{"collection":"Bible & Christianity","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/browse/bib/wb/swe/zac.htm","path":"bib/wb/swe/zac.htm","source_url":"https://sacred-texts.com/bib/wb/swe/zac.htm","text":"1:1 I \u00e5ttonde m\u00e5naden av Darejaves' andra regerings\u00e5r kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade:\n1:2 Sv\u00e5rt f\u00f6rt\u00f6rnad var HERREN p\u00e5 edra f\u00e4der.\n1:3 S\u00e4g d\u00e4rf\u00f6r nu till folket s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: V\u00e4nden om till mig, s\u00e4ger HERREN Sebaot, s\u00e5 vill jag v\u00e4nda om till eder, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n1:4 Varen icke s\u00e5som edra f\u00e4der, f\u00f6r vilka forna tiders profeter predikade och sade: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: V\u00e4nden om fr\u00e5n edra onda v\u00e4gar och edra onda g\u00e4rningar\u00bb; men de ville icke h\u00f6ra och aktade icke p\u00e5 mig s\u00e4ger HERREN.\n1:5 Edra f\u00e4der, var \u00e4ro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen?\n1:6 Nej, men mina ord och mina r\u00e5dslut, de som jag betrodde \u00e5t mina tj\u00e4nare profeterna, de tr\u00e4ffade ju edra f\u00e4der, s\u00e5 att de m\u00e5ste v\u00e4nda om och s\u00e4ga: \u00bbS\u00e5som HERREN Sebaot hade beslutit att g\u00f6ra med oss, och s\u00e5som v\u00e5ra v\u00e4gar och v\u00e5ra g\u00e4rningar f\u00f6rtj\u00e4nade, s\u00e5 har han ock gjort med oss.\u00bb\n1:7 P\u00e5 tjugufj\u00e4rde dagen i elfte m\u00e5naden, det \u00e4r m\u00e5naden Sebat, i Darejeves' andra regerings\u00e5r, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:\n1:8 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p\u00e5 en r\u00f6d h\u00e4st; och han h\u00f6ll stilla bland myrtentr\u00e4den i dals\u00e4nkningen. Och bakom honom stodo andra h\u00e4star, r\u00f6da, bruna och vita.\n1:9 D\u00e5 fr\u00e5gade jag: \u00bbVad betyda dessa, min herre?\u00bb \u00c4ngeln som talade med mig svarade mig: \u00bbJag vill l\u00e5ta dig f\u00f6rst\u00e5 vad dessa betyda.\u00bb\n1:10 Och mannen som stod bland myrtentr\u00e4den tog till orda och sade: \u00bbDet \u00e4r dessa som HERREN har s\u00e4nt ut till att fara omkring p\u00e5 jorden.\u00bb\n1:11 Och sj\u00e4lva togo de till orda och sade till HERRENS \u00e4ngel, som stod bland myrtentr\u00e4den: \u00bbVi hava farit omkring p\u00e5 jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.\u00bb\n1:12 D\u00e5 tog HERRENS \u00e4ngel \u00e5ter till orda och sade: \u00bbHERRE Sebaot, huru l\u00e4nge skall det dr\u00f6ja, innan du f\u00f6rbarmar dig \u00f6ver Jerusalem och Juda st\u00e4der? Du har ju nu varit vred p\u00e5 dem i sjuttio \u00e5r.\u00bb\n1:13 Och HERREN svarade \u00e4ngeln som talade med mig goda och tr\u00f6stliga ord;\n1:14 och \u00e4ngeln som talade med mig sade sedan till mig: \u00bbPredika och s\u00e4g: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit\u00e4lskan f\u00f6r Jerusalem och Sion;\n1:15 och jag \u00e4r storligen f\u00f6rt\u00f6rnad p\u00e5 hednafolken, som sitta s\u00e5 s\u00e4kra; ty n\u00e4r jag var allenast litet f\u00f6rt\u00f6rnad, hj\u00e4lpte de ytterligare till att f\u00f6rd\u00e4rva.\n1:16 D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ger HERREN s\u00e5: Jag vill \u00e5ter v\u00e4nda mig till Jerusalem i barmh\u00e4rtighet; mitt hus skall d\u00e4r bliva uppbyggt, s\u00e4ger HERREN Sebaot, och m\u00e4tsn\u00f6ret skall sp\u00e4nnas \u00f6ver Jerusalem.\n1:17 Ytterligare m\u00e5 du predika och s\u00e4ga: S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: \u00c4nnu en g\u00e5ng skola mina st\u00e4der f\u00e5 njuta \u00f6verfl\u00f6d av goda h\u00e5vor; ja, HERREN skall \u00e4nnu en g\u00e5ng tr\u00f6sta Sion, och \u00e4nnu en g\u00e5ng skall han utv\u00e4lja Jerusalem.\u00bb\n1:18 Sedan lyfte jag upp mina \u00f6gon och fick d\u00e5 se fyra horn.\n1:19 D\u00e5 fr\u00e5gade jag \u00e4ngeln som talade med mig: \u00bbVad betyda dessa?\u00bb Han svarade mig: \u00bbDetta \u00e4r de horn som hava f\u00f6rstr\u00f6tt Juda, Israel och Jerusalem.\u00bb\n1:20 Sedan l\u00e4t HERREN mig se fyra smeder.\n1:21 D\u00e5 fr\u00e5gade jag: \u00bbI vad \u00e4rende hava dessa kommit?\u00bb Han svarade: \u00bbDe f\u00f6rra voro de horn som f\u00f6rstr\u00f6dde Juda, s\u00e5 att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit f\u00f6r att injaga skr\u00e4ck hos dem, och f\u00f6r att sl\u00e5 av hornen p\u00e5 de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att f\u00f6rstr\u00f6 dess inbyggare.\u00bb\n2:1 Sedan lyfte jag upp mina \u00f6gon och fick d\u00e5 se en man som hade ett m\u00e4tsn\u00f6re i sin hand.\n2:2 D\u00e5 fr\u00e5gade jag: \u00bbVart g\u00e5r du?\u00bb Han svarade mig: \u00bbTill att m\u00e4ta Jerusalem, f\u00f6r att se huru brett och huru l\u00e5ngt det skall bliva.\u00bb\n2:3 D\u00e5 fick jag se \u00e4ngeln som talade ned mig komma fram, och en annan \u00e4ngel kom emot honom.\n2:4 Och han sade till denne: \u00bbSkynda \u00e5stad och tala till den unge mannen d\u00e4r och s\u00e4g: 'Jerusalem skall ligga s\u00e5som en obef\u00e4st plats; s\u00e5 stor myckenhet av m\u00e4nniskor och djur skall finnas d\u00e4rinne.