Ammons barns sv\u00e4rd.\n12:10 S\u00e5 skall nu icke heller sv\u00e4rdet vika ifr\u00e5n ditt hus till evig tid, d\u00e4rf\u00f6r att du har f\u00f6raktat mig och tagit hetiten Urias hustru till hustru \u00e5t dig.\n12:11 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Se, jag skall l\u00e5ta olyckor komma \u00f6ver dig fr\u00e5n ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inf\u00f6r dina \u00f6gon och giva dem \u00e5t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt p\u00e5 ljusa dagen.\n12:12 Ty v\u00e4l har du gjort s\u00e5dant i hemlighet, men jag vill l\u00e5ta detta ske inf\u00f6r hela Israel, och det p\u00e5 ljusa dagen.\u00bb\n12:13 D\u00e5 sade David till Natan: \u00bbJag har syndat mot HERREN.\u00bb Natan sade till David: \u00bbS\u00e5 har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke d\u00f6.\n12:14 Men eftersom du genom denna g\u00e4rning har kommit HERRENS fiender att f\u00f6rakta honom, skall ock den son som har blivit f\u00f6dd \u00e5t dig d\u00f6den d\u00f6.\u00bb\n12:15 Sedan gick Natan hem igen. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade f\u00f6tt \u00e5t David, han slog det, s\u00e5 att det blev d\u00f6dssjukt.\n12:16 D\u00e5 s\u00f6kte David Gud f\u00f6r gossens skull; och David h\u00f6ll fasta, och n\u00e4r han kom hem, l\u00e5g han p\u00e5 bara marken \u00f6ver natten.\n12:17 D\u00e5 stodo de \u00e4ldste i hans hus upp och gingo till honom, f\u00f6r att f\u00f6rm\u00e5 honom att stiga upp fr\u00e5n marken; men han ville icke, och han \u00e5t icke heller n\u00e5got med dem.\n12:18 Men p\u00e5 sjunde dagen dog barnet. D\u00e5 fruktade Davids tj\u00e4nare att om tala f\u00f6r honom att barnet hade d\u00f6tt, ty de t\u00e4nkte: \u00bbN\u00e4r vi talade till honom, medan barnet \u00e4nnu levde, ville han ju icke lyssna till v\u00e5ra ord. Huru skulle vi d\u00e5 kunna s\u00e4ga till honom att barnet har d\u00f6tt? Han kunde g\u00f6ra n\u00e5got ont.\u00bb\n12:19 Men n\u00e4r David s\u00e5g att hans tj\u00e4nare viskade med varandra, f\u00f6rstod han att barnet hade d\u00f6tt. D\u00e5 fr\u00e5gade David sina tj\u00e4nare: \u00bbHar barnet d\u00f6tt?\u00bb De svarade: \u00bbJa.\u00bb\n12:20 D\u00e5 stod David upp fr\u00e5n marken och tv\u00e5dde sig och smorde sig och bytte om kl\u00e4der och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och n\u00e4r han kom hem igen, beg\u00e4rde han att man skulle s\u00e4tta fram mat \u00e5t honom, och han \u00e5t.\n12:21 D\u00e5 sade hans tj\u00e4nare till honom: \u00bbVarf\u00f6r g\u00f6r du p\u00e5 detta s\u00e4tt? Medan barnet levde, fastade du och gr\u00e4t f\u00f6r dess skull; men s\u00e5 snart barnet har d\u00f6tt, st\u00e5r du upp och \u00e4ter!\u00bb\n12:22 Han svarade: s\u00e5 l\u00e4nge barnet \u00e4nnu levde, fastade och gr\u00e4t jag, ty jag t\u00e4nkte: 'Vem vet, kanh\u00e4nda bliver HERREN mig n\u00e5dig och l\u00e5ter barnet f\u00e5 leva.'\n12:23 Men nu, n\u00e4r det har d\u00f6tt, varf\u00f6r skulle jag d\u00e5 fasta? Kan jag v\u00e4l skaffa honom tillbaka igen? Jag g\u00e5r bort till honom, men han kommer icke tillbaka till mig.\u00bb\n12:24 Och David tr\u00f6stade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och l\u00e5g hos henne. Och hon f\u00f6dde en son, \u00e5t vilken han gav namnet Salomo. Och HERREN \u00e4lskade honom\n12:25 och s\u00e4nde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom namnet Jedidja, f\u00f6r HERRENS skull.\n12:26 Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog konungastaden.\n12:27 Sedan s\u00e4nde Joab bud till David och l\u00e4t s\u00e4ga honom: \u00bbJag har angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.\n12:28 S\u00e5 f\u00f6rsamla du nu det \u00f6vriga folket och bel\u00e4gra staden och intag den, s\u00e5 att det icke bliver jag som intager staden och f\u00e5r b\u00e4ra namnet d\u00e4rf\u00f6r.\u00bb\n12:29 D\u00e5 f\u00f6rsamlade David allt folket och t\u00e5gade till Rabba och angrep det och intog det.\n12:30 Och han tog deras konungs krona fr\u00e5n hans huvud; den v\u00e4gde en talent guld och var prydd med en dyrbar sten. Den sattes nu p\u00e5 Davids huvud. Och han f\u00f6rde ut byte fr\u00e5n staden i stor myckenhet.\n12:31 Och folket d\u00e4rinne f\u00f6rde han ut och lade dem under s\u00e5gar och tr\u00f6skvagnar av j\u00e4rn och bilor av j\u00e4rn och \u00f6verl\u00e4mnade dem \u00e5t Molok. S\u00e5 gjorde han mot Ammons barns alla st\u00e4der. Sedan v\u00e4nde David med allt folket tillbaka till Jerusalem.\n13:1 D\u00e4refter tilldrog sig f\u00f6ljande Davids son Absalom hade en sk\u00f6n syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade k\u00e4rlek till henne.\n13:2 Ja, Amnon kom f\u00f6r sin syster Tamars skull i en s\u00e5dan v\u00e5nda att han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke vara m\u00f6jligt att g\u00f6ra henne n\u00e5got.\n13:3 Men Amnon hade en v\u00e4n, som hette Jonadab, en son till Davids broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.\n13:4 Denne sade nu till honom: \u00bbVarf\u00f6r ser du var morgon s\u00e5 avt\u00e4rd ut, du konungens son? Vill du icke s\u00e4ga mig det?\u00bb Amnon svarade honom: \u00bbJag har fattat k\u00e4rlek till min broder Absaloms syster Tamar.\u00bb\n13:5 Jonadab sade till honom: \u00bbL\u00e4gg dig p\u00e5 din s\u00e4ng och g\u00f6r dig sjuk. N\u00e4r d\u00e5 din fader kommer f\u00f6r att bes\u00f6ka dig, s\u00e5 s\u00e4g till honom: 'L\u00e5t min syster Tamar komma och giva mig n\u00e5got att \u00e4ta, men l\u00e5t henne tillreda maten inf\u00f6r mina \u00f6gon; s\u00e5 att jag ser det och kan f\u00e5 den ur hennes hand att \u00e4ta.'\u00bb\n13:6 D\u00e5 lade Amnon sig och gjorde sig sjuk. N\u00e4r nu konungen kom f\u00f6r att bes\u00f6ka honom, sade Amnon till konungen: \u00bbL\u00e5t min syster Tamar komma hit och tillaga tv\u00e5 kakor inf\u00f6r mina \u00f6gon, s\u00e5 att jag kan f\u00e5 dem ur hennes hand att \u00e4ta.\u00bb\n13:7 D\u00e5 s\u00e4nde David bud in i huset till Tamar och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbG\u00e5 till din broder Amnons hus och red till \u00e5t honom n\u00e5got att \u00e4ta.\u00bb\n13:8 Tamar gick d\u00e5 \u00e5stad till sin broder Amnons hus, d\u00e4r denne l\u00e5g till s\u00e4ngs. Och hon tog deg och kn\u00e5dade den och gjorde d\u00e4rav kakor inf\u00f6r hans \u00f6gon och gr\u00e4ddade kakorna.\n13:9 D\u00e4refter tog hon pannan och lade upp dem d\u00e4rur inf\u00f6r hans \u00f6gon; men han ville icke \u00e4ta. Och Amnon sade: \u00bbL\u00e5t alla g\u00e5 ut h\u00e4rifr\u00e5n. D\u00e5 gingo alla ut d\u00e4rifr\u00e5n.\n13:10 Sedan sade Amnon till Tamar: \u00bbB\u00e4r maten hitin i kammaren, s\u00e5 att jag f\u00e5r den ur din hand att \u00e4ta.\u00bb D\u00e5 tog Tamar kakorna som hon hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.\n13:11 Men n\u00e4r hon kom fram med dem till honom, f\u00f6r att han skulle \u00e4ta, fattade han i henne och sade till henne: \u00bbKom hit och ligg hos mig, min syster.\u00bb\n13:12 Hon sade till honom: \u00bbAck nej, min broder, kr\u00e4nk mig icke; ty s\u00e5dant f\u00e5r icke ske i Israel. G\u00f6r icke en s\u00e5dan galenskap.\n13:13 Vart skulle jag d\u00e5 taga v\u00e4gen med min skam? Och du sj\u00e4lv skulle ju sedan i Israel h\u00e5llas f\u00f6r en d\u00e5re. Tala nu med konungen; han v\u00e4grar nog icke att giva mig \u00e5t dig.\u00bb\n13:14 Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne \u00f6verm\u00e4ktig och kr\u00e4nkte henne och l\u00e5g hos henne.\n13:15 Men d\u00e4refter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var st\u00f6rre \u00e4n den k\u00e4rlek han hade haft till henne. Och Amnon sade till henne: \u00bbSt\u00e5 upp och g\u00e5 din v\u00e4g.\u00bb\n13:16 D\u00e5 sade hon till honom: \u00bbG\u00f6r dig icke skyldig till ett s\u00e5 sv\u00e5rt brott som att driva bort mig; det vore v\u00e4rre \u00e4n det andra som du har gjort med mig.\u00bb\n13:17 Men han ville icke h\u00f6ra p\u00e5 henne, utan ropade p\u00e5 den unge man som han hade till tj\u00e4nare och sade: \u00bbDriven denna kvinna ut h\u00e4rifr\u00e5n, och rigla du d\u00f6rren efter henne.\u00bb\n13:18 Och hon hade en fotsid livkl\u00e4dnad p\u00e5 sig; ty i s\u00e5dana k\u00e5por voro konungens d\u00f6ttrar kl\u00e4dda, s\u00e5 l\u00e4nge de voro jungfrur. N\u00e4r tj\u00e4naren nu hade f\u00f6rt ut Tamar och riglat d\u00f6rren efter henne,\n13:19 tog hon aska och str\u00f6dde p\u00e5 sitt huvud, och den fotsida livkl\u00e4dnaden som hon hade p\u00e5 sig rev hon s\u00f6nder; och hon lade handen p\u00e5 sitt huvud och gick d\u00e4r ropande och klagande.\n13:20 D\u00e5 sade hennes broder Absalom till henne: \u00bbHar din broder Aminon varit hos dig? Tig nu stilla, min syster; han \u00e4r ju din broder. L\u00e4gg denna sak icke s\u00e5 p\u00e5 sinnet.\u00bb S\u00e5 stannade d\u00e5 Tamar i sin broder Absaloms hus i sv\u00e5r sorg.\n13:21 Men n\u00e4r konung David fick h\u00f6ra allt detta, blev han mycket vred.\n13:22 Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty Absalom hatade Amnon, d\u00e4rf\u00f6r att denne hade kr\u00e4nkt hans syster Tamar.\n13:23 Tv\u00e5 \u00e5r d\u00e4refter hade Absalom f\u00e5rklippning i Baal-Hasor, som ligger vid Efraim. Och Absalom inbj\u00f6d d\u00e5 alla konungens s\u00f6ner.\n13:24 Absalom kom till konungen och sade: \u00bbDin tj\u00e4nare skall nu hava f\u00e5rklippning; jag beder att konungen ville j\u00e4mte sina tj\u00e4nare g\u00e5 med din tj\u00e4nare.\u00bb\n13:25 Men konungen svarade Absalom \u00bbNej, min son, vi m\u00e5 icke allasammans g\u00e5 med, ty vi vilja icke vara dig till besv\u00e4r.\u00bb Och fast\u00e4n han bad honom entr\u00e4get, ville han icke g\u00e5, utan gav honom sin avskedsh\u00e4lsning.\n13:26 D\u00e5 sade Absalom: \u00bbOm du icke vill, s\u00e5 l\u00e5t dock min broder Amnon g\u00e5 med oss.\u00bb Konungen fr\u00e5gade honom: \u00bbVarf\u00f6r skall just han g\u00e5 med dig?\u00bb\n13:27 Men Absalom bad honom s\u00e5 entr\u00e4get, att han l\u00e4t Amnon och alla de \u00f6vriga konungas\u00f6nerna g\u00e5 med honom.\n13:28 Och Absalom bj\u00f6d sina tj\u00e4nare och sade: \u00bbSen efter, n\u00e4r Amnons hj\u00e4rta bliver glatt av vinet; och n\u00e4r jag d\u00e5 s\u00e4ger till eder: 'Huggen ned Amnon', s\u00e5 d\u00f6den honom utan fruktan. Det \u00e4r ju jag som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder s\u00e5som k\u00e4cka m\u00e4n.