{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/sol.htm","path":"bib/wb/swe/sol.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/sol.htm","text":"1:1 S\u00e5ngernas s\u00e5ng av Salomo.\n1:2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din k\u00e4rlek \u00e4r mer ljuv \u00e4n vin.\n1:3 Ljuv \u00e4r doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva \u00e4r ditt namn; f\u00f6rdenskull hava t\u00e4rnorna dig k\u00e4r.\n1:4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi f\u00f6lja dig. Ja, konungen har f\u00f6rt mig in i sina gemak; Vi vilja fr\u00f6jdas och vara glada \u00f6ver dig, vi vilja prisa din k\u00e4rlek h\u00f6gre \u00e4n vin; med r\u00e4tta har man dig k\u00e4r. ----\n1:5 Svart \u00e4r jag, dock \u00e4r jag t\u00e4ck, I Jerusalems d\u00f6ttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos t\u00e4lt.\n1:6 Sen icke d\u00e4rp\u00e5 att jag \u00e4r s\u00e5 svart, att solen har br\u00e4nt mig s\u00e5. Min moders s\u00f6ner blevo vreda p\u00e5 mig och satte mig till ving\u00e5rdsvakterska; min egen ving\u00e5rd kunde jag icke vakta.\n1:7 \u00bbS\u00e4g mig, du som min sj\u00e4l har k\u00e4r: Var f\u00f6r du din hjord i bet? Var l\u00e5ter du den vila om middagen? M\u00e5 jag slippa att g\u00e5 lik en vilsekommen kvinna vid dina v\u00e4nners hjordar.\u00bb\n1:8 \u00bbOm du icke vet det, du sk\u00f6naste bland kvinnor, s\u00e5 g\u00e5 blott \u00e5stad i hjordens sp\u00e5r, och f\u00f6r dina killingar i bet vid herdarnas t\u00e4lt.\u00bb ----\n1:9 \u00bbVid ett sto i Faraos spann f\u00f6rliknar jag dig, min \u00e4lskade.\n1:10 Dina kinder \u00e4ro s\u00e5 t\u00e4cka med sina kedjeh\u00e4ngen, din hals med sina p\u00e4rlerader.\n1:11 Kedjeh\u00e4ngen av guld vilja vi skaffa \u00e5t dig med silverkulor p\u00e5.\u00bb\n1:12 \u00bbMedan konungen h\u00e5ller sin fest, sprider min nardus sin doft.\n1:13 Min v\u00e4n \u00e4r f\u00f6r mig ett myrrag\u00f6mme, som jag b\u00e4r i min barm.\n1:14 Min v\u00e4n \u00e4r f\u00f6r mig en klase cyperblommor fr\u00e5n En-Gedis ving\u00e5rdar.\u00bb\n1:15 \u00bbVad du \u00e4r sk\u00f6n, min \u00e4lskade! Vad du \u00e4r sk\u00f6n! Dina \u00f6gon \u00e4ro duvor.\u00bb\n1:16 \u00bbVad du \u00e4r sk\u00f6n, min v\u00e4n! Ja, ljuvlig \u00e4r du, och gr\u00f6nskande \u00e4r v\u00e5rt vilol\u00e4ger.\n1:17 Bj\u00e4lkarna i v\u00e5r boning \u00e4ro cedrar, och cypresser v\u00e5r v\u00e4ggpanel.\u00bb\n2:1 \u00bbJag \u00e4r ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.\u00bb\n2:2 \u00bbJa, s\u00e5som en lilja bland t\u00f6rnen, s\u00e5 \u00e4r min \u00e4lskade bland jungfrur.