\n2:5 Men jag sj\u00e4lv, s\u00e4ger HERREN, skall vara en eldsmur d\u00e4romkring, och jag skall bevisa mig h\u00e4rlig d\u00e4rinne.'\u00bb\n2:6 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, s\u00e4ger HERREN, I som av mig haven blivit f\u00f6rstr\u00f6dda \u00e5t himmelens fyra v\u00e4derstreck, s\u00e4ger HERREN.\n2:7 Upp, Sion! R\u00e4dda dig, du som nu bor hos dottern Babel!\n2:8 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot, han som har s\u00e4nt mig \u00e5stad f\u00f6r att f\u00f6rh\u00e4rliga sig, s\u00e5 s\u00e4ger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som r\u00f6r vid eder, han r\u00f6r vid hans \u00f6gonsten):\n2:9 \u00bbSe, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte f\u00f6r sina forna tr\u00e4lar; och I skolen s\u00e5 f\u00f6rnimma att HERREN Sebaot har s\u00e4nt mig.\u00bb\n2:10 Jubla och gl\u00e4d dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer f\u00f6r att aga min boning i dig, s\u00e4ger HERREN.\n2:11 Och d\u00e5 skola m\u00e5nga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall f\u00f6rnimma att HERREN Sebaot har s\u00e4nt mig till dig.\n2:12 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och \u00e4nnu en g\u00e5ng skall han utv\u00e4lja Jerusalem.\n2:13 Allt k\u00f6tt vare stilla inf\u00f6r HERREN; ty han har st\u00e5tt upp och tr\u00e4tt fram ur sin heliga boning.\n3:1 Sedan l\u00e4t han mig se \u00f6verstepr\u00e4sten Josua st\u00e5ende inf\u00f6r HERRENS \u00e4ngel; och \u00c5klagaren stod vid hans h\u00f6gra sida f\u00f6r att anklaga honom.\n3:2 Men HERREN sade till \u00c5klagaren: \u00bbHERREN skall n\u00e4psa dig, du \u00c5klagare; ja, HERREN skall n\u00e4psa dig, han som har utvalt Jerusalem. \u00c4r d\u00e5 icke denne en brand, ryckt ur elden?\u00bb\n3:3 Och Josua var kl\u00e4dd i orena kl\u00e4der, d\u00e4r han stod inf\u00f6r \u00e4ngeln\n3:4 Och denne tog till orda och sade till dem som stodo d\u00e4r s\u00e5som hans tj\u00e4nare: \u00bbTagen av honom de orena kl\u00e4derna.\u00bb Och till honom sj\u00e4lv sade han: \u00bbSe, jag har tagit bort ifr\u00e5n dig din missg\u00e4rning, och man skall nu kl\u00e4da dig i h\u00f6gtidskl\u00e4der.\u00bb\n3:5 D\u00e5 sade jag: \u00bbM\u00e5 man ock s\u00e4tta en ren bindel p\u00e5 hans huvud.\u00bb Och de satte en ren bindel p\u00e5 hans huvud och kl\u00e4dde p\u00e5 honom andra kl\u00e4der, medan HERRENS \u00e4ngel stod d\u00e4rbredvid.\n3:6 Och HERRENS \u00e4ngel betygade f\u00f6r Josua och sade:\n3:7 \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Om du vandrar p\u00e5 mina v\u00e4gar och h\u00e5ller vad jag har bjudit dig h\u00e5lla, s\u00e5 skall du ock f\u00e5 styra mitt hus och vakta mina g\u00e5rdar; och jag skall l\u00e5ta dig hava din g\u00e5ng bland dessa som h\u00e4r g\u00f6ra tj\u00e4nst.\n3:8 H\u00f6r h\u00e4rp\u00e5, Josua, du \u00f6verstepr\u00e4st, med dina medbr\u00f6der, som sitta h\u00e4r inf\u00f6r dig (ty dessa m\u00e4n skola vara ett tecken): Se, jag vill l\u00e5ta min tj\u00e4nare Telningen komma;\n3:9 ty se, i den sten som jag har lagt inf\u00f6r Josua -- \u00f6ver vilken ena sten sju \u00f6gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift som h\u00f6r d\u00e4rtill, s\u00e4ger HERREN Sebaot; och jag skall utpl\u00e5na detta lands missg\u00e4rning p\u00e5 en enda dag.\n3:10 P\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN Sebaot, skall var och en av eder kunna inbjuda den andre till g\u00e4st under sitt vintr\u00e4d och fikontr\u00e4d.\u00bb\n4:1 Sedan blev jag av \u00e4ngeln som talade med mig \u00e5ter uppv\u00e4ckt, likasom n\u00e4r n\u00e5gon v\u00e4ckes ur s\u00f6mnen.\n4:2 Och han sade till mig: \u00bbVad ser du?\u00bb Jag svarade: \u00bbJag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljesk\u00e5l ovantill och med sina sju lampor; och sju r\u00f6r g\u00e5 till de s\u00e4rskilda lamporna d\u00e4rovantill.\n4:3 Och tv\u00e5 olivtr\u00e4d str\u00e4cka sig \u00f6ver den, ett p\u00e5 h\u00f6gra sidan om sk\u00e5len och ett p\u00e5 v\u00e4nstra.\u00bb\n4:4 Sedan fr\u00e5gade jag och sade till \u00e4ngeln som talade med mig: \u00bbVad betyda dessa ting, min herre?\u00bb\n4:5 Men \u00e4ngeln som talade med mig svarade och sade till mig: \u00bbF\u00f6rst\u00e5r du d\u00e5 icke vad de betyda?\u00bb Jag svarade: \u00bbNej, min herre.\u00bb\n4:6 D\u00e5 talade han och sade till mig: \u00bbDetta \u00e4r HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom n\u00e5gon m\u00e4nniskas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n4:7 Vilket du \u00e4n m\u00e5 vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, s\u00e5 skall du \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rvandlas till j\u00e4mn mark. Ty han skall f\u00e5 f\u00f6ra fram slutstenen under jubelrop: 'N\u00e5d, n\u00e5d m\u00e5 vila \u00f6ver den!'\u00bb\n4:8 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:\n4:9 \u00bbSerubbabels h\u00e4nder hava lagt grunden till detta hus; hans h\u00e4nder skola ock f\u00e5 fullborda det. Och du skall f\u00f6rnimma att HERREN Sebaot har s\u00e4nt mig till eder.\n4:10 Ty vem \u00e4r den som vill f\u00f6rakta: den ringa begynnelsens dag, n\u00e4r dessa sju gl\u00e4djas \u00f6ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS \u00f6gon, som \u00f6verfara hela jorden?