\u00bb\n13:29 Och Absaloms tj\u00e4nare gjorde med Amnon s\u00e5som Absalom hade bjudit. D\u00e5 stodo alla konungens s\u00f6ner upp och satte sig var och en p\u00e5 sin mul\u00e5sna och flydde.\n13:30 Medan de \u00e4nnu voro p\u00e5 v\u00e4g, kom till David ett rykte om att Absalom hade huggit ned alla konungens s\u00f6ner, s\u00e5 att icke en enda av dem fanns kvar.\n13:31 D\u00e5 stod konungen upp och rev s\u00f6nder sina kl\u00e4der och lade sig p\u00e5 marken, under det att alla hans tj\u00e4nare stodo d\u00e4r med s\u00f6nderrivna kl\u00e4der.\n13:32 Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda och sade: \u00bbMin herre m\u00e5 icke t\u00e4nka att de hava d\u00f6dat alla de unga m\u00e4nnen, konungens s\u00f6ner, det \u00e4r Amnon allena som \u00e4r d\u00f6d. Ty Absaloms uppsyn har b\u00e5dat olycka \u00e4nda ifr\u00e5n den dag d\u00e5 denne kr\u00e4nkte hans syster Tamar.\n13:33 S\u00e5 m\u00e5 nu min herre konungen icke akta p\u00e5 detta som har blivit sagt, att alla konungens s\u00f6ner \u00e4ro d\u00f6da; nej, Amnon allena \u00e4r d\u00f6d.\u00bb\n13:34 Emellertid flydde Absalom. -- N\u00e4r nu mannen som stod p\u00e5 vakt lyfte upp sina \u00f6gon, fick han se mycket folk komma fr\u00e5n v\u00e4gen bakom honom, vid sidan av berget.\n13:35 D\u00e5 sade Jonadab till konungen: \u00bbSe, d\u00e4r komma konungens s\u00f6ner. S\u00e5som din tj\u00e4nare sade, s\u00e5 har det g\u00e5tt till.\u00bb\n13:36 Just n\u00e4r han hade sagt detta, kommo konungens s\u00f6ner; och de brusto ut i gr\u00e5t. Ocks\u00e5 konungen och alla hans tj\u00e4nare gr\u00e4to h\u00e4ftigt och bitterligen.\n13:37 Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs son, konungen i Gesur. Och David s\u00f6rjde hela tiden sin son.\n13:38 Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade han d\u00e4r i tre \u00e5r.\n13:39 Och konung David avstod ifr\u00e5n att draga ut mot Absalom, ty han tr\u00f6stade sig \u00f6ver att Amnon var d\u00f6d.\n14:1 Men Joab, Serujas son, m\u00e4rkte att konungens hj\u00e4rta var v\u00e4nt mot Absalom.\n14:2 D\u00e5 s\u00e4nde Joab till Tekoa och l\u00e4t d\u00e4rifr\u00e5n h\u00e4mta en klok kvinna och sade till henne: \u00bbL\u00e5tsa att du har sorg, och kl\u00e4d dig i sorgkl\u00e4der och sm\u00f6rj dig icke med olja, utan skicka dig s\u00e5som en kvinna som i l\u00e5ng tid har haft sorg efter en d\u00f6d.\n14:3 G\u00e5 s\u00e5 in till konungen och tala till honom s\u00e5som jag s\u00e4ger dig.\u00bb Joab lade nu orden i hennes mun.\n14:4 Och kvinnan fr\u00e5n Tekoa talade med konungen; hon f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig och sade: \u00bbHj\u00e4lp, o konung!\u00bb\n14:5 Konungen sade till henne: \u00bbVad fattas dig?\u00bb Hon svarade: \u00bbAck, jag \u00e4r \u00e4nka; min man \u00e4r d\u00f6d.\n14:6 Och din tj\u00e4narinna hade tv\u00e5 s\u00f6ner; dessa b\u00e5da kommo i tr\u00e4ta med varandra ute p\u00e5 marken, d\u00e4r ingen fanns, som kunde tr\u00e4da emellan och hindra dem; den ene slog d\u00e5 ned den andre och d\u00f6dade honom.\n14:7 Och nu har hela sl\u00e4kten rest sig upp mot din tj\u00e4narinna, och de s\u00e4ga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s\u00e5 att vi f\u00e5 d\u00f6da honom, d\u00e4rf\u00f6r att han har tagit sin broders liv och dr\u00e4pt honom; p\u00e5 det s\u00e4ttet f\u00f6rg\u00f6ra vi ock arvingen.' P\u00e5 det att efter min man varken namn eller efterkommande m\u00e5 finnas p\u00e5 jorden, vilja de utsl\u00e4cka den gnista av mig, som \u00e4nnu \u00e4r kvar.\u00bb\n14:8 D\u00e5 sade konungen till kvinnan: \u00bbG\u00e5 hem igen; jag vill giva befallning om dig.\u00bb\n14:9 Kvinnan fr\u00e5n Tekoa sade till konungen: \u00bbP\u00e5 mig, o min herre konung, och p\u00e5 min faders hus vile missg\u00e4rningen, men konungen och hans tron vare utan skuld.\u00bb\n14:10 Konungen sade: \u00bbOm n\u00e5gon s\u00e4ger n\u00e5got \u00e5t dig, s\u00e5 f\u00f6r honom till mig; han skall sedan icke mer antasta dig.\n14:11 Hon sade: \u00bbJa, m\u00e5 konungen t\u00e4nka p\u00e5 HERREN, sin Gud, s\u00e5 att blodsh\u00e4mnaren icke f\u00e5r g\u00f6ra olyckan st\u00f6rre, och s\u00e5 att de icke f\u00f6rg\u00f6ra min son.\u00bb D\u00e5 sade han: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, icke ett h\u00e5r av din son skall falla p\u00e5 jorden.\u00bb\n14:12 Men kvinnan sade: \u00bbL\u00e5t din tj\u00e4narinna tala \u00e4nnu ett ord till min herre konungen.\u00bb Han sade: \u00bbTala.\u00bb\n14:13 D\u00e5 sade kvinnan: \u00bbVarf\u00f6r \u00e4r du d\u00e5 s\u00e5 sinnad mot Guds folk? N\u00e4r konungen talar s\u00e5, d\u00e5 ligger ju d\u00e4ri att han sj\u00e4lv b\u00e4r p\u00e5 skuld, eftersom konungen icke l\u00e5ter sin f\u00f6rskjutne son komma tillbaka.\n14:14 Vi m\u00e5ste ju alla d\u00f6 och \u00e4ro d\u00e5 s\u00e5som vatten som spilles p\u00e5 jorden, vilket icke kan samlas upp igen. Men Gud tager icke livet bort, utan han t\u00e4nker ut vad g\u00f6ras kan, f\u00f6r att den f\u00f6rskjutne icke m\u00e5 f\u00f6rbliva f\u00f6rskjuten och skild fr\u00e5n honom.\n14:15 Och att jag nu har kommit f\u00f6r att tala detta till min herre konungen, det har skett d\u00e4rf\u00f6r att folket f\u00f6rskr\u00e4ckte mig. D\u00e5 t\u00e4nkte din tj\u00e4narinna: Jag vill dock tala med konungen; kanh\u00e4nda skall konungen uppfylla sin tr\u00e4linnas \u00f6nskan.\n14:16 Ja, konungen skall lyssna till sin tr\u00e4linna och r\u00e4dda mig fr\u00e5n den mans hand, som vill f\u00f6rg\u00f6ra b\u00e5de mig och min son fr\u00e5n Guds arvedel.\n14:17 Och din tj\u00e4narinna t\u00e4nkte: Min herre konungens ord skall giva mig ro. Ty min herre konungen \u00e4r lik Guds \u00e4ngel d\u00e4ri att han h\u00f6r allt, b\u00e5de gott och ont. Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.\n14:18 D\u00e5 svarade konungen och sade till kvinnan: \u00bbD\u00f6lj icke f\u00f6r mig n\u00e5got av det varom jag nu vill fr\u00e5ga dig.\u00bb Kvinnan sade: \u00bbMin herre konungen tale.\u00bb\n14:19 D\u00e5 sade konungen: \u00bbHar icke Joab sin hand med i allt detta?\u00bb Kvinnan svarade och sade: \u00bbS\u00e5 sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar n\u00e5got, s\u00e5 kan ingen komma undan det, vare sig \u00e5t h\u00f6ger eller \u00e5t v\u00e4nster. Ja, det \u00e4r din tj\u00e4nare Joab som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tj\u00e4narinnas mun allt vad jag har sagt.\n14:20 F\u00f6r att giva saken ett annat utseende har din tj\u00e4nare Joab handlat p\u00e5 detta s\u00e4tt; men min herre liknar i vishet Guds \u00e4ngel och vet allt som sker p\u00e5 jorden.\u00bb\n14:21 S\u00e5 sade d\u00e5 konungen till Joab: \u00bbV\u00e4lan, jag vill g\u00f6ra s\u00e5som du \u00f6nskar. G\u00e5 nu och f\u00f6r tillbaka den unge mannen Absalom.\u00bb\n14:22 D\u00e5 f\u00f6ll Joab ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig och v\u00e4lsignade konungen; och Joab sade: \u00bbI dag m\u00e4rker din tj\u00e4nare att jag har funnit n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, min herre konung, eftersom konungen uppfyller sin tj\u00e4nares \u00f6nskan.\u00bb\n14:23 Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och f\u00f6rde Absalom till Jerusalem.\n14:24 Men konungen sade: \u00bbHan f\u00e5r begiva sig till sitt hus, men han f\u00e5r icke komma inf\u00f6r mitt ansikte. D\u00e5 begav sig Absalom till sitt hus, och kom icke inf\u00f6r konungens ansikte.\n14:25 Men i hela Israel fanns ingen s\u00e5 sk\u00f6n man som Absalom, ingen som man s\u00e5 mycket prisade: fr\u00e5n hans fotblad upp till hans hj\u00e4ssa fanns icke n\u00e5got fel p\u00e5 honom\n14:26 Och n\u00e4r han l\u00e4t klippa h\u00e5ret p\u00e5 sitt huvud -- vid slutet av vart \u00e5r l\u00e4t han klippa det, ty det blev honom d\u00e5 s\u00e5 tungt att han m\u00e5ste l\u00e5ta klippa det -- s\u00e5 befanns det, att n\u00e4r man v\u00e4gde h\u00e5ret fr\u00e5n hans huvud, d\u00e5 v\u00e4gde det tv\u00e5 hundra siklar, efter konungsvikt.\n14:27 Och \u00e5t Absalom f\u00f6ddes tre s\u00f6ner och en dotter, som fick namnet Tamar; hon var en sk\u00f6n kvinna.\n14:28 N\u00e4r Absalom hade bott tv\u00e5 hela \u00e5r i Jerusalem utan att f\u00e5 komma inf\u00f6r konungens ansikte,\n14:29 s\u00e4nde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till konungen; men han ville icke komma till honom. Och han s\u00e4nde bud \u00e4nnu en g\u00e5ng, men han ville \u00e4nd\u00e5 icke komma.\n14:30 D\u00e5 sade han till sina tj\u00e4nare: \u00bbI sen att Joab d\u00e4r har ett \u00e5kerstycke vid sidan av mitt, och p\u00e5 det har han korn; g\u00e5n nu dit och t\u00e4nden eld d\u00e4rp\u00e5.\u00bb S\u00e5 t\u00e4nde d\u00e5 Absaloms tj\u00e4nare eld p\u00e5 \u00e5kerstycket.\n14:31 D\u00e5 stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r hava dina tj\u00e4nare t\u00e4nt eld p\u00e5 mitt \u00e5kerstycke?\u00bb\n14:32 Absalom svarade Joab: \u00bbJag s\u00e4nde ju till dig och l\u00e4t s\u00e4ga: Kom hit, s\u00e5 att jag kan skicka dig till konungen och l\u00e5ta s\u00e4ga: 'Varf\u00f6r fick jag komma hem fr\u00e5n Gesur? Det hade varit b\u00e4ttre f\u00f6r mig, om jag \u00e4nnu vore kvar d\u00e4r.' Nu vill jag komma inf\u00f6r konungens ansikte; och finnes n\u00e5gon missg\u00e4rning hos mig, s\u00e5 m\u00e5 han d\u00f6da mig.\n14:33 D\u00e5 gick Joab till konungen och sade honom detta. Denne kallade d\u00e5 till sig Absalom, och han kom till konungen; och han f\u00f6ll ned f\u00f6r honom p\u00e5 sitt ansikte och bugade sig till jorden inf\u00f6r konungen. Och konungen kysste Absalom.\n15:1 En tid h\u00e4refter skaffade Absalom sig vagn och h\u00e4star, d\u00e4rtill ock femtio man som l\u00f6pte framf\u00f6r honom.\n15:2 Och Absalom pl\u00e4gade bittida om morgonen st\u00e4lla sig vid sidan av v\u00e4gen som ledde till porten, och s\u00e5 ofta n\u00e5gon d\u00e5 var p\u00e5 v\u00e4g till konungen med en r\u00e4ttssak som han ville hava avd\u00f6md, kallade Absalom honom till sig och fr\u00e5gade: \u00bbFr\u00e5n vilken stad \u00e4r du?\u00bb N\u00e4r han d\u00e5 svarade: \u00bbDin tj\u00e4nare \u00e4r fr\u00e5n den och den av Israels stammar\u00bb,\n15:3 sade Absalom till honom: \u00bbDin sak \u00e4r visserligen god och r\u00e4tt, men du har ingen som h\u00f6r p\u00e5 dig hos konungen.