\u00bb\n2:3 \u00bbS\u00e5som ett \u00e4ppeltr\u00e4d bland vildmarkens tr\u00e4d, s\u00e5 \u00e4r min v\u00e4n bland ynglingar; ljuvligt \u00e4r mig att sitta i dess skugga, och s\u00f6t \u00e4r dess frukt f\u00f6r min mun.\n2:4 I vinsalen har han f\u00f6rt mig in, och k\u00e4rleken \u00e4r hans baner \u00f6ver mig.\n2:5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med \u00e4pplen; ty jag \u00e4r sjuk av k\u00e4rlek.\u00bb ----\n2:6 Hans v\u00e4nstra arm vilar under mitt huvud, och hans h\u00f6gra omfamnar mig.\n2:7 Jag besv\u00e4r eder, I Jerusalems d\u00f6ttrar, vid gaseller och hindar p\u00e5 marken: Oroen icke k\u00e4rleken, st\u00f6ren den icke, f\u00f6rr\u00e4n den sj\u00e4lv s\u00e5 vill. ----\n2:8 H\u00f6r, d\u00e4r \u00e4r min v\u00e4n! Ja, d\u00e4r kommer han, springande \u00f6ver bergen, hoppande fram p\u00e5 h\u00f6jderna.\n2:9 Lik en gasell \u00e4r min v\u00e4n eller lik en ung hjort. Se, nu st\u00e5r han d\u00e4r bakom v\u00e5r v\u00e4gg, han blickar in genom f\u00f6nstret, han sk\u00e5dar genom gallret.\n2:10 Min v\u00e4n begynner tala, han s\u00e4ger till mig: \u00bbSt\u00e5 upp, min \u00e4lskade, du min sk\u00f6na, och kom hitut.\n2:11 Ty se, vintern \u00e4r f\u00f6rbi, regntiden \u00e4r f\u00f6rliden och har g\u00e5tt sin kos.\n2:12 Blommorna visa sig p\u00e5 marken, tiden har kommit, d\u00e5 vintr\u00e4den sk\u00e4ras, och turturduvan l\u00e5ter h\u00f6ra sin r\u00f6st i v\u00e5rt land.\n2:13 Fikontr\u00e4dets frukter begynna att mogna, vintr\u00e4den st\u00e5 redan i blom, de sprida sin doft. St\u00e5 upp, min \u00e4lskade, min sk\u00f6na, och kom hitut.\n2:14 Du min duva i bergsklyftan, i klippv\u00e4ggens g\u00f6msle, l\u00e5t mig se ditt ansikte, l\u00e5t mig h\u00f6ra din r\u00f6st; ty din r\u00f6st \u00e4r s\u00e5 ljuv, och ditt ansikte \u00e4r s\u00e5 t\u00e4ckt.\u00bb ----\n2:15 F\u00e5ngen r\u00e4varna \u00e5t oss, de sm\u00e5 r\u00e4varna, ving\u00e5rdarnas f\u00f6rd\u00e4rvare, nu d\u00e5 v\u00e5ra ving\u00e5rdar st\u00e5 i blom. ----\n2:16 Min v\u00e4n \u00e4r min, och jag \u00e4r hans, d\u00e4r han f\u00f6r sin hjord i bet ibland liljor.\n2:17 Till dess morgonvinden bl\u00e5ser och skuggorna fly, m\u00e5 du str\u00f6va omkring, lik en gasell, min v\u00e4n, eller lik en ung hjort, p\u00e5 de kassiadoftande bergen.\n3:5 5. -- Brudt\u00e5get beskrives v. 6--11.\n3:1 D\u00e4r jag l\u00e5g p\u00e5 mitt l\u00e4ger om natten, s\u00f6kte jag honom som min sj\u00e4l har k\u00e4r; jag s\u00f6kte honom, men fann honom icke.\n3:2 \u00bbJag vill st\u00e5 upp och g\u00e5 omkring i staden, p\u00e5 gatorna och p\u00e5 torgen; jag vill s\u00f6ka honom som min sj\u00e4l har k\u00e4r.\u00bb Jag s\u00f6kte honom, men fann honom icke.\n3:3 V\u00e4ktarna m\u00f6tte mig, d\u00e4r de gingo omkring i staden. \u00bbHaven I sett honom som min sj\u00e4l har k\u00e4r?