\u00bb\n4:11 Och jag fr\u00e5gade och sade till honom: \u00bbVad betyda dessa tv\u00e5 olivtr\u00e4d, det p\u00e5 h\u00f6gra och det p\u00e5 v\u00e4nstra sidan om ljusstaken?\u00bb\n4:12 Och ytterligare fr\u00e5gade jag och sade till honom: \u00bbVad betyda de tv\u00e5 olivkvistar som str\u00e4cka sig intill de tv\u00e5 gyllene r\u00e4nnor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?\u00bb\n4:13 D\u00e5 sade han till mig: \u00bbF\u00f6rst\u00e5r du d\u00e5 icke vad de betyda?\u00bb Jag svarade: \u00bbNej, min herre.\u00bb\n4:14 D\u00e5 sade han: \u00bbDessa \u00e4ro de tv\u00e5 oljesmorda som st\u00e5 s\u00e5som tj\u00e4nare inf\u00f6r hela jordens Herre.\u00bb\n5:1 N\u00e4r jag sedan \u00e5ter lyfte upp mina \u00f6gon, fick jag se en bokrulle flyga fram.\n5:2 Och han sade till mig: \u00bbVad ser du?\u00bb Jag svarade: \u00bbJag ser en bokrulle flyga fram; den \u00e4r tjugu alnar l\u00e5ng och tio alnar bred.\u00bb\n5:3 D\u00e5 sade han till mig: \u00bbDetta \u00e4r F\u00f6rbannelsen, som g\u00e5r ut \u00f6ver hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stj\u00e4l varda bortrensad h\u00e4rifr\u00e5n, och i kraft av den skall var och en som sv\u00e4r varda bortrensad h\u00e4rifr\u00e5n.\n5:4 Jag har l\u00e5tit den g\u00e5 ut, s\u00e4ger HERREN Sebaot, f\u00f6r att den skall komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som sv\u00e4r falskt vid mitt namn; och den skall stanna d\u00e4r i huset och fr\u00e4ta upp det med b\u00e5de tr\u00e4virke och stenar.\u00bb\n5:5 Sedan kom \u00e4ngeln som talade med mig fram och sade till mig: \u00bbLyft upp dina \u00f6gon och se vad det \u00e4r som d\u00e4r kommer fram.\n5:6 Och jag fr\u00e5gade: \u00bbVad \u00e4r det?\u00bb Han svarade: \u00bbDet \u00e4r en s\u00e4dessk\u00e4ppa som kommer fram.\u00bb Ytterligare sade han: \u00bbS\u00e5 \u00e4r det best\u00e4llt med dem i hela landet.\u00bb\n5:7 Jag fick d\u00e5 se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu syntes d\u00e4r en kvinna som satt i sk\u00e4ppan.\n5:8 D\u00e4refter sade han: \u00bbDetta \u00e4r Ogudaktigheten.\u00bb Och s\u00e5 st\u00f6tte han henne \u00e5ter ned i sk\u00e4ppan och slog igen blylocket \u00f6ver dess \u00f6ppning.\n5:9 N\u00e4r jag sedan lyfte upp mina \u00f6gon, fick jag se tv\u00e5 kvinnor komma fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika h\u00e4gerns. Och de lyfte upp sk\u00e4ppan mellan jord och himmel.\n5:10 D\u00e5 fr\u00e5gade jag \u00e4ngeln som talade med mig: \u00bbVart f\u00f6ra de sk\u00e4ppan?\u00bb\n5:11 Han svarade mig: \u00bbDe hava i sinnet att bygga ett hus \u00e5t henne i Sinears land; och n\u00e4r det \u00e4r f\u00e4rdigt, skall hon d\u00e4r bliva nedsatt p\u00e5 sin plats.\u00bb\n6:1 N\u00e4r jag sedan \u00e5ter lyfte upp mina \u00f6gon, fick jag se fyra vagnar komma fram mellan tv\u00e5 berg, och bergen voro av koppar.\n6:2 F\u00f6r den f\u00f6rsta vagnen voro r\u00f6da h\u00e4star, f\u00f6r den andra vagnen svarta h\u00e4star,\n6:3 f\u00f6r den tredje vagnen vita h\u00e4star, och f\u00f6r den fj\u00e4rde vagnen fl\u00e4ckiga h\u00e4star, starkare \u00e4n de andra.\n6:4 D\u00e5 tog jag till orda och fr\u00e5gade \u00e4ngeln som talade med mig: \u00bbVad betyda dessa, min herre?\u00bb\n6:5 \u00c4ngeln svarade och sade till mig: \u00bbDet \u00e4r himmelens fyra vindar, vilka nu draga ut, sedan de hava f\u00e5tt tr\u00e4da inf\u00f6r hela jordens Herre.\n6:6 Vagnen med de svarta h\u00e4starna drager mot nordlandet, de vita f\u00f6lja efter dem, och de fl\u00e4ckiga draga mot sydlandet.\u00bb\n6:7 Men n\u00e4r de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att f\u00e5 fara omkring p\u00e5 jorden. D\u00e5 sade han: \u00bbJa, I m\u00e5n fara omkring p\u00e5 jorden.\u00bb Och de foro \u00e5stad omkring p\u00e5 jorden.\n6:8 D\u00e4refter ropade han p\u00e5 mig och talade till mig och sade: \u00bbSe, genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag sl\u00e4cka min vrede p\u00e5 nordlandet.\u00bb\n6:9 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:\n6:10 Tag emot av Heldai g\u00e5vorna fr\u00e5n de landsflyktiga, fr\u00e5n Tobia och Jedaja; du sj\u00e4lv m\u00e5 redan samma dag g\u00e5 \u00e5stad bort till Josias, Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit fr\u00e5n Babel.\n6:11 N\u00e4r du s\u00e5 har f\u00e5tt silver och guld, skall du d\u00e4rav l\u00e5ta g\u00f6ra kronor; och du skall s\u00e4tta en p\u00e5 \u00f6verstepr\u00e4sten Josuas, Josadaks sons, huvud.\n6:12 Och du skall s\u00e4ga till honom: \u00bbS\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Se, d\u00e4r \u00e4r en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.\n6:13 Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och f\u00f6rv\u00e4rva majest\u00e4t och sitta p\u00e5 sin tron och regera; och en pr\u00e4st skall han vara p\u00e5 sin tron; och fridens r\u00e5dslag skola vara mellan b\u00e5da.\n6:14 Men kronorna skola f\u00f6rvaras i HERRENS tempel, till en \u00e5minnelse av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.