{"collection":"myth-cosmogony","full_text_available":true,"graph_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/v2/api/page/gutenberg_8518/graph","html_url":"https://unchartedknowledge.5gfusion.net/v2/page/gutenberg_8518","id":"gutenberg_8518","license":"Public Domain (US)","rights_basis":"gutenberg_metadata_copyright_false","source":"gutenberg","source_url":"https://www.gutenberg.org/ebooks/8518","summary":null,"tags":["Category: Mythology, Legends & Folklore","Category: Poetry","Sagas"],"text":"Produced by David Starner, Tapio Riikonen and the Online\nDistributed Proofreading Team\n\n\n\n\n\n\n\n\n\nFRITIOFS SAGA\n\nBY\nESAIAS TEGN\u00c9R\n\nIntroduction, Bibliography, Notes, and Vocabulary _Edited by_\nANDREW A. STOMBERG\n\n\n\n\nPREFACE.\n\n\nEver since the establishment, many years ago, of courses in Swedish in a\nfew American colleges and universities the need of Swedish texts,\nsupplied with vocabularies and explanatory notes after the model of the\nnumerous excellent German and French editions, has been keenly felt.\nThis need has become particularly pressing the last three years during\nwhich Swedish has been added to the curricula of a large number of high\nschools. The teachers in Swedish in these high schools as well as in\ncolleges and universities have been greatly handicapped in their work by\nthe lack of properly edited texts. It is clearly essential to the success\nof their endeavor to create an interest in the Swedish language and its\nliterature, at the same time maintaining standards of scholarship that\nare on a level with those maintained by other modern foreign language\ndepartments, that a plentiful and varied supply of text material be\nfurnished. The present edition of Tegn\u00e9r's Fritiofs Saga aims to be a\nmodest contribution to the series of Swedish texts that in the most\nrecent years have been published in response to this urgent demand.\n\nSweden has since the days of Tegn\u00e9r been prolific in the creation of\nvirile and wholesome literary masterpieces, but Fritiofs Saga by Tegn\u00e9r\nis still quite generally accorded the foremost place among the literary\nproducts of the nation. Tegn\u00e9r is still hailed as the prince of Swedish\nsong by an admiring people and Fritiofs Saga remains, in popular\nestimation at least, the grand national epic.\n\nFritiofs Saga has appeared in a larger number of editions than any other\nScandinavian work with the possible exception of Hans Christian\nAndersen's Fairy Tales. It has been translated into fourteen European\nlanguages, and the different English translations alone number\napproximately twenty. In German the number is almost as high. Several\nschool editions having explanatory notes have appeared in Swedish and in\n1909 Dr. George T. Flom, Professor of Scandinavian Languages and\nLiterature of the University of Illinois edited a text with introduction,\nbibliography and explanatory notes in English, designed for use in\nAmerican colleges and universities, but the present edition is the first\none, as far as the editor is aware, to appear with an English vocabulary.\n\nFritiofs Saga abounds in mythological names and terms, as well as in\nidiomatic expressions, and the preparation of the explanatory notes has\ntherefore been a perplexing task. A fairly complete statement under each\nmythological reference would in the aggregate reach the proportions of a\ntreatise on Norse mythology, but the limitations of space made such\nelaboration impossible. While brevity of expression has thus been the\nhard rule imposed by the necessity of keeping within bounds, it is hoped\nthat the notes may nevertheless be found reasonably adequate in\nexplaining the text. Many mythological names occur frequently and in\ndifferent parts of the text, and as constant cross references in the\nnotes would likely be found monotonous, an effort has been made to\nfacilitate the matter of consulting and reviewing explanatory statements\nfor these terms by adding an index table.\n\nIt has not been thought necessary or desirable to translate many\nidiomatic expressions in the text, as the vocabulary ought to enable the\nstudent, without the assistance of a lavish supply of notes, to get at\nthe meaning. It would seem that the study of a foreign text would be most\nstimulating and invigorating to a student, if he himself be given a\nchance to wrestle with difficult sentences.\n\nThe introduction that precedes the text makes no pretension of being\nanything more than an attempt to state in broad outline the salient facts\nin the life of Tegn\u00e9r and in the genesis and development of the Fritiofs\nSaga theme.\n\nThe text in the present edition has been modernized to conform with the\northography officially adopted in Sweden in 1906.\n\nThis new edition of the great masterpiece is accompanied by the editor's\nsincere hope that it may in a measure at least serve to create an\nincreased interest in the study of the sonorous Swedish language and its\nrich literature and give a clearer conception of the seriousness and\nstrength of Swedish character.\n\nThe book owes much to the kindly suggestions and corrections of those\nwho have examined it in proof or manuscript. Special acknowledgment is\ndue Professor A. Louis Elmquist of Northwestern University, who carefully\nrevised the vocabulary, and to Mr. E. W. Olson of Rock Island, Ill.,\nwhose accuracy and scholarship has been of invaluable assistance\nthroughout.\n\nUniversity of Minnesota, December, 1913.\n\nA. A. S.\n\n\n\n\nINTRODUCTION.\n\n\nI.\n\nIn the personality of Esaias Tegn\u00e9r the vigor and idealism of the\nSwedish people find their completest and most brilliant incarnation. A\ndeep love of the grandeurs of nature, keen delight in adventure and\ndaring deeds, a charming juvenility of spirit that at least in the prime\nof his life caused him to battle bravely and hopefully for great ideas, a\nclearness of perception and integrity of purpose that abhor shams and\nnarrow prejudices and with reckless frankness denounce evils and abuses,\na disposition tending at times to brooding and melancholy, all these\nelements, combined in Tegn\u00e9r, have made him the idealized type of the\nSwedish people. He was cast in a heroic mold and his countrymen continue\nto regard him as the completed embodiment of their national ideals. And\nin the same measure that Tegn\u00e9r stands forth as an expression of Swedish\nrace characteristics it may be said that Fritiofs Saga is the\nquintessence of his own sentiments and ideals.\n\nTegn\u00e9r, according to his own words, \"was born and reared in a remote\nmountain region where nature herself composes noble but wild music, and\nwhere the ancient gods apparently still wander about on winter evenings.\"\nHis ancestry went back for several generations through the sturdy bonde\nclass, though his father was a preacher and his mother the daughter of a\npreacher. The father's people dwelt in the province of Sm\u00e5land and the\nmother's ancestors had lived in the picturesque province of V\u00e4rmland. The\nfuture poet was born on the 13 of November, 1782, at Kyrkerud, V\u00e4rmland,\nhis father holding a benefice in that province. While he was yet a mere\nchild of nine the father died and the family was left in poverty. A\nfriend of the Tegn\u00e9r family, the judicial officer Branting, gave the\nyoung Esaias a home in his house. The lad soon wrote a good hand and was\ngiven a desk and a high, three-legged chair in the office. Branting took\na fancy to the young clerk and soon fell into the habit of inviting him\nto accompany the master upon the many official journeys that had to be\nmade through the bailiwick. Thus Esaias came to see the glories of nature\nin his native province, and deep and lasting impressions were left upon\nhis mind. His quick imagination was further stirred by the heroic sagas\nof the North, in the reading of which he at times became so absorbed that\nthe flight of the hours or the passing events were entirely unnoticed by\nhim.\n\nBranting, who had become convinced that his young clerk was by nature\nendowed for a much higher station than a lowly clerkship offered,\ngenerously provided Esaias with an opportunity for systematic study. In\n1796 he wrote a good friend in whose home an elder brother of Esaias was\nthen acting as tutor, suggesting that the younger brother be given a home\nthere also and thus have the advantage of the brother's tutelage. A ready\nacquiescence meeting this proposal, Esaias now went to Malma, the home of\nCaptain L\u00f6wenhjelm, and at once plunged into the study of Latin, French\nand Greek under the brother's guidance. Independently of the instructor\nhe at the same time acquired a knowledge of English and read principally\nthe poems of Ossian, which greatly delighted him.\n\nThe following year the elder brother accepted a more profitable position\nas tutor in the family of the great iron manufacturer Myhrman at R\u00e4men in\nV\u00e4rmland and thither Esaias accompanied him. Here he could drink deep\nfrom the fountain of knowledge for at R\u00e4men he found a fine library of\nFrench, Latin and Greek classics. He worked prodigiously and this,\ncoupled with a remarkably retentive memory, enabled him to make\nremarkably rapid progress in his studies. He would have remained in the\nlibrary all the time poring over his dear classic authors but for the\nfortunate intervention of the young members of the Myhrman family, seven\nin all, who frequently would storm into his room and carry him off by\nsheer force to their boisterous frolics. To one of these playmates, Anna\nMyhrman, the youngest daughter of the family, he soon became attached by\nthe tender ties of love.\n\nIn 1799 Tegn\u00e9r was enabled, through the generosity of Branting and\nMyhrman, to repair to Lund and enter the university of that place. Here\nhe made a brilliant record as a student, particularly in the classics,\nand after three years he was awarded the master's degree. In recognition\nof his remarkable scholarship he was soon after made instructor in\naesthetics, secretary to the faculty of philosophy and assistant\nlibrarian. In 1806 he claimed Anna Myhrman as his bride.\n\nWe have the testimony of Tegn\u00e9r himself that already as a child he began\nto write poetry, in fact these efforts began so early in his life that he\ncould not remember when he for the first time exercised the power that\nlater was to win him an abiding fame. As early as his clerkship days in\nthe office of Branting he wrote a poem in Alexandrine verse with the\nsubject taken from the Old Norse sagas. His numerous productions before\n1808 attracted little attention and failed to get any prize for the\nyoung author. But in the above mentioned year he sprang into immediate\npopularity by the stirring \"War Song of the Scanian Reserves\" (Krigss\u00e5ng\nf\u00f6r sk\u00e5nska lantv\u00e4rnet), the Marseillaise of the Swedish nation. Sweden\nhad just suffered great reverses in war, her very existence as an\nindependent power seemed to hang in the balance, and confusion and\ndiscouragement were evident on every hand. Then came Tegn\u00e9r's patriotic\nbugle blast, stirring the nation to renewed hope and courage. Speaking\nof this poem Professor Boyesen says: \"As long as we have wars we must\nhave martial bards and with the exception of the German Theodore K\u00f6rner\nI know none who can bear comparison with Tegn\u00e9r. English literature can\ncertainly boast no war poem which would not be drowned in the mighty\nmusic of Tegn\u00e9r's 'Svea', 'The Scanian Reserves', and that magnificent\ndithyrambic declamation, 'King Charles, the Young Hero'. Tennyson's\n'Charge of the Light Brigade' is technically a finer poem than anything\nTegn\u00e9r has written, but it lacks the deep, virile bass, the tremendous\nvolume of breath and voice, and the captivating martial lilt which makes\nthe heart beat willy nilly to the rhythm of the verse\" (Essays on\nScandinavian Literature, 233).\n\nThe ability evinced by Tegn\u00e9r as an instructor, but principally the\nenthusiasm aroused by his \"Song to the Scanian Reserves\", gave him in\n1810 a call to the Greek professorship at Lund. He did not, however,\nenter into this position until 1812.\n\nIn the meantime Tegn\u00e9r had given to his native land the solemn didactic\npoem \"Svea\". In stately Alexandrine verse he scathingly rebukes his\ncountrymen for their foolish aping after foreign manners and depending\non foreign goods to satisfy their desires. The people, says the poet, can\nbecome strong again only by a return to the simple life and homely\nvirtues of the great past. Not on the arena of war but through faithful\nendeavor in industry, science and art may the Swedish people restore to\ntheir fatherland its former power and glory. As though transported by\nthis noble thought into a state of ecstasy, the bard then, in the\nconcluding portion of the poem, pictures in magnificent dithyrambic song\nthe titanic struggle that ensues and enthrones Peace as the beneficent\nruler of the land. \"Svea\" won the prize of the Swedish Academy and firmly\nestablished Tegn\u00e9r in the affection of his countrymen.\n\nThe most productive and brilliant period of Tegn\u00e9r's literary activity is\ncontemporaneous with his incumbency of the Greek professorship at Lund\n(1812-1824). In this period he enriches Swedish literature with a series\nof lyrics which still rank among the best both in point of lucidity of\nthought and brilliance of diction. Only a few that stand out most\nprominently in a list of about one hundred poems from this period can\nreceive mention here.\n\nThe intolerance and bitterness of the reaction that followed close upon\nthe downfall of Napoleon and found its cruel instrument of oppression in\nthe Holy Alliance aroused the bitter opposition of Tegn\u00e9r. His vision was\nnot obscured, a fate that befell so many in that day, but he saw clearly\nthe nobility and necessity of tolerance, freedom and democracy. It is to\nthe great glory of Tegn\u00e9r that he consistently used his brilliant powers\nin battling against the advancing forces of obscurantism and tyranny. His\nenlightened and humanitarian ideas find a beautiful utterance in the\npoem \"Tolerance\" (F\u00f6rdragsamhet) which dates from 1808, but later was\nrewritten and appeared under the title \"Voices of Peace\" (Fridsr\u00f6ster).\nIn \"The Awakened Eagle\" (Den vaknade \u00f6rnen), 1815, he celebrates the\nreturn of Napoleon from Elba, The Union of Norway and Sweden stirs\nTegn\u00e9r to write a poem \"Nore\", a high-minded protest against politics of\naggression and a plea for justice and a spirit of fraternity.\n\nIn \"The New Year 1816\" (Ny\u00e5ret 1816) he scores the Holy Alliance in\nbitter and sarcastic terms. The liberal ideas of Tegn\u00e9r are further\nelucidated in a famous address, delivered in 1817 at the celebration of\nthe three hundredth anniversary of the Lutheran Reformation. In this\nevent the poet saw the unfolding of the great forces that led to the\nspiritual and intellectual emancipation of man, and ushered in a new era\nof freedom and progress. The reactionaries in the realm of literature\nbecome the object of his attack in \"Epilogue at the Master's\nPresentation\" (Epilog vid magisterpromotionen). Other poems of this\nperiod, as \"The Children of the Lord's Supper\" (Nattvardsbarnen),\nadmirably translated by Longfellow, \"Axel\", the tragic tale of one of the\nwarriors of Charles XII., and his fair Russian bride, \"Karl XII\", which\nbreathes the defiant spirit not only of the hero king but of the nation,\n\"Address to the Sun\" (S\u00e5ng till solen), an eloquent eulogy to the\nmarvelous beauty of the King of Day, merely served to establish Tegn\u00e9r\nmore firmly in the affection of the people. But his fame was to be placed\non a still firmer foundation when the greatest creation of his fertile\nmind, Fritiofs Saga, appeared.\n\n\nII.\n\nThe genesis of Fritiofs Saga is to be found partly in the renascence of a\nstrong national sentiment in Sweden after the disastrous wars and loss of\nFinland, early in the nineteenth century, partly in Tegn\u00e9r's personality\nand in his profound knowledge and warm admiration of the Old Norse sagas.\nWe have seen how already as a boy he had read the sagas with keen zest\nand even tried his hand at a heroic poem in stately Alexandrine verse.\n\nTo the thoughtful minds of that day it seemed clear that the cause of\nSweden's misfortunes was to be found in her loss of a strong manhood, due\nto a senseless readiness in adopting enervating foreign customs and to a\nfatal relaxation in morals. In 1811 a handful of enthusiastic students,\nmostly from Tegn\u00e9r's native province of V\u00e4rmland, formed the Gothic Union\n(G\u00f6tiska f\u00f6rbundet) for the purpose of working with united efforts for\nthe regeneration of the nation. This, they believed, could best be\nachieved by reviving the memories of the old Goths, merely another name\nfor the people of the Saga period, which in turn would help to bring back\nthe vigorous integrity and dauntless courage of the past. The ancient\nsagas must therefore be popularized.\n\nTegn\u00e9r, who already in his \"Svea\" had bewailed the loss of national power\nand urged his people to become independent and strong again, joined the\nGothic Union, at the same time expressing his disapproval of a too\npronounced and narrow-minded imitation of old Gothic life and thought.\nErik Gustaf Geijer, the great historian and poet, also a native of\nV\u00e4rmland and in power of mind and loftiness of ideals almost the peer of\nTegn\u00e9r, published in Iduna, the organ of the Gothic Union, a few poems\nthat faithfully reproduce the old Northern spirit and in strength and\nsimplicity stand almost unsurpassed. An extremist in the camp was Per\nHenrik Ling, an ardent patriot, who, inspired by Danish and German\nRomanticism, would rehabilitate the nation by setting before it in a\nseries of epics the strong virtues of the past, albeit that these often\nappeared in uncouth and brutal forms. For the physical improvement of\nhis countrymen Ling worked out a scientific system of exercise, and\nthough his epics were failures, largely because they set up coarse models\nfor an age that aesthetically had risen superior to them, his system of\nphysical training entitles him to an honored place among the great men of\nScandinavia.\n\nTegner had been greatly grieved at Ling's literary mistakes. It seemed\nto him deplorable that a worthy cause should be doomed to ignominious\nfailure just because unskilled hands had undertaken to do the work. This\nfeeling prompted him to undertake the writing of a great epic based on\nthe old sagas, but excluding their crudities. But it would be a mistake\nto think that this was the only force that impelled him to write. Tegn\u00e9r\nhas now reached the heyday of his wonderful poetic powers and he must\ngive expression to the great ideas that stir his soul. And so he proceeds\nto paint a picture of Fritiof the Bold and his times. The great Danish\npoet Oehlenschl\u00e4ger had already published \"Helge\", an Old Norse cycle of\npoems which Tegn\u00e9r warmly admired. This poem revealed to him the\npossibilities of the old saga themes in the hands of a master.\n\nFritiofs Saga did not appear as a completed work at first, but merely in\ninstallments of a certain number of cantos at a time and these not in\nconsecutive order. In the summer of 1820, cantos 16-19, being the first\ninstallments or \"fragments,\" as Tegn\u00e9r himself called them, appeared in\nIduna; the five concluding cantos were completed and published two years\nlater, and not until then did the poet proceed to write the first part.\nThe work was finally completed in 1825.\n\nAlthough the first cantos published had received a most enthusiastic\nreception on the part of the people and won unstinted praise from most of\nthe great literary men, even from many who belonged to opposing literary\nschools, an enthusiasm that grew in volume and sincerity as the\nsubsequent portions appeared, Tegn\u00e9r became increasingly dissatisfied and\ndiscouraged because of the task that confronted him and the serious\ndefects that he saw in his creation. Tegn\u00e9r was at all times his own\nseverest critic and there is found in him an utter absence of vanity or\nillusion. \"Speaking seriously\", he wrote in 1824, \"I have never regarded\nmyself as a poet in the higher significance of the word. -- -- -- I am at\nbest a John the Baptist who is preparing the way for him who is to come.\"\n[Tegn\u00e9r, Samlade Skrifter, II, 436.]\n\n\nIII.\n\nAs the basis for Tegn\u00e9r's epic lies the ancient story of Fritiof the\nBold, which was probably put in writing in the thirteenth century,\nalthough the events are supposed to have transpired in the eighth\ncentury. But Tegn\u00e9r has freely drawn material from other Old Norse sagas\nand songs, and this, and not a little of his own personal experience, he\nhas woven into the story with the consummate skill of a master. He made\nfull use of his poetic license and eliminated and added, reconstructed\nand embellished just as was convenient for his plan. \"My object\", he\nsays, \"was to represent a poetical image of the old Northern hero age. It\nwas not Fritiof as an individual whom I would paint; it was the epoch of\nwhich he was chosen as the representative.\" [Tegn\u00e9r, Samlade Skrifter,\nII, 393.]\n\nIt was Tegn\u00e9r's firm conviction that the poet writes primarily for the\nage in which he himself lives, and since he wrote for a civilized\naudience he must divest Fritiof of his raw and barbarous attributes,\nthough still retaining a type of true Northern manhood. On this point\nTegn\u00e9r says: \"It was important not to sacrifice the national, the lively,\nthe vigorous and the natural. There could, and ought to, blow through the\nsong that cold winter air, that fresh Northern wind which characterizes\nso much both the climate and the temperament of the North. But neither\nshould the storm howl till the very quicksilver froze and all the more\ntender emotions of the breast were extinguished.\"\n\n\"It is properly in the bearing of Fritiof's character that I have sought\nthe solution of this problem. The noble, the high-minded, the bold--which\nis the great feature of all heroism--ought not of course to be missing\nthere, and sufficient material abounded both in this and many other\nsagas. But together with this more general heroism, I have endeavored to\ninvest the character of Fritiof with something individually Northern--\nthat fresh-living, insolent, daring rashness which belongs, or at least\nformerly belonged to the national temperament. Ingeborg says of Fritiof\n(Canto 7):\n\n  'How glad, how daring, how inspired with hope,\n  Against the breast of norn he sets the point\n  Of his good sword, commanding:\n  \"Thou shalt yield!\"'\n\nThese lines contain the key to Fritiof's character and in fact to the\nwhole poem.\" [Tegn\u00e9r, Samlade Skrifter, II, p. 393. The entire treatise\nis found in English translation in Andersen's Viking Tales.]\n\nIn what manner Tegn\u00e9r modernizes his story by divesting the original saga\nof its grotesque and repugnant features can most readily be illustrated\nin a comparison between his account of Fritiof's encounter with king\nHelge in Balder's temple (Canto 13) and the original story. The latter\ntells how Fritiof unceremoniously enters the temple, having first given\norders that all the king's ships should be broken to pieces, and threw\nthe tribute purse so violently at the king's nose that two teeth were\nbroken out of his mouth and he fell into a swoon in his high seat. But as\nFritiof was passing out of the temple, he saw the ring on the hand of\nHelge's wife, who was warming an image of Balder by the fire. He seized\nthe ring on her hand, but it stuck fast and so he dragged her along the\nfloor toward the door and then the image fell into the fire. The wife of\nHalfdan tried to come to her assistance, only to let the image she was\nwarming by the fire fall into the flames. As the image had previously\nbeen anointed, the flames shot up at once and soon the whole house was\nwrapped in fire. Fritiof, however, got the ring before he went away. But\nas he walked out of the temple, said the people, he flung a firebrand at\nthe roof, so that all the house was wrapped in flames. Of the violent\nfeeling that, according to Tegn\u00e9r, racked Fritiof's soul as he went into\nexile or of the deep sense of guilt that latter hung as a pall over his\nlife there is no mention in the original. Here we touch upon the most\nthoroughgoing change that Tegn\u00e9r made in the character of his hero. He\ninvested him with a sentimentality, a disposition towards melancholy, an\naccusing voice of conscience that torments his soul until full atonement\nhas been won, that are modern and Christian in essence and entirely\nforeign to the pagan story. On this point Tegn\u00e9r: \"Another peculiarity\ncommon to the people of the North is a certain disposition for melancholy\nand heaviness of spirit common to all deeper characters. Like some\nelegiac key-note, its sound pervades all our old national melodies, and\ngenerally whatever is expressive in our annals, for it is found in the\ndepths of the nation's heart. I have somewhere or other said of Bellman,\nthe most national of our poets:\n\n  'And work the touch of gloom his brow o'shading,\n  A Northern minstrel-look, a grief in rosy red!'\n\nFor this melancholy, so far from opposing the fresh liveliness and\ncheering vigor common to the nation, only gives them yet more strength\nand elasticity. There is a certain kind of life-enjoying gladness (and of\nthis, public opinion has accused the French) which finally reposes on\nfrivolity; that of the North is built on seriousness. And therefore I\nhave also endeavored to develop in Fritiof somewhat of this meditative\ngloom. His repentant regret at the unwilling temple fire, his scrupulous\nfear of Balder (Canto 15) who--\n\n  'Sits in the sky, cloudy thoughts sending down,\n  Ever veiling my spirit in gloom',\n\nand his longing for the final reconciliation and for calm within\nhim, are proofs not only of a religious craving, but also and still more\nof a national tendency to sorrowfulness common to every serious mind, at\nleast in the North of Europe.\" [Tegn\u00e9r, Samlade Skrifter, II, p. 394.]\n\nTegn\u00e9r thus found it easy to justify the sentimentality that\ncharacterizes Fritiof's love for Ingeborg, an element in Fritiofs Saga\nthat has been most severely condemned by the critics. To the criticism\nthat this love is too modern and Platonic, Tegn\u00e9r correctly answers that\nreverence for the sex was from the earliest times a characteristic of the\nGerman people so that the light and coarse view that prevailed among the\nmost cultivated nations of antiquity was a thing quite foreign to the\nhabits of the North.\n\nIngeborg like Fritiof is idealized by the poet although here the\ndeparture from the original is not as wide. That delicacy of sentiment\nwhich is inseparable from Ingeborg and guides her right in the great\ncrisis is not, he maintains, a trait merely of the woman of ancient\nScandinavia but is inherent in each noble female, no matter when or where\nshe lives. And Tegn\u00e9r, who surely was no realist after the fashion of\nStrindberg, chooses to picture woman as she appears in her loveliest\nforms.\n\nThe brooding and melancholy spirit that Tegn\u00e9r had infused into the soul\nof Fritiof had in a large measure come from his own life. The depression\nof mind that had cast its shadows over him in the years that saw the\ncreation of Fritiofs Saga grew steadily worse. The period that followed\nimmediately upon the completion of this work was filled with doubt and\ndespair. The explanation for this must be found partly in the insidious\nprogress of a physical disease, partly to a change of place and\nenvironment. Certain hereditary tendencies, which caused him to fear that\nthe light of reason would desert him, also played a part in this.\n\nIn 1824 he gave up the Greek professorship at Lund to become bishop of\nthe diocese of V\u00e4xi\u00f6 in the province of Sm\u00e5land, but the duties of the\nnew position were not congenial to him. The spiritual and intellectual\nlife of the diocese was on a low plane and Tegn\u00e9r threw himself with\ntremendous earnestness into the work of reform, but the prejudice and\ninertia of clergy and people stood constantly in the way. In his efforts\nto purge the church of some unworthy ecclesiastics he encountered bitter\nopposition and suffered some humiliations. He took a special interest in\nthe schools of his diocese and his many pedagogical addresses are models\nin point of clearness and practical good sense.\n\nThe many and varied duties imposed on him by the episcopal office,\nparticularly official inspection trips, attendance upon the sessions of\nthe Riksdag, and serving on numerous important committees made it\nimpossible for Tegn\u00e9r to continue his literary activities in the manner\nof his university days, but occasionally he would give to his countrymen\na literary masterpiece that showed that the brilliant mind had not been\ndimmed.\n\nHis mental and physical ailments grew steadily worse and after 1840 there\ncame periods of insanity which expressed itself in the most chimerical\nplans for travel, literary activities, and great national enterprises.\nLight came to his reason again, but his strength had been permanently\nbroken. He died on November 2, 1846, and his body was laid to rest in the\ncemetery at V\u00e4xi\u00f6, where a simple monument of marble and Swedish granite\nmarks his final resting place.\n\n\n\n\nFRITIOFS SAGA\n\n\nI.\n\nFRITIOF OCH INGEBORG.\n\nD\u00e4r v\u00e4xte uti Hildings g\u00e5rd          1\ntv\u00e5 plantor under fostrarns v\u00e5rd.\nEj Norden f\u00f6rr sett tv\u00e5 s\u00e5 sk\u00f6na,\nde v\u00e4xte h\u00e4rligt i det gr\u00f6na.\n\nDen ena som en ek sk\u00f6t fram,         2\noch som en lans \u00e4r hennes stam;\nmen kronan, som i vinden sk\u00e4lver,\nliksom en hj\u00e4lm sin rundel v\u00e4lver.\n\nDen andra v\u00e4xte som en ros,          3\nn\u00e4r vintern nyss har flytt sin kos;\nmen v\u00e5ren, som den rosen g\u00f6mmer,\ni knoppen ligger \u00e4n och dr\u00f6mmer.\n\nMen stormen skall kring jorden g\u00e5,   4\nmed honom brottas eken d\u00e5,\noch v\u00e5rsol skall p\u00e5 himmeln gl\u00f6da,\nd\u00e5 \u00f6ppnar rosen l\u00e4ppar r\u00f6da.\n\nS\u00e5 v\u00e4xte de i fr\u00f6jd och lek,         5\noch Fritiof var den unga ek;\nmen rosen uti dalar gr\u00f6na\nhon hette Ingeborg den sk\u00f6na.\n\nS\u00e5g du de tv\u00e5 i dagens ljus,         6\ndu t\u00e4nkte dig i Frejas hus,\nd\u00e4r m\u00e5nget litet brudpar svingar\nmed gula h\u00e5r och rosenvingar.\n\nMen s\u00e5g du dem i m\u00e5nens sken         7\nkringdansa under lummig gren,\ndu t\u00e4nkte: Under lundens kransar\n\u00e4lvkungen med sin drottning dansar.\n\nDet var s\u00e5 glatt, det var s\u00e5 k\u00e4rt,   8\nn\u00e4r han sin f\u00f6rsta runa l\u00e4rt.\nEn kung var ej som han i \u00e4ra;\nden runan fick han Ingborg l\u00e4ra.\n\nHur gl\u00e4ttigt sam han i sin slup      9\nmed henne \u00f6ver m\u00f6rkbl\u00e5 djup!\nHur hj\u00e4rtligt, n\u00e4r han seglen v\u00e4nder,\nhon klappar i sm\u00e5 vita h\u00e4nder!\n\nDet fanns ej f\u00e5gelbo s\u00e5 h\u00f6gt,        10\nsom han f\u00f6r henne ej bes\u00f6kt.\nSj\u00e4lv \u00f6rnen, som i molnen gungar,\nblev plundrad b\u00e5d' p\u00e5 \u00e4gg och ungar.\n\nDet fanns ej b\u00e4ck, hur strid han var, 11\nvar\u00f6ver han ej Ingborg bar.\nDet \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt, n\u00e4r forsen larmar,\natt tryckas av sm\u00e5 vita armar.\n\nDen f\u00f6rsta blomma, v\u00e5ren f\u00f6tt,        12\ndet f\u00f6rsta smultron, som blev r\u00f6tt,\ndet f\u00f6rsta ax, vars guld blev moget,\ndem bj\u00f6d han henne glatt och troget.--\n\nMen barnets dagar flyga bort,         13\nd\u00e4r st\u00e5r en yngling innan kort\nmed eldig blick, som ber och hoppas,\nd\u00e4r st\u00e5r en m\u00f6 med barm, som knoppas.\n\nUng Fritiof drog p\u00e5 jakt alltj\u00e4mt;    14\nden jakten skulle m\u00e5ngen skr\u00e4mt,\nty utan spjut och utan klinga\nden dj\u00e4rve ville bj\u00f6rnen tvinga.\n\nD\u00e5 k\u00e4mpade de, br\u00f6st mot br\u00f6st,       15\noch j\u00e4garn, segrande, fast kl\u00f6st,\nmed ludet byte kom tillbaka;\nhur skulle jungfrun det f\u00f6rsaka?\n\nTy mannens mod \u00e4r kvinnan k\u00e4rt,       16\ndet starka \u00e4r det sk\u00f6na v\u00e4rt:\nde b\u00e4gge passa f\u00f6r varannan,\nsom hj\u00e4lmen passar sig f\u00f6r pannan.\n\nMen l\u00e4ste han i vinterkv\u00e4ll           17\nvid eldsken ifr\u00e5n spiselna h\u00e4ll\nen s\u00e5ng om str\u00e5lande Valhalla,\nom gudar och gudinnor alla,\n\nhan t\u00e4nkte: Gult \u00e4r Frejas h\u00e5r,       18\nett kornland, som f\u00f6r vinden g\u00e5r.\nFr\u00e5n det kan jag ej Ingborgs skilja,\nett n\u00e4t av guld kring ros och lilja.\n\nIdunas barm \u00e4r rik, och sk\u00f6nt         19\nhan hoppar under silke gr\u00f6nt;\njag vet ett silke, d\u00e4r det hoppar\nljusalfer tv\u00e5 med rosenknoppar.\n\nOch Friggas \u00f6gon \u00e4ro bl\u00e5              20\nsom himmeln till att se upp\u00e5;\njag k\u00e4nner \u00f6gon: mot de b\u00e5da\n\u00e4r ljusbl\u00e5 v\u00e5rdag m\u00f6rk att sk\u00e5da.\n\nVi prisas Gerdas kinder s\u00e5,           21\nen nyf\u00e4lld sn\u00f6 med norrsken p\u00e5?\nJag kinder sett: en dag, som t\u00e4nder\ntv\u00e5 morgonrodnader i s\u00e4nder.\n\nJag vet ett hj\u00e4rta, lika \u00f6mt          22\nsom Nannas, fast ej s\u00e5 ber\u00f6mt.\nMed r\u00e4tta prisas du av skalder,\ndu Nannas lyckelige Balder!\n\nO! att som du jag finge d\u00f6,           23\nbegr\u00e5ten av en trogen m\u00f6,\nS\u00e5 \u00f6m, s\u00e5 trogen som din Nanna;\nhos Hel jag ville g\u00e4rna stanna.--\n\nMen kungadottern satt och kvad        24\nen hj\u00e4ltes\u00e5ng och v\u00e4vde glad\ni duken in den hj\u00e4ltens under\noch v\u00e5gor bl\u00e5 och gr\u00f6na lunder.\n\nD\u00e4r v\u00e4xte in i sn\u00f6vit ull             25\nde sk\u00f6ldar utav spolat gull,\noch r\u00f6da fl\u00f6go stridens lansar,\nmen styvt av silver var vart pansar.\n\nDock, hur hon v\u00e4ver, dag fr\u00e5n dag,    26\nf\u00e5r hj\u00e4lten Fritiofs anletsdag,\noch som de blicka fram ur v\u00e4ven,\nd\u00e5 rodnar hon men gl\u00e4des \u00e4ven.\n\nMen Fritiof sk\u00e4r, var han g\u00e5r fram,   27\nett I, ett F i bj\u00f6rkens stam.\nDe runor gro med fr\u00f6jd och gamman,\nliksom de ungas hj\u00e4rtan, samman.\n\nN\u00e4r dagen upp\u00e5 f\u00e4stet st\u00e5r,           28\nv\u00e4rldskungen med de gyllne h\u00e5r,\noch livet r\u00f6rs och m\u00e4nskor vandra,\nd\u00e5 t\u00e4nka de blott p\u00e5 varandra.\n\nN\u00e4r natten upp\u00e5 f\u00e4stet st\u00e5r,          29\nv\u00e4rldsmodern med de m\u00f6rka h\u00e5r,\noch tystnad r\u00e5r och stj\u00e4rnor vandra,\nd\u00e5 dr\u00f6mma de blott om varandra.\n\n\"Du jord, som smyckar dig var v\u00e5r     30\nmed blommor i ditt gr\u00f6na h\u00e5r,\ngiv mig de sk\u00f6nsta! Jag vill vira\nen krans av dem att Fritiof sira.\"\n\n\"Du hav, som satt din dunkla sal      31\nmed p\u00e4rlor full i tusental,\ngiv mig de sk\u00f6naste, de b\u00e4sta!\nKring Ingborgs hals vill jag dem f\u00e4sta.\"\n\n\"Du knapp p\u00e5 Odens kungastol,         32\ndu v\u00e4rldens \u00f6ga, gyllne sol!\nVar du blott min, din blanka skiva\ntill sk\u00f6ld jag ville Fritiof giva.\"\n\n\"Du lykta i Allfaders hus,            33\ndu m\u00e5ne med ditt bleka ljus!\nVar du blott min, jag gav dig g\u00e4rna\ntill smycke \u00e5t min sk\u00f6na t\u00e4rna.\"--\n\nMen Hilding sade: \"Fosterson,         34\nden \u00e4lskog v\u00e4nd din h\u00e5g ifr\u00e5n!\nEj lika falla \u00f6dets lotter,\nden t\u00e4rnan \u00e4r kung Beles dotter.\n\nTill Oden sj\u00e4lv i stj\u00e4rnklar sal      35\nuppstiger hennes \u00e4ttartal;\ndu \u00e4r blott Torstens son; giv vika!\nty lika trives b\u00e4st med lika.\"\n\nMen Fritiof log: \"Mitt \u00e4ttartal       36\ng\u00e5r ned\u00e5t i de d\u00f6das dal.\nNyss slog jag skogens kung s\u00e5 luden,\nhans anor \u00e4rvde jag med huden.\n\nFriboren man ej vika vill,            37\nty v\u00e4rlden h\u00f6r den frie till.\nVad lyckan br\u00f6t, kan hon f\u00f6rsona,\noch hoppet b\u00e4r en konungs krona.\n\nH\u00f6g\u00e4ttad \u00e4r all kraft, ty Tor,        38\ndess \u00e4ttefar, i Trudvang bor.\nHan v\u00e4ger b\u00f6rden ej men v\u00e4rdet:\nen v\u00e4ldig friare \u00e4r sv\u00e4rdet.\n\nJag k\u00e4mpar om min unga brud,          39\nom ock det var med dundrets gud.\nV\u00e4x trygg, v\u00e4x glad, min vita lilja,\nve den, som dig och mig vill skilja!\"\n\n\nII.\n\nKUNG BELE OCH TORSTEN VIKINGSSON.\n\nKung Bele, st\u00f6dd p\u00e5 sv\u00e4rdet, i kungssal stod,   1\nhos honom Torsten Vikingsson, den bonde god,\nhans gamle vapenbroder, snart hundra\u00e5rig,\noch \u00e4rrig som en runsten och silverh\u00e5rig.\n\nDe stodo, som bland bergen tv\u00e5 offerhus,        2\n\u00e5t hedna gudar vigda, nu halvt i grus;\nmen visdomsrunor m\u00e5nga p\u00e5 muren t\u00e4ljas,\noch h\u00f6ga forntidsminnen i valven dv\u00e4ljas.\n\n\"Det lider emot kv\u00e4llen\", sad' Bele kung,       3\n\"ej mj\u00f6det vill mig smaka, och hj\u00e4lm k\u00e4nns tung,\ninf\u00f6r mitt \u00f6ga m\u00f6rkna de m\u00e4nsko\u00f6den,\nmen Valhall skiner n\u00e4rmre, jag anar d\u00f6den.\n\nJag kallat mina s\u00f6ner och din ocks\u00e5,            4\nty de tillsammans h\u00f6ra, liksom vi tv\u00e5.\nEn varning vill jag giva de \u00f6rnar unga,\nf\u00f6rrn orden somnat alla p\u00e5 d\u00f6d mans tunga.\"--\n\nD\u00e5 tr\u00e4dde de i salen, som kung befallt,         5\noch fr\u00e4mst bland dem gick Helge, en m\u00f6rk gestalt.\nHan dvaldes helst bland sp\u00e5m\u00e4n kring altarrunden\noch kom med blod p\u00e5 h\u00e4ndren ur offerlunden.\n\nD\u00e4refter syntes Halvdan, ljuslockig sven;       6\nvart anletsdrag var \u00e4delt men vekligt \u00e4n.\nTill lek han tycktes b\u00e4ra ett sv\u00e4rd vid b\u00e4lte\noch liknade en jungfru, f\u00f6rkl\u00e4dd till hj\u00e4lte.\n\nMen efter dem kom Fritiof i mantel bl\u00e5,         7\nett huvud var han h\u00f6gre \u00e4n b\u00e4gge tv\u00e5.\nHan stod emellan br\u00f6dren, som dag st\u00e5r mogen\nemellan rosig morgon och natt i skogen.\n\n\"I s\u00f6ner\", sade kungen, \"min sol g\u00e5r ned.       8\nI endr\u00e4kt styren riket, i br\u00f6drafred!\nTy endr\u00e4kt h\u00e5ller samman: hon \u00e4r som ringen\np\u00e5 lansen; den f\u00f6rutan hans kraft \u00e4r ingen.\n\nL\u00e5t styrkan st\u00e5 som d\u00f6rrsven vid landets port   9\noch friden blomstra inom \u00e5 h\u00e4gnad ort!\nTill skygd blev sv\u00e4rdet givet men ej till skada,\noch sk\u00f6ld \u00e4r smidd till h\u00e4ngl\u00e5s f\u00f6r bondens lada.\n\nSitt eget land f\u00f6rtrycker d\u00e5raktig man,         10\nty kungen kan allenast vad folket kan.\nGr\u00f6nlummig krona vissnar, s\u00e5 snart som m\u00e4rgen\ni stammen \u00e4r f\u00f6rtorkad p\u00e5 nakna bergen.\n\nP\u00e5 pelarstoder fyra st\u00e5r himlens rund,          11\nmen tronen vilar endast p\u00e5 lagens grund.\nN\u00e4r v\u00e5ld p\u00e5 tinget d\u00f6mer, st\u00e5r of\u00e4rd n\u00e4ra;\nmen r\u00e4tt \u00e4r landets fromma och kungens \u00e4ra.\n\nV\u00e4l dv\u00e4ljas gudar, Helge, i disarsal,           12\nmen ej som sn\u00e4ckan dv\u00e4ljes i slutet skal.\nS\u00e5 l\u00e5ngt som dagsljus skiner, som st\u00e4mma ljudar,\ns\u00e5 l\u00e5ngt som tanke flyger, bo h\u00f6ge gudar.\n\nNog svika lungans tecken i offrad falk,         13\noch fl\u00e4rd \u00e4r m\u00e5ngen runa, som sk\u00e4rs p\u00e5 balk;\nmen redligt hj\u00e4rta, Helge, och friskt tillika,\nskrev Oden fullt med runor, som aldrig svika.\n\nVar icke h\u00e5rd, kung Helge, men endast fast!     14\nDet sv\u00e4rd, som bitar skarpast, \u00e4r b\u00f6jligast.\nMilt sinne pryder kungen, som blommor sk\u00f6lden,\noch v\u00e5rdag bringar mera \u00e4n vinterk\u00f6lden.\n\nEn man f\u00f6rutan v\u00e4nner, om \u00e4n s\u00e5 stark,          15\nd\u00f6r h\u00e4n, som stam i \u00f6ken med skalad bark.\nMen v\u00e4ns\u00e4ll man han trives som tr\u00e4d i lunden,\nd\u00e4r b\u00e4cken vattnar roten och storm \u00e4r bunden.\n\nYvs ej af f\u00e4drens \u00e4ra! envar har dock blott sin; 16\nkan du ej sp\u00e4nna b\u00e5gen, \u00e4r han ej din.\nVad vill du med det v\u00e4rde, som \u00e4r begravet?\nStark str\u00f6m med egna v\u00e5gor g\u00e5r genom havet.\n\nDu Halvdan, gl\u00e4ttigt sinne \u00e4r vis mans vinst;   17\nmen joller h\u00f6ves ingen, och kungen minst.\nMed humle brygges mj\u00f6det, ej blott med honung;\nl\u00e4gg st\u00e5l i sv\u00e4rd och allvar i leken, konung!\n\nF\u00f6r mycket vett fick ingen, hur vis han het,    18\nmen litet nog vet m\u00e5ngen, som intet vet.\nF\u00e5kunnig g\u00e4st i h\u00f6gb\u00e4nk f\u00f6rsm\u00e5s, men vitter\nhar st\u00e4ndigt lagets \u00f6ra, hur l\u00e5gt han sitter.\n\nTill trofast v\u00e4n, o Halvdan, till fosterbror    19\n\u00e4r v\u00e4gen gen, om ocks\u00e5 han fj\u00e4rran bor;\nmen d\u00e4remot avsides, l\u00e5ngt h\u00e4n bel\u00e4gen\n\u00e4r ov\u00e4ns g\u00e5rd, om \u00e4ven han st\u00e5r vid v\u00e4gen.\n\nV\u00e4lj icke till f\u00f6rtrogen vemhelst som vill!     20\nTomt hus st\u00e5r g\u00e4rna \u00f6ppet, men rikt st\u00e4ngs till.\nV\u00e4lj _en_, on\u00f6digt \u00e4r det den andra leta,\noch v\u00e4rlden vet, o Halvdan, vad trenne veta.\"--\n\nD\u00e4refter uppstod Torsten och talte s\u00e5:          21\n\"Ej h\u00f6ves kung att ensam till Oden g\u00e5.\nVi delat livets skiften ihop, kung Bele,\noch d\u00f6den, vill jag hoppas, vi ocks\u00e5 dele.\n\nSon Fritiof, \u00e5lderdomen har viskat mig          22\ni \u00f6rat m\u00e5ngen varning, den ger jag dig.\nP\u00e5 \u00e4tth\u00f6g Odens f\u00e5glar sl\u00e5 ned i Norden,\nmen p\u00e5 den gamles l\u00e4ppar m\u00e5ngvisa orden.\n\nFr\u00e4mst v\u00f6rda h\u00f6ga gudar! ty ont och gott,       23\nsom storm och solsken, komma fr\u00e5n himlen blott.\nDe se i hj\u00e4rtats l\u00f6nvalv fast det \u00e4r slutet,\noch l\u00e5nga \u00e5r f\u00e5 g\u00e4lda, vad stunden brutit.\n\nLyd kungen! _En_ skall styra med kraft och vett: 24\nskum natt har m\u00e5nga \u00f6gon, men dagen ett.\nHelt l\u00e4tt den b\u00e4ttre, Fritiof, f\u00f6rdrar den b\u00e4ste,\noch egg har sv\u00e4rdet n\u00f6dig men \u00e4ven f\u00e4ste.\n\nH\u00f6g kraft \u00e4r gudars g\u00e5va; men, Fritiof, minns,   25\natt styrka b\u00e5tar f\u00f6ga, d\u00e4r vett ej finns.\nTolvmannakraft har bj\u00f6rnen, av _en_ man slagen;\nmot sv\u00e4rdshugg h\u00e5lles sk\u00f6lden, mot v\u00e5ldet lagen.\n\nAv f\u00e5 den stolte fruktas men hatas av envar,     26\noch \u00f6vermod, o Fritiof, \u00e4r fallets far.\nH\u00f6gt s\u00e5g jag m\u00e5ngen flyga, nu st\u00f6dd p\u00e5 krycka,\nty v\u00e4dret r\u00e5r f\u00f6r \u00e5rsv\u00e4xt, och vind f\u00f6r lycka.\n\nDag skall du prisa, Fritiof, sen b\u00e4rgad sol sig d\u00f6ljt, 27\noch \u00f6l, n\u00e4r det \u00e4r drucket, och r\u00e5d, n\u00e4r f\u00f6ljt.\nP\u00e5 m\u00e5ngen sak f\u00f6rlitar sig ungersvennen,\nmen striden pr\u00f6var klingan, och n\u00f6den v\u00e4nnen.\n\nNattgammal is tro icke, ej v\u00e5rdags sn\u00f6,          28\nej somnad orm, ej talet av kn\u00e4satt m\u00f6;\nty kvinnans br\u00f6st \u00e4r svarvat p\u00e5 hjul, som rullar,\noch vankelmod bor under de liljekullar.\n\nDu sj\u00e4lv d\u00f6r h\u00e4n, och h\u00e4n d\u00f6r vad dig tillh\u00f6r;   29\nmen en ting vet jag, Fritiof, som aldrig d\u00f6r,\noch det \u00e4r domen \u00f6ver d\u00f6d man: d\u00e4rf\u00f6re\nvad \u00e4delt \u00e4r, du vilje, vad r\u00e4tt, du g\u00f6re\"--\n\nS\u00e5 varnade de gamle i kungasal,                  30\nsom skalden varnat sedan i Havamal.\nFr\u00e5n sl\u00e4kt till sl\u00e4kte gingo k\u00e4rnfulla orden,\noch djupt ur kumlen viska de \u00e4n i Norden.\n\nD\u00e4refter talte b\u00e4gge m\u00e5ng' hj\u00e4rtligt ord         31\nallt om sin trogna v\u00e4nskap, ber\u00f6md i Nord;\nhur trofast intill d\u00f6den, i n\u00f6d och gamman,\ntv\u00e5 kn\u00e4ppta h\u00e4nder lika, de h\u00e5llit samman.\n\n\"Med rygg mot rygg vi stodo, och varifr\u00e5n        32\nsom nornan kom, hon st\u00f6tte p\u00e5 sk\u00f6ld, min son!\nNu f\u00f6re er till Valhall vi gamle ile;\nmen edra f\u00e4ders ande p\u00e5 eder vile!\"--\n\nOch mycket talte kungen om Fritiofs mod,         33\nom hj\u00e4ltekraft, som mer \u00e4r \u00e4n kungablod.\nOch mycket talte Torsten om glans, som kr\u00f6ner\nde h\u00f6ga Nordlands kungar, de asas\u00f6ner.\n\n\"Och h\u00e5llen I tillhopa, I s\u00f6ner tre,             34\ner \u00f6verman--det vet jag--skall Nord ej se;\nty kraft, till kungah\u00f6ghet osvikligt sluten,\nhon \u00e4r som m\u00f6rkbl\u00e5 st\u00e5lrand, kring guldsk\u00f6ld gjuten.\n\nOch halsen till min dotter, den rosenknopp!      35\nI lugn, som det sig h\u00f6vdes, har hon v\u00e4xt opp;\nomh\u00e4gnen henne, l\u00e5ten ej stormen komma\noch f\u00e4sta i sin hj\u00e4lmhatt min sp\u00e4da blomma!\n\nP\u00e5 dig, o Helge, l\u00e4gger jag faderns sorg,        36\no, \u00e4lska som en dotter min Ingeborg !