\u00bb\n3:4 Knappt hade jag kommit f\u00f6rbi dem, s\u00e5 fann jag honom som min sj\u00e4l har k\u00e4r. Jag tog honom fatt, och jag sl\u00e4ppte honom icke, f\u00f6rr\u00e4n jag hade f\u00f6rt honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ----\n3:5 Jag besv\u00e4r eder, I Jerusalems d\u00f6ttrar, vid gaseller och hindar p\u00e5 marken: Oroen icke k\u00e4rleken, st\u00f6ren den icke, f\u00f6rr\u00e4n den sj\u00e4lv s\u00e5 vill. ----\n3:6 Vem \u00e4r hon som kommer hitupp fr\u00e5n \u00f6knen s\u00e5som i stoder av r\u00f6k, kringdoftad av myrra och r\u00f6kelse och alla slags k\u00f6pmannakryddor?\n3:7 Se, det \u00e4r Salomos b\u00e4rstol! Sextio hj\u00e4ltar omgiva den, utvalda bland Israels hj\u00e4ltar.\n3:8 Alla b\u00e4ra de sv\u00e4rd och \u00e4ro v\u00e4l f\u00f6rfarna i strid. Var och en har sitt sv\u00e4rd vid sin l\u00e4nd, till v\u00e4rn mot nattens faror.\n3:9 En praktb\u00e5r \u00e4r det som konung Salomo har l\u00e5tit g\u00f6ra \u00e5t sig av virke fr\u00e5n Libanon.\n3:10 Dess sidost\u00f6d \u00e4ro gjorda av silver, ryggst\u00f6det av guld, s\u00e4tet belagt med purpurr\u00f6tt tyg. Innantill \u00e4r den prydd i k\u00e4rlek av Jerusalems d\u00f6ttrar.\n3:11 I Sions d\u00f6ttrar, g\u00e5n ut och sk\u00e5den konung Salomo med lust, sk\u00e5den kransen som hans moder har kr\u00f6nt honom med p\u00e5 hans br\u00f6llopsdag, p\u00e5 hans hj\u00e4rtefr\u00f6jds dag.\n4:1 Vad du \u00e4r sk\u00f6n, min \u00e4lskade, vad du \u00e4r sk\u00f6n! Dina \u00f6gon \u00e4ro duvor, d\u00e4r de skymta genom din sl\u00f6ja. Ditt h\u00e5r \u00e4r likt en hjord av getter som str\u00f6mma nedf\u00f6r Gileads berg.\n4:2 Dina t\u00e4nder likna en hjord av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam \u00e4r ingen ibland dem.\n4:3 Ett rosenr\u00f6tt sn\u00f6re likna dina l\u00e4ppar, och t\u00e4ck \u00e4r din mun. Lik ett brustet granat\u00e4pple \u00e4r din kind, d\u00e4r den skymtar genom din sl\u00f6ja.\n4:4 Din hals \u00e4r lik Davids torn, det v\u00e4l bef\u00e4sta; tusen sk\u00f6ldar h\u00e4nga d\u00e4rp\u00e5, hj\u00e4ltarnas alla sk\u00f6ldar.\n4:5 Din barm \u00e4r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell, som g\u00e5 i bet ibland liljor.\n4:6 Till dess morgonvinden bl\u00e5ser och skuggorna fly, vill jag g\u00e5 bort till myrraberget, till den r\u00f6kelsedoftande h\u00f6jden.\n4:7 Du \u00e4r sk\u00f6n alltigenom, min \u00e4lskade, p\u00e5 dig finnes ingen fl\u00e4ck. ----\n4:8 Kom med mig fr\u00e5n Libanon, min brud, kom med mig fr\u00e5n Libanon. Stig ned fr\u00e5n Amanas topp, fr\u00e5n toppen av Senir och Hermon, fr\u00e5n lejonens hemvist, fr\u00e5n pantrarnas berg. ----\n4:9 Du har tagit mitt hj\u00e4rta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hj\u00e4rta med en enda blick, med en enda l\u00e4nk av kedjan kring din hals.