\n6:15 Och fj\u00e4rran ifr\u00e5n skall man komma och bygga p\u00e5 HERRENS tempel; och I skolen s\u00e5 f\u00f6rnimma att HERREN Sebaot har s\u00e4nt mig till eder. Och s\u00e5 skall ske, om I troget h\u00f6ren HERRENS, eder Guds, r\u00f6st.\u00bb\n7:1 Och i konung Darejaves' fj\u00e4rde regerings\u00e5r h\u00e4nde sig att HERRENS ord kom till Sakarja, p\u00e5 fj\u00e4rde dagen i nionde m\u00e5naden, det \u00e4r Kisleu.\n7:2 Ty fr\u00e5n Betel hade d\u00e5 Sareser och Regem-Melek med sina m\u00e4n blivit s\u00e4nda f\u00f6r att b\u00f6nfalla inf\u00f6r HERREN;\n7:3 de skulle n\u00e4mligen fr\u00e5ga pr\u00e4sterna i HERREN Sebaots hus och profeterna s\u00e5lunda: \u00bbSkola vi framgent h\u00e5lla gr\u00e5todag och sp\u00e4ka oss i femte m\u00e5naden, s\u00e5som vi hava gjort nu i s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r?\u00bb\n7:4 S\u00e5 kom d\u00e5 HERREN Sebaots ord till mig; han sade:\n7:5 S\u00e4g till allt folket i landet och till pr\u00e4sterna: N\u00e4r I nu under sjuttio \u00e5r haven h\u00e5llit faste- och klagodagar i femte och i sjunde m\u00e5naden, har det d\u00e5 varit \u00e5t mig som I haven h\u00e5llit fasta?\n7:6 Och n\u00e4r I \u00e4ten och dricken, \u00e4r det icke d\u00e5 f\u00f6r eder egen r\u00e4kning som I \u00e4ten och dricken?\n7:7 Haven I icke f\u00f6rnummit de ord som HERREN l\u00e4t predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem \u00e4nnu tronade i god ro med sina st\u00e4der omkring sig, och medan Sydlandet och L\u00e5glandet \u00e4nnu voro bebodda?\n7:8 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:\n7:9 S\u00e5 sade ju HERREN Sebaot: \u00bbD\u00f6men r\u00e4tta domar, och bevisen varandra k\u00e4rlek och barmh\u00e4rtighet.\n7:10 F\u00f6rtrycken icke \u00e4nkan och den faderl\u00f6se, fr\u00e4mlingen och den fattige, och t\u00e4nken icke i edra hj\u00e4rtan ut ont mot varandra.\u00bb\n7:11 Men de ville icke akta d\u00e4rp\u00e5, utan spj\u00e4rnade emot i genstr\u00e4vighet och tillsl\u00f6to sina \u00f6ron f\u00f6r att slippa att h\u00f6ra.\n7:12 ja, de gjorde sina hj\u00e4rtan h\u00e5rda s\u00e5som diamant, f\u00f6r att slippa att h\u00f6ra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade s\u00e4nt, f\u00f6rmedelst forna tiders profeter. D\u00e4rf\u00f6r utgick stor vrede fr\u00e5n HERREN Sebaot.\n7:13 Och det skedde, att likasom de icke hade velat h\u00f6ra, n\u00e4r han ropade, s\u00e5 sade nu HERREN Sebaot: \u00bbJag vill icke h\u00f6ra, n\u00e4r de ropa;\n7:14 utan jag skall f\u00f6rstr\u00f6 dem s\u00e5som genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke k\u00e4nna.\u00bb S\u00e5 har nu landet blivit \u00f6de efter dem, s\u00e5 att ingen f\u00e4rdas d\u00e4r, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava s\u00e5 gjort det ljuvliga landet till en \u00f6demark.\n8:1 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:\n8:2 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Jag har stor nit\u00e4lskan f\u00f6r Sion, ja, med stor vrede nit\u00e4lskar jag f\u00f6r henne.\n8:3 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN: Jag vill v\u00e4nda: \u00e5ter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas \u00bbden trogna staden\u00bb, och HERREN Sebaots berg \u00bbdet heliga berget\u00bb.\n8:4 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: \u00c4nnu en g\u00e5ng skola gamla m\u00e4n och gamla kvinnor vara att finna p\u00e5 gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, f\u00f6r h\u00f6g \u00e5lders skull.\n8:5 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka d\u00e4r p\u00e5 gatorna,\n8:6 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot. Om \u00e4n s\u00e5dant p\u00e5 den tiden kan komma att synas alltf\u00f6r underbart f\u00f6r kvarlevan av detta folk, icke m\u00e5ste det v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r synas alltf\u00f6r underbart ocks\u00e5 f\u00f6r mig? s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n8:7 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Se, jag skall fr\u00e4lsa mitt folk ut ur b\u00e5de \u00f6sterland och v\u00e4sterland\n8:8 och l\u00e5ta dem komma och bos\u00e4tta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och r\u00e4ttf\u00e4rdighet.\n8:9 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid h\u00f6ren dessa ord av samma profeters mun, som talade p\u00e5 den tid d\u00e5 grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.\n8:10 Ty f\u00f6re den tiden var m\u00e4nniskornas arbete l\u00f6nl\u00f6st och djurens arbete f\u00e5f\u00e4ngt; ingen hade n\u00e5gon ro f\u00f6r sina ov\u00e4nner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla m\u00e4nniskor mot varandra.\n8:11 Men nu \u00e4r jag icke mer s\u00e5 sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, s\u00e4ger HERREN Sebaot.\n8:12 Ty nu skall friden skaffa uts\u00e4de, vintr\u00e4det skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gr\u00f6da, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall l\u00e5ta kvarlevan av detta folk f\u00e5 allt detta till sin arvedel.\n8:13 Och det skall ske, att likasom I, b\u00e5de Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har n\u00e4mnt, n\u00e4r man f\u00f6rbannade bland hedningarna, s\u00e5 skolen I nu, d\u00e5 jag har fr\u00e4lsat eder, tv\u00e4rtom bliva n\u00e4mnda, n\u00e4r man v\u00e4lsignar. Frukten icke, utan fatten mod.