\nTv\u00e5ng retar \u00e4delt sinne, men saktmod leder\nb\u00e5d' man och kvinna, Helge, till r\u00e4tt och heder.--\n\nMen l\u00e4ggen oss, I s\u00f6ner, i h\u00f6gar tv\u00e5             37\np\u00e5 var sin sida fj\u00e4rden vid b\u00f6lja bl\u00e5;\nty hennes s\u00e5ng \u00e4r ljuvlig \u00e4nnu f\u00f6r anden,\noch som ett drapa klinga dess slag vid stranden.\n\nN\u00e4r m\u00e5nen str\u00f6r kring bergen sitt bleka sken     38\noch midnattsdaggen faller p\u00e5 bautasten,\nd\u00e5 sitta vi, o Torsten, p\u00e5 h\u00f6gar runda\noch spraka \u00f6ver vattnet om ting, som stunda.\n\nOch nu farv\u00e4l, I s\u00f6ner! G\u00e5n mer ej hit!          39\nV\u00e5r g\u00e5ng \u00e4r till Allfader; vi l\u00e4ngta dit,\nliksom till havet l\u00e4ngtar den tr\u00f6tta floden;\nmen Frej v\u00e4lsigne eder, och Tor och Oden!\"\n\n\nIII.\n\nFRITIOF TAGER ARV EFTER SIN FADER.\n\nVoro nu satta i h\u00f6g kung Bele och Torsten den gamle,\nd\u00e4r de sj\u00e4lva befallt: p\u00e5 var sin sida om fj\u00e4rden\nh\u00f6garna lyfte sin rund, tv\u00e5 br\u00f6st, dem d\u00f6den har \u00e5tskilt.\nHelge och Halvdan, p\u00e5 folkets beslut, nu togo i sam-arv\nriket efter sin far; men Fritiof, som endaste sonen,       5\ndelte med ingen och f\u00e4ste i lugn sin boning p\u00e5 Framn\u00e4s,\nTre mil str\u00e4ckte sig kring den g\u00e5rdens \u00e4gor: p\u00e5 tre h\u00e5ll\ndalar och kullar och berg, men p\u00e5 fj\u00e4rde sidan var havet.\nBj\u00f6rkskog kr\u00f6nte de kullarnas topp, men p\u00e5 sluttande sidor\nfrodades gyllene korn, och mansh\u00f6g vaggade r\u00e5gen.          10\nSj\u00f6ar, m\u00e5nga i tal, sin spegel h\u00f6llo f\u00f6r bergen,\nh\u00f6llo f\u00f6r skogarna opp, i vars djup h\u00f6ghornade \u00e4lgar\nhade sin kungliga g\u00e5ng och drucko av hundrade b\u00e4ckar.\nMen i dalarna vida omkring d\u00e4r bette i gr\u00f6nskan\nhjordar med gl\u00e4nsande hull och med juver, som l\u00e4ngta till st\u00e4van.  15\nMellan dem spriddes \u00e4n hit och \u00e4n dit en or\u00e4knelig skara\nav vitulliga f\u00e5r, som du ser vitaktiga str\u00f6moln\nflockvis spridda p\u00e5 himmelens valv, n\u00e4r det bl\u00e5ser om v\u00e5ren.\nSpringare tv\u00e5 g\u00e5nger tolv, b\u00e5ngstyriga, fj\u00e4ttrade vindar,\nstampande stodo i spiltornas rad och tuggade vallh\u00f6,       20\nmanarna knutna med r\u00f6tt och hovarna blanka av j\u00e4rnskor.\nDryckessalen, ett hus f\u00f6r sig sj\u00e4lv, var timrad av k\u00e4rnfur.\nEj fem hundrade m\u00e4n--till tio tolfter p\u00e5 hundrat--\nfyllde den rymliga sal, n\u00e4r de samlats att dricka om julen.\nGenom salen, s\u00e5 l\u00e5ng som han var, gick bordet av stenek,   25\nbonat och blankt som av st\u00e5l; h\u00f6gs\u00e4tes-pelarna b\u00e5da\nstodo f\u00f6r \u00e4ndan d\u00e4rav, tv\u00e5 gudar, skurna av almtr\u00e4d:\nOden med h\u00e4rskareblick och Frej med solen p\u00e5 hatten.\nNyss emellan de tv\u00e5 p\u00e5 sin bj\u00f6rnhud--huden var kolsvart,\ngapet scharlakansr\u00f6tt, men klorna skodda med silver--      30\nTorsten bland v\u00e4nnerna satt, som g\u00e4stfriheten bland gl\u00e4djen.\nOfta, n\u00e4r m\u00e5nen bland skyarna fl\u00f6g, f\u00f6rtalde den gamle\nunder fr\u00e5n fr\u00e4mmande land, dem han sett, och vikingaf\u00e4rder\nfj\u00e4rran i \u00d6sterv\u00e5g och i V\u00e4stersaltet och Gandvik.\nTyst satt lyssnande lag, och dess blickar h\u00e4ngde vid gubbens  35\nl\u00e4ppar, som bi't vid sin ros; men skalden t\u00e4nkte p\u00e5 Brage,\nn\u00e4r med sitt silfversk\u00e4gg och med runor p\u00e5 tungan han sitter\nunder den lumimiga bok och f\u00f6rt\u00e4ljer en saga vid Mimers\nevigt sorlande v\u00e5g, han sj\u00e4lv en levande saga.\n\nMitt p\u00e5 golvet--med halm var det str\u00f6tt--brann l\u00e5gan best\u00e4ndigt  40\nglatt p\u00e5 sin murade h\u00e4ll, och igenom det luftiga r\u00f6kf\u00e5ng\nblickade stj\u00e4rnorna in, de himmelska v\u00e4nner, i salen.\nMen kring v\u00e4ggen, p\u00e5 naglar av st\u00e5l, d\u00e4r h\u00e4ngde det radvis\nbrynja och hj\u00e4lm vid varann, och h\u00e4r och d\u00e4r dem emellan\nblixtrade neder ett sv\u00e4rd, som i vinterkv\u00e4llen ett stj\u00e4rnskott.  45\nMera \u00e4n hj\u00e4lmar och sv\u00e4rd dock sk\u00f6ldarna lyste i salen,\nblanka som solens rund eller m\u00e5nens skiva av silver.\nGick d\u00e4r stundom en m\u00f6 kring bordet och fyllde i hornen,\nslog hon \u00f6gonen ned och rodnade: bilden i sk\u00f6lden\nrodnade \u00e4ven som hon; det gladde de drickande k\u00e4mpar.--     50\n\nRikt var huset: varhelst som du sk\u00e5dade, m\u00f6tte ditt \u00f6ga\nfyllda k\u00e4llrar och proppade sk\u00e5p och r\u00e5gade visthus.\nM\u00e5nga klenoder j\u00e4mv\u00e4l d\u00e4r g\u00f6mdes, byten av segern,\nguld med runor upp\u00e5 och det konstarbetade silver.\nTre ting skattades dock av all den rikedom ypperst:         55\n_sv\u00e4rdet_, som \u00e4rvdes fr\u00e5n fader till son, var fr\u00e4mst av de trenne,\nAngurvadel, s\u00e5 kallades det, och broder till blixten.\nFj\u00e4rran i \u00d6sterland var det smitt--som sagan f\u00f6rt\u00e4ljer--,\nh\u00e4rdat i dv\u00e4rgarnas eld: Bj\u00f6rn Bl\u00e5tand bar det fr\u00e5n b\u00f6rjan.\nBj\u00f6rn f\u00f6rlorade dock p\u00e5 en g\u00e5ng b\u00e5d' sv\u00e4rdet och livet      60\ns\u00f6der i Gr\u00f6ningasund, d\u00e4r han stridde mot v\u00e4ldige Vifell.\nVifell hade en son, het Viking. Men gammal och br\u00e4cklig,\nbodde p\u00e5 Uller\u00e5ker en kung med sin blomstrande dotter.\nSe, d\u00e5 kom det ur skogarnas djup en oskapelig j\u00e4tte,\nh\u00f6gre till v\u00e4xten \u00e4n m\u00e4nniskors \u00e4tt och luden och vildsint, 65\nfordrade envigeskamp eller kungadottern och riket.\nIngen v\u00e5gade kampen likv\u00e4l, ty det fanns ej ett st\u00e5l, som\nbet p\u00e5 hans skalle av j\u00e4rn, och d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4mndes han J\u00e4rnh\u00f6s.\nViking allena, som nyss fyllt femton vintrar, emottog\nstriden, i hopp p\u00e5 sin arm och p\u00e5 \u00c5ngurvadel. I ett hugg    70\nkl\u00f6v han till midjan det rytande troll och fr\u00e4lste den sk\u00f6na.\nViking l\u00e4mnade sv\u00e4rdet till Torsten, sin son, och fr\u00e5n Torsten\ngick det till Fritiof i arv: n\u00e4r han drog det, sken det i salen,\nliksom fl\u00f6ge en blixt d\u00e4rigenom eller ett norrsken.\nHjaltet var hamrat av guld, men runor syntes p\u00e5 klingan,     75\nunderbara, ej k\u00e4nda i Nord, men de k\u00e4ndes vid solens\nportar, d\u00e4r f\u00e4derna bott, f\u00f6rrn \u00e5sarna f\u00f6rde dem hit upp.\nMatta lyste de runor alltj\u00e4mt, n\u00e4r fred var i landet,\nmen n\u00e4r Hildur begynte sin lek, d\u00e5 brunno de alla\nr\u00f6da som hanens kam, n\u00e4r han k\u00e4mpar: f\u00f6rlorad var den, som   80\nm\u00f6tte i slaktningens natt den klingan med l\u00e5gande runor.\nSv\u00e4rdet var vida ber\u00f6mt, och av sv\u00e4rd var det ypperst i Norden.\nD\u00e4rn\u00e4st ypperst i pris var en _armring_, vida beryktad,\nsmidd av nordiska sagans Vulkan, av den haltande Vaulund.\nTre mark h\u00f6ll han i vikt, och arbetad var han av rent guld.  85\nHimlen var tecknad d\u00e4rp\u00e5 med de tolv od\u00f6dligas borgar,\nv\u00e4xlande m\u00e5naders bild, men av skalderna n\u00e4mndes de solhus.\nAlfhem sk\u00e5dades d\u00e4r, Frejs borg: det \u00e4r solen, som nyf\u00f6dd\nb\u00f6rjar att kl\u00e4ttra igen f\u00f6r himmelens branter vid julen.\nS\u00f6kvab\u00e4ck var d\u00e4r ocks\u00e5: i dess sal satt Oden hos Saga,      90\ndrack sitt vin ur det gyllene k\u00e4rl; det k\u00e4rlet \u00e4r havet,\nf\u00e4rgat med guld av morgonens gl\u00f6d, och Sagan \u00e4r v\u00e5ren,\nskriven p\u00e5 gr\u00f6nskande f\u00e4lt med blommor i st\u00e4llet f\u00f6r runor.\nBalder syntes j\u00e4mv\u00e4l p\u00e5 sin tron, midsommarens sol, som\ngjuter fr\u00e5n f\u00e4stet sin rikedom ner, en bild av det goda;     95\nty det goda \u00e4r str\u00e5lande ljus, men det onda \u00e4r m\u00f6rker.\nSolen tr\u00f6ttnar att stiga alltj\u00e4mt, och det goda desslikes\nsvindlar p\u00e5 h\u00f6jdernas brant: med en suck f\u00f6rsjunka de b\u00e5da\nneder till skuggornas land, till Hel: det \u00e4r Balder p\u00e5 b\u00e5let.\nGlitner, den fredliga borg, s\u00e5gs \u00e4ven: f\u00f6rlikande alla,      100\nsatt d\u00e4r med v\u00e5gen i hand Forsete, domarn p\u00e5 h\u00f6stting.\nDessa bilder och m\u00e5nga \u00e4nnu, som betecknade ljusets\nstrider p\u00e5 himmelens valv och i m\u00e4nniskans sinne, de voro\nskurna av m\u00e4starens hand i den ringen. En pr\u00e4ktig rubinknapp\nkr\u00f6nte dess buktiga rund, som solen kr\u00f6ner sin himmel.       105\nRingen var l\u00e4nge i sl\u00e4kten ett arv, ty hon ledde sin \u00e4ttl\u00e4ngd,\nendast p\u00e5 m\u00f6dernet dock, till Vaulund, r\u00e4knad f\u00f6r stamfar.\nEn g\u00e5ng stals den klenoden dock bort av r\u00f6varen S\u00f6te,\nsv\u00e4rmande kring p\u00e5 de nordiska hav; sen fanns han ej \u00e5ter.\nSlutligen taltes det om, att Sote p\u00e5 kusten av Bretland      110\nlevande satt sig med skepp och med gods i sin murade gravh\u00f6g;\nmen, d\u00e4r fann han ej ro, och det sp\u00f6kade st\u00e4ndigt i h\u00f6gen.\nTorsten f\u00f6rnam det ryktet ocks\u00e5, och med Bele besteg han\ndraken och kl\u00f6v den skummande v\u00e5g och styrde till st\u00e4llet.\nVid som ett tempelvalv, som en kungsg\u00e5rd, vore den b\u00e4ddad     115\nin i grus och gr\u00f6nskande torv, s\u00e5 v\u00e4lvde sig h\u00f6gen.\nLjus ock lyste d\u00e4rur. Igenom en springa p\u00e5 porten\ntittade k\u00e4mparna in, och det beckade vikingaskeppet\nstod d\u00e4r med ankar och master och r\u00e5r; men h\u00f6g i dess bakstam\nsatt en f\u00f6rf\u00e4rlig gestalt: han var kl\u00e4dd i en mantel av l\u00e5gor. 120\nBister satt han och skurade d\u00e4r blodfl\u00e4ckade klingan,\nkunde ej skura de fl\u00e4ckarna bort: allt guld, som han r\u00e5nat,\nl\u00e5g i h\u00f6gar omkring, och ringen bar han p\u00e5 armen.\n\"Stiga vi\", viskade Bele, \"dit ner och k\u00e4mpa mot trollet,\ntv\u00e5 mot en ande av eld?\" Men halvvred svarade Torsten:        125\n\"En mot en var f\u00e4dernas sed, jag k\u00e4mpar v\u00e4l ensam.\"\nL\u00e4nge tvistades nu, vem f\u00f6rst av de tvenne det tillkom\npr\u00f6va den v\u00e5dliga f\u00e4rd; men till slut tog Bele sin st\u00e5lhj\u00e4lm,\nskakade om tv\u00e5 lotter d\u00e4ri, och vid stj\u00e4rnornas skimmer\nk\u00e4nde Torsten igen sin lott. F\u00f6r en st\u00f6t av hans j\u00e4rnlans     130\nsprungo riglar och l\u00e5s, och han nedsteg.--Fr\u00e5gade n\u00e5gon,\nvad han f\u00f6rnam i det nattliga djup, d\u00e5 teg han och ryste.\nBele h\u00f6rde dock f\u00f6rst en s\u00e5ng, den l\u00e4t som en trolls\u00e5ng;\nsedan f\u00f6rnam han ett rasslande ljud, som av klingor som korsas,\nsist ett gr\u00e4seligt skri; d\u00e5 blev tyst. Ut st\u00f6rtade Torsten,   135\nblek, f\u00f6rvirrad, f\u00f6rst\u00f6rd; ty med d\u00f6den hade han k\u00e4mpat.\nRingen bar han likv\u00e4l. \"Den \u00e4r dyrk\u00f6pt\", sade han ofta,\n\"ty jag har darrat en g\u00e5ng i mitt liv, och det var, n\u00e4r jag tog den.\"\nSmycket var vida ber\u00f6mt och av smycken ypperst i Norden.\n\n_Skeppet Ellida_ till slut var en av sl\u00e4ktens klenoder.       140\nViking--s\u00e4gs det--en g\u00e5ng, n\u00e4r han v\u00e4nde tillbaka fr\u00e5n h\u00e4rt\u00e5g,\nseglade l\u00e4ngs med sin strand; d\u00e5 s\u00e5g han en man p\u00e5 ett skeppsvrak\nsorgl\u00f6st gungande h\u00e4n; det var, som han lekte med v\u00e5gen.\nMannen var h\u00f6g och av \u00e4del gestalt och hans anlete \u00f6ppet,\nglatt, men f\u00f6r\u00e4nderligt dock, likt havet, som leker i solsken. 145\nManteln var bl\u00e5 och b\u00e4ltet av guld, besatt med koraller,\nsk\u00e4gget vitt som v\u00e5gornas skum, men h\u00e5ret var sj\u00f6gr\u00f6nt.\nViking styrde sin sn\u00e4cka d\u00e4r\u00e5t f\u00f6r att b\u00e4rga den arme,\ntog den f\u00f6rfrusne hem till sin g\u00e5rd och f\u00f6rpl\u00e4gade g\u00e4sten.\nDock, n\u00e4r han bj\u00f6ds av v\u00e4rden till s\u00e4ngs, d\u00e5 log han och sade: 150\n\"Vinden \u00e4r god, och mitt skepp, som du sett, \u00e4r ej att f\u00f6rakta;\nhundrade mil, det hoppas jag visst, jag seglar i afton.\nTack f\u00f6r din bjudning \u00e4nd\u00e5! den \u00e4r v\u00e4lment; kunde jag endast\nge dig ett minne av mig! men min rikedom ligger i havet;\nkanske finner du dock i morgon en g\u00e5va p\u00e5 stranden.\"           155\nDagen d\u00e4rp\u00e5 stod Viking vid sj\u00f6n, och si! som en havs\u00f6rn,\nn\u00e4r han f\u00f6rf\u00f6ljer sitt rov, fl\u00f6g in i viken ett drakskepp.\nIngen syntes d\u00e4rp\u00e5, ej en g\u00e5ng man m\u00e4rkte en styrman,\nrodret dock lette sin buktiga v\u00e4g bland klippor och blindsk\u00e4r,\nliksom bodde en ande d\u00e4ri: n\u00e4r det nalkades stranden,          160\nrevade seglet sig sj\u00e4lvt, och, ej r\u00f6rt av m\u00e4nniskoh\u00e4nder,\nankaret s\u00e4nkte sig ned och bet med sin hulling i djupet.\nStum stod Viking och s\u00e5g, men d\u00e5 sj\u00f6ngo de lekande v\u00e5gor:\n\"B\u00e4rgade \u00c4gir ej gl\u00f6mmer sin skuld, han sk\u00e4nker dig draken.\"\nG\u00e5van var kunglig att se, ty de buktiga plankor av eke         165\nvoro ej fogade hop som annars men vuxna tillsammans.\nStr\u00e4ckningen var som en drakes i sj\u00f6n: i stammen d\u00e4r framme\nlyfte han huvudet h\u00f6gt, och av r\u00f6tt guld l\u00e5gade svalget.\nBuken var spr\u00e4cklig med bl\u00e5tt och med gult, men baktill vid rodret\nslog han sin v\u00e4ldiga stj\u00e4rt i en ringel, fj\u00e4llig av silver;     170\nvingarna svarta med kanter av r\u00f6tt; n\u00e4r han sp\u00e4nde dem alla,\nfl\u00f6g han i kapp med den susande storm, men \u00f6rnen blev efter.\nFylldes det skeppet med v\u00e4pnade m\u00e4n, d\u00e5 skulle du trott dig\nsk\u00e5da en flytande konungastad, en simmande f\u00e4stning.\nSkeppet var vida ber\u00f6mt, och av skepp var det ypperst i Norden.  175\n\nDetta och mera d\u00e4rtill tog Fritiof i arv av sin fader.\nKnappast fanns i de nordiska land en rikare arving,\nom ej en konungason; ty kungars v\u00e4lde \u00e4r ypperst.\nVar han ej konungason, likv\u00e4l hans sinne var kungligt,\nv\u00e4ns\u00e4llt, \u00e4delt och milt, och med var dag v\u00e4xte hans rykte.       180\nK\u00e4mpar hade han tolv, gr\u00e5h\u00e5riga furstar i idrott,\nfaderns kamrater, med br\u00f6st av st\u00e5l och med \u00e4rriga pannor.\nNederst p\u00e5 k\u00e4mparnas b\u00e4nk, j\u00e4mn\u00e5rig med Fritiof, en yngling\nsatt som en ros bland vissnade l\u00f6v: Bj\u00f6rn hette den unge,\nglad som ett barn men fast som en man och vis som en gubbe.       185\nUpp med Fritiof han v\u00e4xt, och de blandat blod med varandra,\nfosterbr\u00f6der p\u00e5 nordmannas\u00e4tt, och svurit att leva\nsamman i lust och i n\u00f6d och att h\u00e4mna varandra i d\u00f6den.\nMitt bland k\u00e4mpar och g\u00e4sternas m\u00e4ngd, som kommit till grav\u00f6l,\nFritiof, en s\u00f6rjande v\u00e4rd, med \u00f6gon fyllda av t\u00e5rar,              190\ndrack p\u00e5 f\u00e4dernas vis sin faders minne och h\u00f6rde\nskaldernas s\u00e5ng till hans lov, ett dundrande dr\u00e4pa; men sedan\nsteg han i faderns s\u00e4te, nu hans, och satte sig neder\nmellan dess Oden och Frej: det \u00e4r Tors plats uppe i Valhall.\n\n\nIV.\n\nFRITIOFS FRIERI.\n\nV\u00e4l klingar s\u00e5ngen i Fritiofs sal,            1\noch skalderna prisa hans \u00e4ttartal.\nMen s\u00e5ngen gl\u00e4der\nej Fritiof, han h\u00f6r ej, vad skalden kv\u00e4der.\n\nOch jorden har \u00e5ter kl\u00e4tt sig gr\u00f6n,           2\noch drakarna simma igen p\u00e5 sj\u00f6n.\nMen hj\u00e4ltesonen\nhan vandrar i skogen och ser p\u00e5 m\u00e5nen.\n\nNyss var han likv\u00e4l s\u00e5 lycklig, s\u00e5 glad,      3\nty muntre kung Halvdan till g\u00e4st han bad\noch Helge dyster,\noch de hade med sig sin sk\u00f6na syster.\n\nHan satt vid dess sida, han tryckte dess hand 4\noch k\u00e4nde tillbaka en tryckning ibland\noch s\u00e5g betagen\nalltj\u00e4mt p\u00e5 de k\u00e4ra, de \u00e4dla dragen.\n\nDe taltes vid om de glada dar,                5\nd\u00e5 morgonens dagg l\u00e5g p\u00e5 livet kvar,\nom barndomsminnen,\nde roseng\u00e5rdar i \u00e4dla sinnen.\n\nHon h\u00e4lsade honom fr\u00e5n dal och park,          6\nfr\u00e5n namnen, som grodde i bj\u00f6rkens bark,\noch fr\u00e5n den kullen,\nd\u00e4r ekarna frodas i hj\u00e4ltemullen.\n\n\"Det var ej s\u00e5 trevligt i kungens g\u00e5rd,       7\nty Halvdan var barnslig och Helge h\u00e5rd.\nDe kungas\u00f6ner\nde h\u00f6ra ej annat \u00e4n lov och b\u00f6ner.\n\nOch ingen--h\u00e4r rodnade hon som en ros--,      8\n\u00e5t vilken en klagan kunde f\u00f6rtros!\nI kungasalar\nhur kvavt var det d\u00e4r mot i Hildings dalar!\n\nOch duvorna, som de matat och t\u00e4mt,           9\nnu voro de flugna, ty h\u00f6ken dem skr\u00e4mt.\nEtt par allena\nvar kvar; av de tvenne tag du den ena!\n\nDen duvan hon flyger v\u00e4l hem igen,            10\nhon l\u00e4ngtar, som andra, v\u00e4l till sin v\u00e4n.\nBind under vingen\nen v\u00e4nlig runa! det m\u00e4rker ingen.\"\n\nS\u00e5 sutto de viskande dagen om,                11\nde hviskade \u00e4nnu, n\u00e4r kv\u00e4llen kom,\nsom aftonvindar\nom v\u00e5ren viska i gr\u00f6na lindar.\n\nMen nu \u00e4r hon borta, och Fritiofs mod         12\n\u00e4r borta med henne. Det unga blod\ni kinden stiger,\nhan l\u00e5gar och suckar alltj\u00e4mt och tiger.\n\nSin sorg, sin klagan med duvan han skrev,     13\noch glad for hon av med sitt k\u00e4rleksbrev;\nmen ack, tillbaka\nhon v\u00e4nde ej mer, hon blev hos sin maka.\n\nDet v\u00e4sen behagade icke Bj\u00f6rn.                14\nHan sade: \"Vad fattas v\u00e5r unga \u00f6rn,\ns\u00e5 tyst, s\u00e5 sluten?\n\u00c4r br\u00f6stet tr\u00e4ffat, \u00e4r vingen skjuten?\n\nVad vill du? Ha vi ej i \u00f6verfl\u00f6d              15\ndet gula fl\u00e4sk och det bruna mj\u00f6d\noch skalder m\u00e5nga?\nDet tar aldrig slut p\u00e5 de visor l\u00e5nga.\n\nSant nog, att g\u00e5ngaren stampar i spilt;       16\np\u00e5 rov, p\u00e5 rov skriker falken vilt.\nMen Fritiof jagar\ni molnen allena, och t\u00e4rs och klagar.\n\nEllida hon har ingen ro p\u00e5 v\u00e5g,               17\nhon rycker alltj\u00e4mt p\u00e5 sitt ankart\u00e5g.\nLigg still, Ellida!\nty Fritiof \u00e4r fredlig, han vill ej strida.\n\nDen str\u00e5d\u00f6d \u00e4r ocks\u00e5 en d\u00f6d: till slut        18\njag rister, som Oden, mig sj\u00e4lv med spjut.\nDet kan ej fela,\nvi bliva v\u00e4lkomna hos bl\u00e5vit Hela.\"\n\nD\u00e5 sl\u00e4ppte Fritiof sin drake l\u00f6s,             19\noch seglet sv\u00e4llde, och v\u00e5gen fn\u00f6s.\nRakt \u00f6ver fj\u00e4rden\ntill kungens s\u00f6ner han styrde f\u00e4rden.\n\nDe sutto p\u00e5 Beles h\u00f6g den dag                 20\noch h\u00f6rde folket och skipade lag;\nmen Fritiof talar:\nden st\u00e4mman f\u00f6rnimmes kring berg och dalar.\n\n\"I kungar, sk\u00f6n Ingeborg \u00e4r mig k\u00e4r;          21\nav eder jag henne till brud beg\u00e4r,\noch den f\u00f6rening\nhon var v\u00e4l \u00e4ven kung Beles mening.\n\nHan l\u00e4t oss v\u00e4xa hos Hilding opp,             22\nlikt ungtr\u00e4n, som v\u00e4xa tillsammans i topp.\nD\u00e4r ovanf\u00f6re\nband Freja de toppar med gyllne sn\u00f6re.\n\nMin far var ej konung, ej jarl en g\u00e5ng,       23\ndock lever hans minne i skaldens s\u00e5ng.\nH\u00f6gv\u00e4lvda grifter\nf\u00f6rt\u00e4lja p\u00e5 runsten min \u00e4tts bedrifter.\n\nL\u00e4tt kunde jag vinna mig rike och land,       24\nmen hellre jag blir p\u00e5 min f\u00e4dernestrand.\nD\u00e4r vill jag skydda\ns\u00e5 kungens g\u00e5rd som den ringes hydda.\n\nVi \u00e4ro p\u00e5 Beles h\u00f6g; han h\u00f6r                  25\nvart ord i djupet h\u00e4r nedanf\u00f6r.\nMed Fritiof beder\nden gamle i h\u00f6gen: bet\u00e4nken eder!\"--\n\nD\u00e5 reste sig Helge och talte med h\u00e5n:        26\n\"V\u00e5r syster \u00e4r ej f\u00f6r en bondeson.\nNordlandens drotter\nm\u00e5 t\u00e4vla, ej du, om den Valhallsdotter.\n\nYvs g\u00e4rna att h\u00e4lsas f\u00f6r ypperst i Nord,     27\nvinn m\u00e4nner med handkraft och kvinnor med ord!\nMen Odensblodet\ntill pris ger jag icke \u00e5t \u00f6vermodet.\n\nMitt rike beh\u00f6fver du ej ta dig an,          28\njag skyddar det sj\u00e4lv; vill du bli min man,\nen plats \u00e4r ledig\nibland mitt husfolk, den kan jag ge dig.\"--\n\n\"Din man blir jag knappast\", var Fritiofs svar, 29\n\"\u00e4r man f\u00f6r mig sj\u00e4lv, som min fader var.\nUr silverskida\nflyg, Angurvadel, du f\u00e5r ej bida!\"\n\nI solen gl\u00e4nste den klinga bl\u00e5,             30\noch runorna l\u00e5gade r\u00f6da d\u00e4rp\u00e5.\n\"Du Angurvadel,\ndu \u00e4r dock\", sad' Fritiof, \"av gammal adel.\n\nOch vore det ej f\u00f6r h\u00f6gens fred,           31\np\u00e5 st\u00e4llet jag h\u00f6gge dig, svartekung, ned.\nVill dock dig l\u00e4ra\nen ann' g\u00e5ng ej komma mitt sv\u00e4rd f\u00f6r n\u00e4ra.\"--\n\nS\u00e5 sagt, han kl\u00f6v i ett hugg allen        32\nkung Helges guldsk\u00f6ld, som h\u00e4ngde p\u00e5 gren.\nI tv\u00e5 halvrundor\nhan klang emot h\u00f6gen, det klang inunder.\n\n\"V\u00e4l tr\u00e4ffat, min klinga! Ligg nu och dr\u00f6m 33\nom h\u00f6gre bedrifter; till dess f\u00f6rg\u00f6m\nde runol\u00e5gor.\nNu segla vi hem \u00f6ver m\u00f6rkbl\u00e5 v\u00e5gor.\"\n\n\nV.\n\nKUNG RING.\n\nOch kung Ring sk\u00f6t tillbaka sin guldstol fr\u00e5n bord, och k\u00e4mpar   1\n  och skalder\nuppstego att lyssna till kungens ord, ber\u00f6md i Nord;\nhan var vis som gud Mimer och from som Balder.\n\nHans land var som lunden, d\u00e4r gudar bo, och vapnen komma        2\nej inom dess gr\u00f6na, dess skuggiga ro, och gr\u00e4sen gro\nfridlysta d\u00e4rst\u00e4des, och rosorna blomma.\n\nR\u00e4ttvisan satt ensam, b\u00e5d' str\u00e4ng och huld, p\u00e5 domarstolen,    3\noch friden betalte vart \u00e5r sin skuld, och kornets guld\nl\u00e5g str\u00f6tt \u00f6ver landet och sken i solen.\n\nOch sn\u00e4ckorna kommo med bringa svart, med vita vingar,        4\nfr\u00e5n hundrade land och f\u00f6rde fr\u00e5n vart m\u00e5ngfaldig art\nav rikdom, som rikdomen tingar.\n\nMen frihet bodde hos friden kvar i glad f\u00f6rening,            5\noch alla \u00e4lskade landets far, fast en och var\nfritt sade p\u00e5 tinget sin mening.\n\nI tretti vintrar han fredlig och s\u00e4ll styrt Nordlands s\u00f6ner, 6\noch ingen g\u00e5tt missn\u00f6jd hem till sitt tj\u00e4ll, och varje kv\u00e4ll\nhans namn gick till Oden med folkets b\u00f6ner.\n\nOch kung Ring sk\u00f6t tillbaka sin guldstol fr\u00e5n bord, och alla glade 7\nuppstego att lyssna till kungens ord, ber\u00f6md i Nord;\nmen han suckade djupt och talte och sade:\n\n\"Min drottning sitter i Folkvangs loft p\u00e5 purpurt\u00e4cken,     8\nmen h\u00e4r \u00e4r det gr\u00e4s \u00f6ver hennes stoft, och blomsterdoft\nkring\u00e5nga dess gravh\u00f6g vid b\u00e4cken.\n\nEj f\u00e5r jag drottning s\u00e5 god, s\u00e5 sk\u00f6n, mitt rikes \u00e4ra.      9\nTill gudarna gick hon, till Valhalls l\u00f6n; men landets b\u00f6n,\noch barnens, en moder beg\u00e4ra.\n\nKung Bele, som ofta kom till min sal med sommarvinden,    10\nhar l\u00e4mnat en dotter; hon \u00e4r mitt val, den lilja smal\nmed morgonrodnad p\u00e5 kinden.\n\nJag vet, hon \u00e4r ung, och den unga m\u00f6 helst blomman plockar; 11\nmen jag g\u00e5tt i fr\u00f6, och vintrarna str\u00f6 alltren sin sn\u00f6\ni kungens de glesnade lockar.\n\nMen kan hon \u00e4lska en redlig man med vitt i h\u00e5ren,         12\noch vill hon ta sig de sp\u00e4da an,\nvars mor f\u00f6rsvann,\ns\u00e5 bjuder H\u00f6sten sin tron \u00e5t V\u00e5ren.\n\nTa'n guld ur valven, ta'n smycken \u00e5t brud ur sk\u00e5p af eke; 13\noch f\u00f6ljen, I skalder, med harpoljud, ty s\u00e5ngens gud\n\u00e4r med d\u00e5 vi frie, \u00e4r med d\u00e5 vi leke!\"--\n\nOch ut drogo svenner med buller och b\u00e5ng,                14\nmed guld och b\u00f6ner, och skalderna f\u00f6ljde, en rad s\u00e5 l\u00e5ng, med hj\u00e4ltes\u00e5ng,\noch st\u00e4llde sig fram f\u00f6r kung Beles s\u00f6ner.\n\nDe drucko i dagar, de drucko i tre, men p\u00e5 den fj\u00e4rde,  15\nvad svar kung Helge dem m\u00e5nde ge, \u00e5tsporde de,\nty nu de ville \u00e5 f\u00e4rde.\n\nKung Helge han offrar b\u00e5d' falk och h\u00e4st i lunden gr\u00f6na, 16\nhan sp\u00f6rjer b\u00e5d' vala och offerpr\u00e4st, vad som var b\u00e4st\nallt f\u00f6r hans syster, den sk\u00f6na.\n\nMen lungorna nekade bifall alltj\u00e4mt, som pr\u00e4st och vala, 17\noch d\u00e5 gav kung Helge, den tecknen skr\u00e4mt, sitt nej best\u00e4mt,\nty m\u00e4nskan b\u00f6r lyda, d\u00e5 gudar tala.\n\nMen muntre kung Halvdan han log och sad': \"Farv\u00e4l med festen! 18\nKung Gr\u00e5sk\u00e4gg sj\u00e4lv bort rida \u00e5stad,\njag hulpit glad\nden hedersgubben p\u00e5 h\u00e4sten.\"\n\nF\u00f6rbittrade draga de s\u00e4ndm\u00e4n bort och budskap b\u00e4ra      19\nom kungens skymf; men han svarar dem torrt, att inom kort\nkung Gr\u00e5sk\u00e4gg skall h\u00e4mna sin \u00e4ra.\n\nHan slog sin h\u00e4rsk\u00f6ld, som h\u00e4ngde \u00e5 stam i h\u00f6ga linden. 20\nD\u00e5 simma drakar p\u00e5 v\u00e5gen fram med blodr\u00f6d kam,\noch hj\u00e4lmarna nicka i vinden.\n\nOch h\u00e4rbud fl\u00f6go till Helges g\u00e5rd, som sade dyster:    21\n\"Kung Ring \u00e4r m\u00e4ktig, den strid blir h\u00e5rd; i Balders v\u00e5rd,\ni templet jag s\u00e4tter min syster.\"\n\nD\u00e4r sitter den \u00e4lskande vemodsfull \u00e5 fridlyst tilja.   22\nHon s\u00f6mmar i silke, hon s\u00f6mmar i gull och gr\u00e5ter full\nsin barm: det \u00e4r dagg \u00f6ver lilja.\n\n\nVI.\n\nFRITIOF SPELAR SCHACK.\n\nBj\u00f6rn och Fritiof sutto b\u00e5da            1\nvid ett schackbord, sk\u00f6nt att sk\u00e5da.\nSilver var varannan ruta,\noch varannan var av guld.\n\nD\u00e5 steg Hilding in. \"Sitt neder!       2\nUpp i h\u00f6gb\u00e4nk jag dig leder,\nt\u00f6m ditt horn, och l\u00e5t mig sluta\nspelet, fosterfader huld!\"\n\nHilding kvad: \"Fr\u00e5n Beles s\u00f6ner       3\nkommer jag till dig med b\u00f6ner.\nTidningarna \u00e4ro onde,\noch till dig st\u00e5r landets hopp.\"\n\nFritiof kvad: \"Tag dig till vara,     4\nBj\u00f6rn, ty nu \u00e4r kung i fara.\nFr\u00e4lsas kan han med en bonde:\nden \u00e4r gjord att offras opp.\"\n\n\"Fritiof, reta icke kungar!          5\nStarka v\u00e4xa \u00f6rnens ungar:\nfast mot Ring de aktas svaga,\nstor \u00e4r deras makt mot din.\"\n\n\"Bj\u00f6rn, jag ser, du tornet hotar,   6\nmen ditt anfall l\u00e4tt jag motar.\nTornet blir dig sv\u00e5rt att taga,\ndrar sig i sin sk\u00f6ldborg in.\"\n\n\"Ingeborg i Baldershagen           7\nsitter och f\u00f6rgr\u00e5ter dagen.\nKan _hon_ dig till strids ej locka,\ngr\u00e5terskan med \u00f6gon bl\u00e5?\"\n\n\"Drottning, Bj\u00f6rn, du f\u00e5f\u00e4ngt jagar, 8\nvar mig k\u00e4r fr\u00e5n barndomsdagar;\nhon \u00e4r spelets b\u00e4sta docka,\nhur det g\u00e5r, _hon_ r\u00e4ddas m\u00e5.\"\n\n\"Fritiof, vill du icke svara?     9\nSkall din fosterfader fara\noh\u00f6rd fr\u00e5n din g\u00e5rd, emedan\nej ett dockspel vill ta slut?\"\n\nD\u00e5 steg Fritiof upp och lade     10\nHildings hand i sin och sade:\n\"Fader, jag har svarat redan,\ndu har h\u00f6rt min sj\u00e4ls beslut.\n\nRid att Beles s\u00f6ner l\u00e4ra,        11\nvad jag sagt! De kr\u00e4nkt min \u00e4ra,\ninga band vid dem mig f\u00e4sta,\naldrig blir jag deras man.\"\n\n\"V\u00e4l, din egen bana vandra!      12\nEj kan jag din vrede klandra;\nOden styre till det b\u00e4sta!\"\nsade Hilding och f\u00f6rsvann.\n\n\nVII.\n\nFRITIOFS LYCKA.\n\nKung Beles s\u00f6ner g\u00e4rna drag\u00e9           1\nfr\u00e5n dal till dal att be om sv\u00e4rd!\nMitt f\u00e5 de ej; i Balders hage\nd\u00e4r \u00e4r min valplats, \u00e4r min v\u00e4rld.\nD\u00e4r vill jag ej tillbaka blicka\np\u00e5 kungars h\u00e4mnd, p\u00e5 jordens sorg,\nmen endast gudars gl\u00e4dje dricka\ntvem\u00e4nnings med min Ingeborg.\n\nS\u00e5 l\u00e4nge \u00e4nnu solen t\u00f6mmer            2\nsin purpurglans p\u00e5 blomstren varm,\nlikt rosenf\u00e4rgat skir, som g\u00f6mmer\nen blomsterv\u00e4rld, min Ingborgs barm;\ns\u00e5 l\u00e4nge irrar jag p\u00e5 stranden,\nav l\u00e4ngtan, evig l\u00e4ngtan t\u00e4rd,\noch ritar suckande i sanden\ndet k\u00e4ra namnet med mitt sv\u00e4rd.\n\nHur l\u00e5ngsamt g\u00e5 de tr\u00f6ga stunder!    3\nDu Dellings son, vi dr\u00f6jer du?\nHar du ej sk\u00e5dat berg och lunder\noch sund och \u00f6ar f\u00f6rr\u00e4n nu?\nBor ingen m\u00f6 i v\u00e4stersalar,\nsom v\u00e4ntar dig f\u00f6r l\u00e4nge sen\noch flyger till ditt br\u00f6st och talar\nom k\u00e4rlek f\u00f6rst, om k\u00e4rlek sen?\n\nDock \u00e4ntligt tr\u00f6tt av v\u00e4gens m\u00f6da,   4\ndu sjunker ned ifr\u00e5n din h\u00f6jd,\noch kv\u00e4llen drar det rosenr\u00f6da\nsparlakanet f\u00f6r gudars fr\u00f6jd.\nOm k\u00e4rlek viska jordens floder,\nom k\u00e4rlek viskar himlens fl\u00e4kt.\nV\u00e4lkommen, natt, du gudars moder,\nmed p\u00e4rlor p\u00e5 din br\u00f6llopsdr\u00e4kt!\n\nHur tyst de h\u00f6ga stj\u00e4rnor skrida,    5\nlikt \u00e4lskarn till en m\u00f6 p\u00e5 t\u00e5!\nFlyg \u00f6ver fj\u00e4rden, min Ellida!\nSkjut p\u00e5, skjut p\u00e5, du b\u00f6lja bl\u00e5!\nD\u00e4r borta ligga gudens lunder,\ntill goda gudar styra vi,\noch Balderstemplet st\u00e5r d\u00e4runder,\nmed k\u00e4rlekens gudinna i.\n\nHur lycklig tr\u00e4der jag p\u00e5 stranden!  6\nDu jord, jag ville kyssa dig,\noch er, I blommor sm\u00e5, som randen\nmed vitt och r\u00f6tt den kr\u00f6kta stig!\nDu m\u00e5ne, somj ditt skimmer t\u00f6mmer\nkring lund och tempel, h\u00f6g och v\u00e5rd,\nhur sk\u00f6n du sitter d\u00e4r och dr\u00f6mmer,\nlik Saga i en br\u00f6llopsg\u00e5rd!\n\nVem l\u00e4rde dig, du b\u00e4ck, som talar   7\nmed blommorna, min k\u00e4nslas r\u00f6st?\nVem gav er, Nordens n\u00e4ktergalar,\nden klagan, stulen ur mitt br\u00f6st?\nMed kv\u00e4llens rodnad alfer m\u00e5la\nmin Ingborgs bild p\u00e5 m\u00f6rkbl\u00e5 duk;\nden bilden kan ej Freja t\u00e5la,\nhon bl\u00e5ser bort den, avundsjuk.\n\nDock, g\u00e4rna hennes bild f\u00f6rsvinne!  8\nD\u00e4r \u00e4r hon sj\u00e4lv, som hoppet sk\u00f6n\noch trogen som ett barndomsminne;\nhon kommer med min k\u00e4rleks l\u00f6n.\nKom, \u00e4lskade, och l\u00e5t mig trycka\ndig till det hj\u00e4rta, du \u00e4r k\u00e4r!\nMin sj\u00e4ls beg\u00e4r, min levnads lycka,\nkom i min famn och vila d\u00e4r!\n\nS\u00e5 sm\u00e4rt som stj\u00e4lken av en lilja,  9\ns\u00e5 fyllig som en mognad ros!\nDu \u00e4r s\u00e5 ren som gudars vilja\noch dock s\u00e5 varm, som Freja tros.\nKyss mig, min sk\u00f6na! L\u00e5t min l\u00e5ga\nf\u00e5 genomstr\u00f6mma \u00e4ven dig!\nAck! jordens rund och himmelns b\u00e5ga\nf\u00f6rsvinna, n\u00e4r du kysser mig.\n\nVar icke r\u00e4dd, h\u00e4r finns ej fara;  10\nBj\u00f6rn st\u00e5r d\u00e4r nere med sitt sv\u00e4rd,\nmed k\u00e4mpar nog att oss f\u00f6rsvara,\nom det beh\u00f6vdes, mot en v\u00e4rld.\nJag sj\u00e4lv, o att jag strida finge\nf\u00f6r dig, som jag dig h\u00e5ller nu!\nHur lycklig jag till Valhall ginge,\nom min valkyria vore du!\n\nVad viskar du om Balders vrede?   11\nHan vredgas ej, den fromme gud,\nden \u00e4lskande, som vi tillbede,\nv\u00e5rt hj\u00e4rtas k\u00e4rlek \u00e4r hans bud:\nden gud med solsken p\u00e5 sin panna,\nmed evig trohet i sin barm:\nvar ej hans k\u00e4rlek till sin Nanna,\nsom min till dig, s\u00e5 ren, s\u00e5 varm?\n\nD\u00e4r st\u00e5r hans bild, han sj\u00e4lv \u00e4r n\u00e4ra,  12\nhur milt han ser p\u00e5 mig, hur hult!\nTill offer vill jag honom b\u00e4ra\nett hj\u00e4rta varmt och k\u00e4rleksfullt.\nB\u00f6j kn\u00e4 med mig! Ej b\u00e4ttre g\u00e5va,\nej sk\u00f6nare f\u00f6r Balder fanns\n\u00e4n tvenne hj\u00e4rtan, vilka lova\nvarann en trohet, fast som hans.\n\nTill himmeln mera \u00e4n till jorden   13\nmin k\u00e4rlek h\u00f6r, f\u00f6rsm\u00e5 ej den!\nI himmeln \u00e4r han ammad vorden\noch l\u00e4ngtar till sitt hem igen.\nO den som ren d\u00e4ruppe vore!\nO den som nu med dig fick d\u00f6\noch segrande till gudar f\u00f6re\ni famnen p\u00e5 sin bleka m\u00f6!\n\nN\u00e4r d\u00e5 de andra k\u00e4mpar rida       14\nur silverportarna till krig,\njag skulle sitta vid din sida,\nen trogen v\u00e4n, och se p\u00e5 dig.\nN\u00e4r Valhalls mor kring bordet bringa\nde mj\u00f6dhorn med sitt skum av gull,\nmed dig jag ensamt skulle klinga\noch viska \u00f6m och k\u00e4rleksfull.\n\nEn l\u00f6vsal ville jag oss bygga          15\np\u00e5 n\u00e4set vid en m\u00f6rkbl\u00e5 bukt.\nD\u00e4r l\u00e5ge vi i skuggan trygga\nav lunden med den gyllne frukt.\nN\u00e4r Valhalls sol sig \u00e5tert\u00e4nde\n--hur klart, hur h\u00e4rligt \u00e4r dess bloss!--\ntill gudarna vi \u00e5terv\u00e4nde,\noch l\u00e4ngtade dock hem till oss.\n\nMed stj\u00e4rnor skulle jag bekransa      16\ndin panna, dina lockars gl\u00f6d;\ni Vingolvs sal jag skulle dansa\nmin bleka lilja rosenr\u00f6d;\ntill dess jag dig ur dansen droge\ntill k\u00e4rlekens, till fridens tj\u00e4ll,\nd\u00e4r silversk\u00e4ggig Brage sloge\ndin bruds\u00e5ng ny f\u00f6r varje kv\u00e4ll.\n\nHur vakan sjunger genom lunden!       17\nDen s\u00e5ngen \u00e4r fr\u00e5n Valhalls strand.\nHur m\u00e5nen skiner \u00f6ver sunden!\nHan lyser ur de d\u00f6das land.\nDen s\u00e5ngen och det ljuset b\u00e5da\nen v\u00e4rld av k\u00e4rlek utan sorg;\nden v\u00e4rlden ville jag v\u00e4l sk\u00e5da\nmed dig, med dig, min Ingeborg!\n\nGr\u00e5t icke! \u00c4nnu livet str\u00f6mmar        18\ni mina \u00e5dror, gr\u00e5t ej s\u00e5!\nMen k\u00e4rlekens och mannens dr\u00f6mmar\nkringsv\u00e4rma g\u00e4rna i det bl\u00e5.\nAck, blott din famn mot mig du breder,\nblott dina \u00f6gon se p\u00e5 mig,\nhur l\u00e4tt du lockar sv\u00e4rmarn neder\nfr\u00e5n gudars salighet till dig!--\n\n\"Tyst, det \u00e4r l\u00e4rkan.\" Nej, en duva   19\ni skogen kuttrar om sin tro;\nmen l\u00e4rkan slumrar \u00e4n p\u00e5 tuva\nhos maken i sitt varma bo.\nDe lyckliga! dem skiljer ingen,\nn\u00e4r dagen kommer eller far,\nmen deras liv \u00e4r fritt som vingen,\nsom b\u00e4r i skyn det glada par.\n\n\"Se, dagen gryr.\" Nej, det \u00e4r flamman   20\nav n\u00e5gon v\u00e5rdkas \u00f6ster ut.\n\u00c4nnu vi kunna spr\u00e5ka samman,\n\u00e4n har den k\u00e4ra natt ej slut.\nF\u00f6rsov dig, dagens gyllne stj\u00e4rna,\noch morgna sen dig l\u00e5ngsamt till!\nF\u00f6r Fritiof m\u00e5 du sova g\u00e4rna\ntill Ragnar\u00f6k, om du s\u00e5 vill.\n\nDock, det \u00e4r f\u00e5f\u00e4ngt till att hoppas;   21\nd\u00e4r bl\u00e5ser ren en morgonvind,\noch redan \u00f6sterns rosor knoppas\ns\u00e5 friska som p\u00e5 Ingborgs kind.\nEn vingad s\u00e5ngarskara kvittrar\n--en tankl\u00f6s hop--i klarnad sky,\noch livet r\u00f6rs, och v\u00e5gen glittrar,\noch skuggorna och \u00e4lskarn fly.\n\nD\u00e4r kommer hon i all sin \u00e4ra!         22\nF\u00f6rl\u00e5t mig, gyllne sol, min b\u00f6n!\nJag k\u00e4nner det, en gud \u00e4r n\u00e4ra,\nhur pr\u00e4ktig \u00e4r hon dock, hur sk\u00f6n!\nO, den som fram i banan tr\u00e4dde\ns\u00e5 v\u00e4ldig, som du tr\u00e4der nu,\nOch stolt och glad sin levnad kl\u00e4dde\ni ljus och seger liksom du!\n\nH\u00e4r st\u00e4ller jag inf\u00f6r ditt \u00f6ga       23\ndet sk\u00f6naste, du sett i Nord.\nTag henne i din v\u00e5rd, du h\u00f6ga!\nHon \u00e4r din bild p\u00e5 gr\u00f6nkl\u00e4dd jord.\nDess sj\u00e4l \u00e4r ren som dina str\u00e5lar,\ndess \u00f6ga som din himmel bl\u00e5tt,\noch samma guld, din hj\u00e4ssa m\u00e5lar,\nhar hon i sina lockar f\u00e5tt.\n\nFarv\u00e4l, min \u00e4lskade! En annan,      24\nen l\u00e4ngre natt vi ses igen.\nFarv\u00e4l! \u00c4nnu en kyss p\u00e5 pannan\noch en p\u00e5 dina l\u00e4ppar \u00e4n!\nSov nu, och dr\u00f6m om mig och vakna\nvid middag; och med trogen sj\u00e4l\nt\u00e4lj timmarna som jag, och sakna\noch brinn som jag! Farv\u00e4l, farv\u00e4l!\n\n\nVIII.\n\nAVSKEDET.\n\n_Ingeborg_.\nDet dagas ren, och Fritiof kommer icke!\nI g\u00e5r likv\u00e4l var redan tinget utlyst\np\u00e5 Beles h\u00f6g: den platsen valdes r\u00e4tt;\nhans dotters \u00f6de skulle d\u00e4r best\u00e4mmas.\nHur m\u00e5nga b\u00f6ner har det kostat mig,          5\nhur m\u00e5nga t\u00e5rar, r\u00e4knade av Freja,\natt sm\u00e4lta hatets is kring Fritiofs hj\u00e4rta\noch locka l\u00f6ftet fr\u00e5n den stoltes mun\natt \u00e5ter bjuda handen till f\u00f6rsoning!\nAck! mannen \u00e4r dock h\u00e5rd, och f\u00f6r sin \u00e4ra    10\n--s\u00e5 kallar han sin stolthet--r\u00e4knar han\nej just s\u00e5 noga, om han skulle krossa\nett troget hj\u00e4rta mera eller mindre.\nDen arma kvinnan, sluten till hans br\u00f6st,\n\u00e4r som en mossv\u00e4xt, blommande p\u00e5 klippan     15\nmed bleka f\u00e4rger: blott med m\u00f6da h\u00e5ller\nden obem\u00e4rkta sig vid h\u00e4llen fast,\noch hennes n\u00e4ring \u00e4ro nattens t\u00e5rar.\n\nI g\u00e5r allts\u00e5 blev d\u00e5 mitt \u00f6de avgjort,\noch aftonsolen har g\u00e5tt ner d\u00e4r\u00f6ver.         20\nMen Fritiof kommer ej! De bleka stj\u00e4rnor.\nen efter annan, slockna och f\u00f6rsvinna,\noch med varenda utav dem, som sl\u00e4cks,\ng\u00e5r en f\u00f6rhoppning i mitt br\u00f6st till graven.\nDock, varf\u00f6r ocks\u00e5 hoppas? Valhalls gudar    25\nej \u00e4lska mig, jag har f\u00f6rt\u00f6rnat dem.\nDen h\u00f6ge Balder, i vars skygd jag vistas,\n\u00e4r f\u00f6rol\u00e4mpad, ty en m\u00e4nsklig k\u00e4rlek\n\u00e4r icke helig nog f\u00f6r gudars blickar;\noch jordens gl\u00e4dje f\u00e5r ej v\u00e5ga sig          30\ninunder valven, d\u00e4r de allvarsamma,\nde h\u00f6ga makter ha sin boning f\u00e4st.\n--Och likafullt, vad \u00e4r mitt fel, vi vredgas\nden fromme guden \u00f6fver jungfruns k\u00e4rlek?\n\u00c4r han ej ren som Urdas blanka v\u00e5g,         35\nej oskuldsfull som Geflons morgondr\u00f6mmar?\nDen h\u00f6ga solen v\u00e4nder icke bort\nfr\u00e5n tvenne \u00e4lskande sitt rena \u00f6ga;\noch dagens \u00e4nka, stj\u00e4rnenatten, h\u00f6r\nmitt i sin sorg med gl\u00e4dje deras eder.      40\nVad som \u00e4r lovligt under himmelns valv,\nhur blev det brottsligt under tempelvalvet?\nJag \u00e4lskar Fritiof. Ack, s\u00e5 l\u00e5ngt tillbaka,\nsom jag kan minnas, har jag \u00e4lskat honom;\nden k\u00e4nslan \u00e4r ett \u00e5rsbarn med mig sj\u00e4lv;   45\njag vet ej, n\u00e4r hon b\u00f6rjat, kan ej ens\nden tanken fatta, att hon varit borta.\nSom frukten s\u00e4tter sig omkring sin k\u00e4rna\noch v\u00e4xer ut och rundar omkring henne\ni sommarsolens sken sitt klot av guld:      50\ns\u00e5 har jag \u00e4ven vuxit ut och mognat\nomkring den k\u00e4rnan, och mitt v\u00e4sen \u00e4r\ndet yttre skalet endast av min k\u00e4rlek.\nF\u00f6rl\u00e5t mig, Balder! Med ett troget hj\u00e4rta\njag tr\u00e4dde i din sal, och med ett troget    55\nvill jag g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n: jag tar det med mig\nut\u00f6ver Bifrosts bro och st\u00e4ller mig\nmed all min k\u00e4rlek fram f\u00f6r Valhalls gudar.\nD\u00e4r skall han st\u00e5, en asason som de,\noch spegla sig i sk\u00f6ldarna och flyga        60\nmed l\u00f6sta duvovingar genom bl\u00e5,\no\u00e4ndlig rymd uti Allfaders sk\u00f6te,\nvarfr\u00e5n han kommit.--Varf\u00f6r rynkar du\ni morgongryningen din ljusa panna?\nI mina \u00e5dror flyter, som i dina,           65\nden gamle Odens blod. Vad vill du, fr\u00e4nde?\nMin k\u00e4rlek kan jag icke offra dig,\nvill det ej ens; han \u00e4r din himmel v\u00e4rdig.\nMen v\u00e4l jag offra kan min levnads lycka,\nkan kasta bort den, som en drottning kastar  70\nsin mantel fr\u00e5n sig och \u00e4r likafullt\ndensamma, som hon var.--Det \u00e4r beslutat!\nDet h\u00f6ga Valhall skall ej blygas f\u00f6r\nsin fr\u00e4nka: jag vill g\u00e5 emot mitt \u00f6de,\nsom hj\u00e4lten g\u00e5r mot sitt.--D\u00e4r kommer Fritiof.  75\nHur vild, hur blek! Det \u00e4r f\u00f6rbi, f\u00f6rbi!\nMin vreda norna kommer j\u00e4mte honom.\nVar stark, min sj\u00e4l!--V\u00e4lkommen, sent omsider!\nV\u00e5rt \u00f6de \u00e4r best\u00e4mt, det st\u00e5r att l\u00e4sa\nupp\u00e5 din panna.     80\n\n_Fritiof_.\nSt\u00e5 d\u00e4r icke \u00e4ven\nblodr\u00f6da runor, talande om skymf\noch h\u00e5n och landsflykt?\n\n_Ingeborg_.\nFritiof, sansa dig,\nber\u00e4tta vad som h\u00e4nt! Det v\u00e4rsta anar       85\njag l\u00e4nge sen, jag \u00e4r beredd p\u00e5 allt.\n\n_Fritiof_.\nJag kom till tinget upp\u00e5 \u00e4tteh\u00f6gen,\noch kring dess gr\u00f6na sidor, sk\u00f6ld vid sk\u00f6ld\noch sv\u00e4rd i handen, stodo Nordens m\u00e4n,\nden ena ringen innanf\u00f6r den andra,          90\nupp emot toppen; men p\u00e5 domarstenen,\nm\u00f6rk som ett \u00e5skmoln, satt din broder Helge,\nden bleke blodman med de skumma blickar;\noch j\u00e4mte honom, ett fullvuxet barn,\nsatt Halvdan, tankl\u00f6st lekande med sv\u00e4rdet.  95\nD\u00e5 steg jag fram och talte: \"Kriget st\u00e5r\noch sl\u00e5r p\u00e5 h\u00e4rsk\u00f6ld invid landets gr\u00e4nser;\nditt rike, konung Helge, \u00e4r i fara:\ngiv mig din syster, och jag l\u00e5nar dig\nmin arm i striden, den kan bli dig nyttig.   100\nL\u00e5t grollet vara gl\u00f6mt emellan oss!\nEj g\u00e4rna n\u00e4r jag det mot Ingborgs broder.\nVar billig, konung, r\u00e4dda p\u00e5 en g\u00e5ng\ndin gyllne krona och din systers hj\u00e4rta!\nH\u00e4r \u00e4r min hand. Vid Asa-Tor, det \u00e4r         105\nden sista g\u00e5ng hon bjuds dig till f\u00f6rsoning.\"--\nD\u00e5 blev ett gny p\u00e5 tinget. Tusen sv\u00e4rd\nsitt bifall hamrade p\u00e5 tusen sk\u00f6ldar,\noch vapenklangen fl\u00f6g mot skyn, som glad\ndrack fria m\u00e4nners bifall till det r\u00e4tta.    110\n\"Giv honom Ingeborg, den sm\u00e4rta liljan,\nden sk\u00f6naste, som v\u00e4xt i v\u00e5ra dalar;\nhan \u00e4r den b\u00e4sta klingan i v\u00e5rt land,\ngiv honom Ingeborg!\"--Min fosterfader,\nden gamle Hilding, med sitt silversk\u00e4gg,     115\nsteg fram och h\u00f6ll ett tal, av vishet fullt,\nmed korta k\u00e4rnspr\u00e5k, klingande som sv\u00e4rdshugg;\noch Halvdan sj\u00e4lv ifr\u00e5n sitt kungas\u00e4te\nsig reste, bedjande med ord och blickar.\nDet var f\u00f6rg\u00e4ves; varje b\u00f6n var spilld,      120\nliksom ett solsken, sl\u00f6sat bort p\u00e5 klippan,\ndet lockar ingen v\u00e4xt fr\u00e5n hennes hj\u00e4rta;\noch konung Helges anlet blev sig likt:\nett bleklagt nej p\u00e5 m\u00e4nsklighetens b\u00f6ner.\n\"\u00c5t bondesonen--sade han f\u00f6raktligt--        125\njag kunnat Ingborg ge, men tempelsk\u00e4ndarn\nsyns mig ej passa f\u00f6r Valhalladottern.\nHar du ej, Fritiof, brutit Balders fred?\nHar du ej sett min syster i hans tempel,\nn\u00e4r dagen g\u00f6mde sig f\u00f6r edert m\u00f6te?          130\nJa eller nej!\" D\u00e5 skallade ett rop\nur mannaringen: \"S\u00e4g blott nej, s\u00e4g nej!\nVi tro dig p\u00e5 ditt ord, vi fria f\u00f6r dig,\ndu Torstens son, s\u00e5 god som kungasonen;\ns\u00e4g nej, s\u00e4g nej, och Ingeborg \u00e4r din!\"--    135\n\"Min levnads lycka h\u00e4nger p\u00e5 ett ord\n--sad' jag--, men frukta ej f\u00f6r det, kung Helge!\nJag vill ej ljuga mig till Valhalls gl\u00e4dje,\noch ej till jordens. Jag har sett din syster,\nhar talt med henne uti templets natt,        140\nmen Balders fred har jag ej d\u00e4rf\u00f6r brutit.\"--\nJag fick ej tala mer. Ett sorl av fasa\nfl\u00f6g tinget genom: de, som stodo n\u00e4rmast,\nsig drogo undan, liksom f\u00f6r en pestsjuk;\noch n\u00e4r jag s\u00e5g mig om, den dumma vantron    145\nf\u00f6rlamat varje tunga, kalkat vit\nvar kind, nyss blossande av glad f\u00f6rhoppning.\nD\u00e5 segrade kung Helge. Med en r\u00f6st\ns\u00e5 hemsk, s\u00e5 dyster som den d\u00f6da valans\ni Vegtamskvida, n\u00e4r hon sj\u00f6ng f\u00f6r Oden       150\nom \u00e5sars of\u00e4rd och om Helas seger,\ns\u00e5 hemskt han talte: \"Landsflykt eller d\u00f6d\njag kunde s\u00e4tta, efter f\u00e4drens lagar,\nupp\u00e5 ditt brott; men jag vill vara mild,\nsom Balder \u00e4r, vars helgedom du skymfat.     155\nI V\u00e4sterhavet ligger det en krans\nav \u00f6ar, dem jarl Angantyr beh\u00e4rskar.\nS\u00e5 l\u00e4nge Bele levde, jarlen gav\nvart \u00e5r sin skatt; sen har den uteblivit.\nDrag \u00f6fver b\u00f6ljan h\u00e4n och indriv skatten!    160\ndet \u00e4r den bot, jag fordrar f\u00f6r din dj\u00e4rvhet.\nDet s\u00e4gs--tillade han med nedrigt h\u00e5n--,\natt Angantyr \u00e4r h\u00e5rdh\u00e4nt, att han ruvar\nsom draken Fafner p\u00e5 sitt guld, men vem\nst\u00e5r mot v\u00e5r nye Sigurd Fafnesbane?          165\nEn mera manlig bragd f\u00f6rs\u00f6ke du\n\u00e4n d\u00e5ra jungfrur uti Balders hage!\nTill n\u00e4sta sommar v\u00e4nta vi dig h\u00e4r\nmed all din \u00e4ra, framf\u00f6r allt med skatten.\nOm icke, Fritiof, \u00e4r du var mans niding      170\noch f\u00f6r din livstid fridl\u00f6s i v\u00e5rt land.\"--\nS\u00e5 var hans dom, och h\u00e4rmed l\u00f6stes tinget.\n\n_Ingeborg_.\nOch ditt beslut?\n\n_Fritiof_.\n                 Har jag v\u00e4l mer ett val?   175\n\u00c4r ej min \u00e4ra bunden vid hans fordran?\nDen skall jag l\u00f6sa, om ock Angantyr\nf\u00f6rg\u00f6mt sitt lumpna guld i Nastrands floder.\nI dag \u00e4nnu far jag.\n\n_Ingeborg_.\n                    Och l\u00e4mnar mig?\n\n_Fritiof_.\nNej, icke l\u00e4mnar dig, du f\u00f6ljer med.       180\n\n_Ingeborg_.\nOm\u00f6jligt!\n\n_Fritiof_.\n          H\u00f6r mig, h\u00f6r mig, f\u00f6rrn du svarar!\nDin vise broder Helge tycks ha gl\u00f6mt,\natt Angantyr var v\u00e4n utav min fader,\nliksom av Bele; kanske giver han          185\nmed godo vad jag fordrar; men om icke,\nen v\u00e4ldig \u00f6vertalare, en skarp,\nhar jag, han h\u00e4nger vid min v\u00e4nstra sida.