\u00bb\n15:4 Och Absalom tillade: \u00bbAck om jag bleve satt till domare i landet! Om d\u00e5 var och en som hade n\u00e5gon r\u00e4tts- och domssak komme till mig, s\u00e5 skulle jag skaffa honom r\u00e4ttvisa.\u00bb\n15:5 Och n\u00e4r n\u00e5gon gick fram f\u00f6r att buga sig f\u00f6r honom, r\u00e4ckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.\n15:6 P\u00e5 detta s\u00e4tt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gon sak avd\u00f6md hos konungen. S\u00e5 f\u00f6rledde Absalom Israels m\u00e4n.\n15:7 Fyrtio \u00e5r voro nu f\u00f6rlidna, d\u00e5 Absalom en g\u00e5ng sade till konungen: \u00bbL\u00e5t mig begiva mig till Hebron f\u00f6r att d\u00e4r infria det l\u00f6fte som jag har gjort \u00e5t HERREN.\n15:8 Ty din tj\u00e4nare gjorde ett l\u00f6fte, n\u00e4r jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN l\u00e5ter mig komma tillbaka till Jerusalem, s\u00e5 vill jag h\u00e5lla en gudstj\u00e4nst \u00e5t HERREN.'\u00bb\n15:9 Konungen sade till honom: \u00bbG\u00e5 i frid.\u00bb D\u00e5 stod han upp och begav sig till Hebron.\n15:10 Men Absalom s\u00e4nde ut hemliga budb\u00e4rare till alla Israels stammar och l\u00e4t s\u00e4ga: \u00bbN\u00e4r I h\u00f6ren basunen ljuda, s\u00e5 s\u00e4gen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.'\u00bb\n15:11 Och med Absalom hade f\u00f6ljt tv\u00e5 hundra m\u00e4n fr\u00e5n Jerusalem, som voro inbjudna och f\u00f6ljde med i all oskuld, utan att veta om n\u00e5gonting.\n15:12 Medan Absalom offrade slaktoffren, s\u00e4nde han ocks\u00e5 och l\u00e4t h\u00e4mta giloniten Ahitofel, Davids r\u00e5dgivare, fr\u00e5n hans stad Gilo. Och sammansv\u00e4rjningen v\u00e4xte i styrka, och i allt st\u00f6rre myckenhet gick folket \u00f6ver till Absalom.\n15:13 Men en budb\u00e4rare kom till David och sade: \u00bbIsraels m\u00e4n hava v\u00e4nt sina hj\u00e4rtan till Absalom.\u00bb\n15:14 D\u00e5 sade David till alla sina tj\u00e4nare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: \u00bbUpp, l\u00e5t oss fly, ty ingen annan r\u00e4ddning finnes f\u00f6r oss undan Absalom. Skynden eder \u00e5stad, s\u00e5 att han icke med hast kommer \u00f6ver oss och f\u00f6r olycka \u00f6ver oss och sl\u00e5r stadens inv\u00e5nare med sv\u00e4rdsegg.\u00bb\n15:15 Konungens tj\u00e4nare svarade konungen: \u00bbTill allt vad min herre konungen behagar \u00e4ro dina tj\u00e4nare redo.\n15:16 D\u00e5 drog konungen ut, och allt hans husfolk f\u00f6ljde honom; dock l\u00e4mnade konungen kvar tio av sina bihustrur f\u00f6r att vakta huset.\n15:17 S\u00e5 drog d\u00e5 konungen ut, och allt folket f\u00f6ljde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak.\n15:18 Och alla hans tj\u00e4nare t\u00e5gade f\u00f6rbi p\u00e5 sidan om honom, s\u00e5 ock alla keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade f\u00f6ljt med honom fr\u00e5n Gat, t\u00e5gade likaledes f\u00f6rbi framf\u00f6r konungen.\n15:19 D\u00e5 sade konungen till gatiten Ittai: \u00bbVarf\u00f6r g\u00e5r ocks\u00e5 du med oss? V\u00e4nd om och stanna hos den som nu \u00e4r konung; du \u00e4r ju en fr\u00e4mling och d\u00e4rtill landsflyktig fr\u00e5n ditt hem.\n15:20 I g\u00e5r kom du; skulle jag d\u00e5 i dag l\u00e5ta dig irra omkring med oss p\u00e5 var f\u00e4rd, nu d\u00e5 jag sj\u00e4lv g\u00e5r jag vet icke vart? V\u00e4nd tillbaka och f\u00f6r dina br\u00f6der tillbaka med dig; m\u00e5 n\u00e5d och trofasthet bevisas eder.\u00bb\n15:21 Men Ittai svarade konungen och sade: \u00bbS\u00e5 sant HERREN lever, och s\u00e5 sant min herre konungen lever: p\u00e5 den plats d\u00e4r min herre konungen \u00e4r, d\u00e4r vill ock din tj\u00e4nare vara, det m\u00e5 g\u00e4lla liv eller d\u00f6d.\u00bb\n15:22 D\u00e5 sade David till Ittai: \u00bbKom d\u00e5 och drag med.\u00bb Och gatiten Ittai drog med j\u00e4mte alla sina m\u00e4n och alla kvinnor och barn som han hade med sig.\n15:23 Och hela landet gr\u00e4t h\u00f6gljutt, n\u00e4r allt folket drog fram. Och d\u00e5 nu konungen gick \u00f6ver b\u00e4cken Kidron, gick ock allt folket \u00f6ver och tog v\u00e4gen \u00e5t \u00f6knen.\n15:24 Bland de andra s\u00e5g man ock Sadok j\u00e4mte alla leviterna, och de buro med sig Guds f\u00f6rbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocks\u00e5 Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden.\n15:25 D\u00e5 sade konungen till Sadok: \u00bbF\u00f6r Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner n\u00e5d f\u00f6r HERRENS \u00f6gon, l\u00e5ter han mig komma tillbaka, s\u00e5 att jag \u00e5ter f\u00e5r se honom och hans boning.\n15:26 Men om han s\u00e4ger s\u00e5: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d\u00e5 \u00e4r jag redo; han g\u00f6re d\u00e5 med mig s\u00e5som honom t\u00e4ckes.\u00bb\n15:27 Och konungen sade till pr\u00e4sten Sadok: \u00bbDu \u00e4r ju siare; v\u00e4nd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, b\u00e5da edra s\u00f6ner, m\u00e5 f\u00f6lja med eder.\n15:28 Se, jag vill dr\u00f6ja vid f\u00e4rjst\u00e4llena i \u00f6knen, till dess att ett budskap kommer fr\u00e5n eder med underr\u00e4ttelser till mig.\n15:29 D\u00e5 f\u00f6rde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade d\u00e4r.\n15:30 Men David gick gr\u00e5tande uppf\u00f6r Oljeberget med \u00f6verh\u00f6ljt huvud ock bara f\u00f6tter; och allt folket som f\u00f6ljde med honom hade ock h\u00f6ljt \u00f6ver sina huvuden och gingo ditupp under gr\u00e5t.\n15:31 Och n\u00e4r man ber\u00e4ttade f\u00f6r David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: \u00bbHERRE, g\u00f6r Ahitofels r\u00e5d till d\u00e5rskap.\u00bb\n15:32 N\u00e4r sedan David hade kommit upp p\u00e5 bergstoppen, d\u00e4r man pl\u00e4gade tillbedja Gud, d\u00e5 kom arkiten Husai emot honom, med s\u00f6nderriven livkl\u00e4dnad och med jord p\u00e5 sitt huvud.\n15:33 David sade till honom: \u00bbOm du g\u00e5r med mig, s\u00e5 bliver du mig till besv\u00e4r.\n15:34 Men om du v\u00e4nder tillbaka till staden och s\u00e4ger till Absalom: 'Din tj\u00e4nare vill jag vara, o konung; jag har f\u00f6rut varit din faders tj\u00e4nare, men nu vill jag vara din tj\u00e4nare', s\u00e5 kan du gagna mig med att g\u00f6ra Ahitofels r\u00e5d om intet.\n15:35 D\u00e4r har du ju ock pr\u00e4sterna Sadok och Ebjatar; allt vad du f\u00e5r h\u00f6ra fr\u00e5n konungens hus m\u00e5 du meddela pr\u00e4sterna Sadok och Ebjatar.\n15:36 De hava ju ock d\u00e4r sina b\u00e5da s\u00f6ner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I s\u00e4nda mig bud om allt vad I f\u00e5n h\u00f6ra.\u00bb\n15:37 S\u00e5 gick d\u00e5 Husai, Davids v\u00e4n, in i staden. Och j\u00e4mv\u00e4l Absalom drog in i Jerusalem.\n16:1 N\u00e4r David hade g\u00e5tt fram\u00e5t ett litet stycke fr\u00e5n bergstoppen, d\u00e5 m\u00f6tte honom Siba, Mefibosets tj\u00e4nare, med ett par lastade \u00e5snor, som buro tv\u00e5 hundra br\u00f6d, ett hundra russinkakor, ett hundra fruktkakor och en vinl\u00e4gel.\n16:2 D\u00e5 sade konungen till Siba: \u00bbVad vill du med detta?\u00bb Siba svarade: \u00bb\u00c5snorna skola vara f\u00f6r konungens husfolk till att rida p\u00e5, br\u00f6det och fruktkakorna skola tj\u00e4narna hava att \u00e4ta, och vinet skola de t\u00f6rstande hava att dricka i \u00f6knen.\u00bb\n16:3 Konungen sade: \u00bbMen var \u00e4r din herres son?\u00bb Siba svarade konungen: \u00bbHan \u00e4r kvar i Jerusalem; ty han t\u00e4nkte: 'Nu skall Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'\u00bb\n16:4 D\u00e5 sade konungen till Siba: \u00bbSe, allt vad Mefiboset \u00e4ger skall vara ditt.\u00bb Siba svarade: \u00bbJag faller ned f\u00f6r dig; l\u00e5t mig finna n\u00e5d f\u00f6r dina \u00f6gon, min herre konung.\u00bb\n16:5 N\u00e4r sedan konung David hade kommit till Bahurim, d\u00e5 tr\u00e4dde d\u00e4rifr\u00e5n ut en man som var besl\u00e4ktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son; han tr\u00e4dde fram och for ut i f\u00f6rbannelser.\n16:6 Och han kastade stenar p\u00e5 David och p\u00e5 alla konung Davids tj\u00e4nare, fast\u00e4n allt folket och alla hj\u00e4ltarna omg\u00e5vo denne, b\u00e5de till h\u00f6ger och till v\u00e4nster.\n16:7 Och Simeis ord, n\u00e4r han f\u00f6rbannade honom, voro dessa: \u00bbBort, bort, du blodsman, du og\u00e4rningsman!\n16:8 HERREN l\u00e5ter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka \u00f6ver dig, du som har blivit konung i hans st\u00e4lle; HERREN giver nu konungad\u00f6met \u00e5t din son Absalom. Se, nu har du kommit i den olycka du f\u00f6rtj\u00e4nade, ty en blodsman \u00e4r du.\u00bb\n16:9 D\u00e5 sade Abisai, Serujas son, till konungen: \u00bbVarf\u00f6r skall den d\u00f6da hunden d\u00e4r f\u00e5 f\u00f6rbanna min herre konungen? L\u00e5t mig g\u00e5 dit och hugga huvudet av honom.\u00bb\n16:10 Men konungen svarade: \u00bbVad haven I med mig att g\u00f6ra, I Serujas s\u00f6ner? Om han f\u00f6rbannar, och om det \u00e4r HERREN som har bjudit honom att f\u00f6rbanna David, vem t\u00f6rs d\u00e5 fr\u00e5ga: 'Varf\u00f6r g\u00f6r du s\u00e5?'\n16:11 Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina tj\u00e4nare: \u00bbMin son, han som har utg\u00e5tt fr\u00e5n mitt eget liv, st\u00e5r mig ju efter livet; med huru mycket mer sk\u00e4l d\u00e5 denne benjaminit! L\u00e5ten honom vara, m\u00e5 han f\u00f6rbanna; ty HERREN har befallt honom det.\n16:12 Kanh\u00e4nda skall HERREN se till den or\u00e4tt mig sker, s\u00e5 att HERREN \u00e5ter giver mig lycka, till geng\u00e4ld f\u00f6r den f\u00f6rbannelse som i dag uttalas \u00f6ver mig.\u00bb\n16:13 Och David gick med sina m\u00e4n v\u00e4gen fram, under det att Simei gick l\u00e4ngs utmed berget, j\u00e4msides med honom, och for ut i f\u00f6rbannelser och kastade stenar och grus, d\u00e4r han gick j\u00e4msides med honom.\n16:14 N\u00e4r s\u00e5 konungen, med allt folket som f\u00f6ljde honom, hade kommit till Ajefim, rastade han d\u00e4r.\n16:15 Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels m\u00e4n, kommit till Jerusalem; han hade d\u00e5 ocks\u00e5 Ahitofel med sig.\n16:16 N\u00e4r nu arkiten Husai, Davids v\u00e4n, kom till Absalom, ropade Husai till Absalom: \u00bbLeve konungen! Leve konungen!\u00bb\n16:17 Absalom sade till Husai: \u00bb\u00c4r det s\u00e5 du visar din k\u00e4rlek mot din v\u00e4n? Varf\u00f6r har du icke f\u00f6ljt med din v\u00e4n?