\n8:14 Ty s\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Likasom jag, n\u00e4r edra f\u00e4der f\u00f6rt\u00f6rnade mig, besl\u00f6t att g\u00f6ra eder ont, s\u00e4ger HERREN Sebaot, och icke sedan \u00e5ngrade det,\n8:15 s\u00e5 har jag tv\u00e4rtom i denna tid beslutit att g\u00f6ra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke.\n8:16 Men detta \u00e4r vad I skolen g\u00f6ra: Talen sanning med varandra; domen r\u00e4tta och fridsamma domar i edra portar.\n8:17 T\u00e4nken icke i edra hj\u00e4rtan ut ont mot varandra, och \u00e4lsken icke falska eder; ty allt s\u00e5dant hatar jag, s\u00e4ger HERREN.\n8:18 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:\n8:19 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fj\u00e4rde, femte, sjunde och tionde m\u00e5naden skola f\u00f6r Juda hus bliva till fr\u00f6jd och gl\u00e4dje och till sk\u00f6na h\u00f6gtider. Men \u00e4lsken sanning och frid.\n8:20 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: \u00c4nnu en g\u00e5ng skall det ske att folk skola komma hit och m\u00e5nga st\u00e4ders inv\u00e5nare;\n8:21 och inv\u00e5narna i den ena staden skola g\u00e5 till den andra och s\u00e4ga: \u00bbUpp, l\u00e5tom oss g\u00e5 \u00e5stad och b\u00f6nfalla inf\u00f6r HERREN och s\u00f6ka HERREN Sebaot; jag sj\u00e4lv vill ock g\u00e5 \u00e5stad.\u00bb\n8:22 Ja, m\u00e5nga folk och m\u00e4ktiga hednafolk skola komma och s\u00f6ka HERREN Sebaot i Jerusalem och b\u00f6nfalla inf\u00f6r HERREN,\n8:23 S\u00e5 s\u00e4ger HERREN Sebaot: P\u00e5 den tiden skall det ske att tio m\u00e4n av allahanda tungom\u00e5l som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och s\u00e4ga: \u00bbL\u00e5t oss g\u00e5 med eder, ty vi hava h\u00f6rt att Gud \u00e4r med eder.\u00bb\n9:1 Detta \u00e4r en utsaga som inneh\u00e5ller HERRENS ord \u00f6ver Hadraks land; ocks\u00e5 i Damaskus skall den sl\u00e5 ned -- ty HERREN har sitt \u00f6ga p\u00e5 andra m\u00e4nniskor s\u00e5v\u00e4l som p\u00e5 Israels alla stammar.\n9:2 Den drabbar ock Hamat, som gr\u00e4nsar d\u00e4rintill, s\u00e5 ock Tyrus och Sion, d\u00e4r man \u00e4r s\u00e5 vis.\n9:3 Tyrus byggde sig ett f\u00e4ste; hon hopade silver s\u00e5som stoft och guld s\u00e5som orenlighet p\u00e5 gatan.\n9:4 Men se, Herren skall \u00e5ter g\u00f6ra henne fattig, han skall bryta hennes murar ned i havet, och hon sj\u00e4lv skall f\u00f6rt\u00e4ras av eld.\n9:5 Askelon m\u00e5 se det med fruktan, och Gasa med stor b\u00e4van, s\u00e5 ock Ekron, ty dess hopp skall komma p\u00e5 skam. Gasa mister sin konung, Askelon bliver en obebodd plats\n9:6 Asdod skall bebos av en vanb\u00f6rdig hop; s\u00e5 skall jag utrota filist\u00e9ernas stolthet.\n9:7 Men n\u00e4r jag har ryckt blodmaten ur deras mun och styggelserna undan deras t\u00e4nder d\u00e5 skall ocks\u00e5 av dem bliva en kvarleva \u00e5t v\u00e5r Gud, de skola bliva s\u00e5som stamfurstar i Juda, och Ekrons folk skall bliva s\u00e5som jebus\u00e9erna.\n9:8 Och jag skall sl\u00e5 upp mitt l\u00e4ger till ett v\u00e4rn f\u00f6r mitt hus, mot h\u00e4rar som komma eller g\u00e5, och ej mer skall n\u00e5gon pl\u00e5gare komma \u00f6ver dem; ty jag vaktar nu med \u00f6ppna \u00f6gon.\n9:9 Fr\u00f6jda dig storligen, du dotter Sion; h\u00f6j jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; r\u00e4ttf\u00e4rdig och segerrik \u00e4r han. Han kommer fattig, ridande p\u00e5 en \u00e5sna, p\u00e5 en \u00e5sninnas f\u00e5le.\n9:10 S\u00e5 skall jag utrota vagnar Efraim och h\u00e4star ur Jerusalem; ja, stridens b\u00e5gar skola utrotas, och han skall tala frid till folken. Och hans herrad\u00f6me skall n\u00e5 fr\u00e5n hav till hav, och ifr\u00e5n floden intill jordens \u00e4ndar.\n9:11 F\u00f6r ditt f\u00f6rbundsblods skull vill jag ock sl\u00e4ppa dina f\u00e5ngar fria ur gropen d\u00e4r intet vatten finnes.\n9:12 S\u00e5 v\u00e4nden d\u00e5 \u00e5ter till edert f\u00e4ste, I f\u00e5ngar som nu haven ett hopp. Ja, det vare eder f\u00f6rkunnat i dag att jag vill giva eder dubbelt igen.\n9:13 Ty jag skall sp\u00e4nna Juda s\u00e5som min b\u00e5ge och l\u00e4gga Efraim s\u00e5som pil p\u00e5 den, och dina s\u00f6ner, du Sion, skall jag sv\u00e4nga s\u00e5som spjut mot dina s\u00f6ner, du Javan, och g\u00f6ra dig lik en hj\u00e4ltes sv\u00e4rd.\n9:14 Ja, HERREN skall uppenbara sig i h\u00f6jden, och s\u00e5som en ljungeld skall hans pil fara ut; Herren, HERREN skall st\u00f6ta i basunen, och med sunnanstormar skall han draga fram.\n9:15 HERREN Sebaot, han skall besk\u00e4rma dem; de skola uppsluka sina fiender och trampa deras slungstenar under f\u00f6tterna; under stridslarm skola de sv\u00e4lja sina fiender s\u00e5som vin, till dess de sj\u00e4lva \u00e4ro s\u00e5 fulla av blod som offersk\u00e5lar och altarh\u00f6rn.\n9:16 Och HERREN, deras Gud, skall p\u00e5 den tiden giva dem seger, ty de \u00e4ro ju det folk som han har till sin hjord. Ja, \u00e4delstenar \u00e4ro de i en krona, str\u00e5lande \u00f6ver hans land.\n9:17 Huru stor bliver icke deras lycka, huru stor deras h\u00e4rlighet! Av deras s\u00e4d skola ynglingar blomstra upp, och jungfrur av deras vin.