\nDet k\u00e4ra guldet skickar jag till Helge,\noch d\u00e4rmed l\u00f6ser jag oss b\u00e4gge fr\u00e5n       190\nden kr\u00f6nte hycklarns offerkniv f\u00f6r alltid.\nMen sj\u00e4lva, sk\u00f6na Ingborg, hissa vi\nEllidas segel \u00f6ver ok\u00e4nd v\u00e5g;\nhon gungar oss till n\u00e5gon v\u00e4nlig strand,\nsom sk\u00e4nker fristad \u00e5t en bil tog k\u00e4rlek. 195\nVad \u00e4r mig Norden, vad \u00e4r mig ett folk,\nsom bleknar f\u00f6r ett ord av sina diar\noch vill med fr\u00e4cka h\u00e4nder gripa i\nmitt hj\u00e4rtas helgedom, mitt v\u00e4sens blomkalk?\nVid Freja, det skall icke lyckas dem.     200\nEn usel tr\u00e4l \u00e4r bunden vid den torva,\nd\u00e4r han blef f\u00f6dd, men jag vill vara fri,\ns\u00e5 fri som bergens vind. En handfull stoft\nutav min faders h\u00f6g och en av Beles\nf\u00e5 \u00e4nnu rum om skeppsbord; det \u00e4r allt    205\nvad vi beh\u00f6va utav fosterjorden.\nDu \u00e4lskade, det finns en annan sol\n\u00e4n den, som bleknar \u00f6ver dessa sn\u00f6berg;\ndet finns en himmel, sk\u00f6nare \u00e4n h\u00e4r,\noch milda stj\u00e4rnor med gudomlig glans     210\nse ner d\u00e4rfr\u00e5n i varma sommarn\u00e4tter,\ni lagerlundar p\u00e5 ett troget par.\nMin fader, Torsten Vikingsson, for vida\nomkring i h\u00e4rnad och f\u00f6rtalte ofta\nvid brasans sken i l\u00e5nga vinterkv\u00e4llar    215\nom Greklands hav och \u00f6arna d\u00e4ri,\nde gr\u00f6na lunder i den blanka b\u00f6ljan.\nEtt m\u00e4ktigt sl\u00e4kte bodde fordom d\u00e4r\noch h\u00f6ga gudar uti marmortempel.\nNu st\u00e5 de \u00f6vergifna, gr\u00e4set frodas        220\n\u00e5 \u00f6de stigar, och en blomma v\u00e4xer\nur runorna, som tala forntids vishet;\noch sm\u00e4rta pelarstammar gr\u00f6nska d\u00e4r,\nomlindade av S\u00f6derns rika rankor.\nMen runtomkring b\u00e4r jorden av sig sj\u00e4lv   225\nen os\u00e5dd sk\u00f6rd, vad m\u00e4nniskan beh\u00f6fver,\noch gyllne \u00e4pplen gl\u00f6da mellan l\u00f6ven,\noch r\u00f6da druvor h\u00e4nga p\u00e5 var gren\noch sv\u00e4lla yppiga som dina l\u00e4ppar.\nD\u00e4r, Ingeborg, d\u00e4r bygga vi i v\u00e5gen       230\nett litet Norden, sk\u00f6nare \u00e4n h\u00e4r;\noch med v\u00e5r trogna k\u00e4rlek fylla vi\nde l\u00e4tta tempelvalven, f\u00e4gna \u00e4n\nmed m\u00e4nsklig lycka de f\u00f6rg\u00e4tna gudar.\nN\u00e4r seglarn d\u00e5 med slappa dukar gungar    235\n--ty stormen trivs ej d\u00e4r--f\u00f6rbi v\u00e5r \u00f6\ni aftonrodnans sken och blickar glad\nfr\u00e5n rosenf\u00e4rgad b\u00f6lja upp mot stranden,\nd\u00e5 skall han sk\u00e5da upp\u00e5 templets tr\u00f6skel\nden nya Freja--Afrodite, tror jag,        240\nhon n\u00e4mns i deras spr\u00e5k--och undra p\u00e5\nde gula lockar, flygande i vinden,\noch \u00f6gon, ljusare \u00e4n S\u00f6derns himmel.\nOch efter hand kring henne v\u00e4xer opp\nett litet tempelsl\u00e4kte utav alfer         245\nmed kinder, d\u00e4r du tror att S\u00f6dern satt\ni Nordens drivor alla sina rosor.--\nAck, Ingeborg, hur sk\u00f6n, hur n\u00e4ra st\u00e5r\nall jordisk lycka f\u00f6r tv\u00e5 trogna hj\u00e4rtan!\nBlott de ha mod att gripa henne fatt,     250\nhon f\u00f6ljer villigt med och bygger dem\nett Vingolv redan h\u00e4r inunder molnen.\nKom, skynda! varje ord, som talas \u00e4n,\ntar bort ett \u00f6gonblick ifr\u00e5n v\u00e5r s\u00e4llhet.\nAllt \u00e4r berett, Ellida sp\u00e4nner redan      255\nde m\u00f6rka \u00f6rnevingarna till flykt,\noch friska vindar visa v\u00e4gen fr\u00e5n,\nf\u00f6r evigt fr\u00e5n den vantrofyllda stranden.\nVi dr\u00f6jer du?\n\n_Ingeborg_.\n              Jag kan ej f\u00f6lja dig.       270\n\n_Fritiof_.\nEj f\u00f6lja mig?\n\n_Ingeborg_.\n              Ack, Fritiof, du \u00e4r lycklig!\nDu f\u00f6ljer ingen, du g\u00e5r sj\u00e4lv f\u00f6rut,\nsom stammen p\u00e5 ditt drakskepp, men vid rodret\ndin egen vilja st\u00e5r och styr din fart     265\nmed stadig hand ut\u00f6ver vreda v\u00e5gor.\nHur annorlunda \u00e4r det ej med mig!\nMitt \u00f6de vilar uti andras h\u00e4nder,\nde sl\u00e4ppa ej sitt rov, fast\u00e4n det bl\u00f6der;\noch offra sig och klaga och f\u00f6rtyna       270\ni l\u00e5ngsam sorg \u00e4r kungadotterns frihet.\n\n_Fritiof_.\n\u00c4r du ej fri, s\u00e5 snart du vill?--I h\u00f6gen\ndin fader sitter.\n\n_Ingeborg_.\n                  Helge \u00e4r min fader,\n\u00e4r i min faders st\u00e4lle; av hans bifall   275\nberor min hand, och Beles dotter stj\u00e4l\nsin lycka ej, hur n\u00e4ra ock den ligger.\nVad vore kvinnan, om hon slet sig l\u00f6s\nifr\u00e5n de band, varmed Allfader f\u00e4st\ninvid den starke hennes svaga v\u00e4sen?     280\nDen bleka vattenliljan liknar hon:\nmed v\u00e5gen stiger hon, med v\u00e5gen faller,\noch seglarns k\u00f6l g\u00e5r \u00f6ver henne fram\noch m\u00e4rker icke, att han sk\u00e4r dess st\u00e4ngel.\nDet \u00e4r nu hennes \u00f6de; men likv\u00e4l,        285\ns\u00e5 l\u00e4nge roten h\u00e4nger fast i sanden,\nhar v\u00e4xten \u00e4n sitt v\u00e4rde, l\u00e5nar f\u00e4rgen\nav bleka syskonstj\u00e4rnor ovanfr\u00e5n,\nen stj\u00e4rna sj\u00e4lv upp\u00e5 de bl\u00e5a djupen.\nMen rycker hon sig l\u00f6s, d\u00e5 driver hon,   290\nett vissnat blad, omkring den \u00f6de b\u00f6ljan.\nF\u00f6rliden natt--den natten var f\u00f6rf\u00e4rlig,\njag v\u00e4ntade dig st\u00e4ndigt, och du kom ej,\noch nattens barn, de allvarsamma tankar\nmed svarta lockar, gingo j\u00e4mt f\u00f6rbi      295\nmitt vakna \u00f6ga, brinnande och t\u00e5rl\u00f6st;\noch Balder sj\u00e4lv, blodl\u00f6se guden, s\u00e5g\nmed blickar fulla utav hot upp\u00e5 mig--\nf\u00f6rliden natt har jag bet\u00e4nkt mitt \u00f6de,\noch mitt beslut \u00e4r fattat: jag blir kvar,  300\nett lydigt offer vid min broders altar.\nDock var det v\u00e4l, att jag ej h\u00f6rt dig d\u00e5\nmed dina \u00f6ar, diktade i molnen,\nd\u00e4r aftonrodnan ligger st\u00e4ndigt kring\nen enslig blomsterv\u00e4rld av frid och k\u00e4rlek.  305\nVem vet, hur svag man \u00e4r? Min barndoms dr\u00f6mmar,\nde l\u00e4nge tystade, st\u00e5 upp igen\noch viska i mitt \u00f6ra med en r\u00f6st\ns\u00e5 v\u00e4lbekant, som vore det en systers,\ns\u00e5 \u00f6m, som vore det en \u00e4lskares.          310\nJag h\u00f6r er icke, nej, jag h\u00f6r er icke,\nI lockande, I fordom k\u00e4ra st\u00e4mmor!\nVad skulle jag, ett Nordens barn, i S\u00f6dern?\nJag \u00e4r f\u00f6r blek f\u00f6r rosorna d\u00e4ri,\nf\u00f6r f\u00e4rgl\u00f6st \u00e4r mitt sinne f\u00f6r dess gl\u00f6d,  315\ndet skulle br\u00e4nnas av den heta solen,\noch l\u00e4ngtansfullt mitt \u00f6ga skulle se\nmot Nordens stj\u00e4rna, vilken st\u00e5r alltj\u00e4mt,\nen himmelsk skiltvakt, \u00f6ver f\u00e4drens gravar.\nMin \u00e4dle Fritiof skall ej flykta fr\u00e5n     320\ndet k\u00e4ra land han f\u00f6ddes att f\u00f6rsvara,\nskall icke kasta bort sitt rykte f\u00f6r\nen sak s\u00e5 ringa som en flickas k\u00e4rlek.\nEtt liv, d\u00e4r solen spinner, \u00e5r fr\u00e5n \u00e5r,\nden ena dagen alltid lik den andra,       325\nett sk\u00f6nt men evigt enahanda \u00e4r\nf\u00f6r kvinnan endast; men f\u00f6r mannens sj\u00e4l,\noch helst f\u00f6r din, blev livets stiltje tr\u00f6ttsam.\nDu trives b\u00e4st, d\u00e4r stormen tumlar kring\np\u00e5 skummig g\u00e5ngare ut\u00f6ver djupen          330\noch p\u00e5 din planka, upp\u00e5 liv och d\u00f6d,\ndu k\u00e4mpa f\u00e5r med faran om din \u00e4ra.\nDen sk\u00f6na \u00f6knen, som du m\u00e5lar, bleve\nen grav f\u00f6r bragder, icke f\u00f6dda \u00e4n,\noch med din sk\u00f6ld f\u00f6rrostades j\u00e4mv\u00e4l      335\nditt fria sinne. S\u00e5 skall det ej vara!\nEj skall jag stj\u00e4la bort min Fritiofs namn\nur skaldens s\u00e5nger, icke jag skall sl\u00e4cka\nmin hj\u00e4ltes \u00e4ra i dess morgonrodnad.\nVar vis, min Fritiof, l\u00e5t oss vika f\u00f6r    340\nde h\u00f6ga nornor, l\u00e5t oss r\u00e4dda ur\nv\u00e5rt \u00f6des skeppsbrott dock \u00e4nnu v\u00e5r \u00e4ra,\nv\u00e5r levnads lycka kan ej r\u00e4ddas mer:\nvi _m\u00e5ste_ skiljas.\n\n_Fritiof_.\n                    Varf\u00f6r m\u00e5ste vi?     345\nF\u00f6r det en s\u00f6mnl\u00f6s natt f\u00f6rst\u00e4mt ditt sinne!\n\n_Ingeborg_.\nF\u00f6r det mitt v\u00e4rde r\u00e4ddas b\u00f6r och ditt.\n_Fritiof_.\nP\u00e5 mannens k\u00e4rlek vilar kvinnans v\u00e4rde.\n\n_Ingeborg_.\nEj l\u00e4nge \u00e4lskar han den, han ej aktar.\n\n_Fritiof_.\nMed l\u00f6sa nycker vinns hans aktning ej.   350\n\n_Ingeborg_.\nEn \u00e4del nyck \u00e4r k\u00e4nslan av det r\u00e4tta.\n\n_Fritiof_.\nV\u00e5r k\u00e4rlek stridde ej mot den i g\u00e5r.\n\n_Ingeborg_.\nI dag ej heller, men v\u00e5r flykt dess mera.\n\n_Fritiof_.\nN\u00f6dv\u00e4ndigheten bjuder henne, kom!\n\n_Ingeborg_.\nVad som \u00e4r r\u00e4tt och \u00e4delt, \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt.  355\n\n_Fritiof_.\nH\u00f6gt rider solen, tiden g\u00e5r f\u00f6rbi.\n\n_Ingeborg_.\nVe mig, han \u00e4r f\u00f6rbi, f\u00f6rbi f\u00f6r alltid!\n\n_Fritiof_.\nBesinna dig, \u00e4r det ditt sista ord?\n\n_Ingeborg_.\nJag har besinnat allt, det \u00e4r mitt sista.\n\n_Fritiof_.\nV\u00e4lan, farv\u00e4l, farv\u00e4l, kung Helges syster!  360\n\n_Ingeborg_.\nO Fritiof, Fritiof, skola _s\u00e5_ vi skiljas?\nHar du ej n\u00e5gon v\u00e4nlig blick att ge\n\u00e5t barndomsv\u00e4nnen, ingen hand att r\u00e4cka\n\u00e5t den olyckliga, du \u00e4lskat f\u00f6rr?\nTror du, jag st\u00e5r p\u00e5 rosor h\u00e4r och visar   365\nmin levnads lycka leende ifr\u00e5n mig\noch sliter utan sm\u00e4rta ur mitt br\u00f6st\nett hopp, som v\u00e4xt tillhopa med mitt v\u00e4sen?\nVar icke du mitt hj\u00e4rtas morgondr\u00f6m?\nVar gl\u00e4dje, som jag k\u00e4nde, hette Fritiof,  370\noch allt, vad livet stort och \u00e4delt har,\ntog dina anletsdrag inf\u00f6r mitt \u00f6ga.\nF\u00f6rdunkla ej den bilden f\u00f6r mig, m\u00f6t\nmed h\u00e5rdhet ej den svaga, n\u00e4r hon offrar,\nvad henne k\u00e4rast var p\u00e5 jordens rund,     375\nvad henne k\u00e4rast blir i Valhalls salar!\nDet offret, Fritiof, \u00e4r nog tungt \u00e4nd\u00e5;\nett ord till tr\u00f6st det kunde v\u00e4l f\u00f6rtj\u00e4na.\nJag vet, du \u00e4lskar mig, har vetat det,\nalltsen mitt v\u00e4sen b\u00f6rjade att dagas,     380\noch s\u00e4kert f\u00f6ljer dig din Ingborgs minne\ni m\u00e5nga \u00e5r \u00e4nnu, varthelst du far.\nMen vapenklangen d\u00f6var sorgen dock,\nhon bl\u00e5ser bort upp\u00e5 de vilda v\u00e5gor\noch t\u00f6rs ej s\u00e4tta sig p\u00e5 k\u00e4mpens b\u00e4nk,    385\nvid dryckeshornet firande sin seger.\nBlott d\u00e5 och d\u00e5, n\u00e4r uti nattens frid\ndu m\u00f6nstrar \u00e4n en g\u00e5ng f\u00f6rflutna dagar,\nd\u00e5 skymtar fram bland dem en bleknad bild:\ndu k\u00e4nner honom v\u00e4l, han h\u00e4lsar dig       390\nfr\u00e5n k\u00e4ra trakter, det \u00e4r bilden av\nden bleka jungfrun uti Balders hage.\nDu m\u00e5 ej visa honom bort, fast\u00e4n\nhan blickar sorgligt, du m\u00e5 viska honom\nett v\u00e4nligt ord i \u00f6rat: nattens vindar    395\np\u00e5 trogna vingar f\u00f6ra det till mig,\n_en_ tr\u00f6st likv\u00e4l, jag har ej n\u00e5gon annan!--\nF\u00f6r mig \u00e4r intet, som f\u00f6rstr\u00f6r min saknad;\ni allt, som omger mig, har hon en m\u00e5lsman.\nDe h\u00f6ga tempelvalven tala blott           400\nom dig, och gudens bild, som skulle hota,\ntar dina anletsdrag, n\u00e4r m\u00e5nen skiner.\nSer jag \u00e5t sj\u00f6n, d\u00e4r sam din k\u00f6l och skar\ni skum sin v\u00e4g till l\u00e4ngterskan p\u00e5 stranden.\nSer jag \u00e5t lunden, d\u00e4r st\u00e5r m\u00e5ngen stam   405\nmed Ingborgs runor ritade i barken.\nNu v\u00e4xer barken ut, mitt namn f\u00f6rg\u00e5s,\noch det betyder d\u00f6den, s\u00e4ger sagan.\nJag fr\u00e5gar dagen, var han s\u00e5g dig sist,\njag fr\u00e5gar natten, men de tiga still,     410\noch havet sj\u00e4lvt, som b\u00e4r dig, svarar p\u00e5\nmin fr\u00e5ga endast med en suck mot stranden.\nMed aftonrodnan skall jag skicka dig\nen h\u00e4lsning, n\u00e4r hon sl\u00e4cks i dina v\u00e5gor,\noch himmelns l\u00e5ngskepp, molnen, skola ta  415\nombord en klagan fr\u00e5n den \u00f6vergivna.\nS\u00e5 skall jag sitta i min jungfrubur,\nen svartkl\u00e4dd \u00e4nka efter livets gl\u00e4dje,\noch s\u00f6mma brutna liljor uti duken,\ntills en g\u00e5ng v\u00e5ren v\u00e4vt sin duk och s\u00f6mmar  420\nden full med b\u00e4ttre liljor p\u00e5 min grav.\nMen tar jag harpan f\u00f6r att sjunga ut\no\u00e4ndlig sm\u00e4rta uti djupa toner,\nd\u00e5 brister jag i gr\u00e5t, som nu----\n\n_Fritiof_.\nDu segrar, Beles dotter, gr\u00e5t ej mera!   425\nF\u00f6rl\u00e5t min vrede; det var blott min sorg,\nsom f\u00f6r ett \u00f6gonblick tog vredens dr\u00e4kt;\nden dr\u00e4kten kan hon icke b\u00e4ra l\u00e4nge.\nDu \u00e4r min goda norna, Ingeborg:\nvad \u00e4delt \u00e4r, l\u00e4r b\u00e4st ett \u00e4delt sinne.  430\nN\u00f6dv\u00e4ndighetens vishet kan ej ha\nen b\u00e4ttre f\u00f6respr\u00e5kerska \u00e4n dig,\ndu sk\u00f6na vala med de rosenl\u00e4ppar!\nJa, jag vill vika f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigheten,\nvill skiljas fr\u00e5n dig men ej fr\u00e5n mitt hopp;  435\njag tar det med mig \u00f6ver v\u00e4sterv\u00e5gor,\njag tar det med mig intill gravens port.\nMed n\u00e4sta v\u00e5rdag \u00e4r jag h\u00e4r igen;\nkung Helge, hoppas jag, skall se mig \u00e5ter.\nD\u00e5 har jag l\u00f6st mitt l\u00f6fte, fyllt hans fordran,  440\nf\u00f6rsont j\u00e4mv\u00e4l det brott, man diktat p\u00e5 mig;\noch d\u00e5 beg\u00e4r jag, nej, jag fordrar dig\np\u00e5 \u00f6ppet ting emellan blanka vapen,\nej utav Helge men av Nordens folk;\ndet \u00e4r din giftoman, du kungadotter!          445\nJag har ett ord att s\u00e4ga den, som v\u00e4grar.\nFarv\u00e4l till dess, var trogen, gl\u00f6m mig ej,\noch tag, till minne av v\u00e5r barndomsk\u00e4rlek,\nmin armring b\u00e4r, ett sk\u00f6nt vaulunderverk,\nmed himlens under ritade i guldet             450\n--det b\u00e4sta undret \u00e4r ett troget hj\u00e4rta--.\nHur sk\u00f6nt han passar till din vita arm,\nen lysmask lindad kring en liljest\u00e4ngel!\nFarv\u00e4l, min brud, min \u00e4lskade, farv\u00e4l,\nom n\u00e5gra m\u00e5na'r \u00e4r det annorlunda!            455\n\n_(G\u00e5r.)_\n\n_Ingeborg_.\n\nHur glad, hur trotsig, hur f\u00f6rhoppningsfull\nhan s\u00e4tter spetsen av sitt goda sv\u00e4rd\np\u00e5 nornans br\u00f6st och s\u00e4ger: Du skall vika!\nDu arme Fritiof, nornan viker ej,\nhon g\u00e5r sin g\u00e5ng och ler \u00e5t Angurvadel.      460\nHur litet k\u00e4nner du min m\u00f6rke broder!\nDitt \u00f6ppna hj\u00e4ltesinne fattar ej\ndet dystra djupet utav hans och hatet,\nsom gl\u00f6der i hans avundsjuka barm.\nSin systers hand ger han dig aldrig; f\u00f6rr    465\nhan ger sin krona, ger sitt liv till spillo\noch offrar mig \u00e5t gamle Oden eller\n\u00e5t gamle Ring, som nu han k\u00e4mpar mot.--\nVarhelst jag ser, finns intet hopp f\u00f6r mig;\ndock \u00e4r jag glad, det lever i ditt hj\u00e4rta.   470\nJag vill beh\u00e5lla f\u00f6r mig sj\u00e4lv min sm\u00e4rta,\nmen alla goda gudar f\u00f6lje dig!\nH\u00e4r p\u00e5 din armring dock sig r\u00e4kna l\u00e5ter\nvar s\u00e4rskild m\u00e5nad av en l\u00e5ngsam sorg;\ntv\u00e5, fyra, sex, d\u00e5 kan du vara \u00e5ter          475\nmen finner icke mer din Ingeborg.\n\n\nIX.\n\nINGEBORGS KLAGAN.\n\nNu \u00e4r det h\u00f6st,                         1\nstormande h\u00e4ver sig havets br\u00f6st.\nAck, men hur g\u00e4rna jag sute\n\u00e4nd\u00e5 d\u00e4r ute!\n\nL\u00e4nge jag s\u00e5g                           2\nseglet i v\u00e4ster, det fl\u00f6g p\u00e5 sin v\u00e5g.\nAck, det \u00e4r lyckligt, f\u00e5r f\u00f6lja\nFritiof p\u00e5 b\u00f6lja.\n\nB\u00f6lja, du bl\u00e5,                          3\nsv\u00e4ll ej s\u00e5 h\u00f6gt det g\u00e5r fort nog \u00e4nd\u00e5.\nLysen, I stj\u00e4rnor, och s\u00e4gen\nseglaren v\u00e4gen!\n\nN\u00e4r det blir v\u00e5r,                       4\nkommer han hem, men den \u00e4lskade g\u00e5r\nej till hans m\u00f6te i salen,\nicke i dalen;\n\nligger i mull,                          5\nbleknad och kall f\u00f6r sin k\u00e4rleks skull,\neller hon klagar och bl\u00f6der,\noffrad av br\u00f6der.--\n\nFalk som han gl\u00f6mt!                     6\nDu skall bli min, jag vill \u00e4lska dig \u00f6mt.\nSj\u00e4lv vill jag mata f\u00f6r \u00e4garn\nvingade j\u00e4garn.\n\nH\u00e4r p\u00e5 hans hand                        7\nvirkar jag in dig i dukens rand,\nvingar av silver och rika\nguldklor tillika.\n\nFalkvingar tog                          8\nFreja en g\u00e5ng och kring rymderna drog,\ns\u00f6kte i norr och i s\u00f6der\n\u00e4lskade \u00d6der.\n\nL\u00e4nte du ock                            9\nvingarna ut, du ej bure mig dock.\nD\u00f6den allena mig bringar\ngudarnas vingar.\n\nJ\u00e4gare sk\u00f6n,                            10\nsitt p\u00e5 min skuldra och blicka \u00e5t sj\u00f6n!\nAck, hur vi l\u00e4ngte och blicke,\nkommer han icke.\n\nN\u00e4r jag \u00e4r d\u00f6d,                         11\nkommer han s\u00e4kert; minns d\u00e5, vad jag bj\u00f6d:\nh\u00e4lsa och h\u00e4lsa du \u00e5ter\nFritiof, som gr\u00e5ter!\n\n\nX.\n\nFRITIOF P\u00c5 HAVET.\n\n    Men p\u00e5 stranden stod     1\n    kung Helge och kvad\n    med f\u00f6rbittrat mod,\n    och till trollen han bad.\n\nSe, d\u00e5 m\u00f6rknar himlab\u00e5gen,\ndundret g\u00e5r kring \u00f6de rum,\noch i djupet kokar v\u00e5gen,\noch dess yta h\u00f6ljs med skum.\nBlixtarna i molnen draga\nh\u00e4r och d\u00e4r en blodig rand,\nalla havets f\u00e5glar jaga\nskrikande emot sin strand.\n\n    \"H\u00e5rt blir v\u00e4dret, br\u00f6der!\n    Stormens vingar h\u00f6r jag\n    flaxande i fj\u00e4rran,\n    men vi blekna ej.\n    Sitt du lugn i lunden,\n    t\u00e4nk p\u00e5 mig och l\u00e4ngta,\n    sk\u00f6n i dina t\u00e5rar,\n    sk\u00f6na Ingeborg!\"\n\n    Mot Ellidas stam            2\n    drog ett trollpar till fejd.\n    Det var vindkall Ham,\n    det var sn\u00f6ig Hejd.\n\nOch d\u00e5 l\u00f6sas stormens vingar,\noch den vilde doppar dem\n\u00e4n i djupet, \u00e4n han svingar\nvirvlande mot gudars hem.\nAlla fasans makter skrida,\nridande p\u00e5 v\u00e5gens topp,\nur den skummiga, den vida,\nbottenl\u00f6sa graven opp.\n\n    \"Sk\u00f6nare var f\u00e4rden\n    uti m\u00e5nens skimmer\n    \u00f6ver spegelv\u00e5gor\n    h\u00e4n mot Balders lund.\n    Varmare, \u00e4n h\u00e4r \u00e4r,\n    var vid Ingborgs hj\u00e4rta,\n    vitare \u00e4n havsskum\n    sv\u00e4llde hennes barm.\"\n\n    Nu Solundar-\u00f6             3\n    st\u00e5r ur v\u00e5g, som g\u00e5r vit,\n    d\u00e4r \u00e4r stillare sj\u00f6,\n    d\u00e4r \u00e4r hamn, styr dit!\n\nMen f\u00f6rv\u00e5gen viking r\u00e4des\nej s\u00e5 l\u00e4tt p\u00e5 trofast ek,\nst\u00e5r vid styret sj\u00e4lv och glades\n\u00e5t de vilda vindars lek.\nH\u00e5rdare han seglen f\u00e4ster,\nskarpare han v\u00e5gen sk\u00e4r.\nRakt i v\u00e4ster, rakt i v\u00e4ster\nskall det g\u00e5, vart b\u00f6ljan b\u00e4r.\n\n    \"Lyster mig att k\u00e4mpa\n    \u00e4n en stund mot stormen.\n    Storm och nordbo trivas\n    v\u00e4l ihop p\u00e4 sj\u00f6n.\n    Ingborg skulle blygas,\n    om dess havs\u00f6rn fl\u00f6ge\n    r\u00e4dd, med slappa vingar,\n    f\u00f6r en il i land.\"\n\n    Men nu v\u00e4xer v\u00e5g,        4\n    nu f\u00f6rdjupas g\u00f5l,\n    och det viner i t\u00e5g,\n    och det knakar i k\u00f6l.\n\nDock, hur v\u00e5gorna m\u00e5 strida,\ntumlande nu med, nu mot,\ngudatimrade Ellida\ntrotsar \u00e4nnu deras hot.\nSom ett stj\u00e4rnskott uti kv\u00e4llen,\nskjuter hon sin fart i fr\u00f6jd,\nhoppar, som en bock p\u00e5 fj\u00e4llen,\n\u00f6ver avgrund, \u00f6ver h\u00f6jd.\n\n    \"B\u00e4ttre var att kyssa\n    brud i Balders hage\n    \u00e4n st\u00e5 h\u00e4r och smaka\n    saltskum, som yr opp.\n    B\u00e4ttre var att famna\n    kungadotterns midja\n    \u00e4n st\u00e5 h\u00e4r och gripa\n    roderst\u00e5ngen om.\"\n\n    Men o\u00e4ndlig k\u00f6ld         5\n    sn\u00f6ar skyn utur,\n    och p\u00e5 d\u00e4ck och p\u00e5 sk\u00f6ld\n    smattrar hagelskur.\n\nOch emellan skeppets stammar\nkan du icke se f\u00f6r natt,\nd\u00e4r \u00e4r m\u00f6rkt som i den kammar,\nd\u00e4r den d\u00f6de bliver satt.\nOf\u00f6rsonlig v\u00e5g, f\u00f6rtrollad,\nvill dra seglaren i krav;\nvitgr\u00e5, som med aska s\u00e5llad,\ngapar en o\u00e4ndlig grav.\n\n    \"Bl\u00e5a bolstrar b\u00e4ddar\n    Ran i djupet \u00e5t oss,\n    men mig bida dina\n    bolstrar, Ingeborg!\n    Goda dr\u00e4ngar lyfta\n    \u00e5rorna Ellidas,\n    gudar byggde k\u00f6len,\n    b\u00e4r oss \u00e4n en stund.\"\n\n    \u00d6ver styrbord gick     6\n    nu en sj\u00f6 med fart,\n    i ett \u00f6gonblick,\n    spolas d\u00e4cket klart.\n\nD\u00e5 fr\u00e5n armen Fritiof drager\nl\u00f6dig guldring, tre mark tung,\nblank som sol i morgondager,\nvar en sk\u00e4nk av Bele kung.\nHugger s\u00e5 i stycken ringen,\nkonstfullt utav dv\u00e4rgar gjord,\ndelar den och gl\u00f6mmer ingen\nutav sina m\u00e4n ombord.\n\n    \"Guld \u00e4r gott att hava\n    upp\u00e5 giljarf\u00e4rden,\n    tomh\u00e4nt tr\u00e4de ingen\n    ner till sj\u00f6bl\u00e5 Ran.\n    Kall \u00e4r hon att kyssa,\n    flyktig till att famna,\n    men vi f\u00e4sta havsbrud\n    med det br\u00e4nda guld.\"\n\n    Med f\u00f6rnyat hot        7\n    faller stormen p\u00e5,\n    och d\u00e5 brister skot,\n    och d\u00e5 springer r\u00e5.\n\nOch mot skeppet, halvt begravet,\nv\u00e5gorna till \u00e4ntring g\u00e5.\nHur man ocks\u00e5 \u00f6ser, havet\n\u00f6ser man ej ut \u00e4nd\u00e5.\nFritiof sj\u00e4lv kan ej sig d\u00f6lja,\natt han d\u00f6den har ombord.\nH\u00f6gre dock \u00e4n storm och b\u00f6lja\nryter \u00e4n hans h\u00e4rskarord.\n\n    \"Bj\u00f6rn, kom hit till roder,\n    grip det starkt med bj\u00f6rnram!\n    S\u00e5dant v\u00e4der s\u00e4nda\n    Valhalls makter ej.\n    Trolldom \u00e4r \u00e5 f\u00e4rde:\n    Helge niding kvad den\n    s\u00e4kert \u00f6ver v\u00e5gen,\n    jag vill upp och se.\"\n\n    Som en m\u00e5rd han fl\u00f6g    8\n    uti masten opp,\n    och d\u00e4r satt han h\u00f6g\n    och s\u00e5g ned fr\u00e5n topp.\n\nSe, d\u00e5 simmar f\u00f6r Ellida\nhavsval, lik en lossnad \u00f6,\noch tv\u00e5 leda havstroll rida\np\u00e5 hans rygg i skummig sj\u00f6.\nHejd, med p\u00e4lsen sn\u00f6ad neder,\nskepna'n lik den vita bj\u00f6rn,\nHam med vingar, dem han breder\nviftande som stormens \u00f6rn.\n\n    \"Nu, Ellida, g\u00e4ller\n    visa, om du g\u00f6mmer\n    hj\u00e4ltemod i j\u00e4rnfast,\n    buktig barm av ek.\n    Lyssna till min st\u00e4mma:\n    \u00e4r du gudars dotter,\n    upp, med koppark\u00f6len\n    st\u00e5nga trollad val!\"\n\n    Och Ellida h\u00f6r     9\n    p\u00e5 sin herres r\u00f6st,\n    med ett spr\u00e5ng hon k\u00f6r\n    emot valens br\u00f6st.\n\nOch en blodig str\u00e5le ryker\nutur s\u00e5ret upp mot sky;\ngenomborrat vilddjur dyker\nvr\u00e5lande til djupets dy.\nP\u00e5 en g\u00e5ng tv\u00e5 lansar springa,\nslungade av hj\u00e4ltearm,\nmitt i luden isbj\u00f6rns bringa,\nmitt i becksvart storm\u00f6rns barm.\n\n    \"Bra, Ellida, tr\u00e4ffat!\n    Ej s\u00e5 hastigt, tror jag,\n    dyker Helges drakskepp\n    upp ur blodig dy.\n    Hejd och Ham ej heller\n    h\u00e5lla sj\u00f6n nu l\u00e4ngre:\n    bittert \u00e4r att bita\n    i det bl\u00e5a st\u00e5l.\"\n\n    Och nu stormen flyr   10\n    p\u00e5 en g\u00e5ng fr\u00e5n sj\u00f6n,\n    blott en svallv\u00e5g styr\n    mot den n\u00e4ra \u00f6n.\n\nOch p\u00e5 en g\u00e5ng solen tr\u00e4der\nsom en konung i sin sal,\n\u00e5terlivar allt och gl\u00e4der\nskepp och b\u00f6lja, berg och dal.\nHennes sista str\u00e5lar kr\u00f6na\nklippans topp och dunkel lund,\nalla k\u00e4nna nu de gr\u00f6na\nstr\u00e4nderna av Efjesund.\n\n    \"Stego Ingborgs b\u00f6ner,\n    bleka m\u00f6r, mot Valhall,\n    b\u00f6jde liljevita\n    kn\u00e4n p\u00e5 gudars guld.\n    T\u00e5r i ljusbl\u00e5 \u00f6gon,\n    suck ur svandunsbarmar\n    r\u00f6rde asars hj\u00e4rtan.\n    L\u00e5t oss tacka dem!\"\n\n    Men Ellidas stam,    11\n    utav valen st\u00f6tt,\n    g\u00e5r i marvad fram,\n    \u00e4r av f\u00e4rden tr\u00f6tt.\n\nTr\u00f6ttare \u00e4nd\u00e5 av f\u00e4rden\n\u00e4ro alla Fritiofs m\u00e4n,\nknappast, st\u00f6dda emot sv\u00e4rden,\nh\u00e5lla de sig uppe \u00e4n.\nBj\u00f6rn p\u00e5 v\u00e4ldig skuldra drager\nfyra utav dem i land,\nFritiof ensam \u00e5tta tager,\ns\u00e4tter dem kring brasans brand.\n\n    \"Blygens ej, I bleka!\n    V\u00e5g \u00e4r v\u00e4ldig viking;\n    det \u00e4r h\u00e5rt att k\u00e4mpa\n    emot havets m\u00f6r.\n    Se, d\u00e4r kommer mj\u00f6dhorn\n    vandrande p\u00e5 guldfot,\n    v\u00e4rmer frusna lemmar.\n    Sk\u00e5l f\u00f6r Ingeborg!\"\n\n\nXI.\n\nFRITIOF HOS ANGANTYR.\n\nNu \u00e4r att s\u00e4ga, huru        1\njarl Angantyr satt \u00e4n\nuti sin sal av furu\noch drack med sina m\u00e4n.\nHan var s\u00e5 glad i h\u00e5gen,\ns\u00e5g ut \u00e5t bl\u00e5nad ban,\nd\u00e4r solen sj\u00f6ng i v\u00e5gen\nallt som en gyllne svan.\n\nVid f\u00f6nstret gamle Halvar   2\nstod utanf\u00f6r p\u00e5 vakt.\nHan vaktade med allvar,\ngav ock p\u00e5 mj\u00f6det akt.\nEn sed den gamle hade:\nhan j\u00e4mt i botten drack,\noch intet ord han sade,\nblott hornet in han stack.\n\nNu sl\u00e4ngde han det vida     3\ni salen in och kvad:\n\"Skepp ser jag b\u00f6ljan rida,\nden f\u00e4rden \u00e4r ej glad.\nM\u00e4n ser jag d\u00f6den n\u00e4ra;\nnu l\u00e4gga de i land,\noch tvenne j\u00e4ttar b\u00e4ra\nde bleknade p\u00e5 strand.\"--\n\nUt\u00f6ver b\u00f6ljans spegel       4\nfr\u00e5n salen jarl s\u00e5g ned.\n\"Det \u00e4r Ellidas segel\noch Fritiof, tror jag, med.\nP\u00e5 g\u00e5ngen och p\u00e5 pannan\nk\u00e4nns Torstens son igen.\nS\u00e5 blickar ingen annan\ni Nordens land som den.\"\n\nFr\u00e5n dryckesbord helt modig  5\nsprang Atle viking d\u00e5,\nsvartsk\u00e4ggig b\u00e4rs\u00e4rk, blodig\noch grym att se upp\u00e5.\n\"Nu\", skrek han, \"vill jag pr\u00f6va,\nvad ryktet ment d\u00e4rmed,\natt Fritiof sv\u00e4rd kan d\u00f6va\noch aldrig ber om fred.\"\n\nOch upp med honom sprungo    6\nhans bistra k\u00e4mpar tolv,\np\u00e5 f\u00f6rhand luften stungo\noch sv\u00e4ngde sv\u00e4rd och kolv.\nDe stormade mot stranden,\nd\u00e4r tr\u00f6ttat drakskepp stod,\noch Fritiof satt \u00e5 sanden\noch talte kraft och mod.\n\n\"L\u00e4tt kunde jag dig f\u00e4lla,\"  7\n\nskrek Atle med stort gny,\n\"vill i ditt val dock st\u00e4lla\natt k\u00e4mpa eller fly.\nMen blott om fred du beder,\nfast\u00e4n en k\u00e4mpe h\u00e5rd,\njag som en v\u00e4n dig leder\nallt upp till jarlens g\u00e5rd.\"\n\n\"V\u00e4l \u00e4r jag tr\u00f6tt av f\u00e4rden\",  8\ngenm\u00e4lte Fritiof vred,\n\"dock m\u00e5 vi pr\u00f6va sv\u00e4rden,\nf\u00f6rr\u00e4n jag tigger fred.\"\nD\u00e5 s\u00e5g man st\u00e5len ljunga\ni solbrun k\u00e4mpehand,\np\u00e5 Angurvadels tunga\nvar runa stod i brand.\n\nNu skiftas sv\u00e4rdshugg dryga,  9\noch dr\u00e5pslag hagla nu,\noch b\u00e4gges sk\u00f6ldar flyga\np\u00e5 samma g\u00e5ng itu.\nDe k\u00e4mpar utan tadel\nst\u00e5 dock i kretsen fast.\nMen skarpt bet Angurvadel,\noch Atles klinga brast.\n\n\"Mot sv\u00e4rdl\u00f6s man jag sv\u00e4nger\",  10\nsad' Fritiof, \"ej mitt sv\u00e4rd,\nmen lyster det dig l\u00e4nger,\nvi pr\u00f6va annan f\u00e4rd.\"\nLikt v\u00e5gor d\u00e5 om h\u00f6sten\nde b\u00e4gge storma an,\noch st\u00e5lbekl\u00e4dda br\u00f6sten\nsl\u00e5 t\u00e4tt emot varann.\n\nDe brottades som bj\u00f6rnar        11\nupp\u00e5 sitt fj\u00e4ll av sn\u00f6,\nde sp\u00e4nde hop som \u00f6rnar\nut\u00f6ver vredgad sj\u00f6.\nRotf\u00e4stad klippa h\u00f6lle\nv\u00e4l knappast ut att st\u00e5,\noch lummig j\u00e4rnek f\u00f6lle\nf\u00f6r mindre tag \u00e4n s\u00e5.\n\nFr\u00e5n pannan svetten lackar,     12\noch br\u00f6stet h\u00e4ves kallt,\noch buskar, sten och backar\nuppsparkas \u00f6verallt.\nMed b\u00e4van slutet bida\nst\u00e5lkl\u00e4dda m\u00e4n \u00e5 strand;\ndet brottandet var vida\nber\u00f6mt i Nordens land.\n\nTill slut dock Fritiof f\u00e4llde   13\nsin fiende till jord,\nhan kn\u00e4t mot br\u00f6stet st\u00e4llde\noch talte vredens ord:\n\"Blott jag mitt sv\u00e4rd nu hade,\ndu svarte b\u00e4rs\u00e4rkssk\u00e4gg,\njag genom livet lade\np\u00e5 dig den vassa egg.\"\n\n\"Det skall ej hinder bringa\",   14\nsad' Atle, stolt i h\u00e5g.\n\"G\u00e5 du och tag din klinga,\njag ligger som jag l\u00e5g.\nDen ena som den andra\nskall en g\u00e5ng Valhall se:\ni dag m\u00e5 jag v\u00e4l vandra,\ni morgon du kanske.\"\n\nEj l\u00e4nge Fritiof dr\u00f6jde,       15\nden lek han sluta vill,\nhan Angurvadel h\u00f6jde,\nmen Atle l\u00e5g dock still.\nDet r\u00f6rde hj\u00e4ltens sinne,sin vrede d\u00e5 han band,\nh\u00f6ll midt i hugget inne\noch tog den fallnes hand.\n\nNu Halvar skrek med iver        16\noch hov sin vita stav:\n\"F\u00f6r edert slagsm\u00e5l bliver\nh\u00e4r ingen gl\u00e4dje av.\nP\u00e5 bord st\u00e5 silverfaten\noch ryka l\u00e4nge sen,\nf\u00f6r er skull kallnar maten,\noch t\u00f6rsten g\u00f6r mig men.\"\n\nF\u00f6rsonta tr\u00e4dde b\u00e5da           17\nnu inom salens d\u00f6rr,\nd\u00e4r mycket var att sk\u00e5da,\nsom Fritiof ej sett f\u00f6rr.\nGrovhyvlad planka kl\u00e4der\nej nakna v\u00e4ggar d\u00e4r\nmen dyrbart gyllenl\u00e4der\nmed blommor och med b\u00e4r.\n\nEj mitt p\u00e5 golvet gl\u00f6der       18\nden muntra brasans sken,\nmen emot v\u00e4gg sig st\u00f6der\nkamin av marmorsten.\nEj r\u00f6k i sal sig lade,\nej s\u00e5gs d\u00e4r sotad \u00e5s,\nglasrutor f\u00f6nstren hade,\noch d\u00f6rren hade l\u00e5s.\n\nD\u00e4r str\u00e4cka silverstakar       19\nut armarna med ljus,\nmen intet stickbloss sprakar\natt lysa k\u00e4mpens rus.\nHelstekt, med sp\u00e4ckad bringa,\nst\u00e5r hjort p\u00e5 bordets rund,\nmed guldhov lyft att springa\noch l\u00f6v i hornens lund.\n\nBak k\u00e4mpens stol en t\u00e4rna      20\nst\u00e5r med sin liljehy\noch blickar som en stj\u00e4rna\nbakom en stormig sky.\nD\u00e4r flyga lockar bruna,\nd\u00e4r str\u00e5la \u00f6gon bl\u00e5,\noch som en ros i runa\ns\u00e5 gl\u00f6da l\u00e4ppar sm\u00e5.\n\nMen h\u00f6g \u00e5 silverstolen         21\nsatt jarlen i sin prakt;\nhans hj\u00e4lm var blank som solen\noch pansar't guldbelagt.\nMed stj\u00e4rnor \u00f6vers\u00e5llad\nvar manteln rik och fin,\noch purpurbr\u00e4men f\u00e5llad\nmed fl\u00e4ckl\u00f6s hermelin.\nTre steg han gick fr\u00e5n bordet,  22\nbj\u00f6d handen \u00e5t sin g\u00e4st\noch v\u00e4nligt tog till ordet:\n\"Kom hit och sitt mig n\u00e4st!\nR\u00e4tt m\u00e5nget horn jag t\u00f6mde\nmed Torsten Vikingsson;\nhans son, den vittber\u00f6mde,\nej sitte fj\u00e4rran fr\u00e5n!\"\n\nD\u00e5 s\u00e5gs han b\u00e4garn r\u00e5ga       23\nmed vin fr\u00e5n Sikel\u00f6;\ndet gnistrade som l\u00e5ga,\ndet skummade som sj\u00f6:\n\"V\u00e4lkommen g\u00e4st h\u00e4r inne,\ndu son utav min v\u00e4n!\nJag dricker Torstens minne,\nJag sj\u00e4lv och mina m\u00e4n\".\nEn skald fr\u00e5n Morvens kullar  24\nd\u00e5 pr\u00f6var harpans g\u00e5ng.\nI v\u00e4lska toner rullar\nhans dystra hj\u00e4ltes\u00e5ng.\nMen i norr\u00e4na tunga\nen ann p\u00e5 f\u00e4drens vis\nh\u00f6rs Torstens bragder sjunga,\noch han tog s\u00e5ngens pris.\n\nNu mycket jarlen sporde       25\nom fr\u00e4nderna i Nord,\noch Fritiof redogjorde\nf\u00f6r allt med vittra ord.\nEj n\u00e5gon kunde klaga\np\u00e5 vald uti hans dom,\nhan talte lugnt som Saga\ni minnets helgedom.\n\nN\u00e4r han d\u00e4rn\u00e4st ber\u00e4ttar,     26\nvad han p\u00e5 djupet s\u00e5g,\nom Helges troll och j\u00e4ttar,\nbesegrade p\u00e5 v\u00e5g,\nd\u00e5 gladas k\u00e4mpar alla,\nd\u00e5 sm\u00e5ler Angantyr,\noch h\u00f6ga bifall sk\u00e4lla\ntill hj\u00e4ltens \u00e4ventyr.\n\nMen n\u00e4r han talar \u00e5ter        27\nom \u00e4lskad Ingeborg,\nhur \u00f6mt den sk\u00f6na gr\u00e5ter,\nhur \u00e4del i sin sorg,\nd\u00e5 suckar m\u00e5ngen t\u00e4rna\nmed kinderna i brand.\nAck, hur hon tryckte g\u00e4rna\nden trogne \u00e4lskarns hand!\n\nSitt \u00e4rende framf\u00f6rde         28\nden ungersven till slut,\noch jarlen t\u00e5ligt h\u00f6rde,\ntill dess han talat ut.\n\"Skattskyldig var jag icke,\nmitt folk \u00e4r fritt som jag:\nkung Beles sk\u00e5l vi dricke\nmen lyda ej hans lag.\n\nHans s\u00f6ner ej jag k\u00e4nner,     29\nmen fordra de en g\u00e4rd,\nv\u00e4l, som det h\u00f6ves m\u00e4nner,\nde kr\u00e4ve den med sv\u00e4rd!\nVi m\u00f6ta dem p\u00e5 stranden--\ndock var din far mig k\u00e4r.\"--\nD\u00e5 vinkar han med handen\nsin dotter, som satt n\u00e4r.\n\nD\u00e5: sprang den blomstervidja  30\nfr\u00e5n stol med gyllne karm;\nhon var s\u00e5 smal om midja,\nhon var s\u00e5 rund om barm.\nI gropen upp\u00e5 kinden\nsatt Astrild, liten skalk,\nlik fj\u00e4riln, f\u00f6rd av vinden\nallt i en rosenkalk.\n\nHon sprang till jungfruburen  31\noch kom tillbaka med\ngr\u00f6nvirkad pung, d\u00e4r djuren\ng\u00e5 under h\u00f6ga tr\u00e4d\noch silverm\u00e5nen skiner\np\u00e5 sj\u00f6 av segel full;\ndess l\u00e5s \u00e4r av rubiner\noch tofsarna av gull.\n\nHon lade den i handen        32\nupp\u00e5 sin fader huld;\nhan fyllde den till randen\nmed fj\u00e4rran myntat guld.\n\"D\u00e4r \u00e4r min v\u00e4lkomstg\u00e5va,\ng\u00f6r med den vad du vill;\nmen nu skall Fritiof lova\nbli h\u00e4r i vinter still.\n\nMod gagnar allest\u00e4des,       33\nmen nu \u00e4r stormens tid,\noch Hejd och Ham, jag r\u00e4des,\nha \u00e5ter kvicknat vid.\nEj alltid g\u00f6r Bllida\ns\u00e5 lyckligt spr\u00e5ng som sist,\noch m\u00e5nga valar rida\nsin v\u00e5g, fast en vi mist.\"\n\nS\u00e5 sk\u00e4mtades i salen         34\noch dracks till dager ljus,\nmen gyllne vinpokalen\ngav gl\u00e4dje blott, ej rus.\nFullbr\u00e4ddad sk\u00e5l vart \u00e4gnad\n\u00e5t Angantyr till slut,\noch s\u00e5 i god v\u00e4lf\u00e4gnad\nsatt Fritiof vintern ut.\n\n\nXII.\n\nFRITIOFS \u00c5TERKOMST.\n\nMen v\u00e5ren andas i bl\u00e5nad sky,\noch jordens gr\u00f6nska blir \u00e5ter ny.\nD\u00e5 tackar Fritiof sin v\u00e4rd och s\u00e4tter\n\u00e5nyo ut \u00f6ver b\u00f6ljans sl\u00e4tter,\noch gl\u00e4ttigt skjuter hans svarta svan   5\nsin silverf\u00e5ra p\u00e5 solblank ban;\nty v\u00e4stanvindar med v\u00e5rens tunga\nsom n\u00e4ktergalar i seglen sjunga,\noch \u00c4girs d\u00f6ttrar med sl\u00f6jor bl\u00e5\nkring rodret hoppa och skjuta p\u00e5.       10\nDet \u00e4r s\u00e5 sk\u00f6nt, n\u00e4r du st\u00e4ven v\u00e4nder\nfr\u00e5n fj\u00e4rran segling mot hemmets str\u00e4nder,\nd\u00e4r r\u00f6ken stiger fr\u00e5n egen h\u00e4rd\noch minnet vaktar sin barndomsv\u00e4rld\noch friska k\u00e4llan din lekplats l\u00f6gar,   15\nmen f\u00e4dren sitta i gr\u00f6na h\u00f6gar\noch, full av l\u00e4ngtan, den trogna m\u00f6n\nst\u00e5r p\u00e5 sin klippa och ser \u00e5t sj\u00f6n.--\nSex dar han seglar, men p\u00e5 den sjunde\nen m\u00f6rkbl\u00e5 strimma han sk\u00f6nja kunde     20\nvid himlaranden; den v\u00e4xer ut\nmed sk\u00e4r och \u00f6ar och land till slut.\nDet \u00e4r _hans_ land, som ur b\u00f6ljan tr\u00e4der,\nhan ser dess skogar i gr\u00f6na kl\u00e4der,\nhan h\u00f6r dess forsar med skummigt larm,  25\noch klippan blottar sin marmorbarm.\nHan h\u00e4lsar n\u00e4sen, han h\u00e4lsar sunden\noch seglar t\u00e4tt under gudalunden,\nd\u00e4r sista sommar s\u00e5 m\u00e5ngen natt\nden glade sv\u00e4rmarn med Ingborg satt.    30\n\"Vi syns hon icke, kan hon ej ana,\nhur n\u00e4r jag gungar p\u00e5 m\u00f6rkbl\u00e5 bana?\nKanske hon l\u00e4mnat sin Balders v\u00e5rd\noch sitter sorgsen i kungens g\u00e5rd\noch harpan sl\u00e5r eller guldet tvinnar.\"--35\nD\u00e5 stiger pl\u00f6tsligt fr\u00e5n templets tinnar\nhans falk i h\u00f6jden och skjuter ned\np\u00e5 Fritiofs axel, s\u00e5 var hans sed.\nHan flaxar st\u00e4ndigt med vita vingen,\nfr\u00e5n skuldran lockar den trogne ingen;  40\nhan krafsar st\u00e4ndigt med brandgul klo,\nhan ger ej vika, han ger ej ro.\nHan lutar krokn\u00e4bb till Fritiofs \u00f6ra,\ndet \u00e4r som hade han bud att f\u00f6ra\nkanske fr\u00e5n Ingborg, fr\u00e5n \u00e4lskad brud,  45\nmen ingen fattar de brutna ljud.\n\nEllida susar nu fram om n\u00e4set,\nhon hoppar glad som en hind p\u00e5 gr\u00e4set,\nty v\u00e4lk\u00e4nd b\u00f6lja mot k\u00f6len sl\u00e5r,\nmen Fritiof munter i st\u00e4ven st\u00e5r.       50\nHan gnuggar \u00f6gat, han l\u00e4gger handen\nut\u00f6ver pannan och ser \u00e5t stranden,\nmen hur han gnuggar, och hur han ser,\nhan finner icke sitt Framn\u00e4s mer.\nDen nakna eldstad st\u00e5r upp ur mullen,   55\nlik k\u00e4mpens benrad i \u00e4ttekullen;\nd\u00e4r g\u00e5rden var, \u00e4r ett svedjeland,\noch askan virvlar kring h\u00e4rjad strand.\nF\u00f6rbittrad Fritiof fr\u00e5n skeppet hastar,\nkring br\u00e4nda tomter han \u00f6gat kastar,    60\nsin faders tomter, sin barndoms ban.\nD\u00e5 kommer hastigt lurvh\u00e5rig Bran,\nhans hund, som ofta, s\u00e5 k\u00e4ck som trogen,\nf\u00f6r honom brottats med bj\u00f6rn i skogen.\nHan g\u00f6r i gl\u00e4djen s\u00e5 m\u00e5nga hopp,        65\nhan springer h\u00f6gt p\u00e5 sin herre opp.\nMj\u00f6lkvite g\u00e5ngarn med guld i manen,\nmed ben som hinden, med hals som svanen,\nden Fritiof ridit s\u00e5 m\u00e5ngen g\u00e5ng,\nur dalen ilar med h\u00f6ga spr\u00e5ng.          70\nHan gn\u00e4ggar gl\u00e4ttigt, han halsen v\u00e4nder,\nhan vill ha br\u00f6d ur sin herres h\u00e4nder.\nDen arme Fritiof, mer arm \u00e4n de,\nhar ingenting att de trogna ge.--\n\nBedr\u00f6fvad, husvill--p\u00e5 \u00e4rvda grunden    75\nst\u00e5r Fritiof, blickar kring svedda lunden,\nd\u00e5 gamle Hilding mot honom g\u00e5r,\nhans fosterfader med silverh\u00e5r.\n\"Vad h\u00e4r jag sk\u00e5dar mig knappt f\u00f6rundrar;\nn\u00e4r \u00f6rn \u00e4r flugen, hans bo man plundrar.  80\nEn kunglig idrott f\u00f6r landets fred!\nV\u00e4l h\u00e5ller Helge sin kungaed\natt gudar dyrka och m\u00e4nskor hata,\noch mordbrand heter hans eriksgata.\nDet g\u00f6r mig snarare harm \u00e4n sorg;       85\nmen s\u00e4g mig nu, var \u00e4r Ingeborg?\"--\n\"De bud, jag b\u00e4r dig\", den gamle sade,\n\"jag r\u00e4ds, du finner dem f\u00f6ga glade.\nS\u00e5 snart du seglat, kung Ring br\u00f6t fram,\nfem sk\u00f6ldar v\u00e4l jag mot en f\u00f6rnam.      90\nI Disardalen, vid \u00e5n, stod slaget,\noch blodr\u00f6tt skummade vattendraget.\nKung Halvdan sk\u00e4mtade j\u00e4mt och log,\nmen likafullt som en man han slog.\nJag h\u00f6ll min sk\u00f6ld \u00f6ver kungasonen,     95\njag var s\u00e5 glad \u00e5t den l\u00e4rosp\u00e5nen.\nMen l\u00e4nge h\u00f6lls ej den leken ut;\nkung Helge flydde, d\u00e5 vart det slut.\nMen som han flydde, den asafr\u00e4nde,\nf\u00f6rbi din g\u00e5rd, han i hast den t\u00e4nde.   100\nF\u00f6r br\u00f6dren sattes d\u00e5 tv\u00e5 beting:\nsin syster skulle de ge kung Ring,\nhon ensam kunde hans skymf f\u00f6rsona;\nom ej, s\u00e5 toge han land och krona.\nOch av och an gingo fredens bud;        105\nmen nu kung Ring har f\u00f6rt hem sin brud.\"--\n\"O kvinna, kvinna!\" nu Fritiof sade,\n\"den f\u00f6rsta tanke, som Loke hade,\ndet var en l\u00f6gn, och han s\u00e4nde den\ni kvinnoskepnad till jordens m\u00e4n.       110\nEn bl\u00e5\u00f6gd l\u00f6gn, som med falska t\u00e5rar\nalltj\u00e4mt oss tjusar, alltj\u00e4mt oss d\u00e5rar,\nh\u00f6gbarmad l\u00f6gn med sin rosenkind,\nmed dygd av v\u00e5ris och tro av vind;\ni hj\u00e4rtat fl\u00e4rden och sveket viska,     115\noch mened dansar p\u00e5 l\u00e4ppar friska.--\nOch dock, hur var hon mitt hj\u00e4rta k\u00e4r,\nhur k\u00e4r hon var mig, hur k\u00e4r hon \u00e4r!\nJag kan ej minnas s\u00e5 l\u00e5ngt tillbaka,\natt hon i leken ej var min maka.        120\nJag minns ej bragd, som jag t\u00e4nkt upp\u00e5,\nd\u00e4r hon ej t\u00e4nktes som pris ocks\u00e5.\nSom stammar, vuxna fr\u00e5n rot tillsamman,\nsl\u00e5r Tor den ena med himlaflamman,\nden andra vissnar; men l\u00f6vas en,        125\nden andra kl\u00e4der i gr\u00f6nt var gren:\ns\u00e5 var v\u00e5r gl\u00e4dje, v\u00e5r sorg gemensam,\njag \u00e4r ej van att mig t\u00e4nka ensam.\nNu \u00e4r jag ensam. Du h\u00f6ga Var,\nsom med din griffel kring jorden far    130\noch skriver eder p\u00e5 gyllne skiva,\nl\u00e5t bli det narrspel, l\u00e5t bli att skriva!\nMed l\u00f6gner ristar du skivan full,\ndet skada \u00e4r p\u00e5 det trogna gull.\nEn dikt jag minnes om Balders Nanna,    135\nmen sanning finns ej p\u00e5 m\u00e4nsklig panna,\ndet finns ej trohet i m\u00e4nskobr\u00f6st--\nn\u00e4r sveket l\u00e4nte min Ingborgs r\u00f6st,\nden r\u00f6st lik vinden p\u00e5 blomster\u00e4ngar,\nlik harpoljudet fr\u00e5n Brages str\u00e4ngar.   140\nJag vill ej lyssna till harpoljud,\njag vill ej t\u00e4nka p\u00e5 trol\u00f6s brud.\nVart stormen dansar, dit vill jag f\u00f6lja,\nblod skall du dricka, du v\u00e4rldshavsb\u00f6lja!\nVarhelst en klinga s\u00e5r h\u00f6gens s\u00e4d,      145\np\u00e5 berg, i dal, vill jag vara med.\nJag t\u00f6r v\u00e4l m\u00f6ta en kung med krona,\nmig lyster se, om jag d\u00e5 skall skona.\nJag t\u00f6r v\u00e4l m\u00f6ta bland sk\u00f6ldars larm\nen ungersven med f\u00f6r\u00e4lskad barm,        150\nen narr, som litar p\u00e5 tro och heder,\nden vill jag hugga av \u00f6mkan neder,\nvill spara honom att st\u00e5 en dag\nbesviken, skymfad, f\u00f6rr\u00e5dd som jag.\"--\n\n\"Hur ungdomsblodet dock kokar \u00f6ver\",    155\nsad' gamle Hilding, \"hur v\u00e4l beh\u00f6ver\ndet dock att kylas av \u00e5rens sn\u00f6,\noch or\u00e4tt g\u00f6r du den \u00e4dla m\u00f6.\nAnklaga icke min fosterdotter,\nanklaga nornan, vars vreda lotter       160\nej m\u00e4nskor rubba; de falla fr\u00e5n\n\u00e5skdiger himmel p\u00e5 jordens son.\nV\u00e4l h\u00f6rde ingen den \u00e4dlas klagan,\nhon teg som Vidar i gudasagan,\nhon s\u00f6rjde tyst som i sunnanskog        165\nen turturduva, vars make dog.\nF\u00f6r mig hon yppade dock sitt hj\u00e4rta,\ni djupet bodde o\u00e4ndlig sm\u00e4rta.\nSom vattenf\u00e5geln med s\u00e5rat br\u00f6st\ntill bottnen dyker--det \u00e4r hans tr\u00f6st,  170\natt dagen icke i s\u00e5ret gl\u00f6der,\np\u00e5 bottnen ligger han och f\u00f6rbl\u00f6der--,\ns\u00e5 hennes sm\u00e4rta i natt sj\u00f6nk ned,\njag ensam vet vad den starka led.\n'Ett offer \u00e4r jag', hon sade ofta,      175\n'f\u00f6r Beles rike: sn\u00f6blommor dofta\ni fridsm\u00f6ns lockar, och vintergr\u00f6nt\nkring offret h\u00e4nges, det \u00e4r dock sk\u00f6nt!\nJag kunde d\u00f6, men det vore skoning;\nf\u00f6rt\u00f6rnad Balder vill blott f\u00f6rsoning,  180\nen l\u00e5ngsam d\u00f6d, kan ej vila f\u00e5,\ndess hj\u00e4rta klappar, dess pulsar sl\u00e5.\nMen s\u00e4g f\u00f6r ingen den svagas strider!\nJag vill ej \u00f6mkas, ehur jag lider;\nkung Beles dotter f\u00f6rdrar sin sorg,     185\nmen h\u00e4lsa Fritiof fr\u00e5n Ingeborg!'--\nN\u00e4r br\u00f6llopsdagen nu kom--den dagen\njag g\u00e4rna sett fr\u00e5n min runstav tagen--,\nmot templet skredo i l\u00e5ngsam f\u00e4rd\nvitkl\u00e4dda jungfrur och m\u00e4n med sv\u00e4rd.   190\nF\u00f6r skaran t\u00e5gade dyster s\u00e5ngarn,\nmen blek satt bruden p\u00e5 svarte g\u00e5ngarn,\nblek som en ande, som sitter p\u00e5\ndet svarta molnet, n\u00e4r \u00e5skor g\u00e5.\nJag hov ur sadeln min h\u00f6ga lilja,       195\njag ledde henne p\u00e5 tempeltilja\ntill altarrunden; d\u00e4r sade hon\n\u00e5t Lofn sitt l\u00f6fte med s\u00e4ker ton,\noch mycket bad hon till vite guden,\noch alla gr\u00e4to, s\u00e5 n\u00e4r som bruden.      200\nD\u00e5 m\u00e4rkte Helge p\u00e5 hennes arm\ndin ring, han ryckte den bort med harm;--\np\u00e5 Balders bild nu den gyllne h\u00e4nger--.\nMin vrede styrde jag d\u00e5 ej l\u00e4nger;\njag rev fr\u00e5n l\u00e4nden mitt goda sv\u00e4rd,    205\nej mycket var d\u00e5 kung Helge v\u00e4rd.\nMen Ingborg viskade mig: 'L\u00e5t vara,\nen broder kunnat mig detta spara,\ndock mycket t\u00e5l man, f\u00f6rrn man f\u00f6rg\u00e5s,\nAllfader d\u00f6mer emellan oss.'\"--         210\n\n\"Allfader d\u00f6mer\", sad' Fritiof dyster,\n\"men litet ocks\u00e5 mig d\u00f6ma lyster.\n\u00c4r nu ej Balders midsommarfest?\nI templet \u00e4r v\u00e4l den kr\u00f6nte pr\u00e4st,\nmordbr\u00e4nnarkungen, som s\u00e5lt sin syster; 215\nmig ocks\u00e5 litet att d\u00f6ma lyster.\"\n\n\nXIII.\n\nBALDERS B\u00c5L.\n\nMidnattssolen p\u00e5 bergen satt,    1\nblodr\u00f6d till att sk\u00e5da;\ndet var ej dag, det var ej natt,\ndet v\u00e4gde emellan b\u00e5da.\n\nBaldersb\u00e5let, den solens bild,   2\nbrann p\u00e5 vigda h\u00e4rden.\nSnart \u00e4r \u00e4nd\u00e5 l\u00e5gan spilld,\nd\u00e5 r\u00e5r H\u00f6der f\u00f6r v\u00e4rlden.\n\nPr\u00e4ster stodo kring tempelv\u00e4gg,  3\nmakade b\u00e5lets br\u00e4nder,\nbleka gubbar med silversk\u00e4gg\noch med flintkniv i h\u00e5rda h\u00e4nder.\n\nKung med krona st\u00e5r bredvid,     4\nsysslar kring altarrunden.\nH\u00f6r! D\u00e5 klinga i midnattstid\nvapen i offerlunden.\n\n\"Bj\u00f6rn, h\u00e5ll endast d\u00f6rren till, 5\nf\u00e5ngna \u00e4ro de alle.\nUt eller in om n\u00e5gon vill,\nklyv hans huvudskalle!\"\n\nBlek vart kungen, alltf\u00f6r v\u00e4l    6\nk\u00e4nde han den r\u00f6sten.\nFram steg Fritiof med vredgad sj\u00e4l,\nkvad som en storm om h\u00f6sten:\n\n\"H\u00e4r \u00e4r skatten, som du bj\u00f6d     7\nh\u00e4mtas fr\u00e5n v\u00e4sterv\u00e5gor.\nTag den! Sedan p\u00e5 liv och d\u00f6d\nsl\u00e5ss vi vid Balders l\u00e5gor;\n\nsk\u00f6ld p\u00e5 ryggen, barmen bar,     8\ningen skall striden klandra.\nF\u00f6rsta hugget som kung du har,\ngl\u00f6m ej, mitt \u00e4r det andra.\n\nBlicka ej \u00e5t d\u00f6rren s\u00e5!          