{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/th1.htm","path":"bib/wb/swe/th1.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/th1.htm","text":"1:1 Paulus och Silvanus och Timoteus h\u00e4lsa tessalonikernas f\u00f6rsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. N\u00e5d och frid vare med eder.\n1:2 Vi tacka Gud alltid f\u00f6r eder alla, n\u00e4r vi t\u00e4nka p\u00e5 eder i v\u00e5ra b\u00f6ner.\n1:3 Ty oavl\u00e5tligen ih\u00e5gkomma vi inf\u00f6r v\u00e5r Gud och Fader edra g\u00e4rningar i tron och edert arbete i k\u00e4rleken och eder st\u00e5ndaktighet i hoppet, i v\u00e5r Herre Jesus Kristus.\n1:4 Vi veta ju, k\u00e4re br\u00f6der, i Guds \u00e4lskade, huru det var, n\u00e4r I bleven utvalda:\n1:5 v\u00e5rt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i kraft och helig ande och med full visshet. I veten ock p\u00e5 vad s\u00e4tt vi upptr\u00e4dde bland eder, till edert b\u00e4sta.\n1:6 Och I \u00e5 eder sida bleven v\u00e5ra efterf\u00f6ljare och d\u00e4rmed Herrens, i det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gl\u00e4dje i helig ande.\n1:7 S\u00e5 bleven I sj\u00e4lva ett f\u00f6red\u00f6me f\u00f6r alla de troende i Macedonien och Akaja.\n1:8 Ty fr\u00e5n eder har genljudet av Herrens ord g\u00e5tt vidare ut; icke allenast i Macedonien och Akaja, utan allest\u00e4des har eder tro p\u00e5 Gud blivit k\u00e4nd, s\u00e5 att vi f\u00f6r v\u00e5r del icke beh\u00f6va tala n\u00e5got d\u00e4rom.\n1:9 Ty sj\u00e4lva f\u00f6rkunna de om oss, med vilken framg\u00e5ng vi begynte v\u00e5rt arbete hos eder, och huru I fr\u00e5n avgudarna omv\u00e4nden eder till Gud, till att tj\u00e4na den levande och sanne Guden,\n1:10 och till att v\u00e4nta hans Son fr\u00e5n himmelen, honom som han har uppv\u00e4ckt fr\u00e5n de d\u00f6da, Jesus, som fr\u00e4lsar oss undan den kommande vredesdomen.\n2:1 I veten ju sj\u00e4lva, k\u00e4re br\u00f6der, att det icke var utan kraft vi begynte v\u00e5rt arbete hos eder.\n2:2 Nej, fast\u00e4n vi, s\u00e5som i veten, i Filippi f\u00f6rut hade f\u00e5tt utst\u00e5 lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i v\u00e5r Gud till att f\u00f6rkunna f\u00f6r eder Guds evangelium, under mycken kamp.\n2:3 Ty vad vi tala till tr\u00f6st och f\u00f6rmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent upps\u00e5t, ej heller sker det med svek;\n2:4 utan d\u00e4rf\u00f6r att vi av Gud hava pr\u00f6vats v\u00e4rdiga att f\u00e5 evangelium oss betrott, tala vi i enlighet d\u00e4rmed, icke f\u00f6r att vara m\u00e4nniskor till behag, utan f\u00f6r att vara Gud till behag, honom som pr\u00f6var v\u00e5ra hj\u00e4rtan.\n2:5 Aldrig n\u00e5gonsin hava vi upptr\u00e4tt med smickrets ord, det veten I, ej heller s\u00e5, att vi skulle f\u00e5 en f\u00f6rev\u00e4ndning att bereda oss vinning -- Gud \u00e4r v\u00e5rt vittne.\n2:6 Ej heller hava vi s\u00f6kt pris av m\u00e4nniskor, vare sig av eder eller av andra,\n2:7 fast\u00e4n vi s\u00e5som Kristi apostlar v\u00e4l hade kunnat upptr\u00e4da med myndighet. Tv\u00e4rtom hava vi visat oss milda bland eder, s\u00e5som n\u00e4r en moder omhuldar sina sp\u00e4da barn.\n2:8 I s\u00e5dan \u00f6mhet om eder ville vi g\u00e4rna icke allenast g\u00f6ra ocks\u00e5 eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra v\u00e5ra liv f\u00f6r eder, ty I haden blivit oss k\u00e4ra.\n2:9 I kommen ju ih\u00e5g, k\u00e4re br\u00f6der, v\u00e5rt arbete och v\u00e5r m\u00f6da, huru vi, under det att vi predikade f\u00f6r eder Guds evangelium, str\u00e4vade natt och dag, f\u00f6r att icke bliva n\u00e5gon av eder till tunga.