\n10:1 HERREN m\u00e5n I bedja om regn, n\u00e4r v\u00e5rregnets tid \u00e4r inne; HERREN \u00e4r det som s\u00e4nder ljungeldarna. Regn skall han d\u00e5 giva m\u00e4nniskorna i ymnigt m\u00e5tt, gr\u00f6da p\u00e5 marken \u00e5t var och en.\n10:2 Men husgudarnas tal \u00e4r f\u00e5f\u00e4nglighet, sp\u00e5m\u00e4nnens syner \u00e4ro l\u00f6gn, tomma dr\u00f6mmar \u00e4r vad de tala, och den tr\u00f6st de giva \u00e4r ett intet. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste folket draga h\u00e4dan s\u00e5som en f\u00e5rhjord och fara illa, d\u00e4r det g\u00e5r utan herde.\n10:3 Mot herdarna \u00e4r min vrede uppt\u00e4nd och bockarna skall jag hems\u00f6ka. Ja, HERREN Sebaot skall v\u00e5rda sig om sin hjord, Juda hus, och skall s\u00e5 g\u00f6ra den till en stolt stridsh\u00e4st \u00e5t sig.\n10:4 Fr\u00e5n den hjorden skall en h\u00f6rnsten komma, fr\u00e5n den en st\u00f6djepelare, fr\u00e5n den en b\u00e5ge till striden, fr\u00e5n den allt vad styresman heter.\n10:5 Och de skola vara lika hj\u00e4ltar, som g\u00e5 fram i striden, likasom trampade de i orenlighet p\u00e5 gatan. Ja, strida skola de, ty HERREN \u00e4r med dem, och ryttarna p\u00e5 sina h\u00e4star skola d\u00e5 komma p\u00e5 skam.\n10:6 Jag skall giva styrka \u00e5t Juda hus, och \u00e5t Josefs hus skall jag giva seger. Jag skall i min barmh\u00e4rtighet l\u00e5ta dem komma tillbaka, och det skall bliva s\u00e5som hade jag aldrig f\u00f6rkastat dem. Ty jag \u00e4r HERREN, deras Gud, och skall b\u00f6nh\u00f6ra dem.\n10:7 Och Efraims m\u00e4n skola bliva lika hj\u00e4ltar, och deras hj\u00e4rtan skola gl\u00e4dja sig s\u00e5som av vin. Deras barn skola ock se det och bliva glada; deras hj\u00e4rtan skola fr\u00f6jda sig i HERREN.\n10:8 Jag skall locka p\u00e5 dem och samla dem tillhopa, ty jag f\u00f6rlossar dem; och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.\n10:9 Och n\u00e4r jag planterar ut dem bland folken, skola de t\u00e4nka p\u00e5 mig i fj\u00e4rran land; och med sina barn skola de f\u00e5 leva och komma tillbaka.\n10:10 Ja, fr\u00e5n Egyptens land skall jag l\u00e5ta dem komma tillbaka och fr\u00e5n Assur skall jag f\u00f6rsamla dem. Sedan skall jag f\u00f6ra dem till Gileads land och till Libanon; och d\u00e4r skall icke finnas rum nog f\u00f6r dem.\n10:11 Han skall draga fram genom havet p\u00e5 en tr\u00e5ng v\u00e4g, b\u00f6ljorna i havet skall han sl\u00e5 ned, och alla Nilflodens djup skola torka ut. S\u00e5 skall Assurs stolthet bliva nedbruten och spiran tagen ifr\u00e5n Egypten.\n10:12 Men dem skall jag g\u00f6ra starka i HERREN, och i hans namn skola de g\u00e5 fram, s\u00e4ger HERREN.\n11:1 \u00d6ppna dina d\u00f6rrar, Libanon, ty eld skall nu f\u00f6rt\u00e4ra dina cedrar.\n11:2 J\u00e4mra dig, du cypress, ty cedern m\u00e5ste falla, de h\u00e4rliga tr\u00e4den skola f\u00f6r\u00f6das. J\u00e4mren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtr\u00e4ngliga, varder f\u00e4lld.\n11:3 H\u00f6r huru herdarna j\u00e4mra sig, n\u00e4r deras h\u00e4rlighet bliver f\u00f6r\u00f6dd! H\u00f6r huru de unga lejonen ryta, n\u00e4r Jordanbygdens sn\u00e5r varda f\u00f6r\u00f6dda!\n11:4 S\u00e5 sade HERREN, min Gud: \u00bbBliv en herde f\u00f6r slaktf\u00e5ren,\n11:5 ty deras k\u00f6pare slakta dem utan all f\u00f6rsyn, och deras s\u00e4ljare s\u00e4ga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.\u00bb\n11:6 \u00bbSe, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare\u00bb, s\u00e4ger HERREN, \u00bbutan l\u00e5ta m\u00e4nniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola f\u00f6rd\u00e4rva landet, och jag skall icke r\u00e4dda n\u00e5gon ur deras hand.\u00bb\n11:7 S\u00e5 blev jag en herde f\u00f6r slaktf\u00e5ren, de arma f\u00e5ren. Och jag tog mig tv\u00e5 stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endr\u00e4kt; och jag vaktade s\u00e5 f\u00e5ren\n11:8 Men sedan jag inom en m\u00e5nad hade f\u00f6rgjort de tre herdarna, blev jag led vid f\u00e5ren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.\n11:9 D\u00e5 sade jag: \u00bbJag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill d\u00f6, det m\u00e5 d\u00f6, och vad som vill f\u00f6rg\u00e5s, det m\u00e5 f\u00f6rg\u00e5s; och de som sedan bliva kvar m\u00e5 \u00e4ta varandras k\u00f6tt.\u00bb\n11:10 S\u00e5 tog jag min stav Ljuvlig ro och br\u00f6t s\u00f6nder den, till att uppl\u00f6sa det f\u00f6rbund som jag hade slutit med alla folk.\n11:11 Och n\u00e4r detta nu p\u00e5 den dagen blev uppl\u00f6st, f\u00f6rnummo de arma f\u00e5ren, som aktade p\u00e5 mig, att det var HERRENS ord.\n11:12 D\u00e4refter sade jag till dem: \u00bbOm I s\u00e5 finnen f\u00f6r gott, s\u00e5 given mig min l\u00f6n; varom icke, m\u00e5 det s\u00e5 vara.\u00bb Och de v\u00e4gde upp trettio siklar silver s\u00e5som l\u00f6n \u00e5t mig.\n11:13 D\u00e5 sade HERREN till mig: \u00bbKasta det \u00e5t krukmakaren\u00bb -- det h\u00e4rliga pris vartill jag hade blivit v\u00e4rderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus \u00e5t krukmakaren.\n11:14 D\u00e4refter br\u00f6t jag s\u00f6nder min andra stav, Endr\u00e4kt, till att uppl\u00f6sa broderskapet mellan Juda och Israel.