9\nR\u00e4v \u00e4r f\u00e5ngad i kula.\nTank p\u00e5 Framn\u00e4s, t\u00e4nk upp\u00e5\nsystern med lockar gula!\"--\n\nS\u00e5 han talte med hj\u00e4ltefog,      10\ndrog ur g\u00f6rdel pungen;\nf\u00f6ga varsamt han den slog\nmitt i pannan p\u00e5 kungen.\n\nBlodet frusade ut ur mund,       11\nsvart det blev f\u00f6r \u00f6ga:\nd\u00e5nad l\u00e5g vid altarrund\nasafr\u00e4nden h\u00f6ga.\n\n\"T\u00e5l du ej ditt eget guld,       12\nfegaste i ditt rike?\nAngurvadel vill ej ha skuld\natt ha f\u00e4llt din like.\n\nStilla, pr\u00e4ster med offerkniv,   13\nbleka m\u00e5nskensf\u00f6rstar!\nKunde g\u00e4lla ert usla liv,\nty min klinga t\u00f6rstar.\n\nVite Balder, styr din harm,      14\nse ej p\u00e5 mig s\u00e5 mulen!\nRingen, som du b\u00e4r p\u00e5 arm,\nmed f\u00f6rlov, han \u00e4r stulen.\n\nEj f\u00f6r dig, s\u00e5 vitt jag vet,     15\nsmiddes han av Vaulunder.\nV\u00e5ldet r\u00e5nade, jungfrun gr\u00e4t,\nbort med de nidingsfunder!\"--\n\nTappert drog han, men ring och arm  16\nvoro som grodda samman:\nn\u00e4r den lossnade, st\u00f6p av harm\nguden i offerflamman.\n\nH\u00f6r! det knattrar, l\u00e5gan sl\u00e5r     17\nguldtand i tak och sparrar.\nD\u00f6dsblek Bj\u00f6rn i porten st\u00e5r,\nFritiof blygs, att han darrar.\n\n\"\u00d6ppna d\u00f6rren, sl\u00e4pp folket ut!   18\nVakt ej mer jag beh\u00f6ver.\nTemplet brinner, gjut vatten, gjut\nhela havet d\u00e4r\u00f6ver!\"\n\nNu fr\u00e5n templet och ned till strand  19\nknyts en kedja av h\u00e4nder,\nb\u00f6ljan vandrar fr\u00e5n hand till hand,\nfr\u00e4ser mot svedda br\u00e4nder.\n\nFritiof sitter som regnets gud    20\nh\u00f6gt p\u00e5 bj\u00e4lken och fl\u00f6dar,\ndelar till alla sitt h\u00e4rskarbud,\nlugn bland de heta d\u00f6dar.\n\nF\u00e5f\u00e4ngt! Elden tar \u00f6verhand,      21\nr\u00f6kmoln virvla och v\u00e4lta,\nguldet droppar p\u00e5 gl\u00f6dhet sand,\nsilverpl\u00e5tarna sm\u00e4lta.\n\nAllt f\u00f6rlorat! Ur halvbr\u00e4nd sal   22\neldr\u00f6d hane sig svingar,\nsitter p\u00e5 takets \u00e5s och gal,\nflaxar med l\u00f6sta vingar.\n\nMorgonvinden spelar fr\u00e5n norr,    23\nh\u00f6gt det mot himmeln blossar.\nBalderslunden \u00e4r sommartorr,\nl\u00e5gan \u00e4r hungrig och frossar.\n\nRasande far hon fr\u00e5n gren till gren,  24\n\u00e4n har hon l\u00e5ngt till m\u00e5let.\nEja, vad vilt, vad rysligt sken!\nV\u00e4ldigt \u00e4r Baldersb\u00e5let.\n\nH\u00f6r, hur det knakar i r\u00e4mnad rot,  25\nse, hur topparna gl\u00f6da!\nVad \u00e4r m\u00e4nniskokraft emot\nMuspels s\u00f6ner, de r\u00f6da!\n\nEldhav b\u00f6ljar i Balders lund,      26\nstrandl\u00f6st svalla dess v\u00e5gor.\nSol g\u00e5r opp, men fj\u00e4rd och sund\nspegla blott avgrundsl\u00e5gor.\n\nAska \u00e4r templet inom kort,         27\naska tempellunden;\nsorgsen drager Fritiof bort,\ngr\u00e5ter i morgonstunden.\n\n\nXIV.\n\nFRITIOF G\u00c5R I LANDSFLYKT.\n\nP\u00e5 skeppsd\u00e4ck satt\ni sommarnatt\nbedr\u00f6vad hj\u00e4lte.\nSom v\u00e5gor v\u00e4lte\n\u00e4n sorg, \u00e4n harm      5\nuti hans barm;\noch tempelbranden\nr\u00f6k \u00e4n fr\u00e5n stranden.\n\"Du tempelr\u00f6k,\nflyg h\u00f6gt och s\u00f6k,    10\ns\u00f6k opp Valhalla\noch nederkalla\nden Vites h\u00e4mnd,\n\u00e5t mig best\u00e4md!\nFlyg dit och skvallra,  15\ns\u00e5 valven skallra,\nom tempelrund,\nf\u00f6rbr\u00e4nd till grund;\nom tr\u00e4bel\u00e4tet,\nsom f\u00f6ll fr\u00e5n s\u00e4tet    20\noch br\u00e4nde ned\nsom annan ved;\nom lunden sedan,\nfridlyst, alltsedan\nsv\u00e4rd bands vid l\u00e4nd-- 25\nnu \u00e4r han br\u00e4nd,\nfick ej den heder\natt ruttna neder!--\nDet d\u00e4r, med mer,\nsom var man ser,       30\ngl\u00f6m ej att f\u00f6ra\ntill Balders \u00f6ra,\ndu t\u00f6ckenbud\ntill t\u00f6cknig gud!\n\nHelt visst besjungen   35\nblir milde kungen,\nsom bannlyst mig,\nej just fr\u00e5n sig,\nmen fr\u00e5n sitt rike.\nV\u00e4lan, vi vike         40\ntill riken bl\u00e5,\nd\u00e4r v\u00e5gor g\u00e5.\nDu f\u00e5r ej vila,\ndu m\u00e5ste ila,\nEllida, ut             45\ntill v\u00e4rldens slut.\nDu m\u00e5ste vagga\ni saltad fragga,\nmin drake god;\nen droppe blod         50\nej heller skadar,\nevar du vadar.\nI stormens sus\n\u00e4r du mitt hus;\ndet andra br\u00e4nde       55\ngud Balders fr\u00e4nde.\nDu \u00e4r min Nord,\nmin fosterjord;\nifr\u00e5n den andra\njag m\u00e5ste vandra.      60\nDu \u00e4r min brud\ni becksvart skrud;\nty p\u00e5 den vita\nvar ej att lita.--\n\nDu fria hav,           65\ndu vet ej av\nkung, som f\u00f6rtrycker\nmed h\u00e4rskarnycker.\nDin kung \u00e4r den\nbland fria m\u00e4n,        70\nsom aldrig sk\u00e4lver,\nhur h\u00f6gt du v\u00e4lver\ni retad harm\nvitskummig barm.\nDe bl\u00e5a f\u00e4lten         75\nf\u00f6rn\u00f6ja hj\u00e4lten.\nHans k\u00f6lar g\u00e5\nsom plog d\u00e4rp\u00e5,\noch blodregn dugga\ni ekens skugga,        80\nmen st\u00e5lblankt \u00e4r\nuts\u00e4det d\u00e4r.\nDe f\u00e4lten b\u00e4ra\nsin sk\u00f6rd av \u00e4ra,\nsin sk\u00f6rd av guld.     85\nBliv du mig huld,\ndu vilda b\u00f6lja!\nDig vill jag f\u00f6lja.\nMin faders h\u00f6g\nst\u00e5r still, och tr\u00f6g,  90\noch v\u00e5gor d\u00f6na\nomkring den gr\u00f6na.\nMin skall bli bl\u00e5,\nmed havsskum p\u00e5,\nskall st\u00e4ndigt simma   95\ni storm och dimma\noch dra allt fler\ni djupet ner.--\nDu blev mig givet\ntill hem i livet,      100\ndu blir min grav,\ndu fria hav!\"\n\nS\u00e5 kvad den vilde.\nMed sorg sig skilde\nhans trogna st\u00e4v       105\nfr\u00e5n v\u00e4lk\u00e4nd s\u00e4v.\nHan vaggar sakta\nbland sk\u00e4r, som vakta\n\u00e4nnu i Nord\nden grunda fjord.      110\nMen h\u00e4mnden vakar:\nmed tio drakar\nkung Helge sam\ni sundet fram.\nD\u00e5 ropte alla:         115\n\"Nu kung vill falla.\nEtt slag han ger;\nej trives mer\nvalhallasonen\ninunder m\u00e5nen,         120\nvill ovanom,\nvarfr\u00e5n han kom;\nden gudabloden\nvill hem till Oden.\"\n\nKnappt var det sagt,   125\nf\u00f6rrn osedd makt\nvid k\u00f6ln sig hakar\np\u00e5 Helges drakar.\nAllt mer och mer\nde dragas ner          130\ntill Ranas d\u00f6da,\noch sj\u00e4lv med m\u00f6da\nkung Helge sam\nfr\u00e5n halvdr\u00e4nkt stam.--\n\nMen Bj\u00f6rn den glade     135\nlog h\u00f6gt och sade:\n\"Du asablod,\nden list var god.\nMig ingen sporrat,\njag skeppen borrat      140\nf\u00f6rliden natt,\nett lovligt spratt!\nJag hoppas, Bana\naf gammal vana\ndem h\u00e5ller kvar;        145\nmen skada var,\natt icke drotten\ngick med till botten.\"\n\nI vredesmod\nkung Helge stod,        150\nknappt fr\u00e4lst ur v\u00e5gen.\nHan sp\u00e4nde b\u00e5gen,\nst\u00e5lgjuten, rund,\nmot klippig grund.\nHan sj\u00e4lv ej k\u00e4nde,     155\nhur h\u00e5rt han sp\u00e4nde,\ntills med en klang\nst\u00e5lb\u00e5gen sprang.\n\nMen Fritiof v\u00e4ger\nsin lans och s\u00e4ger:     160\n\"En d\u00f6ds\u00f6rn b\u00e4r\njag bunden h\u00e4r.\nOm ut den fl\u00f6ge,\nd\u00e5 l\u00e5ge h\u00f6ge\nkungsniding f\u00e4lld       165\nf\u00f6r v\u00e5ld och v\u00e4ld.\nMen frukta icke,\nmin lans ej dricke\nden feges blod!\nDen \u00e4r f\u00f6r god          170\nf\u00f6r de bedrifter.\nP\u00e5 runogrifter\nhan ristas m\u00e5,\nmen icke p\u00e5\nde nidingsst\u00e4nger,      175\nd\u00e4r ditt namn h\u00e4nger.\nDitt mandomsr\u00f6n\nf\u00f6rsj\u00f6nk i sj\u00f6n.\nTill lands ej heller\ndet mycket g\u00e4ller.      180\nRost bryter st\u00e5l,\nej du; ett m\u00e5l\nmer h\u00f6gt \u00e4n detta\nvill jag mig s\u00e4tta.\nGiv akt, hur vitt       185\ndet g\u00e5r fr\u00e5n ditt.\"--\n\nD\u00e5 tar han furen,\ntill \u00e5ra skuren,\nen mastfur f\u00e4lld\ni Gudbrands d\u00e4ld.       190\nHan tar dess make\noch ror sin drake.\nHan ror med kraft:\nsom r\u00f6rpils skaft,\nsom kallbr\u00e4ckt klinga,   195\nde \u00e5ror springa.--\n\nNu sol g\u00e5r opp\nbak fj\u00e4llens topp,\noch vinden ljuder\nfr\u00e5n land och bjuder     200\nvar v\u00e5g till dans\ni morgonglans.\nP\u00e5 b\u00f6ljans toppar\nEllida hoppar\ni fr\u00f6jd \u00e5stad;           205\nmen Fritiof kvad:\n\n\"Heimskringlas panna,\ndu h\u00f6ga Nord!\nJag f\u00e5r ej stanna\nupp\u00e5 din jord.           210\nFr\u00e5n dig att stamma\njag yvs med sk\u00e4l.\nNu, hj\u00e4lteamma,\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!\n\nFarv\u00e4l, du h\u00f6ga          215\nvalhallastol,\ndu nattens \u00f6ga,\nmidsommarsol!\nDu klara himmel,\nlik hj\u00e4ltens sj\u00e4l,       220\ndu stj\u00e4rnevimmel,\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!\n\nFarv\u00e4l, I fj\u00e4llar,\nd\u00e4r \u00e4ran bor!\nI runoh\u00e4llar             225\nf\u00f6r v\u00e4ldig Tor!\nI bl\u00e5a sj\u00f6ar,\njag k\u00e4nt'\u00e5 v\u00e4l,\nI sk\u00e4r och \u00f6ar,\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!          230\n\nFarv\u00e4l, I h\u00f6gar\nvid b\u00f6lja bl\u00e5,\ndem linden sn\u00f6gar\nsitt blomdoft p\u00e5;\nmen Saga d\u00f6mer           235\nmed r\u00e4ttvis sj\u00e4l\nvad jorden g\u00f6mmer:\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!\nFarv\u00e4l, I lunder,\nI gr\u00f6na hus,             240\njag lekt inunder\nvid b\u00e4ckens sus!\nI barndomsv\u00e4nner,\nsom ment mig v\u00e4l,\njag \u00e4n er k\u00e4nner;        245\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!\nMin k\u00e4rlek g\u00e4ckad,\nmin g\u00e5rd \u00e4r br\u00e4nd,\nmin \u00e4ra fl\u00e4ckad,\ni landsflykt s\u00e4nd!       250\nFr\u00e5n jord vi v\u00e4dje\ntill havet v\u00e4l,\nmen livets gl\u00e4dje,\nfarv\u00e4l, farv\u00e4l!\"\n\n\nXV.\n\nVIKINGABALK.\n\n\nNu han sv\u00e4vade kring p\u00e5 det \u00f6dsliga hav, han for vida     1\n  som jagande falk;\nmen f\u00f6r k\u00e4mpar ombord skrev han lagar och r\u00e4tt. Vill\n  du h\u00f6ra hans vikingabalk?\n\n\"Ej m\u00e5 t\u00e4ltas \u00e5 skepp, ej m\u00e5 sovas i hus: inom salsd\u00f6rr   2\n  blott fiender st\u00e5.\nViking sove p\u00e5 sk\u00f6ld och med sv\u00e4rdet i hand, och till\n  t\u00e4lt har han himmeln den bl\u00e5.\n\nKort \u00e4r hammarens skaft hos den segrande Tor, blott       3\n  en aln l\u00e5ngt \u00e4r sv\u00e4rdet hos Frej.\nDet \u00e4r nog; har du mod, g\u00e5 din fiende n\u00e4r, och f\u00f6r kort\n  \u00e4r din klinga d\u00e5 ej.\n\nN\u00e4r det stormar med makt, hissa seglen i topp! det \u00e4r     4\n  lustigt p\u00e5 stormande hav.\nL\u00e5t det g\u00e5, l\u00e5t det g\u00e5! den, som stryker, \u00e4r feg; f\u00f6rrn\n  du stryker, g\u00e5 hellre i krav!\n\nM\u00f6 \u00e4r fridlyst \u00e5 land, f\u00e5r ej komma ombord: var det       5\n  Freja, hon sveke dig dock;\nty den gropen p\u00e5 kind \u00e4r den falskaste grop, och ett n\u00e4t\n  \u00e4r den flygande lock.\n\nVin \u00e4r Valfaders dryck, och ett rus \u00e4r dig unt, om du     6\n  endast med sansning det b\u00e4r:\nden, som raglar \u00e5 land, kan st\u00e5 upp, men till Ran, till\n  den s\u00f6vande, raglar du h\u00e4r.\n\nSeglar kr\u00e4mare fram, m\u00e5 du skydda hans skepp, men         7\n  den svage ej v\u00e4gre dig tull!\nDu \u00e4r kung p\u00e5 din v\u00e5g, han \u00e4r slav av sin vinst, och\n  ditt st\u00e5l \u00e4r s\u00e5 gott som hans gull.\n\nGods m\u00e5 skiftas \u00e5 d\u00e4ck genom t\u00e4rning och lott: hur den    8\n  faller, beklaga ej dig!\nMen sj\u00f6konungen sj\u00e4lv kastar t\u00e4rningen ej, han beh\u00e5ller\n  blott \u00e4ran f\u00f6r sig.\n\nNu syns vikingaskepp, d\u00e5 \u00e4r \u00e4ntring och strid, det g\u00e5r    9\n  hett under sk\u00f6ldarna till;\nOm du viker ett steg, har du avsked fr\u00e5n oss, det \u00e4r\n  lagen, g\u00f6r sen som du vill!\n\nN\u00e4r du segrat, var n\u00f6jd! Den, som beder om frid, har      10\n  ej sv\u00e4rd, \u00e4r din fiende ej;\nb\u00f6n \u00e4r valhallabarn, h\u00f6r den bleknades r\u00f6st, den \u00e4r\n  niding, som ger henne nej.\n\nS\u00e5r \u00e4r vikingavinst, och det pryder sin man, n\u00e4r p\u00e5 br\u00f6st 11\n  eller panna det st\u00e5r;\nl\u00e5t det bl\u00f6da, f\u00f6rbind det, sen dygnet \u00e4r om men ej f\u00f6rr,\n  vill du h\u00e4lsas f\u00f6r v\u00e5r.\"--\n\nS\u00e5 han ristade lag, och hans namn med var dag v\u00e4xte       12\n  vida p\u00e5 fr\u00e4mmande kust,\noch sin like han fann ej p\u00e5 bl\u00e5nande sj\u00f6, och hans\n  k\u00e4mpar de stridde med lust.\n\nMen han sj\u00e4lv satt vid rodret och blickade m\u00f6rk, han      13\n  s\u00e5g ned i det vaggande bl\u00e5:\n\"Du \u00e4r djup; i ditt djup trives friden kanske, men hon\n  trives ej ovanupp\u00e5.\n\n\u00c4r den Vite mig vred, m\u00e5 han taga sitt sv\u00e4rd, jag vill    14\n  falla, om s\u00e5 \u00e4r best\u00e4mt;\nmen han sitter i skyn, skickar tankarna ned, som f\u00f6rm\u00f6rka\n  mitt sinne alltj\u00e4mt.\"--\n\nDock, n\u00e4r striden \u00e4r n\u00e4r, tar hans sinne sin flykt, stiger 15\n  dj\u00e4rvt som den vilade \u00f6rn,\noch hans panna \u00e4r klar, och hans st\u00e4mma \u00e4r h\u00f6g, och\n  som Ljungaren st\u00e5r han i f\u00f6rn.\n\nS\u00e5 han sam ifr\u00e5n seger till seger alltj\u00e4mt, han var trygg  16\n  p\u00e5 den skummande grav,\noch han synte i S\u00f6der b\u00e5d \u00f6ar och sk\u00e4r, och s\u00e5 kom\n  han till Grekelands hav.\n\nN\u00e4r han lunderna s\u00e5g, som ur v\u00e5gorna st\u00e5, med de           17\n  lutande templen uti,\nvad han t\u00e4nkte, vet Freja, och skalden det vet, I, som\n  \u00e4lsken, I veten det, I!\n\n\"H\u00e4r vi skulle ha bott, h\u00e4r \u00e4r \u00f6, h\u00e4r \u00e4r lund, h\u00e4r \u00e4r      18\n  templet, min fader beskrev:\ndet var hit, det var hit jag den \u00e4lskade bj\u00f6d, men den\n  h\u00e5rda i Norden f\u00f6rblev.\n\nBor ej friden i saliga dalarna d\u00e4r, bor ej minnet i pelareg\u00e5ng?  19\nOch som \u00e4lskandes viskning \u00e4r k\u00e4llornas sorl, och som\n  bruds\u00e5ng \u00e4r f\u00e5glarnas s\u00e5ng.\n\nVar \u00e4r Ingeborg nu? Har hon gl\u00f6mt mig alltren f\u00f6r          20\n  gr\u00e5h\u00e5rige, vissnade drott?\nAck! jag kan icke gl\u00f6mma; jag g\u00e5ve mitt liv f\u00f6r att se,\n  f\u00f6r att se henne blott.\n\nOch tre \u00e5r ha f\u00f6rg\u00e5tt, sen jag sk\u00e5dat mitt land, idrotternas  21\n  konungasal;\nst\u00e5 de h\u00e4rliga fj\u00e4llen i himmeln \u00e4nnu? \u00c4r det gr\u00f6nt i min\n  f\u00e4dernedal?\n\nP\u00e5 den h\u00f6g, d\u00e4r min fader \u00e4r lagd, har jag satt en lind,    22\n  m\u00e5nn' hon lefver \u00e4nnu?\nOch vem v\u00e5rdar den sp\u00e4da? Du jord, giv din must, och\n  din dagg, o du himmel, giv du!\n\nDock, vi ligger jag l\u00e4ngre p\u00e5 fr\u00e4mmande v\u00e5g och tar         23\n  skatt och sl\u00e5r m\u00e4nskor ihj\u00e4l?\nJag har \u00e4ra alltnog, och det flammande guld, det lumpna,\n  f\u00f6raktar min sj\u00e4l.\n\nD\u00e4r \u00e4r flagga p\u00e5 mast, och den visar \u00e5t norr, och i norr    24\n  \u00e4r den \u00e4lskade jord;\njag vill f\u00f6lja de himmelska vindarnas g\u00e5ng, jag vill styra\n  tillbaka mot Nord.\"\n\n\nXVI.\n\nFRITIOF OCH BJ\u00d6RN.\n\n_Fritiof_.\nBj\u00f6rn, jag \u00e4r ledsen vid sj\u00f6 och v\u00e5g,      1\nh\u00f6ljorna \u00e4ro oroliga s\u00e4llar.\nNordens de fasta, de \u00e4lskade fj\u00e4llar\nlocka med underlig makt min h\u00e5g.\nLycklig \u00e4r den, som hans land ej f\u00f6rskjutit,\ningen f\u00f6rjagat fr\u00e5n f\u00e4dernas grav!\nAck, f\u00f6r l\u00e4nge, f\u00f6r l\u00e4nge jag flutit\nfridl\u00f6s omkring p\u00e5 det vilda hav.\n\n_Bj\u00f6rn_.\nHavet \u00e4r gott, det m\u00e5 du ej klandra:       2\nfrihet och gl\u00e4dje p\u00e5 havet bo,\nveta ej av den vekliga ro,\n\u00e4lska alltj\u00e4mt att med b\u00f6ljorna vandra.\nN\u00e4r jag blir gammal, vid gr\u00f6nskande jord\nv\u00e4xer jag ocks\u00e5 v\u00e4l fast som gr\u00e4sen.\nNu vill jag k\u00e4mpa och dricka ombord,\nnu vill jag njuta mitt sorgfria v\u00e4sen.\n\n_Fritiof_.\nIsen har nu dock oss jagat i land,         3\nrunt kring v\u00e5r k\u00f6l ligga v\u00e5gorna d\u00f6da:\nvintern, den l\u00e5nga, vill jag ej f\u00f6r\u00f6da\nh\u00e4r ibland klippor p\u00e5 \u00f6dslig strand.\n\u00c4nnu en g\u00e5ng vill i Norden jag jula,\ng\u00e4sta kung Ring och min r\u00f6vade brud;\nse vill jag \u00e5ter de lockarna gula,\nh\u00f6ra dess st\u00e4mmas de \u00e4lskade ljud.\n\n_Bj\u00f6rn_.\nGott, jag f\u00f6rst\u00e5r dig: kung Ring skall r\u00f6na,  4\nvikingah\u00e4mnden \u00e4r f\u00f6ga blid.\nKungsg\u00e5rd vi t\u00e4nda vid midnattstid,\nsveda den gamle och r\u00f6va den sk\u00f6na.\nEller kanh\u00e4nda p\u00e5 vikingavis\naktar du drotten en holmg\u00e5ng v\u00e4rdig,\neller han st\u00e4mmes till h\u00e4rslag p\u00e5 is:--\ns\u00e4g, hur du vill, jag \u00e4r genast f\u00e4rdig.\n\n_Fritiof_.\nN\u00e4mn mig ej mordbrand, och t\u00e4nk ej p\u00e5 krig   5\nfredlig till kungen min kosa jag st\u00e4ller.\nHan har ej felat, hans drottning ej heller,\nhamnande gudar ha straffat mig.\nLitet har jag att p\u00e5 jorden hoppas,\nvill blott ta avsked av den, jag har k\u00e4r,\navsked f\u00f6r evigt! N\u00e4r lundarna knoppas,\nkanske ock f\u00f6rr, \u00e4r jag \u00e5ter h\u00e4r.\n\n_Bj\u00f6rn_.\nFritiof, din d\u00e5rskap jag aldrig f\u00f6rl\u00e5ter.   6\nKlagan och suck f\u00f6r en kvinnas skull!\nJorden, ty v\u00e4rr, \u00e4r av kvinnor full,\nmiste du en, st\u00e5 dig tusen \u00e5ter.\nVill du, s\u00e5 h\u00e4mtar jag dig av det kram\nhastigt en laddning fr\u00e5n gl\u00f6dande S\u00f6der,\nr\u00f6da som rosor och sp\u00e4ka som lamm,\nsen dra vi lott eller dela som br\u00f6der.\n\n_Fritiof_.\nBj\u00f6rn, du \u00e4r \u00f6ppen och glad som Frej,       7\ntapper att strida och klok att r\u00e5da;\nOden och Tor, dem k\u00e4nner du b\u00e5da,\nFreja, den himmelska, k\u00e4nner du ej.\nIcke om gudarnas makt m\u00e5 vi tvista:\nakta dig, v\u00e4ck ej den evigas harm!\nFort eller sent hennes slumrande gnista\nvaknar i gudars och m\u00e4nniskors barm!\n\n_Bj\u00f6rn_.\nG\u00e5 dock ej ensam, din hemv\u00e4g kan st\u00e4ngas.   8\n\n_Fritiof_.\nEj g\u00e5r jag ensam, mitt sv\u00e4rd f\u00f6ljer med.\n\n_Bj\u00f6rn_.\nMinns du, hur Hagbart blev h\u00e4ngd i tr\u00e4d?\n\n_Fritiof_.\nDen, som kan tagas, \u00e4r v\u00e4rd att h\u00e4ngas.\n\n_Bj\u00f6rn_.\nStupar du, stridsbror, jag h\u00e4mnar dig v\u00e4l,\nristar v\u00e4l blod\u00f6rn p\u00e5 Fritiofs bane.\n\n_Fritiof_.\nOn\u00f6digt, Bj\u00f6rn, den galande hane\nh\u00f6r han ej l\u00e4ngre \u00e4n jag. Farv\u00e4l!\n\n\nXVII.\n\nFRITIOF KOMMER TILL KUNG RING.\n\nKung Ring han satt i h\u00f6gb\u00e4nk om julen och drack mj\u00f6d,   1\nhos honom satt hans drottning s\u00e5 vit och rosenr\u00f6d.\nSom v\u00e5r och h\u00f6st dem b\u00e5da man s\u00e5g bredvid varann;\nhon var den friska v\u00e5ren, den kulna h\u00f6st var han.\n\nD\u00e5 tr\u00e4dde uti salen en ok\u00e4nd gubbe in,                  2\nfr\u00e5n huvud och till f\u00f6tter han insvept var i skinn.\nHan hade stav i handen, och lutad s\u00e5gs han g\u00e5,\nmen h\u00f6gre \u00e4n de andra den gamle var \u00e4nd\u00e5.\n\nHan satte sig p\u00e5 b\u00e4nken l\u00e4ngst ned vid salens d\u00f6rr;     3\nd\u00e4r \u00e4r de armas st\u00e4lle \u00e4nnu, som det var f\u00f6rr.\nDe hovm\u00e4n logo sm\u00e4dligt och s\u00e5go till varann\noch pekade med fingret p\u00e5 luden bj\u00f6rnskinnsman.\n\nD\u00e5 ljungar med tv\u00e5 \u00f6gon den fr\u00e4mmande s\u00e5 vasst,         4\nmed ena handen grep han en ungersven i hast,\nhelt varligen han v\u00e4nde den hovman upp och ned;\nd\u00e5 tystnade de andra--vi hade gjort s\u00e5 med.\n\n\"Vad \u00e4r f\u00f6r larm d\u00e4r nere? Vem bryter kungens frid?     5\nKom upp till mig, du gamle, och l\u00e5t oss talas vid!\nVad \u00e4r ditt namn? Vad vill du? Var kommer du ifr\u00e5n?\"\nS\u00e5 talte kungen vredgad till gubben, g\u00f6md i vr\u00e5n.\n\n\"Helt mycket sp\u00f6r du, konung, men jag dig svara vill.   6\nMitt namn ger jag dig icke, det h\u00f6r mig ensam till.\nI \u00c5nger \u00e4r jag uppf\u00f6dd, min arvg\u00e5rd heter Brist,\nhit kom jag ifr\u00e5n Ulven, hos honom l\u00e5g jag sist.\n\nJag red i forna dagar s\u00e5 glad p\u00e5 drakens rygg,          7\nhan hade starka vingar och fl\u00f6g s\u00e5 glad och trygg;\nnu ligger han f\u00f6rlamad och frusen j\u00e4mte land,\nsj\u00e4lv \u00e4r jag gammal vorden och br\u00e4nner salt vid strand.\n\nJag kom att se din vishet, i landet vida spord,         8\nd\u00e5 m\u00f6tte man med h\u00e5n mig, f\u00f6r h\u00e5n \u00e4r jag ej gjord;\njag tog en narr f\u00f6r br\u00f6stet och v\u00e4nde honom kring,\ndock steg han upp helt oskadd, f\u00f6rl\u00e5t mig det, kung Ring!\"--\n\n\"Ej illa\", sade kungen, \"du l\u00e4gger dina ord;            9\nde gamla b\u00f6r man \u00e4ra, kom, s\u00e4tt dig vid mitt bord!\nL\u00e5t din f\u00f6rkl\u00e4dning falla, l\u00e5t se dig, som du \u00e4r,\nf\u00f6rkl\u00e4dd trivs gl\u00e4djen icke, jag vill ha gl\u00e4dje h\u00e4r.\"\n\nOch nu fr\u00e5n g\u00e4stens huvud f\u00f6ll luden bj\u00f6rnhud ner;      10\ni st\u00e4llet f\u00f6r den gamle envar en yngling ser.\nIfr\u00e5n den h\u00f6ga pannan kring skuldran bred och full\nde ljusa lockar fl\u00f6to liksom ett svall av gull.\n\nOch pr\u00e4ktig stod han f\u00f6r dem i sammetsmantel bl\u00e5,       11\ni handsbrett silverb\u00e4lte med skogens djur upp\u00e5.\nI drivet arbet' alla den konstn\u00e4r bragt dem an,\noch runt kring hj\u00e4ltens midja de jagade varann.\n\nOch ringens gyllne smycke kring armen satt s\u00e5 rikt,     12\nvid sidan h\u00e4ng hans slagsv\u00e4rd, en stannad ljungeld likt.\nDen lugna hj\u00e4lteblicken kring sal och g\u00e4ster for;\nsk\u00f6n stod han d\u00e4r som Balder och h\u00f6g som Asa-Tor.\n\nDen h\u00e4pna drottnings kinder de skifta f\u00e4rg s\u00e5 sn\u00e4llt,   13\nsom r\u00f6da norrsken m\u00e5la de sn\u00f6bet\u00e4ckta f\u00e4lt;\nsom tvenne vattenliljor inunder stormens larm\nst\u00e5 gungande p\u00e5 v\u00e5gen, s\u00e5 h\u00e4vdes hennes barm.\n\nNu bl\u00e5ste lur i salen, och tyst blev \u00f6verallt,          14\nty nu var l\u00f6ftets timme, och in bars Frejers galt,\nmed kransar omkring bogen och \u00e4pple uti mund,\noch fyra kn\u00e4n han b\u00f6jde p\u00e5 silverfatets rund.\n\nOch konung Ring sig reste i sina lockar gr\u00e5,            15\nhan r\u00f6rde galtens panna och gjorde l\u00f6fte s\u00e5:\n\"Jag sv\u00e4r att Fritiof vinna, fast\u00e4n en k\u00e4mpe stor;\ns\u00e5 hj\u00e4lpe Frej och Oden, d\u00e4rhos den starke Tor!\"\n\nMed trotsigt l\u00f6je reste sig fr\u00e4mlingen s\u00e5 h\u00f6g,          16\nen blixt av hj\u00e4ltevrede hans anlet' \u00f6verfl\u00f6g;\nhan slog sitt sv\u00e4rd i bordet, s\u00e5 det i salen klang,\noch upp fr\u00e5n ekeb\u00e4nken varenda k\u00e4mpe sprang.\n\n\"Och h\u00f6r du nu, herr konung, mitt l\u00f6fte \u00e4venv\u00e4l:        17\nung Fritiof \u00e4r min fr\u00e4nde, jag k\u00e4nner honom v\u00e4l.\nJag sv\u00e4r att Fritiof skydda, och var det mot en v\u00e4rld;\ns\u00e5 hj\u00e4lpe mig min norna, d\u00e4rhos mitt goda sv\u00e4rd!\"\n\nMen kungen log och sade: \"Helt dristigt \u00e4r ditt tal,    18\ndock, orden \u00e4ro fria i nordisk kungasal.\nFyll honom hornet, drottning, med vin, som du har b\u00e4st!\nDen fr\u00e4mling, vill jag hoppas, i vinter \u00e4r v\u00e5r g\u00e4st.\"\n\nOch drottningen tog hornet, som framf\u00f6r henne stod,     19\nav urens panna brutet, en kostelig klenod,\np\u00e5 blanka silverf\u00f6tter, med m\u00e5ngen gyllne ring,\nmed forntidsbilder sirad och runeskrift omkring.\n\nMed nederslagna \u00f6gon hon r\u00e4ckte hornet d\u00e5,              20\nmen darrande var handen, och vin blev spillt d\u00e4rp\u00e5.\nSom aftonrodnans purpur p\u00e5 liljorna ibland,\nde dunkla droppar brunno p\u00e5 hennes vita hand.\n\nOch glad tog g\u00e4sten hornet utav den \u00e4dla fru;           21\nej tvenne m\u00e4n det t\u00f6mde, som m\u00e4nner \u00e4ro nu;\nmen l\u00e4tt och utan tvekan, den drottning till behag,\nden v\u00e4ldige det t\u00f6mde uti ett andedrag.\n\nOch skalden tog sin harpa--han satt vid kungens bord--  22\noch sj\u00f6ng ett hj\u00e4rtligt kv\u00e4de om k\u00e4rleken i Nord,\nom Hagbart och sk\u00f6n Signe, och vid hans djupa r\u00f6st\nde h\u00e5rda hj\u00e4rtan sm\u00e4lte i st\u00e5lbekl\u00e4dda br\u00f6st.\n\nHan sj\u00f6ng om Valhalls salar och om einheriars l\u00f6n,      23\nom tappra f\u00e4ders bragder p\u00e5 f\u00e4ltet och p\u00e5 sj\u00f6n.\nD\u00e5 grep var hand \u00e5t sv\u00e4rdet, d\u00e5 flammade var blick,\noch flitigt omkring laget det djupa hornet gick.\n\nHelt skarpt blev d\u00e4r nu drucket allt i det kungahus,    24\nvarenda k\u00e4mpe tog sig ett \u00e4rligt julerus,\ngick sedan bort att sova f\u00f6rutan harm och sorg;\nmen konung Ring den gamle sov hos sk\u00f6n Ingeborg.\n\n\nXVIII.\n\nISFARTEN.\n\nKung Ring med sin drottning till g\u00e4stabud far,   1\np\u00e5 sj\u00f6n st\u00e5r isen s\u00e5 spegelklar.\n\n\"Far ej \u00f6ver isen\", den fr\u00e4mling sad':           2\n\"han brister, f\u00f6r djupt \u00e4r det kalla bad.\"--\n\n\"Kung drunknar icke s\u00e5 l\u00e4tt\", sad' Ring,         3\n\"den, som \u00e4r r\u00e4dd, kan g\u00e5 sj\u00f6n omkring.\"\n\nDen fr\u00e4mling blickar s\u00e5 m\u00f6rk med hot,            4\nhan sp\u00e4nner st\u00e5lsko i hast p\u00e5 fot.\n\nSl\u00e4dtravarn s\u00e4tter med makt \u00e5stad,              5\nhan frustar l\u00e5gor, han \u00e4r s\u00e5 glad.\n\n\"Str\u00e4ck ut\", skrek kungen, \"min travare god,     6\nl\u00e5t se, om du \u00e4r av Sleipners blod!\"\n\nDet g\u00e5r, som stormen g\u00e5r \u00f6ver sj\u00f6n,              7\nden gamle ej aktar sin drottnings b\u00f6n.\n\nMen st\u00e5lskodd k\u00e4mpe st\u00e5r heller ej still,        8\nhan far dem f\u00f6rbi, s\u00e5 snart han vill.\n\nHan ritar m\u00e5ng' runa i isens famn,               9\nsk\u00f6n Ingeborg \u00e5ker \u00f6ver sitt namn.\n\nS\u00e5 ila de fram p\u00e5 den glatta ban,                10\nmen under dem lurar den falska Ran.\n\nHon st\u00f6ter ett h\u00e5l i sitt silvertak,             11\noch sl\u00e4den ligger i \u00f6ppen vak.\n\nSk\u00f6n Ingeborg vart s\u00e5 blek p\u00e5 kind,              12\nd\u00e5 kommer den g\u00e4st som en virvelvind.\n\nHan borrar sin st\u00e5lsko i isen fast               13\noch griper i g\u00e5ngarns man med hast.\n\nD\u00e5 sv\u00e4nger han l\u00e4tt med ett enda hopp            14\nb\u00e5d' h\u00e4st och sl\u00e4de p\u00e5 isen opp.\n\n\"Det tag vill jag prisa\", sad' kungen fort,      15\n\"ej Fritiof den starke det b\u00e4ttre gjort.\"\n\nS\u00e5 v\u00e4nde de \u00e5ter till kungsg\u00e5rd om;              16\nden fr\u00e4mmande blev d\u00e4r, tills v\u00e5ren kom.\n\n\nXIX.\n\nFRITIOFS FRESTELSE.\n\nV\u00e5ren kommer, f\u00e5geln kvittrar, skogen l\u00f6vas, solen ler,  1\noch de l\u00f6sta floder dansa sjungande mot havet ner.\nGl\u00f6dande som Frejas kinder tittar rosen ur sin knopp,\noch i m\u00e4nskans hj\u00e4rta vakna levnadslust och mod och hopp.\n\nD\u00e5 vill gamle kungen jaga, drottningen skall med p\u00e5 jakt, 2\noch det hela hov f\u00f6rsamlas, vimlande i brokig prakt.\nB\u00e5gar klinga, kogar skramla, hingstar skrapa mark med hov,\noch med kappor \u00f6ver \u00f6gat skrika falkarna p\u00e5 rov.\n\nSe, d\u00e4r kommer jaktens drottning! Arme Fritiof, se ej dit! 3\nSom en stj\u00e4rna p\u00e5 en v\u00e5rsky sitter hon p\u00e5 g\u00e5ngarn vit,\nh\u00e4lften Freja, h\u00e4lften Rota, sk\u00f6nare \u00e4n b\u00e4gge tv\u00e5,\noch fr\u00e5n l\u00e4tta purpurhatten vaja h\u00f6gt de fj\u00e4drar bl\u00e5.\n\nSe ej p\u00e5 de \u00f6gons himmel, se ej p\u00e5 de lockars gull!        4\nAkta dig, det liv \u00e4r smidigt, akta dig, den barm \u00e4r full!\nBlicka ej p\u00e5 ros och lilja, skiftande p\u00e5 hennes kind,\nh\u00f6r ej p\u00e5 den k\u00e4ra st\u00e4mman, susande som v\u00e5rens vind!\n\nNu \u00e4r j\u00e4garskaran f\u00e4rdig. Hejsan, \u00f6ver berg och dal!       5\nHornet smattrar, falken stiger lodr\u00e4tt emot Odens sal.\nSkogens \u00e5bor fly med \u00e5ngest, s\u00f6ka sina kulors hem,\nmen med spjutet str\u00e4ckt framf\u00f6r sig \u00e4r valkyrjan efter dem.\n\nGamle kungen kan ej f\u00f6lja jakten, som hon flyger fram,     6\nensam vid hans sida rider Fritiof, tyst och allvarsam.\nM\u00f6rka, vemodsfulla tankar v\u00e4xa i hans kvalda br\u00f6st,\noch varthelst han \u00e4n sig v\u00e4nder, h\u00f6r han deras klagor\u00f6st.\n\n\"O! vi \u00f6vergav jag havet, f\u00f6r min egen fara blind?         7\nSorgen trivs ej r\u00e4tt p\u00e5 v\u00e5gen, bl\u00e5ser bort med himmelns vind.\nGrubblar viking, kommer faran, bjuder honom opp till dans,\noch de m\u00f6rka tankar vika, bl\u00e4ndade av vapnens glans.\n\nMen h\u00e4r \u00e4r det annorlunda: outs\u00e4glig l\u00e4ngtan sl\u00e5r          8\nsina vingar kring min panna; som en dr\u00f6mmande jag g\u00e5r,\nkan ej gl\u00f6mma Balders hage, kan ej gl\u00f6mma eden \u00e4n,\nsom hon svor,--_hon_ br\u00f6t den icke, grymma gudar br\u00f6to den.\n\nTy de hata m\u00e4nskors \u00e4tter, sk\u00e5da deras fr\u00f6jd med harm,     9\noch min rosenknopp de togo, satte den i vinterns barm.\nVad skall vintern v\u00e4l med rosen? Han f\u00f6rst\u00e5r ej hennes pris,\nmen hans kalla ande kl\u00e4der knopp och blad och stj\u00e4lk med is.\"\n\nS\u00e5 han klagade. D\u00e5 kommo de uti en enslig dal,             10\ndyster, hoptr\u00e4ngd mellan bergen, \u00f6verskyggd av bj\u00f6rk och al.\nD\u00e4r steg kungen av och sade: \"Se, hur sk\u00f6n, hur sval den lund!\nJag \u00e4r tr\u00f6tt, kom l\u00e5t oss vila! Jag vill slumra h\u00e4r en stund.\"--\n\n\"Icke m\u00e5 du sova, konung; kall \u00e4r marken h\u00e4r och h\u00e5rd,     11\ntung blir s\u00f6mnen, upp! jag f\u00f6r dig snart tillbaka till din g\u00e5rd.\"--\n\"S\u00f6mnen, som de andra gudar, kommer, n\u00e4r vi minst det tro\",\nsade gubben. \"Unnar g\u00e4sten ej sin v\u00e4rd en timmes ro?\"\n\nD\u00e5 tog Fritiof av sin mantel, bredde den p\u00e5 marken h\u00e4n,    12\noch den gamle kungen lade tryggt sitt huvud p\u00e5 hans kn\u00e4n,\nsomnade s\u00e5 lugnt, som hj\u00e4lten somnar efter stridens larm\np\u00e5 sin sk\u00f6ld, s\u00e5 lugnt, som barnet somnar p\u00e5 sin moders arm.\n\nSom han slumrar, h\u00f6r! d\u00e5 sjunger kolsvart f\u00e5gel ifr\u00e5n kvist: 13\n\"Skynda, Fritiof, dr\u00e4p den gamle, sluta p\u00e5 en g\u00e5ng er tvist!\nTag hans drottning, dig tillh\u00f6r hon, dig har hon som brudgum kysst,\nintet m\u00e4nskligt \u00f6ga ser dig, och den djupa grav \u00e4r tyst.\"--\n\nFritiof lyssnar: H\u00f6r! d\u00e5 sjunger sn\u00f6vit f\u00e5gel ifr\u00e5n kvist:  14\n\"Ser dig intet m\u00e4nskligt \u00f6ga, Odens \u00f6ga ser dig visst.\nNiding, vill du m\u00f6rda s\u00f6mnen? Vill du v\u00e4rnl\u00f6s gubbe sl\u00e5?\nVad du vinner, hj\u00e4lterykte vinner du dock ej d\u00e4rp\u00e5.\"--\n\nS\u00e5 de b\u00e4gge f\u00e5glar sj\u00f6ngo; men sitt slagsv\u00e4rd Fritiof tog,  15\nsl\u00e4ngde det med fasa fr\u00e5n sig fj\u00e4rran i den m\u00f6rka skog.\nKolsvart f\u00e5gel flyr till Nastrand, men p\u00e5 l\u00e4tta vingars par\nsom en harpoton den andra klingande mot solen far.\n\nStrax \u00e4r gamle kungen vaken. \"Mycket var den s\u00f6mn mig v\u00e4rd, 16\nljuvligt sover man i skuggan, skyddad av den tappres sv\u00e4rd.\nDock, var \u00e4r ditt sv\u00e4rd, o fr\u00e4mling? Blixtens broder, var \u00e4r han?\nVem har skilt er, I, som aldrig skulle skiljas fr\u00e5n varann!\"--\n\n\"Lika mycket\", Fritiof sade, \"sv\u00e4rd jag finner nog i Nord;  17\nskarp \u00e4r sv\u00e4rdets tunga, konung, talar icke fridens ord.\nM\u00f6rka andar bo i st\u00e5let, andar ifr\u00e5n Nifelhem,\ns\u00f6mnen \u00e4r ej s\u00e4ker f\u00f6r dem, silverlockar reta dem.\"--\n\n\"Jag har icke sovit, yngling, jag har blott dig pr\u00f6vat s\u00e5;  18\nobepr\u00f6vad man och klinga litar ej den kloke p\u00e5.\nDu \u00e4r Fritiof, jag har k\u00e4nt dig, alltsen i min sal du steg,\ngamle Ring har vetat l\u00e4nge, vad hans kloke g\u00e4st f\u00f6rteg.\n\nVarf\u00f6r sm\u00f6g du till min boning, djupt f\u00f6rkl\u00e4dd och utan namn?  19\nVarf\u00f6r, om ej f\u00f6r att stj\u00e4la bruden ur den gamles famn?\n\u00c4ran, Fritiof, s\u00e4tter sig ej namnl\u00f6s uti g\u00e4stfritt lag,\nblank \u00e4r hennes sk\u00f6ld som solen, \u00f6ppna hennes anletsdrag.\n\nRyktet talte om en Fritiof, m\u00e4nniskors och gudars skr\u00e4ck,   20\nsk\u00f6ldar kl\u00f6v och tempel br\u00e4nde den f\u00f6rv\u00e5gne lika k\u00e4ck.\nSnart med h\u00e4rsk\u00f6ld, s\u00e5 jag trodde, kommer han emot ditt land,\noch han kom, men h\u00f6ljd i lumpor, med en tiggarstav i hand.\n\nVarf\u00f6r sl\u00e5r du ner ditt \u00f6ga? Jag var ocks\u00e5 ung en g\u00e5ng;     21\nlivet \u00e4r en strid fr\u00e5n b\u00f6rjan, ungdomen dess b\u00e4rs\u00e4rksg\u00e5ng.\nKl\u00e4mmas skall hon mellan sk\u00f6ldar, tills det vilda mod \u00e4r t\u00f6mt;\njag har pr\u00f6vat och f\u00f6rl\u00e5tit, jag har \u00f6mkat och f\u00f6rgl\u00f6mt.\n\nSer du, jag \u00e4r gammal vorden, stiger snart i h\u00f6gen in;      22\ntag mitt rike d\u00e5, o yngling! tag min drottning, hon \u00e4r din.\nBliv min son till dess och g\u00e4sta i min kungssal som f\u00f6rut!\nSv\u00e4rdl\u00f6s k\u00e4mpe skall mig skydda, och v\u00e5r gamla tvist har slut.\"--\n\n\"Icke\", svarar Fritiof dyster, \"kom jag som en tjuv till dig; 23\nville jag din drottning taga, s\u00e4g, vem skulle hindrat mig?\nMen min brud jag ville sk\u00e5da, en g\u00e5ng, ack! blott en g\u00e5ng \u00e4n.\nO jag d\u00e5re! halvsl\u00e4ckt l\u00e5ga t\u00e4nde jag p\u00e5 nytt igen.\n\nI din sal jag dr\u00f6jt f\u00f6r l\u00e4nge, g\u00e4star mer ej d\u00e4r, o kung!   24\nOf\u00f6rsonta gudars vrede vilar p\u00e5 mitt huvud tung.\nBalder med de ljusa lockar, han, som har var d\u00f6dlig k\u00e4r,\nse, han hatar mig allena, ensamt jag f\u00f6rkastad \u00e4r.\n\nJa, jag stack i brand hans tempel; varg i veum heter jag;   25\nn\u00e4r jag n\u00e4mnes, skrika barnen, gl\u00e4djen flyr ur g\u00e4stfritt lag.\nFosterjorden har f\u00f6rkastat en f\u00f6rlorad son med harm,\nfridl\u00f6s \u00e4r jag i min hembygd, fridl\u00f6s i min egen barm.\n\nIcke p\u00e5 den gr\u00f6na jorden vill jag s\u00f6ka friden mer,         26\nmarken br\u00e4nner under foten, tr\u00e4det ingen skugga ger.\nIngeborg har jag f\u00f6rlorat, henne tog den gamle Ring,\nsolen i mitt liv \u00e4r slocknad, bara m\u00f6rker runtomkring.\n\nD\u00e4rf\u00f6r, h\u00e4n till mina v\u00e5gor! Eja, ut, min drake god!       27\nBada \u00e5ter becksvart bringa lustigt i den salta flod;\nvifta vingarna i molnen, v\u00e4sande de v\u00e5gor sk\u00e4r,\nflyg s\u00e5 l\u00e5ngt som stj\u00e4rnan leder, som besegrad b\u00f6lja b\u00e4r!\n\nL\u00e5t mig h\u00f6ra stormens dunder, l\u00e5t mig h\u00f6ra \u00e5skans r\u00f6st!    28\nN\u00e4r det d\u00e5nar runtomkring mig, d\u00e5 \u00e4r lugn i Fritiofs br\u00f6st.\nSk\u00f6ldeklang och pilregn, gubbe! Mitt i havet slaget st\u00e5r,\noch jag stupar glad, och renad till f\u00f6rsonta gudar g\u00e5r.\"\n\n\nXX.\n\nKUNG RINGS D\u00d6D.\n\nGullmanig f\u00e5le,                    1\nSkinfaxe, drager\nv\u00e5rsol ur v\u00e5gen mer h\u00e4rlig \u00e4n f\u00f6rr.\nMorgonens str\u00e5le,\ndubbelt s\u00e5 fager,\nleker i kungssal: det klappar p\u00e5 d\u00f6rr.\n\nSorgsen i h\u00e5gen                    2\nFritiof intr\u00e4der,\nblek sitter kungen; sk\u00f6n Ingeborgs br\u00f6st\nh\u00e4ves som v\u00e5gen.\nFr\u00e4mlingen kv\u00e4der\navskedets kv\u00e4de med darrande r\u00f6st:\n\n\"B\u00f6ljorna bada                     3\nvingade h\u00e4sten,\nsj\u00f6h\u00e4sten l\u00e4ngtar fr\u00e5n stranden igen.\nUt vill han vada;\nbort m\u00e5ste g\u00e4sten,\nbort fr\u00e5n sitt land och sin \u00e4lskade v\u00e4n.\n\nDig ger jag ringen,                4\nIngeborg, \u00e5ter;\nheliga minnen bo troget i den.\nGiv den \u00e5t ingen!\nFritiof f\u00f6rl\u00e5ter;\nmig ser du aldrig p\u00e5 jorden igen.\n\nEj skall jag sk\u00e5da                 5\nstigande r\u00f6ken\nmer ifr\u00e5n Nordlanden. M\u00e4nskan \u00e4r slav;\nnornorna r\u00e5da.\nB\u00f6ljornas \u00f6ken,\nd\u00e4r \u00e4r mitt f\u00e4dernesland och min grav.\n\nG\u00e5 ej till stranden,               6\nRing, med din maka,\nhelst sedan stj\u00e4rnorna sprida sitt sken!\nKanske i sanden\nvr\u00e4kas tillbaka\nFritiofs, den biltoge vikingens, ben.\"--\n\nD\u00e5 kv\u00e4der kungen:                  7\n\"Tungt \u00e4r att h\u00f6ra\nmannen, som klagar likt kvidande m\u00f6.\nD\u00f6dss\u00e5ng \u00e4r sjungen\nren i mitt \u00f6ra.\nVad \u00e4r det mer? Den som f\u00f6ds, han skall d\u00f6.\n\nNornornas lottning,                8\nhuru vi fike,\ntrotsa vi, klaga vi ej oss ifr\u00e5n.\nDig ger jag drottning,\ndig ger jag rike,\nskydda det du \u00e5t min v\u00e4xande son!\n\nV\u00e4l har jag suttit                 9\nv\u00e4ns\u00e4ll i salen,\nv\u00e4l har jag \u00e4lskat den gyllene frid.\nDock har jag brutit\nsk\u00f6ldar i dalen,\nsk\u00f6ldar p\u00e5 sj\u00f6n, och ej bleknat d\u00e4rvid.\n\nNu vill jag rista                  10\ngeirs-odd och bl\u00f6da,\nstr\u00e5d\u00f6d ej h\u00f6ves f\u00f6r nordmannakung.\nRinga \u00e4r sista\nidrottens m\u00f6da,\nmera \u00e4n livet \u00e4r d\u00f6den ej tung.\"\n\nD\u00e5 skar han \u00e4rligt                11\nrunor \u00e5t Oden,\nd\u00f6dsrunor djupa p\u00e5 br\u00f6st och p\u00e5 arm.\nLyste s\u00e5 h\u00e4rligt\ndroppande bloden\nfram mellan silvret p\u00e5 h\u00e5rvuxen barm.\n\n\"Bringen mig hornet!               12\nSk\u00e5l f\u00f6r ditt minne,\nsk\u00e5l f\u00f6r din \u00e4ra, du h\u00e4rliga Nord!\nMognande kornet,\nt\u00e4nkande sinne,\nfredelig bragd har jag \u00e4lskat p\u00e5 jord.\n\nF\u00e5f\u00e4ngt bland vilda,               13\nblodiga drotter\ns\u00f6kte jag friden, hon flyktade h\u00e4n.\nNu st\u00e5r den milda\n\u00e4tth\u00f6gens dotter\nv\u00e4ntande p\u00e5 mig vid gudarnas kn\u00e4n.\n\nHell er, I gudar,                  14\nValhallas\u00f6ner!\nJorden f\u00f6rsvinner; till asarnas fest\ngjallarhorn budar.\nSalighet kr\u00f6ner\nsk\u00f6nt, som en guldhj\u00e4lm, den kommande g\u00e4st.\"--\n\nSade och tryckte                   15\nIngeborg handen,\nhanden p\u00e5 son och p\u00e5 gr\u00e5tande v\u00e4n.\n\u00d6gat han lyckte,\nkunglige anden\nfl\u00f6g med en suck till Allfader igen.\n\n\nXXI.\n\nRINGS DRAPA.\n\nSitter i h\u00f6gen        1\nh\u00f6g\u00e4ttad h\u00f6vding,\nslagsv\u00e4rd vid sidan,\nsk\u00f6lden p\u00e5 arm.\nG\u00e5ngaren gode\ngn\u00e4ggar d\u00e4r inne,\nskrapar med guldhov\ngrundmurad grav.\n\nNu rider rike         2\nRing \u00f6ver Bifrost,\nsviktar f\u00f6r b\u00f6rdan\nb\u00e5giga bron.\nUpp springa Valhalls\nvalvd\u00f6rrar vida;\nasarnas h\u00e4nder\nh\u00e4nga i hans.\n\nTor \u00e4r ej hemma,      3\nh\u00e4rjar i h\u00e4rnad.\nValfader vinkar\nvinb\u00e4garn fram.\nAx fl\u00e4tar Frej kring\nkonungens krona,\nFrigg binder bl\u00e5a\nblommor d\u00e4ri.\n\nBrage, hin gamle,     4\ngriper i guldstr\u00e4ng,\nstillare susar\ns\u00e5ngen \u00e4n f\u00f6rr.\nLyssnande vilar\nVanadis vita\nbarmen mot bordet,\nbrinner och h\u00f6r:\n\n\"H\u00f6gt sjunga sv\u00e4rden  5\nst\u00e4ndigt i hj\u00e4lmar;\nbrusande b\u00f6ljor\nblodas alltj\u00e4mt.\nKraften, de goda\ngudarnas g\u00e5va,\nbister som b\u00e4rs\u00e4rk\nbiter i sk\u00f6ld.\n\nD\u00e4rf\u00f6r var dyre       6\ndrotten oss k\u00e4r, som\nstod med sin sk\u00f6ld f\u00f6r\nfredliga f\u00e4lt:\nsansade styrkans\nsk\u00f6naste avbild\nsteg som en offer-\n\u00e5nga \u00e5t skyn.\n\nOrd v\u00e4ljer vittre    7\nValfader, d\u00e5 han\nsitter hos Saga,\nS\u00f6kvab\u00e4cks m\u00f6.\nS\u00e5 klungo kungsord,\nklara som Mimers\nb\u00f6ljor och d\u00e4rhos\ndjupa som de.\n\nFridsam f\u00f6rlikar     8\nForsete tvisten,\ndomarn vid Urdas\nv\u00e4llande v\u00e5g.\nS\u00e5 satt \u00e5 domsten\ndyrkade drotten,\nblidkade h\u00e4nder\nblodh\u00e4mnden bj\u00f6d.\n\nKarg var ej kungen,  9\nkring sig han str\u00f6dde\ndv\u00e4rgarnas dag-glans,\ndrakarnas b\u00e4dd.\nG\u00e5van gick glad fr\u00e5n\ngivmilda handen,\nl\u00e4tt fr\u00e5n hans l\u00e4ppar\nlidandets tr\u00f6st.\n\nV\u00e4lkommen, vise      10\nValhalla-arving!\nL\u00e4nge l\u00e4r Norden\nlova ditt namn.\nBrage dig h\u00e4lsar\nh\u00f6viskt med horndryck,\nnornornas fridsbud\nnerifr\u00e5n Nord!\"\n\n\nXXII.\n\nKONUNGAVALET.\n\nTill tings! Till tings! Budkavlen g\u00e5  1\nkring berg och dal.\nKung Ring \u00e4r d\u00f6d: nu f\u00f6rest\u00e5r\nett kungaval.\n\nD\u00e5 tager bonden sv\u00e4rd fr\u00e5n v\u00e4gg,      2\ndet st\u00e5l \u00e4r bl\u00e5tt.\nMed fingret pr\u00f6var han dess egg,\nden biter gott.\n\nDe piltar se med gl\u00e4dje p\u00e5            3\ndet st\u00e5lbl\u00e5 sken;\nde lyfta sv\u00e4rdet tv\u00e5 och tv\u00e5,\nf\u00f6r tungt f\u00f6r en.\n\nMen dottern skurar hj\u00e4lmen ren--      4\nblank skall han bli--\noch rodnar, n\u00e4r hon sk\u00e5dar sen\nsin bild d\u00e4ri.\n\nSist tar han sk\u00f6ldens runda v\u00e4rn,     5\nen sol i blod.\nHell dig, du frie man av j\u00e4rn,\ndu bonde god!\n\nAll landets \u00e4ra v\u00e4xer ur              6\nditt fria br\u00f6st.\nI striden \u00e4r du landets mur,\ni frid dess r\u00f6st.\n\nS\u00e5 samlas de med sk\u00f6ldegny            7\noch vapenbrak\np\u00e5 \u00f6ppet ting, ty himmelns sky\n\u00e4r deras tak.\n\nMen Fritiof st\u00e5r p\u00e5 tingets sten,     8\nhos honom st\u00e5r\nden kungason, en liten en\nmed guldgult h\u00e5r.\n\nD\u00e5 g\u00e5r ett sorl kring bondelag:       9\n\"F\u00f6r liten \u00e4r\nden kungsson, kan ej skipa lag,\nej leda h\u00e4r.\"--\n\nMen Fritiof lyfte pilten ung          10\np\u00e5 sk\u00f6lden opp:\n\"I nordm\u00e4n, h\u00e4r \u00e4r eder kung\noch landets hopp.\n\nSen h\u00e4r den gamle Odens \u00e4tt           11\ni bild s\u00e5 sk\u00f6n.\nP\u00e5 sk\u00f6ld han k\u00e4nner sig s\u00e5 l\u00e4tt\nsom fisk i sj\u00f6n.\n\nJag sv\u00e4r att skydda rike hans         12\nmed sv\u00e4rd och st\u00e5ng\noch s\u00e4tta faderns gyllne krans\np\u00e5 son en g\u00e5ng.\n\nForsete, Balders h\u00f6ge son,            13\nhar h\u00f6rt min ed;\noch om jag viker d\u00e4rifr\u00e5n,\nsl\u00e5 han mig ned!\"--\n\nMen pilten satt p\u00e5 sk\u00f6lden lyft,      14\nlik kung \u00e5 stol,\nlik unga \u00f6rnen, som fr\u00e5n klyft\nser opp mot sol.\n\nDen v\u00e4ntan blev det unga blod         15\ntill slut f\u00f6r l\u00e5ng,\noch med ett hopp i mark han stod,\nett kungligt spr\u00e5ng!\n\nD\u00e5 ropte b\u00f6ndren h\u00f6gt p\u00e5 ting:        16\n\"Vi, Nordens m\u00e4n,\nvi kora dig, bliv lik kung Ring,\nsk\u00f6ldburne sven!\n\nOch Fritiof f\u00f6re dina bud,            17\ntills du blir stor.\nJarl Fritiof, dig ge vi till brud\nhans sk\u00f6na mor.\"--\n\nD\u00e5 blickar Fritiof m\u00f6rk: \"I dag       18\n\u00e4r kungaval\nmen br\u00f6llop ej; min brud tar jag\nav eget val.\n\nTill Balders hage vill jag g\u00e5,        19\nhar m\u00f6te st\u00e4mt\nmed mina nornor d\u00e4r: de st\u00e5\noch v\u00e4nta j\u00e4mt.\n\nEtt ord jag m\u00e5ste tala med            20\nde sk\u00f6ldem\u00f6r.\nDe bygga under tidens tr\u00e4d,\noch ovanf\u00f6r.\n\nLjuslockig Balder vredgas \u00e4n,         21\nden bleke gud.\nHan tog, blott han kan ge igen\nmitt hj\u00e4rtas brud.\"--\n\nD\u00e5 h\u00e4lsade han nyvald kung,           22\np\u00e5 pannan kysst,\noch l\u00e5ngsamt \u00f6ver hedens ljung\nf\u00f6rsvann han tyst.\n\n\nXXIII.\n\nFRITIOF P\u00c5 SIN FADERS H\u00d6G.\n\nHur sk\u00f6nt ler solen, huru v\u00e4nligt hoppar   1\ndess milda str\u00e5le ifr\u00e5n gren till gren,\nAllfaders blick i aftondaggens droppar,\nsom i hans v\u00e4rldshav, lika klar och ren!\nHur r\u00f6da f\u00e4rgar hon ej bergens toppar!\nO, det \u00e4r blod p\u00e5 Balders offersten!\nI natt \u00e4r snart det hela land begravet,\nsnart sjunker hon, en gyllne sk\u00f6ld, i havet.\n\nF\u00f6rst l\u00e5t mig dock bese de k\u00e4ra st\u00e4llen,   2\nmin barndoms v\u00e4nner, dem jag \u00e4lskat s\u00e5.\nAck, samma blommor dofta \u00e4n i kv\u00e4llen,\noch samma f\u00e5glar \u00e4n i skogen sl\u00e5.\nOch v\u00e5gen tumlar sig som f\u00f6rr mot h\u00e4llen--\no, den som aldrig gungat d\u00e4rupp\u00e5!\nOm namn och bragder j\u00e4mt den falska talar,\nmen fj\u00e4rran f\u00f6r hon dig fr\u00e5n hemmets dalar.\n\nJag k\u00e4nner dig, du flod, som ofta burit   3\nden dj\u00e4rve simmarn p\u00e5 din b\u00f6lja klar.\nJag k\u00e4nner dig, du dal, d\u00e4r vi besvurit\nen evig tro, som icke jorden har.\nOch bj\u00f6rkar, I, uti vars bark jag skurit\nde runor m\u00e5nga, I st\u00e5n \u00e4nnu kvar\nmed stammar vita och med kronor runda;\nallt \u00e4r som f\u00f6rr, blott jag \u00e4r annorlunda.\n\n\u00c4r allt som f\u00f6rr? Var \u00e4ro Framn\u00e4s' salar  4\noch Balders tempel p\u00e5 den vigda strand?\nAck, det var sk\u00f6nt uti min barndoms dalar,\nmen d\u00e4rut\u00f6ver har g\u00e5tt sv\u00e4rd och brand,\noch m\u00e4nskors h\u00e4mnd och gudars vrede talar\ntill vandrarn nu fr\u00e5n svarta svedjeland.\nDu fromme vandrare, ej hit du drage,\nty skogens vilddjur bo i Balders hage.\n\nDet g\u00e5r en frestare igenom livet,       5\nden grymme Nidh\u00f6gg ifr\u00e5n m\u00f6rkrets v\u00e4rld.\nHan hatar asaljuset, som st\u00e5r skrivet\np\u00e5 hj\u00e4ltens panna, p\u00e5 hans blanka sv\u00e4rd.\nVart nidingsd\u00e5d, i vredens stund bedrivet,\ndet \u00e4r hans verk, \u00e4r m\u00f6rka makters g\u00e4rd;\noch n\u00e4r det lyckas, n\u00e4r han templet t\u00e4nder,\nd\u00e5 klappar han uti kolsvarta h\u00e4nder.\n\nFinns ej f\u00f6rsoning, str\u00e5lande Valhalla?  6\nBl\u00e5\u00f6gde Balder, tar du ingen bot?\nBot tager mannen, n\u00e4r hans fr\u00e4nder falla,\nde h\u00f6ga gudar sonar man med blot.\nDet s\u00e4gs, du \u00e4r den mildaste av alla:\nbjud, och vart offer ger jag utan knot.