\u00bb\n16:18 Husai svarade Absalom: \u00bbNej, den som HERREN och detta folk och alla Israels m\u00e4n hava utvalt, honom vill jag tillh\u00f6ra, och hos honom vill jag stanna.\n16:19 Och dessutom, vilken b\u00f6r jag tj\u00e4na? B\u00f6r jag icke tj\u00e4na inf\u00f6r hans son? Jo, s\u00e5som jag har tj\u00e4nat inf\u00f6r din fader, s\u00e5 vill jag ock g\u00f6ra det inf\u00f6r dig.\u00bb\n16:20 Och Absalom sade till Ahitofel: \u00bbGiven nu ett r\u00e5d om vad vi skola g\u00f6ra.\u00bb\n16:21 Ahitofel sade till Absalom: \u00bbG\u00e5 in till din faders bihustrur, som han har l\u00e4mnat kvar f\u00f6r att vakta huset. D\u00e5 f\u00e5r hela Israel h\u00f6ra att du har gjort dig f\u00f6rhatlig f\u00f6r din fader, och s\u00e5 styrkes modet hos alla dem som h\u00e5lla med dig.\n16:22 D\u00e4refter slog man upp ett t\u00e4lt \u00e5t Absalom ovanp\u00e5 taket, och s\u00e5 gick Absalom in till sin faders bihustrur inf\u00f6r hela Israels \u00f6gon.\n16:23 Den tiden g\u00e4llde n\u00e4mligen ett r\u00e5d som Ahitofel gav lika mycket som om man hade fr\u00e5gat Gud till r\u00e5ds; s\u00e5 mycket g\u00e4llde vart r\u00e5d av Ahitofel b\u00e5de f\u00f6r David och f\u00f6r Absalom.\n17:1 Och Ahitofel sade till Absalom: \u00bbL\u00e5t mig utv\u00e4lja tolv tusen m\u00e4n, s\u00e5 vill jag bryta upp och f\u00f6rf\u00f6lja David i natt.\n17:2 D\u00e5 kan jag komma \u00f6ver honom och f\u00f6rskr\u00e4cka honom, medan han \u00e4r utmattad och modl\u00f6s, och allt hans folk skall d\u00e5 taga till flykten; sedan kan jag d\u00f6da konungen, n\u00e4r han st\u00e5r d\u00e4r \u00f6vergiven.\n17:3 D\u00e4refter skall jag f\u00f6ra allt folket tillbaka till dig. Ty om det s\u00e5 g\u00e5r den man du s\u00f6ker, s\u00e5 \u00e4r detta som om alla v\u00e4nde tillbaka; allt folket f\u00e5r d\u00e5 frid.\u00bb\n17:4 Detta behagade Absalom och alla de \u00e4ldste i Israel.\n17:5 Likv\u00e4l sade Absalom: \u00bbKalla ock arkiten Husai hit, s\u00e5 att vi ocks\u00e5 f\u00e5 h\u00f6ra vad han har att s\u00e4ga.\n17:6 N\u00e4r d\u00e5 Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: \u00bbS\u00e5 och s\u00e5 har Ahitofel talat. \u00bbSkola vi g\u00f6ra s\u00e5som han har sagt? Varom icke, s\u00e5 tala du.\u00bb\n17:7 Husai svarade Absalom: Det r\u00e5d som Ahitofel denna g\u00e5ng har givit \u00e4r icke gott.\u00bb\n17:8 Och Husai sade ytterligare: \u00bbDu k\u00e4nner din fader och hans m\u00e4n, och vet att de \u00e4ro hj\u00e4ltar och bistra s\u00e5som en bj\u00f6rninna fr\u00e5n vilken man har tagit ungarna ute p\u00e5 marken. Och din fader \u00e4r ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.\n17:9 Nu har han s\u00e4kerligen g\u00f6mt sig i n\u00e5gon h\u00e5la eller p\u00e5 n\u00e5got annat st\u00e4lle. Om nu redan i b\u00f6rjan n\u00e5gra av folket h\u00e4r f\u00f6lle, s\u00e5 skulle var och en som finge h\u00f6ra talas d\u00e4rom s\u00e4ga att det folk som f\u00f6ljer Absalom har lidit ett nederlag;\n17:10 och d\u00e5 skulle till och med den tappraste, den som hade mod s\u00e5som ett lejon, bliva h\u00f6geligen f\u00f6rf\u00e4rad; ty hela Israel vet att din fader \u00e4r en hj\u00e4lte, och att de som f\u00f6lja honom \u00e4ro tappra m\u00e4n.\n17:11 D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r nu mitt r\u00e5d: L\u00e5t hela Israel fr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba f\u00f6rsamla sig till dig, s\u00e5 talrikt som sanden vid havet; och sj\u00e4lv m\u00e5 du draga med i striden.\n17:12 N\u00e4r vi s\u00e5 drabba ihop med honom, varhelst han m\u00e5 p\u00e5tr\u00e4ffas, skola vi sl\u00e5 ned p\u00e5 honom, s\u00e5som daggen faller \u00f6ver marken; och d\u00e5 skall intet bliva kvar av honom och alla de m\u00e4n som \u00e4ro med honom\n17:13 Ja, om han ocks\u00e5 droge sig tillbaka in i n\u00e5gon stad, s\u00e5 skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna d\u00e4rav.\n17:14 D\u00e5 sade Absalom och alla Israels m\u00e4n: \u00bbArkiten Husais r\u00e5d \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n Ahitofels r\u00e5d.\u00bb HERREN hade n\u00e4mligen skickat det s\u00e5, att Ahitofels goda r\u00e5d gjordes om intet, f\u00f6r att HERREN skulle l\u00e5ta olycka komma \u00f6ver Absalom.\n17:15 Och Husai sade till pr\u00e4sterna Sadok och Ebjatar: \u00bbDet och det r\u00e5det har Ahitofel givit Absalom och de \u00e4ldste i Israel, men jag har givit det och det r\u00e5det.\n17:16 S\u00e5 s\u00e4nden nu med hast bud och l\u00e5ten s\u00e4ga David: 'Stanna icke \u00f6ver natten vid f\u00e4rjst\u00e4llena i \u00f6knen, utan g\u00e5 hellre \u00f6ver, f\u00f6r att icke konungen och allt hans folk m\u00e5 drabbas av f\u00f6rd\u00e4rv.'\u00bb\n17:17 Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillh\u00e5ll vid Rogelsk\u00e4llan, och en tj\u00e4nstekvinna gick dit med budskap; sedan pl\u00e4gade de sj\u00e4lva g\u00e5 med budskapet till konung David. Ty de tordes icke g\u00e5 in i staden och visa sig d\u00e4r.\n17:18 Men en gosse fick se dem och ber\u00e4ttade det f\u00f6r Absalom. D\u00e5 gingo b\u00e5da med hast sin v\u00e4g och kommo in i en mans hus i Bahurim, som p\u00e5 sin g\u00e5rd hade en brunn; i den stego de ned.\n17:19 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det \u00f6ver brunnsh\u00e5let och str\u00f6dde gryn d\u00e4rp\u00e5, s\u00e5 att man icke kunde m\u00e4rka n\u00e5got.\n17:20 D\u00e5 nu Absaloms tj\u00e4nare kommo in i huset till hustrun och fr\u00e5gade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: \u00bbDe gingo \u00f6ver b\u00e4cken d\u00e4r.\u00bb D\u00e5 s\u00f6kte de, men utan att finna, och v\u00e4nde s\u00e5 tillbaka till Jerusalem.\n17:21 Men sedan de hade g\u00e5tt sin v\u00e4g, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: \u00bbBryten upp och g\u00e5n med hast \u00f6ver vattnet, ty det och det r\u00e5det har Ahitofel givit, till eder of\u00e4rd.\u00bb\n17:22 D\u00e5 br\u00f6t David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo \u00f6ver Jordan; och om morgonen, n\u00e4r det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit \u00f6ver Jordan.\n17:23 Men n\u00e4r Ahitofel s\u00e5g att man icke f\u00f6ljde hans r\u00e5d, sadlade han sin \u00e5sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade best\u00e4llt om sitt hus, h\u00e4ngde han sig. Och n\u00e4r han var d\u00f6d, blev han begraven i sin faders grav.\n17:24 S\u00e5 hade nu David kommit till Mahanaim, n\u00e4r Absalom med alla Israels m\u00e4n gick \u00f6ver Jordan.\n17:25 Men Absalom hade satt Amasa i Joabs st\u00e4lle \u00f6ver h\u00e4ren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade g\u00e5tt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.\n17:26 Och Israel och Absalom l\u00e4grade sig i Gileads land.\n17:27 Men n\u00e4r David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, fr\u00e5n Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, fr\u00e5n Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit fr\u00e5n Rogelim,\n17:28 l\u00e5tit f\u00f6ra dit s\u00e4ngar, sk\u00e5lar, lerk\u00e4rl, s\u00e5 ock vete, korn, mj\u00f6l och rostade ax, \u00e4vensom b\u00f6nor, lins\u00e4rter och annat rostat,\n17:29 d\u00e4rj\u00e4mte honung, gr\u00e4ddmj\u00f6lk, f\u00e5r och n\u00f6tostar till mat \u00e5t David och hans folk; ty de t\u00e4nkte: \u00bbFolket \u00e4r hungrigt, tr\u00f6tt och t\u00f6rstigt i \u00f6knen.\n18:1 Och David m\u00f6nstrade sitt folk och satte \u00f6ver- och underh\u00f6vitsm\u00e4n \u00f6ver dem.\n18:2 D\u00e4refter l\u00e4t David folket t\u00e5ga \u00e5stad: en tredjedel under Joabs bef\u00e4l, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders, bef\u00e4l, och en tredjedel under gatiten Ittais bef\u00e4l. Och konungen sade till folket: \u00bbJag vill ock sj\u00e4lv draga ut med eder.\u00bb\n18:3 Men folket svarade: \u00bbDu f\u00e5r icke draga ut; ty om vi m\u00e5ste fly, aktar ingen p\u00e5 oss, och om h\u00e4lften av oss bliver d\u00f6dad, aktar man icke heller p\u00e5 oss, men du \u00e4r nu s\u00e5 god som tio tusen av oss. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det nu b\u00e4ttre att du st\u00e5r redo att komma oss till hj\u00e4lp fr\u00e5n staden.\n18:4 D\u00e5 sade konungen till dem: \u00bbVad I ansen vara b\u00e4st vill jag g\u00f6ra.\u00bb Och konungen st\u00e4llde sig vid sidan av porten, under det att allt folket drog ut i avdelningar p\u00e5 hundra och tusen.\n18:5 Men konungen bj\u00f6d Joab, Abisai och Ittai och sade: \u00bbFaren nu varligt med den unge mannen Absalom.\u00bb Och allt folket h\u00f6rde huru konungen s\u00e5 bj\u00f6d alla h\u00f6vitsm\u00e4nnen ang\u00e5ende Absalom.\n18:6 S\u00e5 drog d\u00e5 folket ut p\u00e5 f\u00e4ltet mot Israel, och striden stod i Efraims skog.\n18:7 D\u00e4r blev Israels folk slaget av Davids tj\u00e4nare, och m\u00e5nga stupade d\u00e4r p\u00e5 den dagen: tjugu tusen man.\n18:8 Och striden utbredde sig \u00f6ver hela den trakten; och skogen f\u00f6rgjorde mer folk, \u00e4n sv\u00e4rdet f\u00f6rgjorde p\u00e5 den dagen.\n18:9 Och Absalom kom i Davids tj\u00e4nares v\u00e4g. Absalom red d\u00e5 p\u00e5 sin mul\u00e5sna; och n\u00e4r mul\u00e5snan kom under en stor terebint med t\u00e4ta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s\u00e5 att han blev h\u00e4ngande mellan himmel och jord, ty mul\u00e5snan som han satt p\u00e5 sprang sin v\u00e4g.\n18:10 Och en man fick se det och ber\u00e4ttade f\u00f6r Joab och sade: \u00bbJag s\u00e5g d\u00e4r borta Absalom h\u00e4nga i en terebint.\u00bb\n18:11 D\u00e5 sade Joab till mannen som ber\u00e4ttade detta f\u00f6r honom: \u00bbOm du s\u00e5g det, varf\u00f6r slog du honom d\u00e5 icke strax till jorden? Jag skulle d\u00e5 g\u00e4rna hava givit dig tio siklar silver och ett b\u00e4lte.\u00bb\n18:12 Men mannen svarade Joab: \u00bbOm jag ock finge v\u00e4ga upp tusen siklar silver i mina h\u00e4nder, skulle jag dock icke vilja utr\u00e4cka min hand mot konungens son, ty konungen bj\u00f6d ju dig och Abisai och Ittai, s\u00e5 att vi h\u00f6rde det: 'Tagen vara, I alla, p\u00e5 den unge mannen Absalom.'\n18:13 Dessutom, om jag l\u00f6mskt hade f\u00f6rgripit mig p\u00e5 hans liv, s\u00e5 hade du s\u00e4kerligen l\u00e4mnat mig i sticket, eftersom intet kan f\u00f6rbliva dolt f\u00f6r konungen.\u00bb\n18:14 Joab sade: \u00bbJag vill icke p\u00e5 detta s\u00e4tt f\u00f6rhala tiden med dig.