\n2:10 I sj\u00e4lva \u00e4ren v\u00e5ra vittnen, och Gud \u00e4r v\u00e5rt vittne, I veten, och han vet huru heligt och r\u00e4ttf\u00e4rdigt och ostraffligt vi f\u00f6rh\u00f6llo oss mot eder, I som tron.\n2:11 Likaledes veten I huru vi f\u00f6rmanade och uppmuntrade var och en av eder, s\u00e5som en fader sina barn,\n2:12 och huru vi uppfordrade eder att f\u00f6ra en vandel som vore v\u00e4rdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin h\u00e4rlighet.\n2:13 D\u00e4rf\u00f6r tacka vi ock oavl\u00e5tligen Gud f\u00f6r att I, n\u00e4r I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det s\u00e5som m\u00e4nniskoord, utan s\u00e5som Guds ord, vilket det f\u00f6rvisso \u00e4r, ett ord som ock \u00e4r verksamt i eder som tron.\n2:14 I, k\u00e4re br\u00f6der, haven ju blivit efterf\u00f6ljare till de Guds f\u00f6rsamlingar i Kristus Jesus som \u00e4ro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsm\u00e4n f\u00e5tt lida detsamma som de hava lidit av judarna --\n2:15 av dem som d\u00f6dade b\u00e5de Herren Jesus och profeterna och f\u00f6rjagade oss, och som \u00e4ro misshagliga f\u00f6r Gud och fiender till alla m\u00e4nniskor,\n2:16 i det att de s\u00f6ka hindra oss att tala till hedningarna, s\u00e5 att dessa kunna bliva fr\u00e4lsta. S\u00e5 uppfylla de alltj\u00e4mt sina synders m\u00e5tt. Dock, vredesdomen har kommit \u00f6ver dem i all sin str\u00e4nghet.\n2:17 Men d\u00e5 vi nu hava m\u00e5st vara skilda fr\u00e5n eder, k\u00e4re br\u00f6der -- visserligen allenast f\u00f6r en kort tid och i utv\u00e4rtes m\u00e5tto, icke till hj\u00e4rtat -- hava vi blivit s\u00e5 mycket mer angel\u00e4gna att f\u00e5 se edra ansikten och k\u00e4nt stor \u00e5stundan d\u00e4refter.\n2:18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, f\u00f6r min del b\u00e5de en och tv\u00e5 g\u00e5nger -- men Satan har hindrat oss.\n2:19 Ty vem \u00e4r v\u00e5rt hopp och v\u00e5r gl\u00e4dje och v\u00e5r ber\u00f6mmelses krona inf\u00f6r v\u00e5r Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?\n2:20 Ja, I \u00e4ren v\u00e5r \u00e4ra och v\u00e5r gl\u00e4dje.\n3:1 D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r vi icke mer kunde uth\u00e4rda, besl\u00f6to vi att stanna ensamma kvar i Aten,\n3:2 och s\u00e4nde \u00e5stad Timoteus, v\u00e5r broder och Guds tj\u00e4nare vid f\u00f6rkunnandet av evangelium om Kristus, f\u00f6r att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,\n3:3 s\u00e5 att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten sj\u00e4lva att s\u00e5dana \u00e4ro oss f\u00f6relagda.\n3:4 Redan n\u00e4r vi voro hos eder, sade vi ju eder f\u00f6rut att vi skulle komma att utst\u00e5 lidanden. S\u00e5 har nu ock skett, det veten I.\n3:5 Det var ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r som jag s\u00e4nde honom \u00e5stad, n\u00e4r jag icke mer kunde uth\u00e4rda; ty jag ville veta n\u00e5got om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till \u00e4ventyrs hade s\u00e5 frestat eder, att v\u00e5rt arbete skulle bliva utan frukt.\n3:6 Men nu, d\u00e5 Timoteus har kommit till oss fr\u00e5n eder och f\u00f6rkunnat f\u00f6r oss det glada budskapet om eder tro och k\u00e4rlek, och sagt oss att I alltj\u00e4mt haven oss i god h\u00e5gkomst, och att I l\u00e4ngten efter att se oss, likasom vi l\u00e4ngta efter eder,\n3:7 nu hava vi i fr\u00e5ga om eder, k\u00e4re br\u00f6der, genom eder tro f\u00e5tt hugnad i all v\u00e5r n\u00f6d och allt v\u00e5rt lidande.