\nDitt tempels brand var icke Fritiofs tanka,\ntag fl\u00e4cken bort ifr\u00e5n hans sk\u00f6ld, den blanka!\n\nTag bort din b\u00f6rda, jag kan den ej b\u00e4ra,  7\nkv\u00e4v i min sj\u00e4l de m\u00f6rka skuggors spel;\nf\u00f6rsm\u00e5 ej \u00e5ngern, l\u00e5t en levnads \u00e4ra\nf\u00f6rsona dig f\u00f6r \u00f6gonblickets fel!\nJag bleknar ej, fast Ljungarn sj\u00e4lv st\u00e5r n\u00e4ra,\ni \u00f6gat kan jag se den blekbl\u00e5 Hel.\nDu fromme gud med dina m\u00e5nskensblickar,\ndig ensam r\u00e4ds jag och den h\u00e4mnd, du skickar.\n\nH\u00e4r \u00e4r min faders gravh\u00f6g. Sover hj\u00e4lten?  8\nAck, han red h\u00e4n, d\u00e4r ingen kommer fr\u00e5n.\nNu dv\u00e4ljs han, s\u00e4gs det, uti stj\u00e4rnet\u00e4lten\noch dricker mj\u00f6d och gl\u00e4ds \u00e5t sk\u00f6ldars d\u00e5n.\nDu asag\u00e4st, se ner fr\u00e5n himlaf\u00e4lten,\ndin son dig kallar, Torsten Vikingsson!\nJag kommer ej med runor eller galder,\nmen l\u00e4r mig blott, hur blidkas Asa-Balder?\n\nHar graven ingen tunga? F\u00f6r en klinga    9\nDen starke Angantyr ur h\u00f6gen kvad.\nDet sv\u00e4rd var gott, men Tirfings pris \u00e4r ringa\nmot vad jag ber; om sv\u00e4rd jag aldrig bad--\nsv\u00e4rd tar jag v\u00e4l i holmg\u00e5ng sj\u00e4lv, men bringa\ndu mig f\u00f6rsoning ifr\u00e5n asars stad!\nMin skumma blick, min gissning blott du lede,\nett \u00e4delt sinne t\u00e5l ej Balders vrede.\n\nDu tiger, fader! H\u00f6r du, v\u00e5gen klingar,  10\nljuvt \u00e4r dess sorl, l\u00e4gg ner ditt ord d\u00e4ri!\nOch stormen flyger, h\u00e4ng dig vid hans vingar,\noch viska till mig, som han far f\u00f6rbi!\nOch v\u00e4stern h\u00e4nger full av gyllne ringar,\nl\u00e5t en av dem din tankes h\u00e4rold bli!\nEj svar, ej tecken f\u00f6r din son i n\u00f6den\ndu \u00e4ger, fader! O, hur arm \u00e4r d\u00f6den!--\n\nOch solen sl\u00e4cks, och aftonvinden lullar  11\nf\u00f6r jordens barn sin vaggs\u00e5ng utur skyn,\noch aftonrodnad k\u00f6rer upp och rullar\nmed rosenr\u00f6da hjul kring himlens bryn.\nI bl\u00e5a dalar, \u00f6ver bl\u00e5a kullar\nhon flyger fram, en sk\u00f6n Valhallasyn.\nD\u00e5 kommer pl\u00f6tsligt \u00f6ver v\u00e4sterv\u00e5gor\nen bild framsusande i guld och l\u00e5gor.\n\nEn h\u00e4gring kalla vi det himmelns under--  12\ni Valhall klingar hennes namn mer sk\u00f6nt.--\nHon sv\u00e4var sakta \u00f6ver Balders lunder,\nen gyllne krona p\u00e5 en grund av gr\u00f6nt.\nDet skimrar \u00f6ver, och det skimrar under\nmed s\u00e4llsam glans, ej f\u00f6rr av m\u00e4nskor r\u00f6nt.\nTill slut hon stannar, sjunkande till jorden,\nd\u00e4r templet st\u00e5tt, nu sj\u00e4lv ett tempel vorden.\n\nEn bild av Breidablick, den h\u00f6ga muren    13\nstod silverblank p\u00e5 klippans brant och sken.\nAv djupbl\u00e5tt st\u00e5l var pelare var skuren,\noch altaret utav en \u00e4delsten:\noch d\u00f4men h\u00e4ngde, som av andar buren,\nen vinterhimmel stj\u00e4rneklar och ren,\noch h\u00f6gt d\u00e4ri, med himmelsbl\u00e5a skrudar,\nmed gyllne kronor, sutto Valhalls gudar.\n\nOch se, p\u00e5 runbeskrivna sk\u00f6ldar st\u00f6dda,   14\nde h\u00f6ga nornor uti d\u00f6rren st\u00e5:\ntre rosenknoppar i en urna f\u00f6dda,\nallvarliga men tjusande \u00e4nd\u00e5.\nOch Urda pekar tyst p\u00e5 det f\u00f6r\u00f6dda,\ndet nya tempel pekar Skulda p\u00e5.\nOch b\u00e4st som Fritiof nu sig sansa hunnit\noch gl\u00e4ds och undrar, s\u00e5 \u00e4r allt f\u00f6rsvunnet.\n\nO, jag f\u00f6rst\u00e5r er, m\u00f6r fr\u00e5n tidens k\u00e4lla,  15\ndet var ditt tecken, hj\u00e4ltefader god!\nDet br\u00e4nda templet skall jag \u00e5terst\u00e4lla,\nsk\u00f6nt skall det st\u00e5 p\u00e5 klippan, d\u00e4r det stod.\nO, det \u00e4r h\u00e4rligt att f\u00e5 vederg\u00e4lla\nmed fredlig bragd sin ungdoms \u00f6vermod!\nDen djupt f\u00f6rkastade kan hoppas \u00e5ter,\nden vite guden blidkas och f\u00f6rl\u00e5ter.\n\nV\u00e4lkomna stj\u00e4rnor, som d\u00e4r uppe t\u00e5gen!    16\nNu ser jag \u00e5ter glad er stilla g\u00e5ng.\nV\u00e4lkomna norrsken, som d\u00e4r uppe l\u00e5gen!\nI voren tempelbrand f\u00f6r mig en g\u00e5ng.\nUppgr\u00f6nska, \u00e4tteh\u00f6g, och stig ur v\u00e5gen,\ns\u00e5 sk\u00f6n som f\u00f6rr, du underbara s\u00e5ng!\nH\u00e4r vill jag slumra p\u00e5 min sk\u00f6ld och dr\u00f6mma,\nhur m\u00e4nskor sonas och hur gudar gl\u00f6mma.\n\n\nXXIV.\n\nF\u00d6RSONINGEN.\n\nFull\u00e4ndat nu var Balders tempel. D\u00e4romkring\nstod ej som f\u00f6rr en skidg\u00e5rd, men av hamrat j\u00e4rn,\nmed gyllne knappar p\u00e5 var st\u00e5ng, ett v\u00e4rn var rest\nkring Balders hage: som en st\u00e5lkl\u00e4dd k\u00e4mpeh\u00e4r\nmed hillebarder och med gyllne hj\u00e4lmar stod        5\ndet nu p\u00e5 vakt kring gudens nya helgedom.\nAv idel j\u00e4ttestenar var dess rundel byggd,\nmed dristig konst hopfogade, ett j\u00e4tteverk\nf\u00f6r evigheten, templet i Uppsala likt,\nd\u00e4r Norden s\u00e5g sitt Valhall i en jordisk bild.     10\nStolt stod det d\u00e4r p\u00e5 fj\u00e4llets brant och speglade\nsin h\u00f6ga panna uti havets blanka v\u00e5g.\nMen runtomkring, en pr\u00e4ktig blomsterg\u00f6rdel lik,\ngick Balders dal med alla sina lundars sus,\nmed alla sina f\u00e5glars s\u00e5ng, ett fridens hem.       15\nH\u00f6g var den kopparst\u00f6pta port, och innanf\u00f6r\ntv\u00e5 pelarrader upp\u00e5 starka skulderblad\nuppburo valvets rundel, och han hang s\u00e5 sk\u00f6n\nut\u00f6ver templet som en kupig sk\u00f6ld av guld.\nL\u00e4ngst fram stod gudens altar. Det var hugget av   20\nen enda nordisk marmorklyft, och d\u00e4romkring\normslingan slog sin ringel, full med runeskrift,\ndjupt\u00e4nkta ord ur Vala och ur Havamal.\nMen uti muren ovanf\u00f6re var ett rum\nmed gyllne stj\u00e4rnor upp\u00e5 m\u00f6rkbl\u00e5 grund, och d\u00e4r    25\nsatt fromhetsgudens silverbild, s\u00e5 blid, s\u00e5 mild,\nsom silverm\u00e5nen sitter upp\u00e5 himmelns bl\u00e5.--\nS\u00e5 templet syntes. Parvis tr\u00e4dde nu d\u00e4rin\ntolv tempeljungfrur, kl\u00e4dda uti silverskir,\nmed rosor upp\u00e5 kinderna och rosor i                30\ndet oskuldsfulla hj\u00e4rtat. Framf\u00f6r gudens bild\nkring nyinvigda altaret de dansade,\nsom v\u00e5rens vindar dansa \u00f6ver k\u00e4llans v\u00e5g,\nsom skogens \u00e4lvor dansa i det h\u00f6ga gr\u00e4s,\nn\u00e4r morgondaggen ligger skimrande d\u00e4rp\u00e5.           35\nOch under dansen sj\u00f6ngo de en helig s\u00e5ng\nom Balder, om den fromme, hur han \u00e4lskad var\nutav vart v\u00e4sen, hur han f\u00f6ll f\u00f6r H\u00f6ders pil\noch jord och hav och himmel gr\u00e4to. S\u00e5ngen var,\nsom om den icke komme fr\u00e5n ett m\u00e4nskligt br\u00f6st,    40\nmen som en ton fr\u00e5n Breidablick, fr\u00e5n gudens sal,\nsom tanken p\u00e5 sin \u00e4lskling hos en enslig m\u00f6,\nn\u00e4r vakteln sl\u00e5r de djupa slag i nattens frid\noch m\u00e5nen skiner \u00f6ver bj\u00f6rkarna i Nord.--\nF\u00f6rtjust stod Fritiof, lutad vid sitt sv\u00e4rd, och s\u00e5g  45\np\u00e5 dansen, och hans barndomsminnen tr\u00e4ngde sig\nf\u00f6rbi hans syn, ett lustigt folk, ett oskuldsfullt.\nMed himmelsbl\u00e5a \u00f6gon och med huvuden\nomflutna utav lockigt guld, de vinkade\nen v\u00e4nlig h\u00e4lsning till sin forne ungdomsv\u00e4n.      50\nOch som en blodig skugga sj\u00f6nk hans vikingsliv\nmed alla sina strider, sina \u00e4ventyr,\ni natten neder, och han tyckte sj\u00e4lv sig st\u00e5,\nen blomsterkransad bautasten, p\u00e5 deras grav.\nOch allt som s\u00e5ngen v\u00e4xte, h\u00f6jde sig hans sj\u00e4l     55\nfr\u00e5n jordens l\u00e5ga dalar upp mot Valaskjalf;\noch m\u00e4nsklig h\u00e4mnd och m\u00e4nskligt hat smalt sakta h\u00e4n,\nsom isens pansar sm\u00e4lter ifr\u00e5n fj\u00e4llets br\u00f6st,\nn\u00e4r v\u00e5rsol skiner; och ett hav av stilla frid,\nav tyst h\u00e4nryckning g\u00f6t sig i hans hj\u00e4ltebarm.     60\nDet var, som k\u00e4nde han naturens hj\u00e4rta sl\u00e5\nemot sitt hj\u00e4rta, som han ville trycka r\u00f6rd\nHeimskringla i sin brodersfamn och stifta frid\nmed varje skapat v\u00e4sen inf\u00f6r gudens syn.--\nD\u00e5 tr\u00e4dde in i templet Balders \u00f6verpr\u00e4st,          65\nej ung och sk\u00f6n som guden men en h\u00f6g gestalt,\nmed himmelsk mildhet i de \u00e4dla anletsdrag,\noch ned till b\u00e4ltestaden fl\u00f6t hans silversk\u00e4gg.\nEn ovan v\u00f6rdnad intog Fritiofs stolta sj\u00e4l,\noch \u00f6rnevingarna p\u00e5 hj\u00e4lmen s\u00e4nktes djupt          70\ninf\u00f6r den gamle; men han talte fridens ord:\n\n\"V\u00e4lkommen hit, son Fritiof! Jag har v\u00e4ntat dig,\nty kraften sv\u00e4rmar g\u00e4rna vitt kring jord och hav,\nen b\u00e4rs\u00e4rk lik, som biter blek i sk\u00f6ldens rand,\nmen tr\u00f6tt och sansad v\u00e4nder hon dock hem till slut.  75\nDen starke Tor drog m\u00e5ngen g\u00e5ng till Jotunheim,\nmen trots hans gudab\u00e4lte, trots st\u00e5lhandskarna,\nUtg\u00e5rda-Loke sitter p\u00e5 sin tron \u00e4nnu;\ndet onda viker icke, sj\u00e4lv en kraft, f\u00f6r kraft.\nEn barnlek blott \u00e4r fromhet, ej f\u00f6rent med kraft;  80\nhon \u00e4r som solens str\u00e5lar upp\u00e5 \u00c4girs barm,\nen l\u00f6slig bild med v\u00e5gen stigen eller s\u00e4nkt,\nf\u00f6rutan tro och h\u00e5llning, ty han har ej grund.\nMen kraft f\u00f6rutan fromhet t\u00e4r ock bort sig sj\u00e4lv,\nsom sv\u00e4rdet t\u00e4rs i h\u00f6gen: hon \u00e4r livets rus,       85\nmen gl\u00f6mskans h\u00e4ger sv\u00e4var \u00f6ver hornets br\u00e4dd,\noch n\u00e4r den druckne vaknar, blygs han f\u00f6r sitt d\u00e5d.\nAll styrka \u00e4r fr\u00e5n jorden, ifr\u00e5n Ymers kropp;\nde vilda vattnen \u00e4ro \u00e5drorna d\u00e4ri,\noch hennes senor \u00e4ro smidda utav malm.             90\nDock blir hon tom och \u00f6de, blir hon ofruktbar,\ntills solen, himmelns fromhet, skiner d\u00e4rupp\u00e5.\nD\u00e5 gr\u00f6nskar gr\u00e4s, d\u00e5 stickas blomstrens purpurduk,\noch djur och m\u00e4nskor n\u00e4ras vid sin moders barm.    95 (sic!)\nS\u00e5 \u00e4r det ock med Askers barn. Tv\u00e5 vikter har\nAllfader lagt i v\u00e5gsk\u00e5ln f\u00f6r allt m\u00e4nskligt liv,\nmotv\u00e4gande varandra, n\u00e4r den v\u00e5g st\u00e5r r\u00e4tt;\noch jordisk kraft och himmelsk fromhet heta de.\nStark \u00e4r v\u00e4l Tor, o yngling, n\u00e4r han sp\u00e4nner h\u00e5rt  100\nsitt Megingjard ut\u00f6ver bergfast h\u00f6ft och sl\u00e5r.\nVis \u00e4r v\u00e4l Oden, n\u00e4r i Urdas silverv\u00e5g\nhan blickar ner, och f\u00e5geln kommer flygande\ntill asars far med tidningar fr\u00e5n v\u00e4rldens rund.\nDock bleknade de b\u00e4gge, deras kronors glans        105\nhalvslocknade, n\u00e4r Balder, n\u00e4r den fromme f\u00f6ll,\nty han var bandet uti Valhalls gudakrans.\nD\u00e5 gulnade p\u00e5 tidens tr\u00e4d dess kronas prakt,\noch Nidh\u00f6gg bet upp\u00e5 dess rot, d\u00e5 lossades\nden gamla nattens krafter, Midg\u00e5rdsormen slog      110\nmot skyn sin ettersv\u00e4llda stj\u00e4rt, och Fenris r\u00f6t,\noch Surturs eldsv\u00e4rd ljungade fr\u00e5n Muspelheim.\nVarthelst sen dess ditt \u00f6ga blickar, striden g\u00e5r\nmed h\u00e4rsk\u00f6ld genom skapelsen: i Valhall gal\nguldkammig hane, blodr\u00f6d hane gal till strids      115\np\u00e5 jorden och inunder jord. F\u00f6rut var frid\nej blott i gudars salar men p\u00e5 jorden ock;\nfrid var i m\u00e4nskors som i h\u00f6ga gudars barm.\nTy vad som sker h\u00e4r nere, det har redan skett\ni st\u00f6rre m\u00e5tt d\u00e4r uppe: m\u00e4nskligheten \u00e4r           120\nen ringa bild av Valhall; det \u00e4r himmelns ljus,\nsom speglar sig i Sagas runbeskrifna sk\u00f6ld.\nVart hj\u00e4rta har sin Balder. Minns du \u00e4n den tid,\nd\u00e5 friden bodde i ditt br\u00f6st och livet var\ns\u00e5 glatt, s\u00e5 himmelskt stilla som s\u00e5ngf\u00e5gelns dr\u00f6m, 125\nn\u00e4r sommarnattens vindar vagga hit och dit\nvar s\u00f6mnig blommas huvud och hans gr\u00f6na s\u00e4ng?\nD\u00e5 levde Balder \u00e4nnu i din rena sj\u00e4l,\ndu asason, du vandrande Valhallabild!\nF\u00f6r barnet \u00e4r ej guden d\u00f6d, och Hela ger           130\nigen sitt rov, s\u00e5 ofta som en m\u00e4nska f\u00f6ds.\nMen j\u00e4mte Balder v\u00e4xer i var m\u00e4nsklig sj\u00e4l\nhans blinde broder, nattens H\u00f6der; ty allt ont\nf\u00f6ds blint, som bj\u00f6rnens yngel f\u00f6ds, och natten \u00e4r\ndess mantel, men det goda kl\u00e4der sig i ljus.       135\nBest\u00e4llsamt tr\u00e4der Loke, frestarn fram alltj\u00e4mt\noch styr den blindes m\u00f6rdarhand, och spjutet far\ni Valhalls k\u00e4rlek, i den unge Balders br\u00f6st.\nD\u00e5 vaknar hatet, v\u00e5ldet springer opp till rov,\noch hungrig stryker sv\u00e4rdets ulv kring berg och dal, 140\noch drakar simma vilda \u00f6ver blodig v\u00e5g.\nTy som en kraftl\u00f6s skugga sitter fromheten,\nen d\u00f6d ibland de d\u00f6da, hos den bleka Hel,\noch i sin aska ligger Balders gudahus.--\nS\u00e5 \u00e4r de h\u00f6ga asars liv en f\u00f6rebild                145\ntill m\u00e4nsklighetens l\u00e4gre: b\u00e4gge \u00e4ro blott\nAllfaders stilla tankar, de f\u00f6r\u00e4ndras ej.\nVad skett, vad ske skall, det vet Valas djupa s\u00e5ng.\nDen s\u00e5ng \u00e4r tidens vaggs\u00e5ng, \u00e4r dess drapa ock,\nHeimskringlas h\u00e4vder g\u00e5 p\u00e5 samma ton som den,      150\noch mannen h\u00f6r sin egen saga d\u00e4ruti.\nF\u00f6rst\u00e5n I \u00e4nnu eller ej? sp\u00f6r Vala dig.--\nDu vill f\u00f6rsonas. Vet du, vad f\u00f6rsoning \u00e4r?\nSe mig i \u00f6gat, yngling, och bliv icke blek!\nP\u00e5 jorden g\u00e5r f\u00f6rsonarn kring och heter d\u00f6d.       155\nAll tid \u00e4r fr\u00e5n sin b\u00f6rjan grumlad evighet,\nallt jordiskt liv \u00e4r avfall fr\u00e5n Allfaders tron,\nf\u00f6rsonas \u00e4r att v\u00e4nda renad dit igen.\nDe h\u00f6ga asar f\u00f6llo sj\u00e4lva; Ragnar\u00f6k\n\u00e4r asarnas f\u00f6rsoningsdag, en blodig dag            160\np\u00e5 Vigrids hundramilasl\u00e4tt: d\u00e4r falla de,\noh\u00e4mnade dock icke, ty det onda d\u00f6r\nf\u00f6r evigt, men det fallna goda reser sig\nur v\u00e4rldsb\u00e5lsl\u00e5gan, luttrat till ett h\u00f6gre liv.\nV\u00e4l faller stj\u00e4rnekransen blek och vissnad ner     165\nfr\u00e5n himmelns tinning, v\u00e4l f\u00f6rsjunker jord i sj\u00f6n;\nmen sk\u00f6nare hon \u00e5terf\u00f6ds och lyfter glad\nsitt blomsterkr\u00f6nta huvud utur v\u00e5gorna,\noch unga stj\u00e4rnor vandra med gudomlig glans\nsin stilla g\u00e5ng ut\u00f6ver den nyskapade.              170\nMen p\u00e5 de gr\u00f6na kullar styrer Balder d\u00e5\nnyf\u00f6dda asar och en renad m\u00e4nsko\u00e4tt;\noch runetavlorna av guld, som tappats bort\ni tidens morgon, hittas uti gr\u00e4set d\u00e5\np\u00e5 Idavallen av f\u00f6rsonta Valhalls barn.--          175\nS\u00e5 \u00e4r det fallna godas d\u00f6d dess eldprov blott,\n\u00e4r dess f\u00f6rsoning, f\u00f6dseln till ett b\u00e4ttre liv,\nsom \u00e5terflyger sk\u00e4rat dit, det kom ifr\u00e5n,\noch leker skuldl\u00f6st som ett barn p\u00e5 faderns kn\u00e4.\nAck! allt det b\u00e4sta ligger p\u00e5 hinsidan om          180\ngravh\u00f6gen. Gimles gr\u00f6na port, och l\u00e5gt \u00e4r allt,\nbesmittat allt, som dv\u00e4ljes under stj\u00e4rnorna.--\nDock, \u00e4ven livet \u00e4ger sin f\u00f6rsoning ren,\nen ringare, den h\u00f6gres stilla f\u00f6respel.\nHon \u00e4r som skaldens l\u00f6pning p\u00e5 sin harpa, n\u00e4r      185\nmed konsterfarna fingrar han sl\u00e5r s\u00e5ngen an\noch st\u00e4mmer tonen, sakta pr\u00f6vande, till dess\natt handen griper v\u00e4ldigt uti str\u00e4ngens guld,\noch forntids stora minnen lockas ur sin grav,\noch Valhalls glans omstr\u00e5lar de f\u00f6rtjustas syn.    190\nTy jorden \u00e4r dock himmelns skugga, livet \u00e4r\nf\u00f6rg\u00e5rden dock till Balderstemplet ovan skyn.\nTill asar blotar hopen, leder g\u00e5ngarn fram,\nguldsadlad, purpurbetslad, f\u00f6r att offras dem.\nDet \u00e4r ett tecken, och dess mening djup, ty blod   195\n\u00e4r morgonrodnan till envar f\u00f6rsoningsdag.\nMen tecknet \u00e4r ej saken, det f\u00f6rsonar ej:\nvad sj\u00e4lv du brutit, g\u00e4ldar ingen ann f\u00f6r dig.\nDe d\u00f6da sonas vid Allfaders gudabarm,\nden levandes f\u00f6rsoning \u00e4r i eget br\u00f6st.            200\nEtt offer vet jag, som \u00e4r gudarna mer k\u00e4rt\n\u00e4n r\u00f6k av offerbollar, det \u00e4r offret av\nditt eget hj\u00e4rtas vilda hat, din egen h\u00e4mnd.\nKan du ej d\u00f6va deras klingor, kan du ej\nf\u00f6rl\u00e5ta, yngling, vad vill du i Balders hus?       205\nVad mente du med templet, som du reste h\u00e4r?\nMed sten f\u00f6rsonas Balder ej; f\u00f6rsoning bor,\nh\u00e4r nere som d\u00e4r uppe, blott d\u00e4r friden bor.\nF\u00f6rsonas med din fiende och med dig sj\u00e4lv,\nd\u00e5 \u00e4r du ock f\u00f6rsonad med ljuslockig gud!--        210\nI S\u00f6dern talas om en Balder, jungfruns son,\ns\u00e4nd av Allfader att f\u00f6rklara runorna\np\u00e5 nornors svarta sk\u00f6ldrand, outtydda \u00e4n.\nFrid var hans h\u00e4rskri, k\u00e4rlek var hans blanka sv\u00e4rd,\noch oskuld satt som duva p\u00e5 hans silverhj\u00e4lm.      215\nFrom levde han och l\u00e4rde, dog han och f\u00f6rl\u00e4t,\noch under fj\u00e4rran palmer st\u00e5r hans grav i ljus.\nHans l\u00e4ra, s\u00e4gs det, vandrar ifr\u00e5n dal till dal,\nf\u00f6rsml\u00e4lter h\u00e5rda hj\u00e4rtan, l\u00e4gger hand i hand\noch bygger fridens rike p\u00e5 f\u00f6rsonad jord.          220\nJag k\u00e4nner ej den l\u00e4ran r\u00e4tt, men dunkelt dock\ni mina b\u00e4ttre stunder har jag anat den:\nvart m\u00e4nskligt hj\u00e4rta anar den ibland som mitt.\nEn g\u00e5ng, det vet jag, kommer hon och viftar l\u00e4tt\nde vita duvovingar \u00f6ver Nordens berg.              225\nMen ingen Nord \u00e4r l\u00e4ngre till f\u00f6r oss den dag,\noch eken susar \u00f6ver de f\u00f6rg\u00e4tnas h\u00f6g.\nI lyckligare sl\u00e4kten, I, som dricken d\u00e5\nstr\u00e5lb\u00e4garn av det nya ljus, jag h\u00e4lsar er!\nV\u00e4l eder, om det jagar bort var sky, som h\u00e4ngt     230\nsitt v\u00e5ta t\u00e4cke hittills \u00f6ver livets sol!\nF\u00f6rakten likv\u00e4l icke oss, som redligt s\u00f6kt\nmed oavv\u00e4nda \u00f6gon hennes gudaglans!\n_En_ \u00e4r Allfader, fast\u00e4n fler hans s\u00e4ndebud.--\n\nDu hatar Beles s\u00f6ner. Varf\u00f6r hatar du?            235\n\u00c5t sonen av en odalbonde ville de\nej ge sin syster, ty hon \u00e4r av Semings blod,\nden store Odenssonens; deras \u00e4ttartal\nn\u00e5r upp till Valhalls troner, det ger stolthet in.\nMen b\u00f6rd \u00e4r lycka, ej f\u00f6rtj\u00e4nst, inv\u00e4nder du.     240\nAv sin f\u00f6rtj\u00e4nst, o yngling, blir ej m\u00e4nskan stolt\nmen endast av sin lycka; ty det b\u00e4sta \u00e4r\ndock goda gudars g\u00e5va. \u00c4r du sj\u00e4lv ej stolt\nav dina hj\u00e4ltebragder, av din h\u00f6gre kraft?\nGav du dig sj\u00e4lv den kraften? Kn\u00f6t ej \u00c5sa-Tor     245\ndig armens senor fasta s\u00e5som ekens gren?\n\u00c4r det ej gudens h\u00f6gre mod, som klappar glatt\ni sk\u00f6ldeborgen av ditt v\u00e4lvda br\u00f6st? \u00c4r ej\ndet gudens blixt, som ljungar i ditt \u00f6gas brand?\nDe h\u00f6ga nornor sj\u00f6ngo vid din vagga ren           250\ndrottkv\u00e4det av din levnad; din f\u00f6rtj\u00e4nst d\u00e4rav\n\u00e4r st\u00f6rre ej \u00e4n kungasonens av sin b\u00f6rd.\nF\u00f6rd\u00f6m ej andras stolthet, att ej din f\u00f6rd\u00f6ms!\nNu \u00e4r kung Helge fallen.\"--H\u00e4r br\u00f6t Fritiof av:\nKung Helge fallen? N\u00e4r och var?\"--\"Du vet det sj\u00e4lv:  255\ns\u00e5 l\u00e4nge som du murat h\u00e4r, han var p\u00e5 t\u00e5g\nbland finnarna i fj\u00e4llen. P\u00e5 en \u00f6dslig klint\nstod d\u00e4r ett gammalt tempel, vigt \u00e5t Jumala.\nNu var det st\u00e4ngt och \u00f6vergivet l\u00e4nge sen,\nmen \u00f6ver porten \u00e4nnu en vidunderlig               260\nforntidabild av guden lutade till fall.\nMen ingen tordes nalkas, ty en s\u00e4gen gick\nbland folket ifr\u00e5n sl\u00e4kt till sl\u00e4kt, att vem som f\u00f6rst\nbes\u00f6kte templet, skulle sk\u00e5da Jumala.\nDet h\u00f6rde Helge, och med blind f\u00f6rbittring drog   265\nhan upp\u00e5 \u00f6de stigar emot hatad gud\noch ville st\u00f6rta templet. N\u00e4r han kom dit upp,\nvar porten st\u00e4ngd och nyckeln rostad fast d\u00e4ri.\nD\u00e5 grep han om d\u00f6rrposterna och rystade\nde multna stammar; p\u00e5 en g\u00e5ng med rysligt brak    270\nf\u00f6ll bilden ner och krossade uti sitt fall\nValhallasonen, och s\u00e5 s\u00e5g han Jumala.\nEtt bud i natt har bragt oss tidningen h\u00e4rom.\nNu sitter Halvdan ensam p\u00e5 kung Beles stol;\nbjud honom handen, offra gudarna din h\u00e4mnd!       275\nDet offret fordrar Balder, fordrar jag, hans pr\u00e4st,\ntill tecken, att du icke g\u00e4ckat frids\u00e4ll gud.\nF\u00f6rv\u00e4grar du det, d\u00e5 \u00e4r templet f\u00e5f\u00e4ngt byggt,\noch f\u00e5f\u00e4ngt har jag talat.\"--\n\n                             Nu steg Halvdan in   280\nut\u00f6ver koppartr\u00f6skeln, och med oviss blick\nhan stod p\u00e5 avst\u00e5nd fr\u00e5n den fruktade och teg.\nD\u00e5 kn\u00e4ppte Fritiof brynjohataren fr\u00e5n l\u00e4nd,\nmot altaret han st\u00f6dde sk\u00f6ldens gyllne rund\noch tr\u00e4dde obev\u00e4pnad till sin ov\u00e4n fram.          285\n\"I denna strid\", s\u00e5 talte han med v\u00e4nlig r\u00f6st,\n\"\u00e4r \u00e4dlast den, som bjuder f\u00f6rst sin hand till frid.\"\nD\u00e5 rodnade kung Halvdan, drog st\u00e5lhandsken av,\noch l\u00e4nge skilda h\u00e4nder slogo nu ihop,\nett kraftigt handslag, trofast s\u00e5som fj\u00e4llens grund.  290\nF\u00f6rbannelsen uppl\u00f6ste gubben d\u00e5, som l\u00e5g\nut\u00f6ver varg i veum, \u00f6ver biltog man.\nOch som den l\u00f6stes, insteg pl\u00f6tsligt Ingeborg,\nbrudsmyckad, hermlinsmantlad, utav t\u00e4rnor f\u00f6ljd,\nsom m\u00e5nen f\u00f6ljts av stj\u00e4rnorna p\u00e5 himmelns valv.   295\nMed t\u00e5rar i de sk\u00f6na \u00f6gonen hon f\u00f6ll\nintill sin broders hj\u00e4rta, men han lade r\u00f6rd\nden k\u00e4ra systern intill Fritiofs trogna br\u00f6st.\nOch \u00f6ver gudens altar r\u00e4ckte hon sin hand\n\u00e5t barndomsv\u00e4nnen, \u00e5t sitt hj\u00e4rtas \u00e4lskade.----\n\n\n\n\nNOTES.\n\n\n[The commentaries of F. W. Lindvall's school edition of Fritiofs Saga\nhave been extensively reproduced.]\n\n\nCANTO I.\n\nStanza 1. _Hilding_ was a yeoman or bonde (see note, canto 2: 1) of Sogn\nin Norway and fosterfather of Fritiof and Ingeborg. In viking times the\nchildren of kings and great warriors were often entrusted to the care of\nless influential and less wealthy friends to be trained by them, thus\nremoving the young from the temptations and disturbing influences of\ncourt life and warfare. This practice would also remove them from the\ndanger of being pampered by fond parents or sycophantic servants.\n\n1. _Ej Norden f\u00f6rr sett tv\u00e5 s\u00e5 sk\u00f6na_. The auxiliary _har_ is omitted.\nSuch omissions are common in subordinate clauses and in poetry.\n\n6. _S\u00e5g_. Subjunctive past, regular form _s\u00e5ge_.\n\n6. _i Frejas Hus_. Freja, or Fr\u00f6ja, wife of \u00d6der, was the goddess of\nbeauty and love. In her abode, Folkvang, were gathered all the lovers who\nhad been faithful to each other unto death.\n\n7. _\u00e4lvkungen_. _\u00c4lvor_ or _alfer_ were ethereal beings of great beauty\nand with voices that had the clearness of silver. During moonlight nights\nespecially they danced in dales and groves. _Ljusalfer_, light elves,\npersonified the benign influences in nature, especially as they manifest\nthemselves in the realms of light and air. _Svartalfer_, black elves,\nlived in the earth and personified the silent forces that operate beneath\nits surface. They are perhaps identical with the dwarfs. The elves are\nhere thought of as having kings and queens just as human beings.\n\n8. _En Kung var ej som han i \u00e4ra_. A king was not honored as he.\n\n8. _runan_. The runes were the characters of the early alphabet of the\nGermans, Anglo-Saxons, and Scandinavians. Runic inscriptions were\ngenerally cut into wood, bone or rock.\n\n9. _fick han Ingborg l\u00e4ra. Fick_ may mean either that he was permitted to\nteach Ingeborg or that he must do it because of an irresistible desire to\ndo so.\n\n10. _b\u00e5d', b\u00e5de_.\n\n12. _Det f\u00f6rsta ax, vars guld blev moget_. A striking metaphor meaning\n\"the first head of grain that ripened and assumed a golden color.\"\n\n13. _innan kort_, before long.\n\n14. _drog p\u00e5 jakt_. Idiomatic expression for \"went hunting.\"\n\n17. _Valhall(a)_, the home of the gods and the palace of Oden. Hither one\nhalf of the heroes that fell in battle were carried by the valkyrs. Here\nthey spent their time in feasting and fighting.\n\n18. _ett kornland, som f\u00f6r vinden g\u00e5r_. A field of grain that waves\nbefore the wind.\n\n19. _Idun(a)_, wife of Brage and keeper of the golden apples of youth.\n\n20. _Frigg(a)_, the wife of Oden and queen of the goddesses. She was the\ngoddess of conjugal and motherly love.\n\n21. _Gerd(a)_, wife of Frej, was the daughter of a giant, but\nnevertheless renowned for her wonderful beauty.\n\n22. _Nanna_, wife of Balder, personified pure and tender love. Balder was\nthe fair god who loved light and lived a life of purity and innocence.\nThe evil Loke induced Balder's blind brother, \u00d6der, to throw an arrow of\nmistletoe at him and he fell dead. When Nanna saw the body of her dead\nhusband carried out to the funeral pyre, her heart burst with grief.\n\n23. _Hel(a)_, goddess of death and ruler of nine worlds in Nifelhem. She\nreceived all that died of sickness or old age, but it seems that others\nalso came to her abode. In the deepest abyss of her kingdom was a place\nof punishment for the wicked. From her name comes the word \"hell\" and\nSwedish _ihj\u00e4l (att sl\u00e5 ihj\u00e4l_, to kill).\n\n32. _Oden_, oldest and highest god of the Northern races. His spirit\npervaded everything. He is the source of the higher forms of life.\n\n33. _Allfader_, Oden. He is so called because he was supposed to be the\nfather of men and of gods.\n\n33. _till smycke_, as an ornament. This use of _till_ is very common in\nSwedish.\n\n34. _Beles dotter_. Ingeborg's father was Bele, king of Sogn in western\nNorway.\n\n35. _Till Oden ... uppstiger hennes \u00e4ttartal_. The royal families were\nsupposed to have descended from the gods\n(see note, canto XXIV: 237).\n\n36. _Torstens son_. Fritiof was the son of Torsten Vikingsson, a viking\nchief.\n\n37. Observe the numerous expressions of the defiant spirit of Fritiof\nprior to his going into exile. Note also in stanzas 37 and 38 his\ningenuity in proving his own high rank.\n\n38. _Tor_, god of thunder and of war, the strongest of the gods. All\nnoble human strength came from him. He was the friend of man and the\nenemy of the giants with whom he had many hard conflicts. His abode,\nTrudvang, was marvelously beautiful. When he journeyed forth from\nTrudvang, driving a span of he-goats, to meet the giants, thunder and\nlightning arose.\n\n\nCANTO II.\n\nStanza 1. _bonde_. This term is generally translated by the word peasant.\nThe word yeoman is often used as an equivalent term and sometimes the\noriginal Scandinavian form _bonde_ is used in English. A _bonde_ was an\nindependent land-holder, liberty-loving, and, as a rule, an active\nparticipant in public affairs.\n\n3. _mj\u00f6d_, mead, a fermented drink made of water, honey and hops with a\nflavoring of spices.\n\n5. _altarrunden_. The pagan temples had no altars. The figure is borrowed\nfrom the modern temple.\n\n5. _offerlunden_. The Norse temples were usually surrounded by sacred\ngroves.\n\n8. _hon_; antecedent is endr\u00e4kt.\n\n8. _som ringen p\u00e5 lansen_. This refers to the metal ring that served to\nhold the point of the lance to the lance itself and thus gave it greater\nstrength.\n\n11. _P\u00e5 pelarstoder fyra_. According to Scandinavian mythology the\nheavens were supported by four dwarfs, _Austre_, East, _V\u00e4stre_, West,\n_Nordre_, North, and _S\u00f6dre_, South.\n\n13. _Nog svika lungans tecken i offrad falk_. This assumes that the\nNorsemen read signs by observing the entrails of animals. Authorities\ndiffer on this point. Some maintain that the poet has here merely\nborrowed from classical mythology.\n\n13. _fl\u00e4rd \u00e4r m\u00e5ngen runa, som sk\u00e4rs p\u00e5 balk_. Meaningless or deceptive\nis many a rune that is cut in the staff. The early Northmen believed that\nthe will of the gods could be ascertained by writing runes on sticks of\nwood which then were thrown on the ground and read by the priests.\n\n18. _hur vis han het_ (heter). Expression is equivalent to \"Hur vis han\n\u00e4n m\u00e5 heta.\"\n\n18. _h\u00f6gb\u00e4nk_. In the primitive Scandinavian homes benches were placed\nalong the four walls. The men had their places along the long walls\n(l\u00e5ngsidor) and the women along the end walls (kortsidor). At the center\nof the two long walls were high seats of honor. The master of the house\noccupied the one on the north side and the chief guest the one on the\nsouth side.\n\n21. _till Oden g\u00e5_, to die.\n\n22. _Odens f\u00e5glar_. Oden is represented as having two birds, Hugin\n(thought) and Munin (memory or, according to some authorities, the\nlonging that impels Oden to activity), which are dispatched to the earth\nat every day-break and in the evening return to Oden and whisper into his\nears the news of the day's happenings.\n\n26. _ty v\u00e4dret r\u00e5r f\u00f6r \u00e5rsv\u00e4xt och vind f\u00f6r lycka_. Equivalent to saying\nthat man is not himself the absolute master of his own destiny. The\nforces of nature can thwart all his plans.\n\n28. Throughout this canto Tegn\u00e9r draws freely from Havamal, the \"Song of\nOden\" or the \"Song of the Most High,\" which is replete with precepts on\nmorality and wisdom. In this stanza this ancient Scandinavian song is\nfollowed very closely. Note the frequent sarcastic references to woman in\nthe Saga.\n\n32. _norna_. The norns, three in number, weave the fate of men and gods.\nUrda was the norn of the past, Verdandi of the present, and Skulda of the\nfuture.\n\n32. _hon st\u00f6tte p\u00e5 sk\u00f6ld_. The meaning is: Wherever fate threatened with\nsome danger it was met by courage and vigilance.\n\n33. _de asas\u00f6ner_. See note, canto I: 35.\n\n33. _Nordlands kungar_, the kings of the Northland.\n\n38. _bautasten_. A monument erected in honor of rulers or heroes.\n\n39. _Frej_, the god of sunshine and warm summer showers, hence also the\ngod of harvests.\n\n\nCANTO III.\n\nLine 1. _Voro nu satta i h\u00f6g_. Were interred.\n\n2. _fj\u00e4rden_. In this case Sognefjord.\n\n6. _f\u00e4ste i lugn sin boning p\u00e5 Framn\u00e4s_. Took up his abode on Framn\u00e4s.\nThis probably lay on the south side of Sognefjord.\n\n9. _de kullarnas topp. De_ is seldom used in this way. Here supplied for\nthe sake of the meter.\n\n15. _som l\u00e4ngta till st\u00e4van_. That yearn to be milked.\n\n23. _till tio tolfter p\u00e5 hundrat_. A so-called _storhundrade_ or great\nhundred was 120.\n\n26. _h\u00f6gs\u00e4tespelare_, the posts of the seat of honor. On it were carved\nimages of Oden and Frej.\n\n28. _Frej med solen p\u00e5 hatten_. Frej was the sun god and was pictured\nwith a sun on his helmet.\n\n34. _\u00d6sterv\u00e5g_, Eastern billow, the Baltic. _V\u00e4stersaltet_, Western salt,\nthe North Sea, _Gandvik_, the White Sea.\n\n36. _Brage_, the god of poetry and music.\n\n38. _Mimers evigt sorlande v\u00e5g_. Mimer's ever rippling fountain. The god\nMimer guarded the fountain of wisdom. Oden once pawned one of his eyes\nfor a drink out of this fountain.\n\n52. _visthus_. These were small houses, separated from the main building,\nin which food was kept.\n\n58. _\u00d6sterland_, Asia.\n\n59. _dv\u00e4rgarnas eld_. The dwarfs were supposed to be most skillful\nsmiths.\n\n61. _Gr\u00f6ningasund_, a sound between Seeland, Moen and Falster in Denmark.\n\n62. _het_, abbrev. for _hette_.\n\n63. _Uller\u00e5ker_, a royal estate near Uppsala, where judicial assemblies\nwere held.\n\n68. _J\u00e4rnh\u00f6s_. The word means iron skull.\n\n76. _vid solens portar_, in Asia.\n\n79. _Hildur_, the goddess of war. \"Hildur's lek\" means war.\n\n84. _Vaulund_ was the most skillful smith among the dwarfs. He is called\n_haltande_, lame or limping, because Mimer's wife, who was his bitter\nenemy, had cut the tendons of his knees.\n\n85. _Tre mark h\u00f6ll han i vikt_. It weighed three marks. A mark was\napproximately one half kilogram.\n\n88. _Alfhem_, the realm of air between heaven and earth, was the home of\nthe elves and of Frej.\n\n90. _Saga_, wife of Oden and goddess of history. She dwelt in S\u00f6kvab\u00e4ck\nbeneath the stream of time and events, taking note of all she saw. Here\nOden visited her daily to drink the pure water from golden beakers and\nlisten to her songs about former days.\n\n99. After the death of Balder (see note, canto I: 22) his body was burned\non a great funeral pyre.\n\n100. _Glitner_, \"glittering hall,\" the home of Forsete, the god of\njustice.\n\n110. _Bretland_, England.\n\n111. _satt sig med skepp_, interred with ship and all.\n\n114. _draken_. The viking ships were so called because in the prow were\nplaced carved images of the dragon's head and the stern was made to\nresemble the dragon's tail.\n\n164. _\u00c4gir_, the god of the stormy sea.\n\n171. _vingarna_. The sails.\n\n172. _blev efter_. Was left behind in the race.\n\n179. _Var han ej konungason_. Even though he was not a king's son.\n\n186. _blandat blod med varandra_. A solemn compact of brotherhood was\nsealed by the parties to it causing their blood to flow together from\nself-inflicted wounds while they made the promises that are stated in the\ntext.\n\n\nCANTO IV.\n\nStanza 2. _drakarna_. See note, canto III: 114.\n\n3. _till g\u00e4st_. See note, canto I: 33.\n\n4. _dess sida_. Dess, genitive of _den_ and _det_, is irregularly used\nhere. The regular form would be _hennes_.\n\n5. _De taltes vid_. They talked together.\n\n6. _namnen, som grodde i bj\u00f6rkens bark_. See canto I: 27.\n\n9. Observe in last line the change to direct address.\n\n10. _v\u00e4l_, doubtless.\n\n11. _dagen om_, throughout the day.\n\n16. _jagar i molnen_. Goes ahunting in the clouds, is dreaming.\n\n18. _Den str\u00e5d\u00f6d_. For the ancient Northmen it was a great disgrace to\ndie a natural death. Death from self-inflicted wounds was more honorable.\nThe use of _den_ without an adjective is archaic.\n\n18. _bl\u00e5vit Hela_. Hela (see note, canto I: 23) was hideous in\nappearance. Half of her body was livid in color and the other half bore\nthe ghastly pallor of death.\n\n23. _jarl_, chief of a province. English, earl.\n\n26. _Nordlandens drotter_, the kings of the Northland.\n\n27. _Odensblodet_. See note, canto I: 35.\n\n28. _man_. In this connection _man_ means one of the king's retinue. The\n_b\u00f6nder_ rarely sought protection from kings and the proposal of Helge\nwas highly insulting to Fritiof, who himself had a retinue.\n\n30. _runorna l\u00e5gade r\u00f6da d\u00e4rp\u00e5_. See canto II: 78-81.\n\n31. _svartekung_, swartbeard. Helge is given this name, partly because of\nhis swarthy features, partly because he practices black arts. See canto\nII: 5.\n\n\nCANTO V.\n\nStanza 1. King Ring ruled over Ringerike, on the west side of Kristiania\nfjord.\n\n4. _sn\u00e4ckorna_, ships.\n\n4. _vita vingar_, white wings, sails.\n\n4. _av rikdom, som rikdomen (be)tingar_. Of wealth that brings more\nwealth, or upon which further wealth is contingent.\n\n11. _jag g\u00e5tt i fr\u00f6_, I have grown old.\n\n11. _kungens de glesnade lockar. De_ is here used irregularly.\n\n17. _Men lungorna nekade bifall alltj\u00e4mt_. Constantly the signs refused\nto he affirmative. For reading of signs see note, canto II: 13.\n\n2l. _i templet s\u00e4tter jag min syster_. The temple of Balder is referred\nto. Here persons were inviolate and it was especially a great crime for a\nman to visit a woman in this sacred place.\n\n\nCANTO VI.\n\nObserve the ingenuity with which Fritiof's words to Bj\u00f6rn are also made\nto convey an answer to Hilding. _Kung_ and _bonde_ refer to Helge and\nFritiof, but they are also the chess terms for king and pawn. Note also\nthe ingenious rhyme of this canto.\n\nStanza 6. _sk\u00f6ldborg_. In battle the chief warriors stood around the king\nand the royal banner in closed ranks with their shields turned outward\nfor protection.\n\n11. _man_. See note, canto IV: 28.\n\nStanza 3. _Delling_, Dawn, was the husband of _Natt_. Their son, _Dag_,\nwas radiant with heauty.\n\n4. _p\u00e4rlor_, the stars.\n\n5. _k\u00e4rlekens gudinna_. Fritiof's name for Ingeborg.\n\n10. _valkyria_. The valkyrs were beautiful maidens that served in\nValhall. They were sent by Oden to the battlefields to select certain\namong the fallen heroes and bring them to Valhall.\n\n16. _Vingolv_, the common hall of the gods.\n\n19--22. Compare Shakespeare's Romeo and Juliet, Act III., Scene V.\n\n20. _Ragnar\u00f6k_, the twilight of the gods, the end of the world.\n\n\nCANTO VIII.\n\nLines 27--28. See note, canto V: 21.\n\n35. _Urdas blanka v\u00e5g_. The pure water of Urda's fountain. The norns\ndaily brought holy water out of this fountain to sprinkle the roots of\nthe great world-tree Yggdrasil in order to keep it ever green. This tree\nis symbolic of the universe as a great unity. Its branches reach unto\nheaven. One of its roots extends unto the abode of men, another to the\nrealm of the giants and the third to Hel's kingdom.\n\n36. _Gefton_, the virgin goddess and the protector of female chastity.\nAll women that died unmarried were supposed to serve her.\n\n57. _Bifrosts bro_, the rainbow, the radiant bridge over which the gods\npass from heaven to earth. The valkyrs conduct the fallen heroes to\nValhall over this bridge.\n\n59. _D\u00e4r skall han st\u00e5_. Han refers to the god of love who is represented\nas having light wings on his shoulders.\n\n65--66. See canto I: 35.\n\n77. _Min vreda norna_. My evil fate.\n\n87. The _ting_ or judicial assembly was held in the open, usually by a\nburial mound or on a knoll. The proximity to the burial place added\nsolemnity to the procedure. The dead were supposed to be able to hear the\ndeliberations (see canto 4: 25). The judge's seat usually consisted of a\nboulder.\n\n91--95. See canto II: 5 and 6.\n\n105. _Asa-Tor_, a common designation for Tor.\n\n106. _till f\u00f6rsoning_, in reconciliation.\n\n109-110. _som glad drack fria m\u00e4nners bifall till det r\u00e4tta_. Observe the\napt and striking metaphor.\n\n124. _Ett bleklagt nej p\u00e5 m\u00e4nsklighetens b\u00f6ner_. A striking hyperbole.\nOnly Fritiof and Ingeborg and the assembly were directly concerned.\n\n129. _Har du ej sett. Sett_ here used instead of _tr\u00e4ffat_ or _m\u00f6tt_.\n\n145. _Den dumma vantron_. Note Fritiof's frequent sarcastic references to\nthe religious beliefs and practices of his day. In later cantos (15-24)\nhe appears as a serious-minded and \"orthodox\" man.\n\n149. _den d\u00f6da valans_. Refers to Oden's journey to Hel to ascertain from\nthe vala what fate awaited his son Balder. She predicts the death of\nBalder at the hands of his brother. (See note, canto I: 22.)\n\n150. _Vegtamskvida_, the Eddic Lay of Vegtam. This tells about Odin's\njourney to Hel. He traveled in disguise and under the name of Vegtam.\n\n156. _i V\u00e4sterhafvet_, in the North Sea. The islands referred to are the\nOrkneys, which were first visited by the Northmen in the early part of\nthe seventh century.\n\n164. _Fafner_, a monster that had acquired great wealth by murdering his\nfather. In the form of a hideous dragon he guarded this treasure\ncarefully. His chief means of defense was spewing poison upon those that\nattacked him.\n\n165. _Sigurd Fafnesbane_, Sigurd the Dragonkiller. He slays Fafner by\nthrusting his sword into the heart of the monster. He is the foremost\nhero of the old sagas.\n\n168. _till n\u00e4sta sommar_. By next summer.\n\n177. _Nastrand_, the dark region of the nether world whither all went\nthat had lived criminal and impure lives.\n\n216. _Greklands hav_, the Grecian Sea. The Northern vikings often\nextended their expeditions to Southern Europe and even to Asia.\n\n233. _f\u00e4gna \u00e4n med m\u00e4nsklig lycka de f\u00f6rg\u00e4tna gudar_. This betrays\nFritiof's ignorance of the Greek's conception of their gods. The Greeks\nbelieved that the gods became jealous of men when these prospered and\nwere happy.\n\n272. _I h\u00f6gen din fader sitter_. The bodies of fallen heroes were placed\nin a sitting posture in the funeral mound.\n\n275. _\u00e4r mig i faders st\u00e4lle. Mig_, possessive dative.\n\n285. _nu_, once for all.\n\n303. _diktade i molnen_, fancied and located in the clouds.\n\n360. _kung Helges syster_. There is bitterness in Fritiof's parting\nwords. Observe that later when Ingeborg's sound reasoning has convinced\nand calmed him he calls her _kung Beles dotter_.\n\n380. _Alltsen mitt v\u00e4sen b\u00f6rjade att dagas_. Ever since the dawn of my\nexistence.\n\n441. _man diktat p\u00e5 mig_, falsely attributed to me; _m\u00e5na'r_, m\u00e5nader.\n\n466. _ger sitt liv till spillo_. Sacrifices his life. _Till spillo_ is an\nantiquated dative.\n\n\nCANTO IX.\n\nStanza 2. _det \u00e4r lyckligt, f\u00e5r f\u00f6lja_. Either _som_ or _det_ supplied\nbefore _f\u00e5r_.\n\n4. _Ej till hans m\u00f6te: ej att m\u00f6ta honom_. Not to meet him. This\nobjective genitive occurs very seldom.\n\n5. A fine example of the terse and striking expressions that are so\nnumerous in Tegn\u00e9r.\n\n6. _Falk_. The custom of using the falcon in the hunt is very old in\nScandinavia.\n\n8. _\u00d6der_, the faithless and restless husband of Freja. Once when he left\nher and remained away a long time she sought him in all lands. The tears\nshe wept while on this sad errand were so precious that they turned to\ngold; hence this metal is found in all lands. According to one version of\nthe story, she finally found \u00d6der in the South, sitting under the myrtle\ntree; hence the custom that every bride in Scandinavia must wear a crown\nof myrtle.\n\n\nCANTO X.\n\nStanza 1. _t\u00e4nk p\u00e5_, think of.\n\n2. _Sam_ and _Hejd_ were two monsters that Helge had sent for and offered\npresents with the request that they raise a storm that would destroy\nFritiof and his men. They appeared in the guise of polar bear and eagle.\n\n2. _gudars hem_, the heavens.\n\n3. _Solundar-\u00f6_, an island near the Norwegian coast, probably at the\noutlet of Sognefjord. Today the group is called the Outer and the Inner\nSol Islands.\n\n4. _gudatimrade_, built by the gods. See note, canto 3: 164 seq.\n\n5. _kan du icke se f\u00f6r natt_, could not see because of the darkness.\n\n5. _dra seglaren i kvav_. Drag the sailor into the deep. _G\u00e5 i kvav_, to\nfounder, go down.\n\n5. _Ran(a)_, wife of \u00c4gir and goddess of the sea, was hostile to men and\nsought to drag them down into the deep. She was passionately fond of\ngold, and sailors deemed it wise to have some of the yellow metal with\nthem with which to appease her in case they foundered at sea. (See stanza\n6.)\n\n5. _\u00e5t oss_, for us.\n\n6. _f\u00e4sta havsbrud_, plight troth with the goddess of the sea.\n\n7. _kvad den_, called it forth by incantation.\n\n8. _skepna'n_, skepnaden.\n\n8. _\u00e4r du gudars dotter_. See canto III: 164 seq.\n\n9. _h\u00e5lla sj\u00f6n_, keep afloat.\n\n10. _Efjesund_, a sound in the Orkney Islands. Angantyr was jarl of the\nOrkneys.\n\n11. _havets m\u00f6r_, the waves, nine beautiful daughters of \u00c4gir and Ran who\ndelighted in playing all over the surface of their father's vast domain.\n\n11. _mj\u00f6dhorn vandrande p\u00e5 guldfot_. The drinking horns of the ancients\noften had metal supports.\n\n\nCANTO XI.\n\nStanza 1. _s\u00e5g ut \u00e5t bl\u00e5nad ban_, looked out over the blue course (sea).\n\n1. _allt som_, just like.\n\n2. _blott hornet in han stack_, he passed the horn back through the\nwindow to have it refilled.\n\n4. _P\u00e5 g\u00e5ngen och p\u00e5 pannan_. The definite form may be used thus instead\nof the possessive when there is no ambiguity.\n\n5. _b\u00e4rs\u00e4rk_, from _ber_, bare, and _serk_, shirt or coat of mail. The\nberserk was an unarmed warrior that went to battle in a frenzy and\npossessed with preternatural strength. In their fury the berserks would\nattack indiscriminately friend or foe or even inanimate objects. They\nwere looked upon as abnormal.\n\n8. _var runa stod i brand_. See canto III: 74-81.\n\n10. _pr\u00f6va annan f\u00e4rd_, try a new way.\n\n13. _till slut_, at last.\n\n13. _livet ... p\u00e5 dig_. A characteristic prepositional possessive.\n\n14. _jag ligger som jag l\u00e5g_, I will remain still.\n\n15. _h\u00f6ll mitt i hugget inne_, stopped in the very act of striking.\n\n16 _t\u00f6rsten g\u00f6r mig men_, the thirst hurts me.\n\n17-18. The description of Angantyr's hall is very much modernized by the\npoet.\n\n20. _som en ros i runa_. May perhaps mean an embellished rune or a flower\nenclosed in a letter.\n\n22. _ej sitte fj\u00e4rran fr\u00e5n_, should not sit far away.\n\n23. _Sikel\u00f6_, Sicily.\n\n24. _Morven_. Northern Scotland, which was often visited by vikings.\n\n24. _v\u00e4lska_, Gaelic, the language spoken in the Scotch Highlands.