\u00bb D\u00e4refter tog han tre spjut i sin hand och st\u00f6tte dem i Absaloms br\u00f6st, medan denne \u00e4nnu var vid liv, d\u00e4r han h\u00e4ngde under terebinten.\n18:15 Sedan kommo tio unga m\u00e4n, Joabs vapendragare, ditfram, och av dem blev Absalom till fullo d\u00f6dad.\n18:16 Och Joab l\u00e4t st\u00f6ta i basunen, och folket upph\u00f6rde att f\u00f6rf\u00f6lja Israel, ty Joab ville skona folket.\n18:17 Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenr\u00f6se \u00f6ver honom. Men hela Israel flydde, var och en till sin hydda.\n18:18 Och Absalom hade, medan han \u00e4nnu levde, l\u00e5tit resa \u00e5t sig en stod som st\u00e5r i Konungsdalen; ty han t\u00e4nkte: \u00bbJag har ingen son som kan bevara mitt namns \u00e5minnelse. Den stoden hade han uppkallat efter sitt namn, och den heter \u00e4nnu i dag Absaloms minnesv\u00e5rd.\n18:19 Och Ahimaas, Sadoks son, sade: \u00bbL\u00e5t mig skynda \u00e5stad och f\u00f6rkunna f\u00f6r konungen gl\u00e4djebudskapet att HERREN har d\u00f6mt honom fri ifr\u00e5n hans fienders hand.\u00bb\n18:20 Men Joab svarade honom: \u00bbI dag bliver du ingen gl\u00e4djebudb\u00e4rare; en annan dag m\u00e5 du f\u00f6rkunna gl\u00e4djebudskap, men denna dag f\u00f6rkunnar du icke n\u00e5got gl\u00e4djebudskap, eftersom nu konungens son \u00e4r d\u00f6d.\u00bb\n18:21 D\u00e4refter sade Joab till en etiopier: \u00bbG\u00e5 och ber\u00e4tta f\u00f6r konungen vad du har sett.\u00bb D\u00e5 f\u00f6ll etiopiern ned f\u00f6r Joab och skyndade d\u00e4rp\u00e5 \u00e5stad.\n18:22 Men Ahimaas, Sadoks son; sade \u00e4nnu en g\u00e5ng till Joab: \u00bbL\u00e5t ocks\u00e5 mig, vad \u00e4n m\u00e5 ske, f\u00e5 skynda \u00e5stad, efter etiopiern.\u00bb Joab sade: \u00bbVarf\u00f6r vill du skynda \u00e5stad, min son, d\u00e5 detta ju icke kan vara ett gl\u00e4djebudskap som skaffar dig n\u00e5gon l\u00f6n?\u00bb\n18:23 Han svarade: \u00bbVad \u00e4n m\u00e5 ske vill jag skynda \u00e5stad.\u00bb D\u00e5 sade han till honom: \u00bbS\u00e5 skynda d\u00e5.\u00bb Och Ahimaas skyndade \u00e5stad och tog v\u00e4gen \u00f6ver Jordansl\u00e4tten och hann om etiopiern.\n18:24 Under tiden satt David inne i porten. Och v\u00e4ktaren gick upp p\u00e5 porttaket invid muren; n\u00e4r han d\u00e4r lyfte upp sina \u00f6gon, fick han se en man komma ensam springande.\n18:25 V\u00e4ktaren ropade och f\u00f6rkunnade det f\u00f6r konungen. D\u00e5 sade konungen: \u00bb\u00c4r han ensam, s\u00e5 har han ett gl\u00e4djebudskap att kung\u00f6ra.\u00bb Och han kom allt n\u00e4rmare.\n18:26 D\u00e4refter fick v\u00e4ktaren se en annan man komma springande; d\u00e5 ropade v\u00e4ktaren till portvaktaren och sade: \u00bbNu ser jag \u00e5ter en man komma ensam springande.\u00bb Konungen sade: \u00bbDenne \u00e4r ock en gl\u00e4djebudb\u00e4rare.\u00bb\n18:27 Och v\u00e4ktaren sade: \u00bbEfter sitt s\u00e4tt att springa tyckes mig den f\u00f6rste vara Ahimaas, Sadoks son.\u00bb D\u00e5 sade konungen: \u00bbDet \u00e4r en god man; han kommer s\u00e4kerligen med ett gott gl\u00e4djebudskap.\u00bb\n18:28 Och Ahimaas ropade och sade till konungen: \u00bbAllt v\u00e4l!\u00bb D\u00e4refter f\u00f6ll han ned till Jorden p\u00e5 sitt ansikte inf\u00f6r konungen och sade: \u00bbLovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de m\u00e4nniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!\u00bb\n18:29 D\u00e5 fr\u00e5gade konungen: \u00bbSt\u00e5r det v\u00e4l till med den unge mannen Absalom?\u00bb Ahimaas svarade: \u00bbJag s\u00e5g en stor hop folk, n\u00e4r Joab avs\u00e4nde konungens andre tj\u00e4nare och mig, din tj\u00e4nare; men jag vet icke vad det var.\u00bb\n18:30 Konungen sade: \u00bbG\u00e5 \u00e5t sidan och st\u00e4ll dig d\u00e4r.\u00bb D\u00e5 gick han \u00e5t sidan och blev st\u00e5ende d\u00e4r\n18:31 Just d\u00e5 kom etiopiern. Och etiopiern sade: \u00bbMottag, min herre konung, det gl\u00e4djebudskapet att HERREN i dag har d\u00f6mt dig fri ifr\u00e5n alla de m\u00e4ns hand, som hava rest sig upp mot dig.\u00bb\n18:32 Konungen fr\u00e5gade etiopiern: \u00bbSt\u00e5r det v\u00e4l till med den unge mannen Absalom?\u00bb Etiopiern svarade: \u00bbM\u00e5 det s\u00e5 g\u00e5 med min herre konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig f\u00f6r att g\u00f6ra dig ont, s\u00e5som det har g\u00e5tt med den unge mannen.\n18:33 D\u00e5 blev konungen h\u00e4ftigt uppr\u00f6rd och gick upp i salen \u00f6ver porten och gr\u00e4t. Och under det att han gick, ropade han s\u00e5: \u00bbMin son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade f\u00e5tt d\u00f6 i ditt st\u00e4lle! Absalom, min son, min son!\u00bb\n19:1 Och det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r Joab att konungen gr\u00e4t och s\u00f6rjde Absalom.\n19:2 Och segern blev p\u00e5 den dagen f\u00f6rbytt till sorg f\u00f6r allt folket, eftersom folket p\u00e5 den dagen fick h\u00f6ra s\u00e4gas att konungen var bedr\u00f6vad f\u00f6r sin sons skull.\n19:3 Och folket sm\u00f6g sig p\u00e5 den dagen in i staden, s\u00e5som m\u00e4nniskor pl\u00e4ga g\u00f6ra, vilka hava van\u00e4rat sig, d\u00e4rigenom att de hava flytt under striden.\n19:4 Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med h\u00f6g r\u00f6st: \u00bbMin son Absalom! Absalom, min son, min son!\u00bb\n19:5 D\u00e5 gick Joab in i huset till konungen och sade: \u00bbDu kommer i dag alla dina tj\u00e4nares ansikten att rodna av skam, fast\u00e4n de i dag hava r\u00e4ddat b\u00e5de ditt eget liv och dina s\u00f6ners och d\u00f6ttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.\n19:6 Ty du \u00e4lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som \u00e4lska dig. I dag har du n\u00e4mligen gjort kunnigt att dina h\u00f6vitsm\u00e4n och tj\u00e4nare \u00e4ro intet for dig, ty i dag m\u00e4rker jag, att om Absalom vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s\u00e5 skulle detta hava varit dig mer till behag.\n19:7 Men st\u00e5 nu upp, och g\u00e5 ut och tala v\u00e4nligt med dina tj\u00e4nare; ty jag sv\u00e4r vid HERREN, att om du icke g\u00f6r det, s\u00e5 skall icke en enda man stanna kvar hos dig \u00f6ver denna natt, och detta skall f\u00f6r dig bliva en st\u00f6rre olycka \u00e4n alla de olyckor som hava \u00f6verg\u00e5tt dig fr\u00e5n din ungdom \u00e4nda till nu.\u00bb\n19:8 D\u00e5 stod konungen upp och satte sig i porten. Och man gjorde kunnigt f\u00f6r allt folket och sade: \u00bbKonungen sitter nu i porten.\u00bb D\u00e5 kom allt folket inf\u00f6r konungen. Men Israel hade flytt, var och en till sin hydda.\n19:9 Och allt folket i alla Israels stammar begynte d\u00e4refter f\u00f6rebr\u00e5 varandra och s\u00e4ga: \u00bbKonungen har r\u00e4ddat oss fr\u00e5n vara fienders hand och hj\u00e4lpt oss ifr\u00e5n filist\u00e9ernas hand, och nu har han m\u00e5st fly ur landet f\u00f6r Absalom.\n19:10 Men Absalom, som vi hade smort till konung \u00f6ver oss, har blivit d\u00f6dad i striden. Varf\u00f6r s\u00e4gen I d\u00e5 icke ett ord om att f\u00f6ra konungen tillbaka?\u00bb\n19:11 Under tiden hade konung David s\u00e4nt bud till pr\u00e4sterna Sadok och Ebjatar och l\u00e5tit s\u00e4ga: \u00bbTalen s\u00e5 till de \u00e4ldste i Juda: 'Varf\u00f6r skolen I vara de sista att h\u00e4mta konungen tillbaka hem? Ty vad hela Israel talar har redan kommit f\u00f6r konungen, d\u00e4r han bor.\n19:12 I \u00e4ren ju mina br\u00f6der, I \u00e4ren ju mitt k\u00f6tt och ben. Varf\u00f6r skolen I d\u00e5 vara de sista att h\u00e4mta konungen tillbaka?'\n19:13 Och till Amasa skolen I s\u00e4ga: '\u00c4r du icke mitt k\u00f6tt och ben? Gud straffe mig nu och framgent, om du icke f\u00f6r all din tid skall bliva h\u00e4rh\u00f6vitsman hos mig i Joabs st\u00e4lle.'\u00bb\n19:14 H\u00e4rigenom vann han alla Juda m\u00e4ns hj\u00e4rtan utan undantag, s\u00e5 att de s\u00e4nde detta budskap till konungen: \u00bbV\u00e4nd tillbaka, du sj\u00e4lv med alla dina tj\u00e4nare.\u00bb\n19:15 D\u00e5 v\u00e4nde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade kommit till Gilgal f\u00f6r att m\u00f6ta konungen och f\u00f6ra konungen \u00f6ver Jordan.\n19:16 Ocks\u00e5 Simei, Geras son, benjaminiten, som var fr\u00e5n Bahurim, skyndade sig och drog ned med Juda m\u00e4n for att m\u00f6ta konung David.\n19:17 Och med honom f\u00f6ljde tusen man fr\u00e5n Benjamin, \u00e4vensom Siba, vilken hade varit tj\u00e4nare i Sauls hus, j\u00e4mte hans femton s\u00f6ner och tjugu tj\u00e4nare. Dessa hade nu hastat ned till Jordan f\u00f6re konungen.\n19:18 Och f\u00e4rjan gick \u00f6ver f\u00f6r att \u00f6verf\u00f6ra konungens familj, och f\u00f6r att anv\u00e4ndas efter hans gottfinnande. Men Simei, Geras son, f\u00f6ll ned inf\u00f6r konungen, n\u00e4r han skulle fara \u00f6ver Jordan,\n19:19 och sade till konungen: \u00bbM\u00e5 min herre icke tillr\u00e4kna mig min missg\u00e4rning, och icke t\u00e4nka p\u00e5 huru illa din tj\u00e4nare gjorde p\u00e5 den dag d\u00e5 min herre konungen drog ut fr\u00e5n Jerusalem; m\u00e5 konungen icke akta d\u00e4rp\u00e5.\n19:20 Ty din tj\u00e4nare inser att jag d\u00e5 f\u00f6rsyndade mig; d\u00e4rf\u00f6r har jag nu i dag f\u00f6rst av hela Josefs hus kommit hitned f\u00f6r att m\u00f6ta min herre konungen.\n19:21 D\u00e5 tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: \u00bbSkulle icke Simei d\u00f6das f\u00f6r detta? Han har ju f\u00f6rbannat HERRENS smorde.\u00bb\n19:22 Men David svarade: \u00bbVad haven I med mig att g\u00f6ra, I Serujas s\u00f6ner, eftersom I i dag \u00e4ren mig till hinders? Skulle v\u00e4l i dag n\u00e5gon d\u00f6das i Israel? Vet jag d\u00e5 icke att jag i dag har blivit konung \u00f6ver Israel?\u00bb\n19:23 D\u00e4refter sade konungen till Simei: \u00bbDu skall icke d\u00f6.\u00bb Och konungen gav honom sin ed d\u00e4rp\u00e5.\n19:24 Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned f\u00f6r att m\u00f6ta konungen. Han hade varken ansat sina f\u00f6tter eller sitt sk\u00e4gg, ej heller hade han l\u00e5tit tv\u00e5 sina kl\u00e4der allt ifr\u00e5n den dag d\u00e5 konungen drog bort, \u00e4nda till den dag d\u00e5 han kom igen i frid.\n19:25 N\u00e4r han nu kom till Jerusalem f\u00f6r att m\u00f6ta konungen, sade konungen till honom: \u00bbVarf\u00f6r f\u00f6ljde du icke med mig, Mefiboset?