\n4:10 Huru sk\u00f6n \u00e4r icke din k\u00e4rlek, du min syster, min brud! Huru ljuv \u00e4r icke din k\u00e4rlek! Ja, mer ljuv \u00e4n vin; och doften av dina salvor \u00f6verg\u00e5r all v\u00e4llukt.\n4:11 Av s\u00f6tma drypa dina l\u00e4ppar, min brud; din tunga g\u00f6mmer honung och mj\u00f6lk, och doften av dina kl\u00e4der \u00e4r s\u00e5som Libanons doft. ----\n4:12 \u00bbEn tillsluten lustg\u00e5rd \u00e4r min syster, min brud, en tillsluten brunn, en f\u00f6rseglad k\u00e4lla.\n4:13 S\u00e5som en park av granattr\u00e4d skjuter du upp, med de \u00e4dlaste frukter, med cyperblommor och nardusplantor,\n4:14 med nardus och saffran, kalmus och kanel och r\u00f6kelsetr\u00e4d av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.\n4:15 Ja, en k\u00e4lla i lustg\u00e5rden \u00e4r du, en brunn med friskt vatten och ett rinnande fl\u00f6de ifr\u00e5n Libanon.\u00bb\n4:16 \u00bbVakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind; bl\u00e5s genom min lustg\u00e5rd, l\u00e5t dess v\u00e4llukt str\u00f6mma ut. M\u00e5 min v\u00e4n komma till sin lustg\u00e5rd och \u00e4ta dess \u00e4dla frukter.\u00bb\n5:1 \u00bbJa, jag kommer till min lustg\u00e5rd, du min syster, min brud; jag h\u00e4mtar min myrra och mina v\u00e4lluktande kryddor, jag \u00e4ter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mj\u00f6lk.\u00bb ---- \u00c4ten, I k\u00e4ra, och dricken, ja, berusen eder av k\u00e4rlek.\n5:2 Jag l\u00e5g och sov, dock vakade mitt hj\u00e4rta. H\u00f6r, d\u00e5 klappar min v\u00e4n p\u00e5 d\u00f6rren: \u00bb\u00d6ppna f\u00f6r mig, du min syster, min \u00e4lskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud \u00e4r fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.\u00bb\n5:3 \u00bbJag har lagt av mina kl\u00e4der; skulle jag nu \u00e5ter taga dem p\u00e5 mig? Jag har tvagit mina f\u00f6tter; skulle jag nu orena dem?\u00bb\n5:4 Min v\u00e4n r\u00e4ckte in sin hand genom luckan; d\u00e5 r\u00f6rdes mitt hj\u00e4rta \u00f6ver honom.\n5:5 Jag stod upp f\u00f6r att \u00f6ppna f\u00f6r min v\u00e4n, och mina h\u00e4nder dr\u00f6po av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.\n5:6 S\u00e5 \u00f6ppnade jag f\u00f6r min v\u00e4n, men min v\u00e4n var borta och f\u00f6rsvunnen. Min sj\u00e4l blev utom sig vid tanken p\u00e5 hans ord. Jag s\u00f6kte honom, men fann honom icke; jag ropade p\u00e5 honom, men han svarade mig icke.\n5:7 V\u00e4ktarna m\u00f6tte mig, d\u00e4r de gingo omkring i staden, de slogo mig, de s\u00e5rade mig; de ryckte av mig min mantel, v\u00e4ktarna p\u00e5 murarna.