\n\n24. _norr\u00e4na tunga_, Norse tongue, the common language of Scandinavia\nbefore and during the Viking period.\n\n29. _m\u00e4nner_, archaic plural.\n\n30. _Astrild_, Cupid.\n\n32. _fj\u00e4rran myntat guld_, gold coined far away, foreign money.\n\n34. _satt ... vintern ut_, remained to the end of winter.\n\n\nCANTO XII.\n\nLine 9. _\u00c4girs d\u00f6ttrar_, the waves. See canto X: 11.\n\n19. _dar_, dagar.\n\n21. _v\u00e4xer ut_, assumes the form.\n\n84. _Eriksgata_, from _edh-vreks-gata (ed-givar-gata)_, the journey of\nearly kings to receive the homage of their subjects. Some authorities see\nthe origin of the word in the fact that Erik the Saint was supposed to be\nthe first king to take one of these royal trips.\n\n91. _Disardalen_, the valley of the gods where Balder's temple lay.\n\n108. _Loke_, the evil giant-god, the enemy of all that was good.\n\n129. _Var_, the goddess of plighted troth. She recorded the solemn\npromises of lovers and the marriage vows and avenged any violation of the\nsame.\n\n135. _Balders Nanna_. See canto I: 22.\n\n145. _s\u00e5r h\u00f6gens s\u00e4d_, sows the seed of the funeral mound, i. e., takes\nlife.\n\n164. _Vidar_, the silent god, who next to Tor was the strongest among the\nasar. He avenges Oden in Ragnar\u00f6k.\n\n187. _den dagen ... fr\u00e5n min runstav tagen_. The early Scandinavians had\nsome sort of calendars, consisting of runes carved on a staff.\n\n198. _Lofn_, the mild and good goddess, and the deity of matrimony.\n\n199. _vite guden_, Balder.\n\n200. _s\u00e5 n\u00e4r som_, except.\n\n\nCANTO XIII.\n\nStanza 2. _d\u00e5 r\u00e5r H\u00f6der f\u00f6r v\u00e4rlden_, then H\u00f6der (\u00d6der) rules the world.\nH\u00f6der, the blind brother of Balder, is the god of night and darkness.\n\n7. _V\u00e4sterv\u00e5gor_, the western sea.\n\n12. _din like_, one like you.\n\n17. _Fritiof blygs, att han darrar_, Fritiof is so ashamed that he\ntrembles. The antecedent of _han_ may be Bj\u00f6rn and not Fritiof, the\nmeaning then being, that the latter is ashamed because Bj\u00f6rn trembles.\n\n20. _fl\u00f6dar_, pours water.\n\n22. _eldr\u00f6d hane_. The red cock, the symbol of fire.\n\n25. _Muspels s\u00f6ner_, the flames. Muspel or Muspelhem, the fire world, lay\nsouth of the abyss Ginnungagap and was guarded by the flame giant Surt.\n\n\nCANTO XIV.\n\nIn the first part of this canto Fritiof gives free expression to his\nskepticism and to his contempt for the superstition of his day. See canto\nVIII, lines 145, 196, 197, 255; canto XIII, stanzas 3, 13. Such\nskepticism was common in Scandinavia just before the introduction of\nChristianity.\n\n91. _d\u00f6na_, for _d\u00e5na_.\n\n123. _gudabloden_. Blod is neuter but here used as a gender noun.\n\n175. _nidingsst\u00e4nger_ were pillars raised at crossroads or other\nconspicuous places to mock an enemy or to indicate that he was held in\ncontempt by every one. At the top was the head of a horse and further\ndown were comic inscriptions giving the name of the despised person and\nthe nature of his offence.\n\n179. _till lands_, on land, antiquated genitive. There are many similar\nexpressions in Swedish.\n\n190. _Gudbrands d\u00e4ld_, the valley of Gudbrand in central Norway.\n\n196. _springa_, break.\n\n202. _Heimskringla_, the earth. Note the apt figure _Heimskringlas\npanna_, meaning the Northland.\n\n233. _sn\u00f6gar_, poetical form for _sn\u00f6ar_.\n\n\nCANTO XV.\n\nStanza 3. _Kort \u00e4r hammarens skaft hos den segrande Tor_. The handle of\nTor's hammer, Mj\u00f6lner, was very short; in his conflicts with the giants\nthe god hurled it at the enemies. It always returned to his hand, no\nmatter how far he might hurl it. Frej's sword, referred to, had the power\nof fighting successfully of its own accord as soon as it was drawn from\nthe sheath.\n\n4. _den som stryker (segel)_, the one that lowers the sails, i.e.,\nsurrenders.\n\n6. _Valfader_, Oden.\n\n9. _nu_, equivalent to _om_.\n\n15. _vill du h\u00e4lsas f\u00f6r v\u00e5r_, if you would be hailed as one of us.\n\n15. _Ljungaren_, the thunderer, Tor.\n\n\nCANTO XVI.\n\nStanza 4. _holmg\u00e5ng_, a duel, so called because originally fought on a\nsmall island _(holme)_.\n\n8. _Hagbart_, a Norse sea king, was secretly betrothed to Signe, daughter\nof Sigar, king of Seeland, who caused Hagbart to be captured and hanged.\nSigne then put fire to her chamber and perished in the flames. The tragic\nstory formed a popular theme for Scandinavian bards.\n\n8. _rista blod\u00f6rn_, inscribe the blood eagle. This was a monstrous\npractice by which the Northmen sometimes wreaked vengeance upon their\nfallen enemies. The ribs were severed from the spinal column and bent\noutward in the form of wings and salt poured into the wounds, whereupon\nthe entrails were torn out.\n\n\nCANTO XVII.\n\nStanza 6. _helt mycket_, a great deal.\n\n6. _I \u00c5nger \u00e4r jag uppf\u00f6dd_, seq. Fritiof's dejection blinds his eyes to\nthe happy conditions of his boyhood and youth. What he says is not true.\nCompare with cantos I and III.\n\n7. _br\u00e4nner salt vid strand_, boils the sea water to get a residue of\nsalt. This occupation was carried on by the poor and the aged and was\nconsidered a very menial service.\n\n14. _nu var l\u00f6ftets timme, och in b\u00e4rs Frejers galt_. The yule time\nmarked the return of light and was therefore an occasion for great\nrejoicing and sacrificing to Frej, the sun god. In his honor a roasted\nboar was placed on the table and with their hands on its head the\nwarriors vowed that they would perform certain heroic deeds.\n\n15. _vinna_, conquer.\n\n18. _i vinter_, this winter.\n\n24. _helt skarpt_, quite liberally, profusely.\n\n24. _ett \u00e4rligt julerus_, a good yuletide spree.\n\n\nCANTO XVIII.\n\nStanza 6. _Sleipner_, the eight-footed steed of Odin, which was swifter\nthan the wind and never grew tired.\n\n\nCANTO XIX.\n\nStansa 2. _med kappor \u00f6ver \u00f6ga_. The falcons were trained for the hunt by\nstarving them and keeping a hood over their eyes. This was removed just\nbefore the bird was released. It then rose perpendicularly and started in\npursuit of its prey.\n\n3. _Rota_, a valkyr.\n\n5. _Odens sal_, heaven.\n\n5. _valkyrjan_, the huntress.\n\n7. _Grubblar viking_. This has a conditional meaning; _om_ implied before\nthe clause.\n\n9. _Ty de hata m\u00e4nskors \u00e4tter_. Fritiof had changed his ideas about the\ngods. See canto VIII: 235.\n\n13-15. The birds give expression to Fritiof's own thoughts.\n\n16. _I, som aldrig skulle_. The easier conversational form _skulle_ is\nhere used, rather than _skullen_, which the strict adherence to\ngrammatical forms would require.\n\n17. _Nifelhem_, the abode of mist and darkness.\n\n25. _varg i veum_, wolf in the temple, i. e., profaner of the sanctuary.\n\n\nCANTO XX.\n\nStanza 1. _Skinfaxe_, the shining steed of _Dag_, day.\n\n3. _vingade h\u00e4sten_, the ship.\n\n10. _rista geirs-odd_, to take one's own life by wounding oneself with a\nlance.\n\n13. _blodiga drotter_, bloody deeds of achievement.\n\n13. _\u00e4tth\u00f6gens dotter_, the peace that awaits him in another world.\n\n14. _gjallarhorn_, the trumpet of Heimdall, the sentry of the gods.\n_Gjallarhornet_ can be heard to the remotest part of the world. Upon it\nHeimdall would blow one terrific blast to summon the gods to the final\nconflict in Ragnar\u00f6k.\n\n\nCANTO XXI.\n\nStanza 4. _Vanadis_. Freja, having been born in Vanaheim, was also known\nas Vanadis.\n\n5. _b\u00e4rs\u00e4rk_. See canto XI: 5.\n\n9. _dv\u00e4rgarnas dag-glans, drakarnas b\u00e4dd_, gold. The dwarfs and dragons\nhad a passionate desire for gold. _Dv\u00e4rgarnas dag-glans_ is an allusion\nto the belief that the subterranean caves of the dwarfs were illuminated\nby gold. _Drakarnas b\u00e4dd_ alludes to the supposition that all great\ntreasures in caves were guarded by fierce dragons, as Fafner. See canto\nVIII: 164.\n\n\nCANTO XXII.\n\nStanza 1. _Budkavlen_. Men were summoned to assemblies by staffs that\nwere inscribed with runes and passed from house to house.\n\n7. _p\u00e5 \u00f6ppet ting_. See canto VIII: 87.\n\n11. _Odens \u00e4tt_. See canto I: 35.\n\n16. _b\u00f6ndren_, regular form, _b\u00f6nderna_.\n\n20. _sk\u00f6ldem\u00f6r_, shield maidens. The valkyrs were sometimes called norns.\n\n20. _De bygga under tidens tr\u00e4d och ovanf\u00f6r_. This refers to the norns\nwho dwelt at the well of Urd by the world-tree Yggdrasil. But they also\ndetermine the fate of men on earth. _Bygga_ means here build and dwell.\n\n\nCANTO XXIII.\n\nStanza 2. _o, den som, aldrig gungat d\u00e4rupp\u00e5_! Note how Fritiof has\nchanged his mind regarding life on the sea. Contrast this with canto XII:\n143 seq.; XIV: 65 seq.; XIX: 27 seq.\n\n5. _Nidh\u00f6gg_, a dragon that was continually gnawing at the roots of\nYggdrasil in order to bring about the destruction of the gods.\n\n5. _m\u00f6rkrets v\u00e4rld_, Nifelhem.\n\n7. _fromme gud_, Balder.\n\n9. _Angantyr_, a great warrior, who fell in a duel and was buried\ntogether with his famous sword, Tyrfing. His daughter Hervor appealed to\nhim to give her the sword. This he did, at the same time predicting that\nit would some day bring disaster upon her and upon her people.\n\n13. _Breidablick_, Balder's glittering palace, the most beautiful hall in\nValhall. Its purity was such that nothing common or unclean could endure\nwithin its confines.\n\n14. _b\u00e4st som_, just as.\n\n15. _m\u00f6r fr\u00e5n tidens k\u00e4lla_. See canto XXII: 20.\n\n\nCANTO XXIII.\n\nLine 16. _I voren tempelbrand f\u00f6r mig en g\u00e5ng_. Equivalent to saying:\nWhen I saw you I was reminded of the burning temple.\n\n\nCANTO XXIV.\n\nLine 5. _hillebarder_, halberds, weapons that were a combination of axe\nand spear.\n\n9. _templet i Uppsala likt_. The ancient pagan temple at Uppsala was\nfamous for its marvelous beauty.\n\n23. _Vala_. The reference is to Voluspa, the Vala Prophecy, one of the\noldest if not the oldest poetic production of Scandinavia.\n\n26. _fromhetsguden_, Balder.\n\n37-39. See canto I: 22.\n\n56. _Valaskjalf_, a beautiful palace of Oden which was built by the gods\nand roofed with pure silver. In this palace is the throne Hlidskjalf.\nSeated there, Oden could overlook the whole world.\n\n76. _Jotunheim_ or _Utg\u00e5rd_ was the dark and chaotic realm of the giants,\nwhich lay in the uttermost part of the earth.\n\n77. _gudab\u00e4lte_. Tors' wonderful belt, Megingjard which doubled his\nstrength when he put it on. With his mailed gauntlets he seizes his\nhammer Mj\u00f6lner.\n\n78. _Utg\u00e5rda-Loke_. The evil giant-god is so called because he has his\nrealm in Utg\u00e5rd. See note, line 76.\n\n81. _\u00c4girs barm_, the ocean.\n\n88. _Ymer_, an enormous giant which the gods slew and from whose body\nthey formed earth and heaven. His flesh constitutes the earth; the bones,\nmountains; the teeth, rocks; the skull, the heavenly vault; and the\nblood, oceans.\n\n96. _Asker_, the first created man.\n\n103. _f\u00e5geln kommer flygande_. See canto II: 22.\n\n106. _n\u00e4r Balder f\u00f6ll_. See canto I: 22.\n\n110. _Midg\u00e5rdsormen_, the serpent of Midg\u00e5rd, which Oden threw into the\nsea where it grew until it encircled the earth.\n\n111. _Fenris_ or _Fenrisulven_, a giant wolf, son of Loke, which the gods\nbound securely to a solid rock. There he lies howling until the end of\nmundane things, when he breaks his fetters and devours Oden. Oden's son,\nVidar, avenges his death by slaying Fenris.\n\n112. _Surt or Surtur_, the god of fire, who guards the fiery realm\nMuspelhem. At Ragnar\u00f6k he is the first to ride forth to conflict with the\ngods. He carries a flaming sword that transcends the sun in brightness.\n\n114-116. _I Valhall gal gullkammig hane_, seq. The cock, as the symbol of\nfire, announces the coming of Ragnar\u00f6k. A golden-combed cock awakens the\nhalls of Valhall, a red cock crows on earth and beneath the earth.\n\n161. _Vigrids hundramilasl\u00e4tt_. Vigrid's plains, one hundred miles\nsquare, upon which is waged the final conflict between the gods and the\nforces of evil.\n\n175. _Idavallen_, the plains of Ida, where the gods first met after the\ncreation of heaven and earth. Here the gods were at play when Balder\nfell. After Ragnar\u00f6k the regenerated gods return to Idavallen and recall\nto their mind the heroic deeds they had performed. In the grass they find\nthe wonderful golden disks that had been the property of the ancient\ngods.\n\n181. _Gimles port_, the portal of Gimle, a hall lined with gold and\nfairer than the sun, in which the righteous dwell after Ragnar\u00f6k in\neternal bliss.\n\n193. _leder g\u00e5ngarn fram_. The horse was used for food and for sacrifice.\n\n211. _jungfruns son_, Christ. Returning warriors and tradesmen and\ncaptives of war had undoubtedly at the time of Fritiof brought to\nScandinavia some knowledge of the teachings of the Christian religion.\nThe Balder of Scandinavian mythology has many of the attributes of\nChrist.\n\n237. _Semings blod_. Seming was one of the sons of Oden that became the\nprogenitor of a family of kings. Ingeborg and her brothers had descended\nfrom him.\n\n258. _Jumala_, a Finnish deity.\n\n292. _varg i veum_. See canto XIX: 25.\n\n\n\n\nINDEX TO MYTHOLOGICAL TERMS.\n\n\n[Figures refer to canto and line or stanza under which explanatory notes\nare given.]\n\n/*[4]\n    Alfhem, 3: 88.\n    Allfader, 1: 33.\n    Asa-Tor, 8: 105.\n    Asker, 24: 96.\n    Astrild, 11: 30.\n    Austre, 2: 11.\n    Balder, 1: 22; 3: 99.\n    Bifrost, 8: 57.\n    Brage, 3: 36.\n    Breidablick, 23: 13.\n    Dag, 7: 3.\n    Delling, 7: 3.\n    Disardalen, 12: 91.\n    Dv\u00e4rgar, l: 7; 2: 11; 3: 59; 21: 9.\n    Fafner, 8: 164.\n    Fenris, 24: 111.\n    Folkvang, 1:6.\n    Forsete, 3: 100.\n    Frigga, 1: 20.\n    Frej, 2: 39; 3: 28, 194; 17: 14.\n    Freja, 1: 6; 9: 8.\n    Geflon, 8: 36.\n    Gerda, 1: 21.\n    Gimle, 24: 181.\n    Gjallarhom, 20: 14.\n    Glitner, 3: 100.\n    Havamal, 2: 28.\n    Hel, 1: 23; 4: 18.\n    Heimdal, 20: 4.\n    Heimskringla, 14: 207.\n    Hildur, 3: 79.\n    Hugin, 2: 22.\n    H\u00f6der (\u00f6der), 1: 22; 9: 8; 13: 2.\n    Idavallen, 24: 175.\n    Iduna, 1: 19.\n    Jotunheim, 24: 76.\n    Lofn, 12: 198.\n    Loke, 1: 22; 12: 108.\n    Megingjard, 24: 77.\n    Midg\u00e5rdsormen, 24: 110.\n    Mimer, 3: 38.\n    Mj\u00f6lner, 15: 3.\n    Munin, 2: 22.\n    Muspelhem, 13: 25.\n    Nanna, 2: 22.\n    Nastrand, 8: 177.\n    Natt, 7: 3.\n    Nidh\u00f6gg, 23: 5.\n    Nifelhem, 19: 17.\n    Nornor, 2: 32; 22: 20.\n    Nordre, 2: 11.\n    Oden, l: 32; 2: 22; 3: 90.\n    Ragnar\u00f6k, 7: 20.\n    Ran, 10: 5.\n    Rota, 19: 3.\n    Saga, 3: 90.\n    Seming, 24: 237.\n    Sigurd Fafnesbane, 8: 165.\n    Skinfaxe, 20: 1.\n    Skulda, 2: 32.\n    Sleipner, 18: 6.\n    Surt, 24: 112.\n    S\u00f6kvab\u00e4ck, 3: 90.\n    S\u00f6dre, 2: 11.\n    Tor, 1: 38; 15: 3.\n    Trudvang, 1: 38.\n    Urda, 2: 32; 7: 35.\n    Utg\u00e5rda-Loke, 24: 78.\n    Vala, 24: 23.\n    Valaskjalf, 24: 56.\n    Valfader, 15: 6.\n    Valhall, 1: 17.\n    Valkyria, 7: 10.\n    Vanadis, 21: 4.\n    Var, 12: 129.\n    Vaulund, 3: 84.\n    Vegtam, 8: 150.\n    Verdandi, 2: 32.\n    Vidar, 12: 164.\n    Vigrid, 24: 161.\n    Vingolv, 7: 16.\n    V\u00e4stre, 2: 11.\n    Yggdrasil, 7: 35; 22: 20.\n    Ymer, 24: 88.\n    \u00c4gir, 3: 164; 10: 11.\n    \u00c4lvor, 1: 7.\n    \u00d6der (H\u00f6der), 1: 22; 9: 8; 13: 2.\n*/\n\n\n\nBIBLIOGRAPHY.\n\n/*[4]\n    ANDERSON, RASMUS B. Viking Tales of the North, Chicago, 1876.\n    BOYESEN, H. H. Essays on Scandinavian Literature, New York, 1895.\n    BOLDT, A. Esaias Tegn\u00e9r, Helsingfors, 1904.\n    BR\u00c4NDES, GEORGE. Esaias Tegn\u00e9r. En litteraturpsychologisk studie,\n        Copenhagen, 1878.\n    --Mennesker og V\u00e6rker, Copenhagen, 1883.\n    B\u00d6TTIGER, C. W. Levnadsteckning. Esaias Tegn\u00e9rs Samlade skrifter.\n        Nationalupplaga.\n    ERDMAN, Nils. Esaias Tegn\u00e9r. En portr\u00e4ttstudie, Stockholm, 1896.\n    FLOM, G. T. Frithiofs Saga, Chicago, 1909.\n    HORN, F. W. History of the Literature of the Scandinavian North.\n        Translated by R. B. Anderson, Chicago, 1901.\n    LJUNGGREN, GUSTAV. Om Tegn\u00e9rs Fritiofs Saga, Stockholm, 1877. Also\n        Svenska Akademiens Handlingar, Series of 1796, LII. and LIII.\n    LONGFELLOW, H. W. Tegn\u00e9r's Frithiofs Saga. The North American Review,\n        XLV.\n    LYTH, P. G. Tegn\u00e9r och Frithiofs Saga, Norrk\u00f6ping, 1894.\n    MINNE AF ESAIAS TEGN\u00c9R, Stockholm, 1866. Contains biographical data on\n        Tegn\u00e9r by Franz\u00e9n, Rappe, Geijer, Wieselgren, Hagberg, and\n        Adlersparre, together with many poems by Franz\u00e9n, Wallin, Longfellow,\n        Oehlenschl\u00e4ger and others.\n    NYBLAEUS, AXEL. Esaias Tegn\u00e9r, Lund, 1882.\n    SCHUCK, HENRIK, OCH WAEBURG, KARL. Illustrerad Svensk Litteraturhistoria,\n        III. Stockholm, 1897.\n    SHAW, CLEMENT, B. Frithiofs Saga, Chicago, 1908.\n    TEGN\u00c9R, ELOF. Ur Tegn\u00e9rs papper, Stockholm, 1882. Contains a large number\n        of letters to Tegn\u00e9r from contemporary authors and other friends.\n        Covers the period of 1801-1844.\n    VEDEL, VALDEMAR. Svensk Romantik, Copenhagen, 1894.\n*/\n\n\n\nVOCABULARY\n\n\nIn the case of nouns, the singular with the postpositive definite article\nand the indefinite plural are given in parenthesis. When a dash takes the\nplace of a plural ending it indicates that the indefinite plural is the\nsame as the indefinite singular. The vertical lines within a word\nindicate to what part the endings are to be added.\n\nThe principal parts of irregular and strong verbs are given in full.\n\n/*[4]\n    A.\n\n    ack, ah, oh, alas.\n    adel, (-n), nobility,\n    afton (-en, aftnar), evening.\n    aftondagg (-en), evening dew.\n    aftonrodnad (-en, -er), sunset glow.\n    aftonsol (-en, -ar), evening sun.\n    aftonvind (-en, -ar), evening breeze.\n    akt, attention, giv --, look out, take notice.\n    akt|a (-ade, -at), to consider worthy, respect, notice; -- sig, beware.\n    akt|giva (-gav, -givit), to notice, pay attention.\n    aktning (-en), respect.\n    al (-en, -ar) alder.\n    aldrig, never.\n    alf (-en, -er), elf.\n    all, (allt, alla), all.\n    allena, (allen), alone.\n    allenast, only.\n    Allfader (-n), Father of All, Oden.\n    alltf\u00f6r, altogether too.\n    alltid, always, forever.\n    alltren, already.\n    alltj\u00e4mt, all the time, always.\n    allts\u00e5, thus.\n    alltnog, enough.\n    alltsedan, ever since.\n    allvar (-et), seriousness.\n    allvarsam, serious, grave.\n    almtr\u00e4d (-et, --), elm.\n    aln (-en, -ar), yard, ell.\n    altare (-t, -n), altar.\n    altarrund (-en, -er), altar circle.\n    amm|a (-ade, -at), to nurse.\n    an, on, forward, up.\n    an|a (-ade, -at), to apprehend, divine.\n    an|bringa (-bragte, -bragt), to attach, put.\n    and|as (-ades, -ats), to breathe.\n    and|e (-en, -ar), spirit.\n    andedrag (-et, --), breath.\n    andre, andra, other, second.\n    anfall (-et, --), attack.\n    ankare (-t, -n), anchor.\n    ankart\u00e5g (-et, --), anchorchain.\n    anklag|a (-ade, -at), to accuse.\n    anlete (-t, -n), face, countenance.\n    anletsdrag (-et, --), features.\n    annan, (ann, annat, def., andre, andra), other, different, else.\n    annars, otherwise.\n    annorlunda, different.\n    anor, no sing., ancestral traits, descent.\n    an|sl\u00e5 (-slog, -slagit, -slagen), to strike, touch; sl\u00e5 an en s\u00e5ng,\n      strike up a tune or song.\n    arbet|a (-ade, -at) to work, form.\n    an|taga (-tog, -tagit, -tagen), to accept, suppose.\n    arbete, (-t, -n), work, labor.\n    arm (-en, -ar), arm.\n    arm, miserable, poor.\n    armring (-en, -ar), armring, bracelet.\n    art (-en, -er), kind, nature.\n    arv (-et, --), inheritance.\n    arvg\u00e5rd (-en, -ar), ancestral estate.\n    arving|e (-en, -ar), heir.\n    asablod (-et), blood of the gods.\n    asafr\u00e4nde (-n, -r), kinsman of the gods.\n    asag\u00e4st (-en, -er), guest of the gods.\n    asaljus (-et), light of the gods.\n    asar (def. sing. asen) gods.\n    asason (-en, -s\u00f6ner), son of the gods.\n    aska (-n), ashes, dust.\n    att, to, that.\n    av, by, of, from, with.\n    av och an, back and forth.\n    avbild (-en, -er), image.\n    av|bryta (-br\u00f6t, -brutit, -bruten), to break, interrupt.\n    avfall (-et, --), desertion, apostasy.\n    av|g\u00f6ra (-gjorde, -gjort), to decide.\n    avgrund (-en, -er), abyss, precipice, hell.\n    avgrundsl\u00e5g|a (-an, -or), flame of hell.\n    avsides, out of the way, remote.\n    avsked (-et, --), farewell, dismissal.\n    avst\u00e5nd (-et, --), distance.\n    avundsjuk, jealous.\n    ax (-et, --), head of grain.\n    ax|el (-eln, -lar), shoulder.\n\n    B.\n\n    back|e (-en, -ar), hill.\n    bad (-et --), bath.\n    bad, see bedja.\n    bad|a (-ade, -at), to bathe.\n    bak, behind.\n    bakstam (-men, -mar), stern.\n    baktill, behind, in the rear.\n    Baldersb\u00e5l (-et), Balder's pyre or stake.\n    Balderslund (-en), Balder's grove.\n    balk (-en, -ar), code, barrier.\n    ban|a (-an, -or), course, path.\n    band, see binda.\n    band (-et, --), band, bond.\n    bane, murderer, death by violent means.\n    bannlys|a (-te, -t), to banish.\n    bar, see b\u00e4ra.\n    bar, bare.\n    bara, merely, only.\n    bark (-en), bark.\n    barm (-en, -ar), bosom.\n    barn (-et, --), child.\n    barndom (-en), childhood.\n    barndomsdag (-en, -ar), childhood day.\n    barndomsk\u00e4rlek (-en), childhood love.\n    barndomsminne (-t, -n), memory of childhood.\n    barndomsv\u00e4n (-nen, -ner), childhood friend.\n    barndomsv\u00e4rld (-en, -ar), childhood world.\n    barnlek (-en, -ar), child's play, pl. childish games.\n    barnslig, childish.\n    bautasten (-en, -ar), memorial stone.\n    be, abbrev. bedja.\n    beckad, covered with pitch.\n    becksvart, pitch black.\n    bedja, be (bad, bedit or bett), to pray, ask.\n    bedrift (-en, -er), achievement.\n    be|driva (-drev, -drivit, -driven), to carry on.\n    bedr\u00f6v|a (-ade, -at), to distress, grieve.\n    befallja (-de, -t), to command.\n    be|grava (-grov, -gravit, -graven), to bury.\n    be|gr\u00e5ta (-gr\u00e4t, -gr\u00e4tit, -gr\u00e5ten), to mourn, bewail.\n    begyn|na (-te, -t), to begin.\n    beg\u00e4r (-et --), desire.\n    beg\u00e4r|a (-de, -t), to demand, ask.\n    behag (-et), delight, charm, comeliness.\n    behag|a (-ade, -at) to please.\n    beh\u00e4rsk|a (-ade, -at), to dominate, rule.\n    be|h\u00e5lla (-h\u00f6ll, -h\u00e5llit, -h\u00e5llen), to retain.\n    beh\u00f6v|a (-de, -t), to need.\n    beklag|a (-ade, -at), to deplore, pity; -- sig, complain.\n    bekrans|a (-ade, -at), to deck with flowers.\n    bel\u00e4gen, situated.\n    ben (-et --), leg, bone.\n    benrad (-en, -er), spinal column, skeleton.\n    bereda (beredde, berett), to prepare.\n    berg (-et --), mountain.\n    bergfast, firm as a mountain.\n    bero (-dde, -tt), to depend; p\u00e5, be dependent on.\n    beryktad, famous.\n    ber\u00f6md, famous.\n    be|se (-s\u00e5g, -sett, -sedd), to view, inspect.\n    besegr|a (-ade, -at), to conquer.\n    besinn|a (-ade, -at), to consider.\n    be|sjunga (-sj\u00f6ng,-sjungit, -sjungen), to praise or celebrate\n    with song.\n    beskrev, see beskriva.\n    be|skriva (-skrev, -skrivit, -skriven), to describe.\n    beslut (-et, --), decision.\n    be|sluta (-sl\u00f6t, -slutit), to decide.\n    besmittad, unclean, infected.\n    besteg, see bestiga.\n    be|stiga (-steg, stigit, -stigen), to ascend.\n    best\u00e4llsam, officious.\n    best\u00e4md, firm, decisive.\n    best\u00e4m|ma (-de, -t), to decide, determine, designate.\n    best\u00e4ndig, constant.\n    besviken, deceived.\n    besvurit, see besv\u00e4rja.\n    be|sv\u00e4rja (pres. besv\u00e4r, -svor, -svurit, -svuren), to implore, adjure.\n    be|s\u00e4tta (-satte, -satt), to set, mount (with jewels).\n    bes\u00f6k|a (-te, -t), to visit.\n    bet, see bita.\n    bet|a (-ade, -at), to graze,\n    betagen, enraptured,\n    betal|a (-ade, -at), to pay.\n    beteckna (-ade, -at), to signify.\n    beting (-et, --), condition.\n    beting|a (-ade, -at), to earn, demand.\n    be|tyda (-tydde, -tytt), to signify, mean.\n    bet\u00e4nk|a (-te, -t), to reflect, ponder.\n    bi (-et, -n), bee.\n    bid|a (-ade, -at), to bide, wait.\n    bifall (-et), permission, assent.\n    bild (-en, -er), picture, scene.\n    billig, reasonable, cheap.\n    biltog, outlawed.\n    binda, (band, pl. bundo, bundit, bunden), to bind, restrain.\n    bister, grim, harsh.\n    bita (bet, bitit, biten), to bite, cut, gnaw.\n    bitter, bitter.\n    bjuda (bj\u00f6d, bjudit, bjuden), to invite, offer, bid.\n    bjudning (-en, -ar), invitation.\n    bj\u00e4lk|e (-en, -ar), joist, beam.\n    bj\u00f6d, see bjuda.\n    bj\u00f6rk (-en, -ar), birchtree.\n    bj\u00f6rkskog (-en, -ar), birch woods.\n    bj\u00f6rn (-en, -ar), bear.\n    bj\u00f6rnhud (-en, -ar), bearskin.\n    bj\u00f6rnram (-en, -ar), paw of bear.\n    bj\u00f6rnskinnsman (-nen, -m\u00e4n), man clad in bearskin.\n    blad (-et, --), blade, leaf.\n    bland, among.\n    bland|a (-ade, -at), to mix.\n    blank, bright, polished.\n    blek, pale.\n    blekbl\u00e5, pale blue.\n    bleklagd, pale-faced.\n    blekn|a (-ade, -at), to turn pale.\n    bleknad, pale, having turned pale.\n    blev, see bliva.\n    bli, abbrev. of bliva.\n    blick (-en, -ar), glance, look.\n    blick|a (-ade, -at), to look.\n    blid, gentle.\n    blidk|a (-ade, -at), to propitiate.\n    blind, blind.\n    blindsk\u00e4r (-et, --), submerged rock.\n    bliva, bli (blev, blivit, bliven), to become; -- efter,\n      to be left behind.\n    blixt (-en, -ar), lightning, thunderbolt, flash.\n    blixtr|a (-ade, -at), to lighten, flash.\n    blod (et), blood.\n    blod|a (-ade, -at), to stain with blood.\n    blodfl\u00e4ckad, bloodstained.\n    blodig, bloody.\n    blodl\u00f6s, bloodless.\n    blodman (-nen, -m\u00e4n), headsman.\n    blodregn (-et), blood rain.\n    blodr\u00f6d, blood red.\n    blodsh\u00e4mnd (-en), blood vengeance.\n    blod\u00f6rn (-en, -ar), blood eagle.\n    blomdoft (-en, -er), fragrance of flowers.\n    blomkalk (-en, -ar), flower cup.\n    blomm|a (-ade, -at), to blossom.\n    blomm|a (-an, -or), flower.\n    blomster (-ret, --), flower, blossom.\n    blomsterdoft (-en, -er), rose fragrance.\n    blomsterg\u00f6rdjel (-em, -lar), flower girdle.\n    blomsterkransad, wreathed in flowers.\n    blomsterkront, decked or crowned with flowers.\n    blomstervidj|a (-an, -or), rose willow.\n    blomsterv\u00e4rld (-en), flower world.\n    blomster\u00e4ng (-en, -ar), flowery meadow or field.\n    blomstr|a (-ade, -at), to blossom.\n    bloss (-et,--), torch.\n    blossa (-ade, -at), to blaze, flash.\n    blot (-et), blood sacrifice.\n    blot|a (-ade, -at), to sacrifice.\n    blott, only, merely.\n    blott|a (-ade, -at), to lay bare.\n    blyg|as (-des, -ta), to be ashamed.\n    bl\u00e5, blue.\n    bl\u00e5nande, blue.\n    bl\u00e5nad, blue.\n    bl\u00e5s|a (-te, -t), to blow.\n    bl\u00e5vit, light blue, or blue white.\n    bl\u00e5\u00f6gd, blue-eyed.\n    bl\u00e4nd|a (-ade, -at), to dazzle.\n    bl\u00f6da  (bl\u00f6dde, bl\u00f6tt), to bleed.\n    bo (-et, -n), dwelling place, nest.\n    bo (-dde, -tt), to dwell, live.\n    bock (-en, -ar), buck, he-goat.\n    bog (-en, -ax), shoulder of an animal.\n    bok (-en, -ar), beech tree.\n    bolster (-ret, -rar), pillow, mattress.\n    bona (-ade, -at), to polish.\n    bonde (-n, b\u00f6nder), yeoman.\n    bondelag (et, --), group of yeomen.\n    bondeson (-en, -s\u00f6ner), yeoman's son.\n    boning (-en, -ar), dwelling, abode.\n    bord, om --, on board.\n    bord (-et, --), table.\n    borg (-en, -ar), castle.\n    borr|a (-ade, -at), to bore, scuttle.\n    bort, borta, away.\n    bot (-en, b\u00f6ter), fine, penance.\n    bott|en (-nen, -nar), bottom.\n    bottenl\u00f6s, bottomless.\n    bra, good, well.\n    bragd (-en, -er), achievement.\n    brak (-et), crash, loud noise.\n    brand (-en, br\u00e4nder), firebrand, fire.\n    brandgul, flame-colored.\n    brann, see brinna.\n    bras|a (-an, -or), fire, blaze.\n    brant (-en, -er), precipice, edge, declivity.\n    brant, steep.\n    bred, broad.\n    breda (bredde, brett), to spread.\n    bredvid, beside.\n    bring|a (-an, -or), chest of a horse or other animal.\n    bring|a (-ade or bragte, -at or bragt), to bring.\n    brinna (brann, pl. brunno, brunnit, brunnen), to burn.\n    brista (brast, pl. brusto, brustit, brusten), to break, to\n    be lacking in; -- i gr\u00e5t, to burst into tears.\n    bro (-n, -ar), bridge.\n    broder (-n, br\u00f6der), brother.\n    brodersfamn (-en), brother's embrace.\n    brokig, variegated.\n    bror, contr. of broder.\n    brottande (-t), wrestling.\n    brott|as (-ades, -\u00e4ts), to wrestle.\n    brottslig, criminal.\n    brud (-en, -ar), bride.\n    brudgumm|e (-en, -ar), bridegroom.\n    brudpar (-et, --), bridal couple.\n    brudsmyckad, decked as a bride.\n    bruds\u00e5ng (-en, -er), bridal song.\n    brun, brown.\n    brunno, see brinna.\n    brusa (-ade, -at), to gush, roar.\n    brutit, see bryta.\n    bryg|ga (-de, -t), to brew.\n    bryn (-et, --), edge, horizon.\n    brynj|a (-an, -or), coat of mail.\n    brynjohatare (-n, --), armor hater, sword.\n    bryta (br\u00f6t, brutit, bruten), to break, violate.\n    br\u00e4cklig, frail.\n    br\u00e4dd (-en, -ar), brim, edge.\n    br\u00e4n|na (-de, -t), to burn.\n    br\u00f6d (-et, --), bread.\n    br\u00f6drafred (-en), fraternal peace.\n    br\u00f6dren, for br\u00f6derna.\n    br\u00f6llop (-et, --), wedding.\n    br\u00f6llopsdag (-en, -ar), wedding day.\n    br\u00f6llopsdr\u00e4kt (-en, -ar), wedding costume.\n    br\u00f6llopsg\u00e5rd (-en, -ar), house where a wedding is celebrated.\n    br\u00f6st (-et, --), breast, bosom.\n    br\u00f6t, see bryta.\n    bud (-et, --), command, commandment, message, messenger.\n    bud|a (-ade, -at), to call, summon. [stick, summons.\n    budkavl|e (-en, -ar), lit. bid-\n    budskap (-et, --), message.\n    buk (-en, -ar), belly.\n    bukt (-en, -er), bay.\n    buktig, bent, convex, irregular.\n    bull|er (-ret), commotion, noise.\n    bunden, see binda.\n    bundo, see binda.\n    buro, see b\u00e4ra.\n    busk|e (-en, -ar), bush, shrub.\n    bygg|a (-de, -t), to build.\n    byte (-t, -n), prize, booty.\n    b\u00e5de, b\u00e5d', both.\n    b\u00e5g|e (-en, -ar), bow.\n    b\u00e5gig, curved.\n    b\u00e5l, (-et, --), stake, pyre.\n    b\u00e5ng (-et), bluster, fuss.\n    b\u00e5ngstyrig, refractory.\n    b\u00e5t|a (-ade, -at), to be of avail.\n    b\u00e4ck (-en, -ar), brook, stream.\n    b\u00e4dd (-en, -ar), bed.\n    b\u00e4dd|a (-ade, -at), to make a bed.\n    b\u00e4gare (-n, --), goblet, cup.\n    b\u00e4gge, both.\n    b\u00e4lte (-t, -n), belt.\n    b\u00e4ltestad (-en), waist line.\n    b\u00e4nk (-en, -ar), bench, seat.\n    b\u00e4r (-et, --), berry.\n    b\u00e4ra (bar, pl. buro, burit, buren), to carry, bear, lead.\n    b\u00e4rga (-ade, -at), to rescue; b\u00e4rgad sol, sun that has set.\n    b\u00e4rs\u00e4rk (-en, -er), berserk.\n    b\u00e4rs\u00e4rksg\u00e5ng (-en), berserk fury.\n    b\u00e4rs\u00e4rkssk\u00e4gg (-et), berserk's beard.\n    b\u00e4st, best.\n    b\u00e4ttre, better.\n    b\u00e4van, indecl., trepidation.\n    b\u00f6j|a (-de, -t), to bend.\n    b\u00f6jlig, flexible.\n    b\u00f6lj|a (-an, -or), wave, billow.\n    b\u00f6lja (-ade, -at), to surge.\n    b\u00f6n (-en, -er), prayer.\n    b\u00f6ra (borde, bort), ought.\n    b\u00f6rd (-en), rank.\n    b\u00f6rd|a (-an, -or), burden.\n    b\u00f6rj|a (-ade, -at), to begin.\n    b\u00f6rjan, indecl., beginning.\n\n    D.\n\n    dag (-en, -ar), day.\n    dag|as (-ades, -ats), to dawn,\n    dag|er (-ern, -rar), dawn.\n    dagg (-en), dew.\n    dagglans (-en), daylight splendor.\n    dagsljus (-et), daylight.\n    dal (-en, -ar), valley.\n    dans (-en, -ar), dance.\n    dans|a (-ade, -at), to dance.\n    dar, contr. of dagar.\n    darr|a (-ade, -at), to tremble.\n    de, they, the, those.\n    del|a (-ade or -te, -at or -t), to divide, share, give.\n    dem, them, those.\n    den, the, that one, that, it.\n    densamme, the same.\n    denna, detta, this one.\n    deras, their.\n    dess, its; till --, until.\n    desslikes, likewise.\n    det, it, the, there.\n    diar, no. sing., chiefs having priestly and royal functions.\n    dig, you, yourself, thee, thyself.\n    dikt (-en, -er), poem, fiction, invention.\n    dikt|a (-ade, -at), to invent, imagine, compose.\n    dimm|a (-an, -or), fog.\n    din, ditt, dina, your, yours, thy, thine.\n    disarsal (-en, -ar), abode of the inferior gods.\n    dit, thither.\n    djup (-et, --), depth; adj. deep.\n    djupbl\u00e5, deep blue.\n    djupt\u00e4nkt, profound.\n    djur (-et, --), animal.\n    dj\u00e4rv, brave.\n    dj\u00e4rvhet (-en), bravery, presumption.\n    dock, yet, nevertheless, anyway.\n    dock|a (-an, -or), doll.\n    dockspel (-et, --), doll's play.\n    doft|a (-ade, -at), to exhale perfume, scent.\n    dog, see d\u00f6.\n    dom (-en, -ar), judgment, verdict.\n    dom (-en, -er), dome.\n    domare (-n, --), judge.\n    domarsten (-en, -ar), judgment seat.\n    domarstol (-en, -ar), judgment seat.\n    dopp|a (-ade, -at), to dip.\n    dotter (-n, d\u00f6ttrar), daughter.\n    drag (-et, --) feature.\n    dra, abbrev. of draga.\n    drack, see dricka,\n    draga (drog, dragit, dragen), to draw, pull, go.\n    drakje (-en, -ar), dragon.\n    drakskepp (-et, --), dragon ship.\n    drapja (-an, -or), dirge.\n    dricka (drack, pl. drucko, druckit, drucken), to drink.\n    dristig, bold.\n    driva (drev, drivit, driven), to drive, drift.\n    driv|a (-an, -or), snow drift.\n    driven, wrought, embossed.\n    drog, see draga.\n    dropp|a (-ade, -at), to drip.\n    dropp|e (-en, -ar), dr\u00f6p.\n    drott (-en, -ar), king.\n    drottning (-en, -ar), queen.\n    drottkv\u00e4de (-t, -n), royal song.\n    drucko, see dricka.\n    druv|a (-an, -or), grape.\n    dryck (-en, -er), drink.\n    dryckesbord (-et, --), drinking table.\n    drunkn|a (-ade, -at), to drown.\n    dryckeshorn (-et, --), drinking horn.\n    dryckessal (-en, -ar), drinking hall.\n    dryg, lasting, overbearing, self-important.\n    dr\u00e5pslag (-et, --), heavy blow, death blow.\n    dr\u00e4kt (-en, -en), garb.\n    dr\u00e4ng (-en, -ar), young man, man-servant.\n    dr\u00e4p|a (-te, -t), to kill.\n    dr\u00f6j|a (-de, -t), to tarry.\n    dr\u00f6m (-men, -mar), dream.\n    dr\u00f6m|ma (-de, -t), to dream.\n    du, thou.\n    dubbel, double.\n    dugg|a (-ade, -at), to drizzle.\n    duk (-en, -ar), cloth, canvas.\n    dum, foolish.\n    dund|er (-ret), thunder, roar.\n    dundr|a (-ade, -at), to roar, thunder.\n    dunkel, dark, dim.\n    duv|a (-an, -or), dove.\n    duvoving|e (-en, -ar), dove's wing.\n    dvaldes, see dv\u00e4ljas.\n    dv\u00e4ljas (dvaldes, dvalts), to live, dwell.\n    dv\u00e4rg (-en, -ar), dwarf.\n    dy (-n), mud, slime.\n    dygd (-en, -er), virtue.\n    dygn (-et, --), day of twentyfour hours.\n    dyk|a (-te or d\u00f6k, -t), to dive.\n    dyrbar, costly.\n    dyrk|a (ade, -at), to worship.\n    dyrk\u00f6pt, dearly bought.\n    dyster, morose, gloomy.\n    d\u00e5, then, when.\n    d\u00e5d (-et, --), deed.\n    d\u00e5n (-et), din, noise.\n    d\u00e5n|a (-ade, -at), to rumble, faint.\n    d\u00e5r|a (-ade, -at), to deceive, fascinate.\n    d\u00e5raktig, foolish.\n    d\u00e5r|e (-en, -ar), fool.\n    d\u00e5rskap (-en, -er), foolishness.\n    d\u00e4ck (-et, --), deck.\n    d\u00e4ld (-en, -er), valley.\n    d\u00e4rav, thereof.\n    d\u00e4r, there, where.\n    d\u00e4refter, thereafter, thereupon.\n    d\u00e4remot, on the other hand.\n    d\u00e4rf\u00f6r(e), therefore.\n    d\u00e4rhos, besides, In addition.\n    d\u00e4ri, therein.\n    d\u00e4rifr\u00e5n, therefrom.\n    d\u00e4rigenom, thereby, through it.\n    d\u00e4rin, in there, into it.\n    d\u00e4rmed, thereby.\n    d\u00e4rn\u00e4st, thereafter, next.\n    d\u00e4romkring, thereabout.\n    d\u00e4rp\u00e5, thereupon, thereafter.\n    d\u00e4rst\u00e4des, there.\n    d\u00e4rtill, thereto.\n    d\u00e4runder, under or during.\n    d\u00e4ruppe, up there.\n    d\u00e4rupp\u00e5, thereon, upon it.\n    d\u00e4rur, out of it.\n    d\u00e4rut\u00f6ver, beyond, above it\n    d\u00e4r\u00e5t, in that direction, towards.\n    d\u00e4r\u00f6ver, above it.\n    d\u00f6 (dog, d\u00f6tt), to die.\n    d\u00f6d, dead.\n    d\u00f6d (-en, -ar), death.\n    d\u00f6dlig, deadly, mortal.\n    d\u00f6dsblek, death pale.\n    d\u00f6dsrunja (-an, -or), death rune,\n    d\u00f6dss\u00e5ng (-en, -er),death song,\n    d\u00f6ds\u00f6rn (-en, -ar), death eagle,\n    d\u00f6lja (dolde, dolt or d\u00f6ljt, dold), to conceal.\n    d\u00f6m|a (-de, -t), to judge,\n    d\u00f6n|a (-ade, -at), to rumble,\n    d\u00f6rr (-en, -ar), door,\n    d\u00f6rrsven (-nen, -ner), guard,\n    d\u00f6rrpost (-en, -er), doorpost\n    d\u00f6va (-ade, -at), to deafen.\n\n    E.\n\n    ed (-en, -er), oath.\n    eder, you, your.\n    efter, after, behind.\n    egen, own, peculiar.\n    egg (-en, -ar), edge.\n    ehur, although, albeit.\n    einheriar, the blest, no sing.\n    ej, not.\n    eja, ah.\n    ek, (-en, -ar), oak; af eke, of oak.\n    ekeb\u00e4nk (-en, -ar), oak bench.\n    eld (-en, -ar), fire.\n    eldig, fiery.\n    eldprov (-et, --), fire test.\n    eldhav (-et, --), ocean of fire.\n    eldr\u00f6d, fiery red.\n    eldsken (-et, --), glow of fire.\n    eldstad (-en, -st\u00e4der), fireplace.\n    eldsv\u00e4rd (-et, --), flaming sword.\n    eller, or.\n    emellan, between.\n    emot, towards, against.\n    emot|taga (-tog, -tagit, tagen), to accept, receive.\n    emottog, see emottaga.\n    emedan, because.\n    ena, den --, one, the one.\n    en, ett, a, one.\n    enahanda, same.\n    endast, only, solely.\n    ende, enda, endaste, sole, only.\n    endr\u00e4kt (-en), concord.\n    ens, even.\n    ensam, alone.\n    enslig, lonely.\n    envar, everyone, each one.\n    envigskamp (-en), duel.\n    er, you, your.\n    eriksgat|a (-an, -or), royal journey.\n    ettersv\u00e4lld, swelled by poison.\n    evar, wheresoever.\n    evig, eternal.\n    evighet (-en, -er), eternity.\n\n    F.\n\n    fader  (-n, f\u00e4der), father.\n    fager, pretty.\n    falk (-en, -ar), falcon,\n    falkving|e  (-en, -ar), falcon's wing.\n    fall (-et, --), fall,\n    falla, (f\u00f6ll, fallit, fallen), to fall.\n    falsk, false.\n    famn (-en), embrace.\n    famna (-ade, -at), embrace.\n    fann, see finna,\n    far, abbrev. of fader,\n    fara (for, farit, faren), to travel, go, depart.\n    far|a (-an, -or), danger.\n    fart (-en), speed, course,\n    farv\u00e4l, farewell.\n    fas|a (-an, -or), terror,\n    fast, firm.\n    fast, although,\n    fast\u00e4n, although,\n    fatt, gripa --, f\u00e5 --, hold, seize.\n    fatt|a (-ade, -at), to seize, hold, comprehend, take.\n    fatt|as (-ades, -ats), to fail, be the matter with.\n    feg, cowardly.\n    fejd (-en, -er), conflict.\n    fel (-et, --), mistake, error.\n    fel|a (-ade, -at), to err, fail.\n    fem, five.\n    femton, fifteen.\n    fest (-en, -er), feast, entertainment.\n    fick, see f\u00e5.\n    fiende (-n, -r), enemy.\n    fik|a (-ade, -at), to seek, hanker after.\n    finge, see f\u00e5.\n    fing|er (-ret, rar), finger.\n    finna (fann, pl. funno, funnit, funnen), to find.\n    finnas (fanns, funnits), to be found, exist.\n    finn|e (-en, -ar), Finlander.\n    fira (-ade, -at), to celebrate.\n    fisk (-en, -ar), fish.\n    fjord (-en, -ar), fiord, bay.\n    fj\u00e4der (-ern, -rar), feather.\n    fj\u00e4ll (-en, -ar, or --), mountain.\n    fj\u00e4llig, scaly.\n    fj\u00e4rd (-en, -ar), bay.\n    fj\u00e4rde, fourth.\n    fj\u00e4ril (en, -ar), butterfly.\n    fj\u00e4rran, far away, distant.\n    fj\u00e4ttr|a (-ade, -at), to chain.\n    flagg|a (-an, -or), flag.\n    flamma (-ade, -at), to flame, flare.\n    flamm|a (-an, -or), flame, fire.\n    flax|a (-ade, -at), to flap the wings, flicker.\n    flick|a (-an, -or) girl.\n    flintkniv (-en, -ar), flint knife.\n    flitig, diligent.\n    flockvis, in flocks.\n    flod (-en, -er), river.\n    flugen, see flyga.\n    flutit, see flyta.\n    fly (-dde, -tt), to flee.\n    flyga, (fl\u00f6g, flugit, flugen), to fly, speed.\n    flykt (-en), flight.\n    flykt|a (-ade, -at), to flee.\n    flyktig, flighty, evanescent.\n    flyta (fl\u00f6t, flutit, fluten), to flow, drift, float.\n    fl\u00e4ck (-en, -ar), spot, blemish.\n    fl\u00e4ck|a (-ade, -at), to tarnish.\n    fl\u00e4ckl\u00f6s, spotless.\n    fl\u00e4kt (-en, -ar), breeze, gust of wind.\n    fl\u00e4rd (-en), vanity, deceit.\n    fl\u00e4sk (-et), pork.\n    fl\u00e4t|a (-ade, -at), to braid.\n    fl\u00f6d|a (-ade, -at), to flow, pour.\n    fl\u00f6g, see flyga.\n    fl\u00f6t, see flyta.\n    fnys|a (-te, or fn\u00f6s, -t), to sniff, snort.\n    fn\u00f6s, see fnysa.\n    fog|a (-ade, -at), to join, -- hop, to join together.\n    folk (et, --), people.\n    for, see fara.\n    fordom, formerly.\n    fordr|a (-ade, -at), to demand.\n    fordran, indecl., demand.\n    forna, former.\n    forntid  (-en), antiquity, former time.\n    forntidabild (-en, -er), ancient image.\n    forntidsminne (-t, -n), memory of the past.\n    fors (-en, -ar), rapids, current.\n    fort, fast, hurriedly.\n    fosterbroder (-n, -br\u00f6der), fosterbrother.\n    fosterdotter (-ern, -d\u00f6ttrar), fosterdaughter.\n    fosterfader (-n, -f\u00e4der), fosterfather.\n    fosterjord (-en), native soil.\n    fosterson (-en, -s\u00f6ner), fosterson.\n    fostrare (-n, --), fosterer.\n    fot (-en, f\u00f6tter), foot.\n    fradga (-n), foam.\n    fragga, see fradga.\n    fram, forth, along.\n    fram|bryta (-br\u00f6t, -brutit), to advance, press forth.\n    framf\u00f6r|a (-de, -t), to deliver, bring.\n    framf\u00f6r(e), before, in front of.\n    framme, at destination, there.\n    framsus|a (-ade, -at), to murmur, rustle forth.\n    fred (-en), peace.\n    fredlig, peaceable.\n    frestare (-n, --), tempter.\n    frestelse  (-n, -r), temptation.\n    fri, free.\n    fri|a (-ade, -at), to court, woo.\n    friare (-n, --), wooer.\n    friboren, freeborn.\n    frid (-en), peace.\n    fridlyst, protected, inviolate.\n    fridl\u00f6s, peaceless, outlawed.\n    fridsam, peaceable.\n    fridsbud (-et, --), peace messenger, message of peace.\n    fridsm\u00f6 (-n, -r), peace maiden.\n    frids\u00e4ll, peaceable, peace loving.\n    frieri (-et, -er), courtship.\n    frihet (-en, -er) liberty, freedom.\n    frisk, healthy, fresh.\n    fristad (-en, -st\u00e4der), haven of refuge.\n    frod|as (-ades, -ats), to flourish, grow, luxuriate.\n    from, pious.\n    fromhet (-en), piety.\n    fromhetsgud (-en), god of piety.\n    fromma, indecl., gain, advantage.\n    fross|a (-ade, -at), to revel, gormandize.\n    fru (-n, -ar), lady, wife.\n    frukt (-en, -er), fruit.\n    frukt|a (-ade, -at), to fear.\n    frust|a (-ade, -at), to snort, sputter.\n    frysa (fr\u00f6s, frusit, frusen), to freeze.\n    fr\u00e5g|a (-ade, -at), to ask.\n    fr\u00e5g|a (-an, or), question.\n    fr\u00e5n, from.\n    fr\u00e4ck, brazen.\n    fr\u00e4ls|a (-ade or -te, -at or -t), to save, rescue.\n    fr\u00e4mling (-en, -ar), stranger.\n    fr\u00e4mmande, strange.\n    fr\u00e4mst, foremost.\n    fr\u00e4nde (-n, -r), male relative.\n    fr\u00e4nk|a (-an, -or), female relative.\n    fr\u00e4s|a (-te, -t), to frizzle, sputter, foam.\n    fr\u00f6 (-et, -n), seed.\n    fr\u00f6jd (-en, -er), joy, pleasure.\n    full, full.\n    fullbr\u00e4ddad, filled to the brim.\n    fullvuxen, full grown.\n    full\u00e4nd|a (-ade, -at), to complete.\n    funno, see finna.\n    fur|a (-an, -or), fir, pine; av furu, of pine wood.\n    furst|e (-en, -ar), prince.\n    fyll|a (-de, -t), to fill.\n    fyllig, plump.\n    fyra, four.\n    f\u00e5, few.\n    f\u00e5 (fick, pl. fingo, f\u00e5tt), to get, be allowed, receive, be compelled.\n    f\u00e5f\u00e4ng, vain.\n    f\u00e5g|el (-eln, -lar), bird.\n    f\u00e5gelbo (-et, -n), bird's nest.\n    f\u00e5kunnig, ignorant.\n    f\u00e5l|e (-en, -ar), colt, steed.\n    f\u00e5ll|a (-ade), to hem.\n    f\u00e5ng|a (-ade, -at, -ad or f\u00e5ngen), to capture.\n    f\u00e5r (-et, --), sheep.\n    f\u00e4der (pl. of fader, father), ancestors.\n    f\u00e4dernedal (-en, -ar), native valley.\n    f\u00e4dernesland (-et, --), native country.\n    f\u00e4dernestrand (-en, -str\u00e4nder), native shore.\n    f\u00e4gn|a (-ade, -at), to please.\n    f\u00e4ll|a (-de, -t), to strike down, fell.\n    f\u00e4lt (-et, --), field.\n    f\u00e4rd (-en, -er), journey; \u00e5 f\u00e4rde, on the way, pending.\n    f\u00e4rdig, ready.\n    f\u00e4rg (-en, -er), color.\n    f\u00e4rg|a (-ade, -at), to color.\n    f\u00e4rgl\u00f6s, colorless.\n    f\u00e4st|a (-ade, -at), to fasten, bind, attach.\n    f\u00e4ste (-t, -n), stronghold, hilt, firmament.\n    f\u00e4stning (-en, -ar), fortification.\n    f\u00f6da (f\u00f6dde, f\u00f6tt), to give birth to, nourish.\n    f\u00f6delse or f\u00f6dsel (-n), birth.