\n11:15 Och HERREN sade till mig: \u00bbTag dig nu redskap s\u00e5som en of\u00f6rnuftig herde;\n11:16 ty se, jag vill l\u00e5ta en herde uppst\u00e5 i landet, som icke v\u00e5rdar sig om de f\u00e5r som h\u00e5lla p\u00e5 att f\u00f6rg\u00e5s, icke upps\u00f6ker det f\u00f6rskingrade, icke helar det sargade, icke s\u00f6rjer f\u00f6r det som \u00e4r helbr\u00e4gda, utan allenast \u00e4ter k\u00f6ttet av de feta och river s\u00f6nder kl\u00f6varna p\u00e5 dem.\u00bb\n11:17 Ve \u00f6ver denne ov\u00e4rdige herde, som \u00f6vergiver sin hjord! M\u00e5 ett sv\u00e4rd tr\u00e4ffa hans arm och hans h\u00f6gra \u00f6ga! M\u00e5 hans arm alldeles f\u00f6rtvina och hans h\u00f6gra \u00f6ga f\u00f6rm\u00f6rkas i grund!\n12:1 Detta \u00e4r en utsaga som inneh\u00e5ller HERRENS ord \u00f6ver Israel. S\u00e5 s\u00e4ger HERREN, han som har utsp\u00e4nt himmelen och grundat jorden och danat m\u00e4nniskans ande i henne:\n12:2 Se, jag skall g\u00f6ra Jerusalem till an berusningens kalk f\u00f6r alla folk runt omkring; j\u00e4mv\u00e4l \u00f6ver Juda skall det komma, n\u00e4r Jerusalem bliver bel\u00e4grat.\n12:3 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att jag skall g\u00f6ra Jerusalem till en lyftesten f\u00f6r alla folk; var och en som f\u00f6rs\u00f6ker lyfta den skall illa sarga sig d\u00e4rp\u00e5. Och alla jordens folk skola f\u00f6rsamla sig mot det.\n12:4 P\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN, skall jag sl\u00e5 alla h\u00e4star med f\u00f6rvirring och deras ryttare med vanvett. Men \u00f6ver Juda hus skall jag uppl\u00e5ta mina \u00f6gon, n\u00e4r jag bland hednafolken sl\u00e5r alla h\u00e4star med blindhet.\n12:5 D\u00e5 skola Juda stamfurstar s\u00e4ga i sina hj\u00e4rtan: \u00bbJerusalems inv\u00e5nare \u00e4ro v\u00e5r styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.\u00bb\n12:6 P\u00e5 den tiden skall jag l\u00e5ta Juda stamfurstar bliva s\u00e5som brinnande fyrfat bland ved, och s\u00e5som eldbloss bland halmk\u00e4rvar, s\u00e5 att de f\u00f6rbr\u00e4nna alla folk runt omkring, b\u00e5de \u00e5t h\u00f6ger och \u00e5t v\u00e4nster; men Jerusalem skall framgent trona p\u00e5 sin plats, d\u00e4r Jerusalem nu \u00e4r.\n12:7 Och f\u00f6rst skall HERREN giva seger \u00e5t Juda hyddor, f\u00f6r att icke Davids hus och Jerusalems inv\u00e5nare skola tillr\u00e4kna sig st\u00f6rre \u00e4ra \u00e4n Juda.\n12:8 P\u00e5 den tiden skall HERREN besk\u00e4rma Jerusalems inv\u00e5nare; den skr\u00f6pligaste bland dem skall p\u00e5 den tiden vara s\u00e5som David, och Davids hus skall vara s\u00e5som ett gudav\u00e4sen, s\u00e5som HERRENS \u00e4ngel framf\u00f6r dem.\n12:9 Och jag skall p\u00e5 den tiden s\u00e4tta mig i sinnet att f\u00f6rg\u00f6ra alla folk som komma mot Jerusalem.\n12:10 Men \u00f6ver Davids hus och \u00f6ver Jerusalems inv\u00e5nare skall jag utgjuta en n\u00e5dens och b\u00f6nens ande, s\u00e5 att de se upp till mig, och se vem de hava stungit. Och de skola h\u00e5lla d\u00f6dsklagan efter honom, s\u00e5som man h\u00e5ller d\u00f6dsklagan efter ende sonen, och skola bittert s\u00f6rja honom, s\u00e5som man s\u00f6rjer sin f\u00f6rstf\u00f6dde.\n12:11 Ja, p\u00e5 den tiden skall i Jerusalem h\u00e5llas stor d\u00f6dsklagan, s\u00e5dan den var, som h\u00f6lls i Hadadrimmon p\u00e5 Megiddons sl\u00e4tt.\n12:12 Och sl\u00e4kterna i landet skola h\u00e5lla d\u00f6dsklagan var f\u00f6r sig: Davids hus sl\u00e4kt f\u00f6r sig, och dess kvinnor f\u00f6r sig, Natans hus' sl\u00e4kt f\u00f6r sig, och dess kvinnor f\u00f6r sig,\n12:13 Levi hus' sl\u00e4kt f\u00f6r sig, och dess kvinnor f\u00f6r sig, Simeis sl\u00e4kt f\u00f6r sig, och dess kvinnor f\u00f6r sig;\n12:14 s\u00e5 ock alla \u00f6vriga sl\u00e4kter var f\u00f6r sig, och deras kvinnor f\u00f6r sig.\n13:1 P\u00e5 den tiden skola Davids hus och Jerusalems inv\u00e5nare f\u00e5 en \u00f6ppen brunn, till att avtv\u00e5 sin synd och orenhet.\n13:2 Och det skall ske p\u00e5 den tiden, s\u00e4ger HERREN Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, s\u00e5 att de icke mer skola n\u00e4mnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort ur landet.\n13:3 Och det skall ske, att om n\u00e5gon d\u00e4refter upptr\u00e4der s\u00e5som profet, s\u00e5 skola hans egna f\u00f6r\u00e4ldrar, hans fader och moder, s\u00e4ga till honom: \u00bbDu kan icke f\u00e5 leva, du som talar l\u00f6gn i HERRENS namn.\u00bb Och hans egna f\u00f6r\u00e4ldrar, hans fader och moder, skola stinga ihj\u00e4l honom, n\u00e4r han vill profetera.\n13:4 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att alla profeter skola blygas f\u00f6r sina syner, n\u00e4r de vilja profetera; och f\u00f6r att icke bliva r\u00f6jda skola de icke mer kl\u00e4da sig i mantel av h\u00e5r.\n13:5 Och var och en av dem skall s\u00e4ga: \u00bbJag \u00e4r ingen profet, en \u00e5kerman \u00e4r jag; redan i min ungdom blev jag k\u00f6pt till tr\u00e4l.\u00bb\n13:6 Och om man d\u00e5 fr\u00e5gar honom: \u00bbVad \u00e4r det f\u00f6r s\u00e5r du har p\u00e5 din kropp?\u00bb s\u00e5 skall han svara: \u00bbDem har jag f\u00e5tt d\u00e4rhemma, hos mina n\u00e4rmaste.\u00bb\n13:7 Sv\u00e4rd, upp mot min herde, mot den man som fick st\u00e5 mig n\u00e4ra! s\u00e4ger HERREN Sebaot. M\u00e5 herden bliva slagen, s\u00e5 att f\u00e5ren f\u00f6rskingras; ty jag vill nu v\u00e4nda min hand mot de svaga.