\n5:8 \u00bbJag besv\u00e4r eder, I Jerusalems d\u00f6ttrar, om I finnen min v\u00e4n, s\u00e5 s\u00e4gen -- ja, vad skolen I s\u00e4ga honom? Att jag \u00e4r sjuk av k\u00e4rlek!\u00bb\n5:9 \u00bbVad \u00e4r d\u00e5 din v\u00e4n f\u00f6rmer \u00e4n andra v\u00e4nner, du sk\u00f6naste bland kvinnor? Vad \u00e4r din v\u00e4n f\u00f6rmer \u00e4n andra v\u00e4nner, eftersom du s\u00e5 besv\u00e4r oss?\u00bb\n5:10 \u00bbMin v\u00e4n \u00e4r str\u00e5lande vit och r\u00f6d, h\u00e4rlig framf\u00f6r tio tusen.\n5:11 Hans huvud \u00e4r finaste guld, hans lockar palmtr\u00e4dsvippor, och svarta s\u00e5som korpen.\n5:12 Hans \u00f6gon likna duvor invid vattenb\u00e4ckar, duvor som bada sig i mj\u00f6lk och sitta invid br\u00e4ddfull rand.\n5:13 Hans kinder liknar v\u00e4lluktrika blomsters\u00e4ngar, skrin med doftande kryddor. Hans l\u00e4ppar \u00e4ro r\u00f6da liljor; de drypa av flytande myrra.\n5:14 Hans h\u00e4nder \u00e4ro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja \u00e4r formad av elfenben, \u00f6vert\u00e4ckt med safirer.\n5:15 Hans ben \u00e4ro pelare av vitaste marmor, som vila p\u00e5 fotstycken av finaste guld. Att se honom \u00e4r s\u00e5som att se Libanon; st\u00e5tlig \u00e4r han s\u00e5som en ceder.\n5:16 Hans mun \u00e4r idel s\u00f6tma, hela hans v\u00e4sende \u00e4r ljuvlighet. S\u00e5dan \u00e4r min v\u00e4n, ja, s\u00e5dan \u00e4r min \u00e4lskade, I Jerusalems d\u00f6ttrar.\u00bb\n5:17 \u00bbVart har han d\u00e5 g\u00e5tt, din v\u00e4n, du sk\u00f6naste bland kvinnor? Vart har din v\u00e4n tagit v\u00e4gen? L\u00e5t oss hj\u00e4lpa dig att s\u00f6ka honom.\u00bb\n6:1 \u00bbMin v\u00e4n har g\u00e5tt ned till sin lustg\u00e5rd, till sina v\u00e4lluktrika blomsters\u00e4ngar, f\u00f6r att l\u00e5ta sin hjord beta i lustg\u00e5rdarna och f\u00f6r att plocka liljor.\n6:2 Jag \u00e4r min v\u00e4ns, och min v\u00e4n \u00e4r min, d\u00e4r han f\u00f6r sin hjord i bet ibland liljor.\n6:3 Du \u00e4r sk\u00f6n s\u00e5som Tirsa, min \u00e4lskade, ljuvlig s\u00e5som Jerusalem, \u00f6verv\u00e4ldigande s\u00e5som en h\u00e4rskara.\n6:4 V\u00e4nd bort ifr\u00e5n mig dina \u00f6gon, ty de hava underkuvat mig. Ditt h\u00e5r \u00e4r likt en hjord av getter som str\u00f6mma nedf\u00f6r Gilead.\n6:5 Dina t\u00e4nder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam \u00e4r ingen ibland dem.\n6:6 Lik ett brustet granat\u00e4pple \u00e4r din kind, d\u00e4r den skymtar genom din sl\u00f6ja. ----\n6:7 Sextio \u00e4ro drottningarna, och \u00e5ttio bihustrurna, och t\u00e4rnorna en otalig skara.