\n    f\u00f6ga, little.\n    f\u00f6lj|a (-de, -t), to follow, accompany.\n    f\u00f6ll, see falla.\n    f\u00f6nst|er (-ret, --), window.\n    f\u00f6r, for, before, in behalf of.\n    f\u00f6r (-en), prow.\n    f\u00f6r|a (-de, -t), to bring, conduct.\n    f\u00f6rakt|a (-ade, -at), to despise.\n    f\u00f6raktlig, scornful, despicable.\n    f\u00f6rbannelse (-n, -r), curse.\n    f\u00f6rbi, past.\n    f\u00f6r|binda (-band, pl. -bundo, -bundit, -bunden), to bandage, unite.\n    f\u00f6rbittrad, incensed.\n    f\u00f6rbittring (-en), anger.\n    f\u00f6rblev, see f\u00f6rbliva\n    f\u00f6r|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to remain.\n    f\u00f6r|bl\u00f6da (-bl\u00f6dde, -bl\u00f6tt), to bleed to death.\n    f\u00f6rbr\u00e4n|na (-de, -t), to consume by fire.\n    f\u00f6rdjup|a (-ade, -\u00e4t), de deepen.\n    f\u00f6rdraga (-drog, -dragit, -dragen), to tolerate.\n    f\u00f6rdunkl|a (-ade, -at) to make dim.\n    f\u00f6r\u00f6m|a (-de, -t), to condemn.\n    f\u00f6re, before.\n    f\u00f6rebild (-en, -er), prototype, model.\n    f\u00f6ren|a (-ade or -te, -at or -t), to unite.\n    f\u00f6rening (-en, -ar), union.\n    f\u00f6respel (-et, --), prelude.\n    f\u00f6respr\u00e5kersk|a (-an, -or), female pleader, advocate.\n    f\u00f6re|st\u00e5 (-stod, -st\u00e5tt), to be near at hand, be imminent.\n    f\u00f6r|flyta (-fl\u00f6t, -flutit, -fluten), to pass by, elapse.\n    f\u00f6r|frysa (-fr\u00f6s, -frusit, -frusen), to freeze severely.\n    f\u00f6rf\u00e4rlig, terrible.\n    f\u00f6rf\u00f6lj|a (-de, -t), to pursue.\n    f\u00f6rgl\u00f6m|ma (-de, -t), to forget.\n    f\u00f6r|gr\u00e5ta (-gr\u00e4t, -gr\u00e5tit,) to pass the time in weeping; f\u00f6rgr\u00e5ten,\n      red-eyed or swollen from weeping.\n    f\u00f6r|g\u00e5 (-gick, -g\u00e5tt, -g\u00e5ngen), to pass by (time); f\u00f6rg\u00e5s, to perish.\n    f\u00f6rg\u00e5rd (-en, -ar), outer court.\n    f\u00f6rg\u00e4ten, forgotten.\n    f\u00f6rg\u00e4ves, in vain.\n    f\u00f6rg\u00f6m|ma (-de, -t), to conceal.\n    f\u00f6rhand, p\u00e5 --, beforehand.\n    f\u00f6rhoppning (-en, -ar), hope, expectation.\n    f\u00f6rhoppningsfull, hopeful.\n    f\u00f6rjag|a (-ade, -at), to drive away.\n    f\u00f6rkast|a (-ade, -at), to reject.\n    f\u00f6rklar|a (-ade, -at), to explain.\n    f\u00f6r|kl\u00e4da (-kl\u00e4dde, -kl\u00e4tt), to disguise, masque.\n    f\u00f6rkl\u00e4dning (-en, -ar), disguise.\n    f\u00f6rlama (-ade, -at), to paralyze.\n    f\u00f6rliden, past.\n    f\u00f6rlik|a (-te, -t), to reconcile.\n    f\u00f6rlit|a (-ade, or f\u00f6rlet, -at), to depend upon.\n    f\u00f6rlor|a (-ade, -at), to lose.\n    f\u00f6rlov, med --, pardon me.\n    f\u00f6r|l\u00e5ta (-l\u00e4t, -l\u00e5tit, -l\u00e5ten), to forgive.\n    f\u00f6rl\u00e4t, see f\u00f6rl\u00e5ta.\n    f\u00f6rm\u00f6rk|a (-ade, -at), to darken.\n    f\u00f6rnam, see f\u00f6rnimma.\n    f\u00f6r|nimma, (-nam, -nummit, -nummen), to hear, perceive, ascertain.\n    f\u00f6rnummit, see f\u00f6rnimma.\n    f\u00f6rny|a (-ade, -at), to renew.\n    f\u00f6rn\u00f6j|a (-de, -t), to please.\n    f\u00f6rol\u00e4mpad, insulted.\n    f\u00f6rpl\u00e4g|a (-ade, -at), to feed, entertain.\n    f\u00f6rr, before, formerly.\n    f\u00f6r|r\u00e5da (-r\u00e5dde, -r\u00e5tt, r\u00e5dd), to betray.\n    f\u00f6rr\u00e4n, f\u00f6rrn, before, until.\n    f\u00f6rrost|a (-ade, -at), to rust.\n    f\u00f6rsak|a (-ade, -at), to renounce, deny oneself.\n    f\u00f6rsaml|a (-ade, -at), to gather, assemble.\n    f\u00f6r|sjunka (-sj\u00f6nk, -sjunkit, -sjunken), to sink down,\n    f\u00f6rsj\u00f6nk, see f\u00f6rsjunka.\n    f\u00f6r|skjuta (-sk\u00f6t, -skjutit, -skjuten), to reject.\n    f\u00f6rsm\u00e5 (-dde, -tt), to disdain.\n    f\u00f6r|sm\u00e4lta (-smalt, -smultit), to melt.\n    f\u00f6rson|a (-ade, -at), to propitiate.\n    f\u00f6rsonare (-n, --), propitiator.\n    f\u00f6rsoning (-en), atonement, reconciliation.\n    f\u00f6rsoningsdag (-en, -ar), day of atonement.\n    f\u00f6r|sova, sig (-sov, sovit), to oversleep.\n    f\u00f6rst, first.\n    f\u00f6rstr\u00f6 (-dde, -tt), to divert, amuse.\n    f\u00f6rlst\u00e5 (-stod, -st\u00e5tt, -st\u00e5dd), to understand.\n    f\u00f6rst\u00e4m|ma (-de, -t), to depress.\n    f\u00f6rst\u00f6r|a (-de, -t), to destroy.\n    f\u00f6rsvann, see f\u00f6rsvinna.\n    f\u00f6rsvar|a (-ade, -at), to defend.\n    f\u00f6rsvinna (-svann, pl. -svunno, -svunnit, -svunnen), to disappear.\n    f\u00f6rs\u00f6k|a (-te, -t), to try.\n    f\u00f6rt\u00e4l|a (-ade, -at), to relate, slander.\n    f\u00f6rsvunnit, see f\u00f6rsvinna.\n    f\u00f6rteg, see f\u00f6rtiga.\n    f\u00f6r|tiga (-teg, -tegat), to conceal, keep back.\n    f\u00f6rtjust, pleased, delighted.\n    f\u00f6rtj\u00e4n|a (-ade, -at), to earn, deserve.\n    f\u00f6rtj\u00e4nst (-en, -er), merit.\n    fortork|a (-ade, -at), to dry up, wither.\n    f\u00f6rtro (-dde, -tt), to entrust, confide.\n    f\u00f6rtrogen (v\u00e4n), confidential friend.\n    fortroll|a (-ade, -at), to bewitch.\n    f\u00f6rtryck[a (-te, -t), to oppress.\n    f\u00f6rtyn|a (-ade, -at), to waste away.\n    f\u00f6rt\u00e4lj|a (-de, or f\u00f6rtaide, -t, or f\u00f6rtalt), to relate, tell.\n    f\u00f6rt\u00f6rn|a (-ade, -at), to anger, vex.\n    f\u00f6r\u00e4nderlig, changeable.\n    forundr|a (-ade, -at), to fill with wonder; -- sig, to wonder, marvel.\n    f\u00f6rut, before.\n    f\u00f6rutan, without.\n    forvirr|a (-ade, -at), to confuse, confound.\n    f\u00f6rv\u00e5gen, reckless.\n    f\u00f6rv\u00e4gr|a (-ade, -at), to refuse.\n    f\u00f6r\u00e4ndr|a (-ade, -at), to change.\n    f\u00f6r|\u00f6da (-\u00f6dde, -\u00f6tt), to waste.\n\n    G.\n\n    gagn|a (-ade, -at), to benefit.\n    gala (gol, galit), to crow.\n    galder (-n, galdrar), incantation.\n    galt (-en, -ar), boar.\n    gammal, old.\n    gamman, indecl., pleasure, joy.\n    gap (-et, --), mouth, jaws.\n    gapa (-ade, -at), to yawn, gape.\n    gav, see giva.\n    geirsodd (-en), death rune.\n    gemensam, common, mutual.\n    gen, short, near.\n    genast, at once.\n    genm\u00e4l|a (-de, -t), to retort.\n    genom, through.\n    genomborr|a (-ade, -at), to pierce, thrust through.\n    genomstr\u00f6mm|a (-ade, -at), to flow through.\n    gestalt (-en, -er), figure, body.\n    gick, see g\u00e5.\n    giftoman (-nen, -m\u00e4n), one who gives another in marriage.\n    giljarf\u00e4rd (-en, -er), wooing trip or expedition.\n    ginge, gingo, see g\u00e5.\n    gissning (-en, -ar), guess.\n    giva, ge (gav, g&vo, givit, given), to give.\n    givmild, generous.\n    gjallarhorn (-et), giallarhorn, the trumpet of Heimdall.\n    gjord, see g\u00f6ra.\n    gjuta (g\u00f6t, gjutit, gjuten), to pour, mold, shed.\n    glad, glad, happy, merry.\n    gladde, see gl\u00e4dja.\n    glans (-en), splendor,\n    glasrut|a (-an, -or), window pane.\n    glatt, smooth.\n    glesn|a (-ade, -at), to grow sparse.\n    glittr|a (-ade, -at), to glitter.\n    gl\u00e4dja (pr. gl\u00e4der, gladde, glatt), to make glad, rejoice.\n    gl\u00e4der, see gl\u00e4dja.\n    gl\u00e4dje (-n), joy.\n    gl\u00e4ttig, glad, happy.\n    gl\u00f6d (-en), glow.\n    gl\u00f6da (gl\u00f6dde, gl\u00f6tt), to glow.\n    gl\u00f6dhet, glowing hot.\n    gl\u00f6m|ma (-de -t), to forget.\n    gl\u00f6mska (-n), oblivion, forgetfulness.\n    gnist|a (-an, -or), spark.\n    gnistr|a (-ade, -at), to sparkle.\n    gnugga (-ade, -at), to rub.\n    gny (-et), commotion, murmur.\n    gn\u00e4gg|a (-ade, -at), to neigh.\n    god, good.\n    godo, med or i --, willingly.\n    gods (-et, --), goods, property.\n    golv (-et, --), floor.\n    grav (-en, -ar), grave.\n    gravh\u00f6g (-en, -ar), barrow, grave mound.\n    grav\u00f6l (-et), funeral feast.\n    gren (-en, -ar), branch.\n    grep, see gripa.\n    griff|el (-eln, -lar), pencil.\n    grift (-en, -er), grave.\n    gripa (grep, gripit, gripen), to seize.\n    gro (-dde, -tt), to sprout, grow.\n    groll (-et), grudge, quarrel.\n    grop (-en, -ar), dimple, pit.\n    grovhyvlad, rough planed.\n    grubb|la (-ade, -at), to brood.\n    gruml|a (-ade, -at), to make turbid.\n    grund, shallow.\n    grund (-et, --), shoal; till --, to the bottom.\n    grund (-en, -er), basis, foundation.\n    grundmurad, provided with solid floor and walls of masonry.\n    grus, (-et), gravel, earth, i -- in ruins.\n    gry (-de, -tt), to dawn, break.\n    grym, fierce, cruel.\n    gr\u00e5h\u00e5rig, grayhaired.\n    gr\u00e5sk\u00e4ggig, having gray beard.\n    gr\u00e5ta (gr\u00e4t, gr\u00e5tit), to weep.\n    gr\u00e5tersk|a (-an, -or), woman who weeps.\n    gr\u00e4ns (-en, -er), boundary, limit.\n    gr\u00e4s (-et), grass.\n    gr\u00e4selig or gr\u00e4slig, hideous.\n    gr\u00e4t, see gr\u00e5ta.\n    gr\u00f6n, green.\n    gr\u00f6nkl\u00e4dd, covered with verdure.\n    gr\u00f6nlummig, leafy, with dense foliage.\n    gr\u00f6nsk|a (-ade, -at), to turn or grow green.\n    gr\u00f6nska (-n), verdure.\n    gr\u00f6nvirkad, crocheted in green.\n    gubb|e (-en, -ar), old man.\n    gud (-en, -ar), god.\n    gudabarm (-en, -ar), divine bosom.\n    gudablod (-et), blood of the gods, of divine ancestry.\n    gudab\u00e4lte (-t, -n), divine girdle.\n    gudaglans (-en), divine splendor.\n    gudahus (-et, --), temple.\n    gudakrans (-en, -ar), divine wreath.\n    gudalund (-en, -ar or -er), sacred grove.\n    gudatimrad, god-built.\n    gudinn|a (-an, -or), goddess.\n    gudomlig, divine.\n    gul, yellow, golden.\n    guld, gull (-et), gold.\n    guldbelagd, gold inlaid.\n    guldfot (-en, -f\u00f6tter), gold foot.\n    guldgul, golden yellow.\n    guldhj\u00e4lm, (-en, -ar), gold helmet.\n    guldhov (-en, -ar), gold-shod hoof.\n    guldinlagd, gold inlaid.\n    guldkam (-men, -mar), golden comb.\n    guldkammig, golden combed.\n    guldklo (-n, -r), golden claw.\n    guldring (-en, -ar), gold ring.\n    guldsadlad, with gold-mounted saddle.\n    guldsk\u00f6ld (-en, -ar), gold shield.\n    guldstol (-en, -ar), golden chair or seat.\n    guldstr\u00e4ng (-en, -ar), gold string.\n    guldtand (-en, -t\u00e4nder), golden tooth.\n    gull, see guld.\n    gullhov, see guldhov.\n    gullmanig, with golden mane.\n    guln|a (-ade, -at), to turn yellow.\n    gung|a (-ade, -at), to rock.\n    gyllene, golden.\n    gyllenl\u00e4der (-ret), gilded leather, bronze leather.\n    g\u00e5 (gick, pl. gingo, g\u00e5tt, g\u00e5ngen), to go, extend, move.\n    g\u00e5ng (-en, -ar), path, walk, course.\n    g\u00e5ng (-en, -er), time, occasion.\n    g\u00e5ngare (-n, --), steed, horse.\n    g\u00e5r, i --, yesterday.\n    g\u00e5rd (-en, -ar), homestead, estate, yard.\n    g\u00e5v|a (-an, -or), gift.\n    g\u00e5vo, see giva.\n    g\u00e4ck|a (-ade, -at), to scorn, deceive.\n    g\u00e4ld|a (-ade, -at), to make amends for.\n    g\u00e4ll|a (-de, -t), to be of account, -- lifvet, life is at stake.\n    g\u00e4rd (-en, -er), tribute, reward.\n    g\u00e4rna, willingly, freely.\n    g\u00e4st (-en, -er), guest.\n    g\u00e4st|a (-ade, -at), to visit as guest.\n    g\u00e4stabud (-et, --), banquet, feast.\n    g\u00e4stfri, hospitable.\n    g\u00e4stfrihet (-en), hospitality.\n    g\u00e4l (-en, -ar), pool.\n    g\u00e4m|ma (-de, -t), to conceal.\n    g\u00e4ra (gjorde, gjort, gjord), to do, make.\n    g\u00e4rd|el (-eln, -lar), girdle,\n    g\u00f6t, see gjuta.\n\n    H.\n\n    ha, abbrev. of hava.\n    hag|e (-en, -ar), pasture, grove.\n    hade, see hava.\n    hagelskur (-en, -ar), shower of hail, hail storm.\n    hagl|a (-ade, -at), to hail.\n    halm (-en), straw.\n    hak|a (-ade, -at), to hook.\n    hals (-en, -ar), neck.\n    halt|a (-ade, -at), to limp, hobble.\n    halv, half.\n    halvbr\u00e4nd, half burnt.\n    halvdr\u00e4nkt, half submerged.\n    halvrund (-en, -er), semicircle.\n    halvslocknad, half extinguished.\n    halvsl\u00e4ckt, half extinguished.\n    halvvred, vexed, angry.\n    hammare (-n, -- or hamrar), hammer.\n    hamn (-en, -ar), harbor.\n    hamr|a (ade, -at), to hammer.\n    han, he.\n    hand (-en, h\u00e4nder), hand.\n    handfull, handful.\n    handkraft (-en), physical power.\n    handsbred, one hand wide.\n    handslag (-et, --), hand clasp.\n    han|e (-en, -ar), cock.\n    hang, see h\u00e4nga,\n    hann, see hunno.\n    hans, his.\n    harm (-en), anger.\n    harp|a (-an, -or), harp.\n    harpoljud (-et, --), sound of the harp.\n    harpoton (-en, -er), tone of the harp.\n    hast, haste.\n    hast|a (-ade, -at), to hasten.\n    hastig, speedy.\n    hat (-et), hatred.\n    hat|a (-ade, -at), to hate.\n    hatt (-en, -ar), hat.\n    hav (-et, --), ocean.\n    hava, ha (hade, haft), to have.\n    havsbrud (-en, -ar), ocean bride.\n    havsskum (-met), ocean spray.\n    havstroll (-et, --), sea monster.\n    havsval (-en, -ar), whale.\n    havs\u00f6rn (-en, -ar), sea eagle.\n    hed (-en, -ar), heath.\n    heden, heathen.\n    heder (-n), honor.\n    hedersgubb|e (-en, -ar), worthy or venerable old man.\n    hejsan, hey, hurrah.\n    hel, whole, entire.\n    helt, quite, entirely.\n    helgedom (-en, -ar), temple.\n    helig, sacred, holy.\n    hell, hail.\n    heller, either.\n    hellre, helst, rather, more or most willingly.\n    helstekt, roasted whole.\n    hem (-met, --), home.\n    hembygd (-en, -er), native place.\n    hemma, at home.\n    hemsk, terrible.\n    hemv\u00e4g, (-en, -ar), the way home.\n    henne, acc. of hon, her.\n    hennes, gen. of hon, hers.\n    hermelin (-en), ermine.\n    hermelinsmantlad, ermine mantled.\n    herr, sir.\n    herr|e (-en, -ar), master, lord.\n    het, warm.\n    het|a (-te, -at), to be called, named.\n    hillebard (-en, -er), halberd.\n    himlab\u00e5g|e (-en, -ar), heavenly arch.\n    himlaflamm|a (-an, -or), lightning flash.\n    himlarand (-en), horizon.\n    him|mel (-meln, -len or -melen, -lar), heaven, sky.\n    himmelsk, heavenly.\n    himmelsbl\u00e5, azure blue.\n    himlaf\u00e4lt (-et, --), firmament, sky.\n    hin, the.\n    hind (-en, -ar), hind, young deer.\n    hind|er (-ret, --), hindrance, obstacle.\n    hindr|a (-ade, -at), to hinder.\n    hingst (-en, -ar), stallion.\n    hinna (hann, pl hunno, hunnit, hunnen), to have time for, overtake.\n    hinsidan, on the other side.\n    hiss|a (-ade, -at), to hoist; -- segel, to set sail.\n    hit, hither.\n    hitt|a (-ade, -at), to find.\n    hjalt (-et, --), hilt.\n    hjord (-en, -ar), flock.\n    hjort (-en, -ar), stag.\n    hjul (-et, --), wheel.\n    hj\u00e4lm (-en, -ar), helmet.\n    hj\u00e4lmhatt (-en, -ar), helmet, helmet hat.\n    hj\u00e4lp|a (-te, or halp, -t, or hulpit, hulpen), to assist, help.\n    hj\u00e4lt|e (-en, -ar), hero.\n    hj\u00e4lteamma (-an, -or), mother of heroes.\n    hj\u00e4ltearm (-en, -ar), heroic arm.\n    hj\u00e4ltebarm (-en, -ar), heroic bosom.\n    hj\u00e4lteblick (-en, -ar), heroic glance.\n    hj\u00e4ltefader (-n, -f\u00e4der), heroic father, father of heroes.\n    hj\u00e4ltebragd (-en, -er), heroic deed.\n    hj\u00e4ltefog (-et), heroic tone or mien.\n    hj\u00e4ltekraft (-en), heroic power.\n    hj\u00e4ltemod (-et), heroic courage.\n    hj\u00e4ltemull (-en), heroic soil, dust of heroes.\n    hj\u00e4lterykte (-t), heroic fame.\n    hj\u00e4ltesinne (-t), heroic mind.\n    hj\u00e4lteson (-en, s\u00f6ner), heroic son, son of a hero.\n    hj\u00e4ltes\u00e5ng (-en, -er), heroic song.\n    hj\u00e4ltevrede (-n), heroic anger.\n    hj\u00e4rta (-t, -n), heart.\n    hj\u00e4rtlig, hearty, sincere.\n    hj\u00e4ss|a (-an, -or), crown of the head.\n    holmg\u00e5ng (-en, -ar), duel.\n    hon, she.\n    honom, acc. of han, him.\n    honungG (-en), honey.\n    hop (-en, -ar), crowd, throng.\n    hopfog|a (-ade, -at), to join together.\n    hopp (-et, --), leap.\n    hopp (-et), faith, hope.\n    hopp|a (-ade, -at), to jump.\n    hopp|as (-ades, -ats), to hope.\n    hoptr\u00e4ng|a (-de, -t), to compress.\n    horn (-et, --), horn.\n    horndryck (-en), drink from the horn.\n    hos, by, with, at the home of.\n    hot (-et), threat.\n    hot|a (-ade, -at), to threaten.\n    hov (-en, -ar), hoof.\n    hov (-et, --), court.\n    hov, see h\u00e4va.\n    hovman (-nen, -m\u00e4n), courtier.\n    hud (-en, -ar), skin, pelt.\n    hugg (-et, --), blow, thrust, stroke.\n    hugga (h\u00f6gg, huggit, huggen), to hew, cut, strike.\n    hull (-et), flesh.\n    hulling (-en, -ar), barb, hook.\n    hulpit, see hj\u00e4lpa.\n    humle (-n), hops.\n    hund (-en, -ar), dog.\n    hundra, hundrade, hundred.\n    hundramilasl\u00e4tt (-en, -er), plain of a hundred miles.\n    hundra\u00e5rig, a hundred years old.\n    hungrig, hungry.\n    hunnit, see hinna.\n    hur, huru, how, howsoever.\n    hus (-et, --), house, dwelling.\n    husfolk (-et, --), house servants.\n    husvill, homeless.\n    huvud (-et, -en), head.\n    huvudskall|e (-en, -ar), skull.\n    hucklare (-n, --), hypocrite.\n    h\u00e5g (-en), mind, inclination.\n    h\u00e5l (-et, --), hole.\n    h\u00e5ll (-et, --), direction.\n    h\u00e5lla (h\u00f6ll, h\u00e5llit, h\u00e5llen), to hold, keep, contain.\n    h\u00e5llning (-en), bearing.\n    h\u00e5n (-et), scorn.\n    h\u00e5r (-et, --), hair.\n    h\u00e5rd, hard, cruel, severe.\n    h\u00e5rdhet (-en), hardness, harshness.\n    h\u00e5rdh\u00e4nt, rough, severe.\n    h\u00e5rvuxen, hairy.\n    h\u00e4g|er (-ern, -rar), heron.\n    h\u00e4gn|a (-ade, -at), to protect.\n    h\u00e4gring (-en, -ar), mirage.\n    h\u00e4lft (-en, -er), a half.\n    h\u00e4ll (-en, -ar), hearth, rock.\n    h\u00e4ls|a (-ade, -\u00e4t), ta greet, acclaim.\n    h\u00e4lsa, (-n), health.\n    h\u00e4lsning (-en, -ar), greeting.\n    h\u00e4mnd (-en), revenge.\n    h\u00e4mn|a (-ade, -at), to avenge.\n    h\u00e4mt|a (-ade, -at), to bring, fetch.\n    h\u00e4n, away.\n    h\u00e4n|da (-de, -t), to happen.\n    h\u00e4ng|a (-de, or hang, -t), to h\u00e4ng.\n    h\u00e4ngl\u00e5s (-et, --), padlock.\n    h\u00e4nryckning (-en), ecstasy.\n    h\u00e4pen, astounded.\n    h\u00e4r, here.\n    h\u00e4r (-en, -ar), army.\n    h\u00e4rbud (-et, --), war messenger, or message.\n    h\u00e4rd (-en, -ar), hearth.\n    h\u00e4rd|a (-ade, -at), to harden.\n    h\u00e4rinne, in here.\n    h\u00e4rj|a (-ade, -at), to devastate.\n    h\u00e4rlig, glorious, beautiful.\n    h\u00e4rmed, herewith.\n    h\u00e4rnad (-en, -er), warfare, warlike expedition.\n    h\u00e4rold (-en, -er), herald.\n    h\u00e4rom, concerning it.\n    h\u00e4rskarbud (-et, -en), word of command.\n    h\u00e4rskarblick (-en, -ar), lordly mien, glance of a ruler.\n    h\u00e4rskarnyck (-en, -er), whim of authority.\n    h\u00e4rskarord (-et, -en), royal command, word of authority.\n    h\u00e4rskri (-et, --, or -n), warcry.\n    h\u00e4rsk\u00f6ld (-en, -ar), war shield.\n    h\u00e4rslag (-et,--), battle.\n    h\u00e4rt\u00e5g (-et, --), military expedition.\n    h\u00e4st (-en, -ar), horse.\n    h\u00e4v|a (-de, -t), to raise, lift, rise and fall.\n    h\u00e4vd (-en, -er), annals.\n    h\u00f6ft (-en, -er), hip,\n    h\u00f6g (-en, -ar),mound, pile, grave.\n    h\u00f6g, high, loud.\n    h\u00f6gbarmad, high-bosomed.\n    h\u00f6gg, see hugga.\n    h\u00f6gb\u00e4nk (-en, -ar), high seat, seat of honor.\n    h\u00f6ghornad, long-horned.\n    h\u00f6gre, higher.\n    h\u00f6gs\u00e4tespelare (-n, --), pillar of the high seat, or seat of honor.\n    h\u00f6gv\u00e4lvd, high arched.\n    h\u00f6g\u00e4ttad, of high descent.\n    h\u00f6j|a (-de, -t), to raise, lift.\n    h\u00f6jd (-en, -er), height, eminence.\n    h\u00f6k (-en, -ar), hawk.\n    h\u00f6lj|a (-de, -t), to cover.\n    h\u00f6ll, see h\u00e5lla.\n    h\u00f6r|a (-de, -t), to hear, listen. -- samman, belong together,\n      -- till, belong to.\n    h\u00f6st (-en, -ar), autumn.\n    h\u00f6stting (-et, --), fall thing or court.\n    h\u00f6v|as (-des, -ts), to be fitting,\n    h\u00f6vding (-en, -ar), chief.\n    h\u00f6visk, courtly, polite.\n\n    I.\n\n    i, you.\n    i, in, into, at, for, to, by, with.\n    ibland, among, sometimes.\n    icke, not.\n    idel, nothing but.\n    idrott (-en, -er), sport, achievement.\n    ifr\u00e5n, from.\n    igen, again.\n    igenk\u00e4n|na (-de, -t), to recognize.\n    igenom, through.\n    ihj\u00e4l, to death; sl\u00e5 ----, to kill.\n    ihop, together.\n    il (-en, -ar), gust of wind.\n    il|a (-ade, -at), to run fast.\n    illa, bad, evil.\n    in, in, on.\n    in|driva (-drev, -drivit, -driven), to collect.\n    inf\u00f6r, before, face to face with.\n    ingen, no, no one, none.\n    ingenting, nothing.\n    in|giva (-gav, pl. g\u00e5vo, -givit, -given), to give, inspire.\n    innan, before, ere.\n    innanf\u00f6r, within.\n    inne, in, within.\n    inom, within.\n    insteg, see instiga.\n    in|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to enter.\n    insvep|a (-te, -t), to envelop, dress.\n    in|taga (-tog, -tagit, -tagen), to seize, take possession of.\n    intet, nothing.\n    intill, to, unto.\n    intog, see intaga.\n    in|tr\u00e4da (-tr\u00e4dde, -tr\u00e4tt), to enter.\n    inunder, under.\n    invid, by, close to.\n    inv\u00e4n|da (-de, -t), to interpose objection, answer.\n    irr|a (-ade, -at), to wander about aimlessly.\n    is (-en, -ar), ice.\n    isbj\u00f6rn (-en, -ar), polar bear.\n    itu, in twain.\n    iver (-n), zeal, animation.\n\n\n    J.\n\n    jag, I.\n    jag|a (-ade, -at), to hunt, chase, drive.\n    jakt (-en, -er), hunt.\n    jarl (-en, -ar), jarl, earl.\n    joll|er (-ret), foolish prattle.\n    jord (-en), earth, soil.\n    jordisk, earthly.\n    jul (-en, -ar), yule.\n    jul|a (-ade, -at), to celebrate yule.\n    julerus (-et, ----), yuletide spree.\n    jungfru (-n, -r), maiden, virgin.\n    jungfrubur (-en, -ar), maiden's bower.\n    just, just, exactly.\n    juv|er (-ret, ----), udder.\n    j\u00e4gare (-n, ----), hunter.\n    j\u00e4garskar|a (-an, -or), band of hunters.\n    j\u00e4mn\u00e5rig, of the same age.\n    j\u00e4mt, always.\n    j\u00e4mte, by, also, besides.\n    j\u00e4mv\u00e4l, besides.\n    j\u00e4rn (-et), iron.\n    j\u00e4rnek (-en, -ar), holly oak.\n    j\u00e4rnfast, firm or strong as iron.\n    j\u00e4rnlans (-en, -ar), iron lance.\n    j\u00e4rnsko (-n, -r), iron shoe.\n    j\u00e4tt|e (-en, -ar), giant.\n    j\u00e4ttesten (-en, -ar), giant rock.\n    j\u00e4tteverk (-et, ----), giant undertaking.\n\n\n    K.\n\n    kalk|a (-ade, -at), to cover with lime.\n    kall, cold.\n    kall|a (-ade, -at), to call.\n    kall|as (-ades, -ats), to be named.\n    kallbr\u00e4ckt, cold-short, brittle.\n    kalln|a (-ade, -at), to grow cold.\n    kam (-men, -mar), comb.\n    kamin (-en, -er), stove.\n    kammar(e) (-n, --), chamber.\n    kamp (-en), struggle.\n    kamrat (-en, -er), comrade.\n    kan, see kunna.\n    kanh\u00e4nda, perhaps.\n    kanske, perhaps.\n    kant, (-en, -er), border.\n    kapp, i --, in a race.\n    kapp|a (-an, -or), mantle, cloak, hood.\n    karg, chary.\n    karm (-en, -ar), back and arms of a chair.\n    kast|a (-ade, -at), to cast, throw.\n    kedj|a (-an, -or), chain.\n    kind (-en, -er), cheek.\n    klag|a (-ade, -at), to complain.\n    klagan, indecl., complaint.\n    klagor\u00f6st (-en, -er), voice of complaint.\n    klandr|a (-ade, -at), to criticise.\n    klang, see klinga.\n    klang (-en), ring, clang.\n    klapp|a (-ade, -at), to clap, beat, knock.\n    klar, clear.\n    klarnad, clear.\n    klenod, (-en, -er), gem, jewel, valuable.\n    kling|a (-ade or klang, pl. klungo, -at or klungit), to resound,\n    drink a toast.\n    kling|a (-an, -or), sword.\n    klint (-en, -er), peak, brow of rock.\n    klipp|a (-an, -or), cliff, rock.\n    klipp|g, rocky.\n    klo (-n, -r) claw.\n    klok, wise.\n    klot (-et, --), sphere, ball.\n    klungo, see klinga.\n    klyft|a (-an, or), cleft, ravine.\n    klyva (kl\u00f6v, kluvit, kluven), to cleave, split.\n    kl\u00e4da (kl\u00e4dde, kl\u00e4tt), to clothe.\n    kl\u00e4der, no sing., clothes,\n    kl\u00e4m|ma (-de, -t), to squeeze, press.\n    kl\u00e4ttr|a (-ade, -at), to climb,\n    kl\u00f6sja (-te, -t), to tear with claws or nails.\n    kl\u00f6v, see klyva.\n    knak|a (-ade, -at), to creak.\n    knapp, scarce.\n    knapp (-en, -ar), button, knob.\n    knappast, hardly.\n    knattr|a (-ade, at), to crackle.\n    knopp (-en, -ar), bud.\n    knopp|as (-ades, -ats), to bud.\n    knot (-et), complaint.\n    knuten, see knyta.\n    knyta (kn\u00f6t, knutit, knuten), to tie, bind.\n    kn\u00e4 (-et, -n), knee.\n    kn\u00e4pp|a (-te, -t), to fasten, buckle; -- h\u00e4nderna, clasp the hands.\n    kn\u00e4satt, placed in one's lap.\n    kog|er (-ret, --), quiver.\n    koka (-ade, -at), to boil.\n    kolsvart, coal black.\n    kolv (-en, -ar), butt.\n    komma (kom, kommit, kommen), to come, get, -- fram, come up, forth,\n      arrive.\n    konst (-en, -er), art.\n    konstn\u00e4r (-en, -er), artist.\n    konstarbetad, artistically wrought.\n    konsterfaren, skilled, artistic.\n    konstfull, artistic.\n    konstn\u00e4r (-en, -er), artist.\n    konung (-en, -ar), king.\n    konungasal (-en, -ar), king's hall.\n    konungason, (-en, -s\u00f6ner), king's son.\n    konungastad (-en, -st\u00e4der), royal city.\n    konungaval (-et, --), royal election.\n    koppark\u00f6l (-en, -ar), copper keel.\n    kopparst\u00f6pt, molded in copper.\n    koppartr\u00f6sk|el (-eln, -lar), copper threshold.\n    kor|a (-ade, -at), to choose.\n    korall (-en, -er), coral.\n    korn, (-et), barley, grain.\n    kornland (-et, --), field of grain.\n    kors|a (-ade, -at), to cross.\n    kort, short; inom --, shortly, ere long, soon.\n    kos, g\u00e5, fly sin --, depart.\n    kos|a (-an, -or), course.\n    kost|a (-ade, -at), to cost.\n    kostelig, costly, precious.\n    krafs|a (-ade, -at), to scratch.\n    kraft (-en, -er), power, strength.\n    kraftl\u00f6s, powerless.\n    kram (-et), merchandise, gimcrack, trumpery, trash.\n    krans (-en, -ar), wreath.\n    krets (-en, -ar), circle.\n    krig (-et, --), war.\n    kring, round, around, about.\n    kringdans|a (-ade, -at) to dance around.\n    kring|stryka (-str\u00f6k, -strukit), to roam about.\n    kringsv\u00e4rm|a (-ade, -at), to roam about.\n    kring\u00e5ng|a (-ade, -at), surround by perfume.\n    krokn\u00e4bb (-et, --), hook-bill, one having a crooked beak.\n    kron|a (-an, -or), crown.\n    kropp (-en, -ar), body.\n    kross|a (ade, -at), to crush.\n    kryck|a (-an, -or), crutch.\n    kr\u00e4mare (-n, --), merchant, trader.\n    kr\u00e4nk|a (-te, -t), to insult, wrong.\n    kr\u00e4v|a (-de, -t), to exact, demand.\n    kr\u00f6kt, bent, crooked.\n    kr\u00f6n|a (-te, -t), to crown, adore.\n    kul|a (-an, -or), cave, den.\n    kulen, bleak.\n    kull|e (-en, -ar), knoll, hill.\n    kum|mel (-let, --), funeral mound, cairn.\n    kung (-en, -ar), king.\n    kungablod (-et), royal blood.\n    kungadotter (-n, -d\u00f6ttrar), king's daughter.\n    kungaed (-en, -er), royal oath.\n    kungahus (-et, --), king's house, royal house.\n    kungah\u00f6ghet (-en), royal greatness.\n    kungasal (-en, -ar), royal hall.\n    kungason (-en, -s\u00f6ner), king's son.\n    kungastol (-en, -ar), royal seat.\n    kungaval (-et, --), royal election.\n    kungas\u00e4te (-t, -n), royal seat.\n    kunglig, royal.\n    kungsg\u00e5rd (-en, -ar), king's hall or estate.\n    kungsniding (-en, -ar), traitor king.\n    kungsord (-et, --), royal word.\n    kungssal (-en, -ar), king's hall.\n    kunna (pres. kan, kunde, kunnat), to be able, can, know.\n    kupig, convex.\n    kust (-en, -er), coast, shore.\n    kuttr|a (-ade, -at), to coo.\n    kvald, see kv\u00e4lja.\n    kvar, remaining, left.\n    kvar|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to remain.\n    kvar|h\u00e5lla (-h\u00f6ll, -h\u00e5llit, -h\u00e5llen), to retain, keep.\n    kvarh\u00f6ll, see kvarh\u00e5lla.\n    kvav, sultry, close; g\u00e5 i --, go to the bottom.\n    kvickn|a (-ade, -at) vid, to revive, come to life again.\n    kvida (kved, kvidit), to wail, whine.\n    kvinn|a (-an, -or), woman.\n    kvinnoskepnad (-en, -er), woman's form.\n    kvist (-en, -ar), branch.\n    kvittr|a (-ade, -at), to twitter.\n    kv\u00e4da (kvad, kv\u00e4dit, kv\u00e4den), to sing, speak.\n    kv\u00e4de (-t, -n), song.\n    kv\u00e4lj|a (-de or kvalde, kvalt, kvald), to choke, torment.\n    kv\u00e4ll (-en, -ar), evening.\n    kv\u00e4v|a (-de, -t), to suffocate, quench.\n    kyl|a (-de, -t), to cool.\n    kyss|a (-te, -t), to kiss.\n    k\u00e4ck, brave, spirited.\n    k\u00e4ll|a (-an, -or), spring, fountain.\n    k\u00e4llare (-n, --), cellar.\n    k\u00e4mp|a (-ade, -at), to fight, struggle.\n    k\u00e4mp|e (-en, -ar), warrior.\n    k\u00e4mpehand (-en, -h\u00e4nder), heroic hand.\n    k\u00e4mpeh\u00e4r (-en, -ar), army of warriors.\n    k\u00e4nd, known.\n    k\u00e4n|na (-de, -t), to know, feel.\n    k\u00e4nsl|a (-an, -or), feeling.\n    k\u00e4r, dear.\n    k\u00e4rl (-et, --), vessel.\n    k\u00e4rlek (-en), love.\n    k\u00e4rleksbrev (-et, --), love letter.\n    k\u00e4rleksfull, loving.\n    k\u00e4rn|a (-an, -or), kernel.\n    k\u00e4rnfull, rich, pithy.\n    k\u00e4rnfur (-an, -or), sound fir tree.\n    k\u00e4rnspr\u00e5k (-et, --), wise saying.\n    k\u00f6l (-en, -ar), keel.\n    k\u00f6ld (-en), cold.\n    k\u00f6r|a (-de, -t), to drive.\n\n    L.\n\n    lack|a (-ade, -at), to drip (of perspiration).\n    lad|a (-an, -or), barn, granary.\n    laddning (-en, -ar), cargo.\n    lade, see l\u00e4gga.\n    lag (-en, -ar), law.\n    lag (-et, --), group, crowd.\n    lagerlund (-en, -ar), laurel grove.\n    lamm|m (-met, --), lamb.\n    land (-et, l\u00e4nder or --), land.\n    landsflykt (-en), exile.\n    lans (-en, -ar), lance.\n    larm (-et), noise, din.\n    larm|a (-ade, -at), to make noise.\n    le (log, lett), smile, laugh.\n    led, mean, ugly.\n    led, see lida.\n    leda (ledde, lett), to lead, direct.\n    ledig, vacant.\n    ledsen, sad; --vid, weary of.\n    lek (-en, -ar), play, frolic.\n    lek|a (-te, -t), to play.\n    lekplats (-en, -er), playground.\n    let|a (-te or -ade, -at), to search.\n    lev|a (-de, -t), to live.\n    levnad (-en), life.\n    levnadslust (-en), joy of living.\n    lida (led, lidit, liden), to suffer pain; -- mot, or emot, approach.\n    lidande (-t, -n), suffering.\n    ligga (l\u00e5g, legat, legad), to lie.\n    lik, lika, like, just as, equally.\n    likafullt, just the same.\n    lik|e (no def. sing., -ar), equal.\n    likn|a (-ade, -at), to resemble.\n    liksom, just as, as though, as.\n    likv\u00e4l, anyway.\n    lilj|a (-an, -or), lily.\n    liljehy (-n), lily white complexion.\n    liljekull|e (-en, -ar), lily mound.\n    liljest\u00e4ng|el (-eln, -lar), lily stem.\n    liljevit, lily white.\n    lilla, little, small.\n    lind (-en, -ar), linden tree.\n    lind|a (-ade, -at), to twine around.\n    list (-en), deceit, cunning.\n    lit|a (-ade, or let, -at), to depend upon.\n    liten, little, small.\n    liv (-et, --), life, waist.\n    livstid (-en, -er), life time.\n    ljud (-et, --), sound.\n    ljuda (lj\u00f6d, ljudit), resound.\n    ljuga (lj\u00f6g, ljugit), to lie.\n    ljung (-en), heather.\n    ljung|a (-ade, -at), to flash.\n    ljungare (-n) the thunderer.\n    ljungeld (-en, -ar), flash of lightning.\n    ljus, bright, light.\n    ljus (-et, --), light.\n    ljusalf (-en, -er), light elf.\n    ljusbl\u00e5, light blue.\n    ljuslockig, light-haired.\n    ljuv, beautiful, sweet.\n    ljuvlig, sweet, delightful.\n    lock (-en, -ar), lock.\n    lock|a (-ade, -at), to entice, lure.\n    lodr\u00e4t, perpendicular.\n    log, see le.\n    loft (-et, --), loft.\n    lossa (-ade, -at), to loosen, set free.\n    lott (-en, -er), lot, fate.\n    lottning (-en, -ar), casting of lot.\n    lov (-et), praise.\n    lov|a (-ade, -at), to promise, praise.\n    lovlig, permissible.\n    luden, hairy, shaggy.\n    luft (-en), air.\n    luftig, airy.\n    lugn (-et), peace, calm, lull.\n    lugn, quiet, calm.\n    lull|a (-ade, -at), to hum.\n    ljummig, leafy, shady.\n    lumpen, mean, paltry, sordid.\n    lumpor, no sing., rags.\n    lund (-en, -er or -ar), grove.\n    lung|a (-an, -or), lung.\n    lur (-en, -ar), trumpet.\n    lur|a (-ade, -at), to lurk.\n    lurvh\u00e5rig, shaggy.\n    lust (-en), pleasure, desire.\n    lustig, comical, lively, pleasurable.\n    lut|a (-ade, -at), to incline, bend, lean.\n    luttr|a (-ade, -at), to purify.\n    lycka (-n), good fortune.\n    lyck|as (-ades, -ats), to succeed.\n    lycklig, fortunate, happy.\n    lyda, (lydde, lytt), to obey.\n    lydig, obedient.\n    lyft|a (-ade, or -e, -at, or lyft), to lift.\n    lykt|a (-ade, -at), to close.\n    lykt|a (-an, -or), lantern, lamp.\n    lysa (-te, -t), to shine.\n    lysmask (-en, -ar), glowworm.\n    lyssn|a (-ade, -at), to listen.\n    lys|ta (-te, -t), to desire.\n    l\u00e5g, low.\n    l\u00e5g, see l\u00e4gga.\n    l\u00e5g|a (-an, -or), flame.\n    l\u00e5g|a (-ade, -at), to glare, glow.\n    l\u00e5n|a (-ade or -te, -at or -t), to borrow, loan.\n    L\u00c5NG, long, far.\n    l\u00e5ngsam, tedious, slow.\n    l\u00e5ngskepp (-et, --), warship of the viking period.\n    l\u00e5s (-et, --), lock.\n    l\u00e5ta (l\u00e4t, l\u00e5tit), to let, permit, sound.\n    l\u00e4gga (lade, lagt, lagd), to lay, put; -- i land, to land.\n    l\u00e4gre, lower.\n    l\u00e4mn|a (-ade, -at), to leave.\n    l\u00e5n|a (-te, -t), to borrow, loan.\n    l\u00e4nd (-en, -er), loin, side.\n    l\u00e4nge, long time, long.\n    l\u00e4nger, l\u00e4ngre, longer.\n    l\u00e4ngs (med), along, along the side of.\n    l\u00e4ngst, longest, farthest.\n    l\u00e4ngt|a (-ade, -at), to long.\n    l\u00e4ngtan, indecl., longing.\n    l\u00e4ngtansfull, longingly.\n    l\u00e4ngtersk|a (-an, -or), the longing one.\n    l\u00e4nte, see l\u00e4na.\n    l\u00e4pp (-en, -ar), lip.\n    l\u00e4r, likely, it is said.\n    l\u00e4r|a (-de, -t), to learn, teach.\n    l\u00e4x|a (-an, -or), teaching, doctrine.\n    l\u00e4rk|a (-an, -or), lark.\n    l\u00e4rosp\u00e5n (-en, or -et, --), first exploit, achievement.\n    l\u00e4s|a (-te, -t), to Read.\n    l\u00e4t, see l\u00e5ta.\n    l\u00e4tt, light, easy, lightly.\n    l\u00f6dig, of pure metal, genuine.\n    l\u00f6fte (-t, -n), promise.\n    l\u00f6g|a (-ade, -at), to wash.\n    l\u00f6gn (-en, -er), lie.\n    l\u00f6je (-t, -n), laughter, smile.\n    l\u00f6n (-en, -er), reward.\n    l\u00f6nvalv (-et, --), secret vault or chamber.\n    l\u00f6pning (-en, -ar), running, race, run.\n    l\u00f6s, loose.\n    l\u00f6s|a (-te, -t), to loosen, dissolve; -- en uppgift, discharge a duty.\n    l\u00f6slig, loose.\n    l\u00f6v (et, --), leaf.\n    l\u00f6v|as (-ades, -\u00e4ts), to sprout, become green, get leaves.\n    l\u00f6vsal (-en, -ar), leafy bower, arbor.\n\n    M.\n\n    makja (-ade, -at), to move, shift.\n    maka (-n, -r), mate, wife.\n    mak|e (-en, -ar), husband.\n    makt (-en, -er), power, might.\n    malm (-en, -er), ore.\n    man (-en, -ar), mane.\n    man (-nen, m\u00e4n, or poet, manner), man.\n    man, one.\n    mandomsr\u00f6n (-et, --), manly achievement.\n    manlig, manly.\n    mannaring (-en, -ar), circle of men.\n    mansh\u00f6g, man high.\n    mant|el (-eln, -lar), mantle, cloak.\n    mark (-en, -er), mark (about 1/2 kilogram).\n    mark (-en), ground.\n    marmorbarm (-en, -ar), marble breast.\n    marmorklyft (-en), solid block of marble.\n    marmorsten (-en, -ar), marble.\n    marmortemp|el (-let, --), marble temple.\n    marvad, i --, waterlogged.\n    mast (-en, -er), mast.\n    mastfur|a (-an, -or), fir tree, mast tree.\n    mat (-en), food.\n    mat|a (-ade, -at), to feed.\n    matt, weak.\n    med, with, along, for, to, of.\n    mellan, between.\n    men, indecl., injury, bane.\n    men, but.\n    men|a (-ade or -te, -at or -t), to mean, intend,\n    mened (-en), perjury,\n    mening (-en, -ar), meaning, intention, opinion,\n    mer(a), more,\n    middag (-en, -ar), midday, dinner.\n    midj|a (-an, -or), waist.\n    midnattsdagg (-en), midnight dew.\n    midnatssol (-en), midnight sun.\n    midnatstid (-en), time of midnight.\n    midsommar (-en, -somrar), midsummer.\n    midsommarfest (-en, -er), festival of midsummer.\n    midsommarsol (-en), midsummer sun.\n    mig, acc. of jag, me.\n    mil (-en, --), mile.\n    mild, mild.\n    mildhet (-en), mildness, kindness.\n    min, mitt, mina, my, mine.\n    mindre, less, smaller.\n    min|nas (-des, -ts), to remember.\n    minne (-t, -n), memory, token of remembrance.\n    minst, least, smallest.\n    missn\u00f6jd, dissatisfied.\n    mist|a (-ade, or -te, -at or -t), to lose.\n    mj\u00f6d (-et), mead.\n    mj\u00f6dhorn (-et, --), meadhorn.\n    mj\u00f6lkvit, milk white.\n    mod (-et), courage, valor.\n    moder (-n, m\u00f6drar), mother.\n    modig, brave.\n    mogen, ripe.\n    mogn|a (-ade, -at), to ripen.\n    moln (-et, --), cloud.\n    mor, abbrev. of moder.\n    mordbrand (-en), incendiarism.\n    mordbr\u00e4nnarkung (-en, -ar), incendiary king.\n    mogn|a (-ade, -at) sig, to become fully awake.\n    morgon (-en, morgnar), morning.\n    morgondager (-n), dawn.\n    morgondagg (-en), morning dew.\n    morgondr\u00f6m (-men, -mar), morning dream.\n    morgonglans (-en), morning light.\n    morgongryning (-en), dawn.\n    morgonrodnad (-en, -er), glow of dawn, aurora.\n    morgonstund (-en, -er), morning hour.\n    morgonvind (-en, -ar), morning wind.\n    morn|a (-ade, -at) sig, to become fully awake.\n    mossv\u00e4xt (-en, -er), moss.\n    mot, against, towards.\n    mot|a (-ade, -at), to stop, keep back.\n    motv\u00e4g|a (-de, -t), to counterbalance.\n    mulen, dark, gloomy.\n    mull (-en), ground, sod.\n    multen, decayed.\n    mun (-nen, -nar), mouth.\n    mund, see mun.\n    munter, jolly, jovial, glad.\n    mur (-en, -ar), wall.\n    mur|a (-ade, -at), to do masonry work.\n    must (-en), sap, juice, fat.\n    mycket, much.\n    myntad, coined.\n    m\u00e5 (m\u00e5tte), may.\n    m\u00e5l (-et, --), goal.\n    m\u00e5\u00e5l|a (-ade, -at), to paint.\n    m\u00e5lsman (-nen, -m\u00e4n), advocate, sponsor.\n    m\u00e5n (m\u00e5nde), perchance, might.\n    m\u00e5nad (-en, -er), month.\n    m\u00e5nde, see m\u00e5n.\n    m\u00e5n|e (-en, -ar), moon.\n    m\u00e5ngen, many a one, many.\n    m\u00e5ngfaldig, manifold.\n    m\u00e5ngvis, erudite, very wise.\n    m\u00e5nne, perhaps, do you think.\n    m\u00e5nskensblick (-en, -ar), dim glances.\n    m\u00e5nskensf\u00f6rst|e (-en, -ar), moonlight prince.\n    m\u00e5rd (-en, -ar), marten.\n    m\u00e5ste, must.\n    m\u00e5tt (-et, --), measure.\n    m\u00e4ktig, mighty.\n    m\u00e4ngd (-en), great number.\n    m\u00e4nner, poetical for m\u00e4n, men.\n    m\u00e4nska, see m\u00e4nniska.\n    m\u00e4nsklig, human.\n    m\u00e4nsklighet (-en), humanity.\n    m\u00e4nskobr\u00f6st (-et,--), human heart, breast.\n    m\u00e4nnisk|a (-an, -or), man, human being.\n    m\u00e4nniskokraft (-en, -er), power of man.\n    m\u00e4nskohand (-en, -h\u00e4nder), human hand.\n    m\u00e4nsko\u00e4tt (-en, -er), human family.\n    m\u00e4nsko\u00f6de (-et, -n), human affairs, human destiny.\n    m\u00e4rg (-en), marrow.\n    m\u00e4rk|a (-te, -t), to notice.\n    m\u00e4stare (-n, --), master.\n    m\u00f6 (-n, -r), maiden.\n    m\u00f6d|a (-an, -or), hardship, pains.\n    m\u00f6derne (-t), mother's side.\n    m\u00f6nstr|a (-ade, -at), to review, examine.\n    m\u00f6rd|a (-ade, -at), to kill, murder.\n    m\u00f6rdarhand (-en, -h\u00e4nder), murderer's hand.\n    m\u00f6rk, dark.\n    m\u00f6rkbl\u00e5, dark blue.\n    m\u00f6rk|er (-ret), darkness.\n    m\u00f6rkn|a (-ade, -at), to grow dark.\n    m\u00f6t|a (-te, -t), to meet.\n    m\u00f6te (-t, -n), meeting.\n\n    N.\n\n    nag|el (-em, -lar), finger nail, spike.\n    naken, naked, bare.\n    nalk|as (-ades, -ats), to approach.\n    namn (-et, --), name.\n    namnl\u00f6s, nameless.\n    narr (-en, -ar), fool.\n    narrspel (-et, --), foolery.\n    natt (-en, n\u00e4tter), night.\n    nattgammal, one night old.\n    nattlig, nightly, dark as night.\n    natur (-en), nature.\n    ned, neder, ner, down.\n    nedanf\u00f6r, below.\n    neder, see ned.\n    nederkall|a (-ade, -at), to call down, invoke.\n    nederslagen, see nedersl\u00e5.\n    neder|sl\u00e5 (-slog, -slagit, -slagen), to strike down.\n    nederst, lowest.\n    nedrig, low, rascally.\n    nedsteg, see nedstiga,\n    ned|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to step down, descend.\n    ned\u00e5t, downwards.\n    nej, no.\n    nek|a (-ade, -at), to deny, refuse.\n    nerifr\u00e5n, from below.\n    ner, see ned.\n    nere, down.\n    nick|a (-ade, -at), to nod.\n    nidingsd\u00e5d (-et,--), villainous deed.\n    niding (-en, -ar), outlaw, villain.\n    nidingsfunder, no sing., malicious artifices.\n    nidingsst\u00e5ng (-en, -st\u00e4nger), niding post, pillory.\n    njuta (nj\u00f6t, njutit, njuten), to enjoy.\n    nog, indeed, enough.\n    noga, careful, carefully.\n    nord (-en), the North, Scandinavia.\n    nordbo (-n, -r), Northerner.\n    nordisk, Northern.\n    nordland (-et), the Northland, Scandinavia.\n    nordman (-nen, -m\u00e4n), Northerner.\n    nordmannakung (-en, -ar), king of the North.\n    nordmannas\u00e4tt (-et, --), manner of the North.\n    norn|a (-an, -or), norn.\n    norr, north.\n    norrsken (-et, --), Northern light.\n    norr\u00e4na, Norse tongue.\n    nu, now.\n    ny, new.\n    nyck (-en, -er), whim.\n    nyckel (-eln, -lar), key.\n    nyf\u00e4lld, new-fallen.\n    nyf\u00f6dd, newborn.\n    nyinvigd, newly dedicated.\n    nyskapad, newly created.\n    nyss, just now, a while ago, recently.\n    nyttig, useful.\n    nyvald, newly elected.\n    n\u00e5 (-dde, -tt), to reach.\n    n\u00e5gon, some, some one, any, anyone.\n    n\u00e4ktergal (-en, -ar), nightingale.\n    n\u00e4mn|a (-de, -t), to mention, call.\n    n\u00e4r, when.\n    n\u00e4ra, n\u00e4r, near.\n    n\u00e4r|a (-de, -t), to nourish.\n    n\u00e4ring (-en, -ar, pl. in sense of occupation), nourishment.\n    n\u00e4rmast, nearest.\n    n\u00e4s (-et, --), point, peninsula.\n    n\u00e4st, next.\n    n\u00e4t (-et, --), net.\n    n\u00f6d (-en), misery, hardship.\n    n\u00f6dig, necessary.\n    n\u00f6dv\u00e4ndig, necessary.\n    n\u00f6dv\u00e4ndighet (-en), necessity.\n    n\u00f6jd, contented.\n\n    O.\n\n    o, oh, O.\n    oavv\u00e4nd, fixed, unceasing.\n    obem\u00e4rkt, unnoticed.\n    obepr\u00f6vad, untried.\n    obev\u00e4pnad, unarmed.\n    och, and.\n    ock, also.\n    ocks\u00e5, also.\n    odalbond|e (-en, -bonder), freehold land owner.\n    od\u00f6dlig, immortal.\n    off|er (-ret, --), sacrifice.\n    offerboll (-en, -ar), sacrificial bowl.\n    offerlamp|a (-an, -or), sacrificial fire.\n    offerhus (-et, --), sacrificial temple.\n    offerkniv (-en, -ar), sacrificial knife.\n    offerlund (-en, -ar), sacrificial grove.\n    offerfrest (-en, -er), sacrificial priest.\n    offersten (-en, -ar), sacrificial stone.\n    offer\u00e5ng|a (-an, -or), sacrificial incense.\n    offr|a (-ade, -at), to sacrifice.\n    ofruktbar, sterile, unfruitful.\n    ofta, often.\n    of\u00e4rd (-en), misfortune, disaster.\n    of\u00f6rsonlig, unrelenting, unforgiving.\n    of\u00f6rsont, unpropitiated.\n    oh\u00e4mnad, unavenged.\n    oh\u00f6rd, unheard, unheeded.\n    ok\u00e4nd, unknown.\n    om, about, if, concerning, for, during, in, at.\n    ombord, aboard.\n    omfluten, encompassed, surrounded by water.\n    omge, see omgiva.\n    om|giva, omge (-gav, -givit, -given), to surround.\n    omh\u00e4ng|a (-ade, -at), to protect, hedge in.\n    omkring, around.\n    omlind|a (-ade, -at), to entwine.\n    omsider, at last.\n    omstr\u00e5l|a (-ade, -at), to surround with light.\n    om\u00f6jlig, impossible.\n    ond, evil, angry, bad.\n    on\u00f6dig, unnecessary.\n    opp, upp, up.\n    ord (-et, --), word.\n    orm (-en, -ar), serpent.\n    ormsling|a (-an, -or), serpentine ring or figure.\n    orolig, disturbed.\n    ort (-en, -er), place, locality.\n    or\u00e4knelig, innumerable.\n    or\u00e4tt, wrong.\n    or\u00e4tt (-en), injustice, wrong.\n    osedd, unseen.\n    oskadd, uninjured.\n    oskapelig, unshapely.\n    oskuld (-en), innocence.\n    oskuldsfull, innocent.\n    oss, us.\n    osviklig, unfailing.\n    os\u00e5dd, unsown.\n    outs\u00e4glig, unspeakable.\n    outtydd, unexplained.\n    ovan, above.\n    ovan, unaccustomed, unusual.\n    ovanfr\u00e5n, from above.\n    ovanf\u00f6r, above.\n    ovanom, above.\n    ovanupp\u00e5, above.\n    oviss, uncertain.\n    ov\u00e4n (-nen, -ner), enemy.\n    o\u00e4ndlig, illimitable, infinite.\n\n    P.\n\n    palm (-en, -er), palm.\n    pann|a (-an, -or), forehead,\n    pansar (-et, --), armor, sheath.\n    par (-et, --), pair.\n    park (-en, -er), park.\n    parvis, in pairs.\n    pass|a (-ade, -at), to fit, be fitting.\n    pek|a (-ade, -at), to point.\n    pelarg\u00e5ng (-en, -ar), colonnade.\n    pelarrad (-en, -er), row of pillars.\n    pelarstam (-men, -mar), shaft of column.\n    pelarstod (-en, -er), column.\n    pels (-en, -ar), fur coat.\n    pestsjuk, pestsmitten.\n    pil (-en, -ar), arrow.\n    pilregn (-et), shower of arrows.\n    pilt (-en, -ar), lad.\n    plank|a (-an, -or), plank.\n    plant|a (-an, -or), plant.\n    plats (-en, -er), place, spot.