\u00bb\n19:26 Han svarade: \u00bbMin herre konung, min tj\u00e4nare bedrog mig. Ty din tj\u00e4nare sade: 'Jag vill sadla min \u00e5sna och s\u00e4tta mig p\u00e5 den och s\u00e5 begiva mig till konungen'; din tj\u00e4nare \u00e4r ju halt.\n19:27 Men han har f\u00f6rtalat din tj\u00e4nare hos min herre konungen. Min herre konungen \u00e4r ju dock s\u00e5som Guds \u00e4ngel; s\u00e5 g\u00f6r nu vad dig t\u00e4ckes.\n19:28 Ty hela min faders hus f\u00f6rtj\u00e4nade intet annat \u00e4n d\u00f6den av min herre konungen, och likv\u00e4l l\u00e4t du din tj\u00e4nare sitta bland dem som f\u00e5 \u00e4ta vid ditt bord. Vad har jag d\u00e5 r\u00e4tt att ytterligare beg\u00e4ra, och varom kan jag v\u00e4l ytterligare ropa till konungen?\u00bb\n19:29 Konungen sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r ordar du ytterligare h\u00e4rom? Jag s\u00e4ger att du och Siba skolen dela jordagodset.\u00bb\n19:30 D\u00e5 sade Mefiboset till konungen: \u00bbHan m\u00e5 g\u00e4rna taga alltsammans, sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.\u00bb\n19:31 Gileaditen Barsillai hade ock farit ned fr\u00e5n Rogelim och drog sedan med konungen till Jordan, f\u00f6r att f\u00e5 ledsaga honom \u00f6ver Jordan.\n19:32 Barsillai var d\u00e5 mycket gammal: \u00e5ttio \u00e5r. Han hade s\u00f6rjt f\u00f6r konungens behov, medan denne uppeh\u00f6ll sig i Mahanaim, ty han var en mycket rik man.\n19:33 Konungen sade nu till Barsillai: \u00bbDu skall draga med mig, s\u00e5 skall jag s\u00f6rja f\u00f6r dina behov hemma hos mig i Jerusalem.\u00bb\n19:34 Men Barsillai svarade konungen: \u00bbHuru m\u00e5nga \u00e5r kan jag v\u00e4l \u00e4nnu hava att leva, eftersom jag skulle f\u00f6lja med konungen upp till Jerusalem?\n19:35 Jag \u00e4r nu \u00e5ttio \u00e5r gammal; kan jag d\u00e5 k\u00e4nna skillnad mellan b\u00e4ttre och s\u00e4mre, eller har v\u00e4l din tj\u00e4nare n\u00e5gon smak f\u00f6r vad jag \u00e4ter eller f\u00f6r vad jag dricker? Eller kan jag \u00e4nnu njuta av att h\u00f6ra s\u00e5ngare och s\u00e5ngerskor sjunga? Varf\u00f6r skulle din tj\u00e4nare d\u00e5 ytterligare bliva min herre konungen till besv\u00e4r?\n19:36 Allenast f\u00f6r en stund vill din tj\u00e4nare fara med konungen \u00f6ver Jordan. Varf\u00f6r skulle v\u00e4l konungen giva mig en s\u00e5dan vederg\u00e4llning?\n19:37 L\u00e5t din tj\u00e4nare v\u00e4nda tillbaka, s\u00e5 att jag f\u00e5r d\u00f6 i min stad, d\u00e4r jag har min faders och min moders grav. Men se h\u00e4r \u00e4r din tj\u00e4nare Kimham, l\u00e5t honom f\u00e5 draga med min herre konungen; och g\u00f6r f\u00f6r honom vad dig t\u00e4ckes.\u00bb\n19:38 D\u00e5 sade konungen: \u00bbS\u00e5 m\u00e5 d\u00e5 Kimham draga med mig, och jag skall g\u00f6ra f\u00f6r honom vad du vill. Och allt vad du beg\u00e4r av mig skall jag g\u00f6ra dig.\u00bb\n19:39 D\u00e4refter gick allt folket \u00f6ver Jordan, och konungen sj\u00e4lv gick ocks\u00e5 \u00f6ver. Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av honom. Sedan v\u00e4nde denne tillbaka hem igen.\n19:40 S\u00e5 drog nu konungen till Gilgal, och Kimham f\u00f6ljde med honom, s\u00e5 ock allt Juda folk. Och de, j\u00e4mte h\u00e4lften av Israels folk, f\u00f6rde konungen dit\u00f6ver.\n19:41 Men d\u00e5 kommo alla de \u00f6vriga israeliterna till konungen och sade till honom: \u00bbVarf\u00f6r hava v\u00e5ra br\u00f6der, Juda m\u00e4n, f\u00e5tt hemligen bem\u00e4ktiga sig dig och f\u00f6ra konungen och hans familj, tillika med alla Davids m\u00e4n, \u00f6ver Jordan?\u00bb\n19:42 Alla Juda m\u00e4n svarade Israels m\u00e4n: \u00bbKonungen st\u00e5r ju oss n\u00e4rmast; varf\u00f6r vredgens I d\u00e5 h\u00e4r\u00f6ver? Hava vi levat p\u00e5 konungen eller skaffat oss n\u00e5gon vinning genom honom?\u00bb\n19:43 D\u00e5 svarade Israels m\u00e4n Juda m\u00e4n och sade: \u00bbTio g\u00e5nger st\u00f6rre del \u00e4n I hava vi i den som \u00e4r konung, allts\u00e5 ock i David. Varf\u00f6r haven I d\u00e5 ringaktat oss? Och voro icke vi de som f\u00f6rst talade om att h\u00e4mta v\u00e5r konung tillbaka?\u00bb Men Juda m\u00e4n l\u00e4to \u00e4nnu h\u00e5rdare ord falla \u00e4n Israels m\u00e4n.\n20:1 Nu h\u00e4nde sig att d\u00e4r fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne st\u00f6tte i basun och sade: \u00bbVi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda.\u00bb\n20:2 D\u00e5 \u00f6verg\u00e5vo alla Israels m\u00e4n David och f\u00f6ljde Seba, Bikris son; men Juda m\u00e4n h\u00f6llo sig till sin konung och f\u00f6ljde honom fr\u00e5n Jordan \u00e4nda till Jerusalem.\n20:3 S\u00e5 kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog d\u00e5 de tio bihustrur som han hade l\u00e4mnat kvar f\u00f6r att vakta huset, och satte in dem i ett s\u00e4rskilt hus till att d\u00e4r f\u00f6rvaras; och han gav dem underh\u00e5ll, men gick icke in till dem. D\u00e4r f\u00f6rblevo de nu inst\u00e4ngda till sin d\u00f6dsdag och levde redan under hans livstid s\u00e5som \u00e4nkor.\n20:4 Och konungen sade till Amasa: \u00bbB\u00e5da upp \u00e5t mig Juda m\u00e4n inom tre dagar, och inst\u00e4ll dig sedan sj\u00e4lv h\u00e4r.\u00bb\n20:5 Amasa begav sig d\u00e5 \u00e5stad f\u00f6r att uppb\u00e5da Juda; men n\u00e4r han dr\u00f6jde ut\u00f6ver den tid som hade blivit honom f\u00f6relagd,\n20:6 sade David till Abisai: \u00bbNu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare f\u00f6r oss \u00e4n Absalom. Tag du din herres tj\u00e4nare och s\u00e4tt efter honom, s\u00e5 att han icke bem\u00e4ktigar sig n\u00e5gra bef\u00e4sta st\u00e4der och tillfogar oss f\u00f6r stor skada.\u00bb\n20:7 Allts\u00e5 drogo Joabs m\u00e4n tillika med keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna och alla hj\u00e4ltarna ut efter honom; de drogo ut fr\u00e5n Jerusalem f\u00f6r att s\u00e4tta efter Seba, Bikris son.\n20:8 Men n\u00e4r de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var d\u00e5 kl\u00e4dd i livrocken som pl\u00e4gade utg\u00f6ra hans dr\u00e4kt, och ovanp\u00e5 den hade han ett b\u00e4lte, med ett sv\u00e4rd i skidan, bundet \u00f6ver sina l\u00e4nder; men n\u00e4r han gick fram, f\u00f6ll det ut.\n20:9 Och Joab sade till Amasa: \u00bbSt\u00e5r det v\u00e4l till med dig, min broder?\u00bb D\u00e4rvid fattade Joab Amasa i sk\u00e4gget med h\u00f6gra handen s\u00e5som f\u00f6r att kyssa honom.\n20:10 Och d\u00e5 Amasa icke tog sig till vara f\u00f6r det sv\u00e4rd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom d\u00e4rmed en st\u00f6t i underlivet, s\u00e5 att hans in\u00e4lvor runno ut p\u00e5 jorden. S\u00e5 dog han, utan att den andre beh\u00f6vde giva honom n\u00e5gon ytterligare st\u00f6t. D\u00e4refter fortsatte Joab och hans broder Abisai att f\u00f6rf\u00f6lja Seba, Bikris son.\n20:11 Men en av Joabs tj\u00e4nare stod kvar d\u00e4rbredvid och ropade: \u00bbVar och en som \u00e4r Joabs v\u00e4n och h\u00e5ller med David, han f\u00f6lje efter Joab.\u00bb\n20:12 Nu l\u00e5g Amasa s\u00f6lad i sitt blod mitt p\u00e5 v\u00e4gen; och mannen s\u00e5g allt folket stannade. D\u00e5 f\u00f6rde han Amasa undan fr\u00e5n v\u00e4gen in p\u00e5 \u00e5kern och kastade ett kl\u00e4de \u00f6ver honom, eftersom han s\u00e5g huru alla de som kommo d\u00e4rf\u00f6rbi stannade.\n20:13 S\u00e5 snart han var bortskaffad fr\u00e5n v\u00e4gen, drogo alla f\u00f6rbi och f\u00f6ljde Joab f\u00f6r att s\u00e4tta efter Seba, Bikris son.\n20:14 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och f\u00f6ljde honom \u00e4nda ditin.\n20:15 Men de kommo och bel\u00e4grade honom d\u00e4r i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade p\u00e5 att f\u00f6rst\u00f6ra muren och kullst\u00f6ta den.\n20:16 D\u00e5 ropade en klok kvinna fr\u00e5n staden: \u00bbH\u00f6ren! H\u00f6ren! S\u00e4gen till Joab att han kommer hit, s\u00e5 att jag f\u00e5r tala med honom.\u00bb\n20:17 N\u00e4r han d\u00e5 kom fram till kvinnan, fr\u00e5gade hon: \u00bb\u00c4r du Joab?\u00bb Han svarade: \u00bbJa.\u00bb Hon sade till honom: \u00bbH\u00f6r din tj\u00e4narinnas ord.\u00bb Han svarade: \u00bbJag h\u00f6r.\u00bb\n20:18 D\u00e5 sade hon: \u00bbFordom pl\u00e4gade man s\u00e4ga s\u00e5: 'I Abel skall man fr\u00e5ga till r\u00e5ds'; sedan kunde man utf\u00f6ra sina planer.\n20:19 Vi \u00e4ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du s\u00f6ker att f\u00f6rg\u00f6ra en stad som \u00e4r en moder i Israel. Varf\u00f6r vill du f\u00f6rst\u00f6ra HERRENS arvedel?\u00bb\n20:20 Joab svarade och sade: \u00bbBort det, bort det, att jag skulle vilja f\u00f6rst\u00f6ra och f\u00f6rd\u00e4rva!\n20:21 Det \u00e4r icke s\u00e5, utan en man fr\u00e5n Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utl\u00e4mnen allenast honom, s\u00e5 vill jag draga bort ifr\u00e5n staden.\u00bb Kvinnan svarade Joab: \u00bbHans huvud skall strax bliva utkastat till dig \u00f6ver muren.\u00bb\n20:22 Sedan v\u00e4nde sig kvinnan med sitt kloka r\u00e5d till allt folket, och de h\u00f6ggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. D\u00e5 st\u00f6tte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifr\u00e5n staden, var och en till sin hydda. Och Joab v\u00e4nde tillbaka till konungen i Jerusalem.\n20:23 Joab hade nu bef\u00e4let \u00f6ver hela krigsh\u00e4ren i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade bef\u00e4let \u00f6ver keret\u00e9erna och pelet\u00e9erna.\n20:24 Adoram hade uppsikten \u00f6ver de allm\u00e4nna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.\n20:25 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro pr\u00e4ster.\n20:26 Dessutom var ock jairiten Ira pr\u00e4st hos David.\n21:1 Men under Davids tid uppstod en hungersn\u00f6d, som varade oavbrutet i tre \u00e5r; d\u00e5 s\u00f6kte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: \u00bbF\u00f6r Sauls och hans blodbefl\u00e4ckade hus' skull sker detta, d\u00e4rf\u00f6r att han d\u00f6dade gibeoniterna.\n21:2 D\u00e5 kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amor\u00e9erna och fast\u00e4n Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nit\u00e4lskan f\u00f6r Israels barn och f\u00f6r Juda, f\u00f6rs\u00f6kt att nedg\u00f6ra dem.\n21:3 David sade nu till gibeoniterna: \u00bbVad skall jag g\u00f6ra f\u00f6r eder, och varmed skall jag bringa f\u00f6rsoning, s\u00e5 att I v\u00e4lsignen HERRENS arvedel?\u00bb\n21:4 Gibeoniterna svarade honom: \u00bbVi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi r\u00e4tt att d\u00f6da n\u00e5gon man i Israel.