\n6:8 Men en enda \u00e4r hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. N\u00e4r jungfrur se henne, prisa de henne s\u00e4ll, drottningar och bihustrur h\u00f6ja hennes lov. ----\n6:9 Vem \u00e4r hon som d\u00e4r blickar fram lik en morgonrodnad, sk\u00f6n s\u00e5som m\u00e5nen, str\u00e5lande s\u00e5som solen, \u00f6verv\u00e4ldigande s\u00e5som en h\u00e4rskara?\n6:10 Till valn\u00f6tslunden gick jag ned, f\u00f6r att gl\u00e4dja mig \u00e5t gr\u00f6nskan i dalen, f\u00f6r att se om vintr\u00e4den hade slagit ut, om granattr\u00e4den hade f\u00e5tt blommor.\n6:11 Of\u00f6rt\u00e4nkt satte mig d\u00e5 min k\u00e4rlek upp p\u00e5 mitt furstefolks vagnar.\n6:12 \u00bbV\u00e4nd om, v\u00e4nd om, du brud fr\u00e5n Sulem, v\u00e4nd om, v\u00e4nd om, s\u00e5 att vi f\u00e5 se p\u00e5 dig.\u00bb \u00bbVad finnen I att se hos bruden fr\u00e5n Sulem, d\u00e4r hon r\u00f6r sig s\u00e5som i vapendans?\u00bb\n7:1 \u00bbHuru sk\u00f6na \u00e4ro icke dina f\u00f6tter i sina skor, du \u00e4dla! Dina h\u00f6fters rundning \u00e4r s\u00e5som ett br\u00f6stsp\u00e4nnes kupor, gjorda av en konstn\u00e4rs h\u00e4nder.\n7:2 Ditt sk\u00f6te \u00e4r en rundad sk\u00e5l, m\u00e5 vinet aldrig fattas d\u00e4ri. Din midja \u00e4r en veteh\u00f6g, omh\u00e4gnad av liljor.\n7:3 Din barm \u00e4r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell.\n7:4 Din hals liknar Elfenbenstornet, dina \u00f6gon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din n\u00e4sa \u00e4r s\u00e5som Libanonstornet, som sk\u00e5dar ut mot Damaskus.\n7:5 Ditt huvud h\u00f6jer sig s\u00e5som Karmel, och lockarna p\u00e5 ditt huvud hava purpurglans. En konung \u00e4r f\u00e5ngad i deras snara.\u00bb ----\n7:6 \u00bbHuru sk\u00f6n och huru ljuv \u00e4r du icke, du k\u00e4rlek, s\u00e5 f\u00f6ljd av lust!\n7:7 Ja, din v\u00e4xt \u00e4r s\u00e5som ett palmtr\u00e4ds, och din barm liknar fruktklasar.\n7:8 Jag t\u00e4nker: I det palmtr\u00e4det vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. M\u00e5 din barm d\u00e5 vara mig s\u00e5som vintr\u00e4dets klasar och doften av din andedr\u00e4kt s\u00e5som \u00e4pplens doft\n7:9 och din mun s\u00e5som ljuvaste vin!\u00bb \u00bbJa, ett vin som l\u00e4tt glider ned i min v\u00e4n och fuktar de slumrandes l\u00e4ppar.\n7:10 Jag \u00e4r min v\u00e4ns, och till mig st\u00e5r hans \u00e5tr\u00e5.\u00bb ----\n7:11 Kom, min v\u00e4n; l\u00e5t oss g\u00e5 ut p\u00e5 landsbygden och stanna i byarna \u00f6ver natten.\n7:12 Bittida m\u00e5 vi g\u00e5 till ving\u00e5rdarna, f\u00f6r att se om vintr\u00e4den hava slagit ut, om knopparna hava \u00f6ppnat sig, om granattr\u00e4den hava f\u00e5tt blommor. D\u00e4r vill jag giva min k\u00e4rlek \u00e5t dig.