\n13:8 Och det skall ske i hela landet, s\u00e4ger HERREN, att tv\u00e5 tredjedelar d\u00e4r skola utrotas och f\u00f6rg\u00e5s; allenast en tredjedel skall d\u00e4r l\u00e4mnas kvar.\n13:9 Och den tredjedelen skall jag l\u00e5ta g\u00e5 genom eld; jag skall luttra dem, s\u00e5som man luttrar silver, och pr\u00f6va dem, s\u00e5som man pr\u00f6var guld. S\u00e5 skola de \u00e5kalla mitt namn, och jag skall b\u00f6nh\u00f6ra dem. Jag skall s\u00e4ga: \u00bbDetta \u00e4r mitt folk.\u00bb Och det skall svara: \u00bbHERREN \u00e4r min Gud.\u00bb\n14:1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d\u00e5 man i dig skall utskifta byte.\n14:2 Ty jag skall f\u00f6rsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna sk\u00e4ndas. Och h\u00e4lften av folket i staden skall f\u00f6ras bort i f\u00e5ngenskap. Men \u00e5terstoden d\u00e4rav skall icke bliva utrotad ur staden;\n14:3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, s\u00e5som han stridde f\u00f6rr p\u00e5 drabbningens dag.\n14:4 Och han skall den dagen st\u00e5 med sina f\u00f6tter p\u00e5 Oljeberget, gent emot Jerusalem, \u00f6sterut; och Oljeberget skall r\u00e4mna mitt itu, mot \u00f6ster och v\u00e4ster, till en mycket stor dal, i det att ena h\u00e4lften av berget viker undan mot norr, och andra h\u00e4lften d\u00e4rav mot s\u00f6der.\n14:5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall r\u00e4cka \u00e4nda till Asel; I skolen fly, s\u00e5som I flydden f\u00f6r jordb\u00e4vningen i Ussias, Juda konungs, tid. D\u00e5 skall HERREN, min Gud, komma, ja, du sj\u00e4lv och alla heliga med dig.\n14:6 Och det skall ske p\u00e5 den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola f\u00f6rm\u00f6rkas.\n14:7 Och det bliver en dag som \u00e4r ensam i sitt slag, och som \u00e4r k\u00e4nd av HERREN, en dag d\u00e5 det varken \u00e4r dag eller natt, en dag d\u00e5 det bliver ljust, n\u00e4r aftonen kommer.\n14:8 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att rinnande vatten skola utg\u00e5 fr\u00e5n Jerusalem, ena h\u00e4lften mot \u00d6stra havet och andra h\u00e4lften mot V\u00e4stra havet; b\u00e5de sommar och vinter skall det vara s\u00e5.\n14:9 Och HERREN skall d\u00e5 vara konung \u00f6ver hela jorden; ja, p\u00e5 den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.\n14:10 Hela landet fr\u00e5n Geba till Rimmon, s\u00f6der om Jerusalem, skall d\u00e5 f\u00f6rvandlas till en sl\u00e4ttmark; men sj\u00e4lva staden skall trona p\u00e5 sin h\u00f6jd, och str\u00e4cka sig fr\u00e5n Benjaminsporten \u00e4nda till den plats d\u00e4r den f\u00f6rra porten stod, till H\u00f6rnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;\n14:11 och folket skall bo d\u00e4r i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.\n14:12 Men denna hems\u00f6kelse skall HERREN l\u00e5ta drabba alla de folk som drogo ut f\u00f6r att strida mot Jerusalem: han skall l\u00e5ta deras k\u00f6tt ruttna, medan de \u00e4nnu st\u00e5 p\u00e5 sina f\u00f6tter; deras \u00f6gon skola ruttna i sina h\u00e5lor och deras tunga skall ruttna i deras mun.\n14:13 Och det skall ske p\u00e5 den tiden att HERREN skall s\u00e4nda en stor f\u00f6rvirring bland dem; de skola b\u00e4ra hand p\u00e5 varandra, och den enes hand skall lyftas mot den andres.\n14:14 Ocks\u00e5 Juda skall strida mot Jerusalem. Och skatter skola samlas tillhopa fr\u00e5n alla folk runt omkring: guld, silver och kl\u00e4der i stor myckenhet.\n14:15 En likadan hems\u00f6kelse skall ock drabba h\u00e4star, mul\u00e5snor, kameler, \u00e5snor och alla andra djur som finnas d\u00e4r i l\u00e4gren.\n14:16 Och det skall ske att alla \u00f6verblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola \u00e5r efter \u00e5r draga ditupp, f\u00f6r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och f\u00f6r att fira l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden.\n14:17 Men om n\u00e5gon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, f\u00f6r att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d\u00e5 skall \u00f6ver den icke komma n\u00e5got regn.\n14:18 Om Egyptens folkstam icke drager \u00e5stad och kommer ditupp, s\u00e5 skall ej heller \u00f6ver den komma regn. Detta bliver den hems\u00f6kelse som HERREN skall l\u00e5ta drabba de folk som icke draga upp f\u00f6r att fira l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden.\n14:19 Ja, s\u00e5 skall Egypten drabbas av sin synd, s\u00e5 skola ock alla andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp f\u00f6r att fira l\u00f6vhyddoh\u00f6gtiden.\n14:20 P\u00e5 den tiden skall p\u00e5 h\u00e4starnas bj\u00e4llror st\u00e5 att l\u00e4sa: \u00bbHelgad \u00e5t HERREN\u00bb, och grytorna i HERRENS hus skola vara s\u00e5som offersk\u00e5larna framf\u00f6r altaret.\n14:21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad \u00e5t HERREN Sebaot, s\u00e5 att var och en som vill offra kan komma och taga en s\u00e5dan och koka i den. Och ingen kanan\u00e9 skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, p\u00e5 den tiden.","title":"Swedish Bible: Zechariah","type":"page"}