\n    plock|a (-ade, -at), to pluck, gather.\n    plog (-en, -ar), plow.\n    plundr|a (-ade, -at), to plunder.\n    port (-en, -ar), gate, portal.\n    prakt (-en), splendor.\n    pris (-et), price, prize, honor.\n    pris|a (-ade, -at), to praise.\n    propp|a (-ade, -at), to stuff.\n    pryda (prydde, prytt), to adorn.\n    pr\u00e4ktig, excellent, splendid.\n    pr\u00e4st (-en, -er), priest.\n    pr\u00f6v|a (-ade, -at), to test, try.\n    puls (-en, -ar), pulse.\n    pung (-en, -ar), pouch, purse.\n    purpur (-et), purple.\n    purpurbetslad, with purple bridle.\n    purpurbr\u00e4m (-et, --), purple border.\n    purpurduk (-en), purple cloth.\n    purpurglans (-en), purple glow.\n    purpurhatt (-en, -ar), purple hat.\n    purpurt\u00e4cke (-t, -n), purple drapery.\n    p\u00e5, on, upon, at, in, by.\n    p\u00e5|skjuta (-sk\u00f6t, -skjutit), to push, press forward.\n    p\u00e4rl|a (-an, -or), pearl.\n\n    R.\n\n    rad (-en, -er), row, line.\n    radvis, line by line, in lines.\n    ragl|a (-ade, -at), to stagger.\n    rak, straight.\n    rand (-en, r\u00e4nder), edge, stripe.\n    rand|a (-ade, -at), to make lines, stripe, make edge or border.\n    rand|as (-ades, -ats), (dagen), to dawn.\n    rank|a (-an, -or), vine.\n    ras|a (-ade, -at), to rage.\n    rasslande, rattling.\n    red, see rida.\n    redan, already.\n    redlig, honest.\n    redo|g\u00f6ra (-gjorde, -gjort, -gjord), to give an account.\n    regn (-et, --), rain.\n    ren, pure, clean.\n    ren, contr. of redan, already.\n    ren|a (-ade, -at), to cleanse, purify.\n    res|a (-te, -t), to rise, raise, go, travel.\n    ret|a (-ade, -at), to arouse to anger, irritate.\n    rev|a (-ade, -at), to reef; -- segel, take in the sail.\n    rida (red, ridit), to ride.\n    rig|el (-eln, -lar), bolt.\n    rik, rich.\n    rike (-t, -n), kingdom, dominion.\n    rikedom (-en, -ar), wealth.\n    ring (-en, -ar), ring.\n    ringa, little, insignificant.\n    ring|el (-eln, -lar), coil, ring.\n    rist|a (-ade, -at), to cut, scratch.\n    rit|a (-ade, -at), to write, trace.\n    riva (rev, rivit, riven), to tear.\n    ro (-n), peace, quiet.\n    ro (-dde, -tt), to row.\n    rod|er (-ret, --), rudder.\n    roderst\u00e5ng (-en, -st\u00e4nger), rudder bar.\n    rodn|a (-ade, -at), to blush.\n    rop|a (-ade, -at), to call, cry, shout.\n    ros (-en, -or), rose.\n    rosenf\u00e4rg (-en, -er), rose color.\n    rosenf\u00e4rgad, rose-colored.\n    roseng\u00e5rd (-en, -ar), rose garden.\n    rosenkalk (-en, -ar), rose calyx.\n    rosenkind (-en, -er), rosy cheek.\n    rosenknopp (-en, -ar), rosebud.\n    rosenl\u00e4pp (-en, -ar), rosy lip.\n    rosenr\u00f6d, roseate, red.\n    rosenving|e (-en, -ar), roseate wing.\n    rosig, rosy.\n    rost (-en), rust.\n    rostad, rusty.\n    rot (-en, r\u00f6tter), root.\n    rotf\u00e4stad, rooted, firm.\n    rov (-et, --), prey, quarry.\n    rubb|a (-ade, -at), to disturb.\n    rubin (-en, -er), ruby.\n    rubinknapp (-en, -ar), ruby gem.\n    rull|a (-ade, -at), to roll, revolve.\n    rum (-met, --), room, place.\n    run|a (-an, -or), rune.\n    runbeskriven, inscribed with runes.\n    rund, round.\n    rund (-en, -er), circle.\n    rund|a (-ade, -at), to surround.\n    rund|el (-eln, -lar), circle.\n    runeskrift (-en, -er), runic inscription.\n    runetavl|a (-an, -or), runic tablet.\n    runogrift (-en, -er), runic crypt.\n    runoh\u00e4ll (-en, -ar), rune stone.\n    runofl\u00e5g|a (-an, -or), rune flame.\n    runstav (-en, -ar), rune staff.\n    runsten (-en, -ar), rune stone.\n    runtomkring, round about.\n    rus (-et, --), spree, intoxication.\n    rut|a (-an, -or), square, check, pane.\n    ruttn|a (-ade, -at), to rot.\n    ruv|a (-ade, -at), to brood.\n    ryck|a (-te, -t), to tear, pull.\n    rygg (-en, -ar), back.\n    ryka (r\u00f6k, rukit, or rykte, rykt), to smoke or steam, emit smoke.\n    rykte (-t, -n), report, fame, rumor.\n    rymd (-en, -er), space.\n    rymlig, spacious.\n    rynk|a (-ade, -at), to knit, as eyebrow or forehead.\n    rys|a (-te, -t), to shudder.\n    ryslig, hideous.\n    ryst|a (-ade, -at), to shake.\n    ryta (r\u00f6t, rutit, or rytit), to roar.\n    r\u00e5 (-n, -r), yard (nautical term).\n    r\u00e5 (-dde, -tt) f\u00f6r, to be responsible for, -- \u00f6ver, govern.\n    r\u00e5d (-et, --), advice.\n    r\u00e5da, (r\u00e5dde, r\u00e5tt), to rule, advise.\n    r\u00e5g (-en), rye.\n    r\u00e5g|a (-ade, -at), to fill to overflowing.\n    r\u00e5n|a (-ade, -at), to rob.\n    r\u00e4ck|a (-te, -t), to reach, extend.\n    r\u00e4das (r\u00e4ddes), to be afraid.\n    r\u00e4dd, afraid.\n    r\u00e4dd|a (-ade, -at), to save.\n    r\u00e4kn|a (-ade, -at), to count, reckon.\n    r\u00e4mna (-ade, -at), to split open.\n    r\u00e4tt, right.\n    r\u00e4tta, med --, justly, by right.\n    r\u00e4tt (-en), justice, right.\n    r\u00e4ttvis, just.\n    r\u00e4ttvisa (-n), justice.\n    r\u00e4v (-en, -ar), fox.\n    r\u00f6d, red.\n    r\u00f6k, see ryka.\n    r\u00f6k (-en), smoke.\n    r\u00f6kf\u00e5ng (-et, --), smoke escape, flue.\n    r\u00f6kmoln (-et, --), cloud of smoke.\n    r\u00f6n|a (-te, -t), to experience.\n    r\u00f6r|a (-de, -t), to move, touch.\n    r\u00f6rpil (-en, -ar), reed.\n    r\u00f6st (-en, -er), voice.\n    r\u00f6t, see ryta.\n    r\u00f6v|a (-ade, -at), to rob.\n    r\u00f6vare (-n, --), robber.\n\n    S.\n\n    sade, see s\u00e4ga.\n    sag|a (-an, -or), saga, story.\n    sagt, see s\u00e4ga.\n    sak (-en, -er), matter, thing.\n    sakn|a (-ade, -at), to miss.\n    saknad (-en), regret, longing; k\u00e4nna --, to miss.\n    sakta, slowly.\n    saktmod (-et), meekness.\n    sal (-en, -ar), hall, main room.\n    salig, blessed.\n    salighet (-en, -er), blessedness.\n    salsd\u00f6rr (-en, -ar), hall door.\n    salt (-et), salt, adj. salt.\n    saltad, salt.\n    saltskum (-met), briny foam.\n    sam, see simma.\n    samarv (-et, --), joint inheritance.\n    saml|a (-ade, -at), to gather.\n    samma, the same.\n    samman, together.\n    sammetsmantel (-eln, -lar), velvet cloak.\n    sand (-en), sand.\n    sann, true.\n    sanning (-en, -ar), truth.\n    sans|a (-ade, -at) sig, to compose oneself.\n    sansad, reasonable, sober.\n    sansking (-en), sense, composure.\n    satt, see sltta or s\u00e4tta.\n    schack (-et), chess.\n    schackbord (-et, --), chess board.\n    scharlakansr\u00f6d, scarlet.\n    se (s\u00e5g, sett, sedd), to see, look.\n    sed (-en, -er), custom.\n    sedan, sen, since, after.\n    seg|el (-let, --), sail.\n    seg|er (-ern, -rar), victory.\n    segl|a (-ade, -at), to sail.\n    seglare (-n, --), sailor.\n    segling (-en, -ar), cruise, sailing.\n    segr|a (-ade, -at), to conquer.\n    sen, see sedan; -- dess, since then.\n    sen, late, tardy; sent omsider, at last.\n    sen|a (-an, -or), sinew.\n    sett, see se.\n    sex, six.\n    si, behold.\n    sid|a (-an, -or), side.\n    sig, himself, herself, itself, themselves.\n    silverblank, bright as silver.\n    silverb\u00e4lte (-t, -n), silver belt.\n    silke (-t, -n), silk.\n    silv|er (-ret), silver.\n    silverbild (-en, -er), silver image.\n    silverfat (-et, --), silver platter.\n    silverfot (-en, -f\u00f6tter), silver foot.\n    silverf\u00e5r|a (-an, -or), silvery furrow or band.\n    silverhj\u00e4lm (-en, -ar), silver helmet.\n    silverh\u00e5r (-et, --), silvery hair.\n    silverh\u00e5rig, silver-haired, gray.\n    silverlock (-en, -ar), silvery lock.\n    silverm\u00e5n|e (-en, -ar), silver moon.\n    silverpl\u00e5t (-en, -ar), silver plate.\n    silverport (-en, -ar), silver gate.\n    silverskrid|a (-an, -or), silver scabbard.\n    silverskir (-et), silver gauze.\n    silversk\u00e4gg (-et), gray beard.\n    silverstak|e (-en, -ar), silver candlestick.\n    silverstol (-en, -ar), silver chair.\n    silvertak (-et, --), silver roof or ceiling.\n    silverv\u00e5g (-en, -or), silvery wave.\n    simma (sam, summit), to swim.\n    simmare (-n, --), swimmer.\n    sin, sitt, sina, his, her, its, their.\n    sinne (-t, -n), mind.\n    sir|a (-ade, -at), to adorn, entwine.\n    sist, last.\n    sitta (satt, pl. sutto, suttit), to sit.\n    sjunde, seventh.\n    sjunga (sj\u00f6ng, sjungit, sjungen), to sing.\n    sjunka (sj\u00f6nk, sjunkit\" sjunken), to sink.\n    sj\u00e4l (-en, -ar), soul.\n    sj\u00e4lv, self.\n    sj\u00f6 (-n, -ar), lake.\n    sj\u00f6bl\u00e5, water blue.\n    sj\u00f6gr\u00f6n, sea-green.\n    sj\u00f6h\u00e4st (-en, -ar), sea horse.\n    sj\u00f6konung (-en, -ar), sea king.\n    sj\u00f6ng, see sjunga.\n    sj\u00f6nk, se sjunka.\n    skad|a (-ade, -at), to hurt.\n    skad|a (-an, -or), injury, harm, waste, misfortune.\n    skaft (-et, --), handle.\n    skak|a (-ade, -at), to shake.\n    skal (-et, --), shell,\n    skal|a (-ade, -at), to scale.\n    skald (-en, -er), poet.\n    skalk (-en, -ar), rogue.\n    skall, see skola.\n    skallra (-ade, -at), to rattle.\n    skall|a (-ade, -at), to resound.\n    skall|e (-en, -ar), skull.\n    skap|a (-ade, -at), to create.\n    skapelse (-n, -r), creation.\n    skar, see sk\u00e4ra.\n    skar|a (-an, -or), flock, crowd.\n    skarp, sharp, keen.\n    skatt (-en, -er), tax, treasure.\n    skatt|a (-ade, -at), to value, treasure.\n    skattskyldig, liable to taxation.\n    ske (-dde, -tt), to happen.\n    sken (-et, --), light.\n    sken, see skina.\n    skepnad (-en, -er), form.\n    skepp (-et, --), ship.\n    skeppsbord (-et, --), deck.\n    skeppsd\u00e4ck (-et, --), deck.\n    skeppsvrak (-et, --), wreck.\n    skick|a (-ade, -at), to send.\n    skidg\u00e5rd (-en, -ar), paling, palisade.\n    skift|a (-ade, -at), to exchange, apportion, change, shift.\n    skifte (-t, -n), vicissitude.\n    skiltvakt (-en, -er), sentry.\n    skil|ja (-de, -t), to divide, separate, part, distinguish.\n    skim|mer (-ret), shimmer, gleam.\n    skimr|a (-ade, -at), to shimmer.\n    skina (sken, skinit), to shine.\n    skinn (-et, --), hide, fur, skin.\n    skip|a (-ade, -at) lag, to administer law.\n    skir (-et), gauze.\n    skiv|a (-an, -or), plate, disk.\n    skjuta (sk\u00f6t, skjutit, skjuten), to shoot, push.\n    sko (-dde, -tt), to shoe.\n    skog (-en, -ar), forest.\n    skola (skall, skulle, skolat), shall, will, must.\n    skon|a (-ade, -at), to spare.\n    skoning (-en), mercy, exemption.\n    skot (-et), sheet, sail.\n    skraml|a (-ade, -at), to rattle.\n    skrap|a (-ade, -at), to scrape, paw.\n    skred, see skrida,\n    skrek, see skrika.\n    skrev, see skriva.\n    skri (-et, -- ), shriek.\n    skrida (skred, skridit, skriden), to glide, proceed, walk slowly.\n    skrika (skrek, skrikit), to cry.\n    skriva, (skrev, skrivit, skriven), to write.\n    skrud (-en, -ar), attire.\n    skr\u00e4ck (-en), terror.\n    skr\u00e4m|ma (-de, -t), to frighten.\n    skugg|a (-an, -or), shadow.\n    skuggig, shady.\n    skuld (-en, -er), debt, blame, fault.\n    skulderblad (-et), shoulder-blade.\n    skuldl\u00f6s, guiltless, innocent.\n    skuldr|a (-an, -or), shoulder.\n    skull, sake, fault; f\u00f6r n\u00e5gons --, on account of, for the sake\n      of some one.\n    skulle, see skola.\n    skum (-met), foam.\n    skum, dark.\n    skumma (-ade, -at), to foam.\n    skur|a (-ade, -at), to scrub, wash, polish.\n    skurit, see sk\u00e4ra.\n    skuro, see sk\u00e4ra.\n    skvallrja (-ade, -at), to tattle, gossip.\n    sky (-n, -ar), sky, cloud.\n    skydd (-et), protection.\n    skydd|a (-ade, -at), to protect.\n    skygd, indecl., protection.\n    skymf (-en, -er), insult.\n    skymf|a (-ade, -at), to insult.\n    skymt|a (-ade, -at), to appear by a glimpse, catch a glimpse of.\n    skynd|a (-ade, -at), to hurry.\n    sk\u00e5d|a (-ade, -at), to see, be-hold.\n    sk\u00e5l (-en, -ar), cup, toast, health.\n    sk\u00e5p (-et, --), cupboard.\n    sk\u00e4gg (-et, --), beard.\n    sk\u00e4l (-et, --), reason.\n    sk\u00e4lv|a (-de or skalv, sk\u00e4lvt), to tremble.\n    sk\u00e4mt|a (-ade, -at), to jest.\n    sk\u00e4nk (-en, -er), gift.\n    sk\u00e4nk|a (-te, -t), to donate, give.\n    sk\u00e4r (-et, --), rock, skerry.\n    sk\u00e4ra (skar, pl. skuro, skurit, skuren), to cut.\n    sk\u00e4rad, cleansed, shriven.\n    sk\u00f6ld (-en, -ar), shield.\n    sk\u00f6ldborg (-en, -ar), circle of shields.\n    sk\u00f6ldburen, borne or lifted on a shield.\n    sk\u00f6ldegny (-et), din of shields.\n    sk\u00f6ldeklang (-en), clang of shields.\n    sk\u00f6ldm\u00f6 (-n, -r), shield maiden, valkyr.\n    sk\u00f6ldrand (-en, -r\u00e4nder), edge of a shield.\n    sk\u00f6n, beautiful.\n    sk\u00f6nj|a (-de, -t), to discern.\n    sk\u00f6rd (-en, -ar), harvest.\n    sk\u00f6t, see skjuta.\n    sk\u00f6te (-t), lap, bosom.\n    slag (-et, --), stroke, battle.\n    slagsm\u00e5l (-et, --), fight.\n    slagsv\u00e4rd (-et, --), sword.\n    slaktning (-en, -ar), battle, slaughter.\n    slapp, slack, lax.\n    slav (-en, -ar), slave.\n    slet, see slita.\n    slita (slet, slitit, sliten), to tear, wear.\n    slockn|a (-ade, -at), to become extinct.\n    slag, see sl\u00e5.\n    slumr|a (-ade, -at), to slumber.\n    slung|a (-ade, -at), to hurl.\n    slup (-en, -ar), boat, sloop.\n    slut (-et), end; till --, at last.\n    sluta (sl\u00f6t, slutit, sluten), to cease, press, close, attack.\n    slutligen, finally.\n    sluttande, sloping.\n    sl\u00e5 (slog, slagit, slagen), to strike; -- ned, alight,\n    cast down, -- an en s\u00e5ng, strike up a song.\n    sl\u00e5ss (slogs, slagits), to fight.\n    sl\u00e4ck|a (-te, -t), to extinguish.\n    sl\u00e4d|e (-en, -ar), sleigh, sled.\n    sl\u00e4dtravare (-n, --), sleigh-trotter\n    sl\u00e4kt (-en, -er), generation, kinsfolk.\n    slang|a (-de, -t), to throw.\n    sl\u00e4pp|a (-te, -t), to relinquish, release; -- ut, to let out.\n    sl\u00e4tt (-en, -er), plain, level place.\n    sl\u00f6j|a (-an, -or), veil.\n    sl\u00f6s|a (-ade, -at), to squander.\n    smak|a (-ade, -t), to taste.\n    smal, slender, narrow.\n    smalt, see sm\u00e4lta.\n    smattr|a (-ade, -at), to beat, crackle, blare.\n    smida (smidde, smitt), to forge.\n    smidig, lithe.\n    smultron (-et, --), strawberry.\n    smyck|a (-ade, -at), to adorn.\n    smycke (-t, -n), ornament.\n    smyga (sm\u00f6g, smugit), to go stealthily, steal.\n    sm\u00e5 (pl. of liten), small, little.\n    sm\u00e5|le (-log, -lett), to smile.\n    sm\u00e5l|ta (-te, or smalt, smultit or sm\u00e4lt), to melt.\n    sm\u00e4rt, slender.\n    sm\u00e4dlig, derisive.\n    sm\u00e4rt|a (-an, -or), pain, suffering.\n    sm\u00f6g, see smyga.\n    snar, soon, near, quick.\n    sn\u00e4ck|a (-an, -or), shell, ship.\n    sn\u00e4ll, good, quick.\n    sn\u00f6 (-n), snow.\n    sn\u00f6berg (-et, --), snow-capped mountain.\n    sn\u00f6bet\u00e4ckt, snow-covered.\n    sn\u00f6blomm|a (-an, -or), snow drop, snow white flower.\n    sn\u00f6g|a (-ade, -at), to snow.\n    sn\u00f6ig, snowy.\n    sn\u00f6re (-t, -n), string, cord.\n    sn\u00f6vit, snow white.\n    sol (-en, -ar), sun.\n    solblank, bright as the sun.\n    solbrun, sunburnt.\n    solhus (-et, --), sun house, conservatory.\n    solsken (-et), sunshine.\n    som, who, which, that, whom.\n    som, as, like.\n    sommar (-en, somrar), summer.\n    sommarnatt (-en, --natter), summer night.\n    sommarsol (-en), summer sun.\n    sommartorr, sundried, withered.\n    sommarvind (-en, -ar), summer wind.\n    somn|a (-ade, -at), to go to sleep.\n    son (-en, s\u00f6ner), son.\n    sona, see f\u00f6rsona.\n    sorg (-en, -er), sorrow, care, responsibility.\n    sorgfri, carefree.\n    sorglig, sad, sorrowful.\n    sorgl\u00f6s, carefree.\n    sorgsen, sad.\n    sorl (-et), hum, commotion.\n    sorl|a (-ade, -at), to murmur.\n    sotad, sooty.\n    sova (sov, sovit), to sleep.\n    spak, meek, tractable.\n    spar|a (-ade, -at), to save, spare.\n    sparr|e (-en, -ar), rafter.\n    speg|el (-eln, -lar), mirror.\n    spegelklar, clear as a mirror.\n    spegelv\u00e5g (-en, -or), clear, calm water.\n    spegl|a (-ade, -at), to reflect, view in mirror.\n    spel (-et, --), play.\n    spel|a (-te or -ade, -t or -at), to play.\n    spets (-en, -ar), point, tip.\n    spill|a (-de, -t), to spill, waste\n    spillo, giva till --, to abandon.\n    spilt|a (-an, -or), stall.\n    spinna (spann, pl. spunno, spunnit, spunnen), to spin.\n    spis|el (-eln, -lar), fireplace.\n    spjut (-et, --), spear.\n    spol|a (-ade, -at), to flush, wash away.\n    spolad, spun.\n    spord, see sp\u00f6rja.\n    sporr|a (-ade, -at), to spur on.\n    sprang, see springa.\n    sprak|a (-ade, -at), to crackle.\n    spratt (-et, --), trick.\n    sprida (spred or spridde, spridit), to spread, scatter.\n    springa (sprang, pl. sprungo, sprungit), to run, spring,\n    break.\n    spring|a (-an, -or), crack, narrow opening.\n    springare (-n, --), courser.\n    sprungo, see springa.\n    spr\u00e5k (-et, --), language.\n    spr\u00e5k|a (-ade, -at), to converse, talk.\n    spr\u00e5ng (-et, --), leap.\n    spr\u00e4cklig, mottled, speckled.\n    sp\u00e5man (-nen, -m\u00e4n), sooth-sayer.\n    sp\u00e4ck|a (-ade, -at), to fill, Interlard.\n    sp\u00e4d, tender, infantile.\n    spok|a (-ade,-at), to haunt.\n    sp\u00e4n|na (-de, -t), to stretch out, bend, draw, buckle, -- hop, clinch.\n    sp\u00f6rja (sporde, sport, spord), to inquire, learn, hear, ask.\n    stack, see sticka.\n    stad (-en, st\u00e4der), city.\n    stadig, steady, constant.\n    stal, see stj\u00e4la.\n    stam (-men, -mar), stem, post, trunk, framework.\n    stamfar, see stamfader.\n    stamfader (-n, -f\u00e4der), progenitor.\n    stamm|a (-ade, -at) fr\u00e5n, to descend from.\n    stamp|a (-ade, -at), to stamp.\n    stann|a (-ade, -at), to stop, remain.\n    stark, strong.\n    stav (-en, -ar), staff.\n    steg, see stiga.\n    steg (-et, --), step.\n    sten (-en, -ar), stone.\n    stenek (-en, -ar), holly oak.\n    sticka (stack, pl. stucko, stuckit), to stick, reach forth,\n      -- i brand, put on fire.\n    stick|a (-ade, -at), to knit.\n    stickbloss (-et, --), wood torch.\n    stift|a (-ade, -at), to found, establish.\n    stig (-en, -ar), path.\n    stiga (steg, stigit), to step, -- upp, to arise, -- av, to dismount.\n    stiltje (-n), calm.\n    stilla, still.\n    stinga (st\u00e4ng, pl. stungo, stungit, stungen), to pierce, sting.\n    stj\u00e4lk (-en, -ar), stem,\n    stj\u00e4la (stal, pl. stulo, stulit, stulen), to steal.\n    stjarn|a (-an, -or), star.\n    stj\u00e4rnekrans (-en, -ar), starry wreath.\n    stj\u00e4rnenatt (-en, --, -n\u00e4tter), starry night.\n    stj\u00e4rnetlfilt (-et, --), starry tent.\n    stjarnevim|mel (-let), starry throng.\n    stj\u00e4rnklar, starlight,\n    stj\u00e4rnskott (-et, --), shooting star.\n    stj\u00e4rt (-en, -ar), tail.\n    stod, see st\u00e5.\n    stoft, (-et), dust, earth.\n    stol (-en, -ar), chair, seat.\n    stolt, proud.\n    stolthet (-en), pride.\n    stor, great, large.\n    storm (-en, -ar), storm.\n    storm|a (-ade, -at), to storm.\n    stormig, stormy.\n    storm\u00f6rn (-en, -ar), storm eagle.\n    strand (-en, str\u00e4nder), shore.\n    strandl\u00f6s, without a shore, endless.\n    strax, immediately,\n    strid (-en, -er), battle, strife, conflict.\n    strid, swift, rapid,\n    strida,(stred, stridit), to fight.\n    stridsbror, stridsbroder, comrade in arms.\n    strimm|a (-an, -or), line, streak.\n    stryka (str\u00f6k, strukit, struken), strike, give up, roam.\n    str\u00e5d\u00f6d (-en), natural death.\n    str\u00e5l|a (-ade, -at), to beam, shine.\n    str\u00e5lb\u00e4gare (-n, --), sparkling bowl.\n    str\u00e5l|e (-en, -ar), ray.\n    str\u00e4ck|a (-te, -t), to stretch, extend.\n    str\u00e4ckning (-en, -ar), stretching, extent.\n    str\u00e4ng (-en, -ar), string, chord.\n    str\u00e4ng, severe.\n    str\u00f6 (str\u00f6dde, str\u00f6tt), to strew, scatter.\n    str\u00f6m (-men, -mar), stream.\n    str\u00f6mm|a (-ade, -at), to flow, stream.\n    str\u00f6moln (-et, --), small, scattered clouds.\n    stulen, see stj\u00e4la.\n    stum, dumb, silent.\n    stund (-en, -er), moment.\n    stund|a (-ade, -at), to be impending, about to happen.\n    stundom, occasionally.\n    stungo, see stinga.\n    stup|a (-ade, or st\u00f6p, -at), to fall (in battle).\n    stycke (-t, -n), piece.\n    styr|a (-de,-t), to steer, direct.\n    styre (-t, -n), helm.\n    styrbord, starboard.\n    styrka (-n), strength.\n    styrman (-nen, -m\u00e4n), pilot.\n    styv, stiff.\n    st\u00e5 (stod, st\u00e5tt), st\u00e5nd; -- \u00e5ter, to remain.\n    st\u00e5l (-et), steel.\n    st\u00e5lblank, bright as steel, burnished.\n    st\u00e5lbl\u00e5, steel blue.\n    st\u00e5lb\u00e5g|e (-en, -ar), steel bow\n    st\u00e5lb\u00e4gare, (-n, --), steel goblet.\n    st\u00e5lhandsk|e (-en, -ar), gauntlet.\n    st\u00e5lgjuten, of wrought steel.\n    st\u00e5lhj\u00e4lm (-en, -ar), steel helmet.\n    st\u00e5lbekl\u00e4dd, steel clad, mailed.\n    st\u00e5lrand (-en, -r\u00e4nder), band or edge of steel.\n    st\u00e5lsko (-n, -r), skate.\n    st\u00e5lskodd, steel shod,\n    st\u00e5ng (-en, st\u00e4nger), pole, pike.\n    st\u00e5ng|a (-ade, -at), to butt, gore.\n    st\u00e4ll|a (-de, -t), to place, put.\n    st\u00e4lle (-t, -n) place.\n    st\u00e4m|ma (-de, -t), to summon; -- m\u00f6te, to set a meeting,\n      make an appointment.\n    st\u00e4mm|a(-an, -or), voice,\n    st\u00e4ndig, constant.\n    st\u00e4ng|a (-de, -t), to shut.\n    st\u00e4ng|el (-eln, -lar), stalk.\n    st\u00e4v (-en, -ar), stem.\n    st\u00e4v|a (-an, -or), pail.\n    st\u00f6dja (st\u00f6dde, st\u00f6tt, st\u00f6dd), to support, lean.\n    st\u00f6p, see stupa.\n    st\u00f6rre, greater, large.\n    st\u00f6rst, greatest, largest.\n    st\u00f6rt|a (-ade, -at) fram, rush forward.\n    st\u00f6t (-en, -ar), blow.\n    st\u00f6t|a (-te, -t), to strike, encounter.\n    suck (-en, -ar), sigh.\n    suck|a (-ade, -at), to sigh.\n    sund (-et, --), sound.\n    sunnanskog (-en, -ar), southern forest.\n    sus (-et), murmur, rustle, sough.\n    sus|a (-ade, -at), to murmur, rustle, whizz.\n    sutto, see sitta.\n    svag, weak.\n    sval, cool.\n    svalg (-et, --), mouth, jaw.\n    svall, (-et), swell, surge.\n    svall|a (-ade, -at), to swell.\n    svallv\u00e5g (-en), surge, roller.\n    svandunsbarm (-en, -ar), bosom as soft as swan's down.\n    svar (-et, --), answer.\n    svar|a (-ade, -at), to answer.\n    svart, black.\n    svartkl\u00e4dd, dressed in black.\n    svartekung (-en), black art king.\n    svartsk\u00e4ggig, having black beard, swarthy.\n    svarv|a (-ade, -at), to lathe, turn.\n    sveda (svedde, svett), to singe, burn.\n    svedjeland (-et, --), fire swept land, burnt clearing.\n    svek (-et, --), deceit.\n    sven (-nen, -ner), youth, page, comrade.\n    svett (-en), perspiration.\n    svika (svek, svikit, sviken), to fail, betray.\n    svikt|a (-ade, -at), to give way under weight.\n    svindl|a (-ade, -at), to grow dizzy.\n    sving|a (-ade, -at), to swing, fly.\n    svurit, see sv\u00e4rja.\n    sv\u00e5r, hard, difficult.\n    sv\u00e4ng|a (-de, -t), to swing.\n    sv\u00e4ra (svor, pl. svuro, svurit), to swear, take oath.\n    sv\u00e4rdl\u00f6s, swordless, disarmed.\n    sv\u00e4rdshugg (-et, --), blow or strike of the sword.\n    sv\u00e4rja (svor, pl. svuro, svurit, svuren), to swear, make solemn promise,\n      or take oath.\n    sv\u00e4rm|a (-ade, -at), to swarm, roam, dream.\n    sv\u00e4rmare (-n, --), dreamer, visionary.\n    sv\u00e4v|a (-ade, -at), to hover, rove.\n    syn (-en, -er), sight, vision.\n    syn|a (-ade, -at), to examine, spy.\n    syn|as (-tes, -ts), to seem, appear.\n    syskonstj\u00e4rn|a (-an, -or), sister star.\n    syssl|a (-ade, -at), to be busy.\n    syst|er (-ern, -rar), sister.\n    s\u00e5 (-dde, -tt), to sow.\n    s\u00e5, thus, so.\n    s\u00e5g, see se.\n    s\u00e5ll|a (-ade, -at), to sift.\n    s\u00e5ng (-en, -er), song.\n    s\u00e5ngare (-n, --), singer.\n    s\u00e5ngarskara (-an, -or), group of singers.\n    s\u00e5ngf\u00e5g|el (-eln, -lar), songbird.\n    s\u00e4r (-et, --), wound.\n    s\u00e5r|a (-ade, -at), to wound.\n    s\u00e4d (-en), seed.\n    s\u00e4ga (sade, sagt), to say, tell, relate.\n    s\u00e4g|en (-nen, -ner), saying, legend.\n    s\u00e4ker, sure, secure.\n    s\u00e4lja (s\u00e5lde, s\u00e5lt, s\u00e5ld), to sell.\n    s\u00e4ll, happy, blessed.\n    s\u00e4ll|e (-en, -ar), fellow, vulgar fellow.\n    s\u00e4llhet (-en), bliss.\n    s\u00e4llsam, singular.\n    s\u00e4n|da (-de, -t), to send.\n    s\u00e4ndebud (-et, --), messenger.\n    s\u00e4nder, i --, at a time.\n    s\u00e4ndman (-nen, --m\u00e4n), messenger.\n    s\u00e4ng (-en, -ar), bed.\n    s\u00e4nk|a (-te, -t), to lower, sink.\n    s\u00e4rskild, special, separate.\n    s\u00e4te (-t, -n), seat.\n    s\u00e4tta (satte, satt), to put, locate, fix; -- sig, to sit down,\n      locate; -- ut, set out; -- \u00e5stad, start, sally forth.\n    s\u00e4v (-en), rushes.\n    s\u00f6der (-n), South.\n    s\u00f6k|a (-te, -t), to seek.\n    s\u00f6mn|a (-ade, -at), to sew, embroider.\n    s\u00f6mn (-en), sleep.\n    s\u00f6mnig, sleepy, drowsy.\n    s\u00f6mnl\u00f6s, sleepless.\n    s\u00f6rj|a (-de, -t), to grieve.\n    sov|a (-de, -t), to put to sleep.\n\n    T.\n\n    ta, abbrev. of taga.\n    tack (-en), thanks.\n    tack|a (-ade, -at), to thank.\n    tad|el (-let), blame, reproach, blemish.\n    tafs (-en, -ar), tassel.\n    tag (-et, --), hold, grip.\n    taga, ta (tog, tagit, tagen), to take.\n    tak (-et, --), roof, ceiling.\n    tal (-et, --), speech, number.\n    tal|a (-ade, or -te, -at, or -t), to speak.\n    tank|e (-en, -ar), thought.\n    tankl\u00f6s, thoughtless.\n    tapper, brave.\n    tapp|a (-ade, -at), to lose.\n    teck|en (-net, --), sign, omen.\n    teckn|a (-ade, -at), to trace, write, make signs.\n    teg, see tiga.\n    temp|el (-let, --), temple.\n    tempelbrand (-en), burning of the temple.\n    tempeljungfru (-n, -r), temple maiden.\n    tempellund (-en, -ar), temple grove.\n    tempelrund (-en, -er), temple circle.\n    tempelr\u00f6k (-en), smoke from the burning temple.\n    tempelsk\u00e4ndare (-n, --), one who profanes the temple.\n    tempelsl\u00e4kte (-t, -n), temple tribe.\n    tempeltilj|a (-an, -or), temple floor.\n    tempelvalv (-et, --), temple arch, dome.\n    tempelv\u00e4gg (-en, -ar), temple wall.\n    tid (-en, -er), time.\n    tidning (-en, -ar), news.\n    tiga (teg, tegat), to keep silent.\n    tigg|a (-de, -t), to beg.\n    tiggarstav (-en, -ar), beggar's staff.\n    tllj|a (-an, -or), floor.\n    till, to, as, for.\n    tillbaka, back, in return.\n    till|bedja (-bad, -bedit, -bedd), to worship.\n    tillhopa, together.\n    tillhor|a (-de, -t), to belong to.\n    tillika, also.\n    till|komma (-kom, -kommit), to come into existence, to befit,\n      be proper, incumbent upon.\n    tills, until.\n    tillsamman, together.\n    til|l\u00e4gga (-lade, -lagt), to add.\n    timme (-en, -ar), hour.\n    timr|a (-ade, -at), to build.\n    ting (-et, --), thing, court of justice.\n    tinga, see betinga.\n    tinn|e (-en, -ar), pinnacle.\n    tinning (-en, -ar), temple.\n    tio, ten.\n    titt|a (-ade, -at), to keep, look.\n    tjus|a (-ade, -at), to fascinate.\n    tjuv (-en, -ar), thief.\n    tj\u00e4ll (-et, --), hut, home.\n    tofs (-en, -ar), tassel.\n    tog, see taga.\n    tolv, twelve.\n    tolvmannakraft, strength of twelve men.\n    tolvt (-en, -er), dozen.\n    tom, empty.\n    tomh\u00e4nt, indecl., empty handed.\n    tomt (-en, -er), plot, lot.\n    ton (-en, -er), tone, sound.\n    topp (-en, -ar), top.\n    torn (-et, --), tower.\n    torr, dry.\n    torv (-en), sod, turf.\n    torv|a (-an, -or), turf, sod.\n    tre, three.\n    travare (-n, --), trotter.\n    trenne, three.\n    trevlig, pleasant.\n    trettio, thirty.\n    triv|as (-des, -ts), to thrive, feel at home.\n    tro (-dde, -tt), to believe, think.\n    tro (-n), faith, belief, trust.\n    trofast, faithful, steadfast.\n    trogen, faithful.\n    trohet (-en), faithfulness.\n    troll (-et, --), goblin, monster.\n    trolldom (-en), witchcraft.\n    trollpar (-et, --), pair of monsters.\n    trolls\u00e4ng (-en, -er), incantation.\n    trol\u00f6s, faithless.\n    tron (-en, -er), throne.\n    trots (-et), defiance; in spite of.\n    trots|a (-ade, -at), to defy.\n    trotsig, defiant.\n    tryck|a (-te, -t), to press.\n    tryckning (-en, -ar), pressure.\n    trygg, secure.\n    tr\u00e4bel\u00e4te (-t, -n), wooden image.\n    tr\u00e4d (-et, --), tree.\n    tr\u00e4da (tr\u00e4dde, tr\u00e4tt), to step, walk, proceed.\n    tr\u00e4ff|a (-ade, -at), to meet with, hit, strike.\n    tr\u00e4l (-en, -ar), serf, slave.\n    tr\u00e4ngla (-de, -t), to press.\n    tr\u00f6g, dull.\n    tr\u00f6sk|el (-eln, -lar), threshold.\n    tr\u00f6st (-en), consolation.\n    tr\u00f6tt, weary.\n    tr\u00f6ttad, tired.\n    tr\u00f6ttnia (-ade, -at), to grow tired.\n    tr\u00f6ttsam, tiresome.\n    tu, two.\n    tugg|a (-ade, -at), to chew.\n    tull (-en, -ar), toll.\n    tuml|a (-ade, -at), to tumble, roll.\n    tummje (-en, -ar), thumb.\n    tung, heavy.\n    tung|a (-an, -or), tongue.\n    turturduv|a (-an, -or), turtledove.\n    tusen, thousand.\n    tusental (-et, --), a thousand.\n    tuv|a (-an, -or), knoll.\n    tvekan, indecl., hesitation.\n    tvem\u00e4nnings, two together.\n    tvenne, two.\n    tvinga (tvang, pi. tvungo, tvungit, tvungen), to compel, subdue.\n    tvinn|a (-ade, -at), to twine.\n    tvist (-en, -er), quarrel.\n    tvist|a (-ade, -at), to dispute.\n    tv\u00e5, two.\n    tv\u00e5ng (-et), compulsion.\n    tv\u00e4nne, two.\n    ty, because, for.\n    tyck|a (-te,-t), to think, mean.\n    tyst|a (-ade, -at), to silence.\n    tyck|as (-tes, -ts), to appear, seem.\n    tyst, silent, quiet.\n    tystn|a (-ade, -at), to become silent.\n    tystnad (-en), silence.\n    tyv\u00e4rr, alas.\n    t\u00e5, (-n, -r), toe.\n    t\u00e5g (-et), march, campaign.\n    t\u00e5g|a (-ade, -at), to march.\n    t\u00e5l|a (-de, -t), to endure.\n    t\u00e5lig, patient.\n    t\u00e5r (-en, -ar), tear.\n    t\u00e5rl\u00f6s, tearless.\n    t\u00e4ck|e (-et, -en) covering.\n    t\u00e4lj|a (-de, -t), to enumerate, relate, count.\n    t\u00e4lt (-et, --), tent.\n    t\u00e4lt|a (-ade, -at), t\u00f6 put up tents, encamp.\n    t\u00e4mja (t\u00e4mde or tamde, tamt or tamt, tamd), to tame.\n    t\u00e4nlda (-de, -t), to kindle, light.\n    t\u00e4nk|a (-te, -t), to think.\n    t\u00e4r|a (-de, -t), to consume,\n    t\u00e4rn|a (-an, -or), lass, maiden.\n    t\u00e4rning (-en, -ar), die, dice,\n    t\u00e4t, close.\n    t\u00e4vl|a (-ade, -at), to contest, vie, compete.\n    t\u00f6ckenbud (-et, --), gloomy messenger.\n    t\u00f6cknig, misty.\n    t\u00f6m|ma (-de, -t), to empty, drain.\n    t\u00f6ra (torde), perchance, no douht, may.\n    t\u00f6ras (tordes, torts), to dare.\n    t\u00f6rst (-en), thirst.\n    t\u00f6rst|a (-ade, -at), to thirst.\n\n    U.\n\n    ull (-en), wool.\n    ulv (-en, -ar) wolf.\n    undan, away.\n    under, under, beneath, during.\n    und|er (-ret, --), wonder.\n    underbar, wonderful.\n    underlig, wonderful.\n    undr|a (-ade, -at), to wonder.\n    ung, young.\n    ungdom (-en), youth.\n    ungdomsblod (-et), youthful blood.\n    ungdomsv\u00e4n (-nen, -ner), friend from childhood.\n    ung|e (-en, -ar), young one.\n    ungersven (-nen, -ner), young man, swain.\n    ungtr\u00e4d (-et, --), young tree.\n    unn|a (-ade, -at), to allow, permit without grudging.\n    upp, up.\n    upp|f\u00f6da (-f\u00f6dde, -f\u00f6tt), to bring up.\n    upp|bara (-bar, -burit, -buren), to support.\n    upp|l\u00f6sa (-te, -t), to dissolve.\n    uppsparka, to kick up.\n    uppsteg, see uppstiga. -\n    upp|stiga (-steg, -stigit, -stigen), to ascend, rise.\n    uppst\u00e5 (-stod, -st\u00e5tt, -st\u00e5nden), to arise.\n    upp\u00e5, upon, on.\n    ur (-oxe) (-en, -ar), musk ox.\n    ur, from, out of.\n    urn|a (-an, -or), urn.\n    usel, mean, sordid, wretched.\n    ut, ute, out.\n    utan, without.\n    utanf\u00f6r, outside.\n    utav, of, among.\n    ute|bliva (-blev, -blivit, -bliven), to fail to appear, remain away.\n    uti, in.\n    utlys|a (-te, -t), to announce, appoint.\n    uts\u00e4de (-t), seed for planting.\n    utav, out of.\n    ut\u00f6ver, over, above, beyond.\n    uppb\u00e4ra (-bar, pi. buro, -burit, buren), to support.\n\n    V.\n\n    vad, what, whatsoever.\n    vad'a (-ade, -at), to wade.\n    vagg|a (-ade, -at), to rock, wave.\n    vagg|a (-an, -or), cradle.\n    vaggs\u00e5ng (-en, -er), cradle song.\n    vaj|a (-ade, -at), to wave.\n    vak (-en, -ar), opening in the ice.\n    vak|a (-ade, -at), to watch, keep awake.\n    vak|a (-an, -or), thrush.\n    vaken, awake.\n    vakn|a (-ade, -at), to awaken.\n    vakt (-en, -er), guard.\n    vakt|a (-ade, -at), to watch, guard.\n    vakt|el (-eln, -lar), quail.\n    val (-en, -ar), whale.\n    val (-et, --), choice, election.\n    val|a (-an, -or), seeress.\n    valhallaarving (-en, -ar), heir of Valhalla.\n    valhallabarn (-et, --), child of Valhalla.\n    valhallason (-en, --s\u00f6ner), son of Valhalla,\n    valhallastol (-en), seat of Valhalla.\n    valkyri|a (-an, -or), valkyr.\n    vallh\u00f6 (-et), meadow hay.\n    valplats (-en, -er), battlefield.\n    valv (-et, --), arch.\n    valvd\u00f6rr (-en, -ar), arch door.\n    van, accustomed.\n    van|a (-an, -or), habit.\n    vandr|a (-ade, -at), to walk, wander.\n    vandrare (-n, -- ), wanderer, walker.\n    vankelmod (-et), fickleness, inconstancy.\n    vantro (-n), superstition.\n    vantrofylld, full of superstition.\n    vap|en (-net, --), weapon.\n    vapenbrak (-et), din of arms.\n    vapenbroder (-n, -br\u00f6der), comrade in arms.\n    vapenklang (-en), clash of arms.\n    var, see vara.\n    var, each, every, wherever, where.\n    vara (\u00e4r, var pl. voro, varit), to be.\n    vara, tag dig till --, beware, look out.\n    varann, varannan, each other, every other.\n    varda (vart, vorden), begin to be, become.\n    varenda, every.\n    varf\u00f6r, why.\n    varg i veum, outlaw, profaner of the temple.\n    varhelst, wherever.\n    varifr\u00e5n, whence.\n    varje, every.\n    varligen, carefully.\n    varm, warm.\n    varmed, whereby.\n    varn|a (-ade, -at), to warn.\n    varning (-en, -ar), warning.\n    vars, whose.\n    varsam, cautious.\n    varthelst, whithersoever.\n    var\u00f6ver, over or across which.\n    vass, sharp.\n    vatt|en (-net, --), water.\n    vattendrag (-et, --), water course, stream.\n    vattenf\u00e5g|el (-eln, -lar), waterfowl.\n    vattenlilj|a (-an, -or), water lily.\n    vattn|a (-ade, -at), to moisten,\n    vaulunderverk (-et, --), product of Vaulund.\n    ve, woe.\n    ved (-en), wood, fuel.\n    vederg\u00e4ll|a (-de, -t), to repay, make retribution.\n    vek, weak.\n    veklig, weakly.\n    vem, who.\n    vemhelst, whosoever.\n    vemodsfull, melancholy.\n    verk (-et, --), work, deed.\n    veta (visste, vetat), to know.\n    vett (-et), sense.\n    vi, we.\n    vi, why, wherefore.\n    vid, by, in, on, at.\n    vidunderlig, strange, weird.\n    vift|a (-ade, -at), to flap, wave, beckon.\n    vig|a (-de, -t), to consecrate, wed.\n    vigd, consecrated.\n    vik (-en, -ar), bay.\n    vika (vek, vikit, viken), to yield, turn aside.\n    viking (-en, -ar), viking.\n    vikingabalk (-en, -ar), viking code.\n    vikingaf\u00e4rd (-en, -ar), viking expedition.\n    vikingaliv (-et, --), viking life.\n    vikingah\u00e4mnd (-en), viking revenge.\n    vikingaskepp (-et, --), viking ship.\n    vikingavinst (-en, -er), viking profit.\n    vikingavis, in viking fashion.\n    vikt (-en, -er), weight.\n    vil|a (-ade, -at), to rest.\n    vild, wild.\n    vilddjur (-et, --), wild animal.\n    vilja (pr. vill, ville, velat), will, want to.\n    vilj|a (-an, -or), will.\n    vildsint, ferocious.\n    vilken, who, which.\n    vill, see vilja.\n    villig, willing.\n    viml|a (-ade, -at), to throng, abound.\n    vin (-et), wine.\n    vina (ven, vinit), to whistle, shriek.\n    vinb\u00e4gare (-n), wine goblet.\n    vind (-en, -ar), wind.\n    vindkall, producing wintry storms.\n    vingad, winged.\n    ving|e (-en, -ar), wing.\n    vink|a (-ade, -at), to beckon.\n    vinna (vann, pl. vunno, vunnit, vunnen), to win, acquire.\n    vinpokal (-en, -ar), wine goblet.\n    vinst (-en, -er), profit, gain.\n    vint|er (-ern, -rar), winter.\n    vintergr\u00f6n, evergreen.\n    vinterhim|mel, (-len or himmeln, -lar), wintry sky.\n    vinterkv\u00e4ll (-en, -ar), winter evening.\n    vinterk\u00f6ld (-en), winter cold.\n    vir|a (-ade, -at), to wind, twine.\n    virk|a (-ade, -at), to crochet.\n    virvelvind (-en, -ar), whirlwind.\n    virvl|a (-ade, -at), to whirl.\n    vis (-et, --), manner.\n    vis, wise.\n    vis|a (-an, -or), ditty, song.\n    vis|a (-ade, -at), to show, direct.\n    visdomsrun|a (-an, -or), rune of wisdom, sage legend.\n    vishet (-en), wisdom.\n    visk|a (-ade, -at), to whisper.\n    viskning (-en, -ar), whispering.\n    viss, certain.\n    vissn|a (-ade, -at), to wither.\n    vist|as (-ades, -ats), to sojourn, remain, stay.\n    visthus (-et, --), larder.\n    vit, white.\n    vitaktig, whitish.\n    vitgr\u00e5, light gray, white and gray.\n    vitkl\u00e4dd, dressed in white.\n    vitskummig, white-capped, foaming.\n    vitt, s\u00e5 --, as far as.\n    vitter, lettered, cultured, learned.\n    vitullig, woolly.\n    vittber\u00f6md, far-famed.\n    vorden, see varda.\n    voro, see vara,\n    vred, angry.\n    vrede (-n), anger.\n    vredesmod (-et), anger.\n    vredgad, angry.\n    vredg|as (-ades, -ats), to be or become angry.\n    vr\u00e5 (-n, -r), nook, corner of a room.\n    vr\u00e5l|a (-ade, -at), to howl.\n    vr\u00e4k|a (-te, -t), to hurl, heave.\n    vuxen, see v\u00e4xa.\n    v\u00e5dlig, risky, dangerous.\n    v\u00e5g (-en, -or), wave.\n    v\u00e5g (-en, -ar), scale.\n    v\u00e5g|a (-ade, -at), to dare, venture.\n    v\u00e5gsk\u00e5l (-en, -ar), scale.\n    v\u00e5ld (-et), force, tyranny.\n    v\u00e5r (-en, -ar), spring.\n    v\u00e5r, our.\n    v\u00e5rd (-en, -ar), monument.\n    v\u00e5rd (-en), care.\n    v\u00e5rd|a (-ade, -at), to take care of.\n    v\u00e5rdag (-en, -ar), spring day.\n    v\u00e5rdkas (-en, -ar), signal fire\n    v\u00e5ris (-en), spring ice.\n    v\u00e5rsol (-en), spring sun.\n    v\u00e5rsky (-n, -ar), spring cloud.\n    v\u00e5t, wet.\n    v\u00e4ck|a (-te, -t), to awaken.\n    v\u00e4d|er (-ret), weather.\n    v\u00e4dj|a (-ade, -at), to appeal.\n    v\u00e4g (-en, -ar), road, path, way.\n    v\u00e4g|a (-de, -t), to weigh.\n    v\u00e4gg (-en, -ar), wall.\n    v\u00e4gra (-de, -t), to refuse.\n    v\u00e4l, well, indeed.\n    v\u00e4lan, well then.\n    v\u00e4lbekant, well-known.\n    v\u00e4ld, indecl., partiality.\n    v\u00e4lde (-t), power, authority.\n    v\u00e4ldig, mighty.\n    v\u00e4lf\u00e4gnad (-en), good cheer.\n    v\u00e4lja (valde, valt, vald), to choose.\n    v\u00e4lkommen, welcome.\n    v\u00e4lkomstg\u00e5v|a (-an, -or), gift of welcome.\n    v\u00e4lk\u00e4nd, well-known.\n    v\u00e4ll|a (-de, -t), to gush.\n    v\u00e4lment, well-meant.\n    v\u00e4lsign|a (-ade, -at), to bless.\n    v\u00e4lsk, Gaelic.\n    v\u00e4lt|a (-te, -t), to roll, overturn.\n    v\u00e4lv|a (-de, -t), to arch.\n    v\u00e4n (-nen, -ner), friend.\n    v\u00e4n|da (-de, -t), to turn.\n    v\u00e4nlig, friendly.\n    v\u00e4nskap (-en), friendship.\n    v\u00e4nster, left.\n    v\u00e4nt|a (-ade, -at), to wait, expect.\n    v\u00e4ns\u00e4ll, sociable, amiable.\n    v\u00e4ntan, indecl., waiting.\n    v\u00e4pn|a (-ade, -at), to arm.\n    v\u00e4rd (en, -ar), host.\n    v\u00e4rd, worth.\n    v\u00e4rde (-t), worth.\n    v\u00e4rdig, worthy.\n    v\u00e4rld (-en, -ar), earth, world.\n    v\u00e4rldsb\u00e5lsl\u00e5g|a (-an, -or), flame of the universal pyre.\n    v\u00e4rldshav (-et, -- ), main ocean.\n    v\u00e4rldshavsb\u00f6lj|a (-an, -or), wave of the ocean main.\n    v\u00e4rldskung (-en), world king.\n    v\u00e4rldsmoder (-n), mother of the world.\n    v\u00e4rn (-et, -- ), defense.\n    v\u00e4rnl\u00f6s, defenseless.\n    v\u00e4rst, worst.\n    v\u00e4s|a (-te, -t), to hiss.\n    v\u00e4sen, indecl., being, noise, commotion.\n    v\u00e4stanvind (-en, -ar), west wind.\n    v\u00e4ster (-n), west.\n    v\u00e4sterhav (-et, -- ), Western Sea, North Sea.\n    v\u00e4stersal (-en, -ar), western hall.\n    v\u00e4stersalt (-et), western salt, North Sea.\n    v\u00e4sterv\u00e5g (-en, -or), western billow or sea.\n    v\u00e4v (-en, -ar), web, textile fabric.\n    v\u00e4v|a (-de, -t), to weave.\n    v\u00e4x|a (-te, -t or vuxit), to grow.\n    v\u00e4xl|a (-ade, -at), to change, alternate.\n    v\u00e4xt (-en, -er), growth, stature, plant.\n    v\u00f6rd|a (-ade, -at), to respect.\n    v\u00f6rdnad (-en), respect.\n\n    Y.\n\n    yng|el (-let, -- ), brood.\n    yngling (-en, -ar), young man, youth.\n    ypp|a (-ade, -at), to reveal, lay bare.\n    ypperst, foremost.\n    yppig, luxurious.\n    yr|a (-de, -t), to be delirious, rave, whirl.\n    yttre, outer.\n    yv|as (-des, -ts), to glory in, boast.\n\n    \u00c5.\n\n    \u00e5, on.\n    \u00e5 (-n, -ar), stream.\n    \u00e5bo (-n, -r), inhabitant, denizen.\n    \u00e5d|er (-ern, -ror), vein.\n    \u00e5lderdom (-en), old age.\n    \u00e5nger (-n), contrition.\n    \u00e5ngest (-en), anxiety, fear.\n    \u00e5r (-et, --), year.\n    \u00e5r|a (-an, -or), oar.\n    \u00e5rsbarn (-et, --), born the same year, coeval.\n    \u00e5rsv\u00e4xt (-en), harvest, crop.\n    \u00e5s (-en, -ar), ridge.\n    \u00e5sk|a (-an, -or), thunder.\n    \u00e5skdiger, thunder laden.\n    \u00e5skmoln (-et, --), thundercloud.\n    \u00e5stad, away, forth.\n    \u00e5ter, again.\n    \u00e5t, to, in, toward.\n    \u00e5ter|flyga (-fl\u00f6g, -flugit, -flugen), to fly back.\n    \u00e5ter|f\u00f6das (-f\u00f6ddes, -f\u00f6tts), to be born again.\n    \u00e5terkomst (-en), return.\n    \u00e5terliv|a (-ade, -at), to revive, quicken to life.\n    \u00e5tert\u00e4n|da (-de, -t), to rekindle.\n    \u00e5terst\u00e4ll|a (-de, -t), to restore.\n    \u00e5terv\u00e4n|da (-de, -t), to return.\n    \u00e5tskilj|a (-de, -t), to separate.\n    \u00e5tsporde, see \u00e5tsp\u00f6rja.\n    \u00e5t|sp\u00f6rja (-sporde, -sport, -spord), to question, ask.\n\n    \u00c4.\n\n    \u00e4del, noble.\n    \u00e4delsten (-en, -ar), precious stone.\n    \u00e4g|a (-de, -t), to own, possess.\n    \u00e4gare (-n, --), owner.\n    \u00e4gg (-et, --), egg.\n    \u00e4gn|a (-ade, -at), devote, dedicate.\n    \u00e4gor, no sing., possessions, estate.\n    \u00e4lg (-en, -ar), elk.\n    \u00e4lsk|a (-ade, -at), to love.\n    \u00e4lskare (-n, --), lover.\n    \u00e4lskling (-en, -ar), darling.\n    \u00e4lskog (-en), love.\n    \u00e4lv (-en, -ar), river.\n    \u00e4lv|a (-an, -or), elf.\n    \u00e4lvkung (-en, -ar), elf king.\n    \u00e4n, yet, then, ever; om --, even if.\n    \u00e4n ... \u00e4n, now ... now, either ... or.\n    \u00e4nd|a (-n, -r), end.\n    \u00e4nd\u00e5, anyway.\n    \u00e4nk|a (-an, -or), widow.\n    \u00e4nnu, yet.\n    \u00e4ntligen, final.\n    \u00e4ntring (-en), boarding.\n    \u00e4pple (-t, -n), apple.\n    \u00e4r, see vara.\n    \u00e4ra (-n), honor, glory.\n    \u00e4r|a (-ade, -at), to honor.\n    \u00e4rende (-t, -n), errand.\n    \u00e4rlig, honest.\n    \u00e4rrig, scarred.\n    \u00e4rv|a (-de, -t), to inherit.\n    \u00e4tt (-en, -er), family, tribe.\n    \u00e4ttartal (-et, --), descent, ancestry.\n    \u00e4ttefar, \u00e4ttefader, progenitor.\n    \u00e4tteh\u00f6g (-en, -ar), tribal funeral mound.\n    \u00e4ttekull|e (-en, -ar), barrow, ancestral grave.\n    \u00e4ttel\u00e4ngd (-en, -er), pedigree.\n    \u00e4ven, even, also.\n    \u00e4ventyr (-et, --), adventure.\n    \u00e4venv\u00e4l, also, likewise.\n\n    \u00d6.\n\n    \u00f6 (-n, -ar), island.\n    \u00f6de (-t, -n), fate.\n    \u00f6de, deserted, waste.\n    \u00f6dslig, desolate.\n    \u00f6ga (-t, \u00f6gon), eye.\n    \u00f6gonblick (-et, --), moment.\n    \u00f6k|en (-nen, -nar), desert.\n    \u00f6l (-et), ale.\n    \u00f6m, tender.\n    \u00f6mk|a (-ade, -at), to pity.\n    \u00f6mkan, indecl., compassion, pity.\n    \u00f6ppen, open, frank.\n    \u00f6ppn|a (-ade, -at), to open.\n    \u00f6ra (-t, \u00f6ron), ear.\n    \u00f6rn (-en, -ar), eagle.\n    \u00f6rneving|e (-en, -ar), eagle's wing.\n    \u00f6s|a (-te, -t), to pour.\n    \u00f6ster (-n), east.\n    \u00f6sterut, in the east, towards the east.\n    \u00f6sterv\u00e5g (-en, -or), Eastern sea, Baltic.\n    \u00f6ver, over, above, across.\n    \u00f6verallt, everywhere.\n    \u00f6ver|flyga (-fl\u00f6g, -flugit, -flugen), to spread over.\n    \u00f6verfl\u00f6d (-et), plenty, surplus.\n    \u00f6verfl\u00f6g, see \u00f6verflyga.\n    \u00f6ver|giva (-gav, -givit, -given), to desert.\n    \u00f6verhand (-en), upper hand, mastery.\n    \u00f6verman (-nen, -m\u00e4n), superior.\n    \u00f6vermod (-et), recklessness, arrogance, pride.\n    \u00f6verpr\u00e4st (-en, -er), high priest.\n    \u00f6verskygg|a (-de, -t), to overshadow.\n    \u00f6vers\u00e5ll|a (-ade, -at), to overstrew.\n    \u00f6vertalare (-n, --), persuader.\n*/","title":"Fritiofs Saga","tradition":"myth-cosmogony","translated_text":null,"word_count":48838}