\n3:8 Ty nu leva vi, eftersom I st\u00e5n fasta i Herren.\n3:9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud f\u00f6r eder, till geng\u00e4ld f\u00f6r all den gl\u00e4dje som vi genom eder hava inf\u00f6r v\u00e5r Gud?\n3:10 Natt och dag \u00e4r det v\u00e5r innerligaste b\u00f6n, att vi m\u00e5 f\u00e5 se edra ansikten och avhj\u00e4lpa vad som kan brista i eder tro.\n3:11 Men v\u00e5r Gud och Fader sj\u00e4lv och v\u00e5r Herre Jesus m\u00e5 f\u00f6r oss j\u00e4mna v\u00e4gen till eder.\n3:12 Och eder m\u00e5 Herren giva en allt st\u00f6rre och mer \u00f6verfl\u00f6dande k\u00e4rlek till varandra, ja, till alla m\u00e4nniskor, en s\u00e5dan k\u00e4rlek som vi hava till eder,\n3:13 s\u00e5 att edra hj\u00e4rtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inf\u00f6r v\u00e5r Gud och Fader vid v\u00e5r Herre Jesu tillkommelse, n\u00e4r han kommer med alla sina heliga.\n4:1 Ytterligare, k\u00e4re br\u00f6der, bedja vi nu och f\u00f6rmana eder i Herren Jesus att allt mer f\u00f6rkovra eder i en s\u00e5dan vandel som I haven f\u00e5tt l\u00e4ra av oss att I skolen f\u00f6ra, Gud till behag -- en s\u00e5dan vandel som I redan f\u00f6ren.\n4:2 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.\n4:3 Ty detta \u00e4r Guds vilja, detta som h\u00f6r till eder helgelse, att I avh\u00e5llen eder fr\u00e5n otukt,\n4:4 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och \u00e4ra,\n4:5 icke i beg\u00e4relses lusta s\u00e5som hedningarna -- vilka icke k\u00e4nna Gud --\n4:6 och att ingen i sitt f\u00f6rh\u00e5llande till sin broder kr\u00e4nker honom eller g\u00f6r honom n\u00e5got f\u00f6rf\u00e5ng, ty Herren \u00e4r en h\u00e4mnare \u00f6ver allt detta, s\u00e5som vi redan f\u00f6rut hava sagt och betygat f\u00f6r eder.\n4:7 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.\n4:8 Den som icke vill veta av detta, han f\u00f6rkastar allts\u00e5 icke en m\u00e4nniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.\n4:9 Om broderlig k\u00e4rlek \u00e4r det icke beh\u00f6vligt att skriva till eder, ty I haven sj\u00e4lva f\u00e5tt l\u00e4ra av Gud att \u00e4lska varandra;\n4:10 s\u00e5 handlen I ju ock mot alla br\u00f6derna i hela Macedonien. Men vi f\u00f6rmana eder, k\u00e4re br\u00f6der, att allt mer f\u00f6rkovra eder h\u00e4ri\n4:11 och att s\u00e4tta eder \u00e4ra i att leva i stillhet och sk\u00f6ta vad eder \u00e5ligger och arbeta med edra h\u00e4nder, enligt vad vi hava bjudit eder,\n4:12 s\u00e5 att I skicken eder h\u00f6viskt mot dem som st\u00e5 utanf\u00f6r och icke beh\u00f6ven anlita n\u00e5gons hj\u00e4lp.\n4:13 Vi vilja icke l\u00e4mna eder, k\u00e4re br\u00f6der, i okunnighet om huru det f\u00f6rh\u00e5ller sig med dem som avsomna, f\u00f6r att I icke skolen s\u00f6rja s\u00e5som de andra, de som icke hava n\u00e5got hopp.\n4:14 Ty lika visst som Jesus, s\u00e5som vi tro, har d\u00f6tt och har uppst\u00e5tt, lika visst skall ock Gud genom Jesus f\u00f6ra dem som \u00e4ro avsomnade fram j\u00e4mte honom.\n4:15 S\u00e5som ett ord fr\u00e5n Herren s\u00e4ga vi eder n\u00e4mligen detta, att vi som leva och l\u00e4mnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma f\u00f6re dem som \u00e4ro avsomnade.