\n7:13 K\u00e4rleks\u00e4pplena sprida sin doft, och vid v\u00e5ra d\u00f6rrar finnas alla slags \u00e4dla frukter, b\u00e5de nya och gamla; \u00e5t dig, min v\u00e4n, har jag f\u00f6rvarat dem.\n8:1 Ack att du vore s\u00e5som en min broder, ammad vid min moders br\u00f6st! Om jag d\u00e5 m\u00f6tte dig d\u00e4rute, s\u00e5 finge jag kyssa dig, och ingen skulle t\u00e4nka illa om mig d\u00e4rf\u00f6r.\n8:2 Jag finge d\u00e5 ledsaga dig, f\u00f6ra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft fr\u00e5n mitt granattr\u00e4d. ----\n8:3 Hans v\u00e4nstra arm vilar under mitt huvud, och hans h\u00f6gra omfamnar mig.\n8:4 Jag besv\u00e4r eder, I Jerusalems d\u00f6ttrar: Oroen icke k\u00e4rleken, st\u00f6ren den icke, f\u00f6rr\u00e4n den sj\u00e4lv s\u00e5 vill.\n8:5 Vem \u00e4r hon som kommer hitupp fr\u00e5n \u00f6knen, st\u00f6dd p\u00e5 sin v\u00e4n? \u00bbD\u00e4r under \u00e4ppeltr\u00e4det v\u00e4ckte jag dig; d\u00e4r var det som din moder hade f\u00f6tt dig, d\u00e4r f\u00f6dde dig hon som gav dig livet.\n8:6 Hav mig s\u00e5som en signetring vid ditt hj\u00e4rta, s\u00e5som en signetring p\u00e5 din arm. Ty k\u00e4rleken \u00e4r stark s\u00e5som d\u00f6den, dess tr\u00e4ngtan obetvinglig s\u00e5som d\u00f6dsriket; dess gl\u00f6d \u00e4r s\u00e5som eldens gl\u00f6d, en HERRENS l\u00e5ga \u00e4r den.\n8:7 De st\u00f6rsta vatten f\u00f6rm\u00e5 ej utsl\u00e4cka k\u00e4rleken, str\u00f6mmar kunna icke f\u00f6rdr\u00e4nka den. Om n\u00e5gon ville giva alla \u00e4godelar i sitt hus f\u00f6r k\u00e4rleken, s\u00e5 skulle han \u00e4nd\u00e5 bliva f\u00f6rsm\u00e5dd.\u00bb ----\n8:8 \u00bbVi hava en syster, en helt ung, som \u00e4nnu icke har n\u00e5gon barm. Vad skola vi g\u00f6ra med v\u00e5r syster, n\u00e4r tiden kommer, att man vill vinna henne?\u00bb\n8:9 \u00bb\u00c4r hon en mur, s\u00e5 bygga vi p\u00e5 den ett kr\u00f6n av silver; men \u00e4r hon en d\u00f6rr, s\u00e5 bomma vi f\u00f6r den med en cederplanka.\u00bb\n8:10 \u00bbJag \u00e4r en mur, och min barm \u00e4r s\u00e5som tornen d\u00e4rp\u00e5; s\u00e5 blev jag i hans \u00f6gon en kvinna som var ynnest v\u00e4rd.\u00bb ----\n8:11 En ving\u00e5rd \u00e4gde Salomo i Baal-Hamon, den ving\u00e5rden l\u00e4mnade han \u00e5t v\u00e4ktare; tusen siklar silver var kunde de h\u00e4mta ur dess frukt.\n8:12 Men min ving\u00e5rd, den har jag sj\u00e4lv i min v\u00e5rd. Du, Salomo, m\u00e5 taga dina tusen, och tv\u00e5 hundra m\u00e5 de f\u00e5, som vakta dess frukt. ----\n8:13 \u00bbDu lustg\u00e5rdarnas inbyggerska, v\u00e4nnerna lyssna efter din r\u00f6st; l\u00e5t mig h\u00f6ra den.\u00bb\n8:14 \u00bbSkynda \u00e5stad, min v\u00e4n, lik en gasell eller lik en ung hjort, upp p\u00e5 de v\u00e4lluktrika bergen.\u00bb","title":"Swedish Bible: Song of Solomon","type":"page"}