\u00bb Han fr\u00e5gade: \u00bbVad beg\u00e4ren I d\u00e5 att jag skall g\u00f6ra f\u00f6r eder?\u00bb\n21:5 De svarade konungen: \u00bbDen man som ville f\u00f6rg\u00f6ra oss, och som st\u00e4mplade mot oss, f\u00f6r att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava best\u00e5nd n\u00e5gonst\u00e4des inom Israels land,\n21:6 av hans s\u00f6ner m\u00e5 sju utl\u00e4mnas till oss, s\u00e5 att vi f\u00e5 upph\u00e4nga dem f\u00f6r HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.\u00bb Konungen sade: \u00bbJag skall utl\u00e4mna dem.\u00bb\n21:7 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, f\u00f6r den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra.\n21:8 D\u00e4remot tog konungen de tv\u00e5 s\u00f6ner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade f\u00f6tt \u00e5t Saul, och de fem s\u00f6ner som Mikal, Sauls dotter, hade f\u00f6tt \u00e5t meholatiten Adriel, Barsillais son\n21:9 och \u00f6verl\u00e4mnade dem \u00e5t gibeoniterna, och dessa upph\u00e4ngde dem p\u00e5 berget inf\u00f6r HERREN, s\u00e5 att de omkommo, alla sju p\u00e5 en g\u00e5ng. Och det var under de f\u00f6rsta sk\u00f6rdedagarna, n\u00e4r kornsk\u00f6rden begynte, som de blevo d\u00f6dade.\n21:10 D\u00e5 tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdr\u00e4kt och hade den till sitt l\u00e4ger ovanp\u00e5 klippan fr\u00e5n det att sk\u00f6rden begynte, \u00e4nda till dess att vattnet str\u00f6mmade ned \u00f6ver dem fr\u00e5n himmelen; och hon tillstadde icke himmelens f\u00e5glar att sl\u00e5 ned p\u00e5 dem om dagen, ej heller markens vilda djur att g\u00f6ra det om natten.\n21:11 N\u00e4r det blev ber\u00e4ttat f\u00f6r David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort\n21:12 begav sig David \u00e5stad och h\u00e4mtade Sauls och hans son Jonatans ben fr\u00e5n borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade n\u00e4mligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifr\u00e5n den \u00f6ppna platsen i Bet-San, d\u00e4r filist\u00e9erna hade h\u00e4ngt upp dem, n\u00e4r filist\u00e9erna slogo Saul p\u00e5 Gilboa.\n21:13 Och d\u00e5 han hade f\u00f6rt Sauls och hans son Jonatans ben upp d\u00e4rifr\u00e5n, samlade man ock ihop de upph\u00e4ngdas ben.\n21:14 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och d\u00e4refter h\u00f6rde Gud landets b\u00f6n.\n21:15 \u00c5ter uppstod krig mellan filist\u00e9erna och Israel. Och David drog ned med sina tj\u00e4nare, och de stridde mot filist\u00e9erna. Men David blev tr\u00f6tt;\n21:16 och Jisbo-Benob, en av rafa\u00e9ernas avkomlingar, vilkens lans v\u00e4gde tre hundra siklar koppar, och som var ikl\u00e4dd en ny rustning, t\u00e4nkte d\u00e5 d\u00f6da David.\n21:17 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hj\u00e4lp och slog filist\u00e9en till d\u00f6ds. D\u00e5 besvuro Davids m\u00e4n honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, s\u00e5 att han icke utsl\u00e4ckte Israels lampa.\n21:18 D\u00e4refter stod \u00e5ter en strid med filist\u00e9erna vid Gob; husatiten Sibbekai slog d\u00e5 ned Saf, en av rafa\u00e9ernas avkomlingar.\n21:19 \u00c5ter stod en strid med filist\u00e9erna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d\u00e5 ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en v\u00e4vbom.\n21:20 \u00c5ter stod en strid vid Gat. D\u00e4r var en reslig man som hade sex fingrar p\u00e5 var hand och sex t\u00e5r p\u00e5 var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafa\u00e9erna.\n21:21 Denne sm\u00e4dade Israel; d\u00e5 blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder.\n21:22 Dessa fyra voro avkomlingar av rafa\u00e9erna i Gat; och de f\u00f6llo f\u00f6r Davids och hans tj\u00e4nares hand.\n22:1 Och David talade till HERREN denna s\u00e5ngs ord, n\u00e4r HERREN hade r\u00e4ddat honom fr\u00e5n alla hans fienders hand och fr\u00e5n Sauls hand.\n22:2 Han sade: HERRE, du mitt bergf\u00e4ste, min borg och min r\u00e4ddare,\n22:3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sk\u00f6ld och min fr\u00e4lsnings horn, mitt v\u00e4rn och min tillflykt, min fr\u00e4lsare, du som fr\u00e4lsar mig fr\u00e5n v\u00e5ldet!\n22:4 HERREN, den h\u00f6gtlovade, \u00e5kallar jag, och fr\u00e5n mina fiender bliver jag fr\u00e4lst.\n22:5 Ty d\u00f6dens br\u00e4nningar omv\u00e4rvde mig, f\u00f6rd\u00e4rvets str\u00f6mmar f\u00f6rskr\u00e4ckte mig,\n22:6 d\u00f6dsrikets band omsl\u00f6to mig, d\u00f6dens snaror f\u00f6llo \u00f6ver mig.\n22:7 Men jag \u00e5kallade HERREN i min n\u00f6d, ja, jag gick med min \u00e5kallan till min Gud. Och han h\u00f6rde fr\u00e5n sin himmelska boning min r\u00f6st, och mitt rop kom till hans \u00f6ron.\n22:8 D\u00e5 skalv jorden och b\u00e4vade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var uppt\u00e4nd.\n22:9 R\u00f6k steg upp fr\u00e5n hans n\u00e4sa och f\u00f6rt\u00e4rande eld fr\u00e5n hans mun, eldsgl\u00f6d ljungade fr\u00e5n honom.\n22:10 Och han s\u00e4nkte himmelen och for ned och t\u00f6cken var under hans f\u00f6tter.\n22:11 Han for p\u00e5 keruben och fl\u00f6g, han s\u00e5gs komma p\u00e5 vindens vingar\n22:12 Och han gjorde m\u00f6rker till en hydda som omsl\u00f6t honom: vattenhopar, tjocka moln.\n22:13 Ur glansen framf\u00f6r honom ljungade eldsgl\u00f6d.\n22:14 HERREN dundrade fr\u00e5n himmelen den H\u00f6gste l\u00e4t h\u00f6ra sin r\u00f6st.\n22:15 Han sk\u00f6t pilar och f\u00f6rskingrade dem, ljungeld och f\u00f6rvirrade dem.\n22:16 Havets b\u00e4ddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, f\u00f6r HERRENS n\u00e4pst, f\u00f6r hans vredes stormvind.\n22:17 Han r\u00e4ckte ut sin hand fr\u00e5n h\u00f6jden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.\n22:18 Han r\u00e4ddade mig fr\u00e5n min starke fiende, fr\u00e5n mina ov\u00e4nner, ty de voro mig \u00f6verm\u00e4ktiga.\n22:19 De \u00f6verf\u00f6llo mig p\u00e5 min olyckas dag, men HERREN blev mitt st\u00f6d.\n22:20 Han f\u00f6rde mig ut p\u00e5 rymlig plats han r\u00e4ddade mig, ty han hade behag till mig.\n22:21 HERREN l\u00f6nar mig efter min r\u00e4ttf\u00e4rdighet; efter mina h\u00e4nders renhet vederg\u00e4ller han mig.\n22:22 Ty jag h\u00f6ll mig p\u00e5 HERRENS v\u00e4gar och avf\u00f6ll icke fr\u00e5n min Gud i ogudaktighet;\n22:23 nej, alla hans r\u00e4tter hade jag f\u00f6r \u00f6gonen, och fr\u00e5n hans stadgar vek jag icke av.\n22:24 S\u00e5 var jag ostrafflig f\u00f6r honom och tog mig till vara f\u00f6r missg\u00e4rning.\n22:25 D\u00e4rf\u00f6r vederg\u00e4llde mig HERREN efter min r\u00e4ttf\u00e4rdighet, efter min renhet inf\u00f6r hans \u00f6gon.\n22:26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hj\u00e4lte bevisar du dig ostrafflig.\n22:27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vr\u00e5nge bevisar du dig avog.\n22:28 och du fr\u00e4lsar ett betryckt folk, men dina \u00f6gon \u00e4ro emot de stolta, till att \u00f6dmjuka dem.\n22:29 Ja, du, HERRE, \u00e4r min lampa; ty HERREN g\u00f6r mitt m\u00f6rker ljust.\n22:30 Ja, med dig kan jag nedsl\u00e5 h\u00e4rskaror, med min Gud stormar jag murar.\n22:31 Guds v\u00e4g \u00e4r ostrafflig, HERRENS tal \u00e4r luttrat. En sk\u00f6ld \u00e4r han f\u00f6r alla som taga sin tillflykt till honom.\n22:32 Ty vem \u00e4r Gud f\u00f6rutom HERREN, och vem \u00e4r en klippa f\u00f6rutom v\u00e5r Gud?\n22:33 Gud, du som var mitt starka v\u00e4rn och ledde den ostrafflige p\u00e5 hans v\u00e4g,\n22:34 du som gjorde hans f\u00f6tter s\u00e5som hindens och st\u00e4llde mig p\u00e5 mina h\u00f6jder,\n22:35 du som l\u00e4rde mina h\u00e4nder att strida och mina armar att sp\u00e4nna kopparb\u00e5gen!\n22:36 Du gav mig din fr\u00e4lsnings sk\u00f6ld och din b\u00f6nh\u00f6relse gjorde mig stor,\n22:37 du skaffade rum f\u00f6r mina steg, d\u00e4r jag gick, och mina f\u00f6tter vacklade icke.\n22:38 Jag f\u00f6rf\u00f6ljde mina fiender och f\u00f6rgjorde dem; jag v\u00e4nde icke tillbaka, f\u00f6rr\u00e4n jag hade gjort \u00e4nde p\u00e5 dem.\n22:39 Ja, jag gjorde \u00e4nde p\u00e5 dem och slog dem, s\u00e5 att de icke mer reste sig; de f\u00f6llo under mina f\u00f6tter.\n22:40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du b\u00f6jde mina motst\u00e5ndare under mig.\n22:41 Mina fiender drev du p\u00e5 flykten f\u00f6r mig, dem som hatade mig f\u00f6rgjorde jag.\n22:42 De s\u00e5go sig omkring, men det fanns ingen som fr\u00e4lste; efter HERREN, men han svarade dem icke.\n22:43 Och jag st\u00f6tte dem s\u00f6nder till stoft p\u00e5 jorden, jag krossade och f\u00f6rtrampade dem s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatan.\n22:44 Du r\u00e4ddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud \u00f6ver hedningar; folkslag som jag ej k\u00e4nde blevo mina tj\u00e4nare.\n22:45 Fr\u00e4mlingar visade mig underd\u00e5nighet; vid blotta ryktet h\u00f6rsammade de mig.\n22:46 Ja, fr\u00e4mlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och \u00f6verg\u00e5vo sina borgar.\n22:47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upph\u00f6jd vare Gud, min fr\u00e4lsnings klippa!\n22:48 Gud, som har givit mig h\u00e4mnd och lagt folken under mig;\n22:49 du som har f\u00f6rt mig ut fr\u00e5n mina fiender och upph\u00f6jt mig \u00f6ver mina motst\u00e5ndare, r\u00e4ddat mig fr\u00e5n v\u00e5ldets man!\n22:50 F\u00f6rdenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.\n22:51 Ty du giver din konung stor seger och g\u00f6r n\u00e5d mot din smorde, mot David och hans s\u00e4d till evig tid.\n23:1 Dessa voro Davids sista ord: S\u00e5 s\u00e4ger David, Isais son, s\u00e5 s\u00e4ger den man som blev h\u00f6gt upph\u00f6jd, Jakobs Guds smorde, Israels ljuvlige s\u00e5ngare:\n23:2 HERRENS Ande har talat genom mig, och hans ord \u00e4r p\u00e5 min tunga;\n23:3 Israels Gud har s\u00e5 sagt, Israels klippa har s\u00e5 talat till mig: \u00bbDen som r\u00e5der \u00f6ver m\u00e4nniskorna r\u00e4tt, den som r\u00e5der i Guds fruktan,\n23:4 han \u00e4r lik morgonens ljus, n\u00e4r solen g\u00e5r upp, en morgon utan moln, d\u00e5 jorden gr\u00f6nskar genom solsken efter regn.\n23:5 Ja, \u00e4r det icke s\u00e5 med mitt hus inf\u00f6r Gud? Han har ju uppr\u00e4ttat med mig ett evigt f\u00f6rbund, i allo stadgat och betryggat. Ja, visst skall han l\u00e5ta all fr\u00e4lsning och gl\u00e4dje v\u00e4xa upp \u00e5t mig.