\n4:16 Ty Herren skall sj\u00e4lv stiga ned fr\u00e5n himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en \u00f6ver\u00e4ngels r\u00f6st och en Guds basun. Och f\u00f6rst skola de i Kristus d\u00f6da uppst\u00e5;\n4:17 sedan skola vi som d\u00e5 \u00e4nnu leva och hava l\u00e4mnats kvar bliva j\u00e4mte dem bortryckta p\u00e5 skyar upp i luften, Herren till m\u00f6tes; och s\u00e5 skola vi alltid f\u00e5 vara hos Herren.\n4:18 S\u00e5 tr\u00f6sten nu varandra med dessa ord.\n5:1 Vad \u00e5ter ang\u00e5r tid och stund h\u00e4rf\u00f6r, s\u00e5 \u00e4r det icke beh\u00f6vligt att d\u00e4rom skriva till eder, k\u00e4re br\u00f6der.\n5:2 Ty I veten sj\u00e4lva nogsamt att Herrens dag kommer s\u00e5som en tjuv om natten.\n5:3 B\u00e4st de s\u00e4ga: \u00bbAllt st\u00e5r v\u00e4l till, och ingen fara \u00e4r p\u00e5 f\u00e4rde\u00bb, d\u00e5 kommer pl\u00f6tsligt f\u00f6rd\u00e4rv \u00f6ver dem, s\u00e5som f\u00f6dslov\u00e5ndan \u00f6ver en havande kvinna, och de skola f\u00f6rvisso icke kunna fly undan.\n5:4 Men I, k\u00e4re br\u00f6der, I leven icke m\u00f6rker, s\u00e5 att den dagen kan komma \u00f6ver eder s\u00e5som en tjuv;\n5:5 I \u00e4ren ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi h\u00f6ra icke natten eller m\u00f6rkret till;\n5:6 l\u00e5tom oss allts\u00e5 icke sova s\u00e5som de andra, utan l\u00e5tom oss vaka och vara nyktra.\n5:7 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna, de \u00e4ro druckna om natten;\n5:8 men vi som h\u00f6ra dagen till, vi m\u00e5 vara nyktra, ikl\u00e4dda trons och k\u00e4rlekens pansar, med fr\u00e4lsningens hopp s\u00e5som hj\u00e4lm.\n5:9 Ty Gud har icke best\u00e4mt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna fr\u00e4lsning genom v\u00e5r Herre, Jesus Kristus,\n5:10 som har d\u00f6tt f\u00f6r oss, p\u00e5 det att vi m\u00e5 leva tillika med honom, vare sig vi \u00e4nnu \u00e4ro vakna eller vi \u00e4ro avsomnade.\n5:11 Tr\u00f6sten d\u00e4rf\u00f6r varandra, och uppbyggen varandra inb\u00f6rdes, s\u00e5som I ock redan g\u00f6ren.\n5:12 Vi bedja eder, k\u00e4re br\u00f6der, att r\u00e4tt uppskatta de m\u00e4n som arbeta bland eder, och som \u00e4ro edra f\u00f6rest\u00e5ndare i Herren och f\u00f6rmana eder.\n5:13 L\u00e5ten dem vara eder \u00f6verm\u00e5ttan k\u00e4ra, f\u00f6r det verks skull som de utf\u00f6ra. H\u00e5llen frid inb\u00f6rdes.\n5:14 Vi bjuda eder, k\u00e4re br\u00f6der: F\u00f6rmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen t\u00e5lamod mot var man.\n5:15 Sen till, att ingen vederg\u00e4ller n\u00e5gon med ont f\u00f6r ont; faren fastmer alltid efter att g\u00f6ra vad gott \u00e4r mot varandra och mot var man.\n5:16 Varen alltid glada.\n5:17 Bedjen oavl\u00e5tligen.\n5:18 Tacken Gud i alla livets f\u00f6rh\u00e5llanden. Ty att I s\u00e5 g\u00f6ren \u00e4r Guds vilja i Kristus Jesus.\n5:19 Utsl\u00e4cken icke Anden,\n5:20 f\u00f6rakten icke profetisk tal,\n5:21 men pr\u00f6ven allt, beh\u00e5llen vad gott \u00e4r,\n5:22 avh\u00e5llen eder fr\u00e5n allt ont, av vad slag det vara m\u00e5.\n5:23 Men fridens Gud sj\u00e4lv helge eder till hela eder varelse, s\u00e5 att hela eder ande och eder sj\u00e4l och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid v\u00e5r Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.\n5:24 Trofast \u00e4r han som kallar eder; han skall ock utf\u00f6ra sitt verk.\n5:25 K\u00e4re br\u00f6der, bedjen f\u00f6r oss.\n5:26 H\u00e4lsen alla br\u00f6derna med en helig kyss.\n5:27 Jag besv\u00e4r eder vid Herren att l\u00e5ta uppl\u00e4sa detta brev f\u00f6r alla br\u00f6derna.\n5:28 V\u00e5r Herres, Jesu Kristi, n\u00e5d vare med eder.","title":"Swedish Bible: 1 Thessalonians","type":"page"}