\n23:6 Men de onda \u00e4ro allasammans lika bortkastade t\u00f6rnen, som man ej vill taga i med handen.\n23:7 Och m\u00e5ste man r\u00f6ra vid dem, s\u00e5 rustar man sig med j\u00e4rn och med spjutskaft, och br\u00e4nner sedan upp dem i eld p\u00e5 st\u00e4llet.\n23:8 Dessa \u00e4ro namnen p\u00e5 Davids hj\u00e4ltar: Joseb-Bassebet, en takemonit, den f\u00f6rn\u00e4mste bland k\u00e4mparna, han som sv\u00e4ngde sitt spjut \u00f6ver \u00e5tta hundra som hade blivit slagna p\u00e5 en g\u00e5ng.\n23:9 Och n\u00e4st honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hj\u00e4ltar som voro med David, n\u00e4r de blevo sm\u00e4dade av filist\u00e9erna, som d\u00e4r hade f\u00f6rsamlat sig till strid; Israels m\u00e4n drogo sig d\u00e5 tillbaka.\n23:10 Men han h\u00f6ll st\u00e5nd och h\u00f6gg in p\u00e5 filist\u00e9erna, till dess att hans hand blev s\u00e5 tr\u00f6tt att den var s\u00e5som faststelnad vid sv\u00e4rdet; och HERREN beredde s\u00e5 en stor seger p\u00e5 den dagen. Sedan hade folket allenast att v\u00e4nda om och f\u00f6lja med honom f\u00f6r att plundra.\n23:11 Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit. En g\u00e5ng hade filist\u00e9erna f\u00f6rsamlat sig, s\u00e5 att de utgjorde en hel skara. Och d\u00e4r var ett \u00e5kerstycke, fullt med lins\u00e4rter. Och folket flydde f\u00f6r filist\u00e9erna.\n23:12 D\u00e5 st\u00e4llde han sig mitt p\u00e5 \u00e5kerstycket och f\u00f6rsvarade det och slog filist\u00e9erna; och HERREN beredde s\u00e5 en stor seger.\n23:13 En g\u00e5ng drogo tre av de trettio f\u00f6rn\u00e4msta m\u00e4nnen ned och kommo vid sk\u00f6rdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filist\u00e9er var l\u00e4grad i Refaimsdalen.\n23:14 Men David var d\u00e5 p\u00e5 borgen, under det att en filisteisk utpost fanns i Bet-Lehem.\n23:15 Och David greps av lystnad och sade: \u00bbAck att n\u00e5gon ville giva mig vatten att dricka fr\u00e5n brunnen vid Bet-Lehems stadsport!\u00bb\n23:16 D\u00e5 br\u00f6to de tre hj\u00e4ltarna sig igenom filist\u00e9ernas l\u00e4ger och h\u00e4mtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det till David. Men han ville icke dricka det, utan g\u00f6t ut det s\u00e5som ett drickoffer \u00e5t HERREN.\n23:17 Han sade n\u00e4mligen: \u00bbBort det, HERRE, att jag skulle g\u00f6ra detta! Skulle jag dricka de m\u00e4ns blod, som gingo \u00e5stad med fara f\u00f6r sina liv?\u00bb Och han ville icke dricka det. S\u00e5dana ting hade de tre hj\u00e4ltarna gjort.\n23:18 Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den f\u00f6rn\u00e4mste av tre andra; han sv\u00e4ngde en g\u00e5ng sitt spjut \u00f6ver tre hundra som hade blivit slagna. Och han hade ett stort namn bland de tre.\n23:19 Han var visserligen mer ansedd \u00e4n n\u00e5gon annan i detta tretal, och han var de andras h\u00f6vitsman, men upp till de tre f\u00f6rsta kom han dock icke.\n23:20 Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper, segerrik man fr\u00e5n Kabseel; han slog ned de tv\u00e5 Arielerna i Moab, och det var han som en sn\u00f6v\u00e4dersdag steg ned och slog ihj\u00e4l lejonet i brunnen.\n23:21 Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s\u00e5 ansenlig att sk\u00e5da. Fast\u00e4n egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned mot honom, v\u00e4pnad allenast med sin stav. Och han ryckte spjutet ur egyptierns hand och dr\u00e4pte honom med hans eget spjut.\n23:22 S\u00e5dana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort. Och han hade ett stort namn bland de tre hj\u00e4ltarna.\n23:23 Han var mer ansedd \u00e4n n\u00e5gon av de trettio, men upp till de tre f\u00f6rsta kom han icke. Och David insatte honom i sin livvakt.\n23:24 Till de trettio h\u00f6rde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son, fr\u00e5n Bet-Lehem;\n23:25 haroditen Samma; haroditen Elika;\n23:26 peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;\n23:27 anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;\n23:28 ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;\n23:29 netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, fr\u00e5n Gibea i Benjamins barns stam;\n23:30 Benaja, en pirgatonit; Hiddai fr\u00e5n Gaas' dalar;\n23:31 arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;\n23:32 saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;\n23:33 harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;\n23:34 Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam, Ahitofels son;\n23:35 Hesro fr\u00e5n Karmel; arabiten Paarai;\n23:36 Jigeal, Natans son, fr\u00e5n Soba; gaditen Bani;\n23:37 ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare \u00e5t Joab, Serujas son;\n23:38 jeteriten Ira; jeteriten Gareb;\n23:39 hetiten Uria. Tillsammans utgjorde de trettiosju.\n24:1 Men HERRENS vrede uppt\u00e4ndes \u00e5ter mot Israel, s\u00e5 att han uppeggade David mot dem och sade: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och r\u00e4kna Israel och Juda.\u00bb\n24:2 D\u00e5 sade konungen till Joab, h\u00f6vitsmannen f\u00f6r hans h\u00e4r: \u00bbFar igenom alla Israels stammar, fr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba, och anst\u00e4llen en folkr\u00e4kning, s\u00e5 att jag f\u00e5r veta huru stor folkm\u00e4ngden \u00e4r.\u00bb\n24:3 Joab svarade konungen: \u00bbM\u00e5 HERREN, din Gud, f\u00f6r\u00f6ka detta folk hundrafalt, huru talrikt det \u00e4n \u00e4r, och m\u00e5 min herre konungen f\u00e5 se detta med egna \u00f6gon. Men varf\u00f6r har min herre konungen f\u00e5tt lust till s\u00e5dant?\u00bb\n24:4 Likv\u00e4l blev konungens befallning g\u00e4llande, trots Joab och h\u00e4rens andra h\u00f6vitsm\u00e4n; allts\u00e5 drog Joab j\u00e4mte h\u00e4rens andra h\u00f6vitsm\u00e4n ut i konungens tj\u00e4nst f\u00f6r att anst\u00e4lla folkr\u00e4kning i Israel.\n24:5 Och de gingo \u00f6ver Jordan och l\u00e4grade sig vid Aroer, p\u00e5 h\u00f6gra sidan om staden i Gads dal, och \u00e5t Jaeser till.\n24:6 D\u00e4rifr\u00e5n kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo de till Dan-Jaan och s\u00e5 runt omkring till Sidon.\n24:7 D\u00e4refter kommo de till Tyrus' bef\u00e4stningar och till hiv\u00e9ernas och kanan\u00e9ernas alla st\u00e4der; slutligen drogo de till Beer-Seba i Juda sydland.\n24:8 Och sedan de s\u00e5 hade farit igenom hela landet, kommo de efter nio m\u00e5nader och tjugu dagar hem till Jerusalem.\n24:9 Och Joab uppgav f\u00f6r konungen vilken slutsumma folkr\u00e4kningen utvisade: i Israel funnos \u00e5tta hundra tusen stridbara, sv\u00e4rdbev\u00e4pnade m\u00e4n, och Juda m\u00e4n voro fem hundra tusen.\n24:10 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade l\u00e5tit r\u00e4kna folket, och David sade till HERREN: \u00bbJag har syndat storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tj\u00e4nares missg\u00e4rning, ty jag har handlat mycket d\u00e5raktigt.\u00bb\n24:11 D\u00e5 nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:\n24:12 \u00bbG\u00e5 och tala till David: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Tre ting f\u00f6rel\u00e4gger jag dig; v\u00e4lj bland dem ut \u00e5t dig ett som du vill att jag skall g\u00f6ra dig.\u00bb\n24:13 D\u00e5 gick Gad in till David och f\u00f6rkunnade detta f\u00f6r honom. Han sade till honom: \u00bbVill du att hungersn\u00f6d under sju \u00e5r skall komma i ditt land? Eller att du i tre m\u00e5nader skall n\u00f6dgas fly f\u00f6r dina ov\u00e4nner, medan de f\u00f6rf\u00f6lja dig? Eller att pest i tre dagar skall hems\u00f6ka ditt land? Bet\u00e4nk nu och eftersinna vilket svar jag skall giva honom som har s\u00e4nt mig.\u00bb\n24:14 David svarade Gad: \u00bbJag \u00e4r i stor v\u00e5nda. Men l\u00e5t oss d\u00e5 falla i HERRENS hand, ty hans barmh\u00e4rtighet \u00e4r stor; i m\u00e4nniskohand vill jag icke falla.\u00bb\n24:15 S\u00e5 l\u00e4t d\u00e5 HERREN pest komma i Israel, fr\u00e5n morgonen intill den best\u00e4mda tiden; d\u00e4runder dogo av folket, ifr\u00e5n Dan \u00e4nda till Beer-Seba, sjuttio tusen m\u00e4n.\n24:16 Men n\u00e4r \u00e4ngeln r\u00e4ckte ut sin hand \u00f6ver Jerusalem f\u00f6r att f\u00f6rd\u00e4rva det, \u00e5ngrade HERREN det onda, och han sade till \u00e4ngeln, folkets f\u00f6rd\u00e4rvare: \u00bbDet \u00e4r nog; drag nu din hand tillbaka.\u00bb Och HERRENS \u00e4ngel var d\u00e5 vid jebus\u00e9en Araunas tr\u00f6skplats.\n24:17 Men n\u00e4r David fick se \u00e4ngeln som slog folket, sade han till HERREN s\u00e5: \u00bbDet \u00e4r ju jag som har syndat, det \u00e4r jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? M\u00e5 din hand v\u00e4nda sig mot mig och min faders hus.\u00bb\n24:18 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: \u00bbG\u00e5 \u00e5stad och res ett altare \u00e5t HERREN p\u00e5 jebus\u00e9en Araunas tr\u00f6skplats.\u00bb\n24:19 Och David gick \u00e5stad efter Gads ord, s\u00e5som HERREN hade bjudit.\n24:20 N\u00e4r Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans tj\u00e4nare kommo till honom, gick han ut och f\u00f6ll ned till jorden p\u00e5 sitt ansikte f\u00f6r konungen.\n24:21 Och Arauna sade: \u00bbVarf\u00f6r kommer min herre konungen till sin tj\u00e4nare?\u00bb David svarade: \u00bbF\u00f6r att k\u00f6pa tr\u00f6skplatsen av dig och d\u00e4r bygga ett altare \u00e5t HERREN; och m\u00e5 s\u00e5 hems\u00f6kelsen upph\u00f6ra bland folket.\u00bb\n24:22 D\u00e5 sade Arauna till David: \u00bbMin herre konungen tage till sitt offer vad honom t\u00e4ckes. Se h\u00e4r \u00e4ro f\u00e4kreaturen till br\u00e4nnoffer, och h\u00e4r \u00e4ro tr\u00f6skvagnarna, j\u00e4mte f\u00e4kreaturens ok, till ved.\n24:23 Alltsammans, o konung, giver Arauna \u00e5t konungen.\u00bb Och Arauna sade ytterligare till konungen: \u00bbM\u00e5 HERREN, din Gud, vara dig n\u00e5dig.\u00bb\n24:24 Men konungen svarade Arauna: \u00bbNej, jag vill k\u00f6pa det av dig f\u00f6r ett best\u00e4mt pris; ty jag vill icke offra \u00e5t HERREN, min Gud, br\u00e4nnoffer som jag har f\u00e5tt f\u00f6r intet.\u00bb Och David k\u00f6pte tr\u00f6skplatsen och f\u00e4kreaturen f\u00f6r femtio siklar silver.\n24:25 Och David byggde d\u00e4r ett altare \u00e5t HERREN och offrade br\u00e4nnoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets b\u00f6n, och hems\u00f6kelsen upph\u00f6rde bland Israel.","title":"Swedish Bible: 2 Samuel","type":"page"}